Angående anslag till statens handelsoch industrikommission m. m
1950-03-03 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1950:152, Angående anslag till statens handelsoch industrikommission m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
1
lir 152,
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till statens
handels- och industrikommission m. m.; given
Stockholms slott den 3 mars 1950.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
John Ericsson.
Sammanfattning.
I propositionen behandlas frågan om medelsanvisning för statens handels-
och industrikommission för budgetåret 1950/51, varvid för avlöningar
begäres ett anslag av 4 900 000 kronor samt för omkostnader ett anslag av
900 000 kronor. I förhållande till den beräknade medelsförbrukningen för
innevarande budgetår innebära de för nästa budgetår upptagna beloppen
betydande sänkningar. Vidare lämnas i propositionen en redogörelse för de
förslag, som framlagts av utredningen angående Sveriges handelsavtalsförhandlingar
i utredningens betänkande angående de handelspolitiska arbetsformerna.
I vissa delar ha de av utredningen framförda förslagen redan
kunnat realiseras. Härtill kommer att den fortskridande frigörelsen av utrikeshandeln
kan väntas medföra en successiv förenkling av de handelspolitiska
arbetsformerna. Utredningens förslag om inrättande av en handelspolitisk
nämnd avses bli föremål för ytterligare övervägande.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 152.
2
Kungi. Mcij:ts proposition nr 152.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 3 mars 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,
Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för finansdepartementet anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet
Ericsson.
I årets statsverksproposition, tionde huvudtiteln, har Kungl. Maj :t under
punkterna 92—93 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1950/51 beräkna
dels till Statens handels- och industrikommission: Avlöningar ett förslagsanslag
av 5 000 000 kronor,
dels ock till Statens handels- och industrikommission: Omkostnader ett
förslagsanslag av 800 000 kronor.
Vid anmälan av dessa punkter anförde jag bl. a. följande:
Krisförvaltningens effektiviseringskommitté har den 9 december 1949 avgivit
förslag angående sammanslagning av handels- och industrikommissionerna.
Kungl. Maj:t har genom beslut den 16 december 1949 förordnat, att
de båda kommissionerna från och med den 1 januari 1950 skola sammanslås
till ett organ under namnet statens handels- och industrikommission.
Därvid har föreskrivits att utgifterna för den nya kommissionen under återstoden
av innevarande budgetår skola bestridas från förslagsanslagen till Statens
handelskommission: Avlöningar och Statens handelskommission: Omkostnader.
Sistnämnda beslut torde få anses stå i överensstämmelse med de
uttalanden chefen för folkhushållningsdepartementet gjort beträffande avveckling
av krisorgan vid anmälan av anslagsäskandena under tolfte huvudtiteln
för innevarande budgetår (jfr XII ht 1949 s. 4). Dessa uttalanden ha
lämnats utan erinran av riksdagen (r. skr. 12/1949 s. 4).
Då de av statens handelskommission och statens industrikommission uppgjorda
anslagsberäkningarna under nuvarande förhållanden sakna aktualitet
och den nya kommissionen ännu ej haft tillfälle att avgiva några anslagsäskanden
för nästa budgetår, torde anslagen till den nya kommissionen i
statsverkspropositionen få upptagas med beräknade belopp.
Jag torde nu ånyo få anmäla dessa frågor.
Statens handels- och industrikommission har i skrivelse den 23 februari
1950 inkommit med anslagsäskanden för budgetåret 1950/51. Kommissionen
anför, att undersökningar verkställts rörande möjligheterna att nedbringa
Kungi. Maj:ts proposition nr 152.
3
personalbeståndet och därmed avlöningsutgifterna liksom även andra kostnader
för verksamheten. En sådan reducering har ansetts kunna åstadkommas
såsom resultat av sammanslagningen samt över huvud genom olika åtgärder
för rationalisering och arbetsbesparing men har även möjliggjorts av de pågående
strävandena för utrikeshandelns frigörelse. Enligt de gjorda undersökningarna
skulle personalbeståndet vid ingången av nästa budgetår, fördelad
på avdelningar m. m., uppgå till det antal som framgår av nedanstående
uppställning; för jämförelse meddelas inhämtade uppgifter angående
motsvarande personal inom handelskommissionen och industrikommissionen
per den 15 november 1949.
18
Ordförande, ledamöter, utrikeshandelsdirektör, kanslichef
samt vissa sakkunniga1 ............................
Utredningsavd.......................................
Handelspolitiska avd.................................
Statistiska avd.......................................
Kemiska avd.........................................
Textilavd...........................................
Järn-, metall- och byggnadsavd.........................
Maskin- och verkstadsavd.............................
Diverseavd.........................................
Läderbyrån .........................................
Exportavd..........................................
Kontroll- och besvärsavd...............................
Administrativa avd. (utom serviceorganen) ............
Expeditionspersonal (även reception och postföring), telefonpersonal
m. m.................................
Ombudskontoren i Göteborg och Malmö................
Antal Antal
/n 1949 ''h 1950
7
5
60
50
61
50
66
65
103
45
113
75
77
48
84
79
46
44
14
9
04
56
19
17
52
41
98
78
9
8
873 670
Avlöningsutgifterna under budgetåret 1950/51 skulle, om personalbeståndet
bibehölles oförändrat under hela budgetåret, och om hänsyn tages till
utgifter för tillfälligt anlitade experter, uppgå till 5 483 000 kronor. Till jämförelse
nänmes att lönekostnaderna för november månad 1949 utgjorde i
runt tal 580 000 kronor, motsvarande 6 960 000 kronor för budgetår räknat.
Kommissionen uttalar vidare att de verkställda undersökningarna ej hunnit
genomföras konsekvent för alla grenar av kommissionens verksamhet.
Åtskilligt borde sålunda ännu finnas att göra i fråga om rationalisering och
besparing av arbetskraft, i synnerhet som strävandena för utrikeshandelns
frigörelse kunna förväntas sätta nya spår i organisationshänseende. Redan
vid ingången av nästa budgetår kan det därför enligt kommissionens uppfattning
visa sig möjligt att hålla personalbeståndet lägre än vad som eljest
beräknats. På grund härav anses avlöningsutgifterna kunna ytterligare be
-
1 Med daglig tjänstgöring.
4
Kunal. Maj:ts proposition nr 152.
skäras, förslagsvis med ca 10 procent eller ned till 4 900 000 kronor, vilket
belopp är 2 060 000 kronor lägre än förenämnda avlöningsberäkning per 15
november 1949. Kommisionen har emellertid gjort denna avsevärda nedräkning
under den förutsättningen, att icke ändrade förhållanden skola nödvändiggöra
en ny ansvällning av kommissionens verksamhet och att, om så
skulle bli fallet, tillstånd kommer att meddelas kommissionen att i erforderlig
mån överskrida anvisat anslag. Kommissionen hemställer att anslaget
till kommissionens avlöningar under budgetåret 1950/51 måtte upptagas till
4 900 000 kronor.
Vad härefter angår behovet av anslag till omkostnader har kommissionen,
med utgångspunkt i medelsförbrukningen under den gångna delen av innevarande
budgetår och med hänsyn tagen till den beräknade reduceringen av
personalbeståndet under budgetåret 1950/51, upprättat följande förslag till
omkostnadsstat för sistnämnda budgetår:
Kronor
1. Sjukvård m. in., förslagsvis................................ 40 000
2. Rese- och traktamentsersättningar, förslagsvis................ 45 000
3. Expenser, förslagsvis
a) bränsle, lyse och vatten, förslagsvis .............. 30 000
b) övriga expenser, högst .......................... 755 000 785 000
4. Publikationstryck, förslagsvis .............................. 30 000
Summa kronor 900 000
Kostnaderna för de två första posterna i omkostnadsstaten anses stå i
direkt relation till antalet anställda och ha beräknats i enlighet därmed.
Posten bränsle, lyse och vatten har upptagits med 30 000 kronor, motsvarande
ungefär medelsåtgången under löpande budgetår. I posten övriga
expenser ingå bland annat följande utgifter. För renhållning och städning
ha kostnaderna antagits nedgå något, förslagsvis till 105 000 kronor, sammanhängande
med att kommissionen ser sig i stånd att under den närmaste
tiden avstå från nuvarande lokaler i Storkyrkobrinken 7. För materialier,
papper och dylikt ha kostnaderna beräknats till 160 000 kronor, varav
80 000 kronor komma på tryckning av ansökningsformulär och licenser samt
likaledes 80 000 kronor på inköp av kontorsmateriel. Kostnaderna för telegram
och telefon ha uppskattats till 300 000 kronor, vilka kostnader likväl
kunna komma att stegras på grund av eventuell omläggning av kommissionens
telefonsystem. Inköp och underhåll av inventarier torde med hänsyn
till nyanskaffningar, som verkställts under innevarande budgetår, icke
behöva draga större kostnader än 50 000 kronor. För bokinköp, bindning av
böcker och handlingar m. fl. ändamål, vartill bland annat hänföras kostnader
för kommissionens Hollerithanläggning, beräknas åtgå 140 000 kronor.
Vad slutligen angår posten publikationstryck väntas kostnaderna härför
komma att nedgå i och med att kommissionens verksamhet inskränkes och
stanna vid 30 000 kronor.
Till jämförelse med den uppskattade omkostnadsstaten å 900 000 kronor
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
5
anföres, att sammanlagda omkostnaderna för innevarande budgetår torde
kunna beräknas till omkring 1 300 000 kronor. Kommissionen hemställer att
till omkostnader för budgetåret 1950/51 anvisas 900 000 kronor.
Överrevisionen för krisförvaltningen har : avgivet yttrande uttalat, att
kommissionens framställning ej föranlett någon erinran från överrevisionens
sida.
I detta sammanhang torde även få lämnas en redogörelse för det betänkande
angående de handelspolitiska arbetsformerna in. in. I (SOU 1949: 57),
som den 1 november 1949 avgivits av utredningen angående Sveriges handelsavtalsförhandlingar1.
Utredningen tillkallades sedan 1948 års riksdag
(skr. nr 49) anhållit, att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa skyndsam utredning
angående åtgärder ägnade att effektivisera förberedelsen till och
förandet av Sveriges handelsavtalsförhandlingar.
I betänkandet framläggas efter en inledande översikt över den nuvarande
organisationen på förevarande område en rad förslag och rekommendationer
beträffande åtgärder, som avse att effektivisera de handelspolitiska arbetsformerna.
Utredningen framhåller att den i sitt första betänkande tagit sikte
icke i första hand på förändringar i den handelspolitiska administrationen
utan på uppläggningen av arbetet, proceduren och arbetsmetoderna. Utredningen
avser emellertid att längre fram upptaga frågan om hur organisationen
av det handelspolitiska utredningsarbetet på längre sikt bör ordnas.
Utredningen erinrar till en början om önskvärdheten att avveckla det
bilaterala avtalssystemet och nå fram till en friare handel. Vår utrikeshandel
har tidigare varit starkt multilateralt inriktad och det har städse ansetts
vara ett framträdande svenskt intresse att den finge utveckla sig i möjligaste
mån fri från handelspolitiska hinder. Utredningen konstaterar emellertid,
att förhållandena ännu icke medgiva en omedelbar avveckling av det nuvarande
systemet, varför utredningen ansett sig böra utgå från den vid slutet
av 1949 aktuella situationen. För att få en överblick i vilka olika hänseenden
en effektivisering av arbetet kan anses erforderlig har utredningen skaffat
sig kännedom om de synpunkter och erfarenheter, som härvidlag föreligga
inom näringslivet. 1 detta syfte har tillfälle beretts så gott som alla
näringsorganisationer med anknytning till utrikeshandeln att framlägga
sina synpunkter för utredningen. Utredningen uttalar som ett allmänt omdöme,
att en viss förstärkning av näringslivets medverkan i det handelspolitiska
arbetet framstår som önskvärd.
I fråga om förberedelserna för de särskilda avtalsförhandlingarna anför
utredningen, att frågan, huruvida det nuvarande planläggningsarbetet ger
utrymme för ett tillfredsställande samråd mellan myndigheterna och näringslivet,
besvaras olika inom olika branscher. I stort sett torde enligt ut
1
Ledamöter i utredningen uro generaldirektören A. Gjöres, ordförande, riksbankschefen K. E.
Böök, utrikesrådet A. Croneborg, direktören R. Domcllöf, direktören C. A. Jacobsson, konsuln
T. Lundgren, direktören H. Mott, ledamoten av andra kammaren R. V. Persson, disponenten
Chr. von Sydow, konteramiralen E. Wetter och direktören Å. Wctterlind.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 1Ö2.
redningen den nuvarande ordningen lämna näringslivet tillfälle att framlägga
sin uppfattning på ett tillfredsställande sätt. I enstaka fall synes det
emellertid utredningen berättigat att utvidga remissförfarandet. Detta gäller
närmast beträffande rederinäringen och sjöförsäkringsväsendet samt i
viss omfattning även i fråga om verkstadsindustrien.
Från näringslivets sida bär för utredningen mycket allmänt och starkt
understrukits en önskan om livligare fortlöpande kontakt mellan företrädare
för olika sidor av landets ekonomiska liv och de myndigheter, som handlägga
de handelspolitiska ärendena. Ingendera av de sakkunniggrupper, som
i viss mån kunde tjäna detta kontaktsyfte, handelspolitiska rådet och handelspolitiska
beredningen, har enligt utredningens mening utformats med
särskilt aktgivande på de intressen, som från näringslivets sida framförts
under utredningens arbete. Båda äro av så stora dimensioner, att de knappast
kunna på ett smidigt sätt fungera för en mera fortlöpande och intern
kontakt rörande det aktuella handelspolitiska skeendet. Utredningen har
övervägt denna fråga och kommit till det resultatet, att ett särskilt organ
bör inrättas för att tillgodose berörda önkemål. Detta organ, som föreslås
få benämningen handelspolitiska nämnden, bör utses av Kungl.
Maj :t. Dess uppgift skulle vara att i stort följa den handelspolitiska utvecklingen.
Nämnden bör således beredas tillfälle att ta kännedom om importplansberäkningen
och om de allmänna slutsatser beträffande det handelspolitiska
handlandet, som beräkningen leder till. Det skulle enligt utredningens
uppfattning också vara till fördel om man vid upptagandet av förhandlingar
om nya handelsavtal gåve nämnden tillfälle till orientering och
överläggningar. Utredningen föreslår, att nämndens sammanträden som regel
hållas gemensamt med handelskommissionen. Utredningen framhåller,
att det är av stor vikt, att antalet ledamöter i nämnden begränsas, och föreslår
därför, att nämnden skall bestå av fem ledamöter.
Utredningen framhåller, att det för den som icke kontinuerligt följer den
handelspolitiska verksamheten, kan te sig svårt att få en överblick av administrationen
på området och avgöra, till vilka myndigheter olika hänvändelser
böra riktas. För att underlätta en sådan överblick föreslår utredningen,
att man låter sammanställa och publicera en vägledning i ämnet. Eu
dylik bör innehålla uppgifter rörande de myndigheter, som allmänheten
kan ha anledning att söka kontakt med i hithörande frågor, med angivande
av deras särskilda arbetsområden och överhuvud sådana upplysningar, som
kunna vara ägnade att underlätta förbindelserna mellan allmänheten och
myndigheterna.
Utredningen finner det vidare önskvärt, att näringslivet redan på ett tidigt
stadium kunde erhålla uppgifter om tidpunkten för kommande förhandlingar.
Utredningen föreslår, att inom utrikesdepartementet upprättade preliminära
tidsplaner för kommande förhandlingar under året tillställas näringsorganisationerna
med angivande att uppgifterna äro konfidentiella samt
att de kunna komma att ändras.
Utredningen ifrågasätter även om det icke vore möjligt att åstadkomma
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
7
en spridning av avtalstemiinerna över året för att man skall få längre tid
för behandlingen av varje ärende. Det anses också angeläget, att man från
fall till fall undersöker om det är lämpligt och möjligt att fastställa avtalen
för längre tid än ett år.
Utredningen betonar, att stora krav måste ställas på exportuppgifternas
tillförlitlighet samt att dessa krav göra sig gällande såväl i fråga om det
allmänna importplansarbetet som beträffande förberedelserna till de särskilda
avtalsförhandlingarna. Utredningen understryker vikten av att man
ytterligare uppmärksammar denna angelägenhet och att näringslivets organisationer
lämna all den medverkan som är dem möjlig för att man skall
lyckas komma fram till en realistisk bedömning av exportmöjligheterna. Det
har ifrågasatts, om man icke som ett medel att få fram tillförlitligare exportuPP§ifter
borde uppmana företagen att i samband med anmälan om exportönskemål
för de särskilda förhandlingarna även lämna uppgifter om den
beräknade totala exportkapaciteten. Utredningen finner sådana uppgifter
vara av stort värde för bedömningen av de inkomna exportuppgifterna utan
att dock en sådan anordning skulle behöva i nämnvärd grad tynga utredningsarbetet.
Utredningen konstaterar, att importplaneringen i allmänhet kännetecknas
av en uppdelning av importen på bestämda marknader och berör i samband
därmed frågan om importens fördelning med hänsyn till priserna. Utredningen
uttalar, att det framhållits som synnerligen angeläget att i möjligaste
mån inrikta handeln på sådana länder, där våra inköp kunna ske till fördelaktiga
priser. Utredningen, som förvissat sig om att de med importförberedelserna
sysselsatta myndigheterna söka beakta prissynpunkterna, understryker
betydelsen av att detta sker i allt högre grad. Detta är av vikt
icke minst för strävandena att komma fram till konkurrenskraftiga priser
på de svenska exportvarorna.
Den typ av handelsöverenskommelser, som för närvarande förekommer,
innefattar, framhåller utredningen, regelmässigt kontingentavtal eller kontingentlistor.
Vanligen förekommer härvid en diversekontingent, som avser
att inrymma varor, vilka icke särskilt angivas i avtalet. Tvånget att begränsa
handelns omfattning för att åstadkomma betalningsmässig balans leder i
praktiken som regel till att nya varor ha svårt att finna utrymme. På längre
sikt blir denna verkan av bilateralismen allt mer oläglig. Frilistningen torde
i viss utsträckning lösa härmed sammanhängande svårigheter. Utredningen
anför, att den omsvängning från säljarens till köparens marknad, som ägt
rum, gör det angeläget, att man prövar de övriga möjligheter, som stå till
buds att giva ökat utrymme för nya varor. Härvidlag torde böra undersökas
i vad mån en uppmjukning av kontingentsystemet är möjlig, exempelvis
genom användande av rymliga diversekontingenter eller genom att avtalen
indelas i en konlingenterad del och eu fri sektor.
En annan väg att bereda ökat utrymme för nya varor utgör kompensationsaffärcrna.
Utredningen har emellertid funnit sig förhindrad att rekommendera
ökad användning av systemet med kompensationsaffärer, då detta
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
har till underlag och förutsättning sådana valutamässiga eller allmänt ekonomiska
förhållanden, som äro hinderliga för en sund utveckling av den
internationella handeln. Denna princip bör dock icke hindra, att man, där
så är nödvändigt för upprätthållandet av varuutbytet, använder även denna
form.
Vad beträffar avtalsförhandlingarna och därmed sammanhängande spörsmål
har utredningen framhållit, att frågan om tillgången på förhandlingsledare
blivit alltmer aktuell samt att flera av de olägenheter, som för närvarande
vidlåda det handelspolitiska arbetet, bottna i att staben av förhandlare
varit alltför begränsad. Enligt utredningens mening bör man söka utöka
den krets av personer, som kunna anförtros ledningen av avtalsförhandlingarna,
och därvid bör man ej underlåta att pröva möjligheterna att anlita krafter
utanför administrationen. Emellertid torde man få räkna med att endast i
begränsad omfattning kunna utnyttja sådana krafter. I huvudsak är det
enligt utredningen därför nödvändigt att inom förvaltningen ha tillgång till
ett erforderligt antal personer, som kunna tjänstgöra såsom förhandlare.
Särskilt angeläget är att skapa en viss kontinuitet med avseende å valet av
förhandlare, så att avtalsarbetet för ett land eller en grupp av länder åtminstone
under några år får följas av samma delegationsordförande. Delegationernas
sammansättning i övrigt bör ske med sikte på att finna en lämplig
avvägning mellan kravet på koncentration samt önskvärdheten av en
allsidig representation för olika intressen. Utredningen rekommenderar, att
varje delegation, om ej särskilda omständigheter föranleda annat, skall omfatta
ett, eller när det gäller viktigare förhandlingar, två ombud från näringslivet.
För detta ändamål böra representativa organisationer inom det
ekonomiska livet anmodas att uppgöra en förteckning över lämpliga personer,
som äro beredda att ställa sig till förfogande för förhandlingsuppdrag.
En brist i nuvarande ordning anser utredningen vara att det endast i
jämförelsevis begränsad omfattning förekommer överläggningar mellan ombud,
sakkunniga och experter, innan förhandlingsresorna anträdas. Enligt
utredningens mening skulle det vara till gagn för effektiviteten om sådana
överläggningar kunna anordnas mera regelmässigt. Därigenom skulle även
experternas verksamhet i viss utsträckning kunna förskjutas till det förberedande
stadiet. Överhuvud taget böra enligt utredningen förhandlingarna
förberedas så grundligt, att behovet av experter i möjligaste mån inskränkes.
Utredningen framhåller, att övervakningen av handelsavtalen måste ske
på sådant sätt, att man har tillgång till en aktuell bild av det handelspolitiska
läget. Det är också önskvärt, att man inom näringslivet har möjlighet
att följa hur handeln inom ramen för gällande avtal utvecklar sig. Utredningen
har funnit, att detta önskemål skulle kunna tillmötesgås genom publicering
av de kvartalsrapporter angående avtalen med olika länder, som handelskommissionen
för närvarande sammanställer för internt bruk. Rapporterna
kunna förslagsvis införas i publikationen Kommersiella meddelanden.
Utredningen har vidare berört försörjningskommissionernas befattning
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 152.
med handelspolitiska frågor och uttalat att, därest en jordbruksnämnd skall
övertaga handläggningen av importärenden, som nu handläggas inom livsmedelskommissionen,
nämndens sysslande bör begränsas till de ärenden,
som oavvisligen sammanhänga med nämndens jordbrukspolitiska regleringsuppgifter.
Utredningen har även förordat en sammanslagning av handelskoinmissionens
och industrikommissionens utredningsorgan.
Utredningen har i betänkandets sista avsnitt behandlat frågan om en effektivisering
av utrikesförvaltningens organisation i vad avser handläggningen
av kommersiella och handelspolitiska spörsmål. De i betänkandet i
denna del framförda förslagen handläggas i huvudsak i utrikesdepartementet.
Jag vill emellertid erinra om att i årets statsverksproposition, tionde huvudtiteln,
under punkten 77, frågan om medelsanvisning för handelssekreterarnas
verksamhet behandlats. Anmärkas bör slutligen, att utredningen
rörande de under samma punkt omnämnda, såsom provisorisk kommersiell
arbetsförstärkning vid vissa beskickningar in. in. anställda kommersiella biträdena
uttalat, att desamma alltjämt vore erforderliga; det har emellertid
ifrågasatts, om inte befattningarna borde bekostas av medel, anvisade för
utsändande av handelssekreterare.
Över betänkandet ha efter remiss utlåtanden avgivits av statskontoret, kommerskollegium
och statens handels- och industrikommission. Kommerskollegium
har därvid överlämnat av kollegium införskaffade yttranden från
statens bränslekommission, statens livsmedelskommission, samtliga handelskamrar
i riket, Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund,
Sveriges grossistförbund, Svenska handelsagenters förening, Sveriges redareförening,
Kooperativa förbundet samt Sveriges lantbruksförbund.
Samtliga remissinstanser ha i huvudsak lämnat de av utredningen framförda
förslagen, såvitt bär är i fråga, utan erinran. På ett flertal punkter har
i remissutlåtandena understrukits och ytterligare utvecklats behovet av åtgärder
i den av utredningen avsedda riktningen.
Statens handels- och industrikommission anför i anledning av förslaget
att utvidga remissförfarandet, att de organisationer, som beredas tillfälle att
till kommissionen direkt anmäla sina önskemål inför avtalsförhandlingarna,
sedan någon tid omfatta även Sveriges redareförening, Sjöassuradörernas förening
och Sveriges verktygsmaskinaffärers förening. Vidare uttalar kommissionen
att förslaget om publicering av kommissionens interna kvartalsrapporter
över avtalsutvecklingen med vissa modifikationer synes genomförbart
samt att publikationen Kommersiella meddelanden i fortsättningen
regelbundet kommer att tillställas sådana avtalsrapporter och andra artikiar
av handelspolitiskt intresse.
Vad särskilt angår förslaget om inrättande av en handelspolitisk nämnd
har detta tillstyrkts i flertalet yttranden. Stockholms handelskammare anför
emellertid, alt den handelspolitiska nämndens medverkan i det handelspolitiska
arbetet bör äga rum på högsta plan, sålunda även i statsrådsberedningen.
Kooperativa förbundet och Sveriges lantbruksförbund dela icke
2 Biliang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 152.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
utredningens uppfattning om behovet av en handelspolitisk nämnd. Kooperativa
förbundet ifrågasätter om en dylik nämnd skulle innebära en effektivisering
av det handelspolitiska förberedelsearbetet. Med den sammansättning
den nuvarande handels- och industrikommissionen har synes detta organ
väl kunna tjäna de ändamål, som avses med nämnden. Vid tiden för en
avveckling av hela kommissionsväsendet anser förbundet det mer angeläget
att frågan upptages till prövning. — Lanlbruksförbundet betvivlar att den
föreslagna nämnden skulle leda till det åsyftade praktiska resultatet. I och
med den ökning av handelskommissionens ledamotsantal, som inträtt från
den 1 januari 1950, synas goda förutsättningar föreligga för att få de handelspolitiska
frågorna allsidigt belysta. Behandlingen av dessa frågor bör ej
heller splittras på flera organ utan koncentreras till den nya kommissionen,
handels- och industrikommissionen. Förbundet avstyrker därför utredningens
förslag i denna del.
Departementsch ef en.
Med avseende å handels- och industrikommissionens anslagsäskanden för
budgetåret 1950/51 må till en början erinras, att i årets statsverksproposition
(X ht s. 159—161) en redogörelse lämnats för verkställda och pågående
avvecklings- och rationaliseringsåtgärder inom krisförvaltningen.
Sammanslagningen av handels- och industrikommissionerna den 1 januari
1950 får betraktas som ett led i dessa strävanden. Utöver vad som framgår
av redogörelsen i statsverkspropositionen kan nämnas att statens trafikkommission
upphört med utgången av januari månad 1950.
Kommissionens anslagsberäkningar för nästa budgetår grunda sig på den
förutsättningen att personalbeståndet för budgetåret 1950/51 minskar i
första hand med drygt 200 personer, jämfört med antalet anställda per den
15 november 1949, och att avlöningskostnaderna därutöver nedskäras med
ungefär 10 procent. Den beräknade personalminskningen möjliggöres dels
genom rationaliseringsåtgärder som sammanhänga med sammanslagningen
och dels genom strävandena för utrikeshandelns frigörelse. Då det torde
vara synnerligen svårt att mera exakt än som skett bedöma kommissionens
medelsbehov för avlöningar under nästa budgetår, synas kommissionens
beräkningar, som sluta på 4 900 000 kronor, böra godtagas. Förändringar
i den handelspolitiska situationen kunna emellertid medföra att krympningen
av kommissionen kan ske i snabbare takt än vad som f. n. kan
förutses. Jag vill därför understryka, att alla möjligheter till besparingar
i fortsättningen liksom hittills böra tillvaratagas.
Det av handels- och industrikommissionen beräknade medelsbehovet för
omkostnader, 900 000 kronor, är jag jämväl beredd att godtaga. Jag erinrar
om att motsvarande belopp för innevarande budgetår torde komma
att belöpa sig till omkring 1 300 000 kronor. — Anslagsbenämningarna
torde böra anpassas till den nya kommissionens namn.
De förslag, som framlagts av utredningen angående Sveriges handelsavtalsförhandlingar
i utredningens första betänkande, åsyfta att i olika hän
-
11
Kungl Maj.ts proposition nr 152.
seenden effektivisera de handelspolitiska arbetsformerna. Utredningen har
framhållit önskvärdheten av att nå fram till en friare handel, så att det
bilaterala avtalssystemet efter hand kan avvecklas. Vidare har utredningen
starkt understrukit vikten av näringslivets medverkan vid olika avsnitt av
det handelspolitiska arbetet. I likhet med remissinstanserna har jag funnit
utredningens allmänna uttalanden såväl som dess förslag till praktiska reformer
av skilda slag i huvudsak välbetänkta och värda beaktande. I stor
utsträckning äro utredningens rekommendationer av den art, att de efter
hand kunna genomföras utan formliga beslut. Utredningens förslag äro i
vissa delar redan realiserade. Sålunda har genom sammanslagningen av
handelskommissionen och industrikommissionen åstadkommits en rationalisering
i föreslagen riktning. Vidare ha, som av handels- och industrikommissionens
yttrande över betänkandet framgår, förslagen rörande remissförfarandet
och publiceringsåtgärder redan genomförts. Även önskemålet
om regelmässig representation från näringslivet i förhandlingsdelegationerna
har på senare tid tillgodosetts i det numera i alla handelsavtalsdelegationer
av någon betydelse ingå en—tre representanter för näringslivet, i
allmänhet utsedda med ledning av listor, vilka för ändamålet sammanställts
av näringsorganisationerna. Övriga rekommendationer komma i skilda sammanhang
att övervägas. Naturligen kommer den fortskridande frigörelsen
av utrikeshandeln, som främst tagit sig uttryck i den s. k. frilistningen,
att innebära en successiv förenkling av de handelspolitiska arbetsformerna.
Frågan om inrättande av en handelspolitisk nämnd har, sedan utredningen
verkställts, kommit i ett delvis nytt läge, i det att näringslivet erhållit
åtskilligt flera företrädare i den nya handels- och industrikommissionen
än i förutvarande handelskommission. En särskild förstärkning av
näringslivets representation på detta plan synes därför knappast påkallad.
Något annorlunda blir bedömandet om man, i likhet med en remissinstans,
påkallar medverkan av en kvalificerad grupp av näringslivets män vid behandling
av handelspolitiska frågor i statsrådsberedning och över huvud
på ett högre plan än krisorganens. Jag har för avsikt att inom handelsdepartementet
undersöka denna fråga, som bör ses i samband med spörsmålet
om uppgifterna för handelspolitiska rådet och handelspolitiska beredningen,
vilka enligt utredningens mening äro av för stora dimensioner
för att kunna hålla en mera fortlöpande kontakt med det aktuella handelspolitiska
skeendet. Jag vill emellertid påpeka, att näringslivet numera även
i statsrådsberedningarna är fylligare företrätt än tidigare i det att de från
näringslivet kallade medlemmarna i handelsavtalsdelegationerna regelmässigt
närvara vid beredningarna rörande respektive avtal.
Jag hemställer med åberopande av det anförda, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att för budgetåret 1950/51 under tionde huvudtiteln anvisa
dels
till Statens handels- och industrikommission: Avlöningar
ett förslagsanslag av 4 900 000 kronor;
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 152.
dels ock till Statens handels- och industrikommission:
Omkostnader ett förslagsanslag av 900 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Carl Gustaf Gyllenhaal.
507358. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1950:202 Skrivelse till Konungen i anledning av Kvrngl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1950/51 till statens handelsoch industrikommission m. m. a1 i texten
- SU 1950:120 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1950/51 till statens handelsoch industrikommission m. m. s. 18 i texten