Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt

1949-02-18 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:56, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

1

Nr 56.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 5 mars

1948 (nr 85) om försäljningsskatt; given Stockholms

slott den 18 februari 1949.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen den

5 mars 1948 (nr 85) om försäljningsskatt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

1 propositionen föreslås ändringar i förordningen om försäljningsskatt

beträffande dels skatten å stift och beslag av ädel metall till reservoarpennor,

dels minimiskatten, dels beskattningsvärdet för guldsmedsvaror då

köparen själv tillhandahåller material och dels bestyrkandet av deklaration

till ledning för beräkning av försäljningsskatt.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 1 samt. Nr 56.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 1948

(nr 85) om försäljningsskatt.

Härigenom förordnas, dels att 5, 6, 18 och 19 §§ förordningen den 5 mars

1948 om försäljningsskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives

dels ock att den vid förordningen fogade förteckningen över varor, för vilka

försäljningsskatt skall erläggas, skall erhålla den ändrade lydelse som framgår

av härvid fogad bilaga.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

5 §•

Skatten utgår, —--för varu
enhet.

I fråga---för viktenhet.

Det åligger registrerad säljare, som

under kalenderåret bedrivit skattepliktig

försäljning, att för nämnda

tid eller, där registreringen omfattat

endast en del av året, för varje kalendermånad

erlägga skatt med minst

det belopp vilket i förteckningen angivits

såsom minimiskatt. Har den

skattepliktiga försäljningen avsett flera

varuslag, för vilka minimiskatten

är bestämd till olika belopp, skall minimiskatt

erläggas med det högsta beloppet.

7 mom. Skatten utgår,--—•

för varuenhet.

1 fråga---för viktenhet.

2 mom. Den som registrerats

såsom säljare med skattepliktig försäljning

är, i den mån ej annat av

förteckningen framgår, skyldig att

för varje kalenderår erlägga skatt

med minst det belopp vilket i förteckningen

angivits såsom minimiskatt.

Om registreringen avsett endast en

del av året, skall såsom minimiskatt

erläggas vad av den i förteckningen

angivna minimiskatten belöper på

den tid, som omfattats av registreringen.

Minimiskatten må minskas med

belopp motsvarande försäljningsskatten

för sådana varor, som försålts

under den tid, för vilken minimiskatten

beräknas, men som visas

hava av säljaren förvärvats dessförinnan

och därvid påförts skatt. För

säljare, som bedrivit både skattepliktig

och skattefri försäljning, må minimiskatten

minskas jämväl med ett

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

3

Nuvarande lydelse:

6

Beskattningsvärdet utgör —• — —

nämnda värde.

I fall,---åsatta försäljnings
värdet.

Kontrollstyrelsen äger,---a)

avses.

18

Skattskyldig skall — — — vara

upphörde.

Deklaration, varom i första stycket

förmäles, skall vara till riktigheten

styrkt av två trovärdiga personer

samt insändas till kontrollstyrelsen

senast å femtonde dagen i andra månaden

efter den månad som deklarationen

avser.

Om särskilda---deklarationen

avser.

Föreslagen lydelse:

belopp motsvarande den försäljningsskatt,

som skulle utgått för den skattefria

försäljningen därest denna varit

skattepliktig.

Har den skattepliktiga försäljningen

avsett flera varuslag, för vilka minimiskatten

är bestämd till olika belopp,

skall minimiskatt erläggas med

det högsta beloppet.

§•

Beskattningsvärdet utgör — — —

nämnda värde.

I fall,--— åsatta försäljnings
värdet.

Kontrollstyrelsen äger,--— a)

avses.

Vid försäljning till konsument av

vara, i vilken ingår guld, silver eller

platina som konsumenten själv tillhandahållit,

må beskattningsvärdet

nedsättas med belopp motsvarande

värdet å den sålunda tillhandahållna

metallen.

Skattskyldig skall---- — vara

upphörde.

Deklaration, varom i första stycket

förmäles, skall insändas till kontrollstyrelsen

senast å femtonde dagen i

andra månaden efter den månad som

deklarationen avser.

Om särskilda — — — deklarationen

avser.

19 §•

I deklaration som avses i 18 § äger I deklaration som avses i 18 § äger

skattskyldig från det sammanlagda skattskyldig från det sammanlagda

beskattningsvärdet för den skatte- beskattningsvärdet för den skattepliktiga

försäljningen göra avdrag pliktiga försäljningen göra avdrag

för beskattningsvärdet av sådana i för beskattningsvärdet av sådana i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Nuvarande lydelse:

denna försäljning ingående varor,

som

a) enligt bevis av tullmyndighet

för den skattskyldiges räkning utförts

ur riket eller till svensk frihamn

eller

b) enligt bevis av tullmyndighet

påförts skatt vid införsel till riket.

På särskild —--från köparen.

Vad i---upplupna skattebe
loppet.

Föreslagen lydelse:

denna försäljning ingående varor,

som

a) enligt bevis av tullmyndighet

för den skattskyldiges räkning utförts

ur riket eller till svensk frihamn,

b) enligt bevis av tullmyndighet

påförts skatt vid införsel till riket

eller

c) eljest visas hava tidigare blivit

påförda försäljningsskatt.

På särskild--— från köparen.

Vad i — — — upplupna skattebeloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1949.

Härvid skall iakttagas följande.

1. Därest med tillämpning av bestämmelserna i denna förordning minimiskatten

för tiden den 1 juli 1948—den 31 mars 1949 skulle utgått med

lägre belopp än som följer av hittills gällande bestämmelser, må minimiskatten

för sagda tid beräknas i enlighet med föreskrifterna i denna förordning.

2. Vad i 5 § 2 mom. stadgas om rätt till avdrag från minimiskatten med

belopp, motsvarande tidigare påförd försäljningsskatt, skall äga tillämpning

jämväl beträffande belopp, som erlagts såsom allmän omsättningsskatt

enligt 10 § förordningen den 5 mars 1948 (nr 86) om slutlig avveckling

av den allmänna omsättningsskatten.

(Fortsättning å författning sförslaget se sid. 6—9.)

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

Nuvarande lydelse:

Förteckning

över

varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning upptagna under

nedanstående statistiska nummer.

Skattesats

Särskild

skatte- sats för

Minimiskatt (i kronor)

för registrerad säljare med

skattepliktig försäljning

j Statistiskt

nr

Varuslag

pro- cent

av be- skatt- nings- värdet

kro-

nor

för

ror vid

import,

kronor

av enbart

egen till- verkning

eljest

varu-

enhet

för

100 kg

per

år

per

män.

per

år

per

man.

999—1000

Mattor, ej särskilt nämnda, även

försedda med sömnadsarbete

eller fransar:

innehållande silke.........

helt eller delvis av ull eller

andra djurhår, utan in- blandning av silke, knutna:

20

10000

ur 1001

med högst 250 knutar på

en längd av 1m,dock icke

där antalet knutar per

kvadratmeter uppgår till

högst 25 000 ...........

20

1000

1200

100

3 600

300

1002: 1

1

med mer än 250 men ej

mer än 450 knutar på en

längd av 1 m ..........

20

2 000

1002:2

med mer än 450 knutar på

en längd av 1 m.......

20

4 000

1323-1325

Arbeten av guld, silver eller pla- tina, även med infattade pärlor

eller stenar, ej utgörande ar- tiklar, avsedda för tekniskt

bruk, eller plåt, rör och tråd

20

1326: 2

Pärlor och koraller, äkta, oinfat- tade samt ädelstenar, oinfatta- de, även konstgjorda, andra än

industridiamanter, ävensom bi- jouterivaror av äkta pärlor,

äkta koraller eller ädelstenar,

vilka på grund av anmärkning

efter stat. nr 2064 bliva hän- förliga till stat. nr 1326: 2. ..

20

1200

100

1200

100

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Föreslagen lydelse:

Förteckning

över

varor, för vilka försäljningsskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning upptagna under

nedanstående statistiska nummer.

Statistiskt

nr

999—1000

ur 1001

1002: 1

1002: 2

ur 1323—

1325

1326: 2

Varuslag

Skattesats

procent

av beskatt

ningsvärdet
-

kro
nor
för
varu
enhet
-

Särskild

skattesats

för

vissa varor

vid

import,

kronor

för

100 kg

Minimiskatt (i kronor)

per kalenderår för registrerad

säljare med skattepliktig

försäljning

av enbart

egen tillverkning
-

Mattor, ej särskilt nämnda, även

försedda med sömnadsarbete

eller fransar:

innehållande silke.........

helt eller delvis av ull eller

andra djurhår, utan inblandning

av silke, knutna:

med högst 250 knutar på

en längd av 1 m, dock icke

där antalet knutar per

kvadratmeter uppgår till

högst 25 000 ...........

med mer än 250 men ej

mer än 450 knutar på en

längd av 1 m ..........

med mer än 450 knutar på

en längd av 1 m .......

Arbeten av guld, silver eller platina,

även med infattade pärlor

eller stenar, ej utgörande artiklar,

avsedda för tekniskt

bruk, eller plåt, rör och tråd

eller skrivpennor och beslag till

reservoarpennor.............

Pärlor och koraller, äkta, oinfattade

samt ädelstenar, oinfattade,

även konstgjorda, andra än

industridiamanter, ävensom bijouterivaror

av äkta pärlor,

äkta koraller eller ädelstenar,

vilka på grund av anmärkning

efter stat. nr 2064 bliva hänförliga

till stat. nr 1326: 2...

20

20

20

20

20

20

10000

1000

2 000

4000 i

1200

eljest

3 600

1200

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 66.

Nuvarande lydelse:

Statistiskt

nr

Skattesats

Särskild

skatte- sats för

Minimiskatt (i kronor)

för registrerad säljare med

skattepliktig försäljning

Varuslag

pro- cent

av be- skatt- nings- värdet

kro-

nor

för

ror vid

import,

kronor

av enbart

egen till- verkning

eljest

varu-

enhet

för

100 kg

per

år

per

mån.

per

år

per

mån.

ur 1885: 2

Grammofonverk, ingående i ra- diogrammofoner ............

20

ur 1992: 1

Grammofoner och grammofon- verk......................

20

1200

100

3 600

300

1992: 2

Färdiga grammofonskivor.....

i

Anm. Skatt skall ej utgå för:

varor, vilka tidigare inom riket

varit föremål för försäljning till

konsument;

ordnar, medaljer och märken av

guld, silver eller platina, där de

utdelas såsom förtjänsttecken

eller utan betalning;

färdiga grammofonskivor med al- lenast intalad text, avsedda för

undervisningsändamål, eller fär- diga grammofonskivor, fram- ställda var och en i endast ett

exemplar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Föreslagen lydelse:

9

Statistiskt

nr

Va r u s 1 a g

Skattesats

procent

av beska

ttningsvärdet
-

kro
nor
för
varu
enhet
-

Särskild

skattesats

för

vissa varor

vid

import,

kronor

för

100 kg

Minimiskatt (i kronor)

per kalenderår för registrerad

säljare med skattepliktig

försäljning

av enbart

egen tillverkning
-

eljest

ur 1885: 2

ur 1992:1

1992:2

Grammofonverk, ingående i radiogrammofoner

............

Grammofoner och grammofonverk.

......................

Färdiga grammofonskivor.....

Anm. Skatt skall ej utgå för:

varor, vilka tidigare inom riket

varit föremål för försäljning till

konsument;

ordnar, medaljer och märken av

guld, silver eller platina, där de

utdelas såsom förtjänsttecken

eller utan betalning;

färdiga grammofonskivor med allenast

intalad text, avsedda för

undervisningsändamål, eller färdiga

grammofonskivor, framställda

var och en i endast ett

exemplar.

20

20

1 200

3 600

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

18 februari 1949.

Närvarande:

Statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om

vissa ändringar i bestämmelserna om försäljningsskatt samt anför därvid

följande.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 9 oktober 1948 ha generaltullstyrelsen

och kontrollstyrelsen hemställt om ändring i förordningen den 5 mars 1948

(nr 85) om försäljningsskatt beträffande beskattningen av stift och beslag

av ädel metall till reservoarpennor. Vidare har kontrollstyrelsen i särskilda

skrivelser den 27 oktober 1948 och den 11 januari 1949 framlagt förslag till

vissa ändringar i sagda förordning såvitt angår dels minimiskatten, dels

bestämmandet av beskattningsvärdet för guldsmedsvaror då köparen själv

tillhandahåller material och dels bestyrkandet av deklaration rörande försäljningsskatten.

Över förstnämnda två skrivelser ha efter remiss yttranden avgivits av

kommerskollegium, som vid yttrandena fogat yttranden från Stockholms och

Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg, Sveriges industriförbund,

Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund. Yttranden

ha vidare avgivits till kommerskollegium, över skrivelsen den 9 oktober 1948

av handelskammaren i Karlstad samt över skrivelsen den 27 oktober 1948 av

handelskammaren i Gävle, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Kooperativa förbundet samt Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund. Sistnämnda

organisation har i anledning av kontrollstyrelsens skrivelse den 11

januari 1949 inkommit med ett den 24 i samma månad dagtecknat yttrande

i ärendet.

Ändring i beskattningen av stift och beslag av ädel metall till

reservoarpennor.

I förordningen om försäljningsskatt stadgas att för vara, som är upptagen

i en vid förordningen fogad förteckning, skall, där varan yrkesmässigt försäljes

inom riket eller hit införes, till staten erläggas särskild skatt (försälj
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungi. Maj:ts proposition nr 56.

ningsskatt). I den vid förordningen fogade förteckningen över varor, för vilka

försäljningsskatt skall erläggas, finnas upptagna bl. a. arbeten av guld,

silver eller platina, i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga

till numren 1323—1325.

Vad angår frågan om uttagande av försäljningsskatt för dels reservoarpennor

med stift av ädel metall och dels lösa stift av ädel metall till reservoarpennor

tillämpas i detta hänseende samma regler som gälla för tulltaxeringen

av nämnda varor. I 2 § d) tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316) stadgas att vara, som till någon del består av guld, silver

eller platina och som ej är hänförlig till instrument eller apparat, skall

tulltaxeras sålunda, att den del av varan, som utgöres av ädel metall, tulltaxeras

särskilt för sig såsom arbete av ifrågavarande metall och varan i

övrigt efter sin beskaffenhet. Till följd härav skall såväl för till riket införda

som för inom riket tillverkade reservoarpennstift av ädel metall försäljningsskatt

erläggas, även om stiften ingå i färdigställda pennor. •

Samma regler gälla i fråga om skyldigheten att erlägga försäljningsskatt

för beslag av ädel metall å reservoarpennor samt för dylika lösa beslag.

I skrivelsen den 9 oktober 1948 ha gencraltuUshjrelsen och kontrollshjrelsen

hemställt om borttagande av försäljningsskatten för stift och beslag av

ädel metall till reservoarpennor.

I skrivelsen ha ämbetsverken till en böi\jan hänvisat till att generaltullstyrelsen

i skrivelse till Kungl. Maj :t den 17 januari 1948 föreslagit sadana

ändringar i 1929 års tulltaxa och förordningen den 18 juni 1937 (nr 495)

med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa, att å reservoarpennor anbragta

stift och beslag, helt eller delvis av ädel metall, skulle tulltaxeras — i stället

för såsom ädel metall — enligt samma bestämmelser som gällde för reservoarpennor

i övrigt.

Ämbetsverken ha vidare anfört att därest nämnda förslag till ändringar

i tullförfattningarna genomfördes, komme försäljningsskatt icke att utgå

för till riket införda, i färdigmonterade reservoarpennor ingående stift och

beslag av ädel metall. Däremot skulle skatt även i fortsättningen komma att

utgå för nämnda varor, där dessa infördes till riket i omonterat skick. Till

följd därav komme emellertid inhemska tillverkare av reservoarpennor, vilka

i sin tillverkning använde importerade skattepliktiga stift och beslag, att

drabbas av försäljningsskatt vid sin produktion av färdiga reservoarpennor.

Följaktligen skulle, därest allenast med dylika stift eller beslag färdigmonterade

pennor undanloges från beskattning, de inhemska tillverkarna komma

i ett avsevärt försämrat konkurrensläge i förhållande till de personer

eller företag, vilka bedreve försäljning av importerade färdigmonterade reservoarpennor.

Ämbetsverken ha anfört ytterligare följande.

Ett bibehållande av beskattningen av stift och beslag av ädel metall till

reservoarpennor skulle erbjuda svårigheter icke allenast ur lullteknisk utan

även ur kontrollteknisk synpunkt. För den mindre del av eu reservoarpenna,

som består av ädel metall, är ej angivet särskilt försäljningsvärde och i all
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

mänhet är ej heller i inköpsfakturorna särskilt pris upptaget på annat sätt

än att totalvärdet för ädla metaller, som ingå i levererat parti, plägar vara

antecknat i fakturan vid införseln. Relationen mellan värdet av stift och beslag,

som utgöras av ädel metall, och reservoarpennans totalvärde kan variera

avsevärt från fall till fall. Ej heller kunna försäljningspriserna för

dylika delar, där dessa försäljas separat såsom reservdelar, gälla som beskattningsvärde,

enär priset vid dylik försäljning vanligen ligger avsevärt

över motsvarande detaljers andel i priset för en komplett penna. Därest beskattningen

av stift och beslag till reservoarpennor skulle bibehållas, synes

det fördenskull bliva erforderligt, att detaljerade och komplicerade föreskrifter

meddelas angående beskattningsvärdets bestämmande.

Det må i detta sammanhang framhållas, att det förhållandet, att stift för

reservoarpennor vanligen äro framställda av ädel metall, är betingat av tekniska

skäl samt att dylika stift därför i beskattningshänseende icke kunna

jämställas med övriga beskattade arbeten av ädel metall. Snarare torde

pennstift av ädel metall vara att jämställa med sådana för tekniskt bruk

avsedda arbeten av ädel metall, för vilka skatt icke skall utgå.

Ett fritagande från beskattning av nu omhandlade varor skulle enligt ämbetsverkens

uppfattning medföra allenast obetydlig minskning av skatteintäkterna.

I remissyttrandena har det av generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen

framlagda förslaget tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

I detta sammanhang torde jag få erinra om att Kungl. Maj :t i en denna

dag dagtecknad proposition (nr 54) med förslag till vissa ändringar i gällande

tulltaxa, m. in. framlagt förslag till bl. a. sådana ändringar i tullförfattningarna,

att under tulltaxenummer 1148: 1 (statistiskt nr 2081: 1)

skulle hänföras bl. a. reservoarpennor, även med skrivpennor (stift) eller

beslag helt eller delvis av ädel metall.

Departementschefen. Såsom framgår av den vid förordningen om försäljningsskatt

fogade varuförteckningen är frågan huruvida skattskyldighet fölen

viss vara föreligger eller icke beroende av om varan är hänförlig till i

förteckningen angivet nummer i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning.

För arbete av guld eller silver skall sålunda försäljningsskatt utgå,

därest arbetet kan hänföras till något av statistiska numren 1323—1325.

Enligt hittills gällande bestämmelser ha vid tulltaxeringen av importerade

reservoarpennor med stift av ädel metall eller med beslag av silver tullavgifterna

beräknats särskilt för de delar, som utgjorts av ädel metall, och särskilt

för pennan i övrigt. Vid sådan tulltaxering ha nyssnämnda delar av ädel

metall hänförts till något av statistiska numren 1323—1325. Detta har i sin

tur medfört, att skatteplikt enligt förordningen om försäljningsskatt inträtt

såvitt angår dessa delar till reservoarpennor. Emellertid har i den förut omnämnda

propositionen (nr 54) med förslag till vissa ändringar i gällande

tulltaxa, in. in. förordats, att reservoarpennor även i sådana fall då de äro

försedda med stift eller beslag av ädel metall skola i sin helhet tulltaxeras

enligt tulltaxenr 1148:1 (statistiskt nr 2081:1). Genomföres sistnämnda

förslag komma även de delar av reservoarpennorna, som utgöras av ädel me
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj:ts proposition nr 56-

tall, att tulltaxeras enligt statistiska numret 2081: 1, och i följd härav komma

reservoarpennor som importeras i färdigmonterat skick att helt falla

utanför bestämmelserna om försäljningsskatt.

I den nu föreliggande skrivelsen från generaltullstyrelsen och kontrollstyrelsen

har framhållits att — därest försäljningsskatt framdeles konnne att

utgå för sådana stift och beslag av ädel metall, som importerades i omonterat

skick, men däremot icke för stift och beslag som ingingo i reservoarpennor

vilka importerades färdigmonterade — skulle inhemska tillverkare av

reservoarpennor, vilka i sin tillverkning använde importerade skattepliktiga

stift och beslag, komma i ett avsevärt försämrat konkurrensläge i förhållande

till importörerna av färdigmonterade reservoarpennor. Enligt vad i

skrivelsen vidare anförts skulle ett bibehållande av försäljningsskatten för

lösa stift och beslag av ädel metall till reservoarpennor erbjuda vissa svårigheter

även ur kontrollteknisk synpunkt. Med hänsyn härtill ha ämbetsverken

förordat, att nu nämnda delar till reservoarpennor skulle undantagas från

försäljningsskatten.

De av ämbetsverken sålunda anförda synpunkterna — vilka icke föranlett

någon erinran från remissinstansernas sida — kunna även enligt min

mening motivera, att skrivpennor (stift) och beslag av ädel metall till reservoarpennor

undantagas från försäljningsskatten. Jag tillstyrker därför, att

i den vid förordningen om försäljningsskatt fogade varuförteckningen införes

en bestämmelse därom att skatt icke skall utgå för guldsmedsvaror

som utgöras av skrivpennor och beslag till reservoarpennor.

Ändrade bestämmelser rörande minimiskatten.

Enligt 5 § tredje stycket förordningen om försäljningsskatt åligger det

registrerad säljare, som under kalenderåret bedrivit skattepliktig försäljning,

att för nämnda tid eller, där registreringen omfattat endast en del av

året, för varje kalendermånad erlägga skatt med minst det belopp, vilket i

den vid förordningen fogade varuförteckningen angivits såsom minimiskatt.

Enligt denna förteckning har i fråga om minimiskatten en uppdelning skett

icke endast mellan registrerade säljare av olika varugrupper utan även

mellan å ena sidan registrerade säljare med skattepliktig försäljning av enbart

egen tillverkning och å andra sidan registrerade säljare med annan försäljning.

För varugrupperna knutna mattor och grammofonvaror utgör minimiskatten,

därest skattepliktig försäljning av enbart egen tillverkning bedrives,

1 200 kronor för år eller 100 kronor för månad och eljest 3 600 kronor

för år eller 300 kronor för månad. Beträffande den tredje varugruppen, guldsmedsvaror,

utgör minimiskatten för registrerad säljare med skattepliktig

försäljning, vare sig denna omfattar varor av egen eller annans tillverkning,

1 200 kronor för år eller, där registreringen icke omfattat helt kalenderår,

100 kronor för månad.

I sin skrivelse den 27 oktober 1948 har kontrollstijrelsen framhållit, att

avsikten med införandet av särskilda minimiskattebestämmelser hade varit

att åstadkomma en begränsning av antalet skattskyldiga till företag med

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

icke alltför obetydlig omsättning. Redovisningen till kontrollstyrelsen av

försäljningsskatten skulle därigenom komma att omhänderhavas huvudsakligen

av de större företagen och de s. k. specialaffärerna, vilket i hög

grad vore ägnat att underlätta kontrollarbetet. Vid fastställande av minimiskattens

belopp hade hänsyn tagits därtill, att för dem, som bedreve tillverkning

av skattebelagda varor, registrering hos kontrollstyrelsen såsom

säljare av skattepliktig vara bleve obligatorisk, varför minimiskatten för

sådana skattskyldiga i princip borde vara låg. För skattskyldiga med

skattepliktig försäljning av annans tillverkning kunde minimiskattebeloppen

sättas högre, då registreringen i sådana fall bleve frivillig. Den som

bedreve enbart återförsäljning av skattebelagda varor kunde erlägga försäljningsskatten

vid inköpet och hade sålunda möjlighet att helt undvika

minimiskattebestämmelsernas verkningar.

Kontrollstyrelsen har anfört, att enligt vad styrelsen erfarit hade ifrågavarande

bestämmelser om minimiskatt under den tid, förordningen om försäljningsskatt

varit i kraft, icke vållat några nämnvärda olägenheter för

tillverkare eller återförsäljare av knutna mattor respektive grammofonvaror.

För vissa yrkesutövare inom guldsmedsbranschen hade emellertid bestämmelserna

visat sig medföra ogynnsamma verkningar. Detta vore fallet

främst i fråga om följande två grupper av guldsmeder, nämligen a) guldsmeder

med tillverkning i mindre omfattning av skattepliktiga konstalster,

vilka oftast försåldes utan anlitande av öppen butik (konsthantverkare)

samt b) rörelseidkare, vilka huvudsakligen åt guldsmeder eller urmakare

utförde ändrings- och reparationsarbeten och därjämte bedreve en viss

mindre nytillverkning av guldsmedsvaror, vilka varor — i en del fall med

anlitande av öppen butik — försåldes direkt till allmänheten (guldsmedsverkstäder).

För här angivna guldsmeder, vilka sålunda bedreve egen tillverkning

och endast undantagsvis försålde varor av annans tillverkning,

understege den skattepliktiga omsättningen i ett icke obetydligt antal fall

6 000 kronor årligen — det mot minimiskatten i fråga svarande försäljningsbeloppet.

Gällande minimiskattebestämmelser medförde fördenskull

ofta kännbara uppoffringar och omöjliggjorde understundom ett fortsatt

bedrivande av rörelsen efter samma linjer som tidigare. Därav följde vidare,

att den hantverksmässiga produktionen av guldsmedsvaror hölles tillbaka.

Kontrollstyrelsen har vidare anfört.

Det synes böra övervägas att genomföra en uppmjukning av minimiskattebestämmelserna.

Med beaktande av de åberopade typfallen torde i

första hand böra undersökas i vad mån tillverkare av skattepliktiga varor

helt eller delvis kunna undantagas från tillämpningen av minimiskattebestämmelserna

utan att syftet med dessa äventyras. Därest samtliga tillverkare

skulle befrias från skyldighet att erlägga minimiskatt, torde med

sannolikhet ett betydande antal detaljhandelsföretag utanför de egentliga

specialaffärernas krets låta registrera sig med skattepliktig försäljning av

egen tillverkning. Härigenom skulle de skattskyldigas antal utökas i en icke

önskvärd omfattning, säkerligen bland annat med ett avsevärt antal urmakare,

vilka bedriva försäljning av skattepliktiga guldsmedsvaror, såsom ur
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungi. Maj.ts proposition nr 56.

kedjor och klockarmband. Till följd härav torde det vara erforderligt att i

någon mån begränsa undantagen från minimiskattebestämmelserna.

I sådant hänseende får kontrollstyrelsen förorda, att bestämmelserna om

minimiskatt även i fortsättningen tillämpas i fråga om sådana tillverkare,

som jämväl bedriva åter försäljning av skattepliktiga guldsmedsvaror, men

däremot icke i fråga om övriga skattskyldiga tillverkare. Genom en dylik

begränsning av minimiskattebestämmelsernas tillämplighet skulle de i det

föregående åsyftade guldsmeder, som huvudsakligen bedriva tillverkning av

konstalster eller bedriva reparationsverksamhet, i allmänhet icke träffas av

minimiskatten. Däremot skulle exempelvis urmakare, som endast i mindre

omfattning ombesörjer reparationer av guldsmedsvaror, i regel omfattas av

minimiskattebestämmelsen, varför han på grund härav i allmänhet icke

torde komma att låta registrera sig. Därest dylik urmakare vid sidan om

reparationsverksamheten emellertid bedriver återför sälj ning av skattepliktiga

guldsmedsvaror, skulle — liksom för närvarande är fallet — registrering

endast begäras, om den å den sammanlagda skattepliktiga försäljningen

belöpande skatten i huvudsak lägst svarade mot minimiskatten. Genom

en omläggning av minimiskattebestämmelserna på sätt nu förordats torde

sålunda även i fortsättningen i stort sett endast guldsmeder och specialaffärer

komma att bliva skattskyldiga.

Kontrollstyrelsen har härefter behandlat frågan om minimiskattens beräkning

i sådant fall, då en partihandlare redovisade både skattepliktig och

skattefri försäljning av annans tillverkning. I detta hänseende har kontrollstyrelsen

framhållit, att registrering visserligen icke vore obligatorisk för

dylika säljare men att de — med hänsyn till att omsättningen vid partiförsäljning

i allmänhet vore av sådan storleksordning, att förskottering av skattemedel

i allmänhet skulle bliva i hög grad ekonomiskt betungande — i stor

utsträckning låtit registrera sig hos kontrollstyrelsen. Bestämmande för

huruvida partihandlaren skulle registrera sig med skattepliktig försäljning,

i vilket fall han hade att redovisa skatt till kontrollstyrelsen, eller med skattefri

försäljning, då någon skatteredovisning ej erfordrades, bleve oftast

sammansättningen av hans kundkrets. Därest denna allenast utgjordes av

detaljhandlare, som själva vore registrerade hos kontrollstyrelsen, kunde

partihandlaren registrera sig med skattefri försäljning, i vilket fall bestämmelserna

angående minimiskatt icke bleve aktuella för honom. Inginge däremot

i kundkretsen detaljhandlare, som icke vore registrerade hos kontrollstyrelsen,

måste partihandlaren överväga att registrera sig med skattepliktig

försäljning. Befunnes det därvid, att försäljningen till de oregistrerade köparna

vore obetydlig och att densamma kunde beräknas komma att understiga

det mot stadgad minimiskatt svarande försälj ningsbeloppet, ställdes partihandlaren

inför valet att antingen erlägga fyllnadsbelopp till minimiskatt eller

ock att upphöra med sin försäljning till oregistrerade säljare och därmed

avbryta kanske mångåriga affärsförbindelser. Om partihandlaren valde det

senare alternativet, kunde detta vidare medföra, att även detaljhandlare

med ringa omsättning — särskilt i nu rådande tider av varubrist — måste

registrera sig och nödgas erlägga fyllnadsbelopp till minimiskatt. Nu nämnda

olägenheter skulle elimineras, därest minimiskatten finge minskas med belopp

svarande mot den skatt, som kunde beräknas komma att utgå för de i

den skattefria försäljningen ingående varorna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

Kontrollstyrelsen har vidare anfört.

Skyldighet att i förekommande fall erlägga minimiskatt åligger enligt 5 §

tredje stycket registrerad säljare, som under kalenderåret »bedrivit skattepliktig

försäljning». Avgörande för minimiskattebestämmelsernas tillämplighet

bör lämpligen vara, huruvida säljare varit registrerad såsom säljare

med skattepliktig försäljning och icke huruvida säljaren under angiven tid

verkligen bedrivit skattepliktig försäljning. Genom den lydelse, som författningsrummet

i förevarande del har, kan vidare säljare, som under en del

av året varit registrerad såsom säljare med skattefri försäljning och därefter

under annan del av samma år såsom säljare med skattepliktig försäljning

nödgas erlägga minimiskatt för hela året, trots att han icke bedrivit skattepliktig

försäljning under hela året. Genom att byta ut författningens uttryck

»bedrivit skattepliktig försäljning» mot »varit registrerad säljare med skattepliktig

försäljning» synes nu anmärkta olägenheter av det nu gällande minimiskattestadgandet

kunna elimineras.

Där registrering omfattat del av kalenderår, skall minimiskatten räknas

för månad. I författningen stadgas härom, att det åligger skattskyldig att

för varje kalendermånad erlägga skatt med lägst det i förteckningen angivna

minimiskattebeloppet. I enlighet härmed skulle skattskyldig för envar av de

månader, för vilka han är registrerad och under vilka han "icke nått upp till

minimiskatten ha alt erlägga fyllnadsbelopp, motsvarande skillnaden mellan

minimiskatten och beräknad skatt. Då försäljningen inom de branscher, varom

här är fråga, är mer eller mindre säsongbetonad, torde ett relativt stort

antal säljare bliva skyldiga att erlägga minimiskatt för en del av året, ehuru

de äro att anse såsom sådana större företag och specialaffärer, för vilka minimiskattebestämmelserna

icke borde äga tillämpning. Minimiskatten torde

fördenskull böra beräknas med beaktande av försäljningen under hela den

del av året, som registreringen omfattat, och fyllnadsskatt bör följaktligen

utgå allenast i den mån skatten å försäljningen under ifrågavarande del av

året understiger sammanlagda minimiskattebeloppen för de under nämnda

tid infallande månaderna.

Slutligen har kontrollstyrelsen hemställt, att de ifrågasatta ändringarna

rörande minimiskatten skulle i vissa hänseenden tillämpas redan från och

med den 1 juli 1948.

Jämväl i sin skrivelse den 11 januari 1949 har kontrollstyrelsen behandlat

frågan om ändring i bestämmelserna rörande minimiskatten. Sålunda har

styrelsen i sistnämnda skrivelse anfört följande.

Det har visat sig, att säljare av skattepliktiga varor i icke obetydlig omfattning

först efter förordningens ikraftträdande den 1 juli 1948 funnit med

sin fördel förenligt att låta registrera sig hos kontrollstyrelsen, varigenom

sadan säljare erlagt skatt för sitt vid tidpunkten för registreringen inneliggande

lager av skattepliktiga varor i form av dels allmän omsättningsskatt

enligt 10 § förordningen den 5 mars 1948 (nr 86) om slutlig avveckling av den

allmänna omsättningsskatten, dels ock försäljningsskatt. Kontrollstyrelsen

finner för sin del skäligt, att för säljare, som nu sagts, vid beräknande av

minimiskatt hänsyn må tagas jämväl till allmän omsättningsskatt eller försäljningsskatt,

som tidigare erlagts för under deklarationsperioden försålda

varor. I vad avser allmän omsättningsskatt i nu omhandlade fall sammanhänger

den uppkomna frågan med avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten,

varför särskild bestämmelse i ämnet lämpligen skulle kunnat

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

införas under övergångsbestämmelserna till förordningen om försäljningsskatt.

Emellertid torde vad angår försäljningsskatten jämväl framdeles icke

sällan kunna inträffa, att oregistrerad säljare, vilken erlagt försäljningsskatt

för inneliggande lager, hos kontrollstyrelsen låter registrera sig såsom säljare

med skattepliktig försäljning, i vilket fall den nu framlagda minimiskattefrågan

skulle aktualiseras. Det synes på grund härav riktigast, att i 5 §

förordningen om försäljningsskatt intaga stadgande, som reglerar nu ifrågavarande

förhållande.

1 remissyttrandena över kontrollstyrelsens skrivelse den 27 oktober 1948

ha de däri framlagda förslagen om ändrade bestämmelser rörande minimiskatten

lämnats utan erinran. I yttrandena från vissa näringsorganisationer

har emellertid uttalats, att frågan om slopande av försäljningsskatten i dess

nuvarande form borde övervägas, att bestämmelserna om den särskilda

bokföringsskyldigheten borde lindras, och att minimiskatten borde borttagas

eller reduceras. I anledning av dessa uttalanden har kommers kollegium

framhållit, att det på grund av krisförhållandena syntes vara ogörligt att

för närvarande slopa försäljningsskatten. Ej heller syntes med hänsyn till

försäljningsskattens utformning tillräckliga skäl tala för ett upphävande

av bestämmelserna om minimiskatt. De övervakningsföreskrifter, vilka meddelats

av kontrollstyrelsen, syntes i viss utsträckning ha vållat irritation

bland de mindre yrkesutövarna. De detaljerade reglerna för förande av inköps-

och försäljningsbok, lagerkort o. d. hade framför allt varit svårtillämpade.

Redan i sitt utlåtande den 7 oktober 1947 i anledning av förslag om

bl. a. försäljningsskatt uttalade kollegium farhågor för att föreskrifterna

skulle komma att verka ganska betungande. Kollegium, som erhållit tillfälle

att taga del av såväl kontrollstyrelsens cirkulärskrivelse angående försäljningsskatt

å guldsmedsvaror som vissa av Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund

uppställda anvisningar för försäljningsskattebokföring, ville

ifrågasätta om icke tillsyn över skattebestämmelsernas efterlevnad kunde

verkställas utan dylika ingående kontrollföreskrifter.

Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund har i sitt den 24 januari 1949

dagtecknade yttrande i anledning av kontrollstyrelsens skrivelse den 11 i

samma månad förklarat, att förbundet icke hade något att erinra mot de

ändringar i fråga om minimiskatten, som föreslagits i nämnda skrivelse.

Departementschefen. I vissa remissyttranden över kontrollstyrelsens skrivelse

den 27 oktober 1948 med förslag till ändrade bestämmelser rörande

minimiskatten ha uttalats önskemål om att försäljningsskatten i dess nuvarande

utformning måtte avskaffas. Vidare bär yrkats, att gällande kontrollföreskrifter

måtte förenklas samt att minimiskatten måtte borttagas

eller reduceras. Vad i dessa hänseenden anförts från remissinstansernas

sida kan emellertid icke anses utgöra tillräckligt underlag för alt i detta

sammanhang genomföra så omfattande ändringsförslag som torde åsyftas

med berörda uttalanden.

Av kontrollstyrelsens framställningar rörande minimiskatten framgår, att

bestämmelserna härom såvitt angår guldsmedsvaror vållat vissa olägenheter

2 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr GG.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kuriffl. Maj.ts proposition nr 56.

för den ifrågavarande branschen. De av kontrollstyrelsen nu framlagda

ändringsförslagen åsyfta att undanröja dessa olägenheter. Då dessa förslag

synas ändamålsenliga och ha lämnats utan erinran av guldsmedsbranschen

tillstyrker jag att förslagen genomföras.

I enlighet härmed torde den ändringen böra göras i varuförteckningen till

förordningen om försäljningsskatt att däri angives endast minimiskatten per

kalenderår. Därjämte bör varuförteckningen så ändras att minimiskatt icke

skall erläggas av sådana registrerade säljare inom guldsmedsbranschen —

huvudsakligen konsthantverkare och innehavare av guldsmedsverkstäder —

vilka icke bedriva annan skattepliktig försäljning än av varor utav egen tillverkning.

Sistnämnda ändring bör genomföras på så sätt att i varuförteckningen

icke vidare angives någon minimiskatt för sådan registrerad säljare

med skattepliktig försäljning som bedrivit försäljning av guldsmedsvaror av

enbart egen tillverkning; i samband därmed bör motsvarande jämkning

ske av bestämmelserna i 5 § om skyldighet att erlägga minimiskatt.

Vidare böra i 5 § vidtagas följande ändringar. Stadgandet om skyldighet

att erlägga minimiskatt bör omformuleras till att avse säljare som registrerats

såsom säljare med skattepliktig försäljning. Minimiskatten bör angivas

skola utgå med det belopp, vilket i varuförteckningen angivits såsom minimiskatt

per kalenderår, eller —- om registreringen avsett endast en del

av året — vad av minimiskatten belöper på den tid, som omfattats av registreringen.

Därjämte bör stadgas att säljare, som bedrivit både skattepliktig

och skattefri försäljning, är berättigad till avdrag från minimiskatten

med belopp motsvarande den försäljningsskatt som skulle utgått därest

även den skattefria försäljningen varit skattepliktig. Slutligen bör avdrag

från minimiskatten medgivas med avseende å belopp motsvarande

försäljningsskatten för sådana varor, som försålts under den tid, för vilken

minimiskatten beräknas, men som visas hava av säljaren förvärvats dessförinnan

och därvid påförts skatt. — Enahanda bestämmelser om rätt till

avdrag i anledning av tidigare påförd skatt torde böra införas i 19 §.

Samtidigt härmed torde i en övergångsbestämmelse böra stadgas, att nyssnämnda

rätt till avdrag från minimiskatten med belopp motsvarande tidigare

påförd försäljningsskatt skall äga tillämpning jämväl beträffande

allmän omsättningsskatt enligt 10 § förordningen den 5 mars 1948 (nr 86)

om slutlig avveckling av den allmänna omsättningsskatten.

Det bör ankomma på kontrollstyrelsen att meddela erforderliga föreskrifter

i fråga om sättet för beräknandet av de belopp med vilka avdrag från

minimiskatten må ske. Avdragets storlek bör, i den mån så finnes lämpligt,

kunna fastställas efter schablonmässiga grunder.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

19

Beskattningsvärdet för guldsmedsvaror i sådana fall, då köparen själv

tillhandahåller material som ingår i den färdiga varan.

Enligt fi § första stycket a) förordningen om försäljningsskatt skall vid

försäljning av skattepliktig vara från registrerad säljare till konsument det

avtalade vederlaget utgöra det värde, å vilket skatten beräknas (beskattningsvärdet).

I 6 § första stycket b) stadgas att då skattepliktig vara — i annat

fall än under a) avses — försäljes av registrerad säljare till någon som icke

själv är registrerad säljare skall det åsatta försäljningsvärdet utgöra beskattningsvärdet.

Vidare stadgas i 6 § sista stycket, att kontrollstyrelsen äger, i

den omfattning så lämpligen kan ske, föreskriva att det åsatta försäljningsvärdet

skall utgöra beskattningsvärde jämväl vid försäljning som under a)

avses.

I skrivelsen den 11 januari 1949 har kontrollstijrelsen hemställt att ändrade

bestämmelser måtte utfärdas rörande beräknandet av beskattningsvärdet

för arbeten av guld, silver eller platina (guldsmedsvaror) i sådana fall,

då köparen själv tillhandahållit material som ingått i den färdiga varan.

Till närmare motivering för sin framställning har kontrollstyrelsen anfört.

Beskattningsvärdets bestämmande erbjuder i allmänhet inga särskilda

svårigheter, då fråga är om försäljning av varor, som säljare håller i lager,

vare sig dessa utgöras av varor av egen eller av annans tillverkning. Däremot

ha erinringar framställts mot beskattningsvärdets bestämmande i de fall där

vederlaget för ett arbete av guld, silver eller platina helt eller delvis utgöres

av samma ädla metall, som ingår i den av säljaren tillverkade varan. Den

av kunden tillhandahållna metallen kan därvid helt eller till viss del antingen

ingå i den färdiga guldsmedsvaran eller ock ha utgjort ekvivalent

för i varan ingående ädel metall, understundom även utgöra ersättning för

utfört arbete. Enär av kund överlämnad ädel metall — guld, silver eller

platina — vilken är avsedd att ingå i ett av honom beställt arbete av dylik

metall, bör anses utgöra vederlag — helt eller delvis — för den beordrade

färdiga guldsmedsvaran, har detta vederlag synts böra inräknas i varans

beskattningsvärde, vilket därigenom svarar mot varans försäljningsvärde i

allmänna handeln. Det har emellertid bl. a. från branschhåll framhållits, att

äganderätten till ädel metall, som tillhandahålles av beställare av guldsmedsarbete,

icke övergår till tillverkaren av det beställda arbetet. Det vore fördenskull

icke i överensstämmelse med förordningen om försäljningsskatt, att

skatt uttoges för värdet av den tillhandahållna ädla metallen, då den icke

varit föremål för försäljning till kunden. Ett uttagande av skatt vore särskilt

stötande i de fall, där kunden inlämnade begagnad slät guldring för

framställning av ny ring av samma slag. Ifrågavarande skattespörsmål har

vid upprepade tillfällen upptagits till behandling av representanter för guldsmedsbranschen.

KontrolLstyrelsen har vidare framhållit, att även i de fall, där kund tilIhandahölle

ädel metall, beskattningsvärdet motsvarade den färdiga varans

försäljningsvärde i allmänna handeln. Detta sätt för bestämmande av beskattningsvärde

måste enligt styrelsens uppfattning vara sakligt riktigt, då

det förhållandet att vederlag utgjordes av annat än penningar icke i och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

för sig borde medföra annat betraktelsesätt. Kontrollstyrelsen ville emellertid

det oaktat förorda viss jämkning i reglerna för bestämmande av beskattningsvärdet

för guldsmedsvaror i av guldsmedsbranschen önskad riktning.

Det måste nämligen för de guldsmedskunder, som själva tillhandahölle

den ädla metallen, framstå såsom stötande, att statsverket skulle uttaga

skatt å den vara, som enligt deras med fog hävdade betraktelsesätt utgjorde

deras otvetydiga egendom. Genom ändringen skulle ock förordningens

tillämpning sålunda komma att bättre överensstämma med allmänhetens

uppfattning om vad som borde vara föremål för beskattning. En ändring av

förordningen om försäljningsskatt i nu ifrågavarande hänseende skulle i

hög grad bidraga till utjämning av nuvarande motsättningar mellan kontrollmyndigheten

och de skattskyldiga säljarna. En jämkning av reglerna för

beskattningsvärdets bestämmande i nu förevarande fall syntes tekniskt

lämpligen kunna genomföras på så sätt, att det i 6 § stadgade beskattningsvärdet,

i fall där köpare av skattepliktig guldsmedsvara tillhandahölle guld,

silver eller platina, förklarades skola utgöra varans försäljningsvärde med

avdrag för värdet av tillhandahållen ädel metall, som inginge i den beställda

guldsmedsvaran.

Sveriges juvelerare- och guldsmedsförbund har i sitt yttrande den 24 januari

1949 anfört, att förbundet helst skulle ha sett att varor, tillverkade av

material som köparen tillhandahållit, helt befriades från försäljningsskatt.

Då emellertid kontrollstyrelsen icke ansett sig kunna tillmötesgå förbundets

önskemål i full utsträckning, vore förbundet nöjt med den jämkning som

kontrollstyrelsens förslag innebure.

Departementschefen. Enligt kontrollstyrelsens förslag skall i 6 § i förordningen

angivas, att i sådana fall, då köpare av en guldsmedsvara själv tillhandahållit

guld, silver eller platina som ingår i varan, värdet av denna metall

icke skall medräknas i beskattningsvärdet.

Jag tillstyrker det ifrågavarande förslaget. Emellertid vill jag erinra om

att, därest avtalet mellan kunden och guldsmeden i något fall skulle vara

att hänföra till arbetsbeting i egentlig mening — och sålunda icke i själva

verket innebära en försäljning — förordningen om försäljningsskatt överhuvud

icke är tillämplig.

I sin egenskap av kontrollmyndighet äger kontrollstyrelsen utfärda erforderliga

föreskrifter rörande bestämmandet av värdet å den tillhandahållna

metallen.

Ändring i fråga om bestyrkandet av deklaration.

Enligt 18 § andra stycket förordningen om försäljningsskatt skall deklaration,

som av skattskyldig upprättas och avlämnas till kontrollstyrelsen,

vara till riktigheten styrkt av två trovärdiga personer.

Kontrollstyrelsen har i sin skrivelse den 27 oktober 1948 anfört följande.

Bestämmelser som innebära åläggande för skattskyldig att låta på visst

sätt bestyrka deklarationer, som skola insändas till kontrollstyrelsen, åter
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 56.

21

finnas i ett flertal andra författningar rörande accis eller skatt, som skall

inbetalas till kontrollstyrelsen, exempelvis förordningen den 15 december

19,19 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, förordningen

den 22 december 1939 om skatt å läskedrycker och förordningen den 25 maj

1941 om varuskatt. Beskattningen enligt nämnda förordningar är förlagd

till producentstadiet och skatten uttages sålunda i allmänhet av den som

tillverkat den skattepliktiga varan. I "fråga om de enligt förordningen om

försäljningsskatt skattebelagda varorna redovisas däremot skatten å desamma

huvudsakligen av detaljhandlarna i berörda branscher.

Tillverkare av maltdrycker, läskedrycker eller skattepliktiga varor enligt

förordningen om varuskatt äro ofta större företagare (fabrikanter) med

flera personer anställda i rörelsen. Dessa anställda kunna i vissa fall i högre

grad än företagarna vara insatta i detaljer av affärsrörelsen och kunna därför

vara lämpade att bestyrka riktigheten av ifrågavarande deklarationer. I

sådana fall har bestämmelsen i fråga ansetts ha en uppgift att fylla. Vad

däremot beträffar tillverkare och försäljare av enligt förordningen om försäljningsskatt

skattepliktiga varor äro de skattskyldiga i stor utsträckning

mindre rörelseidkare. I synnerhet inom guldsmedsbranschen är det icke

ovanligt, att företaget skötes antingen av ägaren ensam eller av ägaren

jämte någon person. I dylika fall måste företagaren anlita helt utomstående

personer att bestyrka deklarationens riktighet. Dessa personer, som

icke haft möjlighet att följa affärshändelserna i rörelsen, äga icke möjlighet

kontrollera deklarationen i vidare mån än att de kunna jämföra slutsumman

i företagarens försäljningsredovisning med uppgifterna i deklarationen.

Att så är fallet kontrolleras genom kontrollstyrelsens tjänstemän,

varför bestämmelsen i förordningen om försäljningsskatt angående deklarationens

bestyrkande icke kan sägas fylla något direkt behov ur kontrollsynpunkt.

Skälig hänsyn bör härvidlag även tagas till den skattskyldiges

intresse av att icke ovidkommande personer erhålla inblick i hans rörelse.

Kontrollstyrelsen får jämväl framhålla, att det icke, såvitt styrelsen har sig

bekant, i något fall inträffat, att personer som bestyrkt deklaration, varom

här är fråga, blivit hörda angående deklarationens riktighet.

Från de berörda branschernas sida ha framförts bestämda önskemål om

ändring av förordningen om försäljningsskatt i nu angivet avseende. Då

ifrågavarande författningsbestämmelse, enligt vad erfarenheten visat, i allmänhet

saknar värde ur kontrollsynpunkt och då den vidare synes ha vållat

irritation bland de företagare, som beröras av förordningen, får styrelsen

förorda, att stadgandet rörande deklarations bestyrkande utgår ur förordningen.

I remissyttrandena har kontrollstyrelsens förslag i nu berörda hänseende

lämnats utan erinran.

Departementschefen. Då den i 18 § andra stycket intagna bestämmelsen

att deklarationen skall bestyrkas av två trovärdiga personer icke synes vara

av någon större praktisk betydelse, bär jag intet att erinra mot att bestämmelsen

i fråga upphäves.

De nu föreslagna ändringarna i förordningen om försäljningsskatt torde

höra träda i kraft snarast möjligt, lämpligen redan den t april 1949. På sätt

kontrollstyrelsen ifrågasatt torde i eu särskild övergångsbestämmelse höra

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 56.

föreskrivas, att därest vid tillämpning av de nya bestämmelserna minimiskatten

för tiden den 1 juli 1948—den 31 mars 1949 skulle utgått med lägre

belopp än som följer av hittills gällande bestämmelser minimiskatten må

för sagda tid beräknas enligt de nya bestämmelserna.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till förordning angående ändring i förordningen den 5

mars 19b8 (nr 85) om försäljningsskatt.

Föredragande departementschefen hemställer härefter att nämnda för^

fattningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Berggren.

497198. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1949:20 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 5 mars 19A8 s. 1 i texten