Angående subventionering av vissa varor m. m
1950-03-10 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1950:180, Angående subventionering av vissa varor m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 180.
3
Nr 180.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående subventionering
av vissa varor m. m.; given Stockholms slott den
10 mars 1950.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
John Ericsson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I syfte att fullfölja stabiliseringspolitiken under andra halvåret 1950
äskas ytterligare medel för subvenlionering av vissa varor i huvudsakligen
samma omfattning som under innevarande budgetår.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 180.
Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 10 mars 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Ling
MAN.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
t. f. chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga
om subventionering av vissa varor m. m. och anför.
Under senare år ha olika åtgärder tillgripits i syfte att förebygga, att den
stegring av prisnivån utomlands, som ägt rum under vissa perioder efter
krigets slut, skulle slå igenom på den svenska marknaden och föranleda en
höjning av levnadskostnaderna inom landet. Sålunda har från och med
budgetåret 1946/47 subventionering av införseln av vissa varor ägt rum.
Under budgetåret 1948/49 kompletterades dessa åtgärder med en subventionering
av hushållens bränslekostnader. Vidare har den prisclearing, som
under krigsåren genomfördes i syfte att utjämna förefintliga olikheter i
fråga om inköps- och produktionskostnaderna för vissa varuslag och därigenom
förebygga prishöjningar, fortsatt även under efterkrigsåren.
Vad angår de belopp som ställts till förfogande för subventionering
av införseln av vissa varor må erinras om att å tillläggsstat
I för budgetåret 1946/47 anvisats ett reservationsanslag å 25 000 000
kronor (prop. 360/46; r. skr. nr 567). Till samma ändamål anvisades för
budgetåret 1947/48 ett reservationsanslag av 35 000 000 kronor (prop.
250/47; r. skr. nr 419). Genom beslut av 1948 års riksdag (prop. 284/48;
r. skr. nr 432) medgavs, att det av riksdagen för budgetåret 1947/48 anvisade
reservationsanslaget till Subventionering av införseln av vissa varor även
fortsättningsvis finge användas till därför avsett ändamål. Ifråga om de
under tiden till och med utgången av budgetåret 1948/49 vidtagna subventionsåtgärderna
torde jag få hänvisa till förenämnda propositioner ävensom
till proposition nr 172 till 1949 års riksdag.
Av nu nämnda anslag på sammanlagt 60 000 000 kronor ha utnyttjats
under budgetåret 1946/47 omkring 16 000 000 kronor, under 1947/48
10 650 000 kronor och under 1948/49 23 000 000 kronor.
I förenämnda proposition nr 172 till 1949 års riksdag erinrade departementschefen
om att 1948 års beslut om fortsatt importsubventionering,
Kungl. Maj:ts proposition nr 180.
5
trots i viss mån ändrade förutsättningar, grundade sig därpå, att en sådan
ansågs erforderlig för genomförandet av den prisstabilisering, vilken utgjorde
förutsättningen för den på våren 1948 träffade uppgörelsen med
tjänstemännens huvudorganisationer i fråga om grunderna för höjning av
lönerna enligt statens löneplansförordning (prop. 276/48). De stora samhällsgrupper,
för vilka lönerna bestämdes avtalsmässigt, hade vidare, under förutsättning
av en i stort sett oförändrad prisnivå, lämnat sin anslutning till
en prolongering av de löneavtal, som gällde under 1948. Det vore enligt departementschefens
mening uteslutet, att man i dåvarande läge skulle kunna
acceptera den relativt betydande stegring av levnadskostnaderna, som bleve
följden av ett slopande av importsubventionerna.
Beträffande subventioneringens omfattning uttalade departementschefen,
att denna liksom dittills varit fallet borde begränsas till att avse sådana
importerade råvaror eller intill råvarustadiet stående varor, vilkas importpriser
utövade ett avsevärt inflytande på den allmänna prisnivån i landet,
dock med möjlighet för Kungl. Maj :t att i fall, där särskilt starka prispolitiska
skäl kunde anföras, förordna om importsubvention även för andra
varuslag. Subventionsåtgärder borde kunna vidtagas endast efter beslut av
Kungl. Maj :t i varje särskilt fall, varvid Kungl. Maj :t borde meddela närmare
föreskrifter rörande subventioneringens utformning i detalj. En redogörelse
för vidtagna subventionsåtgärder borde framläggas för 1950 års
riksdag.
Den totala kostnaden för en subventionering av införseln av de varor,
som under efterkrigsåren varit subventionerade, nämligen bomull och hudar,
beräknades för budgetåret 1949/50 till omkring 28 000 000 kronor,
fördelade med omkring 15 000 000 kronor för bomull och omkring 13 000 000
kronor för hudar. Då vid utgången av budgetåret 1948/49 en reservation av
omkring 11 000 000 kronor beräknades kvarstå på anslaget till Subventionering
av införseln av vissa varor, skulle således för täckande av kostnaderna
för de ifrågasatta subventionsåtgärderna erfordras ytterligare omkring
17 000 000 kronor. Med hänsyn till det ovissa prisläget, vilket gjorde
kostnadsberäkningen i viss mån osäker, avrundades beloppet i propositionen
till 20 000 000 kronor. En begränsning av anslaget till detta belopp förutsatte
emellertid, framhöll departementschefen, att någon ytterligare nämnvärd
stegring av priserna icke komme att äga rum under budgetåret 1949/50.
I statsutskottets av riksdagen godkända utlåtande (nr 168) tillstyrkte
utskottet, att ett subventionsförfarande i av departementschefen angiven
omfattning finge komma till stånd under budgetåret 1949/50, dock med
begränsning av anslagsbeloppet till 17 000 000 kronor.
Vidare äskades i propositionen ett reservationsanslag av 25 000 000 kronor
till Subventionering av hushållens bränslekostnader. I en sedermera
inom folkhushållningsdepartementet upprättad promemoria uttalades emellertid,
att — såvitt då kunde bedömas — något anslag till förevarande
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 180.
ändamål med hänsyn till prisutvecklingen icke behövde uppföras å riksstaten.
Efter riksbanksfullmäktiges beslut den 19 september 1949, varigenom
växelkursen mellan svenska kronor och amerikanska dollars ändrades från
3,60 till 5,1S kronor per dollar, blev det tydligt, att man måste räkna med
en höjning av priserna å vissa importvaror. Hur prisutvecklingen i verkligheten
skulle komma att gestalta sig var, såsom chefen för finansdepartementet
framhöll i propositionen nr 215 till 1949 års riksdag, icke möjligt
att närmare förutsäga. I den redogörelse för de sannolika verkningarna av
växelkursförändringen, som lämnades i denna proposition, underströks
emellertid, att priset å vissa varor, särskilt sådana av stapelkaraktär, åtminstone
till en början komme att stiga med växelkursförändringens hela belopp,
d. v. s. omkring 44 procent. Men även för andra varor kunde prisstegringar,
fast av mindre storlek, ifrågakomma. Å andra sidan syntes det
icke uteslutet att de prisfallstendenser, som under 1949 framträtt på olika
marknader, efter en viss övergångstid ånyo kunde göra sig gällande.
I anslutning till dessa synpunkter framhöll jag i en samtidigt framlagd
proposition (nr 217/49), att det emellertid vore uppenbart, att ett fasthållande
vid stabiliseringspolitiken förutsatte längre gående åtgärder för en
stabilisering av importvarupriserna än av riksdagen tidigare lämnade bemyndiganden
innefattade. Det syntes sålunda sannolikt, att importpriserna
på de vid denna tidpunkt subventionerade varorna, bomull och hudar, i
varje fall temporärt komme att stiga, varför ett bibehållande av kalkylpriserna
förutsatte en ökning av subventionsbeloppet. Det kunde även visa
sig nödvändigt att utsträcka subventioneringen till att omfatta andra varugrupper.
Med hänsyn till ovissheten om prisutvecklingen vore det icke möjligt
ännu att närmare ange de varuslag, som härvidlag borde komma ifråga.
Emellertid finge man räkna med att hushållens bränslekostnader skulle
behöva subventioneras.
Möjligheterna att neutralisera devalveringens återverkningar på konsumentprisnivån
genom en utvidgad subventionering av importvaror samt
subventionering av hushållens bränslekostnader voro emellertid av olika
skäl begränsade. Man måste sålunda räkna med att subventionering av
tekniska skäl knappast kunde genomföras beträffande vissa importvaror,
vilkas priser voro av betydelse för levnadskostnaderna. Det vore vidare
angeläget, att de åtgärder, som vidtoges för att förebygga en stegring av
levnadskostnaderna, avvägdes på sådant sätt, att de även kunde neutralisera
såväl en säsongmässig uppgång av priserna som för ögonblicket oförutsebara
sekundära verkningar av devalveringen. Med hänsyn härtill och till
den av chefen för finansdepartementet framhållna önskvärdheten av att
åstadkomma en ökad marginal mellan levnadskostnadsindex och det i samband
med lönestabiliseringen förutsatta pristaket kunde det bliva nödvändigt
att utsträcka subventioneringen på vissa importvaror längre än den
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 180.
på dem belöpande prisstegringen i och för sig motiverade. Detta kunde
komma i fråga exempelvis beträffande subventioneringen av hushållens
bränslekostnader.
För subventionering av importen av vissa varor funnes för budgetåret
1949/50 ett sammanlagt belopp av omkring 28 000 000 kronor disponibelt.
Hur mycket som därutöver komme att fordras för den utvidgning av subventioneringen,
som i det föregående omnämnts, vore svårt att mera exakt
angiva. Man finge emellertid räkna med att ett ytterligare belopp av
90 000 000 kronor skulle vara tillfyllest för ändamålet.
I propositionen nr 217/49 anförde jag vidare.
Risk föreligger emellertid, att en alltför långt gående subventionering a\
ett relativt begränsat antal importvaror kan medföra en alltför stark förskjutning
av prisrelationerna. På grund härav synes det önskvärt att möjligheter
öppnas att utsträcka subventionsförfarandet över ett mera vidsträckt
område. Särskilt synas i detta sammanhang livsmedelspriserna böra
beaktas. Vissa förslag i syfte att förebygga en höjning av priserna på livsmedel
har Kungl. Maj :t tidigare denna dag på föredragning av chefen för
jordbruksdepartementet beslutat framlägga för riksdagen. Härutöver böra
i vissa fall åtgärder kunna vidtagas för att få till stånd en sänkning av
gällande priser.
Bland de varor, som kunde tänkas bliva föremål för subventionering i
en eller annan form, angavs därefter spannmål, där ett återinförande av
s. k. förmalningsersättning närmast kunde övervägas, samt ost och fläsk.
Till prisnedsättning å vissa livsmedel föreslogs ett totalbelopp av 63 000 000
kronor. I denna summa skulle även ingå det tillskott, beräknat till 5 000 000
kronor, som möjligen skulle komma att krävas för att den av livsmedelskommissionen
förvaltade clearingkassan för kolonialvaror skulle kunna
bära en eventuell merkostnad för import av kött och socker från icke devalverande
länder.
I syfte att ytterligare motverka devalveringens återverkningar på konsumentprisnivån
borde förfarandet med prisclearing utvidgas till att även
omfatta kaffe. För detta ändamål borde en särskild clearingkassa för kaffe
upprättas inom livsmedelskommissionen. Till denna kassa skulle intäkterna
av tullen, tilläggstullen och skatten å kaffe överföras för att därigenom
möjliggöra att konsumentpriset å kaffe hölls nere. De intäkter som på
detta sätt tillfördes kassan komme emellertid icke att förslå för att hålla
kaffepriset på oförändrad nivå, vilket borde vara riktpunkten för handhavandet
av denna clearing, varför ytterligare medel borde tillföras kassan.
För detta ändamål erfordrades ett särskilt anslag av 17 000 000 kronor.
Den av devalveringen direkt föranledda höjningen av levnadskostnadsindex
beräknades till i runt tal 2,5 enheter. De nu anförda olika subventionsåtgärderna
jämte en av chefen för finansdepartementet omförmäld ändring
av grunderna för prissättningen på tobaksvaror beräknades emellertid ge
en sänkning av index med ungefär 3,5 enheter, vari sålunda inginge en
8
Kungi. Maj.ts proposition nr 180.
reserv för mötande av oförutsebara sekundära verkningar av devalveringen.
De för de utvidgade subventionsåtgärderna avsedda beloppen som i det
föregående omnämnts föreslogos anvisade å tilläggsstat till riksstaten för
budgetåret 1949/50 och voro avsedda att disponeras i mån av behov efter
prövning av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall.
I statsutskottets av riksdagen godkända utlåtande (nr 184) tillstyrkte
utskottet bifall till förenämnda anslagsäskanden ävensom till det begärda
bemyndigandet att inrätta en clearingkassa för kaffe (r. skr. 387/49 och r.
skr. 388/49). Med anledning av en från folkhushållningsdepartementet till
utskottet överlämnad promemoria, i vilken framhållits, att den sedan avlämnandet
av propositionen nr 217 inträdda prisstegringen på kaffe medfört,
att subventionsbeloppet komme att väsentligt ökas, om kaffepriset
skulle förbli oförändrat, förordade utskottet dessutom, att riksdagen skulle
lämna Kungl. Maj :t bemyndigande att, när de till prisclearing å kaffe avsedda
medlen förbrukats, i fortsättningen använda erforderliga medel från
anslaget å 90 000 000 kronor till subventionering av införseln av vissa varor
jämväl för subventionering av kaffe.
Av de för subventionering av importen under budgetåret 1949/50 tillgängliga
medlen togs till en början i anspråk ett belopp av 3 280 000 kronor,
som enligt Kungl. Maj:ts beslut den 8 juli 1949 skulle användas för subventionering
med 20 öre för kilogram av sådan bomull, som under andra halvåret
1949 förbrukades av spinnerierna för framställning av rent bomullsgarn
samt sytråd, vigognegarn, cottolingarn och cellullblandat bomullsgarn.
Subventionsbeloppet hade beräknats med utgående från ett oförändrat
kalkylpris av 2 kronor 87 öre för kilogram bomull. Med hänsyn till att
vissa partier av den bomull, som infördes under andra hälften av 1949, genom
devalveringen fördyrats, har för subventionering av denna import sedermera
anvisats ytterligare 2 100 000 kronor eller sammanlagt 5 380 000
kronor.
För subventionering av importen av den bomull, som under första halvåret
1950 förbrukas av spinnerierna för framställning av nyss omförmälda
garner med undantag av sytråd, ha denna dag anvisats ytterligare
17 000 000 kronor. Härvid har kalkylpriset för bomull av ordinär kvalitet
bibehållits vid 2 kronor 87 öre, under det att ett särskilt kalkylpris å 3 kronor
60 öre fastställts för egyptisk bomull. Subventionen utgör 1 krona 20
öre för ordinär och 1 krona 56 öre för egyptisk bomull under första samt
97 öre för ordinär och 2 kronor 23 öre för egyptisk bomull under andra
kvartalet 1950.
Till subventionering av hudar har under budgetåret hittills anvisats
dels kvarstående del av ett under föregående budgetår anvisat belopp av
6 500 000 kronor, dels ytterligare 6 000 000 kronor. För hudar vilka inköpts
under första halvåret 1949 men införts till riket först under andra
9
Kungl. Maj.ts proposition nr ISO.
halvåret samma år samt för hudar som inköpts under det andra halvaret
1949 tillämpas enahanda grunder som förut för subventioneringen, innebärande
bland annat ett kalkylpris å hudar för garverierna om 1 krona
61 öre per kilogram. Beträffande hudar som inköpts under första kvartalet
1950 från Argentina eller Uruguay skall subventioneringsbeloppet
utgöra skillnaden mellan ö ena sidan ett genomsnittligt anskaffningspris,
som för envar av följande huvudgrupper av hudar, nämligen kohudar,
»äkta frigorifico» oxhudar och »frigorificotyp» oxhudar, för kilogram råhud
fastställes av statens priskontrollnämnd i samråd med statens handelsoch
industrikommission med ledning av noteringarna å nämnda marknader
den 15 februari 1950, samt å andra sidan ett kalkylpris, som skall utgöra
för kohudar 1 krona 48 öre, för »äkta frigorifico» oxhudar 1 krona 74 öre
och för »frigorificotyp» oxhudar 1 krona 52 öre, allt per kilogram rahud.
I den mån subvention av import av hudar från andra marknader än Argentina
och Uruguay anses böra ifrågakomma, skola grunderna för subventionen
av priskontrollnämnden underställas Kungl. Maj :ts prövning.
Till subventionering av hushållens bränslekostnader ha för innevarande
budgetår anvisats sammanlagt 45 000 000 kronor. Subventionen har utformats
så, att vederbörande auktoriserade lagerhandlare eller gasverk vid
försäljning av koks och antracit såsom hushållsbränsle från och med den
1 december 1949 erhålla ett subventionsbelopp, uppgående för koks till 34
kronor per ton och för antracit till 27 kronor per ton. Bränslekommissionen
har bemyndigats att, därest priset å koks skulle falla, vidtaga erforderlig
jämkning i subventionsbeloppets storlek.
Under tiden 1 november 1949—30 juni 1950 inflytande medel i form av
tull, tilläggstull och skatt å kaffe skola tillföras livsmedelskommissionens
clearingkassa för kaffe. Till denna kassa har vidare överförts hela anslaget
till Prisclearing å kaffe å 17 000 000 kronor. Sedan detta belopp förbrukats,
har clearingkassan från anslaget till Subventionering av införseln av vissa
varor tillförts ytterligare 11 800 000 kronor.
Från clearingkassan för kaffe har till importörerna av kaffe, som försålts
under oktober och november månader 1949, utbetalats en clearingersättning
per kilogram orostat kaffe av 25 öre för oktober och 2 kronor för november
månad. För december månad 1949 har clearingersättningen utgått med
3,93 kronor, för tiden 1—18 januari 1950 med 3,33 kronor, för tiden 19—31
januari 1950 med 1,88 kronor samt slutligen för februari månad med 1,90
kronor, allt per kilogram orostat kaffe. I samband med sänkningen av subventionsbeloppet
höjdes konsumentpriset å kaffe med 2 kronor för kilogram.
Vid utställandet åt restauranger och näringsställen av inköpslicenser
för kaffe för tiden efter utgången av januari 1950 har livsmedelskommissionen
bemyndigats såsom villkor föreskriva, att licenshavare skall
vara skyldig att till kommissionen inbetala ett belopp, motsvarande den
clearingersättning, som belöper å licenskvantiteten.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 180.
Anslaget till Prisnedsättning å vissa livsmedel har hittills endast tagits i
anspråk för prisnedsättningar å havregryn, havremust och havremjöl samt
ost. För den första varugruppen har hittills ett belopp å 1 700 000 kronor
ställts till förfogande och för ost sammanlagt 5 500 000 kronor.
Beträffande utformningen av subventionen å havregryn, havremust och
havremjöl gäller, att till tillverkare av dessa varor utbetalas ett belopp av
10 öre för varje kilogram av varan, som av tillverkaren utlevereras under tiden
den 5 december 1949—den 30 juni 1950. Vidare erhåller handlande, som
gör inköp direkt från kvarn, subvention med 10 öre för varje kilogram, varmed
hans lager av de subventionerade varorna den 5 december 1949 före
affärstidens början översteg 2 000 kilogram, på villkor att han avgiver
lörbindelse varigenom han utfäster sig, dels att, då subventioneringen av
ifrågavarande varor upphör, till kommissionen inbetala 10 öre för varje
kilogram, varmed hans lager då överstiger 2 000 kilogram, dels ock att han
under den tid, då subventioneringen gäller, icke genom onormala leveranser
eller på annat sätt medverkar till att annan handlande genom ökad
lagerhållning erhåller subvention för större myckenhet än som motsvarar
dennes försäljning under subventionstiden.
Subventionen för ost utgör 60 öre per kilogram för margarinost samt för
svensktillverkad löpeost med en fetthalt i torrsubstansen under 40 procent.
Denna subventionering har tillämpats från och med den 9 januari 1950.
Sedan försäljningen av helfet ost därefter tillåtits, har subventioneringen
utsträckts att gälla även sådan ost. Priskontrollnämnden har i sammanhang
härmed bemyndigats sänka gällande stoppriser på ost, så att erforderlig
anpassning till de subventionerade priserna kunnat erhållas.
I skrivelse den 9 mars 1950 har statens priskontrollnämnd avgivit förslag
till fortsatt subventionering av införseln av vissa varor efter utgången av
innevarande budgetår samt därvid bland annat anfört följande.
De förhållanden, som legat till grund för subventioneringen av införseln
av bomull och hudar under budgetåret 1949/50 torde, såvitt nu kan bedömas,
icke komma att i någon avsevärd grad förändras under återstoden
av innevarande kalenderår. Huru förhållandena komma att gestalta sig
under tiden därefter är icke möjligt att nu förutse. Ehuru nämnden nu
sålunda icke funnit sig böra taga ställning till frågan om fortsatt subventionering
under första halvåret 1951, har nämnden emellertid gjort en
beräkning av de anslagsbehov, som kunna antagas föreligga, därest subventioneringen
på dessa varuområden bibehålies under hela budgetåret
1950/51. Vid denna beräkning har nämnden utgått från antagandet, att
subventioneringen erhåller samma omfattning som för närvarande. Någon
anledning antaga, att behov av importsubventionering kommer att uppstå
även i fråga om andra varuslag än de ovan nämnda, torde icke föreligga.
Beträffande såväl bomull som hudar äro för närvarande priserna på världsmarknaden
mycket rörliga. Det är därför icke möjligt att nu överblicka den
kommande prisutvecklingen och beräkningen av de framtida subventionskostnaderna
ha därför grundats på nu rådande världsmarknadspriser och
förhållanden.
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 180.
Nämnden har därefter angivit medelsbehovet för subventionering av
bomull under hela budgetåret 1950/51 till 34 000 000 kronor och för hudar
till 18 400 000 kronor, eller sammanlagt 52 400 000 kronor.
Statens bränslekommission har i skrivelse den 9 februari 1950 uppskattat
koksförbrukningen för hushållsändamål under hela nästkommande bränslesäsong
till 1 950 000 ton samt i anslutning härtill bland annat anfört
följande.
Värmebehovet under en bränslesäsong fram till den 1 januari beräknas
under normala förhållanden vara 40 procent av årsbehovet. En del av den
koks som förbrukas under januari 1951 måste emellertid av distributionsskäl
levereras redan under december månad föregående år. I verkligheten
måste man därför räkna med ett uttag av koks före den 1 januari 1951,
motsvarande ett värmebehov av mellan 45 och 50 procent av årsbehovet.
Om nu nämnda beräkningar visa sig vara riktiga, erfordras vid en normal
temperatur ett belopp av omkring 25 miljoner kronor för subventionering av
hushållens bränslekostnader under första hälften av kommande budgetår.
Skulle förvintern bli kall erfordras naturligtvis en högre bränsletilldelning.
Det har förekommit vintrar, då värmebehovet under tiden fram till årsskiftet
varit tio procent högre än normalt. I händelse av en sådan vinter
erfordras en bränsletilldelning, som med omkring tjugu procent skulle överstiga
den normala. Detta skulle innebära en stegring av subventionskostnaderna
med omkring fem miljoner kronor.
Kommissionen har under hänvisning till dessa synpunkter hemställt, att
för subventionering av hushållens bränslekostnader för första hälften av
budgetåret 1950/51 måtte anvisas ett belopp av 30 000 000 kronor.
I skrivelse den 28 februari 1950 har statens livsmedelskommission behandlat
frågan om kostnaderna för andra halvåret 1950 dels för fortsatt
subventionering av importen av kaffe och dels för fortsatt prisnedsättning
å vissa livsmedel. I förstnämnda hänseende har kommisisonen framhållit
följande.
Det ställer sig mycket svårt att göra en exakt beräkning av medelsbehovet
för prisclearingen å kaffe. Storleken av den svenska exporten till Brasilien
och priset på kaffe på världsmarknaden äro ju faktorer av avgörande
betydelse för bedömandet av denna fråga. Kommissionen har emellertid
utgått ifrån en i stort sett oförändrad kafferanson under innevarande kalenderår.
Vidare har kommissionen räknat med att det nuvarande världsmarknadspriset
på kaffe förbliver någorlunda oförändrat. Med denna utgångspunkt
har kommissionen kommit till att importen av kaffe under
andra halvåret 1950 kommer att uppgå till cirka 12 000 ton samt att
clearingersättningen icke kommer att överstiga 2 kronor per kilogram
orostat kaffe. Av importen förutsättes 1 400 ton komma att förbrukas av
näringsställen och liknande förbrukare. Denna kvantitet kommer sålunda
icke att belasta clearingkassan. Bruttokostnaden för prisclearingen under
andra halvåret 1950 skulle enligt dessa beräkningar komma att uppgå till
omkring 22 miljoner kronor, varav nära 10 miljoner kronor beräknas
kunna täckas genom inkomsterna av tull, tilläggstull och skatt. För ändamålet
skulle sålunda erfordras ett särskilt anslag på 12 miljoner kronor.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 180.
Kostnaderna för subventionering av havregryn och ost under nämnda tid
i samma omfattning som gäller för närvarande skulle enligt kommissionens
beräkning uppgå till 1 300 000 kronor för havregryn och 15 000 000 kronor
för ost, eller totalt 16 300 000 kronor. Sammanlagt skulle sålunda för fortsatt
prisclearing'' å kaffe och subventionering av priserna på havregryn och
ost under andra halvåret 1950 erfordras ett belopp av 28 300 000 kronor.
Med hänsyn till den osäkerhet, som vidlådde beräkningarna av kostnaderna
för prisclearingen å kaffe, har kommissionen emellertid ansett, att beloppet
borde avrundas uppåt till förslagsvis 30 000 000 kronor samt har hemställt,
att detta belopp måtte anvisas för här ifrågavarande ändamål och
att inkomsterna av tull, tilläggstull och skatt å kaffe under tiden till och
med den 31 december 1950 måtte tillföras livsmedelskommissionens
clearingkassa för kaffe.
Föredraganden. Såsom framgår av den föregående redogörelsen har en
begränsad subventionering av importen förekommit ända sedan 1946 med
det allmänna syftet att förhindra, att särskilt kraftiga prisstegringar utomlands
på vissa viktiga råvaror skulle slå igenom på den svenska prisnivån.
I och med de uppgörelser som under våren 1948 träffades med olika parter
på arbetsmarknaden rörande stabilisering av lönerna fingo dessa prisåterhållande
åtgärder ökad betydelse. Sedan efter den svenska kronans
devalvering i september 1949 priserna å ett ganska stort antal importvaror
väsentligt stego, syntes det nödvändigt att neutralisera dessa prisstegringar
på olika sätt för att man skulle kunna fortsätta stabiliseringspolitiken. Genom
olika överenskommelser mellan parterna på arbetsmarknaden har lönestabiliseringen
förlängts att gälla till slutet av 1950. De skäl som för innevarande
budgetår motiverat en stabilisering av prisnivån gälla sålunda
med oförminskad styrka åtminstone även för första hälften av budgetåret
1950/51. Chefen för finansdepartementet torde senare under årets riksdag
komma att till behandling upptaga de spörsmål som hänföra sig till den
ekonomiska politikens utformning för tiden efter utgången av 1950 och
om de eventuella åtgärder som bliva erforderliga i detta sammanhang. För
närvarande synes man icke böra räkna med att de under hösten 1949 beslutade
subventionsåtgärderna skola äga fortsatt giltighet efter ingången
av år 1951. Vad beträffar de även tidigare subventionerade varorna bomull
och hudar torde man dock böra skapa möjligheter för att om så befinnes
önskvärt under en övergångstid fortsätta subventioneringen i syfte att erhålla
en smidigare prisanpassning samt motverka spekulativa lagringsköp.
Jag kommer därför i det följande att föreslå att medel för subventionering
av hudar och bomull äskas för hela budgetåret 1950/51, under det att förslag
rörande andra åtgärder på ifrågavarande område endast komma att
framställas i vad rör första hälften av budgetåret.
Reservationsanslaget till Subventionering av införseln av vissa varor har
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kimgl. Maj:ts proposition nr ISO. -1 ii
under innevarande budgetår använts för subventionering av importen av
bomull, hudar samt hushållsbränsle. Dessutom har på grund av speciella
omständigheter anslaget i enlighet med särskilt bemyndigande av riksdagen
anlitats för påfyllnad av clearingkassan för kaffe. För fortsatt subventionering
av bomull och hudar under budgetåret 1950/51 erfordras enligt priskontrollnämndens
beräkningar ett sammanlagt belopp av omkring
52 400 000 kronor, varav för bomull cirka 34 000 000 kronor och för hudar
omkring 18 400 000 kronor. Priskontrollnämndens beräkning av bomullssubventionen
grundar sig emellertid på en uppdelning å ordinär bomull
och egyptisk bomull. För den egyptiska bomullen har man räknat med ett
mot det högre priset svarande högre subventionsbelopp. Då någon sådan
uppdelning icke lämpligen bör ske, torde det för bomullssubventionen erforderliga
beloppet kunna nedsättas med omkring 5 000 000 till cirka
29 000 000 kronor. Försiktigheten torde bjuda, att man för subventionering
av hushållens bränslekostnader under första hälften av budgetåret
1950/51 räknar med det av bränslekommissionen angivna högre beloppet
av 30 000 000 kronor. För här nämnda varor skulle sålunda behövas ett
sammanlagt belopp av (29 000 000 + 18 400 000 + 30 000 00 =) 77 400 000
kronor.
För innevarande budgetår har för ifrågavarande ändamål stått till förfogande
ett sammanlagt belopp av 118 000 000 kronor (11 000 000 kronor
reservation från budgetåret 1948/49 + 17 000 000 kronor enligt vårriksdagens
beslut + 90 000 000 kronor enligt beslut av höstriksdagen). Kostnaderna
för subventioneringen under denna tid torde, enligt redan beslutade
medelsanvisningar och inhämtade uppgifter, komma att uppgå, för bomull
till omkring 23 000 000 kronor, för hudar till omkring 19 700 000 kronor
och för hushållsbränsle till cirka 45 000 000 kronor. Till clearingkassan fölkaffe
torde det bli nödvändigt att överföra i runt tal 15 400 000 kronor.
Anslaget skulle sålunda behöva belastas med sammanlagt omkring
(23 000 000 + 19 700 000 + 45 000 000 + 15 400 000 =) 103 100 000 kronor,
vilket skulle lämna en reservation vid budgetårets slut å cirka 14 900 000
kronor. För budgetåret 1950/51 skulle därför erfordras ett anslag å
(77 400 000 — 14 900 000 =) 62 500 000 kronor. Med hänsyn till osäkerheten
i beräkningarna och den ovissa prisutvecklingen torde försiktigheten dock
bjuda att man räknar med någon förhöjning av ifrågavarande belopp. Ett
anslag å 75 000 000 kronor torde vara tillfyllest för ifrågavarande ändamål.
Det anslag å 17 000 000 kronor, som av höstriksdagen beviljades till pi-isclearing
å kaffe, har som förut nämnts helt tagits i anspråk. Därutöver beräknas
kassan erhålla tillskott av 13 600 000 kronor från inkomsterna av
tull, tilläggstull och skatt å kaffe, ävensom 15 400 000 kronor från anslaget
Lill Subventionering av införseln av vissa varor. De totala kostnaderna för
subventionering av kaffe under innevarande budgetår kunna sålunda beräknas
uppgå till sammanlagt 46 000 000 kronor.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.
De totala kostnaderna för subventionen av kaffeiinporten ha för senare
hälften av 1950 av livsmedelskommissionen beräknats till 22 000 000 kronor.
Kommissionen har föreslagit, att liksom under innevarande budgetår
inkomsterna av tull, til läggstull och skatt å kaffe, beräknade till sammanlagt
10 000 000 kronor, skola tillföras clearingkassan för kaffe. Det synes
emellertid vara lämpligare att genom direkt anslag å riksstaten i fortsättningen
tillföra kassan erforderliga medel. Härigenom vinner man lättare
överblick över de verkliga kostnaderna för subventionen av kaffe. Det härför
erforderliga anslagsbeloppet utgör enligt förestående beräkningar
22 000 000 kronor. Med hänsyn till den ovissa prisutvecklingen för kaffe
anser jag, i likhet med livsmedelskommissionen, att beloppet bör avrundas
uppåt, förslagsvis till 24 000 000 kronor. Anslaget bör liksom tidigare benämnas
Prisclearing å kaffe.
Kostnaderna för subventionering av havregryn och ost under första hälften
av budgetåret 1950/51 ha av livsmedelskommissionen beräknats till
sammanlagt 16 300 000 kronor. Under innevarande budgetår beräknas av
anslaget till Prisnedsättning å vissa livsmedel å 63 000 000 kronor 16 700 000
kronor komma att utnjdtjas, varav 1 700 000 kronor för subventionering
av priset å havregryn och 15 000 000 kronor för subventionering av priset
å ost. Vid budgetårets slut kommer sålunda att finnas en reservation å omkring
46 300 000 krono]-. Detta belopp synes väl täcka medelsbehovet även
för senare halvåret 1950, varför något nytt anslag till Prisnedsättning å
vissa livsmedel icke torde bli erforderligt.
Jag vill understryka, att de belopp, som enligt vad jag nu föreslagit böra
äskas till subventionsåtgärder, äro avsedda att disponeras i mån av behov
efter prövning av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall. En redogörelse för vidtagna
subventionsåtgärder bör föreläggas 1951 års riksdag.
Av de i det föregående angivna anslagen torde med hänsyn till de olika
myndigheter som handha de skilda subventionsåtgärderna det till Subventionering
av införseln av vissa varor avsedda reservationsanslaget böra
äskas under tionde huvudtiteln och det för Prisclearing å kaffe avsedda
reservationsanslaget böra hänföras till nionde huvudtiteln. I det följande
gör jag hemställan om anvisande av anslag under tionde huvudtiteln. Statsrådet
Sträng kommer att senare hemställa om anvisande av anslag under
nionde huvudtiteln.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Majtl måtte föreslå riksdagen
att till Subventionering av införseln av vissa varor å riksstaten
för budgetåret 1950/51 under tionde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 75 000 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 180.
Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ingvar J.son Rörs.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- JoU 1950:59 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1950/51 jämte i ämnet väckta motioner. s. 7 i texten
- Rskr. 1950:222 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående subventionering av vissa varor m. m. a1 i texten
- SU 1950:132 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående subventioner ing av vissa varor m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten