Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder till stödjande av odlingen utav bruna bönor samt av hampoch linodlingen

1950-03-10 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:142, Angående åtgärder till stödjande av odlingen utav bruna bönor samt av hampoch linodlingen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

1

Nr 142.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder till

stödjande av odlingen utav bruna bönor samt av

hamp- och linodlingen; given Stockholms slott den 10

mars 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksfonden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att garantipris skall fastställas å 1950 års skörd

av bruna bönor och att detta pris skall bestämmas till 1 krona per kilogram.

Vidare förordas att den inhemska odlingen av lin och hampa, i avbidan

på resultatet av pågående utredning rörande denna odling, skall åtnjuta

stöd även för 1950 års skörd. I anslutning härtill begäres dels ett reservationsanslag

av 1 665 000 kronor till bidrag till stödjande av priset å harnphalm

och linhalm av 1949 års skörd, dels ett förslagsanslag av 400 000 kronor

till täckande av underskott i clearingkassan för mjukfibrig hampa.

1 Iiiliang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 142.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj ds proposition nr 142.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 10 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson»

Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om åtgärder till

stödjande av odlingen utav bruna bönor samt av lin- och hampodlingen och

anför därvid.

I. Åtgärder för stödjande av odling av bruna bönor.

Vid 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 132; r. skr. nr 171) beslöts, att

odlingen av bruna bönor under år 1940 skulle stödjas genom s. k. kontraktsodlingar.

Under år 1941 erhöll odlingen av bruna bönor icke stöd i annan

form än att införseln reglerades i anslutning till produktionskostnaderna.

För stödjande av ifrågavarande odling under åren 1942—1944 fastställdes

(prop. nr 138/1942, 177/1943 och 199/1944; r. skr. nr 158/1942, 177/1943

och 173/1944) ett inlösningspris av 90 kronor per deciton. Detta pris sänktes

beträffande 1945 års odling till 85 kronor per deciton. Under åren 1946

och 1947 förekommo icke några inlösnings- eller garantipriser för odlingen

av bruna bönor, men för 1948 och 1949 års odling fastställdes ett garantipris

av 1 krona 10 öre per kilogram (prop. nr 179/1948 och 68/1949; r. skr.

nr 305/1948 och 244/1949).

I skrivelse den 20 februari 1950 hemställer statens livsmedelskommission,

att Kungl. Maj :t måtte hos riksdagen begära bemyndigande att för stödjande

under år 1950 av odlingen av bruna bönor fastställa ett garantipris

för dessa av samma storlek som föregående år eller 1 krona 10 öre per kilogram.

Till stöd för framställningen anför kommissionen i huvudsak följande.

I sin framställning till Kungl. Maj :t om garantipris på svenskodlade bruna

bönor av 1949 års skörd framhöll kommissionen, att arealen av bruna

bönor inom landet tenderade att gå tillbaka och att dels på grund härav,

dels på grund av otillräckliga importmöjligheter svårigheter förelåge att i

erforderlig omfattning tillgodose den inhemska efterfrågan. Ett uppehållande

och helst en utökning av den svenska odlingen ansågs därför mycket

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

3

önskvärd, i synnerhet som de svenska bönorna vore av hög kvalitet och

gärna efterfrågades av konsumenterna. Kommissionen uttalade vidare att

det, även om ett garantipris icke säkert skulle medföra någon stimulans till

ökning av arealerna av någon större betydelse, dock vore sannolikt, att det

kunde motverka en ytterligare tillbakagång av dessa. Det har emellertid

visat sig, att odlingen under 1949 ökat ganska avsevärt i förhållande till

året dessförinnan. Enligt kommissionens uppfattning har det för år 1949

fastställda garantipriset i hög grad bidragit till denna ökning.

Den fältmässiga odlingen av bruna bönor inom landet under de år, då

denna odling i statistiskt hänseende redovisats särskilt, har uppgått till följande

arealer:

år

1942...........

......... 2 061

hektar

»

1943...........

......... 1817

»

»

1944...........

......... 1524

»

1945...........

......... 1250

j,

2>

1948...........

......... 1031

»

1949...........

......... 1501

»

Till nämnda arealer komma odlingar i trädgårdar och liknande smålotter,

vilka kunna uppskattas till 350—400 hektar. För åren 1946 och 1947 föreligga

inga siffror för odlingens omfattning, enär bönorna i statistiken under

dessa år sammanförts med andra köksväxter.

Med hänsyn till avsättningsmöjligheterna inom landet och prisläget

utomlands för bruna bönor av samma kvalitet som de svenska anser kommissionen

det vara önskvärt, att arealen av bruna bönor skall ökas ytterligare.

I vart fall bör den icke gå tillbaka. En ej obetydlig inhemsk odling

av bruna bönor passar väl in i växtodlingsplanen för vissa områden. Vidare

kan en dylik odling vara värdefull som en lämplig beredskapsodling vid en

eventuell avspärrning av importen.

Enligt kommissionens mening bör man därför stimulera odlingen av bruna

bönor även under år 1950. Detta sker lämpligast genom att fastställa

ett garantipris. Det under de två senaste åren fastställda garantipriset av

1 krona 10 öre per kilogram får enligt kommissionen anses som ett skäligt

odlarpris. Liksom hittills bör ett inlösningsförfarande i samband med fastställande

av dylikt pris handhavas av Svenska spannmålsaktiebolaget. Inlösningen

bör ske den 1 april 1951. Priskontrollnämnden, med vilken kommissionen

samrått i ärendet, har icke haft något att erinra emot nyssnämnda

garantipris.

o

IL Åtgärder för stödjande av odlingen av lin och hampa.

Beträffande de stödåtgärder, som under tiden till och med budgetåret

1943/49 vidtagits från statsmakternas sida i fråga om odlingen av lin och

hampa, torde jag få hänvisa till propositionen nr 68/1949 s. 10.

Genom beslut av 1949 års riksdag (prop. nr 68; r. skr. nr 244) anvisades

ä riksstaten för budgetåret 1949/50 till Befrämjande av fröodlingen m. m.:

Bidrag till stödjande av priset å hamphalm och linhalm ett reservationsanslag

av 2 752 000 kronor. Av nämnda anslag jämte från föregående budgetår

kvarstående behållning å 43 000 kronor avsågos 665 000 kronor till

stödjande av priset å hamphalm av 1948 års skörd samt respektive 1 130 000

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

och 1 000 000 kronor till stödjande av priset å linhalm av 1947 och 1948 års

skördar. Anledningen till att för sistnämnda budgetår medel anslogos till

stödjande även av priset på linhalm av 1948 års skörd var att det ansågs

önskvärt, att linberedningsverken i fortsättningen skulle kunna lyfta erforderligt

statsbidrag omedelbart efter respektive verksamhetsårs slut och icke,

såsom tidigare, först två år efter det att förlusten uppkommit. Jag torde här

få erinra, att Kungl. Maj :t genom beslut denna dag medgivit Sveriges hampodlareförening

u. p. a. och Aktiebolaget hampberedning anstånd tills vidare

med erläggandet av intill den 1 juli 1950 till betalning förfallande amorteringar

och räntor å från hemslöjdslånefonden erhållna hampberedningsJån.

Vidare ha Östra Götalands linodlareförening u. p. a., Mellersta Sveriges

linodlareförening u. p. a., Uppsala—Stockholms läns linodlareförening u. p a.

och Föreningen Norrlandslin u. p. a. genom beslut samma dag erhållit anstånd

intill utgången av år 1950 med erläggande av vissa förfallna amorteringar

å lån från nyss berörda fond.

Jag torde i detta sammanhang få nämna, att den 11 oktober 1949 med

stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallats sakkunniga för att utreda

frågan om fortsatt statligt stöd åt lin- och hampodlingen in. m.

I årets statsverksproposition (IX H.T. p. 94) har Kungl. Maj :t på min

hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Befrämjande av fröodlingen in. in.: Bidrag till stödjande av priset å

hamphalm och linhalm för budgetåret 1950/51 beräkna ett reservationsanslag

av 1 665 000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla denna fråga.

Bidrag till stödjande av priset å linhalm och hamphalm m. m.

I skrivelse den 22 september 1949 hemställer lantbruksstyrelsen, med överlämnande

av en den 28 juli 1949 dagtecknad framställning i ämnet från

statens linnämnd, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att till bidrag

till stödjande av priset å hamphalm och linhalm för budgetåret 1950/51 anvisa

ett reservationsanslag av 1 665 000 kronor. Av detta belopp avse 665 000

kronor bidrag till stödjande av priset på hamphalm och 1 000 000 kronor

bidrag till stödjande av priset på linhalm.

Vidare hemställa kommerskollegium och lantbruksstyrelsen i skrivelse

den 22 september 1949, att giltighetstiden för prisgarantien för lin- och hamphalm

måtte utsträckas att gälla till och med utgången av år 1950 för samtliga

de lin- och hampodlareföretag, som ännu icke slutamorterat erhållna

statslån, oberoende av när amorteringen påbörjats. Över framställningarna

har statskontoret den 17 oktober 1949 avgivit särskilda utlåtanden.

Statens linnämnd anför i nyssnämnda framställning den 28 juli 1949

bland annat följande.

Med anledning av de kostnadsstegringar i fråga om arbetskraft och förnödenheter,

vilka inträffat efter beredningsanstalternas tillkomst, samt de

avsevärda amorteringar å statslån, som årligen måste erläggas, torde samtliga

linodlareföreningar utom Hallands läns linodlareförening bliva nöd
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

5

sakade begära bidrag till stödjande av priset på linhalm

jämväl av 1949 års skörd. Årets spånadslinareal uppgår till cirka 4 200 hektar.

Med maximalt statsbidrag — 450 kronor per hektar — skulle alltså erfordras

omkring 1 890 000 kronor. Nämnden anser emellertid, att ett belopp

av i runt tal 1 000 000 kronor skall vara till fyllest för ändamålet. Vad

hampberedningsföretagen beträffar komma dessa med stor sannolikhet att

behöva bidrag till stödjande av priset på h am p halm

av 1949 års skörd med maximalt belopp. Årets hampareal uppgår till sammanlagt

cirka 1 900 hektar. Om bidraget beräknas som hittills efter 350

kronor per hektar, skulle alltså erfordras 665 000 kronor för sistnämnda

ändamål. Totala behovet av bidrag till stödjande av priset på lin- och hamphalm

av 1949 års skörd kan sålunda uppskattas till sammanlagt 1 665 000

kronor. Någon reservation å det för innevarande budgetår anvisade anslaget

för sagda ändamål torde icke kunna påräknas.

Beträffande giltighetstiden för prisgarantien för 1 inoch

hamphal m framhåller nämnden, att denna enligt nu gällande bestämmelser

sträcker sig längst till och med utgången av år 1950. Vissa linoch

hampodlareföretag ha emellertid icke möjlighet att erhålla bidrag till

stödjande av priset på lin- och hamphalm av 1949 års skörd. De olika företagens

ställning i detta avseende framgår av följande sammanställning.

Be redningsföretag

Amorteringen

av erhållna

statslån

började år

Statsbidrag till stöd- jande av priset på

lin- och hamphalm

kan utgå t. o. m.

nedannämnda års

skörd

Hallands läns linodlarelörening, Laholm..............

1942

1946

Östra Götalands linodlareförening, Växjö..............

1946

1950

Mellersta Sveriges linodlareförening, Kristinehamn.....

1946

1950

Uppsala-Stockholms läns linodlareförening, Gimo......

1945

1949

Hälsinglands linodlareförening, Hybo.................

1944

1948

Föreningen Norrlandslin, Mellansel...................

1948

1950

Sveeiges Hampodlareförening, Katrineholm............

1945

1949

AB Hampberedning, Visby..........................

1944

1948

Nämnden erinrar, att avsikten med ifrågavarande statsstöd är att garantera

odlarna ett visst pris per kilogram lin- respektive hamphalm tillhörande

olika kvalitetsklasser i av nämnden utfärdade kvalitetsskalor. Om

heredningsföretagen icke med inkomsten av försålda produkter kunna täcka

samtliga kostnader, däri inräknat amortering å statslån och garanterat

pris på halmen till odlarna, kan statsbidrag utgå till odlareföretag med

högst 450 kronor per hektar odlat spånadslin och 350 kronor per hektar

odlad hampa. På grund av detta statsbidrag ha priserna på lin- och hampfiber

kunnat hållas vid en förhållandevis låg nivå. Sedan statens priskontrollnämnd

i början av år 1942 fastställde nuvarande priser på fiber, ha

trots de kraftiga kostnadsstegringar i fråga om arbetskraft, bränsle och

övriga förnödenheter, som uppstått sedan dess, icke förekommit några prishöjningar.

Emellertid ha flertalet linodiareföreningar kunnat erlägga amorteringar

å statslånen endast genom att utnyttja statsbidrag. Även hampbe
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

redningsföretagen ha hittills årligen begärt och erhållit anstånd med inbetalning

av amorteringarna.

Vad angår garantitidens längd har denna enligt nämnden fastställts med

tanke på att de ursprungligen beviljade lånen för uppförande av beredningsanstalt

skulle vara till fyllest och kunna slutamorteras på fem år, varefter

statsbidrag icke skulle erfordras. Utvecklingen har emellertid blivit

annorlunda. På grund av den successiva prisstegringen på byggnadsmaterial,

maskiner och arbetskraft under tiden från lånens beviljande till dess

beredningsanstalterna färdigställts ha byggnadskostnaderna blivit avsevärt

högre än beräknat. Samtliga företag ha därför erhållit tilläggslån. Dessutom

har den omständigheten, att lin- och hampberedningsanstalter icke tidigare

funnits inom landet och att det under kriget varit omöjligt att inhämta erforderliga

erfarenheter på området från utlandet, medverkat till att åtskilliga

dyrbara kompletteringar senare måst utföras vid vissa anstalter.

Även för sistnämnda ändamål ha statslån beviljats.

Följande översikt utvisar de lån, som från hemslöjdslånefonden utlämnats

till lin- och hampberedningsföretagen, och de amorteringar, vilka verkställts

därefter.

Låntagare

Erhållet

totalt

lånebelopp

Kronor

Före den l 2/i 1950

verkställd

amortering

Den Vi 1950

kvarstående

lånebelopp

Kronor

%

Kronor

%

Hallands läns linodlareförening ......

1 099 900: -

1099 900: —

100

0

0

Östra Gotlands linodlareförening......

*1754 500: —

976 200: —

56

778 300: -

44

Mellersta Sveriges linodlareförening...

1 488 350: —

481 746: —

32

1 006 604: —

68

Uppsala—Stockholms läns linodlareför-

ening ............................

21039 250: —

672 725: -

65

366 525: —

35

Hälsinglands linodlareförening........

561000: —

447 950: -

80

113 050: —

20

Föreningen Norrlandslin ............

1 366 800: —

840 306: 95

3

1 326 493:05

97

Sammanlagt belopp

7 809 800: —

3 718 827:95

51

3 590 972:05

49

AB Hampberedning.................

1 966 900: —

0

0

1 966 900:—

100

Sveriges Hampodlareförening.........

1 857 250: —

0

0

1 857 250: —

100

Sammanlagt belopp

3824150: —

0

0

3824150:-

100

Sammanställningen utvisar att de företag, som skulle ha slutamorterat

sina lån och därför enligt gällande bestämmelser icke äro berättigade erhålla

statsbidrag till stödjande av priset på 1949 års lin- respektive hampskörd,

med undantag av Hallands läns linodlareförening fortfarande ha

betydande kvarstående lån, för vilka amortering skall erläggas 1950. Enligt

nämndens uppfattning synes det därför skäligt, att giltighetstiden för

1 Därav ha 127 500 kronor utbetalats först under 1949, varför amortering på detta belopp

enligt gällande bestämmelser ännu icke påbörjats.

2 Därav ha 191 250 kronor utbetalats först under 1949, varför amortering på detta belopp

enligt gällande bestämmelser ännu icke påbörjats.

8 Föreningen Norrlandslin har lyft sina lån först under åren 1945—1946, varför hittills endast

två amorteringar förfallit till betalning. Övriga linodlareföreningar ha lyft större delen av sina

lön betydligt tidigare.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

7

gällande prisgaranti för lin- och hamphalm skall utsträckas att gälla för

samtliga lin- och hampodlareföretag till och med utgången av år 1950,

d. v. s. till och med 1950 års skörd. I annat fall befarar nämnden, att vissa

av företagen icke skola kunna fullfölja sin verksamhet utan nödgas likvidera.

En dylik förlängning synes lämplig även ur den synpunkten, att

1949 års riksdag beslutat, att frågan om fortsatt stöd åt hamp- och linodlingen

efter utgången av nämnda garantitid bör utredas. Nämnden utgår

från att resultatet av en dylik utredning icke kan föreligga förrän under

1950 och sålunda föranleda proposition först till 1951 års riksdag. Med

hänsyn härtill förordar nämnden, att nuvarande garantibestämmelser skola

gälla för samtliga lin- och hampberedningsföretag, till dess utredningen

verkställts.

Lantbruksstijrelsen har icke något att erinra mot linnämndens beräkningar

av medelsbehovet under budgetåret 1950/51 till stödjande av priset

å lin- och hamphalm. På grund härav biträder styrelsen — under förutsättning

att framställningen om utsträckning av garantitiden för prisstödet

kommer att bifallas — nämndens förslag, att 1 665 000 kronor skola anvisas

för ändamålet.

Beträffande utsträckning av giltighetstiden för prisgarantien uttala kommerskollegium

och lantbruksstijrelsen som sin mening, att i avvaktan på

resultatet av den pågående utredningen de nuvarande garantibestämmelserna

höra utsträckas att gälla samtliga de lin- och hampodlareföretag, som

ha kvarstående lån.

Statskontoret erinrar om, att de sakkunniga, som tillkallats med uppgift

att utreda frågan om den önskvärda omfattningen av en fortsatt odling

och beredning av lin och hampa, även skola framlägga förslag om formerna

för ett eventuellt fortsatt statsunderstöd. Vid sådant förhållande vill

statskontoret icke motsätta sig bifall till framställningarna, därest utredningsresultatet

icke kan föreläggas 1950 års riksdag.

Sedermera har statens livsmedelskommission med skrivelse den 21 februari

1950 överlämnat en samma dag daterad framställning från statens linnämnd.

I denna framställning vidhåller nämnden den beräkning av anslagsbehovet

till stödjande av priset på lin- och hamphalm av 1949 års skörd,

som framlagts i skrivelsen till lantbruksstyrelsen den 28 juli 1949. Vidare

hemställer nämnden i framställningen ånyo att prisgarantien för sådan

halm skall utsträckas att för samtliga lin- och hampberedningsföretag gälla

till och med år 1950. Nämnden anför därvid i huvudsak samma motivering

som tidigare. Vad angår medelsbehovet i fråga om linhalmen framhåller

nämnden emellertid, att 1949 års spånadslinskörd inom vissa odlingsområden

legat under normalkvaliteten på grund av försommartorkan och den

solfattiga sommaren. Vidare ha avsättningsmöjligheterna successivt försämrats

under innevarande produktionsår, vilket förorsakat prissänkning a vissa

fiberkvaliteter. Dessa förhållanden tala enligt nämndens uppfattning för ett

ökat behov av bidrag till stödjande av priset på linhalm av 1949 års skörd.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. J\laj:ts proposition nr 142.

Nämnden anser sig dock för närvarande icke kunna mera noggrant bedöma

i vad män medelsåtgången kan komma att stiga på grund av de angivna

förhållandena. Någon ändring av det tidigare uppskattade medelsbehovet

synes därför icke motiverad.

Statens livsmedelskommission tillstyrker linnämndens framställning. Kommissionen

erinrar därvid om, att förslag föreligger om att statens jordbruksnämnd

skall inrättas den 1 juli 1950 såsom särskilt organ för bland annat

prisregleringsåtgärder på jordbrukets område och givas karaktär av egen

huvudförvaltning med dragningsrätt hos riksbanken. Med hänsyn härtill

ifrågasätter kommissionen huruvida icke de medel, som avses till stödjande

av priset på lin- och hamphalm, böra ställas till jordbruksnämndens i stället

för såsom hittills till lantbruksstyrelsens förfogande.

Täckande av underskott å clearing å mjukfibrig hampa.

Efter framställning av statens industrikommission förordnade Kungl.

Maj :t den 9 februari 1945, att inom kommissionen skulle inrättas en särskild

clearingkassa för reglering av marknadspriserna å chilensk och svensk

hampa. Clearingförfarandet innebar i huvudsak, att därest av kommissionen

och statens priskontrollnämnd för Riksförbundet lin och hampa samt vederbörande

tillverkare av hampprodukter godkänt självkostnadspris för mjukfibrig

hampa understeg det clearingpris, som kommissionen efter samråd

med priskontrollnämnden fastställt, förbundet respektive tillverkaren skulle

vara skyldig att till clearingkassan inbetala skillnaden i den mån förbundet

försålde hampan respektive tillverkaren tog hampan i anspråk. Om åter

självkostnadspriset översteg clearingpriset, skulle förbundet eller tillverkaren

i samma mån vara berättigad att ur clearingkassan erhålla gottgörelse

för skillnaden. Till förlagskapital för kassan har under fonden för förlag

till statsverket anvisats ett investeringsanslag av 100 000 kronor. Den 8 november

1946 förordnade Kungl. Maj :t efter framställning från kommissionen,

att detta clearingförfarande skulle omfatta all mjukfibrig hampa.

Enligt vad jag inhämtat av t. f. chefen för folkhushållningsdepartementet

kommer denne senare denna dag att föreslå att clearingen å mjukfibrig

hampa skall upphöra från och med den 17 mars 1950.

Statens industrikommission har i en promemoria den 25 februari 1950

upplyst att den räknar med ett underskott i clearingkassan av omkring

505 000 kronor, därest ifrågavarande clearingförfarande upphäves snarast

möjligt. Denna brist bör enligt kommissionens mening täckas av statsmedel.

Kommissionen anför härom vidare.

Clearingskulden till Riksförbundet lin och hampa var vid årsskiftet cirka

405 000 kronor. Innan beslut om avveckling av clearingförfarandet kan föreligga,

torde man böra räkna med att den ökar till cirka 480 000 kronor.

Kassabehållningen jämte under den närmaste tiden inflytande medel synes

kunna uppskattas till 75 000 kronor. Underskottet i kassan kommer sålunda

att utgöra cirka 405 000 kronor jämte förlagskapitalet 100 000 kronor eller

cirka 505 000 kronor. Vidare torde man eventuellt få räkna med restitution

s. 9 Kontrollera mot PDF

Ktingl. Maj.ts proposition nr 142.

9

av vissa redan erlagda clearingavgifter. Riksförbundet beräknas vid avvecklingen

ha kvar osåld viss del av 1948 års skörd och större delen av 1949 års

skörd eller omkring 350 ton tåga och cirka 800 ton blånor. Den svenska

hampan kommer att möta stark konkurrens från utländsk hampa, vilket

kan tvinga hampberedningsverken att avsevärt sänka priserna. Beredningsverkens

ekonomi tillåter troligen icke en dylik belastning. För att hålla rörelsen

i gång måste de därför erhålla en betydande statssubvention. Detta

alternativ innebär sålunda, att statsverket måste täcka bristen i clearingkassan

med cirka 500 000 kronor.

III. Departementschefen.

Såsom framgår av livsmedelskommissionens redogörelse har odlingen av

bruna bönor, vilken under de senaste åren tenderat att gå tillbaka, ökat

ganska avsevärt under år 1949. En bidragande orsak härtill har enligt kommissionens

mening varit det garantipris, som fastställts för sagda år. Med

hänsyn till bruna bönornas betydelse ur försörjningssynpunkt anser jag det

önskvärt, att den inhemska odlingen av denna kulturväxt ökas ytterligare

eller åtminstone upprätthålles i nuvarande omfattning. I detta syfte torde ett

garantipris böra fastställas även å 1950 års skörd av bruna bönor. Garantipriset

bör enligt min mening bestämmas till 1 krona per kilogram. Kung].

Maj :t bör dock äga befogenhet att justera detsamma, därest så skulle visa sig

erforderligt med hänsyn till ökning eller minskning i produktionskostnaderna.

Liksom tidigare bör ett eventuellt inlösningsförfarande handhavas

av Svenska spannmålsaktiebolaget.

Vad angår frågan om stöd åt hamp- och linodlingen ha såsom förut nämnts

särskilda sakkunniga tillkallats för att utreda frågan om fortsatt stöd åt

denna odling efter det tiden för nu gällande prisgaranti gått till ända. På

denna utredning grundat förslag torde icke kunna föreläggas riksdagen

förrän tidigast år 1951. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen

har emellertid för vissa företag garantitiden redan gått till ända. I avbidan

på resultatet av utredningsarbetet synes det rimligt att garantien skall utsträckas

att generellt gälla både 1949 års skörd och den odling som kan komma

till stånd under innevarande kalenderår.

Statens linnämnd har hemställt att såsom statsbidrag till stödjande av priset

å hamphalm och linhalm av 1949 års skörd måtte anvisas 665 000 kronor

respektive 1 000 000 kronor. Mot beräkningen av medelsbehovet synes intet

vara att erinra. Därest vad jag nyss föreslagit om förlängning av tiden för

prisgarantien godtages, torde alltså linnämndens hemställan böra bifallas.

Jag tillstyrker sålunda, att å riksstaten för budgetåret 1950/51 under anslagstiteln

Befrämjande av fröodlingen m. in.: Bidrag till stödjande av priset

å hamphalm och linhalm skall uppföras ett reservationsanslag av 1 665 000

kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela föreskrifter rörande

dispositionen av anslaget.

2 Biliang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 112.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Liksom under innevarande budgetår torde Kungl. Maj :t under budgetåret

1950/51 böra äga befogenhet att i mån av behov medgiva anstånd med erläggande

av ränta och amortering å lån, som beviljats lin- eller hampberedningsverk

ur hemslöj dslånefonden. Likaså bör kronan vid behov få utfärda förklaring

av innebörd, att krav på återbetalning av dylikt lån icke skall göras gällande

förrän i samband med likvidation av vederbörande företag och att lånet

vid likvidationen skall äga sämre rätt än övriga fordringar hos företaget.

Såsom framgår av det föregående kommer t. f. chefen för folkhushållningsdepartementet

senare denna dag att föreslå Kungl. Maj :t, att den nuvarande

clearingen å mjukfibrig hampa skall upphöra den 17 mars 1950. Vid

sagda tidpunkt kommer emellertid att föreligga ett avsevärt underskott i

kassan. Detta underskott torde kunna uppskattas till omkring 500 000 kronor.

Härav utgöras 100 000 kronor av det av staten erlagda förlagskapitalet,

vilket synes böra avskrivas över fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

För att täcka återstoden av underskottet, omkring 400 000 kronor, torde böra

anvisas ett särskilt anslag. Då uppskattningen av underskottet endast är

ungefärlig, torde anslaget böra givas förslagsanslags karaktär.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen att

1) medgiva, att stöd för odling av de i det föregående om*

förmälda kulturväxterna må ordnas i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig uppdragna riktlinjer; samt

2) å riksstaten för budgetåret 1950/51 under nionde huvudtiteln

anvisa

dels till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till

stödjande av priset å hamphalm och linhalm ett reservationsanslag

av 1 665 000 kronor;

dels ock till Täckande av underskott i clearing kas san för

mjukfibrig hampa ett förslagsanslag av 400 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

507320. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:306 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder till stödjande av odlingen utav bruna bönor samt av hampoch linodlingen jämte s. 1 i texten
  2. JoU 1950:32 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående åtgärder till stödjande av odlingen utav bruna bönor samt av hampoch linodlingen jämte i ämnet väc s. 1 i texten