Sök i Ratio Lex

Angående garnisonssjukhusets i Sollefteå framtida ställning

9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:88, Angående garnisonssjukhusets i Sollefteå framtida ställning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

1

Nr 88.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående garnisonssjukhusets

i Sollefteå framtida ställning; given

Stockholms slott den 25 februari 1,949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Allan Vougt.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Wetjne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för inrikesdepartementet anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, fråga om garnisonssjukhusets

i Sollefteå framtida ställning och anför därvid följande.

1 —476 4!i Bihang till riksdagens protokoll 1949. 1 saml. Nr 88.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl Maj:ts proposition nr 88.

Garnisonssjukhuset i Sollefteå, vilket är uppfört i anslutning till Västernorrlands

regementes kaseimetablissement, är avsett för medicinska fall.

Antalet sängar vid sjukhuset uppgår till 90. Sjukhuset är i första hand avsett

för personal tillhörande försvaret. Mellan kronan och Västernorrlands läns

landsting har emellertid slutits ett den 31 mars och den 30 april 1944 dagteek

nät avtal, enligt vilket, så långt utrymmet med hänsyn till arméns behov det

medgiver, även civila sjuka, som tillhöra landstingsområdet, skola mottagas

på sjukhuset för vård samt för poliklinisk undersökning och behandling. Det

sålunda träffade samarbetsavtalet gäller för en tid av 10 år, räknat från den

1 juli 1943. Därest avtalet icke från någondera partens sida uppsäges före den

1 juli 1952, skall avtalet fortfara att gälla tills vidare med en ömsesidig upp

sägningstid av 1 år.

I en till försvarets sjukvårdsförvaltning ställd, den 12 december 1944 dagtecknad

skrivelse anhöll Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott, att

sjukvårdsförvaltningen måtte, på sätt som kunde finnas lämpligt, i samarbete

med landstinget företaga en förutsättningslös och allsidig utredning beträffande

den gemensamma civila och militära sjukvårdens organisation inom

Sollefteå. Förvaltningsutskottet ez-inrade om de olägenheter i organisatoriskt

m. fl. hänseenden, som äro förenade med det förhållandevis långa avståndet

mellan de båda samarbetande sjukvårdsinrättningarna i staden, länslasarettet

och garnisonssjukhuset. Enligt utskottets mening borde utredningen syfta till

en sjukvårdsorganisation, som bättre än den nuvarande tillgodoser kravet på

en tidsenlig men ändock driftsekonomiskt billig sjukvård. Vidare borde övervägas

möjligheterna att antingen sammanföra sjukvården i byggnader å nuvarande

lasarettsområdet eller i byggnader å det område, som disponeras av

garnisonssjukhuset.

Skrivelsen öveziämnades till ledamoten av riksdagens andra kammare

J. E. G. Fast, vilken enligt Kungl. Maj ds bemyndigande den 12 maj 1944 tillkallats

för att inom försvarsdepartementet biträda med utredning rörande

vissa sjukhusfrågor vid arméns truppförband.

Med skrivelse den 9 januari 1946 överlämnade utredningsmannen en promemoria,

i vilken beträffande garnisonssjukhuset i Sollefteå anfördes i huvudsak

följande.

Västernorrlands regemente i Sollefteå tillhörde de förband, vilkas sjukhusfrågor

i främsta rummet vore i behov av översyn. Sålunda hade utz''edningsmannen

efter tidigai’e verkställd utredning i skrivelse till Kungl. Majd den 14

december 1943 funnit, att vid detta regemente förelåge ett mycket framträdande

behov av om- och tillbyggnad av truppförbandssjukhuset. Emellertid

hade utredningsmannen uttalat, att frågan om dylika åtgärders vidtagande

måste ses i samband med gestaltningen av det intilliggande gamisonssjuk

husets framtid. Denna kunde nämligen bli beroende av resultatet av överväganden

inom Västernorrlands läns landsting angående sjukvårdens ordnande

i detta län och det fortsatta samarbetet mellan landstinget och ki-onan på

detta område.

Vid sammanträde mellan utredningsmannen och representanter för Västernorrlands

läns landstings förvaltningsutskott m. fl. hade från förvaltningsut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

skottets sida erinrats om vad utskottet uttalat i sin förenämnda skrivelse den

12 december 1944. Vidare hade vid tillfället framhållits, att frågan om bibehållande

av garnisonssjukhuset i Sollefteå såsom ett samarbetssjukhus vore

beroende av bland annat resultatet av en av landstinget igångsatt generalinventering

av sjukhusfrågorna inom landstingsområdet. Ännu vore icke några

planer färdiga men redan nu kunde den förklaringen avgivas, att landstinget

vore villigt att tillhandahålla all A-sjukvård för garnisonen i Sollefteå, Landstinget

kunde i viss mån sägas ha bundit sig för en sådan anordning, enligt

vilken A-sjukvården i staden sammanfördes till byggnader å det nuvarande

lasarettsområdet. Sålunda hade stora kostnader nedlagts på förbättring av

lasarettets köksavdelning och röntgenanläggning m. m. Landstinget hade vidare

låtit uppföra ett epidemisjukhus invid lasarettet. Det vore bland annat med

hänsyn till ovissheten om när erforderliga byggnader kunde bli uppförda

svårt att säga, när en övergång till den nya organisationen skulle kunna ske.

Därest från kronans sida ansåges önskvärt, att gällande samarbetsavtal upphörde

före avtalstidens utgång den 30 juni 1953, hade landstinget i och för

sig intet emot att så skedde.

Utredningsmannen ansåge för egen del, att behovet av vårdplatser på

A-sjukhus för garnisonen i Sollefteå kunde beräknas till cirka 25 platser.

Med hänsyn till detta förhållandevis ringa behov kunde det ur militär synpunkt

icke anses vara av större intresse att bibehålla garnisonssjukhuset såsom

A-sjukhus. Det syntes i stället lämpligt, att A-sjukvården i sin helhet

ombesörjdes av landstinget. Nuvarande samarbetsavtal borde därför bringas

till upphörande vid den tidpunkt, då lasarettets tillbyggnadsfråga kunde

vara löst, samt avtal träffas mellan kronan och landstinget rörande vård av

militära patienter på lasarettet i Sollefteå. Garnisonssjukhusets byggnad

syntes efter vissa omändringar väl kunna utnyttjas såsom truppförbandssjukhus

samt för expeditionsändamål m. m. för Västemorrlands regemente.

Med anledning av vad utredningsmannen sålunda anfört utsträckte Kungl.

Maj:t genom beslut den 29 mars 1946 det utredningsmannen lämnade uppdraget

till att omfatta jämväl uppdrag att, i samråd med sjukvårdsförvaltningen,

upptaga förhandlingar med Västemorrlands läns landsting om beredande

av sjukhusvård (A-sjukvård) för den garnisonen i Sollefteå tillhörande

militära personal, som genom kronans försorg borde erhålla sådan vård,

ävensom avgiva förslag till ändring av garnisonssjukhuset i Sollefteå till

truppförbandssjukhus för Västemorrlands regemente m. m.

I skrivelse den 12 februari 1949 har utredningsmannen anmält, att de av

Kungl. Maj:t påbjudna förhandlingarna numera ägt rum med representanter

för Västemorrlands läns landstings förvaltningsutskott. Resultatet av överläggningarna

innefattas i ett i samråd med sjukvårdsförvaltningen upprättat

och under förutsättning av Kungl. Maj:ts och landstingets godkännande före

den 1 juli 1948 träffat avtal, dagtecknat den 14 februari och den 28 mars

1947. Landstinget, som den 4 september 1947 godkänt avtalet, har sedermera

förklarat sig icke ha något att erinra mot att tidsfristen för Kungl.

Maj:ts godkännande utsträckes till den 1 juli 1949. Avtalet — med den ändring

som föranledes av berörda utsträckning av tidsfristen för Kungl. Maj:ts

godkännande — torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i

ärendet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Avtalet innebär i huvudsak följande.

1944 års samarbetsavtal mellan kronan och landstinget skall upphöra att

gälla, då en planerad medicinsk avdelning vid lasarettet i Sollefteå tagits

i bruk. Sådan avdelning beräknas ha kommit till stånd senast den 1 juli

1953, från och med vilken dag samarbetsavtalet utan uppsägning upphör att

gälla. Därest medicinsk avdelning vid lasarettet tages i bruk tidigare dag,

skall samarbetsavtalet upphöra att gälla från och med denna dag, dock icke

tidigare än sex månader efter det landstinget härom gjort anmälan till sjukvårdsförvaltningen

(§ 1).

Det nya avtalet skall gälla under en tid av tio år från och med dagen

efter den, då 1944 års avtal enligt vad nyss sagts upphört att gälla. Avtalstiden

förlänges varje gång med fem år, om icke uppsägning skett senast ett

år före avtalstidens utgång (§ 4).

Lasarettet i Sollefteå skall enligt avtalet, efter remiss från vederbörande

militärläkare, mottaga och vårda värnpliktiga och vid försvarsväsendet fast

anställt manskap, som äga rätt till sjukhusvård helt på kronans bekostnad

— militärpatienter — under förutsättning att vederbörande icke lämpligen

kan undersökas och behandlas vid eget förband och ej heller bör hänvisas

till vård å epidemisjukhus, sinnessjukhus eller annat specialsjukhus (§ 2).

Landstinget skall för vård och underhåll av militärpatienter äga uppbära

dels en efter vissa grunder beräknad ersättning per vårddag, motsvarande

vårddagskostnaden vid lasarettet under nästföregående år, dels ock för varje

vårddag ett belopp av 3 kronor såsom ersättning för landstingets engångskostnader

för byggnader och inventarier. Ersättning utgår icke då på grund

av särskilt stadgande i lag eller eljest skyldighet föreligger för landstinget

att kostnadsfritt lämna vård och underhåll (§ 3).

Utredningsmannen har beträffande avtalets innehåll framhållit, att lasarettsvård

för officerare, underofficerare, civilmilitär personal, vid försvarsväsendet

kollektivavtalsanställda m. fl. regelmässigt syntes vara säkerställd

genom föreskrifterna i sjukhuslagen den 20 december 1940 (nr 1044). Att

ersättningen per vårddag bestämts till belopp, motsvarande vårddagskostnaden

vid lasarettet under nästföregående år, hade föranletts av, bland annat,

praktiska skäl. Tilläggsersättningen av 3 kronor per vårddag överensstämde

med vad i detta hänseende stadgats i avtal den 15 maj 1945 mellan kronan

samt Stockholms läns landstings förvaltningsutskott rörande samarbete för

garnisonssjukhusets i Stockholm drift. Bestämmelsen att ersättning icke

skulle utgå då på grund av särskilt stadgande i lag eller eljest skyldighet

förelåge för Västernorrlands läns landsting att kostnadsfritt lämna vård och

underhåll hade intagits i nu föreliggande avtal för undvikande av eventuell

oklarhet å framtiden beträffande avtalets innebörd. Utredningsmannen hade

härvid närmast åsyftat sådana fall, som avsåges i 20 § tredje stycket sjukhuslagen.

Utredningsmannen bär uttalat att ett överflyttande av A-sjukvården för

militärpatienter i Sollefteå till lasarettet i staden enligt utredningsmannens

mening vore en ur kronans synpunkt lämplig och fördelaktig anordning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Utredningsmannens förslag i vad avser ombyggnad av garnisonssjukhuset

— vilket förslag åskådliggöres av i ärendet ingivna ritningar oclr beskrivningar

— innebär att huvuddelen av sjukhusbyggnaden ombygges till truppförbandssjukhus

för Västernorrlands regemente. Våningen 2 trappor upp, vilken icke

erfordras för truppförbandssjukvården, anses kunna användas för att tillgodose

andra lokalbehov vid regementet, såsom av expeditionslokaler och

furirbostäder. Ombyggnadsförslaget innebär i korthet följande.

I garnisonssjukhusets källarvåning inredas arkiv, omklädningsrum för

personal, rum för patienternas kläder, skyddsrum samt förrådslokaler för sjukvårdsmateriel

m. m. Lokalerna i sjukhusets bottenvåning omändras till mottagningsavdelning

samt till bostadsrum för 2 sjuksköterskor och 1 värnpliktig

läkare. I våningen 1 trappa upp i sjukhuset inredas 1 vårdavdelning med 30

vårdplatser och 1 isoleringsavdelning med 7 vårdplatser. Vid behov kan dessutom

utrymme beredas för 5 reservplatser. Sjukhusets nuvarande entre och

trappuppgång jämte hiss reserveras huvudsakligen för lokalerna i 3:dje våningen.

Truppförbandssjukhuset jämte däri inrymda bostäder för sjukhusets

personal erhålla egna ingångar genom nya, på vardera gaveln av byggnaden

anordnade entréer.

Kostnaderna för de föreslagna ombyggnadsarbetena — vilka icke innefatta

någon omändring av våningen 2 trappor upp i sjukhuset — ha beräknats

till 340 000 kronor enligt prisläget den 1 januari 1949. De förhållandevis

höga kostnaderna förklaras av att den sanitära och elektriska utrustningen

i byggnaden befinner sig i ett så nedslitet och omodernt skick, att

ett utbyte därav under alla omständigheter anses nödvändigt.

Utredningsmannen har framhållit, att den personalstyrka, som för sluten

sjukvård skulle ha tillgång till truppförbandssjukhuset, uppginge till cirka

1 100 man. Det genomsnittliga behovet av vårdplatser å truppförbandssjukhuset

uppskattades till omkring 40. Det antal vårdplatser — sammanlagt 42

varöver sjukhuset enligt utredningsmannens förslag skulle komma att förfoga,

borde sålunda vara tillfyllest.

Vidare har av utredningsmannen framhållits, att vid genomförande av förevarande

förslag vissa andra byggnader inom regementsområdet — en sjukbarack

och två andra byggnader — kunna disponeras av regementet för andra

ändamål än de, för vilka byggnaderna för närvarande användes.

Utredningsmannen har slutligen, i samråd med försvarets sjukvårdsförvaltning

och fortifikationsförvaltningen, hemställt, att ifrågavarande den 14

februari och den 28 mars 1947 mellan utredningsmannen a Kungl. Maj:ts och

kronans vägnar, å ena, samt Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott,

å andra sidan, träffade avtal angående vård av vissa patienter å garnisonssjukhuset

och lasarettet i Sollefteå måtte godkännas, ävensom att medel

måtte anvisas till bestridande av kostnaderna för omändringar av garnisonssjukhuset

till truppförbandssjukhus för Västernorrlands regemente i enlighet

med utredningsmannens förslag.

Departementschefen. Arméns garnisonssjukhus ha i första hand till ändamål

att mottaga och vårda försvarsväsendet tillhörande personal, som är i be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

hov av sjukhusvård och som icke lämpligen kan vårdas vid eget truppförband

och ej heller skall hänvisas till vård å epidemisjukhus, sinnessjukhus

eller annat specialsjukhus. Enligt därom träffade samarbetsavtal mellan kronan

och vederbörande landsting skola sjukhusen vidare till vård ävensom för

poliklinisk undersökning och behandling mottaga civila sjuka — även kvinnor

och barn — som tillhöra respektive landstingsområden. Ett dylikt samarbetsavtal

har — såsom framgår av den lämnade redogörelsen — träffats

mellan kronan och Västernorrlands läns landsting.

Utredningsmannens nu framlagda förslag innebär, att garnisonssjukhuset

i Sollefteå skall nedläggas — och samarbetsavtalet upphöra att gälla — så

snart landstinget kan taga i bruk en planerad medicinsk avdelning vid länslasarettet

i Sollefteå, vilket beräknas komma att ske senast den 1 juli 1953.

Sedan samarbetsavtalet upphört att gälla, skulle det av utredningsmannen

och landstinget preliminärt ingångna avtalet träda i tillämpning. Enligt detta

avtal skall sådan militär personal, som enligt den lämnade redogörelsen betecknats

såsom militärpatienter, mot viss ersättning från kronans sida mottagas

för vård å lasarettet i Sollefteå.

Förslaget ansluter sig till de riktlinjer för garnisonssjukvårdens framtida

organisation, som på senare år varit vägledande för statsmakternas beslut.

Enligt dessa riktlinjer undersökas successivt möjligheterna att avveckla de

mindre garnisonssjukhusen och låta den A-sjukvård, som ankommer på dessa

sjukhus, mot ersättning övertagas av respektive landsting. En första etapp

i denna plan är under genomförande. Enligt beslut av 1947 års riksdag

skall nämligen garnisonssjukhuset i Linköping från och med den 1 juli 1949

övertagas av Östergötlands läns landsting.

Utredningsmannens förslag torde bereda möjlighet till en sjukvårdsorganisation,

som bättre än den nuvarande tillgodoser behovet av en tidsenlig och

driftsekonomiskt billig sjukvård, och kan därför av mig tillstyrkas. Mot det

framlagda avtalsförslaget har jag icke funnit anledning till erinran. Av riksdagen

torde böra utverkas bemyndigande för Kungl. Maj:t att godkänna ett

avtal i denna fråga i huvudsaklig överensstämmelse med avtalsförslaget.

Sedan garnisonssjukhuset nedlagts, kan den nuvarande sjukhusbyggnaden

användas för andra ändamål. Då Västernorrlands regemente saknar ändamålsenliga

lokaler för truppförbandssjukvård, har utredningsmannen föreslagit,

att huvuddelen av sjukhusbyggnaden ombygges till truppförbandssjukhus för

regementet. Återstoden skulle användas för expeditionsändamål m. m. Den sålunda

föreslagna användningen av den nuvarande sjukhusbyggnaden synes

lämplig. Jag får erinra om att det andra till Sollefteå förlagda truppförbandet,

Norrlands trängkår, nyligen utrustats med ett modernt sjukhus.

Då några ombyggnadsarbeten icke kunna komma till utförande före utgången

av budgetåret 1949/50, är det icke erforderligt att nu taga slutlig

ställning till ombyggnadsförslaget. Det bör ankomma på förtifikationsförvaltningen

att i samråd med sjukvårdsförvaltningen framlägga förslag i detta

hänseende, då så prövas erforderligt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Iiungl. Maj:ts proposition nr 88.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att — på i huvudsak de villkor,

som angivits i ett mellan riksdagsmannen J. E. G. Fast i egenskap

av utredningsman å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, å

ena, samt Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott,

å andra sidan, träffat, den 14 februari och den 28 mars 1947 dagtecknat

preliminärt avtal i ämnet — godkänna avtal med landstinget

rörande vård av vissa patienter å garnisonssjukhuset och

länslasarettet i Sollefteå.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Lundberg.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Bilaga.

Avtal.

Mellan undertecknade utredningsman å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar,

å ena, samt Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott, å andra sidan,

har följande avtal träffats i fråga om vård av vissa patienter å garnisonssjukhuset

och lasarettet i Sollefteå.

§ 1.

Det mellan försvarets civil och sjukvårdsförvaltningar, arméns fortifika

tionsförvaltning och arméförvaltningens intendenturavdelning å Kungl. Maj ds

och kronans vägnar, å ena, samt Västernorrlands läns landsting, å andra sidan,

den 31 mars—den 30 april 1944 slutna kontraktet om vård ävensom poliklinisk

undersökning och behandling å garnisonssjukhuset i Sollefteå av landstingsområdet

tillhörande civila sjuka, vilka lida av sådana sjukdomar, som gemenligen

gå under namn av invärtes sjukdomar och som enligt lagen den 20 decem

ber 1940 (nr 1044) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus berättigar

till vård å lasarett, skall upphöra att gälla, då planerad medicinsk avdelning

blivit tagen i bruk vid lasarettet i Sollefteå. Sådan avdelning beräknas

hava kommit till stånd senast den 1 juli 1953, från och med vilken dag nämnda

kontrakt — även utan att vad däri stadgats beträffande uppsägning iakttages

—- icke längre skall vara gällande. Därest medicinsk avdelning vid lasarettet

skulle tagas i bruk från och med tidigare dag, skall nämnda kontrakt upphöra

att gälla från och med sist berörda dag, dock icke tidigare än sex månader

efter det att landstinget härom gjort anmälan till försvarets sjukvårdsförvaltning.

§ 2.

Lasarettet mottager och vårdar värnpliktiga och vid försvarsväsendet fast

anställt manskap, som äga rätt till sjukhusvård helt på kronans bekostnad och

som icke lämpligen kunna undersökas och behandlas vid eget förband eller

böra hänvisas till vård å epidemisjukhus, sinnessjukhus eller annat specialsjukhus

och som därför av militär tjänsteläkare eller av annan för dess sjukvård

anställd läkare remitteras till lasarettet. Ifrågavarande personal benämnes här

nedan militärpatienter.

§ 3.

För vård och underhåll av militärpatienter äger landstinget uppbära ersättning

per vårddag motsvarande vårddagkostnaden vid lasarettet under nästföregående

år.

Yårddagkostnaden beräknas efter de grunder, som angivas i medicinalstyrelsens

formulär för årsberättelser, bilagan B, uppgift angående inkomster och

utgifter. I vårdkostnadsunderlaget skall icke ingå kostnad för ny-, om- och

tillbyggnad.

Utöver det dagkostnadsbelopp, som kronan sålunda har att erlägga, skall

kronan dessutom för varje vårddag utgiva ett belopp av 3 kronor, motsvarande

den beräknade räntan å landstingets engångskostnader för byggnader och

inventarier.

Ersättning enligt denna paragraf skall icke utgå, där på grund av särskilt

stadgande i lag eller eljest skyldighet föreligger för landstinget att kostnadsfritt

lämna vård och underhåll.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 88.

9

§ 4.

Detta avtal skall gälla under en tid av tio år från och med dagen efter den,

då det i § 1 nämnda kontraktet upphört att gälla. För beräknande av denna

tid skall avtalet förses med anteckning om vilken dag detta skett. Uppsägning

av avtalet skall ske senast ett år före avtalstidens utgång; i annat fall förlänges

avtalet varje gång att gälla för en ytterligare tid av fem år.

§ 5.

Detta avtal skall för att bliva gällande godkännas av såväl Kungl. Maj:t

som Yästernorrlands läns landsting. Har sådant godkännande icke skett före

den 1 juli 1949, är avtalet icke längre bindande för någondera parten.

Stockholm den 14 februari 1947. Härnösand den 28 mars 1947.

För Kungl. Maj:t och kronan: För Yästernorrlands läns landstings

förvaltningsutskott:

Erik Fast. Fab. Strandlund.

/ Åke Sundstén.

2—no ro Bihang till riksdagens protokoll 1949.

1 samt.

Nr 88.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1949:152 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående garnisonssjukhusets i Sollefteå framtida ställning. a1 i texten