Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap, m. m

23 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:13, Angående godkännande av avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

1

Nr 13.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av

dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap,

m. m.; given Drottningholms slott den 21 december

1949.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch

utrikesdepartementsärenden för den 16 december 1949 och över finansärenden

för denna dag samt med överlämnande av två den 17 december

1949 undertecknade avtal mellan Sverige och Norge dels för undvikande av

dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap och dels angående

handräckning i skatteärenden, vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen

att godkänna ifrågavarande båda avtal.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 13.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Avtal mellan Konungariket Sverige

och Konungariket Norge för

undvikande av dubbelbeskattning

beträffande skatter å kvarlåtenskap.

Konungariket Sverige och Konungariket

Norge hava överenskommit

att sluta avtal för undvikande av

dubbelbeskattning beträffande skatter

å kvarlåtenskap.

För detta ändamål hava till befullmäktigade

ombud utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige:
Sin

utomordentlige och befullmäktigade

ambassadör i Oslo, Friherre

Johan Hugo Beck-Friis

Hans Majestät Konungen av Norge:

Sin utrikesminister Halvard M.

Lange

vilka, efter att hava granskat varandras

fullmakter och funnit dem i god

och behörig form, överenskommit

om följande bestämmelser:

Artikel I.

Avtalet är tillämpligt beträffande

skatter å kvarlåtenskap efter svenska

och norska medborgare.

Artikel II.

Såsom skatter å kvarlåtenskap anses

för närvarande

beträffande Sverige arvsskatt och

kvarlåtenskapsskatt; samt

beträffande Norge avgift av arv,

därunder inbegripna gåvor för dödsfalls

skull.

Avtalet skall även tillämpas beträffande

alla andra i anledning av

dödsfall utgående skatter å kvarlåtenskap,

som påläggas i Sverige eller

Avtale mellom Kongeriket Norge

og Kongeriket Sverige for å forebygge

dobbeltbeskatning for så

vidt angår skatter av

arvemidler.

Kongeriket Norge og Kongeriket

Sverige er kommet overens om å

slutte en avtale for å forebygge dobbeltbeskatning

for så vidt angår skatter

av arvemidler.

I dette öyemed har til befullmektigede

oppnevnt:

Hans Majestet Norges Konge:

Sin utenriksminister Halvard M.

Lange

Hans Majestet Sveriges Konge:

Sin overordentlige og befullmektigede

Ambassadör i Oslo Friherre Johan

Hugo Beck-Friis

som, etter å ha gransket hverandres

fullmakter og funnet dem i god og

riktig form, er kommet overens om

fölgende bestemmelser:

Artikkel I.

Avtalen gj elder skatter av arvemidler

etter norske og svenske statsborgere.

Artikkel II.

Som skatter av arvemidler anses

for tiden för Norges vedkommende:

avgift av arv, herunder dödsgaver,

og for Sveriges vedkommende:

»arvsskatt» og »kvarlåtenskapsskatt».

Avtalen skal også gjelde alle andre

skatter av arvemidler som i anledning

av dödsfall pålegges i Norge eller Sverige

etter undertegningen av denne

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

3

Norge efter undertecknandet av detta

avtal, vare sig skatterna utgå å

kvarlåtenskapen i dess helhet eller å

arvs- eller testamentslotter.

Artikel III.

Fast egendom, belägen i en av de

båda staterna, beskattas allenast i

denna stat.

I fast egendom inbegripas dels

tillbehör därtill ävensom levande och

döda inventarier i lantbruk eller

skogsbruk dels ock nyttjanderätt till

fast egendom samt rätt till avkomst

eller annan förmån av sådan egendom.

Rätt till royalty, som utgår för

nyttjande av fast egendom eller för

bearbetande av gruva eller annan

fyndighet, beskattas i den stat, där

den fasta egendomen, gruvan eller

fyndigheten är belägen.

Artikel IV.

I rörelse eller fritt yrke nedlagda

tillgångar, som äro hänförliga till ett

fast driftställe i en av staterna, beskattas

allenast i denna stat.

Som fast driftställe anses plats, å

vilken för stadigvarande bruk vid rörelsens

eller yrkets utövande finnes

särskild anläggning eller vidtagits

särskild anordning, såsom plats där

företaget har sin ledning, kontor, filial,

stadigvarande agentur, tillverkningsplats,

verkstad eller dylikt, inköps-

eller försäljningsställe, varunederlag

(även stadigvarande kommissionslager),

gruva eller annan liknande

fyndighet.

Såsom rörelse, varom i denna artikel

förmäles, anses även delägarskap

i företag med undantag för "delägarskap

genom innehav av aktier

eller likartade värdepapper. Med likartade

värdepapper förstås, såvitt

gällande lagstiftning i Sverige angår,

bevis å andelar i svenska ekonomiska

föreningar samt, såvitt gällande

lagstiftning i Norge angår, bevis å

andelar i norska bolag med delad

eller eljest begränsad ansvarighet,

avtale, hva enten skattene skal svares

av arvemidlene i sin helhet eller av

arve- eller testamentslodder.

Artikkel III.

Fast eiendom som ligger i en av de

to stater, beskattes utelukkende i denne

stat.

Fast eiendom omfatter så vel tilbehör

til slik eiendom, herunder besetning,

redskaper og annet lösöre i landbruk

eller skogbruk, som bruksrett og

rett til avkastning eller annet utbytte

av fast eiendom.

Rett til royalty som ytes for bruk

av fast eiendom eller for utnytting av

gruve eller annen forekomst, beskattes

i den stat der den faste eiendom,

gruven eller förekomsten ligger.

Artikkel IV.

Midler som er anbrakt i virksomhet

eller fritt yrke og kan henföres til et

fast driftssted i en av statene, beskattes

utelukkende i denne stat.

Som fast driftssted anses sted, hvor

det finnes saerlig anlegg eller er truffet

sserlig foranstaltning for stadig

bruk ved virksomhetens eller yrkets

utövelse så som sted hvor foretakendet

har sin ledelse, kontor, filial, fast

agentur, produksjonssted, verksted

eller lignende, innkjöps- eller salgssted,

varelager (herunder også varig

kommisjonslager), gruve eller annen

forekomst.

Som virksomhet som omhandlet i

denne artikkel, anses også medeiendomsrett

i ett foretakende, dog unntatt

medeiendomsrett gjennoin besittelse

av aksjer eller lignende verdipapirer.

Med »lignende verdipapirer»

förstås, for så vidt angår lovgivningen

i Norge, andelsbevis i norske selskaper

med delt eller på annen måte begrenset

ansvar, herunder dog ikke vanlige

kommandittselskaper, samt, for så

vidt angår lovgivningen i Sverige, an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

härunder ej inbegripna vanliga kommanditbolag.

Artikel V.

Egendom, varå art. III eller IV icke

är tillämplig, beskattas allenast i den

av staterna, där den avlidne vid dödsfallet

var bosatt.

Den avlidne anses enligt detta avtal

hava varit bosatt i en av staterna,

om han där haft sitt egentliga bo och

hemvist. Skulle tvivelsmål uppstå i

vilken av de båda staterna den avlidne

sålunda skall anses hava varit bosatt

eller kan den avlidne anses hava

varit bosatt i båda staterna, skall frågan

om bosättningsorten avgöras genom

särskild överenskommelse mellan

de högsta finansmyndigheterna i

de båda staterna. Hänsyn skall därvid

tagas till i vilkendera staten den

avlidne kan anses hava haft centrum

för sina personliga och ekonomiska

intressen eller, om ej heller detta kan

avgöras, till medborgarskapet.

Har den avlidne icke haft sitt

egentliga bo och hemvist i någon av

staterna, anses han hava varit bosatt

i den av staterna, i vilken han ägt

medborgarskap; har han ägt medborgarskap

i båda staterna, skall frågan

om var han skall anses hava varit

bosatt avgöras genom särskild

överenskommelse mellan de högsta

finansmyndigheterna.

Artikel VI.

Gäld, vilken häftar vid efterlämnad

egendom som avses i artikel III

eller IV eller för vilken sådan egendom

utgör säkerhet, avräknas i den

stat, som äger beskatta den ifrågavarande

egendomen, å samma egendom

eller å annan egendom som den staten

äger beskatta. Annan gäld än nu

sagts avräknas å egendom, vartill beskattningsrätten

tillkommer den stat,

där den avlidne vid dödsfallet var bosatt.

Överstiger den gäld, som enligt

första stycket skall avräknas i en av

staterna, värdet av all den egendom

delsbevis i svenske ökonomiske foreninger.

Artikkel V.

Midler som ikke går inn under art.

III eller IV, beskattes utelukkende i

den av statene der avdöde ved sin död

var bosatt.

Avdöde anses etter denne avtale å

ha vaert bosatt i en av statene hvis

han har hatt sin faste bopel der.

Skulle det oppstå tvil om i hvilken av

de to stater avdöde således skal anses

å ha vaert bosatt, eller kan avdöde

anses å ha vaert bosatt i begge stater,

skal spörsmålet om bostedet avgjöres

ved saerskilt overenskomst mellom de

överste finansmyndigheter i de to stater.

Derved skal det tas hensyn til i

hvilken av statene avdöde kan anses

å ha hatt sentrum for sine personlige

og ökonomiske interesser, eller, om

heller ikke dette kan avgjöres, til

statsborgerskapet.

Har avdöde ikke hatt fast bopel i

noen av statene, anses han å ha vaert

bosatt i den av statene der han var

statsborger. Var avdöde statsborger i

begge statene, skal spörsmålet om

hvor han skal anses å ha vaert bosatt,

avgjöres ved saerskilt overenskomst

mellom de överste finansmyndigheter.

Artikkel VI.

Gjeld som hefter på etterlatte midler

som nevnt i art. III eller IV, eller

som slike midler tjener som sikkerhet

for, fradras i den stat som har rett til

å beskatte de omhandlede midler, i

disse midler eller i andre midler som

denne stat har rett til å beskatte. Annen

gjeld enn foran nevnt fradras i

midler som er undergitt beskatningsretten

til den stat der avdöde ved

dödsfallet var bosatt.

Överstiger den gjeld som etter förste

ledd skal fradras i en av statene,

verdien av alle de midler som ved
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

5

som ifrågavarande stat äger beskat- kommende stat har rett til å beskatte,

ta, avräknas det överskjutande gäld- fradras det överskytende gjeldsbelöp

beloppet å egendom, vartill beskatt- i midler som er undergitt beskatningsningsrätten

tillkommer den andra retten i den annen stat.

staten.

Å fideikommissegendom avräknas I fideikommissformue fradras dog

dock allenast den gäld, som häftar bare den gjeld som hefter på formuen

vid egendomen eller för vilken den- eller som denne tjener som sikkerna

utgör säkerhet. het for.

Artikel VII.

Om beskattningsrätten till kvarlåtenskap

är fördelad mellan båda staterna,

skall beträffande rätten att uttaga

skatt i den stat, där den avlidne

vid sin död var bosatt, följande gälla.

Skatten må uttagas med högst det belopp,

som utgör skillnaden mellan å

ena sidan den skatt, som skulle hava

utgått därest hela kvarlåtenskapen

tagits till beskattning i den staten,

och å andra sidan den skatt, som

skulle hava utgått därest staten beskattat

allenast den del av kvarlåtenskapen,

vartill beskattningsrätten

tillkommer den andra staten.

Artikel VIII.

Genom delta avtal beröres icke den

rätt till skattefrihet, som i kraft av

folkrättens allmänna regler medgivits

eller framdeles må komma att

medgivas diplomatiska eller konsulära

befattningshavare. I den mån på

grund av sådan skattefrihet påförande

av skatt å kvarlåtenskap icke sker

i anställningslandet, förbehålles beskattningen

hemlandet.

Artikel IX.

Kan det påvisas, att av beskattningsmyndigheterna

i de båda staterna

vidtagna åtgärder medföra en

mot detta avtals principer stridande

beskattning, må den som träffats av

dubbelbeskattningen göra erinringar

häremot hos den av de båda staterna,

där den avlidne enligt detta avtal

skall anses vid sin död hava varit bosalt.

Anses erinringarna grundade,

vidtager sistnämnda stat erforderliga

Artikkel VII.

Er retten til beskatning av arvemidler

fordelt mellom de to stater, skal

angående retten til å beregne skatt i

den stat der avdöde ved sin död var

bosatt, gjelde fölgende: Skatten kan

beregnes med höyst det belöp som utgjör

forskjellen mellom på den ene

side den skatt som skulle ha vaert beregnet

om alle arvemidlene hadde

vaert undergitt beskatning i denne

stat, og på den annen side den skatt

som skulle ha vaert beregnet om staten

bare hadde beskattet den del av

arvemidlene hvis beskatning tilkommer

den annen stat.

Artikkel VIII.

Ved denne avtale beröres ikke den

rett til skattefrihet som i kraft av

folkerettens alminnelige regler er innrömmet

eller i fremtiden måtte bli

innrömmet diplomatiske eller konsulaere

tjenestemenn. I den utstrekning

midlene på grunn av denne skattefrihet

ikke beskattes i ansettelseslandet,

forbeholdes beskatningen hjemlandet.

Artikkel IX.

Kan det påvises åt tiltak som er

truffet av skattemyndighetene i de to

stater, medförer en beskatning som

strider mot denne avtales prinsipper,

kan den som rammes av dobbeltbeskatningen

fremsette innsigelse

mot dette overfor den av de to stater

der avdöde ved sin död etter denne avtale

skal anses å ha vsert bosatt. Anses

innsigelsen begrunnet, treffer

sistnevntc stat de nödvendige tiltak

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 13.

åtgärder för dubbelbeskattningens

undanröjande.

Dylika erinringar skola i regel göras

inom två år efter utgången av det

kalenderår, under vilket den skattskyldige

erhöll kännedom om dubbelbeskattningen.

Artikel X.

De högsta finansmyndigheterna i

de båda staterna äga träffa särskilda

överenskommelser för genomförande

av avtalet ävensom till undvikande

av dubbelbeskattning beträffande

de i art. II angivna skatterna i fall,

som icke regleras i detta avtal eller

som kunna uppstå vid tillämpning

av avtalet, så ock i fall, då svårighet

eller tvivelsmål uppkommer i fråga

om avtalets tolkning och tillämpning.

Artikel XI.

Detta avtal skall ratificeras för Sveriges

del av Hans Majestät Konungen

av Sverige med riksdagens samtycke

och för Norges del av Hans Majestät

Konungen av Norge med stortingets

samtycke. Ratifikationshandlingarna

skola snarast möjligt utväxlas i

Stockholm.

Avtalet träder i kraft den dag utväxlingen

av ratifikationshandlingarna

sker och tillämpas i de fall, då

arvlåtare eller testator avlidit å eller

efter nämnda dag.

Artikel XII.

Avtalet skall förbliva gällande så

länge detsamma icke uppsäges av någon

av de avtalsslutande staterna.

Uppsägning skall äga rum minst åtta

månader före kalenderårets utgång.

Har uppsägningstiden iakttagits, upphör

avtalets giltighet med kalenderårets

utgång; dock att avtalet alltjämt

skall äga tillämpning i fall då arvlåtaren

eller testatorn avlidit före årets

utgång.

for å få dobbeltbeskatningen opphevet.

Slik innsigelse må i regelen fremsettes

innen to år etter utgången av

det kalenderår da den skattepliktige

fikk kjennskap til dobbeltbeskatningen.

Artikkel X.

De överste finansmyndigheter i de

to stater kan treffe sserskilt overenskomst

til gjennomföring av avtalen

så vel som til unngåelse av dobbeltbeskatning

vedkommande de i art. II

nevnte skatter i tilfelle som ikke reguleres

i denne avtale, eller som kan

oppstå ved anvendelse av avtalen, liksom

også i tilfelle hvor det oppstår

vanskelighet eller tvil med hensyn til

avtalens tolking og anvendelse.

Artikkel XI.

Denne avtale skal ratifiseres for

Norges vedkommende av Hans Majestet

Norges Konge med Stortingets

samtykke og for Sveriges vedkommende

av Hans Majestet Sveriges Konge

med Riksdagens samtykke. Ratifikasjonsdokumentene

skal snarest mulig

utveksles i Stockholm.

Avtalen trer i kraft den dag utvekslingen

av ratifikasjonsdokumentene

finner sted og får anvendelse hvor

arvelater eller testator er avgått ved

döden på eller etter nevnte dag.

Artikkel XII.

Avtalen skal gjelde så lenge den

ikke oppsis av noen av de kontraherende

stater. Oppsigelse skal finne

sted minst 8 måneder för kalenderårets

utgång. Er oppsigelsesfristen

iakttatt, opphörer avtalens gyldighet

ved kalenderårets utgång, dog slik åt

avtalen fremdeles skal anvendes hvor

arvelateren eller testator er avgått ved

döden för årets utgång.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majits proposition nr 13.

Till bekräftelse härå hava de båda

staternas befullmäktigade ombud undertecknat

detta avtal och försett detsamma

med sina sigill.

Som skedde i Oslo den 17 december

1949, i dubbla exemplar, å svenska

och norska språken, vilka båda

texter äga lika vitsord.

Til bekreftelse herpå har de to staters

befullmektigede undertegnet denne

avtale og försynt den med sine segl.

Utferdiget i Oslo den 17. desember

1949 i to eksemplarer på norsk og

svensk, slik åt begge tekster har like

gyldighet.

Johan Beck-Friis. Halvard M. Lange.

Halvard M. Lange. Johan Beck-Friis.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Avtal mellan Konungariket Sve- Avtale mellom Kongeriket Norge

rige och Konungariket Norge an- og Kongeriket Sverige om bistånd

gående handräckning i i skattesaker.

skatteärenden.

Konungariket Sverige och Konungariket

Norge hava överenskommit

att sluta avtal angående handräckning

i skatteärenden.

För detta ändamål hava till befullmäktigade

ombud utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige:
Sin

utomordentlige och befullmäktigade

ambassadör i Oslo, Friherre

Johan Hugo Beck-Friis

Hans Majestät Konungen av Norge:
Sin

utrikesminister Halvard M.

Lange

vilka, efter att hava granskat varandras

fullmakter och funnit dem i

god och behörig form, överenskommit

om följande bestämmelser:

Allmänna bestämmelser.

Artikel I.

Båda staterna förplikta sig ömsesidigt

att lämna varandra handräckning

i skatteärenden på sätt nedan

närmare angives.

Med handräckning förstås i detta

avtal:

a) delgivning av handlingar,

b) införskaffande av uppgifter och

utbyte av upplysningar utan särskild

begäran eller efter framställning i det

enskilda fallet, samt

c) indrivning av skatt.

Artikel II.

Med skatter avses i detta avtal:

a) de skatter, å vilka avtalet den 21

juni 1947 mellan Konungariket Sve
-

Kongeriket Norge og Kongeriket

Sverige er kommet overens om å slutte

en avtale om bistånd i skattesaker.

I dette öyemed har til befullmektigede

oppnevnt:

Hans Majestet Norges Konge:

Sin utenriksminister Halvard M.

Lange

Hans Majestet Sveriges Konge:

Sin overordentlige og befullmektigede

Ambassadör i Oslo Friherre Johan

Hugo Beck-Friis

som, etter å ha gransket hverandres

fullmakter og funnet dem i god og

riktig form, er kommet overens om

fölgende bestemmelser:

Alminnelige bestemmelser.

Artikkel I.

Begge stater forplikter seg til gjensidig

å yte hverandre bistånd i skattesaker

slik som nedenfor naermere

angitt.

Med bistånd forstås i denne avtale:

a) forkynnelse av dokumenter,

b) tilveiebringelse av oppgaver og

opplysninger samt utveksling av slike

av eget tiltak eller etter särskilt anmodning

i det enkelte tilfelle.

c) innfordring av skatt.

Artikkel II.

Med skatter for stås i denne avtale:

a) de skatter som omfattes av avtalen

av 21. juni 1947 mellom Konge
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Mai.ts proposition nr 13.

rige och Konungariket Norge för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande

skatter å inkomst och förmögenhet

äger tillämpning; samt

b) de skatter, å vilka avtalet den

17 december 1949 mellan Konungariket

Sverige och Konungariket Norge

för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande skatter å kvarlåtenskap

äger tillämpning.

Artikel III.

Handräckning medgives blott såvitt

angår skatteanspråk mot skattskyldiga,

som tillhöra den stat, från

vilken framställningen gjorts, eller

som äro bosatta i denna stat eller

som, utan att vara bosatta i någondera

staten, stadigvarande vistas i

förstnämnda stat.

Förelåg i första stycket angiven

förutsättning under den tidrymd eller

vid den tidpunkt, skatteanspråket

avser, skall den omständigheten,

att förutsättningen sedermera bortfallit,

ej utgöra hinder för handräckningens

beviljande.

För delgivning av handling samt

för införskaffande av upplysningar,

som kunna inhämtas i offentliga

handlingar, medgives handräckning

även om i första stycket angivna förutsättningar

icke föreligga.

Artikel IV.

All skriftväxling i ärenden om

handräckning sker direkt mellan

svenska finansdepartementet samt

norska finans- och tulldepartementet.

Artikel V.

I framställning om handräckning

skola angivas den myndighet, som i

första hand begärt handräckningen,

namn och yrke eller titel beträffande

den person saken gäller ävensom,

därest fråga är om delgivning av

handling, mottagarens adress och

handlingens beskaffenhet.

riket Norge og Kongeriket Sverige for

å forebygge dobbeltbeskatning for så

vidt angår skatter av inntekt og formue,

samt

b) de skatter som omfattes av avtalen

av 17. desember 1949 mellom

Kongeriket Norge og Kongeriket Sverige

för å forebygge dobbeltbeskatning

for så vidt angår skatter av arvemidler.

Artikkel III.

Bistånd ytes bare når det gjelder

skattekrav mot skattepliktige som er

borgere av eller hjemmehörende i den

stat som fremsetter anmodningen,

eller som uten å vaere bosatt i noen

av statene, stadig oppholder seg i den

förstnevnte stat.

Forelå vilkår etter förste ledd i det

tidsrom eller på det tidspunkt som

skattekravet vedkommer, skal den

omstendighet åt vilkåret senere er

falt bort, ikke vsere til hinder for åt

bistånd ytes.

Når det gjelder forkynnelse av dokumenter

og tilveiebringelse av opplysninger

som förefinnes i ahnent tilgjengelige

dokumenter, ytes bistånd

selvom vilkårene etter förste ledd

ikke föreligger.

Artikkel IV.

All skriftveksling om bistånd skjer

direkte mellom det norske Finans- og

tolldepartement og det svenske Finansdepartement.

Artikkel V.

Anmodning om bistånd skal angi

den myndighet som i förste hånd har

bedt om bistånd, navn og yrke eller

titel på den person saken gjelder, og,

når det er spörsmål om forkynnelse

av dokument, mottakerens adressc og

dokumentets art.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Artikel VI.

Framställning om handräckning

kan avböjas, om den stat, hos vilken

handräckningen begärts, anser densamma

ägnad att äventyra dess höghetsrättigheter

eller säkerhet.

Artikel VII.

Verkställes handräckning helt eller

delvis, skall den stat, hos vilken

handräckningen begärts, utan dröjsmål

underrätta den andra staten om

utgången av ärendet.

Efterkommes icke framställning

om handräckning, skall den stat, hos

vilken handräckningen begärts, ofördröjligen

underrätta den andra staten

därom med angivande av skälen

för beslutet.

Vid meddelande av underrättelse

enligt denna artikel skola tillika angivas

sådana omständigheter, som

må vara av betydelse för skatteärendets

vidare behandling.

Artikel VIII.

Handling, som utfärdats eller bestyrkts

av domstol eller förvaltningsmyndighet

i den ena staten och

som är försedd med domstolens eller

myndighetens sigill eller stämpel, behöver

ej legaliseras för att användas

i skatteärende inom den andra statens

område.

Vad i denna artikel sagts gäller

jämväl beträffande handling, som underskrivits

av tjänsteman hos domstolen

eller myndigheten, såframt sådan

underskrift är tillräcklig enligt

lagstiftningen i den stat, domstolen

eller myndigheten tillhör.

Delgivning av handlingar.

Artikel IX.

Delgivning skall ombesörjas av vederbörande

myndighet i den stat, hos

vilken åtgärden begärts. Denna myndighet

kan utom i fall, som avses i

nästfoljande stycke, inskränka sig till

att verkställa delgivningen genom

Artikkel VI.

Anmodning om bistånd kan avslås

dersom den stat som er bedt om å yte

bistånd, anser denne egnet til å bringe

dens höyhetsrettigheter eller säkerhet

i fare.

Artikkel VII.

Imötekommes anmodning om bistånd

helt eller delvis, skal den stat

som er bedt om å yte bistånd, snarest

mulig underrette den annen stat

om utfallet av saken.

Etterkommes ikke anmodning om

bistånd, skal den stat som er bedt om

å yte bistånd, uten opphold underrette

den annen stat om dette og gi

beskjed om grunnene for vedtaket.

Ved meddelelse av underretning etter

denne artikkel skal tillike opplyses

slike omstendigheter som kan

vaere av betydning for skattesakens

videre behandling.

Artikkel VIII.

Dokument som er utferdiget eller

bekreftet av domstol eller förvaltningsmyndighet

i den ene stat og er

försynt med domstolens eller myndighetens

segl eller stempel, trenger

ikke å legaliseres for å anvendes i

skattesak innenfor den annen stats

område.

Det som er sagt i denne artikkel

gj elder også dokument som er underskrevet

av tjenestemann ved domstolen

eller myndigheten, såfremt slik

underskrift er tilstrekkelig etter lovgivningen

i den stat domstolen eller

myndigheten tillhörer.

Forkynnelse av dokumenter.

Artikkel IX.

Forkynnelse skal besörges av den

kompetente myndighet i den stat anmodningen

er rettet til. Denne myndighet

kan, unntagen i tilfelle som

omhandlet i neste ledd, innskrenke

seg til å overlevere dokumentet til

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

11

handlingens överlämnande till mottagaren,

såvitt denne är villig mottaga

densamma.

På önskan av den stat, som begärt

delgivningen, skall handlingen delgivas

i den form, som för liknande delgivning

är föreskriven enligt lagstiftningen

i den stat, hos vilken delgivning

begärts.

Artikel X.

Såsom bevis om delgivningen skall

gälla antingen ett daterat och bestyrkt

erkännande av den, med vilken delgivningen

skett, eller ett intyg av vederbörande

myndighet i den stat, hos

vilken delgivningen begärts, utvisande

formen och tiden för delgivningen.

Införskaffande av uppgifter, m. m.

Artikel XI.

Införskaffande av uppgifter skall

ske i enlighet med lagstiftningen i

den stat, till vilken framställningen

riktats.

Framställning om införskaffande

av uppgifter kan avböjas, därest den

stat, som gör framställningen, enligt

sin egen lagstiftning icke kan införskaffa

motsvarande uppgifter, eller

om framställningens efterkommande

skulle medföra yppandet av affärs-,

fabrikations- eller yrkeshemlighet.

Den myndighet, som gör framställningen,

skall uppgiva, huruvida den

åtgärd, varom fråga är, kan vidtagas

enligt lagstiftningen i den egna staten.

Artikel XII.

1 artikel IV omförmälda myndigheter

skola, i den mån det lämpligen

kan ske på grundval av tillgängliga

uppgifter, snarast möjligt efter utgången

av varje kalenderår, utan särskild

framställning, utbyta sådana

upplysningar, avseende i den andra

staten bosatta fysiska personer eller

mottakeren, for så vidt denne er villig

til å motta det.

Etter begjsering av den stat som

har anmodet om forkynnelse, skal

dokumentet forkynnes i den form

som er foreskrevet for lignende forkynnelse

i lovgivningen i den stat som

er bedt om å företa forkynnelse.

Artikkel X.

Som bevis for forkynnelsen skal

gjelde enten en datert og bekreftet

erkjennelse fra den overfor hvem den

er foretatt, eller en attest fra vedkommende

myndighet i den stat hos

hvem forkynnelsen er begjsert, som

viser formen og tiden for forkynnelsen.

Tilveiebringelse av oppgaver og opplysninger.

Artikkel XI.

Tilveiebringelse av oppgaver og

opplysninger skal skje i samsvar med

lovgivningen i den stat anmodningen

er rettet til.

Anmodning om tilveiebringelse av

oppgaver eller opplysninger kan avslåes,

dersom den stat som fremsetter

anmodningen, etter sin egen lovgivning

ikke kan skaffe tilveie tilsvarende

oppgaver eller opplysninger, eller

dersom det ville medföre åpenbaring

av forretnings-, fabrikasjons- eller

yrkeshemmelighet om anmodningen

ble imötekommet.

Den myndighet som fremsetter anmodningen

skal angi hvorvidt den

forföyning det gjelder kan företas etter

lovgivningen i den egne staten.

Artikkel XII.

De i art. IV nevnte myndigheter

skal i den utstrekning det hensiktsmessig

kan skje på grunnlag av tilgjengelige

oppgaver, snarest mulig

etter utgången av hvert kalenderår

uten sserskilt anmodning utveksle slike

opplysninger vedkommende fysiskc

personer som er bosatt i den an
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

där hemmahörande juridiska personer,

som kunna antagas vara av betydelse

för deras taxering, särskilt beträffande
a)

utdelningar från aktiebolag och

liknande juridiska personer,

b) räntor å obligationer och andra

dylika värdepapper,

c) tillgodohavanden hos banker,

sparbanker och liknande inrättningar

ävensom räntor å sådana tillgodohavanden,

samt

d) löner, pensioner och livräntor.

Därest det i den stat, som mottagit

upplysningarna, befinnes att dessa

icke motsvara de verkliga förhållandena,

skall vederbörande myndighet

i den staten, om så finnes kunna

ske och det kan vara av intresse för

den andra staten, så snart som möjligt

återställa de mottagna handlingarna

till vederbörande myndighet därstädes,

med angivande av skälen för

återställandet, eller ock på annat sätt

underrätta myndigheten om förhållandet.

Då en i den ena staten bosatt person

avlidit, efterlämnande fast egendom

i den andra staten eller tillgångar

nedlagda i rörelse därstädes, skall

vederbörande myndighet i förstnämnda

stat, så snart kännedom vunnits

om förhållandet, därom underrätta

vederbörande myndighet i den andra

staten.

Indrivning av skatt.

Artikel XIII.

Exigibelt beslut i skatteärende

skall, efter framställning från den

ena staten, av den högsta finansmyndigheten

i den andra staten uttryckligen

erkännas såsom exigibelt i sistnämnda

stat samt verkställas i enlighet

med dess lagstiftning.

Vid framställning om indrivning

skall fogas förklaring av vederbörande

myndighet i den stat, från vilken

framställningen göres, att beslutet är

exigibelt; denna myndighets behörig
-

nen stat eller juridiske personer som

er hjeminehörende der, som kan antas

å vsere av betydning for deres 1igning,

saerlig for så vidt angår:

a) Utbytte fra aksjeselskaper og

lignende juridiske personer,

b) renter av ihendehaverobligasjoner

og andre lignende verdipapirer,

c) innskudd i banker, sparbanker

og lignende institusjoner så vel

som renter av slike innskudd,

d) lönninger, pensjoner og livrenter.

Hvis det i den stat som har mottatt

opplysningene, viser seg åt disse

ikke stemmer med de faktiske forhold,

skal vedkommende myndighet i

denne stat, om så finnes å kunne skje

og det kan vsere av interesse for den

annen stat, snarest mulig tilbakesende

de mottatte dokumenter til vedkommende

myndighet der med angivelse

av grunnene for tilbakesendelsen

eller på annen måte underrette

denne myndighet om forholdet.

Når en person som er bosatt i en av

statene, er avgått ved döden og har

etterlatt seg fast eiendom i den annen

stat eller midler anbrakt i virksomhet

der, skal vedkommende myndighet

i den förstnevnte stat så snart

den har fått kjennskap til forholdet,

gi underretning om dette til vedkommende

myndighet i den annen stat.

Innfordring av skatt.

Artikkel XIII.

Eksigibelt skattekrav skal, etter

anmodning fra den ene stat, av den

överste finansmyndighet i den annen

stat uttrykkelig anerkjennes som eksigibelt

i den sistnevnte stat og innfordres

i samsvar med lovgivningen

der.

Med anmodning om innfordring

skal fölge erklsering fra vedlcommende

myndighet i den stat som fremsetter

anmodningen, om åt kravet er

eksigibelt; åt denne myndighet er ret
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

13

het skall bestyrkas av myndighet som

i artikel IV sägs.

Handräckning för indrivning medgives

icke, därest skatteanspråket,

om det genomfördes, skulle föranleda

dubbelbeskattning i förhållandet mellan

de båda staterna. Såsom dubbelbeskattning

skall därvid icke anses

den beskattning av inkomst av kapital,

som föranledes av bestämmelserna

i artikel 7 av avtalet mellan de båda

staterna den 21 juni 1947 för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande

skatter å inkomst och förmögenhet.

Artikel XIV.

Framställning om handräckning

för indrivning må ifrågakomma endast

såvitt tillräckliga möjligheter för

indrivning icke föreligga i den egna

staten.

Handräckning beviljas icke för indrivning

av skatt såvitt angår arvingar

eller andra, vilka förvärvat egendom

på grund av dödsfall, i den mån

skatteanspråket överskrider beloppet

eller värdet vid tiden för förvärvet av

vad som på grund av dödsfallet förvärvats.

Artikel XV.

Beträffande skatt, som skall indrivas

enligt detta avtal, åtnjutes icke

för skatter stadgad särskild förmånsrätt

i den stat, hos vilken handräckning

begärts.

Vid indrivning av skatt enligt detta

avtal skall rättegångsförfarande vid

domstol eller konkursförfarande icke

inledas, med mindre den högsta finansmyndigheten

i den stat, lios vilken

indrivningen sker, efter begäran

av motsvarande myndighet i den stat,

som gjort framställningen, uttryckligen

därtill samtycker.

Artikel XVI.

Den stat, i vilken indrivning enligt

detta avtal ägt rum, är gentemot den

andra staten ansvarig för de indrivna

beloppen.

te vedkominende skal bekreftes av

myndighet som nevnt i artikkel IV.

Bistånd ved innfordring ytes ikke

hvis skattekravet, om det ble gjennomfört,

ville medföre dobbeltbeskatning

i forholdet mellom de to stater.

Som dobbeltbeskatning skal i denne

förbindelse ikke anses den beskatning

av inntekt av kapital som fölger av

bestemmelsene i artikkel 7 i avtalen

mellom de to stater av 21. juni 1947

for å forebyggc dobbeltbeskatning for

så vidt angår skatter av inntekt og

formue.

Artikkel XIV.

Anmodning om bistånd ved innfordring

skal bare finne sted for så

vidt det ikke er fyldestgjörende adgang

til innfordring i den egne staten.

Når det gjelder arvinger eller andre

som har ervervet midler som fölge av

dödsfall, ytes ikke bistånd ved innfordring

av skatt i den utstrekning

skattekravet överstiger belöpet eller

verdien på ervervstiden av det som

er ervervet som fölge av dödsfall.

Artikkel XV.

Skatt som skal innfordres etter

denne avtale, nyter ikke godt av saerskilt

fortrinnsrett som er fastsatt för

skatter i den stat som er bedt om å

yte bistånd.

Ved innfordring av skatt etter denne

avtale skal söksmål ved domstolene

eller konkurs ikke innledes med

mindre den överste finansmyndighet

i den stat der innfordringen skjer,

etter begjsering av lilsvarende myndighet

i den stat som har fremsatt

anmodningen, uttryklcelig samtykker

i det.

Artikkel XVI.

Den stat der innfordring etter denne

avtale har funnet sted, er likeoverfor

den annen stat ansvarlig for de

belöp som er innfordret.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Särskilda bestämmelser.

Artikel XVII.

Beträffande förfrågningar, upplysningar,

uppgifter och utlåtanden

ävensom andra meddelanden, vilka i

anledning av detta avtal ingå till någondera

staten, tillämpas i denna stat

gällande laga bestämmelser angående

tystnadsplikt och handlingars hemlighållande.

Artikel XVIII.

För handräckning enligt detta avtal

i en av staterna må icke av den

andra staten utkrävas någon avgift

eller kostnadsersättning. Såframt ej

annat överenskommes, utgår dock ersättning

dels för gottgörelse till sakkunniga,

dels för kostnader, som föranletts

genom förrättningsmäns medverkan

uti de i artikel IX andra stycket

angivna fallen, dels ock för kostnader

på grund av rättegångsförfarande

vid domstol, som föranledes av

handräckningens verkställande.

Artikel XIX.

De högsta finansmyndigheterna i

de båda staterna kunna träffa ytterligare

överenskommelser i enlighet

med detta avtals syftemål. De kunna

särskilt överenskomma angående

minsta belopp, som framställning om

indrivning må avse, angående avgifter

i samband med indrivning, räntor,

rättegångskostnader, viten och andra

liknande, i samband med beskattning

eller indrivning utgående belopp utan

straffrättslig karaktär, angående fastställande

av kurs för omräkning av

belopp, som skola indrivas, samt angående

redovisning av indrivna belopp.

Skulle svårighet eller tvivelsmål

uppkomma rörande avtalets tolkning

eller tillämpning, äga nyssnämnda

myndigheter likaledes träffa särskild

överenskommelse.

Forskjellige bestemmelser.

Artikkel XVII.

Med hensyn til forespörsler, opplysninger,

oppgaver, uttalelser og

andre meddejelser som i henhold til

denne avtale er mottatt av noen av

statene, skal de i vedkommende stat

gjeldende forskrifter om taushetsplikt

og hemmeligholdelse av dokumenter

gis tilsvarende anvendelse.

Artikkel XVIII.

For bistånd etter denne avtale i en

av statene kan ikke den annen stat

avkreves gebyr eller refusjon av omkostninger.

Så fremt ikke annet blir

avtalt, skal det dog ytes refusjon for

godtgjörelse til sakkyndige samt for

omkostninger som er foranlediget ved

medvirkning av stevnevitne i de i artikkel

IX annet ledd nevnte tilfelle.

Det samme gjelder omkostninger i

anledning av söksmål ved domstolene

som er foranlediget ved åt bistånd er

ytet.

Artikkel XIX.

De överste finansmyndigheter i de

to stater kan treffe ytterligere overenskomster

i samsvar med denne avtales

formål. De kan komme sserskilt

over ens om det minstebelöp som en

anmodning om innfordring må angå,

om gebyrer i förbindelse med innfordring,

renter, söksmålsomkostninger,

tvangsmulkter og andre 1ignende

belöp uten strafferettslig karakter

som er pålöpet i förbindelse

med beskatning eller innfordring, om

fastsettelse av kurs for omregning av

belöp som skal innfordres samt om

överföring av innfordrede belöp.

Skulle det oppstå vanskelighet eller

tvil angående tolkingen eller anvendelsen

av avtalen, kan de forannevnte

myndigheter likeledes treffe sserskilt

overenskomst.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

15

Artikel XX.

Detta avtal skall icke tillämpas å

Svalbard och Jan Mayen samt ej heller

å de norska besittningarna utom

Europa.

Artikel XXL

Detta avtal skall ratificeras för Sveriges

del av Hans Maj :t Konungen av

Sverige med riksdagens samtycke och

för Norges del av Hans Maj :t Konungen

av Norge med stortingets samtycke.

Ratifikationshandlingarna skola

snarast möjligt utväxlas i Stockholm.

Avtalet träder i kraft med ingången

av den kalendermånad, som följer

närmast efter utväxlingen av ratifikationshandlingarna.

Härvid iakttages,

att handräckning ej medgives,

beträffande indrivning av skatt å

inkomst eller förmögenhet, såvitt angår

svensk skatt, om skatten utgår

på grund av 1948 eller tidigare års

taxering eller på grund av eftertaxering

för något av nämnda år, samt,

såvitt angår norsk skatt, om skatten

utgår på grund av taxering (inbegripet

eftertaxering) för skatteåret 1948

—1949 eller tidigare år;

beträffande indrivning av skatt å

kvarlåtenskap, om arvlåtaren eller

testatorn avlidit före dagen för avtalets

ikraftträdande;

beträffande införskaffande av uppgifter

i ärende rörande skatt å inkomst

eller förmögenhet, om inkomsten

eller förmögenheten taxerats eller

bort taxeras före avtalets ikraftträdande,

samt beträffande införskaffande

av uppgifter i ärende rörande

skatt å kvarlåtenskap, om arvlåtaren

eller testatorn avlidit före nyssnämnda

tidpunkt.

Artikel XXII.

Avtalet skall förbliva gällande så

länge detsamma icke uppsäges av

någon av de avtalsslutande staterna.

Uppsägning skall äga rum minst åtta

månader före kalenderårets utgång.

Artilckel XX.

Denne avtale får ikke anvendelse

på Svalbard og Jan Mayen og heller

ikke i de norske besittelser utenfor

Europa.

Artikkel XXI.

Denne avtale skal ratifiseres, for

Norges vedkommende av Hans Majestet

Norges Konge med Stortingets

samtykke og for Sveriges vedkommende

av Hans Majestet Sveriges

Konge med Riksdagens samtykke.

Ratifikasjonsdokumentene skal snarest

mulig utveksles i Stockholm.

Avtalen trer i kraft fra begynnelsen

av den kalendermåned som fölger

na;rmest etter utvekslingen av ratifikasjonsdokumentene.

Herved iakttas

åt bistånd ikke ytes:

Med hensyn til innfordring av skatt

av inntekt eller formue dersom skatten

i Norge er utskrevet på grunnlag

av ligning (herunder etterligning) for

skatteåret 1948—49 eller tidligere år,

og dersom skatten i Sverige er utskrevet

på grunnlag av ligning i 1948

eller tidligere år eller på grunnlag av

etterligning for noen av de nevnte år;

med hensyn til innfordring av skatt

av arvemidler dersom arvelateren eller

testator er död för dagen for avtalens

ikrafttreden;

med hensyn til tilveiebringelse av

oppgaver og opplysninger i sak om

skatt av inntekt eller formue dersom

inntekten eller formuen er eller burde

ha vsert lignet för avtalens ikrafttreden,

og med hensyn til oppgaver og

opplysninger i sak om skatt av arvemidler

dersom arvelateren eller testator

er död för det nevnte tidspunkt.

Artikkel XXII.

Avtalen skal gjelde så lenge den

ikke oppsis av noen av de kontraherende

stater. Oppsigelse skal finne

stöd minst 8 måneder för kalenderårets

utgång. Er oppsigelsesfristen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Har uppsägningstiden iakttagits, upphör

avtalets giltighet med kalenderårets

utgång.

Framställning om handräckning,

som inkommit till vederbörande myndighet

i den stat, till vilken framställningen

riktats, innan avtalet upphört

att gälla, skall efterkommas i enlig*

het med avtalets bestämmelser, framställning

om indrivning likväl endast

i fall, då även erkännandet av det

exigibla beslutet meddelats innan avtalet

upphört att gälla.

Till bekräftelse härå hava de båda

staternas befullmäktigade ombud undertecknat

detta avtal och försett detsamma

med sina sigill.

Som skedde i Oslo den 17 december

1949, i dubbla exemplar, å svenska

och norska språken, vilka båda

texter äga lika vitsord.

iakttatt, opphörer avtalens gyldighet

med kalenderårets utgång.

Anmodning om bistånd som er

kommet inn til vedkommende myndighet

i den stat som anmodningen

er rettet til, för avtalen er opphört å

gjelde, skal etterkommes i samsvar

med bestemmelsene i avtalen. For anmodning

om innfordring gjelder dette

likevel bare når også anerkjennelsen

av det eksigible krav er meddelt

för avtalen opphörte å gjelde.

Til bekreftelse herpå har de to staters

befullmektigede undertegnet denne

avtale og försynt den med sine

segl.

Utferdiget i Oslo den 17. desember

1949 i to eksemplarer på norsk og

svensk, slik åt begge tekster har like

gyldighet.

Johan Beck-Friis.

Halvard M. Lange.

Halvard M. Lange.

Johan Beck-Friis.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

17

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 16 december 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Weijne, Andersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena.

Den 21 juni 1947 undertecknades ett avtal mellan Sverige och Norge för

undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.

Avtalet godkändes av 1947 års riksdag (prop. nr 325, bev.utsk. betänk.

nr 55, skriv, nr 492). Kungörelse i ämnet utfärdades den 24 oktober

1947 (nr 791).

I det protokoll, som den 25 mars 1947 upprättades rörande paraferingen

av förslaget till nämnda avtal (prop. 1947:325 s. 16) antecknades under

§ 4, att enighet mellan de svenska och norska ombuden konstaterats därutinnan

att så snart som möjligt avtal rörande handräckning i beskattningsärenden

borde träffas mellan de båda staterna.

På inbjudan av norska regeringen upptogos sedermera förhandlingar

mellan ombud för svenska och norska regeringarna rörande dels avtal för

undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap och

dels avtal angående handräckning i skatteärenden. Förhandlingarna ägde

rum i Oslo den 10—den 16 juni 1949 och fördes å svensk sida av regeringsrådet

C. W. U. Kuylenstierna, ordförande, samt chefen för finansdepartementets

rättsavdelning, hovrättsrådet Rolf Dahlgren, kammarrättsrådet

Otto Ekenberg och f. d. skattedirektören K. G. A. Sandström. Enighet

nåddes vid förhandlingarna om särskilda, på svenska och norska språken

avfattade förslag till avtal mellan de båda staterna för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande skatter å kvarlåtenskap samt angående handräckning

i skatteärenden. Vid förhandlingarna utarbetades jämväl förslag

till särskild överenskommelse jämlikt artikel XIX i förslaget till handräckningsavtal.

De upprättade förslagen överlämnades därefter av de svenska förhandlarna

till chefen för finansdepartementet. De båda avtalsförslagen torde

få såsom bilaga'' fogas vid protokollet i detta ärende.

1 Bilagan, vilken frånsett ombudens namn i avtalens ingresser samt underskrift erna är lik

lydande med de vid propositionen fogade avtalen, har här uteslutits.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 13.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

Avtalsförslagen remitterades därefter, förslaget angående kvarlåtenskapsskatt

till Svea hovrätt och förslaget angående handräckning i skatteärenden

till kammarrätten. I utlåtanden den 15 och den 27 september 1949 förklarade

hovrätten och kammarrätten, att det till respektive myndighet remitterade

avtalsförslaget icke föranledde någon erinran från myndighetens

sida.

Norska finansdepartementet har nu under hand meddelat, att man å

norsk sida vore beredd att underteckna avtalen.

Vad angår förslaget till avtal för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande skatter å kvarlåtenskap må

erinras om att Sverige tidigare avslutat dylika avtal med Tyskland, Ungern

och Frankrike samt, under det sistförflutna året, med Schweiz. I sak överensstämmer

det nu förevarande avtalsförslaget i allt väsentligt med det

med Schweiz träffade avtalet. I likhet med vad som gäller enligt sistnämnda

avtal avses sålunda beskattningsrätten i princip skola tillkomma den av

staterna, där den avlidne vid dödsfallet var bosatt. Undantag från denna

regel avses skola gälla dels beträffande fast egendom i endera staten —- vari

enligt avtalsförslaget inbegripas tillbehör till den fasta egendomen samt

levande och döda inventarier i lantbruk eller skogsbruk ävensom nyttjanderätt

till fast egendom samt rätt till avkomst eller annan förmån av sådan

egendom — dels beträffande rätt till royalty, som utgår för nyttjande av

fast egendom eller för bearbetande av gruva eller annan fyndighet, dels ock

beträffande i rörelse eller fritt yrke nedlagda tillgångar, som äro hänförliga

till ett fast driftställe i en av staterna. Sålunda undantagen egendom avses

skola beskattas i den av staterna, där den fasta egendomen, gruvan eller

fyndigheten är belägen respektive där det fasta driftstället är inrättat.

Avtalet är avsett att träda i kraft den dag utväxlingen av ratifikationshandlingarna

sker, men skall icke tillämpas i det fall att arvlåtaren eller

testatorn avlidit före nämnda dag.

Avtal angående handräckning i skatteärenden ha

tidigare träffats med Tyskland, Frankrike, Amerikas förenta stater och

Finland. Det senaste avtalet är det med Finland träffade, vilket undertecknades

år 1943. Det nu föreliggande avtalsförslaget överensstämmer i väsentliga

delar med det finska avtalet men företer dock vissa sakliga avvikelser,

varjämte förslaget i formellt hänseende på åtskilliga punkter avviker

från nyssnämnda avtal.

Liksom det svensk-finska avtalet upptager det nu föreliggande avtalsförslaget

bestämmelser angående delgivning av handlingar, angående införskaffande

av uppgifter i skatteärenden samt angående indrivning av skatt.

I princip medgives handräckning blott såvitt angår skatteanspråk mot skattskyldiga,

som tillhöra den stat, från vilken framställningen gjorts, eller som

äro bosatta i denna stat eller som, utan att vara bosatta i någondera staten,

stadigvarande vistas i den förstnämnda staten.

Vad angår de sakliga olikheterna mellan det svensk-finska handräcknings
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

19

avtalet och det nu ifrågavarande avtalsförslaget må nämnas, att avtalsförslaget

gäller endast beträffande skatter, vilka omfattas av avtalet mellan

Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter

å inkomst och förmögenhet eller det föreslagna avtalet för undvikande av

dubbelbeskattning beträffande kvarlåtenskapsskatter. Det svensk-finska avtalet

omfattar däremot, med vissa undantag, alla skatter och offentliga avgifter

i respektive land.

Vidare må nämnas att det nu föreliggande avtalsförslaget, i motsats till

det finska avtalet, jämväl innefattar bestämmelser om automatiskt utbyte

av upplysningar i skatteärenden. Således stadgas i artikel XII av avtalet att

finansdepartementen i de båda länderna skola, i den mån det lämpligen

kan ske på grundval av tillgängliga uppgifter, snarast möjligt efter utgången

av varje kalenderår utan särskild framställning utbyta sådana upplysningar,

avseende i den andra staten bosatta fysiska personer eller där hemmahörande

juridiska personer, som kunna antagas vara av betydelse för

deras taxering. Särskilt skola upplysningar meddelas beträffande utdelningar

från aktiebolag och liknande juridiska personer, räntor å obligationer

och andra dylika värdepapper, tillgodohavanden hos bankinrättningar och

räntor å dylika tillgodohavanden samt löner, pensioner och livräntor. Därest

vederbörande myndighet i stat, som mottagit upplysningarna, finner

att dessa icke motsvara de verkliga förhållandena, skall myndigheten, om

så finnes kunna ske och det kan vara av intresse för den andra staten, så

snart som möjligt återställa de mottagna handlingarna till vederbörande

myndighet i den andra staten med angivande av skälen för återställandet;

eventuellt må myndigheten i den andra staten på annat sätt underrättas

om förhållandet. Vidare stadgas att då en i den ena staten bosatt person

avlidit och efterlämnat fast egendom i den andra staten eller tillgångar,

nedlagda i rörelse därstädes, skall vederbörande myndighet i den förstnämnda

staten, så snart kännedom vunnits om förhållandet, därom underrätta

vederbörande myndighet i den andra staten.

I fråga om ikraftträdandet av handräckningsavtalet stadgas, att avtalet

skall träda i kraft med ingången av den kalendermånad, som följer närmast

efter utväxlingen av ratifikationshandlingarna. Avtalet avses dock

icke skola äga tillämpning beträffande vissa äldre skatter.

Departementschefen. Med de intima relationer, som på olika områden

existera mellan Sverige och Norge, är det naturligt att det mellan de båda

staterna redan bestående avtalsförhållandet på inkomst- och förmögenhetsbeskattningens

område utbygges med avtal för undvikande av dubbelbeskattning

jämväl beträffande kvarlåtenskapsskatt ävensom med avtal angående

handräckning i skatteärenden. Mot utformningen av de upprättade

förslagen har jag intet att erinra. Jag tillstyrker i enlighet härmed, att ifrågavarande

avtalsförslag godkännas av Sverige.

Under erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena

att göra framställning rörande undertecknandet, hemställer härefter före
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

dragande departementschefen, att Kungl. Maj :t måtte för sin del godkänna

förenämnda förslag till dels avtal mellan Konungariket Sverige och Konungariket

Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter

å kvarlåtenskap och dels avtal mellan Konungariket Sverige och Konungariket

Norge angående handräckning i skatteärenden.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Lars Nordvall.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

21

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottning
holms

slott den 16 december 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Weijne, Andersson.

Under erinran, att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av

chefen för finansdepartementet godkänt förslag till avtal mellan Sverige

och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap,

hemställer ministern för utrikes ärendena, att Kungl. Maj :t måtte bemyndiga

sändebudet i Oslo, ambassadören friherre J. H. Beck-Friis att för

Sveriges del underteckna ifrågavarande avtal.

Till vad ministern sålunda hemställt, varuti övriga statsrådsledamöter

förena sig, behagar Hans Maj :t Konungen

lämna bifall.

Ur protokollet:

Lars Nordvall.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Drottningholms

slott den 16 december 19i9.

Närvarande:

"V*

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Weijne, Andersson.

Under erinran, att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av chefen

för finansdepartementet godkänt förslag till avtal mellan Sverige och

Norge angående handräckning i skatteärenden,

hemställer ministern för utrikes ärendena, att Kungl. Maj :t måtte bemyndiga

sändebudet i Oslo, ambassadören friherre J. H. Beck-Friis att för

Sveriges del underteckna ifrågavarande avtal.

Till vad ministern sålunda hemställt, varuti övriga statsrådsledamöter

förena sig, behagar Hans Maj :t Konungen

lämna bifall.

Ur protokollet:

Lars Nordvall.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 13.

23

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 21 december 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena"’ Undén, statsråden

[Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena.

Sedan Kungl. Maj :t den 16 december 1949 bemyndigat sändebudet i Oslo,

ambassadören friherre J. H. Beck-Friis att för Sveriges del underteckna

avtal mellan Sverige och Norge dels för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande skatter å kvarlåtenskap och dels angående handräckning i skatteärenden,

ha nämnda båda avtal den 17 december 1949 blivit vederbörligen

undertecknade.

I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 16

december 1949 anfört i ärendet, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå

riksdagen att godkänna ifrågavarande båda avtal.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Folke Persson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:19 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1949/50, i vad propositionen a1 i texten
  2. BevU 1950:4 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatt s. 1 i texten