Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 20 § 1 och 2 mom. förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor, m. m
1950-03-17 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1950:159, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 20 § 1 och 2 mom. förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
1
Nr 159.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 20 § 1 och 2 mom.
förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända
arbetslöshetskassor, m. m.; given Stockholms slott den
17 mars 1950.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse av 20 § 1 och 2 inom. förordningen
den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor; samt
2) förordning angående ändring i förordningen den 15 juni 1934 (nr
265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor;
dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
G. Danielson.
Propositionens innehåll.
I propositionen föreslås, att det i förordningen den 15 juni 1934 om erkända
arbetslöshetskassor stadgade maximibeloppet för daghjälp höjes
från sju till åtta kronor samt att det enligt förordningen den 15 december
1944 (nr 779) om kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor
av statsmedel utgående kristillägget om 75 öre för varje daghjälp omvandlas
till ett fast statsbidrag, benämnt grundstatsbidrag, om enahanda belopp.
Anslag äskas till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor med 13 milj.
kronor.
1 — Hihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 159.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 20 § 1 och 2 mom. förordningen den 15
juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor.
Härigenom förordnas, att 20 § 1 och 2 mom. förordningen den 15 juni
1934 om erkända arbetslöshetskassor1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
(Gällande lydelse:)
20
1 mom. Såsom daghjälp må ej
utgivas mer än som svarar mot, för
medlem som är familjeförsörjare
fyra femtedelar och för annan medlem
tre femtedelar av den i orten
vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag
för arbetare inom samma yrke
och av samma arbetsförmåga som
den arbetslöse; och må vad sålunda
utgår icke i något fall överstiga sju
kronor om dagen.
Daghjälp skall — — -—---
Såsom familjeförsörjare — —--
tillägg.
2 mom. Barntillägg utgör--
I daghjälp och familjetillägg må
icke tillhopa utbetalas högre belopp
för dag än som svarar mot fyra
femtedelar av den i 1 mom. första
stycket angivna arbetsförtjänsten;
dock att i fall, då antalet barn, för
vilka barntillägg enligt 17 § 2 mom.
skola utgå, överstiger två, det sammanlagda
understödsbeloppet må
(Föreslagen lydelse:)
§•
1 in o in. Såsom daghjälp må ej
utgivas mer än som svarar mot, för
medlem som är familjeförsörjare
fyra femtedelar och för annan medlem
tre femtedelar av den i orten
vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag
för arbetare inom samma yrke
och av samma arbetsförmåga som
den arbetslöse; och må vad sålunda
utgår icke i något fall överstiga åtta
kronor om dagen,
lämnat medgivande.
--— uppbära husföreståndarinne
----25
öre om dagen.
I daghjälp och familjetillägg må
icke tillhopa utbetalas högre belopp
för dag än som svarar mot fyra
femtedelar av den i 1 mom. första
stycket angivna arbetsförtjänsten;
dock att i fall, då antalet barn, för
vilka barntillägg enligt 17 § 2 mom.
skola utgå, överstiger två, det sammanlagda
understödsbeloppet må
1 Senaste lydelse av 20 § 1 och 2 mom. se 1946 : 712.
3
Knngl. Maj.ts proposition nr 159.
(Gällande lydelse:)
uppgå till högst nio tiondelar av sagda
arbetsförtjänst. Måste understödet
på grund härav minskas, skall
först maketillägget eller husföreståndarinnetillägget
samt därefter, om
det erfordras, jämväl barntillägget
nedsättas eller helt innehållas. Familjetillägg
må utgå, även om summan
av daghjälp och tillägg överstiger
sju kronor om dagen.
(Föreslagen lydelse:)
uppgå till högst nio tiondelar av sagda
arbetsförtjänst. Måste understödet
på grund härav minskas, skall
först maketillägget eller husföreståndarinnetillägget
samt därefter, om
det erfordras, jämväl barntillägget
nedsättas eller helt innehållas. Familjetillägg
må utgå, även om summan
av daghjälp och tillägg överstiger
åtta kronor om dagen.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1950.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
■*
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 15 juni 1934 (nr 265) om statsbidrag
till erkända arbetslöshetskassor.
Härigenom förordnas, att 1, 2 och 7 §§ förordningen den 15 juni 1934
om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
(Föreslagen lydelse:)
(Gällande lydelse:)
1
Statsbidrag, som avses i förordningen
den 15 juni 1934 (nr 264)
om erkända arbetslöshetskassor, utgår
till envar sådan kassa såsom
daghjälpsbidrag, familjetilläggsbidrag
och förvaltningsbidrag.
2
Daghjälpsbidrag utgår för kalenderår
med viss procentuell andel av
kassans sammanlagda kostnader för
daghjälp under tid av året, då antagande
till erkänd arbetslöshetskassa
varit gällande. Procenttalet bestämmes
i förhållande till antalet
understödda dagar per medlem i överensstämmelse
med en vid denna förordning
som bilaga fogad tabell med
tillhörande särskilda bestämmelser.
§•
Statsbidrag, som avses i förordningen
den 15 juni 1934 (nr 264)
om erkända arbetslöshetskassor, utgår
till envar sådan kassa såsom
grundstatsbidrag, daghjälpsbidrag,
familj etilläggsbidrag och förvaltningsbidrag.
§•
Grundstatsbidrag utgår med 75
öre för varje dag, för vilken daghjälp
utgivits.
Daghjälpsbidrag utgår för kalenderår
med viss procentuell andel av
kassans sammanlagda kostnader för
daghjälp under tid av året, då antagande
till erkänd arbetslöshetskassa
varit gällande, efter avdrag dock
från nämnda kostnader av belopp
som svarar mot grundstatsbidraget.
Procenttalet bestämmes i förhållande
till antalet understödda dagar
per medlem i överensstämmelse med
Senaste lydelse av 1 och 2 §§ se 1946 : 713 och av 7 § se 1948 : 43.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 159.
a
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
en vid denna förordning som bilaga
fogad tabell med tillhörande särskilda
bestämmelser.
Familjetilläggsbidrag utgår — —- — —--under året.
7 §•
Statsbidrag utgår — — — — —
När särskilda skäl därtill äro må,
utan hinder av vad i första stycket
är stadgat, efter tillsynsmyndighetens
beprövande till kassa utbetalas
intill hela beloppet av det familj elilläggsbidrag,
som belöper å tiden
från årets början till utbetalningsdagen,
samt intill nio tiondelar av
medlemsbidrag och daghjälpsbidrag,
som skäligen kunna antagas belöpa
å samma tid.
å kvartalet.
När särskilda skäl därtill äro må,
utan hinder av vad i första stycket
är stadgat, efter tillsynsmyndighetens
beprövande till kassa utbetalas
intill hela beloppet av grundstatsbidrag
och familjetilläggsbidrag, som
belöpa å tiden från årets början till
utbetalningsdagen, samt intill nio
tiondelar av medlemsbidrag och daghjälpsbidrag,
som skäligen kunna
antagas belöpa å samma tid.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1950.
6
Knngl. Maj.ts proposition nr 159.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 17 mars 1950.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Quensel, Daniel
son,
Vougt, Zetterberg,Nilsson,Sträng, Ericsson,Weijne, Andersson,
Lin gm an.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Danielson, fråga angående
ändring i gällande bestämmelser om arbetslöshetsförsäkring samt anför.
I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 48) har chefen
för socialdepartementet ifrågasatt huruvida ej en höjning borde medgivas
av det kontantunderstöd, som de erkända arbetslöshetskassorna nu äga
utbetala. I statsverkspropositionen (punkten 49) har vidare erinrats om
att nuvarande bestämmelser om kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor
gällde endast t. o. in. den 30 juni 1950 samt uttalats, att förslag
till bestämmelser i ämnet för nästa budgetår skulle i särskild proposition
underställas riksdagen. I anslutning till vad sålunda anförts anhåller
jag att få upptaga dessa spörsmål till närmare behandling.
Gällande bestämmelser.
Förordningen den 15 juni 193b om erkända arbetslöshetskassor (nr 264;
ändr. nr 151/1936, 227/1937, 99/1938, 494/1941, 185/1943, 405/1944, 777/1944,
332/1946, 712/1946, 245/1947, 368/1947 och 252/1949) innehåller huvudbestämmelserna
rörande den statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen.
Den hjälp, som denna försäkring lämnar, utgöres enligt vad i
17 § stadgas av ekonomiskt understöd i form av ett för dag räknat belopp,
benämnt daghjälp, jämte familjetillägg därå. Familjetillägget utgöres av
barntillägg samt, i den mån kassa så beslutat, maketillägg eller husföreståndarinnetillägg.
Dessutom utgår hjälp till rese- och flyttningskostnader
för den som skall tillträda arbete å annan ort. I annan form än nu sagts
må understöd icke utgivas av erkänd arbetslöshetskassa.
Kassorna äga själva bestämma daghjälpens storlek inom vissa i förordningen
angivna gränser. Daghjälpen får sålunda icke överstiga 7 kronor
och i regel ej understiga 2 kronor. Vidare får såsom daghjälp icke utgivas
mer än som svarar mot, för medlem som är familjeförsörjare, fyra femte
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 159. 7
delar och för annan medlem tre femtedelar av den i orten vanliga arbetsförtjänsten
per arbetsdag för arbetare inom samma yrke och av samma
arbetsförmåga som den arbetslöse (20 § 1 mom.).
Barntillägg utgår med 1 krona per dag och barn under 16 år. Maketillägg
och husföreståndarinnetillägg utgöra vartdera 1 krona 25 öre om dagen.
Familjetillägg må utgå även om summan av daghjälp och tillägg överstiger
7 kronor om dagen. Summan får emellertid icke överstiga fyra femtedelar
av arbetsförtjänsten, beräknad på sätt nyss angivits. För familjeförsörjare
med flera barn än två må dock det sammanlagda understödsbeloppet uppgå
till nio tiondelar av arbetsförtjänsten. Måste understödet på grund av vad
nu anförts minskas, skall först maketillägget eller husföreståndarinnetillägget
samt därefter, om så erfordras, barntillägget nedsättas eller helt
innehållas (20 § 2 inom.).
Den omständigheten att en medlem för sig eller sin familj åtnjuter fattigvård
inverkar ej på daghjälpens storlek. Om emellertid medlem i anledning
av arbetslöshet är lagligen berättigad till regelbundet utgående understöd
av annan beskaffenhet än fattigvård, får daghjälp och familjetillägg
utgivas allenast i den mån understödet icke uppgår till förut angiven andel
av arbetsförtjänsten. Kassa äger i sina stadgar föreskriva att till medlem,
vilken uppbär sådant understöd som nyss angivits, må utgå daghjälp endast
i den mån understödet icke uppgår till den medlemmen eljest tillförsäkrade
daghjälpen (20 § 3 inom.).
Beträffande arbetslöshetskasseförordningens bestämmelser i övrigt må
här blott nämnas, alt den försäkrade skall ha varit arbetslös under viss
tid (karenstid), vanligen sex dagar, innan han kommer i åtnjutande av
daghjälp (22 §).
Enligt förordningen den 15 december 194-4 om kristillägg å daghjälp från
erkända arbetslöshetskassor (nr 779; ändr. nr 714/1946) — vilken gällt för
ett år i taget och senast genom förordning den 6 maj 1949 (nr 186) förlängts
t. o. in. den 30 juni 1950 — skall å daghjälp, som utgives från erkänd
arbetslöshetskassa, utgå kristillägg med 75 öre för varje dag, för
vilken daghjälp erhålles. Det sammanlagda beloppet av daghjälp och kristillägg
må dock icke överstiga 7 kronor. Vad förut sagts rörande understödets
maximering i förhållande till arbetsförtjänsten äger tillämpning
även i fråga om kristillägget, därvid detta tillägg skall nedsättas eller innehållas
före annat tillägg.
Arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom medlemmarnas avgifter och
genom bidrag från staten. Bestämmelser om statens bidrag återfinnas dels
i nyssnämnda kristilläggsförordning, vari stadgas att kristillägget helt skall
utgå av statsmedel, och dels i förordningen den 15 juni 1934 om statsbidrag
till erkända arbetslöshetskassor (nr 265; ändr. nr 555/1934, 228/1937,
495/1941, 186/1943, 713/1946 och 43/1948). Enligt 1 § sistnämnda förordning
utgår statsbidrag till erkänd arbetslöshetskassa i form av daghjälps
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
bidrag, familjetilläggsbidrag och förvaltningsbidrag. Daghjälpsbidraget utgår
med viss procentuell andel av kassans sammanlagda kostnader för utgiven
daghjälp (2 § första stycket). Statsbidragsprocentens storlek bestämmes
särskilt för varje daghjälpsklass inom kassan (3 §) och avväges med
hänsyn till antalet understödda dagar i förhållande till klassens genomsnittliga
medlemsantal under året. Uppgår ej antalet understödsdagar per
medlem till tre utgår intet statsbidrag. Allt eftersom det nyss berörda relationstalet
växer, stiger statsbidragsprocenten; den högsta procentsatsen är
75, som uppnås då antalet understödda dagar per årsmedlem uppgår till 26.
Skulle kassans rörelse nå en sådan omfattning att nyssnämnda dagantal
överstiger 35, utgår ej statsbidrag för överskjutande del av den understödda
arbetslösheten. Det må nämnas, att denna för daghjälpsbidraget
fastställda övre gräns är satt så högt, att den endast i undantagsfall torde
komma att överskridas.
Familjetilläggsbidrag utgår med belopp motsvarande 75 procent av kassans
sammanlagda utgifter för familjetillägg under året (2 § andra stycket).
Förvaltningsbidraget utgår i form av medlemsbidrag, dvs. ett i förhållande
till det genomsnittliga antalet årsmedlemmar i kassan under året beräknat
belopp, samt med belopp motsvarande arvodet till den av tillsynsmyndigheten
— nu arbetsmarknadsstyrelsen —- utsedda styrelseledamoten i kassan
(5 §).
Statsbidraget utbetalas årsvis i efterskott med rätt för kassa att efter
varje kvartals slut erhålla utbetalning intill tre fjärdedelar av det bidrag,
som skäligen kan antagas belöpa å kvartalet. När särskilda skäl föreligga,
äger tillsynsmyndigheten medgiva utbetalning av hela familjetilläggsbidraget
under året fram till utbetalningsdagen och intill nio tiondelar av medlemsbidrag
och daghjälpsbidrag, som skäligen kunna antagas belöpa å
samma tid (7 §).
I detta sammanhang må erinras om kungörelsen den 27 ma j 19k9 (nr
27S) angående vissa statliga och statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet,
vari upptagits bestämmelser om den av stat och kommun gemensamt
bekostade kontantunderstödsverksamheten för arbetslösa. Den kontanta
hjälpen enligt denna kungörelse utgår i form av dagunderstöd och liyreshjälp
(30 §) samt är behovsprövad. Den som åtnjuter daghjälp från arbetslöshetskassa
äger ej rätt till dagunderstöd men kan i ömmande fall erhålla
hyreshjälp (31 §).
För dagunderstöd och hyreshjälp äro vissa maximibelopp fastställda av
arbetsmarknadsstyrelsen. Med tillämpning av folkpensioneringens tidigare
ortsgruppering har maximibeloppet för dagunderstödet bestämts till 3 kronor
50 öre inom ortsgrupp I, 3 kronor 75 öre inom ortsgrupp II och 4 kronor
inom ortsgrupp III, allt avseende ensamstående person. För make tillkommer
1 krona 25 öre och för varje barn under 16 år 1 krona. Hyres
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
hjälpen är inom resp. ortsgrupp maximerad till 20, 30 och 45 kronor för
ensamstående. För familjeförsörjare äro maximibeloppen de dubbla. För
Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg gälla särskilda högre maximibelopp.
Summan av dagunderstöd och hyreshjälp får ej uppgå till den i orten
gängse lönen för icke kvalificerad arbetskraft samt ej heller motsvara den
inkomst vederbörande åtnjutit under sin tidigare anställning.
Utredningen i ärendet.
Vid remissbehandlingen av det av socialvårdskommittén i slutet av år
1948 avlämnade betänkandet med förslag till lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
(SOU 1948: 39) framhölls från olika håll att i avbidan på
införandet av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring den nuvarande frivilliga
försäkringen borde effektiviseras. Bland dem, som gåvo uttryck för
denna uppfattning, märktes den myndighet, som utövar tillsynen över de
erkända arbetslöshetskassorna, dvs. arbetsmarknadsstyrelsen.
Sedermera har De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation i
skrivelse den 20 september 1949 till chefen för socialdepartementet hemställt
att ett flertal åtgärder måtte vidtagas i syfte att förbättra den nuvarande
arbetslöshetsförsäkringen. I skrivelsen har bl. a. yrkats att det
nuvarande kristillägget om 75 öre per daghjälpsbelopp skulle ersättas med
ett grundstatsbidrag om 4 kronor samt att den nu till 7 kronor satta övre
gränsen för daghjälp med kristillägg skulle höjas till 11 kronor.
Samorganisationens ifrågavarande hemställan har biträtts av Landsorganisationen
i Sverige.
Med anledning av vad sålunda förekommit ha — såsom redan anmärkts
i statsverkspropositionen — inom socialdepartementet företagits vissa undersökningar
rörande en effektivisering av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen.
Utredningen har närmast ombesörjts av byråchefen i arbetsmarknadsstyrelsen
Tor Jerneman, vilken i ärendet upprättat tre promemorior
av den 6 oktober och den 7 november 1949 samt den 7 mars 1950.
Resultatet av de gjorda undersökningarna visar, såvitt nu är i fråga, i
huvudsak följande.
Vid ingången av andra halvåret 1949 omfattade den nuvarande statsunderstödda
arbetslöshetsförsäkringen 37 erkända arbetslöshetskassor med
något mer än 1 milj. medlemmar. Alla kassor äro s. k. rikskassor, varmed
förstås att deras verksamhet omfattar anställda inom vederbörande yrkesgrupp
i hela landet. År 1948 utbetalade arbetslöshetskassorna i understöd
sammanlagt omkring 17,5 milj. kronor mot i runt tal 11 milj. kronor år
1947. I slutet av april 1949 uppgick antalet arbetslösa till något mer än
19 000, och flertalet av dessa uppbar understöd från erkänd arbetslöshets
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
kassa. De personer, som vid samma tidpunkt åtnjöto understöd från arbetslöshetsnämnderna,
utgjorde blott omkring 350, därest bortses från personer
som deltogo i anordnade kurser.
Att döma av uppgifter rörande ett antal utvalda representativa fall inom
olika yrkesområden, orter och familjetyper motsvarade kassaunderstödet
för en ensamstående i allmänhet blott mellan en fjärdedel och hälften av
vederbörandes nettodagsinkomst, varmed i delta sammanhang förstås bruttoinkomsten
efter avdrag för vissa regelbundna utgifter, vilka bruka bortfalla
vid arbetslöshet, såsom källskatt samt avgifter till fackförbund och
arbetslöshetskassa. För man och hustru visade sig kassaförmånerna motsvara
mellan en tredjedel och tre femtedelar av nettodagsinkomsten och
för en familj om man, hustru och två barn mellan hälften och två tredjedelar
därav.
Utredningsmannen framhåller att det med hänsyn till de skiftande behoven
i olika fall vore utomordentligt vanskligt att angiva, huru stora
försäkringsförmånerna borde vara i förhållande till lönen för att de skulle
anses tillräckliga. Enligt utredningsmannen ge dock erfarenheterna vid
handen, att det för personer med små eller medelstora inkomster — dessa
utgjorde de försäkrades majoritet — vore svårt för en ensamstående att
bringa ned sina utgifter under 60 procent av nettodagsinkomsten och för
en familjeförsörjare under 75 procent av samma summa. Ju större familjen
vore ju närmare komme man nettodagsinkomsten såsom norm eller åtminstone
till omkring 95 procent av densamma. F’rån denna utgångspunkt
finner utredningsmannen att de nuvarande kassaförmånerna icke äro tillräckliga
och att en höjning av daghjälpsbeloppen med något mer än 3
kronor skulle vara av behovet påkallad.
Beträffande verkningarna av att kassaunderstöden ej äro tillräckligt
höga framhåller utredningsmannen bl. a.
Det är att märka att den arbetslöse försäkrade som regel icke kan få ut
något som helst understöd från kassan förrän minst två veckor förflutit från
det arbetslösheten började och han fick sin sista avlöning från den lämnade
arbetsgivaren. Han måste nämligen först låta en veckas karenstid och därefter
en veckas första understödsperiod gå innan något belopp utbetalas till
honom. Får han därefter otillräckliga understödsbelopp, sedan hans ekonomi
pressats genom denna inkomstlösa tid, måste han för sin personliga
och familjens del hårt känna bristerna i försäkringens ekonomiska effektivitet.
Följden blir som regel att han tvingas radikalt nedskära sin och
familjens konsumtion.
Otillräckliga kontantunderstöd medföra enligt utredningsmannen vid
längre arbetslöshet att den, som icke hade lösgörbara besparingar, tvingades
att vända sig till andra sociala hjälpmyndigheter för att få kompletterande
hjälp. Ett dylikt system med hänvändelse dels till arbetslöshetsförsäkringen
dels till annat hjälporgan fördyrade administrationen och för
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 150. 11
svarade kontrollen, bortsett från att det för den enskilde framstode såsom
obekvämt.
En annan av utredningsmannen påtalad olägenhet av för låga försäkringsförmåner
vore, att dessa komme att ligga alltför nära arbetslöshetsnämndernas
kontantunderstöd. Härom anför utredningsmannen.
Även om försäkringen numera nått en betydande omfattning är det nödvändigt
med en skälig avvägning mellan å ena sidan de förmåner för vilka
den försäkrade får erlägga ganska betydande belopp och å andra sidan de
kontantunderstöd vissa arbetslösa kunna utbekomma utan direkt ekonomisk
motprestation. Eljest kan man befara att de försäkrades intresse att
betala avgifter och göra detta i föreskriven ordning avtrubbas till förfång
för försäkringens organ och för de organisationer, som tagit på sig bördan
att ålägga sina medlemmar vara med i yrkesgruppens erkända arbetslöshetskassa.
Den fortsatta anslutningen till försäkringen skulle också äventyras.
Det belopp, som högst kan — och i själva verket ofta — utbetalas till eu
man och hans hustru från arbetslöshetsnämnden i Stockholm uppgår till
It kronor 2 öre per dag (= dagunderstöd 4 kronor + maketillägg 1,25 +
hyreshjälp 5,77). En kassamedlem, vars ekonomi utesluter honom från möjlighet
att få hyreshjälp och som tillhör högsta möjliga daghjälpsklass, kan
från sin kassa erhålla högst 8 kronor 25 öre om dagen.
En person, som för sig och hustru utbekommer högsta kontantunderstöd
från arbetslöshetsnämnden i Göteborg erhåller i allt 9 kronor 87 öre (= dagunderstöd
4 kronor + maketillägg 1,25 + hyreshjälp 4,62). Motsvarande belopp
på medeldyrort uppgår till 7 kronor 31 öre (= dagunderstöd 3,75 +
maketillägg 1,25 + hyreshjälp 2,31) och på billigaste ort till 6 kronor 29 öre
(= dagunderstöd 3,50 + maketillägg 1,25 + hyreshjälp 1,54). De senare beloppen
ha i nuvarande sysselsättningsläge i huvudsak endast teoretiskt intresse,
då på de billigare orterna knappast förekomma arbetslöshetsnämnder,
som utge kontantunderstöd.
Utredningsmannen framhåller vidare, att kristillägget infördes för att
höja försäkringsförmånerna i förhållande till de allmänna arbetslöshetsunderstöden
samt fortsätter.
Avsikten med kristilläggets införande var att utan ökning av avgifterna
till arbetslöshetskassorna snabbt återställa det ursprungliga förhållandet
mellan de från försäkringen utgående förmånerna och den allmänna arbetslöshetshjälpens
understödsbelopp, vilket förhållande rubbats genom att sistnämnda
understöd efter krigsutbrottet 1939 vid upprepade tillfällen höjts.
Med hänsyn till de under kriget för flertalet grupper sänkta reallönerna
ansågs det icke möjligt att företaga de höjningar av avgifterna, som eu för
den önskvärda marginalens uppnående erforderlig höjning av daghjälpen
skulle förutsätta inom vissa arbetslöshetskassor. Med anledning därav ansågs
det lämpligt att införa ett särskilt av statsmedel helt bekostat kristillägg
till daghjälpen. Kristillägget bestämdes till 75 öre för dag med hänsyn
till att för en väsentlig del av kassamedlemmarna en höjning av daghjälpen
med detta belopp år 1944 erfordrades för att den önskade relationen
mellan understöden från de erkända arbetslöshetskassorna och kontantunderstöden
från arbetslöshetsnämnderna skulle uppnås.
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
En höjning av kassaförmånerna bör enligt utredningsmannen — med
hänsyn till svårigheterna att i nuvarande lönestoppstider förmå de försäkrade
att genom avgiftshöjningar eller utnyttjande av marginalen i nuvarande
avgifter själva finansiera mer än en krona av höjningen — till
större delen finansieras genom statsmedel. Utredningsmannen finner detta
lämpligen kunna ske genom att det nu i form av kristillägg utgående statsbidraget
om 75 öre ersättes av ett statsbidrag om 3 kronor per daghjälpsbelopp.
Som detta bidrag skulle få permanent karaktär, anser utredningsmannen
benämningen kristillägg böra utbytas mot beteckningen grundstatsbidrag.
Införandet av ett dylikt grundstatsbidrag skulle också, enligt vad utredningsmannen
framhåller, verka utjämnande på avgifterna de olika kassorna
emellan. Den nuvarande betydande skillnaden mellan kassornas avgifter
vore nämligen en av arbetslöshetsförsäkringens olägenheter. De nu
gällande bestämmelserna angående statsbidrag till utbetalad daghjälp hade
visserligen medverkat till att avgifterna kunnat göras betydligt mera enhetliga,
än om de varit direkt proportionella mot arbetslöshetsrisken för de
skilda yrkesgrupperna, men en betydande spänning förelåge ändå mellan
avgifterna. Veckoavgifterna per understödskrona, omfattande såväl daghjälp
som kristillägg och familjetillägg, fördelade sig i början av år 1950
på sätt som framginge av följande sammanställning, av vilken även framginge
vilken utjämnande betydelse redan kristillägget om 75 öre haft.
Avgifter per understödskrona den 1/1 1950.
Utan grundst
åt? bidrag
Veckoavgift
kr Antal
0,01—0,04 .............. 4
0,05—0,06 .............. 4
0,07—0,08 .............. 6
0,09—0,10 .............. 10
0,11—0,12 .............. 6
0,13—0,14 .............. 1
0,15—0,16 .............. 3
0,17—0,18 .............. 1
0,19—0,20 .............. 2
Summa kassor 37 37
En ökning av kassornas understödsförmåner i enlighet med vad utredningsmannen
tänkt sig nödvändiggör enligt denne en höjning av den övre
gränsen för daghjälpen. Redan nu ha nämligen — framhåller utredningsmannen
—- över 60 procent av de försäkrade tillförsäkrat sig daghjälp till
det högsta tillåtna beloppet; en förbättring av deras försäkringsförmåner
kunde därför endast åstadkommas genom att maximibeloppet för daghjälpen
höjdes. Utredningsmannen anför i denna del.
Med grundstatsbidrag
om 0,75 kr
kassor
5
(3
9
10
1
3
1
2
0
Kungl. Maj.ts proposition nr 150. 13
När försäkringen infördes 1934 bestämdes att arbetslöshetskassorna icke
fingo utge högre daghjälpsbelopp än sex kronor. I samband med införandet
av kristillägget för omkring fem år sedan beslöts att kassa icke fick utgiva
mer än sju kronor i daghjälp och kristillägg tillsammans. Sedan 1934—
1935 ha levnadskostnaderna stigit med nära 70 procent och lönerna med
nära 120 procent. Skulle de ursprungliga 6 kronorna höjas efter levnadskostnadsstegringen
skulle beloppet bli 10 kronor 20 öre och efter lönestegringen
13 kronor 20 öre. Dagsinkomsten för en lantarbetare uppgick under
1948 till i genomsnitt 15 kronor, för en industriarbetare till omkring 18
kronor. En höjning av den övre gränsen från 7 kronor till It kronor i enlighet
med samorganisationens förslag synes därför väl motiverad.
Därest det statsfinansiella läget skulle hindra en höjning av statens bidrag
till försäkringen borde enligt utredningsmannen i varje fall kristilllägget
förvandlas till ett fast grundstatsbidrag. Att kristillägget icke nu
kunde helt avvecklas vore uppenbart. Utvecklingen hade gått i den riktningen,
att behovet av detta statsbidrag numera finge anses bestående.
Bortsett härifrån hade arbetslöshetsförsäkringen ett stadigvarande behov
av ett fast statsbidrag per daghjälpsdag i avgiftsutjämnande syfte. Härom
hänvisades till den förut återgivna sammanställningen.
I detta sammanhang anför utredningsmannen bl. a.
Även ur andra synpunkter är en omläggning av kristillägget till ett grundstatsbidrag
påkallad. Frågan om kristillägget prövas varje år. Arbetsmarknadsstyrelsen
måste därför i sina petita årligen göra framställning i frågan,
proposition avlåtas, riksdagen besluta och författning utfärdas. Kristilllägget
redovisas som särskilt anslag.
Särskilda bestämmelser om kristillägget äro intagna i kassornas stadgar.
Kassorna måste även i sin verksamhet särskilja alla poster, som avse kristillägg,
redogörarna i sina redovisningar och huvudkontoren i sin bokföring
samt i sina rapporter till tillsynsmyndigheten. Ett införande av ett grundstatsbidrag
i stället för kristillägget skulle innebära eu betydande administrativ
förenkling icke endast för kassorna och deras redogörare, vilka i
stor utsträckning betungas med arbetsuppgifter för försäkringen utan en
däremot svarande ersättning, utan även för de statliga myndigheterna vid
revision, inspektion och annan kontroll.
Även i ett annat avseende skulle det föreslagna grundstatsbidraget innebära
en förenkling, nämligen i fråga om tillämpningen av överförsäkringsreglerna.
Enligt bestämmelserna i 20 § arbetslöshetskasseförordningen må
daghjälp och familjetillägg tillhopa icke överstiga vissa andelar av den försäkrades
eller hans yrkesgrupps vanliga dagsinkomst. Måste understödet
på grund härav minskas, skall enligt bestämmelserna i kristilläggsförordningen
i första hand kristillägget nedsättas eller innehållas före annat tilllägg.
Införandet av ett grundstatsbidrag skulle således innebära slopandet
av ett led i tillämpningen av de nuvarande överförsäkringsreglerna, varigenom
redogörarnas arbete och huvudkontorens bokföring i detta avseende
skulle icke oväsentligt komma att underlättas. Avdrag skulle med
denna ändring komma att göras först å familjetillägget och därefter å daghjälpen.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 159.
Föredraganden.
Enligt de nuvarande bestämmelserna för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen
gäller ett absolut maximibelopp för daghjälpen — oberäknat
familjetillägg men inräknat kristillägg — av 7 kronor. Nämnda
maximibelopp har gällt sedan den 1 mars 1945, då daghjälpens belopp
höjdes med en krona i samband med att kristillägget infördes.
Avsikten med införandet av det av statsmedel helt bekostade kristilllägget
var att utan ökning av försäkringsavgifterna återställa det ursprungliga
förhållandet mellan de från arbetslöshetsförsäkringen utgående
förmånerna och dagunderstödsbeloppen inom den allmänna arbetslöshetshjälpen,
vilket förhållande rubbats genom att sistnämnda understöd efter
år 1939 tid efter annan höjts. För att uppnå den önskade relationen
mellan understöden från de erkända arbetslöshetskassorna och kontantunderstöden
från arbetslöshetsnämnderna befanns en höjning av försäkringens
daghjälp med 75 öre erforderlig för en väsentlig del av kassamedlemmarna.
I enlighet härmed bestämdes kristillägget till 75 öre för varje
dag, för vilken daghjälp utgives.
Löne- och levnadskostnadsutvecklingen under senare år har i stort sett
icke medfört annan förändring av arbetslöshetsförsäkringens förmåner än
den ökning av understödsbeloppen, som föranletts av att åtskilliga kassamedlemmar
till följd av förbättrade löner blivit uppflyttade i högre daghjälpsklass
inom kassan. Möjlighet till ytterligare uppflyttning torde emellertid
numera finnas för endast en mindre del av kassamedlemmarna, i
det att f. n. över 60 procent av medlemmarna äro tillförsäkrade daghjälp
till det högsta medgivna beloppet av 7 kronor per dag.
Frågan om höjda förmåner till de erkända arbetslöshetskassornas medlemmar
har varit på tal vid olika tillfällen under senare år. Bl. a. har från
kassornas sida påyrkats en förbättring av kassornas understöd genom höjning
av daghjälpens maximibelopp samt ökning av statens bidrag till försäkringen.
Med anledning av de yrkanden, som sålunda framkommit, har en särskild
utredningsman inom socialdepartementet företagit vissa undersökningar
av hithörande spörsmål. Enligt dessa undersökningar — som torde komma
att läggas till grund för en mera omfattande utredning rörande en effektivisering
av den nuvarande frivilliga arbetslöshetsförsäkringen — skulle en
rätt betydande höjning av de från de erkända arbetslöshetskassorna utgående
understödsbeloppen vara påkallad för att de försäkrade skulle beredas
erforderlig ekonomisk hjälp vid arbetslöshet och för att kassamedlemmarna
i händelse av arbetslöshet skulle ur understödssynpunkt intaga den fördelaktigare
ställning i förhållande till andra arbetslösa, vilken de enligt sakens
natur böra ha.
Såsom redan anmärkts i årets statsverksproposition torde det emellertid
15
Kimgl. Mnj.ts proposition nr 159.
1 rådande finansiella läge icke vara möjligt att vidtaga några sådana förändringar
i fråga om arbetslöshetsförsäkringen, som skulle medföra avsevärda
kostnadsökningar för statsverket. Någon direkt höjning av det nuvarande
kristilläggets belopp torde därför icke böra ske. Den frågan uppställer
sig då, huruvida en höjning av de från de erkända arbetslöshetskassorna
utgående understödsbeloppen kan åstadkommas av kassorna och
deras medlemmar själva medelst anlitande av deras egna resurser i form
av ökade avgifter och outnyttjade marginaler mellan avgifter och understöd.
I sådant hänseende har från representanter för de erkända arbetslöshetskassorna
under hand inhämtats, att därest ökat statsbidrag ej vore att
påräkna, man nu borde stanna vid en höjning av den övre gränsen för daghjälpen
från 7 till 8 kronor. En ytterligare höjning skulle nämligen, enär
endast ett mindre antal kassor torde utan ökat statligt bidrag kunna utnyttja
ett högre maximibelopp, leda till en ej önskvärd utvidgning av den redan
nu betydande skillnaden olika kassor emellan med avseende å understödens
storlek i förhållande till avgifterna.
Även om en kraftigare höjning av arbetslöshetskassornas understöd skulle
kunna vara påkallad, finner jag mig i detta läge ej böra tillstyrka större
höjning av daghjälpens maximibelopp än ined en krona, d. v. s. från 7
till 8 kronor.
Den i ärendet företagna utredningen visar uppenbart, att för arbetslöshetsförsäkringen
även framgent föreligger ett behov av ett statsbidrag motsvarande
det nuvarande kristillägget. Med hänsyn härtill och för att undanröja
vissa administrativa olägenheter, som visat sig vara förknippade med
det nuvarande bidragssystemet, har nu framförts förslaget att utbyta kristillägget
mot ett fast bidrag, nära samordnat med det övriga statsbidraget
till arbetslöshetskassorna. Jag ansluter mig till förslaget härom och förordar
således, att de nuvarande bestämmelserna om kristillägg å daghjälp
från erkända arbetslöshetskassor — vilka gälla till och med utgången av
juni 1950 — vid nämnda tidpunkt avlösas av regler om grundstatsbidrag.
I anslutning till vad sålunda anförts har inom socialdepartementet upprättats
förslag till dels förordning angående ändrad lydelse av 20 ,§ 1 och
2 mom. förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor
och dels förordning angående ändring i förordningen den 15 juni
1934 (nr 265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor, lleträffande
innehållet i dessa förslag-torde här endast följande böra framhållas.
I 2 § förordningen om kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor
stadgas att i fråga om kristillägg skola tillämpas de i 20 § 1—3 mom.
förordningen om erkända arbetslöshetskassor givna s. k. överförsäkringsreglerna,
enligt vilka kassaunderstöd ej må utgivas till högre belopp än som
svarar mot viss del av den försäkrades vanliga arbetsinkomst. Vid härav
betingad minskning av understödet skall först kristillägget nedsättas eller
16
Kanyl. Maj.ts proposition nr 159.
innehållas och därefter det å daghjälpen utgående familjetillägget. Först
sedan dessa tillägg konsumerats, skall daghjälpen nedsättas. Med hänsyn till
grundstatsbidragets karaktär torde man för dess vidkommande icke böra
bibehålla en dylik regel. Grundstatsbidraget synes i stället — åtminstone
så länge det ej utgår med högre belopp än nu är föreslaget — ej böra bli
föremål för någon avräkning vid tillämpning av överförsäkringsreglerna. Bidraget
bör med andra ord betraktas såsom liggande i botten av daghjälpen.
Någon särskild bestämmelse härom torde ej vara erforderlig. Det må framhållas
att ifrågavarande spörsmål ur kostnadssynpunkt är av mycket underordnad
betydelse, enär det endast i något enstaka fall torde kunna
komma i fråga att överförsäkringsreglerna erfordra reduktion av understödet
utöver familjetillägget.
I årets statsverksproposition har under femte huvudtiteln, punkterna
48 och 49, äskats dels ett förslagsanslag av 10 900 000 kronor till Bidrag till
erkända arbetslöshetskassor, dels ock ett förslagsanslag av 2 100 000 kronor
till Kristillägg till erkända arbetslöshetskassor.
Med hänsyn till att statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassornas
daghjälp, d. v. s. daghjälpsbidraget, utgår med procentuell andel av kassornas
sammanlagda kostnader för daghjälp medför den nu föreslagna höjningen
av maximigränsen för daghjälpen en viss kostnadsökning för statsverket.
Denna kostnadsökning är emellertid ej av den storlek att den bör
påverka den i statsverkspropositionen gjorda anslagsberäkningen. Däremot
påverkar den förordade ombildningen av kristillägget till ett grundstatsbidrag
anslagen beträffande de erkända arbetslöshetskassorna. Kristilläggets
förvandling till grundstatsbidrag torde nämligen böra föranleda, att något
anslag till kristillägg till erkända arbetslöshetskassor icke bör anvisas för
nästa budgetår men i stället anslaget till bidrag till erkända arbetslöshetskassor
ökas med det för kristillägg beräknade beloppet eller till 13 000 000
kronor. Detta anslag torde få belastas även av de kristillägg, som belöpa
på tiden fram till och med den 30 juni 1950 men som på grund av gällande
utbetalningsregler utbetalas först därefter.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom pioposition
dels
föreslå riksdagen att antaga förenämnda inom socialdepartementet
upprättade förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse av 20 § 1 och 2
mom. förordningen den 15 juni 193b (nr 26b) om erkända
arbetslöshetskassor; samt
2) förordning angående ändring i förordningen den lo
juni 193b (nr 265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor;
-
17
Kangl. Maj:ts proposition nr 159.
dels ock — med ändring av vad som föreslagits i årets
statsverksproposition angående de under femte huvudtiteln
upptagna anslagen till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor
och Kristillägg till erkända arbetslöshetskassor — föreslå
riksdagen att till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor
för budgetåret 1950/51 anvisa ett förslagsanslag av
13 000 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
M. Silfverstolpe.
Rihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 159.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1950:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 20 § 1 och 2 mom. förordningen den 15 ju a1 i texten
- S2LU 1950:2 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad Igdclse av 20 § 1 och 2 mom. förordningen den 15 juni 1934 a1 i texten