Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) om mödrahjålp

1949-02-11 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:45, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) om mödrahjålp

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr bo.

1

Nr 45.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 11 juni 1937

(nr 339) om mödrahjålp; given Stockholms slott den

11 februari 1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, toreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen

den It juni 1937 (nr 339) om mödrahjälp.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Beslutanderätten i frågor huruvida mödrahjälp må avse tid, som infaller

senare än sex månader eller, såvitt angår hjälp till tandvård, nio månader

efter nedkomsten samt huruvida ansökan om mödrahjälp, som ingivits

senare än å sextionde dagen efter barnsbörden, skall upptagas till prövning

föreslås överflyttad från socialstyrelsen till mödrahjälpsnämnderna. Vidare

föreslås att hjälpformen mödrahjälpslån avskaffas. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 45.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) om mödrahjälp.

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 11 juni 1937 om mödrahjälp

skall upphöra att gälla samt att 1 och 4 §§ samma förordning1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

1 §• 1 §•

Kvinna, som -—- ---av statsmedel.

Mödrahjälp lämnas---femhundra kronor.

Då anledning därtill finnes, må

mödrahjälp helt eller delvis lämnas

såsom räntefritt lån.

Mödrahjälp må ej avse tid, som

infaller senare än sex månader eller,

såvitt fråga är om hjälp till tandvård,

nio månader efter nedkomsten.

Socialstyrelsen äger dock, när särskilda

skäl därtill äro, medgiva undantag

från vad sålunda stadgas.

Mödrahjälp må, där ej särskilda

skål till annat föranleda, icke avse

tid, som infaller senare än sex månader

eller, såvitt fråga är om hjälp

till tandvård, nio månader efter nedkomsten.

4 §•

Ansökan om — —

4 §•

av barnavårdsmannen.

Mödrahjälp skall, där det kan ske,

sökas i god tid före den väntade nedkomsten.

Ingives ansökan senare än

å sextionde dagen efter barnsbörden,

må den icke upptagas till prövning.

Socialstyrelsen äger dock, när sökanden

finnes hava anfört giltigt skäl

för att ansökan ej ingivits inom

nämnda tid, medgiva, att ansökningen

upptages till prövning.

Vid ansökan---för nedkomsten

Mödrahjälp skall, där det kan ske,

sökas i god tid före den väntade nedkomsten.

Ingives ansökan senare än

å sextionde dagen efter barnsbörden,

må den icke upptagas till prövning,

med mindre sökanden finnes hava

anfört giltigt skäl för att ansökan ej

ingivits inom nämnda tid.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1949, dock att 8 § alltjämt

skall tillämpas å lån, som beviljats

före nämnda dag. 1

1 Senaste lydelse se beträffande 1 och 4 §§ 1944: 228 samt beträffande 8 § 1940: 786.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 45.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11

februari 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler fråga om decentralisering

av vissa ärenden angående mödrahjälp in. m. samt anför därvid

följande.

Decentraliseringsutredningen — som tillsatts enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 6 juni 1947 för att utreda möjligheterna av en ytterligare

decentralisering inom statsförvaltningen — har i en med nr 17 betecknad,

till socialdepartementet överlämnad promemoria angående decentraliseringsfrågor

inom socialstyrelsens verksamhetsområde bl. a. berört vissa i

det följande närmare angivna bestämmelser i förordningen om mödrahjälp

och därvid föreslagit vissa åtgärder.

Gällande bestämmelser.

Enligt förordningen den 11 juni 1937 om mödrahjälp (nr 339, ändr. nr

786/1940 och 228/1944) kan kvinna, som i anledning av havandeskap eller

barnsbörd är i uppenbart behov av understöd, tillerkännas mödrahjälp av

statsmedel. Hjälpen lämnas i den form, som för varje särskilt fall finnes

lämpligast, i en eller flera poster, till ett sammanlagt värde av högst 400

kronor eller, vid flerbörd, högst 500 kronor. Då anledning finnes därtill,

må mödrahjälpen helt eller delvis lämnas såsom räntefritt lån (1 § första—

tredje styckena).

Mödrahjälp får icke avse tid, som infaller senare än sex månader eller,

såvitt fråga är om hjälp till tandvård, nio månader efter nedkomsten. Från

detta stadgande äger dock socialstyrelsen meddela dispens, när särskilda

skäl äro därtill (1 § fjärde stycket).

För behandling av frågor om mödrahjälp skall i varje landstingsområde

och i varje stad, som ej deltager i landsting, finnas en mödrahjälpsnämnd,

bestående av en ordförande och två ledamöter. Ordföranden jämte

suppleant för honom samt en ledamot jämte suppleant för denne förordnas

av Kungl. Maj :t. Den andre ledamoten jämte suppleant för honom utses

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 45.

för två år i sänder av landstinget eller, vad beträffar stad som ej deltager i

landsting, av stadsfullmäktige (3 §).

Ansökan om mödrahjälp skall ingivas till barnavårdsnämnden i den ort,

där kvinnan vistas (4 § första stycket). Barnavårdsnämnden har därefter

att insända ansökningshandlingarna jämte eget yttrande till mödrahjälpsnämnden,

som beslutar i ärendet. Om hjälp beviljas, skall i beslutet angivas

vilka huvudsakliga behov hjälpen avser att täcka. Det ankommer

sedan på barnavårdsnämnden att verkställa beslutet och vaka över att

hjälpen kommer till användning i enlighet med givna föreskrifter (5—7 §§).

Mödrahjälp skall, där det kan ske, sökas i god tid före den väntade nedkomsten.

Ingives ansökan senare än å sextionde dagen efter barnsbörden,

får den icke upptagas till prövning. Socialstyrelsen äger emellertid meddela

dispens härifrån, därest sökanden anför giltigt skäl för att ansökningen

ej ingivits inom den föreskrivna tiden (4 § andra stycket).

Därest mödrahjälp lämnats såsom lån, äger den mödrahjälpsnämnd, som

beviljat lånet, medgiva uppskov med återbetalningen intill tio år, där så

finnes skäligt. På framställning av nämnden äger socialstyrelsen, då skäl

äro därtill, medgiva befrielse från återbetalningsskyldighet med avseende

å hela återstående lånebeloppet eller del därav (8 §).

Socialstyrelsen utövar, med biträde av statens fattigvårds- och barnavårdskonsulenter,

tillsyn över förordningens tillämpning och äger att i sådant

avseende meddela nödiga råd och anvisningar till ledning för mödrahjälps-

och barnavårdsnämnderna (10 § första stycket).

Klagan över mödrahjälpsnämnds beslut föres hos socialstyrelsen genom

besvär. Mot styrelsens beslut i ärende, som inkommit genom besvär, får

klagan ej föras (10 § andra och tredje styckena).

Kungl. Maj :t har den 22 oktober 1937 (nr 847) fastställt instruktion för

mödrahjälpsnämnderna (ändr. nr 792/1940) och samma dag (nr 848) utfärdat

kungörelse med tillämpningsföreskrifter till mödrahjälpsförordningen

(ändr. nr 790/1940, 631/1945 och 718/1947).

Beträffande utlämnandet av lån till mödrahjälp har Kungl. Maj:t i brev

den 19 maj 1944 meddelat följande föreskrifter.

1. Lån till mödrahjälp skola utlämnas från den av statskontoret förvaltade,

jämlikt brev den 5 maj 1939 inrättade diversemedelsfonden för lån

till mödrahjälp.

2. I den mån lån utlämnas från fonden, skola motsvarande belopp av

statskontoret överföras till fonden från anslaget till mödrahjälp.

3. Därest lån eller del därav efterskänkes, skall det efterskänkta beloppet

avföras från fonden.

4. Avbetalningar å lån skola över fonden tillgodoföras riksstatens inkomsttitel

Övriga diverse inkomster.

5. I fråga om lån, som utbetalas av länsstyrelsen, skall det åligga länsstyrelsen

att avföra utbetalda belopp å särskild diversemedelstitel, benämnd

»Lån till mödrahjälp». Det skall vidare åligga länsstyrelsen att över konto

»Likvider med särskilda ämbetsverk och myndigheter» från omförmälda

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:In proposition nr 45.

5

fond tillgodoföra sig ersättning för gjord utbetalning, vilken ersättning

skall uppdebiteras å särskild diversemedelstitel, benämnd »Fonden för lån

till mödrahjälp» ävensom att över nyssnämnda konto »Likvider med särskilda

ämbetsverk och myndigheter» tillgodoföra statskontoret å det utlämnade

lånet verkställda amorteringar.

Decentraliseringsutredningen.

Utredningen anser, att sedan mödrahjälpsförordningen nu tillämpats i

över tio år och en fast praxis hunnit utbilda sig, beslutanderätten

i dispensärenden bör kunna överflyttas från socialstyrelsen till

mödrahjälpsnämnderna. Utredningen föreslår därför, att nämnderna anförtros

att pröva, huruvida mödrahjälp må avse tid, som infaller senare än

sex månader eller, såvitt angår hjälp till tandvård, nio månader efter nedkomsten

och att nämnderna jämväl berättigas att till prövning upptaga ansökningar,

som ingivits senare än å sextionde dagen efter barnsbörden.

Den enhetlighet och centrala ledning, som kan anses erforderlig beträffande

dessa ärenden, bör enligt utredningens mening kunna tillgodoses genom

socialstyrelsens allmänna skyldighet att öva tillsyn över förordningens tilllämpning

samt genom styrelsens rätt att meddela råd och anvisningar till

ledning för mödrahjälpsnämnderna liksom också genom besvärsprövning.

Även prövningen av ärenden om befrielse från skyldighet att återbetala

mödrahjälpslån bör enligt utredningen kunna decentraliseras till

mödrahjälpsnämnderna. Emellertid ifrågasätter utredningen, huruvida icke

denna form av mödrahjälp med dess relativt ringa praktiska betydelse

skulle kunna avskaffas.

Utredningen diskuterar vidare en decentralisering av besvärsprö vningen

från socialstyrelsen till länsstyrelserna men avvisar denna tanke;

Till stöd för sitt ståndpunktstagande härvidlag anför utredningen.

För att socialstyrelsen skall kunna följa verksamheten samt leda densamma

genom råd och anvisningar synes önskvärt, att styrelsen får behålla

den befattning med de enskilda ärendena, som besvärsprövningen

innebär. Den av utredningen förut föreslagna decentraliseringen av viss

beslutanderätt i mödrahjälpsärenden från socialstyrelsen till mödrahjälpsnämnderna

torde för övrigt förutsätta bibehållandet av den centrala besvärsprövningen

såsom särskild garanti för erforderlig enhetlighet i tillämpningen.

Utredningen vill emellertid framhålla, att genom den föreslagna

överflyttningen från socialstyrelsen till mödrahjälpsnämnderna av beslutanderätt

i vissa enskilda mödrahjälpsärenden en begränsning inträder i

besvärsrätten. Om sådant ärende bringas under socialstyrelsens prövning

måste detta nämligen ske genom besvär och icke såsom för närvarande

genom ansökningsförfarande, varför stadgandet i 10 § mödrahjälpsförordningen

att klagan icke må föras över socialstyrelsens beslut i ärende enligt

förordningen, vilket genom besvär inkommit till styrelsen, skulle bliva tilllämpligt.

Beträffande frågan om revision av barnavårdsnämndernas mödrahjälpskassor

anser utredningen att i förordningen bör klart angivas att det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr ''in.

ankommer å de kommunala myndigheterna att revidera barnavårdsnämndernas

förvaltning av mödrahjälpsmedel. Då emellertid frågan om kommunala

myndigheters revisionsskyldighet beträffande statsutgifter även

hade betydelse å andra områden, torde måhända frågan härom böra upptagas

i ett större sammanhang, t. ex. i samband med den aktuella frågan

om effektivisering av den statliga lokala revisionen.

Vissa å socialstyrelsen nu ankommande administrativa ärenden

rörande mödrahjälpsnämnderna böra enligt utredningens mening

utan olägenhet kunna decentraliseras. Sålunda torde mödrahjälpsnämnd

kunna anförtros att själv pröva, om behov föreligger av särskild sekreterare,

samt disponera till dess förfogande ställda expensmedel. Beträffande

ersättning till ledamot av mödrahjälpsnämnd för bestridande av sekreterargöromål,

vilket för närvarande årsvis prövas av Kungl. Maj:t i varje särskilt

fall, torde generella bestämmelser kunna meddelas att tillämpas av

mödrahjälpsnämnderna. Slutligen förordar utredningen, att det ålägges

länsstyrelserna att årligen inom därför bestämd tid till socialstyrelsen inkomma

med beräkning av anslagsbehovet för mödrahjälp inom respektive

län under nästföljande budgetår. Dessa anslagsberäkningar skulle avse såväl

medel för den direkta mödrahjälpen som för avlönings- och expensmedel

för mödrahjälpsnämnderna.

Yttrandena.

Över decentraliseringsutredningens promemoria ha efter remiss yttranden

avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, socialstyrelsen, överståthållarämbetet

och samtliga länsstyrelser ävensom Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet och

Svenska socialvårdsförbundet.

Utredningens förslag att decentralisera beslutanderätten

i dispensärendena tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga

remissinstanser utom socialstyrelsen och länsstyrelsen i Norrbottens län.

Socialstyrelsen förordar att det nuvarande systemet bibehålies och erinrar

om att man genom att förlägga dispensprövningen till socialstyrelsen

velat sörja för en restriktiv tillämpning. Styrelsen hade konstaterat, att

mödrahjälpsnämnderna i sina yttranden över ingivna dispensansökningar

hade mycket olika uppfattning. Någon enhetlig linje kunde knappast spåras,

men i stort sett vore nämnderna benägna för en mycket generös tillämpning

av dispensmöjligheterna. Det kunde invändas, att om nämnderna erhölle

eget ansvar för besluten och socialstyrelsen meddelade anvisningar,

större enhetlighet skulle kunna ernås. Emellertid vore det svårt att genom

allmänna direktiv ge ledning för bedömande av de mycket skiftande enskilda

fallen. Tidsfristerna vore icke i första hand betingade av tekniska

eller ordningssynpunkter utan av hänsyn till att mödrahjälpen skulle kom
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 45.

ma till största möjliga nytta. En generös tillämpning av dispensmöjligheterna

vore ägnad att försämra effekten av bestämmelserna. Ur allmänhetens

synpunkt vore angeläget, att dispensärenden av detta slag behandlades

efter enhetliga grunder. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser det

tveksamt om utredningens förslag i förevarande del bör genomföras. Om

så skedde kunde det nämligen befaras, att de föreskrivna tidsfristerna

skulle bli betydelselösa eller i varje fall att tillämpningen icke skulle bli

enhetlig.

Förslaget att avskaffa mödrahjälpslånen tillstyrkes allmänt.

Statskontoret, som förvaltar den fond från vilken lånen utlämnas, anför

följande.

Totalsumman av från fonden utlånade medel utgjorde vid början av

budgetåret 1943/44 ca 258 000 kronor. Samma summa uppgick vid utgången

av det senast förflutna budgetåret till ca 94 000 kronor. Låneverksamheten

under de senaste fem budgetåren framgår av nedanstående tabell.

Summorna äro avrundade till jämna tusental.

Budgetår

Utlåning

Återbetalning

Avskrivning

1943—44............................

30 000: —

31 000: —

17 000: —

1944—45............................

21 000: —

20 000: —

35 000: —

1945—46............................

13 000: —

19 000: —

48 000: —

1946—47............................

10 000: —

14 000: —

11 000: —

1947—48............................

6 000: —

11 000: —

9 000: —

Summa

80 000: —

95 000:—

120 000: —

Tabellen ger vid handen, att under redovisningsperioden de avskrivna

beloppen överstiga de återbetalade. Det faktiska lånebehovet synes knappast

vara av den storleksordning, att det kan anses uppväga arbetet och

kostnaden med prövning av låneansökningar samt lånens indrivning och

avskrivning jämte det kamerala arbetet med lånens bokföring och redovisning.

Länsstyrelsen i Kalmar län upplyser att inom länet mödrahjälpslån ej

utgått sedan år 1941. Enligt uppgift från länsstyrelsen i Hallands län har

inom nämnda län mödrahjälpslån ej beviljats sedan år 1943.

Frågan om fullföljd av talan mot beslut, som meddelas av mödrahjälpsnämnd,

har berörts i några remissyttranden. Länsstyrelsen i Malmöhus

län uttalar, att besvärsprövningen liksom beträffande bidragsförskott

och allmänna barnbidrag bör anförtros åt länsstyrelserna. Om det ansåges

lämpligt med central besvärsprövning, kunde socialstyrelsen fungera som

högsta instans. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför liknande

synpunkter. Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att det möjligen

skulle kunna ifrågasättas, huruvida utredningen haft tillräckliga skäl att

avvisa tanken på länsstyrelserna som besvärsinstans. Med hänsyn till den

nära anknytning till länsstyrelserna, som mödrahjälpsnämnderna i åtskilliga

län hade och som i viss mån kunde motivera en mera fristående be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

svärsinstans, ävensom til] den omständigheten, att institutet som sådant i

anslutning till en blivande socialvårdsreform kunde förväntas undergå en

väsentlig omändring, ansåge sig länsstyrelsen dock böra förorda att den

nuvarande ordningen bibehölles. Samma ståndpunkt intages av länsstyrelsen

i Blekinge län.

Vad utredningen anfört rörande vissa administrativa frågor

beträffande mödrahjälpsnämnderna har föranlett socialstyrelsen att framhålla,

att samtliga mödrahjälpsnämnder sedan lång tid tillbaka erhållit

medgivande att antaga sekreterare. Det förekomme ej, att ledamot bestrede

sekreterargöromål. I fråga om expensmedlen brukade socialstyrelsen vid

budgetårets början fördela större delen av det anslagna beloppet mellan

nämnderna, som sedan självständigt disponerade det tilldelade beloppet.

Mot slutet av budgetåret fördelades resterande belopp och vidtoges eventuellt

jämkning mellan nämnderna efter vad förhållandena påkallade. De

i här förevarande avseende föreslagna decentraliseringsåtgärderna torde sålunda

sakna praktisk betydelse. I anledning av utredningens förslag, att

det skulle ankomma på länsstyrelserna att årligen till socialstyrelsen inkomma

med beräkning av anslagsbehovet för mödrahjälp och för mödrahjälpsnämndernas

avlönings- och expensmedel uttalar socialstyrelsen, att

anslagsbehovet för mödrahjälp f. n. beräknades av socialstyrelsen med ledning

av födelsestatistiken samt statistiken rörande antalet beviljade mödrahjälpsansökningar

och genomsnittligen beviljade belopp. För denna beräkning

vore det uppenbarligen värdelöst att erhålla länsvis sammanställda

uppskattningar av behovet. Vad beträffar mödrahjälpsnämndernas avlönings-

och expensmedel infordrade socialstyrelsen förslag i dessa avseenden

från mödrahjälpsnämnderna själva. Någon anledning att i denna fråga

även inkoppla länsstyrelserna syntes knappast föreligga.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att en av länsstyrelsen gjord beräkning

av anslagsbehovet måste bli synnerligen osäker och betecknas som

onödig. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser värdet av en dylik

beräkning av anslagsbehovet vara tvivelaktigt med hänsyn till svårigheten

att bedöma behovet; i allt fall torde mödrahjälpsnämnderna kunna lämna

bättre uppgifter än länsstyrelserna.

Slutligen må anmärkas, att Svenska landskommunernas förbund i sitt

yttrande uttalar att tiden nu måste anses mogen för en radikal förenkling

av ifrågavarande hjälpform. Förbundet anför:

Inom mödrahjälpen har hittills in naturalinjen helt dominerat. Man har

därmed åsyftat att vinna kontroll över att mödrahjälpen verkligen skall

komma moder och barn till godo. Barnavårdsnämnder och mödrahjälpsnämnder

nedlägga ett mödosamt arbete på att precisera de olika ändamål

vartill ett visst mödrahjälpsbidrag skall få användas. Fiktionen att mödrahjälpen

skall komma endast moder och barn — icke familjen i övrigt —

tillgodo söker man upprätthålla bland annat genom föreskrifter om att

bidrag till kostförbättring får användas för inköp av endast vissa »god
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:t.s proposition nr 45.

kända» varuslag. Korv och havregryn höra t. ex. till de »förbjudna» matvarorna.

Kontrollen har drivits in absurdum. Den granskning av barna%

årdsnämndernas redovisningar, som äger rum inom länsstyrelserna, förmodas

vara mycket tidsödande, eftersom varje insänd verifikation måste

granskas. Ur kommunal synvinkel te sig länsstyrelsernas anmärkningar

som rena petitesser: det rör sig i regel om något mindre kvantum av ett

eller annat förbjudet varuslag, som insmugit sig på någon räkning och som

anmärkes till avdrag. Om anmärkningar av detta slag blivit färre med

åren, behöver detta ingalunda bero på att bestämmelserna nu respekteras

bättre än tidigare. Det torde snarare bero på att barnavårdsnämnder och

köpmän lärt sig huru en mödrahjälpsräkning bör skrivas för att bli godkänd.

På sina håll torde inödrahjälpsanvisningarna ha blivit ett slags allmänt

betalningsmedel. Anvisning lämnas i affären som likvid för förnödenheter

av olika slag för familjens räkning, och det är långt ifrån säkert att

familjen — ännu mindre moder och barn — fått just de persedlar, som den

sedermera utfärdade räkningen angiver.

De invecklade bestämmelserna om mödrahjälpen framstå i en egendomlig

dager särskilt efter tillkomsten av de allmänna barnbidragen. För såväl

barnavårdsnämnderna som för hjälpklientelet måste det framstå som obegripligt

att kontantlinjen skall dominera en hjälpform, under det att en

annan närbesläkad hjälpform skall kringgärdas av allehanda rigorösa bestämmelser.

På grund av det anförda anser förbundet sådana ändringar i gällande

bestämmelser böra genomföras, att mödrahjälpen i huvudsak får utgå i

form av kontanter. Avsevärda lättnader i redovisnings- och granskningsförfarandet

skulle enligt förbundets mening härigenom vinnas.

Departementschefen.

Enligt mödrahjälpsförordningen i dess ursprungliga lydelse fick mödrahjälp

icke avse tid, som inföll senare än sex månader efter nedkomsten.

År 1940 infördes emellertid möjlighet till dispens från denna regel. Anledningen

härtill var närmast, att det visat sig svårt för mödrar att utfå beviljad

hjälp till tandvård, enär denna vård ofta icke hann avslutas inom

den föreskrivna tiden. Då författningsändringen kom till, uttalade jag att

dispensrätten huvudsakligen borde avse fall, då behövande mödrar på grund

av omständigheter, varöver de själva icke kunnat råda, ej varit i tillfälle

att utnyttja sådan mödrahjälp, som beviljats i form av tandvård. Sedermera

har hjälptiden för tandvård generellt utsträckts till nio månader. I

samband därmed lämnades dock den möjlighet att dispensvägen komma

till rätta med uppenbara obilligheter, som man år 1940 ansåg sig böra

öppna, orubbad.

Beträffande tiden för ingivande av ansökan om mödrahjälp gällde från

början såsom ovillkorlig regel att ansökan, som ingives senare än å sextionde

dagen efter barnsbörden, icke får upptagas till prövning. Med hänsyn

till de olägenheter ur rättvise- och billighetssynpunkt, som visat sig

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 45.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj.ts proposition nr bo.

vara förbundna med denna tidsbegränsning, tillfördes emellertid mödrahjälpsförordningen

år 1944 en bestämmelse enligt vilken sökande, som kan

visa godtagbart skäl varför hon icke ingivit sin ansökan inom den föreskrivna

tiden, har möjlighet att efter dispens få ansökningen prövad.

Enligt gällande regler är beslutanderätten i här ifrågavarande dispensärenden

förbehållen socialstyrelsen. Decentraliseringsutredningen har emellertid

nu föreslagit att beslutanderätten i dessa frågor skall överflyttas till

mödrahjälpsnämnderna. Förslaget härom har vid remissbehandlingen allmänt

tillstyrkts. Socialstyrelsen har dock ansett att det nuvarande systemet

bör bibehållas och därvid framhållit vikten av en enhetlig och restriktiv

tillämpning av dispensbestämmelserna.

Då en diskretionär prövningsrätt i förevarande hänseende infördes var

det naturligt, att man ansåg sig böra centralisera beslutanderätten till den

myndighet, som utövar tillsyn över mödrahjälpsverksamheten, d. v. s. socialstyrelsen.

Därigenom fick man en garanti för enhetlighet i tillämpningen.

Sedan dispensreglerna nu tillämpats i åtskilliga år och genom socialstyrelsens

beslut i dessa ärenden en viss praxis utbildat sig, torde man emellertid

utan risk kunna decentralisera beslutanderätten till mödrahjälpsnämnderna.

Härigenom vinnes den fördelen, att förfarandet i dispensärendena

förenklas och att ärendena kunna avgöras snabbare. Någon olägenhet av

en dylik decentralisering torde ej heller vara att befara. Jag anser att man

icke bör överdriva farhågorna för att önskemålet om en så långt möjligt

enhetlig tillämpning ej skulle bli i erforderlig mån tillgodosett, därest beslutanderätten

i dessa — liksom i andra — mödrahjälpsfrågor anförtros

mödrahjälpsnämnderna. Den önskvärda enhetligheten torde i fortsättningen

kunna upprätthållas genom direktiv från socialstyrelsen. I sammanhang

härmed vill jag understryka, att någon ändring i dispensbestämmelsernas

tillämpning icke är åsyftad. I enlighet med den praxis, som i dessa ärenden

hittills tillämpats av socialstyrelsen, få dispensbestämmelserna icke tilllämpas

generöst. Såsom påpekades vid dessa bestämmelsers tillkomst är

det nämligen av stor vikt, att ansökningar om mödrahjälp göras så snart

som möjligt och att hjälpen kan sättas in på ett så tidigt stadium att den

kan komma till avsedd nytta, d. v. s. avvärja nöd under havandeskapet och

den närmaste tiden efter barnsbörden.

Mödrahjälp i form av lån är främst avsedd att tillgodose behov av utpräglat

tillfällig natur. Intresset för denna hjälpform har sjunkit undan

för undan och synes nu vara så ringa, att den, såsom decentraliseringsutredningen

föreslagit, utan olägenhet kan slopas. Med hänsyn härtill och

till det administrativa besvär, som är förenat med denna gren av mödrahjälpsverksamheten,

förordar jag, att mödrahjälpslånen avskaffas. För

redan beviljade lån böra hittillsvarande bestämmelser fortfarande gälla.

Någon anledning att decentralisera prövningen, huruvida befrielse från

skyldighet att återbetala dessa lån skall medgivas, synes icke föreligga.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 4J.

11

Decentraliseringsutredningen har övervägt, huruvida hesvärsprövningen

i raödrahjälpsärenden bör överflyttas från socialstyrelsen till länsstyrelserna.

Utredningen har kommit till det resultatet, att den nuvarande ordningen

bör bibehållas, under det att ett par remissmyndigheter — länsstyrelserna

i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län — givit uttryck för

motsatt uppfattning. De skäl, som utredningen anfört till stöd för sin mening,

synas mig bärande, och jag vill därför icke förorda någon ändring i

de gällande fullföljdsreglerna.

Jag finner f. n. skäl ej föreligga att, såsom decentraliseringsutredningen

ifrågasatt, i mödrahjälpsförordningen införa bestämmelser om skyldighet

för kommun att svara för revision av barnavårdsnämndernas mödrahjälpskassor.

I denna del torde jag få hänvisa till vad jag härutinnan anfört i

årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkt 14).

I ärendet ha slutligen framkommit vissa förslag berörande en del hithörande

frågor av administrativ natur. Till decentraliseringsutredningens

förslag i dessa hänseenden — vilket vid remissbehandlingen väckt kritik —•

kommer jag att taga ställning i annat sammanhang.

Emellertid har Svenska landskommunernas förbund i sitt remissyttrande

berört den — av decentraliseringsutredningen ej behandlade — mera allmänna

frågan, huruvida mödrahjälpen bör utgå kontant eller in natura,

samt förordat en övergång från den nuvarande naturalinjen till kontantlinjen.

I anledning härav vill jag erinra om att ifrågavarande spörsmål

varit föremål för uppmärksamhet vid olika tillfällen och att det diskuterats

ingående bl. a. i socialvårdskommitténs betänkande med förslag angående

moderskapsbidrag (SOU 1946: 23). Då detta betänkande f. n. överväges

inom socialdepartementet, anser jag mig icke här böra närmare ingå på

frågan om naturahjälp eller kontanthjälp. Jag vill dock anmärka, att det

synes mig som om en viss uppmjukning skulle kunna ske i nuvarande

ordning och att man, särskilt i fråga om ersättning till kostförbättring,

skulle kunna avstå från den detaljerade reglering av hjälpens art, som nu

praktiseras. Enligt vad jag under hand inhämtat, har socialstyrelsen —

som i utfärdade anvisningar uppdragit närmare riktlinjer för mödrahjälpsverksamheten

— icke något att erinra häremot.

De av mig nu förordade ändringarna i mödrahjälpsförordningen torde

böra träda i kraft den 1 juli 1949.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga ett i enlighet med det

anförda inom socialdepartementet upprättat förslag till förordning angående

ändring i förordningen den 11 juni 1937 (nr 339) om mödrahjälp.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr i5.

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1949

916288

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:106 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning omgående ändring i förordningen den 11 juni 1937 a1 i texten
  2. 2LU 1949:7 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 11 juni 1937 s. 1 i texten