Kungl. Maj:ts proposition nr 34
7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1949:34, Kungl. Maj:ts proposition nr 34
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 34
1
Nr 34.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående grunderna för
höjning av löner enligt statens löneplansförordning
m. ni.; givjen Stockholms slott den 4 februari 1949.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
4 februari 4949.
N är varande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om grunderna
för höjning av löner enligt statens löneplansförordning m. m. och anför därvid
följande.
Vid den allmänna lönereglering för statstjänstemän in. fl., som genomförts
den 1 juli 1947, ha lönebeloppen i första hand avvägts under beaktande
av löneutvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden fram till andra
kvartalet 1946. Anordningen med en viss automatisk anpassning av avlöningen
efter levnadskostnadsutvecklingen har emellertid i princip bibehållits
inom det nya lönesystemet, och av olika skäl har lönesystemet utformats
på sådant sätt, att med utgångspunkt från sagda primärt bestämda
lönebelopp samt levnadskostnaderna i mars 1946 fastställts lägre grundlönebelopp,
vilka skola anses gälla vid en viss lägre levnadskostnadsnivå.
1 Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 1 saml. Nr 34.
2
Kurtgl. Maj:ts proposition nr 34.
Grundlönebeloppen, som intagits i tabellen i 3 § statens löneplansförordning,
ha fastställts så, att de jämte förhöjning beräknad efter 6 % uppgå
till förut nämnda belopp. Dessa grundlönebelopp skola anses gälla vid levnadskostnader
motsvarande ''“/m av dem, som förelågo i mars 1946. För
åvägabringande av lönerörligheten gäller enligt 4 § löneplansförordningen
följande.
Socialstyrelsen skall kvartalsvis enligt de närmare föreskrifter, som meddelas
av Kungl. Maj:t, verkställa beräkning av förhållandet mellan de allmänna
levnadskostnaderna i sista månaden under vederbörande kvartal
och ''""/no av levnadskostnaderna i mars 1946. På grundval härav skall Kungl.
Maj:t fastställa det procenttal (pristalet), som utmärker nämnda förhållande.
Så framt icke Kungl. Maj :t och riksdagen funnit skäl särskilt föreskriva,
att förhöjning av de i grundlönetabellerna angivna månadslönerna skall
ske med högre belopp eller även i annat fall än som föranledes enbart av
levnadskostnadsutvecklingen, skall för åvägabringande av lönerörligheten
gälla följande. Då pristalet utvisar ökning i förhållande till basnivån med
4 enheter eller mera, skall månadslönen höjas med 3 procent för varje hel
mångfald av 4, vartill ökningen uppgår. Om pristalet, efter att ha uppvisat
sådan ökning, åter nedgår, skall dock månadslönen höjas efter oförändrat
procenttal, så länge pristalet överstiger närmast lägre hela mångfald
av 4. Dessa regler skola likväl icke medföra rätt till höjning av lönen
efter högre procenttal än 18, motsvarande pristalet 124. Det lönebelopp, varå
höjning får beräknas, har begränsats till 1 200 kronor i månaden. Om pristalet
nedgår till eller understiger 90, skall, så framt Kungl. Maj :t och riksdagen
därom besluta, månadslönen sänkas med högst 5 procent.
I grundlönetabellerna ha för de särskilda löneklasserna förutom månadslöner
angivits även daglöner, A-avdrag och övertidsersättningar. Då månadslön
liöjes eller sänkes, skola övriga i grundlönetabellerna angivna, till
samma löneklass hörande belopp höjas eller sänkas i sådan omfattning, att
de förändrade beloppen förhålla sig till den förändrade månadslönen på
samma sätt som de oförändrade beloppen till den oförändrade månadslönen.
Slutligen ha meddelats vissa avrundningsregler, enligt vilka förändrad
månadslön jämkas till närmaste hela krontal och annat förändrat grundlönehelopp
jämkas till närmaste femtal ören.
Under den tid det nya lönesystemet hittills tillämpats har emellertid genom
statsmakternas beslut (prop. 1947: 300, r. skr. nr 442; prop. 1948: 276,
r. skr. nr 416) genomförts en avkoppling av sambandet mellan löner och levnadskostnader.
Enligt övergångsbestämmelse till statens löneplansförordning
skulle bestämmelserna i 4 § träda i kraft den 1 juli 1948, såvida ej
Kungl. Maj :t och riksdagen annorlunda särskilt beslutade, och enligt förordningen
den 30 juni 1948, nr 553, skola nämnda bestämmelser icke träda
i kraft den 1 juli 1948 utan framdeles den dag Kungl. Maj :t och riksdagen
besluta. Att den automatiska lönerörligheten avkopplades under budgetåret
1947/48 sammanhänger närmast med att det under våren 1947
fanns grundad anledning förutsätta, att lönerörligheten vid tillämpning av
dittills använda grunder för levnadskostnadsberäkningen skulle föranleda
omotiverade svängningar i lönebeloppen. Under våren 1948 dryftades vid
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 34.
överläggningar med tjänstemännens huvudorganisationer frågan, huruvida
en övergång till automatisk lönerörlighet enligt bestämmelserna i 4 § löneplansförordningen
borde genomföras efter utgången av budgetåret 1947/48
eller om särskilda grunder även i fortsättningen borde gälla för lönernas
höjning. Vid dessa överläggningar eftersträvades en lösning som kunde
ingå som ett led i en stabiliseringspolitik på det ekonomiska området. En
utgångspunkt för diskussionerna var, att det i främsta rummet gällde att
söka få till stånd en stabilisering av priserna och att i det rådande läget
varje allmän höjning av den nominella inkomstnivån medförde risker för
en prisstegring, varför en prisstabilisering förutsatte återhållsamhet från
alla samhällsgruppers sida i kraven på inkomstförbättringar. Enighet uppnåddes
om att den automatiska lönerörligheten enligt löneplansförordningens
bestämmelser icke borde införas med ingången av budgetåret 1948/49
utan alltjämt ersättas med särskilda regler angånde det rörliga tillägget.
Under hänvisning till ovissheten rörande utvecklingen på löneområdet ansågo
sig emellertid organisationerna då icke kunna förorda en bindning
av det rörliga tillägget för hela detta budgetår. Ställningstagandet begränsades
därför till senare halvåret 1948, och det förutsattes att ifrågavarande
spörsmål skulle bliva föremål för nya överläggningar omkring årsskiftet
1948/49. För den händelse beslut i ämnet med avseende å tiden från och
med den 1 januari 1949 icke hunne meddelas före nämnda dag, förutsattes
det att samma grunder som närmast dessförinnan varit gällande skulle
få provisoriskt tillämpas.
De särskilda grunder för höjning av månadslön in. m. enligt löneplansförordningen,
som trätt i stället för den automatiska lönerörligheten, ha inneburit
följande. För budgetåret 1947/48 fastställdes procenttalet 12 att läggas
till grund för nämnda höjning. För tiden 1 juli—31 december 1948 skulle
höjningen ske efter samma procenttal, dock att procenttalet skulle ökas till
20 för den händelse pristalet stege till 124 eller däröver. Vad angår grunderna
för pristalets beräkning har Kungl. Maj :t, efter riksdagens hörande
(prop. 1948: 250, r. skr. nr 415) förordnat, att pristalet skall grundas å genom
socialstyrelsens försorg verkställda beräkningar, vid vilka hänsyn icke
skall tagas till direkta skatter och sociala förmåner, varjämte förordnats, att
vid pristal sberäkningen 100/u° av levnadskostnaderna i mars 1946 skola
anses motsvara 1935 års genomsnittliga levnadskostnader ökade med 36,34
procent. Beträffande den närmare innebörden av det för senare halvåret 1948
gällande beslutet, vilket överensstämmer med det resultat, som uppnåtts vid
förhandlingarna med tjänstemännens huvudorganisationer, samt i fråga om
betingelserna för förhandlingsresultatet må här erinras om följande.
Pristalet för andra kvartalet 1948 utgjorde 120.
Med utgångspunkt från att de för senare halvåret 1948 förutsebara prisstegringarna
skulle bli relativt små — av organisationerna angivna till ett
par enheter i 1935 års serie — och att i övrigt prisfördyring för konsumenterna
skulle i möjligaste mån elimineras, ansågo organisationerna godtagbart,
att procenttalet 12 för höjningen finge gälla jämväl under återstående
delen av 1948, oaktat att den höjning, som skulle uppkomma i händelse av
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 34.
en anknytning till automatisk lönerörlighet, skulle uppgå till 15 procent.
Därest levnadskostnaderna — emot vad som syntes sannolikt — enligt
levnadskostnadsberäkningarna för juni eller september 1948 skulle stiga så
att pristalet beräknat enligt socialstyrelsens indexserie utan direkta skatter
och sociala förmåner uppnådde pristalet 124, skulle procenttalet för höjningen
ökas till 20. Detta innebar, att i sådant fall utöver tre fjärdedels kompensation
för 16 enheters pristalshöjning över basnivån skulle erhållas full
kompensation för 8 enheters pristalsstegring.
Vid sitt ståndpunktstagande förklarade sig organisationerna förutsätta, att
jämväl förde i kommunernas tjänst anställda, som hade lönernas rörlighet
reglerad efter samma grunder som de statsanställda, dåvarande tillägg komme
att bibehållas under återstoden av år 1948 under samma förutsättningar som
för statstjänstemännens vidkommande. Övriga samhällsgruppers — löntagares,
jordbrukares och företagares — medverkan borde även söka eftersträvas
för en allmän stabilisering av landets ekonomi. Organisationerna förutsatte
vidare förhandenvaron av en effektiv priskontroll.
De för tredje och fjärde kvartalen 1948 fastställda pristalen utgjorde 120
respektive 122. Månadslönerna m. m. enligt löneplansförordningen ha i enlighet
härmed utgått med tillägg efter 12 procent senare halvåret 1948.
Enligt de nya pensionsbestämmelser, som gälla från och med budgetåret
1947/48, skall för rörligt tillägg å pensioner gälla samma procenttal som
beträffande höjning av månadslön enligt statens löneplansförordning. Avkopplingen
av sambandet mellan lönerna och levnadskostnadsutvecklingen
samt fastställandet av 12 procents höjning av månadslönerna ha sålunda
fått verkan även för det rörliga tillägget å pensionerna.
I innevarande års statsverksproposition (för flera huvudtitlar gemensamma
frågor, s. 9) har förutsatts, att frågan om de grunder för de nyreglerade
lönernas och pensionernas rörlighet, som borde gälla efter utgången av år
1948, senare skulle få anmälas för riksdagen.
Vad angår grunderna för de kristillägg, som fortfarande, ehuru i väsentligt
minskad utsträckning utgå efter det nya lönesystemets genomförande,
fattades vid 1947 års riksdag beslut (statsverkspropositionen, för flera huvudtitlar
gemensamma frågor, s. 81, r. skr. nr 56) innebärande att kristilllägget
skulle regleras i anslutning till den procentuella förhöjningen av de
nyreglerade lönerna. Då angivna procenttal utgjorde 6, skulle kristillägg utgå
efter 16 procent, och för varje höjning eller minskning av förstnämnda procenttal
med 3 enheter skulle kristilläggsprocenten ökas respektive minskas
med 4,2 enheter. I enlighet härmed har kristilläggsprocenten under tiden 1
juli 1947—31 december 1948 utgjort 24,4; om de nyreglerade lönerna under
senare halvåret 1948 höjts med 20 procent, skulle angivna kristilläggsprocent
enligt 1948 års riksdags beslut lia ökats med (s/3 X 4,2 =) 11,2 till 35,6.
I årets statsverksproposition (för flera huvudtitlar gemensamma frågor,
s. 11) har framhållits, att kristilläggsgrunderna för tiden efter utgången av
år 1948 borde bliva beroende av de beräkningsgrunder för rörligt tillägg,
som komme att gälla och att frågan om kristilläggsgrunderna därför finge
anmälas i samband med frågan om det rörliga tillägget.
Kungl. Maj.ts proposition nr 34.
5
För innevarande budgetår utgår provisoriskt lönetillägg till vissa befattningshavare,
som icke omfattas av den allmänna löneregleringen, huvudsakligen
vissa lärare i övningsämnen vid statliga och kommunala skolor, ett
jämförelsevis ringa antal befattningshavare med s. k. oreglerad avlöning
jämte dvrtidstillägg och kristillägg samt präster och befattningshavare vid
vissa statsunderstödda institutioner, såsom folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter.
Det provisoriska lönetillägget utgår efter olika grunder
för olika kategorier av befattningshavare. För vissa befattningshavargrupper
upptogos vid 1947 och 1948 års riksdagar frågorna om provisoriskt lönetillägg
i särskild ordning. Det motsvarande har ansetts böra ske under innevarande
år. Sålunda har i statsverkspropositionen (för flera huvudtitlar
gemensamma frågor, s. 11) uttalats, att frågan om provisoriskt lönetillägg
till professorer in. fl. vid universiteten och de medicinska högskolorna borde
upptagas i samband med anslagsäskandena för vederbörliga avlöningar, och
att i övrigt grunderna för provisoriskt lönetillägg under nästa budgetår lämpligen
borde upptagas i samband med frågan om det rörliga tillägg, som
borde utgå för tiden efter 1948 års utgång.
Jag torde nu få anmäla dels frågorna om grunderna för de nyreglerade
lönernas och pensionernas höjning samt kristilläggsgrunderna för tiden från
och med den 1 januari 1949, dels ock frågan om de grunder, efter vilka provisoriskt
lönetillägg till tjänstemän i allmänhet bör utgå under nästa budgetår.
I innevarande års statsverksproposition (inkomster å driftbudgeten, finansplanen)
har framhållits, att strävandena att under den närmaste framtiden
vinna samhällsekonomisk balans för att krönas med framgång förutsätta,
att den restriktiva politiken på olika områden fortsättes. I statsverkspropositionen
har starkt understrukits bl. a. inkomstutvecklingens samband
med prisutvecklingen, och det har konstaterats att det ekonomiska läget över
huvud taget motiverar en synnerlig återhållsamhet i fråga om förändringar
i penninglönerna. En långt gående stabilisering av inkomstnivån har med
andra ord ansetts nödvändig i nuvarande läge.
Vid de förhandlingar, som omkring årsskiftet 1948—49 förts med tjänstemännens
huvudorganisationer, statst jänarkartellen, statstjänstemännens
riksförbund och tjänstemännens centralorganisation, har frågan gällt huruvida
förutsättningar funnes för en överenskommelse om fortsatt bindning
av det rörliga tillägget på samma sätt som under senare halvåret 1948. Det
medgivande som de statsanställda då lämnat, hade utan tvivel spelat en roll
för stabiliseringen av lönerna på arbetsmarknaden i övrigt. De stora samhällsgrupper,
för vilka lönerna bestämmas avtalsmässigt, ha nu lämnat sin
anslutning till en prolongering av de löneavtal, som gällde närmast före innevarande
år. Vid förhandlingarna med de statsanställdas organisationer har
uppnåtts enighet om, att den automatiska lönerörligheten enligt statens
löneplansförordning icke skall sättas i funktion utan att även under 1949
det rörliga tillägget skall utgå efter 12 procent och kristillägget efter 24,4
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 34.
procent, förutsatt att ej pristalet uppgår till minst 124, i vilket fall procenttalen
skulle höjas till 20 respektive 35,6. Samma säkerlietsregel gentemot en
oväntad uppgång i levnadskostnaderna, som varit gällande före årsskiftet,
har alltså ansetts böra kvarstå. Från de anställdas sida har man ansett sig
böra uttala, att inkomststabiliseringen icke borde få tagas till intäkt för en
restriktiv bedömning av förslag till sådana ändringar i lönehänseende, som
föranleddes av organisatoriska skäl, förändrade arbetsuppgifter eller andra
särskilda förhållanden. Enligt min mening är det tydligt att själva stabiliseringen
av det rörliga tillägget icke i och för sig kan utgöra hinder för löneändringar
av antytt slag men att prövningen av dylika lönefrågor icke kan
undgå att röna inverkan av den allmänna återhållsamhet som i nu rådande
ekonomiska läge måste prägla budgeten. Vid överläggningarna har vidare
förutsatts att under året ingen sänkning av de anställdas reala löner skulle
förekomma genom ändrade grunder vid beräkning av vissa naturaförmåner
såsom bostäder, kost, beklädnad m. in. Framför allt har såsom villkor för
uPP§örelsen framstått, att den ingår såsom led i en politik för stabilisering av
inkomsterna inom alla samhällsgrupper. Från de anställdas sida har därvid
framhållits, att garantiregeln icke enbart kunde uppfattas som ett skydd
mot oväntade höjningar av levnadskostnaderna. Den innebar också en viss
trygghet för att prishöjningar som ledde till inkomsthöjningar för vissa
grupper kunde utlösa kompenserande lönehöjningar för de anställda. Det
vore därför stridande mot garantiregelns syfte om direkta prishöjningar ersattes
med subventioner, som skapade ökade inkomster för någon viss samhällsgrupp.
Att jämsides med inkomststabiliseringen skall gälla en effektiv
priskontroll har betraktats som självfallet.
Resultatet av de förda överläggningarna, vilket enligt min mening får
anses vara tillfredsställande, torde nu böra underställas riksdagens prövning.
Under 1949 skulle sålunda gälla samma grunder för höjning av nyreglerade
löner och pensioner och samma kristilläggsgrunder, som innefattas
i det för andra halvåret 1948 fattade beslutet. Vad angår frågan vilka
grunder, som böra gälla efter 1949 års utgång, torde denna få prövas, sedan
förhandlingar i ämnet upptagits med tjänstemannaorganisationerna. Därest
beslut i ämnet icke skulle ha meddelats före årsskiftet 1949—50, torde på
motsvarande sätt som hittills under innevarande år få provisoriskt tillämpas
samma grunder som närmast dessförinnan varit gällande; i sådant fall
förutsätter jag, att de grunder som sedermera beslutas skola göras tilllämpliga
från och med den 1 januari 1950.
Liksom de rörliga tilläggen utgå i regel kristilläggen från de anslag, av
vilka utgifterna i övrigt för vederbörandes avlöning bestridas. Ett undantag
gäller emellertid beträffande åttonde huvudtiteln. Från ett å denna huvudtitel
upptaget särskilt förslagsanslag bestrides kristillägg huvudsakligen till
vissa befattningshavare vid universiteten och de medicinska högskolorna
samt till vissa övningslärare. Detta anslag har för nästa budgetår i statsverkspropositionen
preliminärt beräknats till 2 miljoner kronor. Vid förut
angivna ställningstagande till frågan om kristilläggsgrunderna torde anslag
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 34. <
nu böra äskas med det i statsverkspropositionen preliminärt beräknade beloppet.
För nästa budgetår bör provisoriskt lönetillägg, i den mån ej annat föranledes
av riksdagens i annat sammanhang meddelade beslut, utgå enligt i
huvudsak samma grunder som för innevarande budgetår. Sådant tillägg bör
således i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som angivas i 1947
års statsverksproposition och, beträffande övningslärare, i propositionen
1948: 136, utgå enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl.
Maj :t. Förslagsanslaget under åttonde huvudtiteln till provisoriskt lönetilllägg
har i innevarande års statsverksproposition upptagits med allenast
preliminärt beräknat belopp, och definitivt anslagsäskande torde få framställas
senare under innevarande års riksdag.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
dels besluta
1) att höjning av belopp, som angivas i de i 3 § statens
löneplansförordning intagna grundlönstabellerna tills vidare
under år 1949 skall ske enligt samma grunder som gällt under
andra halvåret 1948;
2) att kristillägg tills vidare under år 1949 skall utgå enligt
samma grunder som gällt under andra halvåret 1948;
samt
3) alt provisoriskt lönetillägg åt vissa befattningshavare i
statens tjänst m. fl. under budgetåret 1949/50 må, i den
mån ej annat föranledes av riksdagens i annat sammanhang
meddelade beslut, i huvudsaklig överensstämmelse med de
grunder, som angivas i 1947 års statsverksproposition (för
flera huvudtitlar gemensamma frågor) och i propositionen
1948: 136, utgå enligt de närmare föreskrifter, som meddelas
av Kungl. Maj :t;
dels ock att under åttonde huvudtiteln till kristillägg för
budgetåret 1949/50 anvisa ett förslagsanslag av 2 000 000
kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Skiöld.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1949:118 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunderna för höjning av löner enligt statens löneplansförordning m. m. a1 i texten