Sök i Ratio Lex

Angående bestridande av vissa haverikostnader

1949-02-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:35, Angående bestridande av vissa haverikostnader

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 35.

1

Nr 35.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bestridande

av vissa haverikostnader; given Stockholms

slott den 11 februari 1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Allan Vougt.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Medgivande att av anslaget till oförutsedda utgifter bestrida haverikostnader

begäres förlängt för budgetåret 1949/50. Samtidigt föreslås en begränsning

i den omfattning, i vilken anslaget må tagas i anspråk för ändamålet.

3i3 49 Bihang till riksdagens protokoll 1949.

1 samt

Nr 35.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans May.t Konungen i statsrådet, å Stockholms

slott den 11 februari 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Yougt, fråga om bestridande av

vissa haverikostnader samt anför härutinnan följande.

Efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen 1948: 103 medgav riksdagen

(skrivelse nr 269), att det i riksstaten uppförda förslagsanslaget till oförutsedda

utgifter finge, på sätt skett under budgetåren 1944/48, jämlikt Kungl.

Maj:ts bestämmande tagas i anspråk under budgetåret 1948/49 för att täcka

uppkommande haverikostnader, avseende marinens fartyg.

Under år 1948 har ett av riksdagen för budgetåret 1947/48 lämnat motsvarande

medgivande, såsom framgår av redogörelsen i 1949 års statsverksproposition

(bil. 16), utnyttjats i ett fall, då Kungl. Maj:t genom beslut den 4

juni 1948 medgivit, att haverikostnader om i runt tal 240 000 kronor fingo

täckas av anslaget till oförutsedda utgifter.

Såsom jag anförde vid anmälan i 1949 års statsverksproposition (bil. 6) av

anslaget till underhåll av fartyg m. m. för marinen har fråga uppkommit, om

icke kostnader för att avhjälpa skador, som åsamkats marinens fartyg genom

haveri som icke orsakats av normalt slitage, skulle till någon del belasta

marinens underhållsanslag och icke som hittills skett helt bestridas av an

slaget till oförutsedda utgifter. Jag torde nu få återkomma till denna fråga.

I utlåtande över den framställning som låg till grund för Kungl. Maj:ts

förenämnda beslut den 4 juni 1948 anförde statskontoret, att verket funne de

i framställningen anmälda skadorna — möjligen med ett angivet undantag —

vara av sådan art eller så ringa omfattning att det kunde starkt ifrågasättas,

om reparationskostnaderna borde ersättas från anslaget till oförutsedda utgifter.

Statskontoret förklarade sig anse, att det borde övervägas, om inte

mindre, så att säga normalt uppkommande skador borde avhjälpas med anli

tande av medel från marinens underhållsanslag och allenast större, mera

katastrofbetonade haverier föranleda medelsanvisning från anslaget till oförutsedda

utgifter. Riksräkenskapsverket delade statskontorets uppfattning i

den väckta frågan.

Marinförvaltningen hade i den förenämnda framställningen äskat omkring

386 000 kronor av anslaget till oförutsedda utgifter för att täcka utgifter för

haverireparationer under budgetåret 1946/47. I anledning av vad i ärendet

förekommit anvisade Kungl. Maj:t genom beslutet den 4 juni 1948 såsom

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

nämnts endast omkring 240 000 kronor, i huvudsak avseende leglenng av utgifter

för sådana skador som uppkommit vid grundkänning, kollision och

brand. Härjämte uppdrog Kungl. Maj:t åt marinförvaltningen att inkomma

med förslag dels till slutligt bestridande av övriga i framställningen angivna

kostnader, dels ock i fråga om de normer som för framtiden borde tillämpas

vid avgränsningen av kostnader, varom nu är fråga, mellan anslag till oförutsedda

utgifter och vissa under fjärde huvudtiteln uppförda anslag.

Med skrivelse den 16 november 1948 har marinförvaltningen avgivit förslag

i ämnet. Häröver ha försvarets civilförvaltning, statskontoret och riksräkenskapsverket

avgivit utlåtanden.

Marinförvaltningen har förklarat sig icke kunna dela statskontorets uppfattning,

att haveriskador vore att anse såsom normalt uppkommande skador,

ej ens om de vore av mindre omfattning, i annan mån än att detta kunde gälla

sådana haveriskador som uppstode på grund av normalt slitage. Marinförvaltningen

har ansett det nuvarande systemet för haverikostnademas slutliga

likvidering vara det ändamålsenligaste och därvid särskilt framhållit svårigheterna

att i förväg uppskatta erforderligt medelsbehov för haverireparationer.

Om föreskrifterna för disposition av anslaget till oförutsedda utgifter i

fortsättningen likväl icke skulle komma att medgiva, att kostnader för haveiiskador

av mindre omfattning finge bestridas från detta anslag, borde enligt

marinförvaltningens mening anslaget till underhåll av fartyg m. m. komma

i fråga, dock först sedan detta anslag uppräknats med härför erforderligt

belopp. Marinförvaltningens förslag till avgränsning av utgifter för haveriskador

mellan de sålunda ifrågakommande anslagen innebär, att under underhållsanslaget

skulle upptagas endast medel för bestridande av haveriskador,

understigande 5 000 kronor. Med denna avgränsning vore enligt marinförvaltningens

mening risken för alltför stora felbedömningar av anslagsbehovet

på underhållsanslaget eliminerad. Marinförvaltningen har uppskattat medelsbehovet

för att slutligt bestrida kostnaderna för haveriskador, understigande

ö 000 kronor, till 150 000 kronor för budgetåret 1949/50.

Statskontoret har i princip godtagit marinförvaltningens förslag beträffande

avgränsningen av utgifter av här ifrågavarande art mellan anslaget till oförutsedda

utgifter och marinens anslag till underhåll av fartyg m. m. Statskontoret

har dock velat ifrågasätta om icke kostnadsgränsen borde sättas till

10 000 kronor.

Riksräkenskapsverket har bedömt den föreliggande frågan från den synpunkten

att man borde åstadkomma en effektiv avlastning av haverikostnader

från anslaget till oförutsedda utgifter samt ernå en kvantitativt sett

mera påtaglig förenkling i handläggningen av hithörande ärenden. Ur den

synpunkten har riksräkenskapsverket ansett marinförvaltningens förslag böra

jämkas i den av statskontoret avsedda riktningen. Riksräkenskapsverket har

emellertid för sin del ifrågasatt, om man inte borde föreskriva, att haverikostnader,

oavsett storleken av kostnaderna i varje särskilt fall, alltid sktdle

intill visst belopp bestridas från underhållsanslaget.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

Försvarets civilförvaltning har velat göra åtskillnad mellan olika utgifter

efter orsakerna till uppkomna haverier. Sådana skador som så att säga regelmässigt

vore förbundna med övningsverksamheten, föranledda av isförhållanden,

överbrytande sjö, materielfel o. d., borde enligt civilförvaltningens mening

bestridas av underhållsanslaget. Från anslaget till oförutsedda utgifter

borde med denna utgångspunkt i huvudsak bestridas kostnader, som uppkommit

genom kollision, grundkänning, brand och av därmed jämförlig anledning.

Civilförvaltningen har emellertid ansett skäl tala för att även för

sistnämnda kostnader, i den mån de vore av mindre storlek, förslagsvis under

5 000 kronor, taga i anspråk underhållsanslag.

Departementschefen. Såsom framgår av redogörelsen i det föregående ha

samtliga kostnader för reparationer m. m. i anledning av haverier på marinens

fartyg hittills slutligt bestritts av förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

Riksdagen har lämnat bemyndigande för Kungl. Maj:t att taga i anspråk

nämnda anslag för ändamålet under de sistförflutna budgetåren.

Emellertid synas skäl tala för att anslag under fjärde huvudtiteln i viss

omfattning bör belastas med utgifter som här avses. Den omständigheten

att utgifterna icke låta sig på förhand exakt beräkna eller kunna ställas i

direkt relation till den normala verksamhetens omfattning bör icke i och för

sig föranleda att ett förslagsanslag tages i anspråk för deras bestridande.

Erfarenheten har visat, att haverier normalt förekomma, och man torde kunna

tala om en normal haverifrekvens, som lämpligen kan tagas i beräkning vid

bestämmandet av det anslag under fjärde huvudtiteln som härvid kan komma

i fråga, nämligen reservationsanslaget Marinen: Underhåll av fartyg m. in.

När det gäller att bestämma, vilka haverikostnader som böra belasta underhållsanslaget

eller i vilken omfattning nämnda anslag bör tagas i anspråk för

att slutligt reglera dylika kostnader, ha olika förslag framlagts i ärendet.

Civilförvaltningen har förordat det sätt att avgränsa kostnaderna mellan de

ifrågakommande anslagen som kom till användning i Kungl. Maj:ts i det föregående

omnämnda beslut den 4 juni 1948, nämligen i första hand en uppdelning

av kostnaderna alltefter de förhållanden som orsakat haveriskadorna.

Enligt min mening kan en sådan uppdelning svårligen på förhand göras så

klar att icke många gånger tveksamhet uppstår, vilket anslag som rätteligen

bör komma i fråga. Detta system synes mig därför mindre lämpligt.

Jag vill i stället, i anslutning till vad riksräkenskapsverket ifrågasatt, förorda,

att kostnaderna för varje haveri, oberoende av dessas totalsumma, intill

ett visst högsta belopp bestridas av underhållsanslaget och att alltså anslaget

till oförutsedda utgifter tages i anspråk endast för sådana kostnader

som i det enskilda fallet överstiga detta belopp. Såvitt avser haverier, vilkas

avhjälpande drager en kostnad understigande gränsbeloppet, ger den föreslagna

anordningen samma resultat som det av marinförvaltningen och statskontoret

förordade systemet. Detta kompletteras emellertid med en självrisk

på samma belopp såvitt avser haverier av större omfattning. Som ett

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 35.

lämpligt gränsbelopp föreslår jag 5 (JOD kronor. Härvid förutsätter jag dock,

att haveriskador som Föranledas av normalt slitage alltid skola, oavsett kostnadernas

storlek, bestridas av underhållsanslaget.

Enligt de två framställningar om slutligt bestridande av kostnader för

haverireparationer under budgetåren 1946/47 och 1947/48 som nu äro underställda

Kungl. Maj:ts prövning skulle med den av mig förordade gränsdragningen

i genomsnitt omkring 165 000 kronor belasta underhållsanslaget och

150 000 kronor utgå av anslaget till oförutsedda utgifter. Av genomsnittligt 65

anmälda skadefall uppgå 12 till 5 000 kronor eller däröver.

Såsom framgår av vad jag anfört vid anmälan av 1949 års statsverksproposition

(bil. 6, p. 91) har vid bestämmandet av marinens anslag till underhåll

av fartyg m. m. för budgetåret 1949/50 hänsyn tagits till att ha.verikostnader

skulle i viss omfattning belasta anslaget. De haverikostnader som ifrågakomma

till reglering under innevarande budgetår torde, då underhållsanslaget

icke lämnar tillgång till deras bestridande på sätt här föreslagits, få i samma

omfattning som hittills utgå av anslaget till oförutsedda utgifter.

Jag förordar alltså, att bärgnings- och reparationskostnader för haverier

på marinens fartyg skola från och med budgetåret 1949/50 bestridas av anslaget

till oförutsedda utgifter endast till den del kostnaderna i det enskilda

fallet överstiga 5 000 kronor. Riksdagens medgivande till att i angivna

omfattning taga anslaget i anspråk under budgetåret 1949/50 torde böra

inhämtas.

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att det i riksstaten uppförda förslagsanslaget till oförutsedda

utgifter må i den omfattning som i det föregående angivits jämlikt

Kungl. Maj ds bestämmande tagas i anspråk under budgetåret

1949/50 för att täcka uppkommande haverikostnader, avseende

marinens fartyg.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majd Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. Broberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:87 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning i vissa fall i anledning av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom. a1 i texten
  2. SU 1949:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bestridande av vissa haverikostnader. a1 i texten