Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt
1949-02-18 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1949:56, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 56.
1
Nr 56.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 5 mars
1948 (nr 85) om försäljningsskatt; given Stockholms
slott den 18 februari 1949.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen den
5 mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
1 propositionen föreslås ändringar i förordningen om försäljningsskatt
beträffande dels skatten å stift och beslag av ädel metall till reservoarpennor,
dels minimiskatten, dels beskattningsvärdet för guldsmedsvaror då
köparen själv tillhandahåller material och dels bestyrkandet av deklaration
till ledning för beräkning av försäljningsskatt.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 56.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 56.
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948
(nr 85) om försäljningsskatt.
Härigenom förordnas, dels att 5, 6, 18 och 19 §§ förordningen den 5 mars
1948 om försäljningsskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives
dels ock att den vid förordningen fogade förteckningen över varor, för vilka
försäljningsskatt skall erläggas, skall erhålla den ändrade lydelse som framgår
av härvid fogad bilaga.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
5 §•
Skatten utgår, —--för varu
enhet.
I fråga---för viktenhet.
Det åligger registrerad säljare, som
under kalenderåret bedrivit skattepliktig
försäljning, att för nämnda
tid eller, där registreringen omfattat
endast en del av året, för varje kalendermånad
erlägga skatt med minst
det belopp vilket i förteckningen angivits
såsom minimiskatt. Har den
skattepliktiga försäljningen avsett flera
varuslag, för vilka minimiskatten
är bestämd till olika belopp, skall minimiskatt
erläggas med det högsta beloppet.
7 mom. Skatten utgår,--—•
för varuenhet.
1 fråga---för viktenhet.
2 mom. Den som registrerats
såsom säljare med skattepliktig försäljning
är, i den mån ej annat av
förteckningen framgår, skyldig att
för varje kalenderår erlägga skatt
med minst det belopp vilket i förteckningen
angivits såsom minimiskatt.
Om registreringen avsett endast en
del av året, skall såsom minimiskatt
erläggas vad av den i förteckningen
angivna minimiskatten belöper på
den tid, som omfattats av registreringen.
Minimiskatten må minskas med
belopp motsvarande försäljningsskatten
för sådana varor, som försålts
under den tid, för vilken minimiskatten
beräknas, men som visas
hava av säljaren förvärvats dessförinnan
och därvid påförts skatt. För
säljare, som bedrivit både skattepliktig
och skattefri försäljning, må minimiskatten
minskas jämväl med ett
Kungl. Maj:ts proposition nr 56.
3
Nuvarande lydelse:
6
Beskattningsvärdet utgör —• — —
nämnda värde.
I fall,---åsatta försäljnings
värdet.
Kontrollstyrelsen äger,---a)
avses.
18
Skattskyldig skall — — — vara
upphörde.
Deklaration, varom i första stycket
förmäles, skall vara till riktigheten
styrkt av två trovärdiga personer
samt insändas till kontrollstyrelsen
senast å femtonde dagen i andra månaden
efter den månad som deklarationen
avser.
Om särskilda---deklarationen
avser.
Föreslagen lydelse:
belopp motsvarande den försäljningsskatt,
som skulle utgått för den skattefria
försäljningen därest denna varit
skattepliktig.
Har den skattepliktiga försäljningen
avsett flera varuslag, för vilka minimiskatten
är bestämd till olika belopp,
skall minimiskatt erläggas med
det högsta beloppet.
§•
Beskattningsvärdet utgör — — —
nämnda värde.
I fall,--— åsatta försäljnings
värdet.
Kontrollstyrelsen äger,--— a)
avses.
Vid försäljning till konsument av
vara, i vilken ingår guld, silver eller
platina som konsumenten själv tillhandahållit,
må beskattningsvärdet
nedsättas med belopp motsvarande
värdet å den sålunda tillhandahållna
metallen.
Skattskyldig skall---- — vara
upphörde.
Deklaration, varom i första stycket
förmäles, skall insändas till kontrollstyrelsen
senast å femtonde dagen i
andra månaden efter den månad som
deklarationen avser.
Om särskilda — — — deklarationen
avser.
19 §•
I deklaration som avses i 18 § äger I deklaration som avses i 18 § äger
skattskyldig från det sammanlagda skattskyldig från det sammanlagda
beskattningsvärdet för den skatte- beskattningsvärdet för den skattepliktiga
försäljningen göra avdrag pliktiga försäljningen göra avdrag
för beskattningsvärdet av sådana i för beskattningsvärdet av sådana i
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 56.
Nuvarande lydelse:
denna försäljning ingående varor,
som
a) enligt bevis av tullmyndighet
för den skattskyldiges räkning utförts
ur riket eller till svensk frihamn
eller
b) enligt bevis av tullmyndighet
påförts skatt vid införsel till riket.
På särskild —--från köparen.
Vad i---upplupna skattebe
loppet.
Föreslagen lydelse:
denna försäljning ingående varor,
som
a) enligt bevis av tullmyndighet
för den skattskyldiges räkning utförts
ur riket eller till svensk frihamn,
b) enligt bevis av tullmyndighet
påförts skatt vid införsel till riket
eller
c) eljest visas hava tidigare blivit
påförda försäljningsskatt.
På särskild--— från köparen.
Vad i — — — upplupna skattebeloppet.
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1949.
Härvid skall iakttagas följande.
1. Därest med tillämpning av bestämmelserna i denna förordning minimiskatten
för tiden den 1 juli 1948—den 31 mars 1949 skulle utgått med
lägre belopp än som följer av hittills gällande bestämmelser, må minimiskatten
för sagda tid beräknas i enlighet med föreskrifterna i denna förordning.
2. Vad i 5 § 2 mom. stadgas om rätt till avdrag från minimiskatten med
belopp, motsvarande tidigare påförd försäljningsskatt, skall äga tillämpning
jämväl beträffande belopp, som erlagts såsom allmän omsättningsskatt
enligt 10 § förordningen den 5 mars 1948 (nr 86) om slutlig avveckling
av den allmänna omsättningsskatten.
(Fortsättning å författning sförslaget se sid. 6—9.)
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 56.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 56.
Nuvarande lydelse:
Förteckning
över
varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas,
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning upptagna under
nedanstående statistiska nummer.
Skattesats
Särskild
skatte- sats för
Minimiskatt (i kronor)
för registrerad säljare med
skattepliktig försäljning
j Statistiskt
nr
Varuslag
pro- cent
av be- skatt- nings- värdet
kro-
nor
för
ror vid
import,
kronor
av enbart
egen till- verkning
eljest
varu-
enhet
för
100 kg
per
år
per
män.
per
år
per
man.
999—1000
Mattor, ej särskilt nämnda, även
försedda med sömnadsarbete
eller fransar:
innehållande silke.........
helt eller delvis av ull eller
andra djurhår, utan in- blandning av silke, knutna:
20
10000
ur 1001
med högst 250 knutar på
en längd av 1m,dock icke
där antalet knutar per
kvadratmeter uppgår till
högst 25 000 ...........
20
1000
1200
100
3 600
300
1002: 1
1
med mer än 250 men ej
mer än 450 knutar på en
längd av 1 m ..........
20
2 000
1002:2
med mer än 450 knutar på
en längd av 1 m.......
20
4 000
1323-1325
Arbeten av guld, silver eller pla- tina, även med infattade pärlor
eller stenar, ej utgörande ar- tiklar, avsedda för tekniskt
bruk, eller plåt, rör och tråd
20
1326: 2
Pärlor och koraller, äkta, oinfat- tade samt ädelstenar, oinfatta- de, även konstgjorda, andra än
industridiamanter, ävensom bi- jouterivaror av äkta pärlor,
äkta koraller eller ädelstenar,
vilka på grund av anmärkning
efter stat. nr 2064 bliva hän- förliga till stat. nr 1326: 2. ..
20
1200
100
1200
100
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 56.
Föreslagen lydelse:
Förteckning
över
varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas,
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning upptagna under
nedanstående statistiska nummer.
Statistiskt
nr
999—1000
ur 1001
1002: 1
1002: 2
ur 1323—
1325
1326: 2
Varuslag
Skattesats
procent
av beskatt
ningsvärdet
-
kro
nor
för
varu
enhet
-
Särskild
skattesats
för
vissa varor
vid
import,
kronor
för
100 kg
Minimiskatt (i kronor)
per kalenderår för registrerad
säljare med skattepliktig
försäljning
av enbart
egen tillverkning
-
Mattor, ej särskilt nämnda, även
försedda med sömnadsarbete
eller fransar:
innehållande silke.........
helt eller delvis av ull eller
andra djurhår, utan inblandning
av silke, knutna:
med högst 250 knutar på
en längd av 1 m, dock icke
där antalet knutar per
kvadratmeter uppgår till
högst 25 000 ...........
med mer än 250 men ej
mer än 450 knutar på en
längd av 1 m ..........
med mer än 450 knutar på
en längd av 1 m .......
Arbeten av guld, silver eller platina,
även med infattade pärlor
eller stenar, ej utgörande artiklar,
avsedda för tekniskt
bruk, eller plåt, rör och tråd
eller skrivpennor och beslag till
reservoarpennor.............
Pärlor och koraller, äkta, oinfattade
samt ädelstenar, oinfattade,
även konstgjorda, andra än
industridiamanter, ävensom bijouterivaror
av äkta pärlor,
äkta koraller eller ädelstenar,
vilka på grund av anmärkning
efter stat. nr 2064 bliva hänförliga
till stat. nr 1326: 2...
20
20
20
20
20
20
10000
1000
2 000
4000 i
1200
eljest
3 600
1200
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 66.
Nuvarande lydelse:
Statistiskt
nr
Skattesats
Särskild
skatte- sats för
Minimiskatt (i kronor)
för registrerad säljare med
skattepliktig försäljning
Varuslag
pro- cent
av be- skatt- nings- värdet
kro-
nor
för
ror vid
import,
kronor
av enbart
egen till- verkning
eljest
varu-
enhet
för
100 kg
per
år
per
mån.
per
år
per
mån.
ur 1885: 2
Grammofonverk, ingående i ra- diogrammofoner ............
20
ur 1992: 1
Grammofoner och grammofon- verk......................
20
1200
100
3 600
300
1992: 2
Färdiga grammofonskivor.....
i
Anm. Skatt skall ej utgå för:
varor, vilka tidigare inom riket
varit föremål för försäljning till
konsument;
ordnar, medaljer och märken av
guld, silver eller platina, där de
utdelas såsom förtjänsttecken
eller utan betalning;
färdiga grammofonskivor med al- lenast intalad text, avsedda för
undervisningsändamål, eller fär- diga grammofonskivor, fram- ställda var och en i endast ett
exemplar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 56.
Föreslagen lydelse:
9
Statistiskt
nr
Va r u s 1 a g
Skattesats
procent
av beska
ttningsvärdet
-
kro
nor
för
varu
enhet
-
Särskild
skattesats
för
vissa varor
vid
import,
kronor
för
100 kg
Minimiskatt (i kronor)
per kalenderår för registrerad
säljare med skattepliktig
försäljning
av enbart
egen tillverkning
-
eljest
ur 1885: 2
ur 1992:1
1992:2
Grammofonverk, ingående i radiogrammofoner
............
Grammofoner och grammofonverk.
......................
Färdiga grammofonskivor.....
Anm. Skatt skall ej utgå för:
varor, vilka tidigare inom riket
varit föremål för försäljning till
konsument;
ordnar, medaljer och märken av
guld, silver eller platina, där de
utdelas såsom förtjänsttecken
eller utan betalning;
färdiga grammofonskivor med allenast
intalad text, avsedda för
undervisningsändamål, eller färdiga
grammofonskivor, framställda
var och en i endast ett
exemplar.
20
20
1 200
3 600
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 56.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
18 februari 1949.
Närvarande:
Statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om
vissa ändringar i bestämmelserna om försäljningsskatt samt anför därvid
följande.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 9 oktober 1948 ha generaltullstyrelsen
och kontrollstyrelsen hemställt om ändring i förordningen den 5 mars 1948
(nr 85) om försäljningsskatt beträffande beskattningen av stift och beslag
av ädel metall till reservoarpennor. Vidare har kontrollstyrelsen i särskilda
skrivelser den 27 oktober 1948 och den 11 januari 1949 framlagt förslag till
vissa ändringar i sagda förordning såvitt angår dels minimiskatten, dels
bestämmandet av beskattningsvärdet för guldsmedsvaror då köparen själv
tillhandahåller material och dels bestyrkandet av deklaration rörande försäljningsskatten.
Över förstnämnda två skrivelser ha efter remiss yttranden avgivits av
kommerskollegium, som vid yttrandena fogat yttranden från Stockholms och
Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Sveriges industriförbund,
Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund. Yttranden
ha vidare avgivits till kommerskollegium, över skrivelsen den 9 oktober 1948
av handelskammaren i Karlstad samt över skrivelsen den 27 oktober 1948 av
handelskammaren i Gävle, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,
Kooperativa förbundet samt Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund. Sistnämnda
organisation har i anledning av kontrollstyrelsens skrivelse den 11
januari 1949 inkommit med ett den 24 i samma månad dagtecknat yttrande
i ärendet.
Ändring i beskattningen av stift och beslag av ädel metall till
reservoarpennor.
I förordningen om försäljningsskatt stadgas att för vara, som är upptagen
i en vid förordningen fogad förteckning, skall, där varan yrkesmässigt försäljes
inom riket eller hit införes, till staten erläggas särskild skatt (försälj
-
11
Kungi. Maj:ts proposition nr 56.
ningsskatt). I den vid förordningen fogade förteckningen över varor, för vilka
försäljningsskatt skall erläggas, finnas upptagna bl. a. arbeten av guld,
silver eller platina, i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga
till numren 1323—1325.
Vad angår frågan om uttagande av försäljningsskatt för dels reservoarpennor
med stift av ädel metall och dels lösa stift av ädel metall till reservoarpennor
tillämpas i detta hänseende samma regler som gälla för tulltaxeringen
av nämnda varor. I 2 § d) tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) stadgas att vara, som till någon del består av guld, silver
eller platina och som ej är hänförlig till instrument eller apparat, skall
tulltaxeras sålunda, att den del av varan, som utgöres av ädel metall, tulltaxeras
särskilt för sig såsom arbete av ifrågavarande metall och varan i
övrigt efter sin beskaffenhet. Till följd härav skall såväl för till riket införda
som för inom riket tillverkade reservoarpennstift av ädel metall försäljningsskatt
erläggas, även om stiften ingå i färdigställda pennor. •
Samma regler gälla i fråga om skyldigheten att erlägga försäljningsskatt
för beslag av ädel metall å reservoarpennor samt för dylika lösa beslag.
I skrivelsen den 9 oktober 1948 ha gencraltuUshjrelsen och kontrollshjrelsen
hemställt om borttagande av försäljningsskatten för stift och beslag av
ädel metall till reservoarpennor.
I skrivelsen ha ämbetsverken till en böi\jan hänvisat till att generaltullstyrelsen
i skrivelse till Kungl. Maj :t den 17 januari 1948 föreslagit sadana
ändringar i 1929 års tulltaxa och förordningen den 18 juni 1937 (nr 495)
med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa, att å reservoarpennor anbragta
stift och beslag, helt eller delvis av ädel metall, skulle tulltaxeras — i stället
för såsom ädel metall — enligt samma bestämmelser som gällde för reservoarpennor
i övrigt.
Ämbetsverken ha vidare anfört att därest nämnda förslag till ändringar
i tullförfattningarna genomfördes, komme försäljningsskatt icke att utgå
för till riket införda, i färdigmonterade reservoarpennor ingående stift och
beslag av ädel metall. Däremot skulle skatt även i fortsättningen komma att
utgå för nämnda varor, där dessa infördes till riket i omonterat skick. Till
följd därav komme emellertid inhemska tillverkare av reservoarpennor, vilka
i sin tillverkning använde importerade skattepliktiga stift och beslag, att
drabbas av försäljningsskatt vid sin produktion av färdiga reservoarpennor.
Följaktligen skulle, därest allenast med dylika stift eller beslag färdigmonterade
pennor undanloges från beskattning, de inhemska tillverkarna komma
i ett avsevärt försämrat konkurrensläge i förhållande till de personer
eller företag, vilka bedreve försäljning av importerade färdigmonterade reservoarpennor.
Ämbetsverken ha anfört ytterligare följande.
Ett bibehållande av beskattningen av stift och beslag av ädel metall till
reservoarpennor skulle erbjuda svårigheter icke allenast ur lullteknisk utan
även ur kontrollteknisk synpunkt. För den mindre del av eu reservoarpenna,
som består av ädel metall, är ej angivet särskilt försäljningsvärde och i all
-
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 56.
mänhet är ej heller i inköpsfakturorna särskilt pris upptaget på annat sätt
än att totalvärdet för ädla metaller, som ingå i levererat parti, plägar vara
antecknat i fakturan vid införseln. Relationen mellan värdet av stift och beslag,
som utgöras av ädel metall, och reservoarpennans totalvärde kan variera
avsevärt från fall till fall. Ej heller kunna försäljningspriserna för
dylika delar, där dessa försäljas separat såsom reservdelar, gälla som beskattningsvärde,
enär priset vid dylik försäljning vanligen ligger avsevärt
över motsvarande detaljers andel i priset för en komplett penna. Därest beskattningen
av stift och beslag till reservoarpennor skulle bibehållas, synes
det fördenskull bliva erforderligt, att detaljerade och komplicerade föreskrifter
meddelas angående beskattningsvärdets bestämmande.
Det må i detta sammanhang framhållas, att det förhållandet, att stift för
reservoarpennor vanligen äro framställda av ädel metall, är betingat av tekniska
skäl samt att dylika stift därför i beskattningshänseende icke kunna
jämställas med övriga beskattade arbeten av ädel metall. Snarare torde
pennstift av ädel metall vara att jämställa med sådana för tekniskt bruk
avsedda arbeten av ädel metall, för vilka skatt icke skall utgå.
Ett fritagande från beskattning av nu omhandlade varor skulle enligt ämbetsverkens
uppfattning medföra allenast obetydlig minskning av skatteintäkterna.
I remissyttrandena har det av generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen
framlagda förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
I detta sammanhang torde jag få erinra om att Kungl. Maj :t i en denna
dag dagtecknad proposition (nr 54) med förslag till vissa ändringar i gällande
tulltaxa, m. in. framlagt förslag till bl. a. sådana ändringar i tullförfattningarna,
att under tulltaxenummer 1148: 1 (statistiskt nr 2081: 1)
skulle hänföras bl. a. reservoarpennor, även med skrivpennor (stift) eller
beslag helt eller delvis av ädel metall.
Departementschefen. Såsom framgår av den vid förordningen om försäljningsskatt
fogade varuförteckningen är frågan huruvida skattskyldighet fölen
viss vara föreligger eller icke beroende av om varan är hänförlig till i
förteckningen angivet nummer i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning.
För arbete av guld eller silver skall sålunda försäljningsskatt utgå,
därest arbetet kan hänföras till något av statistiska numren 1323—1325.
Enligt hittills gällande bestämmelser ha vid tulltaxeringen av importerade
reservoarpennor med stift av ädel metall eller med beslag av silver tullavgifterna
beräknats särskilt för de delar, som utgjorts av ädel metall, och särskilt
för pennan i övrigt. Vid sådan tulltaxering ha nyssnämnda delar av ädel
metall hänförts till något av statistiska numren 1323—1325. Detta har i sin
tur medfört, att skatteplikt enligt förordningen om försäljningsskatt inträtt
såvitt angår dessa delar till reservoarpennor. Emellertid har i den förut omnämnda
propositionen (nr 54) med förslag till vissa ändringar i gällande
tulltaxa, in. in. förordats, att reservoarpennor även i sådana fall då de äro
försedda med stift eller beslag av ädel metall skola i sin helhet tulltaxeras
enligt tulltaxenr 1148:1 (statistiskt nr 2081:1). Genomföres sistnämnda
förslag komma även de delar av reservoarpennorna, som utgöras av ädel me
-
13
Kungi. Maj:ts proposition nr 56-
tall, att tulltaxeras enligt statistiska numret 2081: 1, och i följd härav komma
reservoarpennor som importeras i färdigmonterat skick att helt falla
utanför bestämmelserna om försäljningsskatt.
I den nu föreliggande skrivelsen från generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen
har framhållits att — därest försäljningsskatt framdeles konnne att
utgå för sådana stift och beslag av ädel metall, som importerades i omonterat
skick, men däremot icke för stift och beslag som ingingo i reservoarpennor
vilka importerades färdigmonterade — skulle inhemska tillverkare av
reservoarpennor, vilka i sin tillverkning använde importerade skattepliktiga
stift och beslag, komma i ett avsevärt försämrat konkurrensläge i förhållande
till importörerna av färdigmonterade reservoarpennor. Enligt vad i
skrivelsen vidare anförts skulle ett bibehållande av försäljningsskatten för
lösa stift och beslag av ädel metall till reservoarpennor erbjuda vissa svårigheter
även ur kontrollteknisk synpunkt. Med hänsyn härtill ha ämbetsverken
förordat, att nu nämnda delar till reservoarpennor skulle undantagas från
försäljningsskatten.
De av ämbetsverken sålunda anförda synpunkterna — vilka icke föranlett
någon erinran från remissinstansernas sida — kunna även enligt min
mening motivera, att skrivpennor (stift) och beslag av ädel metall till reservoarpennor
undantagas från försäljningsskatten. Jag tillstyrker därför, att
i den vid förordningen om försäljningsskatt fogade varuförteckningen införes
en bestämmelse därom att skatt icke skall utgå för guldsmedsvaror
som utgöras av skrivpennor och beslag till reservoarpennor.
Ändrade bestämmelser rörande minimiskatten.
Enligt 5 § tredje stycket förordningen om försäljningsskatt åligger det
registrerad säljare, som under kalenderåret bedrivit skattepliktig försäljning,
att för nämnda tid eller, där registreringen omfattat endast en del av
året, för varje kalendermånad erlägga skatt med minst det belopp, vilket i
den vid förordningen fogade varuförteckningen angivits såsom minimiskatt.
Enligt denna förteckning har i fråga om minimiskatten en uppdelning skett
icke endast mellan registrerade säljare av olika varugrupper utan även
mellan å ena sidan registrerade säljare med skattepliktig försäljning av enbart
egen tillverkning och å andra sidan registrerade säljare med annan försäljning.
För varugrupperna knutna mattor och grammofonvaror utgör minimiskatten,
därest skattepliktig försäljning av enbart egen tillverkning bedrives,
1 200 kronor för år eller 100 kronor för månad och eljest 3 600 kronor
för år eller 300 kronor för månad. Beträffande den tredje varugruppen, guldsmedsvaror,
utgör minimiskatten för registrerad säljare med skattepliktig
försäljning, vare sig denna omfattar varor av egen eller annans tillverkning,
1 200 kronor för år eller, där registreringen icke omfattat helt kalenderår,
100 kronor för månad.
I sin skrivelse den 27 oktober 1948 har kontrollstijrelsen framhållit, att
avsikten med införandet av särskilda minimiskattebestämmelser hade varit
att åstadkomma en begränsning av antalet skattskyldiga till företag med
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 56.
icke alltför obetydlig omsättning. Redovisningen till kontrollstyrelsen av
försäljningsskatten skulle därigenom komma att omhänderhavas huvudsakligen
av de större företagen och de s. k. specialaffärerna, vilket i hög
grad vore ägnat att underlätta kontrollarbetet. Vid fastställande av minimiskattens
belopp hade hänsyn tagits därtill, att för dem, som bedreve tillverkning
av skattebelagda varor, registrering hos kontrollstyrelsen såsom
säljare av skattepliktig vara bleve obligatorisk, varför minimiskatten för
sådana skattskyldiga i princip borde vara låg. För skattskyldiga med
skattepliktig försäljning av annans tillverkning kunde minimiskattebeloppen
sättas högre, då registreringen i sådana fall bleve frivillig. Den som
bedreve enbart återförsäljning av skattebelagda varor kunde erlägga försäljningsskatten
vid inköpet och hade sålunda möjlighet att helt undvika
minimiskattebestämmelsernas verkningar.
Kontrollstyrelsen har anfört, att enligt vad styrelsen erfarit hade ifrågavarande
bestämmelser om minimiskatt under den tid, förordningen om försäljningsskatt
varit i kraft, icke vållat några nämnvärda olägenheter för
tillverkare eller återförsäljare av knutna mattor respektive grammofonvaror.
För vissa yrkesutövare inom guldsmedsbranschen hade emellertid bestämmelserna
visat sig medföra ogynnsamma verkningar. Detta vore fallet
främst i fråga om följande två grupper av guldsmeder, nämligen a) guldsmeder
med tillverkning i mindre omfattning av skattepliktiga konstalster,
vilka oftast försåldes utan anlitande av öppen butik (konsthantverkare)
samt b) rörelseidkare, vilka huvudsakligen åt guldsmeder eller urmakare
utförde ändrings- och reparationsarbeten och därjämte bedreve en viss
mindre nytillverkning av guldsmedsvaror, vilka varor — i en del fall med
anlitande av öppen butik — försåldes direkt till allmänheten (guldsmedsverkstäder).
För här angivna guldsmeder, vilka sålunda bedreve egen tillverkning
och endast undantagsvis försålde varor av annans tillverkning,
understege den skattepliktiga omsättningen i ett icke obetydligt antal fall
6 000 kronor årligen — det mot minimiskatten i fråga svarande försäljningsbeloppet.
Gällande minimiskattebestämmelser medförde fördenskull
ofta kännbara uppoffringar och omöjliggjorde understundom ett fortsatt
bedrivande av rörelsen efter samma linjer som tidigare. Därav följde vidare,
att den hantverksmässiga produktionen av guldsmedsvaror hölles tillbaka.
Kontrollstyrelsen har vidare anfört.
Det synes böra övervägas att genomföra en uppmjukning av minimiskattebestämmelserna.
Med beaktande av de åberopade typfallen torde i
första hand böra undersökas i vad mån tillverkare av skattepliktiga varor
helt eller delvis kunna undantagas från tillämpningen av minimiskattebestämmelserna
utan att syftet med dessa äventyras. Därest samtliga tillverkare
skulle befrias från skyldighet att erlägga minimiskatt, torde med
sannolikhet ett betydande antal detaljhandelsföretag utanför de egentliga
specialaffärernas krets låta registrera sig med skattepliktig försäljning av
egen tillverkning. Härigenom skulle de skattskyldigas antal utökas i en icke
önskvärd omfattning, säkerligen bland annat med ett avsevärt antal urmakare,
vilka bedriva försäljning av skattepliktiga guldsmedsvaror, såsom ur
-
15
Kungi. Maj.ts proposition nr 56.
kedjor och klockarmband. Till följd härav torde det vara erforderligt att i
någon mån begränsa undantagen från minimiskattebestämmelserna.
I sådant hänseende får kontrollstyrelsen förorda, att bestämmelserna om
minimiskatt även i fortsättningen tillämpas i fråga om sådana tillverkare,
som jämväl bedriva åter försäljning av skattepliktiga guldsmedsvaror, men
däremot icke i fråga om övriga skattskyldiga tillverkare. Genom en dylik
begränsning av minimiskattebestämmelsernas tillämplighet skulle de i det
föregående åsyftade guldsmeder, som huvudsakligen bedriva tillverkning av
konstalster eller bedriva reparationsverksamhet, i allmänhet icke träffas av
minimiskatten. Däremot skulle exempelvis urmakare, som endast i mindre
omfattning ombesörjer reparationer av guldsmedsvaror, i regel omfattas av
minimiskattebestämmelsen, varför han på grund härav i allmänhet icke
torde komma att låta registrera sig. Därest dylik urmakare vid sidan om
reparationsverksamheten emellertid bedriver återför sälj ning av skattepliktiga
guldsmedsvaror, skulle — liksom för närvarande är fallet — registrering
endast begäras, om den å den sammanlagda skattepliktiga försäljningen
belöpande skatten i huvudsak lägst svarade mot minimiskatten. Genom
en omläggning av minimiskattebestämmelserna på sätt nu förordats torde
sålunda även i fortsättningen i stort sett endast guldsmeder och specialaffärer
komma att bliva skattskyldiga.
Kontrollstyrelsen har härefter behandlat frågan om minimiskattens beräkning
i sådant fall, då en partihandlare redovisade både skattepliktig och
skattefri försäljning av annans tillverkning. I detta hänseende har kontrollstyrelsen
framhållit, att registrering visserligen icke vore obligatorisk för
dylika säljare men att de — med hänsyn till att omsättningen vid partiförsäljning
i allmänhet vore av sådan storleksordning, att förskottering av skattemedel
i allmänhet skulle bliva i hög grad ekonomiskt betungande — i stor
utsträckning låtit registrera sig hos kontrollstyrelsen. Bestämmande för
huruvida partihandlaren skulle registrera sig med skattepliktig försäljning,
i vilket fall han hade att redovisa skatt till kontrollstyrelsen, eller med skattefri
försäljning, då någon skatteredovisning ej erfordrades, bleve oftast
sammansättningen av hans kundkrets. Därest denna allenast utgjordes av
detaljhandlare, som själva vore registrerade hos kontrollstyrelsen, kunde
partihandlaren registrera sig med skattefri försäljning, i vilket fall bestämmelserna
angående minimiskatt icke bleve aktuella för honom. Inginge däremot
i kundkretsen detaljhandlare, som icke vore registrerade hos kontrollstyrelsen,
måste partihandlaren överväga att registrera sig med skattepliktig
försäljning. Befunnes det därvid, att försäljningen till de oregistrerade köparna
vore obetydlig och att densamma kunde beräknas komma att understiga
det mot stadgad minimiskatt svarande försälj ningsbeloppet, ställdes partihandlaren
inför valet att antingen erlägga fyllnadsbelopp till minimiskatt eller
ock att upphöra med sin försäljning till oregistrerade säljare och därmed
avbryta kanske mångåriga affärsförbindelser. Om partihandlaren valde det
senare alternativet, kunde detta vidare medföra, att även detaljhandlare
med ringa omsättning — särskilt i nu rådande tider av varubrist — måste
registrera sig och nödgas erlägga fyllnadsbelopp till minimiskatt. Nu nämnda
olägenheter skulle elimineras, därest minimiskatten finge minskas med belopp
svarande mot den skatt, som kunde beräknas komma att utgå för de i
den skattefria försäljningen ingående varorna.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 56.
Kontrollstyrelsen har vidare anfört.
Skyldighet att i förekommande fall erlägga minimiskatt åligger enligt 5 §
tredje stycket registrerad säljare, som under kalenderåret »bedrivit skattepliktig
försäljning». Avgörande för minimiskattebestämmelsernas tillämplighet
bör lämpligen vara, huruvida säljare varit registrerad såsom säljare
med skattepliktig försäljning och icke huruvida säljaren under angiven tid
verkligen bedrivit skattepliktig försäljning. Genom den lydelse, som författningsrummet
i förevarande del har, kan vidare säljare, som under en del
av året varit registrerad såsom säljare med skattefri försäljning och därefter
under annan del av samma år såsom säljare med skattepliktig försäljning
nödgas erlägga minimiskatt för hela året, trots att han icke bedrivit skattepliktig
försäljning under hela året. Genom att byta ut författningens uttryck
»bedrivit skattepliktig försäljning» mot »varit registrerad säljare med skattepliktig
försäljning» synes nu anmärkta olägenheter av det nu gällande minimiskattestadgandet
kunna elimineras.
Där registrering omfattat del av kalenderår, skall minimiskatten räknas
för månad. I författningen stadgas härom, att det åligger skattskyldig att
för varje kalendermånad erlägga skatt med lägst det i förteckningen angivna
minimiskattebeloppet. I enlighet härmed skulle skattskyldig för envar av de
månader, för vilka han är registrerad och under vilka han "icke nått upp till
minimiskatten ha alt erlägga fyllnadsbelopp, motsvarande skillnaden mellan
minimiskatten och beräknad skatt. Då försäljningen inom de branscher, varom
här är fråga, är mer eller mindre säsongbetonad, torde ett relativt stort
antal säljare bliva skyldiga att erlägga minimiskatt för en del av året, ehuru
de äro att anse såsom sådana större företag och specialaffärer, för vilka minimiskattebestämmelserna
icke borde äga tillämpning. Minimiskatten torde
fördenskull böra beräknas med beaktande av försäljningen under hela den
del av året, som registreringen omfattat, och fyllnadsskatt bör följaktligen
utgå allenast i den mån skatten å försäljningen under ifrågavarande del av
året understiger sammanlagda minimiskattebeloppen för de under nämnda
tid infallande månaderna.
Slutligen har kontrollstyrelsen hemställt, att de ifrågasatta ändringarna
rörande minimiskatten skulle i vissa hänseenden tillämpas redan från och
med den 1 juli 1948.
Jämväl i sin skrivelse den 11 januari 1949 har kontrollstyrelsen behandlat
frågan om ändring i bestämmelserna rörande minimiskatten. Sålunda har
styrelsen i sistnämnda skrivelse anfört följande.
Det har visat sig, att säljare av skattepliktiga varor i icke obetydlig omfattning
först efter förordningens ikraftträdande den 1 juli 1948 funnit med
sin fördel förenligt att låta registrera sig hos kontrollstyrelsen, varigenom
sadan säljare erlagt skatt för sitt vid tidpunkten för registreringen inneliggande
lager av skattepliktiga varor i form av dels allmän omsättningsskatt
enligt 10 § förordningen den 5 mars 1948 (nr 86) om slutlig avveckling av den
allmänna omsättningsskatten, dels ock försäljningsskatt. Kontrollstyrelsen
finner för sin del skäligt, att för säljare, som nu sagts, vid beräknande av
minimiskatt hänsyn må tagas jämväl till allmän omsättningsskatt eller försäljningsskatt,
som tidigare erlagts för under deklarationsperioden försålda
varor. I vad avser allmän omsättningsskatt i nu omhandlade fall sammanhänger
den uppkomna frågan med avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten,
varför särskild bestämmelse i ämnet lämpligen skulle kunnat
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 56.
införas under övergångsbestämmelserna till förordningen om försäljningsskatt.
Emellertid torde vad angår försäljningsskatten jämväl framdeles icke
sällan kunna inträffa, att oregistrerad säljare, vilken erlagt försäljningsskatt
för inneliggande lager, hos kontrollstyrelsen låter registrera sig såsom säljare
med skattepliktig försäljning, i vilket fall den nu framlagda minimiskattefrågan
skulle aktualiseras. Det synes på grund härav riktigast, att i 5 §
förordningen om försäljningsskatt intaga stadgande, som reglerar nu ifrågavarande
förhållande.
1 remissyttrandena över kontrollstyrelsens skrivelse den 27 oktober 1948
ha de däri framlagda förslagen om ändrade bestämmelser rörande minimiskatten
lämnats utan erinran. I yttrandena från vissa näringsorganisationer
har emellertid uttalats, att frågan om slopande av försäljningsskatten i dess
nuvarande form borde övervägas, att bestämmelserna om den särskilda
bokföringsskyldigheten borde lindras, och att minimiskatten borde borttagas
eller reduceras. I anledning av dessa uttalanden har kommers kollegium
framhållit, att det på grund av krisförhållandena syntes vara ogörligt att
för närvarande slopa försäljningsskatten. Ej heller syntes med hänsyn till
försäljningsskattens utformning tillräckliga skäl tala för ett upphävande
av bestämmelserna om minimiskatt. De övervakningsföreskrifter, vilka meddelats
av kontrollstyrelsen, syntes i viss utsträckning ha vållat irritation
bland de mindre yrkesutövarna. De detaljerade reglerna för förande av inköps-
och försäljningsbok, lagerkort o. d. hade framför allt varit svårtillämpade.
Redan i sitt utlåtande den 7 oktober 1947 i anledning av förslag om
bl. a. försäljningsskatt uttalade kollegium farhågor för att föreskrifterna
skulle komma att verka ganska betungande. Kollegium, som erhållit tillfälle
att taga del av såväl kontrollstyrelsens cirkulärskrivelse angående försäljningsskatt
å guldsmedsvaror som vissa av Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund
uppställda anvisningar för försäljningsskattebokföring, ville
ifrågasätta om icke tillsyn över skattebestämmelsernas efterlevnad kunde
verkställas utan dylika ingående kontrollföreskrifter.
Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund har i sitt den 24 januari 1949
dagtecknade yttrande i anledning av kontrollstyrelsens skrivelse den 11 i
samma månad förklarat, att förbundet icke hade något att erinra mot de
ändringar i fråga om minimiskatten, som föreslagits i nämnda skrivelse.
Departementschefen. I vissa remissyttranden över kontrollstyrelsens skrivelse
den 27 oktober 1948 med förslag till ändrade bestämmelser rörande
minimiskatten ha uttalats önskemål om att försäljningsskatten i dess nuvarande
utformning måtte avskaffas. Vidare bär yrkats, att gällande kontrollföreskrifter
måtte förenklas samt att minimiskatten måtte borttagas
eller reduceras. Vad i dessa hänseenden anförts från remissinstansernas
sida kan emellertid icke anses utgöra tillräckligt underlag för alt i detta
sammanhang genomföra så omfattande ändringsförslag som torde åsyftas
med berörda uttalanden.
Av kontrollstyrelsens framställningar rörande minimiskatten framgår, att
bestämmelserna härom såvitt angår guldsmedsvaror vållat vissa olägenheter
2 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr GG.
18
Kuriffl. Maj.ts proposition nr 56.
för den ifrågavarande branschen. De av kontrollstyrelsen nu framlagda
ändringsförslagen åsyfta att undanröja dessa olägenheter. Då dessa förslag
synas ändamålsenliga och ha lämnats utan erinran av guldsmedsbranschen
tillstyrker jag att förslagen genomföras.
I enlighet härmed torde den ändringen böra göras i varuförteckningen till
förordningen om försäljningsskatt att däri angives endast minimiskatten per
kalenderår. Därjämte bör varuförteckningen så ändras att minimiskatt icke
skall erläggas av sådana registrerade säljare inom guldsmedsbranschen —
huvudsakligen konsthantverkare och innehavare av guldsmedsverkstäder —
vilka icke bedriva annan skattepliktig försäljning än av varor utav egen tillverkning.
Sistnämnda ändring bör genomföras på så sätt att i varuförteckningen
icke vidare angives någon minimiskatt för sådan registrerad säljare
med skattepliktig försäljning som bedrivit försäljning av guldsmedsvaror av
enbart egen tillverkning; i samband därmed bör motsvarande jämkning
ske av bestämmelserna i 5 § om skyldighet att erlägga minimiskatt.
Vidare böra i 5 § vidtagas följande ändringar. Stadgandet om skyldighet
att erlägga minimiskatt bör omformuleras till att avse säljare som registrerats
såsom säljare med skattepliktig försäljning. Minimiskatten bör angivas
skola utgå med det belopp, vilket i varuförteckningen angivits såsom minimiskatt
per kalenderår, eller —- om registreringen avsett endast en del
av året — vad av minimiskatten belöper på den tid, som omfattats av registreringen.
Därjämte bör stadgas att säljare, som bedrivit både skattepliktig
och skattefri försäljning, är berättigad till avdrag från minimiskatten
med belopp motsvarande den försäljningsskatt som skulle utgått därest
även den skattefria försäljningen varit skattepliktig. Slutligen bör avdrag
från minimiskatten medgivas med avseende å belopp motsvarande
försäljningsskatten för sådana varor, som försålts under den tid, för vilken
minimiskatten beräknas, men som visas hava av säljaren förvärvats dessförinnan
och därvid påförts skatt. — Enahanda bestämmelser om rätt till
avdrag i anledning av tidigare påförd skatt torde böra införas i 19 §.
Samtidigt härmed torde i en övergångsbestämmelse böra stadgas, att nyssnämnda
rätt till avdrag från minimiskatten med belopp motsvarande tidigare
påförd försäljningsskatt skall äga tillämpning jämväl beträffande
allmän omsättningsskatt enligt 10 § förordningen den 5 mars 1948 (nr 86)
om slutlig avveckling av den allmänna omsättningsskatten.
Det bör ankomma på kontrollstyrelsen att meddela erforderliga föreskrifter
i fråga om sättet för beräknandet av de belopp med vilka avdrag från
minimiskatten må ske. Avdragets storlek bör, i den mån så finnes lämpligt,
kunna fastställas efter schablonmässiga grunder.
Kungl. Maj.ts proposition nr 56.
19
Beskattningsvärdet för guldsmedsvaror i sådana fall, då köparen själv
tillhandahåller material som ingår i den färdiga varan.
Enligt fi § första stycket a) förordningen om försäljningsskatt skall vid
försäljning av skattepliktig vara från registrerad säljare till konsument det
avtalade vederlaget utgöra det värde, å vilket skatten beräknas (beskattningsvärdet).
I 6 § första stycket b) stadgas att då skattepliktig vara — i annat
fall än under a) avses — försäljes av registrerad säljare till någon som icke
själv är registrerad säljare skall det åsatta försäljningsvärdet utgöra beskattningsvärdet.
Vidare stadgas i 6 § sista stycket, att kontrollstyrelsen äger, i
den omfattning så lämpligen kan ske, föreskriva att det åsatta försäljningsvärdet
skall utgöra beskattningsvärde jämväl vid försäljning som under a)
avses.
I skrivelsen den 11 januari 1949 har kontrollstijrelsen hemställt att ändrade
bestämmelser måtte utfärdas rörande beräknandet av beskattningsvärdet
för arbeten av guld, silver eller platina (guldsmedsvaror) i sådana fall,
då köparen själv tillhandahållit material som ingått i den färdiga varan.
Till närmare motivering för sin framställning har kontrollstyrelsen anfört.
Beskattningsvärdets bestämmande erbjuder i allmänhet inga särskilda
svårigheter, då fråga är om försäljning av varor, som säljare håller i lager,
vare sig dessa utgöras av varor av egen eller av annans tillverkning. Däremot
ha erinringar framställts mot beskattningsvärdets bestämmande i de fall där
vederlaget för ett arbete av guld, silver eller platina helt eller delvis utgöres
av samma ädla metall, som ingår i den av säljaren tillverkade varan. Den
av kunden tillhandahållna metallen kan därvid helt eller till viss del antingen
ingå i den färdiga guldsmedsvaran eller ock ha utgjort ekvivalent
för i varan ingående ädel metall, understundom även utgöra ersättning för
utfört arbete. Enär av kund överlämnad ädel metall — guld, silver eller
platina — vilken är avsedd att ingå i ett av honom beställt arbete av dylik
metall, bör anses utgöra vederlag — helt eller delvis — för den beordrade
färdiga guldsmedsvaran, har detta vederlag synts böra inräknas i varans
beskattningsvärde, vilket därigenom svarar mot varans försäljningsvärde i
allmänna handeln. Det har emellertid bl. a. från branschhåll framhållits, att
äganderätten till ädel metall, som tillhandahålles av beställare av guldsmedsarbete,
icke övergår till tillverkaren av det beställda arbetet. Det vore fördenskull
icke i överensstämmelse med förordningen om försäljningsskatt, att
skatt uttoges för värdet av den tillhandahållna ädla metallen, då den icke
varit föremål för försäljning till kunden. Ett uttagande av skatt vore särskilt
stötande i de fall, där kunden inlämnade begagnad slät guldring för
framställning av ny ring av samma slag. Ifrågavarande skattespörsmål har
vid upprepade tillfällen upptagits till behandling av representanter för guldsmedsbranschen.
KontrolLstyrelsen har vidare framhållit, att även i de fall, där kund tilIhandahölle
ädel metall, beskattningsvärdet motsvarade den färdiga varans
försäljningsvärde i allmänna handeln. Detta sätt för bestämmande av beskattningsvärde
måste enligt styrelsens uppfattning vara sakligt riktigt, då
det förhållandet att vederlag utgjordes av annat än penningar icke i och
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 56.
för sig borde medföra annat betraktelsesätt. Kontrollstyrelsen ville emellertid
det oaktat förorda viss jämkning i reglerna för bestämmande av beskattningsvärdet
för guldsmedsvaror i av guldsmedsbranschen önskad riktning.
Det måste nämligen för de guldsmedskunder, som själva tillhandahölle
den ädla metallen, framstå såsom stötande, att statsverket skulle uttaga
skatt å den vara, som enligt deras med fog hävdade betraktelsesätt utgjorde
deras otvetydiga egendom. Genom ändringen skulle ock förordningens
tillämpning sålunda komma att bättre överensstämma med allmänhetens
uppfattning om vad som borde vara föremål för beskattning. En ändring av
förordningen om försäljningsskatt i nu ifrågavarande hänseende skulle i
hög grad bidraga till utjämning av nuvarande motsättningar mellan kontrollmyndigheten
och de skattskyldiga säljarna. En jämkning av reglerna för
beskattningsvärdets bestämmande i nu förevarande fall syntes tekniskt
lämpligen kunna genomföras på så sätt, att det i 6 § stadgade beskattningsvärdet,
i fall där köpare av skattepliktig guldsmedsvara tillhandahölle guld,
silver eller platina, förklarades skola utgöra varans försäljningsvärde med
avdrag för värdet av tillhandahållen ädel metall, som inginge i den beställda
guldsmedsvaran.
Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund har i sitt yttrande den 24 januari
1949 anfört, att förbundet helst skulle ha sett att varor, tillverkade av
material som köparen tillhandahållit, helt befriades från försäljningsskatt.
Då emellertid kontrollstyrelsen icke ansett sig kunna tillmötesgå förbundets
önskemål i full utsträckning, vore förbundet nöjt med den jämkning som
kontrollstyrelsens förslag innebure.
Departementschefen. Enligt kontrollstyrelsens förslag skall i 6 § i förordningen
angivas, att i sådana fall, då köpare av en guldsmedsvara själv tillhandahållit
guld, silver eller platina som ingår i varan, värdet av denna metall
icke skall medräknas i beskattningsvärdet.
Jag tillstyrker det ifrågavarande förslaget. Emellertid vill jag erinra om
att, därest avtalet mellan kunden och guldsmeden i något fall skulle vara
att hänföra till arbetsbeting i egentlig mening — och sålunda icke i själva
verket innebära en försäljning — förordningen om försäljningsskatt överhuvud
icke är tillämplig.
I sin egenskap av kontrollmyndighet äger kontrollstyrelsen utfärda erforderliga
föreskrifter rörande bestämmandet av värdet å den tillhandahållna
metallen.
Ändring i fråga om bestyrkandet av deklaration.
Enligt 18 § andra stycket förordningen om försäljningsskatt skall deklaration,
som av skattskyldig upprättas och avlämnas till kontrollstyrelsen,
vara till riktigheten styrkt av två trovärdiga personer.
Kontrollstyrelsen har i sin skrivelse den 27 oktober 1948 anfört följande.
Bestämmelser som innebära åläggande för skattskyldig att låta på visst
sätt bestyrka deklarationer, som skola insändas till kontrollstyrelsen, åter
-
Kungi. Maj:ts proposition nr 56.
21
finnas i ett flertal andra författningar rörande accis eller skatt, som skall
inbetalas till kontrollstyrelsen, exempelvis förordningen den 15 december
19,19 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, förordningen
den 22 december 1939 om skatt å läskedrycker och förordningen den 25 maj
1941 om varuskatt. Beskattningen enligt nämnda förordningar är förlagd
till producentstadiet och skatten uttages sålunda i allmänhet av den som
tillverkat den skattepliktiga varan. I "fråga om de enligt förordningen om
försäljningsskatt skattebelagda varorna redovisas däremot skatten å desamma
huvudsakligen av detaljhandlarna i berörda branscher.
Tillverkare av maltdrycker, läskedrycker eller skattepliktiga varor enligt
förordningen om varuskatt äro ofta större företagare (fabrikanter) med
flera personer anställda i rörelsen. Dessa anställda kunna i vissa fall i högre
grad än företagarna vara insatta i detaljer av affärsrörelsen och kunna därför
vara lämpade att bestyrka riktigheten av ifrågavarande deklarationer. I
sådana fall har bestämmelsen i fråga ansetts ha en uppgift att fylla. Vad
däremot beträffar tillverkare och försäljare av enligt förordningen om försäljningsskatt
skattepliktiga varor äro de skattskyldiga i stor utsträckning
mindre rörelseidkare. I synnerhet inom guldsmedsbranschen är det icke
ovanligt, att företaget skötes antingen av ägaren ensam eller av ägaren
jämte någon person. I dylika fall måste företagaren anlita helt utomstående
personer att bestyrka deklarationens riktighet. Dessa personer, som
icke haft möjlighet att följa affärshändelserna i rörelsen, äga icke möjlighet
kontrollera deklarationen i vidare mån än att de kunna jämföra slutsumman
i företagarens försäljningsredovisning med uppgifterna i deklarationen.
Att så är fallet kontrolleras genom kontrollstyrelsens tjänstemän,
varför bestämmelsen i förordningen om försäljningsskatt angående deklarationens
bestyrkande icke kan sägas fylla något direkt behov ur kontrollsynpunkt.
Skälig hänsyn bör härvidlag även tagas till den skattskyldiges
intresse av att icke ovidkommande personer erhålla inblick i hans rörelse.
Kontrollstyrelsen får jämväl framhålla, att det icke, såvitt styrelsen har sig
bekant, i något fall inträffat, att personer som bestyrkt deklaration, varom
här är fråga, blivit hörda angående deklarationens riktighet.
Från de berörda branschernas sida ha framförts bestämda önskemål om
ändring av förordningen om försäljningsskatt i nu angivet avseende. Då
ifrågavarande författningsbestämmelse, enligt vad erfarenheten visat, i allmänhet
saknar värde ur kontrollsynpunkt och då den vidare synes ha vållat
irritation bland de företagare, som beröras av förordningen, får styrelsen
förorda, att stadgandet rörande deklarations bestyrkande utgår ur förordningen.
I remissyttrandena har kontrollstyrelsens förslag i nu berörda hänseende
lämnats utan erinran.
Departementschefen. Då den i 18 § andra stycket intagna bestämmelsen
att deklarationen skall bestyrkas av två trovärdiga personer icke synes vara
av någon större praktisk betydelse, bär jag intet att erinra mot att bestämmelsen
i fråga upphäves.
De nu föreslagna ändringarna i förordningen om försäljningsskatt torde
höra träda i kraft snarast möjligt, lämpligen redan den t april 1949. På sätt
kontrollstyrelsen ifrågasatt torde i eu särskild övergångsbestämmelse höra
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 56.
föreskrivas, att därest vid tillämpning av de nya bestämmelserna minimiskatten
för tiden den 1 juli 1948—den 31 mars 1949 skulle utgått med lägre
belopp än som följer av hittills gällande bestämmelser minimiskatten må
för sagda tid beräknas enligt de nya bestämmelserna.
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till förordning angående ändring i förordningen den 5
mars 19b8 (nr 85) om försäljningsskatt.
Föredragande departementschefen hemställer härefter att nämnda för^
fattningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Berggren.
497198. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- BevU 1949:20 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 19A8 s. 1 i texten