Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207)
1949-03-04 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1949:97, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207)
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 97.
1
Nr 97.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen
den 19 maj 1939 (nr 207); given Stockholms slott
den 4 mars 19^9.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen
den 19 maj 1939 (nr 207).
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
John Ericsson.
Sammanfattning.
Förslaget syftar till en decentralisering i viss utsträckning av tillståndsgivning
i fråga om lotterier. Vissa lotteritillstånd, som för närvarande meddelas
av Kungl. Maj :t, skola sålunda enligt förslaget överflyttas på länsstyrelse.
Vidare föreslås, att polismyndighets befogenhet att handlägga lotterifrågor
ökas. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 97.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Kungi. Maj:ts proposition nr 97.
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939
(nr 207).
Härigenom förordnas, att 3 § lotteriförordningen den 19 maj 19391 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
3
(Nuvarande lydelse:)
Lotteri, däri insatser, om sådana
fordras, och vinster äro till antal och
storlek bestämda enligt uppgjord
plan, må, oaktat de i 2 § angivna förutsättningarna
icke äro för handen,
anordnas
a) efter anmälan hos polismyndigheten
minst 7 dagar innan, under
förutsättning
att lotteriet anordnas i samband
med tillställning till förmån för välgörande,
kulturellt eller allmännyttigt
ändamål,
att lotteriet bedrives allenast inom
för tillställningen avsett område,
att vinsterna icke till större del än
som motsvarar därå belöpande skatt
utgöras av penningar eller värdepapper,
att behållningen i lotteriet uteslutande
användes för det ändamål, till
vars förmån den tillställning äger
rum i samband varmed lotteriet är
anordnat, samt
att anmälan icke avser anordnande
vid samma tillställning av lotte- 1
(Föreslagen lydelse:)
Lotteri, däri---handen, an
ordnas
-
a) efter anmälan —--anord
nat,
samt
att anmälan icke avser anordnande
vid samma tillställning av lotte
-
1 Senaste lydelse av 3 § se SFS 1945: 410.
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
3
(Nuvarande lydelse:)
rier med insatser till högre sammanlagt
belopp än 1 000 kronor;
b) efter tillstånd av länsstyrelsen
under förutsättning
att lotteriet anordnas till förmån
för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt
ändamål eller till svenska
konstidkares understöd och uppmuntran,
att lotteriet bedrives allenast inom
länet,
att vinsterna icke till större del än
som motsvarar därå belöpande skatt
utgöras av penningar eller värdepapper,
samt
att insatserna icke uppgå till högre
sammanlagt belopp än 5 000 kronor.
Varor, vilka---nyss sagts.
(Föreslagen lydelse:)
rier med insatser till högre sammanlagt
belopp än 2 000 kronor;
b) i annan ort än Stockholms stad,
efter tillstånd av polismyndigheten
under förutsättning
att lotteriet anordnas till förmån för
välgörande, kulturellt eller allmännyttigt
ändamål eller till svenska
konstidkares understöd och uppmuntran,
att lotteriet bedrives allenast inom
polismyndighetens förvaltningsområde,
att vinsterna icke till större del än
som motsvarar därå belöpande skatt
utgöras av penningar eller värdepapper,
samt
att insatserna icke uppgå till högre
sammanlagt belopp än 5 000 kronor;
c) efter tillstånd---under för
utsättning
att
lotteriet anordnas---vär
depapper,
samt
att insatserna, stämpelavgift däri
ej inbegripen, icke uppgå till högre
sammanlagt belopp än 15 000 kronor.
Varor, vilka---nyss sagts.
Denna förordning träder i kraft den
1 juli 1949.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
Utdrag av protokollet över handelsärenden hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 mars
1949.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Möller, Sköld, Quensel,
Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg*
Weijne, Kock, Andersson.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler fråga om
decentralisering av ärenden angående tillstånd att anordna lotterier och anför
därvid följande.
Decentraliseringsutredningen, som med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
tillsattes den 6 juni 1947 med uppgift att utreda möjligheterna av
en ytterligare decentralisering inom statsförvaltningen, har i en med nr 11
betecknad, till statsrådet Danielson avlåten promemoria angående vissa
tillstånd till anordnande av lotterier föreslagit ändringar i lotteriförordningen
den 19 maj 1939 (nr 207). Promemorian har av statsrådet Danielson överlämnats
till handelsdepartementet för vidare behandling.
Gällande bestämmelser.
Enligt 1 § i nämnda förordning må lotteri om penningar eller penningars
värde ej utan tillstånd av Kungl. Maj :t för allmänheten anordnas i andra
fall eller i annan ordning än som stadgas i förordningen. Vidare lämnas i
paragrafen en definition av begreppet lotteri.
I 2 § stadgas att lotteri må anordnas efter anmälan hos polismyndigheten
minst 7 dagar innan under vissa förutsättningar. Dessa äro att lotteriet
anordnas i samband med offentlig nöjestillställning eller tillställning till
förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål, att lotteriet
bedrives allenast inom för tillställningen avsett område, att vinsterna uteslutande
utgöras av varor eller av anvisningar, gällande såsom betalningsmedel
allenast inom nämnda område, att värdet å högsta vinst icke överstiger
5 kronor, att vinstfördelning äger rum i omedelbar anslutning till deltagande
i lotteriet, samt att om för deltagande i lotteriet fordras insats,
denna icke överstiger 25 öre eller, där vinsterna utgöras uteslutande av varor,
50 öre.
Enligt 3 § må lotteri, däri insatser, om sådana fordras, och vinster äro
till antalet och storlek bestämda enligt uppgjord plan, anordnas i vissa
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
5
tall, oaktat de i 2 § angivna förutsättningarna icke äro för handen. Sålunda
må enligt a) i samma paragraf lotteri anordnas efter anmälan hos polismyndigheten
minst 7 dagar innan under förutsättning att lotteriet äger rum
i samband med tillställning till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt
ändamål, att lotteriet bedrives allenast inom för tillställningen
avsett område, att vinsterna icke till större del än som motsvar.ar därå belöpande
skatt utgöras av penningar eller värdepapper, att behållningen i lotteriet
uteslutande användes för det ändamål, till vars förmån den tillställning
äger rum i samband varmed lotteriet är anordnat, samt att anmälan
icke avser anordnande vid samma tillställning av lotterier med insatser till
högre sammanlagt belopp än 1 000 kronor. Enligt b) gäller att lotteri må anordnas
efter tillstånd av länsstyrelse under förutsättning att lotteriet anordnas
till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål
eller till svenska konstidkares understöd och uppmuntran, att lotteriet bedrives
allenast inom länet, att vinsterna icke till större del än som motsvarar
därå belöpande skatt utgöras av penningar eller värdepapper, samt att insatserna
icke uppgå till högre sammanlagt belopp än 5 000 kronor.
Vidare föreskrives i 3 § att varor, vilka användas som vinster, skola med
vissa undantag vara frambragta eller tillverkade inom landet.
Decentraliseringsutredningen.
I decentraliseringsutredningens promemoria anföres, att förslag till decentraliseringsåtgärder
beträffande lotteriärendena avgivits av bl. a. överståthållarämbetet
och femton länsstyrelser i anledning av Kungl. Maj:ts cirkulär
den 6 juni 1947 till vissa statsmyndigheter angående förenkling av
förvaltningsförfarandet. De nämnda myndigheterna hade ifrågasatt utökade
befogenheter för såväl länsstyrelserna som polismyndigheterna.
Decentraliseringsutredningen har till en början behandlat frågan huruvida
icke handläggningen av vissa lotteriärenden vilken för närvarande sker
hos Kungl. Maj :t kan överflyttas till länsstyrelserna. Utredningen framhåller
därvid, att huvudparten av de lotteriärenden som handläggas hos
Kungl. Maj :t torde avse s. k. rena varulotterier d. v. s. sådana lotterier, i vilka
vinsterna icke till större del än som motsvarar därå belöpande skatt utgöras
av penningar eller värdepapper. Av olika skäi synes det utredningen icke
lämpligt alt ifrågasätta något avsteg från principen, att Kungl. Maj :ts tillstånd
skall erfordras för att anordna lotterier, där vinsterna till större del
än nu angivits utgöras av penningar eller värdepapper. Med hänsyn härtill
anser utredningen att den överflyttning av beslutanderätt i lotteriärenden
från Kungl. Maj:t, som kan ifrågakomma, bör inskränkas till rena varulotterier.
Utredningen hade övervägt att föreslå en långt gående decentralisering
innebärande att åt länsstyrelse respektive polismyndighet skulle anförtros
alt meddela beslut rörande alla rena varulotterier oavsett storleken, vilka
6
K ung t. Maj.ts proposition nr 97.
avsåges att bedrivas allenast inom myndighetens förvaltningsområde. Även
om så skedde, framhåller utredningen, komme likväl vissa lotterier att återstå,
nämligen sådana som vore avsedda att bedrivas inom flera förvaltningsområden.
I dessa fall skulle en anordning med gemensamt beslut av berörda
lokalmyndigheter erfordras, vilket icke syntes utredningen praktiskt genomförbart.
Enligt vad tidigare angivits har utredningen ansett att sådana lotterier,
där som vinster förekomma penningar eller värdepapper, även i fortsättningen
borde förbehållas Kungl. Maj :ts prövning. Med hänsyn till detta
ställningstagande har utredningen funnit det lämpligt att den centrala prövning,
vilken också i fråga om varulotterier i viss mån blir erforderlig, kvarligger
hos Kungl. Maj :t.
Utredningen har emellertid funnit att en dylik mera genomgripande decentralisering
i fråga om varulotterierna skulle medföra svårigheter med
avseende på bl. a. frågorna om vad som skall förstås med bedrivande av ett
lotteri inom visst område, hur efterlevnaden av regler härom skall kontrolleras
och vilken påföljd en överträdelse kan medföra. Att svårigheter icke
redan med nuvarande bestämmelser uppstått syntes sammanhänga med att
de lotterier, som nu vore beroende av de lokala myndigheternas handläggning,
vore så relativt obetydliga att de i praktiken bedreves endast inom ett
begränsat område. Utredningen har för att undgå nyss antydda svårigheter
ansett det lämpligt att med utgående från nu gällande bestämmelser tillägga
de lokala myndigheterna beslutanderätt beträffande lotterier av den storleksordning,
att de kunna bedömas i regel komma att bedrivas inom ett visst
begränsat område. Vid bedömande av denna fråga har utredningen ansett
att en avvägning får göras med hänsyn å ena sidan till önskvärdheten av en
i möjligaste mån decentraliserad handläggning och å andra sidan till de svårigheter
i fråga om kontroll in. in. som nyss nämnts. Utredningen har därvid
kommit till den uppfattningen att en gräns på 15 000 kronor bör vara lämplig
i fråga om lotterier, som kunna beviljas av länsstyrelse.
Beträffande de lokala polismyndigheternas befogenheter anför decentraliseringsutredningen
bl. a. följande.
Ett stort antal av de ärenden, som för närvarande handläggas av länsstyrelserna,
torde avse sådana smärre lotterier, där tillståndsprövningen
med fördel bör kunna handhavas av de lokala polismyndigheterna. Den
handläggning av lotteriärenden, som nu sker hos dessa myndigheter, avser
ju allenast prövning av anmälan om lotterier med i lotteriförordningen
meddelat generellt tillstånd. I många fall torde den förutsättningen för det
generella tillståndet brista, att lotterna icke i sin helhet kunna försäljas i
samband med viss tillställning och uteslutande inom för tillställningen avsett
område. På grund härav torde också länsstyrelserna ofta betungas med
ärenden, som beröra allenast viss ort eller ett mycket begränsat område och
därför med fördel borde kunna handläggas av den lokala polismyndigheten.
För att åstadkomma en mera praktisk och efter ärendenas relativt obetydliga
art bättre avpassad ordning synes böra övervägas att antingen avskaffa
den nyss angivna förutsättningen för det generella tillståndet enligt
3 g a) lotteriförordningen eller införa en begränsad rätt för polismyndigheten
til! tillståndsprövning. Att helt ersätta det nuvarande generella till
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 97.
7
ståndet med en till polismyndigheten förlagd tillståndsprövning synes däremot
icke böra ifrågakomma. Den lättnad, som de generella tillståndens införande
innebar, torde icke nu böra inskränkas. Av de båda nyssnämnda
alternativen anser utredningen det mest lämpligt, som avser anordnande
av viss tillståndsprövning hos polismyndigheten. Då värdegränsen för de
ärenden, som polismyndigheterna skola handlägga, torde kunna sättas högre
om en verklig tillståndsprövning skall ske än vid ett rent anmälningsförfarande,
skulle länsstyrelserna härigenom befrias från handläggning av ett
betydande antal ärenden, vilka såsom begränsade till viss polismyndighets
förvaltningsområde böra kunna handläggas av denna myndighet. För de
tillståndssökande skulle en sådan decentralisering givetvis också innebära
stora fördelar. Med hänsyn bland annat härtill synes värdegränsen icke böra
sättas allt för låg. Utredningen har för sin del funnit lämpligt att förorda
en gräns på 5 000 kronor.
I övrigt har utredningen beträffande polismyndighetens tillståndsgivning
föreslagit att samma förutsättningar skola gälla som för länsstyrelserna
(3 § b)); dock skulle tillstånd få meddelas endast för lotterier inom polismyndighetens
förvaltningsområde.
Utredningen har vidare föreslagit, att det i 3 § a) stadgade maximibeloppet
å 1 000 kronor för anmälningslotterier skall höjas, främst med hänsyn
till penningvärdets fall. Utredningen förordar, att maximibeloppet fastställes
till 2 000 kronor. Utredningen påpekar i anslutning därtill att en
ytterligare höjning av beloppet icke syntes fylla något särskilt praktiskt
behov med hänsyn till den av utredningen föreslagna tillståndsprövningen
av polismyndighet.
Remissyttran d en.
Över promemorian ha infordrade utlåtanden avgivits av överståthållarämbetet
samt av länsstyrelserna i Stockholms län, Östergötlands län, Malmöhus
län, Hallands län, Göteborgs och Bohus län, Västernorrlands län och
Norrbottens län.
Överståthållnrämbetet, som inhämtat yttrande från polismästaren i Stockholm,
har förklarat sig icke ha något att erinra mot utredningens förslag
att höja den i 3 § a) föreskrivna maximigränsen från 1 000 till 2 000
kronor.
Den av utredningen föreslagna ändringen, enligt vilken polismyndigheten
skulle få befogenhet att i vissa fall meddela tillstånd till lotterier med
en omslutning å högst 5 000 kronor, har däremot ämbetet avstyrkt, åtminstone
såvitt angår Stockholms stad. Ämbetet har därvid framhållit, att överståthållarämbetets
och polismyndighetens förvaltningsområden helt sammanfölle
varför någon fördel för allmänheten icke komme att uppstå. Vidare
skulle ett genomförande av den föreslagna ändringen medföra, att man
måste anställa ytterligare personal hos poliskammaren i Stockholm.
Beträffande utredningens förslag att höja gränsen i fråga om lotterier,
som kunna prövas av länsstyrelserna, från 5 000 kronor till 15 000 kronor
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 97.
har ämbetet ifrågasatt huruvida en sådan höjning vore tillräcklig för att få
någon praktisk betydelse. Om någon vinst ur arbetssynpunkt skulle uppnås,
borde gränsen höjas till 30 000 kronor.
Ämbetet har slutligen påpekat, att en decentralisering från Kungl. Maj:t
till länsstyrelserna av beslutanderätten för vissa lotterier komme att få konsekvenser
ur fiskalisk synpunkt på grund av bestämmelsen i 8 § 1914 års
förordning angående stämpelavgiften. Enligt detta författningsrum skall
lottsedel i sådana varulotterier, vartill Kungl. Maj:t meddelat tillstånd, förses
med stämpel av 10 öre. Lottsedlar i lotterier, som beviljats av länsstyrelse,
beläggas däremot icke med stämpel. För att statsverket icke skall gå
förlustigt stämpelinkomster måste sålunda, framhåller ämbetet, ifrågavarande
bestämmelse i stämpelförordningen ändras.
Övriga remissmyndigheter ha tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat
desamma utan erinran, varvid i några fall ytterligare vissa ändringar i lotteriförordningen
— huvudsakligen av formell art — ifrågasatts.
Inom handelsdepartementet har utarbetats följande sammanställning be
-
träffande lotterier som handlagts av
Kungl. Maj:t under åren
1946—48.
Omslutning
1946
Antal
1947
1948
Under 10 000 kr..........
........ 35
29
35
» 15 000 » .........
........ 68
56
62
» 20 000 » .........
........ 88
88
88
» 25 000 » .........
........ 105
103
100
Totalt....................
207
195
Det må anmärkas att de i sammanställningen angivna siffrorna icke omedelbart
kunna läggas till grund för att bedöma effekten av en höjning av
gränsen beträffande lotterier under länsstyrelsernas tillståndsgivning, eftersom
en del av de avsedda lotterierna — även sådana med relativt liten omslutning
— torde ha bedrivits inom mer än ett län.
Departementschefen.
I likhet med decentraliseringsutredningen anser jag, att tillståndsgivningen
beträffande lotterier i viss utsträckning bör decentraliseras. Härför talar
redan den omständigheten att genom penningvärdets fall en förskjutning
ägt rum i den ursprungligen avsedda fördelningen av ärendena på de tillståndsgivande
myndigheterna. Det synes emellertid lämpligt att på vissa
punkter gå något längre i decentralisering än som motiveras av penningvärdesförändringen,
bl. a. med hänsyn till den tillståndssökande allmänheten.
Decentraliseringsutredningens förslag innebär decentralisering till länsstyrelserna
av länslotterier (rena varulotterier) med en insatssumma överstigande
5 000 men ej 15 000 kronor. Denna höjning av gränsen synes lämp
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 97. 9
ligt avvägd, och jag tillstyrker, att förslaget genomföres. Utredningen har
vidare förordat, att man skall från länsstyrelserna till polismyndigheterna
decentralisera rent lokala lotterier — avsedda att bedrivas allenast inom
polismyndighetens förvaltningsområde — med en insatssumma som icke
överstiger 5 000 kronor. Även till detta förslag ansluter jag mig i princip.
Här föreligger emellertid för Stockholms del speciella förhållanden. Överståthållarämbetets
och Stockholms poliskammares förvaltningsområden
sammanfalla lokalt. Det är för allmänheten icke bekvämare att i ett lotteriärende
vända sig till poliskammaren än till överståthållarämbetet. Med hänsyn
härtill och då såsom överståthållarämbetet framhållit en överflyttning
av lotteriärenden i enlighet med decentraliseringsutredningens förslag skulle
göra det nödvändigt att förstärka personalen hos poliskammaren, bör den
nyss förordade decentraliseringen till polismyndighet icke genomföras beträffande
Stockholm.
Vad slutligen angår anmälningslotterierna enligt 3 § a) tillstyrker jag decentraliseringsutredningens
förslag att höja gränsen för insatsbeloppets
storlek från 1 000 till 2 000 kronor. Höjningen innebär i huvudsak endast en
anpassning till det förändrade penningvärdet.
De nu förordade förslagen föranleda ändringar i 3 § lotteriförordningen.
De ändrade bestämmelserna böra lämpligen träda i kraft den 1 juli 1949.
I anledning av den föreslagna decentraliseringen av vissa ärenden från
Kungl. Maj :t till länsstyrelserna bör såsom överståthållarämbetet framhållit
bestämmelserna i 8 § 1914 års förordning angående stämpelavgiften ändras.
Det torde få ankomma på chefen för finansdepartementet att framlägga
förslag härom.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ett i enlighet
med det anförda inom handelsdepartementet upprättat förslag till förordning
om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207)
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ivan Eckersten.
it Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 1 samt. Nr 97.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1949:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 a1 i texten
- 1LU 1949:27 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den ti) maj 1939 a1 i texten