Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj:ts proposition nr 34

7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:34, Kungl. Maj:ts proposition nr 34

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 34

1

Nr 34.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående grunderna för

höjning av löner enligt statens löneplansförordning

m. ni.; givjen Stockholms slott den 4 februari 1949.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

4 februari 4949.

N är varande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om grunderna

för höjning av löner enligt statens löneplansförordning m. m. och anför därvid

följande.

Vid den allmänna lönereglering för statstjänstemän in. fl., som genomförts

den 1 juli 1947, ha lönebeloppen i första hand avvägts under beaktande

av löneutvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden fram till andra

kvartalet 1946. Anordningen med en viss automatisk anpassning av avlöningen

efter levnadskostnadsutvecklingen har emellertid i princip bibehållits

inom det nya lönesystemet, och av olika skäl har lönesystemet utformats

på sådant sätt, att med utgångspunkt från sagda primärt bestämda

lönebelopp samt levnadskostnaderna i mars 1946 fastställts lägre grundlönebelopp,

vilka skola anses gälla vid en viss lägre levnadskostnadsnivå.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 1 saml. Nr 34.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 34.

Grundlönebeloppen, som intagits i tabellen i 3 § statens löneplansförordning,

ha fastställts så, att de jämte förhöjning beräknad efter 6 % uppgå

till förut nämnda belopp. Dessa grundlönebelopp skola anses gälla vid levnadskostnader

motsvarande ''“/m av dem, som förelågo i mars 1946. För

åvägabringande av lönerörligheten gäller enligt 4 § löneplansförordningen

följande.

Socialstyrelsen skall kvartalsvis enligt de närmare föreskrifter, som meddelas

av Kungl. Maj:t, verkställa beräkning av förhållandet mellan de allmänna

levnadskostnaderna i sista månaden under vederbörande kvartal

och ''""/no av levnadskostnaderna i mars 1946. På grundval härav skall Kungl.

Maj:t fastställa det procenttal (pristalet), som utmärker nämnda förhållande.

Så framt icke Kungl. Maj :t och riksdagen funnit skäl särskilt föreskriva,

att förhöjning av de i grundlönetabellerna angivna månadslönerna skall

ske med högre belopp eller även i annat fall än som föranledes enbart av

levnadskostnadsutvecklingen, skall för åvägabringande av lönerörligheten

gälla följande. Då pristalet utvisar ökning i förhållande till basnivån med

4 enheter eller mera, skall månadslönen höjas med 3 procent för varje hel

mångfald av 4, vartill ökningen uppgår. Om pristalet, efter att ha uppvisat

sådan ökning, åter nedgår, skall dock månadslönen höjas efter oförändrat

procenttal, så länge pristalet överstiger närmast lägre hela mångfald

av 4. Dessa regler skola likväl icke medföra rätt till höjning av lönen

efter högre procenttal än 18, motsvarande pristalet 124. Det lönebelopp, varå

höjning får beräknas, har begränsats till 1 200 kronor i månaden. Om pristalet

nedgår till eller understiger 90, skall, så framt Kungl. Maj :t och riksdagen

därom besluta, månadslönen sänkas med högst 5 procent.

I grundlönetabellerna ha för de särskilda löneklasserna förutom månadslöner

angivits även daglöner, A-avdrag och övertidsersättningar. Då månadslön

liöjes eller sänkes, skola övriga i grundlönetabellerna angivna, till

samma löneklass hörande belopp höjas eller sänkas i sådan omfattning, att

de förändrade beloppen förhålla sig till den förändrade månadslönen på

samma sätt som de oförändrade beloppen till den oförändrade månadslönen.

Slutligen ha meddelats vissa avrundningsregler, enligt vilka förändrad

månadslön jämkas till närmaste hela krontal och annat förändrat grundlönehelopp

jämkas till närmaste femtal ören.

Under den tid det nya lönesystemet hittills tillämpats har emellertid genom

statsmakternas beslut (prop. 1947: 300, r. skr. nr 442; prop. 1948: 276,

r. skr. nr 416) genomförts en avkoppling av sambandet mellan löner och levnadskostnader.

Enligt övergångsbestämmelse till statens löneplansförordning

skulle bestämmelserna i 4 § träda i kraft den 1 juli 1948, såvida ej

Kungl. Maj :t och riksdagen annorlunda särskilt beslutade, och enligt förordningen

den 30 juni 1948, nr 553, skola nämnda bestämmelser icke träda

i kraft den 1 juli 1948 utan framdeles den dag Kungl. Maj :t och riksdagen

besluta. Att den automatiska lönerörligheten avkopplades under budgetåret

1947/48 sammanhänger närmast med att det under våren 1947

fanns grundad anledning förutsätta, att lönerörligheten vid tillämpning av

dittills använda grunder för levnadskostnadsberäkningen skulle föranleda

omotiverade svängningar i lönebeloppen. Under våren 1948 dryftades vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

överläggningar med tjänstemännens huvudorganisationer frågan, huruvida

en övergång till automatisk lönerörlighet enligt bestämmelserna i 4 § löneplansförordningen

borde genomföras efter utgången av budgetåret 1947/48

eller om särskilda grunder även i fortsättningen borde gälla för lönernas

höjning. Vid dessa överläggningar eftersträvades en lösning som kunde

ingå som ett led i en stabiliseringspolitik på det ekonomiska området. En

utgångspunkt för diskussionerna var, att det i främsta rummet gällde att

söka få till stånd en stabilisering av priserna och att i det rådande läget

varje allmän höjning av den nominella inkomstnivån medförde risker för

en prisstegring, varför en prisstabilisering förutsatte återhållsamhet från

alla samhällsgruppers sida i kraven på inkomstförbättringar. Enighet uppnåddes

om att den automatiska lönerörligheten enligt löneplansförordningens

bestämmelser icke borde införas med ingången av budgetåret 1948/49

utan alltjämt ersättas med särskilda regler angånde det rörliga tillägget.

Under hänvisning till ovissheten rörande utvecklingen på löneområdet ansågo

sig emellertid organisationerna då icke kunna förorda en bindning

av det rörliga tillägget för hela detta budgetår. Ställningstagandet begränsades

därför till senare halvåret 1948, och det förutsattes att ifrågavarande

spörsmål skulle bliva föremål för nya överläggningar omkring årsskiftet

1948/49. För den händelse beslut i ämnet med avseende å tiden från och

med den 1 januari 1949 icke hunne meddelas före nämnda dag, förutsattes

det att samma grunder som närmast dessförinnan varit gällande skulle

få provisoriskt tillämpas.

De särskilda grunder för höjning av månadslön in. m. enligt löneplansförordningen,

som trätt i stället för den automatiska lönerörligheten, ha inneburit

följande. För budgetåret 1947/48 fastställdes procenttalet 12 att läggas

till grund för nämnda höjning. För tiden 1 juli—31 december 1948 skulle

höjningen ske efter samma procenttal, dock att procenttalet skulle ökas till

20 för den händelse pristalet stege till 124 eller däröver. Vad angår grunderna

för pristalets beräkning har Kungl. Maj :t, efter riksdagens hörande

(prop. 1948: 250, r. skr. nr 415) förordnat, att pristalet skall grundas å genom

socialstyrelsens försorg verkställda beräkningar, vid vilka hänsyn icke

skall tagas till direkta skatter och sociala förmåner, varjämte förordnats, att

vid pristal sberäkningen 100/u° av levnadskostnaderna i mars 1946 skola

anses motsvara 1935 års genomsnittliga levnadskostnader ökade med 36,34

procent. Beträffande den närmare innebörden av det för senare halvåret 1948

gällande beslutet, vilket överensstämmer med det resultat, som uppnåtts vid

förhandlingarna med tjänstemännens huvudorganisationer, samt i fråga om

betingelserna för förhandlingsresultatet må här erinras om följande.

Pristalet för andra kvartalet 1948 utgjorde 120.

Med utgångspunkt från att de för senare halvåret 1948 förutsebara prisstegringarna

skulle bli relativt små — av organisationerna angivna till ett

par enheter i 1935 års serie — och att i övrigt prisfördyring för konsumenterna

skulle i möjligaste mån elimineras, ansågo organisationerna godtagbart,

att procenttalet 12 för höjningen finge gälla jämväl under återstående

delen av 1948, oaktat att den höjning, som skulle uppkomma i händelse av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

en anknytning till automatisk lönerörlighet, skulle uppgå till 15 procent.

Därest levnadskostnaderna — emot vad som syntes sannolikt — enligt

levnadskostnadsberäkningarna för juni eller september 1948 skulle stiga så

att pristalet beräknat enligt socialstyrelsens indexserie utan direkta skatter

och sociala förmåner uppnådde pristalet 124, skulle procenttalet för höjningen

ökas till 20. Detta innebar, att i sådant fall utöver tre fjärdedels kompensation

för 16 enheters pristalshöjning över basnivån skulle erhållas full

kompensation för 8 enheters pristalsstegring.

Vid sitt ståndpunktstagande förklarade sig organisationerna förutsätta, att

jämväl förde i kommunernas tjänst anställda, som hade lönernas rörlighet

reglerad efter samma grunder som de statsanställda, dåvarande tillägg komme

att bibehållas under återstoden av år 1948 under samma förutsättningar som

för statstjänstemännens vidkommande. Övriga samhällsgruppers — löntagares,

jordbrukares och företagares — medverkan borde även söka eftersträvas

för en allmän stabilisering av landets ekonomi. Organisationerna förutsatte

vidare förhandenvaron av en effektiv priskontroll.

De för tredje och fjärde kvartalen 1948 fastställda pristalen utgjorde 120

respektive 122. Månadslönerna m. m. enligt löneplansförordningen ha i enlighet

härmed utgått med tillägg efter 12 procent senare halvåret 1948.

Enligt de nya pensionsbestämmelser, som gälla från och med budgetåret

1947/48, skall för rörligt tillägg å pensioner gälla samma procenttal som

beträffande höjning av månadslön enligt statens löneplansförordning. Avkopplingen

av sambandet mellan lönerna och levnadskostnadsutvecklingen

samt fastställandet av 12 procents höjning av månadslönerna ha sålunda

fått verkan även för det rörliga tillägget å pensionerna.

I innevarande års statsverksproposition (för flera huvudtitlar gemensamma

frågor, s. 9) har förutsatts, att frågan om de grunder för de nyreglerade

lönernas och pensionernas rörlighet, som borde gälla efter utgången av år

1948, senare skulle få anmälas för riksdagen.

Vad angår grunderna för de kristillägg, som fortfarande, ehuru i väsentligt

minskad utsträckning utgå efter det nya lönesystemets genomförande,

fattades vid 1947 års riksdag beslut (statsverkspropositionen, för flera huvudtitlar

gemensamma frågor, s. 81, r. skr. nr 56) innebärande att kristilllägget

skulle regleras i anslutning till den procentuella förhöjningen av de

nyreglerade lönerna. Då angivna procenttal utgjorde 6, skulle kristillägg utgå

efter 16 procent, och för varje höjning eller minskning av förstnämnda procenttal

med 3 enheter skulle kristilläggsprocenten ökas respektive minskas

med 4,2 enheter. I enlighet härmed har kristilläggsprocenten under tiden 1

juli 1947—31 december 1948 utgjort 24,4; om de nyreglerade lönerna under

senare halvåret 1948 höjts med 20 procent, skulle angivna kristilläggsprocent

enligt 1948 års riksdags beslut lia ökats med (s/3 X 4,2 =) 11,2 till 35,6.

I årets statsverksproposition (för flera huvudtitlar gemensamma frågor,

s. 11) har framhållits, att kristilläggsgrunderna för tiden efter utgången av

år 1948 borde bliva beroende av de beräkningsgrunder för rörligt tillägg,

som komme att gälla och att frågan om kristilläggsgrunderna därför finge

anmälas i samband med frågan om det rörliga tillägget.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

5

För innevarande budgetår utgår provisoriskt lönetillägg till vissa befattningshavare,

som icke omfattas av den allmänna löneregleringen, huvudsakligen

vissa lärare i övningsämnen vid statliga och kommunala skolor, ett

jämförelsevis ringa antal befattningshavare med s. k. oreglerad avlöning

jämte dvrtidstillägg och kristillägg samt präster och befattningshavare vid

vissa statsunderstödda institutioner, såsom folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter.

Det provisoriska lönetillägget utgår efter olika grunder

för olika kategorier av befattningshavare. För vissa befattningshavargrupper

upptogos vid 1947 och 1948 års riksdagar frågorna om provisoriskt lönetillägg

i särskild ordning. Det motsvarande har ansetts böra ske under innevarande

år. Sålunda har i statsverkspropositionen (för flera huvudtitlar

gemensamma frågor, s. 11) uttalats, att frågan om provisoriskt lönetillägg

till professorer in. fl. vid universiteten och de medicinska högskolorna borde

upptagas i samband med anslagsäskandena för vederbörliga avlöningar, och

att i övrigt grunderna för provisoriskt lönetillägg under nästa budgetår lämpligen

borde upptagas i samband med frågan om det rörliga tillägg, som

borde utgå för tiden efter 1948 års utgång.

Jag torde nu få anmäla dels frågorna om grunderna för de nyreglerade

lönernas och pensionernas höjning samt kristilläggsgrunderna för tiden från

och med den 1 januari 1949, dels ock frågan om de grunder, efter vilka provisoriskt

lönetillägg till tjänstemän i allmänhet bör utgå under nästa budgetår.

I innevarande års statsverksproposition (inkomster å driftbudgeten, finansplanen)

har framhållits, att strävandena att under den närmaste framtiden

vinna samhällsekonomisk balans för att krönas med framgång förutsätta,

att den restriktiva politiken på olika områden fortsättes. I statsverkspropositionen

har starkt understrukits bl. a. inkomstutvecklingens samband

med prisutvecklingen, och det har konstaterats att det ekonomiska läget över

huvud taget motiverar en synnerlig återhållsamhet i fråga om förändringar

i penninglönerna. En långt gående stabilisering av inkomstnivån har med

andra ord ansetts nödvändig i nuvarande läge.

Vid de förhandlingar, som omkring årsskiftet 1948—49 förts med tjänstemännens

huvudorganisationer, statst jänarkartellen, statstjänstemännens

riksförbund och tjänstemännens centralorganisation, har frågan gällt huruvida

förutsättningar funnes för en överenskommelse om fortsatt bindning

av det rörliga tillägget på samma sätt som under senare halvåret 1948. Det

medgivande som de statsanställda då lämnat, hade utan tvivel spelat en roll

för stabiliseringen av lönerna på arbetsmarknaden i övrigt. De stora samhällsgrupper,

för vilka lönerna bestämmas avtalsmässigt, ha nu lämnat sin

anslutning till en prolongering av de löneavtal, som gällde närmast före innevarande

år. Vid förhandlingarna med de statsanställdas organisationer har

uppnåtts enighet om, att den automatiska lönerörligheten enligt statens

löneplansförordning icke skall sättas i funktion utan att även under 1949

det rörliga tillägget skall utgå efter 12 procent och kristillägget efter 24,4

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

procent, förutsatt att ej pristalet uppgår till minst 124, i vilket fall procenttalen

skulle höjas till 20 respektive 35,6. Samma säkerlietsregel gentemot en

oväntad uppgång i levnadskostnaderna, som varit gällande före årsskiftet,

har alltså ansetts böra kvarstå. Från de anställdas sida har man ansett sig

böra uttala, att inkomststabiliseringen icke borde få tagas till intäkt för en

restriktiv bedömning av förslag till sådana ändringar i lönehänseende, som

föranleddes av organisatoriska skäl, förändrade arbetsuppgifter eller andra

särskilda förhållanden. Enligt min mening är det tydligt att själva stabiliseringen

av det rörliga tillägget icke i och för sig kan utgöra hinder för löneändringar

av antytt slag men att prövningen av dylika lönefrågor icke kan

undgå att röna inverkan av den allmänna återhållsamhet som i nu rådande

ekonomiska läge måste prägla budgeten. Vid överläggningarna har vidare

förutsatts att under året ingen sänkning av de anställdas reala löner skulle

förekomma genom ändrade grunder vid beräkning av vissa naturaförmåner

såsom bostäder, kost, beklädnad m. in. Framför allt har såsom villkor för

uPP§örelsen framstått, att den ingår såsom led i en politik för stabilisering av

inkomsterna inom alla samhällsgrupper. Från de anställdas sida har därvid

framhållits, att garantiregeln icke enbart kunde uppfattas som ett skydd

mot oväntade höjningar av levnadskostnaderna. Den innebar också en viss

trygghet för att prishöjningar som ledde till inkomsthöjningar för vissa

grupper kunde utlösa kompenserande lönehöjningar för de anställda. Det

vore därför stridande mot garantiregelns syfte om direkta prishöjningar ersattes

med subventioner, som skapade ökade inkomster för någon viss samhällsgrupp.

Att jämsides med inkomststabiliseringen skall gälla en effektiv

priskontroll har betraktats som självfallet.

Resultatet av de förda överläggningarna, vilket enligt min mening får

anses vara tillfredsställande, torde nu böra underställas riksdagens prövning.

Under 1949 skulle sålunda gälla samma grunder för höjning av nyreglerade

löner och pensioner och samma kristilläggsgrunder, som innefattas

i det för andra halvåret 1948 fattade beslutet. Vad angår frågan vilka

grunder, som böra gälla efter 1949 års utgång, torde denna få prövas, sedan

förhandlingar i ämnet upptagits med tjänstemannaorganisationerna. Därest

beslut i ämnet icke skulle ha meddelats före årsskiftet 1949—50, torde på

motsvarande sätt som hittills under innevarande år få provisoriskt tillämpas

samma grunder som närmast dessförinnan varit gällande; i sådant fall

förutsätter jag, att de grunder som sedermera beslutas skola göras tilllämpliga

från och med den 1 januari 1950.

Liksom de rörliga tilläggen utgå i regel kristilläggen från de anslag, av

vilka utgifterna i övrigt för vederbörandes avlöning bestridas. Ett undantag

gäller emellertid beträffande åttonde huvudtiteln. Från ett å denna huvudtitel

upptaget särskilt förslagsanslag bestrides kristillägg huvudsakligen till

vissa befattningshavare vid universiteten och de medicinska högskolorna

samt till vissa övningslärare. Detta anslag har för nästa budgetår i statsverkspropositionen

preliminärt beräknats till 2 miljoner kronor. Vid förut

angivna ställningstagande till frågan om kristilläggsgrunderna torde anslag

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 34. <

nu böra äskas med det i statsverkspropositionen preliminärt beräknade beloppet.

För nästa budgetår bör provisoriskt lönetillägg, i den mån ej annat föranledes

av riksdagens i annat sammanhang meddelade beslut, utgå enligt i

huvudsak samma grunder som för innevarande budgetår. Sådant tillägg bör

således i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som angivas i 1947

års statsverksproposition och, beträffande övningslärare, i propositionen

1948: 136, utgå enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl.

Maj :t. Förslagsanslaget under åttonde huvudtiteln till provisoriskt lönetilllägg

har i innevarande års statsverksproposition upptagits med allenast

preliminärt beräknat belopp, och definitivt anslagsäskande torde få framställas

senare under innevarande års riksdag.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

dels besluta

1) att höjning av belopp, som angivas i de i 3 § statens

löneplansförordning intagna grundlönstabellerna tills vidare

under år 1949 skall ske enligt samma grunder som gällt under

andra halvåret 1948;

2) att kristillägg tills vidare under år 1949 skall utgå enligt

samma grunder som gällt under andra halvåret 1948;

samt

3) alt provisoriskt lönetillägg åt vissa befattningshavare i

statens tjänst m. fl. under budgetåret 1949/50 må, i den

mån ej annat föranledes av riksdagens i annat sammanhang

meddelade beslut, i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder, som angivas i 1947 års statsverksproposition (för

flera huvudtitlar gemensamma frågor) och i propositionen

1948: 136, utgå enligt de närmare föreskrifter, som meddelas

av Kungl. Maj :t;

dels ock att under åttonde huvudtiteln till kristillägg för

budgetåret 1949/50 anvisa ett förslagsanslag av 2 000 000

kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Skiöld.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:118 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunderna för höjning av löner enligt statens löneplansförordning m. m. a1 i texten