Angående anslag till ijtterligare utbyggnad av Svenska skifferoljeaktiebolagets anläggningar vid Kvarntorp m. m
27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1950:147, Angående anslag till ijtterligare utbyggnad av Svenska skifferoljeaktiebolagets anläggningar vid Kvarntorp m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
1
Nr 147.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till
ijtterligare utbyggnad av Svenska skifferoljeaktiebolagets
anläggningar vid Kvarntorp m. m.; given Drottningholms
slott den 24 februari 1950.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
John Ericsson.
Sammanfattning.
I slutet av år 1947 anmälde styrelsen för Svenska skifferoljeaktiebolaget,
att bolaget råkat i likviditetssvårigheter, till följd varav bolaget vore i omedelbart
behov av kapitaltillskott. Med anledning härav tillkallade dåvarande
chefen för handelsdepartementet fem utredningsmän för att utreda frågan
om bolagets framtida verksamhet. Utredningsmännen, som antogo benämningen
Kvarntorpsutredningen 1948, avlämnade i februari 1949 sitt utlåtande
i ämnet. Däri föreslogs, att skifferoljeverket vid Kvarntorp skulle utbyggas
i tre etapper, huvudsakligen i överensstämmelse med tidigare av riksdagen
fattade beslut. Förslaget, som bl. a. innebar, att de tre Bergh-ugnarha
vid verket skulle ombyggas för högre produktion enligt en av bolaget utarbetad
metod, förelädes riksdagen i prop. 143/1949. Med bifall till propositionen
anvisade riksdagen för budgetåret 1949/50 anslag till skifferoljeverkets
drift och utbyggnad om tillhopa 9 750 000 kronor, vilket belopp beräknades
motsvara medelsbehovet för de två första utbyggnadsetapperna.
Medlen avsågos till täckande av bolagets driftsförlust under räkenskapsåret
1 llihang till riksdagens protokoll 1950. i samt. Nr 147.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
1949/50, till förnyelse av anläggningarna och till vissa nyinvesteringar i anläggningar
och maskiner, däribland ombyggnad av en Bergh-ugn.
Vid 1949 års riksdagsbeslut förutsattes, att det skulle få bero på driftsresultatet
vid den först ombyggda Bergh-ugnen om även de andra två Berghugnarna
skulle ombyggas. Kostnaderna för sistnämnda ombyggnad jämte
övriga till den tredje utbyggnadsetappen hörande anläggningsarbeten in. in.
hade av Kvarntorpsutredningen beräknats till 12 000 000 kronor. Härav
skulle enligt utredningens förslag 2 600 000 kronor anvisas såsom anslag
och 9 400 000 kronor tillföras bolaget i form av lån.
I skrivelse den 19 december 1949 har styrelsen för skifferoljebolaget meddelat
vissa driftsresultat, som erhållits vid den numera till hälften ombyggda
Bergh-ugnen 1. I anslutning härtill har styrelsen anhållit, att medel måtte
anvisas bl. a. för fortsatt utbyggnad av skifferoljeverket fram till den tredje
etappen enligt Kvarntorpsutredningens förslag.
Med anledning av styrelsens framställning föreslås, att för budgetåret
1950/51 skola för utbyggnad av Kvarntorpsanläggningarna anvisas följande
belopp, nämligen 280 000 kronor till täckande av merkostnad vid anskaffning
av en grävmaskin, 7 500 000 kronor till ombyggnad av Bergh-ugnarna 2
och 3, 3 100 000 kronor till anskaffning av ett svavelverk, 500 000 kronor
för att fullborda vattenreningsanläggningen, 1 000 000 kronor till utrustning
för ökad skifferbrytning och 275 000 kronor till markförvärv för den s. k.
Ljungströmsanläggningen eller sammanlagt 12 655 000 kronor, därav
3 200 000 kronor såsom reservationsanslag och 9 455 000 kronor såsom investeringsanslag
till lån till bolaget.
Dessutom beredes riksdagen genom propositionen tillfälle att uttala sig
om vissa av skifferoljebolaget framställda förslag rörande dispositionen av
de medel, som av 1949 års riksdag anvisats till förnyelse av anläggningarna
vid Kvarntorp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
3
Utdrag av protokollet över handelsurenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott
den 24 februari 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Weijne, Andersson, Lingman.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och jordbruksdepartementen
samt statsrådet Andersson anmäler chefen för handelsdepartementet
och t. f. chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet
Ericsson, fråga om gtterligare utbyggnad av Svenska skifferoljeaktiebolagets
anläggningar vid Kvarntorp och anför därvid följande.
Historik.
Svenska skifferoljeaktiebolaget bildades i januari 1941 med ett aktiekapital
av 15 000 000 kronor, varav staten tecknade 14 999 400 kronor. År
1942 ökades aktiekapitalet med 11 000 000 kronor till 26 000 000 kronor, ökningen
finansierades med ett statsanslag å motsvarande belopp. Bolaget bedrev
ursprungligen sin verksamhet endast vid Kvarntorp i Ekeby socken av
Örebro län. Jämlikt medgivande av 1943 års riksdag (skr. nr 49) överfördes
emellertid den 1 juli samma år flottans skifferoljeverk vid Kinne-Kleva till
bolaget. I samband med att Kinne-Klevaverkets tillgångar övertogos, höjdes
bolagets aktiekapital till 29 200 000 kronor. Enligt statsräkenskaperna utgjorde
tillgångsvärdet å statens aktier i bolaget efter överförandet av KinneKlevaverket
29 238 459 kronor 95 öre.
Jämlikt beslut av 1943 års riksdag (skr. nr 49) erhöll bolaget dessutom för
ytterligare utbyggnad av anläggningarna vid Kvarntorp och Kinne-Kleva av
staten ett lån av 25 600 000 kronor.
År 1944 beslöt riksdagen (skr. nr 392) att dels efterskänka ifrågavarande
län dels ock för budgetåret 1944/45 anvisa till avskrivning av lånet ett anslag
av 25 600 000 kronor samt till avskrivning å statens aktier i skifferoljebolaget
ett anslag av 29 238 400 kronor. Enligt beslut av Kungl. Maj :t
den 30 juni 1944 avskrevs därefter i statsräkenskaperna lånet per den 1 juli
samma år. Statens innehav av aktier i bolaget upptogs därefter från sistnämnda
dag till 100 kronor. I bolagets balansräkning per den 30 juni 1945
vidtogos mot det efterskänkta lånet svarande avskrivningar å anläggningarna
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
vid Kvarntorp och Kinne-Kleva samt utjämning av den från föregående år
balanserade förlusten. Någon nedskrivning av aktiekapitalet ägde däremot
icke i samband härmed rum i bolagets räkenskaper.
I skrivelse den 20 december 1944 anhöll styrelsen för skifferoljebolaget om
direktiv rörande den fortsatta driften vid bolagets anläggningar. Styrelsen
föreslog, att driften vid Kinne-Klevaverken skulle nedläggas, så snart försörj
ningsläget i fråga om flytande bränsle inom landet medgåve detta. I fråga
om anläggningarna vid Kvarntorp funnes emellertid enligt styrelsens uppfattning
möjligheter att genom rationalisering och anläggningar för tillvaratagande
av biprodukter uppnå ett ekonomiskt resultat som skulle medgiva
amortering och förräntning av det nya kapital som för ändamålet investerades
i företaget. Styrelsen ansåg därför att förutsättningar förelåge för
att skifferoljeverket i Kvarntorp skulle kunna betraktas som ett normalt
långtidsföretag.
I skrivelse den 14 februari 1945 underrättades styrelsen för skifferoljebolaget
om att regeringen delade styrelsens uppfattning, att skifferoljeverket i
Kvarntorp borde betraktas som ett normalt långtidsföretag, medan däremot
driften vid Kinne-Kleva borde nedläggas, så snart försörj ningsläget i fråga
om flytande bränsle inom landet medgåve detta.
I skrivelse den 18 februari 1946 framlade styrelsen därefter vissa förslag
till rationalisering av driften och utbyggnad av anläggningarna. Enligt styrelsens
beräkningar komme den årliga driftsförlusten när rationaliseringsarbetena
genomförts att uppgå till ca 1 600 000 kronor vartill komme årliga
värdeminskningar å tillhopa ca 2 000 000 kronor. Genom att verkställa vissa
nyinvesteringar, syftande till att möjliggöra ytterligare rationalisering av
produktionen samt ökad utvinning av biprodukter, skulle emellertid enligt
skrivelsen den beräknade förlusten helt kunna elimineras.
Den av bolaget framlagda investeringsplanen innebar, att antalet kalkugnar
skulle ökas från två till tre, att skifferoljeverkets tre oljedestillationsugnar
av Berghs konstruktion, benämnda Bergh-ugn 1, 2 och 3, skulle
ombyggas enligt en av bolaget utarbetad metod, varigenom mängden per
tidsenhet bearbetad skiffer skulle kunna ökas avsevärt, att ångkraftverket
skulle utvidgas till en kapacitet, som svarade mot den sålunda uppnådda
högre produktionen, och att en anläggning för utvinning av s. k.
gasol skulle uppföras i anslutning till skifferoljeverket. Kostnaderna för
ifrågavarande nyinvesteringar beräknades till sammanlagt 18 200 000 kronor.
Sedan nyanläggningarna kommit i fullt bruk, vilket ansågs kunna ske
från och med verksamhetsåret 1951/52, beräknades bolaget lämna ett årligt
överskott av 2 700 000 kronor efter avdrag av avskrivningar å såväl
gamla som nya anläggningar samt ränta å nyanläggningskapitalet. Enligt
styrelsens förslag borde en första utbyggnadsetapp utföras till följande
kostnadex-, nämligen för den tredje kalkugnen 200 000 kronor, för ombyggnad
av ett ugnshus 4 000 000 kronor och för gasolanläggningen 6 500 000
kronor eller tillhopa 10 700 000 kronor. Härutöver erfordrades enligt styrelsens
beräkningar för täckning av driftsförluster under räkenskapsåren
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
5
1946/47 och 1947/48 samt för ersättningsanskaffningar under övergångsperioden
ytterligare 5 300 000 kronor. Det aktuella kapitalbehovet uppginge
alltså till sammanlagt 16 000 000 kronor. Det kapital, som erfordrades för
att fullfölja återstående del av utbyggnadsprogrammet, skulle enligt bolagets
förslag bestridas av bolagets egna medel eller anskaffas genom tillfällig
upplåning.
I anledning av framställningen föreslog Kungl. Maj :t i prop. nr 304/1946
riksdagen att anvisa ett investeringsanslag av 16 000 000 kronor till nyteckning
av aktier. Genom samma proposition förelädes riksdagen en plan för
finansiell rekonstruktion av bolaget, innebärande att aktiekapitalet skulle
nedsättas till 4 000 000 kronor och att bolagets anläggningar skulle nedskrivas
med 16 313 000 kronor. Enligt skrivelsen nr 440/1946 godkände riksdagen
utbyggnads- och rekonstruktionsplanerna samt anvisade det begärda
anslaget å 16 000 000 kronor till ny aktieteckning. Bolagets aktiekapital utgjorde
alltså efter 1946 års beslut 20 000 000 kronor.
Efter särskild proposition i ämnet (prop. nr 48/1946) bemyndigade 1946
års riksdag (skr. nr 435) Kungl. Maj :t att medgiva skifferoljebolaget att
nedlägga driften vid skifferoljeverket vid Ivinne-Ivleva.
År 1947 anvisade riksdagen (skr. nr 381) till teckning av ytterligare aktier
i bolaget ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor. Dessa medel avsågos till
finansiering av en del av ett till 8 000 000 kronor beräknat kapitalbehov
för distribution av gasol i bolagets egen regi samt för utbyggnad av en kemisk-teknisk
industri för tillverkning av högvärdiga produkter med vissa
i gasol ingående s. k. omättade kolväten såsom utgångsmaterial. Hela det
anvisade beloppet har tagits i anspråk för aktieteckning. Bolagets aktiekapital
utgör sålunda för närvarande 23 000 000 kronor.
Med skrivelse den 20 december 1947 överlämnade styrelsen för skifferoljebolaget
en promemoria, vari bl. a. anmäldes, att bolaget råkat i likviditetssvårigheter,
till följd varav bolaget vore i omedelbart behov av kapitaltillskott.
Av handlingarna i ärendet framgick, att oförutsett höga driftskostnader
i förening med kostnadsstegringar å vissa nyanläggningar ställt
större anspråk på bolagets likvida medel än som ursprungligen beräknats.
Vid ärendets föredragning den 6 februari 1948 (prop. nr 69) anförde dåvarande
departementschefen, att det inträdda läget gjorde det nödvändigt att
förutsättningslöst ompröva bolagets ställning. Denna prövning borde i första
hand verkställas av särskilt tillkallade utredningsmän. I avbidan på
utredningens resultat borde verkets fortsatta utbyggnad enligt 1946 års
riksdagsbeslut tills vidare anstå. Driften vid bolagets anläggningar borde
dock fortsätta och erforderliga medel härför ställas till förfogande. Dessutom
borde medel avses för betalning av redan gjorda beställningar. För
tiden till och med den 30 juni 1949 beräknades det sammanlagda medelsbehovet
för nu nämnda ändamål enligt eu av bolaget överlämnad uppställning
till 15 000 000 kronor. I anledning av propositionen anvisade riksdagen
ett reservationsanslag av 15 000 000 kronor till täckande av ifrågavarande
kostnader för skifferoljeaktiebolagets verksamhet (skr. 154/1948).
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
1949 års utbyggnadsprogram.
För prövning av frågan om skifferoljebolagets framtida ställning tillkallades
fem utredningsmän, vilka antogo benämningen Kvarntorpsutredningen
1948. Med skrivelse den 19 februari 1949 överlämnade utredningen utlåtande
i ämnet. Härav framgick att utredningen i främsta rummet undersökt,
hur bolagets utveckling komme att gestalta sig, om de av 1946 års
riksdag i princip godkända utbyggnadsplanerna förverkligades. Utöver de
tidigare av bolaget planerade anläggningsarbetena räknade utredningen
med att vissa ytterligare investeringar skulle bli erforderliga. Sålunda förutsattes
nyanskaffning av viss utrustning för rationalisering och ökning av
skifferbrytningen in. in., däribland ett utbyte av grävmaskiner, utförande
av ny asktransportanordning samt omläggning och utbyggnad av anordningarna
för rening av skifferoljeverkets avloppsvatten, vilket tidigare förorsakat
skadeverkningar i vattendrag m. in. i trakten av Kvarntorp. Vidare
borde enligt utredningen antalet till skifferoljeverket hörande svavelverk
ökas från tre till fem, därest hela utbyggnadsprogrammet fullföljdes. Ett
av svavelverken skulle närmast stå som reserv och användas vid driftsstopp
i något av de andra. Därest det vid Kinne-Kleva befintliga svavelverket
finge flyttas till Kvarntorp, skulle anläggningskostnaderna för svavelverken
minskas från 4 400 000 kronor till 2 800 000 kronor. Utredningen förordade
slutligen en av bolaget planerad tillökning av bostadsbeståndet vid
Kvarntorp med 80 lägenheter, avsedda för skifferoljebolagets arbetare och
tjänstemän.
Särskild uppmärksamhet ägnade utredningen åt bolagets planer på utförande
av en gasolanläggning. En dylik anläggning hade av bolaget — i
enlighet med 1946 års riksdagsbeslut —- delvis redan anskaffats, men anläggningsarbetet
hade sedermera avbrutits till följd av likviditetssvårigheterna
och det därav föranledda beslutet av 1948 års riksdag. Utredningen
förordade nu på i utlåtandet anförda skäl, att gasolanläggningen, i vilken
redan nedlagts 7 000 000 kronor, skulle fullbordas. Härtill skulle enligt utredningen
ytterligare erfordras 3 500 000 kronor. Sammanlagda anläggningskostnaden
beräknades alltså till 10 500 000 kronor.
Utredningen förutsatte att det sålunda överarbetade och utvidgade utbyggnadsprogrammet
skulle genomföras i tre etapper. Under den första
etappen skulle bolagets verksamhet bedrivas i stort sett som förut vid redan
befintliga anläggningar. Dock skulle viss rationalisering genomföras, främst
i fråga om skifferns brytning, transport och beredning. Dessutom skulle de
anläggningar utföras, som erfordrades för den andra etappen. Denna kännetecknades
i huvudsak därav, att Bergh-ugn 1 ombyggts och gasolanläggningen
fullbordats samt att de återstående anläggningsarbetena påginge.
Under den tredje etappen skulle hela utbyggnadsprogrammet vara genomfört.
I utlåtandet framlades resultaten av utredningens beräkningar rörande
produktionens storlek, tillverkningskostnader och försäljningsinkomster
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
under de olika utbyggnadsetapperna. Utredningen utgick därvid från antagandet,
att den första etappen skulle omfatta budgetåret 1949/50, den
andra etappen tiden V, 1950—"% 1953 och den tredje etappen tiden från
och med den ''/, 1953. Resultaten av kalkylerna sammanfattades i en ekonomisk
balans för redovisningsåren 1949/50—1959/60. Ur denna balans,
vilken som bilaga fogades till prop. 143/1949, må här återgivas följande utdrag,
utvisande den beräknade storleken av tillverkningen av olika produkter
under åren 1949/50—1954/55.
Produkter
för försäljning pr år
1949/
50
1
Redoi
1950/
Öl
2
/isnings
1951/
52
2
år och
1952/
53
2
etapp.
1953/
54
3
1954/
55
3
Brännolja ..
.............. 1 000 m8
34-2
45-3
43-0
36-7
64''5
67-9
Bensin......
........... »
10-5
13-0
13-0
12''2
19-6
21-9
Svavel .....
131
16-7
16-7
15-6
243
25-G
Kalk ......
>
45
45
45
45
45
45
Gasol ......
. , T T ...... »
0''6
3-2
5''4
7-4
9-0
10''5
Kraft ......
.............. MkWh
31-5
35-0
25
17
—
Vid sina beräkningar rörande produktionsresultatet under den tredje utbyggnadsetappen
förutsatte utredningen, att bolagets s. k. Ljungströmsanläggning
vid Kvarntorp skulle utnyttjas i viss omfattning. Ljungströmsanläggningen
kännetecknades enligt utredningen av att olja där ktinde utvinnas
utan brytning av skiffern genom att denna upphettades medelst elektriska
värmeelement, nedsatta i vertikala borrhål genom skifferlagret. På
grund av kraftbristen hade Ljungströmsanläggningen sedan hösten 1947
icke varit i gång. Utredningen räknade emellertid med att Ljungströmsanläggningens
kraftbehov efter fullbordandet av skifferoljeverkets utbyggnad
skulle kunna i viss omfattning tillgodoses genom bolagets egen kraftproduktion.
Vid samma tidpunkt väntades enligt utredningen kraftsituationen i landet
vara sådan, att även inköpt kraft med fördel skulle kunna tillföras
Ljungströmsanläggningen. Härigenom skulle ytterligare produktionsökning
vara möjlig. Enligt nyssnämnda ekonomiska balans beräknades produktionen
under redovisningsåret 1959/60 vid fullt utnyttjande av Ljungströmsanläggningen
komma att uppgå till omkring 73 000 m3 brännolja, 28 000 in3 bensin,
29 000 ton svavel, 45 000 ton kalk och 16 000 ton gasol.
Beträffande det ekonomiska utfallet av bolagets framtida verksamhet
meddelades i den ekonomiska balansen bl. a. följande uppgifter angående
beräknade driftsunderskott och driftsöverskott under de sex första åren
av utbyggnadstiden. Samtliga siffror avse driftsresultaten exklusive avskrivning
å nedlagt kapital och ränta å de medel, som tidigare tillförts bolaget.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
Etapp
Räkenskapsår
Driftsunderskott ( — i
resp. driftsöverskott
1 .......
..... 1949/50
( + ), kronor/år
- 1 820 000
2
..... 1950/51
+ 340 000
1951/52
+ 740 000
1952/53
+ 550 000
*3
C. .......
..... 1953/54
+ 1 750 000
1954/55
+ 2 970 000
För redovisningsåret 1959/60 beräknades driftsöverskottet komma att
uPPgå till 3 890 000 kronor eller — om Ljungströmsanläggningen utnyttjades
till sin fulla kapacitet — 4 500 000 kronor.
Beträffande den erforderliga avskrivningen å bolagets anläggningskapital
i utlåtandet benämnd avsättning till förnyelsefond — hade utredningen
gjort särskilda beräkningar, vilkas resultat redovisades i den ekonomiska
balansen. På grundval av dessa beräkningar anförde utredningen, att det
vore möjligt, att behov av förnyelse av anläggningarna komme att framträda
under årens lopp, vilka ej kunde täckas av löpande driftsöverskott. Utredningen
erinrade emellertid om att affärsresultatet dittills icke lämnat rum
för avsättningar till erforderliga förnyelser, medan beräkningarna gåve vid
handen, att den av utredningen förutsedda utvecklingen av bolagets verksamhet
efter några år komme att möjliggöra ganska betydande avsättningar.
Beräkningarna vore enligt utredningen försiktigt gjorda och borde lämna
gott utrymme för bättre resultat. A andra sidan finge man vara beredd på
att faktorer, som verkade i försämrande riktning, kunde uppkomma.
Enligt ett i utredningens utlåtande återgivet yttrande av riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap finge skifferoljeverket i Kvarntorp icke tillmätas
alltför stor betydelse ur lcrigsberedskapssynpunkt, då riskerna för
att verket i krig komme att förstöras genom luftanfall torde vara stora.
Däremot vore skifferoljeverket vid avspärrning av den allra största betydelse
lör försörjningen inom landet. Utredningen framhöll för sin del, att verkets
betydelse ur beredskapssynpunkt skulle ökas avsevärt genom utbyggnaden
till etapp 3. Det syntes utredningen bli förmånligare för staten att medverka
till denna utveckling än att låta verkets utbyggnad stanna vid någon
av etapperna 1 och 2 eller att hålla verket i stånd vid nedlagd drift som en
beredskapsreserv. Utredningen förordade därför, att skifferoljeverket vid
Kvarntorp skulle utbyggas över etapperna 1 och 2 fram till etapp 3. Därvid
vore bolaget i behov av visst kapitaltillskott. I första hand erfordrades
medel till täckning av den till 1 820 000 kronor beräknade driftsförlusten
under redovisningsåret 1949/50. På grund av kalkylernas osäkerhet avrundades
beloppet till 2 000 000 kronor. Vidare föreslog utredningen, att till
förnyelse av de befintliga anläggningarna vid Kvarntorp, för vilket ändamål
några medel icke stode till förfogande, skulle anvisas 1 500 000 kronor.
För bestridande av kostnaderna för de investeringar, som innefattades i
utbyggnadsprogrammet, erfordrades enligt utredningens beräkningar ett
belopp av sammanlagt 17 900 000 kronor. Ifrågavarande medel borde eu
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
9
ligt utredningen tillföras bolaget dels i form av lån och dels — nämligen
i den mån respektive investeringar kunde anses ha karaktär av förnyelse
av anläggningarna — i form av anslag till stöd åt bolagets verksamhet. De
erforderliga kapitaltillskotten sammanfattades av utredningen i stort sett
sålunda:
Kronor
För budgetåret 1949/50:
avseende utbyggnadsetapp 1:
anslag till täckning av driftsförluster ...................... 2 000 000
anslag till bestridande av kostnader för latenta förnyelsebehov
vid nuvarande anläggningar ............................ 1 500 000
lån till skifferoljebolaget för anskaffning av viss utrustning (för
utbyte av grävmaskiner 100 000 kronor och för annan rationalisering
av skifferbrytningen 400 000 kronor samt för vattenreningsanläggningen
400 000 kronor) ................ 900 000
avseende utbyggnadsetapp 2:
anslag för förnyelse av asktransportanordning .............. 250 000
lån till skifferoljebolaget för fullföljande av ombyggnaden av
Bergh-ugn 1 (800 000 kronor) och för fullbordande av gasolaniäggningen
(3 500 000 kronor) samt för viss ytterligare anskaffning
(bostäder 150 000 kronor och utrustning för vattenreningsanläggningen
300 000 kronor) .................... 4 750 000
För budgetåret 1950/51:
avseende utbyggnadsetapp 3:
anslag för ombyggnad av Bergh-ugnarna 2 och 3 i den mån ombyggnaden
kan anses ha karaktär av förnyelse av ugnarna
(2 400 000 kronor) samt för ersättningsanskaffning för
vattenreningsanläggningen (200 000 kronor) .............. 2 600 000
lån åt skifferoljebolaget för bestridande av kostnaderna för
Bergh-ugnarnas ombyggnad i den mån medel härför icke
beräknats ovan (3 550 000 kronor) samt för viss ytterligare
anskaffning (bostäder 150 000 kronor, svavelverk 4 400 000
kronor samt utrustning för ökad skifferbrytning 1 000 000
kronor och för vattenreningsanläggningen 300 000 kronor) . . 9 400 000
För hela den av utredningen förordade utbyggnaden av skifferoljeverket
vid Kvarntorp samt för täckande av driftsförluster och medelsbehov för
förnyelse av anläggningarna under budgetåret 1949/50 erfordrades sålunda
enligt utredningens beräkningar ett belopp av 21 400 000 kronor, varav
15 050 000 kronor borde tillföras bolaget i form av lån och återstoden i form
av anslag.
över Kvarntorpsutredningens utlåtande avgåvos remissyttranden av ett
flertal myndigheter samt av styrelsen för Svenska skifferoljeakticbolagct.
Icke någon av de hörda remissinstanserna avstyrkte att skifferoljebolagets
verksamhet fortsattes och utvecklades efter i huvudsak de riktlinjer utred
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
ningen angivit. I vissa yttranden betonades dock, att de av utredningen
framlagda beräkningarna måste bedömas med försiktighet med hänsyn till
ovissheten rörande den framtida pris- och kostnadsutvecklingen. Vidare
framhölls vikten av att de skäl som kunde åberopas för nybyggnaderna
noggrant vägdes mot nödvändigheten att tills vidare i möjligaste mån begränsa
investeringsvolymen. Åtskilliga remissinstanser lade vid bedömningen
av frågan om skifferoljebolagets framtida verksamhet stor vikt vid
verksamhetens betydelse ur beredskapssynpunkt. Bl. a. anförde riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap, att en industriell produktion inom
landet av oljor i en omfattning, som det här vore fråga om, vore av stor
betydelse vid ett avspärrningsfall. En dylik industriell produktion kunde
enligt rilcsnämnden icke ersättas av enbart lagring av oljor. Riksnämnden
fann det av utredningen angivna programmet för skifferoljeverkets utbyggnad
och rationalisering välbetänkt samt underströk dessutom vikten av att
Ljungströmsanläggningen underhölles, så att apparaturen vore i så gott
skick som möjligt, om densamma med kort varsel behövde tagas i bruk.
Kommerskollegium, som granskat utredningens förslag ur bl. a. tekniska
synpunkter, framhöll, att de framlagda kalkylerna beträffande utfallet av
den förordade ombyggnaden av Bergh-ugnarna grundade sig på resultatet
av en relativt kort provdrift. Kollegium uttalade, att bättre klarhet rörande
resultatet av omkonstruktionen torde kunna vinnas efter ombyggnaden av
Bergh-ugn 1 och framhöll såsom självklart, att för den händelse någon allvarlig
felbedömning därvid kunde konstateras, ombyggnaden av de övriga
Bergh-ugnarna måste tagas under omprövning. Länsstyrelsen i Örebro län,
som i första hand yttrat sig om det planerade bostadsbyggandet, hade efter
överläggningar med bolaget, länsarbetsnämnden och länsarkitekten kommit
till den slutsatsen, att någon bebyggelse utöver den för vakt- och beredskapstjänst
erforderliga icke borde förekomma i grannskapet av skifferoljeverket,
särskilt med hänsyn till bombfaran. Styrelsen för Svenska skifferoljeaktiebolaget
anförde bl. a. att anläggningskostnaderna för gasolanläggningen
av försiktighetsskäl borde beräknas till 11 000 000 kronor i stället
för av utredningen beräknade 10 500 000 kronor.
För närmare kännedom om innehållet i Kvarntorpsutredningens utlåtande
och de däröver avgivna remissyttrandena torde jag få hänvisa till den i
prop. 143/1949 lämnade redogörelsen.
I nyssnämnda proposition föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att för budgetåret
1949/50 anvisa dels till täckande av vissa kostnader för Svenska
skifferoljeaktiebolagets verksamhet ett reservationsanslag av 3 750 000 kronor,
dels ock till lån till bolaget ett investeringsanslag av 6 000 000 kronor.
Såsom framgår av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet hade
föredraganden kommit till den slutsatsen, att skifferoljeverkets utbyggnad
borde fullföljas efter i huvudsak de av utredningen föreslagna linjerna.
Dock förutsattes, att tills vidare endast en Bergh-ugn skulle ombyggas och
att det finge bli beroende på driftsresultatet vid denna ugn om även de
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
11
två andra Bergh-ugnarna framdeles borde ombyggas. I enlighet härmed
avsåg den föreslagna medelsanvisningen endast den utbyggnad, vilken motsvarade
vad utredningen betecknat såsom etapperna 1 och 2. Av förenämnda
reservationsanslag skulle 2 000 000 kronor användas till täckande
av driftsförluster under budgetåret 1949/50, 1 500 000 kronor till förnyelse
av redan befintliga anläggningar och 250 000 kronor till anskaffning av
ny asktransportanordning. Av investeringsanslaget avsågos 700 000 kronor
till utförande av en vattenreningsanläggning, 500 000 kronor till anskaffning
av vissa maskiner in. in. för rationalisering av skifferbrytningen,
800 000 kronor till fullföljande av ombyggnaden av Bergh-ugn 1 samt —
1 enlighet med det av styrelsen för skifferoljebolaget framförda förslaget
— 4 000 000 kronor till fullbordande av gasolanläggningen. Några medel
beräknades däremot icke till nya bostäder.
Enligt skrivelse nr 273/1949 anvisade riksdagen de i propositionen begärda
anslagen.
Beträffande anslagens användning har Kungl. Maj :t den 3 juni 1949
och den 21 december 1949 meddelat vissa bestämmelser. Investeringsanslaget
å 6 000 000 kronor ställdes jämlikt beslut förstnämnda dag till statskontorets
förfogande för utlämnande av lån till bolaget, som skulle äga använda
beloppet till utbyggnad av anläggningarna på sätt som angivits i propositionen.
Som villkor för lånets erhållande och åtnjutande skulle enligt
beslutet gälla, att utbetalningen av lånet skulle ske i den mån medel för
anläggningarnas utförande erfordrades och med belopp varje gång som
statskontoret efter framställning av bolaget bestämde, att å lyftat lånebelopp
skulle erläggas tre procent årlig ränta och att lånet skulle vara betalbart
vid anfordran. Genom särskilt beslut samma dag ställde Kungl. Maj :t
2 000 000 kronor av reservationsanslaget å 3 750 000 kronor till förfogande
för täckande av bolagets driftsförluster under budgetåret 1949/50. Beträffande
återstoden av anslaget, som enligt riksdagsbeslutet avsetts till
förnyelse av redan befintliga anläggningar och till anskaffning av ny
asktransportanordning, förklarade Kungl. Maj :t sig framdeles vilja, efter
framställning från bolaget, fatta beslut. I skrivelse den 16 november
1949 har bolaget hemställt att av ifrågavarande medel få disponera dels
250 000 kronor till anskaffning av asktransportanordning, dels 365 000 kronor
till ombyggnad av vissa ugnar in. in., vilka arbeten enligt skrivelsen
vore betingade av normal förslitning, dels ock 240 000 kronor till bestridande
av kostnaderna för flyttning av viss del av cn bolaget tillhörig färskvattenledning
från sjön Tisaren. Denna flyttning vore enligt bolaget nödvändig för
att bolaget skulle kunna genomföra en reviderad plan för skifferbrytningen,
som i samråd med av Kvarntorpsutredningen anlitade experter upprättats
efter det att utredningen avlämnat sitt utlåtande. Utredningen hade sålunda
icke varit i tillfälle att i sitt förslag till medelsanvisning upptaga något
anslag till flyttning av vattenledningen. Genom beslut den 21 december 1949
ställde Kungl. Maj:t 615 000 kronor till bolagets förfogande för anskaffning
av asktransportanläggningen och för utförande av de av normal förslit
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr Ii7.
ning betingade arbetena å ugnar m. in. Däremot anvisades icke några medel
till flyttning av vattenledningen.
I en den 16 november 1949 dagtecknad promemoria har bolaget vidare
anmält, att vissa merkostnader beräknades uppkomma i samband med den
pågående ombyggnaden av Bergh-ugn 1. Härom anföres i promemorian
bl. a. följande.
En nykonstruktion av den art, som ombyggnaden av Bergh-ugnen innebär,
är tekniskt sett synnerligen komplicerad och kräver ett omfattande experimentarbete.
Det definitiva utformandet av alla detaljer kunde därför
icke bestämmas förrän vissa erfarenheter vunnits från driften av de i december
1948 färdigställda provschakten och sålunda till vissa delar icke förrän
Kvarntorpsutredningens betänkande avlämnats. Vid slututformningen av
detaljkonstruktionerna befanns det vara på längre sikt mest ekonomiskt
att i samband med ombyggnaden förnya vissa delar av ugnsanläggningen,
oaktat att någon nykonstruktion av dessa delar icke var aktuell. Vidare konstaterades,
att de vid provdriften vunna erfarenheterna borde leda till vissa
mindre förändringar av vid provdriften använda detaljkonstruktioner.
De nödvändiga förändringarna i detaljkonstruktionerna samt de förnyelsearbeten,
som ur driftsekonomisk synpunkt ansågos böra komma till
stånd i samband med ombyggnaden, ha medfört, att vissa fördyringar av
de beräknade anläggningskostnaderna måste förutses.
Av den beräknade fördyringen, ca 475 000 kronor, kan ca 75 000 kronor
anses belöpa^ på förändringar av olika detaljkonstruktioner och ca 400 000
kronor på sådana förnyelsearbeten, som det ur driftsekonomisk synpunkt
ansetts erforderligt att utföra i samband med ombyggnaden (ramar, fickor,
retortrar, grenrör, del av kondensationsanläggningen, reparationer).
Bolagets styrelse har i bokslutet för räkenskapsåret 1948/49 av medel,
som 1948 års riksdag anvisat till täckande av driftsförlust under nämnda
räkenskapsår, reserverat 285 736: 77 kronor för täckande av den beräknade
fördyringen, varefter skulle återstå ca 200 000 kronor att täcka med andra
medel.
I skrivelse den 22 december 1949 har bolaget hemställt, att 200 000 kronor
av det av 1949 års riksdag till förnyelse av anläggningarna anvisade beloppet
om 1 500 000 kronor måtte ställas till bolagets förfogande för täckande av
den återstående delen av ifrågavarande merkostnader.
Årets utbyggnadsfrågor.
I skrivelse den 19 december 1949 har styrelsen för Svenska skifferoljeaktiebolaget
anmält, att ombyggnaden av Bergh-ugn 1 nu fortskridit så
långt, att den ena av de två ugnsrader, av vilka ugnen är sammansatt, har
färdigställts och att den andra ugnsraden beräknades bli driftsfärdig i januari
1950. Enligt skrivelsen har provdrift av den färdigställda ugnsraden
ägt rum under kontroll av Mellersta och norra Sveriges ångpanneförening.
Resultatet av provdriften framgår av en till skrivelsen fogad, av Ångpanneföreningen
upprättad redogörelse. Enligt denna har provdriften pågått under
tiden 22 november—5 december 1949. I redogörelsen framhålles, att
driftsförhållandena vid provningens början ännu icke hunnit utformas på
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
sådant sätt, som skäligen kunde väntas komma att giva bästa möjliga
resultat. Vissa omställningar hade ägt rum under provet, vilket medfört
ett under provtiden i vissa avseenden successivt förbättrat resultat. Rörande
provningsresultatet anföres följande.
Vid de beräkningar och utredningar, som utfördes i samband med »Kvarntorpsutredningen
1948» har skifferoljeverkets framtida produktionssiffror
in. m. bedömts under förutsättning av att en ombyggnad av Berghs ugnshus
skulle göra det möjligt att höja den genomsatta skiffermängden till
ungefär 2 V= gånger den nuvarande.
Provningen har utförts med denna större skiffermängd. De resultat, som
erhållits i medeltal för hela provtiden, visa, att tidigare antagna och i samband
med »Kvarntorpsutredningen 1948» angivna värden innehållas med
mycket god marginal. Anmärkningsvärt är, att utbytet av såväl gasbensin,
svavel som gasol vid provet legat betydligt mycket högre än enligt utredningen.
Även ångmängden från ugnsraden ligger avsevärt högre. Mycket talar
för "att ännu bättre driftsresultat kunna uppnås, sedan längre tids erfarenhet
föreligger.
I skifferoljebolagets skrivelse anföres vidare, att en ugnsrad utgör en
självständig enhet, som drives oberoende av den andra ugnsraden. För bedömande
av ugnens produktionsmöjligheter vore det därför fullt tillräckligt
med kontrollerad provdrift av en ugnsrad. Styrelsen hade — efter övervägande
av Angpanneföreningens rapport samt inom bolaget upprättade bokföringsrapporter
och beräkningar och under antagande att den nuvarande
proportionen mellan lönekostnader och försäljningspriser icke nämnvärt
komme att rubbas — funnit förutsättningar föreligga för att det ekonomiska
resultatet av driften vid bolagets anläggningar vid Kvarntorp under räkenskapsåret
1949/50 skulle i huvudsak komma att överensstämma med Kvarntorpsutredningens
beräkningar. Däremot väntades kostnaderna för den utbyggnad,
vartill medel anvisats av 1949 års riksdag, komma att överstiga det
belopp, som tidigare beräknats. Sålunda beräknades kostnaderna för vissa
delar av gasolanläggningen på grund av devalveringen komma att ökas med
ca 500 000 kronor, och vidare ansåge styrelsen det av tekniska skäl önskvärt
att anskaffa en grävmaskin, som -- efter devalveringen — ställde sig
280 000 kronor dyrare än den av Kvarntorpsutredningen avsedda grävmaskinen.
Av sistnämnda belopp beräknades 80 000 kronor utgöra merkostnad
på grund av devalveringen.
Beträffande bolagets fortsatta verksamhet finner styrelsen med hänsyn till
de förbättrade produktionsmöjligheterna efter ombyggnad av Bergh-ugnarna
och till det under innevarande räkenskapsår hittills uppnådda driftsresultatet
motiverat, att anläggningarna utbyggas till etapp 3 enligt Kvarntorpsutredningens
förslag. Styrelsen föreslår därför, att beslut fattas om ifrågavarande
utbyggnad och att därtill erforderliga medel anvisas för budgetåret
1950/51. Styrelsen anför, att de av utredningen beräknade kostnaderna
för ifrågavarande utbyggnad kontrollerats inom bolaget med ledning
av prisläget i december 1949, varvid dock devalveringens inverkan på utbyggnadskostnaderna
ännu icke helt kunnat överblickas. Kostnaderna för
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
lulltöljandet av vattenreningsanläggningens omläggning och utbyggnad samt
iör anställning av maskiner in. m. tör ökning av skifferbrytningen väntas
enligt de nya kalkylerna komma att överensstämma med utredningens siffror,
d. v. s. 500 000 kronor respektive 1 000 000 kronor. I övrigt framgår av
kontrollräkningen, att avvikelser från utredningens kalkyler förekomma i
såväl fördyrande som förbilligande riktning. Fasta offerter ha enligt skrivelsen
införskaffats beträffande ombyggnaden av Bergh-ugnarna 2 och 3
samt uppförandet av svavelverk.
Liksom skett vid ombyggnad av Bergh-ugn 1 har styrelsen i fråga om
ombyggnaden av Bergh-ugnarna 2 och 3 — som enligt tidigare beräkningar
skulle draga en kostnad av tillsammans 5 950 000 kronor — utgått från,
att viss förnyelse i samband med ombyggnaden bör ske av sådana delar,
som äro utsatta för stark påfrestning. Kostnaderna för ifrågavarande ombyggnad
jämte nämnda förnyelsearbeten beräknas av styrelsen till 7 500 000
kronor.
Enligt Kvarntorpsutredningen skulle i samband med ombyggnaden av
Bergh-ugnarna 2 och 3 erfordras två nya svavelverk till en kostnad av
4 400 000 kronor. Därest svavelverket vid Kinne-Kleva finge överföras till
Kvarntorp, komme kostnaden enligt utredningen att nedgå till 2 800 000 kronor.
Styrelsen anför att ett nytt, större svavelverk, som har tillräcklig kapacitet
för att ersätta de två av utredningen avsedda svavelverken, kan anskaftas
till en kostnad av 3 100 000 kronor. Av detta belopp utgör enligt skrivelsen
250 000 kronor merkostnad på grund av devalveringen.
Med hänsyn till behovet av driftsövervakning vid skifferoljeverket anser
styrelsen nödvändigt att ytterligare 80 bostadslägenheter uppföras å
bolagets bostadsområde, såsom ock förordats av Kvarntorpsutredningen.
Bolagets medelsbehov för ifrågavarande bostadsbyggande beräknar styrelsen
till 300 000 kronor. Styrelsen förutsätter därvid i likhet med Kvarntorpsutredningen,
att bolaget för anskaffning av ytterligare kapital för ändamålet
skall utnyttja samma möjligheter, som i allmänhet stå industrien till
buds.
För den framtida driften av Ljungströmsanläggningen bör bolaget enligt
styrelsens mening förvärva ytterligare mark för en kostnad av 275 000 kronor.
Härom anför styrelsen.
Ur beredskapssynpunkt träffade bolaget 1945 avtal om framtida köp av ett
för Ljungströmsdrift speciellt lämpat område om cirka 182 hektar, vilket
eljest kunnat komma att förvärvas av andra företag, som för sin fabrikation
äro beroende av kalksten och alunskiffer. Under innevarande år har tiden
för köpets fullföljande framflyttats till den 1 september 1950 i avvaktan på
beslut av 1950 års riksdag om utbyggnad till etapp 3. Därest utbyggnad till
etapp 3 skall komma till stånd förefinnes behov av området omkring 1953_
1954. För optionsrätten till området har bolaget 1945 erlagt 100 000 kronor,
vilken kostnad påförts driften. För förvärvets fullföljande har bolaget numera
att erlägga ytterligare 275 000 kronor. Med hänsyn till att området erfordras
för Ljungströmsdriften vid etapp 3 ävensom ur beredskapssynpunkt
anser styrelsen erforderligt, att det beräknade medelsbehovet för etapp 3
utökas med ett belopp om 275 000 kronor för fullföljande av nämnda markförvärv.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
15
Medelsbehovet för utbyggnaden av bolagets anläggningar in. in. anger
styrelsen till sammanlagt 12 955 000 kronor. Härav borde enligt styrelsen
830 000 kronor anvisas som anslag för täckande av kostnadsökningar genom
devalveringen. Av återstoden borde det belopp av 275 000 kronor, som
avsetts till markförvärv för Ljungströmsanläggningen, ställas till förfogande
genom anslag samt resten dels genom anslag och dels genom lån med fördelning
enligt de av Kvarntorpsutredningen tillämpade principerna.
Styrelsen förutsätter, att de angivna detalj siffrorna icke betraktas som
bindande, så länge den totala kostnadsramen innehålles.
Styrelsen framhåller slutligen att behovet av medel för ersättningsanskaffningar
och förnyelse av anläggningar under de närmaste åren är svårt
att helt överblicka. Av det belopp om 1 500 000 kronor, som genom 1949 års
riksdagsbeslut ställts till förfogande för ändamålet, komma enligt styrelsens
beräkningar ca 1 000 000 kronor att disponeras under budgetåret 1949/50.
Styrelsen förutser, att det framdeles kan uppkomma behov av förnyelsemedel,
vilka icke kunna täckas av vad som återstår av de hittills för ändamålet
avsedda medlen eller löpande driftsöverskott. Styrelsen föreslår därför,
att för budgetåret 1950/51 anvisas ett anslag å 1 000 000 kronor att
jämte den beräknade reservationen å det för innevarande budgetår anvisade
beloppet användas till bestridande av kostnaderna för nödvändiga förnyelsearbeten
och ersättningsanskaffningar.
Det sammanlagda medelsbehov, som styrelsen räknar med, utgör således
(12 955 000 + 1 000 000 =) 13 955 000 kronor.
Remissyttranden.
Över skifferoljebolagets framställning ha yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,
statskontoret, kommerskollegium (som bifogat utlåtanden
från bergmästaren i västra distriktet och Sveriges industriförbund),
statens handels- och industrikommission, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige
i riksgäldskontoret och länsstyrelsen i Örebro län.
Ingen av de hörda remissinstanserna har velat avstyrka att utbyggnaden
av skifferoljebolagets anläggningar fullföljes enligt ^förslaget. Fullmäktige i
riksbanken förklara sig emellertid icke kunna bedöma, i vad mån en provdrift
av en begränsad del av den planerade utbyggnaden under den korta
tid provdriften pågått kan läggas till grund för en någorlunda säker prognos
angående produktionsresultatet på längre sikt. Därtill kommer enligt fullmäktiges
mening att avsättningsmöjligheterna för en produktion av den
omfattning utbyggnaden syftar till synas osäkra. Fullmäktige understryka
ånyo vikten av en ingående prövning av frågan huruvida anläggningsarbeten
av ifrågavarande storleksordning böra igångsättas i ett läge, då
krav måste resas på fortsatt begränsning av investeringsvolymen.
Beträffande provdriften vid Bergh-ugn 1 anför kommerskollegium, alt det
skulle ha varit av värde, om försökstiden hade kunnat utsträckas ytterligare,
16
Kimgl. Maj:ts proposition nr 147.
varigenom exempelvis hade vunnits bättre erfarenheter om eventuella konstruktiva
svagheter. Enligt kommerskollegii mening förefaller det dock med
hänsyn till Ångpanneföreningens ganska positiva uttalanden om provningsresultaten,
som om man skulle kunna anse att omkonstruktionen innebär en
så avsevärd förbättring, att även de övriga Bergh-ugnarna böra ombyggas.
Liknande synpunkter anföras av fullmäktige i riksgäldskontoret och Sveriges
industriförbund. Sistnämnda remissinstans framhåller emellertid, att
det torde vara ovisst om bolagets tillverkning av gasol, som väntas möta
inhemsk konkurrens, kommer att lämna det gynnsamma resultat man räknat
med. Industriförbundet förutsätter vidare att bolagets framtida verksamhet
icke drives så, att andra industrier inom närliggande näringsgrenar,
vilka icke haft bolagets möjligheter till statsunderstöd, beredas svårigheter.
Statens handels- och industrikommission framhåller, att ökningen av bolagets
produktion av svavel genom den föreslagna utbyggnaden beräknas
llPP§å till ca 12 000 ton, vilket skulle betyda att fortsatt import av svavel
från Amerikas förenta stater icke skulle bli nödvändig. Kommissionen påpekar
emellertid möjligheten av att vid tidpunkten för den ökade produktionen
vid Kvarntorp en övergång till användande av svavelkis i stället för
svavel ägt rum i sådan utsträckning, att import från Amerika ändå skulle
kunna undvaras eller väsentligt reduceras.
Handels- och industrikommissionen har vidare anfört vissa synpunkter
på frågan om möjligheterna att inom ramen för gällande investeringsplan
bereda utrymme för de investeringar som erfordras för utbyggnaden och att
ställa valuta till förfogande för erforderlig maskinimport. Bolaget har för
kommissionen uppgivit, att utbyggnaden skall kunna bedrivas i sådan takt,
att under 1950 byggnadstillstånd erfordras för anläggningar motsvarande
sammanlagt 1 725 000 kronor. Detta belopp överstiger enligt kommissionen
vad som i investeringsplanen är beräknat för skifferoljeverkets utbyggnad.
Kommissionen anser dock, att ombyggnadsarbetenas successiva genomförande
borde göra det möjligt att belasta nästa års investeringsplan med överskjutande
tillståndsbelopp. Enligt bolagets uppgifter utgör valutabehovet för
import av maskiner ca 2 400 000 kronor. Med hänsyn till de väsentliga årliga
valutabesparingar, delvis i dollars, som den ökade produktionen främst
av bensin och brännoLja beräknas medföra, har kommissionen icke velat
motsätta sig att valuta anvisas för denna import. Hinder möter sålunda ur
kommissionens synpunkter icke mot beviljande av de byggnadstillstånd och
importlicenser, som komma att erfordras för utbyggnaden.
Rörande det av bolaget planerade tillskottet av bostadslägenheter för bolagets
personal anför länsstyrelsen i Örebro län följande.
I medelsbehovet för utbyggnaden av etapp 3 har styrelsen medtagit ett
belopp av 300 000 kronor för uppförande av bostäder. Länsstyrelsen anser
— som också framhållits i ett tidigare remissyttrande — att någon mera
omfattande bostadsbebyggelse i omedelbar anslutning till verket ej bör ske.
Emellertid är det uppenbart, att bostäder där behövas i en omfattning, som
täcker bolagets behov av sådan arbetskraft som ständigt behöver finnas
inom räckhåll för säkrande av verkets ändamålsenliga drift: viss teknisk
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
17
personal, specialarbetare, förmän och över huvud taget personal för vaktoch
beredskapstjänst. Såvitt länsstyrelsen kan finna, håller sig den av styrelsen
planerade bostadsbebyggelsen inom den ram för bebyggelse vid Kvarntorp,
som länsstyrelsen ursprungligen tänkt sig. Länsstyrelsen vill sålunda
tillstyrka även denna del av förslaget.
Det kunde givetvis ifrågasättas om ej föreliggande bostadsbehov — såsom
fallet är på många andra håll — skulle kunna klaras utan någon kapitalinsats
från bolaget. Länsstyrelsen har emellertid kommit till den uppfattningen,
att bebyggelsen i fråga — på grund av de speciella Kvarntorpsförhållandena
— knappast kan komma till stånd utan ekonomisk medverkan
från bolagets sida. Det begärda anslaget för ändamålet torde därför få
anses ofrånkomligt.
Arbetsmarknadsstyrelsen, som i likhet med länsstyrelsen i Örebro län
anser att bostadsbyggandet vid Kvarntorp bör begränsas till det absolut
nödvändiga, framhåller att det icke torde vara möjligt att inom ramen för
länsbostadskvoten för länet ställa 80 lägenheter till skifferoljebolagets förfogande,
i vart fall icke om lägenheterna skola uppföras under loppet av
ett år. Denna fråga bör sålunda enligt arbetsmarknadsstyrelsen prövas i
särskild ordning.
Vissa erinringar mot styrelsens förslag angående finansieringen av skifferoljeverkets
drift och utbyggnad göras av statskontoret, fullmäktige i riksbanken
och fullmäktige i riksgäldskontoret. Statskontoret anför i huvudsak
följande.
Styrelsen har beräknat det sammanlagda medelsbehovet för utbyggnad
till etapp 3 enligt kvarntorpsutredningens förslag till 12 955 000 kronor.
Nämnda belopp skulle täckas dels genom anslag och dels genom lån med
fördelning i princip i enlighet med kvarntorpsutredningens förslag. Enligt
styrelsens sammanställning av medelsbehovet skulle 830 000 kronor av
ovannämnda belopp avse kostnadsökningar på grund av devalveringen, vilka
givetvis icke kunnat medtagas av kvarntorpsutredningen, men vilka enligt
styrelsens förslag borde täckas genom anslag. Kostnadsökningarna fördela
sig med 250 000 kronor på svavelverket, 80 000 kronor för grävmaskiner
samt 500 000 kronor för gasolanläggningen. Styrelsen synes emellertid ha förbisett,
att endast de två första posterna på tillhopa 330 000 kronor innefattas i
beloppet å 12 955 000 kronor. Medel till gasolanläggningen beviljades nämligen
redan av 1949 års riksdag, varför några kostnader för denna anläggning
icke ingå i sammanställningen. Det sammanlagda medelsbehovet för utökning
till etapp 3 borde därför egentligen ha ökats med 500 000 kronor till
13 455 000 kronor. Enär bolaget av 1949 års riksdag för utbyggnad av gasolanläggningen
erhöll 4 000 000 kronor, ehuru kvarntorpsutredningen beräknat
kostnaderna till 3 500 000 kronor, synes den av styrelsen beräknade merkostnaden
för gasolanläggningen på grund av devalveringen, 500 000 kronor,
täckas av det belopp, som riksdagen anvisat såsom säkerhetsmarginal.
Någon ytterligare medelsanvisning för gasolanläggningen synes därför av
andra skäl än styrelsen angivit icke vara erforderlig. För nyanskaffningarna
under budgetåret 1950/51 tillkommer ytterligare ett belopp av 1 (100 000
kronor, varför det sammanlagda medelsbehovet skulle uppgå till 13 955 000
kronor. Statskontoret förutsätter då, att svavelverket vid Ivinne-Kleva icke
skall överflyttas till Kvarntorp, i vilket fall vissa besparingar torde kunna
göras.
Av vad tidigare anförts framgår, att styrelsen föreslagit, att mcdclsbeliihang
till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 147.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
hovet skulle täckas genom dels anslag och dels lån med fördelning i princip
efter kvarntorpsutredningens förslag, samt att de oförutsedda kostnadsökningarna
på grund av devalveringen skulle täckas genom anslag. Styrelsen
har vidare föreslagit, att medel för fullföljande av inköp av visst markförvärv
för »ljungströmsdrift» liksom medel till det av styrelsen begärda
millionbeloppet för viss förnyelseanskaffning skulle anvisas genom anslag
å riksstaten. Statskontoret har icke något att erinra mot att kvarntorpsutredningens
förslag följes vad angår fördelningen mellan anslags- och lånemedel
i fråga om de i utredningen ingående posterna. Ämbetsverket kan
icke heller motsätta sig, att medel för ombyggnads- eller ersättningsanskaffningarna,
i den mån de ej utgöra verkliga nyanläggningar, täckas genom
anslag, då bolaget uppenbarligen saknar medel att gälda dessa utgifter
i annan ordning. Statskontoret förutsätter emellertid härvid, att bolagets
räkenskaper framdeles så uppläggas, att verkliga underskottet med tydlighet
kommer till synes i redovisningen. Såsom framgår av bilagd balansräkning
per den 30 juni 1949 har så ej blivit fallet beträffande Skifferoljeaktiebolagets
redovisning av förlusten för verksamhetsåret V, 1948—“/„ 1949.
Däremot anser statskontoret, att kostnadsökningarna genom devalveringen
icke böra täckas genom anslag å driftbudgeten utan genom investeringsanslag.
Dessa merkostnader avse nämligen nyanläggningar eller nyanskaffningar,
vilka ursprungligen finansierats av kapitalmedel. Enär inköp av
mark måste anses som en kapitalinvestering, bör enligt statskontorets förmenande
även kostnaderna för inköp av området för »ljungströmsdrift»
täckas genom investeringsanslag. På grund av vad sålunda anförts får statskontoret
föreslå, att av medel, tillhopa 13 955 000 kronor, som anses böra
ställas till bolagets förfogande, ett belopp av 9 755 000 kronor anvisas å kapitalbudgeten
under fonden för låneunderstöd samt återstoden 4 200 000
kronor täckas genom anslag å driftbudgeten.
Slutligen vill statskontoret, i anledning av vad styrelsen anfört om att den
framlagda kostnadsfördelningen icke skall vara bindande, så länge den totala
kostnadsramen hålles, framhålla, att enligt ämbetsverkets mening styrelsen
icke kan tilldelas befogenhet att avvika från den kostnadsfördelning,
som förutsatts vid riksdagens prövning av anslagsfrågorna, detta så mycket
mindre som icke heller Ivungl. Maj :t lärer äga möjlighet att medgiva andra
än mindre avvikelser från den till grund för riksdagsbeslutet liggande kostnadsberäkningen.
Fullmäktige i riksbanken anföra i anledning av styrelsens förslag, att
nyinvesteringarna skulle finansieras genom lån, att det med hänsyn till bolagets
jämförelsevis ringa aktiekapital och det förutsebara driftsresultatet
synes principiellt riktigare att tillföra bolaget ökat aktiekapital motsvarande
den del av utgifterna, som resulterar i tillgångar av anläggningskaraktär.
Fullmäktige ha emellertid icke velat framställa någon erinran mot att ifrågavarande
kostnader tills vidare täckas genom lån men förutsätta därvid,
att frågan om ökning av aktiekapitalet upptages till prövning, sedan utbyggnaderna
fullbordats. Fullmäktige i riksgäldskontoret ha med hänsyn
till att utbyggnaden är avsedd att genomföras under en tidrymd av tre år
ifrågasatt, huruvida icke en uppdelning av de erforderliga anslagsmedlen
lämpligen bör ske på ifrågavarande tre budgetår i syfte att anpassa medelsanvisningen
efter den faktiska medelsförbrukningen.
I en den 16 februari 1950 dagtecknad skrift har bergsingenjören S. V.
Bergh framlagt vissa synpunkter i anledning av framställningen.
Kunal. Maj:ts proposition nr 147.
Departementschefen.
19
Svenska skifferoljeaktiebolaget bildades år 1941 för att genom utnyttjande
av oljeskiff ertillgångarna i östra Närke medverka till landets försörjning
med flytande bränsle. Bolagets anläggningar förlädes till Kvarntorp i Ekeby
socken av Örebro län. År 1943 överfördes flottans skifferoljeverk vid KinneKleva
till bolaget. Sedermera har driften i Kinne-Kleva nedlagts.
År 1946 godkände riksdagen en av bolaget framlagd plan för utbyggnad
av Kvarntorpsanläggningarna. Planen innebar, att anläggningarna skulle utökas
med en kalkugn och en anläggning för framställning av komprimerad
gas för bränsteändamål, s. k. gasol, varjämte verkets tre oljedestillationsugnar
av Berghs konstruktion skulle ombyggas för ökad produktion enligt en av
bolaget utarbetad metod. Dessutom skulle ångkraftverket utvidgas till en
kapacitet, som svarade mot den ökade produktionen. Till en första utbyggnadsetapp,
avseende kalkugnen och gasolanläggningen samt en Bergh-ugn
jämte ångkraftverket, anvisade riksdagen 10 700 000 kronor. Därjämte anvisade
riksdagen 5 300 000 kronor till täckande av driftsförluster m. in. under
utbyggnadstiden. Sammanlagt anvisades alltså år 1946 16 000 000 kronor
till bolagets verksamhet. År 1947 anvisade riksdagen vidare 3 000 000
kronor till finansiering av gasoldistribution i egen regi och utbyggnad av
en kemisk-teknisk industri med gasol som utgångsmaterial.
I slutet av år 1947 anmälde styrelsen för skifferoljebolaget, att bolaget på
grund av likviditetssvårigheter behövde ytterligare kapitaltillskott. I anledning
härav tillkallade dåvarande departementschefen fem utredningsmän
för att utreda frågan om bolagets framtida verksamhet. I avvaktan på utredningens
resultat avbröts den pågående utbyggnaden av anläggningarna
vid Kvarntorp. Till täckande av driftsförluster m. m. under tiden till och
med den 30 juni 1949 och för betalning av beställningar, som redan gjorts
för utbyggnaden, anvisade 1948 års riksdag ett reservationsanslag av
15 000 000 kronor.
I februari 1949 avlämnade utredningsmännen, som antagit benämningen
Kvarntorpsutredningen 1948, sitt utlåtande angående bolagets framtida
verksamhet. Av utlåtandet framgick att utredningen med hänsyn till resultatet
av de beräkningar rörande bolagets verksamhet, som utredningen låtit
utföra, och till verksamhetens värde ur beredskapssynpunkt funnit det vara
förmånligast för staten att utbyggnaden av skifferoljeverket finge fortgå
efter de riktlinjer, vilka angivits i den av 1946 års riksdag godkända utbyggnadsplanen.
I överensstämmelse med detta sitt ställningstagande förordade
utredningen, att de tre Bergh-ugnarna vid verket ombyggdes för
högre produktion enligt den av bolaget utarbetade metoden, att ångkraftverket
utvidgades till erforderlig kapacitet och att den påbörjade gasolanläggningen
fullbordades. Dessutom föreslog utredningen, alt vattenreningsanläggningen
vid skifferoljeverket skulle kompletteras och utbyggas, att
anordningarna för skifferns brytning och beredning skulle kompletteras dels
i rationaliseringssyfte dels för att möjliggöra en ökning av produktionen,
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
att en ny asktransportanläggning skulle utföras, att ytterligare två svavelverk
skulle anskaffas, därav eventuellt ett från Kinne-Kleva, och att nya
bostadshus om sammanlagt åttio lägenheter skulle uppföras vid Kvarntorp.
Utredningen förutsatte, att den föreslagna utbyggnaden skulle genomföras
i tre etapper. Under den första etappen, avseende tiden 1 juli 1949—
30 juni 1950, skulle arbetet på Bergh-ugn 1 och gasolanläggningen slutföras,
vattenreningsanläggningens utbyggnad påbörjas, vissa maskiner för rationalisering
av skifferbrytningen m. m. och en ny asktransportanläggning
anskaffas samt fyrtio bostadslägenheter utföras. Under den andra etappen,
omfattande tiden 1 juli 1950—30 juni 1953 skulle den återstående delen av
utbyggnadsprogrammet genomföras. Efter avslutad utbyggnad skulle den
tredje etappen inträda fr. o. m. den 1 juli 1953.
Enligt utredningens beräkningar skulle utbyggnaden medföra att bolagets
produktion av brännolja, bensin, svavel och gasol konime att ökas väsentligt.
Som följd härav skulle en betydande förbättring av bolagets ekonomi inträda.
För räkenskapsåret 1949/50 förutsåg utredningen, att bolagets verksamhet
skulle resultera i ett driftsunderskott av 1 820 000 kronor. Redan påföljande
år beräknades emellertid verksamheten komma att lämna ett mindre
överskott. När hela utbyggnadsprogrammet genomförts skulle jämförelsevis
betydande årliga driftsöverskott kunna påräknas. De av utredningen
framräknade driftsresultaten inneslöto dock icke avsättning till förnyelsefond.
Enligt utredningen vore det möjligt, att behov av förnyelse av anläggningarna
komme att framträda under årens lopp, vilka ej kunde täckas av
de löpande driftsöverskotten.
Medel till utbyggnaden skulle enligt Kvarntorpsutredningens förslag tillskjutas
dels genom anslag å riksstaten och dels genom lån till bolaget. Med
avseende å de två första utbyggnadsetapperna borde enligt utredningen för
budgetåret 1949/50 anvisas anslag å 2 000 000 kronor till täckande av driftsförluster
under nämnda budgetår, 1 500 000 kronor till kostnader för förnyelse
av de gamla anläggningarna och 250 000 kronor till anskaffning av
ny asktransportanläggning eller tillhopa 3 750 000 kronor. Vidare erfordrades
för samma tid i form av lån till bolaget 500 000 kronor till anskaffning
av utrustning för rationalisering av skifferns brytning och beredning,
700 000 kronor till utbyggnad av vattenreningsanläggningen, 800 000 kronor
för att fullfölja ombyggnaden av Bergh-ugn 1, 3 500 000 kronor för att fullborda
gasolanläggningen och 150 000 kronor till uppförande av bostäder,
sammanlagt alltså 5 650 000 kronor. Bolagets totala medelsbehov för budgetaret
1949/50 beräknades sålunda av utredningen till 9 400 000 kronor. Medelsbehovet
för de anläggningar, som avsåge den tredje utbyggnadsetappen,
skulle enligt utredningen uppgå till 12 000 000 kronor. Detta belopp borde
anvisas för budgetåret 1950/51, därav 2 600 000 kronor som anslag å riksstaten
och 9 400 000 kronor som lån till bolaget.
I anledning av utredningsresultatet föreslog Kungl. Maj :t i prop. 143/1949
riksdagen att för budgetåret 1949/50 anvisa medel till skifferoljebolagets
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
21
fortsatta verksamhet och utbyggnad i huvudsaklig överensstämmelse med
utredningens beräkningar. Dock beräknades i propositionen 4 000 000 kronor
till gasolanläggningens fullbordande i stället för det av utredningen föreslagna
beloppet av 3 500 000 kronor; vidare avsågos icke några medel till
bostäder. I propositionen tillstyrktes, att en Bergh-ugn skulle ombyggas i enlighet
med utredningens förslag, medan det finge bli beroende på driftsresultatet
vid denna ugn om även de andra Bergh-ugnarna skulle ombyggas. Med
bifall till Kungl. Maj :ts i propositionen framställda förslag anvisade riksdagen
för budgetåret 1949/50 dels till täckande av vissa kostnader för skifferoljebolagets
verksamhet ett reservationsanslag av 3 750 000 kronor, dels
till lån till bolaget ett investeringsanslag av 6 000 000 kronor.
Styrelsen för skifferoljebolaget har nu hemställt om ytterligare medel till
bolagets verksamhet under innevarande budgetår. Vidare har styrelsen meddelat
vissa driftsresultat, som erhållits vid den till hälften ombyggda Berghugnen
1. I anslutning härtill har styrelsen anhållit, att medel måtte anvisas
för genomförande av skifferoljeverkets utbyggnad i tredje etappen enligt
Ivvarntorpsutredningens förslag.
I fråga om bolagets behov av ytterligare medel för verksamheten under
innevarande budgetår må först erinras, att bolaget i skrivelse den 16 november
1949 hemställt bl. a., att 240 000 kronor måtte ställas till bolagets förfogande
för flyttning av en viss del av bolagets färskvattenledning från sjön
Tisaren. Denna åtgärd anses nödvändig för att skifferbrytningen skall kunna
genomföras enligt uppgjord plan. Enligt min mening är åtgärden närmast av
sådan art, att kostnaden för densamma borde påföras driften och sålunda
bestridas från det år 1949 till täckande av driftsförlust anvisade beloppet å
2 000 000 kronor. Då emellertid brytningsplanen färdigställts efter det att
Kvarntorpsutredningen avgivit sitt utlåtande och sålunda behovet av åtgärden
icke kunnat förutses vid uppskattningen av driftsförlusten, är det knappast
sannolikt, att sistnämnda belopp kommer att förslå till täckande jämväl
av ifrågavarande flyttningskostnad. Jag vill därför icke motsätta mig att
förnyelsemedel i män av behov ställas till förfogande för ändamålet. Därest
riksdagen icke har något att erinra, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t
att bestämma i vad mån så skall ske.
Av bolagets promemoria den 16 november 1949 framgår, att bolaget i samband
med den pågående ombyggnaden av Bergh-ugn 1 funnit sig böra dels
vidtaga vissa förändringar i ugnens detaljkonstruktion dels ock av driftsekonomiska
skäl utföra vissa förnyelsearbeten å ugnen. Härigenom ha uppkommit
merkostnader å ca 75 000 kronor respektive 400 000 kronor eller sammanlagt
omkring 475 000 kronor. Av sistnämnda belopp ha ca 285 000 kronor
ansetts böra påföras driften och sålunda bestridas av medel, som avsetts
till täckande av bolagets driftsförluster. I skrivelse den 22 december 1949
har bolaget anhållit, att av de år 1949 anvisade förnyelsemedlen ett avrundat
belopp å 200 000 kronor måtte ställas till förfogande för att täcka
återstoden av merkostnaden.
Ifrågavarande fördyring av Bergh-ugnens ombyggnad synes helt bero på
åtgärder vilka icke underställts Kvarntorpsutredningens prövning. Med hän
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
syn till att det här gäller en nykonstruktion, vilken är tekniskt komplicerad
och kräver ett omfattande experimentarbete, anser jag emellertid, att någon
erinran mot de av bolaget företagna smärre konstruktionsändringarna och
den därav uppkommande merkostnaden icke bör göras, särskilt som åtgärderna
medföra en förbättring av ugnens driftsekonomi och driftssäkerhet.
Icke heller vill jag resa någon invändning mot att bolaget i samband med
ombyggnaden låtit utföra förnyelsearbeten å ugnen i angiven omfattning,
då det måste anses välbetänkt att ombesörja dylika förr eller senare nödvändiga
arbeten, medan ugnen ändå står stilla. Jag finner sålunda, att
bolagets här berörda åtgärder böra godkännas och att tillgängliga förnyelsemedel
böra ställas till förfogande för att täcka de därmed förenade kostnaderna
i den mån så icke redan skett. Beslut härom torde böra fattas av Kungl.
Maj :t. Med hänsyn till att kostnaderna äro jämförelsevis stora och falla utom
ramen för vad som tidigare anvisats till Bergh-ugnens ombyggnad torde emellertid
riksdagen böra beredas tillfälle att uttala sig i ärendet.
Till utbyte av grävmaskiner har i enlighet med Kvarntorpsutredningens
förslag tidigare anvisats ett belopp av 100 000 kronor. Bolaget har nu funnit
önskvärt att en dyrare grävmaskin anskaffades än den av utredningen avsedda.
Merkostnaden beräknas av styrelsen till 280 000 kronor. Enligt vad
jag inhämtat från bolaget skulle man genom anskaffning av den nu föreslagna
kraftigare grävmaskinen vinna en icke oväsentlig förbättring av betingelserna
för ett rationellt bedrivande av skifferbrytningen. Jag tillstyrker
därför, att medel tillföras bolaget till ifrågavarande anskaffning.
Styrelsen har vidare meddelat, att devalveringen förorsakat en fördyring
av gasolanläggningen med i runt tal 500 000 kronor. Som statskontoret framhåller,
bör emellertid denna merkostnad täckas av de till fullbordande av
gasolanläggningen år 1949 anvisade medlen.
Ombyggnaden av Bergh-ugn 1 har enligt styrelsen nu fortskridit så långt
att en av de två ugnsrader, av vilka ugnen består, blivit färdigställd och kunnat
underkastas provning. Denna har ägt rum under kontroll av Mellersta
och norra Sveriges ångpanneförening, som upprättat en vid styrelsens skrivelse
fogad redogörelse för resultaten av provdriften. Av redogörelsen framgår,
att provet, som pågått under tiden 22 november—5 december 1949, utförts
under de betingelser med avseende å skifferns genomsättningshastighet,
som förutsatts i Kvarntorpsutredningens beräkningar. Per tidsenhet har
sålunda i ugnen behandlats ca två och en halv gånger så mycket skiffer som
före ombyggnaden. Vid provet ha enligt redogörelsen de av Kvarntorpsutredningen
antagna produktionsvärdena innehållits med mycket god marginal.
Såsom anmärkningsvärt framhålles, att utbytet av s. k. gasbensin, svavel
och gasol samt den producerade ångmängden legat högre än vad utredningen
förutsatt. Enligt Ångpanneföreningens mening böra bättre driftsresultat kunna
uppnås, när längre tids erfarenhet av driften föreligger.
Resultatet av den under kontroll verkställda provningen av den ombyggda
delen av Bergh-ugn 1 synes sålunda stödja Kvarntorpsutredningens förslag
att även de båda övriga Bergh-ugnarna skola ombyggas enligt den nya
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
23
metoden. Härigenom torde bolagets produktion av brännolja, bensin, svavel,
gasol och elektrisk kraft kunna ökas i minst den omfattning, varmed utredningen
räknat i sina kalkyler. Visserligen har provdriften icke omfattat
mer än en ugnsrad, d. v. s. hälften av ugnen, och provdriften har pågått
endast under en jämförelsevis kort tid. Såsom styrelsen framhållit i sin
skrivelse utgör i allt fall den provade ugnsraden en självständig enhet,
som drives oberoende av den andra ugnsraden. För att bedöma produktionsmöjligheterna
torde det därför vara tillräckligt med kontrollerad provdrift
av en ugnsrad. Sedan provdriften avslutades har vidare, enligt vad jag
inhämtat, den först ombyggda ugnsraden varit i praktiskt taget kontinuerlig
drift, varjämte även den andra ugnsraden hunnit färdigställas och tagas i
drift. De produktionsresultat, som härvid uppnåtts, synas icke ha varit
mindre gynnsamma än de resultat som erhöllos under provdriften. Det torde
sålunda nu vara klarlagt, att den av bolaget utarbetade metoden för ombyggnad
av Bergh-ugnarna i syfte att ernå högre produktion är tekniskt
möjlig att genomföra. Det kan även antagas att driften vid de ombyggda
ugnarna bör ge minst de produktionsresultat varmed Kvarntorpsutredningen
räknat. Något nytt material för en bedömning av driftskostnaderna vid de
ombyggda Bergh-ugnarna har däremot icke framlagts av bolaget. Säkert
sådant material torde icke kunna erhållas förrän efter en ganska lång driftstid,
troligen först efter ett eller annat år. Här må erinras att utredningen
framhållit, att dess beräkningar bl. a. rörande tillverkningskostnaderna vore
försiktigt gjorda och att de borde lämna gott utrymme för ett bättre resultat.
Det borde med hänsyn härtill vid oförändrad kostnads- och prisnivå
icke behöva befaras att driftsresultatet i ekonomiskt avseende kommer att
ställa sig sämre än vad utredningen räknat med.
Med hänsyn till det gynnsamma utfallet av driften vid den ombyggda
delen av Bergh-ugn 1 torde, såsom förutsattes i propositionen nr 143 till
föregående års riksdag, nu böra övervägas, huruvida de två andra Berghugnarna
vid skifferoljeverket böra ombyggas efter samma metod och alltså
den av Kvarntorpsutredningen föreslagna utbyggnaden av bolagets anläggningar
vid Kvarntorp fullföljas i sin helhet. Ifrågavarande utbyggnad skulle
enligt utredningen draga en kostnad av 12 000 000 kronor utöver vad tidigare
anvisats för ändamålet. I bolagsstyrelsens nu framlagda förslag beräknas
kostnaden till 12 955 000 kronor.
Att i nuvarande läge verkställa så omfattande investeringar måste givetvis
ge anledning till vissa betänkligheter, särskilt som en icke oväsentlig del
av de erforderliga maskinerna in. in. skola anskaffas genom import. Emellertid
kan framhållas, att bolaget, sedan utbyggnadsprogrammet genomförts,
kommer att bli i stånd att avsevärt öka sin produktion av brännolja,
bensin och andra för folkhushållet viktiga produkter. Härigenom kommer,
såsom Kvarntorpsutredningen och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
in. fl. myndigheter tidigare understrukit, skifferoljeverkets bcredskapsvärde
alt ökas väsentligt. Statens handels- och industrikommission
framhåller, att den ökade produktionen kominer att medföra väsentliga
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
valutabesparingar, delvis i dollars. Vidare beräknas statsverkets framtida
kostnader för upprätthållande av bolagets ur beredskapssynpunkt betydelsefulla
verksamhet komma att minskas, därest utbyggnaden genomföres. Ehuru
det icke för närvarande är möjligt att angiva vilka kapitaltillskott som
framdeles kunna komma att erfordras från statens sida, synes det med
hänsyn till Kvarntorpsutredningens beräkningar angående driftsöverskotten
från bolagets verksamhet under den tredje utbyggnadsetappen berättigat att
antaga, att bolagets medelsbehov utöver nämnda driftsöverskott kommer
att bli jämförelsevis obetydligt. Jag förutsätter därvid, att bolagets ledning
kommer att tillvarataga alla möjligheter att genom rationalisering av driften
nedbringa produktionskostnaderna. I detta avseende synes bolaget ha
fått värdefulla impulser från Kvarntorpsutredningen, vars förslag till rationaliseringsåtgärder
redan förverkligats eller hålla på att genomföras. Vidare
har inom skifferoljeverkets driftsledning, enligt vad bolaget under hand
upplyst, företagits viss omorganisation och förstärkning av personalen, syftande
till en effektivisering av driften.
Efter att ha övervägt de sålunda framkomna omständigheterna har jag
kommit till den uppfattningen, att skifferoljeverkets utbyggnad bör fortsättas
i enlighet med Kvarntorpsutredningens plan och erforderliga medel
till utbyggnaden ställas till bolagets förfogande.
I detta sammanhang må erinras om bolagets i prop. nr 219/1947 omförmälda
planer på utbyggnad av en kemisk-teknisk industri med gasol som
utgångsmaterial. Enligt vad jag inhämtat pågår inom bolaget utredning angående
möjligheterna att på grundval av den gas, som återstår sedan svavel
m. m. utvunnits ur skifferdestillationsgasen, uppbygga en kemisk-teknisk
industri efter vissa riktlinjer, som tidigare icke närmare övervägts inom
bolaget. I den mån bolagets ekonomiska ställning och framtidsutsikter genom
den nu förestående slutliga utbyggnaden av skifferoljeverket vinna
erforderlig stadga, bör bolaget givetvis söka tillvarataga alla möjligheter till
dylik vidare utveckling av sin verksamhet. I sådant syfte torde bolaget
böra utnyttja de erfarenheter, som redan föreligga inom landets kemisktekniska
industri. På detta område kan ett samarbete med andra företag
bli fruktbärande.
Vid kontroll av Kvarntorpsutredningens beräkningar har skifferoljebolagets
styrelse funnit, att kostnaderna för utbyggnaden i vissa avseenden
komma att avvika från de kostnader, vilka angivits i utredningens utlåtande.
Avvikelserna, vilka gå i såväl fördyrande som förbilligande riktning,
synas i huvudsak bero på sådana justeringar av de tidigare utbyggnadsplanerna,
vilka ansetts motiverade av på sistone vunna erfarenheter.
Kostnaderna för ombyggnaden av Bergh-ugnarna 2 och 3, som av Kvarntorpsutredningen
angivits till 5 950 000 kronor, beräknas nu av bolaget till
omkring 7 500 000 kronor. Fördyringen uppgives bero på att bolaget ansett
ändamålsenligt att — i likhet med vad som skett vid ombyggnaden av
Bergh-ugn 1 — vidtaga vissa förbättringar av ugnarnas konstruktion och
utföra vissa förnyelsearbeten å ugnarna. Av samma skäl som motivera
Kungl. Maj:ts proposition nr 147-
25
motsvarande åtgärder med avseende å Bergh-ugn 1 finner jag att den av
bolaget beräknade merkostnaden för ombyggnaden av Bergh-ugnarna 2 och
3 bör godtagas. Jag tillstyrker sålunda, att 7 500 000 kronor anvisas för
ändamålet.
För anskaffning av två svavelverk beräknade Kvarntorpsutredningen ett
belopp av 4 400 000 kronor eller, därest det vid Kinne-Kleva befintliga svavelverket
finge flyttas till Kvarntorp, 2 800 000 kronor. Svavelverken skulle
enligt utredningen bl. a. tjäna till att rena skifferdestillationsgasen från svavel,
så att alltför stark förorening av atmosfären i närheten av Kvarntorp
och därmed följande skadeverkningar på vegetationen skulle kunna undvikas.
Styrelsen har nu funnit det förmånligare att i stället för två svavelverk
uppföra ett enda större verk, vilket skulle kunna anskaffas för en
kostnad av 3 100 000 kronor. Beträffande den ifrågasatta flyttningen av svavelverket
i Kinne-Kleva till Kvarntorp har jag från bolaget inhämtat, att därmed
skulle vara förenade så avsevärda kostnader, att någon väsentlig besparing
knappast skulle ernås, om hänsyn samtidigt tages till behovet av komplettering
och iståndsättning av det gamla svavelverket. Med hänsyn härtill
förordar jag att 3 100 000 kronor anvisas för anskaffning av ett nytt svavelverk.
Mot styrelsens beräkning av medelsbehovet för arbetet med vattenreningsanläggningen
och för anordningarna för skifferns brytning, transport och
beredning har jag icke något att erinra; den överensstämmer med Kvarntorpsutredningens
beräkningar rörande kostnaderna för nämnda åtgärder.
I enlighet härmed torde för fullbordande av vattenreningsanläggningen böra
anvisas ytterligare 500 000 kronor samt till utrustning för ökad skifferbrytning
1 000 000 kronor.
Den s. k. Ljungströmsanläggningen, vari olja utan brytning av skiffer
erhålles genom skifferns upphettning på elektrisk väg i marken, har under
några år ej varit i bruk men tänktes av Kvarntorpsutredningen åter utnyttjad
under tredje utbyggnadsetappen. För förvärv av ett område, som bolaget
ansett nödvändigt vid framtida drift av Ljungströmsanläggningen och
vartill bolaget har optionsrätt till september 1950, har styrelsen beräknat
275 000 kronor. Någon kostnad för ifrågavarande markförvärv har icke medtagits
i Kvarntorpsutredningens kalkyler. Trots detta vill jag med hänsyn
till Ljungströmsanläggningens betydelse dels ur beredskapssynpunkt och
dels för bolagets framtida ekonomi icke motsätta mig, att bolaget beviljas
medel till inköp av marken i fråga.
Till uppförande av bostäder invid skifferoljeverket i Kvarntorp beräknade
Kvarntorpsutredningen ett belopp av 300 000 kronor. Av beloppet, som
endast avsåg en del av det för bostadsbyggandet erforderliga kapitalbehovet,
skulle enligt utredningens förslag 150 000 kronor anvisas för budgetåret
1949/50 och återstoden för näslföljande budgetår. Då något anslag för ändamålet
icke anvisades för förstnämnda budgetår, har styrelsen anhållit
att hela beloppet i stället måtte anvisas för budgetåret 1950/51. Styrelsens
framställning har i denna del tillstyrkts av länsstyrelsen i Örebro län. Jag
It Ilihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. AV 147.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
kan dock icke förorda, att medel i detta sammanhang anvisas till bostäder
vid Kvarntorp. Därest bolaget med hänsyn till behovet av driftsövervakning
vid anläggningarna eller av andra skäl skulle anse det ofrånkomligt, att
nya bostäder anskaffas, bör bolaget utnyttja de möjligheter till finansiering
av bostadsbyggandet, som skapats genom den allmänna statliga bostadspolitiken.
Slutligen har styrelsen anhållit att utöver tidigare beviljade förnyelsemedel,
av vilka 500 000 kronor beräknas återstå vid budgetårets utgång,
1 000 000 kronor måtte anvisas till att täcka kostnaderna för sådana förnyelser
av bolagets anläggningar, som kunna visa sig erforderliga under
den närmaste tiden. Med anledning härav vill jag erinra att vid bifall till
förslagen i det föregående betydande belopp komma att ställas till förfogande
för förnyelsearbeten å Bergh-ugnarna samt att bolagets verksamhet
enligt gjorda beräkningar torde lämna ett visst överskott för budgetåret
1950/51. Med hänsyn härtill bör det enligt min mening vara möjligt för
bolaget att med anlitande av driftsmedel och föregående år anvisade förnyelsemedel
täcka kostnaderna för oförutsedda förnyelsearbeten, som kunna
visa sig erforderliga under den närmaste tiden. Jag kan således icke biträda
styrelsens framställning i denna del.
Bolagets styrelse har utgått från att den beräknade fördelningen av kostnaderna
mellan olika ändamål icke är bindande för bolaget, så länge den
totala kostnadsramen hålles. I likhet med statskontoret kan jag icke biträda
denna uppfattning. Andra än obetydliga avvikelser från den av riksdagen
lörutsatta medelsdispositionen böra sålunda enligt min mening hänskjutas
till Kungl. Maj :ts prövning.
I enlighet med det tidigare anförda skulle för skifferoljebolagets fortsatta
verksamhet för budgetåret 1950/51 erfordras sammanlagt (280 000 4- 7 500 000 + 3 100 000 + 500 000 + 1 000 000 + 275 000 =) 12655 000 kronor.
Styrelsen har föreslagit, att de för utbyggnaden erforderliga medlen skulle
ställas till bolagets förfogande dels såsom anslag och dels i form av lån med
den fördelning, som förordats av Kvarntorpsutredningen. Det till markförvärv
avsedda beloppet samt de medel, som avsetts att täcka merkostnader
på grund av devalveringen, skulle dock i sin helhet tillskjutas som anslag.
Statskontoret har framlagt ett härifrån något avvikande finansieringsförslag,
vilket jag finner mig böra biträda. Jag tillstyrker sålunda, att 3 000 000 kronor
till ombyggnad av Bergh-ugnarna 2 och 3 samt 200 000 kronor till fullbordande
av vattenreningsanläggningen eller sammanlagt 3 200 000 kronor
anvisas såsom reservationsanslag för nästa budgetår. I övrigt erforderliga
medel, nämligen 280 000 kronor till täckande av merkostnad för anskaffning
av en grävmaskin, 4 500 000 kronor till ombyggnad av Bergh-ugnarna 2 och
3, 3 100 000 kronor till anskaffning av ett svavelverk, 300 000 kronor för att
fullborda vattenreningsanläggningen, 1 000 000 kronor till utrustning för
ökad skifferbrytning samt 275 000 kronor till markförvärv eller sammanlagt
9 455 000 kronor torde åtminstone tills vidare böra tillhandahållas bolaget
såsom lån, varvid medlen lämpligen böra anvisas under fonden för
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
27
låneunderstöd. Samma lånevillkor torde böra gälla som Kungl. Maj :t föreskrivit
i fråga om utlämnande av lån från det för innevarande budgetår
anvisade investeringsanslaget till lån till bolaget.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
dels till Täckande av vissa kostnader för Svenska skifferoljeaktiebolagets
verksamhet å riksstaten för budgetåret
1950/51 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
å 3 200 000 kronor;
dels ock till Lån till Svenska skifferoljeaktiebolaget å riksstaten
för budgetåret 1950/51 under kapitalbudgeten: fonden
för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av
9 455 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ingvar J.son Rörs.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1950:221 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 239 med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa, m. m. a1 i texten
- SU 1950:131 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående anslag för budgetåret 1950/51 till ytterligare utbyggnad av Svenska skifferoljeaktiebolagets anlägg a1 i texten