Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 (nr 408) om användande av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter
5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1949:9, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 (nr 408) om användande av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 9.
1
Nr 9.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 (nr
408) om användande av statspolispersonal för vissa
särskilda uppgifter; given Drottningholms slott den 3
januari 1949.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda uldrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen
den 29 juni 1946 (nr 408) om användande av statspolispersonal för vissa
särskilda uppgifter.
GUSTAF.
Eije Mossberg.
1—Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 9.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr !).
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 (nr 408) om användande
av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter.
Härigenom förordnas, att lagen den 29 juni 1946 om användande av
statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter, vilken lag gäller till och
med den 30 juni 1949, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni
1952.
Kungl. Maj:ts proposition nr 9.
3
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Höns
Maj.t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott
den 3 januari 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg, anmäler fråga om
fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 (nr 408) om användande av
statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter och anför därvid följande.
För att tillgodose behovet av polispersonal för sådan spanings- och annan
polisverksamhet, som efter den allmänna säkerhetstjänstens avveckling
år 1946 fordrades för alt hindra och uppdaga spioneri och andra för
rikets säkerhet skadliga brott, beslöts nämnda år en utökning av statspolisorganisationen.
I samband därmed antogs lagen den 29 juni 1946 om användande
av statspolispersonal för vissa särskilda uppgifter. Denna lag
innehåller att, enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar, vid spanings-
eller annan polisverksamhet för att hindra eller uppdaga brott mot
8 kap. strafflagen och andra brott, vilka kunna skada rikets försvar eller
folkförsörjning, må utan hinder av vad i lagen om polisväsendet är stadgat
om statspolisen statspolispersonal användas jämväl för tjänstgöring huvudsakligen
inom den stad, till vars polisstyrka personalen hör. Lagen fick en
treårig giltighetstid. Då denna tid utgår den 30 juni 1949, uppkommer nu
fråga huruvida lagens giltighetstid skall utsträckas.
Lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket utgår från den
förutsättningen, att statspolisens verksamhet i princip faller utom ramen
för den polisverksamhet, som sedan gammalt ansetts åvila städerna. I enlighet
härmed är också städernas skyldighet beträtt ande statspolisen begränsad
till skyldigheten att tillhandahålla erforderlig personal; kostnaderna
för statspolisens verksamhet falla i det väsentliga på statsverket.
Närmare bestämmelser angående statspolisens tjänstgöring äro meddelade
i kungörelsen den 16 september 1932 (nr 448) angående stats- och
reservpolisen. Av dessa bestämmelser må här endast anmärkas, att statspolisen
i första hand skall användas å landsbygden samt, såvitt angår kriminalstatspolisen,
i stad där kriminalpolisavdelning icke finnes, samt att
statspolisen endast i särskilda fall får tagas i anspråk för tjänstgöring inom
förläggningsstaden.
4
Kuncjl. Maj.ts proposition nr 9.
Under erinran om vad sålunda gällde anförde jag i propositionen nr
285/1946, genom vilken förslag till nu ifrågavarande lagstiftning förelädes
riksdagen, bl. a. följande:
Därest åt statspolisen anförtros den väsentliga delen av sådan spaningsoch
annan verksamhet som erfordras för att uppdaga och beivra spioneribrott
och andra landsskadliga brott, kominer denna verksamhet att i icke
ringa utsträckning falla inom området för vad vederbörande förläggningsstad
enligt gällande lagstiftning torde få anses vara skyldig att svara för.
I sakens natur ligger nämligen, att en betydande del av statspolispersonalens
tjänstgöring i sådan verksamhet — och när det gäller de största städerna
troligen huvudparten av verksamheten — kommer att vara förlagd
till den stad, till vars statspolisavdelning vederbörande statspolisman hör.
Denna principiella avvikelse från vad i lag är stadgat om det ändamål, för
vilket statspolisen är avsedd, synes påkalla, att bestämmelser därom meddelas
i lag. Närmast till hands ligger därvid att vidtaga sådana ändringar
i lagen om polisväsendet i riket, att föreskrifterna om statens skyldighet
att bidraga till stads kostnader för statspolispersonal icke knytas till förutsättningen,
att statspolisen skall huvudsakligen användas för tjänstgöring
utom staden. Med hänsyn till den i viss mån provisoriska karaktären av
den av mig föreslagna organisationen för bekämpandet av spioneri och
jämförliga brott synes emellertid lämpligare att för ändamålet endast tillskapas
en provisorisk lagstiftning i ämnet.-----
En dylik provisorisk lagstiftning synes kunna begränsas till stadgande
därom att vid spanings- eller annan polisverksamhet för att hindra eller
uppdaga brott mot 8 kap. strafflagen och andra brott, vilka kunna skada
rikets försvar eller folkförsörjning, må utan hinder av vad i lagen om polisväsendet
i riket är stadgat om statspolisen statspolispersonal användas jämväl
för tjänstgöring huvudsakligen inom den stad, till vars polisstyrka
personalen hör.
En lagstiftning av angivet slag kommer ulan särskilt stadgande att medföra,
att de i lagen om polisväsendet i riket meddelade föreskrifterna om
skyldighet för statsverket att bidraga till stads kostnader för tillhandahållande
av statspolispersonal bliva tillämpliga å all den statspolispersonal
som användes för bekämpande av spioneri och liknande brott. Uppenbarligen
kommer lagstiftningen också att medföra skyldighet för vederbörande
stad alt tillhandahålla den för statspolisens utökning erforderliga polispersonalen.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 49 fann första lagutskottet icke
anledning till erinran mot det genom propositionen framlagda lagförslaget.
1 skrivelse den 8 december 1948 har statspolisintcndenten hemställt att,
då — såvitt nu kunde bedömas — de särskilda anordningar, som vidtagits
för de landsskadliga brottens bekämpande, åtminstone komme att bestå
tills vidare, lagen den 29 juni 1946 måtte förlängas.
Departementschefen. Såsom framgår av det anförda handhaves enligt
nu gällande ordning spaningsarbetet för att hindra och uppdaga spioneri
in. m. av de ordinära polismyndigheterna, vilka dock därvid äga anlita
biträde av statspolispersonal. Någon ändring av organisationen av före
-
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 9.
varande gren av polisverksamheten är f. n. icke ifrågasatt (jfr årets statsverksproposition,
elfte huvudtiteln p. 176). Lagen om användande av statspolispersonal
för vissa särskilda uppgifter bör därför erhålla fortsatt giltighet.
Någon ändring i lagen synes icke påkallad. Särskilt med hänsyn till
att polisväsendets organisation i dess helhet nu är föremål för utredning
av särskilt tillkallade sakkunniga, torde lagen även i fortsättningen böra
givas begränsad giltighet, förslagsvis under tre år eller t. o. m. den
30 juni 1952.
Föredraganden hemställer härefter, att ett i enlighet med det anförda
inom inrikesdepartementet upprättat förslag till lag angående, fortsatt giltighet
av lagen den 29 juni 1946 (nr 408) om användande av statspolispersonal
för vissa särskilda uppgifter måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnar Olofsson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1949:22 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 a1 i texten
- 1LU 1949:2 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1946 s. 1 i texten