Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar, m. m

1949-02-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:64, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

1

Nr 64.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den

3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan

och om bostadskreditföreningar, m. m.; given

Stockholms slott den 18 februari 1949.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till förordning angående ändrad lydelse av

§ 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan

och om bostadskreditföreningar;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

} Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 saml. Nr 64.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3

augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan och om

bostadskreditföreningar.

Härigenom förordnas, att § 2 förordningen den 3 augusti 1929 om Svenska

bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar skall erhålla följande

ändrade lydelse.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Såsom grundfond för kassan ställer

staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret

till förfogande svenska

statens fyra och en halv procent obligationer,

ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp

av minst trettio miljoner kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara att

tillhöra staten, som dock ej äger att

för annat ändamål förfoga över dem,

så länge kassans samtliga förbindelser

icke äro fullgjorda.

Såsom grundfond för kassan ställer

staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret

till förfogande svenska

statens fyra och en halv procent obligationer,

ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp av

minst trettiofem miljoner kronor.

Grundfondsobligationerna fortfara att

tillhöra staten, som dock ej äger att

för annat ändamål förfoga över dem,

så länge kassans samtliga förbindelser

icke äro fullgjorda.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 64.

3

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 februari

1949.

Närvarande:

Statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om

höjning av grundfonden för Svenska bostadskreditkassan samt anför därvid

följande.

Enligt § 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan

och om bostadskreditföreningar ställer staten genom fullmäktige

i riksgäldskontoret till förfogande såsom grundfond för kassan svenska

statens fyra och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp av minst 30 miljoner kronor. Grundfondsobligationerna

fortfara att tillhöra staten, som dock ej äger att för annat ändamål

förfoga över dem, så länge kassans samtliga förbindelser icke äro fullgjorda.

I § 3 stadgas, att kassan för sin lånerörelse utfärdar räntebärande till innehavaren

ställda obligationer, och att sammanlagda beloppet av kassans utelöpande

obligationer icke må uppgå till mera än tio gånger beloppet av

grundfonden.

I en den 1 december 1948 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift har

Svenska bostadskreditkassan hemställt om ökning av kassans grundfond

från 30 till 40 miljoner kronor. Såsom motivering härför har kassan anfört

att då grundfonden utgjorde 30 miljoner kronor, vore kassans upplåningsrätt

begränsad till 300 miljoner kronor. Vid slutet av november 1948

hade kassan utelöpande obligationer till ett belopp av i runt tal 280 miljoner

kronor. Den outnyttjade upplåningsrätten utgjorde således allenast ca

20 miljoner kronor. För att kassan skulle kunna möta låneanspråken sedan

den nu kvarstående lånerätten utnyttjats, vilket beräknades ske under loppet

av år 1949, syntes en ökning av grundfonden påkallad, ökningen borde

lämpligen bestämmas till förslagsvis 10 miljoner kronor.

Över nämnda framställning ha infordrade utlåtanden avgivits av bankoch

fondinspektionen samt fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kurigl. Maj.ts proposition nr 64.

Bank- och fondinspektionen har anfört följande.

I betänkande med förslag till omläggning av den statliga kreditgivningen

för bostads- och jordbruksändamål till en statlig kreditgarantigivning (SOU

1947: 86) uttalade 1945 år bankkommitté bl. a. (s. 24), att bostadskreditorganisationen

icke syntes kunna inplaceras i sagda system. Under hänvisning

härtill föreslog kommittén, att organisationen borde upplösas samt

dess nuvarande portfölj överföras till stadshypoteksinstitutionen för avveckling.

I viss anslutning härtill har sedermera Kungl. Maj :t genom beslut den

21 januari 1949 bemyndigat chefen för finansdepartementet att tillkalla utredningsmän

med uppdrag att utreda frågan om svenska bostadskreditkassans

fortsatta verksamhet; enligt vad inspektionen erfarit ha sådana utredningsmän

numera blivit utsedda.

Huruvida den sålunda påbörjade utredningen skall föranleda, att bostadskreditorganisationen

avvecklas samt om dess uppgifter skola övertagas av

annan kreditinstitution, kan alltså för närvarande ej avgöras, helst som frågan

om kreditgarantisystemets införande på bostadsbelåningens område

ännu ej slutbehandlats. Intill dess utredningsuppdraget slutförts samt ställning

tagits till de förslag, som därvid framkomma, torde emellertid organisationen

— som för närvarande obestridligen fyller en viss funktion på

fastighetskreditmarknaden — böra fullfölja sin verksamhet. Med reservation

för den betydelse som de penningpolitiska synpunkterna må äga vid

bedömande av den remitterade framställningen, anser sig ämbetsverket

fördenskull sakna skäl till erinran mot att densamma bifalles.

Fullmäktige i riksbanken ha anfört, att bostadskreditkassan tillskapades

för att tillgodose främst behovet av sekundärlån för hyresfastigheter. Såsom

1945 års bankkommitté framhållit i sitt betänkande den 24 november

1947 med förslag till statlig kreditgarantigivning hade sedan kassan inrättades

sådana ökade möjligheter att erhålla fastighetskrediter tillskapats, att

något större behov av en särskild organisation för sekundärbelåning av

bostadsfastigheter icke längre kunde anses föreligga. Med hänsyn härtill

och då särskilt tillkallade utredningsmän för närvarande vore sysselsatta

med att utreda frågan om bostadskreditkassans fortsatta verksamhet, syntes

man kunna ifrågasätta lämpligheten av att nu öka grundfonden och

därmed kassans utlåningsmöjligheter, särskilt som kassans outnyttjade

upplåningsrätt — omkring 20 miljoner kronor — finge anses tillfyllest för

att i tillfredsställande utsträckning möta det ökade utlåningsbehov som

kunde uppstå innan frågan om kassans fortsatta verksamhet utretts.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha meddelat, att fullmäktige icke hade

något att erinra mot bifall till framställningen.

Beträffande den i två av remissutlåtandena åberopade utredningen om bostadskreditkassans

fortsatta verksamhet — för vars verkställande tre sakkunniga

tillkallats den 31 januari 1949 — må nämnas, att i direktiven för

utredningen uttalats, att bostadskreditkassans framställning om en höjning

av grundfonden från 30 till 40 miljoner kronor aktualiserade det av 1945

års bankkommitté diskuterade spörsmålet om bostadskreditkassans fortsatta

verksamhet. Det borde dock framhållas att bankkommittén vid sitt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

ståndpunktstagande utgått från att systemet med statlig kreditgaranti skulle

införas. Genom statsmakternas beslut år 1948 hade kreditgarantisystemet

börjat tillämpas beträffande vissa jordbrukslån, medan frågan om dess utvidgning

att omfatta även finansiering av bostadsproduktionen ännu icke

slutbehandlats. I direktiven uttalades vidare, att en rationalisering av fastighetskreditgivningen

givetvis vore i hög grad önskvärd. Innan ståndpunkt

kunde tagas till de förslag rörande bostadskreditkassan, som bankkommittén

framlagt, syntes emellertid nödvändigt att företaga ytterligare undersökningar.

Denna utredning borde vara förutsättningslös och behandla icke

endast de förslag, som kommittén framställt, utan även andra alternativ, som

kunde finnas, för att åstadkomma den lämpligaste organisationen av här

ifrågavarande kreditgivning. Vid utredningen borde, enligt vad i direktiven

framhölls, största vikt tillmätas fördelarna för låntagarna av ett förenklat

låneförfarande.

Departementschefen. Av den lämnade redogörelsen framgår att Svenska

bostadskreditkassan — vars grundfond alltsedan kassans tillkomst år 1929

utgjort 30 miljoner kronor och vars upplåningsrätt med hänsyn till grundfondens

storlek är begränsad till 300 miljoner kronor — i november 1948

utnyttjat omkring 280 miljoner kronor av denna upplåningsrätt. Enligt vad

kassan anfört komme den kvarstående upplåningsrätten att tagas i anspråk

under år 1949, varför en ökning av grundfonden vore påkallad.

Frågan om ökning av bostadskreditkassans grundfond är i viss mån

beroende av hur spörsmålet om kassans fortsatta verksamhet löses. I detta

hänseende må erinras om att 1945 års bankkommitté föreslagit att bostadskreditkassan,

som icke syntes kunna inplaceras i det nya systemet med statlig

kreditgarantigivning, borde upplösas. Å andra sidan har i direktiven

för den nu igångsatta utredningen rörande kassans fortsatta verksamhet

framhållits, att vid utredningen borde undersökas även andra alternativ

för att åstadkomma den lämpligaste organisationen på förevarande område.

Enligt min mening bör bostadskreditkassan i avvaktan på resultatet av

nyssnämnda utredning fullfölja den verksamhet som organisationen hittills

drivit. Den omständigheten, att frågan om bostadskreditorganisationens

framtida ställning är svävande, torde sålunda icke i och för sig böra föranleda,

att förslaget om höjning av kassans grundfond avvisas.

Vid framläggandet för innevarande års riksdag av förslaget om höjning

av grundfonden för Sveriges allmänna hypoteksbank (propositionen nr 26)

framhöll jag, att det kunde ifrågasättas — bl. a. på grund av den återhållsamhet

beträffande kreditgivningen, som för närvarande borde iakttagas - huruvida en höjning av hypoteksbankens grundfond nu vore nödvändig.

Enligt vad i samma proposition vidare uttalades kunde emellertid tillräckliga

skäl icke anses föreligga att helt avvisa förslaget om en höjning av

nämnda grundfond, bl. a. med hänsyn till att möjligheter borde finnas till

en mera liberal utlåningspolitik i händelse den ekonomiska utvecklingen

skulle komma att medgiva detta. De här återgivna synpunkterna torde i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 64.

stort sett vara tillämpliga även beträffande spörsmålet om höjning av bostadskreditkassans

grundfond.

I enlighet härmed anser jag mig böra tillstyrka, att kassans grundfond

höjes med 5 miljoner kronor. Denna höjning torde vara tillräcklig för att

täcka kassans upplåningsbehov under tiden till dess definitivt avgörande

kan träffas i frågan, huruvida organisationen alltjämt bör bestå eller icke.

Då jag tillstyrker höjningen av grundfonden förutsätter jag vidare att bostadskreditkassan

i likhet med övriga hypoteksinstitutioner i nuvarande läge

— av skäl som anförts i förenämnda proposition nr 26 -— i största möjliga

utsträckning begränsar sin utlåning. I den mån närmare överenskommelse

härom erfordras, synes en dylik böra träffas mellan riksbanken och bostadskreditkassan

såsom skett beträffande hypoteksbankens och stadshypotekskassans

kreditgivning. De av bankofullmäktige anförda synpunkterna

beträffande bostadskreditkassans utlåning under det närmaste året torde

härigenom kunna tillgodoses.

För genomförandet av den nu förordade höjningen av bostadskreditkassans

grundfond erfordras ändring i § 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr

256) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar. Förslag

om sådan ändring torde böra framläggas för riksdagen. Därest riksdagen

biträder ändringsförslaget, torde riksdagen samtidigt böra besluta att

staten skall — för ökning av bostadskreditkassans grundfond — genom

fullmäktige i riksgäldskontoret ställa till förfogande svenska statens fyra

och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida,

till ett nominellt belopp av fem miljoner kronor med rätt för kassan att i

enlighet med bestämmelserna i nyssnämnda förordning taga sagda obligationer

i anspråk.

I enlighet med det nu anförda har inom finansdepartementet upprättats

förslag till förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3

augusti 1929 (nr 256) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar.

Härefter hemställer föredragande departementschefen, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att,

dels antaga nyssnämnda förslag till förordning angående

ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3 augusti 1929 (nr

256) om Svenska bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar,

dels ock besluta att staten skall — för ökning av Svenska

bostadskreditkassans grundfond — genom fullmäktige i

riksgäldskontoret ställa till förfogande svenska statens fyra

och en halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens

sida, till ett nominellt belopp av fem miljoner kronor

med rätt för kassan att taga obligationerna i anspråk

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi. Maj:ts proposition nr 64.

i enlighet med bestämmelserna i förordningen om Svenska

bostadskreditkassan och om bostadskreditföreningar.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Berggren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:126 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av § 2 förordningen den 3 augusti 1929 a1 i texten