Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 20 § 1 och 2 mom. förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor, m. m

1950-03-17 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:159, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 20 § 1 och 2 mom. förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 159.

1

Nr 159.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 20 § 1 och 2 mom.

förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända

arbetslöshetskassor, m. m.; given Stockholms slott den

17 mars 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 20 § 1 och 2 inom. förordningen

den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor; samt

2) förordning angående ändring i förordningen den 15 juni 1934 (nr

265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. Danielson.

Propositionens innehåll.

I propositionen föreslås, att det i förordningen den 15 juni 1934 om erkända

arbetslöshetskassor stadgade maximibeloppet för daghjälp höjes

från sju till åtta kronor samt att det enligt förordningen den 15 december

1944 (nr 779) om kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor

av statsmedel utgående kristillägget om 75 öre för varje daghjälp omvandlas

till ett fast statsbidrag, benämnt grundstatsbidrag, om enahanda belopp.

Anslag äskas till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor med 13 milj.

kronor.

1 — Hihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 159.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 159.

Förslag

till

Förordning

angående ändrad lydelse av 20 § 1 och 2 mom. förordningen den 15

juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 20 § 1 och 2 mom. förordningen den 15 juni

1934 om erkända arbetslöshetskassor1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

20

1 mom. Såsom daghjälp må ej

utgivas mer än som svarar mot, för

medlem som är familjeförsörjare

fyra femtedelar och för annan medlem

tre femtedelar av den i orten

vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag

för arbetare inom samma yrke

och av samma arbetsförmåga som

den arbetslöse; och må vad sålunda

utgår icke i något fall överstiga sju

kronor om dagen.

Daghjälp skall — — -—---

Såsom familjeförsörjare — —--

tillägg.

2 mom. Barntillägg utgör--

I daghjälp och familjetillägg må

icke tillhopa utbetalas högre belopp

för dag än som svarar mot fyra

femtedelar av den i 1 mom. första

stycket angivna arbetsförtjänsten;

dock att i fall, då antalet barn, för

vilka barntillägg enligt 17 § 2 mom.

skola utgå, överstiger två, det sammanlagda

understödsbeloppet må

(Föreslagen lydelse:)

§•

1 in o in. Såsom daghjälp må ej

utgivas mer än som svarar mot, för

medlem som är familjeförsörjare

fyra femtedelar och för annan medlem

tre femtedelar av den i orten

vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag

för arbetare inom samma yrke

och av samma arbetsförmåga som

den arbetslöse; och må vad sålunda

utgår icke i något fall överstiga åtta

kronor om dagen,

lämnat medgivande.

--— uppbära husföreståndarinne
----25

öre om dagen.

I daghjälp och familjetillägg må

icke tillhopa utbetalas högre belopp

för dag än som svarar mot fyra

femtedelar av den i 1 mom. första

stycket angivna arbetsförtjänsten;

dock att i fall, då antalet barn, för

vilka barntillägg enligt 17 § 2 mom.

skola utgå, överstiger två, det sammanlagda

understödsbeloppet må

1 Senaste lydelse av 20 § 1 och 2 mom. se 1946 : 712.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Knngl. Maj.ts proposition nr 159.

(Gällande lydelse:)

uppgå till högst nio tiondelar av sagda

arbetsförtjänst. Måste understödet

på grund härav minskas, skall

först maketillägget eller husföreståndarinnetillägget

samt därefter, om

det erfordras, jämväl barntillägget

nedsättas eller helt innehållas. Familjetillägg

må utgå, även om summan

av daghjälp och tillägg överstiger

sju kronor om dagen.

(Föreslagen lydelse:)

uppgå till högst nio tiondelar av sagda

arbetsförtjänst. Måste understödet

på grund härav minskas, skall

först maketillägget eller husföreståndarinnetillägget

samt därefter, om

det erfordras, jämväl barntillägget

nedsättas eller helt innehållas. Familjetillägg

må utgå, även om summan

av daghjälp och tillägg överstiger

åtta kronor om dagen.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1950.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

■*

Förslag

till

Förordning

angående ändring i förordningen den 15 juni 1934 (nr 265) om statsbidrag

till erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 7 §§ förordningen den 15 juni 1934

om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse:)

(Gällande lydelse:)

1

Statsbidrag, som avses i förordningen

den 15 juni 1934 (nr 264)

om erkända arbetslöshetskassor, utgår

till envar sådan kassa såsom

daghjälpsbidrag, familjetilläggsbidrag

och förvaltningsbidrag.

2

Daghjälpsbidrag utgår för kalenderår

med viss procentuell andel av

kassans sammanlagda kostnader för

daghjälp under tid av året, då antagande

till erkänd arbetslöshetskassa

varit gällande. Procenttalet bestämmes

i förhållande till antalet

understödda dagar per medlem i överensstämmelse

med en vid denna förordning

som bilaga fogad tabell med

tillhörande särskilda bestämmelser.

§•

Statsbidrag, som avses i förordningen

den 15 juni 1934 (nr 264)

om erkända arbetslöshetskassor, utgår

till envar sådan kassa såsom

grundstatsbidrag, daghjälpsbidrag,

familj etilläggsbidrag och förvaltningsbidrag.

§•

Grundstatsbidrag utgår med 75

öre för varje dag, för vilken daghjälp

utgivits.

Daghjälpsbidrag utgår för kalenderår

med viss procentuell andel av

kassans sammanlagda kostnader för

daghjälp under tid av året, då antagande

till erkänd arbetslöshetskassa

varit gällande, efter avdrag dock

från nämnda kostnader av belopp

som svarar mot grundstatsbidraget.

Procenttalet bestämmes i förhållande

till antalet understödda dagar

per medlem i överensstämmelse med

Senaste lydelse av 1 och 2 §§ se 1946 : 713 och av 7 § se 1948 : 43.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 159.

a

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

en vid denna förordning som bilaga

fogad tabell med tillhörande särskilda

bestämmelser.

Familjetilläggsbidrag utgår — —- — —--under året.

7 §•

Statsbidrag utgår — — — — —

När särskilda skäl därtill äro må,

utan hinder av vad i första stycket

är stadgat, efter tillsynsmyndighetens

beprövande till kassa utbetalas

intill hela beloppet av det familj elilläggsbidrag,

som belöper å tiden

från årets början till utbetalningsdagen,

samt intill nio tiondelar av

medlemsbidrag och daghjälpsbidrag,

som skäligen kunna antagas belöpa

å samma tid.

å kvartalet.

När särskilda skäl därtill äro må,

utan hinder av vad i första stycket

är stadgat, efter tillsynsmyndighetens

beprövande till kassa utbetalas

intill hela beloppet av grundstatsbidrag

och familjetilläggsbidrag, som

belöpa å tiden från årets början till

utbetalningsdagen, samt intill nio

tiondelar av medlemsbidrag och daghjälpsbidrag,

som skäligen kunna

antagas belöpa å samma tid.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1950.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Knngl. Maj.ts proposition nr 159.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 17 mars 1950.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Quensel, Daniel
son,

Vougt, Zetterberg,Nilsson,Sträng, Ericsson,Weijne, Andersson,

Lin gm an.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Danielson, fråga angående

ändring i gällande bestämmelser om arbetslöshetsförsäkring samt anför.

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkten 48) har chefen

för socialdepartementet ifrågasatt huruvida ej en höjning borde medgivas

av det kontantunderstöd, som de erkända arbetslöshetskassorna nu äga

utbetala. I statsverkspropositionen (punkten 49) har vidare erinrats om

att nuvarande bestämmelser om kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor

gällde endast t. o. in. den 30 juni 1950 samt uttalats, att förslag

till bestämmelser i ämnet för nästa budgetår skulle i särskild proposition

underställas riksdagen. I anslutning till vad sålunda anförts anhåller

jag att få upptaga dessa spörsmål till närmare behandling.

Gällande bestämmelser.

Förordningen den 15 juni 193b om erkända arbetslöshetskassor (nr 264;

ändr. nr 151/1936, 227/1937, 99/1938, 494/1941, 185/1943, 405/1944, 777/1944,

332/1946, 712/1946, 245/1947, 368/1947 och 252/1949) innehåller huvudbestämmelserna

rörande den statsunderstödda frivilliga arbetslöshetsförsäkringen.

Den hjälp, som denna försäkring lämnar, utgöres enligt vad i

17 § stadgas av ekonomiskt understöd i form av ett för dag räknat belopp,

benämnt daghjälp, jämte familjetillägg därå. Familjetillägget utgöres av

barntillägg samt, i den mån kassa så beslutat, maketillägg eller husföreståndarinnetillägg.

Dessutom utgår hjälp till rese- och flyttningskostnader

för den som skall tillträda arbete å annan ort. I annan form än nu sagts

må understöd icke utgivas av erkänd arbetslöshetskassa.

Kassorna äga själva bestämma daghjälpens storlek inom vissa i förordningen

angivna gränser. Daghjälpen får sålunda icke överstiga 7 kronor

och i regel ej understiga 2 kronor. Vidare får såsom daghjälp icke utgivas

mer än som svarar mot, för medlem som är familjeförsörjare, fyra femte
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 159. 7

delar och för annan medlem tre femtedelar av den i orten vanliga arbetsförtjänsten

per arbetsdag för arbetare inom samma yrke och av samma

arbetsförmåga som den arbetslöse (20 § 1 mom.).

Barntillägg utgår med 1 krona per dag och barn under 16 år. Maketillägg

och husföreståndarinnetillägg utgöra vartdera 1 krona 25 öre om dagen.

Familjetillägg må utgå även om summan av daghjälp och tillägg överstiger

7 kronor om dagen. Summan får emellertid icke överstiga fyra femtedelar

av arbetsförtjänsten, beräknad på sätt nyss angivits. För familjeförsörjare

med flera barn än två må dock det sammanlagda understödsbeloppet uppgå

till nio tiondelar av arbetsförtjänsten. Måste understödet på grund av vad

nu anförts minskas, skall först maketillägget eller husföreståndarinnetillägget

samt därefter, om så erfordras, barntillägget nedsättas eller helt

innehållas (20 § 2 inom.).

Den omständigheten att en medlem för sig eller sin familj åtnjuter fattigvård

inverkar ej på daghjälpens storlek. Om emellertid medlem i anledning

av arbetslöshet är lagligen berättigad till regelbundet utgående understöd

av annan beskaffenhet än fattigvård, får daghjälp och familjetillägg

utgivas allenast i den mån understödet icke uppgår till förut angiven andel

av arbetsförtjänsten. Kassa äger i sina stadgar föreskriva att till medlem,

vilken uppbär sådant understöd som nyss angivits, må utgå daghjälp endast

i den mån understödet icke uppgår till den medlemmen eljest tillförsäkrade

daghjälpen (20 § 3 inom.).

Beträffande arbetslöshetskasseförordningens bestämmelser i övrigt må

här blott nämnas, alt den försäkrade skall ha varit arbetslös under viss

tid (karenstid), vanligen sex dagar, innan han kommer i åtnjutande av

daghjälp (22 §).

Enligt förordningen den 15 december 194-4 om kristillägg å daghjälp från

erkända arbetslöshetskassor (nr 779; ändr. nr 714/1946) — vilken gällt för

ett år i taget och senast genom förordning den 6 maj 1949 (nr 186) förlängts

t. o. in. den 30 juni 1950 — skall å daghjälp, som utgives från erkänd

arbetslöshetskassa, utgå kristillägg med 75 öre för varje dag, för

vilken daghjälp erhålles. Det sammanlagda beloppet av daghjälp och kristillägg

må dock icke överstiga 7 kronor. Vad förut sagts rörande understödets

maximering i förhållande till arbetsförtjänsten äger tillämpning

även i fråga om kristillägget, därvid detta tillägg skall nedsättas eller innehållas

före annat tillägg.

Arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom medlemmarnas avgifter och

genom bidrag från staten. Bestämmelser om statens bidrag återfinnas dels

i nyssnämnda kristilläggsförordning, vari stadgas att kristillägget helt skall

utgå av statsmedel, och dels i förordningen den 15 juni 1934 om statsbidrag

till erkända arbetslöshetskassor (nr 265; ändr. nr 555/1934, 228/1937,

495/1941, 186/1943, 713/1946 och 43/1948). Enligt 1 § sistnämnda förordning

utgår statsbidrag till erkänd arbetslöshetskassa i form av daghjälps
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

bidrag, familjetilläggsbidrag och förvaltningsbidrag. Daghjälpsbidraget utgår

med viss procentuell andel av kassans sammanlagda kostnader för utgiven

daghjälp (2 § första stycket). Statsbidragsprocentens storlek bestämmes

särskilt för varje daghjälpsklass inom kassan (3 §) och avväges med

hänsyn till antalet understödda dagar i förhållande till klassens genomsnittliga

medlemsantal under året. Uppgår ej antalet understödsdagar per

medlem till tre utgår intet statsbidrag. Allt eftersom det nyss berörda relationstalet

växer, stiger statsbidragsprocenten; den högsta procentsatsen är

75, som uppnås då antalet understödda dagar per årsmedlem uppgår till 26.

Skulle kassans rörelse nå en sådan omfattning att nyssnämnda dagantal

överstiger 35, utgår ej statsbidrag för överskjutande del av den understödda

arbetslösheten. Det må nämnas, att denna för daghjälpsbidraget

fastställda övre gräns är satt så högt, att den endast i undantagsfall torde

komma att överskridas.

Familjetilläggsbidrag utgår med belopp motsvarande 75 procent av kassans

sammanlagda utgifter för familjetillägg under året (2 § andra stycket).

Förvaltningsbidraget utgår i form av medlemsbidrag, dvs. ett i förhållande

till det genomsnittliga antalet årsmedlemmar i kassan under året beräknat

belopp, samt med belopp motsvarande arvodet till den av tillsynsmyndigheten

— nu arbetsmarknadsstyrelsen —- utsedda styrelseledamoten i kassan

(5 §).

Statsbidraget utbetalas årsvis i efterskott med rätt för kassa att efter

varje kvartals slut erhålla utbetalning intill tre fjärdedelar av det bidrag,

som skäligen kan antagas belöpa å kvartalet. När särskilda skäl föreligga,

äger tillsynsmyndigheten medgiva utbetalning av hela familjetilläggsbidraget

under året fram till utbetalningsdagen och intill nio tiondelar av medlemsbidrag

och daghjälpsbidrag, som skäligen kunna antagas belöpa å

samma tid (7 §).

I detta sammanhang må erinras om kungörelsen den 27 ma j 19k9 (nr

27S) angående vissa statliga och statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet,

vari upptagits bestämmelser om den av stat och kommun gemensamt

bekostade kontantunderstödsverksamheten för arbetslösa. Den kontanta

hjälpen enligt denna kungörelse utgår i form av dagunderstöd och liyreshjälp

(30 §) samt är behovsprövad. Den som åtnjuter daghjälp från arbetslöshetskassa

äger ej rätt till dagunderstöd men kan i ömmande fall erhålla

hyreshjälp (31 §).

För dagunderstöd och hyreshjälp äro vissa maximibelopp fastställda av

arbetsmarknadsstyrelsen. Med tillämpning av folkpensioneringens tidigare

ortsgruppering har maximibeloppet för dagunderstödet bestämts till 3 kronor

50 öre inom ortsgrupp I, 3 kronor 75 öre inom ortsgrupp II och 4 kronor

inom ortsgrupp III, allt avseende ensamstående person. För make tillkommer

1 krona 25 öre och för varje barn under 16 år 1 krona. Hyres
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

hjälpen är inom resp. ortsgrupp maximerad till 20, 30 och 45 kronor för

ensamstående. För familjeförsörjare äro maximibeloppen de dubbla. För

Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg gälla särskilda högre maximibelopp.

Summan av dagunderstöd och hyreshjälp får ej uppgå till den i orten

gängse lönen för icke kvalificerad arbetskraft samt ej heller motsvara den

inkomst vederbörande åtnjutit under sin tidigare anställning.

Utredningen i ärendet.

Vid remissbehandlingen av det av socialvårdskommittén i slutet av år

1948 avlämnade betänkandet med förslag till lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

(SOU 1948: 39) framhölls från olika håll att i avbidan på

införandet av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring den nuvarande frivilliga

försäkringen borde effektiviseras. Bland dem, som gåvo uttryck för

denna uppfattning, märktes den myndighet, som utövar tillsynen över de

erkända arbetslöshetskassorna, dvs. arbetsmarknadsstyrelsen.

Sedermera har De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation i

skrivelse den 20 september 1949 till chefen för socialdepartementet hemställt

att ett flertal åtgärder måtte vidtagas i syfte att förbättra den nuvarande

arbetslöshetsförsäkringen. I skrivelsen har bl. a. yrkats att det

nuvarande kristillägget om 75 öre per daghjälpsbelopp skulle ersättas med

ett grundstatsbidrag om 4 kronor samt att den nu till 7 kronor satta övre

gränsen för daghjälp med kristillägg skulle höjas till 11 kronor.

Samorganisationens ifrågavarande hemställan har biträtts av Landsorganisationen

i Sverige.

Med anledning av vad sålunda förekommit ha — såsom redan anmärkts

i statsverkspropositionen — inom socialdepartementet företagits vissa undersökningar

rörande en effektivisering av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen.

Utredningen har närmast ombesörjts av byråchefen i arbetsmarknadsstyrelsen

Tor Jerneman, vilken i ärendet upprättat tre promemorior

av den 6 oktober och den 7 november 1949 samt den 7 mars 1950.

Resultatet av de gjorda undersökningarna visar, såvitt nu är i fråga, i

huvudsak följande.

Vid ingången av andra halvåret 1949 omfattade den nuvarande statsunderstödda

arbetslöshetsförsäkringen 37 erkända arbetslöshetskassor med

något mer än 1 milj. medlemmar. Alla kassor äro s. k. rikskassor, varmed

förstås att deras verksamhet omfattar anställda inom vederbörande yrkesgrupp

i hela landet. År 1948 utbetalade arbetslöshetskassorna i understöd

sammanlagt omkring 17,5 milj. kronor mot i runt tal 11 milj. kronor år

1947. I slutet av april 1949 uppgick antalet arbetslösa till något mer än

19 000, och flertalet av dessa uppbar understöd från erkänd arbetslöshets
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

kassa. De personer, som vid samma tidpunkt åtnjöto understöd från arbetslöshetsnämnderna,

utgjorde blott omkring 350, därest bortses från personer

som deltogo i anordnade kurser.

Att döma av uppgifter rörande ett antal utvalda representativa fall inom

olika yrkesområden, orter och familjetyper motsvarade kassaunderstödet

för en ensamstående i allmänhet blott mellan en fjärdedel och hälften av

vederbörandes nettodagsinkomst, varmed i delta sammanhang förstås bruttoinkomsten

efter avdrag för vissa regelbundna utgifter, vilka bruka bortfalla

vid arbetslöshet, såsom källskatt samt avgifter till fackförbund och

arbetslöshetskassa. För man och hustru visade sig kassaförmånerna motsvara

mellan en tredjedel och tre femtedelar av nettodagsinkomsten och

för en familj om man, hustru och två barn mellan hälften och två tredjedelar

därav.

Utredningsmannen framhåller att det med hänsyn till de skiftande behoven

i olika fall vore utomordentligt vanskligt att angiva, huru stora

försäkringsförmånerna borde vara i förhållande till lönen för att de skulle

anses tillräckliga. Enligt utredningsmannen ge dock erfarenheterna vid

handen, att det för personer med små eller medelstora inkomster — dessa

utgjorde de försäkrades majoritet — vore svårt för en ensamstående att

bringa ned sina utgifter under 60 procent av nettodagsinkomsten och för

en familjeförsörjare under 75 procent av samma summa. Ju större familjen

vore ju närmare komme man nettodagsinkomsten såsom norm eller åtminstone

till omkring 95 procent av densamma. F’rån denna utgångspunkt

finner utredningsmannen att de nuvarande kassaförmånerna icke äro tillräckliga

och att en höjning av daghjälpsbeloppen med något mer än 3

kronor skulle vara av behovet påkallad.

Beträffande verkningarna av att kassaunderstöden ej äro tillräckligt

höga framhåller utredningsmannen bl. a.

Det är att märka att den arbetslöse försäkrade som regel icke kan få ut

något som helst understöd från kassan förrän minst två veckor förflutit från

det arbetslösheten började och han fick sin sista avlöning från den lämnade

arbetsgivaren. Han måste nämligen först låta en veckas karenstid och därefter

en veckas första understödsperiod gå innan något belopp utbetalas till

honom. Får han därefter otillräckliga understödsbelopp, sedan hans ekonomi

pressats genom denna inkomstlösa tid, måste han för sin personliga

och familjens del hårt känna bristerna i försäkringens ekonomiska effektivitet.

Följden blir som regel att han tvingas radikalt nedskära sin och

familjens konsumtion.

Otillräckliga kontantunderstöd medföra enligt utredningsmannen vid

längre arbetslöshet att den, som icke hade lösgörbara besparingar, tvingades

att vända sig till andra sociala hjälpmyndigheter för att få kompletterande

hjälp. Ett dylikt system med hänvändelse dels till arbetslöshetsförsäkringen

dels till annat hjälporgan fördyrade administrationen och för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 150. 11

svarade kontrollen, bortsett från att det för den enskilde framstode såsom

obekvämt.

En annan av utredningsmannen påtalad olägenhet av för låga försäkringsförmåner

vore, att dessa komme att ligga alltför nära arbetslöshetsnämndernas

kontantunderstöd. Härom anför utredningsmannen.

Även om försäkringen numera nått en betydande omfattning är det nödvändigt

med en skälig avvägning mellan å ena sidan de förmåner för vilka

den försäkrade får erlägga ganska betydande belopp och å andra sidan de

kontantunderstöd vissa arbetslösa kunna utbekomma utan direkt ekonomisk

motprestation. Eljest kan man befara att de försäkrades intresse att

betala avgifter och göra detta i föreskriven ordning avtrubbas till förfång

för försäkringens organ och för de organisationer, som tagit på sig bördan

att ålägga sina medlemmar vara med i yrkesgruppens erkända arbetslöshetskassa.

Den fortsatta anslutningen till försäkringen skulle också äventyras.

Det belopp, som högst kan — och i själva verket ofta — utbetalas till eu

man och hans hustru från arbetslöshetsnämnden i Stockholm uppgår till

It kronor 2 öre per dag (= dagunderstöd 4 kronor + maketillägg 1,25 +

hyreshjälp 5,77). En kassamedlem, vars ekonomi utesluter honom från möjlighet

att få hyreshjälp och som tillhör högsta möjliga daghjälpsklass, kan

från sin kassa erhålla högst 8 kronor 25 öre om dagen.

En person, som för sig och hustru utbekommer högsta kontantunderstöd

från arbetslöshetsnämnden i Göteborg erhåller i allt 9 kronor 87 öre (= dagunderstöd

4 kronor + maketillägg 1,25 + hyreshjälp 4,62). Motsvarande belopp

på medeldyrort uppgår till 7 kronor 31 öre (= dagunderstöd 3,75 +

maketillägg 1,25 + hyreshjälp 2,31) och på billigaste ort till 6 kronor 29 öre

(= dagunderstöd 3,50 + maketillägg 1,25 + hyreshjälp 1,54). De senare beloppen

ha i nuvarande sysselsättningsläge i huvudsak endast teoretiskt intresse,

då på de billigare orterna knappast förekomma arbetslöshetsnämnder,

som utge kontantunderstöd.

Utredningsmannen framhåller vidare, att kristillägget infördes för att

höja försäkringsförmånerna i förhållande till de allmänna arbetslöshetsunderstöden

samt fortsätter.

Avsikten med kristilläggets införande var att utan ökning av avgifterna

till arbetslöshetskassorna snabbt återställa det ursprungliga förhållandet

mellan de från försäkringen utgående förmånerna och den allmänna arbetslöshetshjälpens

understödsbelopp, vilket förhållande rubbats genom att sistnämnda

understöd efter krigsutbrottet 1939 vid upprepade tillfällen höjts.

Med hänsyn till de under kriget för flertalet grupper sänkta reallönerna

ansågs det icke möjligt att företaga de höjningar av avgifterna, som eu för

den önskvärda marginalens uppnående erforderlig höjning av daghjälpen

skulle förutsätta inom vissa arbetslöshetskassor. Med anledning därav ansågs

det lämpligt att införa ett särskilt av statsmedel helt bekostat kristillägg

till daghjälpen. Kristillägget bestämdes till 75 öre för dag med hänsyn

till att för en väsentlig del av kassamedlemmarna en höjning av daghjälpen

med detta belopp år 1944 erfordrades för att den önskade relationen

mellan understöden från de erkända arbetslöshetskassorna och kontantunderstöden

från arbetslöshetsnämnderna skulle uppnås.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

En höjning av kassaförmånerna bör enligt utredningsmannen — med

hänsyn till svårigheterna att i nuvarande lönestoppstider förmå de försäkrade

att genom avgiftshöjningar eller utnyttjande av marginalen i nuvarande

avgifter själva finansiera mer än en krona av höjningen — till

större delen finansieras genom statsmedel. Utredningsmannen finner detta

lämpligen kunna ske genom att det nu i form av kristillägg utgående statsbidraget

om 75 öre ersättes av ett statsbidrag om 3 kronor per daghjälpsbelopp.

Som detta bidrag skulle få permanent karaktär, anser utredningsmannen

benämningen kristillägg böra utbytas mot beteckningen grundstatsbidrag.

Införandet av ett dylikt grundstatsbidrag skulle också, enligt vad utredningsmannen

framhåller, verka utjämnande på avgifterna de olika kassorna

emellan. Den nuvarande betydande skillnaden mellan kassornas avgifter

vore nämligen en av arbetslöshetsförsäkringens olägenheter. De nu

gällande bestämmelserna angående statsbidrag till utbetalad daghjälp hade

visserligen medverkat till att avgifterna kunnat göras betydligt mera enhetliga,

än om de varit direkt proportionella mot arbetslöshetsrisken för de

skilda yrkesgrupperna, men en betydande spänning förelåge ändå mellan

avgifterna. Veckoavgifterna per understödskrona, omfattande såväl daghjälp

som kristillägg och familjetillägg, fördelade sig i början av år 1950

på sätt som framginge av följande sammanställning, av vilken även framginge

vilken utjämnande betydelse redan kristillägget om 75 öre haft.

Avgifter per understödskrona den 1/1 1950.

Utan grundst

åt? bidrag

Veckoavgift

kr Antal

0,01—0,04 .............. 4

0,05—0,06 .............. 4

0,07—0,08 .............. 6

0,09—0,10 .............. 10

0,11—0,12 .............. 6

0,13—0,14 .............. 1

0,15—0,16 .............. 3

0,17—0,18 .............. 1

0,19—0,20 .............. 2

Summa kassor 37 37

En ökning av kassornas understödsförmåner i enlighet med vad utredningsmannen

tänkt sig nödvändiggör enligt denne en höjning av den övre

gränsen för daghjälpen. Redan nu ha nämligen — framhåller utredningsmannen

—- över 60 procent av de försäkrade tillförsäkrat sig daghjälp till

det högsta tillåtna beloppet; en förbättring av deras försäkringsförmåner

kunde därför endast åstadkommas genom att maximibeloppet för daghjälpen

höjdes. Utredningsmannen anför i denna del.

Med grundstatsbidrag

om 0,75 kr

kassor

5

(3

9

10

1

3

1

2

0

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 150. 13

När försäkringen infördes 1934 bestämdes att arbetslöshetskassorna icke

fingo utge högre daghjälpsbelopp än sex kronor. I samband med införandet

av kristillägget för omkring fem år sedan beslöts att kassa icke fick utgiva

mer än sju kronor i daghjälp och kristillägg tillsammans. Sedan 1934—

1935 ha levnadskostnaderna stigit med nära 70 procent och lönerna med

nära 120 procent. Skulle de ursprungliga 6 kronorna höjas efter levnadskostnadsstegringen

skulle beloppet bli 10 kronor 20 öre och efter lönestegringen

13 kronor 20 öre. Dagsinkomsten för en lantarbetare uppgick under

1948 till i genomsnitt 15 kronor, för en industriarbetare till omkring 18

kronor. En höjning av den övre gränsen från 7 kronor till It kronor i enlighet

med samorganisationens förslag synes därför väl motiverad.

Därest det statsfinansiella läget skulle hindra en höjning av statens bidrag

till försäkringen borde enligt utredningsmannen i varje fall kristilllägget

förvandlas till ett fast grundstatsbidrag. Att kristillägget icke nu

kunde helt avvecklas vore uppenbart. Utvecklingen hade gått i den riktningen,

att behovet av detta statsbidrag numera finge anses bestående.

Bortsett härifrån hade arbetslöshetsförsäkringen ett stadigvarande behov

av ett fast statsbidrag per daghjälpsdag i avgiftsutjämnande syfte. Härom

hänvisades till den förut återgivna sammanställningen.

I detta sammanhang anför utredningsmannen bl. a.

Även ur andra synpunkter är en omläggning av kristillägget till ett grundstatsbidrag

påkallad. Frågan om kristillägget prövas varje år. Arbetsmarknadsstyrelsen

måste därför i sina petita årligen göra framställning i frågan,

proposition avlåtas, riksdagen besluta och författning utfärdas. Kristilllägget

redovisas som särskilt anslag.

Särskilda bestämmelser om kristillägget äro intagna i kassornas stadgar.

Kassorna måste även i sin verksamhet särskilja alla poster, som avse kristillägg,

redogörarna i sina redovisningar och huvudkontoren i sin bokföring

samt i sina rapporter till tillsynsmyndigheten. Ett införande av ett grundstatsbidrag

i stället för kristillägget skulle innebära eu betydande administrativ

förenkling icke endast för kassorna och deras redogörare, vilka i

stor utsträckning betungas med arbetsuppgifter för försäkringen utan en

däremot svarande ersättning, utan även för de statliga myndigheterna vid

revision, inspektion och annan kontroll.

Även i ett annat avseende skulle det föreslagna grundstatsbidraget innebära

en förenkling, nämligen i fråga om tillämpningen av överförsäkringsreglerna.

Enligt bestämmelserna i 20 § arbetslöshetskasseförordningen må

daghjälp och familjetillägg tillhopa icke överstiga vissa andelar av den försäkrades

eller hans yrkesgrupps vanliga dagsinkomst. Måste understödet

på grund härav minskas, skall enligt bestämmelserna i kristilläggsförordningen

i första hand kristillägget nedsättas eller innehållas före annat tilllägg.

Införandet av ett grundstatsbidrag skulle således innebära slopandet

av ett led i tillämpningen av de nuvarande överförsäkringsreglerna, varigenom

redogörarnas arbete och huvudkontorens bokföring i detta avseende

skulle icke oväsentligt komma att underlättas. Avdrag skulle med

denna ändring komma att göras först å familjetillägget och därefter å daghjälpen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 159.

Föredraganden.

Enligt de nuvarande bestämmelserna för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen

gäller ett absolut maximibelopp för daghjälpen — oberäknat

familjetillägg men inräknat kristillägg — av 7 kronor. Nämnda

maximibelopp har gällt sedan den 1 mars 1945, då daghjälpens belopp

höjdes med en krona i samband med att kristillägget infördes.

Avsikten med införandet av det av statsmedel helt bekostade kristilllägget

var att utan ökning av försäkringsavgifterna återställa det ursprungliga

förhållandet mellan de från arbetslöshetsförsäkringen utgående

förmånerna och dagunderstödsbeloppen inom den allmänna arbetslöshetshjälpen,

vilket förhållande rubbats genom att sistnämnda understöd efter

år 1939 tid efter annan höjts. För att uppnå den önskade relationen

mellan understöden från de erkända arbetslöshetskassorna och kontantunderstöden

från arbetslöshetsnämnderna befanns en höjning av försäkringens

daghjälp med 75 öre erforderlig för en väsentlig del av kassamedlemmarna.

I enlighet härmed bestämdes kristillägget till 75 öre för varje

dag, för vilken daghjälp utgives.

Löne- och levnadskostnadsutvecklingen under senare år har i stort sett

icke medfört annan förändring av arbetslöshetsförsäkringens förmåner än

den ökning av understödsbeloppen, som föranletts av att åtskilliga kassamedlemmar

till följd av förbättrade löner blivit uppflyttade i högre daghjälpsklass

inom kassan. Möjlighet till ytterligare uppflyttning torde emellertid

numera finnas för endast en mindre del av kassamedlemmarna, i

det att f. n. över 60 procent av medlemmarna äro tillförsäkrade daghjälp

till det högsta medgivna beloppet av 7 kronor per dag.

Frågan om höjda förmåner till de erkända arbetslöshetskassornas medlemmar

har varit på tal vid olika tillfällen under senare år. Bl. a. har från

kassornas sida påyrkats en förbättring av kassornas understöd genom höjning

av daghjälpens maximibelopp samt ökning av statens bidrag till försäkringen.

Med anledning av de yrkanden, som sålunda framkommit, har en särskild

utredningsman inom socialdepartementet företagit vissa undersökningar

av hithörande spörsmål. Enligt dessa undersökningar — som torde komma

att läggas till grund för en mera omfattande utredning rörande en effektivisering

av den nuvarande frivilliga arbetslöshetsförsäkringen — skulle en

rätt betydande höjning av de från de erkända arbetslöshetskassorna utgående

understödsbeloppen vara påkallad för att de försäkrade skulle beredas

erforderlig ekonomisk hjälp vid arbetslöshet och för att kassamedlemmarna

i händelse av arbetslöshet skulle ur understödssynpunkt intaga den fördelaktigare

ställning i förhållande till andra arbetslösa, vilken de enligt sakens

natur böra ha.

Såsom redan anmärkts i årets statsverksproposition torde det emellertid

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kimgl. Mnj.ts proposition nr 159.

1 rådande finansiella läge icke vara möjligt att vidtaga några sådana förändringar

i fråga om arbetslöshetsförsäkringen, som skulle medföra avsevärda

kostnadsökningar för statsverket. Någon direkt höjning av det nuvarande

kristilläggets belopp torde därför icke böra ske. Den frågan uppställer

sig då, huruvida en höjning av de från de erkända arbetslöshetskassorna

utgående understödsbeloppen kan åstadkommas av kassorna och

deras medlemmar själva medelst anlitande av deras egna resurser i form

av ökade avgifter och outnyttjade marginaler mellan avgifter och understöd.

I sådant hänseende har från representanter för de erkända arbetslöshetskassorna

under hand inhämtats, att därest ökat statsbidrag ej vore att

påräkna, man nu borde stanna vid en höjning av den övre gränsen för daghjälpen

från 7 till 8 kronor. En ytterligare höjning skulle nämligen, enär

endast ett mindre antal kassor torde utan ökat statligt bidrag kunna utnyttja

ett högre maximibelopp, leda till en ej önskvärd utvidgning av den redan

nu betydande skillnaden olika kassor emellan med avseende å understödens

storlek i förhållande till avgifterna.

Även om en kraftigare höjning av arbetslöshetskassornas understöd skulle

kunna vara påkallad, finner jag mig i detta läge ej böra tillstyrka större

höjning av daghjälpens maximibelopp än ined en krona, d. v. s. från 7

till 8 kronor.

Den i ärendet företagna utredningen visar uppenbart, att för arbetslöshetsförsäkringen

även framgent föreligger ett behov av ett statsbidrag motsvarande

det nuvarande kristillägget. Med hänsyn härtill och för att undanröja

vissa administrativa olägenheter, som visat sig vara förknippade med

det nuvarande bidragssystemet, har nu framförts förslaget att utbyta kristillägget

mot ett fast bidrag, nära samordnat med det övriga statsbidraget

till arbetslöshetskassorna. Jag ansluter mig till förslaget härom och förordar

således, att de nuvarande bestämmelserna om kristillägg å daghjälp

från erkända arbetslöshetskassor — vilka gälla till och med utgången av

juni 1950 — vid nämnda tidpunkt avlösas av regler om grundstatsbidrag.

I anslutning till vad sålunda anförts har inom socialdepartementet upprättats

förslag till dels förordning angående ändrad lydelse av 20 ,§ 1 och

2 mom. förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor

och dels förordning angående ändring i förordningen den 15 juni

1934 (nr 265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor, lleträffande

innehållet i dessa förslag-torde här endast följande böra framhållas.

I 2 § förordningen om kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor

stadgas att i fråga om kristillägg skola tillämpas de i 20 § 1—3 mom.

förordningen om erkända arbetslöshetskassor givna s. k. överförsäkringsreglerna,

enligt vilka kassaunderstöd ej må utgivas till högre belopp än som

svarar mot viss del av den försäkrades vanliga arbetsinkomst. Vid härav

betingad minskning av understödet skall först kristillägget nedsättas eller

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kanyl. Maj.ts proposition nr 159.

innehållas och därefter det å daghjälpen utgående familjetillägget. Först

sedan dessa tillägg konsumerats, skall daghjälpen nedsättas. Med hänsyn till

grundstatsbidragets karaktär torde man för dess vidkommande icke böra

bibehålla en dylik regel. Grundstatsbidraget synes i stället — åtminstone

så länge det ej utgår med högre belopp än nu är föreslaget — ej böra bli

föremål för någon avräkning vid tillämpning av överförsäkringsreglerna. Bidraget

bör med andra ord betraktas såsom liggande i botten av daghjälpen.

Någon särskild bestämmelse härom torde ej vara erforderlig. Det må framhållas

att ifrågavarande spörsmål ur kostnadssynpunkt är av mycket underordnad

betydelse, enär det endast i något enstaka fall torde kunna

komma i fråga att överförsäkringsreglerna erfordra reduktion av understödet

utöver familjetillägget.

I årets statsverksproposition har under femte huvudtiteln, punkterna

48 och 49, äskats dels ett förslagsanslag av 10 900 000 kronor till Bidrag till

erkända arbetslöshetskassor, dels ock ett förslagsanslag av 2 100 000 kronor

till Kristillägg till erkända arbetslöshetskassor.

Med hänsyn till att statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassornas

daghjälp, d. v. s. daghjälpsbidraget, utgår med procentuell andel av kassornas

sammanlagda kostnader för daghjälp medför den nu föreslagna höjningen

av maximigränsen för daghjälpen en viss kostnadsökning för statsverket.

Denna kostnadsökning är emellertid ej av den storlek att den bör

påverka den i statsverkspropositionen gjorda anslagsberäkningen. Däremot

påverkar den förordade ombildningen av kristillägget till ett grundstatsbidrag

anslagen beträffande de erkända arbetslöshetskassorna. Kristilläggets

förvandling till grundstatsbidrag torde nämligen böra föranleda, att något

anslag till kristillägg till erkända arbetslöshetskassor icke bör anvisas för

nästa budgetår men i stället anslaget till bidrag till erkända arbetslöshetskassor

ökas med det för kristillägg beräknade beloppet eller till 13 000 000

kronor. Detta anslag torde få belastas även av de kristillägg, som belöpa

på tiden fram till och med den 30 juni 1950 men som på grund av gällande

utbetalningsregler utbetalas först därefter.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom pioposition
dels

föreslå riksdagen att antaga förenämnda inom socialdepartementet

upprättade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 20 § 1 och 2

mom. förordningen den 15 juni 193b (nr 26b) om erkända

arbetslöshetskassor; samt

2) förordning angående ändring i förordningen den lo

juni 193b (nr 265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor;
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kangl. Maj:ts proposition nr 159.

dels ock — med ändring av vad som föreslagits i årets

statsverksproposition angående de under femte huvudtiteln

upptagna anslagen till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor

och Kristillägg till erkända arbetslöshetskassor — föreslå

riksdagen att till Bidrag till erkända arbetslöshetskassor

för budgetåret 1950/51 anvisa ett förslagsanslag av

13 000 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

M. Silfverstolpe.

Rihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 159.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 20 § 1 och 2 mom. förordningen den 15 ju a1 i texten
  2. S2LU 1950:2 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad Igdclse av 20 § 1 och 2 mom. förordningen den 15 juni 1934 a1 i texten