Sök i Ratio Lex

Angående vissa riktlinjer för enhetsskolans ledning och lokala organisation

1950-03-03 · 55 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 53 av 55 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:133, Angående vissa riktlinjer för enhetsskolans ledning och lokala organisation

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 133.

1

Nr 133.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa riktlinjer

för enhetsskolans ledning och lokala organisation;

given Stockholms slott den 3 mars 1950.

Kungl. Maj:t vill härigenom, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Josef Weijne.

Propositionens huvudsakliga innehåll:

I propositionen behandlas följande fyra frågor, nämligen om kommunalisering

av skolväsendet, centrala och regionala skolmyndigheter, skolans lokala

organisation och lärartillsättningen. I den första frågan föreslås, att

enhetsskolan, varom förslag framlagts i propositionen 1950: 70, skall vara

en statsunderstödd kommunal skola. Vid valet mellan en statlig eller kommunal

enhetsskola har departementschefen anslutit sig till det senare alternativet

såsom det ur praktisk synpunkt enda möjliga. Beträffande gymnasiet

ställes avgörandet om en eventuell kommunalisering på framtiden.

Med spörsmålet om statlig eller kommunal skola sammanhänger frågan

om fördelningen mellan staten och kommunerna av kostnaderna för skol
1

— Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 13S.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

väsendet. Departementschefen har funnit detta vara ett mycket invecklat

problem, som det icke är möjligt att utan föregående noggrann utredning

taga ställning till; han har i detta sammanhang endast uttalat, att han finner

det önskvärt att staten kan ikläda sig huvudparten av kostnaderna.

Beträffande de övriga i propositionen berörda frågorna framläggas icke

några definitiva förslag, då ytterligare utredning i olika hänseenden ansetts

erforderlig.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 3 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Eriksson,

Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne följande.

Vid anmälan av propositionen nr 70 till innevarande års riksdag angående

riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling framhöll jag, att beredningen

av de med skolreformen sammanhängande frågorna om skolans ledning

och lokala organisation samt om lärarutbildningen då ännu icke var

avslutad. Jag anhåller nu att få anmäla frågan om skolans ledning och

lokala organisation. Till frågan om lärarutbildningen ämnar jag återkomma

framdeles.

1. Kommunalisering av skolväsendet. Kostnadsfördelningen

mellan stat och kommun.

Nuvarande förhållanden.

Om man undantar de relativt fåtaliga privata skolorna omfattar det

svenska skolväsendet en statlig och en kommunal sektor. Till den förra

gruppen höra huvudsakligen de allmänna läroverken — högre allmänna

läroverk och fristående realskolor. Dessas antal har genom det successiva

förstatligandet av ett stort antal kommunala mellanskolor avsevärt ökat

under de senare åren. Större delen av skolväsendet står emellertid under

kommunal förvaltning: folkskolorna (med påbyggnader), flickskolorna och

yrkesskolorna med vissa undantag, liksom fortfarande åtskilliga mellanskolor.

Dessutom finnes ett antal kommunala gymnasier.

De allmänna läroverkens karaktär av statliga inrättningar hindrar ej

att viss medverkan sker från kommunernas sida. Jämlikt § 212 läroverksstadgan

åligger det sålunda läroverkskommun att i överensstämmelse

med av kommunen gjorda åtaganden tillhandahålla erforderliga undervisningslokaler,

däri inbegripna laboratorie- och materielrum, biblioteks- och

studierum, behövliga specialrum för undervisningen i praktiska läroämnen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 133.

och övningsämnen in. m., samt i de fall, då sådant blivit vederbörligen bestämt,

jämväl inredning och möbelutrustning. Där sådant åtagande icke

föreligger eller skyldighet i sagda avseende eljest icke förefinnes, skola byggnad

och underhåll av läroverkshus ske på bekostnad av läroverkets byggnadsfond

ävensom i stift, där byggnadskassa finnes, med bidrag av denna

i mån av Kungl. Maj:ts medgivande.

I § 215 stadgas vidare, att läroverkskommun skall, såvida icke annorlunda

i särskilt fall är föreskrivet, anskaffa och underhalla rektorsbostad

eller utgiva kontant ersättning härför.

Samtliga läroverkskommuner ha numera åtagit sig att hålla läroverksbyggnad

och bostad åt rektor (eller utgiva ersättning för rektorsbostad).

Däremot har åtagande att bekosta inredning och möbelutrustning ännu icke

gjorts av alla ifrågakonmiande kommuner. Enligt efter hand utbildad praxis

brukar staten vid upprättande av nya läroverk, vid förstatligande av icke

statliga skolor ävensom vid organisationsförändringar av större omfattning

i fråga om redan befintliga statliga skolor, uppställa såsom villkor, att kommunen

ikläder sig nämnda skyldigheter i fråga om hela skolan. Vid mindre

genomgripande organisationsförändringar har skyldigheten begränsats till

den del av skolan, som berörts därav. Slutligen må nämnas, att efter uttalande

av 1941 års riksdag en ny skyldighet tillkommit, nämligen att tillhandahålla

bostad åt erforderlig vaktmästarpersonal. Åtagande härutinnan

har sedan dess avkrävts vederbörande läroverkskommun vid varje

organisationsändring.

Här må erinras, att skolöverstyrelsen, som genom Kungl. Maj:ts beslut

den 29 mars 1946 anbefallts att verkställa utredning av frågan om statsbidrag

under vissa förhållanden till undervisningslokaler för högre läroanstalter,

i skrivelse den 21 februari 1949 föreslagit, att statsbidrag skulle

i den ordning och efter de grunder, som i skrivelsen närmare angivas, utgå

till kostnaderna för byggnader för i högre allmänna läroverk ingående realskolor,

fristående (sam) realskolor, kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor,

praktiska mellanskolor och högre folkskolor. Förslaget, vars remissbehandling

nu avslutats, har ännu ej föranlett någon åtgärd från Kungl.

Maj:ts sida.

Vid de allmänna läroverken erlade eleverna intill budgetåret 1947/48

terminsavgifter dels direkt till statskassan dels ock till de vid läroverken

befintliga kassorna. Enligt beslut av 1947 års riksdag upphörde förstnämnda

avgifter att utgå med utgången av budgetåret 1946/47 (se 1947 års åttonde

huvudtitel, s. 290). Däremot finnas avgifterna till kassorna alltjämt kvar.

De utgå med följande belopp, nämligen

till ljus- och vedkassan: högst 30 kronor per elev och termin,

till biblioteks- och materielkassan: dels 3 kronor för elev, som inskrives

vid läroverket och dels högst 10 kronor — eller efter Kungl. Maj:ts medgivande

högst 15 kronor — per elev och termin,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133. 5

till understöds- och premiekassan: 7 kronor för elev, som inskrives vid

läroverket, samt

till byggnadsfonden: 5 kronor per elev och termin.

Lokalstyrelsen kan besluta om befrielse från eller nedsättning av nämnda

avgifter.

Förslag om fullständigt avskaffande av terminsavgifterna vid de allmänna

läroverken har framlagts av skolutredningen (VIII. Utredning och

förslag rörande vissa socialpedagogiska anordningar inom skolväsendet,

SOU 1947: 11). Det må framhållas att ett avskaffande av avgifterna till

läroverkens kassor är förknippat med vissa tekniska frågor av komplicerad

beskaffenhet, vilket bidragit till att någon ändring ännu icke kommit till

stånd.

För inrättande av högre kommunal skola (kommunal mellanskola, kommunal

flickskola, praktisk mellanskola eller högre folkskola) erfordras

Kungl. Maj:ts tillstånd. Skolorna stå under inseende av skolöverstyrelsen,

som fastställer reglemente och förordnar inspektor för varje skola. De högre

kommunala skolorna äro underkastade den kontroll och de bestämmelser i

övrigt, som Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva. Närmare föreskrifter

rörande de högre kommunala skolornas organisation, undervisningens anordnande,

lärarnas kompetens m. m. ha meddelats i av Kungl. Maj:t utfärdade

stadgor för de kommunala mellanskolorna (1933: 345), för de kommunala

flickskolorna (1928: 426) och för de högre folkskolorna (1934: 248),

vilken senare stadga i tillämpliga delar även gäller de praktiska mellanskolorna.

Kostnaderna för de högre kommunala skolorna bestridas av vederbörande

kommuner, vilka dock erhålla statsbidrag till avlönande av lärare med 78

procent av kostnaderna härför. Andra lärare än övningslärare avlönas i

enlighet med bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente. För

övningslärarna avses särskilt avlöningsreglemente skola träda i kraft den 1

juli 1950; för närvarande gälla för dessa provisoriska avlöningsbestämmelser.

Vidare utgår statsbidrag till hälsovården vid nu ifrågavarande skolor

i enlighet med bestämmelserna i kungörelserna 1944: 584 och 585. Kommunerna

ha att ensamma bära utgifterna för uppförande och underhåll av

skolbyggnader samt anskaffande av inredning och möbelutrustning till desamma,

för uppvärmning, belysning och renhållning samt undervisningsoch

annan materiel. Vidare ha kommunerna att vidkännas vissa avgifter

för lärarnas pensionering. Enligt kungörelserna 1938: 754 och 1941: 320 skall

statsbidrag till redan inrättad högre kommunal skola ej utgå, om den ej

längre fyller ett behov, som står i skäligt förhållande till de av skolans verksamhet

föranledda kostnaderna.

Till kostnaderna för anskaffande av skolbyggnader för folkskoleväsendet

erhålla kommunerna statsbidrag, vars storlek är beroende på kommunernas

ekonomiska bärkraft m. m. och kan variera mellan 35 och 80 procent eller,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

där »synnerliga skäl» föreligga, mer än 80 procent. Även till förhyrande av

undervisningslokaler samt till anskaffande av tjänstebostäder för lärare

utgår statsbidrag.

Lärarna utbildas vid de statliga folk- och småskoleseminarierna samt avlönas

i enlighet med det särskilda avlöningsreglementet för folkskolan

(1948:437). Kommunernas kostnader för lärarnas kontantlöner täckas till

väsentlig del av statsbidrag. Av kommunernas utgifter i övrigt täckes likaledes

en stor del genom statsbidrag. Av sådana bidrag må nämnas bidrag till

skolhemsbyggnader och deras inredning, till inackordering av skolbarn i

skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem, till anordnande av skolskjutsar för

slcolpliktiga barn, till kostnaderna för tillhandahållande av fria läroböcker

m. m., till undervisningsmateriel och till anordnande av skolmåltider.

För att belysa relationen mellan statens och kommunernas utgifter för

folkskoleväsendet kan nämnas, att av de för budgetåret 1948/49 beräknade

sammanlagda kostnaderna för ändamålet, omkring 368 miljoner kronor,

inemot 200 miljoner kronor täcktes av statsmedel.

Skolkorn mission ens förslag.

Skolkommissionens organisationsförslag för skolväsendet1 innebär, att

folkskola och realskola sammanslås till en enhetsslcola, att en viss samordning

kommer till stånd mellan gymnasiet och enhetsskolan, i det att klass

9 g blir gemensam för båda skolformerna, varjämte i åtskilliga fall lokaler

och lärare torde komma att vara gemensamma, samt att en samordning

sker även mellan enhetsskolan och yrkesskolan dels genom klass 9 y och

dels därigenom att man för undervisningen i praktiska ämnen inom enhetsskolan

kommer att få användning för yrkesskolans lärare liksom omvänt,

varjämte även i fråga om lokaler en viss gemenskap mellan den nioåriga

skolan och yrkesskolan ibland kan komma att visa sig ändamålsenlig.

Denna samordning mellan olika skolformer har föranlett skolkommissionen

att undersöka möjligheterna att upphäva den nuvarande dualismen

stat-kommun, vilken ansetts försvåra en rationell samordning i fråga om

lärarnas tjänstgöring, lokalernas användning, inköp av materiel, skolsociala

åtgärder, arbetstider och måltidstimmar m. m. mellan olika skolformer. Av

de två vägar, som därvid erbjuda sig — nämligen antingen ett förstatligande

eller ett kommunaliserande av hela skolväsendet — har kommissionen

stannat för den sistnämnda. Mot ett förstatligande av hela skolväsendet

talar enligt kommissionen främst den omständigheten, att det lokala intresset

för skolan skulle slappna och att den administrativa apparaten skulle

behöva bli alltför omfattande. Genom en kommunalisering skulle de statliga

skolorna få del av det kommunala intresse, som på många håll varit

utomordentligt fruktbärande men som av naturliga skäl koncentrerats till

1 Se 1946 års skolkommissions betänkande med förslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets

utveckling (SOU 1948:27).

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

de kommunala skolformerna. Endast som kommunal kunde skolan vara en

medborgerlig angelägenhet av första rangen ute i kommunerna. Kommissionen

framhåller emellertid att detta förutsätter två ting. För det första

måste den föreslagna kommunaliseringen av skolväsendet verkligen åtföljas

av vidgade befogenheter för den lokala skolledningen, vars handhavande

av det kommunala skolväsendet för närvarande är omgärdat av alltför

många och detaljerade statliga bestämmelser. För det andra måste ett intimt

samarbete mellan skolstyrelse och facklig skolledning komma till stånd

på samma gång som en gräns måste dragas mellan den kommunala skolstyrelsens

och den fackliga skolledningens befogenheter. Rektorer, lärarkollegier

och de enskilda lärarna måste tillerkännas självständighet även

i förhållande till de kommunala skolorganen. »Undervisningens frihet måste

säkerställas.»

Det har emellertid ej varit kommissionens mening, att en över hela linjen

genomförd kommunal organisation av skolväsendet skulle innebära, att skolan

skulle helt frigöras från staten.

»Rätten att fastställa skolarbetets målsättning i stort och att fastställa

den yttre ramen för skolorganisationen måste alltfort ligga i statens hand.

Fn viss minimistandard för skolväsendet inom kommunerna måste föreskrivas.

Under den föreskrivna minimigränsen bör kommunerna inte få gå,

medan det däremot principiellt sett inte bör föreligga hinder för dem att

därutöver utbygga sitt skolväsen. Vidare bör det allmänna skolväsendet,

såsom även nu är fallet med dess kommunala sektor, fortfarande stå under

skolöverstyrelsens överinseende och vara underkastat statlig inspektion.

Såsom i det följande närmare kommer att utvecklas, bör arten av denna inspektion

förändras, men något uppgivande av själva grundprincipen, att

skolorna skall vara underkastade statlig inspektion, kan inte gärna ifrågasättas.

—

Skolväsendets kommunalisering gör ingalunda en central instans för hela

landets skolväsen överflödig. Fn sådan motiveras redan av det statliga intresset

av att den pedagogiska utvecklingen sker någorlunda jämnt över

hela landet. Att en råd befogenheter överflyttas från denna centrala instans

till de lokala myndigheterna innebär närmast, att den centrala instansen

befrias från vissa organisatoriska och detalj kontrollerande uppgifter och

därigenom får större möjligheter att göra skapande insatser på viktigare

och för central myndighet naturligare områden.» (S. 429.)

I anslutning härtill framhåller kommissionen, att statlig och kommunal

förvaltning av skolväsendet aldrig kan helt avgränsas från varandra. Gränsen

måste alltid vara flytande och kan förskjutas i den ena eller andra riktningen.

Vid fördelningen av uppgifterna mellan stat och kommun bör den

avgörande synpunkten vara den att byråkratism undvikes och att kommunerna

få så stor frihet och så stort ansvar, att skolfrågorna bli en central

medborgerlig angelägenhet inom kommunen.

Frågan om kommunaliseringen sammanhänger nära med problemet om

fördelningen av kostnaderna för skolväsendet. Skolväsendets förbättring

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

medför stora utgiftsökningar för byggande av nya skolhus, anställande av

flera lärare o. s. v. Dessa ökade utgifter böra enligt kommissionens uppfattning

ej påläggas kommunerna, enär man då kan riskera ett minskat

intresse för och måhända ett motarbetande av hela reformen. Det vore

därför riktigast, att kostnaderna för skolväsendet så långt som möjligt överflyttades

på statsverket. Kommissionen har tänkt sig statsbidragssystemet

så utformat, att bidragen utgå automatiskt utan statlig prövning annat än

då fråga är om utgifter utöver ett visst minimiprogram. Inom detta minimiprogram

avses bestämmanderätten helt ligga hos kommunerna.

Remissyttranden.

På skolhåll har kommissionens förslag om kommunalisering av hela skolväsendet

mottagits mycket olika.1 De 49 folkskolestyrelser, som yttrat sig

om förslaget, ha samtliga tillstyrkt detsamma. Av de 20 folkskolinspektörer,

som yttrat sig därom, ha däremot endast 6 tillstyrkt, och av de 97 högre

skolor, som yttrat sig, ha endast 11 tillstyrkt, medan ytterligare 16 uttalat

vissa sympatier för förslaget. I de fall, då man motiverat sin anslutning till

kommissionens förslag om skolväsendets kommunalisering, har man talat om

en önskvärd decentralisering, varigenom kommunernas intresse för skolans

utveckling skulle öka, eller menat, att den nya skolan måste få en enhetlig

ledning, varvid kommunalisering av den nu statliga delen måste sägas vara

den enda framkomliga vägen. Åtminstone ett par av folkskolinspektörema

ha uttalat som sin uppfattning att det statliga inflytandet över skolväsendet

icke verkat hämmande och framhålla, att utvecklingen säkerligen icke

skulle ha skett så snabbt, om bestämmanderätten helt varit överlämnad åt

kommunerna. Dessa se många gånger icke tillräckligt vidsynt på skolfrågorna.

Inspektören i Stockholmstraktens inspektionsområde delar skolkommissionens

uppfattning, att viss ökad befogenhet att ge skolan form och innehåll

bör lämnas kommunerna, men anser dock, att kommissionen varit väl

optimistisk.

_ »Den som minns de många svåra missgrepp och försummelser, som under

tidigare epoker av stor kommunal frihet begåtts på många håll, är nog närmast

böjd för en viss moderation i kommissionens förslag. Statskontroll

torde bli nödvändig icke blott med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna

utan även för att garantera, att allt går rätt till. Huvudsaken är att

förhållandet mellan stat och kommun blir mindre bemängt med småfuttiga

kontrollföreskrifter. Ett välreglerat kontrollsystem med klara enkla föreskrifter

är ofta mindre irriterande än en kontroll, som först genom oklara

föreskrifter frestar till missbruk och sedan beivrar missbruken som brott.»

Även i ett antal yttranden från de högre skolorna påpekas, att kommunerna

icke överallt visat ett positiv intresse för skolväsendet, och många

1 Se SOU 1949:35, som’ innehåller skolöverstyrelsens utlåtande jämte sammanfattning av

vissa remissyttranden i övrigt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition m 133.

uttala farhagor för att det ej heller i framtiden skall bli så fruktbärande,

som kommissionen hoppats. Vidare framhålles faran för att skolväsendet

kan komma att behandlas högst olika i olika kommuner och att skolor i

kommuner med liten ekonomisk bärkraft skola komma i missgynnad ställning.

Högre allmänna läroverket i Uppsala vänder sig mot kommissionens uttalande,

att skolan endast som kommunal kan vara »en medborgerlig angelägenhet

av första rangen».

»Det har skolan alltid varit och kommer alltid att vara, helt enkelt därför,

att medborgarnas barn gå i skolan. Ett mera konstlat uppammande av

intresset för skolan bör undvikas.»

Samma läroverk betvivlar, att en kommunal administration skulle bli

smidigare än en statlig och att byråkratismen skulle minskas.

»Byråkratismen kan frodas överallt, även inom kommunernas styrelse.

Byråkratismen beror främst på förhållandet mellan överordnade och underordnade

och naturligtvis på de enskilda ämbetsmännens sätt att handla.

Decentralisation och kommunalisering utgöra därför ingalunda någon garanti

för minskad byråkratism.»

Med styrka framhålles i många yttranden risken för att lärarna skola bli

ofria och osjälvständiga gentemot inflytelserika lokala intressen och beroende

av »tillfälliga kastvindar inom den kommunala opinionen».

Lektorernas förening kan icke finna kommissionens skäl för skolväsendets

kommunalisering övertygande. Föreningen är även orolig för att förslaget

kan komma att innebära en politisering av skolans ledning:

»Att i de större städerna med deras mer betydande resurser åtskilligt

verkligt intresse för skolans, undervisningens och lärarnas frihet skulle kunna

mobiliseras, kan vara möjligt, men för det övervägande flertalet av landets

kommuner är det att befara, att resultatet blir en dragkamp mellan

den kommunala skolstyrelsen och skolans fackliga ledning, som blir till föga

båtnad för skolan.

Föreningen vill dessutom framhålla, att om den föreslagna skolstyrelsen

utrustas med de befogenheter, som SK föreslår, man kan förvänta, att val

av skolstyrelsemedlemmar, som förrättas av kommunens beslutande myndighet,

kommer att äga rum efter partipolitiska riktlinjer, som numera

merendels sker vid val till betydande kommunala nämnder och styrelser.

En sådan politisering av skolans ledning vore ytterst olycklig; föreningen

tvekar för sin del icke att beteckna den som en av de största faror, som

hittills hotat svenskt skolväsen.»

Allmänna adjunktsföreningen kan ej inse, att inte de fördelar, som kommissionen

velat vinna med en kommunal skola med visst statligt inflytande,

lika bra skulle kunna nås genom en statlig skola med visst kommunalt inflytande.

Föreningen föreslår, att spörsmålet löses på sistnämnda sätt. Det

förefaller ej troligt, att det lokala intresset för skolans sak slappnar, då en

kommunal mellanskola ombildas till statlig realskola, och man torde väl

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj ds ''proposition nr 133.

kunna hävda, att läroverket i t. ex. någon av de gamla gymnasiestäderna

i viss mån står i centrum för stadens intresse. Under alla omständigheter

hävdar föreningen, att gymnasiets och realskolans lärare böra behålla sin

ställning som statstjänstemän.

Även läroverkslärarnas riksförbund föreslår, att hela skolväsendet förstatligas,

men anser dessutom att det kommunala inflytandet bör stärkas

så, att skolan »kommer att framstå som ett centralt kommunalt intresse».

Värdet av anordningar, som verka i sådan riktning, kan knappast överskattas.

Detta lokala inflytande får dock ej utformas så, att lärarnas självständighet

kommer i fara. Läraren måste erhålla en fullt fri och självständig

ställning bland annat gentemot de personer, som å ena sidan ha en inflytelserik

ställning i kommunen, och å andra sidan äro föräldrar till för

teoretiska studier obekväma barn. — Sveriges yngre läroverlcslärares förening

finner en decentralisering av enhetsskolan i vissa avseenden berättigad

och uttalar särskilt, så när som på ett par viktiga förbehåll, sin uppskattning

av den stora frihet, som i många hänseenden därvid lämnas skolans

lokala ledning, både i frågor av organisatorisk och pedagogisk natur.

Sveriges överlärarförbund tillstyrker oreserverat förslaget om kommunalisering

av skolväsendet och ett statsbidragssystem, som lägger så mycket

som möjligt av kostnaderna på statsverket, medan användandet av anslaget

så långt som möjligt anförtros åt kommunerna. En sådan befogenhet skulle

för kommunerna innebära en avsevärd lättnad och arbetsbesparing. De

skulle befrias från det nuvarande systemet med en mängd detaljuppgifter

utan verklig ekonomisk betydelse för erhållande av statsbidrag, och en icke

obetydlig arbetsbesparing skulle likaså vinnas för statens kontrollerande

myndigheter. — Städernas folkskolinspektörsförbund räknar med, att kommunaliseringen

skall öka kommunernas intresse för skolans angelägenheter.

Särskilt tillfredsställande är skolkommissionens strävan att befria kommunerna

från den »olustbetonade detaljkontroll», som f. n. kännetecknar skolväsendets

administration.

Svenska folkskollärarinneförbundet finner många skäl tala för en utveckling

mot ökad kommunalisering, även om förbundet inte saknar erfarenheter,

som kommit skolkommissionens tilltro till kommunernas positiva intresse

och förståelse för skolan att framstå såsom väl optimistisk. Garantier

böra skapas för att kommunerna skola hålla en viss standard på sitt skolväsen.

— Även Sveriges småskollärarinneförbund finner anledning till viss

tveksamhet. »I många skoldistrikt har nämligen framåtskridandet gått

mycket sakta.»

Skolöverstyrelsen anser för egen del ett förstatligande av folkskoleväsendet

icke kunna ifrågasättas med hänsyn bland annat till att den administrativa

apparaten skulle bli alltför omfattande. Då den nya enhetsskolan

främst av praktiska skäl icke kan till en del vara kommunal och till en del

statlig, tillstyrker överstyrelsen, att enhetsskolan blir en helt kommunal

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

skola, även om den på sina håll måste delvis vara för flera kommuner gemensam.

Detta överstyrelsens ståndpunktstagande förutsätter dock uttryckligen,

att objektiva grunder för lärartillsättningen garanteras. Frågan

om gymnasiets kommunalisering finner överstyrelsen böra tills vidare anstå

med hänsyn till oklarheten beträffande dess framtida organisation och till

att varje gymnasium i regel betjänar flera kommuner.

Överstyrelsen kan icke biträda skolkommissionens uttalande om att statsbidragssystemet

bör utformas så, att »bidragen utgå automatiskt». Däremot

finner överstyrelsen angeläget att ett så enkelt bidragssystem som möjligt

tillskapas. Utredning härom pågår redan vad folkskoleväsendet beträffar.

I vilken omfattning kostnaderna för skolväsendet skola bestridas av statsverket

bör närmare övervägas. Därvid bör beaktas, att kommunernas omvårdnad

om skolväsendet säkerligen icke blir lidande på att de enskilda

kommunerna även ha ekonomiskt ansvar för skolväsendet.

I detta sammanhang har överstyrelsen understrukit vikten av att även

den framtida helt kommunaliserade skolan står under statlig kontroll. Den

kontrollerande och initiativtagande verksamhet, som utövats av statens

folkskolinspektörer, har i hög grad bidragit till den utveckling i både organisatoriskt

och pedagogiskt hänseende, som ägt rum inom folkskolan.

Överstyrelsen för yrkesutbildning förutsätter, att de tekniska läroverken

även i fortsättningen skola vara statliga och med en från övriga skolor fristående

lokal styrelse och ledning. Den organisation, som dessa läroverk nu

ha med ett för hela landet planlagt system av speciella linjer, kan icke utan

stor våda sönderbrytas genom kommunal anknytning i någon form, som

väsentligt skiljer sig från den nuvarande.

Kammarkollegiet har först ställt sig frågan, om nioårig skola skall kunna

uppehållas i de skilda kommunerna i den utsträckning, som skolkommissionen

räknat med.

»Kommissionen utgår från att för en nioårig skola av den karaktär det

här är fråga om erfordras ett befolkningsunderlag av 2 500 å 3 000 personer

(s. 54). Om man utgår från att födelsetalet enligt erfarenheterna under de

senaste åren håller sig omkring 20 °/oo av befolkningen och att av de varje

år födda vid det nionde skolårets inträde kvarleva cirka 95 procent, skulle

en kommun behöva ha ett folkmängdsunderlag av 4 000 å 4 500 personer för

att med normal lärjungebesättning, 25 ä 30 elever per linje, uppehålla den i

tre linjer delade avslutningsklassen i enhetsskolan (9 g, 9 y och 9 a). Det synes

icke ekonomiskt och med hänsyn till lärarrekryteringen försvarligt att

räkna med mindre elevtal per klassavdelning än 25. Enligt riktlinjerna för

den allmänna kommunregleringen kan man i regel icke ställa högre krav på

folkmängdsunderlag i en kommun än 3 000 (jfr kungl. prop. 236/1946 s. 63).

En granskning av de utav länsstyrelserna avgivna förslagen till ny kommunindelning

i de av dessa berörda 22 länen visar, att av de 1 028 kommuner,

städerna inberäknade, som efter genomförande av länsstyrelsernas förslag

skulle kvarstå, får ungefär en tredjedel en folkmängd understigande 3 000

personer, omkring 43 procent erhåller en folkmängd av 3 500 och därunder

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

samt mer än hälften, cirka 55 procent, en folkmängd av mindre än 4 000.

Bland dessa kommungrupper finnas åtskilliga kommuner där folkmängden

befinner sig i starkt sjunkande. Icke ens hälften av kommunerna kommer

därför att ha den för uppehållande av nionde klassen erforderliga folkmängden.

»

Kollegiet finner med hänsyn till det anförda tveksamt, om man skall

förbehålla kommunerna enbart små- och mellanskolestadierna, för vilket

syntes fordras ett folkmängdsunderlag av 2 000 ä 2 500 invånare i varje

kommun — och ställa realskolestadiet under statlig förvaltning eller om

man bör godtaga kommissionens förslag. Även om kollegiet icke funnit de

av kommissionen åberopade skälen mot en statlig administration starka,

har kollegiet likväl med hänsyn till sammanhanget mellan mellanskole- och

realskolestadierna ansett det kommunala alternativet vara att föredraga.

Däremot anser kollegiet på närmare anförda skäl att gymnasiet alltjämt

bör stå under statlig förvaltning.

Statskontoret har icke velat bestrida, att goda skäl kunna anföras för

skolkommissionens förslag att kommunalisera skolväsendet, men finner,

att kommissionen med alltför lätt hand gått förbi de praktiska svårigheter,

som följa därav. En av dessa svårigheter gäller överförandet till kommunal

tjänst av statsläroverkens tusentals ordinarie lärare, vilka icke kunna

uppsägas. Mot de berörda lärarnas vilja lär, framhåller statskontoret, en

dylik överföring icke lagligen kunna genomföras.

Av länsstyrelserna och domkapitlen ha flertalet antingen tillstyrkt en

kommunalisering av hela skolväsendet eller ej framställt erinran mot förslaget

härom. Länsstyrelsen i Växjö och domkapitlet i Härnösand ha dock

yppat tvekan om kommunaliseringen även bör avse gymnasiet och ansett

avgörandet härutinnan böra tills vidare anstå.

Även överståthållarämbetet har ställt sig positivt till förslaget och funnit

det tilltalande med en dylik kommunal förankring och decentralisation, varigenom

det kan vara möjligt att få fram ett alltmer utbrett och fördjupat

intresse runt om i bygderna och åstadkomma fruktbärande samverkan

mellan skolans myndigheter och befolkningen.

I några yttranden har betonats, att en kommunalisering av skolväsendet

måste kombineras med en sådan ledning och kontroll från statens sida,

att en viss minimistandard å skolväsendet inom kommunerna garanteras.

Mot kommunaliseringsförslaget ha länsstyrelserna i Jönköping, Karlskrona,

Uppsala och Visby anfört vissa betänkligheter. Sålunda skriver länsstyrelsen

i Jönköping:

»Gentemot skolkommissionens förslag om kommunalisering av skolväsendet

kunna vissa betänkligheter resas. Förslaget innebär, bland annat,

en decentralisering av skolväsendet, varigenom skolan skulle garanteras

större frihet. Denna frihet kan emellertid bli illusorisk, därest de kommunala

myndigheterna erhålla alltför stor möjlighet att ingripa på skolans

verksamhetsområde. Konsekvenserna härav skulle kunna bliva särskilt be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj ds proposition nr 133.

tänkliga, om garantier saknas för att den lokala skolmyndigheten alltid

kommer att besitta den sakliga kompetens, som erfordras för handhavande

av de uppgifter som äro förenade med realskolan och gymnasiet. Därest

emellertid lärarkåren i sin yrkesutövning tillförsäkras självständighet i

förhållande till den lokala skolmyndigheten samt denna myndighet gives

lämplig sammansättning, framförallt med hänsyn till kompetensen, synas

betänkligheterna mot ett genomförande av skolkommissionens ifrågavarande

förslag, vilket ur andra synpunkter måhända kan anses lämpligt och

även önskvärt, böra få vika.»

Länsstyrelsen i Uppsala framhåller, att den statliga regin måste anses

vara en garanti för den enhetlighet och likformighet, som blir mer och mer

nödvändig ju högre upp i skolan man kommer, och att staten i varje fall

bör vara representerad i styrelserna för realskolor och gymnasier. Enligt

länsstyrelsens i Visby mening böra statens mycket stora bidrag till kostnaderna

för skolväsendet medföra, att kommunerna endast i mycket begränsad

utsträckning lämnas frihet att utforma sitt skolväsen.

Av de få länsstyrelser, som uttalat sig i frågan om fördelningen av kostnaderna

mellan staten och kommunerna, har länsstyrelsen i Karlstad icke

funnit något i princip att erinra mot att statsbidragen utgå automatiskt

och att bestämmanderätten inom ramen för ett visst minimiprogram anförtros

kommunen. Länsstyrelsen har framhållit såsom angeläget, att det

medgivande från statens sida, som skulle erfordras för åtgärder utöver

nämnda minimiprogram, icke omgärdas med så snäva och detaljerade villkor,

att den kommunala bestämmanderätten göres illusorisk.

Överståthållarämbetet uttalar, att det knappast kan anses lyckligt om

den, som har att besluta om ett utlägg, icke har att vidkännas åtminstone

något av kostnaden därför. Enligt ämbetets mening må därför statsverket

väl åtaga sig huvudbördan av kostnaderna för skolväsendet men å andra

sidan kommunerna städse ha att stå för någon del, större eller mindre, med

avvägning efter vad som må prövas lämpligt och skäligt.

Länsstyrelsen i Vänersborg framhåller som angeläget, att kommande

statsbidragsbestämmelser avfattas så, att tillämpningen av desamma icke

onödigtvis försvåras.

Länsstyrelsen i Umeå har utförligt redogjort för sin uppfattning i statsbidragsfrågan.

Länsstyrelsen anser, att ett genomförande av skolprogrammet

kräver en differentiering av statsbidraget efter kommunernas bärkraft.

Till de ekonomiskt svagaste kommunerna bör statsbidrag utgå med

hela kostnaden. Eljest är det helt uteslutet, att landsbygden överlag kan

bli delaktig av den utveckling som skolprogrammet syftar till. Länsstyrelsen

har därvid pekat på vissa för Västerbottens län aktuella förhållanden,

såsom de långa avstånden, den spridda bebyggelsen, det relativt ringa

skatteunderlaget i landsbygdskommunerna m. m. Länsstyrelsen understryker

att statsbidragen böra utgå automatiskt. Staten bör, när det gäller

förverkligandet av minimiprogrammet, visa generositet. Endast om de kom
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

munala skolstyrelserna icke behöva befara för mycken kontroll och förmånga

detalj föreskrifter i fråga om medelsanvändningen, torde man kunna

förvänta det initiativ och den arbetshåg hos skolstyrelserna, som kommissionens

förslag syftar till.

En uppdelning i statsbidragshänseende i tre grupper av åtgärderna på

skolväsendets område förordas av folkskoledirektionen i Stockholm: 1) obligatoriska

åtgärder, till vilka statsbidrag automatiskt utgår, 2) en frivillig

utbyggnad av skolväsendet inom en angiven ram, i huvudsak motsvarande

den nuvarande standarden i de mera välutrustade skoldistrikten; statsbidrag

bör utgå automatiskt även härtill, 3) för skolväsendets reformering

erforderlig experimentverksamhet, beträffande vilken frågan om statsbidrag

får göras beroende av prövning genom statlig myndighet.

Stockholms stads kammarkontor betonar, att en förutsättning för kommunaliseringen

av skolväsendet som helhet bör vara, att därmed också,

följa vidgade befogenheter för den lokala skolledningen. Huruvida härmed

låter sig förena den staten förbehållna rätten såväl att fastställa skolarbetets

mål i stort och den yttre ramen för skolorganisationen som att utöva

inspektion över skolorna, synes kunna bli föremål för tveksamhet. Å andra,

sidan kan det måhända befaras, framhåller kammarkontoret vidare, att

ett eftergivande av dessa villkor från statens sida kunde äventyra en nödvändig

enhetlighet inom skolorna i landets olika delar. Kammarkontoret

kommer därefter in på frågan om kostnadsfördelningen mellan staten och

kommunerna och menar, att det av kommissionen skisserade statsbidragssystemet

kan bli ogynnsamt för Stockholms vidkommande.

»Tanken att med statsmedel skola utan vidare bestridas allenast de kostnader,

som motsvara en skolorganisation enligt ett för samtliga kommuner

gemensamt minimiprogram, alltså alldeles oberoende av om det gäller landsbygd

eller städer, små eller stora städer, synes innebära risk för att Stockholm

kommer att få påtaga sig en proportionellt sett mycket stor del av

kostnaderna för skolväsendet. Det torde nämligen få anses självfallet, att

det minimum, som skall krävas i alla kommuner, stora och små, icke kan

sättas högre, än att skolväsendet i huvudstaden måste utbyggas långt därutöver.

Eftersom en prövning skall ske, i vilken omfattning statsbidrag

skall utgå för kostnader utöver minimiprogrammet, har man anledning befara

dels att till följd härav en del — och sannolikt en ej obetydlig del — av

kostnaderna för skolväsendet i Stockholm kommer att få uppbäras av den

efter proportionell grund utgående kommunalskatten i stället för av den

progressiva statsskatten, dels att med åberopande av skatteutjämningsbehovet

en viss njugghet kan komma att visas vid utmätande av de ickeautomatiska

statsbidragen till Stockholm.»

Landskommunernas förhund förutsätter, att kommunerna skola svara

för en rimlig del av kostnaderna för reformens genomförande, men med hänsyn

till beskattningsföremålens ojämna fördelning torde redan nu i åtskilliga

fall den övre gränsen för kommunernas möjligheter att bära skolutgifter

vara nådd.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 133.

»För dylika kommuners vidkommande måste en förutsättning för reformens

genomförbarhet vara att staten ikläder sig huvudparten av de nya

kostnaderna. Det säger sig självt, att utgifterna för enhetsskolan — räknat

såväl per elev som per skattekrona — måste bli betydligt högre i flertalet

landskommuner än i städerna. Statsbidraget måste så konstrueras, att den

kommunala utdebiteringen för enhetsskolan kommer att motsvara ungefärligen

samma belopp per skattekrona i hela landet. Här möta problem av

stor räckvidd och av svårbemästrat slag. I den mån dessa problem icke bli

tillfredsställande lösta genom det förslag till nya statsbidragsgrunder, som

väntas bli framlagt av 1945 års folkskolesakkunniga, måste de snarast upptagas

till särskild behandling.»

Svenska stadsförbundet har helt anslutit sig till skolkommissionens förslag

och synpunkter.

Departementschefen.

I den proposition angående riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling,

som nyligen förelagts riksdagen, har föreslagits, att åtgärder skola

vidtagas för att införa en på nioårig allmän skolplikt grundad enhetsskola,

avsedd att ersätta bland annat nuvarande folkskola och realskola. Till ett

treårigt småskolestadium och ett treårigt mellanskolestadium skulle i enhetsskolan

fogas ett likaledes treårigt realskolestadium.

Folkskolan är en kommunal skolform, realskolan i alldeles övervägande

grad en statlig. Enhetsskolan är avsedd att bli en syntes av båda. Frågan

blir då, om denna nya skolform skall utformas såsom statlig eller kommunal;

i det senare fallet förutsättes statsbidrag utgå till en avsevärd del av

kostnaderna.

Skolkommissionen har valt det senare alternativet och således föreslagit,

att enhetsskolan skall bli kommunal och åtnjuta statsunderstöd. För egen

del ansluter jag mig utan tvekan till detta förslag, vilket, såvitt jag kan bedöma

saken, är det ur praktisk synpunkt enda möjliga alternativet. Bygger

man ut den kommunala folkskolan med ett realskolestadium till en enhetsskola,

synes det tämligen självfallet, att även sistnämnda del av skolan

bör vara kommunal. Lika självklar ter sig visserligen ej denna slutsats beträffande

de kommuner, där statliga realskolor nu finnas och där det sålunda

ej är fråga om en påbyggnad utan om en sammansmältningsprocess.

Även dessa realskolor böra emellertid enligt min mening successivt inarbetas

i enhetsskolan och få kommunal karaktär. Det förefaller mig icke

tänkbart att låta enhetsskolans realskolestadium bli kommunalt i vissa kommuner

och statligt i en annan. Enhetsskolan bör över hela linjen få samma

ställning, eljest skulle enhetligheten snart gå förlorad. Tanken att förstatliga

skolväsendet faller enligt min mening på sin egen orimlighet. En förstatligad

skola förutsätter en utomordentligt omfattande och dyrbar administrativ

apparat. Redan av denna anledning synes det naturligt, att

enhetsskolan i administrativt hänseende utformas såsom en statsunder
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

stödd kommunal skola. Därtill kommer, att ett förstatligande kan befaras

förkväva det kommunala initiativet och den ansvarskänsla, som i stort sett

präglar skoldistriktens nuvarande inställning till skolväsendet. Blir enhetsskolan

däremot en kommunal angelägenhet med, såsom avsikten är, större

rörelsefrihet för kommunerna än för närvarande, kommer detta enligt min

övertygelse att bli till båtnad för skolväsendet genom det större intresse och

den ökade känsla av gemensamt ansvar, som kan förväntas.

Kommunaliseringen av redan existerande realskolor är givetvis en fråga

på längre sikt; på de flesta orter torde de ännu under lång tid komma att

bibehålla sin nuvarande organisation och ställning. Det är givet att vissa

problem en gång komma att möta vid skolornas avveckling. Statskontoret

har pekat på ett, nämligen hur man skall göra med alla de ordinarie lärare,

som nu finnas vid de statliga realskolorna och vilka enligt gällande bestämmelser

ej kunna utan vidare överföras till kommunal tjänst. Därest under

den långa övergångstid, varom här är fråga, en lönereglering skulle komma,

till stånd för lärare vid de statliga skolorna, kan måhända frågan lösas i

samband därmed. Man kan vidare undersöka möjligheterna att vid kommande

lärarutnämningar vid dessa skolor föreskriva förflyttningsskyldighet

till kommunala skolor.

Den omständigheten, att realskolestadiet även efter kommunindelningsreformens

genomförande på sina håll kan behöva göras gemensamt för två

eller flera kommuner, synes icke gärna kunna rubba grundsatsen om enhetsskolan

som en kommunal skolform. I detta sammanhang vill jag framhålla,

att det förefaller mig, som om kammarkollegiet ställer för stora anspråk på

folkmängdsunderlaget i kommunerna för uppehållande av en enhetsskola

omfattande alla tre stadierna. Att som kammarkollegiet räkna med så högt

lärjungeantal som 25 å 30 elever per linje såsom minimum för klass 9 synes

icke erforderligt; det kan icke ens tagas för givet, att alla tre linjerna av

denna klass överallt skola visa sig behövliga. Enligt min mening bör en

folkmängd av 2 500 invånare i ett skoldistrikt vara tillräcklig som underlag

för en enhetsskola; på sina håll kan det måhända vara befogat att gå ned

till 2 000 invånare. Först när man kommer under detta tal, komma svårigheter

att tillstöta, vilka emellertid delvis torde kunna elimineras genom viss

samundervisning på realskolestadiet.

Inom ecklesiastikdepartementet föreligga för närvarande några framställningar

om förstatligande av kommunala mellanskolor. Det är här fråga om

skolor, som erkänts såsom kommunala mellanskolor efter år 1943 och sålunda

ej tillhöra den grupp kommunala mellanskolor, som enligt riksdagens

beslut successivt förstatligats från och med budgetåret 1944/45. Detta förstatligande

har numera framskridit så långt, att endast en skola, den i

Skoghall, alltjämt i sin helhet är kommunal. I fråga om denna skola och de

senare tillkomna kommunala mellanskolor, som ej omfattas av riksdagens

förenämnda beslut, synas eventuella önskemål om förstatligande i nuvarande

läge icke lämpligen böra föranleda någon åtgärd.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 133.

En kommunalisering av skolväsendet bör givetvis ej medföra, att den

statliga kontrollen slopas. Detta har ej heller skolkommissionen tänkt sig.

De stora utgifter, som staten får vidkännas för skolväsendet, och angelägenheten

av en viss grad av enhetlighet inom skolorna i landets olika delar,

göra alltjämt ett statligt inflytande motiverat. Detta har otvivelaktigt i

flera hänseenden varit till gagn för skolan. Jag är i detta sammanhang angelägen

att framhålla det förtjänstfulla arbete på skolväsendets utveckling,

som nedlagts av statens folkskolinspektörer. Den rådgivande och initiativtagande

verksamhet, som dessa under ofta ogynnsamma yttre förhållanden

utövat, är värd allt erkännande.

I flera remissyttranden har fragan om enhetsskolans kommunalisering

sammankopplats med frågan om tillsättningen av lärare vid denna. Jag

återkommer i det följande till detta spörsmål men vill redan här framhålla,

att enhetsskolans kommunalisering icke i och för sig med nödvändighet

synes behöva medföra en lärartillsättning i kommunal regi.

Beträffande gymnasiet ter sig en kommunalisering icke lika självfallen

som beträffande realskolan. Gymnasiet knyter ej så direkt an till den kommunala

folkskolan som realskolan gör och det kommer givetvis i vida större

omfattning än denna att bli en för flera kommuner gemensam angelägenhet.

Av stor betydelse är givetvis även utformningen av gymnasiets framtida

organisation. Sasom framgar av propositionen nr 70 har jag icke ansett möjligt

att nu taga slutlig ställning till detta problem. För att närmast sörja för

gymnasieutbildningen för de ungdomar, som komma från den nuvarande

realskolan, har jag föreslagit en provisorisk gymnasiereform, byggd på denna

realskolas grund. Nu anförda omständigheter tala för att avgörandet av

frågan om en eventuell kommunalisering av gymnasiet ställes på framtiden.

Med hänsyn till det särskilda system, som bär upp den tekniska läroverksorganisationen,

synes en kommunalisering av dessa läroanstalter knappast

böra ifrågasättas.

Med spörsmålet om statlig eller kommunal skola sammanhänger frågan

om fördelningen mellan staten och kommunerna av kostnaderna för skolväsendet.

Skolkommissionen har här endast helt allmänt uttalat, att dessa

kostnader böra så långt som möjligt åvila statsverket och att statens bidragbör

utgå automatiskt utan närmare statlig prövning, så länge skolväsendet

hålles inom ramen för en av staten angiven minimistandard. Först i fråga

om utgifter därutöver bör bidragsrätten närmare prövas.

Kostnadsfördelningen är ett mycket invecklat problem, som det icke är

möjligt att utan föregående noggrann utredning taga ställning till. Hur

mycket staten å ena och kommunerna å andra sidan böra svara för och

om staten ens kan påtaga sig hela merkostnaden för skolreformen äro frågor,

som jag icke nu kan besvara. Jag kan endast rent allmänt framhålla,

att jag finner det önskvärt, att staten kan ikläda sig huvudparten av kostnaderna,

Detta synes angeläget för att ej bristande ekonomiska förutsätt
2

— Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr ISS.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

ningar på sina håll skola hindra eller försena reformens genomförande.

Ifråga om nuvarande kommunala mellanskolor — särskilt de med stort antal

lärjungar från andra kommuner — kan det mahända övervägas att

under övergångstiden genom ökade msatser från statens sida minska kom

munernas utgifter för dessa läroanstalter.

Jag kan helt ansluta mig till det från flera håll framförda önskemålet, att

statsbidragssystemet erhåller en så enkel och lättillämpad utformning som

möjligt. Att det är möjligt att åstadkomma ett dylikt system torde belysas

av vissa under senare år tillkomna statsbidrag, sasom till skolmåltider, fria

läroböcker m. in. och undervisningsmateriel. Det må även erinras om det

förslag till förenklat rekvisitions- och granskningsförfarande beträffande

vissa statsbidrag till folkskoleväsendet, som förra året avgivits av 1945 ars

folkskolesakkunniga (SOU 1949:40).

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 4 mars 1949 ha tillkallats

särskilda sakkunniga (den s. k. allmänna statsbidragsutredningen) för att

utreda statsbidragssystemet i dess helhet och att därvid uppdraga allmänna

riktlinjer för systemets utformning för skilda slag av statsunderstödd verksamhet.

Resultatet av denna utredning torde böra avvaktas. Med hänsyn

till den tänkta ordningen för skolreformens genomförande torde en lösning

av statsbidragsfrågan ej vara överhängande. Endast för försöksdistriktens

del torde den aktualiseras relativt snart men får då lösas genom provisoriska

bestämmelser. En dylik provisorisk bestämmelse bör bland annat bli,

att statsbidrag till uppförande av byggnader för enhetsskolor må utgå i enlighet

med nu gällande bidragsbestämmelser i fråga om folkskolebyggnader.

2. Centrala och regionala skolmyndigheter.

Nuvarande förhållanden m. in.

Det allmänna, icke yrkesbetonade skolväsendets centrala instans är skolöverstyrelsen.

Redan med nuvarande skolorganisation har en omorganisation

av detta ämbetsverk befunnits önskvärd, och med stöd av Kungl.

Maj :ts bemyndigande har jag den 18 juni 1949 tillkallat särskilda sakkunniga

för att utreda denna fråga. Det må här erinras om att en åtgärd av

principiell betydelse med avseende å överstyrelsens organisation vidtagits

i och med att Kungl. Maj:t år 1947, efter förslag av skolkommissionen, förordnat

lekmannarepresentanter såsom ledamöter i överstyrelsen med vissa

begränsade uppgifter.

Förutom denna centrala instans finnas för folkskoleväsendet regionala

myndigheter (s.k. mellaninstanser), nämligen statens folkskolinspektörer,

länsstyrelserna och domkapitlen. Länsstyrelsernas uppgift är huvudsakligen

kameral, i det att de handha utanordnandet av statsbidrag till folkskoleväsendet.

Enahanda uppgift ha länsstyrelserna beträffande det högre kommunala

skolväsendet. De verkställa även utbetalningar av vissa anslag till

statsläroverken.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

Domkapitlen erhöllo genom 1842 års folkskolestadga mycket betydelsefulla

uppgifter i fråga om skolväsendet, varefter utvecklingen medfört att

de fått befattning med åtskilliga nya folkskoleärenden. Förutom det i folkskolestadgan

inskrivna allmänna åliggandet »att hava en sorgfällig uppsikt

över anstalterna för folkundervisningen samt vaka över deras ledning och

utveckling till uppfyllande av deras viktiga bestämmelse» ha domkapitlen

bland annat att pröva och avgöra besvär över lärares tillsättning, att godkänna

organisationsplaner, att handlägga frågor om förening av lärartjänst

med organist- eller klockarsyssla, om förflyttning av lärare inom skoldistrikt

vid omorganisation av skolväsendet m. m. Sedan år 1936 har inom

domkapitlen funnits särskild sakkunskap i fråga om folkskoleväsendet, i

det att en av ledamöterna skall representera detta område.

Folkskolinspektionen härstammar från beslut av 1859/60 års riksdag. Antalet

inspektörer är nu 52, varjämte för ledningen av nomadskolväsendet

finnes en statens nomadskolinspektör. Folkskolinspektörerna äro direkt underställda

skolöverstyrelsen och deras befogenheter framgå av den genom

kungörelsen 1914: 489 utfärdade instruktionen.

Frågan om en omorganisation av mellaninstansväsendet har sedan länge

varit aktuell. Efter av Kungl. Maj:t erhållet uppdrag ha 1945 års folkskolesakkunniga

den 16 juni 1948 avlämnat betänkande och förslag angående

nya mellaninstanser för folkskoleväsendet (SOU 1948: 28). De sakkunnigas

förslag innebär i huvudsak,

att en ny mellanmstans, kallad skoldirektion, inrättas för visst område,

kallat skoldirektionsområde, vilket sammanfaller med det nuvarande inspektionsområdet,

att skoldirektionen skall besta av fem ledamöter: tre lekmän, varav en

skall vara ordförande, och två fackmän, varav den ene utgöres av folkskolmspektören,

vilken som regel skall vara föredragande i skoldirektionen och

benämnas statens skoldirektör,

att till skoldirektionerna skola överföras dels samtliga folkskolärenden,

som nu handläggas av domkapitlen — med undantag av besvärsärenden’

vissa tjansteföremngsärenden samt sådana ärenden, som kunna decentraliseras

till de lokala skolmyndigheterna — dels ock vissa ärenden, som nu handläggas

av skolöverstyrelsen, främst sådana som avse organisationsplaner,

skolskjutsanordningar, bestämmande av antalet icke-ordinarie lärartjänster

(i vissa fall), fastställande av instruktion för distriktsöverlärare m. fl.,

att skoldirektionerna därjämte skola vara huvudmän för sådana lärartjänster,

som iiro gemensamma för flera skoldistrikt, t. ex. övningslärar- och

reservvikarietjänster, utöva den disciplinära myndigheten över folk- och

tortsättmngsskolans lärare samt slutligen erhålla vissa uppgifter som distriktsstyrelse,

att skolöverstyrelsen och länsstyrelserna inträda

folkskoleväsendet,

som besvärsinstanser för

att skoldirektören skall handlägga i huvudsak samma ärenden

ankomma på folkskolinspektören,

som nu

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

samt att för skoldirektionen och skoldirektören skall upprättas ett gemensamt

kansli, vars chef skoldirektören skall vara med biträde av en heltidsanställd

direktionssekreterare med placering till en början i Cg 22.

Den av samhället ordnade grundläggande yrkesutbildningen (pa läilingsoch

yrkesskolstadiet) sorterar för närvarande under olika centrala instanser.

År 1944 överflyttades den centrala ledningen av yrkesundervisningen inom

industri, hantverk, handel och husligt arbete ävensom av viss utbildning för

sjöfolk från skolöverstyrelsen till ett nyinrättat ämbetsverk, överstyrelsen

för yrkesutbildning. Under skolöverstyrelsens inseende stå emellertid fortfarande

vissa yrkesbetonade undervisningsanstalter, nämligen yrkesbestämda

fortsättningsskolor och högre folkskolor, praktiska mellanskolor och realskolans

inbyggda praktiska linjer. Lantbruksstyrelsen utgör centralt ämbetsverk

för bland annat lantbruksskolor, lantmannaskolor, jordbrukets yrkesskolor

och lanthushållsskolor samt en ganska mångskiftande kursverksamhet

inom jordbruket m. m. Navigationsskolorna lyda under kommerskollegium,

och den lägre skogsundervisningen star i allmänhet under central ledning

av domänstyrelsen.

Något regionalt tillsynsorgan för yrkesutbildningen finnes icke. Länsstyrelsernas

befattning inskränker sig även beträffande denna del av undervisningen

i huvudsak till att utbetala statsunderstöd.

Skolkorn missionen.

Det framtida skolväsendet kommer att ställa den centrala skolledningen

inför nya uppgifter. Skolkommissionen har icke ansett det vara sin uppgift

att på denna punkt framlägga något organisationsförslag men kommissionen

har anfört följande allmänna synpunkter på skolöverstyrelsens ställning

inom framtidens skola.

»En ledande tankegång vid kommissionens utformning av förslaget till

skolreform har varit decentralisationen, varigenom befogenheter överflyttas

från den centrala instansen och större frihet medges den lokala skolledningen.

I vida mindre utsträckning än nu torde den centrala mstansen i framtiden

behöva ta befattning med skolväsendets detaljproblem. Skolöverstyrelsen

får därigenom möjlighet att syssla med andra, för eu central instans

naturligare uppgifter. ..

I ett tidigare sammanhang har betonats, att en av skolreformens viktigaste

mål är att göra det svenska skolväsendet progressivt, dynamiskt. Da

framstegen på det pedagogiska området i första rummet åstadkommits av

skolans fältarbetare, har skolkommissionen ansett, att den främsta garantin

för ett effektivt framstegsarbete på det pedagogiska området är vidsträckt

frihet för den lokala skolledningen och för lärarna att efter egna idéer och

erfarenheter utforma skolans liv. Skolväsendets centrala instans får härigenom

en ny ställning: vid sidan av de statiskt-administrativa och kontrollerande

uppgifterna får de experimentella och nyskapande stor betydelse.

Den centrala instansen har sin givna och betydelsefulla roll i fram
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

stegsarbetet. I fjärde kapitlet bär de nya uppgifterna fixerats: en inspektionsverksamhet

av i första rummet rådgivande och stimulerande karaktär,

ledandet av den statliga, mer systematiskt lagda försöksverksamheten, samordnandet

av det svenska skollivet med den in- och utländska pedagogiska

forskningen och dess resultat, observation och publicering av de nya pedagogiska

rönen inom det svenska skolväsendet. För detta arbete bör skolöverstyrelsen

få till sitt förfogande tillräckliga hjälpmedel: den statistiska

avdelningen bör erhålla större resurser, det pedagogiska biblioteket bör

kraftigt utvidgas, så att det blir möjligt att där följa det utländska skolväsendets

omdaning och den pedagogiska forskningens utveckling och rön,

det psykologisk-pedagogiska institutet bör förses med en pedagogisk-psykologisk

forskningsinstitution, som vid den centrala skolinstansens sida kunde

stå till tjänst vid utprovandet av nya pedagogiska idéer, och överstyrelsen

bör få möjlighet att genom publikationer informera skolstyrelser och lärarkårer

om framstegsarbetet. Att överstyrelsens personaluppsättning genom

denna nyinriktning delvis måste bli en annan än nu, torde vara en följd av

det sagda.» (S. 431.)

Skolkommissionen har funnit klart, att den föreslagna förberedande yrkesutbildningen

inom enhetsskolans ram (klass 9 y) bör liksom enhetsskolan

i övrigt lyda under skolöverstyrelsen. Då emellertid överstyrelsen för

närvarande icke äger tillgång till erforderlig sakkunskap om och erfarenhet

av yrkesutbildning samt näringslivets och arbetsmarknadens förhållanden

in. m., har kommissionen ifrågasatt att inom skolöverstyrelsen skapa ett

organ för fortlöpande samarbete beträffande här berörda frågor mellan

överstyrelsen å ena sidan samt överstyrelsen för yrkesutbildning, lantbruksstyrelsen,

domänstyrelsen, näringslivets riksorganisationer m. fl. å andra

sidan. Det borde övervägas huruvida vederbörande fackmyndighet kunde

tillerkännas inspektionsrätt beträffande sådan förberedande yrkesutbildning,

som berör dess verksamhetsområde.

Beträffande skolans mellaninstanser torde en liknande nyinriktning som

för skolöverstyrelsen bli nödvändig, framhåller skolkommissionen. Det av

1945 års folkskolesakkunniga framlagda förslaget avser de nu aktuella problemen,

men i det framtida skolväsendet torde mellaninstanserna böra erhålla

en annan ställning än i det nuvarande. Kommissionen, som kommer

att senare framlägga specificerade förslag härutinnan, har i detta sammanhang

endast erinrat om, att den nuvarande folkskolinspektionen ej är avsedd

för realskolan och gymnasiet, medan framtidens regionala inspektion

måste ha kompetens för det allmänna skolväsendet i dess helhet. Vidare påpekas,

att även regioninspektörernas verksamhet måste bli ett instrument

för det pedagogiska framstegsarbetet och i detta avseende samordnas både

med den centrala instansen och de lokala skolledningarnas verksamhet. För

den förberedande yrkesutbildningens del bör det regionala organet uppehålla

kontakt med länsarbetsnämnd, landstingets och kommunens yrkesskolor,

länets hushållningssällskap m. fl. Slutligen framhäves behovet av

lekmannainflytande även i denna instans.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition nr 133.

Remissyttranden.

De i förevarande avsnitt berörda spörsmålen lia icke närmare diskuterats

i remissyttrandena annat än såvitt rör tillsynen av den i klass 9 y meddelade

yrkesutbildningen.

Skolöverstyrelsen har förordat en arbetsfördelning mellan enhetsskolorna

och yrkesskolorna, så att de senare i största möjliga utsträckning skulle

övertaga den egentliga yrkesutbildningen. Därav följer, framhåller överstyrelsen,

att den omedelbara tillsynen över denna verksamhetsgren även i

fortsättningen bör utövas av yrkesskolväsendets organ.

Härigenom förenklas enligt överstyrelsen problemet om den centrala ledningen.

Huvuduppgiften för det av skolkommissionen föreslagna samarbetsorganet

inom skolöverstyrelsen torde knappast komma att bli yrkesutbildningsfrågor

i egentlig mening utan i stället frågor om allmänt praktisk utbildning

och framförallt sådana enhetsskolan mera närliggande ungdomsvårdsproblem,

som t. ex. studieorientering, yrkesvägledning, praktikant- och

arbetsinställning.

Beträffande spörsmålet i stort om de centrala och regionala organen har

överstyrelsen framhållit angelägenheten av att det allmänna skolväsendets

centralmyndighet frigöres från en mängd ärenden, som med fördel kunna

avgöras av mera lokalt betonade organ.

Överstyrelsen för yrkesutbildning uttalar, att därest frågan om den förberedande

systematiska yrkesutbildningen i klass 9 y ordnas på sätt överstyrelsen

tidigare förordat, kommer enhetsskolan i huvudsak att behöva

svara endast för den allmänna yrkespraktik, som enligt kommissionens förslag

skall beredas för de icke yrkesbestämda och för dem, som valt sådant

yrke, att de först senare kunna påbörja sin utbildning. Överstyrelsen anser

därför, att det samarbete, som kommissionen antytt mellan skolöverstyrelsen

och överstyrelsen för yrkesutbildning, bör kunna på ett tillfredsställande

sätt tillgodose önskemålet om att de erfarenheter överstyrelsen har på

området i fråga skola kunna tillgodogöras även för nämnda form av yrkesutbildning.

Någon generell inspektionsrätt eller inspektionsskyldighet syntes

därför icke vara erforderlig för överstyrelsens vidkommande. Överstyrelsens

förslag till yrkesutbildningens ordnande komme även att göra behovet av

att förstärka skolöverstyrelsen med särskild sakkunskap i arbetsmarknadsfrågor

och yrkesutbildning mindre framträdande.

Psykologisk-pedagogiska institutet framhåller, att därest en centralisering

av klass 9 y genomföres i större utsträckning, även den förberedande yrkesutbildningen

bör sortera under överstyrelsen för yrkesutbildning. — Svenska

facklärarförbundet framhåller, att överstyrelsen för yrkesutbildning bör ha

någon möjlighet att kontrollera den förberedande yrkesutbildningen i

klass 9 y.

En klar gränsdragning mellan enhetsskolan och yrkesskolan och mellan

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts -proposition nr 133.

vederbörande tillsynsmyndigheter bör från början göras uttalar handelskamrarnas

nämnd, som tillägger, att all yrkesutbildning — teoretisk och

praktisk — för lärjungar, som träffat sitt yrkesval, bör föras till yrkesskolan

och underställas överstyrelsen för yrkesutbildning. De lokala yrkesskolstyrelserna

böra fortbestå.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation slutligen anser, att i den

mån klass 9 y utgör första året i lärlings- och verkstadsskoleutbildning, bör

den också stå under överstyrelsen för yrkesutbildning.

Departementschefen.

I fråga om skolöverstyrelsens organisation och uppgifter vill jag här endast

framhålla, att i de för skolöverstyrelsesakkunniga meddelade direktiven

det angivits vara av väsentlig vikt, att överstyrelsens organisation lägges

till rätta så, att den lätt kan fullgöra de nya uppgifter, som vid en reformering

av skolväsendet komma att åvila ämbetsverket. Beträffande den ställning

och de uppgifter, överstyrelsen bör ha i framtidens skola, kan jag i

stort sett ansluta mig till de synpunkter, som av kommissionen anförts, och

jag vill särskilt understryka den betydelsefulla roll, som tillkommer överstyrelsen

på det pedagogiska framstegsområdet. Viss tveksamhet har i några

remissyttranden kommit till uttryck, huruvida den centrala ledningen av

klass 9 y i enhetsskolan bör utövas av skolöverstyrelsen eller överstyrelsen

för yrkesutbildning. För egen del ansluter jag mig till kommissionens uppfattning,

att den undervisning, som meddelas i denna klass, bör även i den

mån den är av yrkesutbildningskaraktär liksom enhetsskolan i övrigt lyda

under skolöverstyrelsen. Jag stödes därvid av den ställning till frågan, som

intagits av såväl skolöverstyrelsen som överstyrelsen för yrkesutbildning.

Genom det samarbete, som kommissionen förutsatt skall etableras mellan

skolöverstyrelsen och yrkesutbildningens myndigheter m. fl., synes den särskilda

sakkunskapen i hithörande frågor kunna göra sig gällande i erforderlig

grad. Allteftersom yrkesskolväsendet efter hand utbygges, torde för

övrigt allt större del av den egentliga yrkesutbildningen förläggas till yrkesskolor

och därmed direkt underordnas vederbörande fackmyndighet. Huruvida,

innan så skett i större utsträckning, fackmyndigheterna böra tillerkännas

inspektionsrätt beträffande i klass 9 y meddelad yrkesundervisning,

som berör deras verksamhetsområden, är en fråga som bör övervägas i samband

med försöksverksamheten.

Det av 1945 års folkskolesakkunniga utarbetade förslaget till mellaninstanser

berör endast folkskoleväsendet och har närmast avsetts som ett

provisorium under övergången till den nya skolreformen. Förslaget, som

under remissbehandlingen varit föremål för ganska delade meningar, har ansetts

böra vila i avbidan på slutförandet av länsstyrelseutredningens arbete.

Därest i enlighet med skolkommissionens förslag mellaninstanserna böra avses

även för realskolan och gymnasiet, erfordras givetvis en annan samman
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

sättning av dem än den folkskolesakkunniga förordat. Detta torde för övrigt

bli nödvändigt även om endast enhetsskolan skall sortera under dem.

Hur frågan om skolans framtida regionala inspektion och ledning bör lösas

torde sålunda tarva ytterligare överväganden, varvid särskilt bör beaktas,

vilka funktioner man vill tillämna mellaninstanserna i fråga om lärartillsättningen.

Jag kommer i det följande att något beröra detta spörsmål.

3. Skolans lokala organisation.

Nuvarande förhållanden.

Den lokala ledningen av skolväsendet är för närvarande föga enhetlig i

det att man på orter med skolor tillhörande olika skolformer i allmänhet

har skilda styrelser för dessa skolor.

Förvaltningen och vården av folk- och fortsättningsskoleväsendet handliaves

i lands- eller stadskommun, som sammanfaller med skoldistrikt och där

kommunal- eller stadsfullmäktige finnas, av en folkskolestyrelse. Dennas

uppgifter och befogenheter äro reglerade i folkskolestadgan och lagen den

6 juni 1930 om skolstyrelse i vissa kommuner (nr 262).

Sammanfattningsvis skall skolstyrelsen »i enlighet med gällande författningar

och reglementen ordna och med uppmärksamhet följa undervisningen»,

den skall »utöva den ekonomiska förvaltningen ävensom ha tillsyn

över lokaler, som upplåtits för undervisningen och dithörande anstalter»,

den skall tillsätta och avskeda lärare och övriga befattningshavare, den

skall verkställa kommunal- eller stadsfullmäktiges beslut rörande skolväsendet,

den skall till kommunal- eller stadsfullmäktige »göra de framställningar

och förslag, som av omständigheterna påkallas», och den skall »verkställa

beredning av ärenden, som skola förekomma till behandling hos kommunaleller

stadsfullmäktige».

Ledamöterna i folkskolestyrelsen, vilkas antal skall vara minst 5 och

högst 21, jämte lämpligt antal suppleanter väljas av kommunal- eller stadsfullmäktige.

De väljas för fyra år. Valet skall förrättas i november eller

december månad året näst efter det, då allmänna val av kommunal- och

stadsfullmäktige äger rum, och skall vara proportionellt, därest det begäres

av visst antal väljande. Styrelsen äger att åt särskilda inom densamma utsedda

nämnder överlämna och enligt de närmare föreskrifter, som meddelas

av styrelsen, med dess rätt och befogenhet besluta i följande ärenden, nämligen

beviljande av tjänstledighet åt och förordnande av vikarie för lärare,

tillämpning på enskilda fall av bestämmelser, antagna av styrelsen, åtgärder

enligt folkskolestadgan mot vanartade skolbarn samt tredskande föräldrar

och målsmän ävensom mindre ärenden av ekonomisk natur. Särskild nämnd

skall bestå av minst fyra personer. Av sådan nämnd vidtagen åtgärd skall

anmälas för folkskolestyrelsen vid dess nästa sammanträde.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

Distriktsöverläraren jämte en av distriktets lärare äga att vara tillstädes

vid folkskolestyrelsens sammanträden och därvid deltaga i överläggningarna

men ej i besluten, med rätt för dem att få sina uttalade meningar antecknade

till protokollet.

Beträffande de högre kommunala skolorna (kommunala mellanskolor och

flickskolor, praktiska mellanskolor och högre folkskolor) gäller, att för varje

sådan skola skall finnas en av minst fem ledamöter bestående styrelse, dock

att flera skolor inom samma skolområde kunna ha gemensam styrelse. Skolans

rektor är självskriven ledamot av styrelsen med skolans tillsynslärare

som suppleant. Vid de kommunala flickskolorna är dock även tillsynsläraren

självskriven ledamot. Ytterligare föreskrifter om styrelsens sammansättning

m. in. lämnas i vederbörande skolas reglemente. Skolstyrelsens uppgifter

framgå av de för respektive skoltyper utfärdade stadgorna. Bland annat

ankommer på styrelsen att tillsätta ordinarie och icke-ordinarie lärare

vid skolan (dock ej rektor, som förordnas av skolöverstyrelsen efter förslag

av skolstyrelsen), att utöva vissa disciplinära befogenheter med avseende å

lärarna, att handhava vården och förvaltningen av de till skolans förfogande

stående medlen m. m.

Vid varje statligt läroverk skall finnas en lokalstyrelse. Rektor är självskriven

ledamot, en ledamot utses av länsstyrelsen, en ledamot utser kollegiet

inom sig, och tre ledamöter utses av vederbörande kommunalstyrelse.

Lokalstyrelsens sammansättning är sådan, att den icke kan anses i allo

jämförlig med kommunala styrelser i allmänhet, och dess befogenheter äro

ganska begränsade. De avse huvudsakligen åtgärder, som ansluta sig till

kommunernas skyldigheter med avseende å läroverksbyggnaden m. m.

Skolutredningens och skolkorn missionens förslag.

Skolenheterna. Med skolenhet menas i det följande en skola med

egen rektor eller en grupp av skolor med gemensam rektor och gemensamt

kollegium. Skolkommissionen framhåller, att det kommunala skolväsendets

uppdelning på skolenheter bör bli en uppgift för de beslutande församlingarna

i kommunerna. Dessa kommuner komma även efter kommunindelningsreformens

genomförande att vara så olika till storlek och struktur, att

variationerna bli många. Problemen kunna inte lösas efter en gemensam

mall. Skolkommissionen har dock angivit vissa allmänna riktlinjer för bildandet

av skolenheter men betonar, att kommunerna böra ha stor frihet

vid tillämpningen därav.

»I ett litet skoldistrikt med enbart nioårig skola och en enda centralskola

erbjuder organisationsarbetet inga större svårigheter. Det lokala skolväsendets

enhet är här given. Ehuru det vid sidan av centralskolan kan finnas

åtskilliga bygdeskolor, bör samtliga skolor kunna ställas under samma rektor

och utgöra en organisatorisk enhet. Eventuellt förekommande förskolor

bör kunna knytas till samma enhet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj ds -proposition nr 133.

Är skoldistriktet så stort, att där finns två eller flera centralskolor, är två

alternativ tänkbara: man kan dela upp distriktet på flera skolenheter med

cn rektor för varje centralskola med kringliggande bygdeskolor, eller man

kan bibehålla enhetligheten och ställa samtliga skolor under en gemensam

rektor.

Finnes utom den nioåriga skolan och eventuellt förefintliga förskolor också

andra skolformer representerade inom skoldistriktet, kompliceras problemet.

I allmänhet torde det vara lämpligt att låta yrkesskolorna bilda en

skolenhet för sig, fristående från det övriga skolväsendet. Är yrkesskolväsendet

inom distriktet rikt utvecklat, blir det naturligt att uppdela det på olika

enheter. Finns gymnasium inom skoldistriktet, bör det, om det är stort nog,

kunna utgöra en självständig enhet. Även stora gymnasier kan dock tänkas

organisatoriskt förenade med klasser ur enhetsskolan; en vertikal klyvning

av en orts skolväsen kan ofta vara att föredraga framför en horisontell,

bland annat med hänsyn till lärarnas tjänstgöring: de bör lära känna gymnasiets

grundskola, och gymnasiets och realskolans lärare kan med stort utbyte

tjänstgöra inom varandras områden. I de mindre städerna torde gymnasiet

oftast vara för litet för att vara självständigt; i så fall bör det bilda

en skolenhet tillsammans med en av centralskolorna med tillhörande bygdeskolor

eller vissa klasser ur denna. Förenas gymnasiet med en sådan centralskolas

tre högsta klasser, skulle man få en skolenhet av den nuvarande läroverkstypen

med gymnasium och realskola förenade till en skola, dock med

den skillnaden, att realskolan är obligatorisk och omfattar många skilda

utbildningsvägar.

Också flickskolan kan tänkas vara självständig, men då det egentliga

flickskolestadiet endast omfattar tre klasser (9—11), torde det oftast bli

lämpligt att förena flickskolan med ett gymnasium till en skolenhet eller

att med flickskolans tre klasser förena flickklasser (7 och 8) ur enhetsskolan.

Flickskolan skulle härigenom få femårig obruten skolgång.

I mycket stora skoldistrikt kan det vara naturligt att lägga stadierna till

grund för skolenheterna. Småskolor (med klasserna 1—3) skulle i så fall

bilda skolenheter för sig, likaså mellanskolorna (klasserna 4—6) och realskolorna

(klasserna 7—9). Flickskolor och gymnasier skulle på samma sätt

bilda självständiga skolenheter. Men givetvis är också kombinationer av

olika stadier tänkbara och kan ofta vara att föredraga. En viss specialisering

kan dessutom vara ändamålsenlig: praktiska realskolor av nuvarande

typ, men treåriga och med de två första klasserna lagda som klasserna 7

och 8 i de vanliga realskolorna, dessutom gärna försedda med ett fjärde år

(klass 10) och specialgymnasier (tekniska gymnasier, handelsgymnasier),

vilkas problem inte behandlas i detta betänkande, bör få ge skolväsendet i

de stora distrikten den önskvärda nyanseringen.

Det är givet, att vid det lokala skolväsendets uppdelning på skolenheter

hänsyn till traditionella skolenheter kommer att spela in. Ortstraditionerna

kommer inte att brytas i onödan. Också befintliga skolbyggnader kommer

att ha betydelse för det lokala skolväsendets utformning.» (S. 432—433.)

Vid bildandet av skolenheter måste givetvis stor hänsyn tagas till elevantalet

i de blivande skolenheterna. Man bör undvika, att dessa göras alltför

stora. Skolutredningen ägnade denna fråga rätt stor uppmärksamhet;

den betraktade den pågående utvecklingen mot ett allt större lärjungeantal

i skolorna såsom föga lycklig.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 133.

»Skolvägarna bli för många längre än som är önskvärt. Smittofaran vid

infektionssjukdomar ökas. Värre är det emellertid, att läroverk på 30 40

avdelningar och folkskolor på 50—60 klasser icke motsvara rimliga socialpedagogiska

krav. De få genom sin storlek över sig en prägel av anstalt, där

individen icke kan känna sig som människa bland människor utan endast

som nummer i en avdelning, som i sin tur är ett nummer i den oöverskådliga

helheten. Ingen skolchef förmår att sätta en personlig stil på en institution,

vars omfattning i och för sig tvingar till likriktning och uniformering. Ingen

rätt levande gemenskapskänsla kan växa fram i en undervisningsinrättning,

där lärjungemassornas storlek utesluter ett personligt förhållande mellan

äldre och yngre lärjungar liksom mellan jämnåriga ur skilda klassavdelningar.

Eleverna strömma förbi varandra i korridorer och trappor lika likgiltigt

som människorna på storstadens gator passera varandra. —_--

Med hänsyn såväl till arbetets organisation som till den pedagogiska ledningen

av skolans verksamhet synes det angeläget, att antalet avdelningar

inom skolenheterna begränsas. Även från nyss antydda sociala synpunkt är

en sådan begränsning önskvärd.---

Å andra sidan är det klart, att skolenheten på den obligatoriska skolans

högre stadium icke får bli så liten, att den icke kan utrustas med de lärarkrafter,

de lokaler och den materiel, som den mera differentierade undervisningen

på detta stadium kräver. Vid planerandet av skolväsendets organisation

inom ett skolsamhälle måste hänsyn tagas till det av undervisningsplanerna

betingade behovet av ämneslärare, specialutrymmen och dylikt.

En isolerad B 2- eller B 3-skola lärer knappast kunna få en utrustning,

som väl svarar mot anspråken på det nya högstadiets undervisning.

I dylika fall finns ingen annan möjlighet än att söka genom centralisering

av undervisningen samla så stora lärjungegrupper till en skola, att denna

med rimliga ekonomiska uppoffringar kan förses med nödig lärarpersonal

och erforderlig utrustning i lokaler och materiel.» (IV: 1 s. 63 f.)

Skolstyrelsernas verksamhetsområde. Den nuvarande

ordningen med skilda skolstyrelser för olika skolor har av såväl skolutredningen

som skolkommissionen ansetts ur flera synpunkter olämplig. Den

kan ofta hindra ett ekonomiskt fördelaktigt samgående mellan skolorna, då

det gäller anskaffning av inventarier och materiel, den försvårar ett rationellt

utnyttjande av skollokalerna för skolornas egna ändamål och för andra

lokalbehov, t. ex. behov av lokaler för fri ungdomsverksamhet, den kan leda

till bristande överensstämmelse mellan skolorna i fråga om läsårets samt

måltidsrasters och lovdagars förläggning in. m. samt försvåra utnyttjandet

på ett rationellt sätt av lärarkrafterna.

Frågan om en mera ändamålsenlig samordning av den lokala ledningen

av skolväsendet hörde enligt direktiven till 1940 års skolutrednings uppdrag.

Utredningen framlade ej något förslag i ämnet, enär den ansåg, att utredning

i frågan borde ske först sedan principbeslut angående organisationen

fattats. Däremot uppehöll sig utredningen diskussions vis vid spörsmålet

och uttalade sig i princip för en gemensam ledning för samtliga skolenheter

i ett och samma skoldistrikt. Vidare framhöll utredningen att i det fall en

samorganisation av en statlig och en kommunal skola avsåges komma till

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

stånd det icke syntes erbjuda större svårigheter att skapa sådana former

för den nuvarande folkskolestyrelsens sammansättning och åligganden, att

den kunde övertaga den lokala läroverksledningens funktioner.

Skolkommissionen har tagit upp och närmare utvecklat tanken på en

gemensam skolledning i kommunerna. I princip bör enligt kommissionen i

varje skoldistrikt finnas en enda skolstyrelse. Risk föreligger därvid givetvis,

att arbetsuppgifterna för denna kunna bli alltför omfattande och splittrade.

För att olägenheterna härav skola kunna till en del undvikas föreslår

kommissionen, att styrelsen uppdelas på nämnder eller delegationer med

rätt för styrelsen att i dessa insätta även personer, som icke äro ledamöter

av styrelsen. För stora skoldistrikt bör möjlighet finnas att med Kungl.

Maj:ts medgivande tillsätta olika skolstyrelser för olika uppgifter. För de

största städerna, vilka erbjuda ett särskilt problem, torde särskilda föreskrifter

bli nödvändiga, till vilka förslag bör utarbetas av städernas egna

organ. Ett annat särskilt problem erbjuda yrkesskolorna. Förslag om yrkesskolväsendets

organisation kommer först senare att framläggas av skolkommissionen.

Frågan om yrkesskolorna inom ett skoldistrikt böra ställas under

den gemensamma skolstyrelsen eller få en egen lokal styrelse, måste därför

tills vidare lämnas öppen.

För det lokala handhavandet av den i klass 9 y meddelade yrkesundervisningen

har skolkommissionen funnit vissa speciella åtgärder erforderliga.

Beträffande de problem, som här möta skolledningen, har kommissionen

anfört följande.

»I många avseenden innebär planen för yrkesutbildning av elever under

det nionde skolåret nya inslag i skolan. Skolan får större ansvar beträffande

elevernas yrkesvägledning. Praktikantplatser skall anskaffas för de

olika eleverna och överenskommelser träffas med företagare angående arten

och omfattningen av elevernas praktiska arbete. En viss tillsyn över denna

yrkespraktik måste ordnas. Samråd och information bör äga rum med dem,

som närmast har hand om elevernas praktiska utbildning. Mellan elever

och företagare uppkommande misshälligheter, som förvisso icke torde kunna

undvikas, måste regleras. Stora svårigheter att samordna undervisningen

i yrkesteori och allmänna skolämnen med yrkespraktiken torde i flera fall

uppstå. Demonstrations- och instruktionsdagar skall inläggas i yrkespraktiken.

Lämpliga yrkeslärare och instruktörer skall anställas. En del elever

måste erhålla yrkespraktik och skolgång å annan ort eller gå i speciell skola

för yrkesundervisning. Samarbete måste i flera här berörda avseenden ske

med kringliggande skolor. Vidare måste ständig kontakt uppehållas med

näringslivets organisationer och företagen på orten samt med den statliga

arbetsförmedlingen. Individuella studier med korrespondensundervisning

torde också komma att påkalla skolledningens uppmärksamhet mer än vanlig

klassundervisning.

Det förefaller icke vara möjligt att överlåta administrationen i detalj av

hela denna omfattande nya verksamhet åt skolstyrelse och skolchef (rektor).

Man kan nämligen icke förutsätta, att en skolstyrelse, vars ledamöter valts

i huvudsak med hänsyn till sitt allmänna skolintresse, även skall vara i be
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 133.

sittning av kunskaper om arbetsmarknadsfrågor och yrkesutbildning. Det

vore också orimligt kräva, att rektor, som i första hand bör vara pedagog

och skoladministratör, skulle vara så insatt i arbetsmarknadens förhållanden

och yrkesutbildningsfrågor, att han under sin omedelbara ledning skulle

kunna handha den förberedande yrkesutbildningen under det nionde skolåret.

» (S. 244 f.)

Kommissionen föreslår, att en särskild nämnd, förslagsvis kallad skolstyrelsens

yrkesnämnd, skall handha yrkesutbildningen under det nionde skolåret.

Denna nämnd bör kunna rekryteras med personer även utanför skolstyrelsen.

För dess sammansättning bör gälla ungefär samma föreskrifter

som för nuvarande kommunala yrkesskolstyrelser. Till ledamöter böra alltså

utses lämpliga personer, däribland såväl arbetsgivare som arbetare, med

god kännedom om ortens arbetsliv.

För den omedelbara ledningen av yrkesutbildningen i klass 9 y förordar

kommissionen en särskild tillsynslärare. Denne, som förutsättes få avsevärt

lägre undervisningsskyldighet än övriga lärare, bör bland annat vara föredragande

i yrkesnämnden och under rektors tillsyn verkställa dess beslut.

Yrkesnämndens och tillsynslärarens ställning och uppgifter ha av kommissionen

angivits sålunda:

»För förenkling av administrationen bör skolstyrelsen kunna överlåta åt

nämnden att besluta om utgifter och vidtagande av åtgärder inom ramen

för den fastställda staten för yrkesutbildningen och de reglementariska

föreskrifterna för skolan. Ärenden rörande tillsättning och entledigande av

lärare och annan personal, vidtagande av disciplinära åtgärder mot nämnda

befattningshavare, förslag om allmänna reglementariska föreskrifter och om

ändring av dessa, frågor berörande även den övriga undervisningen i skolan

och skolförhållandena i allmänhet samt framställningar och yttranden till

statliga myndigheter bör dock, sedan nämnden avgivit förslag eller yttrande,

handläggas av styrelsen.

Nämnden bör ägna särskild uppmärksamhet åt yrkesutbildningens ändamålsenliga

ordnande samt åt frågor rörande elevernas yrkesvägledning. Den

skall i samråd med arbetsförmedlingen anvisa lämpliga anställningar åt

eleverna för erhållande av yrkespraktik ävensom träffa avtal med vederbörande

yrkesutövare beträffande yrkespraktikens anordning.

Nämnden bör genom tillsynslärare öva tillsyn över att eleverna erhåller i

avtal reglerad yrkespraktik samt att den yrkesteoretiska undervisningen

sker i lämplig anknytning till yrkespraktiken. Nämnden skall genom råd

och anvisningar söka medverka till att yrkespraktiken med hänsyn till utbildningssyftet

blir så effektiv som möjligt.

Nämnden bör vid fullgörande av sina uppgifter hålla kontakt med närliggande

utbildningsanstalter, näringslivets organisationer och i synnerhet

dessa organisationers speciella organ för yrkesutbildning, t. ex. lärlingsnämnder,

ävensom med den offentliga arbetsförmedlingen och sådana organisationer

på orten, som har intresse av och befrämjar yrkesutbildningsverksamhet

bland ungdom.

Tillsynsläraren skall under rektors allmänna överinseende förbereda och

verkställa nämndens eller skolstyrelsens beslut rörande yrkesutbildningen

samt uppehålla kontakt med såväl elevernas studiemålsmän (se nedan) som

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

med de företagare och andra yrkesmän, vilka närmast handleder eleverna

under deras yrkespraktik. Lämpligt är, att tillsynsläraren i en mindre enhetsskola

även fungerar som kontaktman mellan skola och arbetsförmedling.

Vid större skolor torde dock sannolikt en annan person än tillsynsläraren

för yrkesutbildningen böra uppehålla denna senare syssla.» (S. 245 f.)

Därjämte böra enligt skolkommissionens mening för den förberedande utbildningen

i olika yrken utses studiemålsmän, i regel en för varje yrke, vari

utbildning sker under nionde skolåret. Studiemålsmännen böra utses av yrkesnämnden

efter förslag av ortens representativa yrkesorganisationer. Deras

uppgift skall vara att biträda tillsynsläraren med upplysningar och råd

angående utbildningens ordnande inom vederbörande yrke, träda i kontakt

med de företagare och yrkesmän, som närmast svara för de ungas yrkespraktik,

samt i allmänhet uppehålla kontakt mellan skolan och vederbörande

yrkesområde inom näringslivet. Sysslan bör närmast betraktas som ett

förtroendeuppdrag.

Skolstyrelsernas ledamöter. Skolkommissionen föreslår, att

ledamöterna i skolstyrelsen väljas — enligt proportionell valmetod — av

kommunens beslutande myndighet och liksom denna utses på fyra år. Antalet

ledamöter fastställes av nämnda myndighet, varvid dock antalet bör

vara minst 7 och högst 21. Ehuru i framtiden ökade krav komma att ställas

på den lokala skolledningen har kommissionen icke ifrågasatt några särskilda

kompetenskrav — utöver intresse för skolans sak och vilja att befrämja

skolväsendet — för ledamotskap i skolstyrelsen. Ej heller har det

ansetts böra förekomma några självskrivna ledamöter i skolstyrelsen; enligt

kommissionens uppfattning är ett proportionellt valsätt oförenligt därmed.

I fråga om rektors och lärares närvaro vid skolstyrelsens sammanträden

har kommissionen anfört följande.

»Om skolväsendet i distriktet omfattar en enda skolenhet, bör dennas

rektor ha rättighet och skyldighet att närvara vid sammanträdena. Omfattar

skolväsendet flera skolenheter, bör vederbörande rektor vara närvarande

vid behandlingen av frågor, som rör hans skola. Lärarkårerna bör

vara representerade vid sammanträdena enligt bestämmelser, som bör fastställas

av varje skoldistrikt för sig, varvid bör tillses, att de olika skolstadierna

allsidigt blir företrädda. På särskild kallelse bör experter, vilkas närvaro

kan vara av värde vid viss frågas behandling, kunna närvara.»

(S. 434 f.)

Skolstyrelsernas uppgifter. Genom den av skolkommissionen

förordade decentralisationen av skolväsendet lägges ansvaret för det

lokala undervisningsväsendet i de kommunala myndigheternas händer.

Kommunens beslutande myndighet får härigenom det avgörande inflytandet

över det lokala skolväsendets organisation — inom ramen givetvis för

gällande författningar — och över dess allmänna standard. Den egentliga

ledningen över distriktets skolväsen får emellertid skolstyrelsen, som därvid

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

handlar på den beslutande myndighetens vägnar. Enligt kommissionens

mening böra de uppgifter, som enligt den föregående redogörelsen ankomma

på den nuvarande folkskolestyrelsen, övergå på den nya, för skilda skolformer

gemensamma kommunala skolstyrelsen, dock att beträffande lärartillsättningen

vissa modifikationer i skolstyrelsens befogenheter måste företagas;

sistnämnda fråga beröres i följande avsnitt.

Skolstyrelsens ställning kommer emellertid, framhåller skolkommissionen,

att förändras inte blott i så måtto, att styrelsen kommer att få ansvaret

också för det högre skolväsendet, utan också såtillvida, att den får ansvar

för det pedagogiska framåtskridandet inom distriktets skolväsen. På sistnämnda

fält bör enligt kommissionen skolstyrelsen kunna i två avseenden

göra positiva insatser: den bör underlätta det pedagogiska försöksarbetet

och den bör tillse, att lärarna får tillfälle till vidareutbildning. Härom anför

kommissionen vidare följande.

»Det pedagogiska försöksarbetet är givetvis i första rummet en angelägenhet

för skolans fackliga ledning och för lärarna själva. Såsom i fjärde

kapitlet understrukits bör en skola inte utifrån påtvingas experiment, som

står i strid med annan försöksverksamhet inom skolan eller som berörda

lärare inte har intresse för. Emellertid är här som på andra områden ett intimt

samarbete mellan skola och skolstyrelse att rekommendera, och för

skolstyrelsen bör det vara angeläget att ta initiativ till sådana försök, som

är av intresse för orten. Å andra sidan kan försök, som skolan önskar göra,

kräva organisatoriska eller ekonomiska åtgärder, och det blir i så fall skolstyrelsens

sak att ta ställning härtill och framlägga förslag inför kommunens

beslutande myndighet. Skolstyrelsen bör alltid hållas underkunnig om

pågående försöksverksamhet inom distriktets skolväsen.

Lärarnas vidareutbildning torde för framtiden komma att spela en större

roll än hittills varit fallet. Man måste därvid skilja mellan obligatorisk och

frivillig vidareutbildning. Den obligatoriska bör helt och hållet ombesörjas

av staten. Vad återigen den frivilliga vidareutbildningen beträffar, bör skolstyrelsen

i mån av behov stimulera lärarna till dylik fortsatt utbildning och

underlätta för dem att deltaga i kurser av olika slag. Där så befinnes lämpligt,

bör skolstyrelsen själv anordna dylika kurser, till vilka statsbidrag bör

kunna utgå.» (S. 435 f.)

Till skolstyrelsernas nya uppgifter hör vidare, framhåller kommissionen,

att befrämja samarbetet mellan skola och hem. I den föregående princippropositionen

har betonats, att detta samarbete är av grundläggande betydelse

för den fostran av eleverna, som är hemmets och skolans gemensamma

angelägenhet. Även om det i allmänhet är skolans uppgift att befrämja detta

samarbete, kan det dock ofta bero av skolstyrelsens positiva intresse för

saken, om den rätta gemenskapsandan skall växa fram och om föräldrarna

skola få den hjälp i uppfostringsfrågor, som skolan kan ge. I problemet om

fritidssysselsättningen har skolstyrelsen eu viktig uppgift, som endast kan

lösas i intimt samarbete med hemmen och med skolans fackliga ledning.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj ds proposition nr 133.

Skolans fackliga ledning. Inom skolkommissionen har diskuterats

frågan om att inom varje skoldistrikt tillsätta en särskild skolchef

med administrativt och pedagogiskt ansvar för distriktets hela skolväsen,

en anordning i huvudsak motsvarande den, som nu tillämpas i mycket stora

skoldistrikt, cliir man har en kommunal inspektör för distriktets folkskoleväsen.

I kommissionens betänkande anföres vidare härom:

»Finns endast en skolenhet i distriktet, blir dess rektor under alla förhållanden

skolchef. I mycket stora skoldistrikt tillämpas redan nu systemet

med kommunal inspektör över distriktets folkskoleväsen. Så länge det gäller

distrikt, där skolenheterna endast omfattar den obligatoriska skolan, bör

systemet med gemensam skolchef inte behöva vålla personella svårigheter.

I skoldistrikt, där också gymnasium finns, torde det däremot vara svårigheter

att finna en person, som samtidigt som han behärskar gymnasiets

problem även har insikter om t. ex. småskolan och dess angelägenheter.

Fördelarna med en för distriktets skolväsen gemensam facklig ledning är

dock uppenbara. Avvägning och planering skulle underlättas, samordningen

skulle bli bättre; inför skolstyrelsen skulle en och samma man stå som den

ansvarige för distriktets skolväsen. Rektorerna för de olika skolenheterna

inom distriktet skulle sortera under skolchefen, vilken dock i icke alltför

stora distrikt kunde förena skolchefsbefattningen med rektoratet vid en av

skolenheterna.» (S. 439).

Då skolchefsinstitutionen är oprövad har kommissionen icke nu ansett sig

kunna föreslå dess införande generellt men förordar, att den prövas i ett

antal skoldistrikt av olika struktur.

Inom skolenheten avses rektor ha den fackliga ledningen av arbetet. För

att helt kunna ägna sig åt denna uppgift bör han enligt kommissionen befrias

från rutinmässiga kamerala och kontorsmässiga sysslor och till sitt

förfogande ha tillräcklig kontorspersonal. Hans undervisningsskyldighet bör

ej heller vara alltför stor. Om rektors verksamhet och ansvar inför skolstyrelsen

uttalar kommissionen vidare:

»Stor omsorg bör nedläggas på att finna den för rektorsuppgiften lämpliga^

mannen eller kvinnan. Rektorn bör nämligen lämnas så stor frihet och

erhålla så betydande befogenheter, att han har möjlighet att sätta sin prägel

på skolan och skolarbetet. Han bör inför skolstyrelsen vara ansvarig för

skolans skötsel, och han bör vinnlägga sig om ett gott samarbete med styrelsen,

men han bör i sitt ledarskap för det fackliga arbetet lämnas stor

frihet. I skolstyrelsens uppgifter ingår ’att med uppmärksamhet följa undervisningen’,

men det pedagogiska arbetet vid skolan bör vara underkastat

egentlig inspektion endast från vederbörande regionala eller centrala skolmyndigheter.

Det är vidare nödvändigt, att rektor erhåller viss ekonomisk

rörelsefrihet, så att han inte behöver höra skolstyrelsen då det gäller användningen

i varje detalj av de i skoldistriktets budget upptagna anslagen

för olika skoländamål.

Det bör betonas, att rektors ansvarighet inför skolstyrelsen bör gälla

skolarbetet taget som helhet, alltså även de enskilda lärarnas arbete. Det

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 133.

bör vara han, som inspekterar deras undervisning och utfärdar tjänstgöringsbetygen.

Rektors viktigaste uppgift bör vara att leda det pedagogiska

arbetet. Han bör därför för de övriga lärarna vara vägledande och inspirerande.

Att han för pedagogiska försök, som kräver övriga lärares medverkan,

bör inhämta ämneskonferensens eller kollegiets samtycke, förefaller

dock självklart. Den enskilde lärarens frihet att utforma undervisningen på

sitt eget sätt måste betraktas som principiellt oantastbart.» (S. 439.)

D en lokala organisationen under övergångstiden.

Skolkommissionen framhåller, att planeringen av det lokala skolväsendets

organisation bör från kommunernas sida påbörjas så snart riksdagen fattat

principbeslut om den framtida skolan.

En nyplanering av det lokala skolväsendet måste under alla förhållanden

verkställas i många kommuner i samband med kommunindelningsreformens

genomförande. Givetvis kan man därvid nöja sig med en planering, som

blott tar hänsyn till det nuvarande skolsystemet och därför måste få en

provisorisk karaktär. För att ej dylika provisoriska lösningar skola bli till

hinder för de omläggningar, som på grund av skolreformen efter hand måste

vidtagas, har det synts kommissionen lämpligt, att planeringen av det framtida

lokala skolväsendet sker redan i samband med kommunindelningsreformens

genomförande. Kommissionen föreslår, att kommunerna åläggas

att senast före utgången av år 1954 till Kungl. Maj:t inkomma med förslag

till skolväsendets organisation inom kommunerna. Expertis inom skolöverstyrelsen

bör stå till kommunernas förfogande för rådgivning.

I skoldistrikt med flera olika skolformer under olika ledning bör man,

anser kommissionen, snarast möjligt genomföra kommissionens förslag om

en gemensam styrelse. Detta låter sig väl göra, även om den nya skolorganisationen

i övrigt ännu ej är genomförd i distriktet. En fördel med en snabb

övergång till gemensam skolstyrelse är, att den nya allsidigt sammansatta

styrelsen härigenom får möjlighet att medverka vid planeringen av det

framtida skolväsendets utformning inom kommunen.

Remissyttranden.

Frågan om de olika skolformerna skola verka var för sig på en ort eller

bilda en gemensam skolenhet har berörts endast i ett fåtal yttranden.

Medan inspektören i Stockholmstraktens inspektionsområde håller på att

enhetsskolan och gymnasiet böra få vardera sin särskilda styrelse och inspektören

i Dalarnas södra inspektionsområde anser det »direkt olämpligt

att t. ex. rektor för gymnasiet på samma gång skall vara skolchef för småskolan»,

ha högre allmänna läroverket i Södertälje och samrealslcolan i

Kungälv funnit det olyckligt, om gymnasium och realskola skiljas åt och

bilda olika skolenheter och därför ansett, att gymnasiet bör förenas med

enhetsskolan, gärna även dennas lägsta klasser.

Ett par röster ha höjts för att samtliga skolformer inom ett distrikt bilda

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 133.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 13S.

en skolenhet. Sålunda menar inspektören i Skaraborgs norra inspektionsområde,

att mycket talar för att även i de största skoldistrikten samtliga

skolor ställas under en gemensam ledning med en skolchef med administrativt

och pedagogiskt ansvar för hela skolväsendet. Häremot må ställas yttrandena

från högre allmänna läroverken i Halmstad och Hudiksvall, i

vilka pekas på nödvändigheten av en begränsning av elevantalet i skolenheterna.

Överstyrelsen för yrkesutbildning delar kommissionens uppfattning, att

det i allmänhet torde vara lämpligt att låta yrkesskolorna bilda särskilda

skolenheter för sig, fristående från det övriga skolväsendet.

Förslaget om en gemensam skolstyrelse inom varje distrikt

har i det övervägande antalet remissyttranden accepterats eller lämnats

utan erinran. På sina håll framskymta dock farhågor för att en gemensam

styrelse skall få svårt att bemästra de ökade uppgifter, som komma att

åvila densamma särskilt i mycket stora skoldistrikt. I dessa yttranden förordas

därför särskilda styrelser för de olika skolenheterna. Ett annat förslag

har framförts av karolinska högre allmänna läroverket i Örebro, vilket

tänker sig skilda styrelser men ett gemensamt rådgivande organ, som har

att handlägga för alla skolor gemensamma angelägenheter, såsom lov, skolsociala

åtgärder m. in. Skolstyrelsen i Borås är inne på en liknande tankegång,

likaså läroverk slär ar nas riksförbund i fråga om de större städerna.

Inspektören i Östergötlands östra inspektionsområde föreslår, att i de

större städerna den gemensamma skolstyrelsen kallas »skoldirektion», den

skulle kunna uppdelas på nämnder eller delegationer, var och en ansvarig

för sin respektive skolenhet. Som ansvarig ledare för städernas skolväsen

borde då stå en »skoldirektör».

Särskilda styrelser för yrkesskolorna förordas av Borås stads skolor för

yrkesundervisning. Även överstyrelsen för yrkesutbildning vill ha särskilda

yrkesskolstyrelser men framhåller, att denna fråga får närmare prövas i

samband med yrkesskolväsendets uppbyggande.

Domkapitlet i Strängnäs framhåller, att det givetvis är förenat med svårigheter

att finna personer lämpade att vara ledamöter i en gemensam skolstyrelse,

»men den kommunala självstyrelsen har tidigare alltid visat sig

mäktig att finna män och kvinnor till skiftande uppdrag».

Till dem, som icke hysa några betänkligheter mot eu gemensam skolstyrelse,

hör länsstyrelsen i Västerås, som tänkt sig att även den fria och frivilliga

folkbildningen skulle sortera under denna styrelse, vilken då skulle

benämnas »undervisningsstyrelse».

Enligt skolöverstyrelsens mening måste det, åtminstone i fråga om mindre

och medelstora skoldistrikt, anses synnerligen opraktiskt med flera styrelser.

Överstyrelsen tillstyrker därför att normalt varje skoldistrikt erhåller

en enda skolstyrelse. I likhet med skolkommissionen anser dock överstyrelsen,

att ett skoldistrikt bör efter särskilt medgivande, vilket bör kunna lämnas av

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

överstyrelsen, kunna få tillsätta skolstyrelser för olika uppgifter. Överstyrelsen

avstyrker däremot förslaget om rätt för styrelsen att i nämnder och

delegationer insätta personer, som icke äro ledamöter av styrelsen. Det kan

nämligen icke vara riktigt, anser överstyrelsen, att sådana personer få deltaga

i beslut, som fattas av särskild nämnd med skolstyrelses rätt och befogenhet.

Däremot bör skolstyrelse äga att för särskilda uppgifter tillkalla

experter i erforderlig utsträckning.

På sistnämnda punkt delas överstyrelsens betänkligheter helt av överståthållarämbetet,

som finner att det skulle bli ett föga lyckligt avsteg från

nu gällande bestämmelser om tillsättandet och organiserandet av kommunala

nämnder och styrelser, i fall det skulle tillförsäkras en skolstyrelse att

med förbigående av kommunalrepresentationen besluta om styrelsens uppdelning

på avdelningar och — vilket är än mer betänkligt — om insättande

i sådana avdelningar av personer utom styrelsen. Även länsstyrelsen i Luleå

har ställt sig tveksam till ifrågavarande anordning.

Förslaget om särskilda yrlcesnämnder, t i 11 s y n s 1 ä r a r e

och studiemåls in ä n för yrkesutbildningen i klass 9 y har på sina

håll ansetts komma att leda till överorganisation. Detta anser bland annat

jolkskolestyrelsen i Hälsingborg, som tillägger, att i det övervägande flertalet

skoldistrikt torde dessa angelägenheter mycket väl kunna skötas av

redan förefintliga organ, folkskolestyrelserna och nuvarande tillsynsmyndigheter.

Skolöverstyrelsen framhåller, att med den arbetsfördelning mellan enhetsskolan

och yrkesskolorna, som överstyrelsen förordat, bör enhetsskolans

styrelse och dess yrkesnämnd koncentrera sig på den yrkesorienterande och

allmänt praktiska utbildningen på enhetsskolans högstadium och framför

allt på de mer ungdomsvårdande uppgifterna. Under sådana förhållanden

torde den av kommissionen föreslagna tillsynsorganisationen kunna i någon

mån begränsas. Endast i större skoldistrikt med ett rikt differentierat yrkesliv

synes man behöva överväga att genomföra hela den av kommissionen

tilltänkta tillsynsorganisationen. I allmänhet torde enhetsskolans styrelse

eller någon delegation inom denna kunna utöva ledningen av den ifrågavarande

verksamheten. I regel torde det emellertid behövas en särskild tillsynslärare

för dylika uppgifter av mer ungdomsvårdande natur.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner det tydligt, att det i samband med den

föreslagna yrkesutbildningen i klass 9 y måste bedrivas en relativt omfattande

platsförmedlingsverksamhet. Denna måste självfallet bedrivas i

nära anslutning till skolverksamheten, utan alla onödiga omvägar. Å andra

sidan bör det vara lika självfallet, att denna form av ungdomsförmedling

på ett eller annat sätt måste samordnas med den offentliga arbetsförmedlingens

verksamhet. Kommissionens förslag att anlita tillsynslärarna i klass

9 y som kontaktmän mellan arbetsförmedling och skola innebär i princip

intet nytt; anordningen finns redan nu på ett hundratal orter och man har

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 133.

i stort sett mycket goda erfarenheter därav. Ifrågavarande lärare äro emellertid

i sin egenskap av kontaktmän knutna till arbetsförmedlingen och de

handla i enlighet med länsarbetsnämndens instruktioner. Något liknande

bör man kunna tänka sig även framdeles. Tillsynslärarens platsförmedling

och yrkesvägledning bör stå under kontroll av samma instanser som den

allmänna arbetsförmedlingen.

Frågan om de nya skolstyrelsernas sammansättning

har berörts i åtskilliga remissyttranden. Det har därvid i många fall ansetts

mindre tillfredsställande, att styrelserna endast skulle bestå av genom proportionella

val utsedda ledamöter, varigenom det kunde befaras att de ej

komme att rymma tillräcklig sakkunskap och bli alltför politiskt inriktade.

Psykologisfc-pedagogiska institutet uttrycker dessa farhågor sålunda:

Skolstyrelserna komma med all sannolikhet att sammansättas efter partioch

kommunalpolitiska linjer. I en dylik styrelse kan man befara, att skolans

rektor och lärare i vissa fall icke beredas möjlighet att låta sin sakkunskap

få göra sig gällande. Rektor skall visserligen ha rätt och skyldighet att

närvara vid sammanträdena men har ingen särskild funktion, icke ens rösträtt

eller reservationsrätt. Skolan äger med andra ord tydligen ingen säkerhet

för att på ett betryggande sätt få sina synpunkter beaktade och sina

intressen tillvaratagna.

Från flera håll har föreslagits, att rektor eller rektor jämte representant

för lärarkollegiet skulle vara självskriven ledamot eller att en eller

flera ledamöter skulle utses av statlig myndighet. Uttalanden i sådan riktning

ha bland annat gjorts av praktiska mellanskolornas och liögre folkskolornas

lärarförening, domkapitlet i Stockholm, ett antal kollegier vid

högre skolor samt länsstyrelserna i Halmstad, Karlstad, Luleå, Kalmar,

Malmö och Jönköping. Sistnämnda myndighet anser, att under alla förhållanden

bör rektor och representant för lärarna tillförsäkras rätt ej blott

att närvara vid skolstyrelsens sammanträden utan även att till protokollet

anteckna avvikande mening.

Länsstyrelsen i Malmö finner att kommissionen med avseende å det pedagogiska

arbetet satt lärare och lekmän sida vid sida utan att tillräckligt

beakta, hur dessa kategoriers samarbete organisatoriskt skall gestalta sig.

För att så långt som möjligt säkra samarbetet mellan de för skolväsendet

i kommunen ytterst ansvariga och förebygga en motsatsställning mellan

dem bör skolchefen, där särskild sådan finnes, och eljest rektor vara ledamot

av skolstyrelsen. Finnes jämte skolchefen en eller flera rektorer, böra

dessa vara ledamöter vid behandlingen av ärenden, som beröra deras respektive

skolenheter. Vidare anser länsstyrelsen att bestämmelser om rätt

för lärarkårerna att vara representerade vid skolstyrelsens sammanträden

icke böra fastställas av varje skoldistrikt för sig utan vara gemensamma

för alla skoldistrikt och därför utfärdas centralt. Enahanda uppfattning

framfördes av Sveriges folkskollärarförbund. Enligt inspektören i Hälsing
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

37

lands norra inspektionsområde bör antalet lärarrepresentanter fastställas

i proportion till antalet lärare inom distriktet.

Även länsstyrelsen i Kalmar har den uppfattningen, att lärarkårens

representation bör fastställas i författning. En rektor och en lärare från

varje stadium (småskole-, folkskole-, mellanskole- och gymnasiestadiet) böra

vara ledamöter, eventuellt även en övningslärare åtminstone i de större skoldistrikten.

Enahanda förslag framföres av läroverkslärarnas riksförbund,

medan Sveriges yngre läroverkslärares förening anser, att rektorer och lärare

böra vara representerade i skolstyrelserna efter ungefär samma grunder och

i ungefär samma omfattning som i läroverkens lokalstyrelser.

Skolkommissionens invändning, att självskrivna ledamöter i skolstyrelserna

skulle vara oförenliga med det proportionella valsättet, bemötes i

flera yttranden, där man antingen finner påståendet oriktigt eller anser

nämnda omständighet i detta sammanhang sakna utslagsgivande betydelse.

Länsstyrelsen i Kalmar framhåller, att »skolstyrelserna ju icke skola utgöra

några politiska församlingar, inom vilka vederbörande ledamots partianslutning

är ett primärt önskemål eller inom vilka majoriteten för något parti

är av vikt. Betydelsefullare synes vara att garantera ett relativt starkt

fackmannainslag i dessa styrelser.» Och länsstyrelsen i Malmö uttalar, att

»det är givet, att valsättet icke är det väsentliga när det gäller att ge skolstyrelsen

den ur saklig synpunkt lämpligaste sammansättningen». Länsstyrelsen

erinrar även om att exempelvis i kyrkoråd, som må utses genom

proportionellt valsätt, kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar eller den

präst inom församlingen, som kyrkoherden därtill förordnar, skall vara ordförande.

Kammarkollegiet pekar på det fall, att realskolans rekryteringsområde

kommer att omfatta mer än en kommun utan att kommunalförbund bildas.

För dylikt fall bör skolstyrelsen sammansättas av ledamöter från samtliga

kommuner inom rekryteringsområdet samt förstärkas med en av den statliga

inspektionsmyndigheten utsedd representant, som erhåller rätt att närvara

och yttra sig vid sammanträdena men ej att deltaga i besluten. Det

kan ifrågasättas, uttalar kollegiet vidare, om icke en sådan förstärkning

lämpligen bör förekomma i alla skolstyrelser.

Domkapitlet i Härnösand har såsom en möjlig utväg att tillförsäkra

skolstyrelsen ökad kompetens och ökat oberoende mot ovidkommande intressen

framkastat tanken på att ordföranden i skolstyrelsen skulle utses

av domkapitlet eller länsstyrelsen. Inspektörerna i Östergötlands östra och

Norrbottens södra inspektionsområde syfta åt samma håll, då de föreslå,

att skolstyrelsens ordförande skall likställas med statstjänsteman och handla

under ämbetsmannaansvar.

Slutligen må nämnas, att önskemål om inväljande av kvinnliga ledamöter

i skolstyrelserna och om rätt för kyrkoherden att närvara vid sammanträdena

framförts av svenska landsbygdens kvinnoförbund, och att

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

målsmännens riksförbund funnit det vara av utomordentlig betydelse för

samarbetet mellan hem och skola, att ett stort antal av skolstyrelsens ledamöter

äro föräldrar till barn i skolan. Lämpligt vore — där föräldraföreningar

finnas — att vissa ledamöter utsåges inom förslag från föräldraföreningarna

vid kommunens skolor.

Skolkommissionens förslag om skolstyrelsernas uppgifter

(med undantag av lärartillsättningen) har behandlats i endast ett fåtal remissvar

från skolmyndigheterna. Några mena, att de nya styrelserna ej

böra tilldelas större befogenheter än läroverkens nuvarande lokalstyrelser,

andra önska att skolsociala åtgärder, fritidssysselsättningar för elever och

samarbete mellan hem och skola böra ingå i deras uppgifter. Däremot ställer

man sig skeptisk mot att skolstyrelserna på småorter skulle ha möjlighet

att ägna sig åt försöksverksamhet och lärarnas vidareutbildning. I

flera yttranden hävdas, att skolstyrelsen ej får ges inflytande över skolväsendets

lokala utformning, kursernas planläggning och innehåll, liksom

ej heller bestämmanderätten över rektor och lärare. Inspektören i Östergötlands

östra inspektionsområde kan gå med på ökade befogenheter för

skolstyrelsen men endast under förutsättning att en klar gräns dragés mellan

den fackliga ledningen och lärarkåren å ena sidan och skolstyrelsen å den

andra. Länsstyrelsen i Kalmar betonar, att de nya skolstyrelsernas befogenheter

icke få försvaga ställningen för skolans fackliga ledning och

lärarna.

Skolöverstyrelsen har icke något att erinra emot att de nya skolstyrelserna

i stort sett erhålla samma befogenheter som de nuvarande folkskolestyrelserna,

med undantag för lärartillsättningen och ärenden angående

disciplinära åtgärder mot lärare, vilka sistnämnda ärenden enligt överstyrelsen

böra handläggas av de nya mellaninstanserna. Överstyrelsen understryker,

att de framtida skolstyrelsernas ansvar för det pedagogiska framåtskridandet

särskilt bör taga sig uttryck i underlättande av försöksverksamhet

och anordnande av kurser för lärare. Styrelserna böra också vara angelägna

om att underlätta samarbetet mellan skola och hem. Även Sveriges

folkskollärarförbund anser, att disciplinära ärenden böra hänskjutas till

mellaninstanserna.

Beträffande skolans fackliga ledning har länsstyrelsen i Linköping

ställt sig avvisande mot projektet med en särskild skolchef som den

administrative och pedagogiske ledaren av skolväsendet i ett distrikt. Enligt

länsstyrelsens mening bör skolans rektor inför skolstyrelsen vara ensam ansvarig

för skolans skötsel. Denna uppfattning delas av länsstyrelsen i Halmstad,

som emellertid räknar med att det då skall bli nödvändigt att på

många håll bereda rektor hjälp med de administrativa och kamerala göromålen,

i de större skoldistrikten genom inrättandet av särskilda befattningar

som skolkamrerare. Länsstyrelsen i Luleå har däremot inte haft något

att erinra emot eu försöksverksamhet med skolchefer i ett antal skoldistrikt

med olika struktur.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 133.

Högre allmänna läroverket i Hudiksvall anser att rektor vid gymnasiet,

där sådant finnes inom distriktet, bör vara självskriven som skolchef. Häremot

hävdar inspektören i Sydskånes västra inspektionsområde, att skolehefsbefattningen

bör stå öppen för alla överlärare eller rektorer inom

distriktet. Samma uppfattning hyser Sveriges folkskollärarförbund, som

dessutom tänker sig att en klasslärare kan bli rektor för enhetsskolan, varvid

realskolan bör ha eu adjunktsutbildad studierektor, men också att en

adjunktsutbildad lärare kan bli rektor för hela enhetsskolan, varvid klasserna

1—6 böra ställas under en klasslärarutbildad biträdande rektor. Förbundet

föreslår att såväl skolchef som rektorer skola utses av skolöverstyrelsen.

Skolöverstyrelsen har anfört följande i skolchefsfrågan.

I skoldistrikt utan gymnasium bör enligt överstyrelsens mening skolchefsfrågan

för enhetsskolan lämpligen lösas ungefär efter samma normer, som

nu gälla beträffande de kommunala skolledarna inom folkskoleväsendet

(överlärarna). Överlärarnas åligganden och befogenheter äro reglerade dels

genom stadgebestämmelser och dels i särskilda instruktioner. Frågan om

vem som skall kunna utses till skolchef bör avgöras från fall till fall, varvid

största hänsyn tages till vederbörandes lämplighet för befattning av detta

slag. Även i skoldistrikt med flera skolenheter bör enligt överstyrelsens mening

skolchefsfrågan kunna lösas på liknande sätt. Den härför lämpligaste

av de lokala skolledarna bör utses till skolchef för distriktets enhetsskola.

I likhet med SK finner överstyrelsen, att särskilda svårigheter uppstå

vid lösandet av skolchefsfrågan i skoldistrikt, där också gymnasium finnes.

Det synes överstyrelsen lämpligast, att gymnasiet i det nya skolsystemet

erhåller särskild facklig ledning. I den mån viss del av enhetsskolan bildar

skolenhet tillsammans med gymnasiet, bör gymnasiets rektor vara skolchef

för hela skolenheten. I städer med flera gymnasier bör måhända en av

gymnasierektorerna utses till skolchef för samtliga gymnasier. Särskilda bestämmelser

böra utfärdas angående samarbetet mellan enhetsskolans och

gymnasiets skolchefer inom ett skoldistrikt. Eventuellt förekommande flickskolor

och kommunala samskolor torde kunna sortera under antingen enhetsskolans

eller gymnasiets skolchef.

Vad SK anför om rektors fackliga ledning av arbetet inom en skolenhet

har överstyrelsen ej något att erinra emot. Överstyrelsen får särskilt framhålla

vikten av att rektor befrias från alltför omfattande kamerala och kontorsmässiga

uppgifter samt att han erhåller viss ekonomisk rörelsefrihet.

Beträffande den lokala organisationen under skolreformens

g e n o in förande framhåller skolöverstyrelsen, att den gemensamma

skolstyrelsen bör genomföras utan onödigt dröjsmål; den bör

helst ha trätt i funktion redan när de första enligt skolkommissionens system

organiserade försöksskolorna nå fram till anknytningspunkten för den fyraåriga

realskolan. I övrigt böra de författningstekniska förutsättningarna för

övergången till den nya skolordningen föreligga senast vid tidpunkten för

kommunindelningsreformens ikraftträdande. Organisationsplanen för skolväsendet

inom varje storkommun bör utarbetas inom de närmast följande

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

åren. Om maximum för lärjungeomslutningen, såsom överstyrelsen håller

för troligt, kommer att något förskjutas i tiden i förhållande till kommissionens

antaganden, synes det tillräckligt, att organisationsplanen föreligger

färdig till godkännande exempelvis inom fyra år efter kommunindelningsreformens

genomförande. Den närmare tidpunkten bör bestämmas av

Kungl. Maj:t. Organisationsplanerna böra upprättas av vederbörande kommuner

och för godkännande ingivas till överstyrelsen och icke, såsom föreslagits,

till Kungl. Maj:t, dock givetvis med besvärsrätt för kommunerna

över överstyrelsens beslut.

Departementschefen.

Att uppställa några generella bindande normer för skolväsendets uppdelning

på skolenheter i de olika kommunerna kan givetvis icke ifrågakomma.

Därtill komma förhållandena även efter kommunindelningsreformens genomförande

att vara alltför skiftande. Kommunerna böra härvidlag lämnas

stor frihet att handla så som de lokala förhållandena göra lämpligast. Ortstraditioner,

redan befintliga skolbyggnader m. m. måste i detta sammanhang

spela en betydande roll. Vad skolkommissionen anfört i frågan får

därför endast betraktas såsom allmänna synpunkter, vilka kunna tjäna till

vägledning. För undvikande av onödigt dubbelarbete torde det som regel

visa sig fördelaktigt, att planeringen av det framtida lokala skolväsendet i

möjligaste mån sker redan i samband med genomförandet av den nya kommunindelningen,

enär denna ändock i många fall torde behöva föranleda en

omorganisation av skolväsendet.

En mycket betydelsefull fråga är den lokala ledningen av skolväsendet.

Man kommer här in på frågor, som i stor utsträckning höra hemma på

kommunallagstiftningens område och som måste underkastas ytterligare

utredning. Även om några slutligt utformade förslag sålunda icke kunna i

detta sammanhang föreläggas riksdagen, har jag likväl ansett mig böra

framföra vissa synpunkter till ledning vid det fortsatta utredningsarbetet.

Jag delar skolutredningens och skolkommissionens åsikt, att den nuvarande

ordningen med skilda skolstyrelser för olika skolor är ur flera synpunkter

olämplig och att man därför bör sträva efter större enhetlighet och reda

på detta område. Målet synes böra vara att åstadkomma största möjliga

enhetlighet i skolväsendets ledning inom varje distrikt. I avvaktan på det

kommande förslaget om yrkesskolväsendets organisation måste jag visserligen

lämna öppet, i vilken utsträckning särskild styrelse kan befinnas påkallad

för yrkesutbildande läroanstalter, men i de flesta kommuner är säkerligen

en gemensam styrelse för alla distriktets skolor genomförbar. Endast i

de allra största kommunerna kan det måhända visa sig nödvändigt med en

uppdelning på flera styrelser. En gemensam styrelse torde emellertid förutsätta,

att densamma kan arbeta på nämnder eller delegationer. Skolkommis
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. May.ts ‘proposition nr 133.

sionen liar ansett att även personer utanför styrelsen böra kunna vara ledamöter

i dessa. För att minska de betänkligheter, som i detta sammanhang

framkommit i några remissyttranden, kan det måhända övervägas att låta

dessa sistnämnda personer utses av kommunens beslutande organ. I övrigt

torde, såsom skolkommissionen avsett, bestämmelserna angående skolstyrelsens

ledamöter, befogenheter m. m. kunna i huvudsak ansluta sig till vad

som nu gäller för folkskolestyrelsen; dock bör dess befattning med lärartillsättningen

och ärenden angående disciplinära åtgärder mot lärare få bli

beroende av de fortsatta övervägandena i bland annat mellaninstansfrågan.

Vidare må erinras om det ansvar för det pedagogiska framåtskridandet inom

distrikten, som skolkommissionen enligt min mening med rätta velat lägga

på skolstyrelserna. Dessa böra även vara angelägna att främja samarbetet

mellan skolan och hemmen.

Från olika håll har ifrågasatts, att i styrelsen skulle, förutom de genom

val utsedda ledamöterna, ingå en eller flera självskrivna ledamöter —

i regel rektor och lärarrepresentanter — eller att en eller flera ledamöter

skulle utses av statlig myndighet eller att ordföranden skulle få

ställning som tjänsteman och handla under tjänstemannaansvar. Dessa förslag

ha förestavats av eu önskan att motverka en befarad brist på sakkunskap

och alltför stark politisering inom skolstyrelsen. Enligt min uppfattning

äro dessa farhågor betydligt överdrivna och jag kan därvid hänvisa

till att de erfarenheter, man har av de nuvarande folkskolestyrelsernas

verksamhet, knappast göra eu antydd utveckling sannolik. I dessa folkskolestyrelser

har överläraren jämte en representant för lärarkåren rätt att

närvara vid sammanträdena och deltaga i överläggningarna men ej i besluten,

dock med rätt att få sina meningar antecknade till protokollet. Den

pedagogiska och fackliga sakkunskapen synes på ett liknande sätt böra få

göra sig gällande i de nya gemensamma skolstyrelserna. Rektor och lärare

få härigenom tillfälle att föra fram sina synpunkter på de föreliggande frågorna.

Detta är det väsentligaste; om de sedan äro ledamöter eller ej torde

spela en underordnad roll. Äro synpunkterna av värde, vinna de förvisso

beaktande även om vederbörande icke med sin egen röst kan stödja dem.

Det synes lämpligt att, om skolväsendet i distriktet omfattar en enda

skolenhet, dennas rektor är närvarande vid sammanträdena. Finnas flera

skolenheter, böra rektorerna närvara vid behandlingen av frågor, som beröra

deras respektive skolor. Lärarkårernas representation torde böra regleras

genom centralt utfärdade, för alla skoldistrikt gemensamma bestämmelser.

Frågan om dessas närmare utformning behöver övervägas ytterligare,

varvid bör tillses, att de olika skolstadierna bli vederbörligen företrädda.

För att ytterligare tillgodose sakkunskapen inom skolstyrelserna böra i

enlighet med skolkommissionens förslag dessa äga att vid behandlingen av

viss fråga tillkalla särskilda experter.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Det synes önskvärt, att anordningen med gemensam skolstyrelse kan

genomföras så snart som möjligt; det torde i vart fall icke vara nödvändigt

att härför avvakta genomförandet av den nya skolorganisationen i övrigt.

Tvärtom framhåller skolöverstyrelsen lämpligheten av att den nya styrelsen

trätt i funktion redan när de första enhetsskolorna av försökstyp nå

fram till anknytningspunkten för den fyraåriga realskolan. Det bör vidare

vara värdefullt, att den nya styrelsen får möjlighet att från början medverka

vid utformningen av skolväsendet inom kommunen. Det fortsatta

utredningsarbetet får giva vid handen, i vilken utsträckning det är möjligt

att tillmötesgå dessa önskemål.

I några remissyttranden har som alternativ till den gemensamma skolstyrelsen

ifrågasatts en anordning, som skulle innebära att skilda styrelser

bibehållas för de olika skolorna men att något slags gemensamt organ skapas,

som skulle handlägga för alla skolor gemensamma angelägenheter, såsom

lov, skoltider, sociala åtgärder m. m. Jag har för min del intet att erinra

mot att ett dylikt arrangemang försöksvis prövas i ett eller annat skoldistrikt,

om så befinnes möjligt.

Den av skolkommissionen förordade särskilda tillsynsorganisationen —

med yrkesnämnd, tillsynslärare och studiemålsmän — för yrkesutbildningen

under nionde skolåret kan måhända synas väl vidlyftig. Det är emellertid

inte möjligt att nu bestämt uttala sig härom; i denna liksom i så många

andra frågor torde de praktiska erfarenheterna kunna ge de säkraste anvisningarna

för hur saken bör ordnas.

Att generellt införa ett system med en särskild skolchef såsom högste facklige

ledare av ett distrikts skolväsen synes mig icke lämpligen kunna ifrågasättas.

Det är emellertid icke osannolikt, att i en del större skoldistrikt vissa

påtagliga fördelar skulle vinnas genom anställande av en dylik befattningshavare;

han skulle då närmast komma att motsvara den kommunale folkskolinspektör,

som nu finnes på sina håll. Det synes lämpligt, att anordningen

i samband med försöksverksamheten prövas i ett antal skoldistrikt

av olika struktur.

Vad skolkommissionen anfört rörande rektorernas kvalifikationer och

uppgifter i den nya skolan ger jag min fulla anslutning. Jag anser mig även

böra understryka angelägenheten av att rektorerna så mycket som möjligt

befrias från administrativa och kamerala sysslor för att i desto större utsträckning

kunna ägna sig åt de viktiga pedagogiska uppgifterna. Jag vill

erinra om att det är denna tanke, som ligger bakom det förslag till organisation

av arbetet på rektorsexpeditionerna vid de allmänna läroverken in. fl.

läroanstalter, som hösten 1947 framlagts av särskilt tillkallade sakkunniga.

Med hänsyn till det statsfinansiella läget har emellertid förslaget, som innebär

en rätt avsevärd kostnadsökning för statsverket, ännu icke lett till

några åtgärder från statsmakternas sida. Det är emellertid min förhoppning,

att förhållandena snart skola möjliggöra, att förslaget lägges till grund för

en proposition till riksdagen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

43

4. Lärartillsättningen.

Nuvarande förhållanden.

Vid tillsättning av lärare tillämpas för närvarande olika principer inom

olika skolformer.

Då fråga är om ordinarie lärare vid folkskoleväsendet uppgör folkskolestyrelsen

ett förslag, upptagande de tre mest meriterade sökandena; över

förslaget, som kan i vederbörlig ordning överklagas, skall folkskolinspektören

yttra sig, varefter bland de på förslaget uppförda företages val inom

folkskolestyrelsen, vilket är slutgiltigt, såvitt ej själva valförfarandet kan

påvisas ha varit olagligt. Äro folkskolinspektören och skolstyrelsen ej ense

om vilka sökande som skola uppföras på förslaget, skall domkapitlet upprätta

förslag. Överlärare vid folkskola tillsättes av folkskolestyrelsen på

liknande sätt som ordinarie folkskollärare, dock att förslaget upprättas av

skolöverstyrelsen.

Vid tillsättning av ordinarie lärare vid de högre kommunala skolorna

uppsätter rektor de sökande i ordning efter meriter, varefter skolans styrelse

tillsätter den, som av styrelsen anses vara mest meriterad. Utnämningen

kan överklagas. Rektor vid dylik skola förordnas av skolöverstyrelsen på

förslag av skolans styrelse.

Vid de statliga läroverken avger rektor förord; då det gäller lektors- eller

adjunktstjänst avger skolöverstyrelsen sedan förslag, varefter Kungl. Maj:t

utnämner. I fråga om ämneslärarinnor och lärare i övningsämnen har skolöverstyrelsen

utnämningsrätten. Såväl överstyrelsens förslag som dess utnämningar

kunna överklagas. Rektor vid statligt läroverk förordnas av

Kungl. Maj:t. efter förslag av skolöverstyrelsen, vilket enligt praxis ej överklagas.

Skolkommissionen.

I samband med folkskolans och realskolans sammansmältning till en enhetsskola

och vissa statsläroverks kommunalisering måste en omprövning

ske av utnämningsförfarandet.

Skolkommissionen har ej framlagt några definitiva förslag härutinnan.

I betänkandet har emellertid redogjorts för de diskussioner, som i ämnet

förts inom kommissionen; dessa ge en ganska god bild av hur kommissionen

ser på problemet.

Inom kommissionen har framförts tanken, att det tillsättningsförfarande,

som nu tillämpas vid folkskolorna, skulle utsträckas till att gälla hela enhetsskolan.

För en sådan anordning kunde sägas tala, att den stode i linje

med kommissionens grundprincip att överflytta befogenheter till den lokala

skolledningen; utan rätt att tillsätta befattningshavarna vid kommunens

skolor skulle kommunens bestämmanderätt över det egna skolväsendet vara

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:is proposition nr 133.

illusorisk. Genom det nämnda utnämningsförfarandet hade kommunen möjlighet

att försäkra sig'' om just de lärare, som ansåges mest lämpade för vederbörande

skola. De meriter, som kunde utläsas ur vederbörande ansökningshandlingar,

skulle ej ensamma behöva vara avgörande; skolstyrelsen,

som hade ett klart intresse av att erhålla den bästa lärarkraften, skulle ha

möjlighet att bland de högst meriterade välja den, som enligt, skolstyrelsens

personkännedom bäst skulle passa just den ifrågavarande skolans behov.

Häremot har såväl inom kommissionen själv som inom dess expertråd

gjorts vägande invändningar. Därvid har framhållits att lärarval ej alltid

skedde med hänsyn till pedagogiska synpunkter. Termen »skolans behov»

hade ibland fått tjäna som täckmantel för ovidkommande hänsyn — religiösa,

politiska, nykterhetspolitiska, privatbetonade. Personer, som tjänstgjort

inom distriktet eller vilkas personliga kapacitet eljest varit känd för

skolstyrelsen eller ledamöter därav, hade ibland föredragits framför personer,

som varit personligt överlägsna den valde men okända för skolstyrelsen.

Lärarnas självständighet, som befordrades av medvetandet om objektiv

bedömning vid utnämningarna, skulle ej befrämjas av systemet med lärarval.

Enligt den sistnämnda uppfattningen vore det riktigare, att utnämningsrätten

överlämnades till centralt forum, lämpligen den nya mellaninstansen.

Skolstyrelsen skulle i så fall uppgöra förslag och kunna motivera detta med

det lokala behovet av just den föreslagne (behovet av yngre kraft, av kvinnlig

kraft, av lärarkraft med specialuppgift, av lärare lämpad för försöksverksamhet

inom skolenheten o. dyl.), varefter den utnämnande instansen,

som finge anses vara något förtrogen med vederbörande skolas behov, hade

att väga skolstyrelsens synpunkter och den föreslagnes meriter mot de medsökandes.

Denna utnämningsprocedur skulle ge fullt utrymme åt de lokala

synpunkterna och vara fullt förenlig med ett demokratiskt skolsystem men

i jämförelse med lärarval trygga principen om förtjänst och skicklighet vid

utseendet av befattningshavare.

»Trots tyngden av dessa invändningar» har skolkommissionen icke velat

föreslå någon förändring i förfarandet vid tillsättningen av småskollärare

och folkskollärare (mellanskollärare), »så länge detta förfarande anses tillfredsställande,

vilket för närvarande synes vara fallet».

»Det kan enligt kommissionens mening inte vara rimligt att påtvinga ett

skoldistrikt en lärare, som visserligen genom goda betyg i lärarexamen,

normala tjänstgöringsbetyg och lång tjänstgöring är sina medsökande formellt

överlägsen men dock i realiteten är eller av skolstyrelsen anses vara

en medelmåttig lärare, som pedagog underlägsen en eller flera av konkurrenterna.

Möjligheten att välja mellan tre ger större smidighet åt utnämningsförfarandet

och ger skolans lokala ledning möjlighet att bättre tillgodose

det egna skolväsendets behov. Visserligen ger en sådan frihet också

möjlighet till missbruk, men detta är fallet med all frihet. Den ansvarskänsla,

som är motvikten häremot, kan aldrig framväxa eller befästas utan denna

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 138.

frihet till missbruk. Dessutom är ej heller s. k. neutral instans någon absolut

garanti mot mannamån och godtycke» (s. 437).

Kommissionen anser att detta resonemang gäller likaväl realskolans (klasserna

7—9) som småskolans och mellanskolans (klasserna 1—3 och 4—6)

lärare. Man har invänt, säger kommissionen, att realskolans lärare befinna

sig i eu högre lönegrad och att skolstyrelserna ej äro kompetenta att bedöma

de akademiska meriter, som erfordras för anställning som realskollärare.

Beträffande sistnämnda förhållande uttalar kommissionen,

»att betygen i filosofie ämbetsexamen inte torde vara svårare att bedöma

än de betydligt mer komplicerade betygen i den nuvarande folkskollärarexamen.

I båda fallen måste för övrigt bedömningen anförtros åt expertisen,

i det att skolstyrelsens överläggning alltid måste föregås av utredning och

förslag från t. ex. vederbörande rektors sida. Enligt kommissionens mening

bör om möjligt alla enhetsskolans lärare tillsättas på samma sätt. Om förslag

till lärartjänst, vilket stadium inom enhetsskolan det än gäller, alltid

skall fastställas av skolans mellaninstans, torde garanti vara skapad för

förslagets objektivitet» (s. 438).

Först då det gäller gymnasiet och därmed parallella skolformer anser skolkommissionen

ett annat utnämningsförfarande behöva tillgripas. Gymnasiet

betjänar ett större område än det skoldistrikt, vartill det hör, och

lärartillsättningen är därför en angelägenhet inte bara för detta skoldistrikt.

Därtill kommer, att svårvägbara vetenskapliga meriter måste tagas med

i räkningen vid tillsättning av gymnasielärare. Enligt kommissionens mening

böra dessa lärare utnämnas av skolöverstyrelsen. Sedan utredning

verkställts av vederbörande gymnasierektor, avger skolstyrelsen förord,

varvid tillfälle gives att framlägga de lokala synpunkterna, varefter överstyrelsen

utnämner. Utnämningen kan överklagas hos Kungl. Maj:t.

Rektor bör enligt skolkommissionen tillsättas på samma sätt som ordinarie

lärare, alltså inom enhetsskolans område av vederbörande skolstyrelse

och vid skolenhet, vari gymnasium ingår, av skolöverstyrelsen.

Slutligen pekar kommissionen på vissa särskilda faktorer, som kunna inverka

på frågan om tillsättningen av lärare.

»Skolöverstyrelsens omorganisation och de nya mellaninstansernas utformning

kan få betydelse för ställningstagandet till utnämningsförfarandet.

Det pågående arbetet på rationalisering av statsförvaltningen kan leda till

sådana resultat, att kommissionen måste ändra sin uppfattning på vissa

punkter. Kommissionens ställningstagande ovan innebär exempelvis, att

utnämningen av gymnasielärare flyttas från Kungl. Maj:t till skolöverstyrelsen.

En sådan åtgärd kan emellertid inte rekommenderas, om inte en

liknande överflyttning äger rum inom övriga grenar av förvaltningen beträffande

ämbetsmän i motsvarande lönegrader. Överhuvudtaget önskar skolkommissionen

inte förorda att lärarna placeras i någon särställning, som

skulle försämra rekryteringen av läraryrket. Lönegradsplaceringen måste

alltså enligt kommissionens mening i viss mån vara utslagsgivande för tillsättningsförfarandet.

Detta kan också komma att gälla realskolans lärare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4G

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

Slutligen liar erfarenheterna av nuvarande tillsättningsförfarande för de

olika lärarkategorierna inte gjorts till föremål för en samlad och systematisk

undersökning» (s. 438).

Remissyttranden.

Lärartillsättningen är en fråga, som i hög grad intresserat remissinstanserna

och därvid främst givetvis skolmyndigheter och lärarsammanslutningar.

Bland dessa komma helt naturligt rätt skilda uppfattningar till uttryck,

beroende på om frågan skärskådats ur folkskolans eller det högre skolväsendets

synvinkel.

23 folkskolestyrelser ha uttalat sig för att enhetsskolans lärare böra tillsättas

av den lokala skolstyrelsen och bland dem har en (folkskolestyrelsen

i Själevad) velat utsträcka detta förfaringssätt till att omfatta även gymnasiets

lärare, medan 3 folkskolestyrelser velat förlägga utnämningen till

en mellaninstans efter förslag av skolstyrelsen. 2 folkskolestyrelser (i Varberg

och Luleå) anse frågan vara i behov av ytterligare utredning.

Även bland statens folkskolinspektörer har skolkommissionens tanke vunnit

bifall: 12 ha tillstyrkt en utnämning av den lokala skolstyrelsen, varvid

i flera fall förutsättes att mellaninstansen skall uppgöra förslag, medan 2

yrka på utnämning av mellaninstansen efter förslag av skolstyrelsen. Övriga,

folkskolinspektörer ha icke berört frågan.

När man tillstyrkt, att enhetsskolans samtliga lärare skola tillsättas av

den lokala skolstyrelsen, har detta i regel motiverats med att en allmän

kommunalisering av skolväsendet också måste innefatta rätten att utnämna

lärarna.

Vad åter remissyttrandena från seminarier och högre skolor beträffar må

först nämnas, att samtliga de 7 folkskoleseminarier och 2 småskoleseminarier,

som berört frågan, ha yrkat på utnämning av eu central instans, varvid

skolöverstyrelsen uttryckligen nämnts i ett fall.

Om den vikt, som de högre skolornas lärare tillmäta utnämningsförfarandet,

vittnar bland annat, att icke mindre än 266 skolor mer eller mindre

utförligt behandlat saken och att samtliga remissvaren från 66 högre allmänna

läroverk varit inne på detta spörsmål.

Sammanlagt ha endast 3 skolor (högre folkskolan i Backe, praktiska mellanskolan

i Uddevalla och Gävle borgarskola) tillstyrkt en tillsättning av

den lokala skolstyrelsen, medan de övriga 263 skolorna önskat bibehålla

nuvarande utnämningsförfarande för realskolans och gymnasiets lärare eller

velat överlämna det till annan central myndighet. Endast en av de rektorer,

som avgivit eget yttrande (rektor vid samrealskolan i Filip stad), vill

förorda en kommunal lärartillsättning, dock »under förutsättning att lärarens

rättsliga ställning inte förändras».

Tillsättning av Kungl. Maj:t önska 49 kollegier, av Kungl. Maj:t eller

skolöverstyrelsen 16, av skolöverstyrelsen 10, av central myndighet 63, av

mellaninstans 5 (gymnasielärare av Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen),

av »neutral instans» 11, av Kungl. Maj:t eller central instans eller mellaninstans

7 och av statlig myndighet överhuvudtaget 62.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 133.

När man rest invändningar mot tanken att överlämna utnämningsrätten

för alla enlietsskolans lärare till de kommunala organen, har man åberopat,

förutom de argument, som inom skolkommissionen anförts, i synnerhet följande

skäl.

De lokala styrelserna sakna på grund av sin sammansättning kompetens

att sakligt och objektivt bedöma och mot varandra väga olika meriter.

Möjligheterna till transport minskas i mycket hög grad, vilket blir till nackdel

för mindre orter och för orter i Norrland, vilka redan nu ha svårigheter

med rekryteringen. Den rörlighet, som det vid läroverken nu tillämpade

transportsystemet medför, anses vara till fördel för skolan. — Överhuvudtaget

skulle lärarbanan bli mindre lockande och rekryteringen försvåras. Av

vikt är att lärarna i fråga om tillsättning inte bli sämre ställda än andra

tjänstemän i motsvarande löneställning. Därför bör enligt högre allmänna

läroverket i Jönköping nedflyttning av utnämningsförfarandet från Kungl.

Maj:t endast ifrågakomma i samband med en allmän omorganisation av

statsförvaltningen.

Av lärarsammanslutningarna ställa sig de på folkskolans område avvaktande

till dess att den ytterligare utredning i frågan föreligger, som skolkommissionen

förutsatt skall komma till stånd. Såväl överlärarförbundet

som folkskollärarförbundet och folkskollärarinneförbundet framhålla dock,

att samtliga lärare i enhetsskolan böra tillsättas av en och samma myndighet.

Folkskollärarförbundet anför sålunda:

»Det finns inga sakliga skäl att utnämna exempelvis klasslärare på ett

sätt och ämneslärare på ett annat. Dessutom torde detta av praktiska skäl

vara en oframkomlig väg. Kommissionen föreslår lärarkategorier med kombinerad

klasslärar- och ämneslärarutbildning och tjänstgöring både på mellanstadiet

och realskolestadiet. Dessutom tillkommer lärare i övningsämnen

med tjänstgöring i vissa fall på olika stadier. Fn enhetlig lärartillsättning

synes därför även av praktiska skäl bli nödvändig.»

Det kan vidare nämnas, att folkskollärarförbundet och folkskollärarinneförbundet

som sin mening uttalat, att det nuvarande tillsättningssystemet

för folkskolans lärare ingalunda kan anses tillfredsställande, om ock enligt

det förstnämnda förbundets uppfattning förhållandena förbättrats sedan

nuvarande meritvärderingssystem åstadkommit enhetliga bestämmelser

vid förslags upprättande samt genom att skolstyrelsens förslag underställes

statens folkskolinspektör. Folkskollärarförbundet understryker starkt vikten

av att ifrågavarande meritvärderingssystem bibehålies, oavsett vilken

myndighet som kommer att utnämna klasslärare i enhetsskolan. I övrigt

anser sig förbundet icke kunna på grundval av vad som anförts i betänkandet

taga definitiv ställning i fråga om tillsättningsmyndigheten och tillsättningsförfarandet:

huruvida den mest meriterade av de sökande skall utses

eller om val skall ske mellan de tre mest meriterade sökandena eller om

någon kombination mellan dessa system kan befinnas lämplig.

Sveriges småskollärarinneförbund har föredragit att ej alls yttra sig om

lärartillsättningen i avvaktan på ytterligare utredning av frågan.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 138.

Städernas folkskolinspektörsförbund vill att alla enhetsskolans lärare

skola tillsättas i den ordning som nu gäller för folkskolans lärare.

Lärarorganisationerna inom det högre skolväsendet ställa sig avvisande

mot tanken på kommunal tillsättning av realskolans lärare. Lektorernas

förening önskar att utnämningsrätten alltjämt skall ligga hos Kungl. Maj:t

och läroverkslärarnas riksförbund anser, att realskolans lärare böra tillsättas

av central statlig myndighet. Därest denna myndighet blir annan

än Kungl. Maj:t, bör myndighetens beslut kunna överklagas. Förbundet

understryker med stor skärpa, att läroverkens lärare icke äro sinnade att

avstå från sin ställning som statstjänstemän.

»Riksförbundet anser i likhet med SK, att det kommunala inflytandet

bör stärkas, men anser att lärarnas ställning som statstjänstemän är så betydelsefull

såväl för deras ämbetsutövning som för den personliga trivsel,

som är en förutsättning för att lärarrekryteringens svåra problem skall kunna

lösas, att man vid enhetsskolans genomförande i valet mellan läroverkens

kommunalisering och folkskolans förstatligande måste välja den senare

vägen ... I den grundlagsfästa principen om förtjänst och skicklighet

såsom enda befordringsgrund se läroverkslärarna en av sina främsta tillgångar,

som de ej äro sinnade att låta sig avhändas.»

Riksförbundets yttrande på denna punkt mynnar ut i en hemställan om

att tillsättningsförfarandet göres till föremål för en utredning, vars riktmärke

bör vara, att lokala myndigheter ha att uppgöra ett förslag, vid vilket

av speciella förhållanden betingade önskemål kunna framläggas, men

att vid utnämningen principen om förtjänst och skicklighet som enda befordringsgrund

tillämpas. Endast vid val mellan sökande, som enligt denna

grundsats äro i huvudsak likställda, må hänsyn tagas till lokala önskemål.

Riksförbundet anser det också nödvändigt, att samma tillsättningsförfarande

gäller för realskolans och gymnasiets lärare.

Även Sveriges yngre läroverkslärares förening tycker att realskolans lärare

böra utnämnas av »högre eller lägre central myndighet». Föreningen

framhåller, att kritik vid olika tillfällen framförts med anledning av det

godtycke, som kommunala myndigheter ansetts ha visat vid tillsättning av

vissa tjänster. Det vore obestridligt, att denna kritik i vissa fall varit befogad.

Däremot hade föreningen veterligt intet allvarligare missnöje anmälts

i fråga om tillsättningen av tjänster vid de allmänna läroverken. Det hade

icke visats att den nuvarande kommunala tillsättningen av folkskollärare

skulle vara ändamålsenligare än den centrala tillsättningen av läroverkslärare.

Allmänna adjunktsföreningen anser, att gymnasiets och realskolans lärare

— ämneslärare såväl som övningslärare — böra utnämnas av samma statliga

myndighet.

»Ur läroverkslärarnas synpunkt skulle det vara synnerligen olyckligt, om

olika principer skulle komma att tillämpas för realskolans och gymnasiets

lärare. En skarp skiljelinje skulle uppstå mellan dessa lärare, som i mycket

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 133.

stor utsträckning kar samma utbildning, om gymnasiets lärare tillsattes

av skolöverstyrelsen med möjlighet att överklaga hos Kungl. Maj:t, medan

realskolans lärare skulle väljas av skolstyrelsen bland ett förslag på tre utan

möjlighet till överklagande.»

Beträffande tillsättningen av övningslärare avböja gymnastiklärarsällskapet,

teckning slärarnas riksförbund och musiklärarnas riksförbund bestämt,

att denna skulle ske på kommunal väg utan förorda, att central instans,

lämpligast skolöverstyrelsen, alltjämt handhar denna fråga.

Skolöverstyrelsen har lika litet som skolkommissionen ansett sig nu kunna

taga definitiv ställning till detta viktiga spörsmål. Frågan bör enligt

överstyrelsen ytterligare utredas, vilket lämpligen syntes böra ske genom

en särskild kommitté. Överstyrelsen har framfört vissa synpunkter på frågan,

vilka synts vara av betydelse för det fortsatta utredningsarbetet.

»Vill man ha bästa möjliga garantier för en objektiv värdering av sökandes

meriter, torde prövning av meriterna genom någon neutral instans

vara att föredraga. Den mest meriterade bör därefter utses till befattningen,

och besvärsrätt bör förefinnas.

Skapas verkliga garantier för att en dylik prövning av meriterna sker

och införes bestämmelse, att den mest meriterade skall utses, blir frågan

om var utnämningen skall läggas närmast ett tekniskt-organisatoriskt

spörsmål. Olika alternativ kunna här övervägas. Det synes emellertid överstyrelsen

riktigast att härutinnan avvakta resultatet av den föreslagna utredningen.

Överstyrelsen vill därför utan eget ställningstagande här endast

framföra några synpunkter, som synas förtjäna upptagas till diskussion.

Mot tanken, att skolstyrelsen icke skulle utse lärare inom enhetsskolan,

anför SK: ’Utan rätt att tillsätta befattningshavarna vid kommunens skolor

skulle kommunens bestämmanderätt över det egna skolväsendet vara

illusorisk.’ Häremot har invänts, att skolväsendet enligt SK:s förslag icke

är en uteslutande kommunal angelägenhet. Staten skulle t. ex. stå för det

mesta av kostnaderna. Det har då synts icke vara orimligt, att icke-kommunala

organ få inflytande på lärartilLsättningarna.

Det har också framhållits, att kommunerna äga rätt att utnämna småskolans,

folkskolans och de högre kommunala skolornas lärare, varför kommunerna,

om statlig tillsättning skulle genomföras, skulle fråntagas en rätt,

som de nu äga. Mot detta har anförts, att man icke borde trycka alltför

mycket på detta förhållande. Skolväsendet står inför en genomgripande reform,

varvid kommunerna erhålla betydande förmåner genom enhetsskolans

upprättande. Det synes då finnas skäl, som tala för att samtidigt vissa

ändringar kunde vidtagas i kommunernas nuvarande befogenheter.»

För ett avgörande inflytande från skolöverstyrelsens sida på tillsättning

av realskollärare tala speciella omständigheter, framhåller överstyrelsen

vidare. Det är av vikt att överstyrelsen erhåller en allmän överblick över

lärarbehovet i olika ämneskombinationer, så att åtgärder i tid kunna vidtagas

för att motverka olägenheten av ojämn tillgång på lärare i skilda

ämnen. Vidare kan den erfarenhet, som överstyrelsens ledamöter vid in
-

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 133.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

spektioner förvärva om lärare, komma till full användning, endast om

överstyrelsen har ett avgörande inflytande på utnämningsfrågorna.

Även överstyrelsen finner det i och för sig önskvärt, att om möjligt alla

enhetsskolans lärare tillsättas på samma sätt. Vid den kommande utredningen

böra skälen för och emot central tillsättning av olika kategorier lärare

noga vägas mot varandra.

»Då det gäller småskolans och folkskolans (mellanskolans) lärare, torde

en central tillsättning för hela landet vara svårare att genomföra på grund

av tillsättningsärendenas stora omfattning, än då det gäller realskolans lärare.

För de förra lärarkategorierna synes en förläggning till skolans föreslagna

nya mellaninstans böra övervägas. Därigenom skulle bland annat de

olägenheter kunna motverkas, som uppstå, då en sökande samtidigt anmält

sig till flera tjänster, vilka olägenheter göra sig gällande för alla slag

av lärare vid decentraliserat tillsättningsförfarande.

■ Beträffande realskolans lärare kommer tillsättningsärendenas antal att

kraftigt öka i jämförelse med nuvarande förhållanden. Detta kommer

uppenbarligen att försvåra bibehållande av nuvarande centrala tillsättningsförfarande

genom skolöverstyrelsen och Kungl. Maj:t. En överflyttning

från Kungl. Maj:t till överstyrelsen synes vara ofrånkomlig. Huruvida

en förläggning till överstyrelsen kan bibehållas trots det omfattande administrativa

arbete, som det skulle medföra, bör noga undersökas vid den

föreslagna utredningen.

Mot tanken på utnämning av enhetsskolans lärare genom icke-kommunal

myndighet har även anförts, att dessa lärare ha sin verksamhet i ett

kommunalt skolväsen. Häremot har framhållits, att invändningen icke torde

vara bärande. Samma invändning skulle nämligen kunna göras mot

SK:s förslag om statlig utnämning av lärarna i gymnasiet, som också föreslås

kommunaliserat. Vidare förekommer redan nu statlig utnämning av

befattningshavare i icke statlig tjänst. Sålunda kan erinras.om utnämning

av rektorer vid högre kommunala skolor, borgmästare och i vissa fall kyrkoherdar,

lasaretts- och sanatorieläkare, stadsfiskaler och stadsfogdar. Det

synes därför icke finnas principiella hinder för utnämning av enhetsskolans

lärare genom statlig myndighet. Det torde i vart fall förtjäna tagas under

övervägande, om icke, därest utnämningsrätten skulle förläggas till de

kommunala skolstyrelserna, dessas beslut dock borde underställas statlig

myndighet för fastställelse.»

Statskontoret inskränker sig till att understryka vikten av att erforderliga

garantier skapas för att tillsättningen kommer att ske enligt grundlagens

bestämmelser om förtjänst och skicklighet som enda bedömningsgrund.

Möjlighet att överklaga den kommunala skolstyrelsens beslut torde

fördenskull ovillkorligen böra hållas öppen.

Att lärarna böra tillsättas endast efter förtjänst och skicklighet betonas

även i flertalet yttranden av länsstyrelser och domkapitel, varvid tillika uttalas,

att säkra garantier härför knappast kunna vinnas, därest lärarna skola

tillsättas av de lokala skolstyrelserna. »Att principen om förtjänst och

skicklighet som uteslutande befordringsgrund upprätthålles och att man

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

värnar om den enskilde lärarens trygghet och självständighet är ett vitalt

intresse», anser sålunda domkapitlet i Karlstad. Den hittills gjorda erfarenheten

visar, att nämnda intresse bättre tillgodoses genom statlig än

kommunal tillsättning. Domkapitlet håller icke för troligt, att själva lärartillsättningen

skulle spela en så dominerande roll för det kommunala skolintresset

som kommissionen förutsätter.

Medan i vissa yttranden förordas, att alla enhetsskolans lärare skola tillsättas

av statlig myndighet — i regel den planerade mellaninstansen —

ifrågasättes av andra myndigheter ett dylikt förfaringssätt endast beträffande

realskole- och gymnasielärarna.

Några remissinstanser, bland annat länsstyrelserna i Falun och Nyköping,

ansluta sig till de principer för lärartillsättningen, som av skolkormnissionen

anförts, men framhålla, att det ifrågasatta systemet måste kompletteras

med rätten till besvär hos statlig myndighet.

Länsstyrelsen i Halmstad utgår vid sitt godtagande av kommissionens

tankegång från att skolstyrelsens förslag till lärartillsättning skall godkännas

av den framtida mellaninstansen. Enligt länsstyrelsen måste nämligen

folkskolinspektörens granskning av folkskolestyrelsens tillsättningsförslag

tillerkännas en icke ringa del av förtjänsten av att det nuvarande tillsättningsförfarandet

vid folkskolan utfallit tillfredsställande.

Länsstyrelsen i Västerås framhåller såsom önskvärt, att, vilket tillvägagångssätt

man än kommer att stanna för vid lärartillsättningen, samma

former användas vid utnämningen av gymnasiets och enhetsskolans lärare.

Domkapitlet i Uppsala menar,

»att även en ensidig och överdriven uppskattning av den ena eller andra

pedagogiska åskådningen kan innebära risker och ge upphov till högst betydande

orättvisor. Kommissionen framhäver så starkt betydelsen av nyskapande

pedagogisk verksamhet, att man snarast kan befara en underskattning

av det plikttrogna, kanske ej nydanande men effektiva vardagsarbetet.

Det kan befaras, att tillsättandet av avlönade huvudlärare skulle

ge särskilt stort spelrum åt subjektiva värderingar, ägnade att rubba tilltron

till skolmyndigheternas opartiskhet och väcka splittring inom lärarkårerna,

och domkapitlet vill för sin del tillråda ytterligare överväganden,

innan denna fråga avgöres.»

Sveriges förenade studentkårer ha bestämt avvisat tanken på att realskole-

och gymnasielärarna skulle tillsättas av de lokala skolmyndigheterna

och enligt studentkårernas uppfattning föreligger risk för att en stor del av

dem, som för närvarande studera vid universitet och högskolor i syfte att

ägna sig åt lärarbanan, komma att övergå till annan verksamhet, därest den

lokala tillsättningen bleve verklighet. Rekryteringsfrågan skulle härigenom

komma i ett katastrofalt läge. Studentkårerna anse sig ej heller kunna acceptera

en regional tillsättning av nu ifrågavarande lärare utan förorda, att

dessa tillsättas av central statlig myndighet. Liknande uppfattningar kom
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

ma till uttryck i yttrandena av humanistiska sektionen och större akademiska

konsistoriet i Uppsala, humanistiska och naturvetenskapliga sektionerna

i Lund samt Göteborgs högskolas lärarråd.

Godtemplarordens studieförbund erinrar om att åtskilliga personer med

lärarkompetens tjänstgöra som heltidsanställda konsulenter eller studierektorer

inom folkbildningsarbetet. Dessa böra få tillgodoräkna sig ett bestämt

meritvärde för denna tjänstgöring. Vidare finnes ett mycket stort

antal lärare, som ägnar en del av sin fritid åt folkbildningsarbetet. Dessa

böra ej i konkurrensen om anställning bli förbigångna av kamrater, som

ägnar motsvarande tid åt studier för egen förkovran. Värdet av meriter av

nu ifrågavarande slag bör fixeras genom föreskrifter; det räcker ej med ett

allmänt uttalande, att hänsyn därtill bör tagas. — I samma riktning uttalar

sig tjänstemännens bildning sverksamhet.

Departementschefen.

Den föreslagna omorganisationen av skolväsendet återverkar givetvis på

frågan om formerna för tillsättningen av lärare i framtidens skola. Såsom

av den föregående redogörelsen framgått har skolkommissionen icke ansett

sig nu kunna framlägga några definitiva förslag i ämnet, men väl framfört

vissa synpunkter, vilka under remissbehandlingen livligt debatterats.

Kommissionen har framkastat tanken på att det nuvarande tillsättningsförfarandet

vid folkskoleväsendet (val av folkskolestyrelsen inom ett förslag,

upptagande de tre mest meriterade sökande) skulle utsträckas att gälla

hela enhetsskolan. Detta skulle innebära en rätt avsevärd förändring beträffande

realskolans lärare, vilka nu utnämnas av Kungl. Maj:t efter förslag

av skolöverstyrelsen. Till förmån för en dylik anordning har bland

annat anförts, att den stode i linje med kommissionens grundtanke att tillerkänna

de lokala myndigheterna ett avsevärt inflytande på skolväsendet

och att enhetsskolans idé motiverade ett och samma förfarande beträffande

alla dess lärarkategorier. Från opponenternas sida har bland annat framhållits,

att det nuvarande systemet vid folkskolan ingalunda kunde sägas

fungera tillfredsställande, i det att andra synpunkter än förtjänst och

skicklighet stundom fått fälla utslaget.

Jag har redan i samband med frågan om enhetsskolans kommunalisering

uttalat, att denna icke i och för sig nödvändigtvis behövde föra med sig en

lärartillsättning i kommunal regi. Det kan här pekas på att flera rent kommunala

befattningar för närvarande tillsättas av statlig myndighet. Det

kommunala inflytandet torde kunna få tillräckligt utrymme även om inte

själva tillsättningsåtgärden förlägges till kommunal myndighet, t. ex. genom

att kommunal myndighet får avge förslag eller förord. Och begreppet

»enhetsskola» får givetvis inte drivas så hårt, att icke olika tillsättnings
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

förfaranden för dess lärarkategorier skulle kunna medgivas, därest starka

skäl skulle tala därför.

Yad härefter beträffar folkskollärartillsättningama synes mig, som om

några allvarligare anmärkningar numera knappast kunna riktas mot dessa.

Bestämmelsen att förslaget skall underställas statens folkskolinspektör

samt det nya meritvärderingssystemet synes åt förfarandet ha givit en avsevärd

stadga och ett stort mått av rättvisa och objektivitet. Såsom en

svaghet kan kanske betecknas frånvaron av besvärsrätt annat än av rent

formella skäl. Sådan föreligger däremot vid den form av lärartillsättning,

som tillämpas vid de högre kommunala skolorna, och som innebär, att den

mest meriterade skall utses.

Vilket av de nämnda förfarandena — måhända kan även en kombination

av båda tänkas — som bör väljas, är förvisso en svårlöst fråga. För egen

del är jag icke nu beredd att taga ställning därtill. Med hänsyn till de mycket

delade meningar, som kommit till uttryck, icke minst bland lärarorganisationerna,

synes det lämpligt, att spörsmålet göres till föremål för ytterligare

utredning, vilken torde böra uppdragas åt en särskild kommitté.

Har man väl funnit en principiell lösning rörande själva förfarandet, synes

frågan om hos vilken eller vilka myndigheter tillsättningen skall förläggas

närmast vara ett rent organisatoriskt spörsmål, på vilket huvudsakligen

praktiska synpunkter böra läggas. Av avgörande betydelse måste

härvid givetvis bli den framtida organisationen av skolöverstyrelsen och

mellaninstanserna. Skolöverstyrelsens organisation är redan, såsom i det

föregående anförts, under utredning av särskilda sakkunniga. Hur mellaninstanserna

böra vara organiserade i framtidens skola är en öppen fråga,

vilken enligt vad jag tidigare uttalat bör underkastas ytterligare prövning.

Med hänsyn till sambandet mellan detta spörsmål och spörsmålet om lärartillsättningen

synes det lämpligt, att den av mig nu ifrågasatta särskilda

utredningen får omfatta båda dessa frågor.

5. Hemställan.

De frågor jag i det föregående berört böra enligt min mening för närvarande

bli föremål för beslut endast såvitt gäller enhetsskolans ställning såsom

kommunal eller statlig skola. Jag har dock ansett det lämpligt att i

detta sammanhang redogöra relativt utförligt även för övriga frågor och

ge till känna mina synpunkter på dem.

Jag hemställer således, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

besluta, att den enhetsskola, varom förslag framlagts i

det vid propositionen 1950: 70 fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 3 februari

1950, skall vara en statsunderstödd kommunal skola.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 133.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstjerna.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kiongl. Maj:ts proposition nr 133. 55

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

1. Kommunalisering av skolväsendet. Kostnadsfördelningen mellan stat

och kommun ................................................ 3

2. Centrala och regionala skolmyndigheter........................ 18

3. Skolans lokala organisation ................................... 24

4. Lärartillsättningen ........................................... 43

5. Hemställan ................................................. 53

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:403 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa riktlinjer för enhetsskolans ledning och lokala organisation jämte i ämnet väckt a1 i texten
  2. SärU 1950:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vissa riktlinjer för enhetsskolans ledning och lokala organisation jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten