Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder till stödjande av oljeväxtsamt hampoch linodlingen m. m

1949-02-25 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:68, Angående åtgärder till stödjande av oljeväxtsamt hampoch linodlingen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

1

Nr 68.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående åtgärder till

stödjande av oljeväxt- samt hamp- och linodlingen

m. m.; given Stockholms slott den 25 februari 1949.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Sammanfattning.

Beträffande oljeväxterna föreslås även i år fastställande av vissa garantipriser.

Tillika äskas ett belopp av 41 000 kronor för viss förädlings- och

försöksverksamhet med dylika växter.

Vidare föreslås, att ett garantipris skall fastställas å 1949 års odling av

bruna bönor.

Slutligen förordas vissa åtgärder till fortsatt stöd åt den inhemska odlingen

av lin och hampa. I anslutning härtill begäres ett anslag av 2 752 000 kronor

till bidrag till stödjande av priset å dels hamphalm av 1948 års skörd,

dels linhalm av 1947 och 1948 års skördar.

I Biliang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 68.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

25 februari 1949.

N är va rande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om åtgärder

till stödjande av oljeväxt- samt lin- och hampodlingen in. m. och anför

därvid.

o

I. Åtgärder till stödjande av odling av oljeväxter.

Alltsedan år 1939 ha statsmakterna genom särskilda åtgärder lämnat stöd

åt odlingen av oljeväxter. I fråga om de under tiden till och med år 1947

vidtagna stödåtgärderna torde jag få hänvisa till propositionerna nr 243/

1939 L, IX H.T. 1940 p. 94, 132/1940 L, 29/1941, 345/1941, 177/1943,

199/1944, 50/1945, 108/1946 och 113/1947.

Genom beslut den 17 juni 1948 har Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens

bemyndigande (prop. nr 179; r. skr. nr 305) fastställt följande garantipriser

å vårsått, till oljefabrikerna levererat frö med 9 procent vattenhalt av

1948 års skörd, nämligen

för vårraps.................. kronor 1:06 per kilogram

» vitsenap................. > 0:90 » »

» Fiskebysenap............ > 0:95 » »

i linfrö.................. » 0:98 » »

Beträffande höstraps och höstrybs av 1949 års skörd godkände riksdagen

ett högsta garantipris av 1 krona 6 öre per kilogram. Härvid förutsattes att

Kungl. Maj :t skulle äga befogenhet att vidtaga erforderliga jämkningar i

stödåtgärderna, därest några större förskjutningar i försörjningsläget skulle

inträffa. Sedermera har Kungl. Maj :t genom beslut den 16 juli 1948 fastställt

garantipriset för frö av nämnda växter av normalkvalitet av 1949 års

skörd till 1 krona 6 öre per kilogram vid leverans till oljefabrikerna av en

till 9 procent vattenhalt nedtorkad vara.

I fråga om icke kontraktsodlade fröpartier ha fastställts inlösningspriser,

vilka med 4 öre per kilogram understiga de priser, som utbetalas till

kontrakt sodlare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68. 3

I samtliga nu angivna garantipriser ha inräknats kostnaderna för torkning

av fröet in. in.

Organisationen av odlingen av de egentliga oljeväxter^ har uppdragits

åt Sveriges oljeväxtodlares centralförening u. p. a., medan organisationen

av odlingen av lin för spånadsändamål anförtrotts Riksförbundet lin och

hampa. Enligt avtal mellan nyssnämnda centralförening och Svenska lantmännens

riksförbund har emellertid detta förbund åtagit sig att mot viss

ersättning omhänderhava fröets mottagande, torkning och rensning in. m.

samt att leverera fröet till oljefabrik. För denna verksamhet har förbundet

inrättat en särskild avdelning, benämnd Oljeväxtcentralen.

Genom beslut den 22 oktober 1948 har Kungl. Maj :t bemyndigat statens

livsmedelskommission att från den inom kommissionen inrättade clearingkassan

för fettvaror täcka förlust å den inhemska odlingen av oljeväxtfrö

under år 1948.

Vidare har Kungl. Maj :t genom beslut den 17 juni 1948 anbefallt statskontoret

att av det för budgetåret 1948/49 till Befrämjande av fröodlingen

in. in.: Stödjande av odlingen av vissa kulturväxter under nionde huvudtiteln

anvisade reservationsanslaget samt av förefintlig behållning å motsvarande

reservationsanslag för budgetåret 1946/47 disponera dels ett belopp

av högst 18 000 kronor för utbetalning till Sveriges utsädesförening

för bestridande av kostnaderna för av föreningen bedrivna förädlingsarbeten

och försök med oljeväxter in. in. för tiden intill den 1 juli 1949, dels ock

ett belopp av högst 18 000 kronor för utbetalning till Algot Holmberg & söner

aktiebolag för bestridande av kostnader för förädlingsarbeten med sojaväxter.

I årets statsverksproposition (IX H. T. p. 65) har Kungl. Maj :t på min hemställan

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, för budgetåret

1949/50 beräkna ett reservationsanslag av 36 000 kronor till Befrämjande

av fröodlingen m. m.: Stödjande av odlingen av vissa kulturväxter. Jag

torde nu åter få anmäla denna fråga.

I skrivelse den 7 februari 1949 har statens livsmedelskommission hemställt,

att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att delis godkänna av kommissionen

framlagd plan för stödjande av oljeväxtodlingen under år 1949/50,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa garantipriser på oljeväxter i huvudsaklig

överensstämmelse med vad kommissionen i skrivelsen föreslagit,

dels till Befrämjande av fröodlingen in. in.: Stödjande av odlingen av vissa

kulturväxter för budgetåret 1949/50 anvisa ett belopp av 44 000 kronor. Vid

kommissionens framställning ha fogats dels en inom kommissionen upprättad

promemoria angående kostnaderna för framställning av olja ur svenskt

oljeväxtfrö, dels en skrivelse till kommissionen från statens industrikommission,

däri industrikommissionen uttalat sig för en oljelinodling år 1949

på minst 20 000 hektar, dels ock eif särskilt yttrande av ledamoten av livsmedelskommissionens

råd, direktören Kuno Möller, vari förordats, att oförändrade

priser skulle bibehållas för matnyttiga oljeväxter i första hand raps

och rybs. Statens priskontrollnämnd har efter remiss avgivit yttrande över

livsmedelskommissionens förevarande framställning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Tillika har Algot Holmberg & söner aktiebolag i skrivelse den 23 augusti

1948 hemställt om ett från 18 000 kronor till 25 000 kronor förhöjt statsbidrag

för fullföljande under år 1949 av bolagets förädlingsarbeten med sojaväxter.

Över framställningen ha lantbruksstyrelsen och statens livsmedelskommission

den 15 oktober 1948 avgivit gemensamt utlåtande och däri förordat

statsbidrag till bolaget med 18 000 kronor.

Vidare bär Sveriges utsädesförening i samband med anslagsäskanden för

budgetåret 1949/50 hemställt, att ett belopp av 14 000 kronor måtte anvisas

för fortsättande av föreningens förädlingsarbeten med oljeväxter m. m. Härvid

har föreningen utgått från att två nya assistenttjänster skulle inrättas

å avdelningarna för ifrågavarande verksamhet. Det begärda anslagsbeloppet

bär därför framräknats på så sätt, att det föregående år sökta anslaget,

21 000 kronor, ökats med 5 000 kronor, utgörande den del av stegrade lönekostnader,

som motsvarar statsanslagets del av hela utgiftssumman för

verksamheten i fråga. Från den erhållna summan, 26 000 kronor, har dragits

12 000 kronor, motsvarande besparingen i assistentlöner vid den begärda

regleringen av de två a rvodosassistentbe fattningarna.

I livsmedelskommissionens förenämnda skrivelse den 7 februari 1949 bär

intagits följande sammanställning rörande oljeväxtodlingens o m
-

fattning och sk

ördeutbytet

u n d e

r åren

1 946-

- 1 948.

1946

1947

1948

Areal

hektar

Totalskörd

18 % vatten

ton

Areal

hektar

Tolalskörd

18 % vatten

ton

Areal

hektar

Totalskörd

18 % vatten

ton

Höstraps................

5 393

9 702

2 577

2 946

>14 310

30 410

Höstrybs...............

429

510

409

344

n 020

1045

Vårraps................

6 885

6 885

9 935

12 974

23 592

27 390

Vitsenap................

5 241

5 624

13 666

16612

18 019

20 360

Fiskebysenap...........

40

27

36

12

119

100

Vallmo.................

259

143

75

33

Summa

18268

22 891

26 698

32 921

57 060

79305

Oljelin..................

8 730

8 453

15 963

19 600

21669

31895

Totalt

26998

31324

42 661

52 521

78 729

111200

Rörande inriktningen av odlingen av här ifrågavarande

växter har livsmedelskommissionen anfört följande.

Beträffande oljeväxtodlingen för 1948/49 må anföras, att den för kontraktsodling

anmälda arealen höstsådda oljeväxter omfattar 36 000 hektar

höstraps och 3 400 hektar höstrybs eller sammanlagt omkring 40 000 hektar.

Motsvarande siffror för höstsådden 1947 voro 15 700 hektar höstraps

och 1 060 hektar höstrybs eller tillsammans omkring 16 800 hektar, vilken

areal emellertid genom utvintring och andra mellankommande omständigheter

till tiden för skörden reducerades till den i tabellen angivna. Även den

i Ursprungligen sådd areal = 15 700 hektar j skiUnaden beror på den starka utvintringen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

5

under hösten 1948 besådda arealen torde av liknande orsaker komma att reduceras.

Det är givetvis icke möjligt, att redan nu säga huru mycket; kommissionen

har räknat med en slutlig areal höstsådda oljeväxter av 35 000

hektar.

Vid avvägningen av den areal, som bör eftersträvas för 1949 års odling

bör hänsyn tagas till behovet av oljor av olika slag, kostnaderna för odlingens

upprätthållande samt odlingens återverkan på omfattningen av

andra odlingar. Statens industrikommission har förordat en så stor oljelinodling,

att man därav kan beräkna en totalskörd av omkring 25 000 ton

frö, vilket beräknas motsvara en areal av samma omfattning som år 1948

eller ungefär 20 000 hektar. Livsmedelskommissionen anser för sin del, att

man med tanke på försörjningsläget för matfett inom landet ej bör sätta

målet för odlingens omfattning lägre än sammanlagt 70 000 hektar. Med

hänsyn till önskvärdheten av att så snart som möjligt avveckla matfettsregleringen

ävensom till det stora behovet av linolja, ser kommissionen gärna,

att odlingen ökas utöver den anförda siffran. Mot en areal av omkring

100 000 hektar synes ur denna synpunkt intet vara att erinra, förutsatt att

kostnaden för den genom inhemsk odling utvunna oljan icke mera avsevärt

överstiger den importerade. Vid en bedömning av olika på frågan inverkande

faktorer har kommissionen ansett, att det i rådande valutasituation väl

kan försvaras att för inhemsk olja betala ett överpris av 10 å 15 procent i

förhållande till de priser, som i allmänhet måste erläggas fritt oljefabrik

för importerat fett av motsvarande kvalitet vid köp inom ramen för gällande

internationell allokering och vid likvid i pund sterling eller annan valuta

av motsvarande hårdhetsgrad.

I detta sammanhang kan nämnas, att kommissionen under de senaste

åren, för att kunna hålla fettförsörjningen på skälig nivå nödgats inköpa ej

obetydliga mängder allokeringsfria fettämnen, såsom avfallsstearin, till priser

som legat ända upp till 15 procent över nyssnämnda jämförelsenivå.

Ävenså kan framhållas, att våra inhemska oljor äro av hög kvalitet och väsentligt

bättre än de, som för närvarande kunna erhållas utanför allokeringen.

Om man räknar med att av de höstsådda oljeväxterna med normala övervintringsförhållanden

cirka 35 000 hektar äro kvar till mogen skörd samt

utgår från den av industrikommissionen önskade arealen för oljelin, 20 000

hektar, skulle med ovan angivna lägsta totalareal, 70 000 hektar, återstå

sammanlagt en areal av 15 000 hektar för vårraps och vitsenap.

I fråga om prissättningen på produkter av oljeväxter

har kommissionen uttalat följande.

Med tanke på dels det goda resultatet av 1948 års odling och dels den tecknade

stora arealen för höstsådden 1948 synes det riktigt att priserna för de

vårsådda oljeväxterna få undergå viss sänkning, om man såsom mål för

1949 års odling uppställer eu lägsta totalareal av 70 000 hektar. Med hänsyn

härtill samt med beaktande av vad som tidigare anförts om arealens

fördelning på olika växtslag, har kommissionen efler förhandlingar med representanter

för oljeväxtodlarnas centralförening beslutat förorda de prissänkningar

i fråga om odlarpriserna, som framgå av följande sammanställning:
Odlarpris

Föreslagen Föreslaget

1948, sänkning, pris 1949,

öre per kg öre per kg öre per kg

Vårraps.................... 90 5 85

Vitsenap................... 78 8 70

Oljelin..................... 85 3 82

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Dessa sänkningar ha godkänts av centralföreningen.

Livsmedelskommissionen har haft överläggningar i frågan även med representanterna

för jordbruket och margarinindustrien i kommissionens råd.

Jordbruksrepresentanterna ha icke haft något att erinra mot den föreslagna

prissättningen. Det syntes dem dock befogat, att i den mån någon del av de

överenskomna priserna vore att anse såsom stimulanstillägg utöver beräknad

produktionskostnad, vilket borde prövas i sedvanlig ordning, denna del

icke borde medtagas vid inkomstberäkningen för jordbruket i den så kallade

jordbrukskalkylen. I ett särskilt yttrande förordade direktör Kuno Möller

att oförändrade priser borde bibehållas för matnyttiga oljeväxter, i första

hand raps och rybs.

De för 1949 års odling sålunda angivna odlarpriserna avse, i likhet med

vad som gällt under tidigare år, vara med 18 procent vattenhalt och i övrigt

av normalkvalitet. I likhet med vad hittills gällt bör emellertid statsmakternas

utfästelse om garantipriser avse för leverans till oljefabrik iordningställt

frö d. v. s. till 9 procent vattenhalt nedtorkat frö av viss renhet. Till

de priser, som framkomma vid direkt omräkning med hänsyn till vattenhalten,

skola emellertid läggas kostnaderna för själva omhändertagandet av

fröet. Enligt avtal mellan oljeväxtodlarnas centralförening och Svenska lantmännens

riksförbund har detta handhafts av riksförbundet genom en särskild

avdelning benämnd Oljeväxtcentralen. Kostnaderna för omhändertagande

ha under det sista året beräknats till omkring 4 öre per kilogram.

Med hänsyn till dels de erfarenheter, som man vunnit under årens lopp, dels

det förhållandet att odlingen väsentligt utökats, varigenom flertalet fasta

kostnader böra ha nedbringats per kilogram räknat, synes man, enligt kommissionens

mening, icke behöva beräkna kostnaderna för omhändertagandet

av fröet till högre belopp än omkring 3 öre per kilogram.

Vid överläggningar med representanter för oljeväxtodlarnas centralförening

och Svenska lantmännens riksförbund har kommissionen vunnit anslutning

till detta förslag.

Såsom skäliga garantipriser förordar kommissionen i enlighet med vad

ovan anförts de priser, som upptagits i följande sammanställning.

Kostnad för

18 % vatten 9 % vatten °tagandet" Garantipris

av fröet

Vårraps...................... 85 96-5 3 100

Vitsenap..................... 70 79-5 3 83

Oljelin....................... 82 93''1 3 96

I förhållande till 1948 års importpriser ha priserna å svensk olja för margarintillverkning

beräknats bliva 13—14 procent högre, inen å svensk linolja

omkring 28 procent lägre. På sista tiden hava priserna på utlandsmarknaden

fallit.

Under år 1948 var garantipris fastställt även för Fiskebysenap. Med hänsyn

till den ringa omfattning, som odlingen därav nått, har det icke ansetts

erforderligt att för 1949 fastställa något särskilt pris för denna vara. Ej

heller synas garantipris behöva fastställas för vallmo och hampa. För att

Fiskebysenap och eventuellt förekommande överskottspartier av vallmo- och

hanrpfrö skola kunna tillgodogöras för oljeutvinning, torde livsmedelskommissionen

böra erhålla befogenhet att föranstalta om inlösen av dessa fröer

till priser, som efter omräkning med hänsyn till oljehalten i stort sett motsvara

priset på vårraps. Enahanda befogenhet bör liksom tidigare tillkomma

kommissionen beträffande andra oljehaltiga fröslag t. ex. solros, soja, crambe,

lindådra m. fl.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

7

Då man ännu icke har möjlighet bilda sig någon bestämd uppfattning om

behovet av höstraps- och höstrybsodling under produktionsåret 1949/50, torde

det icke vara lämpligt att redan nu definitivt fastställda priset på frö av

dessa oljeväxter av 1950 års skörd. Kommissionen förordar därför, att riksdagen,

liksom varit fallet de senaste åren, inskränker sig till att angiva det

högsta garantipris för frö av höstraps och höstrybs, som må tillämpas för

ifrågavarande års skörd. Anledning synes nu icke föreligga att angiva berörda

pris till högre belopp än det garantipris, som gäller för vårraps av

1949 års skörd, alltså 1 krona per kilogram för en till 9 procent vattenhalt

nedtorkad och till oljefabrikerna levererad vara. Härvid torde emellertid böra

förutsättas, att Kungl. Maj :t må äga befogenhet att vidtaga erforderlig höjning

av priset, därest så med hänsyn till försörjningsläget skulle visa sig av

behovet påkallat.

Vad angår organisationen av odlingen av här ifrågavarande

kulturväxter har livsmedelskommissionen uttalat följande.

Beträffande raps, vitsenap och oljelin torde livsmedelskommissionen böra

erhålla bemyndigande att uppdraga åt Sveriges oljeväxtodlares centralförening

att dels med odlarsammanslutningar och enskilda odlare teckna kontrakt

om odling våren 1949, dels ombesörja mottagning, nedtorkning och

rensning in. m. av fröet jämte leverans av den färdigställda varan till oljefabrik.

Kontraktsteckning rörande odling av spånadslin torde liksom tidigare

böra ombesörjas av linberedningsföreningarna, vilka äro sammanslutna

i Riksförbundet lin och hampa. Livsmedelskommissionen bör därför

vidare bemyndigas att uppdraga å Riksförbundet lin och hampa att till

fastställt garantipris, på samma sätt som Sveriges oljeväxtodlares centralförening

beträffande frö av egentliga oljeväxter, ombesörja iordningställande,

försäljning och leverans till oljeslageri av det frö, som framkommer

vid linberedningsverken.

I fråga om medelsbehovet under budgetåret 1 949/50 har

livsmedelskommissionen anfört i huvudsak följande.

Vad beträffar anslag för hithörande ändamål för budgetåret 1949/50 vill

kommissionen först erinra om att lantbruksstvrelsen och livsmedelskommissionen

i gemensamt utlåtande den 15 oktober 1948 med anledning av en utav

Algot Holmberg & söner aktiebolag gjord framställning om anslag för år

1949 till fortsatt förädlingsverksamhet med sojaväxter förordat statsbidrag

till bolaget med 18 000 kronor.

Beträffande anslaget till Sveriges utsädesförening vill kommissionen, som

anser det angeläget, att förädlingsarbetena med spånads- och oljeväxter

kunna fortsättas i oförändrad omfattning, förorda, att särskilda medel beviljas

utsädesföreningen till dessa arbeten. Vad angår storleken av desamma

anser kommissionen, att man bör utgå från de av föreningen gjorda beräkningarna

och vill sålunda förorda ett anslag till föreningen på 2(5 000

kronor.

Beträffande den förlust, som kan uppkomma på 1949 års oljeväxtodling,

anser kommissionen det lämpligast, att denna, liksom under tidigare år,

täckes med anlitande av kommissionens clearingkassa för fettvaror.

På samma sätt som tidigare torde clearingkassans medel vidare få tagas

i anspråk för utlämnande av förskott till inlösen av oljeväxtfrö, i den mån

så prövas erforderligt.

Priskontrollnämnden har icke ansett sig kunna biträda livsmedelskommissionens

förslag beträffande garantipriserna å vårraps, vitsenap och olje
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

lin utan ansett, att dessa priser borde fastställas till högst de priser, som

gällde för 1945 års skörd eller — för frö med 9 procent vattenhalt — 92 öre

per kg för frö av vårraps, 77 öre per kg för frö av vitsenap samt 85 öre per

kg för linfrö. Som motivering för denna sin ståndpunkt har nämnden bland

annat framhållit, att allokeringen å fettvaror upphävts sedan livsmedelskommissionen

avlät sin skrivelse. Risken att behöva köpa dyrare allokeringsfria

fettämnen hade därmed bortfallit. Priserna på importerade oljeråvaror

hade vidare sjunkit under sista tiden. Nämnden har härefter anfört

bland annat följande.

Med de för dagen gällande återanskaffningspriserna för importerade oljeråvaror

torde den genomsnittliga kostnaden för importen av olja för margarinfabrikationen

samt för inom landet framställd dylik olja ur importerade

råvaror genomsnittligt kunna beräknas till cirka 1 krona 60 öre per kilogram,

om importen sker med i stort sett samma fördelning på de olika inköpsmarknaderna,

som gällde under år 1948. Nämnden finner sig med hänsyn

till vad nu anförts icke kunna förorda så höga priser på vårraps, vitsenap

och oljelin som kommissionen föreslagit. Dagspriserna och den väntade utvecklingen

på den internationella marknaden synas nämnden motivera

högst de priser, som gällde för produktionsåret 1945. Som framgår av kommissionens

skrivelse har arealen för oljeväxtodlingen ungefär fördubblats

mellan år 1945 och år 1948. Det torde enligt nämndens mening icke vara

lämpligt att med en hög prissättning uppehålla en så stor oljeväxtodling

som den nuvarande, därest landets försörjning kan tillgodoses till lägre

kostnader genom import. Enligt nämndens mening böra möjligheterna till

en utökning av arealen för andra grödor utnyttjas, företrädesvis beträffande

sockerbetsodlingen.

Beträffande höstraps- och höstrybsodlingen under produktionsåret 1949/

50 har nämnden uttalat att det enligt dess uppfattning icke vore lämpligt

att redan nu definitivt fastställa priserna på frö av dessa oljeväxter av 1950

års skörd. I avvaktan på att de definitiva priserna skulle fastställas, borde

dock gälla ett högsta garantipris på sådant frö, som överensstämde med

det pris som komme att fastställas för vårraps av 1949 års skörd.

Beträffande frågan, huruvida någon del av priserna borde anses såsom

stimulanstillägg och icke medtagas vid inkomstberäkningen för jordbruket

i den nuvarande jordbrukskalkylen, har nämnden erinrat om att de faktiska

priserna på oljeväxter under de senaste åren medtagits utan avdrag i

kalkylen. Något skäl att frångå denna regel förelåge enligt nämndens mening

icke.

En ledamot av priskontrollnämnden, ledamoten av riksdagens andra kammare

N. Jönsson, har uttalat tvekan beträffande det berättigade i att förorda

en prissänkning ned till 1945 års prisnivå. Denne ledamot har jämväl ansett

att i den mån någon del av de överenskomna priserna vore att betrakta såsom

stimulanstillägg utöver beräknade produktionskostnader, borde denna del

icke medtagas vid inkomstberäkningen för jordbruket i den nuvarande jordbrukskalkylen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

9

II. Åtgärder för stödjande av odling av bruna bönor.

Vid 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 132; r. skr. nr 171) beslöts, att

odlingen av bruna bönor under år 1940 skulle stödjas genom s. k. kontraktsodlingar.

Under år 1941 erhöll odlingen av bruna bönor icke stöd i annan

form än att införseln reglerades i anslutning till produktionskostnaderna.

För stödjande av ifrågavarande odling under åren 1942—1944 fastställdes

(prop. nr 138/1942, 177/1943 och 199/1944; r. skr. nr 158/1942, 177/1943

och 173/1944) ett inlösningspris av 90 kronor per deciton. Detta pris sänktes

beträffande 1945 års odling till 85 kronor per deciton. Under åren 1946

och 1947 förekommo icke några inlösnings- eller garantipriser för odlingen

av bruna bönor, men för 1948 års odling fastställdes (prop. 179/1948; r.

skr. nr 305) ett garantipris av 1 krona 10 öre per kilogram.

I skrivelse den 4 februari 1949 har statens livsmedelskommission hemställt,

att Kungl. Maj :t måtte hos riksdagen begära bemyndigande att för

stödjande under år 1949 av odlingen av bruna bönor fastställa ett garantipris

för dessa av samma storlek som föregående år eller 1 krona 10 öre per

kilogram. Till stöd för framställningen har kommissionen anfört i huvudsak

följande.

Odlingen av bruna bönor inom landet har icke varit av den omfattning,

att behovet kunnat tillgodoses enbart genom inhemsk vara, utan en ganska

betydande import har varit nödvändig för att täcka efterfrågan. Denna import

uppgick före kriget till cirka 3 000 ton. Tack vare olika åtgärder från

statens sida, bland annat införande av garantipriser, ökades odlingen under

krigsåren. En viss tillbakagång har emellertid ägt rum under de sista åren.

Den fältmässiga odlingen av bruna bönor inom landet under de ar, då

denna odling i statistiskt hänseende redovisats särskilt, har uppgått till

följande arealer:

år 1942 ........................ 2 061 hektar

» 1943 ........................ 1 817 »

* 1944 ........................ 1 524 »

:> 1945 ........................ 1 250 »

För åren 1946 och 1947 föreligga inga siffror för odlingens omfattning,

enär bönorna i statistiken under dessa år sammanförts med andra köksväxter.

För år 1948 har arealen beräknats till något över 1 000 hektar. Härlill

komma odlingar i trädgårdar och liknande smålotter, vilka kunna uppskattas

till 350—400 hektar.

Under innevarande konsumtionsår har tillgången på bruna bönor, såväl

svenska som importerade, icke motsvarat efterfrågan. För närvarande är

situationen bättre än tidigare under konsumtionsåret beroende på att vissa

kvantiteter kunnat importeras. Efterfrågan är dock fortfarande mycket stor,

och möjligheterna att genom import täcka det förefintliga behovet te sig fortfarande

ovissa. Vid import måste man vidare räkna med ganska höga priser.

Ur försörjningssynpunkt är det därför önskvärt, att den inhemska odlingen

uppehälles och om möjligt utökas, detta i synnerhet som de svenska bönorna

äro av hög kvalitet och mycket efterfrågade. Även ur valutasynpunkt är

en svensk odling av bruna bönor önskvärd.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Mot bakgrunden av nämnda förhållanden har kommissionen diskuterat

frågan om fortsatta garantiåtgärder för odlingen av bruna bönor. Även om

ett fastställande av garantipris icke medför en stimulans till någon större

ökning av arealerna, är det dock sannolikt, att odlingen icke ytterligare går

tillbaka, när garantipris finnes. Genom ett garantipris lämnas odlaren en

viss säkerhet för sin avsättning av varan till ett skäligt pris. Kommissionen

vid därför förorda, att garantipris fastställes även för 1949 års odling av

bruna bönor. Liksom tidigare bör ett inlösningsförfarande i samband med

fastställande av dylikt pris handhas av Svenska spannmålsaktiebolaget. Garantipriset

för 1949 års odling bör enligt kommissionens mening fastställas

till samma belopp som för 1948 års odling eller till 1 krona 10 öre per kilogram.

Inlösningen bör ske den 1 april 1950.

Statens priskontrollnämnd har under hand förklarat sig icke ha något att

erinra mot livsmedelskommissionens framställning.

III. Åtgärder för stödjande av odlingen av lin och hampa.

Beträffande de stödåtgärder, som under tiden till och med budgetåret

1947/48 vidtagits från statsmakternas sida i fråga om odlingen av lin och

hampa, torde jag få hänvisa till propositionen nr 179/1948 s. 10.

Genom beslut av 1948 års riksdag (prop. nr 179; r. skr. nr 305) anvisades

å riksstaten för budgetåret 1948/49 till Befrämjande av fröodlingen

in. in.: Bidrag till stödjande av priset å hamphalm och linhalm ett reservationsanslag

av 1 700 000 kronor. Av nämnda anslag avsågos 700 000 kronor

till stödjande av priset å hamphalm och 1 000 000 kronor till stödjande

av priset å linhalm. Jag torde emellertid få erinra, att Kungl. Maj :t genom

beslut den 28 januari 1949 medgivit, att av nämnda belopp å 700 000 kronor

ett belopp av 162 918 kronor 87 öre i stället skulle få användas till stödjande

av priset å linhalm. Vidare torde jag här få erinra om att Kungl. Maj :t

den 9 juli 1948 medgivit Östra Götalands linodlareförening u. p. a. och Mellersta

Sveriges linodlareförening u. p. a. anstånd intill utgången av augusti

månad 1948 med erläggande av de amorteringar å lån från hemslöjdslånefonden,

som förfallit till betalning den 31 december 1947.

I årets statsverksproposition (IX H. T. p. 66) har Kungl. Maj :t på min

hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Befrämjande av fröodlingen in. in.: Bidrag till stödjande av priset

å hamphalm och linhalm för budgetåret 1949/50 beräkna ett reservationsanslag

av 1 700 000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla denna fråga.

Bidrag till stödjande av priset å linhalm och hamphalm.

I skrivelse den 25 augusti 1948 har lantbruksstyrelsen, med överlämnande

av en den 30 juli 1948 dagtecknad framställning i ämnet från statens

linnämnd, hemställt, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att till bidrag

till stödjande av priset å hamphalm och linhalm för budgetåret 1949/

50 anvisa ett reservationsanslag av 3 000 000 kronor. Av detta belopp avse

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kunpl. Maj:ts proposition nr 68.

700 000 kronor bidrag till stödjande av priset på hamphalm av 1948 års

skörd och 2 300 000 kronor bidrag till stödjande av priset på linhalm av

1947 och 1948 års skördar. Över framställningen har statskontoret den 6

oktober 1948 avgivit utlåtande.

Statens linnämncl har i nyssnämnda framställning den 30 juli 1948 anfört

bland annat följande.

Linodlareföreningarnas preliminära bokslut för räkenskapsåret 1 juli 1947

__30 juni 1948 visa, att flertalet föreningar äro i behov av stats b i drag

till stödjande av priset på lin hal in av 1947 års skörd. Då

definitiva bokslut icke föreligga, kan bidragsbehovet ännu icke exakt angivas

I det följande skola nämnas några av de viktigaste anledningarna till att

flertalet linodlareföretag måste begära statsbidrag till stödjande^ av priset

på linhalm. Priset på linfiber fastställdes i början av år 1942 pa basis av

en kalkyl, som upprättats med utgångspunkt från 1941 års prisläge samt

vid denna tidpunkt uppskattad anläggningskostnad för lmberedningsverk.

Detta fiberpris har sedan dess varit oförändrat. Då beredningsverken färdigställts

— de två största verken med rötningsanläggning år 1943, ett beredningsverk

1944 och det sist tillkomna i Mellansel 1940 — visade det sig,

att de verkliga anläggningskostnaderna i allmänhet överstego de ar 1941

beräknade kostnaderna med cirka 40 procent. Samtliga linodlareföretag ha

därför måst söka motsvarande tilläggslån från hemslöjdslånefonden. Därigenom

ha amorteringarna blivit 30 ä 40 procent högre än vad som forutsattes

i kalkylen. _ ,

Vidare ha arbetarlönerna enligt textilavtalet sedan ar 1941 höjts med

icke mindre än 67,5 procent. Även priserna på reservdelar, bränsle, oljor

och andra förnödenheter ha stigit avsevärt sedan år 1941. Den enda kostnadspost

i förenämnda kalkyl, som icke höjts, är råvarupriset, vilket beräknades

till i medeltal 24,8 öre per kilogram linhalm.

Samtidigt med att kostnadsökningarna inträffat, ha skörderesultaten pa

«rund av ogynnsamma väderleksförhållanden blivit lägre än vad man kunnat

beräkna. De svåra regnen under bärgningstiden inom flertalet linodlingsområden

åren 1945 och 1946 försämrade kvaliteten på spånadslinet,

därigenom att stora partier halm självrötade pa fälten, innan bärgning

kunde ske. Den svåra torkan under år 1947 bidrog till eu avsevärd kvantitativ

minskning av spånadslinskörden, varjämte fiberinnehållet i halmen

flerstädes blev lägre än normalt.

De avsevärda belopp, som årligen åtgå till amortering och räntor a de

från hemslöjdslånefonden erhållna statslånen, belasta därav berörda linodlareföretag

mycket hårt. Till följd av gällande korttidsamortering på 5 år

uppgå amorteringar och räntor till belopp, som i vissa fall motsvara över 20

procent av respektive företags hela årsomsättning. Att behovet av statsbidrag

till stödjande av priset''på linhalm i allmänhet kunnat begränsas till

belopp, vilka betydligt understiga företagens utgifter för amortering och

räntor på statslånen — i några fall har intet eller relativt lågt statsbidrag

begärts — beror på resultatet av det intensiva arbete, som nedlagts på att

förbättra odling och beredning av spånadslinet.

Med utgångspunkt från nu angivna förhållanden ha Östra Götalands,

Mellersta Sveriges, Uppsala—Stockholms läns och Hälsinglands linodlareföreningar

samt Föreningen Norrlandslin preliminärt beräknat sina behov

av statsbidrag till stödjande av priset på linhalm av 1947 års skörd till sammanlagt

1 280 000 kronor. Hallands läns linodlareförening bär förklarat sig

icke vara i behov av statsbidrag för sagda år.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kunql. Maj:ts proposition nr 68.

De underskott, till vilkas täckande statsbidrag sökas, ha uppstått under

verksamhetsåret 1 juli 1947—30 juni 1948. Beviljade statsbidrag kunna icke

lyftas förrän efter den 1 juli 1949. Minst ett år och i vissa fall ända upp till

två år förflyta alltså från tidpunkten för förlusterna till dess bidragen kunna

utbetalas. Detta förhållande förorsakar linberedningsföretagen svårigheter

att anskaffa erforderliga medel samt betydande extra kostnader i form

av räntor på upptagna lån. Särskilt i slutet av beredningssäsongen, då lagren

av linhalm och färdiga varor äro små, har det i flera fall visat sig omöjligt

att erhålla lån. Därtill kommer, att vissa företag icke kunnat erlägga förfallna

amorteringar på statslånen, förrän statsbidraget erhållits, och därför

måst erlägga straffränta. Linnämnden anser det därför önskvärt, att

medel stå till förfogande å sådan tid, att beredningsföretagen kunna lyfta

erforderligt statsbidrag omedelbart efter respektive verksamhetsårs slut.

Därför böra enligt nämndens uppfattning medel nu anvisas till stödjande

av priset på linhalm av såväl 1947 som 1948 års skörd. Härigenom skulle

linodlareföreningarna i bidragshänseende bliva jämställda med hampodlareföretagen,

som hittills kunnat erhålla ifrågavarande statsbidrag efter avslutande

av företagens verksamhetsår den 30 juni. Då någon minskning av

beredningsverkens kostnader icke torde kunna påräknas under innevarande

produktionsår, anser nämnden vidare, att ett belopp av i runt tal

1 000 000 kronor kan beräknas åtgå för stödjande av priset på linhalm av

1948 års skörd. Tillhopa skulle alltså erfordras ett anslag av i runt tal

2 300 000 kronor såsom bidrag till stödjande av priset på linhalm av 1947

och 1948 års skördar.

Sveriges hampodlareförening och Aktiebolaget hampberedning ha haft

kostnadsstegringar av samma natur som linodlareföretagen. Till följd av de

senaste årens goda hampskördar bär hampodlareföretagens ekonomiska

ställning numera dock avsevärt förbättrats. En minskning av bidragsbehovet

synes därför icke utesluten. Emellertid har fråga uppkommit om att

borttaga clearingavgifterna på importerad hampa. Statsbidrag till

stödjande av priset på hamphalm blir under sådana förhållanden

nödvändigt även för 1948 års hampskörd. Medelsbehovet synes

böra beräknas till i runt tal 700 000 kronor. Därest hampberedningsföretagen

med stöd av ifrågavarande bidrag skulle bliva i stånd att helt eller delv\s

erlägga under budgetåret 1949/50 förfallande amorteringar och räntor

på lån från hemslöjdslånefonden, synes dylik återbetalning böra ske.

Lantbruksstijrelsen har förklarat sig icke ha något att erinra mot vad linnämnden

anfört i fråga om medelsbehovet under budgetåret 1949/50 till

stödjande av priset a hamphalm och linhalm. Styrelsen har därvid framhållit,

att ett anvisande av medel till stödjande av priset jämväl på 1948 års

linskörd icke skulle komma att medföra ökade kostnader för statsverket

utan endast innebära en förskottering av bidrag, som senare torde bliva erforderliga

för ifrågavarande ändamål. Enligt lantbruksstyrelsens mening

vore linnämndens förslag i denna del ägnat att underlätta för linberedningsföretagen

att å fastställda tider fullgöra amorteringar på lån från hemslöjdslånefonden.

Statskontoret har anfört, att ämbetsverket icke ville motsätta sig att för

nästkommande budgetår medel skulle anvisas till stödjande av priset å linhalm

av såväl 1947 som 1948 års skörd. Då beräkningen av de för nästkommande

budgetår erforderliga medlen till bidrag till stödjande av priset å

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

13

linhalm och hamphalm syntes stå i överensstämmelse med de garantier, som

statsmakterna lämnat, hade ämbetsverket icke heller något att erinra mot

att anslaget uppräknades till 3 000 000 kronor.

Sedermera har statens livsmedelskommission med skrivelse den 8 februari

1949 överlämnat en den 29 januari 1949 dagtecknad framställning från

statens linnämnd. I denna framställning har linnämnden redogjort för linodlareföreningarnas

slutgiltiga bokslut avseende räkenskapsåret 1 juli 1947

—30 juni 1948. Med utgångspunkt från vissa i boksluten redovisade förluster

har linnämnden — med ändring av sin tidigare framställning i ämnet

— hemställt, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att till stödjande av

priset å hamphalm av 1948 års skörd och linhalm av 1947 och 1948 års

skördar för nästkommande budgetår anvisa ett reservationsanslag av sammanlagt

2 752 000 kronor.

Till motivering av sin hemställan bär linnämnden till en början anfört,

att i linodlareföreningarnas föreliggande bokslut upptagits förluster, avsedda

att täckas av bidrag till stödjande av priset på linhalm av 1947 års skörd

med följande belopp.

östra Götalands linodlareförening u. p. a., Växjö .... kronor 359 998: 39

Mellersta Sveriges linodlareförening u. p. a., Kristine
-

hamn ........................................ » 398 501:77

Uppsala—Stockholms läns linodlareförening u. p. a.,

Gimo......................................... * 176 374:90

Hälsinglands linodlareförening u. p. a., Hybo ...... » 115 000: —

Föreningen Norrlandslin u. p. a., Mellansel ........ » 198 000: -

Summa kronor 1 247 875: 06.

Linnämnden har i anslutning härtill uttalat, att Östra Götalands linodlareförening

med stöd av Kungl. Maj :ts beslut den 28 januari 1949 tilldelats

ett belopp av 120 035 kronor 15 öre, vilket ursprungligen avsetts till

stödjande av priset på hamphalm av 1947 års skörd. Då föreningen därigenom

erhållit täckning för sin förlust på 1946 års skörd, kvarstode för föreningen

en verklig förlust å 1947 års linskörd av 239 963 kronor 24 öre.

Medelsbehovet till stödjande av priset å linhalm av 1947 års skörd kunde

därför enligt linnämndens mening begränsas till 1 127 839 kronor 91 öre

eller i runt tal 1 130 000 kronor.

Vidare har linnämnden anfört, att nämnden — såsom angivits i framställningen

den 30 juli 1948 — ansåge det skäligt, att medel skulle anvisas

för budgetåret 1949/50 till bidrag till stödjande av priset på linhalm av HUS

års skörd. Nämnden har liksom tidigare beräknat medelsbehovet för detta

ändamål till 1 000 000 kronor.

I fråga om statsbidrag till stödjande av priset på hamphalm av 1948 års

skörd bär nämnden uttalat, att slutliga uppgifter rörande hampodlingsföretagens

medelsbehov komme att föreligga först efter innevarande räkenskapsårs

utgång den 30 juni 1949. Enligt nämndens mening kunde emeller
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

tid medelsbehovet beräknas till 665 000 kronor. Härom har linnämnden vidare

anfört följande.

Till följd av att clearingmedel icke längre utgå nödgas hampodlingsföretagen

under innevarande produktionsår räkna med en inkomstminskning av

cirka 200 000 kronor för varje företag. Enligt av Kungl. Maj :t år 1945 utfärdade

bestämmelser skola nämnda företag av det fastställda priset på

hamptåga och hampblånor erhålla 30 öre per kilogram försåld tåga och

33 å 34 öre per kilogram försålda blånor från en clearingkassa, som skall

tillföras medel genom förhöjt pris på importerad hainpfiber. Med anledning

av att priset på hampfiber i utlandet under det senaste året stigit avsevärt,

ha endast mindre belopp tillförts nämnda clearingkassa. Sedan slutet av

april 1948 ha hampodlareföretagen därför icke erhållit någon likvid från

clearingkassan. Härtill kommer, att 1948 års hampskörd på grund av den

ogynnsamma väderleken under skördetiden blev avsevärt sämre än närmast

föregående års skörd. På grund härav torde erfordras bidrag till stödjande

av priset på hamphalm av 1948 års skörd med det enligt gällande bestämmelser

utgående maximibeloppet av 350 kronor per hektar. Hampodlingen

1948 omfattade cirka 1 900 hektar, varför medelsbehovet för ändamålet kan

beräknas till 665 000 kronor.

Linnämnden har i sin förevarande framställning slutligen meddelat, att

å det anslag, som för innevarande budgetår anvisats till bidrag till stödjande

av priset å hamphalm och linhalm, kunde beräknas uppstå en behållning av

42 883 kronor 72 öre. Med ledning härav har nämnden beräknat, att till

täckande av de i det föregående angivna medelsbehoven skulle erfordras

sammanlagt (1 130 000 + 1 000 000 + 665 000 — 42 883: 72 =) i runt tal

2 752 000 kronor.

Statens livsmedelskommission har tillstyrkt linnämndens framställning.

Därvid har kommissionen framhållit, att det med hänsyn till linodlingsföretagens

likviditet måste anses vara förenligt med statsmakternas intresse,

att medel skulle anvisas för budgetåret 1949/50 även till stödjande av priset

å 1948 års linskörd.

Anstånd med fullgörande av amorteringar, m. m.

I särskilda ansökningar ha Östra Götalands linodlareförening u. p. a.,

Mellersta Sveriges linodlareförening u. p. a. och Föreningen Norrlandslin

it. p. a. samt Aktiebolaget lmmpberedning och Sveriges hampodlareförening

u. p. a. anhållit om anstånd med erläggande av vissa amorteringar å lån från

hemslöjdslånefonden. Därjämte ha Uppsala—Stockholms läns linodlareförening

u. p. a. och Hälsinglands linodlareförening u. p. a. hemställt om en

framflyttning av amorteringstiden för vissa till föreningarna beviljade lån

från nämnda fond. I samtliga framställningar ha lämnats redogörelser för

respektive företags verksamhet och ekonomiska förhållanden. Yttranden

över framställningarna ha avgivits av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen

gemensamt ävensom av statskontoret.

Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen ha tillstyrkt ansökningarna

från Aktiebolaget hampberedning och Sveriges hampodlareförening samt Upp
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 68.

15

sala—Stockholms läns och Hälsinglands linodlareföreningar. I fråga om de

linodlareföreningar, som hemställt om anstånd med erläggande av amorteringar

för linberedningslån, ha ämbetsverken — med visst undantag — föreslagit,

att åtgärder skola vidtagas för att åstadkomma en förskjutning av

amorteringstiden för lånen.

Av statskontorets yttranden inhämtas, att ämbetsverket i huvudsakliga

delar icke haft något att erinra mot de av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen

föreslagna åtgärderna rörande amortering av ifrågavarande lån.

Vidare har statens linnämnd i skrivelse den 18 november 1948 anhållit,

att Kungl. Maj :t måtte dels förelägga riksdagen förslag om reglering av de

skulder, som Aktiebolaget hampberedning och Sveriges hampodlareförening

u. p. a. hade till hemslöjdslånefonden, dels ock uppdraga åt kommerskollegium

och lantbruksstyrelsen att verkställa ny utredning rörande den inhemska

hampodlingens och hampberedningens fortsatta bedrivande. Vid skrivelsen

har fogats en framställning i ämnet av nyssnämnda hampodlareföretag.

I ärendet har statens livsmedelskommission avgivit yttrande.

Linnämnden har i sin skrivelse den 18 november 1948 framhållit, att de

båda hampberedningsföretagen på grund av sin svaga ekonomiska ställning

icke vore i stånd att erlägga förfallna amorteringar och räntor på de lån,

företagen erhållit från hemslöjdslånefonden. För att möjliggöra för hampberedningsverken

att konsolidera sin ekonomiska ställning — vilket vore

en förutsättning för verksamhetens fortsättande — ansåge linnämnden det

önskvärt, att frågan om reglering av företagens skulder till staten skulle

upptagas till prövning snarast möjligt. Vidare har linnämnden anfört, att

tiden syntes vara inne att återupptaga den av lantbruksstyrelsen och kommerskollegium

år 1946 verkställda utredningen rörande den inhemska hampodlingens

framtida bedrivande, så att denna fråga kunde klarläggas, innan

nuvarande bestämmelser rörande statligt stöd åt hampodlingen med utgången

av år 1950 upphörde att gälla. Linnämnden har vidare anfört bland

annat följande.

De förfallna amorteringarna å hampberedningsföretagens lån från hemslöjdslånefonden

komma den 31 december 1948 att uppgå till 1 690 140 kronor

för Aktiebolaget hampberedning och till 1 459 195 kronor för Sveriges

hampodlareförening. Därtill komma förfallna räntor av betydande storlek.

Hampberedningsföretagen ha under nuvarande förhållanden icke möjlighet

att återbetala nämnda skulder, vilket även konstaterades av lantbruksstyrelsen

och kommerskollegium i deras den 6 november 1946 avgivna utredning

i ämnet. Ämbetsverken föreslogo i denna utredning bland annat, att ifrågavarande

hampberedningsföretag borde successivt medgivas befrielse från

erläggande av amorteringar och räntor å lån från hemslöjdslånefonden.

Detta förslag har emellertid ännu icke blivit föremål för slutgiltig prövning.

Även om igångsättandet och genomförandet av en inhemsk hampodling

medfört betydande kapitalullägg för staten, bar den svenska hampfibern

haft stor betydelse för landet såväl under de två sista krigsåren, då någon

nämnvärd import av dylik fiber för militära och civila ändamål icke var

möjlig, som under efterkrigsåren, då brist på hampfiber varit rådande

flerstädes i världen och dessutom valutasvårigheter lagt hinder i vägen för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

en tillfredsställande import av denna viktiga råvara. Uå dessa svårigheter

kunna förväntas kvarstå även under de närmast kommande åren, synes

ett bibehållande av den svenska hampodlingen vara välbetänkt, detta även

med hänsyn till dess värde ur beredskapssynpunkt under nu rådande osäkra

politiska och ekonomiska förhållanden. Om så skall kunna ske, måste emellertid

en sanering företagas av beredningsföretagens ekonomiska ställning,

så att desamma kunna arbeta under för dylika industriföretag mera normala

förhållanden. Företagens stora skuldbelastning och osäkerheten beträffande

den framtida utvecklingen medföra nämligen, att både arbetare

och driftsledning arbeta under så osäkra förhållanden, att de i längden icke

nöja sig härmed utan söka sig till mera tryggade verksamhetsområden.

Dessa omständigheter måste inverka menligt på företagens strävan att förbättra

sina produkter och konsolidera sin ekonomiska ställning.

I sitt yttrande har livsmedelskommissionen förklarat sig anse, att tidpunkten

vore lämplig för en utredning rörande den inhemska hampodlingens

och hampberedningens fortsatta bedrivande. Enligt kommissionens mening

borde utredningen göras så allsidig som möjligt och bland annat avse

frågan om och i vilken mån statligt stöd borde lämnas för upprätthållande

av en hampodling under mera normala tider. Beträffande frågan om avskrivning

av hampberedningsföretagens skulder i samband med lån från

hemslöjdslånefonden har kommissionen uttalat, att detta spörsmål borde

upptagas till prövning först sedan statsmakterna fattat beslut angående

den framtida omfattningen av hampodlingen och hampberedningen. I avvaktan

härpå borde företagen såsom tidigare skett medgivas amorteringsoch

räntefrihet för de erhållna lånen. För att företagen skulle kunna undgå en

eventuell likvidation borde till ett sådant medgivande fogas en förklaring

av innebörd dels att krav på återbetalning av de lån, som företagen begärt

att få avskriva, icke komme att göras gällande förrän i samband med likvidation

av företagen och dels att lånen vid likvidation skulle äga sämre rätt

än övriga gällande fordringar hos företagen.

Ledamoten av kommissionen, lantbrukaren D. Svenson, vilken deltagit i

ärendets behandling i statens linnämnd, har för sin del förklarat sig anse,

att frågan om reglering av hampodlingsföretagens skulder redan nu borde

upptagas på sätt linnämnden föreslagit.

Departementschefen.

Såsom livsmedelskommissionen anfört, torde med hänsyn till den rådande

valutasituationen och önskvärdheten av att så snart som möjligt avveckla

matfettsregleringen även under år 1949 en inhemsk odling av oljeväxter

böra komma till stånd i ganska betydande omfattning. För detta ändamål

torde statsmakterna även under nästa budgetår böra ekonomiskt stödja

denna odling i samma former som förut under en följd av år. Sålunda bör

i fråga om den odling, som kan komma att ske under år 1949, garanteras ett

visst pris per kilogram vårodlat oljeväxtfrö, medan beträffande höstraps

och höstryhs av 1950 års skörd bör fastställas ett högsta garantipris. I lik
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

het med föregående år torde dock något garantipris icke behöva fastställas

å frö av hampa och vallmo. Med hänsyn till den ringa odlingen av Fiskebysenap

torde det ej heller vara erforderligt att för ar 1949 fastställa garantipris

å frö av denna växt.

Livsmedelskommissionens förslag till garantipriser för år 1949 innebär i

fråga om vårsådda oljeväxter en viss prissänkning i förhållande till år 1948.

Mot de föreslagna priserna, vilka godtagits av odlarnas organisationer, har

jag icke något att erinra. Då jag även i övrigt i huvudsak kan ansluta mig

till vad kommissionen föreslagit, anser jag garantipriserna per kilogram

vårsått till oljefabrikerna levererat frö med 9 procent vattenhalt böra fastställas

till 1 krona för frö av vårraps, 83 öre för frö av vitsenap och 96 öre

för linfrö. Enligt vad kommissionen anfört skulle odlarna vid nämnda garantipriser

kunna för frö med 18 procent vattenhalt påräkna en ersättning

av respektive 85, 70 och 82 öre per kilogram frö, vilket understiger samma

ersättning för innevarande produktionsår med respektive 5, 8 och 3 öre. Garantipriset

för frö av höstraps och höstrybs av 1950 ars skörd synes icke

böra överstiga 1 krona per kilogram. Det definitiva priset torde Kungl. Maj :t

senare få fastställa. Härjämte torde livsmedelskommissionen, för att eventuellt

uppkommande överskottspartier av frö av Fiskebysenap, vallmofrö

och hampfrö skola kunna tillgodogöras för oljeutvinning, böra aga befogenhet

att föranstalta om inlösen av dessa fröslag till priser, som avvägas

med hänsyn till oljehalten. Enahanda befogenhet bör tillkomma kommissionen

även beträffande andra oljehaltiga fröslag, till exempel solros,

soja, crambe, lindådra med flera. Hinder torde emellertid icke böra möta

mot att i fråga om icke kontraktsodlade fröpartier fastställas inlösningspriser,

vilka understiga de priser, som i anslutning till vad jag i det föregående

förordat böra utgå till kontraktsodlare.

Frågan, huruvida någon del av de nu angivna priserna bör anses som

stimulanstillägg och fördenskull icke medtagas å inkomstsidan vid upprättandet

av jordbrukskalkylen, torde icke böra avgöras i detta sammanhang.

Organisationen av odlingen synes jämväl under det kommande produktionsåret

böra handhavas i fråga om de egentliga oljeväxterna av Sveriges

oljeväxtodlares centralförening och i fråga om spånadslin av linberedningssammanslutningarna

samt Riksförbundet lin och hampa.

Även för nästa budgetår torde medel böra ställas till förfogande för den

av Sveriges utsädesförening och Algot Holmberg & söner aktiebolag bedrivna

förädlings- och försöksverksamheten med oljeväxter. Anslaget till utsädesföreningen

har under flera år utgått med oförändrat belopp av 18 009

kronor. Med hänsyn till den betydelse, som föreningens verksamhet på förevarande

område har, anser jag det skäligt, att anslaget skall uppräknas

med 5 000 kronor på grund av de ökade arbetskostnaderna. Dä, såsom anförts

vid behandlingen av årets statsverksproposition (p. 112), inga nya assistenltjänster

å avdelningen för oljeväxter anselts böra inrättas, synes föi

föreningen böra avses ett anslag av 23 000 kronor. Anslaget till Algot Holmberg

& söner aktiebolag böjdes däremot för innevarande budgetår från 15 000

2 Bihang till riksdagens protokoll 1''J''i''J. i samt. t\r6S.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

till 18 000 kronor. Någon ytterligare uppräkning anser jag icke nu böra

ske. För här avsedda ändamål skulle alltså för nästa budgetår erfordras tillhopa

(23 000 + 18 000 =) 41 000 kronor.

De förluster, som kunna komma att uppstå i anslutning till 1949 års olje\äxtodling,

böia liksom fallet varit under ar 1948 täckas med anlitande av

livsmedelskommissionens clearingkassa för fettvaror. Clearingkassans medel

torde även i den mån så prövas erforderligt få tagas i anspråk för utlämnande

av förskott till inlösen av oljeväxtfrö.

Bemyndigande torde böra inhämtas av riksdagen att vidtaga åtgärder för

stödjande av odlingen av här ifrågavarande kulturväxter i huvudsaklig

överensstämmelse med vad jag nu förordat. Jag förutsätter, att Kungk

Maj :t skall äga befogenhet att vidtaga erforderliga jämkningar i stödåtgärderna,

därest några större förskjutningar i försörjningsläget skulle inträffa.

Med hänsyn till bruna bönornas betydelse ur försörjningssynpunkt

måste det anses önskvärt att säkerställa en viss tillgång på desamma. Såsom

framgår av livsmedelskommissionens redogörelse har odlingen inom

landet minskats under de senaste åren. Härtill kommer, att möjligheterna

till import av hruna bönor alltjämt synas vara tämligen ovissa. Jag finner

det därför vara angeläget, att den inhemska odlingen av ifrågavarande kulturväxt

upprätthålles och om möjligt erhåller en något ökad omfattning.

I detta syfte anser jag, att — liksom skedde beträffande 1948 års skörd —

ett garantipris bör fastställas å 1949 års skörd av bruna bönor. Garantipriset

torde, i enlighet med livsmedelskommissionens förslag, böra bestämmas

till samma belopp som föregående år eller 1 krona 10 öre per kilogram.

Kungl. Maj:t torde dock böra äga befogenhet att justera nämnda garantipris,

därest så skulle visa sig erforderligt med hänsyn till ökning eller minskning

i produktionskostnaderna. Liksom tidigare bör ett eventuellt inlösningsförfarande

handhavas av Svenska spannmålsaktiebolaget.

Såsom framgår av vad statens linnämnd anfört har linodlareföreningarnas

ekonomiska ställning ogynnsamt påverkats av inträdda stegringar i driftkostnaderna.

Härtill kommer, att väderleksförhållandena under år 1947 förorsakat

en betydande minskning av linskörden. Dessa förhållanden ha medfört,

att fem av landets sex linodlareföreningar redovisat förluster å rörelsen

under verksamhetsåret 1947/48. Med hänsyn härtill har linnämnden

hemställt, att såsom statsbidrag till stödjande av priset på linhalm av 1947

års skörd måtte anvisas ett belopp av 1 130 000 kronor. Då anslagsberäkningen

synes stå i överensstämmelse med den statsgaranti, som lämnats

linodlarna, tillstyrker jag, att nämnda belopp skall ställas till förfogande

för ändamålet.

För att linodlareföreningarna skola erhålla eu bättre ställning i bidragshänseende

har linnämnden vidare föreslagit, att medel redan nu skola anvisas

såsom bidrag till stödjande av priset på linhalm av 1948 års skörd.

Härigenom skulle linodlareföreningarna bliva jämställda med hampodlare
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

19

företagen, vilka erhålla statsbidrag redan tämligen kort tid efter utgången

av det verksamhetsår, som bidragen avse. Med hänsyn till att en sådan omläggning

skulle medföra en ökning i anslagsbelastningen under budgetåret

1949/50, kan det givetvis vara tveksamt, om tidpunkten härför är

lämplig. Omläggningen skulle emellertid otvivelaktigt medföra en betydande

lättnad för föreningarna och även medföra en viss minskning av

statsverkets utgifter för stöd åt linodlingen, eftersom föreningarnas kostnader

för finansieringen av rörelsen då skulle minska. Det förtjänar vidare

framhållas, att ökningen av anslagsbelastningen i huvudsak endast är av

formell natur. Det skulle nämligen i annat fall sannolikt bliva nödvändigt

att i betydande omfattning medgiva föreningarna anstånd med erläggande

av räntor och amorteringar å deras lån från heinslöjdslånefonden. Med

hänsyn härtill finner jag mig böra förorda, att medel nu skola äskas även

till stödjande av priset på linhalm av 1948 års skörd. Jag har intet att erinra

mot linnämndens förslag, att för ändamålet skall beräknas ett belopp av

1 000 000 kronor.

Den inhemska hampodlingen och hampberedningen torde böra uppehållas

under nästkommande budgetår i ungefär samma utsträckning som hittills.

En förutsättning härför torde emellertid vara, att statsmakterna skola lämna

stöd åt hampberedningsföretagen jämväl under budgetåret 1949/50. Detta

stöd torde böra lämnas på samma sätt som för innevarande budgetår eller i

form av odlingsbidrag och anstånd med erläggande av under budgetåret förfallande

amorteringar och räntor å erhållna hampberedningslån.

Frågan om fortsatt stöd åt hamp- och linodlingen efter utgången av den

garantitid, som tidigare beslutats eller här förordats, torde böra utredas. Jag

torde senare åter få anmäla detta ärende för Kungl. Maj :t.

Spörsmålet om avskrivning helt eller delvis av de lån, som lämnats hampberedningsföretagen

från hemslöjdslånefonden, synes böra upptagas till prövning

först i samband med att frågan om den inhemska hampodlingens

och hampberedningens framtida omfattning slutligen avgöres. Därest riksdagen

icke har något att erinra däremot bör emellertid kronan, på sätt livsmedelskommissionen

föreslagit, vid behov få utfärda förklaring av innebörd

att krav på återbetalning av dylikt lån icke skall göras gällande förrän

i samband med likvidation av vederbörande företag och att lånet vid likvidationen

skall äga sämre rätt än övriga gällande fordringar hos företaget.

Därest så skulle befinnas nödvändigt för drivande av hampberedningslöretagen

under nästkommande budgetår, torde dessa företag böra kunna

medgivas anstånd med erläggande av intill den 1 juli 1950 förfallande amorteringar

och räntor å erhållna hampberedningslån, ehuru fortsalt amortering

enligt hittillsvarande plan utgjort förutsätlningen för fastställandet av

de förut omförmälda odlingsbidragen.

Såsom framgår av det förut anförda ha även åtskilliga linberedningsverk

gjort framställningar om anstånd med erläggande av ränta och amortering

å lån från hemslöjdslånefonden. Behovet av dylikt anstånd torde väl komma

alt minskas avsevärt, därest i enlighet med vad jag tidigare förordat

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

medel nu anslås till stödjande även av priset på linhalm av 1948 års skörd.

Åtminstone i något fall torde man emellertid få räkna med att sådant anstånd

kommer att behövas. Linberedningsverken torde därför i nu ifrågavarande

avseenden böra jämställas med hampberedningsföretagen.

Enligt verkställda beräkningar skulle för stödjande av priset å hamphalm

av 1948 års skörd kunna utgå bidrag med 665 000 kronor. Då dessa beräkningar

synas böra godtagas, förordar jag att ett belopp av nämnda storlek

skall äskas för ändamålet. På sätt linnämnden anfört torde emellertid kunna

väntas uppstå en behållning av i runt tal 43 000 kronor å det anslag, som

för innevarande budgetår anvisats till bidrag till stödjande av priset å hamphalm

och linhalm. I anslutning till det nu anförda och med beaktande av

vad jag i det föregående förordat beträffande stöd åt linodlingen tillstyrker

jag, att å riksstaten för budgetåret 1949/50, nionde huvudtiteln, under anslagstiteln

Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande av priset

å hamphalm och linhalm skall uppföras ett reservationsanslag av

(1 130 000 + 1 000 000 + 665 000 — 43 000 =) 2 752 000 kronor. Det torde

få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare föreskrifter rörande dispositionen

av anslaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) medgiva, att stöd för odling av de i det föregående omförmälda

kulturväxterna må ordnas i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig uppdragna riktlinjer; samt

2) å riksstaten för budgetåret 1949/50 under nionde huvudtiteln

anvisa

dels till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Stödjande av

odlingen av vissa kulturväxter ett reservationsanslag av

41 000 kronor;

dels ock till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till

stödjande av priset å hamphalm och linhalm ett reservationsanslag

av 2 752 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. Luzell.

497228. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:244 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag till bokföringsverksamheten inom jordbruket. a1 i texten
  2. JoU 1949:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till stödjande av oljevåxtsamt hampoch linodlingen m. m. s. 6 i texten