Sök i Ratio Lex

Angående anslag till landsfiskalerna m. fl

1949-02-18 · 27 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:76, Angående anslag till landsfiskalerna m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

1

Nr 76.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till

landsfiskalerna m. fl.; given Stockholms slott den 18

februari 1949.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Eije Mossberg.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18

februari 1949.

Närvarande:

Statsråden Wigforss, Möller, Sicöld, Quensei., Danielson, Vougt, Zetterberg,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.

I årets statsverksproposition, elfte huvudtiteln, punkterna 154 och 155,

ha anslagen till landsfiskalerna m. fl.: avlöningar och omkostnader upptagits

med allenast preliminärt beräknade belopp, 11 800 000 resp. 2 200 000

kronor. Anledningen härtill var, att 1947 års landsfiskalsutredning avgivit

ett betänkande med vissa förslag av betydelse för anslagsberäkningen. Vid

tiden för statsverkspropositionens färdigställande var betänkandet föremål

för remissbehandling.

Sedan remissvaren nu inkommit, torde jag få anmäla anslagsärendet i

dess helhet till slutlig prövning.

I —- llihang till riksdagens protokoll 1949. 1 sand. Nr 76.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Sammanfattning.

Landsfiskalsutredningen har föreslagit en provisorisk löneförbättring

för landsfiskalerna genom uppflyttning två lönegrader av landsfiskalerna i

Ca 25 (361 befattningar) och Ca 27 (7 befattningar) samt en lönegrad av

landsfiskalerna i Ca 26 (43 befattningar). Alternativt har föreslagits, att ett

årligt provisoriskt lönetillägg skulle utgå till landsfiskalerna i Ca 25 och

Ca 27 med 1 200 kronor samt till landsfiskalerna i Ca 26 med 600 kronor.

Utredningen har även förordat en provisorisk uppflyttning av kontoristerna

med polismans förordnande från lönegrad Ce 13 till lönegrad Ce 14.

Vidare har föreslagits, att distriktsåklagarkursen omlägges så, att kursen

påbörjas varje år i stället för såsom nu vartannat år. I samband därmed

har förordats en ökning av arvodena till vissa lärare från 50 till 75

kronor per timma samt höjning av tentamensavgifterna.

I det följande tillstyrker jag den föreslagna uppflyttningen av kontoristerna

med en lönegrad. Förslaget om löneförbättring för landsfiskalerna

har jag däremot ansett mig f. n. icke kunna biträda. För att åstadkomma

lättnad i landsfiskalernas arbetsbörda förordar jag emellertid i det följande

en viss förstärkning av personalen på landsfiskalskontoren.

Förslaget att inrätta årliga distriktsåklagarkurser har från min sida ej

föranlett någon erinran. Den föreslagna höjningen av lärararvodena och

tentamensavgifterna har jag ansett mig icke kunna tillstyrka.

I anledning av vissa förslag av länsstyrelserna föreslår jag, att 19 ickeordinarie

biträden erhålla ordinarie tjänster i Ca 8, att 1 landsfiskalstjänst i

Ca 25 överföres till övergångsstat samt att 2 ordinarie kanslibiträdestjänster

i Ca It avföras från personalförteckningen.

Anslagen till landsfiskalerna in. fl.: avlöningar och omkostnader äro i

riksstaten för löpande budgetår upptagna med 10 900 000 resp. 2 063 000

kronor. Jag föreslår, att anslagen för nästa budgetår anvisas med resp.

11 800 000 och 2 200 000 kronor eller samma belopp som preliminärt beräknats

i årets statsverksproposition.

Landsfiskalsutredningens tillkomst m. in.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 maj 1947 tillkallade

jag den 26 juni samma år 4 sakkunniga för utredning rörande landsfiskalsorganisationen.

De sakkunniga voro landshövdingen E. A. Westling,

ordförande, samt ledamoten av riksdagens andra kammare J. W. Mårtensson,

landsfogden, numera landssekreteraren M. B. O. Stiernström och avdelningschefen

i inrikesdepartementet, kanslirådet A. V. R. Tottie. Enligt

utredningsdirektiven skulle de sakkunniga, om så befunnes lämpligt, få

redovisa sitt arbetsresultat i etapper. De sakkunniga, som antagit benäm
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

ningen 1947 års landsfiskalsutredning, ha den 3 december 1948 avgivit

betänkande angående viss förbättring av landsfiskalernas löneförmåner

in. m.

över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av riksåklagarämbetet,

statskontoret, riksräkenskapsverket, statens lönenämnd, länsstyrelserna

i samtliga län — i flertalet fall efter hörande av landsfogden i länet

och i länet verksamma personalsammanslutningar inom landsfiskalsorganisationen

— nämnden för antagande av aspiranter å landsfiskalstjänst,

föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges landsfiskaler, Sveriges landsfislcalsassistenter

och Sveriges landsfiskalsbiträden samt civila statsförvaltningens

tjänstemannaförbund.

Vidare har utredningen i skrivelse den 5 november 1948 föreslagit en

omläggning av distriktsåklagarkursen vid Stockholms högskola samt i samband

därmed viss ökning av lärararvodena och höjning av vissta tentamensavgifter.

I anledning av skrivelsen ha begärda yttranden avgivits av riksåklagarämbetet,

statskontoret, nämnden för antagande av aspiranter å landsfiskalstjänst,

styrelsen för statens polisskola, föreningarna Sveriges landsfogdar,

Sveriges landsfiskaler och Sveriges landsfiskalsassistenter samt styrelsen för

Stockholms högskola.

Anställnings- och avlöningsförhållandena för landsfiskalerna och

kontoristerna.

Nuvarande förhållanden.

Arbetsuppgifterna. Vid 1940 och 1941 års riksdagar (prop. nr

219/1940, riksd. skr. nr 438; prop. nr 225/1941, riksd. skr. nr 442) beslutades

en allmän lönereglering för landsfiskalerna. Samtidigt genomfördes

en skärpning av villkoren för behörighet till landsfiskalstjänst.

Landsfiskalernas arbetsuppgifter lämnades i stort sett oförändrade. Alltjämt

omfattar deras arbetsområde tre huvudgrupper av göromål, nämligen

polis-, åklagar- och utmätningsuppgifter. För landsfiskalerna gäller

instruktionen av den 30 december 1947 (nr 999), vilken upptager huvudsakligen

samma bestämmelser som den tidigare gällande. Därutöver ha emellertid

tillagts föreskrifter, som föranletts av den nya rättegångsordningen

samt omläggningen av uppbördssystemet.

Utredningen lämnar följande redogörelse för landsfiskalernas arbetsuppgifter.

Landsfiskalens befattning med utsökningsgöromål har två sidor. Han

skall såsom utmätningsman fullgöra vad överexekutor förordnar, verkställa

dom samt i vissa fall förrätta utmätning och lämna handräckning. I fråga

om underhål Isskyldiga skall han vidtaga vissa på utmätningsman ankom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

mande åtgärder. Hans andra uppgift som utmätningsman är att verkställa

indrivning och redovisning av skatter, allmänna avgifter och höter in. in.

Han skall vidare verkställa inventering hos exekutionsbiträden och hos vissa

polismän.

Vad angår åklagargöromålen är landsfiskalen inom sitt distrikt allmän

åklagare i alla fall, där åtalsrätten icke uteslutande tillkommer annan åklagarmyndighet

— vanligen landsfogden — eller där icke särskild åklagare

blivit förordnad. Fördelningen av åklagaruppgifterna mellan landsfogden

och landsfiskalen är i stort sett så avvägd, att landsfogden skall åtala

grövre och ur juridisk synpunkt mera svårbedömda brott, vanligen brott

för vilka straffet kan uppgå till straffarbete i 4 år eller mera. Landsfiskalen

har anförtrotts åtalsrätten för övriga brott enligt allmänna strafflagen, däribland

stöld-, bedrägeri- och förskingringsbrotten, ävensom samtliga brott

utanför strafflagens område. Landsfiskalen handhar vissa straffprocessuella

tvångsmedel, såsom anhållande, husrannsakan etc. I mål, som ligga inom

landsfiskalens kompetensområde, är han åklagare även i hovrätt. Fullföljd

till högsta domstolen kan medgivas av riksåklagarämbetet.

Såsom åklagare har landsfiskalen att pröva frågan om eftergift av åtal.

Genom institutet strafföreläggande ha vissa dömande funktioner tilldelats

honom.

Polisgöromålen avse ordnings- och kriminalpolistjänst samt annan polisverksamhet.

Ordningspolisgöromålen äro av växlande slag, såsom åtgärder till förekommande

av brott, övervakande av trafiksäkerheten samt av ordningen på

nöjesplatser och vid tillställningar, möten, folksamlingar etc.

Kriminalpolisgöromålen stå i nära samband med landsfiskalernas åklagarfunktioner

och avse åtgärder till beivrande av begångna brott. Härunder

falla sådana åtgärder som spaning efter brottslingar, gripande, förhör och

transport av dylika, utredningar innefattande brottsplatsundersökningar

och insamlande av indicier samt annan bevisning, hörande av vittnen m. m.

Övriga polisgöromål äro mångskiftande. Såsom polismyndighet inom distriktet

har landsfiskalen att pröva vissa tillståndsärenden, att granska anmälningar

in. in. samt att kontrollera författningarnas efterlevnad. Landsfiskalen

bör ägna uppmärksamhet åt fattigvård, samhällets barnavård och

ungdomsskydd samt allmän hälsovård. Han skall vidare för länsstyrelsen

anmäla behov av ingripanden på nämnda områden ävensom på samfärdselns

område eller då tillämpning erfordras av bestämmelser i de s. k. stadsstadgorna

och byggnadslagen. Han skall dessutom öva tillsyn över utlänningar,

bettlare, lösdrivare och alkoholister.

Vid sidan av dessa polisgöromål har landsfiskalen som den allmänt administrativa

myndigheten i sitt distrikt att tillhandagå länsstyrelsen och

andra myndigheter med yttranden angående förhållanden, som beröra

distriktet, utredningar om personer inom detta, införskaffande av andra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

slag av upplysningar, förande av talan för det allmänna i rättegångar, vid

syner och andra förrättningar in. in.

En maktpåliggande uppgift utanför landsfiskalernas egentliga område är

deras befattning med civilförsvaret. De äro författningsenligt skyldiga att

åtaga sig uppdrag inom detta. Landsfiskalen är i regel civilförsvarschef i

sill distrikt och har i denna egenskap bl. a. att upprätta organisationsplaner

och i övrigt att organisera civilförsvaret inom distriktet samt att under

krig eller beredskapstillstånd leda detta.

Den nya rättegångsordningen torde i väsentlig mån ha inverkat på arbetsuppgifternas

omfattning. Antalet tingsförhandlingar har enligt hittillsvarande

erfarenhet avsevärt utökats. 1 mål, som fullföljas till hovrätt, blir

tidsutdräkten betydligt större än tidigare, då landsfiskalen ofta måste använda

flera dagar för inställelsen. Utredningsarbetet och förberedelsen av

målen synes kräva mera tid, enär allt material, som åklagaren vill åberopa

vid huvudförhandlingen, måste föreligga färdigt, när åtal väckes. Detta

ställer även större krav på omdöme, förutseende och noggrannhet. Som en

följd av det nya rättegångsförfarandet samt den fortgående omläggningen

av straffsystemet bör landsfiskalen vidare fatta ståndpunkt till och giva

rätten del av sin uppfattning om vilken av de nu alltmer talrika reaktionsformerna

mot brott, som i det enskilda fallet får anses vara den ur

kriminalpolitisk synpunkt lämpligaste för den skyldiges tillrättaförande.

Hur uppbördsväsendets omläggning inverkar kan ännu icke på samma

sätt överblickas, enär reformen icke förrän om några år kan väntas

leda till att det gamla uppbörds- och restindrivningssystemet i sin helhet

avvecklats.

Övriga arbetsuppgifter synas ha undergått viss stegring, men ökningen

är icke möjlig att hänföra till enstaka, mera omfattande åligganden. Den

får i stället ses som ett uttryck för den allmänna tillväxten av statsförvaltningen,

vilken helt naturligt även måste beröra landsfiskalsorganisationen

såsom den statliga administrationens yttersta utpost gentemot allmänheten.

Distriktsindelningen. 1940—41 års reform hade som riktpunkt

uppställt indelning av riket i distrikt med i runt tal 10 000 invånare. Avvikelserna

från denna norm ha emellertid blivit ganska många. I flera fall

har måst inrättas distrikt med mindre folkmängd på grund av den ringa

boendetätheten eller av hänsyn till domsagoindelningen. I andra fall har

arbetsbördan av särskilda skäl varit så stor, att den motiverat en minskning

av distrikten. Även avvikelser i motsatt riktning ha gjorts, när man

velat undvika att dela eu stad eller eu större landskommun i flera distrikt.

Den ojämnhet i distriktens storlek, som sålunda uppkommit, har medfört

att personalorganisationen måst göras ganska varierande. 1 distrikt

med mycket stor folkmängd och boendetäthet, har man funnit eu uppdelning

av landsfiskal stjänsten på två befattningar, eu för polis- och åklagargöro
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj.ts proposition nr 76.

mål och en för utsökningsgöromål, vara ägnad att medföra en rationell

arbetsfördelning. Detta system har införts i åtta distrikt. Övriga distrikt

äro ännu odelade.

I detta sammanhang må beröras vissa av landsfiskalsutredningen gjorda

överväganden rörande distriktsindelningen.

Utredningen har anfört, att den under sina överläggningar funnit anledning

upptaga frågan om landsfiskalsdistriktens lämpliga storlek. Utgångspunkten

hade därvid varit att om möjligt söka finna en sammansättning

av distriktens personal, som medgåve en lämplig fördelning mellan olika

befattningshavare av kvalificerade och mindre kvalificerade göromål utan

att distrikten gjordes så stora, att personalens och i främsta rummet landsfiskalens

person- och lokalkännedom ginge förlorad. Distrikten borde enligt

utredningens mening vara av sådan storleksordning, att varje distrikt

kunde förses med minst två biträden, nämligen som regel ett manligt biträde

med polisutbildning och ett biträde för kontorsgöromål i allmänhet.

Av länsstyrelserna avgivna preliminära förslag till distriktsindelning,

vilka utarbetats enligt dessa grunder, hade visat, att länsstyrelserna ansett

indragning vara möjlig av ett 40-tal landsfiskalsdistrikt. Utredningen ansåge

sig etter en summarisk genomgång av det från länsstyrelserna inkomna

materialet kunna preliminärt uttala, att en indragning av ett så stort antal

distrikt som ett 40-tal förefölle svår att genomföra, då den skulle medföra

olägliga verkningar ur rekryteringssynpunkt. Ett stort antal landsfiskalsbefattningar

skulle sålunda under lång tid behöva hållas vakanta för att

förhindra befordran till landsfiskalstjänster, som vid omläggningen skulle

bliva övertaliga. I nuvarande ömtåliga rekryteringsläge funne utredningen

icke tillrådligt att ifrågasätta en så omfattande vakanssättning med därav

följande stockning i befordringsgången. Utredningen föreställde sig därför,

att en distriktsindragning av den storleksordning, som länsstyrelsernas

svar antydde, icke kunde komma till stånd.

Personalläget. Utredningen har anfört, att personalläget beträffande

landsfiskaler och landsfiskalsassistenter kunde på ett överskådligt

sätt belysas med vissa uppgifter, som föreningen Sveriges landsfiskalsassistenter

låtit sammanställa och som publicerats i tidningen Landsstaten. Enligt

dessa uppgifter skulle antalet landsfiskaler och landsfiskalsassistenter

den 31 juli 1948 enligt organisationsplanerna uppgå till 410 resp. 176. Det

faktiska antalet hade utgjort 403 resp. 161. Vid nämnda tidpunkt hade

alltså förelegat en brist på 7 landsfiskaler och 15 assistenter. Den reservkader

på omkring 50 färdigutbildade men icke befordrade aspiranter, varmed

man tidigare räknat och som vore erforderlig för att fylla behovet

av vikarier (jfr prop. nr 298 till 1943 års riksdag sid. 18), vore sålunda

obefintlig.

Enligt av föreningen lämnade uppgifter hade under ett stort antal va
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

kansdagar vikarier utan behörig kompetens måst anlitas eller vikarie icke

alls stått att få. Förhållandena framgå av följande sammanställning.

Befattningshavare

Antal vakansdagar

med behörig

vikarie

med icke behörig

vikarie

utan vikarie

April

1918

Juli

1948

April

1948

Juli

1948

April

1948

Juli

1948

1 793

291

4 441

266

14

891

247

1 755

24

1 278

142

2 921

Landsfiskalsassistenter ....

Såsom vikarier för landsfiskalerna hade tjänstgjort pensionerade landsfiskaler,

landsfiskaler i granndistrikt, landsfiskalsassistenter, färdigutbildade

aspiranter och kontorspoliser samt tidvis i vissa län även juris studerande,

icke färdigutbildade aspiranter, elever och i ett fall en kriminalkonstapel.

För landsfiskalsassistenterna hade tjänstgjort färdigutbildade aspiranter,

icke färdigutbildade aspiranter, kontorspoliser, polis- och fjärdingsmän,

juris studerande och i ett fall kontorsbiträde.

Under tiden den 1 januari—den 18 oktober 1948 hade 77 ansökt att bliva

antagna till landsfiskalselever. Av dessa hade 51 antagits och 26 avvisats.

5 elever hade sedermera lämnat banan. Nettotillskottet hade således varit

46. Resultatet — vilket i hög grad syntes ha påverkats av de under året

förbättrade förmånerna för elever och aspiranter samt av en omfattande

propaganda från antagningsnämndens sida — kunde anses som relativt tillfredsställande

vid jämförelse med den normala storleken av en årskull

färdigutbildade aspiranter, 20 ä 25 personer. En bedömning allenast med

denna utgångspunkt bleve emellertid enligt utredningens uppfattning missvisande.

Den ringa tillströmningen under föregående år måste nämligen

kompenseras med ökad nyintagning under de kommande åren. ^ idaie

måste hänsyn alltid tagas till en viss avgång under utbildningstiden. Även

om årets rekrytering i och för sig finge anses vara tillfredsställande vore

den icke tillräcklig för att täcka den redan tidigare uppkomna bristen.

I fråga om kontoristerna med polismans förordnande vore läget likaså

otillfredsställande. Antalet befattningar enligt 1945 års organisationsplan

vore 163. Av dessa tjänster hade — enligt uppgifter, som lämnats av föreningen

Sveriges landsfiskalsbiträden — den 1 april 1948 6 varit vakanta.

Under tiden den 1 januari 1945—den 1 juni 1948 hade 62 befattningshavare

lämnat banan. Enligt den nya organisationsplanen av den 1 oktober 1948

vore antalet kontoristtjänster 167. Det hade uppgivits för utredningen, att

antalet sökande till ledigförklarade kontoristbefattningar varit i sjunkande

och att kompetensen hos de sökande försämrats.

Landsfiskalernas löneställning. Vid löneregleringen 1940

(prop. nr 219) förordade chefen för socialdepartementet den av 1937 års

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

stadsliskals- och landsfiskalsutredning föreslagna lönesättningen. Denna

innebar, att landsfiskalsbefattningarna skulle placeras i tre olika lönegrader,

nämligen A 22—A 24 (motsv. Ca 25—Ca 27). Vid avvägningen av lönegradsplaceringen

hade de sakkunniga tagit hänsyn till bl. a. arten av de på

landsfiskalerna ankommande göromålen, de skärpta kompetensbestämmelserna,

gällande lönebestämmelser för befattningshavare i länsstyrelser och

inom andra förvaltningsområden samt uppbördskommitténs förslag till

lönereglering för häradsskrivare. Vad sålunda förordats blev även riksdagens

beslut (skr. nr 438).

Gällande personalförteckning upptager 7 landsfiskaler i lönegrad Ca 27,

43 i lönegrad Ca 26 och 361 i lönegrad Ca 25.

Kontoristernas löneställning. Kontoristbefattningarna inom

landsfiskalsorganisationen tillkommo enligt beslut av 1945 års riksdag. Belordi

ingsgången för dessa kontorister är följande. Sökande utan föregående

polisskoleutbildning placeras högst i lönegraden Cg 7, och befordran sker

efter ett år till Ce 9 samt efter ytterligare två år till Ce 11. Polisskoleutbildade

sökande kunna placeras omedelbart i högst Cg 11 och uppflyttas efter ett

år till Ce 13. Extra ordinarie tjänsteman i någon av lönegraderna Ce 9 eller

Ce 11 må, sedan han med godkända betyg genomgått konstapelsklassen i

statens polisskola, antagas till extra ordinarie kontorist i Ce 13. Har extra

ordinarie tjänsteman i lönegrad Ce 11 icke inom tre år från vunnen anställning

i denna lönegrad förskaffat sig angivna polisutbildning, skall han

uppsägas från sin befattning.

Utredningen.

Landsfiskalerna. De sakkunniga ha till en början uttalat, att de

genom sina undersökningar kommit till den uppfattningen, att förhållandena

inom landsfiskalsorganisationen f. n. i åtskilliga avseenden vore otillfredsställande.

Arbetsuppgifterna i allmänhet hade svällt ut som eu följd

av statsvei ksamhetens utveckling under senare år. Eu ökning och kvalitativ

förändring särskilt av åklagargöromålen hade föranletts av rättegångsreforrnen.

Rådande personalknapphet hade orsakat svårigheter för landsfiskalerna

att utnyttja fritid eller erhålla behövlig semester. Dessa omständigheter

hade medfört påfrestningar, vilka hotade att rubba förutsättningarna

för organisationens smidiga och friktionsfria funktion. Härtill komme,

att statsmakternas ställningstagande till frågan om lönesättningen för å

ena sidan landsfiskalstjänsterna och å andra sidan dessa tjänsters närmaste

motsvarighet på den lokala länsadministrationens kamerala område

— häradsskrivarbefattningarna — uppenbarligen inom landsfiskalskåren

skapat ett missmod, som bidroge att skärpa de psykologiska verkningarna

av förut berörda påfrestningar i arbetet och som samtidigt indirekt vore

ägnat att försvåra den ökade rekrytering till banan, som vore en huvud
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

9

förutsättning för att bereda en tillfredsställande personaltillgång. Med nuvarande

distriktsindelning funnes visserligen landsfiskalskontor, där arbetsmängden

vore jämförelsevis liten och arbetsförhållandena därför relativt

lugna, men dessa distrikt representerade undantagsfall, vilka icke

kunde i avsevärd mån förminska totalomdömets giltighet.

Efter att ha konstaterat angelägenheten av att återställa förutsättningarna

för landsfiskalsorganisationens fulla funktionsduglighet och för en

nyrekrytering av tillräcklig omfattning har utredningen upptagit frågan om

möjligheterna att åtminstone delvis undanröja missförhållandena genom

andra åtgärder än en ändring av lönegradsplaceringen. Utredningen har

dock kommit till den uppfattningen, att genom sådana åtgärder — t. ex.

ökad biträdestilldelning, överförande av vissa uppgifter på andra myndigheter,

rationalisering av kontorsarbetet in. in. — icke skulle stå att vinna

några resultat, som på ett avgörande sätt kunde påverka frågan om landsfiskalernas

löneställning eller undanröja den inom landsfiskalskåren rådande

misstämningen på grund av vad som inom kåren betraktas såsom en

bristande uppskattning av dess uppgifter, arbetsprestationer och ansvar.

I det hela syntes kraven på landsfiskalerna på grund av tjänstens allmänna

natur förbliva sådana, att banan knappast torde bliva tillräckligt

lockande med mindre vid lönesättningen tillbörlig hänsyn toges till den

särskilda bundenheten, det betydande måttet av ansvar och påfrestningen

i denna befattning.

Utredningen har i detta sammanhang erinrat om att i direktiven rekommenderats

en prövning av möjligheterna att lätta rekryteringssvårigheterna

genom att vidga rekryteringsbasen till att omfatta exempelvis dugande

polismän, som icke avlagt studentexamen. Utredningen har uttalat, att någon

större ökning av antalet elever icke kunde väntas även med en mycket

generös tillämpning av den redan nu förefintliga rätten att dispensera från

kravet på studentexamen.

Under angivna omständigheter samt med hänsyn till att landsfiskalernas

arbetsuppgifter icke obetydligt ökats i svårighetsgrad och omfattning genom

de senaste årens utveckling och väsentligen genom den 1948 ikraftträdda

rättegångsreformen har utredningen funnit eu omprövning av löneställningen

i nuvarande läge i och för sig berättigad. En eventuell löneförbättring

måste emellertid enligt utredningen bliva av provisorisk natur med

hänsyn till bl. a. ovissheten om den framtida distriktsindelningen och om

arbetsbördans utveckling i vad anginge utsökningsgöromålen.

Vid övervägande av frågan om skälig löneställning för landsfiskalerna har

utredningen sökt finna jämförelsepunkter genom att undersöka arbetsuppgifterna

för häradsskrivarna, vilka i samband med uppbördsreformen inplacerats

i lönegrad (ia 27. Vid en avvägning av arbetsmängden, svårighetsgraden

av de beslut, som vederbörande hade att fatta, samt arbetsförhållandena

har utredningen funnit, att en lägre löneställning för landsfiska
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

lerna än för häradsskrivarna knappast framstode såsom rättvis. Utredningen

har förklarat, att den med den gjorda jämförelsen endast velat

framhålla, att en uppflyttning av landsfiskalstjänsterna i allmänhet till

jämställdhet med häradsskrivarna syntes vara principiellt försvarlig. Genom

en löneförbättringsåtgärd med detta syfte skulle vinnas, att landsfiskalskåren

erhölle ett påtagligt bevis på statsmakternas intresse av en rättvis avvägning

av löneställningen med hänsyn till arbetsuppgifter och ansvar.

Efter att ha berört olika synpunkter på lämpligheten att i nuvarande

samhällsekonomiska och statsfinansiella läge genomföra en löneförbättring

för landsfiskalerna har utredningen föreslagit, att en provisorisk lösning

utformades enligt följande grunder. Samtliga landsfiskaler, som nu tillhörde

lönegrad Ca 25, ävensom de, vilka tillhörde Ca 26, borde uppflyttas

till Ca 27. Som ett skäl för att icke uppflytta båda dessa

grupper två lönegrader har utredningen åberopat, att det icke varit

utredningen möjligt att f. n. taga ståndpunkt till frågan om differentiering

av de till lönegraderna Ca 25 och Ca 26 hörande landsfiskalstjänsterna, men

att den nuvarande uppdelningen på nämnda grader icke längre syntes stå

i rättvis relation till arbetsuppgifterna i resp. distrikt. Landsfiskalerna i

Ca 27, vilka samtliga tillhörde mycket stora distrikt, borde enligt utredningens

mening uppflyttas till Ca 29. De stora distrikten, vilka i allmänhet omfattade

en större stad eller kommuner med många tätorter, syntes under

inga förhållanden kunna klyvas i mindre distrikt.

Såsom ett alternativ till löneförbättring genom lönegradsuppflyttning har

utredningen föreslagit, att landsfiskalerna i Ca 25 och Ca 27 tillerkändes

ett provisoriskt lönetillägg med 1 200 kronor per år och landsfiskalerna i

Ca 26 ett dylikt tillägg om 600 kronor per år. Fördelen med att välja lönetillägg

skulle enligt utredningen vara, att beslutet på detta sätt klarare

framstode såsom en tillfällig åtgärd, vilken icke på samma sätt föregrepe

en slutlig lönegradsplacering. Den ekonomiska skillnaden vore obetydlig.

Viktigare vore skillnaden i pensionsrätt och vissa sociala förmåner in. m.

Denna omständighet syntes dock icke vara av avgörande betydelse, när

det gällde ett provisorium för en relativt kort tid.

Kostnaderna för en uppflyttning i lönegrad enligt utredningens förslag

ha beräknats till i runt tal 520 000 kronor, medan kostnaderna för ett provisoriskt

lönetillägg skulle stanna vid omkring 470 000 kronor.

Ledamoten av utredningen Mårtensson har beträffande denna fråga avgivit

särskilt yttrande av följande innehåll.

På det förberedande stadium, vari utredningsarbetet för närvarande befinner

sig, samt med hänsyn till det allmänna ekonomiska läget förefaller

det vara mindre lämpligt att nu förorda en provisorisk förbättring av landsfiskalernas

löner.

Om den stabiliseringspolitik på det ekonomiska området, som förordats

av regeringen och som vunnit anslutning från såväl flertalet politiska par
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 7(i.

tier som stora löntagargrupper, skall kunna genomföras, fordras i första

hand, att de grupper, som under senare år fått sina löner väsentligt förbättrade,

iakttaga stor återhållsamhet i sina lönekrav, framförallt under

det närmaste året. Visas icke denna återhållsamhet, kan det riskeras, att

stabiliseringsarbetet försvåras med påföljd att löntagarnas ekonomiska läge

ytterligare förvärras.

Med anledning härav har jag icke kunnat ansluta mig till kommitténs

förslag till rekommendation för en provisorisk löneförbättring för landsfiskalerna.

Kontoristerna. Utredningen har upplyst, att anledningen till att

kontoristernas lönefråga nu upptagits till behandling inom utredningen varit

upplysningar om stigande rekryteringssvårigheter, vilka särskilt berodde

på konkurrensen från det kommunala polisväsendet. En kommunalt anställd

ordinarie fjärdingsman hade numera regelmässigt lön enligt Ca 14.

Även konstaplarna i den statliga poliskåren i Boden tillhörde denna lönegrad.

Kriminalkonstapel hade hänförts till Ca 10 och överkonstapel till

Ca 19.

Vid överläggningar, som utredningen fört med representanter för kontoristerna,

hade dessa framfört önskemål om uppflyttning i lönehänseende,

så att de åtminstone komme i jämnhöjd med kommunalt anställda polismän.

Andra önskemål vore, att befattningshavarna skulle erhålla ordinarie ställning

samt att i vissa distrikt inrättades befattningar i 19 lönegraden.

För egen del har utredningen ansett, att en ombildning av kontoristtjänsterna

vore beroende av frågan om polisväsendets förstatligande, varom

särskild utredning f. n. påginge. Det vore därför enligt utredningens mening

icke möjligt att redan nu framlägga något förslag i detta ämne. Fara

förelåge emellertid, att personalläget i fråga om kontoristgruppen under

mellantiden ytterligare försämrades. Utredningen emotsåge en sådan utveckling

med oro och vore för sin del övertygad om att åtgärder redan nu

borde vidtagas för att göra banan mera konkurrenskraftig gentemot andra

verksamhetsgrenar, till vilka kontoristerna nu frestades att övergå. Den

åtgärd, som därvid låge närmast till hands, syntes vara att provisoriskt

medgiva en höjning av den nuvarande slutplaceringen till samma lönegrad

som fjärdingsmännens, d. v. s. 14 lönegraden. Enligt utredningens uppfattning

talade starka sakliga skäl för att åtminstone likställa dessa grupper.

Ordinarie tjänst syntes dock ännu icke böra komma i fråga med hänsyn

till att spörsmålet om kontoristtjänsternas framtida ställning ännu vore

oavgjord.

Med hänsyn till det anförda och för att kunna säkerställa rekrytering av

vakanta kontoristtjänster under den tid, som förflöte till dess organisationsfrågan

i sin helhet kunde upptagas, har utredningen såsom eu provisorisk

åtgärd föreslagit, att befattningarna som kontorist med polismans

förordnande vid landsfiskalskontoren placerades i lönegrad Ce 14 fr. o. in.

den 1 juli 1949. Den slutliga lönegradsplaeeringen komme all av utred
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

ningen behandlas i samband med avgivandet av utredningens definitiva

förslag.

Kostnaderna för att uppflytta ifrågavarande kontoristbefattningar en

lönegrad ha beräknats till i runt tal 44 000 kronor för år.

Yttrandena.

Landsfiskalerna. Två av de hörda myndigheterna — statskontoret

och riksräkenskapsverket — avstyrka förslaget om löneförbättring.

Statskontoret har framhållit, att resultatet av rekryteringen till landsfiskalsbanan

under år 1948 borde betraktas såsom uppmuntrande för den

framtida utvecklingen av personalläget. Ämbetsverket har understrukit, att

definitiv ställning till landsfiskalernas avlöningsvillkor kunde tagas först

sedan närmare erfarenhet vunnits rörande rättegångs- och uppbördsreformernas

inverkan på landsfiskalernas arbetsuppgifter samt landsfiskalsorganisationen

utformats med hänsyn till den nya kommunindelningen.

Vidare har statskontoret hänvisat till gjorda utfästelser om inkomstbegränsning.

Riksräkenskapsverket har uttalat, att förslaget innebär ett avsteg från de

uppdragna allmänna riktlinjerna för en stabilisering av löne- och prisnivån

och har funnit det välbetänkt, att man avvaktade åtminstone något års

erfarenhet beträffande verkningarna av den år 1948 genomförda löneförbättringen.

Övriga hörda myndigheter ha i huvudsak tillstyrkt en löneförbättring

för landsfiskalerna. Statens lönenämnd samt länsstyrelserna i Malmöhus

och Kopparbergs län ha dock tillstyrkt under förutsättning att hinder ej

möter ur statsfinansiella och samhällsekonomiska synpunkter. Tio länsstyrelser

ha å andra sidan uttryckligen framhållit, att tillstyrkan skett i

medvetande om det statsfinansiella läget.

Med bortseende från vissa erinringar i fråga om detaljspörsmål kunna

de framförda synpunkterna sammanfattas på följande sätt.

Den växande arbetsbördan för landsfiskalen, skärpta krav på hans förmåga

att handha kvalificerade uppgifter, ökat ansvar, svårigheter att på grund

av personalbrist erhålla semester samt större bundenhet vid tjänsten även

under fritid i jämförelse med de flesta andra tjänstemän ha vitsordats i

flertalet remissvar, övervägande antalet hörda myndigheter ha funnit den

nuvarande löneställningen uppenbarligen för låg och ansett en löneförbättring

vara ofrånkomlig, samt tillstyrkt den av utredningen förordade

lönegradsuppflyttningen. Samtidigt har i några yttranden understrukits,

att det ej vore rätt att låta en kår med så mångskiftande och ur samhällets

synpunkt betydelsefulla uppgifter vänta på en löneförbättring, som för

liinge sedan rättvisligen bort tillerkännas den. Med skärpa har framhållits,

att förbättringen borde skyndsamt genomföras samt att det låge fara i

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj.ts proposition nr 76.

dröjsmål. I flera yttranden har påpekats, att stor brist på kvalificerad personal

förelåge inom landsfiskalsorganisationen till följd av en alltför ringa

i-ekrytering, vilken hämmats av den låga löneställningen av sluttjänsten.

Antagningsnämnden har lämnat följande siffermässiga översikt av den

beräknade situationen beträffande rekryteringen av landsfiskalsbanan under

de år (1949—1953), då på banan nu befintliga elever och aspiranter

successivt avsluta sin utbildning.

1949

1950

1951

1952

1953

1954

Antalet vakanta landstiskalstjänster

på grund av pensionering ................

18

10

12

18

24

13

av annan anledning (uppskattat antal) ....

5

5

5

5

5

5

Underskott från närmast föregående år ......

10

10

4

11

28

5

33

25

21

34

57

23

Färdigutbildade aspiranter ..................

23

21

10

6

52

—

Underskott ................................

10

1

11

28

5

—

Engångsbehov av vikarier ..................

50

50

50

50

50

—

Totalt underskott ..........................

60

54

61

78

55

—

Till sammanställningen har fogats följande kommentar.

För närvarande finnas 112 landsfiskalselever och icke färdigutbildade

landsfikalsaspiranter. Av dessa beräknas 23 avsluta utbildningen under

våren och hösten 1949, 17 våren 1950 och 4 hösten samma år, sammanlagt

10 under år 1951, 6 våren 1952 och 52 våren 1953. Under ett vart av åren

1949—1953 beräknas respektive 23, 15, 17, 23 och 29 landsfiskalstjänster

bliva vakanta på grund av pensionering eller av annan anledning. Antalet

vakanta assistenttjänster minskat med antalet färdigutbildade aspiranter

utgör 10 vid ingången av år 1949. Såsom framgår av sammanställningen

kunna icke ens de i anledning av ledigblivna landsfiskalstjänster uppkommande

vakanserna å landsfiskalsassistenttjänst fyllas med färdigutbildade

landsfiskalsaspiranter. Antalet vakanta assistenttjänster kommer enligt

dessa beräkningar att åren 1949—1953 utgöra respektive 10, 4, 11, 28 och

5. Härtill kommer, att den kader av cirka 50 utbildade aspiranter, vilka ej

erhållit fast assistenttjänst och som avsetts att tagas i anspråk vid semestrar

och andra ledigheter på landsfiskals- och landsfiskalsassistenttjänst,

icke kan till någon del tillskapas. Den totala bristen på färdigutbildade

aspiranter under ifrågavarande period uppgår således enligt dessa beräkningar

till 60 år 1949, 50—55 år 1950, cirka 60 år 1951, nära 80 år 1952 och

55 år 1953. I verkligheten kommer emellertid bristen att bli ännu

större. Vid beräkningen har nämligen hänsyn icke tagits till avgången

bland landsfiskalsassistenterna och bland landsfiskalselever och landsfiskalsaspiranter.

Under de senaste sex åren ha i genomsnitt 9 elever och

aspiranter per år lämnat banan.

Rörande formen för och storleken av eu provisorisk löneförbättring ha

remissmyndigheterna haft olika uppfattningar. I vissa yttranden har förordats

en längre gående löneförbättring än den utredningen föreslagit.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 76‘.

Den av utredningen berörda frågan om en vidgad rekryteringsbas genom

meddelande i större omfattning än tidigare av dispens från villkoret att ha

avlagt studentexamen har upptagits av riksåklagarämbetet och antagningsnämnden.

Riksåklagarämbetet har funnit en sådan vidgning icke tillrådlig

med hänsyn till kravet på en fullt skickad landsfiskalsorganisation för

de krävande åklagaruppgifterna i den nya processen. Antagningsnämnden

har för sin del framhållit, att sådan dispens — frånsett vid antagningen

1942 jämlikt övergångsbestämmelserna till antagningskungörelsen — lämnats

i ett mindre antal fall samt att nämnden ansett sig därvid ha gått så

långt i eftergift som i det allmännas och sökandenas intresse varit försvarligt.

Samtidigt har nämnden upplyst, att antalet dispenssökande hittills

varit så obetydligt, att det ur rekryteringssynpunkt spelade ringa roll. Något

behov av att genom generella regler vidga rekryteringsbasen förelåge

ej enligt nämndens mening.

Kontoristerna. Utredningens förslag har avstyrkts av statskontoret

och statens lönenämnd. Statskontoret har därvid anfört, att vad ämbetsverket

uttalat beträffande landsfiskalerna, syntes i tillämpliga delar gälla

även kontoristerna. Lönenämnden har för sin del icke kunnat finna, att

utredningen förebragt avgörande skäl för en uppflyttning nu i lönegradshänseende

av ifrågavarande kontorister. Båda myndigheterna ha framhållit,

att den slutliga löneställningen för befattningshavarna vore beroende

av resultatet av pågående utredning rörande polisväsendets eventuella förstatligande.

Övriga hörda myndigheter ha tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat

detsamma utan erinran. Frånsett vissa förslag om ytterligare höjning av

kontoristernas löneställning utöver vad utredningen föreslagit innehålla

remissvaren sammanfattningsvis följande.

Svårigheterna att rekrytera kontoristtjänsterna vitsordas i flera remisssvar.

Därvid har framhållits, att del ur rekryteringssynpunkt vore starkt påkallat

med en löneförbättring. En länsstyrelse har uttalat, att utan en sådan

lönereglering torde de flesta kontoristtjänsterna snart komma att stå

vakanta. Vidare har framhållits, att lönerna för kontoristerna vore så låga,

att uppenbar risk förelåge att sedan vederbörande tillägnat sig en icke föraktlig

utbildning vid statens polisskola, de efter kortvarig tjänst på landsfiskalskontor

utbytte denna tjänst mot en niera inkomstbringande privat

syssla.

I några remissvar har förordats en högre löneställning än den av utredningen

föreslagna. Länsstyrelsen i Gotlands län har sålunda ansett starka

skäl tala för att placera dessa befattningshavare i lönegrad Ce 15. Även

länsstyrelsen i Gävleborgs län har funnit den föreslagna löneställningen

icke tillräckligt hög samt förordat, att befattningshavarna placeras i lägst

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

15

16 lönegraden för att efter genomgång av överkonstapelsklassen kunna

uppflyttas till 21 lönegraden.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och föreningen Sveriges

landsfiskalsbiträden ha i gemensamt yttrande hemställt, att den provisoriska

löneregleringen måtte genomföras fr. o. in. den 1 januari 1941) samt

att befattningshavarna beredas möjlighet att genomgå överkonstapelsklassen

vid polisskolan på samma villkor, som gälla för deras utbildning i

konstapelsklassen.

Departementschefen.

I sitt förslag till omorganisation av landsfiskalsbefattningarna förordade

1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning, att landsfiskalerna skulle

placeras i lönegrader, motsvarande Ca 25—Ca 27. Vid avvägningen av lönegradsplaceringen

hade de sakkunniga tagit hänsyn till bl. a. arten av de

på landsfiskalerna ankommande göroinålen, de skärpta kompetensbestämmelserna,

då gällande lönebestämmelser för befattningshavare i länsstyrelser

och inom andra förvaltningsområden samt uppbördskommitténs förslag

till lönereglering för häradsskrivare. Förslaget godtogs av föredragande

statsrådet och lämnades utan erinran av riksdagen.

Det nu av 1947 års landsfiskalsutredning framlagda förslaget innebär, att

landsfiskalerna i högsta lönegraden provisoriskt skulle placeras i 29 och

övriga landsfiskaler i 27 lönegraden. Som ett alternativ härtill har förordats,

att landsfiskalerna skulle erhålla ett motsvarande provisoriskt lönetillägg.

Till stöd för förslaget har utredningen anfört olika skäl. Arbetsbördan

för landsfiskalerna hade under senare år successivt ökats som en följd av

statsverksamhetens utveckling. Genomförandet av rättegångsreformen hade

tillfört befattningshavarna nya och delvis mera krävande uppgifter. På

grund av en alltför ringa tillströmning av rekryteringspersonal till banan

hade svårigheter uppstått för landsfiskalerna att erhålla semester samt att

under sådan och andra ledigheter få kompetenta vikarier. Icke minst med

hänsyn till den fortsatta rekryteringen vore en löneförbättring av sluttjänsterna

påkallad. Landsfiskalerna vore i högre grad än flertalet andra

tjänstemän bundna av sin tjänst även under fritid. Slutligen hade en jämförelse

mellan landsfiskalernas och häradsskrivarnas arbetsförhållanden

givit vid handen, att den lägre löneställningen för landsfiskalerna knappast

framstode såsom rättvis.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att den ökade arbetsbördan

på sina håll åsamkar landsfiskalerna övertidsarbete i en utsträckning,

som ej kan anses försvarlig. Till icke ringa del torde detta missförhållande

bottna i en ej fullt ändamålsenlig arbetsfördelning. Genom en

mera rationell uppdelning av göromålen torde vissa mindre kvalificerade

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

uppgifter kunna avlastas från landsfiskalerna och deras arbetsbörda därigenom

minskas. Detta förutsätter dock en översyn av den nuvarande biträdesorganisationen.

Frågan om biträdestilldelningen torde emellertid icke

kunna lösas definitivt förrän i samband med den nya distriktsindelningen.

Dock torde vissa provisoriska åtgärder kunna vidtagas för att bereda landsfiskalerna

arbetslättnad.

Svårigheterna för landsfiskalerna att erhålla semester och kompetenta

vikarier äro i hög grad beroende av rekryteringen. Utfallet av denna år

1948 med ett nettotillskott av 48 elever mot 2 år 1947 måste enligt min

mening betecknas som förhållandevis gott. Till icke ringa del torde detta

ha berott på samma år genomförda förbättringar för rekryteringspersonalen

samt den intensifierade upplysningsverksamhet, som i samband därmed

bedrivits av antagningsnämnden. Den av antagningsnämnden beräknade

bristen på rekryteringspersonal är emellertid avsevärd. Ännu så sent som

år 1953 skulle sålunda det totala underskottet av rekryteringspersonal

uppgå till 55. I denna siffra är ej inräknad avgången under 5 år av aspiranter

och elever, vilken i genomsnitt uppgått till 9 per år. Ej heller har

därvid hänsyn tagits till avgången av assistenter. Det torde icke vara möjligt

att öka elevantagningen så, att personalbristen kan fyllas på allenast

ett år. Därest elevantagningen i fortsättningen kan hållas uppe vid samma

omfattning som under sistförflutna år och avgången av rekryteringspersonal

begränsas, torde balans mellan behov och tillgång på kvalificerad personal

kunna uppnås under åren närmast efter 1953. En utveckling i denna

riktning förutsätter dock, att anställningsförhållandena äro sådana, att

yrket kan konkurrera med andra levnadsbanor. Härvid är givetvis lönesättningen

av sluttjänsterna av stor betydelse.

Med landsfiskalstjänsten är förbunden ett icke ringa mått av ansvar och

uppgifterna äro i många fall krävande. Framförallt rättegångsreformen har

på senare år i vissa hänseenden medfört skärpta krav på de personliga

kvalifikationerna hos landsfiskalerna. Reformen har också såsom utredningen

framhållit tillfört dem nya och mera kvalificerade uppgifter.

Nu anförda omständigheter kunna enligt min mening i och för sig utgöra

skäl för en omprövning av landsfiskalernas löneställning. Med hänsyn till

den allmänna återhållsamhet, som i rådande ekonomiska läge måste prägla

budgeten, anser jag mig dock icke kunna tillstyrka, att en sådan omprövning

nu kommer till stånd.

För att bereda landsfiskalerna arbetslättnad i viss utsträckning anser

jag emellertid, att den icke-ordinarie personalen i de mera arbetstyngda

distrikten bör ökas. Härför torde såväl kontorister med polismans förordnande

som biträden för kontorsgöromål böra anställas.

Beträffande uppflyttningen av kontoristerna med polismans förordnande

från Ce 13 till Ce 14 har utredningen framhållit, att en kommunalt anställd

fjärdingsman numera regelmässigt har lön enligt lönegrad Ca 14. Jag vill

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

även erinra, att 1948 års riksdag bifallit förslag om uppflyttning av de

extra ordinarie konstaplarna vid poliskåren i Boden till sistnämnda lönegrad

samt att poliskonstaplarna i städerna i regel erhållit motsvarande lönegradsplacering.

Som en följd härav torde även nu ifrågavarande befattningshavare

böra erhålla den föreslagna löneförbättringen. Jag tillstyrker alltså

utredningens förslag i denna del. Lönegradsuppflyttningen bör genomföras

fr. o. m. nästa budgetår. Befattningshavarna i 14 lönegraden torde böra

benämnas konstapel.

Omläggning av distriktsåklagarkursen.

I skrivelsen den 5 november 1948 har landsfiskalsutredningen föreslagit

en omläggning av distriktsåklagarkursen vid Stockholms högskola samt

höjning av ersättningen till kurslärarna.

Nuvarande ordning.

Landsfiskalselev, som icke avlagt juris kandidatexamen, hänvisas efter

provtjänstgöring att genomgå särskild distriktsåldagarkurs. Sådan kurs

anordnas vid Stockholms högskolas stats- och rättsvetenskapliga avdelning.

Kursen avslutas med distriktsåklagarexamen.

Utbildningen omfattar examensämnena finansrätt, förvaltningsrätt, privaträtt,

straffrätt och processrätt. Dessutom fordras genomgång av den för

juris studerande anordnade propedeutiska kursen i civilrätt, straffrätt och

processrätt. Kunskapsfordringarna överensstämma i ämnena finansrätt

och förvaltningsrätt med fordringarna för samma ämnen i juris kandidatexamen

och i ämnet privaträtt väsentligen med dem, som krävas i detta

ämne för statsvetenskaplig-juridisk examen. I ämnena straffrätt och processrätt

motsvara kraven i huvudsak fordringarna i juris kandidatexamen.

Studieplanen förutsätter f. n. en normal studietid av fyra terminer. Under

den första terminen skall den propedeutiska kursen genomgås och undervisning

meddelas i ett av ämnena finansrätt, förvaltningsrätt och privaträtt.

Under den andra terminen sker undervisning i de båda återstående

av de angivna ämnena. De två sista terminerna skola ägnas åt undervisning

i straffrätt och processrätt. Ämnena skola studeras och tentamina avläggas

i samma ordning, i vilken undervisning meddelas.

Den första distriktsåklagarkursen tog sin början hösten 1944. Nya kurser

ha anordnats hösten 194G och hösten 1948. Avsikten har varit att även i

fortsättningen låta kurserna taga sin början på hösten varje år med jämnt

årtal. Aspiranterna deltaga därvid vartannat år i den ordinarie undervisning,

som Stockholms högskola årligen anordnar för juris kandidatexamen

i ämnena finansrätt och förvaltningsrätt. I ämnet privaträtt har vart annat

år anordnats kurs för landsfiskalsaspiranter och vart annat år för studerande,

som skola avlägga statsvetenskaplig-juridisk examen. I ämnet straff2—

Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 1 sand. Nr 76.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

rätt ha aspiranterna delvis kunnat deltaga i den ordinarie undervisningen

för juris studerande, men därutöver har särskild undervisning anordnats.

Så har även skett i ämnet processrätt.

Den särskilda undervisningen omfattar: undervisningskurs i privaträtt

om 55 timmar, preparandkurs i straffrätt om 60 timmar, examinatorium i

straffrätt om 15 timmar, preparandkurs i processrätt om 60 timmar samt

examinatorium i processrätt om 40 timmar.

Undervisningen är avgiftsfri för eleverna.

Efter avläggandet av distriktsåklagarexamen hänvisas aspirant till genomgång

av polischefskurs vid statens polisskola i Stockholm. Sådan kurs

avser att bibringa kunskaper i vissa polisvetenskapliga ämnen, såsom kriminalteknik,

polistaktik, rättsmedicin in. m.

Då distriktsåklagarkurs hittills anordnats endast vartannat år, ha aspiranter,

som antagits år med udda årtal, måst vänta ett år efter fullgjord

praktik, innan de kunnat få tillträde till kursen. För att ge dem tillfälle

att utnyttja väntetiden har antagningsnämnden medgivit, att de få genomgå

polischefskurs före distriktsåklagarkurs. Därigenom ha de vunnit ungefär

ett halvår. Under den övriga väntetiden ha dessa aspiranter normalt brukat

beredas arbete på landsfiskalskontor eller hos landsfogde samt ha under

senare tid i stor utsträckning utnyttjats även för vikariat.

Det har emellertid visat sig vara förenat med olägenheter, att distriktsåklagarkurserna

anordnats endast vartannat år. Denna ordning medför i

första hand, att halva antalet aspiranter genomgå polischefsutbildning innan

de förvärvat nödiga juridiska kunskaper, vilket är till men för polisutbildningens

effektivitet. Dessa aspiranter förlora dessutom ett halvt år i väntetid

i jämförelse med de kamrater, som antagits år med jämna årtal. Det har

även visat sig mindre lämpligt att vid den koncentrerade undervisning, som

meddelas under distriktsåklagarkursen, ha ett så stort antal deltagare som

två årgångar elever samtidigt, varjämte tentamensbördan blir mycket betungande

för lärarna.

Enligt de nuvarande ersättningsnormerna utgår ersättning till ordinarie

lärare vid högskolan eller docent med 50 kronor per timma samt till biträdande

lärare med 30 kronor. För examination utgår ett särskilt arvode

av 15 kronor per elev i ämnena straff- och processrätt samt 10 kronor per

elev i övriga ämnen. Därutöver skall av statsverket till högskolan

utbetalas 2 800 kronor som bidrag till högskolans administrationskostnader

samt 2 000 kronor till en av avdelningen utsedd studieledare, allt per hel

kurs, ävensom bränsle- och ljusavgift för varje elev och termin med 30

kronor.

Med utgångspunkt från ett elevantal av 40 per kurs kunna kostnaderna

sammanfattas så som skett i vidstående tablå.

I enlighet med tabellen skulle årskostnaderna uppgå till 10 750 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition nr 76.

19

Ämne

Tent amensavgif t

Arvode

Summa

Propedeutisk kurs................

40 x 10: —

—

400: —

Finansrätt ......................

40 x 10: —

—

400: —

Förvaltningsrätt..................

40 X 10: —

—

400: —

Privaträtt........................

40 X 10: —

55 X 50: —

3150:—

Straffrätt ........................

40 X 15: —

60 X 30: —

—

15 X 50: —

3 150: —

Processrätt ......................

40 X 15: —

60 X 30: —

—

40 X 50: —

4 400: —

Studieledaren ....................

—

4 X 500: —

2 000: —

Administrationskostnader..........

—

—

2 800: —

Bränsle- och ljusavgift............

4 X 40 X 30: —

—

4 800: —

21 500: —

Utredningens förslag.

Kurs påbörjas varje höst för ett minskat antal aspiranter (ca 20—25).

Med hänsyn till minskningen av elevantalet samt till den förbättrade tillgången

till för kursdeltagarna lämpad kompendie- och annan studielitteratur

kan antalet kurstimmar reduceras utan men för undervisningens effektivitet.

Högskolans ordinarie juridiska undervisning kan utnyttjas i ökad

utsträckning. Den nuvarande väntetiden på ett halvt år för de aspiranter,

vilka inträda på banan år med udda årtal, skulle härigenom försvinna. Därmed

inbesparades den till aspiranterna under detta halvår utgående ersättningen

om 300 kronor i månaden, dvs. 36 000 kronor för en årskull om 20

elever. Omläggningen anses även medföra flera fördelar ur studiesynpunkt.

Den viktigaste skulle vara, att undervisningen i juridik alltid komme att

föregå polischefskursen och att aspiranternas utbildningstid bleve lika lång,

vare sig de började år med jämnt eller år med udda årtal. Undervisningen

skulle i högre grad bygga på deltagarnas självständiga studier av litteratur

och kompendier. Genom den ökade samundervisningen skulle bättre kontakt

kunna vinnas med de juris studerande. Det minskade elevantalet borde

bidraga till att underlätta en mera personlig handledning från lärarnas

sida. De svårigheter högskolan f. n. hade att erhålla kompetenta lärarkrafter

för denna undervisning skulle i någon mån minskas genom begränsningen

av timantalet.

Studieplanen komme att få följande utseende. Under den första höstterminen

genomgås den ordinarie propedeutiska kursen samt den ordinarie

kursen i finansrätt. Under följande vårtermin studeras förvaltningsrätt i anslutning

till den ordinarie kursen i ämnet samt privaträtt. De f. n. vartannat

år hållna kurserna i privaträtt för statsvetenskapsstuderande sammanföras

härvid med kurserna för landsfiskalsaspiranterna till gemensamma årliga

kurser och timantalet minskas — med hänsyn till förbättrat kompendiematerial

— från 55 till 40. Under tredje terminen studeras straffrätt, varvid

30 timmar av den ordinarie undervisningskursen begagnas i stället för nu
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

varande 25. Den särskilda preparandkursen skulle då kunna slopas, varvid

dock exaniinatoriet för aspiranter, vilket skulle hållas årligen, finge utökas

från 15 till 30 timmar. I processrätt kan samordning med den ordinarie

undervisningen i ämnet ej åstadkommas, då aspiranterna måste läsa detta

ämne sist, dvs. under andra vårterminen, medan den ordinarie kursen endast

hålles under höstterminerna. Även i detta ämne kan preparandkursen

om 60 timmar utgå, därest det särskilda exaniinatoriet för aspiranter utökas

från 40 till 60 timmar.

Den särskilda undervisningen skulle alltså komma att omfatta: undervisningskurs

i privaträtt om 40 timmar, examinatorium i straffrätt om 30

timmar samt examinatorium i processrätt om 60 timmar.

Utredningen har även föreslagit en höjning av timersättningen för ordinarie

lärare vid högskolan eller docent från 50 till 75 kronor. Biträdande

lärare skulle enligt den föreslagna studieplanen icke behöva anlitas, varför

den timersättning om 30 kronor, som nu utginge för preparandkurserna i

straff- och processrätt, kunde slopas. I detta sammanhang har utredningen

anfört, att det vore naturligt, att en övergång till mera akademiska former

för undervisningen med iordningställande av lämplig litteratur och kompendier

för självstudier samt mera koncentrerad undervisning måste på lärarna

ställa större krav, vilka i och för sig motiverade en högre ersättning. Det

förefölle vidare rimligt, att anpassning skedde till de höjda levnadskostnaderna,

såsom skett beträffande den statliga lönesättningen över lag. Det

finge även framhållas, att Stockholms högskola vore en privat institution,

som icke kunde åläggas att vidtaga den föreslagna omläggningen utan att

hänsyn toges till högskolelärarnas synpunkter och önskemål. Därest en

överenskommelse om omläggningen icke skulle kunna vinnas, finge statsmakterna

vara beredda att överflytta kursen till Uppsala eller Lunds universitet,

varmed emellertid skulle följa vissa svårigheter och ökade kostnader,

enär universiteten saknade motsvarighet till de fria undervisningskurser,

som funnes vid Stockholms högskola och som vore en väsentlig

förutsättning för den nuvarande studieordningen för landsfiskalsaspiranterna.

Vidare har utredningen — sedan krav därom framställts av lärarna —

föreslagit en höjning av tentamensavgiften till ett för samtliga examensärnnen

lika belopp av 20 kronor. Därvid har icke inbegripits det förhör, som

avslutar den propedeutiska kursen. För detta förhör har nuvarande ersättning,

10 kronor, ansetts böra bibehållas.

Årskostnaderna för en undervisningskurs skulle vid bifall till nu nämnda

förslag bliva de, som vidstående tabell utvisar.

Kostnadsökningen skulle alltså uppgå till (16 650 — 10 750) 5 900 kronor,

varav 3 550 kronor skulle belöpa på arvoden och tentamensavgifter samt

2 350 kronor på övriga kurskostnader.

Denna kalkyl måste emellertid enligt utredningen kompletteras med hän
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

21

Ämne

Tentamensavgift

Arvode

Summa

Propedeutisk kurs................

20 X 10: —

—

200

—

Finansrätt ......................

20 X 20: —

—

400

—

Förvaltningsrätt..................

20 x 20: —

—

400

—

40 X 75:—1

20 x 20:—

1 900

—

Straffrätt........................

20 X 20: —

2

30 X 75: —

2 650

_

Processrätt ......................

20 X 20: —

60 X 75: —

4 900

—

Studieledaren ....................

—

2 X 500: —

1 000

—

Administrationskostnader..........

—

—

2 800

—

Bränsle- och ljusa vgift............

2 X 40 x 30: —

—

2 400

—

16 650

—

1 Delas mellan staten och högskolan med hänsyn till högskolans intresse av att årlig

kurs finnes tillgänglig för studerande till statsvetenskaplig-juridisk examen.

synstagande till den ersättning — 300 kronor per elev och månad — som

numera utgår till aspiranterna under studietiden. Under den nuvarande

väntetiden på ett halvt år har staten att för en årskull på 20 aspiranter

utgiva en sammanlagd arvodesersättning till ett belopp av 18 000 kronor.

Detta belopp skulle årligen insbesparas vid övergång till årliga distriktsåklagarkurser.

Om från denna summa droges den årliga merkostnaden enligt

ovan gjorda kalkyl, 5 900 kronor, bleve nettoresultatet en årlig kostnadsminskning

av 12 100 kronor.

Utredningen har slutligen förordat, att förslagen genomfördes fr. o. m.

den 1 juli 1949.

Yttrandena.

I yttrandena har förslaget till omläggning av distriktsåklagarkursen

genomgående tillstyrkts av remissinstanserna. Riksåklagarämbetet har

dock ifrågasatt huruvida icke en undersökning borde företagas om möjlighet

föreligger att anordna distriktsåklagarkurser vartannat år vid Stockholms

högskola och vartannat år vid universitetet i Lund. Ämbetet har upplyst,

att det enligt inhämtade uppgifter icke vore uteslutet att sådana kurser

skulle kunna anordnas i Lund. Stgrelsen för Stockholms högskola har

framhållit, att den föreslagna anordningen i ämnet privaträtt icke vore helt

lycklig, då ämnesområdet för distriktsåklagarexamen och för statsvetenskaplig

examen icke borde vara alldeles sammanfallande. Anordningen

kunde emellertid godtagas såsom ett provisorium, framtvunget av bl. a.

bristen på lärarkrafter.

Förslaget om höjning av arvodena har avstyrkts av statskontoret. En

sådan höjning skulle enligt ämbetsverket stå i strid mot strävandena att

åstadkomma allmän inkomstbegränsning samt medföra konsekvenser beträffande

bisysslearvoden på olika håll inom förvaltningen. I övriga remisssvar

har förslaget i denna del tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Departementschefen.

Vid anmälan den 25 februari 1944 av propositionen nr 145/1944 angående

anslag till landsfiskalerna in. fl. för budgetåret 1944/45 uppdrog föredragande

departementschefen riktlinjerna för hur landsfiskalsaspiranternas

teoretiska utbildning skulle anordnas. Därvid anförde han, att utformningen

av distriktsåklagarkursen endast till sina grundlinjer borde betraktas

som definitiv. Vad anginge detaljerna såsom kursplaner in. m. borde

de erfarenheter, som vunnes vid de första kurserna, få bli bestämmande för

kursernas slutliga utformning.

Utredningens förslag innebär en omläggning av distriktsåklagarkursen

så till vida, att den göres årlig. I samband därmed har föreslagits slopande

av vissa delar av den särskilda undervisningen för landsfiskalsaspiranterna

samt en övergång till studier i något friare former än hittills. Såsom utredningen

framhållit skulle vissa fördelar vinnas genom den föreslagna

omläggningen. Med hänsyn härtill tillstyrker jag omläggning av kursen i

enlighet med förslaget. Den härav föranledda kostnadsökningen beräknar

jag till 2 350 kronor.

Kursen bör som hittills varit fallet tills vidare förläggas till Stockholms

högskola.

Utredningens förslag innefattar även en höjning av timarvodena till de

lärare vid Stockholms högskola, som meddela särskild undervisning i

distriktsåklagarkursen, samt en ökning av tentamensavgifterna för flertalet

ämnen. I likhet med statskontoret anser jag mig icke kunna tillstyrka

dessa förslag.

Vissa förslag av länsstyrelserna m. m.

Länsstyrelserna ha, såvitt gäller befattningar, som skola upptagas på

personalförteckningen, föreslagit, att ordinarie kontorsbiträdestjänster inrättas

för 19 icke-ordinarie biträden. Länsstyrelsen i Jämtlands lån har upplyst,

att den å övergångsstat uppförda befattningen som kanslibiträde i

Ca 11 i Brunflo distrikt, vars innehavare erhållit avsked under 1946, kan

indragas. Vidare har länsstyrelsen i Norrbottens län meddelat, att kanslibiträdet

å övergångsstat i Ca 11 i Edefors distrikt numera beviljats avsked

från sin tjänst.

Departementschefen.

I enlighet med länsstyrelsernas förslag förordar jag, att 19 icke-ordinarie

biträden enligt grunderna för den reglerade befordringsgången för biträdespersonal

fr. o. m. nästa budgetår erhålla ordinarie kontorsbiträdestjänster.

Antalet ordinarie lcontorsbiträden skulle vid bifall härtill uppgå till 141.

De två på övergångsstat uppförda kanslibiträdestjänsterna i Brunflo och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 76. 23

Edefors distrikt torde fr. o. m. nästa budgetår avföras från personalförteckningen.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att Kungl. Maj :t genom beslut

denna dag i anledning av bl. a. ändrad domsagoindelning förordnat,

med tillämpning fr. o. m. den 1 april 1949, att Hällestads landsfiskalsdistrikt

skall upphöra samt att innehavaren av landsfiskalstjänsten i distriktet skall

tills vidare tjänstgöra vid länsstyrelsen i Östergötlands län. Till följd härav

torde landsfiskalstjänsten, vilken är placerad i Ca 25, böra överföras från

ordinarie stat till övergångsstat. Innehavaren av tjänsten har förklarat sig

icke ha något att erinra häremot.

Jag torde härjämte få anmäla, att Kungl. Maj :t förordnat dels den 26

juni 1948, att Fredrika landsfiskalsdistrikt skall upphöra fr. o. m. den

1 augusti samma år, dels den 24 september sagda år att i Sollefteå landsfiskalsdistrikt

skola vara anställda två landsfiskaler, av vilka den ene skall

vara polischef och allmän åklagare i Ca 26 samt den andre utmätningsman

i Ca 25. Genom sistnämnda beslut har vidare innehavaren av den indragna

landsfiskalstjänsten i Fredrika distrikt utnämnts att vara utmätningsman

i Sollefteå distrikt.

Slutligen torde få anmälas, att Kungl. Maj:t den 10 december 1948 i anledning

av indragning av Spånga landsfiskalsdistrikt föreskrivit, att i Solna

landsfiskalsdistrikt skall fr. o. in. den 1 januari 1949 vara anställd ytterligare

en landsfiskal, placerad i Ca 26, vilken skall vara allmän åklagare.

Till sistnämnda tjänst har landsfiskalen i Spånga distrikt förflyttats.

Anslagsberäkningar.

Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar.

Anslag Nettoutgilt

1947/48 .............................. 9 830 000 10 881 311

1948/49 (statsliggaren s. 993—998) ...... 10 900 000 —

1949/50 (förslag) ...................... 11 800 000 —

Kungl. Maj :t har den 14 maj 1948 fastställt följande avlöningsstat för

landsfiskalerna m. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1948/49:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis

............................................ kronor

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis . . »

3. Arvoden till landsfiskalselever m. fl., förslagsvis »

4. Tilläggsförmåner åt befattningshavare å äldre stat,

förslagsvis .................................... »

5. Rörligt tillägg, förslagsvis........................ »

5 250 000

4 200 000

350 000

3 000

1 114 900

Summa kronor 10 917 900

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Särskilda uppbördsmedel.

Ersättning från Trollhättans och Karlskoga städer ... kronor 17 900

Summa förslagsanslag kronor 10 900 000

Enligt av länsstyrelserna gjorda beräkningar skulle för budgetåret

1949/50 behöva anvisas tillhopa 11 743 048 kronor.

Departementschefen.

Under anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat ha länsstyrelserna uppskattat anslagsbehovet för nästa

budgetår för grundlöner och vikariatsersättningar till 5 280 027 resp. 2 100

kronor. Belastningen å posten utgjorde budgetåret 1947/48 i runt tal

5 111 000 kronor. Kostnaderna för grundlöner åt de 19 icke-ordinarie biträden,

som enligt vad jag förordat böra erhålla ordinarie kontorsbiträdestjänster,

uppgå till i runt tal 87 000 kronor. Med utgångspunkt från belastningen

under förra budgetåret uppskattar jag kostnaderna för grundlöner

åt ordinarie tjänstemän för nästa budgetår till (5 111 000 + 87 000) 5 198 000

kronor. För vikariatsersättningar torde böra avses 2 000 kronor. Posten bör

alltså bestämmas till (5 198 000 + 2 000) 5 200 000 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal

skulle enligt länsstyrelsernas äskanden för nästa budgetår uppföras med

4 995 882 kronor. Föregående budgetår belastades anslagsposten med i runt

tal 4 558 000 kronor. Härav utgjorde ca 3 839 000 kronor grundlöner, omkring

139 000 kronor vikariats- och övertidsersättningar samt i runt tal

580 000 kronor kostnader för tillfällig personal. Posten bör å ena sidan

minskas med kostnaderna för grundlöner åt de biträden, som i det föregående

föreslagits skola få ordinarie anställning, eller med 87 000 kronor.

Å andra sidan föranledes ökning av grundlönerna av den föreslagna löneförbättringen

för kontoristerna med polismans förordnande. Kostnaderna

härför beräknar jag i likhet med utredningen till 44 000 kronor. En ytterligare

uppräkning av grundlönerna erfordras med 350 000 kronor för avlöning

till aspiranter, som antagits under innevarande budgetår eller som

kunna beräknas bliva antagna under återstoden av detta och under nästa

budgetår, samt för lönegradsuppflyttningar av aspiranter. Lönegrads- och

löneklassuppflyttningar i övrigt kunna beräknas till 135 000 kronor. Till

grundlöner skulle alltså erfordras (3 839 000 — 87 000 + 44 000 + 350 000 +

135 000) 4 281 000 kronor. Vikariats- och övertidsersättningar torde böra

upptagas med 139 000 kronor. I enlighet med vad jag tidigare anfört bör

biträdespersonalen på landsfiskalskontoren i viss omfattning ökas för att

bereda landsfiskalerna lättnad i arbetsbördan. Kostnadsökningen i anledning

härav beräknar jag till 100 000 kronor. Med tillägg för tillfällig personal

av ett belopp motsvarande medelsåtgången under budgetåret 1947/48

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

skulle alltså anslagsposten i sin helhet böra upptagas till (4 281 000 4- 139 000 + 100 000 + 580 000) 5 100 000 kronor.

Anslagsposten till arvoden till landsfiskalselever in. fl. —

belastad med i runt tal 117 000 kronor budgetåret 1947/48 — beräknar jag

med hänsyn till den ökade rekryteringen till 360 000 kronor.

Under förra året togs posten till tilläggsförmåner åt befattningshavare

å äldre stat ej i anspråk. Länsstyrelserna ha ej heller

för nästa budgetår beräknat några utgifter från densamma. Posten torde

därför böra utgå ur avlöningsstaten.

För rörligt tillägg erfordras 1 158 000 kronor.

I ersättning från städerna Trollhättan och Karlskoga

kan antagas komma att inflyta 18 000 kronor.

Enligt de gjorda kalkylerna skulle till avlöningar till landsfiskalerna m. fl.

för nästa budgetår behöva anvisas ett anslag av (5 200 000 + 5 100 000 +

360 000 + 1 158 000 — 18 000) 11 800 000 kronor.

Landsfiskalerna m. fl.: Omkostnader.

Anslag

1946/47 ............................ 1 794 000

1947/48 ............................ 2 063 000

1948/49 (statsliggaren s. 998—1003) .... 2 063 000

1949/50 (förslag) .................... 2 200 000

Kungl. Maj:t har den 14 maj 1948 fastställt följande omkostnadsstat för

landsfiskalerna m. fl., att tillämpas under budgetåret 1948/49:

Nettoutgift

2 209 376

2 504 530

Omkostnadsstat.

1.

2.

3.

4.

Sjukvård in. m., förslagsvis .................

Reseersättningar, förslagsvis.................

Expenser, förslagsvis .......................

Övriga utgifter:

a) Antagningsnämndens verksamhet,

förslagsvis ...................... kronor

b) Lokalbidrag in. m., förslagsvis .... »

c) Handledning under landsfiskalsaspi
ranternas

praktiska polistjänstgöring,

högst ...................... »

d) Kostnader för distriktsåklagarkurs,

förslagsvis ...................... »

e) Kostnader för tjänstedräkt, förslagsvis

........................ »

2 000

375 000

1 000

12 000

13 000

kronor

35 000

900 000

725 000

403 000

Summa kronor 2 063 000

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 samt. Nr 76.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Länsstyrelserna ha uppskattat medelsbehovet för nästa budgetår till sammanlagt

2 524 690 kronor.

I detta sammanhang torde jag få anmäla, att länsstyrelserna i Jönköpings

och Norrbottens län i skrivelser den 1 resp. 23 april 1948 hemställt

om medel för inköp av reseskrivmaskiner åt landsfiskalerna. Framställningarna

ha motiverats med att landsfiskalerna efter rättegångsreformens

genomförande ofta måste upprätta förhörsprotokoll på platser, där skrivmaskin

ej funnes att tillgå. Genom inrikesdepartementets försorg har verkställts

utredning om behovet av sådana maskiner inom samtliga län.

Departementschefen.

Anslagsposten till sj ukvård m. m. torde böra upptagas med oförändrat

belopp, 35 000 kronor.

För reseersättningar förbrukades under föregående budgetår

1 081 000 kronor. Med hänsyn härtill torde medelsanvisningen böra något

ökas. Jag vill dock förorda, att för nästa budgetår icke beräknas större belopp

än 950 000 kronor.

Framställningarna om inköp av reseskrivmaskiner anser jag mig kunna

tillstyrka på så sätt, att successiv anskaffning sker inom ramen för de medel,

som anvisas länsstyrelserna till landsfiskalernas m. fl. expenser.

Belastningen på denna post uppgick förra budgetåret till 910 000 kronor.

Jag föreslår, att posten för nästa budgetår anvisas med 775 000 kronor,

varav 700 000 kronor för eget behov och 75 000 kronor för annat än eget

behov.

De i anslagsposten till övriga utgifter ingående delposterna till antagningsnämndens

verksamhet, handledning under landsfiskalsaspiranternas

praktiska polistjänstgöring och kostnader för tjänstedräkt torde böra

anvisas med oförändrade belopp eller med resp. 2 000, 1 000 och 13 000 kronor.

Delposten till lokalbidrag m. in., vilken förra budgetåret belastades med

i runt tal 434 000 kronor, torde böra uppräknas. Jag förordar, att posten

för nästa budgetår uppföres med 410 000 kronor. I enlighet med vad jag

tidigare föreslagit bör delposten till kostnader för distriktsåklagarkurs

höjas med 2 350 kronor. Posten bör på grund härav bestämmas till 14 350

kronor, vilket belopp torde avrundas till 14 000 kronor. Anslagsposten till

övriga utgifter bör alltså uppföras med (2 000 + 1 000 + 13 000 + 410 000 +

14 000) 440 000 kronor.

Enligt dessa beräkningar skulle anslaget för nästa budgetår behöva anvisas

med (35 000 + 950 000 + 775 000 + 440 000) 2 200 000 kronor.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

a) besluta, att å personalförteckningen för landsfiskalerna

m. fl. skola upptagas 141 ordinarie lcontorsbiträdestjänster,

att från ordinarie stat till övergångsstat skall överföras

1 landsfiskal i lönegrad Ca 25 samt att från personalförteckningen

skola avföras 2 tjänster som kanslibiträde å

övergångsstat i lönegrad Ca 11;

b) godkänna följande avlöningsstat för landsfiskalerna

m. fl., att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1949/50:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis .................. kronor 5 200 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis .................. » 5 100 000

3. Arvoden till landsfiskalselever m. fl.,

förslagsvis ...................... » 360 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.......... » 1 158 000

Summa kronor 11 818 000

Särskilda uppbördsmedel.

Ersättning från Trollhättans och Karlskoga

städer .................... kronor 18 000

Summa förslagsanslag kronor 11 800 000;

c) till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar under elfte huvudtiteln

för budgetåret 1949/50 anvisa ett förslagsanslag

av 11 800 000 kronor;

d) till Landsfiskalerna m. fl.: Omkostnader under elfte

huvudtiteln för budgetåret 1949/50 anvisa ett förslagsanslag

av 2 200 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Olofsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:186 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för budgetåret 1949/50 till Statens uppfostringsan a1 i texten
  2. SU 1949:94 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående anslag för budgetåret 1949/50 till landsfiskalerna m. fl. s. 8 i texten