Angående garnisonssjukhusets i Sollefteå framtida ställning
9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1949:88, Angående garnisonssjukhusets i Sollefteå framtida ställning
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 88.
1
Nr 88.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående garnisonssjukhusets
i Sollefteå framtida ställning; given
Stockholms slott den 25 februari 1,949.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Allan Vougt.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 25 februari 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Wetjne, Kock, Andersson.
Efter gemensam beredning med chefen för inrikesdepartementet anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, fråga om garnisonssjukhusets
i Sollefteå framtida ställning och anför därvid följande.
1 —476 4!i Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 saml. Nr 88.
2
Kungl Maj:ts proposition nr 88.
Garnisonssjukhuset i Sollefteå, vilket är uppfört i anslutning till Västernorrlands
regementes kaseimetablissement, är avsett för medicinska fall.
Antalet sängar vid sjukhuset uppgår till 90. Sjukhuset är i första hand avsett
för personal tillhörande försvaret. Mellan kronan och Västernorrlands läns
landsting har emellertid slutits ett den 31 mars och den 30 april 1944 dagteek
nät avtal, enligt vilket, så långt utrymmet med hänsyn till arméns behov det
medgiver, även civila sjuka, som tillhöra landstingsområdet, skola mottagas
på sjukhuset för vård samt för poliklinisk undersökning och behandling. Det
sålunda träffade samarbetsavtalet gäller för en tid av 10 år, räknat från den
1 juli 1943. Därest avtalet icke från någondera partens sida uppsäges före den
1 juli 1952, skall avtalet fortfara att gälla tills vidare med en ömsesidig upp
sägningstid av 1 år.
I en till försvarets sjukvårdsförvaltning ställd, den 12 december 1944 dagtecknad
skrivelse anhöll Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott, att
sjukvårdsförvaltningen måtte, på sätt som kunde finnas lämpligt, i samarbete
med landstinget företaga en förutsättningslös och allsidig utredning beträffande
den gemensamma civila och militära sjukvårdens organisation inom
Sollefteå. Förvaltningsutskottet ez-inrade om de olägenheter i organisatoriskt
m. fl. hänseenden, som äro förenade med det förhållandevis långa avståndet
mellan de båda samarbetande sjukvårdsinrättningarna i staden, länslasarettet
och garnisonssjukhuset. Enligt utskottets mening borde utredningen syfta till
en sjukvårdsorganisation, som bättre än den nuvarande tillgodoser kravet på
en tidsenlig men ändock driftsekonomiskt billig sjukvård. Vidare borde övervägas
möjligheterna att antingen sammanföra sjukvården i byggnader å nuvarande
lasarettsområdet eller i byggnader å det område, som disponeras av
garnisonssjukhuset.
Skrivelsen öveziämnades till ledamoten av riksdagens andra kammare
J. E. G. Fast, vilken enligt Kungl. Maj ds bemyndigande den 12 maj 1944 tillkallats
för att inom försvarsdepartementet biträda med utredning rörande
vissa sjukhusfrågor vid arméns truppförband.
Med skrivelse den 9 januari 1946 överlämnade utredningsmannen en promemoria,
i vilken beträffande garnisonssjukhuset i Sollefteå anfördes i huvudsak
följande.
Västernorrlands regemente i Sollefteå tillhörde de förband, vilkas sjukhusfrågor
i främsta rummet vore i behov av översyn. Sålunda hade utz''edningsmannen
efter tidigai’e verkställd utredning i skrivelse till Kungl. Majd den 14
december 1943 funnit, att vid detta regemente förelåge ett mycket framträdande
behov av om- och tillbyggnad av truppförbandssjukhuset. Emellertid
hade utredningsmannen uttalat, att frågan om dylika åtgärders vidtagande
måste ses i samband med gestaltningen av det intilliggande gamisonssjuk
husets framtid. Denna kunde nämligen bli beroende av resultatet av överväganden
inom Västernorrlands läns landsting angående sjukvårdens ordnande
i detta län och det fortsatta samarbetet mellan landstinget och ki-onan på
detta område.
Vid sammanträde mellan utredningsmannen och representanter för Västernorrlands
läns landstings förvaltningsutskott m. fl. hade från förvaltningsut
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 88.
skottets sida erinrats om vad utskottet uttalat i sin förenämnda skrivelse den
12 december 1944. Vidare hade vid tillfället framhållits, att frågan om bibehållande
av garnisonssjukhuset i Sollefteå såsom ett samarbetssjukhus vore
beroende av bland annat resultatet av en av landstinget igångsatt generalinventering
av sjukhusfrågorna inom landstingsområdet. Ännu vore icke några
planer färdiga men redan nu kunde den förklaringen avgivas, att landstinget
vore villigt att tillhandahålla all A-sjukvård för garnisonen i Sollefteå, Landstinget
kunde i viss mån sägas ha bundit sig för en sådan anordning, enligt
vilken A-sjukvården i staden sammanfördes till byggnader å det nuvarande
lasarettsområdet. Sålunda hade stora kostnader nedlagts på förbättring av
lasarettets köksavdelning och röntgenanläggning m. m. Landstinget hade vidare
låtit uppföra ett epidemisjukhus invid lasarettet. Det vore bland annat med
hänsyn till ovissheten om när erforderliga byggnader kunde bli uppförda
svårt att säga, när en övergång till den nya organisationen skulle kunna ske.
Därest från kronans sida ansåges önskvärt, att gällande samarbetsavtal upphörde
före avtalstidens utgång den 30 juni 1953, hade landstinget i och för
sig intet emot att så skedde.
Utredningsmannen ansåge för egen del, att behovet av vårdplatser på
A-sjukhus för garnisonen i Sollefteå kunde beräknas till cirka 25 platser.
Med hänsyn till detta förhållandevis ringa behov kunde det ur militär synpunkt
icke anses vara av större intresse att bibehålla garnisonssjukhuset såsom
A-sjukhus. Det syntes i stället lämpligt, att A-sjukvården i sin helhet
ombesörjdes av landstinget. Nuvarande samarbetsavtal borde därför bringas
till upphörande vid den tidpunkt, då lasarettets tillbyggnadsfråga kunde
vara löst, samt avtal träffas mellan kronan och landstinget rörande vård av
militära patienter på lasarettet i Sollefteå. Garnisonssjukhusets byggnad
syntes efter vissa omändringar väl kunna utnyttjas såsom truppförbandssjukhus
samt för expeditionsändamål m. m. för Västemorrlands regemente.
Med anledning av vad utredningsmannen sålunda anfört utsträckte Kungl.
Maj:t genom beslut den 29 mars 1946 det utredningsmannen lämnade uppdraget
till att omfatta jämväl uppdrag att, i samråd med sjukvårdsförvaltningen,
upptaga förhandlingar med Västemorrlands läns landsting om beredande
av sjukhusvård (A-sjukvård) för den garnisonen i Sollefteå tillhörande
militära personal, som genom kronans försorg borde erhålla sådan vård,
ävensom avgiva förslag till ändring av garnisonssjukhuset i Sollefteå till
truppförbandssjukhus för Västemorrlands regemente m. m.
I skrivelse den 12 februari 1949 har utredningsmannen anmält, att de av
Kungl. Maj:t påbjudna förhandlingarna numera ägt rum med representanter
för Västemorrlands läns landstings förvaltningsutskott. Resultatet av överläggningarna
innefattas i ett i samråd med sjukvårdsförvaltningen upprättat
och under förutsättning av Kungl. Maj:ts och landstingets godkännande före
den 1 juli 1948 träffat avtal, dagtecknat den 14 februari och den 28 mars
1947. Landstinget, som den 4 september 1947 godkänt avtalet, har sedermera
förklarat sig icke ha något att erinra mot att tidsfristen för Kungl.
Maj:ts godkännande utsträckes till den 1 juli 1949. Avtalet — med den ändring
som föranledes av berörda utsträckning av tidsfristen för Kungl. Maj:ts
godkännande — torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i
ärendet.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 88.
Avtalet innebär i huvudsak följande.
1944 års samarbetsavtal mellan kronan och landstinget skall upphöra att
gälla, då en planerad medicinsk avdelning vid lasarettet i Sollefteå tagits
i bruk. Sådan avdelning beräknas ha kommit till stånd senast den 1 juli
1953, från och med vilken dag samarbetsavtalet utan uppsägning upphör att
gälla. Därest medicinsk avdelning vid lasarettet tages i bruk tidigare dag,
skall samarbetsavtalet upphöra att gälla från och med denna dag, dock icke
tidigare än sex månader efter det landstinget härom gjort anmälan till sjukvårdsförvaltningen
(§ 1).
Det nya avtalet skall gälla under en tid av tio år från och med dagen
efter den, då 1944 års avtal enligt vad nyss sagts upphört att gälla. Avtalstiden
förlänges varje gång med fem år, om icke uppsägning skett senast ett
år före avtalstidens utgång (§ 4).
Lasarettet i Sollefteå skall enligt avtalet, efter remiss från vederbörande
militärläkare, mottaga och vårda värnpliktiga och vid försvarsväsendet fast
anställt manskap, som äga rätt till sjukhusvård helt på kronans bekostnad
— militärpatienter — under förutsättning att vederbörande icke lämpligen
kan undersökas och behandlas vid eget förband och ej heller bör hänvisas
till vård å epidemisjukhus, sinnessjukhus eller annat specialsjukhus (§ 2).
Landstinget skall för vård och underhåll av militärpatienter äga uppbära
dels en efter vissa grunder beräknad ersättning per vårddag, motsvarande
vårddagskostnaden vid lasarettet under nästföregående år, dels ock för varje
vårddag ett belopp av 3 kronor såsom ersättning för landstingets engångskostnader
för byggnader och inventarier. Ersättning utgår icke då på grund
av särskilt stadgande i lag eller eljest skyldighet föreligger för landstinget
att kostnadsfritt lämna vård och underhåll (§ 3).
Utredningsmannen har beträffande avtalets innehåll framhållit, att lasarettsvård
för officerare, underofficerare, civilmilitär personal, vid försvarsväsendet
kollektivavtalsanställda m. fl. regelmässigt syntes vara säkerställd
genom föreskrifterna i sjukhuslagen den 20 december 1940 (nr 1044). Att
ersättningen per vårddag bestämts till belopp, motsvarande vårddagskostnaden
vid lasarettet under nästföregående år, hade föranletts av, bland annat,
praktiska skäl. Tilläggsersättningen av 3 kronor per vårddag överensstämde
med vad i detta hänseende stadgats i avtal den 15 maj 1945 mellan kronan
samt Stockholms läns landstings förvaltningsutskott rörande samarbete för
garnisonssjukhusets i Stockholm drift. Bestämmelsen att ersättning icke
skulle utgå då på grund av särskilt stadgande i lag eller eljest skyldighet
förelåge för Västernorrlands läns landsting att kostnadsfritt lämna vård och
underhåll hade intagits i nu föreliggande avtal för undvikande av eventuell
oklarhet å framtiden beträffande avtalets innebörd. Utredningsmannen hade
härvid närmast åsyftat sådana fall, som avsåges i 20 § tredje stycket sjukhuslagen.
Utredningsmannen bär uttalat att ett överflyttande av A-sjukvården för
militärpatienter i Sollefteå till lasarettet i staden enligt utredningsmannens
mening vore en ur kronans synpunkt lämplig och fördelaktig anordning.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 88.
Utredningsmannens förslag i vad avser ombyggnad av garnisonssjukhuset
— vilket förslag åskådliggöres av i ärendet ingivna ritningar oclr beskrivningar
— innebär att huvuddelen av sjukhusbyggnaden ombygges till truppförbandssjukhus
för Västernorrlands regemente. Våningen 2 trappor upp, vilken icke
erfordras för truppförbandssjukvården, anses kunna användas för att tillgodose
andra lokalbehov vid regementet, såsom av expeditionslokaler och
furirbostäder. Ombyggnadsförslaget innebär i korthet följande.
I garnisonssjukhusets källarvåning inredas arkiv, omklädningsrum för
personal, rum för patienternas kläder, skyddsrum samt förrådslokaler för sjukvårdsmateriel
m. m. Lokalerna i sjukhusets bottenvåning omändras till mottagningsavdelning
samt till bostadsrum för 2 sjuksköterskor och 1 värnpliktig
läkare. I våningen 1 trappa upp i sjukhuset inredas 1 vårdavdelning med 30
vårdplatser och 1 isoleringsavdelning med 7 vårdplatser. Vid behov kan dessutom
utrymme beredas för 5 reservplatser. Sjukhusets nuvarande entre och
trappuppgång jämte hiss reserveras huvudsakligen för lokalerna i 3:dje våningen.
Truppförbandssjukhuset jämte däri inrymda bostäder för sjukhusets
personal erhålla egna ingångar genom nya, på vardera gaveln av byggnaden
anordnade entréer.
Kostnaderna för de föreslagna ombyggnadsarbetena — vilka icke innefatta
någon omändring av våningen 2 trappor upp i sjukhuset — ha beräknats
till 340 000 kronor enligt prisläget den 1 januari 1949. De förhållandevis
höga kostnaderna förklaras av att den sanitära och elektriska utrustningen
i byggnaden befinner sig i ett så nedslitet och omodernt skick, att
ett utbyte därav under alla omständigheter anses nödvändigt.
Utredningsmannen har framhållit, att den personalstyrka, som för sluten
sjukvård skulle ha tillgång till truppförbandssjukhuset, uppginge till cirka
1 100 man. Det genomsnittliga behovet av vårdplatser å truppförbandssjukhuset
uppskattades till omkring 40. Det antal vårdplatser — sammanlagt 42
varöver sjukhuset enligt utredningsmannens förslag skulle komma att förfoga,
borde sålunda vara tillfyllest.
Vidare har av utredningsmannen framhållits, att vid genomförande av förevarande
förslag vissa andra byggnader inom regementsområdet — en sjukbarack
och två andra byggnader — kunna disponeras av regementet för andra
ändamål än de, för vilka byggnaderna för närvarande användes.
Utredningsmannen har slutligen, i samråd med försvarets sjukvårdsförvaltning
och fortifikationsförvaltningen, hemställt, att ifrågavarande den 14
februari och den 28 mars 1947 mellan utredningsmannen a Kungl. Maj:ts och
kronans vägnar, å ena, samt Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott,
å andra sidan, träffade avtal angående vård av vissa patienter å garnisonssjukhuset
och lasarettet i Sollefteå måtte godkännas, ävensom att medel
måtte anvisas till bestridande av kostnaderna för omändringar av garnisonssjukhuset
till truppförbandssjukhus för Västernorrlands regemente i enlighet
med utredningsmannens förslag.
Departementschefen. Arméns garnisonssjukhus ha i första hand till ändamål
att mottaga och vårda försvarsväsendet tillhörande personal, som är i be
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 88.
hov av sjukhusvård och som icke lämpligen kan vårdas vid eget truppförband
och ej heller skall hänvisas till vård å epidemisjukhus, sinnessjukhus
eller annat specialsjukhus. Enligt därom träffade samarbetsavtal mellan kronan
och vederbörande landsting skola sjukhusen vidare till vård ävensom för
poliklinisk undersökning och behandling mottaga civila sjuka — även kvinnor
och barn — som tillhöra respektive landstingsområden. Ett dylikt samarbetsavtal
har — såsom framgår av den lämnade redogörelsen — träffats
mellan kronan och Västernorrlands läns landsting.
Utredningsmannens nu framlagda förslag innebär, att garnisonssjukhuset
i Sollefteå skall nedläggas — och samarbetsavtalet upphöra att gälla — så
snart landstinget kan taga i bruk en planerad medicinsk avdelning vid länslasarettet
i Sollefteå, vilket beräknas komma att ske senast den 1 juli 1953.
Sedan samarbetsavtalet upphört att gälla, skulle det av utredningsmannen
och landstinget preliminärt ingångna avtalet träda i tillämpning. Enligt detta
avtal skall sådan militär personal, som enligt den lämnade redogörelsen betecknats
såsom militärpatienter, mot viss ersättning från kronans sida mottagas
för vård å lasarettet i Sollefteå.
Förslaget ansluter sig till de riktlinjer för garnisonssjukvårdens framtida
organisation, som på senare år varit vägledande för statsmakternas beslut.
Enligt dessa riktlinjer undersökas successivt möjligheterna att avveckla de
mindre garnisonssjukhusen och låta den A-sjukvård, som ankommer på dessa
sjukhus, mot ersättning övertagas av respektive landsting. En första etapp
i denna plan är under genomförande. Enligt beslut av 1947 års riksdag
skall nämligen garnisonssjukhuset i Linköping från och med den 1 juli 1949
övertagas av Östergötlands läns landsting.
Utredningsmannens förslag torde bereda möjlighet till en sjukvårdsorganisation,
som bättre än den nuvarande tillgodoser behovet av en tidsenlig och
driftsekonomiskt billig sjukvård, och kan därför av mig tillstyrkas. Mot det
framlagda avtalsförslaget har jag icke funnit anledning till erinran. Av riksdagen
torde böra utverkas bemyndigande för Kungl. Maj:t att godkänna ett
avtal i denna fråga i huvudsaklig överensstämmelse med avtalsförslaget.
Sedan garnisonssjukhuset nedlagts, kan den nuvarande sjukhusbyggnaden
användas för andra ändamål. Då Västernorrlands regemente saknar ändamålsenliga
lokaler för truppförbandssjukvård, har utredningsmannen föreslagit,
att huvuddelen av sjukhusbyggnaden ombygges till truppförbandssjukhus för
regementet. Återstoden skulle användas för expeditionsändamål m. m. Den sålunda
föreslagna användningen av den nuvarande sjukhusbyggnaden synes
lämplig. Jag får erinra om att det andra till Sollefteå förlagda truppförbandet,
Norrlands trängkår, nyligen utrustats med ett modernt sjukhus.
Då några ombyggnadsarbeten icke kunna komma till utförande före utgången
av budgetåret 1949/50, är det icke erforderligt att nu taga slutlig
ställning till ombyggnadsförslaget. Det bör ankomma på förtifikationsförvaltningen
att i samråd med sjukvårdsförvaltningen framlägga förslag i detta
hänseende, då så prövas erforderligt.
7
Iiungl. Maj:ts proposition nr 88.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att — på i huvudsak de villkor,
som angivits i ett mellan riksdagsmannen J. E. G. Fast i egenskap
av utredningsman å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, å
ena, samt Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott,
å andra sidan, träffat, den 14 februari och den 28 mars 1947 dagtecknat
preliminärt avtal i ämnet — godkänna avtal med landstinget
rörande vård av vissa patienter å garnisonssjukhuset och
länslasarettet i Sollefteå.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Åke Lundberg.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 88.
Bilaga.
Avtal.
Mellan undertecknade utredningsman å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar,
å ena, samt Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott, å andra sidan,
har följande avtal träffats i fråga om vård av vissa patienter å garnisonssjukhuset
och lasarettet i Sollefteå.
§ 1.
Det mellan försvarets civil och sjukvårdsförvaltningar, arméns fortifika
tionsförvaltning och arméförvaltningens intendenturavdelning å Kungl. Maj ds
och kronans vägnar, å ena, samt Västernorrlands läns landsting, å andra sidan,
den 31 mars—den 30 april 1944 slutna kontraktet om vård ävensom poliklinisk
undersökning och behandling å garnisonssjukhuset i Sollefteå av landstingsområdet
tillhörande civila sjuka, vilka lida av sådana sjukdomar, som gemenligen
gå under namn av invärtes sjukdomar och som enligt lagen den 20 decem
ber 1940 (nr 1044) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus berättigar
till vård å lasarett, skall upphöra att gälla, då planerad medicinsk avdelning
blivit tagen i bruk vid lasarettet i Sollefteå. Sådan avdelning beräknas
hava kommit till stånd senast den 1 juli 1953, från och med vilken dag nämnda
kontrakt — även utan att vad däri stadgats beträffande uppsägning iakttages
—- icke längre skall vara gällande. Därest medicinsk avdelning vid lasarettet
skulle tagas i bruk från och med tidigare dag, skall nämnda kontrakt upphöra
att gälla från och med sist berörda dag, dock icke tidigare än sex månader
efter det att landstinget härom gjort anmälan till försvarets sjukvårdsförvaltning.
§ 2.
Lasarettet mottager och vårdar värnpliktiga och vid försvarsväsendet fast
anställt manskap, som äga rätt till sjukhusvård helt på kronans bekostnad och
som icke lämpligen kunna undersökas och behandlas vid eget förband eller
böra hänvisas till vård å epidemisjukhus, sinnessjukhus eller annat specialsjukhus
och som därför av militär tjänsteläkare eller av annan för dess sjukvård
anställd läkare remitteras till lasarettet. Ifrågavarande personal benämnes här
nedan militärpatienter.
§ 3.
För vård och underhåll av militärpatienter äger landstinget uppbära ersättning
per vårddag motsvarande vårddagkostnaden vid lasarettet under nästföregående
år.
Yårddagkostnaden beräknas efter de grunder, som angivas i medicinalstyrelsens
formulär för årsberättelser, bilagan B, uppgift angående inkomster och
utgifter. I vårdkostnadsunderlaget skall icke ingå kostnad för ny-, om- och
tillbyggnad.
Utöver det dagkostnadsbelopp, som kronan sålunda har att erlägga, skall
kronan dessutom för varje vårddag utgiva ett belopp av 3 kronor, motsvarande
den beräknade räntan å landstingets engångskostnader för byggnader och
inventarier.
Ersättning enligt denna paragraf skall icke utgå, där på grund av särskilt
stadgande i lag eller eljest skyldighet föreligger för landstinget att kostnadsfritt
lämna vård och underhåll.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 88.
9
§ 4.
Detta avtal skall gälla under en tid av tio år från och med dagen efter den,
då det i § 1 nämnda kontraktet upphört att gälla. För beräknande av denna
tid skall avtalet förses med anteckning om vilken dag detta skett. Uppsägning
av avtalet skall ske senast ett år före avtalstidens utgång; i annat fall förlänges
avtalet varje gång att gälla för en ytterligare tid av fem år.
§ 5.
Detta avtal skall för att bliva gällande godkännas av såväl Kungl. Maj:t
som Yästernorrlands läns landsting. Har sådant godkännande icke skett före
den 1 juli 1949, är avtalet icke längre bindande för någondera parten.
Stockholm den 14 februari 1947. Härnösand den 28 mars 1947.
För Kungl. Maj:t och kronan: För Yästernorrlands läns landstings
förvaltningsutskott:
Erik Fast. Fab. Strandlund.
/ Åke Sundstén.
2—no ro Bihang till riksdagens protokoll 1949.
1 samt.
Nr 88.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1949:152 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående garnisonssjukhusets i Sollefteå framtida ställning. a1 i texten