Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 (nr 408) om användande av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter

5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1949:9, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 (nr 408) om användande av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

1

Nr 9.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 (nr

408) om användande av statspolispersonal för vissa

särskilda uppgifter; given Drottningholms slott den 3

januari 1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda uldrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen

den 29 juni 1946 (nr 408) om användande av statspolispersonal för vissa

särskilda uppgifter.

GUSTAF.

Eije Mossberg.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 9.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr !).

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 (nr 408) om användande

av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter.

Härigenom förordnas, att lagen den 29 juni 1946 om användande av

statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter, vilken lag gäller till och

med den 30 juni 1949, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni

1952.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Höns

Maj.t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 3 januari 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg, anmäler fråga om

fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 (nr 408) om användande av

statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter och anför därvid följande.

För att tillgodose behovet av polispersonal för sådan spanings- och annan

polisverksamhet, som efter den allmänna säkerhetstjänstens avveckling

år 1946 fordrades för alt hindra och uppdaga spioneri och andra för

rikets säkerhet skadliga brott, beslöts nämnda år en utökning av statspolisorganisationen.

I samband därmed antogs lagen den 29 juni 1946 om användande

av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter. Denna lag

innehåller att, enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar, vid spanings-

eller annan polisverksamhet för att hindra eller uppdaga brott mot

8 kap. strafflagen och andra brott, vilka kunna skada rikets försvar eller

folkförsörjning, må utan hinder av vad i lagen om polisväsendet är stadgat

om statspolisen statspolispersonal användas jämväl för tjänstgöring huvudsakligen

inom den stad, till vars polisstyrka personalen hör. Lagen fick en

treårig giltighetstid. Då denna tid utgår den 30 juni 1949, uppkommer nu

fråga huruvida lagens giltighetstid skall utsträckas.

Lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket utgår från den

förutsättningen, att statspolisens verksamhet i princip faller utom ramen

för den polisverksamhet, som sedan gammalt ansetts åvila städerna. I enlighet

härmed är också städernas skyldighet beträtt ande statspolisen begränsad

till skyldigheten att tillhandahålla erforderlig personal; kostnaderna

för statspolisens verksamhet falla i det väsentliga på statsverket.

Närmare bestämmelser angående statspolisens tjänstgöring äro meddelade

i kungörelsen den 16 september 1932 (nr 448) angående stats- och

reservpolisen. Av dessa bestämmelser må här endast anmärkas, att statspolisen

i första hand skall användas å landsbygden samt, såvitt angår kriminalstatspolisen,

i stad där kriminalpolisavdelning icke finnes, samt att

statspolisen endast i särskilda fall får tagas i anspråk för tjänstgöring inom

förläggningsstaden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 9.

Under erinran om vad sålunda gällde anförde jag i propositionen nr

285/1946, genom vilken förslag till nu ifrågavarande lagstiftning förelädes

riksdagen, bl. a. följande:

Därest åt statspolisen anförtros den väsentliga delen av sådan spaningsoch

annan verksamhet som erfordras för att uppdaga och beivra spioneribrott

och andra landsskadliga brott, kominer denna verksamhet att i icke

ringa utsträckning falla inom området för vad vederbörande förläggningsstad

enligt gällande lagstiftning torde få anses vara skyldig att svara för.

I sakens natur ligger nämligen, att en betydande del av statspolispersonalens

tjänstgöring i sådan verksamhet — och när det gäller de största städerna

troligen huvudparten av verksamheten — kommer att vara förlagd

till den stad, till vars statspolisavdelning vederbörande statspolisman hör.

Denna principiella avvikelse från vad i lag är stadgat om det ändamål, för

vilket statspolisen är avsedd, synes påkalla, att bestämmelser därom meddelas

i lag. Närmast till hands ligger därvid att vidtaga sådana ändringar

i lagen om polisväsendet i riket, att föreskrifterna om statens skyldighet

att bidraga till stads kostnader för statspolispersonal icke knytas till förutsättningen,

att statspolisen skall huvudsakligen användas för tjänstgöring

utom staden. Med hänsyn till den i viss mån provisoriska karaktären av

den av mig föreslagna organisationen för bekämpandet av spioneri och

jämförliga brott synes emellertid lämpligare att för ändamålet endast tillskapas

en provisorisk lagstiftning i ämnet.-----

En dylik provisorisk lagstiftning synes kunna begränsas till stadgande

därom att vid spanings- eller annan polisverksamhet för att hindra eller

uppdaga brott mot 8 kap. strafflagen och andra brott, vilka kunna skada

rikets försvar eller folkförsörjning, må utan hinder av vad i lagen om polisväsendet

i riket är stadgat om statspolisen statspolispersonal användas jämväl

för tjänstgöring huvudsakligen inom den stad, till vars polisstyrka

personalen hör.

En lagstiftning av angivet slag kommer ulan särskilt stadgande att medföra,

att de i lagen om polisväsendet i riket meddelade föreskrifterna om

skyldighet för statsverket att bidraga till stads kostnader för tillhandahållande

av statspolispersonal bliva tillämpliga å all den statspolispersonal

som användes för bekämpande av spioneri och liknande brott. Uppenbarligen

kommer lagstiftningen också att medföra skyldighet för vederbörande

stad alt tillhandahålla den för statspolisens utökning erforderliga polispersonalen.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 49 fann första lagutskottet icke

anledning till erinran mot det genom propositionen framlagda lagförslaget.

1 skrivelse den 8 december 1948 har statspolisintcndenten hemställt att,

då — såvitt nu kunde bedömas — de särskilda anordningar, som vidtagits

för de landsskadliga brottens bekämpande, åtminstone komme att bestå

tills vidare, lagen den 29 juni 1946 måtte förlängas.

Departementschefen. Såsom framgår av det anförda handhaves enligt

nu gällande ordning spaningsarbetet för att hindra och uppdaga spioneri

in. m. av de ordinära polismyndigheterna, vilka dock därvid äga anlita

biträde av statspolispersonal. Någon ändring av organisationen av före
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

varande gren av polisverksamheten är f. n. icke ifrågasatt (jfr årets statsverksproposition,

elfte huvudtiteln p. 176). Lagen om användande av statspolispersonal

för vissa särskilda uppgifter bör därför erhålla fortsatt giltighet.

Någon ändring i lagen synes icke påkallad. Särskilt med hänsyn till

att polisväsendets organisation i dess helhet nu är föremål för utredning

av särskilt tillkallade sakkunniga, torde lagen även i fortsättningen böra

givas begränsad giltighet, förslagsvis under tre år eller t. o. m. den

30 juni 1952.

Föredraganden hemställer härefter, att ett i enlighet med det anförda

inom inrikesdepartementet upprättat förslag till lag angående, fortsatt giltighet

av lagen den 29 juni 1946 (nr 408) om användande av statspolispersonal

för vissa särskilda uppgifter måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar Olofsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1949:22 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 a1 i texten
  2. 1LU 1949:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 s. 1 i texten