Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa, m. m

1949-02-18 · 22 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:54, Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa, m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

]

Nr 54.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar

i gällande tulltaxa, m. m.; given Stockholms

slott den 18 februari 1959.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås ändringar i fråga om tulltaxeringen av följande

varuslag, nämligen dels plantor av skogsträd samt skogsfrö, dels dimetylaminoättiksyra

och dess alkalisalter, dels fenylacetamid, fenylättiksyra och

sådan majssaft, som är avsedd att användas vid tillverkning av penicillin,

dels aluminiumpulver, avsett att användas uteslutande för tillverkning av

gasbetong, dels fyrverkeriarbeten, avsedda att användas för livräddningsändamål

eller för avgivande av nödsignal, dels ämnen av trä till skaft eller

handtag för redskap eller verktyg, dels strumpor av ull eller bomull med

viss förstärkning av silke, dels stänger av bakelit och andra konsthartser

dels ock reservoarpennor och delar därtill.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. i samt. Nr 54.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj.ts proposition nr 54.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

18 februari 1949.

Närvarande:

Statsråden W igforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss,

fråga om vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m. samt anför därvid följande.

I skrivelse den 17 januari 1948 har generaltullstyrelsen framlagt förslag

till ändringar i bestämmelserna rörande tulltaxeringen av vissa varor.

Över nämnda skrivelse har utlåtande avgivits av kommerskollegium den

24 november 1948. Vid utlåtandet ha fogats yttranden av Stockholms och

Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Sveriges grossistförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges kemiska industrikontor,

Textilrådet och Kooperativa förbundet.

De av generaltullstyrelsen i skrivelsen den 17 januari 1948 framlagda

ändringsförslagen ha i vissa fall avstyrkts av remissinstanserna under motivering

att förslagen i fråga lämpligen borde upptagas till prövning först

i samband med en allmän tulltaxerevision. Med hänsyn till denna invändning,

vilken enligt min mening bör beaktas, kommer jag i det följande att

behandla endast sådana av generaltullstyrelsen framlagda ändringsförslag,

beträffande vilka remissinstanserna ansett hinder icke möta mot ändringarnas

omedelbara genomförande.

Vidare kommer jag att i detta sammanhang anmäla jämväl vissa andra,

i generaltullstyrelsens skrivelse icke berörda frågor om ändringar i tulltaxan.

Ändring beträffande tullen å plantor av skogsträd samt å skogsfrö.

(Tulltaxenr 40, 96 och 97.)

Plantor av skogsträd tulltaxeras såsom levande växter, ej särskilt nämnda,

och hänföras till tulltaxenr 40 (statistiska nr 94 och 95), med tull av

7 kronor för 100 kilogram. För plantorna utgår härjämte tilläggstull med

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 54.

3

13 kronor för 100 kilogram enligt förordningen den 31 januari 1932 (nr 15)

med tillägg till gällande tulltaxa.

Av skogsfrö äro endast tallfrö och granfrö belagda med tull. Tallfrö

och oklängda kottar av pinus silvestris (vanlig tall) äro upptagna i tulltaxenr

96 (statistiskt nr 209), med tull av 600 kronor för 100 kilogram.

Granfrö är särskilt nämnt i tulltaxenr 97 (statistiskt nr 210), med tull av

150 kronor för 100 kilogram. Sistnämnda tulltaxemimmer omfattar därjämte

oklängda kottar av abies excelsa (vanlig gran) och abies pectinata

(silvergran).

I en till chefen för jordbruksdepartementet den 14 juli 1917 avlämnad

promemoria angående kontroll över handeln med skogsfrö och skogsplantor,

vilken promemoria efter vederbörligt uppdrag utarbetats av numera

presidenten K. E. Elliot, har förslag framlagts rörande handeln med skogsfrö

och skogsplantor. Enligt förslaget skulle införsel till riket av skogsfrö

eller skogsplantor icke få äga rum utan skogsstyrelsens tillstånd. I promemorian

uttalades, att några betänkligheter ur skoglig synpunkt icke borde

möta mot borttagande av nu utgående tullavgifter å skogsfrö och skogsplantor.

Över nämnda promemoria har infordrat utlåtande avgivits av generaltullstyrelsen

den 30 september 1947. I utlåtandet har styrelsen upplyst, att

under åren 1945 och 1946 från Danmark införts sammanlagt omkring 1,5

miljoner plantor av skogsträd med ett värde av omkring 37 500 kronor,

samt att importen (huvudsakligen från Danmark) av tallfrö och oklängda

kottar av tall resp. av granfrö och oklängda kottar av gran under åren

1938, 1939 och 1946 uppgått till 44, 45 och 22 kilogram resp. 238, 1 875 och

38 kilogram.

I anslutning härtill har generaltullstyrelsen anfört, att de tullar, som

gällde för plantor och frö av här ifrågavarande slag, syntes ha sitt berättigande

huvudsakligen såsom medel att hindra införsel av skogsodlingsmaterial

av mindre god beskaffenhet. Den statsfinansiella betydelsen av dessa

tullar vore ringa. Generaltullstyrelsen hade därför icke något att erinra

mot att nämnda tullar borttoges, därest införseln av varorna, såsom i promemorian

föreslagits, gjordes beroende av särskilt tillstånd av skogsstyrelsen.

Generaltullstyrelsen har föreslagit, att de erforderliga ändringarna i tullförfattningarna

skulle genomföras på följande sätt: Tulltaxenr 40 borde

uppdelas på nr 40: 1, som skulle omfatta plantor av al, alm, ask, asp, björk,

bok, ek, gran, lind, lärk, lönn, poppel och tall, samt nr 40:2, som skulle

omfatta andra, ej särskilt nämnda växter. De under tulltaxenr 40:1 angivna

plantorna skulle få införas fria från tull, medan däremot tullen för växter,

som hänfördes till tulltaxenr 40: 2 — liksom hittills — skulle utgå med 7 kronor

för 100 kilogram. De nuvarande två anmärkningarna efter tulltaxenr 40

borde sammanföras under rubriken Anmärkningar till nr 38, 39 och 40:2.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 64.

I förordningen den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till gällande tulltaxa

borde bestämmelsen om tilläggstull för växter, hänförliga till tulltaxenr

40, begränsas att avse växter, hänförliga till tulltaxenr 40:2. Slutligen

borde i tulltaxan stadgas tullfrihet för de under tulltaxenr 96 och 97

upptagna varuslagen.

I detta sammanhang torde jag få erinra om den interpellation om kvalitetskontroll

vid import av skogsfrö och skogsplantor, som framställdes vid

1948 års riksdag (höstsessionen) i första kammaren och som besvarades av

chefen för jordbruksdepartementet den 16 november 1948. I sitt interpellationssvar

framhöll chefen för jordbruksdepartementet, att han icke för det

dåvarande vore beredd att förorda att en allmän kvalitetskontroll av skogsfrö

och skogsplantor skulle införas men att däremot förslaget om slopande

av tullen å skogsfrö och skogsulantor och införandet av en tillståndsprövning

vid importen av dessa varuslag syntes vara en lämplig lösning. I interpellationssvaret

anfördes vidare, att chefen för finansdepartementet avsåge

att hos Kungl. Maj :t hemställa om framläggande för 1949 års riksdag av

förslag om borttagande av tullen å skogsfrö och skogsplantor samt att,

sedan detta förslag behandlats av riksdagen, Kungl. Maj :t borde i administrativ

väg utfärda erforderliga bestämmelser om reglering av importen

av skogsfrö och skogsplantor.

Vidare må nämnas, att styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 9 december 1948 hemställt

bl. a. om tullfrihet vid import för skogsforskningsinstitutets räkning av

skogsfrö och oklängd kött, som användes för vetenskapligt ändamål.

Departementschefen. På sätt generaltullstyrelsen framhållit har tullen å

plantor av skogsträd och å skogsfrö sitt huvudsakliga berättigande såsom

medel att hindra införsel av skogsodlingsmaterial av mindre god beskaffenhet.

Emellertid är det avsett, att importen av dessa varuslag framdeles

skall göras beroende av särskilt tillstånd av skogsstyrelsen.

Med hänsyn härtill och då tullen å ifrågavarande varuslag är av ringa

statsfinansiell betydelse, tillstyrker jag att denna tull borttages. Jämväl

den tilläggstull å plantor av skogsträd, som utgår enligt förordningen den

31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till gällande tulltaxa, bör i samband

härmed upphävas.

De erforderliga författningsändringarna torde böra genomföras i enlighet

med vad generaltullstyrelsen i dessa hänseenden föreslagit.

Sedan förevarande tullfråga avgjorts, torde i administrativ ordning böra

utfärdas erforderliga bestämmelser rörande rätten till import av skogsplantor

och skogsfrö.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 54. 0

Ändring beträffande tulltaxeringen av dimetylaminoättiksyra

och dess alkalisalter.

(Tulltaxenr 206.)

Dimetylaminoättiksyra och dess alkalisalter finnas icke särskilt nämnda

i gällande tulltaxa utan hänföras till tulltaxenummer 223 (stat. nr 540: 2),

kemiska preparat, ej särskilt nämnda, med tull av 15 procent av värdet.

I en den 29 oktober 1948 dagtecknad skrift har Svenska skifferolje aktiebolaget

hemställt om sådan ändring i tulltaxan, att dimetylaminoättiksyra

och dess alkalisalter bleve tullfria. Såsom motivering till sin framställning

bär bolaget anfört, att den skifferdestillationsgas, som erhölles vid

oljeframställningen i bolagets anläggningar i Närkes Kvarntorp, innehölle

cirka 20 procent svavelväte. Gasen vore sålunda mycket giftig, och svavelvätet

måste därför avlägsnas, men dessutom vore svavlet en värdefull produkt,

som i stor utsträckning importerades till landet. Svavlets avskiljande

tillginge så, att gaserna tvättades med en lösning av dimetylaminoättiksyra

i pottaska (s. k. alkazidlut) i särskilda för ändamålet byggda tvättorn. På

grund av svårigheten att erhålla alkazidlut hade bolaget under de senaste

åren bedrivit viss forskningsverksamhet och gjort olika försök att kunna

utbyta alkazidluten mot något annat absorptionsmedel, men bolaget hade

ännu icke funnit någon fullgod ersättning för alkazidluten. Såvitt bolaget

nu kunde bedöma, måste bolaget därför räkna med import av alkazidlut

även i framtiden. Bolagets årsförbrukning av alkazidlut beräknades ha ett

värde av omkring 120 000 kronor, varför bolaget enligt nu gällande bestämmelser

årligen skulle behöva erlägga i tull ett belopp av omkring 18 000

kronor. Denna betydande tullbeskattning av en för bolagets tillverkning

oundgängligen nödvändig råvara borde enligt bolagets åsikt icke utgå, i synnerhet

som bolagets tillverkning av svavel, som vore beroende av tillgången

på alkazidlut, icke skyddades genom någon som helst tull.

Över nämnda framställning ha, efter remiss, utlåtande avgivits av generaltullstyrelsen

och kommerskollegium gemensamt. Vid utlåtandet bär togats

ett av Sveriges kemiska industrikontor avgivet yttrande i ärendet.

Kemikontoret bär anfört, att möjligheterna till en lönande inhemsk tillverkning

av dimetylaminoättiksyra måste betecknas såsom mycket små.

Då bolaget förbrukade betydande kvantiteter av syran respektive dess alkalisalter

vid sin tillverkning av svavel, som icke skyddades genom någon

tull, syntes tullfrihet böra skapas för varorna.

Jämväl generaltullstyrelsen och kommerskollegium ha tillstyrkt bolagets

framställning. Ämbetsverken ha därvid förordat, att en bestämmelse om

tullfrihet för ifrågavarande varuslag upptoges under tulltaxenummer 20(i.

Departementschefen. Jag tillstyrker på de av skifferoljebolaget anförda

skälen, att dimetylaminoättiksyra och dess alkalisalter vid import bliva

tullfria. Den ändring som i anledning härav erfordras i tulltaxan bör genomföras

på så sätt att nämnda varuslag införas under tulltaxenummer 2()(i.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 54.

Ändring i fråga om tulltaxeringen av fenylacetamid, fenylättiksyra och sådan

majssaft, som är avsedd att användas vid tillverkning av penicillin.

(Tulltaxenr 222: 1 och 1153.)

Fenylacetamid tulltaxeras enligt tulltaxenr 223 (statistiskt nr 540:2):

kemiska preparat, ej särskilt nämnda---, med tull av 15 procent av

värdet.

Fenylättiksyra tulltaxeras allt efter förpackningens bruttovikt enligt tulltaxenr

257 eller nr 258 (statistiskt nr 587 eller nr 588): flyktiga vegetabiliska

oljor, sammansatta eterarter (estrar) samt inom parfymindustrien

eller vid tillverkningen av konfityrer, bakverk, drycker och dylikt använda

essenser och andra välluktande ämnen, ej hänförliga till annat nummer, naturliga

eller konstgjorda: andra slag (än bittermandelolja), i kärl eller’förpackning

vägande brutto: 1 kg eller däröver (tulltaxenr 257) respektive

mindre än 1 kg (nr 258), med tull av 200 kronor respektive 300 kronor för

100 kilogram, vartill i båda fallen kommer en tilläggstull av 200 kronor för

100 kilogram enligt förordningen den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg

till gällande tulltaxa, sådan denna förordning lyder enligt kungörelsen den

14 maj 1948 (nr 235).

Majssaft (indunstat majsstöpvatten) tulltaxeras enligt tulltaxenr 1153

(statistiskt nr 2088): varor, som icke kunna hänföras under någon av de

i tulltaxan upptagna bestämmelser: mer eller mindre arbetade, med tull av

15 procent av värdet.

I en den 7 december 1948 dagtecknad skrift har Aktiebolaget Bofors nobelkrut

anfört, att fenylättiksyra i sin renaste form ej användes för parfymändamål

och endast sporadiskt begagnades för essenstillverkning. Det största

användningsområdet vore inom den kemiska och farmaceutiska industrien.

Bolaget uppskattade användningen av fenylättiksyra i Sverige för essensindustrien

till 0,5 å 1 kilogram per år; bolaget däremot behövde varan i

tusentals kilogram för framställning av syntetiska produkter. Med hänsyn

till det relativt låga pris som gällde för fenylättiksyra utgjorde tullen för

närvarande 40—50 procent av varans pris och i normalt marknadsläge över

50 procent. Detta innebure för hög belastning på en råvara inom den kemiska

industrien. Under åberopande härav hemställde bolaget om tullfrihet

för fenylättiksyra.

Vidare har Kärnbolaget aktiebolag i en den 15 december 1948 dagtecknad

skrift hemställt om sådan ändring i tulltaxan att fenylacetamid, fenylättiksyra

och majssaft bleve fria från tull. Till motivering för sin framställning

har bolaget anfört.

Penicillin, ett antibioticum av största betydelse, utgör ett ämne, vilket

avsöndras av vissa mögelsvampar såsom försvarsmedel mot främmande

mikroorganismer. Vid tillverkning av penicillin tillvaratages det nämnda

ämnet genom en serie jämförelsevis komplicerade processer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 54. ‘

Vid den första av dessa processer, jäsningen, tillväxer möglet och alstrar

penicillin. Man utgår därvid från speciellt utvalt mögel, vilket tillföres en

steriliserad näringsvätska, utgörande en 3 % mjölksockerlösning med tillsats

av majssaft, närsalter och vissa andra kemikalier, bland annat fenylättiksyra

och fenylacetamid. De båda sistnämnda ämnena ha till uppgift

att främja bildningen av sådana penicillinarter, vilka ha god terapeutisk

effekt. Sedan jäsningen pågått 3—4 dygn, har av den från början ytterst

ringa mängden mögelsporer bildats cirka 1 ton mögel och några kilogram

penicillin. Vid uppnådd maximal penicillinhalt avfiltreras möglet från vätskan,

som nu innehåller allt det bildade penicillinet. Genom nästa process,

extraktionen, som försiggår i flera steg med olika lösningsmedel, ernås

dels rening, dels koncentration av den ursprungliga lösningen. Under

denna fas av tillverkningen nedbringas den ursprungliga penicillinlösningens

volym från cirka 6 000 liter till ungefär 10—20 liter samtidigt som penicillinhalten

i lösningen stiger från några hundradels procent till 10—

20 %. Emedan penicillinet icke är hållbart under längre tid i vattenlösning,

måste det före distributionen överföras i torrt tillstånd, vilket sker i den

tredje processen. På grund av att penicillinet lätt sönderdelas i värme måste

ett speciellt torkningsförfarande, så kallad frystorkning, användas. Noga

avpassade volymer av steriliserad lösning överföras härvid till steriliserade

flaskor, som därefter avkylas till låg temperatur. Flaskorna med den frusna

lösningen placeras i nedkylda vakuumtorkskåp, som evakueras. Allt vatten

bortgår härvid utan att iskakan tinar upp. Flaskorna med det torra penicillinet

uttagas ur torkskåpet, förslutas under sterila betingelser, etiketteras,

förpackas och distribueras.

Försöksarbetet med framställning av penicillin igångsattes av oss i början

av år 1944 i samarbete med institutionen för jäsningslära vid Tekniska

högskolan. Efter någon tids arbete i laboratorieskala byggdes en anläggning

i halvstor skala, vilken inom jämförelsevis kort tid gav gynnsamma resultat.

Sommaren 1946 påbörjades i samråd med bland andra medicinalstyrelsen

och försvarets sjukvårdsförvaltning byggandet av den nuvarande penicillinfabriken.

Efter 1 y2 år var byggnadsarbetet i allt väsentligt avslutat

och all apparatur installerad. Produktionen i full skala för kommersiellt

bruk igångsattes sålunda under första halvåret 1948. Fabrikens aktuella produktion

motsvarar ungefär landets nuvarande penicillinbehov. En utbyggnad

till dubbla kapaciteten pågår för närvarande. Då denna blivit färdig räknar

bolaget med att kunna täcka behovet vid den avsevärda stegring av den inhemska

penicillinförbrukningen, som kan förväntas. Därjämte kunna sannolikt

vissa kvantiteter frigöras för export.

Penicillinet är som bekant av utomordentligt stor betydelse i medicinskt

avseende och har funnit eu synnerligen allmän användning. Som följd därav

ha utgifterna för penicillininköp vid våra sjukhus kommit att utgöra en

betydande del av läkemedelsomkostnaderna. Vid vissa kliniker uppgives sålunda

värdet av penicillininköpen uppgå till halva läkemedelskostnaden. Med

hänsyn till den komplicerade tillverkningen och den minutiösa kontrollen

vid framställning av penicillin torde man emellertid vara berättigad påstå,

alt penicillin numera är ett av våra billigare läkemedel. En steril förpackning,

innehållande 100 000 internationella enheter penicillin och tillräcklig

för 4 injektioner av den vanligaste typen kostar sålunda från bolagets fabrik

mindre än eu krona.

Världsmarknadspriset å penicillin har, sedan fabriken planerades, sjunkit

till ungefär tredjedelen av det dåvarande. Bolagets [»ris ligger för närvarande

något över världsmarknadens. Bolaget bedriver dock en omfattande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 54.

försöksverksamhet för att bliva i stånd att ytterligare reducera utförsäljningspriset.

Några av de speciella råvaror som användas för penicillinframställningen

måste emellertid importeras, och då dessa varor äro jämförelsevis

högt tullbeskattade, innebär tullkostnaden en avsevärd belastning. Ifrågavarande

produkter äro majssaft (indunstat majsstöpvatten), fenylättiksyra

och fenylacetamid. Dessa varor användas inom landet huvudsakligen

för penicillintillverkningen.

Sedan framställningsmetoden numera i stort sett standardiserats kan åtgången

av råmaterial tämligen exakt preciseras. I nedanstående tabell angives

beräknat årsbehov, årskostnad och tullbelopp för de aktuella produkterna.

De anförda siffrorna baseras på tillverkning i full kapacitet efter fabrikens

utbyggnad, vilken beräknas vara avslutad under juli 1949.

Årsbehov, ton...........

Årskostnad, kronor......

Tullbelopp, kronor per år

Majssaft Fenylättiksyra Fenylacetamid

360 10 '' 2

180 000 120 000 35 000

23 500 40 000 4 600

Det sammanlagda årliga tullbeloppet för nämnda produkter uppgår för

närvarande till omkring 34 000 kronor och beräknas efter den 1 augusti 1949

ha stigit till cirka 70 000 kronor.

Penicillinet självt är, såsom upptaget i bilaga 1 till apoteksvarustadgan,

hänförligt till stat. nr 539:2, Apoteksvaror, enkla eller sammansatta, och

sålunda tullfritt. Det synes då naturligt, att majssaft, fenylättiksyra och

fenylacetamid, vilka enbart eller i huvudsaklig mån användas vid framställningen

av läkemedlet penicillin, också skola vara tullfria, allra helst som

de icke äro eller väntas bliva föremål för tillverkning inom landet. Åtskilliga

kemiska föreningar, som funnit användning inom läkemedelstillverkningen

och som tidigare varit hänförda till stat. nr 540: 2, ha numera upptagits "såsom

tullfria i ett särskilt nummer i tulltaxan, 539: 1. Alldeles samma skäl

kunna åberopas för att även de nämnda tre produkterna skola göras tullfria.

Över nämnda två framställningar ha, efter remiss, yttranden avgivits av

generaltullstyrelsen och kommerskollegium. Kommerskollegium har vid sina

yttranden över framställningarna bifogat av Sveriges kemiska industrikontor

avgivna yttranden. Vid generaltullstyrelsens yttrande över Kärnbolagets

framställning har fogats en av tullverkets huvudlaboratorium upprättad promemoria.

Över Kärnbolagets framställning har infordrat yttrande avgivits

jämväl av medicinalstyrelsen, som därvid bifogat ett av statens farmacevtiska

laboratorium avgivet yttrande i ärendet.

Samtliga remissinstanser ha tillstyrkt ifrågavarande framställningar. Generaltullstyrelsen

har i anslutning till sitt tillstyrkande anfört att en ändring

i tulltaxan i syfte att borttaga tullen å nu förevarande tre varuslag lämpligen

kunde ske på det sätt, att fenylacetamid och fenylättiksyra upptoges i

tulltaxenr 222: 1 (statistiskt nr 539: 1), med tullfrihet, samt att en bestämmelse

om tullfrihet för majssaft (indunstat majsstöpvatten) med här avsedd

användning infördes i tulltaxan såsom en anmärkning under tulltaxenr

1153 (statistiskt nr 2088). Enligt vad generaltullstyrelsen vidare anfört

borde i samband härmed kungörelsen den 29 november 1929 (nr 373) med

tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen i visst hänseende kompletteras.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

Departementschefen. I de nu förevarande framställningarna yrkas, att tullfrihet

måtte införas för fenylacetamid, fenylättiksyra och sådan majssaft,

som är avsedd att användas för tillverkning av penicillin.

Med hänsyn till den stora betydelse, som en inhemsk tillverkning av penicillin

får anses äga, och då någon tillverkning av här ifrågavarande tre varuslag

icke förekommer inom landet tillstyrker jag, att tullen å dessa varuslag

borttages.

De ändringar, som i anledning härav erfordras i tulltaxan, böra i författningstekniskt

hänseende ske på sätt generaltullstyrelsen förordat.

Den av generaltullstyrelsen föreslagna ändringen i tillämpningsföreskrifterna

till tulltaxeförordningen torde jag få anmäla i annat sammanhang.

Ändring i fråga om tulltaxeringen av aluminiumpulver för tillverkning av

gasbetong.

(Tulltaxenr 236.)

Bronspulver, varmed avses till bronsering användbart pulver av metall,

hänföres enligt nu gällande bestämmelser, därest varan inkommer i förpackningar

om minst 0,5 kilogram bruttovikt, till tulltaxenr 236 (statistiskt nr

563) , med tull av 40 kronor, och eljest till tulltaxenr 237 (statistiskt nr

564) , med tull av 75 kronor för 100 kilogram. Metallpulver, som icke är användbart

för nämnda ändamål, tulltaxeras enligt tulltaxenr 896 (statistiska

nr 1571—1579: 6), som upptager, bland annat, koppar, bly, tenn, zink,

aluminium och nickel samt andra, ej särskilt nämnda metaller, oarbetade,

även legerade med oädla metaller eller med metalloider, fria från tull.

I sin förenämnda skrivelse den 17 januari 1948 har gencraltullstyrelsen

anfört.

Bedömandet, huruvida ett till tulltaxering föreliggande metallpulver är användbart

till bronsering eller ej, sker med ledning av utstrykningsprov,

varvid pulvret utröres med fernissa och utstrykes på en glasskiva. Därvid

framträda de egenskaper — glans och täckförmåga — som främst äro av

betydelse för varans användning som bronspulver. Resultatet är emellertid

i viss mån beroende av fernissans beskaffenhet och utstrykningstelcniken.

Särskilda anvisningar för provningsförfarandet ha därför av generaltullstyrelsens

fullbehandlingsbyrå meddelats. Därjämte ha varuprov (normalprov)

från tullverkets huvudlaboratorium överlämnats till tullanstalterna å

de orter, över vilka införsel av metallpulver plägar äga rum. Det kan dock

i förekommande gränsfall inträffa, att, även om största noggrannhet iakttages,

en och samma vara vid tulltaxeringen bedömes olika å skilda platser.

En mycket betydande del av det metallpulver, som införes till riket, utgöres

av aluminiumpulver för tillverkning av gasbetong, ett i form av plattor

eller block förekommande poröst byggnadsmaterial, som förenar ringa

volymvikt med jämförelsevis god hållfasthet och stor värmeisoleringsförmåga

och som därför fått en vidsträckt användning. Sveriges årliga förbrukning

av aluminiumpulver för nämnda ändamål kan, enligt vad styrelsen

inhämtat, beräknas normalt uppgå till omkring 600 ton, varav större

delen importeras. Aluminiumpulvrets uppgift vid framställning av gas
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 54.

betong består däri, att pulvret under inverkan av i betongmassan förekommande

alkalier utvecklar vätgas och på detta sätt åstadkommer den eftersträvade

porositeten. Varans användbarhet som bronspulver saknar därvid

uppenbarligen betydelse. Det har även visat sig, att aluminiumpulver för

tillverkning av gasbetong i allmänhet är av sådan beskaffenhet, att det icke

lämpar sig för användning som bronspulver och därför blir fritt från tull.

Emellertid inträffar det stundom, att varan befinnes kunna nyttjas även

till bronsering och följaktligen måste beläggas med tull såsom bronspulver.

Detta förhållande medför, att ifrågavarande metallpulver vid införsel till

riket i regel måste undersökas på sätt i det föregående angivits.

För vinnande av önskvärd förenkling och enhetlighet i tulltaxeringen av

nämnda varuslag och då det synes vara mindre tillfredsställande, att tulltaxeringen

i vissa fall skall grundas på egenskaper hos varan, som icke ha

någon betydelse för dess blivande användning, bör enligt styrelsens mening

lämpligen sådan ändring i gällande bestämmelser vidtagas/att för tillverkning

av gasbetong avsett aluminiumpulver bleve, oberoende av varans beskaffenhet,

hänförligt till tulltaxenr 896 (statistiskt nr 1575), med tullfrihet.

En sådan ändring skulle, såvitt styrelsen kan bedöma, icke komma

att medföra några ogynnsamma följder för den inhemska fabrikationen av

aluminiumpulver. Med hänsyn till att varan inkommer i förpackningar om

minst 0,5 kilogram bruttovikt, torde ändringen lämpligen böra vidtagas på

det sätt, att efter nr 236 i taxan införes en anmärkning av innehåll, att till

detta nummer eljest hänförligt aluminiumpulver, som är avsett att användas

uteslutande vid tillverkning av gasbetong, skall tulltaxeras enligt nr 896.

I samband därmed bör 20 § kungörelsen den 29 november 1929 (nr 373)

med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen kompletteras med en

bestämmelse om avlämnande av försäkran angående varans användning såsom

villkor för åtnjutande av den tullfrihet, som enligt anmärkningen

skulle kunna ifrågakomma.

Generaltullstyrelsens förslag i denna del har tillstyrkts av kommerskolle(jium,

Stockholms och Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg

samt Sveriges grossistförbund.

I detta sammanhang må nämnas, att Yxhults stenhuggeri aktiebolag i en

den 4 december 1947 dagtecknad skrift gjort framställning om sådan ändring

i tulltaxan, att aluminiumpulver som importerades för användning till

gasbetongtillverkning bleve tullfritt. Jämväl denna framställning har tillstyrkts

av bland andra generaltullstyrelsen och kommerskollegium.

Departementschefen. Den ifrågasatta ändringen beträffande tulltaxeringen

av aluminiumpulver går ut därpå, att tull icke skall uttagas för sådant

till bronspulver användbart aluminiumpulver som enligt avgiven försäkran

är avsett att användas uteslutande vid framställning av gasbetong.

Såsom generaltullstyrelsen framhållit skulle denna ändring medföra en

önskvärd förenkling och enhetlighet i tulltaxeringen av sådant aluminiumpulver

varom här är fråga. Jag tillstyrker därför att ändringsförslaget genomföres.

I enlighet härmed bör vid tulltaxenummer 236 fogas en anmärkning av

innehåll, att till detta nummer eljest hänförligt aluminiumpulver, som är

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 54. 11

avsett att användas uteslutande vid tillverkning av gasbetong, skall tulltaxeras

enligt nr 896.

Den av generaltullstyrelsen föreslagna ändringen i tillämpningsföreskrifterna

till tulltaxeförordningen torde jag senare få anmäla.

Ändring i fråga om tulltaxeringen av livräddningsapparater.

(Tulltaxenr 289.)

Enligt tulltaxenr 289 (stat. nr 631) skall för fyrverkeriarbeten samt

bengaliska tändstickor, knallsignaler, knallpulver och smällare tull utgå

med 200 kronor för 100 kilogram. Enligt en vid detta tulltaxenummer fogad

anmärkning skall tull dock icke utgå för fyrverkeriarbeten, avsedda

att användas vid livräddningsstationerna eller för avgivande av nödsignal

vid luftfart.

Enligt förordningen den 21 april 1933 (nr 168) med ytterligare tillägg

till gällande tulltaxa skola till tulltaxenummer 289 hänförliga varor beläggas

med tilläggstull av 300 kronor för 100 kilogram. Emellertid har i en vid

sistnämnda bestämmelse fogad anmärkning föreskrivits (se kungörelse den

31 maj 1935, nr 224) att tilläggstull icke skall utgå för fyrverkeriarbeten

i nyss angivna fall då frihet från tull föreligger.

I en den 18 maj 1948 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift har

Hammar & Co. aktiebolag, Stockholm, hemställt att av den engelska firman

»The Schermuly Pistol Rocket Apparatus Ltd» tillverkade linkastningsapparater

och fallskärmsnödsignaler för sjö- och luftfart måtte få

införas tullfritt även om dessa apparater icke levererades till livräddningsstationerna.

Till stöd för sin framställning har sökanden åberopat att apparaterna

i fråga — som vore de förnämsta i världen på sitt område — uteslutande

användes för livräddningsändamål, och att kommerskollegium

rekommenderat användningen av dessa apparater på fartyg.

Över nämnda framställning ha kommerskollegium och generaltullstyrelsen,

efter remiss, avgivit gemensamt utlåtande den 12 november 1948.

Vid utlåtandet har fogats ett av Sveriges redareförening avgivit yttrande i

ärendet.

Kommerskollegium och generaltullstgrelsen ha i sitt utlåtande erinrat

om att enligt förordningen den 20 maj 1927 (nr 184) angående fartygs

byggnad och utrustning (jfr SFS 1932:569) skulle maskindrivet passagerarfartyg,

som under resa avlägsnade sig mera än 20 nautiska mil från

närmaste land, vara försett med en av kommerskollegium godkänd linkastningsapparat.

Den av sökanden importerade Schermuly’s linkastningsapparat

syntes vara den på området förhärskande typen och vore av kollegium

godkänd. Någon svensk tillverkning funnes icke f. n. av vare sig dylika

apparater eller fallskärmsnödsignaler. Den nuvarande importen, av

linkastningsapparater uppginge enligt sökanden till cirka 100 stycken per

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj.ts proposition nr 54.

år med ett medelpris av 400 kronor per styck. På grund av vissa bestämmelser,

som föreslagits vid en år 1948 i London hållen internationell sjösäkerhetskonferens,

kunde emellertid en starkt ökad användning av dylika

livräddningsapparater förväntas.

Ämbetsverken ha vidare upplyst att tullavgifterna för en linkastningsapparat

av den vanligast förekommande typen utginge på sätt följande tablå

utvisade:

vikt

ca kg

stat. nr

tull

ca kr

Raketer, 4 st...........

.. 6

631

30: —

Pistol, 1 st.............

.. 2

1 998

1: 50

Patroner ..............

.. 0 2

2 019

0:07

Linor, 4 st., av hampa..

.. 12

983

2: 40

Total tull 33: 97

Ämbetsverken ha i anslutning härtill anfört.

Såsom framgår av tabellen dominerar tullen på de till apparaten hörande

raketerna, medan tullen för linorna, pistolen och patronerna uppgår

endast till jämförelsevis obetydligt belopp. Sökandens intressen i vad avser

linkastningsapparater torde därför i allt väsentligt bliva tillgodosett genom

en utsträckt befrielse från tull för raketerna. Dylik befrielse äger redan nu

rum för raketer, avsedda för apparater som skola användas vid de till

lotsverket och Svenska sällskapet för räddning av skeppsbrutne hörande

livräddningsstationerna. Däremot utgår tull för raketerna vid leverans av

apparater för användning inom sjöfarten. Då emellertid användningen i båda

fallen torde vara av samma art, anse ämbetsverken skäligt, att befrielse

från tull för raketerna må äga rum även i det senare fallet liksom även i

andra fall, då raketerna äro avsedda att användas för livräddning. Det enklaste

sättet att genomföra en sådan utvidgning torde vara att i de i tulltaxan

och förordningen den 21 april 1933, nr 168, till tulltaxenummer 289

(stat. nr 631) fogade anmärkningarna utbyta uttrycket »vid livräddningsstationerna»

mot »för livräddningsändamål».

De av sökanden saluförda fallskärmsnödsignalerna hänföras till tulltaxenummer

289 och äro i enlighet med nu gällande bestämmelser fria från

tull, då de äro avsedda att användas vid luftfart. Från sökandens sida

har emellertid framhållits, att detta slag av nödsignaler användes, förutom

vid luftfart, i växande utsträckning även inom sjöfarten. Ämbetsverken

anse därför skäligt, att stadgandena om frihet från tull och tilläggstull

för nödsignaler utvidgas till att omfatta samtliga nödsignaler utan avseende

å användningsområdet. Orden »för luftfart» torde i enlighet därmed

böra utgå ur förut berörda anmärkningar.

Sveriges redareförening har tillstyrkt bolagets framställning.

Departementschefen. I överensstämmelse med vad kommerskollegium och

generaltullstyrelsen föreslagit tillstyrker jag, att de nu gällande bestämmelserna

om frihet från tull och tilläggstull för fyrverkeriarbeten, avsedda

att användas vid livräddningsstationerna eller för avgivande av nödsignal

vid luftfart, utvidgas att omfatta alla fyrverkeriarbeten, avsedda att användas

för livräddningsändamål eller för avgivande av nödsignal.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

För genomförandet härav erfordras ändring i de anmärkningar till tulltaxenr

289 (stat. nr 631), vilka finnas införda i tulltaxan och i förordnings

en den 21 april 1933 (nr 168) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa.

Ändring beträffande tulltaxeringen av ämnen av trä till skaft eller handtag

för redskap eller verktyg.

(Tulltaxenr 344 och 355.)

Skaft av trä till yxor, släggor, hammare, korpar, krattor, skyfflar, spadar,

grepar, hackor, liar och högafflar äro upptagna i tulltaxenr 344 (statistiskt

nr 767), med tull av 5 kronor för 100 kilogram. För andra redskap eller verktyg

avsedda handtag och skaft av trä finnas nämnda i tulltaxenr 345 (statistiskt

nr 768), med tull av 10 kronor för 100 kilogram.

Generaltullstyrelsen har i sin förenämnda skrivelse den 17 januari 1948

anfört.

Till införsel förekomma konturutsågade ämnen av lövträ till skatt och

handtag vilka ämnen äro avsedda att här i landet bearbetas till färdiga artiklar.

Enär dylika ämnen icke finnas upptagna i tulltaxenr 344 och 345,

skulle varorna med en sträng tolkning av tulltaxans bestämmelser bliva hänförliga

till nr 350 (statistiskt nr 797: 2), som omfattar, bland annat, sådana

i tulltaxan ej särskilt nämnda arbeten av lövträ, vilka sakna ytbetäckning

och icke äro snidade, med tull av 30 kronor för 100 kilogram. Ämnena skulle i

sådant fall bliva belagda med en tull, som vore tre eller sex gånger så hög

som tullen å de färdiga artiklarna. En dylik tulltaxering av halvfabrikaten

kan uppenbarligen icke ha varit avsedd, och styrelsen har därför också bestämt,

att ifrågavarande ämnen skola i viss utsträckning likställas med de

färdiga varorna samt tulltaxeras enligt nr 344 och 345. Det må framhållas,

att i sistnämnda nummer redan upptagas, förutom block och läster för tillverkning

av skodon, även ämnen till dylika läster.

På grund härav finner styrelsen sig böra föreslå, att tulltaxenr 344 och 345

så förtydligas och utvidgas, att jämväl ämnen till skaft och handtag uttryckligen

bliva hänförliga till dessa nummer.

I remissyttrandena har generaltullstyrelsens förslag i nu berörda hänseende

tillstyrkts.

Departementschefen. Enligt vad generaltullstyrelsen föreslagit skall ämne

av trä till skaft eller handtag för redskap eller verktyg tulltaxeras enligt tulltaxenr

344 (med tull av 5 kronor per 100 kilogram), då fråga är om skaft

till yxor, släggor, hammare, korpar, krattor, skyfflar, spadar, grepar, hackor,

liar och högafflar, samt eljest enligt tulltaxenr 345 (med tull av It) kronor

per 100 kilogram).

Mot detta förslag, som i huvudsak synes innebära ett lagfästande av hittills

gällande praxis, har jag ej något att erinra. Jag förordar sålunda, att

förslaget genomföres.

1 anledning härav erfordras vissa jämkningar i de förut omnämnda tulltaxenumren

344 och 345.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 54.

Ändring i fråga om tulltaxeringen av strumpor av ull eller bomull

med viss förstärkning av silke.

(Tulltaxenr 552: i—2 och anm. till tulltaxenr 551—557.)

Enligt de bestämmelser, som gälla för strumpstolsarbeten (tulltaxenr

551 557, statistiska nr 1092—1104), hänföras strumpor, som innehålla na
turligt

silke, till tulltaxenr 552: 1 (statistiskt nr 1093: 1), med tull av 3 000

kronor för 100 kilogram. Till sistnämnda nummer icke hänförliga strumpor,

i vilka konstgjort silke ingår, falla under nr 552: 2 (statistiskt nr 1094: 1),

med tull av 2 000 kronor för 100 kilogram. I en under rubrikerna för strumpstolsarbeten

i tulltaxan införd anmärkning stadgas emellertid, att vid tulltaxeringen

avseende icke skall fästas vid enstaka ränder, smärre figurer och

dylikt av silke. Strumpor, i vilka silke ingår endast på sätt i nämnda anmärkning

sägs, bliva därför hänförliga till tulltaxenr 553—554 (statistiska

nr 1095 och 1096), upptagande strumpor, som icke innehålla silke, med tull

av 200 kronor för 100 kilogram.

I sin förenämnda skrivelse den 17 januari 1948 har generaltullstijrelsen

anfört.

Till riket införas numera strumpor av ull eller bomull, vilka i foten äro

försedda med förstärkning av silke. Förstärkningen, som plägar förekomma

i tå och häl, utgöres vanligen av en fin tråd av nylon, som instickats jämte

ull- eller bomullsgarnet. Enligt vad styrelsen inhämtat kan vikten av sådan

förstärkning beräknas uppgå till i genomsnitt 10 gram per dussin par, motsyarande

för olika typer av strumpor 0,7—2,5 procent av varans vikt. Enär

förstärkningen tydligen icke utgör sådana enstaka ränder, smärre figurer

eller andra dylika effekter, som avses i anmärkningen till tulltaxenr 551—

557, komma strumpor av ifrågavarande beskaffenhet, trots den ringa månaden

silke i varan, att draga samma tull som strumpor, bestående helt av

silkn. Denna tull torde emellertid få anses vara alltför hög för att tillämpas i

fråga om strumpor, i vilka silket ingår endast såsom viss förstärkning. Det

Vldare att märka, att förstärkning med silke medför endast en obetydlig

förhöjning av varupriset och att denna förhöjning för övrigt icke är större

fn. d®n Pr*sökning, som förekommer vid förstärkning med annat material.

Härjämte må framhållas, att, enligt vad erfarenheten visat, nylontråden

stundom ingår i varan på sådant sätt, att det är förenat med svårigheter att

upptäcka densamma.

Med hänsyn till nämnda förhållanden böra enligt styrelsens mening tulltaxans

bestämmelser angående strumpor kompletteras med en föreskrift

darom, att vid tulltaxeringen av strumpor avseende icke skall fästas vid

silke, som förekommer i foten och endast utgör förstärkning. En dylik föreskrift

torde lämpligen böra upptagas i förut nämnda anmärkning till tulllaxenr

ooi—oo/ .

Av remissinstanserna ha Stockholms handelskammare, handelskammaren

i Goteborg och Sveriges köpmannaförbund tillstyrkt generaltullstyrelsens

förslag.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kunql. Maj:is proposition nr 54.

Sveriges grossistförbund, som likaledes tillstyrkt förslaget, har ansett att

i detta sammanhang även borde beaktas, att innebörden av begreppet »enstaka

ränder, smärre figurer och dylikt» visat sig svårtolkat, varför uttrycket

borde förtydligas.

Skånes handelskammare har i princip tillstyrkt förslaget men har framhållit

att vikten av förstärkningen i vissa fall uppginge till 7 å 8 procent

av strumpans vikt. I dylika fall vore en befrielse från att erlägga tull för

silket ej längre rimlig. Handelskammarens tillstyrkan av förslaget gällde

därför endast under förutsättning att befrielse från förhöjd tull vid förstärkningar

skulle förekomma endast vid de av generaltullstyrelsen angivna

låga viktprocenterna.

Textilrådet har framhållit, att den av generaltullstyrelsen angivna genomsnittsvikten

på förstärkningen 10 gram per dussin par strumpor vore för

låg. I flera fall hade förstärkningens vikt utgjort 50—80 gram per dussin

par, motsvarande 3,5—20 procent av strumpvikten vid olika slag av strumpor.

Med hänsyn till tullskyddet för de svenska fabrikanterna förordade

textilrådet att bryta ut strumpor med förstärkning till ett särskilt nummer

med en tull av förslagsvis 300 kronor för 100 kilogram.

Kommerskollegium har anfört.

Den av generaltullstyrelsen angivna genomsnittsvikten på förstärkning i

foten av silke, nämligen 10 gram per dussin par strumpor, motsvarande

0,7—2,5 procent av varans vikt, avser, enligt vad kollegium under hand erfarit,

förstärkningar endast i tå- och hälpartierna av foten. De betydligt

högre viktsiffror, som av Skånes handelskammare och Textilrådet angivits,

torde däremot avse förstärkning av strumpfoten i dess helhet.

Några mer vägande skäl att, såsom Textilrådet föreslår, utbryta strumpor

med förstärkning av strumpfoten till ett särskilt nummer med en högre

tull, synas kollegium icke längre föreligga, om sådan förstärkning endast

kommer att ayse tå och häl med en genomsnittlig mervikt av 10 gram per

dussin par. En omräkning av uppgifter som Textilrådet lämnat på merkostnaden

för eu svensk fabrikant vid tillverkning av nylonförstärkta strumpor

ger vid handen, att merkostnaden då endast skulle bli 5—10 öre per kilogram

strumpor; en merkostnad som knappast torde kunna komma att mer

väsentligt påverka tillverkningen av dylika strumpor i Sverige.

Kollegium tillstyrker styrelsens förslag med den modifikationen, att uttrycket

»i foten» utbytes mot »i tå och häl». Någon svårighet att tolka begreppet

»i tå och häl förekommande förstärkning» lär, enligt vad kollegium

inhämtat, icke föreligga.

Departementschefen. Med hänsyn till vad generaltullslyrelsen och kommerskollegium

anfört i nu förevarande fråga tillstyrker jag den ändringen

beträffande tulltaxering av strumpor av ull eller bomull, att avseende icke

skall fästas vid silke som förekommer i tå och häl och som endast utgör

förstärkning av strumporna.

Denna kompletterande bestämmelse torde böra införas i anmärkningen

till tulltaxenr 551—557.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

Ändring i fråga om tulltaxeringen av stänger av bakelit.

(Tulltaxenr 1110:2—3.)

För pressningsändamål avsedda, härdbara eller härdade konsthartser samt

arbeten därav, ej särskilt nämnda, äro upptagna i tulltaxan under nr

1110:1—3 (statistiska nr 2037:1—3). Dessa nummer hava följande lydelse:

1110: 1

! 1110:2

! 1110:3

Bakelit och andra lör pressningsändamål avsedda, härdbara eller

härdade konsthartser samt arbeten därav, ej särskilt nämnda, även

innehållande papper, spånadsämne e. dyl.:

oarbetade ................................................ N

plattor och rör........................................... N

andra arbeten....................................... 100 kr.

Tull

för 100 kg

kronor

20

50

15

Rubrikerna infördes i taxan genom kungörelse den 31 maj 1935 (nr 220).

Ifrågavarande konsthartser och arbeten därav voro tidigare sammanförda

med vissa andra formbara, konstgjorda ämnen och varor därav i nr 1110

(numera 1110: 4) och nr 1112. Nr 1110 upptog det oarbetade materialet samt

plattor, stänger, rör och vissa andra halvfabrikat, med tullfrihet, och nr

1112 varor, ej särskilt nämnda, med tull av 10 procent av värdet.

Generaltullstyrelsen har i sin skrivelse den 17 januari 1948 anfört, att

enligt de tidigare gällande bestämmelserna vore stänger i tullhänseende likställda

med plattor och rör. Såsom framginge av tulltaxenr 1110: 2 vore

detta numera icke fallet i fråga om stänger av bakelit och andra dylika

konsthartser. Sådana stänger hänfördes till tulltaxenr 1110: 3 och belädes

med den för helfabrikat bestämda tullen av 15 procent av värdet. Detta förhållande

syntes i och för sig vara mindre tillfredsställande, enär stänger

uigj°rde artiklar, som i nu ifrågavarande hänseende uppenbarligen borde

likställas med plattor och rör. Då härtill komme, att svårigheter yppat sig

att i gränsfall tulltekniskt särskilja stänger och plattor, föresloge styrelsen

att jämväl stänger upptoges i tulltaxenr 1110: 2.

I remissyttrandena har generaltullstyrelsens förslag i nu förevarande hänseende

tillstyrkts.

Departementschefen. På sätt generaltullstyrelsen framhållit torde stänger

av bakelit och andra konsthartser böra i tullbehandlingshänseende likställas

med plattor och rör av samma material. I enlighet härmed förordar jag

att tulltaxenr 1110: 2 utvidgas att omfatta jämväl stänger.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 54. 17

Ändring beträffande tulltaxeringen av reservoarpennor och delar därtill.

(Tulltaxenr 1158.)

Pennskaft samt rit- och skrivstift av annat ämne än ädel metall äro

upptagna i tulltaxenr 1148 (statistiska nr 2081: 1—2), med tull av 100 kronor

för 100 kilogram. För reservoarpennor, vilka tulltaxeras såsom pennskaft,

utgår därjämte tilläggstull med 10 procent av värdet enligt förordningen

den 18 juni 1937 (nr 495) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa.

Reservoarpennor äro ofta försedda med sådana skrivpennor och smärre

beslag, som helt eller delvis bestå av ädel metall. Skrivpennorna pläga vara

tillverkade av guld eller oädel metall och försedda med spets av iridium,

vilken sistnämnda metall tulltekniskt likställes med platina. Beslagen bestå

vanligen av silver. Med tillämpning av föreskrift i 2 § d) tulltaxeförordningen

skola dylika, till mindre del av ädel metall bestående reservoarpennor

tulltaxeras sålunda:

skrivpennorna av guld och de å skrivpennor av oädel metall förekommande

spetsarna av iridium såsom arbeten av guld respektive arbeten av platina

enligt tulltaxenr 723 (statistiska nr 1323 och 1324), med tull av 5 000 kronor

för 100 kilogram jämte tilläggstull av 10 procent av värdet enligt förordningen

den 14 februari 1933 (nr 39) med ytterligare tillägg till gällande

tulltaxa;

beslagen av silver såsom arbeten av silver enligt tulltaxenr 724 (statistiskt

nr 1325), med tull av 3 000 kronor för 100 kilogram jämte tilläggstull av 500

kronor för 100 kilogram enligt nyssnämnda förordning den 14 februari 1933;

samt

reservoarpennorna i övrigt enligt tulltaxenr 1148 (statistiskt nr 2081: 1),

med tull av 100 kronor för 100 kilogram jämte tilläggstull av 10 procent

av värdet enligt förordningen den 18 juni 1937.

I sin skrivelse den 17 januari 1948 har generaltullstyrelsen anfört, att tulltaxeringen

av reservoarpennor enligt nu gällande bestämmelser vore omständlig

och tidskrävande. Det hade även från olika håll framförts önskemål

om ätt bestämmelserna i fråga måtte förenklas. I anledning härav förordade

styrelsen, att å reservoarpennor anbragta skrivpennor och beslag,

helt eller delvis av ädel metall, skulle tulltaxeras enligt de bestämmelser,

som gällde för reservoarpennorna i övrigt. För skrivpennorna av guld och

för iridiumspetsarna skulle i sådant fall jämväl i fortsättningen komma att

utgå en tilläggstull av 10 procent av värdet, under det att vikttullen komme

att sänkas från 5 000 kronor till 100 kronor för 100 kilogram. I fråga om

silverbeslagen skulle vikttullen (inklusive tilläggstullen) komma att minskas

från 3 500 kronor till 100 kronor för 100 kilogram. Beslagen komme

emellertid samtidigt att bliva belagda med en värdetull (tilläggstull) av 10

procent. Nu angivna ändringar skulle vara av jämförelsevis ringa betydelse

ur beskattningssynpunkt.

Generaltullstyrelsen har vidare anfört.

Tulltaxenr 1148 omfattar icke delar till reservoarpennor. Särskilt inkommande

sådana delar bliva därför alltefter sin beskaffenhet hänförliga till

2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. i samt. Nr 54.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

olika nummer i taxan. Skrivpennor av oädel metall äro nämnda i tulltaxenr

933 (statistiskt nr 1655), med tull av 150 kronor för 100 kilogram. Äro pennorna

försedda med spets av iridium, skall denna emellertid med tillämpning

av 2 § d) tulltaxeförordningen tulltaxeras för sig enligt tulltaxenr

723 (statistiskt nr 1324). Skrivpennor och beslag av ädel metall bliva hänförliga

till tulltaxenr 723 eller 724 (statistiska nr 1323, 1324 eller 1325).

Andra delar tulltaxeras såsom i taxan ej särskilt nämnda arbeten av det

ämne, varav de huvudsakligen bestå.

Införseln av delar till reservoarpennor har, bortsett från skrivpennorna,

tidigare varit av ringa omfattning. Sedan s. k. kulspetspennor fått en

mera allmän användning, har emellertid en icke obetydlig import av färgbehållare,

avsedda för sistnämnda slag av pennor, kommit till stånd. Dylika

behållare måste nämligen utbytas sedan innehållet förbrukats. Behållarna

äro i regel sammanbyggda med kulspetsmekanisinerna, och dessa

representera tillsammans en avsevärd del av den färdiga varans värde. Ifrågavarande

artiklar pläga vara tillverkade av annan oädel metall än järn

och bliva enligt gällande bestämmelser vanligen hänförliga till tulltaxenr

926, 927 eller 929 (statistiska nr 1638, 1640: 2 eller 1642—1649: 2), med

tull av 75 kronor respektive 85 kronor och 50 kronor för 100 kilogram.

Härigenom komma delarna emellertid att bliva belagda med en tull, som

är avsevärt lägre än den för de färdiga pennorna utgående tullen (100 kronor

för 100 kilogram + 10 procent av värdet), ett förhållande som icke

är tillfredsställande ur beskattningssynpunkt och som även skulle kunna

leda till försök att genom införsel av kulspetspennor i delar med olika

lägenheter kringgå den för pennorna stadgade tullen. Styrelsen vill på grund

härav föreslå, att i taxan ej särskilt nämnda delar av annat ämne än ädel

metall till reservoarpennor åsättas samma tull och tilläggstull som de färdiga

pennorna. Detta bör lämpligen ske på det sätt, att delarna upptagas

i samma nummer som pennorna.

Vid en ändring i tulltaxan i enlighet med vad styrelsen föreslagit bör tulltaxenr

1148 lämpligen uppdelas i två nummer, 1148: 1 och 1148: 2, upptagande,

det förra numret reservoarpennor, även med skrivpennor eller

beslag helt eller delvis av ädel metall, samt delar, ej särskilt nämnda, av

annat ämne än ädel metall till reservoarpennor och det senare numret pennskaft

samt rit- och skrivstift. I samband därmed bör sådan ändring vidtagas

i förordningen den 18 juni 1937, att tilläggstull enligt nämnda förordning

komme att utgå för samtliga de varor, som enligt förslaget skulle -upptagas

i nr 1148:1.

Av remissinstanserna ha Stockholms och Skånes handelskammare samt

handelskammaren i Göteborg tillstyrkt generaltullstyrelsens förslag, därvid

Stockholms handelskammare framhållit önskvärdheten av att motsvarande

ändringar gjordes i förordningen om försäljningsskatt.

Jämväl kommerskollegium har förklarat sig tillstyrka generaltullstyrelsens

förslag.

Departementschefen. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen tulltaxeras

reservoarpennor enligt nu gällande bestämmelser under hänsynstagande

till tFe i pennorna ingående delar, nämligen dels själva reservoarpennan,

dels skrivpennan, om denna är av guld eller har spets av iridiummetall, och

dels eventuella beslag, om dessa äro av ädel metall. Detta förfarande är

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

uppenbarligen både tidskrävande och omständligt. Härtill kommer att import

numera sker av färgbehållare till s. k. kulspetspennor, vilka behållare

för närvarande tulltaxeras såsom »arbeten, ej särskilt nämnda, av andra

oädla metaller» och därvid draga lägre tull än de reservoarpennor av vilka de

utgöra en väsentlig beståndsdel.

Enligt vad generaltullstyrelsen föreslagit skola reservoarpennor i sin helhet

hänföras till tulltaxenr 1148 varjämte till sådana pennor hörande, ej

särskilt nämnda delar av annat ämne än ädel metall (alltsa icke lösa beslag

av ädel metall och ej heller lösa skrivpennor av guld eller med iridiumspets)

skola tulltaxeras enligt samma nummer. Vidare har styrelsen föreslagit att

en uppdelning verkställes av tulltaxenr 1148 på sa sätt, att under tulltaxenr

1148: 1 (stat. nr 2081: 1) redovisas reservoarpennor och nyssnämnda

delar därtill samt under nr 1148:2 (stat. nr 2081:2) upptagas pennskaft

samt rit- och skrivstift. Den nu utgående tilläggstullen å reservoarpennor

skall enligt förslaget erläggas för under tulltaxenr 1148:1 angivna

reservoarpennor och delar därtill.

Då de av generaltullstyrelsen framlagda förslagen, vilka tillstyrkts av remissinstanserna,

synas ändamålsenliga samt ändringarna äno av förhållandevis

ringa betydelse ur fiskalisk synpunkt, förordar jag att tulltaxan i förevarande

del ändras i överensstämmelse med vad sålunda föreslagits.

På sätt generaltullstyrelsen föreslagit böra samtidigt vissa följdändringar

göras i förordningen den 18 juni 1937 (nr 495) med ytterligare tillägg till

gällande tulltaxa.

Den av Stockholms handelskammare berörda frågan om ändring i förordningen

om försäljningsskatt har jag för avsikt att anmäla i annat sammanhang.

Samtliga nu föreslagna ändringar i tulltaxan och vissa andra tullförfattningar

torde böra träda i kraft å dag som Kungl. Maj :t bestämmer.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall i nedan angivna delar

erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår.1

Växter, ej särskilt nämnda:

levande:

Tull

för 100 kg

kronor

39

40: 1

plantor av al, alm, ask, asp, björk, bok, ek, gran,

lind, lärk, lönn, poppel och tall..............

fria

1 Se beträffande anm. 1 och 2 under tulltaxenr 40 1933: 38, beträffande

tulltaxenr 206 1934:187, beträffande tulltaxenr 222:1 1946: 59 samt beträffande

dels anm. till tulltaxenr 289 och dels tulltaxenr 1110: 2 1935: 220.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

40:2

andra ................... m

Tull

för 100 kg

kronor

7: —

96

Anmärkningar till nr 38—39 och 40:2.

1. Växter, till---nr 36.

2. Väger en — — — 100 kg.

Tallfrö; ävensom oklängda kottar av pinus siivestris

fria

97

Granfrö; ävensom oklängda kottar av abies exeelsa

eller abies pectinata ............

fria

206

Anilinolja (anilin), — — — dessa ämnen; dimetyl-

aminoättiksyra och dess alkalisalter; tiokarbanilid,

toluidin--— envärdiga alkoholer.......

fria

222:1

Acetfenolisatin, anevrinhydroklorid, —--etylen-

diamin, etylenklorhydrin, fenylacetamid, fenylhy- drazin, fenylättiksyra, glutaminsyrehydroklorid, his- tidin,--- — och sulfosalicylsyra........

fria

236

Bronspulver, även broccatbrons:

237

Anm. Till detta nummer eljest hänförligt alu- miniumpulver, som är avsett att användas

uteslutande vid tillverkning av gasbetong,

tulltaxeras enligt nr 8b6.

289

Fyrverkeriarbeten samt---och smällare____ E

200: —

344

Anm. För fyrverkeriarbeten, avsedda att använ- das för livräddningsändamål eller för avgi- vande av nödsignal, skall tull icke utgå.

Skövlar och ugnsspadar, skruvtvingar, skruvknektar

och hyvelstockar; ävensom skaft till yxor, släggor,

hammare, korpar, krattor, skyfflar, spadar, grepar,

hackor, liar och högafflar samt ämnen till sådana

skaft ........................ n

5-

345

Remskivor; brynen samt slip- och polerskivor; för red-

skap eller verktyg avsedda handtag eller skaft, ej

hänförliga till nr 344, samt ämnen därtill; sågställ- ningar och---industriella ändamål....... N

10: —

Strumpstolsarbeten och andra genom virkning, stick- ning eller knytning tillverkade varor, metervara

härunder inbegripen, ej hänförliga till annat num- mer:

1 Såsom emballage, som inberäknas i varans vikt, anses i fråga om detta

varuslag allt närmaste emballage, såsom baljor eller krukor med jord, korgar,

bastmattor m. m.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

21

andra slag:

Tull

för 100 kg

kronor

557

Anm. Vid tulltaxeringen av strumpstolsar- beten fästes icke avseende vid enstaka rän- der, smärre figurer o. dyl. av silke. I fråga

om strumpor fästes ej heller avseende vid

förstärkning av silke, som förekommer i tå

och häl.

Bakelit och andra för pressningsändamål avsedda,

härdbara eller härdade konstharts er samt arbeten

därav, ej särskilt nämnda, även innehållande papper,

spånadsämne e. dyl.:

1110:2

plattor, stänger och rör..................... N

50: —

1147: 2

1148:1

Reservoarpennor, även med skrivpennor eller beslag

helt eller delvis av ädel metall, samt delar till sådana

pennor, ej särskilt nämnda, av annat ämne än ädel

100: —

1148: 2

Pennskaft samt rit- och skrivstift................ E

Varor, som icke kunna hänföras under någon av de

i tulltaxan upptagna bestämmelser:

100: -

1153

Anm. För majssaft (indunstat majsstöpvatten),

som införes för att användas uteslutande vid

tillverkning av penicillin, skall tull icke utgå.

dels besluta, att förordningen den 31 januari 1932 (nr 15)

med tillägg till gällande tulltaxa skall i nedan angiven del

erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår.

Tull-

taxenr

Sta-

tistiskt

nr

Varuslag

Tilläggs- tull för

100 kg

kronor

Växter, ej särskilt nämnda:

levande:

40:2

94—95

andra ..............................E

13: —

dels besluta, att förordningen den 21 april 1933 (nr 168)

med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa skall i nedan

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

angiven del erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande

framgår.1

Tull-

taxenr

Sta-

tistiskt

nr

Varuslag

Tilläggs- tull för

100 kg

kronor

289

631

Fyrverkeriarbeten samt---och smällare E

Anm. För fyrverkeriarbeten, avsedda att

användas för livräddningsändamål eller

för avgivande av nödsignal, skall tilläggs- tull icke utgå.

300: —

dels besluta, att förordningen den 18 juni 1937 (nr 495) med

ytterligare tillägg till gällande tulltaxa skall erhålla följande

ändrade lydelse.

Tull-

taxenr

Sta-

tistiskt

nr

Varuslag

Tilläggs-

tull

kronor

1148:1

2081: 1

Reservoarpennor, även med skrivpennor eller

beslag helt eller delvis av ädel metall, samt

delar till sådana pennor, ej särskilt nämnda,

av annat ämne än ädel metall.... 100 kr.

10: —

dels ock förklara, att de i det föregående omförmälda ändringarna

skola träda i kraft å dag, som Kungl. Maj :t bestämmer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Berggren.

1 Senaste lydelse av förordningen i förevarande del, se 1935: 224.

497147. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.