Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1950/51 till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m

1950-03-03 · 35 sidor, varav 35 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 35 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:145, Angående anslag för budgetåret 1950/51 till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145

1

Nr 145.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret

1950/51 till åtgärder för arbetsmarknadens

reglering m. mgiven Stockholms slott den 3 mars

1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Andersson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen hemställes om bemyndigande för Kungl. Maj :t att, med

anledning av ett av 1946 års sjömanskommitté framlagt förslag, meddela

bestämmelser rörande försöksverksamhet i fråga om understöd åt sjömän

vid arbetslöshet i utländsk hamn. Härjämte äskas anslag till åtgärder för arbetsmarknadens

reglering m. in.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 145.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 3 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför t. f.

chefen för socialdepartementet, statsrådet Andersson.

1 årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på hemställan av chefen

för socialdepartementet under femte huvudtiteln, punkterna 50—53, föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret

1950/51 såsom reservationsanslag beräkna till Kostnader för arbetslöshetens

bekämpande m. m. 17 000 000 kronor, till Kostnader för överflyttning

av arbetskraft 100 kronor, till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens

förrådsverksamhet 100 kronor samt till Kostnader för främjande

av företagsverksamhet m. m. 1 500 000 kronor.

I skrivelse den 13 januari 1950 har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt

slutligt förslag rörande beräkningen av medelsbehovet för budgetåret

1950/51.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

Till en början torde" få lämnas av arbetsmarknadsstyrelsen upprättade

redogörelser för arbetsmarknaden under 1949 och för den sannolika utvecklingen

på arbetsmarknaden under 1950. Därefter torde få behandlas

frågan om åtgärder i anledning av sjöfolks arbetslöshet i utländsk hamn

samt slutligen föreliggande anslagsfrågor.

Arbetsmarknaden under år 1949.

Läget på arbetsmarknaden kännetecknades under 1949 av hög sysselsättning

inom praktiskt taget hela näringslivet. Arbetslösheten inom fackförbunden

låg sålunda på ungefär samma nivå som under 1948. Av räkningar

avseende arbetssökande arbetslösa medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna

veckorna 25—30 april och 14—19 november 1949 framgår, att arbetslösheten

var obetydlig och att den för över hälften av samtliga kassor

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

icke översteg 1 % av medlemsantalet. Hela antalet arbetslösa vid resp. räkningstillfällen

var 19 270 och 16 020 vilket motsvarar 1,9 respektive 1,5 %

av kassamedlemmarna. De högsta arbetslöshetssiffrorna uppvisade vid båda

dessa tidpunkter byggnadsfacken samt de kassor, vilkas medlemmar äro sysselsatta

inom samfärdseln. Övervägande delen av de arbetslösa eller 58

resp. 57 % utgjordes av personer i åldern 25—49 år; 5 resp. 7 % voro kvinnor.

En jämförelse mellan arbetslöshetsräkningarna 10—15 maj 1948 och

25 30 april 1949 tyder på en mindre uppgång i arbetslösheten. Antalet hos

arbetslöshetsnämnderna hjälpsökande arbetslösa visade i förhållande till

motsvarande tidpunkter 1948 ökning i synnerhet under årets senare månader.

Alltjämt voro flertalet hjälpsökande över 50 år.

Efterfrågan på arbetskraft till jordbruket har lättare kunnat tillgodoses

än under tidigare år. Detta torde dels förklaras av en minskad utflyttning

från jordbruket till stadsnäringarna, dels av minskad konkurrens om arbetskraften

från skogsbruket, torvindustrien och byggnadsverksamheten

samt dels av en viss nedgång i jordbrukets arbetskraftsbehov särskilt beroende

på den fortskridande mekaniseringen.

Skogsbruket kunde under vintern 1948—1949 tillgodose sitt behov av arbetskraft

bättre än tidigare. Under sommaren och hösten 1949 var efterfrågan

på arbetskraft till skogsbruket i synnerhet i de nordligaste länen avsevärt

mindre än under samma tid föregående år.

Sysselsättningen inom industrien har fortsatt att stiga något. Hela ökningen

faller på den manliga arbetskraften, under det att den kvinnliga

visar fortsatt minskning. För möbelindustriens arbetare har särskilt under

första halvåret relativt omfattande korttidsarbete förekommit.

Den säsongmässiga uppgången i omsättningen av arbetskraft inom industrien

under våren var något mindre 1949 än 1947 och 1948. Under hela

sommaren 1949 låg rörligheten lägre än 1947 och 1948. Den mest markanta

nedgången i omsättningen av arbetskraft inträffade såsom man kunde

vänta i de branscher, som tidigare haft den allra största överrörligheten.

Den stora rörligheten är dock alltjämt ett svårt problem på många arbetsplatser.

Detsamma gäller frånvarofrekvensen, som endast sjönk obetydligt.

Arbetslösheten bland byggnadsarbetarna låg under första delen av 1949

på obetydligt högre nivå än motsvarande tid 1948. Under senare delen av

året var arbetslösheten lägre än 1948.

För närmare uppgifter rörande arbetsmarknaden under år 1949 torde

få hänvisas till den redogörelse, som lämnats i kap. IX av konjunkturinstitutets

rapport angående konjunkturläget hösten 1949 (1950 års statsverksprop.

, Inkomsterna, bihang 2).

Den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden

under år 1950.

Det ar icke rnojligt att med säkerhet bedöma sysselsättningsutvecklingen

under 1950. Avgörande kommer givetvis den allmänna ekonomiska utveck
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

lingen att bli. Beträffande de aktuella tendenserna inom olika näringsgrenar

kan dock följande anföras.

Jordbruket torde liksom under 1949 och i viss mån även under 1948 få

ytterligare förbättrade möjligheter att tillgodose sitt behov av tillfällighetsarbetare.

Under vintermånaderna har det liksom under det gångna året visat

sig vara svårt att bereda arbete åt samtliga arbetssökande inom jordbruket.

Antalet sysselsatta inom skogsbruket har varit mindre under de första

månaderna 1950 än motsvarande tid 1949. Trots detta ha i vissa områden

svårigheter förelegat att tillgodose hela arbetskraftsbehovet. Det i jämförelse

med krigs- och efterkrigsåren förändrade läget beträffande tillgång på arbetskraft

för skogsbruket bör göra det möjligt att under den därför tjänliga

delen av året i ökad omfattning bedriva skogsvårdsarbeten.

Utvecklingstendenserna inom industri och hantverk äro icke enhetliga.

Den ökade konkurrens från utlandet, som är att emotse, kan komma att

förorsaka svårigheter för enstaka företag, men däremot knappast för hela

branscher. Under de senaste månaderna har en tendens till minskad efterfrågan

på vissa s. k. varaktiga konsumtionsvaror gjort sig gällande. Det är

tänkbart, att denna tendens kommer att förstärkas och föranleda något

minskad sysselsättning inom berörda branscher. De svårigheter som präglat

läget inom möbelindustrien under 1949, kunna befaras bestå under 1950.

Liksom under 1949 torde svårigheterna komma att bli mest markerade under

första halvåret och taga sig uttryck i korttidsarbete. Någon förbättring

av läget är dock tänkbar särskilt med hänsyn till den lagerförtäring, som

synes ha förekommit under 1949. Den tendens till svårigheter för vissa

mindre, nystartade beklädnadsindustrier, som under senaste tiden förmärkts,

kan befaras medföra, att en del sådana företag nedläggas eller inskränka

driften.

Gemensamt för de befarade svårigheterna är att desamma förmodligen

icke komma att drabba de betydelsefullaste branscherna och att de i regel

ej heller omfatta hela industrigrupper. Av större betydelse kunna de förbättrade

exportmöjligheter, som under senaste tiden förmärkts för vissa

betydande exportindustrier, komma att visa sig vara. Vidare är en viss

utökning av byggnadsverksamheten planerad för 1950, vilket bl. a. medför

förbättrade avsättningsmöjligheter på den inhemska marknaden för byggnadsmaterialindustrierna.

Inom verkstadsindustrien slutligen täcka inneliggande

order -— trots den något minskade orderingången under 1949 — i

många fall hela 1950 års produktion.

I de industrigrenar, som i större omfattning sysselsätta kvinnor, torde

svårigheter att tillgodose behovet av sådan arbetskraft komma att kvarstå.

Inom ett flertal branscher torde det även under 1950 bli svårt att tillgodose

behovet av yrkesarbetare. Omskolning och överföring av arbetskraft från

sådana näringsgrenar, inom vilka arbetare friställas, till sådana som ha behov

av mera arbetskraft blir därför en viktig uppgift för arbetsmarknadsorganen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

5

De sysselsättningssvårigheter som kunna uppstå bli givetvis mest svårbemästrade

på orter med ett ensidigt näringsliv. Strävandena efter att differentiera

näringslivet äro följaktligen icke minst ur dessa synpunkter synnerligen

angelägna.

Vid handliavandet av byggnadstillståndsgivningen måste hänsyn kunna

tagas till de lokala arbetsmarknadsförhållandena. Liksom tidigare måste

vid byggnadstillståndsgivningen eftersträvas så jämn sysselsättning som

möjligt för byggnadsarbetarna.

Inom gruppen samfärdsel inträffa sannolikt endast vissa mindre förskjutningar,

vilka troligen resultera i en mindre sysselsättningsökning. Den nedgång

i omsättningen inom vissa branscher av varuhandeln, som konstaterades

under senare delen av 1949, förefaller icke att få några återverkningar

på sysselsättningen inom denna näringsgren under 1950. Inom allmän

förvaltningstjänst kommer en del arbetskraft att friställas i samband med

avvecklingen och nedskärningen av vigsa krisorgan. I de fall detta berör

äldre och/eller mindre kvalificerad arbetskraft, kan det bli svårt att finna

annan sysselsättning.

Sammanfattningsvis kan sägas, att en oförändrad hög sysselsättning inom

flertalet näringsgrenar f. n. förefaller vara mest sannolik under 1950.

Läget är emellertid så labilt att även mindre förändringar kunna ge relativt

starka utslag. Inom vissa näringsgrenar torde man även vid i allmänhet

goda sysselsättningsförhållanden få räkna med svårigheter, vilka kunna

bli svårbemästrade särskilt på orter med ett ensidigt näringsliv.

Åtgärder i anledning av sjöfolks arbetslöshet i utländsk

hamn.

1946 års sjömanskommitté har den 28 september 1949 avgivit betänkande

angående sjöfolkets arbetslöshet i utländsk hamn (SOU 1949: 51). Utredningsarbetet

har verkställts av en särskild delegation bestående av representanter

för kommittén och arbetsmarknadsstyrelsen.1

Nuvarande hjälpmöjligheter m. m.

I betänkandet uppskattas antalet ombordanställda i den svenska utrikessjöfarten

till ca 18 000, varav ungefär 80 % äro svenska medborgare. Svenskt

sjöfolk på- och avmönstrar i regel i svensk hamn, men i vissa fall sker ombyte

av anställning i utländsk hamn. Detta är särskilt fallet beträffande den

del — en fjärdedel — av den svenska handelsflottan, som går i trafik mel
i

Delegationen har bestått av från kommittén dess ordförande Aug. Lindberg, sjökaptenen

D. Forssblad, byråchefen Aug. von Hartmansdorff och kommitténs sekreterare S. Gerentz

samt från arbetsmarknadsstyrelsen byråchefen T. .Icrneman och ledamoten av riksdagens

andra kammare C. Lindberg.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

lan främmande länder utan att regelbundet besöka hemlandet. Delegationen

anser, att praktiskt taget samtliga sjömän, som avmönstra i utländsk

hamn, drabbas av mer eller mindre varaktig arbetslöshet. Då summan av

antalet på- och avmönstringar å svenska fartyg i utländska hamnar f. n.

synes utgöra ca 12 000 per år, skulle alltså årligen närmare 6 000 sjömän

under någon tid vara arbetslösa utomlands. Av en av delegationen gjord

undersökning framgår vidare, att under veckan 3—9 april 1949 i de större

utländska hamnarna 216 svenska sjömän voro arbetslösa. Av dessa hade

dock 82 slutat sin anställning på egen begäran och 36 voro efterseglade

eller rymmare. Antalet fall, då ekonomiskt bistånd lämnats sjöfolk av

svensk konsul, uppgick 1947 till 1 303 och 1948 till 1 537. Sådant bistånd

anses till stor del ha föranletts av arbetslöshet. Kommittén befarar, att vid

en konjunkturavmattning inom sjöfarten allvarliga problem kunna uppstå

beträffande svenskt sjöfolk i utländska hamnar.

Enligt gällande instruktion bör konsul vara hjälpsökande nödställd svensk

sjöman behjälplig med anskaffande av ny hyra. Ett verkligt arbetsförmedlingsarbete

torde dock enligt delegationens uppfattning endast i undantagsfall

utföras av konsulaten.

I danska, finska och norska hamnar kan en svensk sjöman anlita den

offentliga arbetsförmedlingen. Samma är förhållandet i Rotterdam, medan

i Antwerpen en provisorisk arbetsförmedling upprättats av svenska sjöfolksförbundet,

som där placerat en ombudsman. I vissa hamnar i U. S. A.

förmedlas anställningar av skandinaviska sjömän genom särskilda kontor,

som upprättats av redareföreningarna och sjöfolksförbunden i Danmark,

Norge och Sverige.

För att den som är försäkrad i erkänd arbetslöshetskassa skall kunna få

daghjälp från kassan fordras, att han den dag understödet skall avse sökt

arbete hos organ för den svenska arbetsförmedlingen. Tillsynsmyndigheten

kan emellertid medge, att arbete får sökas hos utländsk arbetsförmedling.

Detta bär hittills endast skett beträffande Narvik. Sjöman som blir arbetslös

i denna hamn anses alltså ha fullgjort sin anmälningsskyldighet om han

sökt arbete hos den norska arbetsförmedlingen. Svensk sjöman, som arbetat

å utländskt fartyg, torde dessutom i vissa fall vara berättigad till understöd

från arbetslöshetsförsäkring i vederbörande utländska stat.

Såsom framgått av det föregående kan i vissa fall ekonomiskt bistånd

utbetalas genom utrikesförvaltningen. Om svensk sjöman råkat i nöd må

sålunda konsul lämna honom försträckning för avhjälpande av de mest

trängande behoven. Sådant bistånd skall helt återbetalas av den hjälpsökande;

ersättning indrives genom utrikesdepartementets arvs- och ersättningsbyrå.

Biståndsbeloppen bestridas från ett under tredje huvudtiteln

uppfört förslagsanslag till gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda

svenska medborgare. Omfattningen av biståndsverksamheten för sjömän

belyses i följande uppställning. .

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

Bistånd Återbetalat Nettoutgift

1945/46 ............. 228 909 35 342 193 567

1946/47 ............. 305 898 37 370 268 528

1947/48 ............. 216 767 72 348 144 419

1948/49 ............. 219 632 83 697 135 935

Sjömanskommitténs förslag.

Kommittén har uttalat, att för sjöfolk i utländsk hamn i möjlig mån böra

införas motsvarande anordningar som vidtagits för att i Sverige motverka

arbetslöshet och lindra verkningar av inkomstbortfall till följd av arbetslöshet.

I betänkandet framlägges därför förslag om åtgärder för arbetsförmedling

och understödsverksamhet. Åtgärderna böra enligt förslaget koncentreras

till vissa hamnar, där det blivit vanligt att svenska sjömän uppehålla

sig i avvaktan på ny hyra. Sådana hamnar skulle genom särskilt förordnande

av utrikesministern förklaras vara centralhamnar. Delegationen har för

sin del räknat med 12 sådana hamnar. Enligt förslaget skall i varje centralhamn

innehavaren av viss befattning eller annan lämplig person förordnas

att ombesörja arbetsförmedling för sjöfolk på orten och utbetala understöd;

dock att understödsutbetalning om möjligt ej bör handhavas av arbetsförmedlaren.

I regel anses sådant förordnande böra lämnas en vid konsulat

eller beskickning anställd kanslist; även föreståndare för läsrum för sjömän

eller sjömanshotell anses kunna ifrågakomma. De i det föregående

angivna i vissa amerikanska hamnar upprättade skandinaviska förmedlingskontoren

böra på dessa platser anförtros arbetsförmedlingsverksamheten.

Annan lämplig utländsk arbetsförmedling anses också kunna komma i fråga

för uppdraget. För erforderlig kontakt mellan centralhamnarna och med

arbetsförmedlingen i Sverige bör arbetsmarknadsstyrelsen utse en här i

landet placerad centralförmedlare.

De bestämmelser som gälla i fråga om statsbidrag till arbetstagares resor

i Sverige föreslås i viss utsträckning få gälla även utom landet. Arbetslös

sjöman, som önskar resa till annan hamn, bör sålunda kunna erhålla förskott

till kostnaderna för resan. Har sjöman av arbetsförmedlare erhållit

anvisning att söka arbete å annan ort, anses ersättning för resekostnaderna

böra lämnas utan återbetalningsskyldighet.

Kommittén föreslår vidare, att i centralhamn understöd från vederbörande

arbetslöshetskassa skall kunna förskottsvis utbetalas till arbetslöshetslörsäkrad

sjöman. Även hjälp motsvarande kontantunderstöd från arbetslöshetsnämnd

till sådan arbetslös, som icke är försäkrad, bör enligt kommitténs

mening kunna utgivas i centralhamn. Enbart understöd från kassa

eller bistånd motsvarande kontantunderstöd från arbetslöshetsnämnd beräknas

emellertid i många hamnar icke kunna täcka kostnaderna för uppehället.

Hjälp av fattigvårdskaraktär föreslås därför få utgå utöver nämnda

understöd. För varje centralhamn skall enligt förslaget fastställas en dagsumma

å det sammanlagda belopp, varmed understöd med hänsyn till levnadskostnaderna

på orten högst må utgå. Dagsumma skall bestå av tre

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-5.

delar, dagunderstöd, utlandstillägg och utfyllnadsbelopp. Arbetslös, som

icke är berättigad till understöd från arbetslöshetskassa, skall äga uppbära

dagunders töd motsvarande det kontantunderstöd, som vid arbetslöshet

i Sverige genom arbetslöshetsnämnd lämnas till ensam person i

lägsta ortsgrupp eller f. n. 3 kronor 50 öre. Då kostnaden för anskaffandet

av tillfällig bostad kan förutses bli avsevärt högre än den normala bostadsutgiften

för dag för en arbetslös i Sverige, som vanligen bor kvar i för längre

tid förhyrd bostad, föreslås ett särskilt utlandstillägg utgörande

25 % av dagsumman. Slutligen föreslås att särskilt utfyllnadsbelopp

skall utgå med den summa som erfordras för att dagunderstöd och utlandstillägg

jämte detta tillskott skola uppgå till den för hamnen i fråga fastställda

dagsumman. Även understödsberättigad kassamedlem bör, om han

befinnes vara i behov därav, kunna erhålla utlandstillägg jämte utfyllnadsbelopp,

så att kassaunderstödet, utlandstillägget och utfyllnadsbeloppet

tillsammans komma att uppgå till dagsumman. Den föreslagna hjälpverksamheten,

som avses vara behovsprövad, har av kommittén utformats i anslutning

till vad som föreskrivits om erkända arbetslöshetskassor och i

kungörelsen angående hjälpåtgärder vid arbetslöshet. Sålunda föreslås fyra

veckors avstängning från möjligheten att erhålla understöd för den som

frivilligt lämnar arbete utan giltig anledning, erhåller avsked på grund av

otillbörligt uppförande eller vägrar att antaga erbjudet lämpligt arbete.

Härigenom komma efterseglade att under nämnda tid avstängas från möjligheten

att erhålla understöd. Avstängning under samma tid föreslås även

inträda, då sjöman utan godtagbart skäl underlåtit att följa behörigen utfärdad

anvisning att söka arbete å annan ort.

Det i dagsumman ingående utfyllnadsbeloppet — däremot icke dagunderstöd

och utlandstillägg — bör enligt kommitténs mening återbetalas i likhet

med vanlig fattigvård. Befrielse från återbetalning skall alltså kunna

meddelas, om skäl därtill föreligger. Dagsumman har beräknats för nödtorftig

försörjning och bör därför utgå med samma belopp för såväl kassamedlemmar

som oförsäkrade. Av sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa utbetalas

f. n. ett understöd — inklusive kristillägg —■ av 6 kronor, medan

motsvarande belopp från maskinbefälets erkända arbetslöshetskassa uppgår

till 5 kronor. Då till oförsäkrade i dagunderstöd endast skulle utbetalas

samma belopp som utgives av arbetslöshetsnämnd eller f. n. 3 kronor 50 öre,

innebär förslaget att det med återbetalningsskyldighet förenade utfyllnadsbeloppet

kommer att bli avsevärt större för oförsäkrade arbetslösa än för

kassamedlemmar. Fördelarna med arbetslöshetsförsäkringen skulle därigenom

på ett önskvärt sätt framträda.

Som förutsättning för erhållande av understöd föreslås vidare, att hjälpsökande

skall vara svensk medborgare samt att han dels senast två månader

töre anmälan om arbetslöshet varit ombordanställd, dels ock senast två år

iöre sådan anmälan haft anställning å svenskt fartyg. Även sjöman med

svenskt främlingspass föreslås dock under vissa förutsättningar kunna

erhålla understöd. Understöd bör få utgivas i högst 120 dagar under loppet

av 12 på varandra följande månader.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

9

Det föreslagna understödet — innefattande jämväl förskott å vad som

kan komma att utgivas av erkänd arbetslöshetskassa — skall enligt betänkandet

utanordnas av centralhamnens understödsutbetalare. Om denne finner,

att jämlikt gällande bestämmelser understöd synes böra utgå, skall han

preliminärt utbetala sådant. Då förhållandevis stora tolknings- och bedömningsfrågor

beräknas komma att uppstå, anser kommittén såväl med hänsyn

till de arbetslösa sjömännens berättigade intressen som ur statens synpunkt

nödvändigt, att det slutliga beslutet om understöd fattas av ett centralt organ,

som har möjlighet att vid behov komplettera utredningen i hemlandet. En

till utrikesdepartementet hörande understödsnämnd bör därför inrättas,

vilken skall handlägga ärenden angående såväl arbetsförmedling som arbetslöshetsunderstöd

för sjöfolk utomlands.

Chefen för den byrå inom utrikesdepartementet, som handhar den på departementet

ankommande sociala verksamheten, f. n. arvs- och ersättningsbyrån,

förutsättes vara ordförande i nämnden. Såsom ledamöter i nämnden

föreslås ingå en representant för arbetsmarknadsstyrelsen med erfarenhet

från dess verksamhet som tillsynsmyndighet för erkända arbetslöshetskassor

samt en representant för sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa. Av de

tre suppleanterna bör representanten för arbetsmarknadsstyrelsen äga insikt

i arbetsförmedlingsfrågor och kassarepresentanten företräda maskinbefälets

arbetslöshetskassa.

Ekonomiskt bistånd från utrikesförvaltningen bedömes alltjämt såsom

erforderligt vid andra nödsituationer än arbetslöshet. För sjömän, som under

arbetslöshet icke uppehålla sig i centralhamn eller vilka avstängts från

understöd, kommer sådant bistånd att utgöra enda hjälpmöjligheten. Enligt

gällande bestämmelser skall i denna form lämnat bistånd i allmänhet

återbetalas. Kommittén har framhållit, att gjorda erfarenheter starkt tala

för att utrikesdepartementet lämnas möjlighet att när ömmande omständigheter

föreligga avskriva belopp som lämnats såsom ekonomiskt bistånd.

Vad angår kostnaderna för den föreslagna verksamheten har kommittén

anfört, att för såväl sjöfolkets som maskinbefälets erkända arbetslöshetskassa

avgifter och fondbelopp fastställts på grundval av arbetslöshetsberäkningar,

som även innefatta arbetslöshet utomlands. Någon höjning av avgifterna

till kassorna beräknas därför ej bli erforderlig. Ett bifall till kommitténs

förslag beräknas däremot medföra en ökning av statens kostnader

för bidrag till kassorna med ca 25 000 kronor. Till följd av bestämmelserna

om karenstid, behovsprövning in. in. uppskattas antalet understödsdagar per

år icke överstiga 20 000. I fråga om kostnaderna anför kommittén vidare.

Dagsumman kan antagas komma att fastställas till i genomsnitt 10 kronor.

Den samlade understödsutgivningen skulle sålunda komma att draga en

kostnad av 200 000 kronor per år. För lägst åttio % av understödsdagarna

torde vederbörande sjömän vara berättigade till understöd från sjöfolkets

erkända arbetslöshetskassa med ett belopp för dag av 0 kronor. Kassan

skulle sålunda ha att inleverera 90 000 kronor såsom ersättning för lämnade

förskott å kassaunderstöd. Av understödssumman 200 000 kronor utgår viss

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

del såsom utfyllnadsbelopp för vilket återbetalningsskyldighet föreligger.

Denna del kan antagas komina att uppgå till tjugo % av hela summan

eller 40 000 kronor. Hälften av detta belopp eller 20 000 kronor torde komma

att återbetalas. Den nettoutgift som skulle komma att stanna å statsverket

skulle för understödsverksamheten sålunda uppgå till 84 000 kronor.

Med hänsyn till att utgångspunkterna för dessa kostnadsberäkningar av uppenbara

skäl måste vara osäkra, torde emellertid försiktigheten bjuda, att

ett förslagsanslag å 100 000 kronor beräknas för arbetslöshetsunderstöd till

sjömän i utländsk hamn.

Utgives arbetslöshetsunderstöd, komma givetvis nettoutgifterna å anslaget

för gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda svenska medborgare

att sjunka. Vid en understödsverksamhet av ovan angiven omfattning torde

minskningen komma att uppgå till ett belopp av 25 000—50 000 kronor.

Kostnaderna för resebidrag in. in. till sjömän beräknas till 15 000 kronor.

I ersättning till arbetsförmedlingsombud i utlandet ha — då särskild befattningshavare

endast undantagsvis beräknas behöva anställas vid utlandsmyndighet

härför — beräknats 25 000 kronor samt till expenser för dessa 5 000

kronor. Slutligen ha i arvoden till understödsnämndens ledamöter och sekreterare

upptagits 5 000 kronor.

Understödsnämnden föreslås inrättad fr. o. in. den 1 juli 1950 medan verksamheten

i övrigt avses börja den 1 januari 1951.

Yttranden.

Över kommitténs betänkande ha yttranden avgivits av statskontoret, kommerskollegium,

socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen — som i ärendet

hört styrelsens arbetslöshetsförsäkringsdelegation -— socialvårdskommittén,

de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation och handelsflottans vällärdsråd.

Kommerskollegium har tillika överlämnat yttranden från Sveriges

redareförening, Sveriges segelfartygsförening, Sveriges fartygsbefälsförening,

svenska maskinbefälsförbundet, svenska stewartsföreningen, svenska

sjöfolksförbundet och sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa. Utlåtanden

ha vidare inhämtats från beskickningarna i Paris -—- som bifogat yttranden

från konsulaten i Marseille och Rouen — Sydney och Rio de Janeiro samt

från generalkonsulaten i Antwerpen, London, New York och San Francisco.

Vidtagandet av särskilda lujälpåtgärder för arbetslösa svenska

sjömän i utländsk hamn har tillstyrkts i samtliga remissvar. Kommerskollegium

understryker önskvärdheten av att svenskt sjöfolk vid arbetslöshet

i utländsk hamn kommer i åtnjutande av samma sociala förmåner som

tillförsäkras arbetslös person här i riket. Kommitténs förslag är enligt kollegiets

mening av betydelse för sjöfartsnäringen då möjligheten att utomlands

erhålla erforderlig svensk arbetskraft förbättras. Liknande synpunkter

ha anförts av arbetsmarknadsstyrelsen.

Förslaget om arbetsförmedling har icke föranlett annat yttrande,

än att arbetsmarknadsstyrelsen ansett det böra övervägas, om icke gemensam

skandinavisk arbetsförmedling kan komma till stånd i centralhamnarna.

Ordnad arbetsförmedlingsverksamhet är, anför styrelsen, en förutsättning

för den föreslagna understödsutbetalningen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

11

I fråga om understödsverksa in heten förordar statskontoret

ett mindre invecklat system och ifrågasätter, om icke hjälpen till oförsäkrade

borde utformas som ett dagunderstöd, motsvarande kontantunderstöd

å högsta dyrort i Sverige, vartill skulle komma ett särskilt utlandstillägg

med återbetalningsskyldighet. För försäkrade torde sådant

tillägg utgå med samma belopp utöver kassaunderstödet. Dagsumman för

kassamedlemmar skulle därvid komma att uppgå till högre belopp än för

oförsäkrade, vilket inte minst av psykologiska skäl vore att föredraga.

Även i vissa andra yttranden förordas enklare bestämmelser än de i betänkandet

föreslagna. Socialvårdskommittén, som betonar, att förslaget innebär

vissa avvikelser från vad som gäller för hjälpverksamheten för arbetslösa i

Sverige, finner det mera ändamålsenligt att införa en bestämmelse om återbetalning

av viss del, olika för kassamedlem och annan hjälpsökande, av

fastställd dagsumma, härigenom skulle den i betänkandet angivna uppdelningen

av dagsumman kunna undvikas. Två reservanter inom kommittén

(herrar Hagård och Birke) anse, att de framlagda förslagen skapa oklarhet

och i administrativt avseende onödig omgång. Arbetslöshetshjälp bör i stället

utgå i huvudsak enligt reglerna för de erkända arbetslöshetskassornas verksamhet.

Generalkonsulatet i London föreslår, att understödsutbetalarna få meddela

definitiva betalningsbeslut och den föreslagna understödsnämnden endast utföra

viss revision. Ytterligare förenkling skulle enligt generalkonsulatets mening

inträda om, i stället för det föreslagna understödssystemet, det nuvarande

systemet för ekonomiskt bistånd åt sjöfolk från utrikesförvaltningen uppmjukades

och byggdes ut. I så fall skulle i författning fastslås, att arbetslös

sjöman i vissa fall var berättigad att av beskickning och konsulat erhålla

arbetslöshetsunderstöd och resebidrag utan återbetalningsskyldighet. Kostnaderna

för personalökning och administration syntes därigenom bli lägre.

Socialstyrelsen har anfört bl. a. följande.

Principen bör vara den, att man garanterar en jämförlig minimistandard

åt oförvållat arbetslösa, vare sig de äro i Sverige eller i de föreslagna centralhamnarna.

Emellertid kan det enligt socialstyrelsens mening ej finnas tillräcklig

anledning att uppdela dagsumman så, att viss del av hjälpen skall

givas fattigvårds karaktär och vara förenad med återbetalningsskyldighet.

Styrelsen vill hl. a. peka på att fattigvård i Sverige utgives av primärkommun

och att det i förevarande förslag är staten som står som huvudman. Redan

detta skäl torde vara tillräckligt för att hjälpen ej bör givas fattigvårds karaktär.

Det väsentligaste motivet härför är emellertid, att den statsunderstödda

arbetslöshetshjälpen i Sverige är helt fristående från fattigvården och ej

förenad med återbetalningsskyldighet. Staten bör därför för medlemmar av

erkänd arbetslöshetskassa vidkännas kostnaden för fyllnadsbeloppet upp till

dagsumman och för övriga arbetslösa sjömän svara för hela dagsumman,

och någon återbetalningsskyldighet bör ej föreskrivas i någotdera fallet.

1 bestämmelserna bör uttryckligen angivas, alt hjälpen ej har fattigvårds karaktär.

Om man godkänner de synpunkter som socialstyrelsen här lagt på

frågan, saknas all anledning att annat än för kassemedlemmar utgå från

något visst belopp som utgives som arbetslöshetshjälp i Sverige eller att i vidare

mån spalta upp dagsumman än att arbetslöshetskassan skall enligt sedvanliga

regler svara för den medlemmen enligt kassans stadgar tillförsäkrade

daghjälpen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 145.

Vid bifall till vad socialstyrelsen nu anfört kunna de föreslagna bestämmelserna

förenklas i väsentliga hänseenden.

Arbetsmarknadsstyrelsen, styrelsens arbetslöshets försäkrings delegation

och arbetslöshetskassornas samorganisation anse, att dagsumman bör fastställas

till högre belopp för kassamedlemmar än för oförsäkrade arbetslösa.

I vissa yttranden förordas skärpta villkor för att sjöman skall vara understödsberättigad.

Sålunda bör det enligt statskontorets mening fordras, att

svensk sjöman under de senaste fyra åren varit anställd i sjöfart minst 10

månader. Generalkonsulatet i New York ifrågasätter, om icke viss tjänstgöringstid

å svenskt fartyg bör föreskrivas. Då sjömän vid avmönstring ofta

erhålla kontant semesterersättning, anser generalkonsulatet det vidare

böra övervägas om understöd skall få utgå innan semestertiden utlöpt.

Sveriges redareförening ifrågasätter nödvändigheten av att skapa ett särskilt

organ för kontroll av utbetalade understöd.

Särskild framställning av arbetsmarknadsstyrelsen.

Efter framställning från svenska sjöfolksförbundet och Sveriges redareförening,

som funnit den av förbundets ombudsman i Antwerpen bedrivna

förhyrningsverksamheten av principiella skäl olämplig, har ai-betsmarknadsstyrelsen

(skr. 10/6 1949) hemställt om bemyndigande att i Antwerpen

inrätta en till svenska generalkonsulatet knuten arbetsförmedling.

Föredraganden.

En svensk sjöman, som blir arbetslös i utländsk hamn (med undantag av

Narvik) är avstängd från möjligheten att ei-hålla understöd från erkänd arbetslöshetskassa.

Han kan icke heller erhålla kontantunderstöd enligt därom

gällande bestämmelser. I den mån han icke erhåller understöd från t. ex.

utländsk arbetslöshetskassa — vilket kan förekomma — har han icke annan

möjlighet till hjälp än de med återbetalningsskyldighet förenade understöd,

som lämnas genom uti-ikesförvaltningen. En sjöman är sålunda om han blir

arbetslös i utländsk hamn väsentligt sämre ställd än den som blir arbetslös

i hemlandet.

1946 års sjömanskommitté har nu lagt fram vissa förslag om arbetsförmedling

och understöd för sjöfolk vid aidxetslöshet i utländsk hamn i syfte

att nå en motsvarighet till vad som i dessa hänseenden gäller i Sverige.

Hjälpverksamheten föreslås koncentrerad till vissa större utländska hamnar

— kommittén har räknat med 12 sådana — där svenska sjömän i särskild

utsträckning uppehålla sig. I dessa hamnar, som skulle förklaras vara

centralhamnar, föreslås alltså arbetsförmedling och understödsutbetalning

äga rum.

I samtliga remissutlåtanden ha särskilda hjälpåtgärder vid arbetslöshet

för sjöfolk utomlands tillstyrkts. Även jag anser starka rättviseskäl tala för

att svenska sjömän utomlaixds i möjligaste mån komma i åtnjutande av

de förmåner, som utgå till svenskar i hemlandet och för vilka även sjömännen

beskattas. Efter samråd med ministern för utrikes ärendena har

jag därför ansett mig böra i detta sammanhang anmäla kommitténs förslag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj.ts proposition nr 145.

I tan särskild erfarenhet kan emellertid varken den lämpligaste organisationsformen

för denna verksamhet eller administrationskostnaderna härför

bedömas. Därför bör någon tids försöksverksamhet föregå ett slutligt

ståndpunktstagande till förslaget i dess helhet. Jag förordar därför för nästa

budgetår endast hjälpverksamhet i fråga om Antwerpcn och New York, där

behovet är särskilt framträdande. Av erfarenheten från denna försöksverksamhet

bör bero, på vad sätt hjälpverksamheten sedermera bör utvidgas.

Ifrågavarande försöksverksamhet bör taga sin början så tidigt som möjligt

efter ingången av nästa budgetår.

Rörande de av kommittén föreslagna närmare reglerna för hjälpverksamheten

anser jag mig f. n. böra anföra följande.

1 betänkandet har understrukits att det medel, som står till buds för motverkande

av arbetslöshet i utländsk hamn, är en efter de speciella förhållandena

lämpad arbetsförmedling. Jag delar kommitténs uppfattning, att staten

bör påtaga sig större ansvar för att en mera organiserad arbetsförmedling

kommer till stånd.

Jag övergår härefter till kommitténs förslag om understödsutbetalning. I

flera remissyttranden har kritik riktats mot att den för de sammanlagda understödsförmånerna

i varje centralhamn fastställda dagsumman avses utgå

med samma belopp till såväl medlemmar av arbetslöshetskassa som oförsäkrade

arbetslösa. Ehuru det väl kan synas önskvärt, att den som genom avgiftsbetalning

till en arbetslöshetskassa själv velat bidraga till sin försörjning

vid arbetslöshet erhåller större förmåner än andra arbetslösa i en nödsituation,

ha likväl enligt mitt förmenande bärande skäl förebringats för att

samma dagsumma fastställes. Det torde sålunda bl. a. icke sällan komma att

inträffa, att det vid understödsutbetalarens preliminära utbetalning icke

klart framgår, om den arbetslöses medlemskap i kassan alltjämt är gällande.

Genom att kassamedlemmar ålägges mindre återbetalningsskvldighet

torde fördelarna med en försäkring ändå framträda.

Mot kommitténs förslag i fråga om understöd har vidare erinrats, att detta

är alltför invecklat. Statskontoret har för sin del förordat ett slopande av

det särskilda utlandstillägget — vilket icke skulle behöva återbetalas — så att

dagsumman endast skulle bestå av bidrag motsvarande kontantunderstöd

samt utfyllnadsbelopp. Även om man i likhet med ämbetsverket därvid utgår

från kontantunderstödet i högsta dyrort, medför detta förslag enligt mitt

förmenande, att den hjälpsökande ålägges alltför stor återbetalningsskyldighet.

Syftet att låta svenska sjömän utomlands komma i åtnjutande av

samma förmåner som gälla i Sverige skulle därvid till en del förfelas. I socialstyrelsens

yttrande föreslås, att staten skall betala hela dagsumman för

oförsäkrade samt utfyllnadsbeloppet utöver kassaunderstödet för de arbetslösa.

som äro försäkrade. Jag har icke funnit styrelsens motivering härför

bärande. Bl. a. skulle fördelen av att tillhöra en arbetslöshetskassa i hög

grad reduceras. Den av kommittén förordade uppbyggnaden av dagsumman

medför en lämplig avvägning av den med återbetalningsskyldighet förenade

delen av understödet. Då uppdelningen av dagsumman vidare icke torde förorsaka

några mera betydande praktiska olägenheter, tillstyrker jag kommitténs

förslag även i denna del.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Vad i betänkandet i övrigt anförts i fråga om villkor för erhållande av

understöd, ordningen för utbetalning, bidrag till resekostnader in. in. anser

jag i stort sett böra godtagas.

De sjömän, som till följd av självförvållad arbetslöshet eller annan anledning

under viss tid utestängas från berörda understödsform, böra i vanlig

ordning kunna ansöka om ekonomiskt bistånd hos konsul.

Vad gäller organisationen av den föreslagna verksamheten förutsätter kommittén

inrättandet av en utrikesdepartementets understödsnämnd. Även

vid den begränsade verksamhet, varmed jag räknar under nästa budgetår,

torde den föreslagna nämnden erfordras. Ersättningarna till nämnden, vilka

kunna uppskattas till högst 2 000 kronor, torde få tills vidare bestridas

irån femte huvudtitelns kommittéanslag. Sekreterarhjälp åt nämnden torde

kunna tillhandahållas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Jag räknar med att verksamheten i Antwerpen skall i sin helhet skötas

av befattningshavare vid det där inrättade generalkonsulatet såsom tjänsteåliggande.

I New York torde arbetsförmedlingen liksom f. n. kunna handhas

av det där befintliga skandinaviska förmedlingskontoret. Utbetalningen av

understöd bör skötas av generalkonsulatets personal såsom tjänsteåliggande.

Särskilda medel för förstärkning av personalen vid konsulaten torde icke

behöva beräknas.

För understöd och resebidrag erforderliga medel torde böra utgå från det

under femte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till Kostnader för

arbetslöshetens bekämpande m. m. Av den i det föregående lämnade redogörelsen

för kommitténs beräkningar i fråga om medelsbehovet framgår, att

statsverkets nettoutgifter för understöd uppskattats till ca 100 000 kronor

per år, varjämte kostnaderna för resebidrag m. m. upptagits till 15 000 kronor.

Kommitténs beräkningar hänföra sig dock till tiden före devalveringen.

Då understödsverksamheten enligt vad jag i det föregående tillstyrkt under

nästa budgetår endast skall avse två hamnar torde medelsåtgången för detta

ändamål under budgetåret 1950/51 bli avsevärt lägre. En exakt beräkning

kan icke göras med hänsyn till bl. a. ovissheten rörande arbetslöshetens

omfattning under nästa budgetår. Till viss del torde kostnadsökningen

motsvaras av en minskning av utgifterna under tredje huvudtitelns anslag

till Gottgörelse av kostnader för sjölolk och nödställda svenska medborgare.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser

angående den föreslagna verksamheten.

Anslagsberäkningar.

Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. in.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

I sin skrivelse den 13 januari 1950 har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt

beräkningar av medelsbehovet under detta anslag för innevarande och

nästa budgetår.

I töljande tablå ha de i nämnda skrivelse lämnade viktigare uppgifterna

sammanställts.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 145.

15

Arbetsmarknadsstyrelsens

beräkning för budgetåret

1949/50 1950/51

Kronor Kronor

A. Utgifter

1. Beredskapsarbeten:

statliga ................................ 10 400 000 9 900 000

statskommunala ......................... 2 600 000 2 800 000

eftersläpande statsbidrag för statskommunala

arbeten ............................... 200 000 100 000

2. Färdigställningsarbeten m. m................. 400 000 400 000

3. Arkivarbets- och musikerhjälpverksamhet jämte

forskarstipendier ........................ 4 500 000 4 500 000

4. Kontantunderstödsverksamhet .............. 250 000 250 000

5. Administrationsbidrag till kommuner ........ 125 000 —

6. Resebidrag till hjälpsökande arbetslösa....... 10 000 10 000

7. Statliga steninköp .......................... 3 850 000 1 300 000

Summa utgifter 22 335 000 19 260 000

B. Inkomster

Intressentbidrag .............................. 800 000 800 000

Reservation från föregående budgetår .......... 535 000 —

Anvisat för budgetåret 1949/50 ................ 17 000 000

Erforderligt anslag ........................... 4 000 000 18 460 000

Summa inkomster 22 335 000 19 260 000

Arbetsmarknadsstyrelsen har upplyst, att vid ingången av innevarande

budgetår å anslaget fanns en reservation av ca 535 000 kronor. För budgetåret

har anvisats ett reservationsanslag av 17 000 000 kronor. Då styrelsen

beräknar, att 800 000 kronor skola inflyta under budgetåret i form av s. k.

intressentbidrag och alltså tillgodoföras anslaget, antagas ca (535 000 +

17 000 000 + 800 000) 18 335 000 kronor bli disponibla under anslaget.

Arbetsmarknadsstyrelsen har anfört, att medelsåtgå ng en under

innevarande budgetår ännu icke kan med tillförlitlighet beräknas.

Under sistlidna sommar höll sig antalet hjälpsökande vid omkring 1 500 och

utgjorde den 30 november 3 396. Intill den 1 januari 1950 ha under budgetåret

förbrukats i avrundat belopp 8 128 000 kronor. De totala kostnaderna

under budgetåret äro dock väsentligen beroende av hur hjälpbehovet utvecklar

sig under senvintern och vårmånaderna, då antalet hjälpsökande arbetslösa

brukar vara flera gånger större än under sommaren. Med den utveckling

som man synes ha att räkna med på arbetsmarknaden under första halvåret

1950, bör man enligt styrelsens mening utgå från att antalet hjälpsökande

skall bli minst detsamma och troligen något större än under första

halvåret föregående år.

Rörande kostnaderna för beredskapsarbeten under innevarande budgetår

har styrelsen anfört i huvudsak följande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

I sill skrivelse den 14 januari 1949 — som i huvudsak ligger till grund

för propositionen nr 116 till 1949 års riksdag — uppskattade styrelsen antalet

dagsverken vid beredskapsarbeten under "budgetåret 1949/50 till 310 000.

Antalet dagsverken under perioden 1 januari—31 oktober 1949 har emellertid

uppgått till ca 279 000, vilket för helt år motsvarar ungefär 335 000. Med

hänsyn till det under de senaste månaderna uppkomna ökade hjälpbehovet

i norrlandslänen synes försiktigheten bjuda, att man räknar med ett behov

av minst 350 000 dagsverken för budgetåret 1949/50.

I sin nämnda skrivelse anmälde styrelsen, att den i anslutning till ett uttalande

av departementschefen i propositionen 1948: 249 på olika sätt sökt

åstadkomma en förskjutning av beredskapsarbetena mot den statskommunala

arbetsformen men att möjligheterna härtill begränsades av att särskilt

mindre kommuner oftast saknade erforderlig teknisk organisation för att

kunna bedriva arbeten i egen regi. I propositionen 1949: 116 underströk departementschefen

(s. 46) önskvärdheten av att övergången från statliga till

statskommunala arbeten fullföljdes i den utsträckning som visade sig möjlig.

Styrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att styrelsen givetvis alltjämt

i möjligaste mån eftersträvar, att kommunerna utföra beredskapsarbeten

i egen regi. En hel del kommuner ha också övergått till statskommunal

arbetsform. Andra kommuner åter kunna ej göra detta på grund av sin litenhet

eller brist på tekniska resurser. Antalet i statskommunala arbeten sysselsatta

utgjorde budgetåret 1948/49 27 % av hela antalet beredskapsarbetare

men torde med hänsyn till de nu berörda åtgärderna för budgetåret 1949/50

kunna uppskattas till 30 %, vilket alltså motsvarar 105 000 av totalt 350 000

dagsverken. — Liksom i sin skrivelse den 14 januari 1949 uppskattar styrelsen

statens procentuella andel i kostnaderna för statskommunala arbeten

till 50.

Med utgångspunkt från angivna tal beräknar styrelsen nu medelsförbrukningcn

under innevarande budgetår för statliga beredskapsarbeten til!

10 400 000 kronor och för statskommunala beredskapsarbeten till 2 600 000

kronor. Liksom i nämnda skrivelse uppskattar styrelsen utgifterna för

eftersläpande statsbidrag för statskommunala beredskapsarbeten till 200 000

kronor.

Kostnaderna för färdigställningsarbeten m. m. uppskattas oförändrat till

400 000 kronor.

I fråga om kostnaderna för arkivarbeten och musikerhjälp under innevarande

budgetår har styrelsen anfört i huvudsak följande.

I förutberörda framställning uppskattade styrelsen medelsbehovet för

nämnda verksamhet till 3 276 000 kronor för arkivarbetslöner, till 304 200

kronor för musikerhjälpslöner, till 345 000 kronor för forskarstipendier och

till 210 000 kronor för arbetsledning, materiel m. in. eller tillhopa till i runt

tal 4 000 000 kronor. I dessa beräkningar hade styrelsen utgått från ett årsantal

arkivarbetare av 700.

Den 1 december 1948 utgjorde antalet till arkivarbete hänvisade personer

694 men har sedermera undergått en viss ökning och uppgick den 1 december

1949 till 794. Då antalet utlänningar varit tämligen konstant, faller ökningen

på i denna hjälpform placerade svenska arbetslösa, ökningen sammanhänger

främst med att importregleringen medfört, att åtskilliga försäljare

och andra inom importbranscherna anställda personer avskedats. I

den mån dessa utgjorts av äldre personer och sådana med bristfällig kommersiell

utbildning, ha de haft svårt att få sin utkomst i den öppna marknaden.

Även avvecklingen av krisorganen har medfört, att en del av dessas

mer svårplacerade personal måst beredas arkivarbete.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

Man torde på grund av arkivarbetarnas jämförelsevis höga ålder (medelåldern

är 61 år för svenskar och 56 för utlänningar) icke kunna räkna med

någon mera betydande avgång till arbete i den öppna marknaden. Antalet

årsarbetare synes därför numera böra uppskattas till lägst 775 under budgetåret

1949/oO, vilket motsvarar en kostnad av ,3 627 000 kronor. Även

kostnaderna för arbetsledning, materiel in. in. böra i anledning härav justeras

uppåt och nu beräknas till 240 000 kronor, medan kostnaderna för musikerhjälp

och forskarstipendier kunna uppskattas till förut beräknade be
lopp.

1 otalt böra alltsa utgifterna för arkivarbets- och musikerhjälpverksamheten

under budgetåret 1949/50 uppskattas till (3 627 000 4- 304 200 +

345 000 -j- 240 000) 4 516 200 kronor eller i runt tal 4 500 000 kronor.

Liksom i framställningen den 14 januari 1949 beräknar styrelsen för innevarande

budgetår 250 000 kronor för kontantunderstödsverksamhet,

125 000 kronor för administrationsbidrcig till kommuner samt 10 000 kronor

för resebidrag till hjälpsökande arbetslösa.

Beträffande kostnaderna under budgetåret 1949/50 för statliga stenbestållningar

har styrelsen anfört, att dessa under liden 1 juli—31 oktober

1949 på grund av minskade exportmöjligheter uppgått till 1 282 838 kronor

eller nästan hälften av det för ändamålet avsedda beloppet, 2 600 000 kronor.

Skulle inköp av gatsten komma att ske i samma omfattning under

återstoden av budgetåret — varmed man enligt styrelsens mening försiktigtvis

bör räkna — erfordras för gatstensinköp totalt ca 3 850 000 kronor.

De sammanlagda utgifterna under anslaget för budgetåret 1949/50 uppskattas

sålunda numera av styrelsen till 22 335 000 kronor. Då endast

18 335 000 kronor kunna beräknas bli tillgängliga under anslaget, uppkommer,

anför styrelsen, ett behov av tilläggsanslag av 4 000 000 kronor. Med

hänsyn till osäkerheten i beräkningarna ansåg sig styrelsen dock icke i

nämnda sammanhang böra hemställa om sådant anslag.

Arbetsmarknadsstyrelsen har härefter framlagt beräkningar rörande in edelsbehovet

för budgetåret 1950 / 51. Inledningsvis anför styi

elsen, att det f. n. förefaller sannolikt att en oförändrad hög sysselsättning

kommer att råda inom flertalet näringsgrenar under år 1950. Med utgångspunkt

härifrån och i brist på närmare hallpunkter har styrelsen ansett sig

böra utgå från att hjälpbehovet under nästa budgetår kommer att bli i stort

sett oförändrat.

I anslutning till det nu anförda uppskattar styrelsen antalet dagsverken

vid beredskapsarbeten under nästa budgetår till 350 000. Styrelsen, som

uppskattar statens procentuella andel i kostnaderna för statskommunala

arbeten till 50, ämnar försöka åstadkomma en fortsatt överföring av beredskapsarbetena

till kommunal regi och anser sig kunna beräkna antalet

dagsverken i sistnämnda arbeten till 33 % av hela antalet, d. v. s. till cirka

1 15 000. Detta innebär en ökning med 10 000 jämfört med beräkningen för

innevarande budgetår. Medelsförbrukningen beräknas med utgångspunkt

härifrån till 9 900 000 kronor för statliga och till 2 800 000 kronor för statskommunala

beredskapsarbeten.

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 145.

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Eftersläpningen av rekvisitioner och utbetalningar av statsbidrag till statskommunala

arbeten beräknas komma att minska, varför ett belopp av

100 000 kronor anses till fyllest för bestridande av dessa utgifter.

Liksom för budgetåret 1949/50 uppskattar styrelsen kostnaderna för färdigställningsarbeten

in. m. till 400 000 kronor, av vilket belopp 60 000 kronor

avse utgifter för hyror och förrådsvakter vid tillfälligt nedlagda beredskapsarbeten

samt för ledningspersonal i disponibilitet.

Styrelsen uppskattar medelsbehovet för arkivarbets- och musikerhjälpsverksamheten

till samma belopp som för innevarande budgetår, d. v. s. till

sammanlagt i runt tal 4 500 000 kronor. Styrelsen har härvid bl. a. räknat

med oförändrat 50 forskarstipendier om 575 kronor för månad.

Vad härefter angår kontantunderstödsverksamhet och resebidrag till

hjälpsökande arbetslösa beräknar styrelsen utgifterna till oförändrat 250 000

resp. 10 000 kronor.

Enär arbetslöshetsnämnds administrationskostnader numera ej må inräknas

i de kostnader, å vilka årskostnadsbidrag beräknas, upptagas icke några

medel för ifrågavarande ändamål.

Beträffande slutligen de statliga steninköpen har styrelsen erinrat, att

1946 års stenindustriutredning i sitt betänkande med förslag till vissa åtgärder

till rationalisering av gat- och kantstensindustrien (SOU 1949: 44)

föreslagit, att kostnaderna för upphandling av gatsten för väg- och vattenbyggnadsverkets

behov skola överföras till sjätte huvudtiteln. Då emellertid

anslagen för budgetåret 1950/51 komma att utnyttjas för inköp av sten

först fr. o. in. kalenderåret 1951, skulle även vid genomförande av nämnda

förslag krävas statliga stenbeställningar i nu gällande ordning för andra

halvåret 1950. Styrelsen anser, att ett belopp om hälften av för ändamålet

under budgetåret 1949/50 upptagna 2 600 000 kronor eller 1 300 000 kronor

böra vara till fyllest under förutsättning att en något ökad export av sten,

såsom stenindustriutredningen förutsatt, kommer till stånd.

Styrelsen beräknar sålunda utgifterna under budgetåret 1950/51 till sammanlagt

19 260 000 kronor. I intressentbidrag beräknas inflyta samma belopp

som antagits för innevarande budgetår eller 800 000 kronor. Medelsbchovet

för budgetåret 1950/51 beräknas sålunda av styrelsen till (19 260 000

— 800 000) 18 460 000 kronor, vilket belopp föreslås avrundat till 18 500 000

kronor.

I skrivelse den 17 februari 1950 har arbetsmarknadsstyrelsen sedermera

anfört, att styrelsen icke med ledning av erfarenheterna under tiden sedan

framställningen den 13 januari 1950 ingavs funnit anledning frångå de i

sistnämnda skrivelse gjorda beräkningarna. Styrelsen har därför hemställt,

att å tilläggsstat för innevarande budgetår måtte anvisas 4 000 000 kronor

under ifrågavarande anslag.

Yttrande.

Statskontoret har icke blivit övertygat om behovet under budgetåret

1950/51 av statliga beredskapsarbeten samt arkivarbets- och musikerhjälps
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

19

verksamhet i den omfattning som av arbetsmarknadsstyrelsen beräknats

och kan därför icke tillstyrka större medelsanvisning för ändamålen än

med de belopp, vartill styrelsen uppskattat kostnaderna i anslagsäskandena

för innevarande budgetår, eller 9 200 000 resp. 4 000 000 kronor.

Föredraganden.

Kostnaderna under ifrågavarande anslag beräknas numera för innevarande

budgetår uppgå till avsevärt högre belopp än som tidigare antagits.

Kostnadsökningen faller på beredskapsarbetena, arkivarbets- och musikerhjälpsverksamheten

samt de statliga steninköpen. De högre kostnaderna för

beredskapsarbeten bero dels på att dylika arbeten måst tillgripas i större

utsträckning än under det föregående budgetåret och dels på att den förskjutning

från den statliga till den statskommunala formen, som eftersträvats

under de senaste budgetåren, icke kunnat genomföras i avsedd omfattning.

Ökningen av kostnaderna för arkivarbeten och musikerhjälp betingas

främst av att antalet hänvisningar till sådant arbete måst ökas något.

Slutligen ha kostnaderna för inköp av gatsten stegrats på grund av minskad

export. Enligt vad jag inhämtat sjönk exporten av gat- och kantsten från

ca 70 000 ton under år 1948 till ca 32 000 ton under år 1949. Den minskade

exporten har medfört, att stenföretagen i större utsträckning än tidigare

utnyttjat de stående statliga beställningarna. Syftet med dessa är att säkerställa

sysselsättning för de stenarbetare, som av sociala skäl ansetts

icke böra hänvisas att övergå till annat yrke. Den av regleringen omfattade

gatstensindustrins arbetarstam utgjorde under år 1949 ca 900 man, varav

endast ca 150 man utgjorde fullgod arbetskraft.

Jag anser mig böra godtaga arbetsmarknadsstyrelsens beräkning av rnedelsbehovet

för innevarande budgetår och tillstyrker därför, att för budgetåret

anvisas ett tilläggsanslag med det av styrelsen föreslagna beloppet

4 000 000 kronor.

Vad angår styrelsens beräkning av medelsbehovet för budgetåret 1950/51

har jag icke något att erinra annat än i fråga om kostnaderna för de statliga

steninköpen. Styrelsen har utgått ifrån att kostnaderna för statens gatstensinköp

för tiden fr. o. in. den 1 januari 1951 i enlighet med förslag av

1946 års stenindustriutredning (SOU 1949:44) skola överföras på anslagunder

sjätte huvudtiteln. Utredningens förslag, som avser en betydande omläggning

av det statliga stödet åt stenindustrien, kommer emellertid enligt

vad jag inhämtat av chefen för handelsdepartementet icke att föranleda förslag

om proposition till årets riksdag. Då en överflyttning av kostnaderna

för steninköpen till sjätte huvudtiteln under sådana förhållanden icke ansetts

påkallad, torde medel för steninköp under hela nästa budgetår böra

beräknas under nu ifrågavarande anslag. Detta bör därför ökas med

ett belopp av 1 300 000 kronor i förhållande till arbetsmarknadsstyrelsens

förslag.

I detta sammanhang torde jag få erinra, att den vid flera tillfällen behandlade

frågan om dyrortsgraderingen av kontantunderstöden till arbets
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

lösa tidigare gjorts beroende av en förbättring av statens bidrag till de erkända

arbetslöshetskassorna (prop. 1949: 116, s. 10—14; statsutsk. uti.

1949:137; rd. skr. 1949:261). Fortfarande kan någon sådan förbättring

icke komma till stånd. Med hänsyn härtill torde kontantunderstödens nu

gällande dyrortsgradering få bestå även under nästa budgetår.

Vid behandlingen i det föregående av spörsmålet om åtgärder i anledning

av sjöfolks arbetslöshet i utländsk hamn har jag förordat, att de på''

staten fallande kostnaderna för den föreslagna understödsverksamheten

skola bestridas från nu ifrågavarande anslag. Vissa kostnader härför kunna

beräknas uppkomma redan under nästa budgetår. Någon uppräkning av

anslaget bör dock icke äga rum av denna anledning.

Jag föreslår sålunda, att anslaget för nästa budgetår upptages till

(18 500 000 + 1 300 000) 19 800 000 kronor.

Kostnader för överflyttning av arbetskraft.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

I sin skrivelse den 13 januari 1950 har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt

beräkningar av medelsbehovet under detta anslag för innevarande och

nästkommande budgetår. Huvudposterna framgå av följande tablå.

Styrelsens beräkning

för budgetåret

1949/50 1950/51

Kronor Kronor

A. Reservation vid budgetårets ingång ........ 9 684 000 7 717 000

B. Utgifter

1. Jordbrukets förseende med arbetskraft . . 395 000 307 000

2. Skogsbrukets förseende med arbetskraft . . 60 000

3. Arbetsvärd åt partiellt arbetsföra........ 430 000 1 530 000

4. Kollektivt överförd utländsk arbetskraft . . 87 000 35 000''

5. Omskolningskurser för viss friställd arbets
kraft

................................ 50 000 100 000

6. Bidrag till arbetstagares resor .......... 750 000 750 000

7. Arbetsblockorganisationen .............. 25 000 200 000

8. Övriga ändamål........................ 170 000 170 000

Summa under B. 1 967 000 3 092 000

C. Reservation vid budgetårets utgång ........ 7 717 000 4 625 000

''Anmärkning: Ytterligare kunna tillkomma 1) för kollektiva hushåll vid betskötsel och betupptagning

1&0 000 kronor, 2) för utbildning och uppehälle åt 100 utländska läkare 75000

kronor.

I fråga om den beräknade medelsåtgången under innevarande

budgetår har arbetsmarknadsstyrelsen anfört i huvudsak följande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

Kostnaderna iör jordbrukets förseende med arbetskraft under budgetåret

1949/50 beräknades i styrelsens framställning den 14 januari 1949 till

260 000 kronor (prop. 1949: 116, s. 47 ff.). Härvid utgick styrelsen från att

statsbidrag icke skulle utgå för täckande av kostnaderna för arvoden till

husmödrar och biträdande lägerledare vid under sommaren 1949 anordnade

jordbruksläger för utländska studenter. Sedermera medgav emellertid

Kungl. Maj :t, att 10 000 kronor finge tagas i anspråk för ändamålet. Vidare

förutsatte styrelsen, att statsbidrag icke skulle utgå till anordnande av

kollektiva hushåll för arbetskraft, som sysslar med betskötsel och betupptagning.

Med hänsyn till utfallet av förhandlingarna rörande de allmänna

villkoren lör betodlingen har emellertid sådant bidrag beviljats. Kostnaderna

beräknas uppgå till 125 000 kronor. Då medelsåtgången i övrigt torde komma

att motsvara styrelsens tidigare uppskattningar, beräknar styrelsen för

jordbrukets del under innevarande budgetår en medelsförbrukning av tillhopa

395 000 kronor.

För arbetsvärd åt partiellt arbetsföra m. in. uppskattar styrelsen kostnaderna

till i runt tai 430 000 kronor.

Vid omskolningskurser för friställd arbetskraft bestridas kostnaderna för

hyres- och resebidrag från nu ifrågavarande anslag, medan övriga kurskostnader

utbetalas från anslag under åttonde huvudtiteln (prop. 1949: 116, s.

31 ff.). Styrelsen anför härom.

Denna kursverksamhet, som främst är avsedd för friställda byggnadsoch

anläggningsarbetare, har hittills icke nått någon större omfattning,

emedan den kunde påbörjas först våren 1949; från byggnadsfacken friställes

ju knappast någon arbetskraft under sommarhalvåret med då rådande

högsäsong inom byggnadsindustrien. Av kursdeltagarna ha hittills

endast ett mindre antal varit familjeförsörjare, varför utgifterna för

hyresbidrag uppgått till förhållandevis små belopp. För hela budgetåret räknar

styrelsen med ett medelsbeliov av 50 000 kronor för hyresbidrag till deltagare

i här avsedda omskolningskurser.

Kostnaderna för bidrag till arbetstagares resor uppskattas till 750 000

kronor mot i framställningen den 14 januari 1949 beräknade 1 500 000

kronor.

Till kostnader för att törse skogsbruket med arbetskraft, för kollektivt överförd

utländsk arbetskraft samt för arbetsblockorganisationen beräknas

samma belopp som upptagits i framställningen den 14 januari 1949 eller

resp. 60 000, 87 000 och 25 000 kronor.

Rörande de övriga ändamål, för vilka kostnader bestridas från detta anslag,

har styrelsen anfört i huvudsak följande.

Kostnaderna för instruktionskurser för hemassistenter uppskattas till

75 000 kronor. För utbildning av kvinnliga lastbilsförare, vilka i händelse

av förstärkt försvarsberedskap eller krig skola stå till den civila transporttjänstens

förfogande har 11 000 kronor ställts till centralförbundets för betälsutbildning

förfogande. Utgifterna i samband med upplysningsverksamhet

vid rekryteringen av fast anställt manskap vid försvaret uppskattas till

4 000 kronor.

De kostnader som statskontoret har att bestrida för arvoden m. in. till

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Mcij.ts proposition nr 145.

vissa ledamöter i och viss kanslipersonal hos byggnadsberedningen synas

komma att belasta anslaget med ca 80 000 kronor.

Vad därefter angår medelsbehovet för budgetåret 1950/51

har styrelsen framhållit, att den fortskridande mekaniseringen inom jordbruket

minskat behovet av årsanställd personal men samtidigt medfört en

forcering av vårbruket och skördearbetet. Härigenom har behovet av tillfällig

arbetskraft under sommarhalvåret blivit ännu mera utpräglat än tidigare.

Av denna anledning och med hänsyn till den allmänna bristen på arbetskraft

inom jordbruket böra i stort sett motsvarande åtgärder som under

innevarande budgetår vidtagas för att tillföra jordbruket tillfällig arbetskraft

under högsäsongen.

Särskilda jordbruksläger för utländska studenter böra enligt styrelsens

mening icke längre anordnas. Utländsk ungdom bör i stället hänvisas till

deltagande i de vanliga jordbrukslägren och där erhålla samma förmåner

som svenska lägerdeltagare. Styrelsen bör dock liksom hittills svara för

kostnaderna för vissa läkarundersökningar vid deltagarnas ankomst till

Sverige. Styrelsen fortsätter.

Enär en ökning av för betodling avsedd areal torde vara att emotse samt

behovet av tillfällig arbetskraft här är synnerligen markant, böra jordbuksläger

anordnas i något vidgad omfattning. För nästa budgetår avses 250 000

kronor för ändamålet.

Kostnaderna för slitage å baracker för jordbrukar daghem uppskattar styrelsen

till 30 000 kronor.

För praktikläger i lanthushåll beräknas 22 000 kronor. Denna verksamhet

är avsedd att bedrivas i samarbete med lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen

men torde senare böra helt övertagas av lantbruksstyrelsen.

Till kurser för ledare i jordbruksläger bör ett belopp om 5 000 kronor

upptagas.

Frågan, huruvida bidrag till anordnande av kollektiva hushåll för arbetskraft,

som sysslar med betskötsel och betupptagning bör utgå även under

budgetåret 1950/51, torde få bli beroende av i vad mån jordbruket skall

erhålla samma stöd som under detta budgetår. Därest så blir fallet, bör

bidraget, med hänsyn till väntad ökning av arealen för betodling, uppskattas

till 150 000 kronor.

Såvitt styrelsen nu kan bedöma synas särskilda åtgärder för att förse

skogsbruket med arbetskraft icke erforderliga under nästkommande budgetår.

Åtgärderna för partiellt arbetsföra bli beroende av det förslag, som Kungl.

Maj :t avser förelägga riksdagen i denna fråga. Under förutsättning av en

fortsatt successiv utbyggnad av arbetsvärden beräknar styrelsen för hithörande

verksamhet tillhopa 1 530 000 kronor.

I fråga om den kollektivt överförda utländska arbetskraften beräknas

kostnaderna för barnbidrag till 10 000 kronor samt för mödrahjälp — om

icke sådan i vanlig ordning kommer att tillerkännas även utländska mödrar

som äro mantalsskrivna i riket -— till 15 000 kronor. Därest från ifrågavarande

anslag skulle bestridas kostnaderna för till Sverige överförda utländ
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 74-5.

23

ska läkares uppehälle oeh utbildning under den månad, som avses för deras

orientering rörande svensk läkarvård, anser styrelsen att för varje läkare

bör beräknas ett belopp av 750 kronor eller för 100 läkare 75 000 kronor.

Omskolningskurserna för friställd arbetskraft avses utvidgade till att omfatta

även skogsarbetare in. fl. yrkeskategorier. För ändamålet beräknas

100 000 kronor. Utgifterna för bidrag till arbetstagares resor uppskattas till

oförändrat 750 000 kronor.

I fråga om arbetsblockorganisationen anför styrelsen, att riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och

livsmedelskommissionen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställt, att organisationen

skall bibehålies. Ett belopp av 200 000 kronor bör i enlighet med

det i sistnämnda skrivelse framlagda förslaget uppföras under detta anslag.

Styrelsen anför, alt styrelsen avser att komplettera kursverksamheten för

hemassistenter med kurser, som skola anordnas i samråd med överstyrelsen

för yrkesutbildning och Svenska röda korset för utbildning av s. k. hemsamariter.

Därest denna senare kursverksamhet skulle slå väl ut, kan en avlastning

äga rum från sjukhusen av sådana personer, för vilka sjukhusvistelse

icke är nödvändig, därest sakkunnig vård kan beredas i hemmet. Den

del av kostnaderna, som belöper på utbildningen i olycksfalls- och hemsjukvård,

kommer att bekostas av Röda korset samt den del, som avser utbildning

i hemvård och matlagning, av arbetsmarknadsstyrelsen. Oaktat utbildningen

av hemassistenter sålunda kommer att utvidgas, beräknas ett oförändrat

medelsbehov av 75 000 kronor.

För utbildning av kvinnliga lastbilsförare samt för upplysningsverksamhet

vid rekrytering av fast anställt manskap vid försvaret beräknas oförändrat

11 000 resp. 4 000 kronor. För vissa kostnader för byggnadsberedningen

upptagas likaledes oförändrat 80 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår har sålunda av styrelsen

upptagits till 3 092 000 kronor eller — om vissa kostnader för kollektiva

hushåll vid betskötsel och för 100 utländska (österrikiska) läkare medräknas

— till 3 317 000 kronor. Då reservationen vid utgången av innevarande

budgetår beräknas till 7 717 000 kronor, föreslår styrelsen, att anslaget

för budgetåret 1950/51 uppföres med allenast ett formellt belopp av

100 kronor.

Styrelsen understryker emellertid, att vissa kostnader under anslaget äro

synnerligen svåra att på förhand uppskatta och vid en ändring i arbetsmarknadsläget

kunna uppgå till betydligt större belopp än man i förväg räknat

med. Förändringar i arbetsmarknadsläget kunna också föranleda andra arbetsmarknadsreglerande

åtgärder än de av styrelsen berörda, vilka åtgärder

böra bekostas från ifrågavarande anslag. Styrelsen framhåller slutligen, att

även andra än rent arbetsmarknadspolitiska skäl kunna tänkas motivera

åtgärder i skilda hänseenden, som äro av den natur, att kostnaderna därför

skäligen böra bestridas från anslaget. Med hänsyn härtill utgår styrelsen från

att de medel, som vid olika tidpunkter finnas disponibla å anslaget, av

Kungl. Maj:t skola kunna ställas till styrelsens förfogande för bestridande

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr låö.

av uppkommande ytterligare kostnader för de ändamål, vilka upptagits i det

föregående, liksom för andra hithörande åtgärder, vilka icke nu kunna förutses.

Yttrande.

Statskontoret ifrågasätter, huruvida kostnaderna för utbildning i hemvård

och matlagning av s. k. hemsamariter böra bestridas från ifrågavarande anslag.

Utredning angående arbetsblockorganisationen.

Jämlikt kungörelsen den 18 juli 1942, nr 639, angående organisation av

arbetsblock inom jordbruket skall inom rikets jordbruksnäring finnas upprättad

en arbetsblockorganisation med syfte att i ett krisläge utnyttja vad

som för jordbruksnäringen finnes tillgängligt av arbetskraft, dragare och

maskinell utrustning på sådant sätt, att bästa möjliga produktionsresultat

erhålles. Den centrala ledningen utövas av en riksblockmyndighet, i vilken

ingå representanter för arbetsmarknadsstyrelsen och livsmedelskommissionen.

I varje län finnes eu länsblockmyndighet. Länen uppdelas i överblock

— i regel ett för varje kommun — vilkas verksamhet ledes av en överblockledare.

Ett lämpligt antal brukningsdelar inom överblocket skall under ledning

av en blockledare utgöra ett arbetsblock. Organisationens huvudsakliga

arbetsuppgifter ha varit upprättande och årlig revision av mobiliseringsplaner

för varje block — med uppgifter om tillgänglig arbetskraft samt

antalet disponibla dragare och maskiner — handläggning av ärenden rörande

mobiliseringsuppskov och uppgiftskort för värnpliktiga jordbrukare,

förande av register över reservarbetskraft till jordbruket samt medverkan

vid uttagning'' av häster och traktorer för krigsmaktens behov. Härjämte

ha de lokala funktionärerna i viss utsträckning anlitats för skördeuppskattning,

utplacering av militär skördehjälp, arealinventering m. in.

Med skrivelse den 14 januari 1950 har riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

efter samråd med chefen för försvarsstaben, arbetsmarknadsstyrelsen

och livsmedelskommissionen, med tillstyrkan överlämnat en

av särskilda utredningsmän från riksnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen

och livsmedelskommissionen upprättad promemoria angående det framtida

behovet av en arbetsblockorganisation. Utredningsmännen ha förordat, att

organisationen efter vissa ändringar bibehålies med i stort sett oförändrade

uppgifter. De viktigaste ändringar som föreslås äro följande. Riksblockoch

länsblockmyndigheternas uppgifter skola övertagas av arbetsmarknadsstyrelsen

resp. länsarbetsnämnderna. Särskilda kostnader härför beräknas

icke. Antalet överhlockledare skall i anslutning till den nya kommunindelningen

minskas från ca 2 450 till ca 1 225. Arvodena till överblockledarna

ha hittills fastställts av vederbörande kommunala myndigheter; sådant arvode

har inräknats i de kostnader, å vilka statsbidrag utgår enligt kungörelsen

den 12 december 1941, nr 936, om statsbidrag till kristidsnämndernas

verksamhet. Enligt förslaget skola överblockledarna erhålla visst ar
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungi. Maj:ts proposition nr 145.

vode av statsmedel. Kostnaderna härför uppskattas till ca 200 000 kronor

för år.

Yttranden över promemorian ha inhämtats från statskontoret, civilförsvarsstijrelsen,

lantbruksstijrelsen, samtliga länsstyrelser — av vilka några

hört vederbörande hushållningssällskap — Sveriges lantbrnksförbnnd och

riksförbundet landsbygdens folk. Ett bibehållande av en särskild blockorganisation

i fredstid har tillstyrkts av samtliga myndigheter och organisationer

utom statskontoret, länsstyrelsen i Örebro län samt två hushållningssällskap.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser, att den verksamhet

som ankommer på överblockledarna i fredstid kan utföras genom hushållningsgillena

inom hushållningssällskapen.

Föredraganden.

Vad till en början angår arbetsblockorganisationen torde jag få erinra,

att 1949 års riksdag ifrågasatt huruvida icke denna organisation bör kunna

avvecklas (statsutsk. uti. nr 137; rd. skr. nr 261). Nu föreligger tvärtom

förslag att organisationen skall bestå även under fredstid. Detta förslag har

tillstyrkts i de flesta yttrandena. Jag är för min del icke f. n. beredd att

förorda bifall till förslaget. Det bör enligt min uppfattning undersökas, huruvida

icke organisationens uppgifter under fredstid kunna nedläggas eller

överföras till andra organ. Då utformningen av arbetsförmedlingens ombudsorganisation

torde kunna påverkas av huruvida en arbetsblockorganisation

finnes eller icke synes det lämpligt, att åt de utredningsmän, som tillkallats

för översyn av arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga arbetsförmedlingen,

uppdrages att även pröva frågan om arbetsblockorganisationens

fortbestånd. Förslag i ämnet torde böra föreläggas nästa års riksdag.

I avbidan på ställningstagande i frågan böra några större förändringar

i organisationen icke vidtagas. Möjligheterna att begränsa organisationens

verksamhet och främst att minska överblockledarnas arbetsuppgifter undei

nästa budgetår böra dock undersökas i särskild ordning. Det torde böra

ankomma på Kungl. Maj:t att fatta beslut härom. Särskilda medel för arbetsblockorganisationen

böra icke för nästa budgetår beräknas under anslaget

till Kostnader för överflyttning av arbetskraft.

Jag har icke något att erinra mot vad arbetsmarknadsstyrelsen i övrigt

anfört angående åtgärder för att förse jordbruket med arbetskraft. Jag delar

sålunda styrelsens uppfattning att de särskilda jordbrukslägren lör utländska

studenter böra upphöra. Frågan om bidrag till anordnande av kollektiva

hushåll för arbetskraft, som sysslar med betskötsel och betupptagning,

bör prövas med hänsynstagande till förhandlingarna rörande de allmänna

villkoren för betodlingen.

Medelsbehovet till åtgärder för partiellt arbetsföra har behandlats i särskild

proposition den 17 februari 1950 angående vissa åtgärder för arbetsvärd

åt partiellt arbetsföra. Härvid har det sammanlagda medelsbehovet

för ändamålet under nu ifrågavarande anslag för nästa budgetår uppskatlats

til! ca 980 000 kronor.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Med anledning av vad arbetsmarknadsstyrelsen anfört rörande kostnader

för den kollektivt överförda utländska arbetskraften torde jag få erinra, att

Kungl. Maj :t i proposition den 17 februari 1950 föreslagit att mödrahjälp

skall kunna beviljas utländsk kvinna på samma villkor som gälla för svenska

medborgare.

Statskontoret har ifrågasatt, huruvida kostnader för utbildning av s. k.

hemsamariter böra bestridas från förevarande anslag. Enligt min mening

innebära de av arbetsmarknadsstyrelsen planerade kurserna en värdefull

försöksverksamhet. Jag har icke nagot att invända mot att de av7 stvrelsen

angivna kostnaderna bestridas från anslaget.

.lag har icke i övrigt något att erinra mot vad arbetsmarknadsstyrelsen

anfört rörande nu ifrågavarande anslag. Med hänsyn till den fortfarande

betydande reservationen å anslaget bör detta såsom styrelsen föreslagit

upptagas endast med ett formellt belopp av 100 kronor.

Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsrerksainhet.

Gällande bestämmelser.

I riksstaten för innevarande budgetår har för ifrågavarande ändamål anvisats

ett reservationsanslag av 100 kronor.

Kungl. Maj :t har medgivit, att från anslaget under budgetåret 1949/50 må

bestridas utgifter intill följande belopp i den mån medel för täckande av ut
-

gifterna finnas disponibla å anslaget.

Kronor

Driftkostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förråd............ 500 000

Anordnande av ett nytt centralförråd........................ 80 000

Omläggning av spår vid förrådet i Gnesta.................... 30 000

Återanskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel . . 320 000

Anskaffning av reservdelar.................................. 150 000

Nyanskaffning av maskiner ................................ 100 000

Förräntning av kostnader för uppläggning av förråd av rör och

rördelar ............................................... 30 000

Summa utgifter 1 210 000.

Kungl. Maj :t har vidare medgivit, att arbetsmarknadsstyrelsen, under angivna

förutsättning, må under budgetåret 1949/50 disponera vid utgången

av budgetåret 1948/49 outnyttjade medel — 615 000 kronor — under anslagsposterna

till anordnande av ett nytt centralförråd, till återanskaffning

av maskiner, redskap och förläggningsmateriel samt till nyanskaffning av

maskiner.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i sin skrivelse den 13 januari 1950 upplyst,

att vid utgången av budgetåret 1948/49 å anslaget fanns en reservation av

3 284 679 kronor.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

För innevarande budgetår räknar styrelsen med utökad barackförsäljning,

så att antalet av styrelsen ägda baracker nedbringas till 150.

Härigenom inflytande försäljningsmedel beräknas till 600 000 kronor. Pa

grund av ökad tillgång på effektivare och mera ekonomiska transportmedel

anser styrelsen lämpligt att avyttra viss decauvillemateriel. Intäkterna härav

uppskattas till 450 000 kronor. Arbetsredskap och förläggningsmaterial, som

under de senaste åren tagits i anspråk vid överflyttning av arbetskraft till

skogsbruket eller som icke längre anses erforderliga (t. ex. stenverktyg)

räknar styrelsen med att kunna sälja för 550 000 kronor. Hyresinkomsterna

förutses nedgå till 300 000 kronor och debiteringarna å andra anslag för slitage

å maskiner in. m. uppskattas till 225 000 kronor. De sammanlagda uppbördsmedlen

för innevarande budgetår ha sålunda beräknats till (600 000 +

450 000 + 550 000 + 300 000 + 225 000) 2 125 000 kronor. Under anslaget

tillgängliga medel uppgå under dessa förutsättningar till (3 284 700 -f- 100 +

2 125 000) ca 5 410 000 kronor.

Då de medel, som ställts till styrelsens förfogande för budgetåret 1949/50

eller (1 210 000 + 615 000) 1 825 000 kronor, torde i sin helhet förbrukas,

räknar styrelsen alltså med en reservation av ca 3 585 000 kronor å anslaget

vid innevarande budgetårs utgång.

För budgetåret 1 95 0/5 1 räknar styrelsen med att hyresinkomster

och debiteringar å andra anslag komma att uppgå till samma belopp,

som beräknas för innevarande budgetår eller 300 000 resp. 225 000 kronor.

Försäljning av överskottsmateriel torde i huvudsak avslutas under innevarande

budgetår, varför försälj ningsmedel endast beräknas inflyta till ett belopp

av 30 000 kronor. Tillgängliga medel under anslaget skulle sålunda

komma att utgöra (3 585 000 + 300 000 + 225 000 + 30 000) ca 4140 000

kronor.

Beträffande centralförråden i Gnesla och Långsele framhåller styrelsen,

att den i det närmaste totala avsaknaden av uppvärmda förrådslokaler bl. a.

medför, att arbetsmaskiner, som genomgått reparation och översyn och därefter

lagrats i kalla lokaler, ånyo måste genomgås, innan de kunna användas.

Denna tidsödande procedur och därmed förenade kostnader kunde

undvikas, om uppvärmda förråd funnes. Styrelsen avser att i annan ordning

underställa Kungl. Maj :t härav föranledda förslag till åtgärder men beräknar

i första hand erforderliga medel härför till 285 000 kronor.

I avsikt att närmare klarlägga behovet av ny- och återanskaffning av maskiner

och redskap har en noggrann genomgång av styrelsens maskinpark

verkställts. Styrelsen upplyser, att den ojämförligt största delen av maskinerna

anskaffats under åren 1930—1935. Sålunda ha under denna tid inköpts

t. ex. samtliga vägvältar, motorpumpar, stenkrossar, lastfickor, skopelevatorer,

råoljemotorer, praktiskt taget samtliga sorteringsverk samt all

decauvillemateriel. Under krigsåren 1940 1945 anskaffades vissa slag av

maskiner för de i arbetsmarknadskommissionens regi bedrivna omfattande

försvarsarbetena, och slutligen ha under senare år enstaka maskiner inköpts.

Omkring 80 % av styrelsens maskinpark har eu ålder, som merendels

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

överstiger 15 år. Flertalet av maskinerna, vilka utnyttjades i hård drift såväl

under den stora arbetslöshetskrisen på 1930-talets första hälft som vid försvarsarbetena,

äro av äldre typer, hårt slitna samt oekonomiska i drift. En

stoi del av dem stå på gränsen till kassation eller äro omedelbart kassabla.

Det förfarande, som kännetecknat maskinparkens förvaltning under en

lång följd av år, nämligen eif praktiskt taget undantagslöst bibehållande av

i typavseende gamla och genom tidigare drift slitna maskiner under ständiga

och omfattande samt därigenom dyrbara reparationer, har — fortsätter

styrelsen — varit betingat av de under ifrågavarande år begränsade materieltillgångarna

inom landet. Sedan ett gynnsammare materielläge numera

inträtt, är det oekonomiskt och ur beredskapssynpunkt otillfredsställande

att vidare tillämpa nämnda förfaringssätt i samma utsträckning som hittills

varit fallet. Särskilt gäller detta i fråga om de maskintyper, vilka på

grund av den tekniska utvecklingen icke längre tillverkas och för vilka reservdelar

numera icke alls eller endast med svårighet stå alt uppbringa

inom rimlig tid och till rimliga priser.

Vid utförande av styrelsens beredskapsarbeten är det, anför styrelsen

vidare, flera faktorer som medföra, att styrelsen icke kan räkna med samma

ekonomiska resultat, som om motsvarande arbeten utfördes i öppna

marknaden. Sålunda måste beaktas, att klientelet vid en arbetslöshetskris

knappast kan eller kommer att bestå av fullgod eller yrkesvan arbetskraft

i fråga om utförandet vare sig av olika arbetsmoment eller av ett arbete i

dess helhet. Härtill kommer svårigheten att anpassa arbetsstyrkans vid

beiedskapsaibeten sammansättning och storlek etter det för arbetenas ekonomiska

och rationella bedrivande aktuella behovet. På grund av att arbetslösheten

vid en kris är mest framträdande under vinterhalvåret, måste vidare

beredskapsarbetena i sin största omfattning bedrivas under den för

anläggningsarbeten otjänligaste årstiden. Den faktor, som emellertid är

mest avgörande för möjligheten att kunna bedriva arbeten på ett rationellt

och ändamålsenligt sätt, är utan tvekan tillgången till en fullgod, ändamålsenlig

och modern maskinpark. Jämfört med vad som förekom i början av

1930-talet användas numera maskiner vid anläggningsarbeten i en helt annan

omfattning, Tidigare förefintliga typer av arbetsmaskiner ha vidare

under senare år undergått en intensiv utveckling, samtidigt som nya maskiner

för ett flertal arbetsmoment tillkommit. Med hänsyn till vad tidigare

anförts om styrelsens maskinpark och de mycket begränsade möjligheter,

som förelegat för styrelsen att företaga ny- och återanskaffning, är det

uppenbart, att styrelsens maskinpark lämnar mycket övrigt att önska. Styrelsen

anser det därför synnerligen angeläget, att maskinparken i såväl kvalitativt

som kvantitativt hänseende bringas upp till en nivå, som är fullt

jämförbar med den som vanligen förekommer i öppna marknaden. Stvrelsen

anför ytterligare följande.

Ett ökat användande av arbetsmaskiner vid beredskapsarbetena innebär,

att kvantitativt större arbetsmängd kan utföras, men att dagsverkskostnaden

per hänvisad arbetare blir högre. Enligt styrelsens mening är det sist
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

nämnda av underordnad betydelse. Avgörande måste vara, att beredskapsarbeten

skola kunna bedrivas på ett rationellt, ändamålsenligt och ekonomiskt

sätt. Liksom i fråga om byggnadsarbeten är det ackumulerade behovet

av anläggningsarbeten på grund av investeringsbegränsningen under

en följd av år mycket stort. Skulle en arbetslöshetskris uppstå, medför detta

igångsättning av anläggningsarbete!! av större omfattning såsom beredskapsarbeten.

I en sådan situation borde styrelsen vara rustad för att med eu viss

arbetsstyrka kunna utföra kvantitativt största möjliga arbete till lägsta kostnad

per arbetsenhet.

I nuvarande läge, då endast en mindre säsongarbetslöshet förekommer,

finnas vissa möjligheter till förhyrning av sådana arbetsmaskiner, som styrelsen

icke alls eller i för ringa antal disponerar. Vid en inträdande arbetslöshetskris,

då det för styrelsen gäller att sysselsätta en stor arbetsstyrka,

måste man räkna med att såväl entreprenörernas som statliga verks, t. ex.

väg- och vattenbyggnadsverkets, maskinella resurser äro helt utnyttjade.

Styrelsen måste således i en krissituation själv ha tillgång till effektiva och

moderna arbetsmaskiner i tillräcklig omfattning.

För att kunna upprätthålla en beredskap i den omfattning, som uttalats

av departementschefen i propositionen 1948: 249 (s. 41), och kunna bedriva

häremot svarande arbeten på mest rationella och ekonomiska sätt, måste enligt

styrelsens uppfattning en omfattande åter- och nyanskaffning av arbetsmaskiner

äga rum. Styrelsen är emellertid icke beredd att redan för budgetåret

1950/51 äska härför erforderliga medel utan avser att utarbeta anslcaffningsprogram

och kostnadsberäkningar i avsikt att bringa maskinparken

upp till en tillfredsställande nivå. Styrelsen avser att återkomma härtill

i samband med äskande av erforderliga medel för budgetåret 1951/52 men

vill redan nu omnämna, att kostnaderna för att erhålla en fullgod maskinpark

vid sysselsättning av ett årsinedeltal om 7 000 å 8 000 man samt en

stomme för maskinparkens ytterligare utbyggnad överslagsvis beräknats

till ca 10 000 000 kronor.

För nästa budgetår föreslår styrelsen endast att med utnyttjande av de

medel som beräknas bli tillgängliga å anslaget företages en sådan åter- och

nyanskaffning som är erforderlig för att utjämna de mest påtagliga bristerna

i maskinparken. Till återanskaffning beräknas ett belopp av 1 450 000

kronor, varav 250 000 kronor belöpa på utbyte och komplettering av arbetsredskap.

För nyanskaffning räknar styrelsen med ett medelsbehov av

l 750 000 kronor. Styrelsen räknar dock icke med att under budgetåret 1950/

51 kunna erhålla maskiner och arbetsredskap tillnärmelsevis för de belopp,

som angivits, men anser att beställningar måste göras under budgetåret.

För anskaffning av reservdelar samt för förräntning av medel för uppläggning

i förråd av rör och rördelar (prop. 1949: 116, s. 57) beräknas

samma belopp som under innevarande budgetår eller 150 000 resp. 30 000

kronor.

För beredskapsarbetenas ändamålsenliga bedrivande anser styrelsen viss

f örrådsliållning av arbetsmaterial, t. ex. armeringsjärn, vägräckesbalk, betongrör,

spik och bult in. in., nödvändig. Styrelsen räknar f. n. icke med

någon betydande anskaffning av material men anser sig redan nu, bl. a.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

för att till förråd kunna överföra eu del överblivet material från pågående

arbeten, böra beräkna 20 000 kronor.

De sammanlagda utgifterna under anslaget för budgetåret 1950/51 bär

arbetsmarknadsstyrelsen beräknat sålunda.

Kronor

Driftkostnader vid centralförråd ............................ 450 000

Förbättring och nybyggnad vid förråden i Gnesta och Långsele . . 285 000

Äteranskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel. . 1 450 000

Nyanskaffning av maskiner ................................ 1 750 000

Anskaffning av reservdelar ................................ 150 000

Förräntning av kostnader för uppläggning av förråd av rör och

rördelar samt för anskaffning av arbetsmaterial ............ 50 000

Summa 4 135 000

Då under anslaget tillgängliga medel för budgetåret 1950/51 beräknats till

4 140 000 kronor, föreslår styi-elsen, att anslaget uppföres med allenast ett

formellt belopp av 100 kronor.

Yttranden.

Enligt statskontorets uppfattning har läget å materialmarknaden icke

undergått en sådan förbättring, att någon större uppräkning av de för nyoch

äteranskaffning av maskiner och arbetsredskap uppförda anslagsposterna

kan komma i fråga. I avvaktan på arbetsmarknadsstyrelsens fullständiga

program för maskinanskaffning lärer statsverket icke böra binda sig för

så avsevärda utgifter, som styrelsen föreslagit.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delar helt de synpunkter, som arbetsmarknadsstyrelsen

anfört beträffande ökat användande av arbetsmaskiner

vid beredskapsarbeten. Då det emellertid är fråga om samma slag av maskiner

som väg- och vattenbyggnadsverket har behov av i sin verksamhet,

kan befaras att arbetsmarknadsstyrelsens anskaffning av maskiner till en

kostnad av 10 miljoner kronor — särskilt om den skulle ske i rask takt —

försvårar för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att förvärva maskiner. Det

synes angelägnare att väg- och vattenbyggnadsverket, som har en stadigvarande

användning och nytta av maskinerna, får sitt behov därav täckt

än att för arbetsmarknadsstyrelsen anskaffas maskiner, vilka skulle ställas

i depå eller icke få samma bruk. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser

därför att, därest en större anskaffning av maskiner för arbetsmarknadsstyrelsens

vidkommande under de närmaste åren skulle komma till stånd,

erforderlig samordning av verkens maskininköp måste äga rum.

Föredraganden.

Frågan om storleken av arbetsmarknadsstyrelsens materielförråd behandlades

senast vid 1948 års riksdag. Vid anmälan av propositionen 1948: 249

förelåg förslag, att styrelsens beredskapslagring, som tidigare i enlighet

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 14-5.

med förslag av investeringsutredningen avsetts skola tillsammans med vägoch

vattenbyggnadsstyrelsens materiel vara tillräcklig för ca 15 000 man,

skulle begränsas till att omfatta materiel för ca 6 000 man. Föredragande

departementschefen, statsrådet Möller, anförde (s. 41), att en beredskapslagring

av denna omfattning kunde anses tillräcklig om den avsåges för en

säsongarbetslöshet av något större omfattning än den under de senaste åren

vanliga. Departementschefen ansåg det emellertid överensstämma med de

grundsatser, som präglat hl. a. investeringsplanläggningen, att sätta målet

för beredskapen mot arbetslöshet högre. Han ansåg sig därför icke böra

förorda en begränsning av arbetsmarknadsstyrelsens lagerhållning i den föreslagna

omfattningen. Ehuru han å andra sidan då icke kunde tillstyrka,

att lagerhållningen ökades till den av investeringsutredningen föreslagna

omfattningen, ansåg han, att förråden tills vidare borde i stort sett bibehållas

vid dåvarande storlek och i mindre omfattning kompletteras. Riksdagen

gjorde icke erinran mot vad sålunda anförts (statsutsk. uti. nr 211;

rd. skr. nr 410). För budgetåren 1948/49 och 1949/50 ha till styrelsens förfogande

ställts för återanskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel

450 000 resp. 320 000 kronor samt för nyanskaffning av maskiner

under vartdera budgetåret 100 000 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen har numera föranstaltat om en grundlig genomgång

av styrelsens förråd av maskiner och redskap. Härvid har befunnits,

att huvuddelen av den nu befintliga materielen på grund av ålder och förslitning

representerar ett mycket ringa beredskapsvärde. Härjämte har styrelsen

framhållit behovet av en modernisering av maskinparken för att de

av styrelsen i nuvarande arbetsmarknadsläge drivna beredskapsarbetena

skola kunna utföras på ett ekonomiskt sätt. Styrelsen har hemställt att i

avbidan på fortsatt behandling av frågan få disponera medel för beställning

av materiel inom ramen för vad som kan beräknas komma att finnas

tillgängligt å anslaget under nästa budgetår.

Av det anförda framgår, att förutsättningar f. n. icke föreligga för att

upptaga frågan om förrådshållningens omfattning till prövning i dess helhet.

De av styrelsen lämnade uppgifterna ge emellertid vid handen, att styrelsens

nuvarande materiel icke innebär en tillfredsställande beredskap.

Enligt min mening är det också angeläget, att styrelsen icke på grund av

brist på sådana maskiner, som numera allmänt komma till användning

vid motsvarande arbeten i annans regi, hindras från att bedriva beredskapsarbetena

på ett ekonomiskt försvarbart sätt. I avbidan på en fullständig

prövning av frågan tillstyrker jag dock endast, att under nästa budgetår

ett belopp av 500 000 kronor får användas för återanskaffning och nyanskaffning

av materiel. Med anledning av vad statskontoret samt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen anfört vill jag framhålla, att materielanskaffningcn

bör samordnas med den anskaffning som sker för sistnämnda verks

räkning samt att läget på marknaden bör beaktas vid utläggande av beställningar.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Jag har icke något att erinra mot vad arbetsmarknadsstyrelsen anfört

rörande behovet av uppvärmda förrådslokaler vid centralförråden i Gnesta

och Långsele. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att taga närmare ställning

till behovet av nya förrådslokaler. Härvid torde få prövas huruvida behovet

av lokaler kan minskas genom att materiel som har ringa beredskapsvärde

avyttras.

Jag har icke heller i övrigt något att erinra mot arbetsmarknadsstyrelsens

beräkning av medelsbehovet under nu ifrågavarande anslag. Jagtillstyrker

sålunda, att anslaget för nästa budgetår upptages med ett formellt

belopp av 100 kronor.

Kostnader för främjande av företagsverksamhet m. in.

Under denna rubrik har för budgetåret 1949/50 anvisats ett reservationsanslag

av 1 500 000 kronor.

Företagarföreningar finnas f. n. i Gotlands, Blekinge, Hallands, Göteborgs

och Bohus, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län. Företagarföreningen i Blekinge län, som

bildats i januari 1950, har ersatt en i länet tidigare verksam företagarnämnd,

till vilken understöd utgått av statsmedel.

Föreningarna ha till uppgift att befordra möjligheterna till lönande småföretagsverksamhet

i syfte att åstadkomma en större differentiering av näringslivet

inom föreningarnas verksamhetsområden. Verksamheten omfattar

långivning på fördelaktigare villkor än dem, som i regel kunna erhållas

i fråga om vanliga banklån, samt i vissa fall subvention. Genom hos föreningarna

anställda konsulenter bedrives en omfattande teknisk och kommersiell

upplysning och rådgivning i hithörande frågor.

Föreningarna ha vanligtvis bildats på initiativ av länsmyndigheterna.

Medlemmarna utgöras huvudsakligen av för föreningarnas syfte intresserade

enskilda personer, bolag och föreningar liksom även landsting och hushållningssällskap

samt i vissa fall kommuner och andra samfälligheter.

Medlemskapet grundar sig på andelar. Medlemsantalet har på grund av föreningarnas

struktur och uppgifter varit relativt begränsat. Föreningarna äro

samtliga konstruerade som ekonomiska föreningar u. p. a.

Till föreningarnas låne- och bidragsverksamhet har Kungl. Maj:t under

innevarande budgetår utlämnat understöd enligt följande sammanställning:
-

Förening

Lån

Subvention

Summa

Gotlands företagareförening..............

180 000

20 000

200 000

Blekinge » ........

54 000

6 000

60 000

Bohusläns » ..............

180 000

20 000

200 000

Jämtlands läns » ..............

90 000

10 000

100 000

Västerbottens » ..........

100 000

_

100 000

Norrbottens småindustriförening ........

90 000

10 000

100 000

Summa kronor

694 000

66 000

760 000

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Samtliga företagarföreningar ha hittills av staten erhållit understöd för

låne- och bidragsverksamhet med sammanlagt 12 010 200 kronor, därav såsom

lån 9 543 000 kronor och såsom subvention 2 467 200 kronor.

Till företagarföreningarnas administrationskostnader utgå bidrag från

ett under tionde huvudtiteln upptaget anslag till upplysnings- och organisationsverksainhet

i fråga om hantverk och småindustri. Under innevarande

budgetår har emellertid de senast tillkomna föreningarnas — Gotlands, Blekinge

och Hallands — behov av bidrag icke kunnat täckas från detta anslag,

varför medel för ändamålet anvisats från anslaget till kostnader för främjande

av företagsverksamhet m. m.

Föredraganden.

Företagarföreningarnas verksamhet har under innevarande budgetår

främst inriktats på att i rådande konjunkturläge främja rationaliseringssträvanden

inom befintliga småföretag. Den av föreningarna bedrivna upplysnings-

och rådgivningsverksamheten i tekniska och företagsekonomiska

frågor har härigenom ökat i omfattning och tager f. n. större delen av de

anställda konsulenternas arbetstid i anspråk. Särskild uppmärksamhet har

vidare ägnats åt småföretagens avsättningsproblem. För att underlätta företagens

kontakt med utländska marknader har ett nära samarbete inletts

mellan föreningarna samt småindustriens exportbyrå och småindustriens

exportråd.

Det statliga stödet åt företagarföreningarna har under budgetåret lämnats

i samma former som tidigare. Det må erinras om att vid beviljande av

medel för föreningarnas verksamhet regelmässigt 10 % lämnas såsom subvention

och resten såsom lån. Vid beviljande till föreningarna av medel,

enbart avsedda att utlämnas som lån till visst företag — vanligen företag

med förhållandevis stort lånebehov — lämnas dock i allmänhet icke någon

subvention.

Inom handelsdepartementet tillkallade sakkunniga ha den 22 juni 1949

avgivit en promemoria angående utvidgad rådgivnings- och kreditverksamhet

för hantverk och småindustri. I promemorian, som innefattar en överarbetning

i väsentliga delar av småföretagsutredningens förslag (SOU

1946: 22), förutsättes att en företagarförening efter hand tillskapas i varje

län. Vidare bör enligt de sakkunnigas mening den av de nuvarande företagarföreningarna

bedrivna direkta lånerörelsen avvecklas och ersättas med

ett kreditgarantisystem, som innebär att föreningarna erhålla rätt att teckna

statlig kreditgaranti för lån i den nya statliga affärsbanken, övriga affärsbanker

samt sparbanker. Beträffande de sakkunnigas förslag, som varit

föremål för överväganden inom social- och handelsdepartementen, har chefen

för handelsdepartementet i årets statsverksproposition uttalat, att det

—- bl. a. med hänsyn till vissa pågående utredningar — knappast synes möjligt

att f. n. taga slutlig ståndpunkt till detsamma.

Under sådana omständigheter torde stödet åt företagarföreningarna alltjämt

få utgå i oförändrade former. Vid utgången av budgetåret 1948/49

llihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. År 115.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungi. Maj:ts proposition nr 145.

förelåg en reservation å förevarande anslag av ca 400 000 kronor. Möjligen

kommer anslaget för innevarande budgetår icke heller att helt förbrukas.

Uppenbara svårigheter föreligga emellertid att närmare bedöma medelsbehovet

för ifrågavarande verksamhet. Jag förordar därför, att för lån och

bidrag till företagarföreningar under nästa budgetår beräknas oförändrat

belopp eller 1 500 000 kronor.

Tidigare beräknades under reservationsanslaget till Åtgärder för arbetsmarknadens

reglering m. in. särskilda medel till främjande av företagsverksamhet,

vilka medel stodo till Kungl. Maj :ts disposition. I dessa medel inräknades

de belopp, som avsågos till lån och bidrag åt företagarföreningar.

Fr. o. in. budgetåret 1948/49 har nu ifrågavarande anslag anvisats särskilt.

Härvid har i motsats till vad fallet vai- tidigare icke beräknats medel

annat än för nämnda lån och bidrag. Av beredskapsskäl synes Kungl. Maj :t

även i fortsättningen böra kunna vid behov disponera anslaget också för

andra ändamål, avseende främjande av företagsverksamhet, än lån och

bidrag till företagarföreningar. Någon uppräkning av anslaget bör icke ske

av denna anledning.

Jag förordar alltså, att anslaget för nästa budgetår upptages till 1 500 000

kronor.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser om

understöd åt sjömän vid arbetslöshet i utländsk hamn i huvudsaklig

överensstämmelse med vad jag i det föregående

föreslagit;

dels till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m.

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1949/50 under

femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 4 000 000

kronor;

dels ock för budgetåret 1950/51 under femte huvudtiteln

anvisa

till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. ett

reservationsanslag av 19 800 000 kronor;

till Kostnader för överflyttning av arbetskraft ett reservationsanslag

av 100 kronor;

till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet

ett reservationsanslag av 100 kronor;

samt till Kostnader för främjande av företagsverksamhet

m. m. ett reservationsanslag av 1 500 000 kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

35

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att till riksdagen skall

avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Olof Särnmark.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:204 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. jämte i ämnet väckta motione a1 i texten
  2. SU 1950:122 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ■anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten