Angående vissa anslag under tredje huvudtiteln
1950-03-03 · 45 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 45 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1950:153, Angående vissa anslag under tredje huvudtiteln
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
1
Nr 153.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
under tredje huvudtiteln; given Stockholms slott den
3 mars 1950.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen ministern för
utrikes ärendena hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Östen Undén.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I förevarande proposition äskas medel för avlöningar i utrikesdepartementet
och vid beskickningar och konsulat samt för kontorskostnadsersättningar
åt lönade tjänstemän inom utrikesförvaltningen. De för dessa ändamål
under tredje huvudtiteln uppförda anslagen — A. 1. samt B. 1.—B. 6.
— upptogos nämligen i innevarande års statsverksproposition med anledning
av vissa då pågående utredningar till beräknade belopp. Förslag framläggas
nu bland annat om förstärkning av utrikesdepartementet och av representationen
utomlands. Den avsedda utbyggnaden av departementets
handelsavdelning och utlandsrepresentationen betingas väsentligen av Sveriges
handelsintressen och grundas å ett förslag, som framlagts av särskilda
sakkunniga för utredning angående åtgärder ägnade att effektivisera förberedelserna
till och förandet av Sveriges handelsavtalsförhandlingar. Därjämte
erfordras med anledning av den svenska kronans nedskrivning i förhållande
till vissa främmande valutor en avsevärd förstärkning av anslagen
till avlöningar vid beskickningar och konsulat.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 153.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 3 mars 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,
Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.
Ministern för utrikes ärendena anför efter gemensam beredning med cheferna
för finans- och handelsdepartementen.
I innevarande års statsverksproposition (III ht, s. 1) anmäldes, att infordrade
yttranden över ett av särskilda sakkunniga framlagt förslag till
förstärkning av såväl utrikesdepartementet som utrikesförvaltningen i övrigt
beräknades föreligga i januari 1950. Vidare framhölls, att vissa förslag
av den för en översyn av de kamerala ärendenas handläggning inom utrikesförvaltningen
tillkallade utredningsmannen vore föremål för övervägande
inom departementet. Slutligen erinrades om att av statsrådet Andersson
tillkallade utredningsmän med uppgift att verkställa utredning rörande avlöningsförmånerna
för utomlands stationerade tjänstemän då nyligen börjat
sitt arbete. Med hänsyn till dessa utredningar upptogos för anslagen A. 1.
samt B. 1.—B. 6. tills vidare endast beräknade belopp.
Jag anhåller nu att ånyo få anmäla dessa anslagsfrågor. Vad sistnämnda
utredning angår vill jag framhålla, att dess resultat icke torde kunna redovisas
förrän i samband med frågan om anslag under tredje huvudtiteln för
budgetåret 1951/52.
Förutvarande anslaget A. 3., från vilket bestritts kostnaderna för de administrativa
anordningar, som från svensk sida vidtagits för handläggning
av ärenden sammanhängande med Sveriges medlemskap i Organisationen
för europeiskt ekonomiskt samarbete, har, såsom anmälts i nämnda statsverksproposition,
utgått ur riksstaten. Ifrågakommande utgifter för sagda
ändamål upptagas i anslutning härtill i det följande under anslagen A. 1.,
B. 1., B. 4. och B. 5.
De av chefen för handelsdepartementet den 12 november 1948 tillkallade
sakkunniga för utredning angående åtgärder ägnade att effektivisera förberedelsen
till och förandet av Sveriges handelsavtals förhandlingar ha i sitt
den 1 november 1949 avgivna betänkande angående de handelspolitiska arbetsformerna
m. m., del I (SOU 1949:57), framlagt förslag, syftande till att
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
3
rationalisera och effektivisera det handelspolitiska planläggnings- och förhandlingsarbetet,
samt förorda i anslutning därtill en viss förstärkning av
utrikesdepartementets handelsavdelning och representationen utomlands.
En allmän redogörelse för utredningen kommer att lämnas i proposition till
årets riksdag angående anslag för nästa budgetår till statens handels- och
industrikommission. Betänkandet upptages därför i detta sammanhang till
behandling endast i den mån det berör anslag under tredje huvudtiteln. De
sakkunniga anföra i nu ifrågavarande ämne inledningsvis följande.
Sveriges utrikeshandel har under de senaste decennierna genomgått en
betydande utveckling och nått en sådan omfattning, att den per invånare
räknat överträffas endast av ett fåtal länder.
För att ge en föreställning om denna utveckling må nämnas, att vårt
lands totala handelsomsättning åren närmast före första världskriget utgjorde
omkring 1 700 miljoner kronor för år, medan den åren 1947 och
1948 uppgick till i runt tal 8 500, respektive 8 900 miljoner kronor. Även om
hänsyn tages till penningvärdets förändringar, föreligger här en avsevärd
ökning av utrikeshandeln. Också på sjöfartens område har under denna
period en betydande utveckling ägt rum.
Det är givet, att redan denna utrikeshandelns kontinuerliga tillväxt medför
ett normalt behov av en förstärkning av de statliga organ, som ha att
på detta område företräda vårt land. Men även andra förhållanden aktualisera
behovet av en översyn av utrikesförvaltningens organisation, i vad avser
handelspolitiska och kommersiella spörsmål. Särskilt må framhållas de
svårigheter, som den statliga regleringen av utrikeshandeln och det bilaterala
avtalssystemet uppställa, den ökade konkurrensen på världsmarknaden
och den därav betingade intensifieringen av exportsträvandena och
spridningen av utrikeshandeln.
Uppenbarligen leder den statliga regleringen av utrikeshandeln och det
bilaterala systemet till en myckenhet arbete för såväl den inre som den
yttre tjänsten. I första hand är det själva avtalsarbetet — förberedelserna
och för utrikesdepartementets del särskilt förhandlingarna — som medför
olika arbetsuppgifter. Men även avtalens tillämpning innebär en betydande
utökning av verksamheten. De ofta invecklade regleringarna av varutbytet
och betalningsfrågorna ställa de enskilda företagen i stort beroende av den
officiella representationens bistånd. Utvecklingen har gått därhän, att det
ofta är utomordentligt svårt för de enskilda företagen att genom egna åtgöranden
övervinna de hinder, som genom statliga åtgärder på de flesta håll
skapats för utrikeshandeln. Affärslivet och dess organ äro därför i behov
av en ständig kontakt med den officiella utrikesrepresentationen, och denna
måste sålunda i stor utsträckning tagas i anspråk för att genom uppvaktningar
och demarcher hos myndigheterna i vederbörande land bereda
lättnader i de stundom betydande svårigheter av olika slag, som kunna
föreligga.
Även om man på det internationella planet ådagalägger ett betydande
intresse för en liberalisering av handeln länderna emellan, ter det sig dock
ovisst, när några mera avsevärda förändringar härvidlag skola kunna påräknas.
I varje fält torde man få räkna med att ett betydande statligt inflytande
över utrikeshandeln kommer alt kvarstå i ett stort antal länder,
även om en viss normalisering av förhållandena skulle äga rum.
Det äi givet, att även det internationella samarbetet på de ekonomiska
och handelspolitiska områdena (OEEC, ITO, GATT etc.), som efter kriget
falt en mycket stor omfattning, medfört betydande arbetsuppgifter för
utrikesförvaltningen.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Den svenska utrikeshandeln företer en relativt stark koncentrering på
ett fåtal marknader, såväl när det gäller exporten som importen. Sålunda
faller en betydande de! av den svenska införseln och utförseln på ett fåtal
av de stora industriländerna, och det må framhållas, att åren 1936 och
1937 53,4, respektive 51 % av det totala värdet av vår utförsel belöpte på de
tre största avnämarländerna. Efterkrigsåren ha visserligen uppvisat förhållanden,
som icke torde kunna ge en helt tillförlitlig bild av utvecklingen,
men det synes dock, som om en bestämd tendens till ökad spridning av exporten
skulle föreligga, och det kan nämnas, att åren 1946 och 1947 belöpte
31,4, respektive 35,i % på de tre länder, som då voro de största avnämarna
av den svenska exporten. Denna spridning av utrikeshandeln torde ur flera
synpunkter motsvara ett handelspolitiskt och kommersiellt intresse, och
det synes därför vara anledning att i möjligaste mån stödja denna tendens.
Emellertid medföra dessa förhållanden ökade arbetsuppgifter för utrikesförvaltningen,
och i samma riktning verkar den senaste tidens intensifiering
av exportsträvandena.
Det vore naturligt, att den betydande ökning av utrikesförvaltningens arbetsuppgifter,
som förhållandena medfört, också skapat svårigheter att inom
den förefintliga kostnadsramen tillgodose personalbehovet. Visserligen hade
det senaste decenniet medfört icke obetydliga förstärkningar på detta område,
men det vore likväl uppenbart, att dessa icke varit tillräckliga för att
fylla de ökade kraven. Flera andra länder, som med hänsyn till utrikeshandeln
torde kunna jämföras med Sverige, hade för övrigt en betydligt större
utlandsrepresentation än vårt land.
Personalorganisationens otillräcklighet hade icke minst kommit till uttryck
vid de överläggningar, som de sakkunniga hållit med representanter
för näringslivet. Från åtskilliga håll hade sålunda med stor skärpa betonats
angelägenheten av en förstärkning såväl av beskickningarna i utlandet
som av utrikesdepartementets handelsavdelning.
De sakkunniga hade verkställt en inventering av läget inom den yttre representationen
och handelsavdelningen för att kunna precisera de ur handelspolitiska
och kommersiella synpunkter i särskild grad aktuella personalbehoven.
Härvid hade de sakkunniga utgått från den nuvarande situationen
men förutsåge, att den handelspolitiska och kommersiella utvecklingen
snart nog kunde komma att nödvändiggöra förstärkningar även i andra
länder. Skulle detta bli händelsen och utvecklingen icke leda till minskat
personalbehov på andra håll, finge de sakkunniga återkomma.
Över de sakkunnigas förslag ha beskickningarna i Athén, Buenos Aires,
Canberra, Haag, Kairo, Lima, Lissabon, London, Madrid, Mexico, Montevideo,
New Delhi, Ottawa, Rio de Janeiro, Rom, Santiago de Chile, Teheran
och Washington samt generalkonsulatet i Berlin beretts tillfälle yttra sig,
i vad avser vederbörandes verksamhetsområde. Dessutom ha statskontoret,
kommerskollegium — som i vad avser utredningens nu ifrågavarande delar
hört samtliga handelskamrar i riket, Sveriges allmänna exportförening,
Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Svenska handelsagenters
förening, Kooperativa förbundet samt Sveriges lantbruksförbund —
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
5
ävensom statens handelskommission anmodats yttra sig över utredningen.
Även Sveriges redareförening har avgivit yttrande i ärendet.
Beskickningarnas yttranden redovisas under förslagsanslaget B. 1.
Statskontoret framhåller, att det nuvarande i hög grad onormala tillståndet
försvårar möjligheterna att klart överblicka och bedöma behovet av den
personal, som i dagens läge kan behövas inom utrikesförvaltningen. Vid
prövning av frågan om en förstärkning av den handelspolitiska administrationen
borde man därför vidtaga anordningar, som möjliggjorde en smidig
anpassning och reduktion av personaluppsättningen vid återgång till mera
normala förhållanden på utrikeshandelns område. En viss försiktighet torde
sålunda vara att anbefalla vid utbyggnad av den ordinarie personalorganisationen,
särskilt i vad anginge utrikesdepartementets handelsavdelning. De
föreslagna ökningarna av antalet diplomatiska och konsulära befattningar
inom den yttre representationen måste givetvis ses mot bakgrunden av vårt
lands starkt ökade handelsomsättning och den tendens till större spridning
av utrikeshandeln, som av utredningen visats föreligga. Då upparbetandet
av nya marknader, främst för exporten, vore av största betydelse för landets
näringsliv och ekonomi, vore det angeläget, att förefintliga möjligheter till
ökat handelsutbyte icke hämmades genom personalorganisationens otillräcklighet.
Den erforderliga personalförstärkningens storlek och sammansättning
undandroge sig emellertid helt statskontorets bedömande.
Kommerskollegium ansluter sig i fråga om den handelspolitiska administrationen
till de sakkunnigas förslag. Trots den utveckling mot en ökad
liberalisering av handeln, som ägt rum och som även fortsättningsvis kunde
förväntas, förelåge otvivelaktigt ett betydande behov av personalförstärkning
såväl av den yttre representationen som av handelsavdelningen. Även
om det i nuvarande statsfinansiella läge vore nödvändigt med stor återhållsamhet
vid inrättandet av nya statliga befattningar, måste dock kostnaderna
för de föreslagna förstärkningarna anses jämförelsevis begränsade i förhållande
till de värden, det här gällde att tillvarataga.
Samtliga handelskamrar ansluta sig till förslaget om en förstärkning av
utrikesförvaltningen. Handelskammaren i Gävle tillstyrker livligt den föreslagna
förstärkningen under framhållande av att denna dock i betraktande
av erforderligheten av utvidgat stöd av mera permanent natur för utrikeshandeln
och sjöfarten måste få anses som alltför knapp i jämförelse med
behoven. Detta gällde såväl angelägenheten av exportens intensifiering och
förgrening på nya marknader som önskemålet om direktimportens främjande
från nya inköpsländer, varigenom förmånligare priser skulle kunna
erhållas.
Enligt Sveriges allmänna exportförening ådagalägger den skildring av utrikesförvaltningens
nuvarande organisation, som lämnas i betänkandet, ett
påtagligt behov av personalförstärkning såväl i representationen utomlands
som å handelsavdelningen. Trots den i och för sig glädjande utveckling, som
tagit sig uttryck i en omfattande frilistning mellan flertalet länder i Västeuropa,
måste en statlig dirigering av utrikeshandeln befaras komma att be
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
stå i en mångfald länder under åtskillig tid framåt. I ett sådant läge behövde
vår utrikeshandel alltjämt ett omfattande stöd från den officiella
utrikesrepresentationen, icke minst vid tillämpningen av ingångna handelsavtal.
En effektiv utrikesförvaltning vore ur såväl ekonomiska som allmänna
synpunkter av sådan betydelse för vårt land, att det även i förhandenvarande
ansträngda statsfinansiella läge obetingat lönade sig för det
allmänna att anvisa de medel, som prövades erforderliga för tillgodoseende
av detta ändamål. För ett land som Sverige med dess beroende av en över
hela jordklotet spridd utrikeshandel vore i nuvarande tid tillgången till
en på det handelspolitiska området effektivt arbetande utrikesrepresentation
av allra största betydelse. I detta sammanhang ifrågasättes, huruvida
det icke vore möjligt att i nuvarande för vår utrikeshandel brydsamma tider
vid besättande av handelspolitiskt betonad befattning taga ökad hänsyn
till de ifrågalcommande tjänstemännens speciella förutsättningar att kunna
väl fylla just denna befattning.
Sveriges industriförbund, som varit i tillfälle att för de sakkunniga framföra
sina synpunkter på frågor berörande en ökad effektivisering av handelsavtalsarbetet,
konstaterar, att dessa i hög grad vunnit beaktande vid utformandet
av de sakkunnigas förslag, samt förklarar sig icke ha några erinringar
att framställa. Emellertid understrykes vikten av kontinuitet i personalhänseende,
framför allt i fråga om de befattningar, som äro speciellt
inriktade på närings- och handelspolitiska frågor.
Svenska handelsagenters förening ansluter sig helt till betänkandets rekommendationer
i nu ifrågavarande hänseenden.
Kooperativa förbundet, som förklarar sig icke kunna i varje särskilt fall
bedöma, huruvida de föreslagna förstärkningarna för framtiden kunna anses
nödvändiga, finner den förebragta motiveringen för de olika förslagen
vägande och tillstyrker därför allmänt den ifrågasatta utbyggnaden av den
handelspolitiska representationen.
Statens handels- och industrikommission har icke någon erinran att göra
i fråga om de synpunkter och förslag, som framkommit från de sakkunnigas
sida angående utrikesförvaltningens administration, och förordar för
sin del, att de förstärkningar, som föreslagits i fråga om utrikesförvaltningen,
genomföras.
Departementschefen. I det följande redogöres för de sakkunnigas förslag
till förstärkning av utrikesdepartementet och representationen i vissa främmande
länder samt för de avgivna yttrandena. Vissa av de i betänkandet
framlagda förslagen förordas, under det att andra icke ansetts kunna tillstyrkas
av hänsyn till det rådande budgetära läget och den återhållsamhet,
som med anledning därav måste iakttagas beträffande inrättandet av nya
tjänster inom statsförvaltningen. Även vissa i yttrandena förordade förstärkningar
avstyrkas.
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
7
A. Utrikesdepartementet.
[1] 1. Utrikesdepartementet: Avlöningar.
Anslag
Nettoutgift
Kronor
Kronor
1947/48 ......................
1 402 700
1 446 158
1948/49 .....................
2 262 000
2 220 562
1949/50 (statsliggaren s. 165) . .
2 440 000
1950/51 (i statsverkspropositio-
nen beräknat belopp) . .
2 600 000
» (förslag) ............
2 520 000
Kungl. Maj :t har den 20 maj 1949 fastställt följande personalförteckning
och avlöningsstat för utrikesdepartementet, att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1949/50:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat:
A. Diplomatisk eller konsulär personal.
1 sändebud såsom kabinettssekreterare ........................ Co 19
Co 17
1 chef för handelsavdelningen .......................... ^
3 utrikesråd såsom avdelningschefer .......................... Co 14
1 protokollchef ............................................ Ca 33
10 byråchefer .............................................. Ca 33
8 förste sekreterare.......................................... Ca 29
11 andre sekreterare.......................................... Ca 24
3 förste kanslister eller kanslister ......................)
| eller Ca 16
B. Övrig personal.
1 sändebud och finanssakkunnig.............................. Cr 19
1 kansliråd och chef för arkivet .............................. Ca 33
1 kamrerare ................................................ Ca 29
2 förste arkivarier .......................................... Ca 29
2 arkivarier ................................................ Ca 26
1 revisor .................................................. Ca 24
13 kansliskrivare ............................................ Ca 15
32 kanslibiträden ............................................ Ca 11
3 förste expeditionsvakter .................................... Ca 11
7 expeditionsvakter ........................................ Ca 9
38 kontorsbiträden .......................................... Ca 8
8
Kungl. Maj:ts proposition ru 153.
Befattning
Lönegrad
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 24:
5 förste sekreterare .......................................... Ce 29
Tjänstemän å övergångsstat:
B. Övrig personal.
2 kanslibiträden .............................................. Ca 11
Avlöningsstat.
Kronor
1. Avlöning till departementschefen, ministern för utrikes ären
-
dena ................................................ 33 600
2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .......... 1 072 400
3. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t........................ 8 000
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .............. 1 036 000
5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjäns
temän
:
a. Representationsbidrag till ministern för utrikes Kronor
ärendena ................................ 20 000
b. Övriga löneförmåner ......................... 20 000 40 000
6. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................ 250 000
Summa kronor 2 440 000
Handelsavdelningen.
De sakkunniga anföra i denna del följande.
Den betydande ökningen av handelsavdelningens verksamhet hade medfört,
att avdelningschefens arbetsbörda blivit alltför omfattande och betungande.
Om effektiviteten skulle kunna upprätthållas, syntes det oundgängligt
att ernå en avlastning. Särskilt angeläget vore, att man finge en
befattningshavare, vilken liksom handelschefen kunde ha överblick över
hela det handelspolitiska området samt biträda denne vid ledningen av verksamheten
och uppehålla hans befattning vid ledigheter och tjänsteresor. Detta
önskemål syntes lämpligast böra förverkligas genom inrättande av en
befattning såsom biträdande handelschef. För att en tillräckligt kvalificerad
person skulle kunna förvärvas för ändamålet, torde det vara erforderligt, att
befattningen placerades åtminstone i lönegraden Co 14.
Flera av de olägenheter, som vidlåda det handelspolitiska arbetet, syntes
bottna däri, att staben a^ förhandlare vore väl begränsad, och det gällde
därför att på lämpliga vägar nå fram till en erforderlig ökning av den krets
av personer, som kunde anlitas som förhandlingsledare. Ur flera synpunkter
förefölle det emellertid icke vara lämpligt med mer än en särskild befattning
som handelsförhandlare. Därjämte torde den biträdande handelschefen i
betydande omfattning få fylla en motsvarande funktion. Handelschefen
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
själv torde däremot med hänsyn till sin arbetsbörda endast i jämförelsevis
begränsad utsträckning kunna åtaga sig förhandlingsuppdrag. Ordföranden
för handelskommissionen liksom statssekreteraren i handelsdepartementet
anlitades för närvarande i vissa fall som förhandlingsledare. Detta torde
alltjämt i viss utsträckning vara möjligt. I övrigt borde man — i den mån
icke personer utanför administrationen anlitades — i stort sett få anförtro
dessa uppgifter åt handelsavdelningens byråchefer. För den nuvarande befattningen
som handelsförhandlare hade tagits i anspråk tjänsten som sändebud
i Berlin. Det vore emellertid erforderligt, att denna tjänst frigjordes,
så att den kunde disponeras för sitt egentliga ändamål. En särskild befattning
som handelsförhandlare borde därför inrättas samt torde i likhet med
befattningen som biträdande handelschef böra placeras i lönegraden Co 14.
Envar av handelsavdelningens sju byråer borde ställas under en ordinarie
byråchefs ledning. Den på vissa byråer tillämpade anordningen med en förste
sekreterare såsom tjänsteförrättande byråchef vore icke heller i övrigt tillfredsställande;
det måste anses önskvärt, att dessa befattningshavare erhölle
den tjänsteställning, som svarade mot deras arbetsuppgifter.
Antalet för avdelningens sju byråer avsedda byråchefsbefattningar utgjorde
för närvarande fem. Av dessa disponerades emellertid två för beskickningarna
i Montevideo och New Delhi. Därest, såsom de sakkunniga föreslagit,
två beskickningsrådstjänster inrättades för dessa beskickningar,
skulle ifrågavarande två byråchefsbefattningar kunna återföras till avdelningen.
Under sådana förhållanden erfordrades två nya byråchefstjänster,
nämligen en för kanslibyrån och en för fjärde (östeuropeiska) byrån. De
sakkunniga föreslå därför, att två nya befattningar som byråchefer inrättas.
Av utredningen ävenledes föreslagen återflyttning till respektive beskickningar
av fyra befattningar såsom förste beskickningssekreterare nödvändiggjorde,
att lika många tjänster upprättades inom departementet, om befattningarna
i mellangraderna skulle kunna bibehållas vid sitt nuvarande
antal. För att erhålla en bättre proportion mellan olika slag av tjänster vore
det emellertid önskvärt, att av de tjänster, som sålunda komme att tillskapas
för att möjliggöra en återflyttning, endast en inrättades såsom förste
sekreterarebefattning, under det att de andra placerades i andre sekreteraregraden.
Tillgängligt antal befattningar som sekreterare och attachéer vore emellertid
icke tillräckligt för att tillgodose de alltmer ökade krav, som ställas
på handelsavdelningens personal. Redan nuvarande arbetsförhållanden påkallade
en förstärkning inom denna personalkategori. Härtill komme svårigheterna
att med det förefintliga antalet befattningar inom de lägre graderna
i rimlig mån tillgodose kravet på kontinuitet. Dessa förhållanden
komme givetvis att än mer accentueras, i den mån byråcheferna mera regelmässigt
anlitades som förhandlingsledare. Med hänsyn härtill erfordrades
ytterligare fyra befattningar för att tillgodose det mest angelägna personalbehovet.
I första hand hade övervägts, om icke förstärkningen kunde ske
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
genom en ökning av antalet attachéer. Med hänsyn till de särskilda krav,
som förstärkningen vore avsedd att tillgodose, talade emellertid övervägande
skäl för att ifrågavarande befattningar inrättades såsom andre sekreterare^
änster.
Efter tillskapande av de föreslagna nya befattningarna skulle handelsavdelningens
personalplan få följande utseende:
Handelschefen
Biträdande handelschef
Handelsförhandlare
Kansli-
byrån
De geografiska byråerna
Inter-
nationella
byrån
I
II
III
IV
V
bch
bch
bch*
bch
bch
bch*
bch
1 s
2_s
1 s
1 s
1 s
2 s
1 s
2 s
2 s
2 s
2 s
2 s
2 s
1 s
2 s
att
2 s
2 s
2 s
2 s
att
att
att
att
2 s
att
att
bch = byråchef
2
s = andre sekreterare
1 s = förste sekreterare
att = attaché
De av utredningen föreslagna nya befattningarna äro understrukna.
* Från den yttre representationen »återflyttad» befattning.
De olika geografiska byråerna omfatta följande länder:
/ byrån: Danmark, Norge, Finland, Island, Schweiz, Österrike;
II byrån: Storbritannien, Brittiska dominions, övriga länder inom sterling-området,
Väst-Tyskland, Främre och Bortre Orienten, Etiopien;
III byrån: Nederländerna, Belgien, Frankrike, Italien, Grekland;
IV byrån: Sovjetunionen, Polen, Öst-Tyskland, Tjeckoslovakien, Ungern,
Jugoslavien, Rumänien, Bulgarien;
V byrån: Spanien, Portugal, Latinamerika.
Frågan om kontinuiteten måste tillmätas stor betydelse såväl i fråga om
förhandlarna som beträffande övriga tjänstemän på avdelningen. Det
vore önskvärt att ha personal med intim kännedom om de kommersiella
förbindelserna med olika länder, en kännedom, som kunde vinnas endast
genom en icke alltför kortvarig tjänstgöring på samma plats. Det vore
emellertid svårt att hålla en sådan fast stab för det handelspolitiska arbetet.
Av vikt vore, att tjänstemännen på beskickningarna inriktades på handelsfrågor
och i stor omfattning finge tjänstgöra på avdelningen. En ständig
cirkulation mellan denna och den yttre representationen måste sålunda
förekomma med avseende å personalbeståndet. Även om det därför icke
vore möjligt att skapa en fast stab av tjänstemän på handelsavdelningen,
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
11
vore det dock angeläget, att alltför täta personbyten på de ledande posterna
icke ägde rum. Svårigheterna att under längre tid behålla befattningshavare
på dessa tjänster torde intimt sammanhänga med de ekonomiska
villkoren, vilka finge anses i stort sett fördelaktigare inom den yttre än
inom den inre tjänsten. Dessutom vore åtminstone de högre befattningarna
på avdelningen i jämförelsevis betydande omfattning förbundna med en
representationsskyldighet, som medförde avsevärda kostnader.
Statskontoret anser sig icke kunna tillstyrka, att avdelningen utrustas
med tillhopa tre ordinarie tjänster i avdelningschefs löneställning. Det borde
vid bedömande av behovet av kvalificerade handelsförhandlare även beaktas,
att envar av dess sju byråer enligt förslaget skulle ställas under en
ordinarie byråchefs ledning i stället för den hittills på vissa byråer tillämpade
anordningen med en förste sekreterare såsom tjänsteförrättande byråchef.
En dylik förstärkning, mot vilken kontoret icke ville rikta någon erinran,
syntes möjliggöra en icke oväsentlig lättnad för avdelningens ledning.
Därest emellertid två nya befattningar vid avdelningschefens sida skulle
befinnas oundgängligen erforderliga, torde de i allt fall böra tillsvidare
inrättas såsom icke-ordinarie. Enahanda gällde i fråga om byråpersonalen.
Enligt kommerskollegium syntes de befattningar, som föreslagits inom
handelsavdelningen, motsvara ett påtagligt behov. Särskilt angeläget vore
att få en befattning som biträdande handelschef, vilken skulle kunna avlasta
handelschefens stora arbetsbörda. Det syntes också ofrånkomligt, att
anordningen med en särskild handelsförhandlare gjordes varaktig genom
inrättande av en befattning för ändamålet. Även på de olika geografiska
byråerna syntes en väsentlig förstärkning nödvändig, om den erforderliga
effektiviseringen av förhandlingsarbetet skulle kunna ernås.
Stockholms och Skånes handelskammare yttra sig särskilt om handelsavdelningen
och förorda inrättandet av befattningar såsom handelsförhandlare
och biträdande handelschef för främjandet av kontinuiteten i förhandlingsarbetet.
Sveriges allmänna exportförening anser det i hög grad önskvärt, att en
befattning såsom biträdande handelschef inrättas. Därjämte syntes efterkrigstidens
praxis med en eller två särskilda handelsförhandlare böra stadfästas
genom inrättandet av minst en, helst dock två, ordinarie befattningar
såsom handelsförhandlare. För att de med dessa förstärkningar avsedda fördelarna
skulle kunna till fullo utnyttjas, borde emellertid samtidigt byråerna
inom handelsavdelningen förstärkas. I fråga om det närmare tillvägagångssättet
och formerna härför instämde föreningen helt med de sakkunniga.
Sveriges industriförbund finner det välbetänkt att utöka handclsavdelningen
med ytterligare tvcnne tjänstemän i ledande ställning, vilka kunna
an,vändas som förhandiingsledare. Det vore följdriktigt, att dessas avlöningsförhållanden
ordnades så, alt de kunde tänkas villiga ägna sig åt förhandlingsuppgifter
för längre tid än vad hittills varit vanligt.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Sveriges grossistförbund anser det välbetänkt att i syfte att få fram en
stab förhandlingsledare, som kunna ägna sig åt vissa bestämda länder under
en följd av år, tillskapa de föreslagna tjänsterna såsom handelsförhandlare
och biträdande handelschef. Förbundet finner utökningen av antalet
tjänster inom handelsavdelningen helt berättigad och tillstyrker livligt de
sakkunnigas förslag i denna del.
I detta sammanhang syntes böra övervägas, huruvida det icke vore lämpligt
att låta yngre tjänstemän inom handelsavdelningen under viss tid tjänstgöra
i de ledande näringsorganisationerna. En ökad kännedom inom handelsavdelningen
om de varumässiga förhållandena vore värdefull. Måhända
kunde liknande tjänstgöring å handelsavdelningen av tjänstemän hos näringsorganisationerna
även övervägas.
Enligt Sveriges redareförening torde det icke kunna bestridas, att behovet
av en personalförstärkning å handelsavdelningen varit påfallande. Ä andra
sidan borde man vid bedömandet av den framtida organisationens omfattning
göra klart för sig, att systemet med bilaterala handelsavtal så snart
som möjligt borde avskaffas. Därmed torde väl också anspråket på en alltför
stor förstärkning av avdelningen avtrubbas. Kvar stode dock det faktum,
att man inom denna borde ha en tillräckligt sakkunnig ledning, som kunde
vara näringslivet behjälplig i alla de ärenden, vartill handels- och sjöfartsförhållandena
i skilda länder kunde giva anledning. Om sålunda det nuvarande
systemet med handelsavtalsförhandlingar på bilateral basis motiverade
den föreslagna utbyggnaden av organisationen, vore det ingalunda säkert,
att så bleve förhållandet, då näringslivet givits friare former och man
följaktligen ej bleve beroende av den statliga inblandning i handels- och sjöfartsförbindelserna
länderna emellan, som efter världskriget till men för
handelns naturliga utveckling tyvärr förefunnits.
Departementschefen. Jag ansluter mig till den av de sakkunniga uttalade
meningen, att å handelsavdelningen bör finnas en befattning såsom biträdande
avdelningschef. I rådande läge är avdelningschefens arbetsbörda sådan,
att avdelningens arbete icke torde kunna i längden fullgöras på ett tillfredsställande
sätt, om icke vissa självständiga arbetsuppgifter kunna överlämnas
till en ställföreträdare, vilken dessutom kan tjänstgöra såsom förhandlingsledare.
Sedan budgetåret 1941/42 finnas å vederbörande anslagspost
för avlöning till icke-ordinarie personal beräknade medel för avlöning
till en biträdande avdelningschef. Denne tjänsteman har emellertid sedan
två år tillbaka arbetat inom rättsavdelningen med vissa för denna och handelsavdelningen
gemensamma arbetsuppgifter, avseende särskilt sådana enskilda
rättsanspråk gentemot vissa främmande länder, vilka bort bevakas
i samband med handelsförhandlingar. Dessa uppgifter äro av den omfattningen,
att tjänsten alltjämt tills vidare måste disponeras såsom
hittills. När ett ändrat läge härutinnan inträder, torde frågan om denna
tjänst få upptagas till nytt övervägande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 153-
13
Jag förordar därför, afl under nyssnämnda anslagspost tills vidare beräknas
medel för avlöning av ytterligare en biträdande avdelningschef.
Samtidigt härmed torde emellertid en anslagsmässig besparing av ungefär
motsvarande omfattning kunna vidtagas genom indragning av befattningen
såsom sändebud och finanssakkunnig — lönegraden Cr 19 — vilken inrättats
genom beslut av 1945 års riksdag (jfr prop. 334/45 s. 12 och rd. skr.
544/45). Denna befattning är, sedan dess innehavare utnämnts till
kabinettssekreterare i departementet, vakant och torde i rådande läge
tills vidare kunna undvaras. Jag föreslår därför, att denna befattning från
och med budgetåret 1950/51 utgår ur personalförteckningen för departementet.
Med hänsyn till önskvärdheten av all möjlig effektivisering av utrikesdepartementets
handläggning av de handelspolitiska frågorna finner jag de
sakkunnigas övriga förslag till förstärkning av departementets organisation
värda allt beaktande. I rådande läge måste dock, såsom redan framhållits,
återhållsamhet iakttagas vid tillskapandet av nya tjänster. Det har därför
icke framstått såsom möjligt att bereda utrymme för upprättande av mer
än ytterligare en befattning i departementet, nämligen en tjänst såsom andre
sekreterare i lönegraden Ca 24, vilken skulle möjliggöra en sådan utflyttning
av en befattning såsom beskickningssekreterare vid beskickningen i
Mexico, som förordats av de sakkunniga. Därjämte skulle vid bifall till de
i det följande framlagda förslagen två från departementet utflyttade byråchefsbefattningar
kunna återföras till handelsavdelningen. I övrigt torde de
sakkunnigas förslag till förstärkning av denna avdelning få såvitt möjligt
tillgodoses genom omdisposition av tillgänglig arbetskraft.
I samband med inrättandet av befattningen såsom finanssakkunnig inom
utrikesdepartementet tillskapades inom finansdepartementet en särskild
tjänst såsom förste kanslisekreterare i lönegraden A 26 såsom biträde åt
den sakkunnige (jfr prop. nr 334 s. 36 f. och rd. skr. nr 570). Kungl. Maj :t
har den 30 juni 1949 förordnat, att dess innehavare med hänsyn till arbetsuppgifterna
skall från och med den 1 juli 1949 tjänstgöra i utrikesdepartementet.
Befattningen bör nu, såsom framhållits i innevarande års statsverksproposition
(VII ht, s. 2), överföras till detta departement. Riksdagens
bemyndigande att i den för utrikesdepartementet gällande personalförteckningen
uppföra ytterligare en befattning såsom förste sekreterare i lönegraden
Ca 29 torde därför böra inhämtas.
Personalavdelningen.
Såsom framgår av statsverkspropositionen till innevarande års riksdag,
har en översyn påbörjats avseende de kamerala ärendenas handläggning
inom utrikesförvaltningen (se III ht, s. 2). Den härför tillkallade utredningsmannen
har framlagt vissa förslag avseende handläggningen inom ut
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
rikesdepartementet av ifrågavarande ärenden. Han har framhållit, att en
avlastning borde åstadkommas av den arbetsbörda, som för närvarande åvilar
chefen för utrikesdepartementets personalbyrå. En dylik avlastning
skulle enligt utredningsmannens uppfattning kunna åstadkommas genom en
handläggningsmässig gränsdragning mellan personalärenden i egentlig mening
och ärenden av kameral natur. Man borde sålunda söka skapa en organisation,
innefattande en befattningshavare utanför den diplomatiska och
konsulära personalen, vilken från en central arbetsledande befattning inom
avdelningen kunde ge kontinuitet och stadga åt den del av denna avdelnings
verksamhet, som bygger på innehållet i ett tid efter annan skiftande författningsmaterial
ävensom, i icke oväsentlig omfattning, prejudikat och
praxis. I en dylik organisation kunde elimineras vissa av de nackdelar, som
för personalavdelningens del följa med de relativt täta ombytena av tjänstemän
tillhörande den diplomatiska och konsulära personalen.
Riksräkenskapsverket och statens organisationsnämnd, vilka beretts tillfälle
att yttra sig över utredningsmannens förslag, ha förklarat sig icke ha
något att erinra mot en handläggningsmässig uppdelning av det slag, som
utredningsmannen föreslagit.
Departementschefen. Jag ansluter mig till vad utredningsmannen uttalat
1 förevarande hänseende och anser, att omfattningen av de kamerala ärendena
inom utrikesdepartementet väl motiverar inrättandet av en särskild
byrå inom personalavdelningen för handläggning av dessa ärenden. Jag förordar
sålunda upprättandet av en dylik räkenskapsbyrå och föreslår, att
för ändamålet inrättas en byråchefstjänst i lönegraden Ca 33. Det torde få
ankomma på ministern för utrikes ärendena att till räkenskapsbyrån överföra
de tjänstemän inom den nuvarande personalbyrån, som för närvarande
ha kamerala arbetsuppgifter.
Arkivet.
Vid arkivet tjänstgöra för närvarande 1 kansliråd, tillika chef för arkivet,
2 förste arkivarier, 1 arkivarie, 1 kanslist, 1 extra tjänsteman samt biträdespersonal.
Till följd av ombyggnaden av Arvfurstens Palats är arkivet för närvarande
fördelat mellan departementets lokaler i fastigheterna Jakobsgatan 30
och Styrmansgatan 26 samt depåer på olika ställen i staden. Denna uppdelning
medför naturligen avsevärt extraarbete. Vid departementets blivande
återflyttning till Arvfurstens Palats måste vidare arbetet med arkivets organisation,
införandet av moderna arkivmetoder samt ordnandet av arkivmaterialet
i enlighet med dessa bli tidskrävande. För att dessa arbetsuppgifter
skola kunna lösas på ett tillfredsställande sätt, är en provisorisk förstärkning
av arkivpersonalen erforderlig. Kostnaderna härför kunna beräknas
till omkring 14 000 kronor.
Kungl. Maj.ts proposition nr 153■ 15
Vad nu anförts skulle beträffande avlöningsstaten medföra följande ändringar.
Anslagsposten 2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän. Indragningen av en
befattning såsom sändebud och finanssakkunnig i lönegraden Cr 19 föranleder
en minskning av nu förevarande anslagspost med 23 700 kronor. Inrättandet
av en befattning såsom chef för räkenskapsbyrån i lönegraden
Ca 33 samt en andre sekreteraretjänst å handelsavdelningen i lönegraden
Ca 24 medför en kostnadsökning å sammanlagt (15 600 + 10 200 =) 25 800
kronor, överförandet på utrikesdepartementets stat av en förste sekreterarebefattning
i lönegraden Ca 29 höjer utgifterna med 13 300 kronor. Verkställd
beräkning av medelsbehovet för den kvinnliga biträdespersonalen har gett
vid handen, att — bland annat på grund av utflyttning av ordinarie personal
för tjänstgöring utomlands — anslagsposten kan sänkas med 93 400 kronor.
För löneklassuppflyttningar och vikariatsersättningar böra beräknas merutgifter
å sammanlagt (3 100 -f- 7 500 =) 10 600 kronor. Anslagsposten bör
sålunda sänkas med (— 23 700 + 25 800 -f- 13 300 — 93 400 + 10 600 —)
67 400 kronor eller till 1 005 000 kronor.
Anslagsposten 4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Avlöning åt
en biträdande chef för handelsavdelningen ökar utgifterna med 19 800 kronor.
För arbetshjälp vid organisation av arkivet erfordras, såsom redan
nämnts, ett belopp av 14 000 kronor. Ändrad löneklassberäkning för fem
förste sekreterare och en revisor samt vissa löneklassuppflyttningar höjer
vidare kostnaderna under anslagsposten med (3 100 + 500 -f- 900 =) 4 500
kronor. Utgifterna för avlöning av extra tjänstemän samt översättare beräknas
däremot nedgå med (13 400 -f- 1 600 =) 15 000 kronor. För avlöning
av kvinnlig biträdespersonal erfordras en ökning av 64 800 kronor och för
vikariatsersättningarna 8 000 kronor, överföring av en befattning i 33 :e och
två befattningar i 29 :e lönegraden från det förutvarande anslaget A. 3. föranleder
slutligen en utgiftsstegring av 42 000 kronor. Anslagsposten bör
alltså höjas med (19 800 -j- 14 000 -f- 4 500 — 15 000 -f- 64 800 -j- 8 000 +
42 000 =) 138 100 eller i runt tal 138 000 kronor till 1 174 000 kronor.
Anslagsposten 6. Rörligt tillägg bör med hänsyn till inrättandet av nya
befattningar och väntad belastning ökas med 9 400 kronor till 259 400
kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen att
a) godkänna följande personalförteckning för utrikesdepartementet:
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat:
A. Diplomatisk eller konsulär personal
-
1 sändebud såsom kabinettssekreterare .......... Co 19
1 chef för handelsavdelningen ............j
3 utrikesråd såsom avdelningschefer ............ Co 14
1 protokollchef .............................. Ca 33
10 byråchefer.................................. Ca 33
9 förste sekreterare .......................... Ca 29
12 andre sekreterare............................ Ca 24
3 förste kanslister eller kanslister.........| .. * j?
B. Övrig personal.
1 kansliråd och chef för arkivet ................ Ca 33
1 chef för räkenskapsbyrån .................... Ca 33
1 kamrerare .................................. Ca 29
2 förste arltivarier ............................ Ca 29
2 arkivarier .................................. Ca 26
1 revisor .................................... Ca 24
13 kansliskrivare .............................. Ca 15
32 kanslibiträden .............................. Ca 11
3 förste expeditionsvakter...................... Ca 11
7 expeditionsvakter............................ Ca 9
38 kontorsbiträden ............................ Ca 8
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 24:
5 förste sekreterare ............................ Ce 29
Tjänstemän å övergångsstat:
B. Övrig personal.
2 kanslibiträden .............................. Ca 11
b) godkänna följande avlöningsstat för utrikesdepartementet,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1950/51:
Kungi. Maj.ts proposition nr 153.
17
Avlöningsstat.
Kronor
1. Avlöning till departementschefen, ministern
för utrikes ärendena .................... 33 600
2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
vis
.................................... 1 005 000
3. Arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t........ 8 000
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal .. 1 174 000
5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke
ordinarie
tjänstemän: ...................
a. Representationsbidrag till minis- Kronor
tern för utrikes ärendena...... 20 000
b. Övriga löneförmåner .......... 20 000 40 000
6. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 259 400
Summa kronor 2 520 000
c) till Utrikesdepartementet: Avlöningar för budgetåret
1950/51 anvisa ett förslagsanslag av 2 520 000 kronor.
B. Sveriges representation i utlandet.
[2] 1. Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Diplomatisk och kon
-
sulär personal m. m.
Anslag
Nettoutgift
Kronor
Kronor
1947/48 ......................
5 088 000
5 222 810
1948/49 ......................
5 377 000
5 814 950
1949/50 (statsliggaren s. 166) ..
6 088 000
» (föreslaget anslag å till-
läggsstat) ............
1 100 000
1950/51 (i statsverkspropositio-
nen beräknat belopp) ..
8 000 000
» (förslag) ............
8 240 000
För ifrågavarande anslag har Kungl. Maj:t den 20 maj 1949 fastställt
stat för ortstillägg ävensom följande personalförteckning och avlöningsstat,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1949/50:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän & ordinarie stat:
A. Placerade vid beskickning eller lönat konsulat:
4 sändebud .............................................. Co 19
7 sändebud .............................................. Co 17
2 Dihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 153.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
Befattning Lönegrad
21 sändebud .............................................. Co 14
6 generalkonsuler ........................................ Co 14
20 beskickningsråd, handelsråd eller konsuler .............. Ca 33
21 förste beskickningssekreterare eller förste vi ce konsuler.....Ca 29
12 beskickningssekreterare eller vicekonsuler ................ Ca 24
30 förste kanslister eller kanslister....................j ^
B. Placerade enligt Kungl. Maj:ts beprövande:
3 beskickningsråd, handelsråd eller konsuler ................ Ca 33
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än Ce 24:
A. Placerad vid beskickning eller lönat konsulat:
1 beskickningsråd ........................................ Ce 33
B. Placerade enligt Kungl. Maj:ts beprövande:
3 förste beskickningssekreterare eller förste vicekonsuler.....Ce 29
Avlöningsstat.
Kronor
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ............ 1 892 000
2. Exspektansarvoden, bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis .... 85 000
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal..................... 198 000
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänste
män
: Kronor
a. prisutjämningstillägg ...................... 1 300 000
b. särskilda förmåner i övrigt, förslagsvis ...... 2 403 000 3 703 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................ 210 000
Summa kronor 6 088 000
De sakkunniga erinra om den »hemflyttning» av tjänster, som ägt rum
under krigs- och efterkrigsåren. För att kunna på ett nöjaktigt sätt tillgodose
personalbehovet ha vid ett antal beskickningar och konsulat placerade
tjänstemän, företrädesvis i sekreteraregraderna, tillfälligt inkallats för
tjänstgöring inom departementet. Vid utgången av augusti 1949 funnos
inom departementet sex tjänster, som på detta sätt blivit föremål för »hemflyttning».
En förstärkning av utrikesförvaltningens personalorganisation
torde enligt de sakkunniga i första hand böra taga sikte på att möjliggöra
ett återförande av de hemflyttade tjänsterna till utlandsrepresentationen,
där detta i varje särskilt fall befinnes erforderligt.
Vid inventering av personalbehovet ha de sakkunniga funnit förstärkningar
erforderliga i följande länder, nämligen Amerikas Förenta Stater,
Argentina, Australien, Canada, Chile, Grekland, Indien, Indonesien, Israel,
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
19
Italien, Mexico, Pakistan, Peru, Portugal, Syrien-Libanon och Uruguay.
Även i åtskilliga andra länder skulle enligt de sakkunniga en utökning av
representationen i och för sig vara önskvärd och behövlig. Med hänsyn till
det budgetära läget ha de emellertid begränsat sig till att upptaga endast
sådana länder, där en förstärkning icke kunde undvaras utan betydande
olägenheter för utrikeshandeln.
De sakkunniga ha även övervägt frågan, huruvida man vid en förstärkning
av utlandsrepresentationen bör använda den nya anställningsformen
handelssekreterare. Med vissa undantag (Israel, Italien och Syrien-Libanon)
ha de emellertid funnit de arbetsuppgifter, som påkalla personalförstärkningar,
närmast vara av den art, att de böra handhas av befattningshavare
inom den ordinarie utrikesrepresentationen. Vid bedömandet
av detta spörsmål torde enligt de sakkunniga också böra tagas i visst beaktande,
huruvida arbetsuppgifterna äro av den varaktighet, att de motivera
inrättandet av permanenta tjänster. Handelssekreteraretjänsterna torde enligt
de sakkunniga med hänsyn till att deras innehavare anställas för vissa
perioder vara lämpligare, när det gäller att tillgodose mera tillfälliga personalbehov.
Mot bakgrunden av den rådande knappheten på personal kunde
emellertid göras gällande, att den måttliga personalökning, varom här
vore fråga, icke gåve anledning antaga, att personalbeståndet i ett kommande
skede skulle befinnas för stort. Det måste vidare ur rekryteringssynpunkt
anses angeläget att ha tillgång till fasta tjänster.
Under senare tid ha s. k. k o in in e r s i e 11 a biträden knutits till vissa
beskickningar och konsulat. Deras löner bestridas av handels- och sjöfartsfondens
varuutbytesmedel. Frågan om fortsatt och vidgat behov av dylika
biträden samt om deras ställning dryftas i de sakkunnigas betänkande och i
vissa av remissyttrandena. De sakkunniga ifrågasätta, huruvida icke dessa
befattningar, i den mån de anses skola bibehållas, böra bekostas av medel,
som må kunna anvisas för utsändande av handelssekreterare. Sveriges allmänna
exportförening gör gällande, att ifrågavarande biträden i fortsättningen
böra avlönas ur medel, som anvisas å riksstaten.
Departementschefen. Kostnaderna för handelssekreterarna bestridas från
anslag under tionde huvudtiteln, och frågan därom har behandlats i innevarande
års statsverksproposition (X ht, s. 133). Vad åter de s. k. kommersiella
biträdena beträffar torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta,
huruvida och i vad mån ytterligare medel böra ställas till förfogande för
detta ändamål.
Beträffande de sakkunnigas förslag till utvidgning av representationen
utomlands göras i remissyttrandena, utöver vad redan anförts, följande a 11- männa uttalanden.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 153-
Kommerskollegium anser, att en förstärkning av den yttre representationen
i första hand bör taga sikte på ett återförande till denna av de befattningar,
som hemflyttats provisoriskt under krigsåren.
Stockholms handelskammare tillstyrker livligt de sakkunnigas förslag
utan att ingå på eu detalj granskning av dessa samt uttrycker sin tillfredsställelse
över att de synas kunna förverkligas inom en begränsad kostnadsram.
Skånes handelskammare tillstyrker de sakkunnigas förslag. Smålands
och Blekinge handelskammare framhåller, att de tämligen ofta förekommande
förflyttningarna av svenska utlandsrepresentanter från land till
land givetvis verka hämmande på vederbörandes förmåga att skaffa sig
verkligt grundlig kännedom om förhållandena i respektive länder. Östergötlands
och Södermanlands handelskammare anför, att förslaget till förstärkning
av den yttre representationen i åtskilliga detaljer överensstämmer med
önskemål, som under hand delgivits kammaren.
Sveriges allmänna exportförening finner det i princip önskvärt, att de
tjänster, som under krigs- och efterkrigsåren provisoriskt omflyttats inom
den yttre representationen samt mellan denna och departementets handelsavdelning,
återflyttas till sina ordinarie platser. I samband härmed syntes
ett formellt underlag böra skapas för fortsatt bestånd av de befattningar,
som tillkommit såsom en följd av dylika omflyttningar.
Sveriges grossistförbund delar helt de sakkunnigas åsikt, i vad avser ökningen
av tjänsterna inom den yttre representationen.
Sveriges redareförening ansluter sig i huvudsak till vad de sakkunniga
anfört i nu ifrågavarande del.
Beträffande de länder, som de sakkunniga upptagit till behandling, torde
till en början få lämnas en redogörelse för de sakkunnigas förslag och för de
yttranden, som avgivits över dessa.
Amerikas Förenta Stater.
De sakkunniga framhålla följande.
Att närmare belysa den amerikanska marknadens särskilt under nuvarande
förhållanden utomordentligt stora betydelse för vår utrikeshandel
torde icke vara erforderligt. Angelägenheten att skapa gynnsamma betingelser
för handeln med detta område hade uppmärksammats i ökad omfattning,
och de överväganden, som förekommit i dessa frågor, hade resulterat
i att en handelssekreterare anställts med placering i Chicago. Vidare hade
övervägts att inrätta ett lönat konsulat i Los Angeles-området, i främsta
rummet med hänsyn till sjöfartsintressena. Även ur de svenska exportföretagens
synpunkt vore emellertid en förstärkning av den officiella representationen
inom detta område önskvärd. De sakkunniga ville därför tillstyrka
ett framlagt förslag om upprättande av ett lönat konsulat i San Pedro. I
fråga om den svenska representationen i Texas hade förslag framkommit
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
21
om anställande av en lönad vicekonsul i Houston. Med hänsyn till den synnerligen
starka ekonomiska utvecklingen i ifrågavarande område och de
möjligheter, som denna torde innebära för svensk export, hade de sakkunniga
funnit sig böra tillstyrka detta förslag.
Sändebudet i Washington har tidigare framlagt förslag oan inrättande av
ett lönat vicekonsulat med distrikt omfattande Long Beach och Los Angeles’
hamnområde. Behovet därav syntes vara ovedersägligt och hade vid upprepade
tillfällen understrukits från svenskt sjöfartshåll. Förslaget har tillstyrkts
av kommerskollegium, Stockholms handelskammare, Sveriges allmänna
exportförening och Sveriges redareförening.
I sitt yttrande över de sakkunnigas betänkande konstaterar sändebudet, att
de framlagda förslagen syntes vara väl övervägda och föranledde kommentarer
endast i följande hänseende. En utvidgning av Sveriges utrikesrepresentation
med särskilt sikte på utrikeshandelns intressen vore tvivelsutan
påkallad. Det förefölle emellertid vara av stor betydelse, att vid avvägningen
av hithörande frågor beviljade anslag användes så, att tjänstemännen icke
behövde kämpa med ekonomiska svårigheter. Det vore bättre att utsända
färre väl avlönade tjänstemän än flera, som skulle känna sig handikappade
av för knappt tillmätta löner. Ofta hade vederbörande tjänsteman efter
någon tid utomlands funnit, att han visserligen kunde leva på en något
högre standard än i hemlandet men med hänsyn till tjänstens oavvisliga
krav och den miljö, där han hade att verka, komme att kämpa med ekonomiska
bekymmer. Detta gällde alldeles särskilt för familjeförsörjare, vilkas
utgifter vid utlandstjänstgöringen ofta måste anses vara dubbelt så stora
som de ogifta tjänstemännens i de allt vanligare fall, då tjänstgöringen i
Stockholm åsamkat vederbörande icke obetydlig skuldsättning, samt vid
tjänstgöring i land, där den allmänna levnadsstandarden vore högre än i
Sverige eller där levnadsstandarden inom de kretsar, där vederbörande
måste verka, vore högre än i Sverige. Erfarenhetsmässigt verkade ekonomiska
svårigheter i hög grad förlamande på vederbörande tjänstemäns verksamhetsförmåga
och verksamhetslust. Det syntes därför vara av stor vikt,
att man vid varje utvidgning av utrikesförvaltningen noga övervägde, huruvida
adekvata avlöningsförmåner för hittillsvarande och tillkommande tjänster
kunde utverkas.
Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare anser en förstärkning
av representationen i bl. a. Amerikas Förenta Stater särskilt viktig.
Argentina.
De sakkunniga anföra följande.
Argentina vore vår viktigaste exportmarknad i Sydamerika. Före kriget
hade 1—2 % av vår export gått dit. År 1947 hade siffran varit 5,9 % eller 191
miljoner kronor och år 1948 3,8 % eller 153 miljoner kronor. Landet vore inbegripet
i en betydelsefull industrialiseringsprocess, som medförde stora
möjligheter för avsättningen av svenska verkstadsprodukter. Likaså utgjorde
22
Kungi. Maj:ts proposition nr 153.
Argentina en gynnsam marknad för den svenska massa- och pappersexporten.
Då en omfattande importkontroll införts under de senaste åren, hade
den svenska exporten dit att räkna med svårigheter, för vilkas övervinnande
en förstärkning av beskickningen torde vara erforderlig.
Beskickningen i Buenos Aires bestode av ett sändebud, en förste beskickningssekreterare,
en attaché, en pressattaché och en förste kanslist, och
därjämte vore till beskickningen knuten en handelssekreterare.
Med hänsyn till ovanberörda omständigheter föresloges, att den befattning
som förste beskickningssekreterare, vilken under krigsåren hemflyttats
till departementet, återföres till beskickningen.
Sändebudet i Buenos Aires instämmer i vad de sakkunniga anfört om
Argentinas betydelse för exporten av verkstadsprodukter, massa och papper
samt understryker behovet av att en förstärkning av beskickningens personal
äger rum.
Den långtgående regleringen av Argentinas utrikeshandel hade lett till
att beskickningens arbetsbörda blivit mycket tyngande, enär den nödvändiggjorde
ständiga och tidsödande ingripanden bos myndigheterna, i all synnerhet
i vad avsåge bistånd åt svenska exportörer och deras representanter
vid utverkande av licenser och dylikt. Denna verksamhet samt kontrollen av
gällande handels- och betalningsavtals tillämpning föranledde deltagande i
en mångfald överläggningar. Sändebudet önskade med eftertryck stödja
de sakkunnigas förslag, att en befattning som förste beskickningssekreterare
skulle återföras till beskickningen.
Australien.
De sakkunniga framhålla beträffande representationen i detta land följande.
Den svenska exporten till Australien hade efter kriget till en början mött
betydande svårigheter till följd av de australiska myndigheternas ytterst
restriktiva importpolitik gentemot Sverige. Sedan handeln emellertid blivit
föremål för avtalsmässig reglering, varigenom diskrimineringen mot svenska
varor de facto kommit att upphöra, hade varuutbytet kontinuerligt ökat
och år 1948 uppvisat rekordsiffror (export 93 miljoner kronor, import 61
miljoner kronor).
Genom en överflyttning av sterlingländernas import från hårdvaluta- till
mjukvalutaländer torde man även i fortsättningen kunna räkna med goda
avsättningsmöjligheter för svenska varor på den australiska marknaden.
Den ökade konkurrensen, framför allt från den brittiska exportindustrins
sida, som i Australien hade förmånen av betydande preferenstullar, torde
emellertid göra det angeläget, att de i Australien etablerade svenska exportföretagen
och deras representanter även i fortsättningen erhålla ett effektivt
fortlöpande stöd från den svenska representationen därstädes.
Beskickningen i Canberra bestode av ett sändebud, en beskickningssekreterare
och en kanslist. I övrigt förekomme icke någon lönad svensk representation
men däremot ett tiotal olönade konsulat eller vicekonsulat. Sålunda
Kungi. Maj.ts proposition nr 153.
23
funnes i Melbourne ett olönat konsulat. Det vore till detta, soin behovet av
förstärkning av representationen i Australien i huvudsak hänförde sig. Genom
de ökade svensk-australiska handelsförbindelserna hade denna hamn
erhållit en växande betydelse för den svenska sjöfarten. En omfattande handel
vore vidare koncentrerad dit, och dessutom hade den federala myndighet,
som har hand om alla frågor rörande den australiska exporten, överflyttat
till denna stad. Dess kommersiella betydelse hade uppmärksammats av
våra ledande exportföretag, av vilka flera förlagt sina huvudkontor dit, och
vissa av dem hade även betydande fabriksanläggningar därstädes. Utvecklingen
av Sveriges handel och sjöfart på Australien hade sålunda gjort en
förstärkning av representationen i Melbourne erforderlig, och de sakkunniga
ville därför för sin del förorda inrättandet av en lönad förste vicekonsulsbefattning
därstädes.
Sändebudet i Canberra har tidigare framhållit, att utvecklingen av handelsförbindelserna
med Australien, vilka år efter år visade mer än en fördubbling
av Sveriges exportsiffror i jämförelse med närmast föregående år
och för det tilländalupna avtalsåret överskridit 100 miljoner kronor, till
fullo hade visat det berättigade i de ekonomiska uppoffringar, som gjorts
genom beskickningens upprättande. Den osäkra ekonomiska situationen, dollarkrisen,
den starka exportoffensiven från nära nog alla världens länder
samt pris- och valutafrågor m. m. ställde vårt land inför problem, som kunde
lösas endast genom de allvarligaste ansträngningar. Detta medförde, att
mycket stora krav komme att ställas på Sveriges representation i Australien.
Melbournes betydelse i ekonomiskt avseende hade uppmärksammats av ledande
svenska exportföretag. En del federala myndigheter, som bl. a. handlade
frågor rörande utrikeshandeln, hade överflyttats till Melbourne. Ett icke
ringa antal militär-, jordbruks- och pressattachéer samt trade commissioners
från olika länder voro även placerade därstädes.
Med hänsyn till utvecklingen av Sveriges handels- och sjöfartsförbindelser
med Australien kunde upprättandet av en lönad konsulsbefattning i
Melbourne i längden icke undvikas. Ett omedelbart ståndpunktstagande för
förslaget om tillskapande av en lönad befattning vore starkt att tillråda. Inrättandet
av en vicekonsulsbefattning kunde tänkas såsom en nödfallsutväg
och vore i varje fall bättre än ett bibehållande av den därstädes befintliga
honorära konsulsbefattningen.
Kommerskollegium och Sveriges allmänna exportförening tillstyrka de sakkunnigas
förslag om inrättande av eu befattning som förste vicekonsul vid
det olönade konsulatet i Melbourne.
Kooperativa förbundet framhåller, att en marknadsundersökning, som förbundet
år 1947 låtit företaga i landet, givit vid handen, att Sverige även borde
ha en permanent konsulär representation med placering i Sydney. Denna
stad vore en av det brittiska imperiets största hamnar samt även på annat
sätt ett kommersiellt centrum. Även om en lönad konsulsbefattning av olika
skäl för närvarande icke ansetts kunna ifrågakomma, borde dock frågan
i en relativt näraliggande framtid aktualiseras. De sakkunnigas förslag att
24 Kungl. Maj.ts proposition nr 133.
inrätta en förste vicekonsulsbefattning i Melbourne anser sig förbundet ha
skäl att förorda.
Canada.
De sakkunniga anföra följande.
Sveriges handel med Canada vore av betydligt mindre omfattning än flertalet
jämförliga europeiska länders. Importen hade år 1947 haft ett värde
av 52 miljoner kronor och år 1948 av 35 miljoner kronor. Exporten hade samtidigt
uppgått till allenast 11, respektive 10 miljoner kronor. Den kanadensiska
marknaden vore på grund av landets ofantliga utsträckning tämligen
svårbearbetad, men då Canada vore ett dollarland, förefölle det angeläget,
att intet försummades för att öka vår export dit.
För detta ändamål syntes det böra övervägas, att representationen i detta
land, vilken för närvarande endast utgjordes av ett sändebud, en attaché
och två förste kanslister, återfinge en förste sekreterarebefattning, som hemflyttats
till departementet.
Sändebudet i Ottawa framhåller, att svensk import till Canada framför
allt försvåras av höga svenska exportpriser i samband med större vinstmarginal
på andra håll och långa svenska leveranstider. Nya direkta affärsförbindelser
hade dessutom börjat etableras först på sista tiden. Den kanadensiska
marknaden hade förut i stor utsträckning bearbetats genom huvudagenter
i andra länder. Den svenska exporten till Canada under år 1949
torde komma att stiga till 16 å 18 miljoner kronor enligt kanadensisk statistik
och importen därifrån att nedgå till 26 å 28 miljoner kronor.
Till följd av personalindragmngar hade beskickningschefen nödgats i
starkt ökad utsträckning övertaga arbetsuppgifter, för vilka tidigare kunnat
anlitas tjänstemän i lägre grader. Personalbristen accentuerades ytterligare
av långvariga sjukdomsfall på grund av det i Canada rådande hårda klimatet,
vilka direkt äventyrade det löpande arbetet. Med hänsyn härtill vore en
förste sekreterarebefattning erforderlig enbart för vikariatstjänstgöring.
Den svenska informationsverksamheten i Canada hade i betraktande av
beskickningens arbetsresurser erhållit en stor omfattning och ej minst i handelspolitiskt
hänseende givit synnerligen goda resultat.
Svenska intressen i Canada syntes över huvud taget påkalla ökad uppmärksamhet
vid varje planläggning av den svenska handelspolitiska administrationen.
Canada räknade näst Förenta Staterna och östersjöländerna
den största utlandsbefolkningen av svenskt ursprung, och svensk sjöfart
hade omfattande intressen i landet.
Chile.
De sakkunniga anföra beträffande Sveriges representation i Chile följande.
Den svenska exporten hade under efterkrigsåren varit mellan 16 och 21
miljoner kronor, vilket innebure en betydande ökning jämfört med förkrigsåren.
Sverige hade normalt ett stort importöverskott på Chile, beroende i
25
Kunyl. Mai ds proposition nr 153.
första hand på kopparköpen. Importen hade sålunda åren 1946 och 1947
haft ett värde av 37 miljoner kronor, ehuru den år 1948 av särskilda skäl
begränsats till inemot 10 miljoner kronor.
Beskickningen i Santiago de Chile, vilken bestode av ett beskickningsråd
(envoyé) och en kanslist, syntes vara i behov av en viss förstärkning. De
sakkunniga hade dock icke ansett sig böra framlägga förslag om inrättande
av någon ytterligare tjänst vid denna beskickning. Den utökning av beskickningen
i Lima, som föresloges av de sakkunniga, syntes nämligen i viss
omfattning kunna utnyttjas även för beskickningen i Santiago de Chile.
Beskickningschefen i Santiago de Chile anser den sålunda förordade anordningen
endast i ringa utsträckning innebära en personalförstärkning för
sin beskickning samt föreslår, att en handelssekreterare eller ett kommersiellt
biträde skall knytas till denna.
Grekland.
De sakkunniga framhålla i sitt betänkande följande.
Handeln på Grekland hade under efterkrigsåren kännetecknats av stora
svenska exportöverskott. Sålunda hade år 1947 mot en import av 3,7 miljoner
kronor svarat en export av 19,3 miljoner kronor samt år 1948 9,2,
respektive 25,i miljoner kronor. För år 1949 hade förutsetts ett exportöverskott
av ej mindre än 35 miljoner kronor att betalas genom begagnande av
en grekisk dragningsrätt på Sverige inom ramen för det intereuropeiska betalningsavtalet,
vilket innebure, att Sverige erhölle motsvarande belopp i
dollars.
Den nuvarande personalbesättningen vid beskickningen i Athén — ett
beskickningsråd med envoyés ställning — vore icke tillräcklig för att handha
de uppgifter, som varuutbytet aktualiserar. För att möjliggöra detta vore
inrättandet av en tjänst som beskickningssekreterare erforderligt.
Beskickningschefen i Athén förklarar sig med stor tillfredsställelse ha
tagit del av de sakkunnigas förslag samt konstaterar, att detta tillgodoser
av beskickningen tidigare framförda önskemål.
Kommerskollegium och Sveriges allmänna exportförening tillstyrka det
framlagda förslaget.
Indien.
Beträffande representationen i Indien yttra de sakkunniga följande.
Den svenska exporten på Indien hade visserligen under efterkrigsåren
visat en ständig ökning — 31,7 miljoner kronor år 1947 och 55 miljoner kronor
år 1948 (inbegripet Pakistan). Denna tendens torde emellertid för tillfället
få anses ha kulminerat på grund av en mera restriktiv inställning från
de indiska myndigheternas sida. Importen från Indien och Pakistan tillsammantagna
hade år 1947 uppgått till 37 miljoner kronor och år 1948 till 68
miljoner kronor. Under tiden januari—juli 1949 hade importen från Indien
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
enbart ett värde av 18 miljoner kronor. Detta senare land erbjöde med sin
befolkning på över 300 miljoner invånare en betydande potentiell marknad,
som just lörefölle att börja öppnas för de västerländska industristaterna.
Beskickningen i New Delhi utgjordes av ett beskickningsråd med envoyés
ställning samt en attaché. För den förstnämnda befattningen hade man
nödgats taga i anspråk en byråchefsbefattning inom utrikesdepartementet,
vilket givetvis endast måste betraktas som en nödfallsutväg. Det vore uppenbarligen
angeläget, att denna tjänst snarast återfördes till departementet.
För att möjliggöra detta ville utredningen föreslå, att en tjänst såsom beskickningsråd
inrättas vid beskickningen.
I samband med tillkomsten av beskickningen i New Delhi hade det lönade
generalkonsulatet i Bombay ersatts med ett olönat konsulat, vilket sedermera
omvandlats till ett olönat generalkonsulat. Det enorma området
kunde emellertid uppenbarligen icke täckas genom den nuvarande representationen.
Bombay torde för närvarande betraktas som Indiens viktigaste
affärscentrum, och de flesta svenska företag med egen representation i Indien
hade denna förlagd dit. Dessutom hade flertalet övriga utländska beskickningar
avdelat kommersiell personal till Bombay. Kungl. Maj :t hade
vidare anvisat medel för orienterande marknadsundersökningar i Indien.
En av exportföreningen för detta ändamål anställd person hade knutits
till beskickningen i New Delhi med placering huvudsakligen i Bombay.
Med hänsyn till de möjligheter, som den indiska marknaden innefattade
för vårt land samt Bombays betydelse såsom kraftcentrum inom det indiska
näringslivet, syntes det befogat med en förstärkning av vår officiella representation
där. Utredningen ville sålunda även föreslå, att vid generalkonsulatet
i Bombay anställes en lönad förste vicekonsul.
Beskickningschefen i New Delhi fäster uppmärksamheten på att Indien
med sina 330 miljoner invånare efter självständighetsförklaringen genomgår
en industriell och ekonomisk utveckling av stora mått, vilken måste
beräknas medföra möjligheter för utvidgad svensk export och för svensk
teknisk expertis, exempelvis i samband med realiserandet av många och stort
upplagda hydro-elektriska projekt. Det vore utan tvivel av största vikt, att
Sverige visade sitt intresse för den indiska marknaden och den indiska
industrialiseringen i detta inledande stadium. Den allmänna inställningen
till Sverige vore också präglad av så stor välvilja, att det vore allt skäl utnyttja
situationen för en intensifierad bearbetning av Indien.
Förslaget att inrätta en förste vicekonsulsbefattning vid det olönade generalkonsulatet
i Bombay måste visserligen hälsas med största tillfredsställelse,
men en dylik anordning kunde dock i fortsättningen icke beräknas
avlasta beskickningens arbetsbörda mer än den redan i Bombay placerade
tjänstemannen. Den nye förste vicekonsulns tid konnne också att till stor
del tagas i anspråk av sjöfartsärenden. En förstärkning även av beskickningens
personal vore på grund härav ofrånkomlig. Summan av in- och utgående
skrivelser per år vid förra generalkonsulatet i Bombay och beskick
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
27
ningen i New Delhi hade ökat från 8 242 år 1945 till 13 629 år 1949. Huvuddelen
av ärendena berörde den svensk-indiska handeln och förutsatte en
daglig, mestadels synnerligen tidsödande personlig kontakt med de indiska
myndigheterna. Förfrågningar i kommersiella ärenden, både från Indien
och Sverige, visade en oavbruten stegring. Då dessutom hela det handelspolitiska
arbetet utfördes av beskickningen, hade den i Bombay placerade
tjänstemannen icke kunnat utnyttjas för dessa uppgifter. Den föreslagne
förste vicekonsuln kunde ej heller beräknas komma att deltaga häri.
Då det syntes vara av allra största vikt, att beskickningen kunde på ett
fullgott sätt sköta den kommersiella informationen och följa den industriella
och ekonomiska utvecklingen i Indien, föresloges, att en förste sekreterarebefattning
inrättas vid beskickningen. Nödvändigheten härav framginge ytterligare
av att beskickningschefen numera också vore ackrediterad i Colombo
och att frågan om hans ackreditering även i Rangoon knappast kunde
undgå att upptagas, vilket komme att medföra en ytterligare belastning samt
oundgänglig frånvaro från New Delhi.
Kommerskollegium tillstyrker de sakkunnigas förslag om inrättande av
befattningar såsom beskickningsråd i New Delhi och förste vicekonsul vid
det olönade generalkonsulatet i Bombay.
Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare finner det särskilt
viktigt, att representationen i bl. a. Indien förstärkes.
Sveriges allmänna exportförening har som nämnts framhållit önskvärdheten
av att de tjänster, vilka provisoriskt omflyttats mellan den yttre representationen
och handelsavdelningen, återföras till sina ordinarie platser. Föreningen
säger sig även instämma i de sakkunnigas yttrande om angelägenheten
av att en ny befattning såsom förste vicekonsul vid det olönade generalkonsulatet
i Bombay tillskapas.
Indonesien.
De sakkunniga ha framhållit, att Indonesien med sina omkring 70 miljoner
invånare representerar en betydande marknad samt att det syntes
angeläget, att Sverige, så snart möjlighet därtill vore för handen, sökte
nå en tillfredsställande lösning av frågan om representation i Djakarta.
Även Skånes handelskammare har gjort ett liknande uttalande. Sveriges
allmänna exportförening har anfört, att frågan om representation i Indonesien
med hänsyn till Sveriges betydande handelsintressen därstädes icke
kunde utan olägenhet ytterligare uppskjutas.
Israel.
De sakkunniga anföra följande.
Sveriges handel med Israel hade under efterkrigstiden, särskilt under
första halvåret 1949, kontinuerligt ökat. Exporten till Israel hade år 1948
uppgått till 7,4 miljoner kronor och under första halvåret 1949 till 9,6 miljoner
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
kronor, samt importen under angivna period haft ett värde av 5,6, respektive
8,9 miljoner kronor. Israel erbjöde goda avsättningsmöjligheter för en rad
svenska exportvaror, och det torde vara av särskild vikt att under den organiseringsperiod,
som landet just nu genomginge, upparbeta den svenska
exporten. Vidare vore den svenska sjöfarten på Israel av stor betydelse.
Under den brittiska mandattiden hade Sverige varit representerat genom
konsulaten i Jerusalem, Tel-Aviv och Haifa. Av dessa hade konsulatet i
Jerusalem numera avslutat sin verksamhet, och de båda andra hade på
grund av rådande förhållanden begränsade möjligheter att tillgodose svenska
ekonomiska och kommersiella intressen i Israel. Frånvaron av en ur
förhandlingssynpunkt erforderlig rapportering om Israels handelspolitiska
status samt svårigheten att erhålla kontakt med landets myndigheter hade
förorsakat betydande olägenheter.
På grund härav borde en svensk representant snarast möjligt placeras
i Tel-Aviv. Denne borde erhålla sådan ställning, att han kunde träda i förbindelse
med vederbörande myndigheter. Någon befattning inom utrikesförvaltningen
syntes icke för närvarande kunna upprättas för ändamålet.
Det syntes angeläget, att medel för utsändande av en dylik representant
ställdes till förfogande förslagsvis från anslaget till åtgärder för främjande
av varuutbytet med främmande länder.
Kommerskollegium anser den av de sakkunniga föreslagna befattningen
som representant i Tel-Aviv vara nödvändig, om Sveriges intressen i ifrågavarande
område skola kunna tillvaratagas på ett tillfredsställande sätt.
Norrbottens och Västerbottens låns handelskammare finner det särskilt
viktigt, att representationen i bl. a. Israel förstärkes.
Italien.
De sakkunniga anföra beträffande Italien följande.
Svårigheter förelåge att bevaka handelsutbytet med Italien och i all synnerhet
hade det visat sig svårt att med den nuvarande representationen i Milano
få det bistånd från den officiella representationens sida, som skulle
vara önskvärt för näringslivets del. Med hänsyn till att de flesta importörer
— särskilt på textilområdet — hade sina förbindelser i denna stad torde det
få anses önskvärt att erhålla en förstärkning på denna ort.
För närvarande hade man tillfälligt beaktat behovet av en förstärkning
genom att vid det olönade konsulatet därstädes anställa en biträdande tjänsteman.
Många skäl talade emellertid för att träffa en mera permanent anordning.
En lämplig sådan vore att i Milano placera en handelssekreterare.
Sändebudet i Rom anför i sitt yttrande över sakkunnigförslaget, vilket
i denna del avser förstärkning av det olönade konsulatet i Milano med en
handelssekreterare och därför icke upptages till behandling i detta sammanhang,
att Italien under senare år kommit att spela en avsevärt större roll
för Sveriges utrikeshandel än tidigare och att möjligheter torde finnas till
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
29
vidgad export av exempelvis järn-, stål- och verkstadsindustriernas produkter.
Det under de senaste åren förefintliga importöverskottet från Italien
hade emellertid tenderat att ytterligare ökas, och detta förhållande erbjöde
särskilda problem, som krävde omsorgsfullt beaktande. Vidare hade
det blivit alltmer nödvändigt att övervaka handelsavtalens tillämpning och
de enskilda affärernas behandling i olika instanser, och ingripanden från
beskickningens sida hade krävts i stigande utsträckning. Iinportlicenstvång
hade dessutom på sistone återinförts för ett stort antal svenska varor. Att
vid sidan av beskickningens övriga verksamhet på ett tillfredsställande sätt
fullgöra nämnda uppgifter utan något för ändamålet disponibelt biträde
syntes bli allt svårare. För närvarande vore förutom sändebudet endast
en tjänsteman, nämligen ett beskickningsråd, placerad vid beskickningen på
längre sikt. På attachéposten inträffade ofta ombyten eller vakanser. Med
häns}rn härtill och då kunskap i landets språk oundgängligen erfordrades,
vore behovet av en förstärkning redan nu påtagligt.
En under år 1949 vidtagen provisorisk förstärkning av konsulatet i Milano
kunde givetvis icke väntas medföra någon minskning i beskickningens
ifrågavarande arbetsuppgifter, enär dessas fullgörande krävde en direkt kontakt
med olika myndigheter i Rom. Frågor rörande handelsutbytet måste
exempelvis icke blott upptagas med utrikesministeriet utan även fullföljas
hos övriga ministerier och andra berörda myndigheter. Beaktas borde även
svårigheten att med nuvarande personal upprätthålla den rapportering i
ekonomiska och kommersiella frågor, som syntes önskvärd med hänsyn
till den aktiva italienska handelspolitiken och Italiens ställning såsom medlem
av Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete.
Det syntes sålunda erforderligt att redan nu förstärka beskickningen med
en tjänsteman, som mer odelat än beskickningsrådet kunde ägna sig åt
sagda uppgifter. Med hänsyn till att arbetet huvudsakligen bestode i bevakandet
av svenska intressen i ministerier och hos övriga myndigheter, syntes
även en allmän förstärkning av beskickningen, exempelvis med en beskickningssekreterare,
kunna erbjuda en lämplig lösning.
Andra länders beskickningar av jämförlig storleksordning hade en eller
flera tjänstemän, som helt ägnade sig åt handelsfrågor. Sverige vore numera
det enda land med ett betydande handelsutbyte med Italien, som saknade
såväl handelsråd som annat biträde för handelsärendenas skötsel.
Mexico.
De sakkunniga anföra i denna del följande.
Handeln med Mexico hade, liksom med Latinamerika i övrigt, numera en
betydligt större omfattning än före kriget. Exporten, som under förkrigsåren
icke nått upp till 9 miljoner kronor, hade år 1947 haft ett värde av 24
och år 1948 29 miljoner kronor. Importen under förkrigsåren hade överstigit
exporten och hållit sig omkring 12 miljoner kronor. Efter kriget hade
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
den varierat starkt, 23 miljoner år 1946, 32 miljoner år 1947 och endast 13
(av valutaskäl) år 1948. Vissa av de råvaror, som normalt tagits från
Mexico, skulle möjligen kunna i ökade kvantiteter uppdrivas på andra
marknader, men på längre sikt vore det förmodligen nödvändigt att räkna
med större svenska inköp i Mexico.
Med hänsyn till dessa förhållanden ävensom till de stora intressen, som
den svenska industrin hade i detta land, syntes det erforderligt, att beskickningen
i Mexico City, vilken för närvarande utgjordes av ett sändebud, en
attaché och en förste kanslist, erhölle förstärkning. Denna torde i främsta
rummet böra ske genom återflyttning av en befattning som förste beskickningssekreterare,
vilken hemflyttats till departementet.
Sändebudet i Mexico framhåller inledningsvis, att Mexico vore ett rikt
land med stora naturtillgångar, där såväl jordbruk som industri- och byggnadsverksamhet
befunne sig i stark utveckling. Förutsättningarna för avsättning
av svenska exportvaror vore sålunda goda. Marknaden bearbetades
intensivt från många håll, särskilt Amerikas Förenta Stater, Canada,
Schweiz, Väst-Tyskland och Japan. Någon bearbetning av den mexikanska
marknaden hade emellertid hittills icke förekommit från officiell svensk
sida, och det hade med beskickningens fåtaliga personal icke varit möjligt
att tillräckligt ägna uppmärksamhet åt och rapportera angående den kommersiella
och ekonomiska utvecklingen.
Krav kunde komma att ställas på ökade svenska inköp till utjämnande
eller förbättring för Mexicos del av handelsbalansen, som under de sista
åren givit Sverige ett väsentligt överskott av hårdvaluta. I själva verket
hade sådana krav redan under hand framkommit. Även i detta avseende
skulle beskickningen behöva kommersiell expertis.
Ytterligare ett starkt skäl att förstärka personalen vore, att beskickningen
hade att bevaka Sveriges ekonomiska och kommersiella intressen även i
fem centralamerikanska stater. Även om handeln med var och en av dem
vore tämligen liten, vore den dock sammanlagt icke utan betydelse (år
1948 9 miljoner kronor och januari—oktober 1949 5 miljoner kronor) och
hade under det sista året givit Sverige ett nettoöverskott av hårdvaluta. I
dessa stater hade man emellertid också måst börja tänka på att utjämna
handelsbalansen och överväga åtgärder mot importen från länder, med vilka
handelsbalansen vore särskilt negativ. Enligt beskickningschefens erfarenhet
skulle dock åtskilligt kunna vinnas med en icke alltför sällan återkommande
personlig kontakt mellan vederbörande regeringsmyndigheter och
en officiell representant för Sverige. Intresset för utvidgad handel med Sverige
vore påtagligt. Förhållandena i dessa länder vore mycket olika sinsemellan
och även i förhållande till Mexico. Att noggrant följa den ekonomiska
utvecklingen i varje särskilt land skulle kräva mycken tid och många
resor. Ifrågavarande länder vore stadda i en livlig utveckling och utgjorde
en potentiell marknad, som kunde bli av viss betydelse.
Med hänsyn till de stora svenska investeringar och andra intressen, som
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
31
funnes i Mexico, vore det måhända att tillråda, att beskickningen under
ministerns frånvaro förestodes av en mera erfaren tjänsteman i högre tjänsteställning.
Sändebudet tillstyrker livligt de sakkunnigas förslag, att en befattning
som förste beskickningssekreterare återföres till beskickningen.
Pakistan.
De sakkunnigai framhålla följande.
Före den 1 januari 1949 hade Pakistan icke redovisats separat i svensk
tullstatistik utan tillsammans med Indien. Under de första sju månaderna
1949 hade exporten dit — huvudsakligen papper och massa — uppgått till
ett värde av 5,2 miljoner kronor. Importen, bestående främst av bomull,
hudar och jute, hade uppgått till 9,3 miljoner kronor. Från officiell pakistansk
sida hade stort intresse visats för ökade inköp från Sverige. Med sin
befolkning på mer än 80 miljoner erbjöde Pakistan en stor potentiell marknad.
Det vore att förvänta, att landets handelspolitiska orientering i väsentlig
grad korame att bestämmas av utvecklingen under de närmaste åren,
och man borde därför icke försitta någon tid, därest man önskade i Pakistan
upparbeta en marknad för svenska produkter.
Nyligen hade beslutits, att diplomatiska förbindelser skulle upptagas mellan
Sverige och Pakistan, varvid sändebudet i Teheran ackrediterats även
i Karachi. Denne kunde emellertid endast tidvis vistas där, och Sveriges
ende på platsen bosatte representant vore en olönad konsul. Ur handelspolitisk
och kommersiell synpunkt syntes en dylik utformning av vårt
lands officiella representation i Pakistan knappast kunna anses tillfredsställande.
Det förefölle önskvärt, att en lönad tjänsteman placerades i Karachi,
och de sakkunniga ville för sin del föreslå, att en förste beskickningssekreterare
anställdes därstädes.
Sändebudet i Teheran framhåller, att de erfarenheter, han vunnit vid ett
besök i Pakistan, till fullo bekräftat de slutsatser, vartill de sakkunniga
kommit. Nämnda land befunne sig mitt uppe i en industrialiseringsprocess,
som icke kunde undvika att bereda potentiella avsättningsmöjligheter för
flera svenska verkstadsprodukter. Den pakistanska staten nedlade ett stort
intresse på den industriella och kommersiella utvecklingen, och knappast
någon kommersiell verksamhet inleddes utan statsmakternas medverkan.
Fn svensk representation hade därvid en viktig förmedlande och introducerande
uppgift att fylla. Den svenska sjöfarten på Karachi och Chittagong
vore vidare relativt livlig. Under sådana förhållanden syntes förslaget att i
Karachi placera en förste beskickningssekreterare, som i sändebudets frånvaro
skulle i egenskap av t. f. chargé d’affaires förestå beskickningen, vara
väl motiverat. Han borde dessutom anmälas även i Teheran och Bagdad för
alt vid behov kunna alternera å dessa platser.
Kommerskollegium och Sveriges allmänna exportförening tillstyrka de
sakkunnigas förslag.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Skånes handelskammare vill framhålla behovet av att den officiella
representationen i Pakistan utrustas med tillräcklig, kvalificerad personal
för att lämna det svenska näringslivet effektivt stöd i strävandena att upparbeta
handelsförbindelserna med nämnda stat.
Peru.
De sakkunniga anföra följande.
Exporten till Peru vore visserligen av ganska begränsad omfattning eller
något över 9 miljoner kronor under vartdera av åren 1946 och 1947
samt 5 miljoner kronor år 1948. Sedan numera importlicenssystemet radikalt
ändrats, hade den svensk-peruanska handeln under de första sju månaderna
år 1949 resulterat i ett exportöverskott å icke mindre än 6,7 miljoner
kronor. Enär det ankomme på beskickningen i Lima att övervaka och
befrämja även varuutbytet med Bolivia och Ecuador, borde i detta sammanhang
nämnas, att Sverige på båda dessa länder har exportöverskott i
dollars. Åren 1947 och 1948 hade sålunda handeln med Bolivia uppvisat överskott
om 1,5, respektive 3,9 miljoner kronor och handeln med Ecuador 1,7,
respektive 2,9 miljoner kronor.
Beskickningen i Lima, som bestode av ett sändebud och en kanslist, torde
få anses vara i behov av en förstärkning. Denna syntes i viss omfattning
kunna utnyttjas även för beskickningen i Santiago de Chile. Bl. a. vore det
önskvärt att för båda dessa beskickningar få tillgång till en tjänsteman, som
skulle kunna vikariera för beskickningscheferna under deras semestrar och
tjänstledigheter. De sakkunniga ville sålunda föreslå, att till beskickningen
i Lima återföres den befattning som förste beskickningssekreterare, vilken
hemflyttats till departementet.
Sändebudet i Lima framhåller, att behovet av en sekreterare vid beskickningen
vore trängande och att det visat sig omöjligt att utan en sådan på
ett tillfredsställande sätt fullgöra de arbetsuppgifter, särskilt på det handelspolitiska
och ekonomiska området, vilka ålåge beskickningen och under
de senaste åren mångfaldigats. Även om dennas verksamhetsområde hade
varit inskränkt till Peru, skulle behov av en sekreterare föreligga. Det vore
därför uppenbart, att beskickningschefen varken hunne ägna tillräcklig
uppmärksamhet åt Bolivia och Ecuador eller besöka dessa länder i den utsträckning,
som vore önskvärd. Att beskickningen, såsom de sakkunniga
föreslagit, skulle avstå från sekreteraren för vikariat under beskickningschefens
i Santiago de Chile semester eller tjänstledighet vore vidare otillfredsställande.
Om man för en sekreterare räknade med en genomsnittlig
tjänstgöringstid av tre år, skulle nämligen denne under närmare två tredjedelar
av denna tid vikariera för de två beskickningscheferna eller själv åtnjuta
semester.
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
33
Portugal.
De sakkunniga framhålla beträffande representationen i Portugal följande.
Portugals alltmer utpräglade ställning som hårdvalutamarknad torde ha
bidragit till att vår import från detta land, som under de första efterkrigsären
stigit till cirka 27,5 miljoner kronor från 7,6 miljoner kronor år 1938,
åter gått tillbaka till 18,7 miljoner kronor år 1948. Samtidigt hade dock exporten
dit, som år 1938 utgjort 5,4 miljoner kronor, år 1948 kunnat bibehållas
vid ungefär samma nivå som under åren 1946 och 1947, nämligen omkring
40 miljoner kronor. Vårt gällande avtal med Portugal förutsåge emellertid ett
balanserat varuutbyte, varför våra exportmöjligheter torde bli beroende av
vår import från denna allt hårdare marknad.
Portugal hade hittills försett Sverige med en rad viktiga produkter såsom
kopra, sisal, harts, kork och wolfram men även mindre viktiga sådana, som
t. ex. sardiner och viner. Av vår egen export vore verkstadsprodukterna
relativt väl inarbetade på den portugisiska marknaden. Det portugisiska
importlicenssystemet hade ökat arbetsuppgifterna för våra officiella representanter.
Den nuvarande representationen i Lissabon med ett sändebud och en kanslist
vore icke tillräcklig för dessa uppgifter, och det skulle i och för sig vara
önskvärt att förstärka beskickningen med en beskickningssekreterare. I avvaktan
på ytterligare erfarenheter borde emellertid prövas, huruvida icke behovet
av en personalökning tills vidare skulle kunna tillgodoses genom placering
av en attaché vid beskickningen.
Sändebudet i Lissabon anför, att 1948 års svensk-portugisiska handelsavtal
numera avser ett varuutbyte av omkring 60 miljoner kronor i vardera
riktningen, samt understryker, att detta omfattar icke endast moderlandet
utan även kolonierna, bl. a. de viktiga Mozambique och Angola i öst- och
Västafrika.
Den nuvarande personalbristen på beskickningen vore så stor att den behöriga
handläggningen av t. o. m. de vanligaste löpande ärendena tidtals
äventyrades. Att under sådana förhållanden tillgodose kravet på en rationell
och effektiv handläggning av de kommersiella frågorna ställde sig helt enkelt
ogörligt.
Beskickningen hade i början av år 1946 bestått av sändebud, förste legationssekreterare,
handelssakkunnig och kanslibiträde. Handelsrepresentanten
hade i maj 1946 lämnat beskickningen och sekreterarebefattningen sedan
ett år tillbaka stått tom. Beskickningschefen skötte följaktligen sedan
dess beskickningen ensam med ett kanslibiträde vid sin sida. Det låge i
öppen dag, att en dylik personalbesättning icke i längden vore tillräcklig
för det behöriga tillgodoseendet ens av de många löpande ärendena, informationsverksamheten
och ärendena rörande flygtrafiken på Portugal.
Att personalbehovet skulle kunna tillgodoses med en attaché bestredes på
det bestämdaste. På grund av de säregna förhållandena i Portugal och de
it Bihang till riksdagens protokoll lOöO. 1 samt. Nr 153.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
stora svårigheter språkfrågan uppreste, kunde man rimligtvis ej begära, att
en attaché under det första halv- eller helåret av sin tjänstgöring skulle
kunna vara till någon nämnvärd hjälp vid de kommersiella ärendenas handläggning.
Dessutom fordrades personliga kontakter. Med den tidsbegränsning,
som i allmänhet gällde för en attachés tjänstgöring, bleve hans möjligheter
att på ett effektivt sätt handlägga handelsärenden starkt beskurna i
samtliga de fall, då en lösning endast vore att förvänta genom personliga
diskussioner med kontaktmän i olika myndigheter. Beskickningen behövde
sålunda omedelbart en förste beskickningssekreterare med erfarenhet av
departementala ärenden, vilken finge stanna åtminstone ett par år. Därest
en sådan personalökning skulle visa sig otillräcklig för en rationell och
effektiv handläggning av de kommersiella frågorna, borde det övervägas,
huruvida och på vad sätt behovet av ytterligare personal bäst skulle tillgodoses.
Kommerskollegium och Sveriges allmänna exportförening tillstyrka, att
en attaché placeras vid beskickningen.
Storbritannien.
De sakkunnigas förslag berör frågan om fortsatt behov av kommersiellt
biträde vid beskickningen i London och behandlas därför icke här.
Sändebudet i London erinrar i sitt yttrande om att handeln med Storbritannien
under år 1948 samt de tio första månaderna 1949 uppgått till
17 % av Sveriges utrikeshandel. Storbritannien vore vidare centrum för
pund-sterlinggruppen, och monetära spörsmål avseende Sveriges transaktioner
med denna diskuterades i regel i London. År 1948 hade 25 % av Sveriges
totala utrikeshandel fallit på länder, tillhörande sagda grupp.
Av beskickningens personal deltoge beskickningschefen, lantbruksrådet,
handelsrådet, en sekreterare, en attaché och sedan hösten 1949 ett kommersiellt
biträde i det handelspolitiska arbetet. Beskickningschefen hade
under de senaste åren tjänstgjort såsom ordförande vid de årliga förhandlingarna,
medan lantbruks- och handelsråden ingått som ombud i förhandlingsdelegationerna.
Handelsrådet brukade vidare under två å tre veckor
deltaga i förberedelsearbetena i Stockholm. Denne vore helt tagen i anspråk
av de årliga förhandlingarna under omkring tre månader, vartill
komme omkring en månad för de sedvanliga sommarförhandlingarna. Under
våren upptoges hans tid i avsevärd utsträckning av smärre, kompletterande
underhandlingar med vederbörande brittiska myndigheter. För att
kunna fullgöra dessa arbetsuppgifter måste han upprätthålla en daglig kontakt
med å ena sidan utrikesdepartementets handelsavdelning och å andra
sidan nämnda myndigheter ävensom med sina utländska kollegor i London.
Han borde dessutom ha tid och tillfälle att genom besök i de viktigaste
industricentra förvärva ingående kunskaper om brittiskt ekonomiskt
liv. Det dagliga arbetet på beskickningens handelsavdelning vore emel
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
35
lertid så betungande, att handelsrådet med nuvarande personalbestånd icke
kunde i önskvärd utsträckning ägna sig åt sina centrala arbetsuppgifter.
Av den personal, som stode till hans förfogande — en andre sekreterare, en
attaché och ett kommersiellt biträde — vore de två sistnämnda helt unga
män, vilka icke stannade mer än omkring två år i London. Med hänsyn till
omfattningen och den relativa svårighetsgraden av det arbete, som åvilade
beskickningens handelsavdelning, förefölle det nödvändigt att öka personalbeståndet
med en förste sekreterare. Upprättandet av en sådan befattning
skulle göra det möjligt för handelsrådet att i erforderlig utsträckning ägna
sig åt sina väsentligaste arbetsuppgifter. Under hans frånvaro — tre å fyra
månader årligen — skulle sekreteraren tjänstgöra såsom chef för handelsavdelningen;
med nuvarande personalbestånd finge beskiekningschefen i
praktiken i dessa fall tjänstgöra som handelsråd.
Uruguay.
De sakkunniga anföra följande.
Sveriges handel med Uruguay, som under de sista förkrigsåren visat ett
svenskt importöverskott på omkring 1,5—2 miljoner kronor vid en omslutning,
som uppgått till mellan 5,5 och 8 miljoner kronor, hade efter kriget
dels avsevärt ökat i omfattning (omslutning år 1946 34,s miljoner kronor,
år 1947 46,4 miljoner kronor, år 1948 25,4 miljoner kronor), dels — efter införandet
av importregleringen — visat ett svenskt exportöverskott.
Sedan betalningarna mellan Sverige och Uruguay avtalsmässigt reglerats,
torde handelsutbytet sannolikt komma att i huvudsak balansera. Å uruguaysk
sida hade under senare tid importrestriktiva åtgärder gjort sig gällande.
Sålunda vore all import numera beroende av förhandstillstånd, varvid
licensgivningen i stort skulle anpassas efter den uruguayska handelsbalansens
läge i förhållande till respektive importländer. En följd av dessa
regler vore, att en nedskärning av den svenska importen tenderar att påverka
möjligheten att i Uruguay erhålla importtillstånd för svenska exportvaror.
För att kunna övervinna dessa svårigheter torde det vara av vikt, att
de svenska exportörerna erhålla ett kontinuerligt stöd från beskickningen
i Montevideo.
Sveriges import från Uruguay utgjordes i huvudsak av så viktiga varor
som hudar, ull och foderkakor, medan exporten koncentrerade sig till massa,
papper, maskiner och apparater samt verktyg och dylikt.
Behovet av diplomatisk representation i Uruguay hade tillgodosetts genom
inrättandet år 1949 av en beskickning i Montevideo under ledning av
ett beskickningsråd såsom chargé d’affaires. För detta ändamål hade tagits
i anspråk en byråchefsbefattning i utrikesdepartementet. Denna anordning
måste emellertid betraktas som en nödfallsutväg. Det vore därför
erforderligt att inrätta en särskild befattning såsom beskickningsråd.
Kommerskollegium tillstyrker de sakkunnigas förslag.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Departementschefen. Såsom redan i det föregående framhållits, har jag
med hänsyn till den återhållsamhet, som av statsfinansiella skäl måst
iakttagas beträffande alla önskemål om inrättande av nya tjänster
inom statsförvaltningen, ansett mig kunna förorda endast vissa av de
sakkunnigas förslag. Av samma grunder har det i rådande läge ej befunnits
möjligt att tillmötesgå de förslag om ytterligare förstärkningar av
utrikesrepresentationen, som framförts i de över de sakkunnigas betänkande
avgivna yttrandena. Detta gäller jämväl vissa i dessa yttranden framkomna
men i det föregående ej berörda önskemål om förstärkning av Sveriges
representation i Irak och Japan samt å den afrikanska kontinenten.
Amerikas Förenta Stater. Kungl. Maj :t har den 15 november 1949 beslutit
upprätta ett olönat konsulat i Houston samt föreskrivit, att en befattning
i lönegraden Ca 33 inom utrikesförvaltningen tills vidare skall vara placerad
vid detsamma. För ändamålet har tillfälligt disponerats den konsulsbefattning,
som är knuten till generalkonsulatet i New York. Då denna snarast
möjligt bör återföras till sin ordinarie placeringsort, förordar jag, att
en särskild befattning såsom konsul i lönegraden Ca 33 med placering i
Houston inrättas.
Av skäl, som anförts i det föregående, anser jag mig däremot icke beredd
tillstyrka förslaget om inrättandet av en vicekonsulsbefattning i San Pedro.
Indien. Sveriges intressen i Indien påkalla uppenbarligen, att beskickningen
i New Delhi bibehålies. Emellertid bör den byråchefsbefattning, som tagits
i anspråk för beskickningen, snarast återföras till handelsavdelningen.
Jag får därför föreslå, att en särskild befattning i lönegraden Ca 33 såsom
beskickningsråd vid nämnda beskickning inrättas.
Det olönade generalkonsulatets i Bombay behov av en lönad tjänsteman
synes vara klart ådagalagt. Tills vidare torde dock en befattning såsom vicekonsul
i lönegraden Ca 24 vara till fyllest, och jag förordar, att en dylik befattning
inrättas.
Indonesien. Sedan Kungl. Maj :t i december 1949 erkänt Republiken Indonesiens
Förenta Stater som oberoende och självständig stat, har Kungl.
Maj:t den 3 mars 1950 beslutit, att en beskickning skall upprättas i Djakarta
samt att en befattning i lönegraden Ca 33 skall placeras vid nämnda
beskickning. För ändamålet har tills vidare tagits i anspråk en befattning
såsom byråchef å utrikesdepartementets handelsavdelning.
Den ur administrativ synpunkt provisoriska anordning, som sålunda vidtagits,
måste med hänsyn till handelsavdelningens behov snarast möjligt
avvecklas. En särskild befattning i lönegraden Ca 33 såsom beskickningsråd
vid beskickningen därstädes bör därför inrättas.
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
37
Israel. Jag finner de av de sakkunniga framförda synpunkterna å angelägenheten
av att en representant för Sverige stationeras i den nya staten
värda allt beaktande. Jag förordar därför, att medel från och med instundande
budgetår anvisas för att möjliggöra inrättandet av en sådan befattning.
För dagen torde det av olika skäl icke låta sig göra att närmare angiva den
form, som en eventuell svensk representation kan komma att erhålla. Jag
räknar emellertid med att för uppgiften bör avses en tjänsteman i mellangraderna
och förordar, att en befattning i lönegraden Ca 33 inrättas för ändamålet.
Mexico. De skäl, som anförts för en förstärkning av beskickningen synas
väl grundade. Den till departementet hemflyttade befattningen såsom beskiclcningssekreterare
bör därför återföras till densamma. Detta skulle möjliggöras
vid bifall till det i det föregående framlagda förslaget om inrättande
av en andre sekreterarebefattning i utrikesdepartementet.
Pakistan. De svenska handelsintressena i Pakistan påkalla uppenbarligen,
att en lönad tjänsteman placeras i Karachi. Jag ansluter mig till de sakkunnigas
förslag, att därvarande beskickning tillföres en befattning såsom
förste beskickningssekreterare, och förordar inrättandet av en dylik befattning
i lönegraden Ca 29.
Uruguay. Såsom av det föregående framgår, har en självständig beskickning
upprättats i Montevideo genom att för ändamålet tagits i anspråk en
befattning såsom byråchef å handelsavdelningen. Jag ansluter mig till de
sakkunnigas förslag om att denna befattning återflyttas till departementet
och att en befattning såsom beskickningsråd — lönegraden Ca 33 — inrättas
för beskickningen i Montevideo.
Avlöningar åt vissa e. o. kanslister.
I 1948 års statsverksproposition (III ht, s. 13) anmäldes ett av utrikesdepartementets
sjöfolkssakkunnige uppgjort förslag till förstärkning och
omorganisation av den konsulära representationen i Västeuropa och Sydamerika,
innefattande bl. a. upprättandet av sex nya kanslistbefattningar.
Tre sådana förutsattes i propositionen skola temporärt avlönas genom anlitande
av anslaget till avlöningar av skrivbiträden vid beskickningar och
konsulat. Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag (skr. nr 3). Statsutskottet
förutsatte härvid (ull. nr 3, s. 9—10), att nämnda anslagstekniska anordning
skulle få endast tillfällig karaktär.
Jag förordar i anslutning till Kungl. Maj :ts och statsutskottets uttalanden,
att nämnda provisorium nu bringas att upphöra. Tre nya extra ordinarie
kanslistbefattningar i lönegraden Ce 16 böra i samband därmed inrättas. För
detta ändamål erforderliga medel böra äskas under förevarande anslag.
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
Prisutjämningstillägg.
I den för innevarande budgetår för diplomatisk och konsulär personal
fastställda avlöningsstaten har för prisutjämningstillägg upptagits en obetecknad
delpost å 1 300 000 kronor. I prop. 62/1950 angående vissa under
utrikesdepartementets verksamhetsområde hörande anslag å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1949/50 har föreslagits, att riksdagen måtte
medgiva, att nämnda delpost må för budgetåret 1949/50 överskridas med
högst 1 100 000 kronor, väsentligen för att möta den merkostnad, som uppstått
i samband med den svenska kronans devalvering under hösten 1949.
Därest Kungl. Maj :ts i nämnda proposition framlagda förslag vinner riksdagens
bifall, skulle för budgetåret 1949/50 för ifrågavarande ändamål sålunda
finnas disponibelt ett belopp av 2 400 000 kronor.
Vid fastställandet av medelsbehovet för ifrågavarande ändamål under
budgetåret 1950/51 bör hänsyn tagas till den alltjämt på många håll i utlandet
stigande prisnivån ävensom till förändringar i växelkurserna. Vidare böra
belopp beräknas för de i det föregående föreslagna nya befattningarna. Med
utgångspunkt härifrån verkställda beräkningar giva vid handen, att för
prisutjämningstillägg åt diplomatisk och konsulär personal under budgetåret
1950/51 erfordras minst 3 000 000 kronor. Förevarande delpost bör för
budgetåret 1950/51 upptagas till detta belopp. Det må i detta sammanhang
erinras om att beslut angående fördelningen av ifrågavarande tillägg till
diplomatisk och konsulär personal fattas av Kungl. Maj :t efter hörande av
utrikesförvaltningens lönenämnd.
1 fråga om avlöningsstaten torde få anföras följande.
Anslagsposten 1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän. Inrättandet av
sju nya befattningar, nämligen fem i lönegraden Ca 33 (Houston, Montevideo,
New Delhi, Djakarta och Israel), en i lönegraden Ca 29 (Karachi)
och en i lönegraden Ca 24 (Bombay) föranleda en kostnadsökning av
(5 X 15 600 + 13 300 + 10 300 =) 101 600 eller i runt tal 102 000 kronor.
Utgifterna för vikariatsersättningar beräknas nedgå med 32 000 kronor.
Anslagsposten bör sålunda höjas med (102 000 — 32 000 =) 70 000 kronor
eller till 1 962 000 kronor.
Beträffande anslagsposten 2. Exspektansarvoden, som i gällande riksstat
uppförts med 85 000 kronor, torde någon ändring icke påkallas.
Anslagsposten 3. Avlöningar till icke-ordinarie personal. Ändrad löneklassberäkning
för ett beskickningsråd minskar kostnaderna med 500 kronor.
Inrättandet av tre kanslistbefattningar i lönegraden Ce 16 förorsaka
merutgifter å (3 X 7 000 =) 21 000 kronor. Vidare beräknas kostnaderna
för vikariatsersättningar stiga med 12 500 kronor, överföring av tre befattningar
i respektive 33 :e, 29 :e och 24 :e lönegraden från det förutvarande
anslaget A. 3. öka slutligen utgifterna med 39 000 kronor. Anslagsposten
bör därför höjas med (— 500 -f- 21 000 -f- 12 500 + 39 000 =) 72 000 kronor.
Anslagsposten 4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
tjänstemän. Delposten till prisutjämningstillägg bör enligt nyss angivna
förslag ökas med 1 700 000 kronor till 3 000 000 kronor. Delposten till särskilda
förmåner i övrigt bör höjas med 72 000 kronor med hänsyn till väntad
belastning, 15 000 kronor för tillägg för befattning i lönegraden Ca 29, som
utflyttas till Mexico samt (93 000 + 5 000 -f- 28 000 + 2 000 ==) 128 000 kronor
för ortstillägg, barnbidrag, utomeuropeiskt tillägg och chargé d’affairestillägg
för nya befattningar. Kostnaderna för bidrag för inköp av bil samt
för förflyttningsbidrag väntas stiga med 2 000, respektive 70 000 kronor. Utgifterna
för spräktillägg torde däremot komma att nedgå med 2 000 kronor.
Delposten bör sålunda höjas med (72 000 + 15 000 + 128 000 + 2 000
+ 70 000 — 2 000 =) 285 000 kronor. Nu ifrågavarande anslagspost bör därför
ökas med sammanlagt (1 700 000 + 285 000 =) 1 985 000 kronor.
Anslagsposten 5. Rörligt tillägg bör med hänsyn till inrättande av nya befattningar
och väntad belastning höjas med 25 000 kronor till 235 000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att
a) godkänna följande förteckning över diplomatisk och
konsulär personal, tjänstgörande utom riket:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat:
A. Placerade vid beskickning eller lönat konsulat:
4 sändebud .............................. Co 19
7 sändebud .............................................. Co 17
21 sändebud .............................................. Co 14
6 generalkonsuler ........................................ Co 14
25 beskickningsråd, handelsråd eller konsuler ................ Ca 33
22 förste beskickningssekreterare eller förste vicekonsuler .... Ca 29
13 beskickningssekreterare eller vicekonsuler ................ Ca 24
30 förste kanslister eller kanslister.....................| eller Ca 16
B. Placerade enligt Kungl. Maj :ts beprövande:
3 beskickningsråd, handelsråd eller konsuler................ Ca 33
Extra ordinarie tjänstemän i liögro lönegrad än Ce 24:
A. Placerade vid beskickning eller lönat konsulat:
1 beskickningsråd .......................................
B. Placerade enligt Kungl. Maj :ts beprövande:
3 förste beskickningssekreterare eller förste vicekonsuler
Ce 29
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
b) godkänna följande avlöningsstat för diplomatisk och
konsulär personal, tjänstgörande utom riket, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret 1950/51:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis............
2. Exspektansarvoden, bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis ....
3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ....................
4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie
tjänstemän: Kronor
a. prisutjämningstillägg ....................... 3 000 000
b. särskilda förmåner i övrigt, förslagsvis ........ 2 688 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................
Kronor
1 962 000
85 000
270 000
5 688 000
235 000
Summa kronor 8 240 000
c) till Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Diplomatisk
och konsulär personal m. m. för budgetåret 1950/51
anvisa ett förslagsanslag av 8 240 000 kronor.
[2] 2. Avlöningar vid beskickningar och konsulat.: Attachéer.
Anslag
Nettoutgift
Kronor
Kronor
1947/48
718 800
750 198
1948/49
779 000
754 249
1949/50
(statsliggaren s. 169) ..
819 000
»
(föreslaget anslag å till-
läggsstat) ..........
175 000
1950/51
(i statsverkspropositio-
nen beräknat belopp)
1 000 000
»
(förslag) ..........
1 081 000
Kungl. Maj:t har den 20 maj 1949 för detta anslag fastställt följande avlöningsstat:
Avlöningsstat.
Kronor
1. Avlöningar till icke-ordinarie personal ...................... 419 000
2. Särskilda löneförmåner: Kronor
a. ortstillägg in. m., förslagsvis .................. 250 000
b. prisutjämningstillägg ........................ 100 000 350 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis.................................. 50 000
Summa kronor 819 000
En förstärkning av den yngre diplomatiska personalen såväl utomlands
som i departementet framstår av flera skäl såsom önskvärd. Vid varje beskickning,
åtminstone sådan som förestås av en tjänsteman med sändebuds
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
41
ställning, bör sålunda, såsom bl. a. framhållits av Amerikautredningen, finnas
förutom beskickningschefen minst ytterligare en karriärtjänsteman (jfr
prop. 280/1943 s. 10). Ur denna synpunkt bör en attaché tillföras beskickningen
i Wien. Av samma grunder samt av skäl, som tidigare anförts (s.
33), erfordras även en attaché vid beskickningen i Lissabon. Dessutom föreligger
behov av attachéer vid beskickningen i Bryssel och vid Sveriges delegation
hos Förenta Nationerna i New York.
I fråga om avlöningsstaten torde få anföras följande.
Anslagsposten 1. Avlöningar till icke-ordinarie personal bör ökas med
32 000 kronor för avlöning av fyra nya attachéer. Anslagsposten bör dessutom
höjas med 21 000 kronor för beräknad uppflyttning i reglerad befordringsgång
samt 4 000 kronor för vikariatsersättningar eller med sammanlagt
(32 000 -f- 21 000 + 4 000 = ) 57 000 kronor och sålunda uppföras med
476 000 kronor.
Anslagsposten 2. Särskilda löneförmåner. Delposten till ortstillägg in. in.
torde kunna sänkas med 34 000 kronor och alltså uppföras med 216 000 kronor,
varav 27 000 kronor belöpa sig å fyra nya attachéer. Delposten till prisutjämningstillägg
bör, väsentligen på grund av den svenska valutans nedskrivning,
höjas med 232 000 kronor till 332 000 kronor. Anslagsposten i dess
helhet bör sålunda ökas med sammanlagt (— 34 000 -f- 232 000 —) 198 000
kronor eller till 548 000 kronor.
Anslagsposten 3. Rörligt tillägg bör ökas med 3 000 kronor för redan befintliga
tjänster och 4 000 kronor för de fyra nya attachéerna eller med
sammanlagt 7 000 kronor till 57 000 kronor.
En höjning av förevarande anslag skulle alltså erfordras med (57 000 -f198
000 + 7 000 = ) 262 000 kronor, varav (32 000 + 42 000 + 4 000 =)
78 000 kronor belöpa sig å de fyra nya attachéerna. Detta bör sålunda för
nästinstundande budgetår uppföras med 1 081 000 kronor. Jag hemställer,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
a) godkänna följande avlöningsstat för attachéer, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret 1950/51:
Avlöningsstat. Kronor
1. Avlöningar till icke-ordinarie personal ...... 476 000
2. Särskilda löneförmåner: Kronor
a. ortstillägg m. m., förslagsvis .... 216 000
b. prisutjämningstillägg ........ 332 000 548 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 57 000
Summa kronor 1 081 000
b) till Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Attachéer
för budgetåret 1950/51 anvisa ett förslagsanslag av
1 081 000 kronor.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
[4] 3. Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Pressattachéer.
Anslag
Nettoutgift
Kronor
Kronor
1947/48
272 800
295 828
1948/49
298 000
274 375
1949/50
(statsliggaren s. 170). .
308 000
»
(föreslaget anslag å till-
läggsstat)............
20 000
1950/51
(i statsverkspropositio-
nen beräknat belopp). .
340 000
»
(förslag ............
340 000
För detta anslag ha fastställts följande personalförteckning och avlöningsstat:
-
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
8 pressattachéer .............................................. Ce 29
Avlöningsstat. Kronor
1. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........ 114 000
2. Särskilda löneförmåner: Kronor
a. ortstillägg, förslagsvis .......... 170 000
b. prisutjämningstillägg .......... 10 000 iso 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... 14 000
Summa kronor 308 000
I detta sammanhang torde böra anmälas att, enligt vad sändebudet i
Washington framhållit, intresset hos myndigheter och enskilda i Amerikas
Förenta Stater för den svenska sociala lagstiftningen och kooperativa rörelsen
befunnit sig i ständig ökning. Det hade för beskickningen i Washington
känts som en allvarlig brist, att icke en tjänsteman ställts till förfogande,
som ägde tillfyllestgörande förkunskaper för att kunna ingående följa den
pågående sociala omdaningsprocessen och på ett verkligt sakkunnigt sätt besvara
alla de förfrågningar inom det sociala området, som i stor omfattning
riktades till beskickningen. Vidare hade man starkt känt avsaknaden av en
tjänsteman, som kunde handleda de svenskar, vilka kommo till Förenta
Staterna för att studera ifrågavarande förhållanden. Det ifrågasattes därför,
huruvida icke en yngre person, helst från den svenska arbetarrörelsen,
lämpligen för ändamålet borde knytas till beskickningen.
Departementschefen. Det har ej varit möjligt att i rådande läge på budgeten
bereda medel för inrättandet av den ifrågasatta befattningen. Jag
fiimer emellertid uppslaget väl värt beaktande och vill undersöka, om det
kan i annan form åtminstone i viss mån tillgodoses.
Kunql. Maj:ts proposition nr 153.
43
I fråga om avlöningsstaten torde få anföras följande.
Anslagsposten 1. Avlöningar till icke-ordinarie personal bör upptagas med
oförändras belopp, 114 000 kronor.
Anslagsposten 2. Särskilda löneförmåner. Delposten till ortstillägg bibehålies
vid samma belopp som innevarande budgetår eller 170 000 kronor.
Delposten till prisutjämnings tillägg bör i enlighet med företagna beräkningar
ökas med 30 000 kronor till 40 000 kronor.
Anslagsposten 3. Rörligt tillägg, som i gällande stat är uppförd med 14 000
kronor, bör höjas med 2 000 kronor till 16 000 kronor.
Ett godkännande av dessa förslag skulle medföra en ökning av anslaget
med (30 000 -f- 2 000 =) 32 000 kronor eller från 308 000 kronor till 340 000
kronor. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
a) godkänna följande avlöningsstat för pressattachéer, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1950/51:
Avlöningsstat. Kronor
1. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........ 114 000
2. Särskilda löneförmåner:
a. ortstillägg, förslagsvis .......... 170 000
b. prisutjämningstillägg .......... 40 000 210 000
3. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... 16 000
Summa kronor 340 000
b) till Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Pressattachéer
för budgetåret 1950/51 anvisa ett förslagsanslag av
340 000 kronor.
[5] 4. Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Skrivbiträden och
5. Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Extra biträden och vakt
betjänte.
Skrivbiträden
Extra biträden och
vakt betjänte
Anslag
Kronor
1947/48 ................ 2 780 000
1948/49 ................ 2 145 000
1949/50 (statsliggarcn s.
170 och 171)____ 2 600 000
» (föreslaget anslag
å tilläggsstat) .. 800 000
1950/51 (i statsverkspropositionen
beräknat
belopp) .... 3 400 000
» (förslag) ...... 2 500 000
Nettoutgift
Anslag
Nettoutgift
Kronor
Kronor
Kronor
2 399 595
850 000
669 981
2 287 609
710 000
793 585
750 000
350 000
1 000 000
2 500 000
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
För avlöningar åt biträdespersonal vid beskickningar och konsulat —
skrivbiträden, extra biträden och vaktbetjänte -— ha för innevarande budgetär
anvisats två reservationsanslag å 2 600 000, respektive 750 000 kronor.
Under förutsättning av riksdagens bifall till Kungl. Maj:ts förslag i prop.
62/1950 angående anvisande av anslag å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1949/50 för ifrågavarande ändamål av 800 000, respektive
850 000 kronor, skulle för innevarande budgetår för avlöningar åt biträdespersonalen
vid beskickningar och konsulat finnas tillgängliga reservationsanslag
å tillhopa 4 500 000 kronor, varav 3 400 000 kronor för avlöningar
åt skrivbiträden och 1 100 000 kronor för avlöningar åt extra biträden och
vaktbetj änte.
Gjorda beräkningar, vid vilka hänsyn tagits till den alltjämt på inånga
håll i utlandet stigande prisnivån, förändringar i tillämpade växelkurser
och behovet av biträdespersonal vid de nya beskickningar och konsulat, som
enligt de i det föregående framlagda förslagen skulle upprättas, giva vid
handen, att medelsbehovet för avlöningar åt ifrågavarande biträdespersonal
under nästinstundande budgetår ej bör beräknas till mindre än 5 000 000
kronor.
Det synes vidare önskvärt, att beloppet uppdelas på nu ifrågavarande två
reservationsanslag under hänsynstagande till de arbetsuppgifter, som ankomma
på den från anslagen avlönade biträdespersonalen, varvid avlöningar
åt personal för renskrift, arkivarbete och andra likartade kansligöromål
filiföras anslaget för avlöningar åt skrivbiträden samt avlöningar åt övrig biträdespersonal
tillföras anslaget för avlöningar åt extra biträden och vaktbetjänte.
I överensstämmelse härmed bör för budgetåret 1950/51 förstnämnda
anslag beräknas till 2 500 000 kronor och det senare anslaget till likaledes
2 500 000 kronor.
Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att till
a) 4. Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Skriv
biträden
för budgetåret 1950/51 anvisa ett reservationsanslag
av ............................ 2 500 000 kronor;
b) 5. Avlöningar vid beskickningar och konsulat: Extra
biträden och vaktbetjänte för budgetåret 1950/51 anvisa ett
reservationsanslag av.................. 2 500 000 kronor.
[6] 6. Kontorskostnadsersättningar åt lönade tjänstemän.
Anslag
Nettoutgift
Kronor
Kronor
1947/48
270 000
240 167
1948/49
225 000
205 293
1949/50
(statsliggaren s. 171)..
210 000
»
(föreslaget anslag å till-
läggsstat) ..........
40 000
1950/51
(i statsverkspropositio-
nen beräknat belopp)
250 000
»
(förslag) ............
285 000
Kungl. Maj.ts proposition nr 153. 45
Den svenska kronans devalvering medför en ökning av kostnaderna under
detta anslag. Denna har beräknats till 40 000 kronor. Inrättandet av
i det föregående föreslagna nya befattningar i utlandet förorsaka vidare
merutgifter för hyra av kanslilokaler m. in. Dessa torde kunna uppskattas
till 35 000 kronor. Anslaget bör sålunda höjas med (40 000 -f- 35 000 =)
75 000 kronor eller till 285 000 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t
mätte föreslå riksdagen
att till Kontor skostnadsersättningar åt lönade tjänstemän
för budgetåret 1950/51 anvisa ett reservationsanslag av
285 000 kronor.
Vad ministern för utrikes ärendena sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sture Johanson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1950:199 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående översyn av bestämmelserna om vägförening i 1939 års lag om enskilda vägar. a1 i texten
- SU 1950:117 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag under tredje huvudtiteln för budgetåret 1950/51. s. 1 i texten