Sök i Ratio Lex

Angående livränta till Anna Söderkvist in. in

1949-01-28 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:21, Angående livränta till Anna Söderkvist in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr til.

1

Nr 21.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående livränta

till Anna Söderkvist in. in.; given Stockholms slott

den.28 januari 1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Allan Vougt.

Sammanfattning.

I den föreliggande propositionen underställas riksdagens prövning dels

tre ärenden angående utgivande av livränta till personer som skadats på grund

av militär verksamhet, dels ock två ärenden, där ersättning jämlikt militärersättningsförordningen

av formella skäl icke kunnat medgivas men där likväl

sådan ersättning av billighetsskäl synes böra tillerkännas vederbörande.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 januari 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, följande.

1—179 49 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 21.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

1.

Under en uppvisning i bombfällning vid Västmanlands flygflottilj i samband

med »Flygvapnets dag» den 31 maj 1942 blev sjuksköterskan Anna Vilhelmina

Söderkvist, vilken såsom åskådare uppehöll sig på anvisad plats, svårt

skadad. Hon träffades i huvudet av splitter från en i marken nedgrävd stridsbomb

som bragtes att detonera för att markera bombträff. Då kronan ansetts

skadeståndsskyldig, har Kungl. Maj:t och, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande,

försvarets civilförvaltning och flygförvaltningen genom olika beslut

tidigare tillerkänt den skadade ersättning för sjukvårdskostnader och hemhjälp,

förlorad arbetsförtjänst, sveda och värk, lyte och framtida men ävensom

till viss del livränta. Frågan om livränta, vilken tidigare icke kunnat

upptagas till slutlig prövning, har avgjorts endast för tiden den 1 juli 1947—

den 30 juni 1949.

I skrivelse den 22 november 1947 till flygförvaltningen har Anna Söderkvist

genom ombud hemställt, att ersättningsfrågan måtte företagas till slutligt

avgörande och därvid yrkat, bland annat, livsvarig livränta från och med

den 1 juli 1947 med i första hand 250 kronor för månad jämte dyrtidstillägg

därå efter för statens sjuksköterskor gällande grunder eller, i andra hand,

300 kronor för månad.

Försvarets civilförvaltning, som i ärendet inhämtat ett framställningen bifogat

yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd, och flygförvaltningen

ha i en i juli 1948 dagtecknad skrivelse med överlämnande av till ärendet

hörande handlingar hemställt om slutlig prövning av ersättningsfrågan. Av

handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Advokatfiskalen hos försvarets civilförvaltning och skaderegleringsnämnden

ha föreslagit, att livränta skall utgå med 300 kronor i månaden från och

med den 1 juli 1947 till dess Anna Söderkvist, som är född den 25 juli 1893,

fyller 67 år och därefter med ett till hälften nedsatt belopp.

Civilförvaltningen och flygförvaltningen ha anfört, att de hjärnskador Anna

Söderkvist erhöll vid olyckan syntes komma att förbli bestående och att

hennes invaliditetsgrad borde uppskattas till 100 %. Ämbetsverken

hemställde därför, att livsvarig livränta måtte tillerkännas Anna Söderkvist

enligt advokatfiskalens och skaderegleringsnämndens förslag.

Statskontoret har i utlåtande den 20 juli 1948 förklarat sig icke ha något

att erinra mot bifall till vad flygförvaltningen och försvarets civilförvaltning

i ärendet hemställt. Enligt ämbetsverkets mening borde, på sätt tidigare

skett i liknande fall, föreskrift meddelas därom att å det föreslagna livräntebeloppet

icke må åtnjutas sådan tilläggsförmån som enligt gällande bestämmelser

eljest tillkommer pensionstagare.

Genom beslut den 20 augusti 1948 har Kungl. Maj:t medgivit, att Anna

Söderkvist må beredas, förutom viss engångsersättning, livränta för tiden

den 1 juli 1947—den 30 juni 1949 med 300 kronor för månad i ett för allt. Beträffande

livränta för tiden efter den 1 juli 1949 ville Kungl. Maj:t framdeles

meddela beslut.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

Departementschefen. Yad beträffar engångsersättning till Anna Söderkvist

och livränta till henne för tiden från och med den 1 juli 1947 till den

1 juli 1949 föreligger redan beslut av Kungl. Maj:t. För tiden från och med

den 1 juli 1949 synes livränta böra utgå på sätt myndigheterna förordat,

varvid med hänsyn till Anna Söderkvists ålder jämkning av livräntebeloppet

efter 67 års ålder bör ske. Livräntan synes böra bestridas från anslaget till

diverse pensioner och understöd m. m.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

må till sjuksköterskan Anna Vilhelmina Söderkvist utgå livsvarig

livränta från och med den 1 juli 1949 till dess hon fyller

67 år med 300 kronor för månad samt därefter med 150 kronor

för månad, med iakttagande av att å den sålunda bestämda livräntan

icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån som enligt

gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.

2.

Förre underofficerskorpralen Evert Holger Olsson, som under tiden den

10_ januari 1922—den 31 oktober 1926 innehade fast anställning vid Vaxholms

kustartilleriregemente, befanns vid undersökning i januari 1926 lida av lungtuberkulos.

Genom beslut den 15 januari 1927 förklarade riksförsäkringsanstalten,

att anstalten funnit Olsson ha ådragit sig ifrågavarande sjukdom

under sådana omständigheter, att ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning

kunde tillerkännas honom.

Enligt särskilda beslut utbetalades sedermera till Olsson ersättning för

lungtuberkulos för tiden den 6 oktober 1927—den 31 december 1935 samt

för tiden den 2 juli 1943—den 1 juni 1948, vilken sistnämnda dag han avled

till följd av sjukdomen. Under tiden mellan nämnda perioder gjorde Olsson

inga anspråk på ersättning, och hans arbetsförmåga torde då icke ha varit i

väsentlig grad nedsatt.

I skrivelse den 15 september 1948 har den avlidnes efterlämnade änka,

Ingrid Olsson, för sig och en dotter gjort framställning om livränta, varvid

hon anfört, att hon på grund av nedsatt arbetsförmåga hade svårigheter att

försörja sig och dottern men icke ville ligga kommunen till last.

Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 5 oktober 1948 funnit skäl

tala för bifall till framställningen och anfört, bland annat, följande.

Efter Evert Olssons död den 1 juni 1948 hemställde sökanden i skrivelse

till riksförsäkringsanstalten den 1 juli 1948, att livränta måtte tillerkännas

henne. Av handlingarna i ärendet framgick, att sökandens äktenskap med den

avlidne ingåtts den 7 oktober 1937. I äktenskapet hade en dotter fötts den

10 augusti 1941.

Med anledning härav meddelade riksförsäkringsanstalten i skrivelse till

sökanden den 8 juli 1948, att jämlikt bestämmelserna i 1909 års militärersätt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

ningsförordning livränta utginge till änka, när äktenskapet slutits före den

tidpunkt, då skadan uppkom, och till minderårigt barn, som fötts före sagda

tidpunkt eller fötts därefter i ett förut slutet äktenskap. Enligt vad hand

lingarna i ärendet utvisade, hade emellertid ifrågavarande sjukdom yppats

redan år 1926, under det att äktenskapet som nyss nämnts ingåtts år 1937 och

barnet fötts år 1941. Vid dessa förhållanden fann riksförsäkringsanstalten

livräntor jämlikt 1909 års militärersättningsförordning till sökanden och

hennes dotter icke kunna utgå i anledning av hennes makes död.

Såvitt av de till riksförsäkringsanstalten inkomna handlingarna framgår

medförde Olssons sjukdom efter den 31 december 1935 och intill den 2 juli

1943, då han drabbades av blodupphostning, icke nedsättning av hans arbetsförmåga

i sådan grad, som för rätt till ersättning jämlikt förordningen förutsättes,

eller med minst en tiondel. Vid tiden för äktenskapets ingående uppbar

Olsson således icke ersättning från riksförsäkringsanstalten.

Därest äktenskapet ingåtts innan sjukdomen yppats, skulle sökanden och

hennes barn ha tillerkänts livräntor att från och med dagen efter dödsfallet

utgå jämlikt bestämmelserna i förordningen den 29 juni 1946 angående höjning

av ersättningar, som utgå jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Enligt berörda bestämmelser, som trätt i kraft den 1 juli 1946, skall ersättning

jämlikt 1909 års förordning utgå med de belopp, som i 1927 års förordning

äro stadgade beträffande värnpliktig, vilkens årliga arbetsförtjänst antagits

ha utgjort 1 764 kronor. På grund härav skulle livränta till änkan ha

utgått, så länge hon lever ogift, med 441 kronor. Å livräntan skulle jämlikt

7 a § förordningen den 29 juni 1946 angående ändring i vissa delar av 1927

års militärersättningsförordning, vilket stadgande är tillämpligt även å 1909

års förordning, ha utgått provisoriskt tillägg med 135 kronor. Till barnet

skulle livränta ha utgått, till dess barnet fyllt 15 år, med 294 kronor samt

provisoriskt tillägg med 90 kronor. Å livräntorna och de provisoriska tillläggen

skulle dyrtidstillägg ha utgått med 40 % intill utgången av år 1949.

I fråga om sökandens ekonomiska omständigheter har riksförsäkringsanstalten

införskaffat utredning från kommunalkamreraren i sökandens hemortskommun

samt från pensionsstyrelsen, varav framgår, att hon torde vara

arbetsoförmögen, att från pensionsstyrelsen beviljats änkebidrag med 800

kronor och barnbidrag med 250 kronor för år räknat att utgå från och med

den 1 juli 1948 och att hon i övrigt saknar tillgångar.

Med hänsyn till vad sålunda framhållits finner riksförsäkringsanstalten

skäl tala för bifall till sökandens framställning.

Statskontoret har i ett den 19 oktober 1948 avgivet utlåtande förklarat sig

icke vilja motsätta sig, att sökanden och hennes barn komma i åtnjutande av

livränta med belopp, som skulle ha utgått om 1909 års militärersättningsförordning

varit tillämplig.

Departementschefen. Såvitt framgår av handlingarna i ärendet har avlidne

Evert Olsson under militärtjänstgöring ådragit sig den sjukdom, lungtuberkulos,

som förorsakat hans död. Då sökandens äktenskap med den avlidne

ingåtts och barnet fötts efter det att sjukdomen yppats, föreligger icke

rätt för sökanden eller barnet att utfå livränta enligt militärersättningsförordningen.

Med hänsyn till omständigheterna i samband med sjukdomen och

sökandens oförmåga att försörja sig och barnet finner jag emellertid i likhet

med myndigheterna, att skälighetshänsyn tala för att livränta bör utgå med

belopp som om 1909 års militärersättningsförordning varit tillämplig.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

må från och med den 2 juni 1948 till Ingrid Olsson så länge hon

lever ogift och till makarna Olssons barn till dess det fyllt 15

år utgå livräntor med belopp som om förordningen den 18 juni

1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, i förevarande fall varit tillämplig.

3.

Under en övning natten mellan den 19 och den 20 september 1941 sammanstötte

en militärmotorcykel på vilken värnpliktige sergeanten L. 11. Ahlquist

medföljde såsom passagerare med en kronan tillhörig lastbil, varvid

Ahlquist ådrog sig brott på högra underarmen och högra underbenet med

påföljd att underbenet måste amputeras. Ahlquist tillerkändes ersättning

från riksförsäkringsanstalten enligt militärersättningsförordningen.

I en den 23 januari 1948 dagtecknad skrift har Ahlquist anhållit om ersättning

av kronan enligt allmänna skadeståndsregler. Ahlquist har genom

ombud slutligen bestämt sina skadeståndsanspråk till att avse för sveda och

värk 4 000 kronor, för framtida men och lyte 6 000 kronor, för förlorad arbetsförtjänst

under tiden den 4 januari—den 31 maj 1942 ett belopp av 1 872

kronor och under tiden den 1 juni 1942—den 30 juni 1943 ett belopp av

2 142 kronor, livränta från och med den 1 juli 1943 och för all framtid, beräknad

efter en antagen årsinkomst av 8 400 kronor och en invaliditetsgrad

av 40 % med avdrag för den ersättning Ahlquist för motsvarande tid

uppburit eller kommer att uppbära från riksförsäkringsanstalten, dock icke

däri ingående dyrtidstillägg, samt slutligen ombudsarvode 500 kronor.

Försvarets civilförvaltning, som inhämtat yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd,

och arméförvaltningen (tygavdelningen) ha i utlåtande den

1 oktober 1948 anfört i huvudsak följande.

Ahlquist hade av riksförsäkringsanstalten tillerkänts sjukpenning för

tiden den 4 januari—den 30 maj 1942 efter en invaliditetsgrad av 100 % samt

livränta från och med den 1 juli 1943 och för all framtid efter en invaliditetsgrad

av 40 %. Skaderegleringsnämnden hade ansett, att olyckan timat under

sådana omständigheter, att kronan vore skyldig att till Ahlquist utgiva

ojämkat skadestånd. Beträffande ersättningsbeloppens storlek hade nämnden

ansett, att ersättningen skäligen borde bestämmas för sveda och värk

till 2 500 kronor samt för lyte och framtida men till 5 000 kronor. Vidare

borde enligt nämndens mening periodiskt understöd utgå för tiden den 4

januari—den 15 april 1942 med 135 kronor för månad och för tiden den 16

april—den 31 maj 1942 med 180 kronor för månad, allt med avdrag av från

riksförsäkringsanstalten för samma tid uppburen sjukpenning 501 kronor 96

öre, för tiden den 1 juni 1942—den 30 juni 1943 med sammanlagt 2 142 kro
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

nor samt från och med den 1 juli 1943 livsvarig livränta efter skälighetsgrunder

bestämd till 2 400 kronor för år med avdrag av från riksförsäkringsanstalten

utgående livränta, dyrtidstillägg därå ej inräknat. Mot det begärda

ombudsarvodet hade nämnden icke haft något att erinra. Ämbetsverken, som

i likhet med skaderegleringsnämnden ansåge Ahlquist otvivelaktigt berättigad

till ersättning för skadorna, anslöte sig till nämndens uppfattning jämväl beträffande

ersättningsbeloppens storlek, dock att enligt ämbetsverkens mening

från Ahlquist tillkommande livränta borde göras avdrag jämväl för dyrtidstillägg

å från riksförsäkringsanstalten utgående ersättningsbelopp.

Statskontoret har i ett den 26 oktober 1948 avgivet utlåtande förklarat sig

icke ha något att erinra mot bifall till vad försvarets civilförvaltning och

arméförvaltningen i ärendet hemställt. Enligt statskontorets mening torde

på sätt tidigare skett i liknande fall föreskrift böra meddelas därom, att å

de föreslagna livräntebeloppen icke må åtnjutas sådan tilläggsförmån, som

enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.

Genom brev den 19 november 1948 har Kungl. Maj:t medgivit, att Ahlquist

må beredas ersättning för sveda och värk, lyte och framtida men, förlorad

arbetsförtjänst under tiden den 4 januari 1942—den 30 juni 1943 samt ombudsarvode

med tillhopa 10 369 kronor 4 öre ävensom livränta för tiden den

1 juli 1943—den 30 juni 1949 efter 2 400 kronor för år, med avdrag av från

riksförsäkringsanstalten för motsvarande tid utgående ersättning, dyrtidstillägg

därå ej inräknat, dock med iakttagande att å den sålunda bestämda

livräntan icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån som enligt gällande

bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare. Kostnaderna skulle bestridas

från anslaget till vissa ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet

in. m. Beträffande livränta för tiden efter den 30 juni 1949 ville

Kungl. Maj:t framdeles meddela beslut.

Departementschefen. Yad beträffar engångsersättning till Ahlquist och

livränta till honom för tiden intill den 1 juli 1949 föreligger redan beslut av

Kungl. Maj:t. För tiden från och med den 1 juli 1949 synes såsom myndigheterna

förordat livränta böra utgå till Ahlquist efter 2 400 kronor för år med

iakttagande av att å livräntan icke bör utgå någon sådan tilläggsförmån, som

eljest tillkommer pensionstagare. Livräntan synes böra bestridas från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m.

Tvekan har hittills rått huruvida kronan, i fall då ersättning till skadelidande

utgår från riksförsäkringsanstalten, vid erläggande därutöver av livränta

såsom skadestånd skall vara berättigad att avräkna, förutom livräntebeloppet

från anstalten, jämväl dyrtidstillägg därå. I praxis har rätt för

kronan till sådan avräkning ansetts icke föreligga. Frågan har numera avgjorts

genom en av högsta domstolen den 27 december 1948 beslutad dom.

Domstolen har funnit att, där det skadeståndsvis utgående livräntebeloppet

bestämts med hänsyn till det förhöjda löneläge, som föranletts av ökningen

i levnadskostnaderna intill tidpunkten för beloppets fastställande, den er
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

sättningsberättigade skall vara skyldig att vidkännas avdrag jämväl med dyrtidstillägg

å livräntan från riksförsäkringsanstalten intill vad som utgick vid

nämnda tidpunkt. Då den föreslagna livräntan till Ahlquist å 2 400 kronor

får anses vara beräknad med hänsyn till nuvarande löneläge, synes Ahlquist

böra förklaras skyldig att från nämnda livräntebelopp avräkna, förutom

honom tillerkänd livränta från riksförsäkringsanstalten, jämväl dyrtidstillägg

därå intill nu gällande procentsats som utgör 40 %.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från anslaget till diverse pensioner och understöd in. m.

må till L. H. Ahlquist från och med den 1 juli 1949 utgå årlig

livränta med 2 400 kronor med avdrag för vad han på grund av

olyckshändelsen för motsvarande tid kan komma att uppbära

i livränta från riksförsäkringsanstalten, dyrtidstillägg dock allenast

intill 40 %, med iakttagande av att å den sålunda bestämda

livräntan icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt

gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.

4.

Värnpliktige nr 152—69—32 G. H. A. Larsson, som är född år 1912, fullgjorde

under tiden den 13 september—den 7 oktober 1935 tredje repetitionsövning

vid Västerbottens regemente och ådrog sig under en övning natten

mellan den 18 och den 19 september förkylning under en transport med öppen

lastbil i regnigt väder. Han kände sig den närmaste tiden efter avslutad militärtjänst

icke fullt frisk men först sedan han börjat hosta och känna sig trött

sökte han läkare den 3 januari 1936 varvid lungtuberkulos konstaterades.

Sedan riksförsäkringsanstalten funnit, att sjukdomen ådragits under sådana

förhållanden, att ersättning i anledning därav kunde utgå jämlikt bestämmelserna

i 1927 års militärersättningsförordning, tillerkände anstalten honom

ersättning jämlikt nämnda förordning för tiden den 29 december 1935 den

29 mars 1938.

I en den 10 september 1948 dagtecknad skrift har Larsson, som den 16

juni 1948 ånyo insjuknat i tuberkulos samt sedermera åter blivit intagen på

sanatorium och fortfarande vistas där, anhållit att han utan hinder av pieskription

av nåd måtte erhålla förnyat understöd jämlikt 1927 ars militärersättmngsförordning.

Som skäl härför har han anfört, att hans nu\aiande

sjukdom har samband med militärtjänstgöringen och att han, som är gift

och har två små barn, på grund av sjukdomen saknar medel för familjens

uppehälle.

Riksförsäkringsanstalten har i yttrande den 8 oktober 1948 anfört i huvudsak

följande.

Sista utbetalningen till Larsson, avseende livränta för tiden 1—29 mars

1938, verkställdes den 25 februari 1938. Därefter hade i ärendet intet förekommit,

förrän Larsson i en till riksförsäkringsanstalten den 19 ]uli 1948

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilungl. Maj.ts proposition nr 21.

inkommen skrivelse meddelat, att han den 16 juni 1948 åter insjuknat och

sedermera intagits på Österåsens sanatorium.

Då nämnda, skrivelse inkommit till riksförsäkringsanstalten först sedan

mer an tio år förflutit, efter det anstalten senast erhållit något meddelande

från Larsson eller någon åtgärd från anstaltens sida vidtagits i ärendet förklarade

anstalten genom beslut den 31 augusti 1948, att anstalten på grund av

bestämmelserna i forordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och

till prövning*^ borgenarer funmt sl8 lcke kunna upptaga ersättningsfrågan

i Larssons skrivelse remitterats till riksförsäkringsanstalten, inför
skaffade

anstalten läkarutlåtande från överläkaren vid österåsens sanatorium.

Av utlåtandet framgick, att Larssons lungsjukdom recidiverat i juni 1948

samt att han sedan den 16 juli 1948 vårdades å sanatoriet för lungtuberkulos.

Då sålunda samband måste anses föreligga mellan Larssons militärtjänstgöring

och hans nuvarande sjukdomstillstånd, hemställde riksförsäkringsanstalten,

att Larsson av nåd måtte tillerkännas ersättning enligt grunderna

tor 1927 års militärersättningsförordning.

Försvarets civilförvaltning har i yttrande den 19 november 1948 anfört.

Försvarets civilförvaltning får erinra, att Kungl. Maj:t och riksdagen tidigare

i flera fall (jämför t. ex. Kungl. Maj:ts proposition 1947: 73 7:o och riksdagens

skrivelse 1947: 81 samt Kungl. Maj:ts brev den 30 juni 1947) medgivit,

att ersättning enligt grunderna för gällande militärersättningsförordnmg

finge utgå utan hinder därav att anspråk på ersättning icke framställts

inom föreskriven tid.

I anslutning härtill och då riksförsäkringsanstalten i sitt remissakten biJagda

yttrande i ärendet den 8 oktober 1948 meddelat, att anstalten funnit

samband föreligga mellan Larssons militärtjänstgöring och hans nuvarande

sjukdomstillstånd, får civilförvaltningen tillstyrka, att proposition avlåtes till

liksdagen om att Larsson från och med den 16 juni 1948 må från anslaget till

bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

komma i åtnjutande av den ersättning, vartill han enligt grunderna

1 i()27 års militärersättningsförordning kan anses berättigad.

Departementschefen. Riksdagen har tidigare i flera likartade fall medgivit

ersättning utan hinder därav att framställning om ersättning icke inkommit

inom föreskriven tid. I förevarande fall har riksförsäkringsanstalten

funnit samband föreligga mellan Larssons nuvarande lungtuberkulos och

hans militärtjänstgöring. I likhet med riksförsäkringsanstalten och försvarets

civilförvaltning finner jag mig därför böra tillstyrka, att Larsson medgives

ersättning utan hinder av att framställning därom icke gjorts inom föreskriven

tid.

•Tag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till G. H. A. Larsson må — utan hinder därav att anspråk

på ersättning icke framställts inom behörig tid — från och med

den 16 juni 1948 från anslaget till bidrag till ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, utbetalas

den ersättning, vartill han enligt grunderna för förordningen

den 18 juni 1927 om ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, kan anses berättigad,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

5.

Den 15 mars 1946 exploderade en värmeledningspanna i ekonomibyggnaden vid

Roslagens flygflottilj med påföljd att andre eldaren vid flottiljen C. Y. Wickström

omedelbart dödades samt rörarbetarna C. R. O. Ström och A. E. Olsson,

båda anställda hos en privat firma, jämte förste eldaren vid flottiljen R. S.

Högström skadades, Ström och Högström så svårt att de avledo den 16

respektive den 18 mars 1946. Utredningen gav vid handen, att explosionen

förorsakats av att ventilerna i de till och från pannan ledande rören voro

inställda så att pannan bildade ett slutet rum.

Från riksförsäkringsanstalten utbetalades vissa ersättningsbelopp i anledning

av olyckan.

Sedan i anledning av olyckan talan om ansvar och skadestånd väckts vid

regementskrigsrätten vid Roslagens flygflottilj mot maskinisten vid flottiljen

K. V. Johansson, fann regementskrigsrätten genom utslag den 1 december

1947, vilket vunnit laga kraft, den mot Johansson förda talan icke kunna bi

fallas.

De omkomnas änkor yrkade sedermera ersättning av kronan såsom ansvarig

för explosionen. — I den del varom nu är fråga yrkade sålunda Ströms

änka Eleonora Aina Margareta (Anna-Greta) Ström, förutom ersättning för

sorgkläder, dels för egen del livränta med 230 kronor för månad från makens

död så länge hon lever ogift och dels för makarna Ströms minderårige son

Tommv Olof Ström livränta med 150 kronor för månad från faderns död till

den 4 maj 1961, då Tommy Olof fyller 16 år — dock med förbehåll om ytterligare

livränta för sonen för tiden därefter om han skulle visa studieanlag

eller vara i behov av särskild utbildning — allt med avdrag för från riksförsäkringsanstalten

utgående livräntor.

Försvarets civilförvaltning och flygförvaltningen, vilka i skrivelse den 18

november 1948 med överlämnande av till ärendet hörande handlingar hemställt,

att ersättning måtte utgivas till följd av ifrågavarande olyckshändelse,

ha i ärendet inhämtat yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd.

Försvarets skaderegleringsnämnd har i sitt den 23 september 1948 avgivna

yttrande uttalat, att nämnden ansåge kronan skyldig att utgiva ojämkat skadestånd

i anledning av olyckan. Nämnden tillstyrkte livräntor till Anna-Greta

Ström med 210 kronor för månad från mannens död för en tid av tio år och

till Tommy Olof Ström med 100 kronor för månad från faderns död intill

dess Tommy Olof fyller 16 år, allt med avdrag för från riksförsäkringsanstalten

utgående livräntor. Enligt nämndens mening borde därefter omprövning

ske huruvida livräntor fortsättningsvis borde utgå.

Civilförvaltningen och flygförvaltningen ha anfört, bland annat, att kronan

enligt ämbetsverkens mening icke syntes kunna undgå att utgiva ojämkat

skadestånd. Redan såsom ägare av den bristfälliga värmeanläggningen måste

kronan anses bära ansvaret. Härtill komme att — även om den för värmepannans

skötsel ansvarige förste eldaren Högström kunde anses ha vållat

2—17949 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 sand. Nr 21.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

skadan — kronan med hänsyn till Högströms tjänsteställning i förhållande

till sina arbetskamrater även då vore skadeståndsskyldig. Skadestånden

syntes böra beräknas på sätt skaderegleringsnämnden föreslagit.

Genom brev den 30 december 1948 har Kungl. Maj:t i vad rör ersättningsfrågan

på grund av Ströms dödsfall medgivit, att ersättning finge utgå

på sätt civilförvaltningen och flygförvaltningen föreslagit, i fråga om livräntorna

dock endast för tiden till och med den 30 juni 1949. Beträffande livräntor

åt Anna-Greta Ström och Tommy Olof Ström för tiden efter den 30

juni 1949 ville Kungl. Maj:t framdeles meddela beslut.

Departementschefen. Vad beträffar engångsersättning till Anna-Greta

Ström ävensom livräntor till henne och makarna Ströms son Tommy Olof

för tiden från den 16 mars 1946 till och med den 30 juni 1949 föreligger redan

beslut av Kungl. Maj:t. För tiden därefter synas livräntor böra utgå på sätt

civilförvaltningen och flygförvaltningen föreslagit. Livräntorna synas böra

bestridas från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

a) att från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

må på grund av ifrågavarande olyckshändelse från och med den

1 juli 1949 utgå livräntor, till Anna-Greta Ström med 210 kronor

för månad så länge hon lever ogift, dock högst 10 år, samt

till Tommy Olof Ström med 100 kronor för månad till dess han

fyller 16 år, allt med avdrag för från riksförsäkringsanstalten

för motsvarande tid utgående livräntor; samt

b) att efter vederbörlig framställning omprövning framdeles

må ske av frågan, huruvida livräntor efter angivna tider skola

utgå.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

under punkterna 1—5 hemställt förordnar Hans

Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erland Kock.

Stockholm 1949. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:72 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående livränta till Anna Söderkvist m. m. a1 i texten
  2. BU 1949:7 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående livränta till Anna Söderkvist m. in. s. 1 i texten