Angående anslag för budgetåret 1950/51 till åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet
9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1950:174, Angående anslag för budgetåret 1950/51 till åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 174.
1
Nr 174.
Kungl. Mnj:ts proposition till riksdagen angående anslag för
budgetåret 1950/51 till åtgärder till förebyggande och
hävande av invaliditet; given Drottningholms slott den
17 februari 1950.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majrts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF
Gustav Möller.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
1 propositionen föreslås utvidgning av möjligheterna för pensionsstyrelsen
att lämna bidrag till motordrivna invalidvagnar. I övrigt äskas anslag
till åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet i enlighet med
nu gällande regler.
1 liihang till riksdagens protokoll 1950. I sand. Nr 174.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr 17 ''i.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet a Drottningholms slott den 17
februari WöO.
N ii r v a r a nde:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och inrikesdepartementen
anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under punkten 89 föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Åtgärder till förebyggande
och hävande av invaliditet för budgetåret 1950/51 beräkna ett reservationsanslag
av 9 000 000 kronor. Anledningen till att ifrågavarande anslag
upptogs med endast preliminärt beräknat belopp var att pensionsstyrelsens
verksamhet för beredande av yrkesutbildning åt vissa partiellt arbetsföra
kunde komma att påverkas av de förslag rörande hjälp åt partiellt arbetsföra,
som förbereddes inom socialdepartementet. Sedan Kungl. Maj:t förut
denna dag beslutat avlåta proposition till riksdagen angående vissa åtgärder
för arbetsvärd åt partiellt arbetsföra, torde jag få upptaga frågan om anslag
till åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet till förnyad
behandling. Härvid torde jag få redogöra först för pensionsstyrelsens beräkning
av medelsbehovet för nästa budgetår och därefter för frågan om ökade
möjligheter till bidrag åt invalider för anskaffande av motorfordon.
Pensionsstyrelsens beräkning av medelsbehovet.
Pensionsstyrelsens verksamhet till förebyggande och hävande aAT invaliditet
omfattar dels individuell verksamhet, d. v. s. behandling, vård, yrkesutbildning
in. in. åt personer, vilka kunna väntas genom dylika åtgärder
återvinna eller bibehålla arbetsförmågan, dels annan verksamhet, som avser
att i folkpensioneringens intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga
eller befordra folkhälsan. För anslagets användning gälla av Kungl. Maj:t
den 20 juni 1947 utfärdade bestämmelser (statsliggaren s. 351).
I skrivelse den 31 augusti 1949 har pensionsstyrelsen gjort framställning
rörande anslag för ifrågavarande ändamål för budgetåret 1950/51.
Beträffande de faktiska utgifterna under budgetåret 1948/49, det för
innevarande budgetår anvisade anslaget samt pensionsstyrelsens beräkning
av medelsbehovet för nästa budgetår torde få lämnas följande översikt.
Kungl. Maj.ts proposition nr ilh.
3
Å n d a in a 1
Utgifter
1948/49
Anslag
1919/50
Pensions-
styrelscns
beräkning
för
1950/51
Individuell verksamhet.
Vård å:
pensionssstyrelsens sjukvårdsanstalter samt å
sommarkurorter ........................
6 059 319
7 000 000
7 385 000
lasarett och lupushem ....................
146 184
100 000
150 000
Yrkesutbildning..............................
669 643
700 000
750 000
Igångsättande av självständig verksamhet (arbets-
maskiner m. in.) ..........................
68 301
ioo ooo
100 000
Läkarundersökning och observation............
187 461
185 000
190 000
Resor ......................................
219 059
225 000
225 000
Summa
7 349 967
8 310 000
8 800 000
Annan verksamhet.
Bidrag till mindre badanläggningar å landsbygden
143 500
Bidrag till konvalescenthem ..................
6 000
200 000
200 000
Annan verksamhet i övrigt....................
50 500
Summa kronor
7 549 967
U 519 909
9 999 999
Vid beräkningen av utgifterna för den individuella ver k sa mheten
under nästa budgetår har pensionsstyrelsen först behandlat kostnaderna
för vård å styrelsens sjukvårdsanstalter samt å sommarkurorter.
Härom har styrelsen anfört i huvudsak följande.
För budgetåret 1949/50 har styrelsen utgått ifrån ett antal disponibla
vårdplatser å sjukvårdsanstalter na av 1 141 för tiden intill den 1 oktober
1949 och 1 161 för tiden därefter. Efter verkställd ny- och ombyggnad av
pensionsstyrelsens sjukhus i Åre beräknades nämligen antalet platser å
sistnämnda sjukhus fr. o. in. den 1 oktober 1949 öka med 20, motsvarande
den planerade barnavdelningen å sjukhuset, vilken avsågs skola komma att
tagas i bruk vid nämnda tidpunkt. Enligt vad nu kan förutses, kommer
nämnda avdelning att öppnas omkring den 1 januari 1950. Platsantalet vid
pensionsstyrelsens sjukvårdsanstalter skulle alltså vid ingången av budgetåret
1950/51 uppgå till 1 161. Med hänsyn till alt nämnda barnavdelning
torde komma att vara belagd under hela budgetåret 1950/51 komma vårdkostnaderna
att ökas med cirka 35 000 kronor. Enligt av styrelsen från
sjukvårdsanstalterna inhämtade uppgifter torde beträffande flera av dem
med hänsyn till ökade löneutgifter (bl. a. beroende på utökning av sjuksköterskepersonal
på grund av arbetslidsregleringen för denna personalkategori)
samt ökade kostnader för läkemedel och laboratorieundersökningar
in. in. eu höjning av medelkostnaden per vårddag vara ofrånkomlig.
Denna höjning av medelkostnaden beräknas medföra en ökad belastning av
anslaget med minst 250 000 kronor. Då antalet vårdsökande under våren
och sommaren visat en stark tendens till ökning, bär styrelsen för budgetåret
1950/51 räknat med att hänvisa omkring 900 personer till vård å
sommarkurort, innebärande eu merkostnad av omkring 100 000 kronor.
För innevarande budgetår hade angivits 700 personer, men sommaren 1949
hänvisades av styrelsen över SOI) till dylik kurortsvärd. Den sammanlagda
4
Kanyl. Maj:ts proposition nr ti h.
ökade belastningen av anslaget utgör sålunda omkring 385 000 kronor*. Pensionsstyrelsen
har med hänsyn till vad sålunda anförts beräknat, att kostnaderna
för vården å pensionsstyrelsens sjukvårdsanstalter samt å sommarkurorter
under budgetåret 1950/51 komma att belöpa sig till omkring
7 385 000 kronor, varav 6 799 000 kronor för vårdavgifter å styrelsens sjukvårdsanstalter,
435 000 kronor för vård å sommarkurort samt — i likhet
med innevarande år — 126 000 kronor för bidrag till tandvård och 25 000
kronor för bidrag till hålfotsinlägg, ortopediska bandage in. m.
Med hänsyn till medelsåtgången under budgetåret 1948/49 bär styrelsen
i förhållande till de tidigare beräkningarna för innevarande budgetår upptagit
för vård u lasarett och lupushem en ökning med 50 000 kronor samt för
läkarundersökning och observation eu ökning med 5 000 kronor.
Beträffande kostnaderna för yrkesutbildning har styrelsen anfört i huvudsak
följande.
I ett av ortoped- och vanförevårdssakkunniga den 28 augusti 1948 avgivet
betänkande har framhållits, att personer med försörjningsplikt, som
erhålla utbildning utanför vanföreanstalt genom pensionsstyrelsens försorg,
numera erhålla visst bidrag till hustrus och barns uppehälle, vilket
däremot icke är fallet med vanföreanstalts elever. De sakkunniga
hava föreslagit, att även vanföreanstalternas partiellt arbetsföra elever
med försörjningsplikt skola genom pensionsstyrelsens försorg erhålla
bidrag till sina anhörigas uppehälle efter samma grunder, som tilllämpas
i övriga fall. Alltsedan den 1 juli 1947 kunna i de kostnader
lör yrkesutbildning, vartill bidrag lämnas av styrelsen, i förekommande
fall inräknas utgifter för bl. a. skäligt underhåll åt lärlingens familj under
utbildningstiden. Det torde få anses skäligt, att i sådana fall, där utbildning
äger rum på vanföreanstalts yrkesskola, motsvarande möjligheter att lämna
ekonomiskt bistånd åt hustru och barn till yrkesskoleelev skola finnas.
De merkostnader, som härigenom komma att belasta förevarande anslag,
beräknas för budgetåret 1950/51 uppgå till 50 000 kronor. I övrigt synes
någon förändring icke behöva ifrågasättas beträffande kostnaderna för
yrkesutbildning.
Till igångsättande av självständig verksamhet samt resor beräknar styrelsen
samma kostnader som under innevarande budgetår eller 100 000 resp.
225 000 kronor. Jämväl för a n n an verksa in het än den indi v id
u e 11 a beräknar styrelsen oförändrat belopp 200 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår har styrelsen sålunda
uppskattat till 9 000 000 kronor.
Över pensionsstyrelsens framställning ha utlåtanden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,
medicinalstyrelsen och statskontoret.
Arbetsmarknadsstyrelsen och medicinalstyrelsen ha icke haft något att
erinra mot pensionsstyrelsens beräkning av medelsbehovet. Statskontoret
har anfört, att ämbetsverket — även om goda skäl anförts för att bidrag til!
familjens uppehälle lämnas jämväl till elever vid vanföreanstalts yrkesskola
— ifrågasätter om icke med anvisande av medel för detta ändamål
5
Kurujl. Maj.ts proposition nr 174.
bör anstå intill dess ortoped- och vanförevårdssakkunnigas betänkande upplages
till slutlig prövning. Med hänsyn till angelägenheten av att i nuvarande
läge i möjligaste män begränsa statsutgifterna avstyrker statskontoret
den föreslagna ökningen å 100 000 kronor av posten till bidrag till vård
å sonnnarkurort. För läkarundersökning och observation föreslås oförändrat
belopp eller 185 000 kronor.
Fråga om vidgade möjligheter till bidrag för anskaffning
av motordrivna invalidvagnar.
I en den 22 december 1949 dagtecknad promemoria har pensionsshjrelsen
behandlat möjligheterna att i större utsträckning än f. n. är fallet tillgodose
invaliders behov av motordrivna vagnar.
Pensionsstyrelsen har till en början upplyst, att styrelsen — med anlitande
av de medel som under anslaget till Åtgärder till förebyggande och
hävande av invaliditet beräknats för bidrag till igångsättande av självständig
verksamhet in. in. — lämnar bidrag till inköp av motordriven invalidvagn
i sådana fall, där en sökande för att kunna försörja sig är i oundgängligt
behov härav. Innehavet av en sådan vagn avses sålunda skola möjliggöra
för sökanden att utöva ett arbete, som i väsentlig grad bereder honom
försörjning. I enstaka fall kan även förekomma, att bidrag till ändamålet
kan utgå redan under den tid sökanden genomgår utbildning i ett yrke.
Förutsättning för bidrag till motordriven invalidvagn föreligger i regel icke
om sökanden vid färd mellan bostad och arbetsplats lämpligen kan begagna
sig av förekommande gängse kommunikationsmedel (spårvagn, tåg, buss
etc.) eller kan reda sig med en handdriven invalidvagn. Styrelsen har under
år 1949 i omkring 25 fall beviljat bidrag till motordriven invalidvagn och
därmed jämställda transportmedel (personbil, motorcykel). Bidrag lämnas
i regel med :''/t av anskaffningskostnaden, dock att svenska vanförevårdens
centralkommitté vanligen bidrar med 300 kronor per vagn.
Eu uppmjukning av sålunda tillämpad praxis kan, anför styrelsen, inom
ramen för styrelsens invaliditetsförebyggande verksamhet ske på sådant
sätt att endast de krav uppställas, att vagnen anses vara till viss nytta för
förvärvande av arbetsinkomst samt att sökanden icke lämpligen kan anlita
till huds stående kommunikationsmedel. Härjämte skulle i större utsträckning
än hittills även kunna beviljas ansökningar om invalidvagn redan
under pågående yrkesutbildning.
Styrelsen framhåller, att enligt styrelsens principer hinder ej föreligga
för att andra partiellt arbetsföra än vanföra, t. ex. personer med
hjärtfel, beviljas bidrag till motordriven invalidvagn. Hur många fall del
här kan vara fråga om, är omöjligt all beräkna. Det torde dock endast vara
ett mycket obetydligt antal personer, som på grund av sin sjukdom icke
kunna anlita gängse kommunikationsmedel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
•> Kunyl. Moj.ts proposition nr // ).
Med den uppmjukning av reglerna som styrelsen angivit anser styrelsen,
att en väsentlig ökning av antalet bidragsberättigade fall är att förvänta.
Härtill kommer ett latent behov av motordrivna vagnar, som hittills icke
kommit till synes i ansökningar.
Med ledning av uppgifter, som lämnats av vanföreanstalterna, beräknar
styrelsen ökningen av antalet bidragsberättigade fall till minst 35 per år.
Styrelsen anser sig under hänsynstagande till förefintliga svårigheter att
snabbt få fram erforderligt antal godtagbara vagnar kunna begränsa den
härför erforderliga anslagsökningen till 50 000 kronor för budgetåret
1950/51. Styrelsen har härvid utgått ifrån att styrelsens bidrag skall uppgå
till s/4 av vagnens inköpskostnad och svenska vanförevårdens centralkommittés
andel, ca 300 kronor per vagn, bortfalla.
Pensionsstyrelsen anför vidare, att det för övriga invalidiserade personer,
som enligt förut angivna regler icke äro berättigade till bidrag genom
styrelsen, givetvis i många fall kan vara önskvärt att äga en motordriven
vagn, varigenom de skulle beredas möjlighet att sammanträffa med andra
människor, göra inköp in. in. Denna grupp uppdelas av styrelsen i två kategorier,
nämligen
dels de partiellt arbetsföra, som icke för sitt arbete äro i behov av vagnen,
beroende bl. a. på att deras bostad är så belägen i förhållande till arbetsplatsen,
att de icke behöva använda vagnen för färd däremellan;
dels sådana svårt vanföra eller andra, som icke bereda sig verklig arbetsinkomst
och ej heller kunna med hjälp av motordriven vagn förvärva någon
sådan.
Enligt nu tillämpad praxis kunna, fortsätter styrelsen, de vanföra, varom
här är fråga, genom vanföreanstalternas förmedling för inköp av motordriven
invalidvagn erhålla statsbidrag å 400 kronor, motsvarande =/•■> av kostnaden
för eu handdriven vagn. I enstaka fall kunna de även erhålla något
bidrag ur vanföreanstalternas fonder.
Då det även under nästkommande år torde föreligga relativt stor knapphet
på godtagbara motordrivna invalidvagnar, synes det styrelsen nödvändigt
att iakttaga stor försiktighet med utökning av antalet bidragsberättigade
kategorier så alt icke de ur behovssynpunkt mindre angelägna fallen
konkurrera om vagnarna med de mera angelägna.
Ännu ett skäl att icke redan nu i alltför stor utsträckning öka möjligheterna
för erhållande av motordrivna invalidvagnar anser styrelsen föreligga
i den omständigheten, att det ännu icke förefinnes någon större erfarenhet
av vagnarnas hållbarhet. Enligt uppgift från vanföreanstalterna
torde man säkerligen få räkna med att de vagnar, som nu finnas, efter
ett par års regelbunden användning äro i behov av rätt så dyrbara reparationer,
som det torde vara tveksamt om ägarna själva kunna bekosta.
Med ledning av uppgifter från vanföreanstalterna har styrelsen uppskattningsvis
beräknat behovet av motordrivna invalidvagnar för den senare
Kungl. Mnj:ts proposition nr 174.
7
gruppen till ett 40-tal per år och det härför erforderliga årliga anslagsbehovet
till 50 000 kronor.
Yttranden över nämnda promemoria ha inhämtats från statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen
och medicinalstyrelsen.
En utbyggnad av bidragsverksamheten i vad avser fall, då sökanden är
i behov av motordriven invalidvagn för sin försörjning eller för sin yrkesutbildning,
tillstyrkes av medicinalstyrelsen, som även finner starka humanitära
skäl tala för en utvidgning av bidragsmöjligheterna till den andra
kategorin av invalider. Med hänsyn bl. a. till att de vanföras riksorganisation
tillsatt en kommitté för utredning rörande lämpliga motordrivna invalidvagnstyper,
anser medicinalstyrelsen sig dock icke kunna tillstyrka, att
bidragsmöjligheterna f. n. utvidgas till sistnämnda grupp. Arbetsmarknadsstyrelsen
finner skäligt, att statsbidrag till motordrivna invalidvagnar må
kunna utgå även i fall då endast humanitära skäl föreligga. Statskontoret
har däremot anfört, att ämbetsverket — trots att syftet med den gjorda
framställningen måste anses i hög grad behjärtansvärt — likväl ej anser
sig böra tillstyrka, att statsverket i rådande statsfinansiella läge påtager sig
ökade utgifter för här avsedda understödsverksamhet. Såsom särskilda skäl
för att bidragsverksamheten ännu så länge hålles inom en begränsad ram
åberopar statskontoret rådande knapphet på godtagbara invalidvagnar samt
del väntade behovet av bidrag till kostnaderna för reparationer av i bruk
varande vagnar.
Departementschefen.
Pensionsstyrelsen har för vård å styrelsens sjukvårdsanstalter samt å
sommarkurorter under nästa budgetår beräknat eu kostnadsökning om
.‘185 000 kronor i förhållande till den beräkning, som lagts till grund för
medelsanvisningen för innevarande budgetår. Jag har icke något att erinra
mot styrelsens beräkning i denna del. Jag tillstyrker sålunda också, att
medel i enlighet med styrelsens förslag avses för ökning av antalet lill sommarkurorter
hänvisade personer.
Vid anmälan förut denna dag av proposition angående vissa åtgärder för
arbetsvärd åt partiellt arbetsföra har jag framhållit, att även om jag i
princip delar kommitténs för partiellt arbetsföra uppfattning alt den av
pensionsstyrelsen bedrivna yrkesutbildande verksamheten bör överflyttas
lill arbetsmarknadsstyrelsen, jag icke är beredd att föreslå beslut om överflyttning.
Medel för ifrågavarande verksamhet böra i enlighet härmed beräknas
under detta anslag även för nästa budgetår.
Pensionsstyrelsen har föreslagit, att för yrkesutbildning under nästa budgetår
skall avses ett belopp av 750 000 kronor mot 700 000 kronor för innevarande
budgetår, ökningen betingas av all enligt styrelsens förslag elever
8
Knngl. Maj:ts proposition nr 17 i.
vid vanföreanstalt, som ha försörjningsplikt mot familj, skola kunna tilIerkännas
bidrag till familjens uppehälle under utbildningstiden. .lag har
vid anmälan av förenämnda proposition föreslagit, att bidrag genom arbetsmarknadsstyrelsen
och pensionsstyrelsen till partiellt arbetsföra, som genomgå
utbildning, under nästa budgetår skola, i avbidan på fortsatt övervägande
av bidragsreglerna, utgå i stort sett enligt samma regler som innevarande
budgetår. Under dessa förhållanden finner jag det lämpligast, att
prövningen av frågan om den av styrelsen föreslagna utvidgningen av bidragsgivningen
får anstå. För yrkesutbildning bör därför beräknas oförändrat
belopp, 700 000 kronor.
Pensionsstyrelsen lämnar med anlitande av medel från nu ifrågavarande
anslag i viss utsträckning bidrag till anskaffning av invalidvagnar. Under
de senaste åren ha härvid bidrag i ökad omfattning lämnats till inköp av
motordrivna sådana vagnar. Dylikt bidrag lämnades under år 1949 i 25 fall.
Min uppmärksamhet har emellertid fästs på det förhållandet, att möjligheterna
till erhållande av bidrag till motordriven invalidvagn äro mycket
begränsade i förhållande till behovet. Av pensionsstyrelsens i det föregående
återgivna redogörelse framgår, att sådant bidrag lämnas endast i fall
då sökanden anses vara i oundgängligt behov därav för att kunna försörja
sig. Eu ökning av medelsanvisningen med 50 000 kronor för år anses av styrelsen
erforderlig för att möjliggöra en viss utvidgning av bidragsmöjligheterna.
En utvidgning därhän att bidrag skulle kunna lämnas även
i fall då enbart humanitära skäl men ej hänsyn till förvärvsarbete eller
utbildning kunna åberopas, skulle erfordra ännu större medelsanvisning.
Det är uppenbart, att tillgång till motordriven invalidvagn måste vara av
stort värde för partiellt arbetsföra personer, vilka ha svårt att utnyttja vanliga
kommunikationsmedel. Samtidigt måste möjligheterna för vederbörande
att utan bidrag anskaffa sådan vagn som regel vara små på grund av
de höga kostnaderna. .lag finner det i hög grad önskvärt, att medel ställas
till pensionsstyrelsens förfogande i sådan utsträckning, att de som för sin
försörjning eller av därmed jämförligt skäl äro i behov av motordriven
invalidvagn mera allmänt erhålla möjlighet att komma i åtnjutande av
bidrag till anskaffningen. Bidrag torde böra utgå till partiellt arbetsföra, som
äro beroende av sådant fortskaffningsmedel för sin utkomst genom arbete
eller för förvärvande av yrkesutbildning. För detta ändamål bör beräknas
en kostnadsökning av 50 000 kronor. Till kostnader för igångsättande av
självständig verksamhet m. in. bör därför under ifrågavarande anslag beräknas
ett sammanlagt belopp av 150 000 kronor.
Pensionsstyrelsens uppskattning av medelsbehovet för läkarundersökning
och observation, för resor och för annan verksamhet än den individuella
synes böra godtagas.
Då jag sålunda beräknat kostnaderna för yrkesutbildning 50 000 kronor
lägre än pensionsstyrelsen men samtidigt kostnaderna för igångsättande av
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 17b.
självständig verksamhet motsvarande belopp högre samt i övrigt tillstyrkt
styrelsens förslag, bör ifrågavarande anslag även enligt min beräkning upptagas
till det av styrelsen angivna beloppet 9 000 000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet
för budgetåret 1950/51 under femte huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 9 000 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Ralph Sterner.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 17b.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1950:206 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetaret 1950/51 till åtgärder till förebyggande och hävande a/v invalidi a1 i texten
- SU 1950:124 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1950/51 till åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet. s. 6 i texten