Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad, m. m

1950-03-17 · 78 sidor, varav 78 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 78 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:195, Med förslag till lag om ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

1

Nr 195.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad, m. m.; given Stockholms slott

den 17 mars 1950.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad;

2) lag angående ändring i lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad;

3) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning

av fastigheter å landet;

4) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om rätt i vissa

fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område;

samt

5) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av

fastighet vid ändring i rikets indelning med mera.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att Kungl. Maj :t skall äga att efter omständigheterna

besluta, att jordregister skall föras i stad eller del därav och fastighetsregister

såsom för stad på landet.

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 195.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad.

Härigenom förordnas, dels att 2 kap. 15 §, 3 kap. 1 §, överskriften till

4 kap., 4 kap. 4 §, 5 kap. 18, 19, 20 och 21 §§, 6 kap. 15 § samt 7 kap. 1,

17 och 18 §§ lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad* 1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att fjärde stycket i övergångsbestämmelserna

till lagen skall upphöra att gälla, dels ock att i lagen

skola införas tre nya paragrafer, nämligen i 4 kap. två paragrafer, betecknade

3 a § och 3 b §, samt i 5 kap. en paragraf, betecknad 19 a §, av nedan

upptagen lydelse.

(Gällande lydelse.)

2 KAP.

15 §.

Vad i detta kapitel föreskrives för

stad skall äga motsvarande tillämpning

inom annat samhälle, varest finnes

tomtindelning såsom i stad, så

ock eljest inom område å landet, varest

på grund av stadsplan finnes sådan

tomtindelning.

I fråga---------— —-

(Föreslagen lydelse.)

2 KAP.

15 §.

Vad i detta kapitel föreskrives för

stad skall äga motsvarande tillämpning

inom annat samhälle, varest finnes

tomtindelning såsom i stad, så

ock eljest inom område å landet, varest

på grund av stadsplan finnes sådan

tomtindelning. Ändå att tomtindelning

icke finnes, skall stadgandet

i 13 § andra stycket äga motsvarande

tillämpning inom samhälle eller

annan ort å landet, dår fastighetsregister

skall föras enligt de för stad

meddelade bestämmelser.

- delar gälla.

1 Senaste lydelse, se beträffande 2 kap. 15 § och 7 kap. 1 § SFS 1947: 703, beträffande 3 kap.

1 § och överskriften till 4 kap. SFS 1921: 199, beträffande 4 kap. 4 § och 5 kap. 20 § SFS

1948:97, beträffande 5 kap. 21 § SFS 1931:265, beträffande 6 kap. 15 § SFS 1931:143 samt

beträffande 7 kap. 17 och 18 §§ SFS 1936:316

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195

3

(Gällande lydelse.)

3 KAP.

1 §•

Har i stad enligt fastställd tomtindelning

tomt bildats av mark, som

hör till särskilda fastigheter eller

särskilda områden, som ej ingå i fastighetsindelning,

må sammanläggning

av de områden, som utgöra tomten,

medgivas i den ordning som i

detta kapitel sägs.

4 KAP.

Om sammanläggning av stadsägor.

(Föreslagen lydelse.)

3 KAP.

1 §•

Har i stad enligt fastställd tomtindelning

tomt bildats av mark, som

hör till särskilda fastigheter eller

särskilda områden, som ej ingå i fastighetsindelning,

må sammanläggning

av de områden, som utgöra tomten,

medgivas i den ordning som i

detta kapitel sägs. Sammanläggning

må dock icke medgivas av områden,

som redovisas i olika slag av fastighetsregister.

4 KAP.

Om sammanläggning av stadsägor, så

ock av vissa områden som redovisas i

j ordregister.

3 a §.

I stad eller del därav, där jordregister

föres, skola angående sammanläggning

av fastigheter, som redovisas

i sådant register, bestämmelserna i

1—3 §§ äga motsvarande tillämpning

med nedan i andra stycket angivna

undantag.

Vid ansökan om sammanläggning

skall i stället för sådant registerutdrag,

som avses i 2 § första stycket,

fogas utredning rörande fastigheternas

registerbeteckning, omfattning

och läge, verkställd av mätningsman

eller till sådan befattning behörig person.

Utlåtande av furste lantmätaren

skall inhämtas i ärendet.

3 b §.

Ej må sammanläggning medgivas

av fastigheter, som redovisas i olika

slag av fastighetsregister.

4 §. 4 §.

Vad i detta kapitel är stadgat för Vad i detta kapitel är stadgat för

stad skall ock gälla för samhälle å stad skall ock gälla för samhälle å

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

landet, för vilket föres fastighetsregister

enligt de för stad meddelade

bestämmelser.

Om behörighet för Konungen att

beträffande område av stad eller samhälle

som nu sagts förordna om tilllämplighet

av de för landet meddelade

bestämmelserna är stadgat i lagen

med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning

inom vissa områden

av stad.

5 KAP.

18 §.

Då fastställelse meddelats å avstyckning,

skall myndighet, som

meddelat beslutet, ofördröjligen därom

underrätta den, som för fastighetsregistret,

dår sådant finnes för

staden upplagt.

19 §•

Konceptakt rörande avstyckning

skall förvaras under byggnadsnämndens

vård.

landet, därest för samhället eller del

därav föres fastighetsregister enligt

de för stad meddelade bestämmelser,

så ock för annan ort å landet, för vilken

sådant register föres.

Om behörighet för Konungen att

beträffande område av stad eller av

sådant samhälle eller annan ort å landet,

som i första stycket sägs, förordna

om tillämplighet av de för landet

meddelade bestämmelserna är stadgat

i lagen med särskilda bestämmelser

om fastighetsbildning inom

vissa områden av stad.

5 KAP.

18 §.

Då fastställelse meddelats å avstyckning,

skall myndighet, som meddelat

beslutet, ofördröjligen underrätta

vederbörande registerförare

därom.

19 §.

Konceptakt rörande avstyckning

skall, där ej annat följer av vad i

19 a § stadgas, förvaras under byggnadsnämndens

vård.

19 a §.

I stad eller del därav, där jordregister

föres, må mark som tillagts

fastighet genom sämjedelning avstyckas

under de villkor som angivas i

19 kap. 1 § andra stycket sista punkten

lagen om delning av jord å landet.

Utlåtande av förste lantmätaren

skall inhämtas i ärende rörande avstyckning

i stad eller del därav, där

jordregister föres. Konceptakt rörande

sådan avstyckning skall redovisas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

5

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

20 §.

Bestämmelserna i detta kapitel

skola även gälla för samhälle å landet,

för vilket skall föras fastighetsregister

enligt de för stad meddelade

bestämmelser.

Om behörighet för Konungen att

beträffande område av stad eller samhälle

som nu sagts förordna om tilllämplighet

av de för landet meddelade

bestämmelserna är stadgat i lagen

med särskilda bestämmelser om

fastighetsbildning inom vissa områden

av stad.

21 §.

Vad om magistrat i detta kapitel

sägs gälle i Stockholm för överståthållarämbetet,

i stad, som lyder under

landsrätt, för Konungens befallningshavande

eller den Konungen

därtill förordnar, samt i samhälle på

landet, där bestämmelserna i kapitlet

äga tillämpning, för Konungens

befallningshavande.

6 KAP.

15 §.

Vad i 1—3 samt 5—14 §§ stadgas

för stad skall ock gälla för samhälle

å landet, för vilket skall föras fastig
-

till lantmäterikontoret i länet. Avser

avstyckningen område inom stadsplan

eller byggnadsplan, skall avskrift

av förrättningsakten mot stadgad

avgift överlämnas till byggnadsnämnden

att förvaras under dess

vård.

20 §.

Bestämmelserna i detta kapitel

skola även gälla för samhälle å landet,

därest för samhället eller del därav

skall föras fastighetsregister enligt

de för stad meddelade bestämmelser,

sä ock för annan ort å landet, för vilken

sådant register skall föras.

Om behörighet för Konungen att

beträffande område av stad eller av

sådant samhälle eller annan ort å landet,

som i första stycket sägs, förordna

om tillämplighet av de för landet

meddelade bestämmelserna är

stadgat i lagen med särskilda bestämmelser

om fastighetsbildning inom

vissa områden av stad.

21 §.

Vad om magistrat i detta kapitel

sägs gälle i Stockholm för överståthållarämbetet,

i stad, som lyder under

landsrätt, för Konungens befallningshavande

eller den Konungen

därtill förordnar, samt i samhälle eller

annan ort å landet, där bestämmelserna

i kapitlet äga tillämpning,

för Konungens befallningshavande.

6 KAP.

15 §.

Vad i 1—3 samt 5—14 §§ stadgas

för stad skall ock gälla för samhälle

å landet, därest för samhället eller del

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:ts proposition nr 195.

(Gällande lydelse.)

hetsregister enligt de för stad meddelade

bestämmelser.

7 KAP.

1 §•

För varje stad skall finnas ett fastighetsregister,

bestående av tomtbok

för tomterna och stadsägobok

för övriga fastigheter inom staden.

Till fastighetsregistret

Tomtboken skall--

Föreskrift, som,--

(Föreslagen lydelse.)

därav skall föras fastighetsregister

enligt de för stad meddelade bestämmelser,

så ock för annan ort å landet,

för vilken sådant register skall föras.

7 KAP.

1 §•

För varje stad skall, i den mån Konungen

ej annorlunda förordnat, finnas

fastighetsregister, bestående av

tomtbok för tomterna och stadsägobok

för övriga fastigheter inom staden.

Konungen må ock, där det med

hänsyn till omständigheterna finnes

lämpligt, förordna att fastighetsregister

såsom för stad skall föras för

samhälle eller del därav eller för annan

ort å landet.

---— — — — fastigheter enskilt.

----nämnda bihang.

- —--särskilt fall.

17 §.

Vad i detta kapitel stadgas angående

stad, som lyder under landsrätt,

skall, där Konungen därom förordnar,

äga motsvarande tillämpning

i avseende å samhälle å landet, där

den för städerna gällande ordning för

bebyggande skall iakttagas.

I fall, —----------

För samhälle å landet vare förste

lantmätaren registerförare, så framt

ej samhället förklarat sig vilja bekosta

registerföringen.

Sedan fastighetsregister enligt de

för stad meddelade bestämmelser

upplagts för samhälle, skall, där så

ej förut skett, fastighet eller område,

som ingår i samhället, uteslutas ur

17 §.

Vad i detta kapitel stadgas angående

stad, som lyder under landsrätt,

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande samhälle eller annan ort

å landet, där fastighetsregister såsom

för stad skall föras.

■ av registerkarta.

För sådant samhälle eller annan ort

å landet, som i första stycket sägs,

vare förste lantmätaren registerförare,

så framt ej samhället eller vederbörande

kommun förklarat sig vilja

bekosta registerföringen.

Sedan fastighetsregister enligt de

för stad meddelade bestämmelser

upplagts för samhälle eller ort å landet

skall, där så ej förut skett, fastighet

eller område, som redovisas i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

jordregistret. För åtgärdens vidtagande

har registerföraren för samhället

att göra anmälan hos den som för

jordregistret.

18 §.

Anser samhälle eller enskild sakägare

sin rätt vara förnärmad genom

beslut som jämlikt detta kapitel meddelats

av magistraten, Konungens befallningshavande

eller lantmäteristyrelsen,

äge däröver anföra besvär i

den ordning som för överklagande av

förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut är bestämd.

Finner någon —------ —

fastighetsregistret, uteslutas ur jordregistret.

För åtgärdens vidtagande

har vederbörande registerförare att

göra anmälan hos den som för jordregistret.

18 §.

Anser kommun, samhälle eller enskild

sakägare sin rätt vara förnärmad

genom beslut, som jämlikt detta

kapitel meddelats av magistraten, Konungens

befallningshavande eller

lantmäteristyrelsen, äge däröver anföra

besvär i den ordning som för

överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är

bestämd.

---- å registret.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

Skall jordregister föras för stad eller

samhälle eller för del av stad eller

samhälle, skola bestämmelserna

i 13 och 14 §§ lagen den 18 juni 1926

om vad iakttagas skall i avseende å

införande av lagen om delning av

jord å landet gälla för jordregisterområdet.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad.

Härigenom förordnas, att första stycket i lagen den 27 februari 1948 med

särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

(Gällande lydelse.)

Där så påkallas av hänsyn till

jordbruksnäringen eller skogsbruket

äger Konungen beträffande område

av stad, vilket ej ingår i stadsplan

eller efter den 1 januari 1948 fastställd

byggnadsplan, förordna att, i

stället för de i lagen om fastighetsbildning

i stad meddelade bestämmelserna

om avstyckning av område

som ej ingår i tomtindelning och om

sammanläggning av stadsägor, vad

för landet är stadgat om avstyckning

och sammanläggning skall äga

tillämpning med nedan angivna undantag.

Sådant förordnande må av

Konungen återkallas, när förhållandena

föranleda därtill, och skall vara

förfallet, där stadsplan eller byggnadsplan

fastställes. Vad här sagts

skall ock gälla beträffande dylikt

område inom samhälle å landet, varest

enligt lagen om fastighetsbildning

i stad samma lags bestämmelser

om avstyckning och sammanläggning

skola tillämpas.

(Föreslagen lydelse.)

Där så påkallas av hänsyn till

jordbruksnäringen eller skogsbruket

äger Konungen beträffande område

av stad, vilket ej ingår i stadsplan

eller efter den 1 januari 1948 fastställd

byggnadsplan, förordna att, i

stället för de i lagen om fastighetsbildning

i stad meddelade bestämmelserna

om avstyckning av område,

som ej ingår i tomtindelning och om

sammanläggning av stadsägor, vad

för landet är stadgat om avstyckning

och sammanläggning skall äga

tillämpning med nedan angivna undantag.

Sådant förordnande må av

Konungen återkallas, när förhållandena

föranleda därtill, och skall vara

förfallet, där stadsplan eller byggnadsplan

fastställes. Vad här sagts

skall ock gälla beträffande dylikt

område inom samhälle eller annan

ort å landet, varest enligt lagen om

fastighetsbildning i stad samma lags

bestämmelser om avstyckning och

sammanläggning skola tillämpas.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning

av fastigheter å landet.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 18 juni 1926 om sammanläggning

av fastigheter å landet skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

9

(Gällande lydelse.)

4 §.

Område, som----— denna

Ej heller må sammanläggning enligt

denna lag äga rum inom samhälle

å landet, för vilket föres fastighetsregister

enligt de för stad

meddelade bestämmelser.

(Föreslagen lydelse.)

4 §.

lag.

Ej heller må sammanläggning enligt

denna lag äga rum inom samhälle

eller annan ort å landet, där de i

4 kap. lagen om fastighetsbildning

i stad meddelade bestämmelserna om

sammanläggning äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om rätt i vissa fall

för nyttjanderättsliavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område.

Härigenom förordnas, att 6 och 18 §§ lagen den 18 juni 1925 om rätt i

vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet

område1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

6 §.

Har ansökan ingivits, såsom i 5 §

sägs, och är ej uppenbart, att lösningsrätt

icke kan äga rum, förordne

Konungens befallningshavande

lantmätare att med biträde av gode

män verkställa förrättning, som i

nämnda paragraf avses. Hör mark,

om vars inlösen är fråga, till stad

eller eljest till samhälle, för vilket

6 §•

Har ansökan ingivits, såsom i 5 §

sägs, och är ej uppenbart, att lösningsrätt

icke kan äga rum, förordne

Konungens befallningshavande

lantmätare att med biträde av gode

män verkställa förrättning, som i

nämnda paragraf avses. Hör mark,

om vars inlösen är fråga, till stad

eller är den belägen inom samhälle

1 Senaste lydelse, se beträffande 6 § SFS 1939:74 och beträffande 18 § SFS 1947:704.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

skall föras fastighetsregister enligt

de för stad meddelade bestämmelser,

skall vad denna lag innehåller i avseende

å lantmätare och förordnande

för sådan gälla om den, som jämlikt

lagen om fastighetsbildning i stad är

på grund av tjänst eller förordnande

behörig att förrätta avstyckningar

staden eller samhället.

I fråga----

Besväras marken

eller annan ort å landet, där de i 5

kap. lagen om fastighetsbildning i

stad meddelade bestämmelserna om

avstyckning äga tillämpning, skall

vad nu förevarande lag innehåller i

avseende å lantmätare och förordnande

för sådan gälla om den, som

jämlikt lagen om fastighetsbildning i

stad är på grund av tjänst eller förordnande

behörig att förrätta avstyckningar

i staden, samhället eller

orten.

inom kommunen.

----allmänna tidningarna.

18 §. 18 §.

I fråga------annorlunda stadgat.

Fullföljes talan-----är stadgat.

Den i — — -— •— — beslut avgjord.

Skall med---- — •— 12 § förmäles.

Är fråga om område i stad eller

annat samhälle, för vilket skall föras

fastighetsregister enligt de för

stad meddelade bestämmelser, skall

fastställelse meddelas, därest områdets

avskiljande överensstämmer

med vad i 5 kap. 6 §, 8 § 1 mom.

och 12 § i lagen om fastighetsbildning

i stad är stadgat. Meddelas fastställelse,

skall, såvitt framställning

därom gjorts, det avstyckade området

åsättas särskilt namn.

Är fråga om område i stad eller i

samhälle eller annan ort å landet,

där de i 5 kap. lagen om fastighetsbildning

i stad meddelade bestämmelserna

angående avstyckning äga

tillämpning, skall fastställelse meddelas,

därest områdets avskiljande

överensstämmer med vad i 5 kap.

6 §, 8 § 1 mom. och 12 § i samma lag

är stadgat. Meddelas fastställelse,

skall, såvitt framställning därom

gjorts, det avstyckade området åsät
-

tas särskilt namn.

Är fråga om annat------varder avskild.

Om beslut,-------Konungens befallningshavande.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

11

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av

fastighet vid ändring i rikets indelning med mera.

Härigenom förordnas, att 1, 15, 19 och 20 §§ lagen den 25 april 1930

om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

1 §. H.

Har Konungen förordnat om-----överensstämmelse därmed.

Har Konungen förordnat, att-----nämnda gräns.

Skall inom visst område av stad

eller landskommun eller av samhälle

å landet föras fastighetsregister enligt

de för stad meddelade bestämmelser

och inom annat område av staden,

landskommunen eller samhället föras

jordregister och ligger en och

samma fastighet på ömse sidor om

gränsen mellan sådana områden,

skall fastigheten delas efter nämnda

gräns.

Faller på-----är samfälld.

Med fastighet--------i fastighetsregister.

15 §.

Har fastställelse meddelats å förrättningen,

skall konceptakten av

ägodelningsdomaren insändas till

överlantmätaren eller, där avstyckning

skett från fastighet i stad eller

samhälle å landet, för vilket föres

fastighetsregister enligt de för stad

meddelade bestämmelser, till vederbörande

registerförare.

15 §.

Har fastställelse meddelats å förrättningen,

skall konceptakten av

ägodelningsdomaren insändas till

överlantmätaren eller, där någon av

styckningsdelarna skall redovisas i

fastighetsregister enligt de för stad

meddelade bestämmelser, till vederbörande

registerförare.

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1939:158.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

(Gällande lydelse.)

19 §.

Konceptakt rörande förrättning enligt

denna lag skall förvaras å lantmäterikontoret.

Berör förrättningen

stad eller samhälle å landet, där den

för städerna gällande ordning för bebyggande

skall iakttagas, skall genom

överlantmätarens försorg avskrift

av förrättningshandlingarna

och kopia av upprättad karta översändas

till byggnadsnämnden.

Berör förrättningen------

20 §.

Vad i denna lag sägs beträffande

avstyckning från viss fastighet skall

i tillämpliga delar gälla i fråga om avstyckning

från sådan mark inom stad

eller samhälle å landet, som ej ingår

i fastighetsindelning.

(Föreslagen lydelse.)

19 §.

Konceptakt rörande förrättning enligt

denna lag skall förvaras å lantmäterikontoret.

Berör förrättningen

stad eller samhälle å landet, där den

för städerna gällande ordning för bebyggande

skall iakttagas, skall genom

överlantmätarens försorg avskrift

av förrättningshandlingarna

och kopia av upprättad karta översändas

till byggnadsnämnden. Detsamma

skall gälla, därest förrättningen

berör annan ort, för vilken

fastighetsregister såsom för stad föres

av annan än överlantmätaren.

upprättad karta.

20 §.

Vad i denna lag sägs beträffande

avstyckning från viss fastighet skall

i tillämpliga delar gälla i fråga om

avstyckning från sådan i fastighetsregister

enligt de för stad meddelade

bestämmelser redovisad mark, som

ej ingår i fastighetsindelning.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Drottningholms

slott den 10 februari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, jordbruks-

och inrikesdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Zetterberg, fråga om ändrade bestämmelser angående gränsdragningen

mellan områden med olika fastighetsregistreringssgstem.

Föredraganden anför följande.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 17 september 1949 har lantmäteristyrelsen

— med överlämnande av en promemoria i ämnet — föreslagit vissa

lagändringar i syfte att möjliggöra dels att jordregister såsom för landet

skall kunna föras för stad eller samhälle eller del därav, där eljest bestämmelserna

om fastighetsregister i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning

i stad skulle gälla, och dels att fastighetsregister såsom för stad skall

kunna föras för område på landet utan sammanhang med köpings- eller

municipalbildning.

Över lantmäteristyrelsens promemoria ha efter remiss yttranden avgivits

av byggnadsstyrelsen, fastighetsbildningssakkunniga, länsstyrelserna i Östergötlands,

Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västernorrlands och

Norrbottens län, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund,

svenska kommunal-tekniska föreningen och Sveriges lantmätareförening.

Länsstyrelserna ha envar bifogat utlåtanden av överlantmätaren och länsarkitekten

i länet. Yttranden ha därjämte inkommit från stadsfullmäktige

i Norrköping, Skänninge, Söderköping och Mjölby samt från köpingsfullmäktige

i Finspång, stadsfullmäktige i Lysekil och Kungälv samt från Tanums

kommunalfullmäktige, vidare från magistraten och byggnadsnämnden

i Kristinehamn, vilket sistnämnda yttrande avgivits på uppdrag av

stadsfullmäktige i staden, från stadsfullmäktige i Karlskoga och Askersund

samt kommunalfullmäktige i Degerfors köping och slutligen från stadsfullmäktige

i Kramfors, Sollefteå och Kiruna.

Jag anhåller nu att få anmäla detta ärende.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

Inledning.

Gällande regler om fastighetsregistrering återfinnas såvitt

angår landsbygden i förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister.

Jordregistrets omedelbara uppgift var att bereda ett underlag för

nya, specialiserade fastighetsböclcer. Jordregistret avsåg icke att skapa en

ny fastighetsindelning utan utgick från att en sådan indelning redan fanns

och ställde såsom mål att i ett register sammanställa vissa uppgifter om

denna indelning. Det grundar sig sålunda —- frånsett Kopparbergs län, där

särskilda bestämmelser gälla — på jordeboken och därtill hörande förteckning

över avsöndrade lägenheter samt i övrigt på den legala jorddelningsverksamhet

som redovisas i handlingar rörande lantmäteriförrättningar av

olika slag. I jordregistret, som upplägges sockenvis, upptagas hemman och

övriga jordeboksenheter å särskilda upplägg, där bl. a. namn och nummer

antecknas å den jordeboksenhet för vilken upplägget är avsett (t. ex. Eka

nr 1). Var och en av de i ett sådant upplägg ingående fastigheterna åsättes

ett registernummer, bestående av jordeboksenhetens å upplägget antecknade

nummer med en sifferexponent (l1, P, F o. s. v.).

Arbetet med jordregistrets uppläggande, som påbörjades år 1909 och avslutades

år 1930 (i Kopparbergs län dock först år 1933), anförtroddes åt

länslantmäterikontorens föreståndare —- vid jordregisterförordningens tillkomst

kallade förste lantmätare men från år 1921 överlantmätare. Överlantmätaren

ombesörjer även jordregistrets förande, d. v. s. tillser att ändringar

i fastighetsindelningen bli vederbörligen redovisade i registret. Lantmäteristyrelsen

är den centrala jordregistermyndigheten.

Till jordregistret hör icke någon sammanhängande karta över de i registret

upptagna fastigheterna. De i länslantmäterikontoren förvarade jorddelningsakterna

med därtill hörande kartor äro dock att anse som bilagor

eller verifikationer till jordregistret.

Fastighetsregistreringen i stad regleras dels i 7 kap. lagen

den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad och dels i den till detta

kapitel anslutna, samma dag utfärdade förordningen med närmare föreskrifter

om fastighetsregister i stad. Fastighetsregistret har samma huvuduppgift

som jordregistret, nämligen att redovisa den fasta egendomens indelning

i fastigheter, men bestämmelserna rörande fastighetsregistret äro

likväl i åtskilliga avseenden annorlunda utformade än reglerna om jordregistret.

Olikheterna äro främst betingade av det förhållandet, att man i

städerna icke kunnat anknyta till någon redan befintlig matrikel, då någon

urkund, svarande mot jordeboken, icke fanns för städerna. På grund härav

och då fastighetsbildningen i städerna i många fall skett utan några legala

former, var man tvungen att välja en annan metod för registreringen

än den som gällde på landsbygden. Man valde då att låta fastighetsregistret

bygga på en för ändamålet särskilt upprättad översiktskarta, kallad registerkarta.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 195.

15

Upprättandet av registerkarta har karaktären av en särskild förrättning,

vilken syftar till att åstadkomma en såvitt möjligt fullständig utredning

av rådande fastighetsförhållanden. På grundval av denna utredning, som

alltså skall innefatta en inventering av all stadens jord, uppgöres ett förslag

till den fastighetsindelning, som skall redovisas i registret, och denna

fastighetsindelning skall därefter, såvitt angår de blivande stadsägorna,

fastställas. Ändringar i fastighetsindelningen skola undan för undan utmärkas

å registerkartan.

Fastighetsregistret består, förutom av registerkartan, av tomtbok för de

rättsligen bildade tomterna, stadsägobok för stadsägorna samt två förteckningar

kallade bihang B och C för områden, som anses icke ingå i fastighetsindelning

(samfällda områden, vägar, gator, övriga allmänna platser

etc.). Dessutom föres en tomtbildningslängd (bihang A) över tomter, som

endast äro administrativt bildade och som alltså ännu icke utgöra fastigheter.

Principerna för vad som skall utgöra registerfastighet äro icke helt

lika enligt reglerna för stad och enligt jordregisterförordningen. Sålunda

skall i fastighetsregistret — men icke i jordregislret —• såsom särskild fastighet

i regel redovisas även område, som vid registrets uppläggande är utbrutet

genom privat delning.

Fastigheter i stad skola betecknas efter ett helt annat system än på landsbygden

(se 5—8 §§ fastighetsregisterförordningen).

I fråga om den närmare gränsdragningen mellan de o mråden

där jordregister skall föras samt de områden

där fastig hetsregistreringen skall ske enligt reglerna

i 7 kap. fastighetsbildningslagen och fastighetsregisterförordningen

gäller i huvudsak följande. Fastighetsregister

enligt sistnämnda regler skall i princip finnas för varje stad och för stadens

hela område. I sådana fall då socken eller annat större område överflyttats

till stad samt jordregister före överflyttningen finnes upprättat för

sådant område, må emellertid Konungen, enligt fjärde stycket i slutbestämmelserna

till fastighetsbildningslagen, förordna att jordregister fortfarande

skall föras för området under viss tid, dock ej över tio år från det överflyttningen

ägde rum eller, om den skett före fastighetsbildningslagens ikraftträdande,

från dagen därför.1 Å andra sidan föres jordregister icke obetingat

överallt utanför stads område. Enligt 7 kap. 17 § fastighetsbildningslagen

(jfr § 1 jordregisterförordningen) kunna de för stad gällande registreringsbestämmelserna

sålunda komma till tillämpning även utanför stads

område, nämligen i fråga om samhälle på landet där den för städerna gällande

ordningen för bebyggande skall iakttagas, d. v. s. köping och municipalsamhälle.

För sådant samhälle ankommer det på Konungens särskilda

förordnande, huruvida fastighetsregistreringen skall ske enligt jordregisterförordningens

regler (s. k. jordregistersamhälle) eller om de beträffande

fastighetsregister för stad meddelade bestämmelserna skola tillämpas (s. k.

1 Denna bestämmelse har i praxis tillämpats även beträffande s. k. fastighetsregistersamhällen

å landet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

fastighetsregistersamhälle). — I detta sammanhang må anmärkas stadgandet

i 1 § andra stycket lagen den 25 april 1930 om delning av fastighet vid

ändring i rikets indelning m. m. Där föreskrives att, om på grund av Konungens

förordnande fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelserna

skall föras för samhälle på landet samt därvid en och samma fastighet

ligger dels inom och dels utom gränsen för samhället, fastigheten

skall delas efter nämnda gräns.

Även inom område där jordregister föres kan förekomma tomtindelning

såsom i stad. För dessa områden, antingen de förekomma inom landssamhälle

där fastighetsregistreringen jämlikt Konungens förordnande skall ske

enligt jordregisterförordningens föreskrifter eller eljest å landet, har införts

en speciell registreringsmetod, jordregister med tomtbok.

Denna metod innebär, att rättsligen bildade tomter skola från jordregistret

överföras till en för samhället särskilt upplagd tomtbok och där registreras

på väsentligen samma sätt som i tomtbok till fastighetsregister

för stad samt att över de allenast administrativt bildade tomterna skall

föras en tomtförteckning, svarande mot tomtbildningslängden till stadsregister.

Tomtboken är här att anse som en del av jordregistret. Något uttryckligt

stadgande om upprättande av registerkarta över tomterna finnes

icke. I praktiken brukar likväl regelmässigt en registerkarta upprättas såsom

komplement till jordregistret i förevarande del. Dock sker därvid icke

någon sådan grundläggande fastighetsutredning som föreskrives beträffande

fastighetsregister i stad, utan registerkartan stöder sig beträffande fastighetsredovisningen

på tomtindelningarna.

Sedan fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelserna upplagts

för samhälle, skall — där så ej förut skett — fastighet eller område

som ingår i samhället uteslutas ur jordregistret.

I detta sammanhang må även något beröras frågan, på vem förandet av

fastighetsregistret ankommer. Härvid anmärkes till en början, att själva

upprättandet av registerkartan med därtill hörande handlingar — som ju

enligt vad förut framhållits har karaktären av en särskild förrättning —

verkställes av en därtill utav länsstyrelsen särskilt förordnad förrättningsman

(7 kap. 5 § första stycket fastighetsbildningslagen). Förandet av fastighetsregistret,

vartill även registrets första uppläggande hänföres, ombesörj

es återigen av en särskild registerförare, som likaledes förordnas av

länsstyrelsen (7 kap. 4 § fastighetsbildningslagen). I fråga om samhälle på

landet, som förklarat sig icke vilja bekosta registerföringen, fullgör överlantmätaren

registerförarens åligganden (17 § tredje stycket samma kapitel).

Den närmare tillsynen över fastighetsregistreringen utövas i magistratsstäderna

av magistraten (i Stockholm dock av överståthållarämbetet) och i

övriga städer samt i fastighetsregistersamhällena å landet av länsstyrelsen,

b astighetsregisterarbetets centrala ledning utövades från början av en särskild

kommission, kallad fastighetsregisterkommissionen, men denna uppgift

övertogs år 1936 av lantmäteristyrelsen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

17

Angående kostnaderna för fastighetsregistreringsarbetet äro bestämmelser

meddelade i 7 kap. 17 och 19 §§ fastighetsbildningslagen och i kungörelsen

den 12 maj 1917 (nr 289) i ämnet. Bestämmelserna innebära i huvudsak

följande. Kostnaden för fastighetsregistrets första uppläggande skall i

stad och i köping, som utgör egen kommun, bestridas av staden eller köpingen.

Tidigare förelåg viss rätt till bidrag av statsmedel, men enligt 2 § i

nämnda kungörelse utgår icke sådant bidrag till kostnaden för upptagande

i fastighetsregister av område, som efter utgången av år 1915 införlivats med

samhälle och vilket upptagits i jordregister. Numera äro dylika områden alltid

upptagna i jordregister. Kostnaden för fastighetsregistrets förande skall

bestridas av vederbörande stad eller köping, men om köping förklarat sig ej

vilja bekosta registerföringen sker denna på statens bekostnad genom överlantmätaren.

Vad härefter själva reglerna om fastighetsbildningen beträffar

återfinnas dessa såvitt angår städer och stadsliknande samhällen i

fastighetsbildningslagen och för den egentliga landsbygden i lagen den 18

juni 1926 om delning av jord å landet och lagen samma dag om sammanläggning

av fastigheter å landet. Även här föreligga betydande olikheter

mellan stads- och landsbygdsreglerna, bland annat såtillvida att de för avstyckning

och sammanläggning enligt landsbygdsreglerna gällande stränga

jordpolitiska villkoren i princip icke äga tillämpning inom stad. Fastighetsbildningsreglerna

för stad bygga i övrigt i icke ringa utsträckning på de

för landet meddelade bestämmelserna. Särreglerna i fastighetsbildningslagen

betingas av behovet att få dessa regler anpassade efter dels den stadsmässiga

bebyggelsen, dels den förvaltningsorganisation för handhavandet

av fastighetsbildningen som är säregen för städerna och dels slutligen det

särskilda registreringssättet i städerna.

Fastighetsbildningslagen gäller, såsom redan dess rubrik angiver, beträffande

all fastighetsbildning i stad. Beträffande jorddelning å landet är enligt

gällande rätt — frånsett tomtindelning och tomtmätning — fastighetsregistreringssättet

i princip avgörande för frågan, vilken jorddelningslagstiftning

— fastighetsbildningslagen eller jorddelningslagen —- som skall tilllämpas.

Om sålunda fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelserna

skall föras för samhälle på landet, sker jorddelningen inom detta

samhälle i princip enligt fastighetsbildningslagen; i annat fall gälla bestämmelserna

i jorddelningslagen. Fastighetsbildningslagens bestämmelser om

tomtbildning, tomtmätning och sammanläggning av områden vilka utgöra

tomt äga även tillämpning inom s. k. jordregister samhällen, d. v. s. samhällen

för vilka icke föres fastighetsregister såsom för stad utan jordregister

med tomtbok, ävensom inom annat område å landet, för vilket fastställts

tomtindelning såsom i stad.

Utvecklingen under senare tid — särskilt sammanslagningen av utpräglade

jordbruksbygder med städer eller andra tätorter — har medfört, att de

i lagstiftningen utbildade motsättningarna mellan land och stad i fastighets
2

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 105.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj:ts proposition nr 195.

bildnings- och registreringshänseende icke kunnat i allo upprätthållas. Ett

försök att utjämna vissa av dessa motsättningar har lett till lagen den 27

tebruari 1948 med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa

områden av stad. Enligt denna lag äger Konungen, där så påkallas av hänsyn

till jordbruksnäringen eller skogsbruket, förordna att vad för landet är

stadgat om avstyckning och sammanläggning skall, med vissa i lagen angivna

undantag, äga tillämpning inom de landsbygdsbetonade delarna av stad

eller annat samhälle, där eljest fastighetsbildningslagens bestämmelser skolat

gälla. Ett sådant förordnande medför alltså, att även de jordpolitiska

regler som gälla vid avstyckning och sammanläggning på landet bli tillämpliga

inom det område förordnandet avser.

Det må här nämnas, att man under förarbetena till 1948 års lag diskuterade

två alternativ att lösa det då föreliggande problemet: antingen att

anknyta till reglerna om fastighetsregistrering och i erforderlig utsträckning

från tillämpningen av bestämmelserna om fastighetsregister såsom för

stad utesluta sådana områden inom städer och andra tätorter där jorddelningslagens

regler allt fortfarande borde gälla, eller ock att förskjuta gränsen

mellan tillämplighetsområdena för fastighetsbildningslagen å ena sidan

samt jorddelnings- och sammanläggningslagarna å andra sidan. Med hänsyn

till att stadsreglernas tillämplighet å köpingar och municipalsamhällen enligt

vad förut framhållits är beroende av att fastighetsregister såsom för

stad föres för samhället ansågs den förstnämnda metoden vara den mest

närliggande. Det framhölls vidare, att denna metod även erbjöde den fördeien,

att det icke bleve erforderligt att upplägga och föra fastighetsregister

lör landsområden där sådant mera omständligt registreringssystem icke

kunde anses påkallat. Det oaktat ansågs det likväl lämpligast att lösa frågan

enligt det senare alternativet. Anledningen härtill var, att vissa olägenheter

ansågos förenade med metoden att anknyta till reglerna om fastighetsregistrering.

I detta hänseende anfördes till en början, att det med denna metod

skulle bli nödvändigt att i icke ringa utsträckning verkställa delning av

fastigheter enligt den förut omnämnda lagen av år 1930 om delning av fastighet

vid ändring i rikets indelning m. m. (se 1 § andra stycket). Det anmärktes

i detta avseende, att det vid delning enligt denna lag icke funnes

utrymme för sådan prövning av delningens ändamålsenlighet som eljest

vore föreskriven vid ändring i den bestående fastighetsindelningen, och det

ansågs med hänsyn härtill tydligt att sådana delningar skulle kunna medföra

betydande skadeverkningar för jordbruket. Vidare åberopades det förhållandet,

att metoden i fråga vid exempelvis utvidgning av stadsplan skulle

innebära en betydande omgång i form av överföringar tid efter annan från

jordregister till fastighetsregister för stad. Och slutligen anmärktes att

denna anordning icke kunde utnyttjas beträffande städer och andra samhällen,

där fastighetsregister enligt de för stad gällande reglerna redan

blivit upplagt.

Med den utformning 1948 års lag sålunda erhöll blev alltså resultatet, att

ett förordnande enligt denna lag icke medför någon ändring i fråga om fastighetsregistreringen

inom det område, som avses med förordnandet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

19

lantmäteristyrelsens promemoria.

Behovet av ändrad lagstiftning.

Beträffande behovet av ändrad lagstiftning angående gränsdragningen

mellan de områden där fastighetsregister och där jordregister skall föras

har lantmäteristyrelsen inledningsvis yttrat, att det sedan länge stått klart

att vissa olägenheter följa av att nuvarande lagstiftning icke möjliggör förande

av jordregister för stad eller del därav. Styrelsen anför härom:

Under senare år ha stadsbildningar kommit till stånd, som icke överensstämma

med vad man tidigare ansett böra karakterisera svenska städer. Tydligen

av skattetekniska och ekonomiskt-sociala skäl ha städer bildats, vilka

omfatta mycket stora områden av ren landsbygdsnatur. Som exempel kan

nämnas Karlskoga, som omfattar 43 049 hektar, Värnamo och Sollefteå, vilka

innehålla vardera omkring 20 000 hektar, samt Kiruna, som omfattar

1 318 110 hektar.1 Även andra exempel på liknande stadsbildningar förekomma.

Stadsblivandet medför, att fastighetsregister såsom för stad skall

uppläggas för stadens hela område och alltså även för de rent agrara delarna

därav. Detta innebär ofta ett stort och tidsödande arbete. Visserligen äger

Kungl. Maj :t medgiva att, efter det att område lagts till stad, för området må

under viss tid alltjämt föras jordregister. Sådant medgivande får dock enligt

uttrycklig lagbestämmelse icke utsträckas under längre tid än tio år.

För exempelvis Karlskoga utgår den angivna maximitiden redan den 31 december

1949. Det har för stadsmyndigheterna trots lovvärda ansträngningar

icke varit möjligt att bedriva arbetet med fastighetsregistrets uppläggande

sä, att registret kan vara färdigt nämnda dag. Efter 1949 års utgång uppkommer

sålunda, därest lagändring icke kommer till stånd, den situationen,

att jordregistret för Karlskoga icke längre kan föras samt ej heller fastighetsregister,

det sistnämnda därför att sådant register då ännu ej föreligger

färdigt. Det kan förutses, att även för andra städer en liknande situation

kan komma att inträda.

Lantmäteristyrelsen framhåller, att problemet finge en särskild aktualitet

genom den stora nu pågående reformen av kommunindelningen. Redan

meddelade beslut samt föreliggande förslag från kammarkollegiet och länsstyrelserna

innebure, att i ett stort antal fall en eller flera förutvarande

landskommuner med ofta mycket betydande arealer skulle införlivas med

städerna. Även i dessa fall vore det då, enligt gällande lag, alltid nödvändigt

att lägga upp fastighetsregister såsom för stad för hela de inkorporerade

socknarna.

Styrelsen fortsätter:

Det kan under dessa omständigheter icke vara vare sig lämpligt eller nödvändigt,

att sättet för fastighetsregistreringen ovillkorligen skall vara beroende

av om det område, varom fråga är, ingår i landskommun eller ingår

i stad. Skillnaden mellan stad och landsbygd har i olika avseenden alltmer

utjämnats. Det kan sålunda erinras, att enligt 1947 års byggnadslagstiftning

de för stad gällande reglerna, bland annat angående stadsplan,

kunna tillämpas på rena landsbygden. Vidare kunna enligt byggnadslag
1

Till jämförelse med dessa siffror må anmärkas, alt Stockholm har en areal av 13 708 hektar.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

KungI. Maj:ts proposition nr 195.

stiftningen de för landet gällande bestämmelserna i viss utsträckning, t. ex.

angående byggnadsplan, tillämpas i stad. Även i fråga om brandlagstiftningen,

hälsovårdsföreskrifterna m. m. synes en liknande utjämning ha

skett. För att en rationell ordning skall vinnas även på fastighetsregistreringens

område torde böra uppställas som mål, att avgörande för det sätt,

på vilket fastighetsregistrering skall verkställas, bör vara icke huruvida området

är att hänföra till landskommun eller stadssamhälle utan dess faktiska

karaktär av landsbygd eller tätort samt lämpligheten av att använda det

ena eller det andra registreringssystemet i varje särskilt fall.

Det torde vara tydligt att det numera, sedan all mark i vårt land är i princip

redovisad i något slag av fastighetsregister, icke finnes något reellt skäl

varför man skulle övergå till ett nytt registreringssystem och redovisa en

annan fastighetsindelning enbart därför att mark överföres från ett kommunalt

förvaltningsområde till ett annat. Tvärtom torde olägenheterna därav

vara betydande. Med hänsyn till ordning och reda i fastighetsredovisningen

torde det visserligen vara ett önskemål, att till ett fastighetsregister

hör en registerkarta av något slag och att till grund för denna lägges en ingående

fastighetsutredning. Men detta gör sig framför allt gällande inom tätbebyggda

områden och inom områden med mera invecklade fastighetsförhållanden

och dessa kunna lika ofta finnas utanför städernas förvaltningsområden

som inom desamma.

Lantmäteristyrelsen har vidare påpekat, att det i vårt land rådde stor

brist på kompetent arbetskraft inom lantmäteriet och att det med hänsyn

därtill icke kunde vara rationellt, att den tillgängliga sakkunniga arbetskraften

användes för att uppgöra fastighetsregister för stad inom de med

städenia inkorporerade stora landsbygdsområdena, om därigenom arbetet

med att utreda invecklade fastighetsförhållanden inom landsbygdens tätorter

eftersattes.

I promemorian betonas den väsentliga olikhet mellan jordregister och

fastighetsregister för stad som förefinnes med avseende å sättet för fastigheternas

beteckning. Härom anföres:

De i jordregistret använda beteckningarna ansluta sig till jordeboken och

den historiska utvecklingen av fastighetsbeståndet. Beteckningssättet passar

väl in på landsbygdsförhållandena i vårt land och är enkelt och praktiskt

i det dagliga användandet. Det i fastighetsregister för stad använda

beteckningssystemet är mera invecklat. Grundtanken däri är att varje på

registerkartan för sig avgränsat område skall vara entydigt redovisat i registret.

För det som regelmässigt ansedda fallet att en fastighet består av

allenast ett sådant område ger systemet klara och lätthanterliga beteckningar.

Men annorlunda ställer det sig då en fastighet består av ett flertal

sådana områden. Fastighetens beteckning blir i sådant fall alltmer otymplig

ju fler områden som ingå i fastigheten. Systemet är med andra ord väl

lämpat för områden, där tätbebyggelsen skridit långt fram och flertalet fastigheter

fått stadsmässig karaktär, men måste betecknas såsom olämpligt

— framför allt torde det förorsaka inskrivnings- och folkbokföringsmyndigheterna

åtskilligt besvär — inom sådana landsbygdsområden, där jorddelningen

varit livlig. För fastighetsägarna måste det också te sig som svårbegripligt

och ofta mindre tilltalande att få de hävdvunna gamla fastighetsnamnen

utbytta mot stadsägonummer, enbart därför att fastigheterna överflyttats

från en landskommun till en stad eller köping. Detta gäller framför

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

21

allt inom områden av ren landsbygdskaraktär. Inom mera tätbebyggda områden

kunna fastigheterna däremot ha förlorat sin karaktär av en del av

den ursprungliga kamerala enheten. Övergången från by- eller hemmansnamnet

till enbart nummerbeteckning på fastigheten blir därför där mer

naturlig.

Lantmäteristyrelsen påpekar, att vad den sålunda anfört om stad även

gällde för samhälle på landet, där fastighetsregister skulle föras enligt de

för stad meddelade bestämmelserna, samt yttrar vidare härom:

I flera fall ha köpingar bildats, vilka från början omfattat eller genom

införlivningar kommit att omfatta mycket stora jordbruksområden. Såsom

exempel må nämnas Finspångs köping (31 787 hektar), Åtvidabergs köping

(14 486 hektar) och Säffle köping (8 498 hektar). Om det i dessa och flera

liknande fall varit möjligt att bibehålla jordregister för jordbruksområdena

och sålunda att inskränka uppläggandet av fastighetsregister såsom för stad

till endast viss eller vissa delar av köpingsområdet, hade betydande fördelar

kunnat vinnas. Fall hava även förekommit (Degerfors köping om 9 478

hektar, Laxå köping om 12 597 hektar, Hallstahammars köping om 5 930

hektar m. fl.), där jordregister bibehållits, ehuru det varit önskvärt att i

fråga om tätbebyggda delar av köpingarna införa fastighetsregister såsom

för stad. Med nuvarande lagstiftning har emellertid ej annat varit möjligt

än att tillämpa den ena eller den andra registreringstypen för hela köpingsområdet.

Det må erinras om att fall av samma natur som de här anförda

torde uppkomma även i samband med den nu pågående kommunindelningen.

Slutligen framhåller lantmäteristyrelsen, att det i samband med kommunindelningen

även kunde uppkomma det fallet (exempelvis Grebbestad i Göteborgs

och Bohus län) att en förutvarande köping bleve landskommun. Med

de nuvarande reglerna för registreringen vore det i dylika fall omöjligt att

fortsätta att föra det för köpingen upplagda fastighetsregistret utan rnunicipalbildning.

Samma förhållande skulle inträda, om stadsrättigheterna för

någon stad upphävdes. Det kunde också förekomma, att municipalsamhälle

upphörde att finnas till (94 § byggnadslagen). Om fastighetsregister såsom

för stad upplagts för samhället, skulle detta ej längre få föras. Detta kunde

ej vara tillfredsställande, önskvärt syntes vara att möjlighet öppnades att

fortsätta att föra fastighetsregister enligt stadsreglerna, trots att köpingseller

stadsrättigheter ej längre förelåge eller trots att municipalbildning

upphört. Med hänsyn särskilt till de möjligheter som enligt den nya byggnadslagcn

funnes att fastställa stadsplan på rena landsbygden kunde det

för övrigt tänkas, att behov kunde komma att framträda att övergå till fastighetsregister

såsom för stad utan samband med köpings- eller municipalbildning.

Det syntes sålunda vara önskvärt, att det bleve möjligt att använda

sådant register för landsbygdsområde över huvud.

Sättet för reformens genomförande.

I promemorian understrykes att det föreliggande problemet fordrade en

skyndsam lösning, även om denna skulle bli av provisorisk natur. Lantmäteristyrelsen

avvisar dock tanken på ett sådant provisorium som att bort
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 195

taga eller förlänga tidsbegränsningen i slutbestämmelserna

till fasti g hets bildning slagen. Styrelsen hävdar

sålunda, att det icke vore tilltalande och ej heller skulle lösa problemet i

dess helhet, om man ökade den övergångstid, under vilken jordregister fortfarande

finge föras i områden som inkorporeras med fastighetsregistersamhälle.

Styrelsen fortsätter:

Så som utvecklingen gått torde det få betecknas som mindre lyckligt att

de två registertyperna äro så vitt åtskilda. En smidig övergång från den ena

typen till den andra hade varit önskvärd. Det torde därvid vara klart, att

registertypen fastighetsregister för stad med dess omständligare och mera

detaljerade registreringsregler i första hand bör förbehållas områden med

stadsmässig bebyggelse. I överensstämmelse därmed bör också registertypen

jordregister med dess för landsbygdsförhållanden avpassade regler kunna

tillämpas såväl å landet som i stad, om blott omständigheterna äro sådana,

att det finns anledning förvänta, att de övervägande agrara förhållandena

skola bli bestående.

Fastighetsbildningssakkunniga hålla som bekant på att utarbeta en ny

fastighetsbildningslag. Även om detta reformarbete närmast föranletts av

landsbygdsförhållanden, lärer den nya lagen med hänsyn till fortgående utjämning

mellan land och stad få givas sådant innehåll, att den blir lämplig

även för komplicerade tätortsförhållanden. Den torde sålunda i stort sett

komma att passa både för land och för stad. De för städerna erforderliga

särreglerna bli i den nya lagstiftningen i dylikt fall både färre till antalet och

mindre betydelsefulla än för närvarande. Vid den nya fastighetsbildningslagstiftningens

utarbetande torde man icke kunna undgå att även beröra

registreringsreglerna. Man måste därvid troligen på något sätt samordna de

olika registreringssystemen samt söka ordna en smidig övergång från jordregister

till ett för tätortsförhållanden avpassat fastighetsregister. Med hänsyn

till det sålunda pågående genomgripande lagstiftningsarbetet gäller det

i detta sammanhang endast att få till stånd sådan provisorisk lagändring att

fastighetsregistreringen, intill dess slutgiltiga regler utformats, kan på bästa

sätt lämpas efter lägligheten.

Med dessa utgångspunkter finner styrelsen den mest praktiska och lämpliga

lösningen av det ifrågavarande problemet för närvarande vara, att

Kungl. M a j : t skall äga att för varje särskilt fall med

hänsyn till föreliggande förhållanden förordna om

tillämpligheten av registreringsreglerna. Kungl. Maj:t

skall alltså enligt styrelsens förslag kunna efter omständigheterna besluta

att jordregister skall föras i stad och fastighetsregister såsom för stad på

landet.

I promemorian erinras om att man vid införandet av 1948 års lag med

särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad

övervägde att inordna de i detta sammanhang erforderliga föreskrifterna i

lagen om fastighetsbildning i stad. Att så ej skedde hade haft flera orsaker.

Bland annat hade man genom den särskilda lagen velat betona lagstiftningens

provisoriska natur. När det nu gällde att införa särskilda regler för registreringen,

skulle måhända av liknande skäl kunna övervägas att utfärda

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

en särskild lag därom. Av skäl, som styrelsen komme att närmare utveckla

i ett senare avsnitt av promemorian, syntes en sådan anordning dock icke

vara lämplig. Styrelsen föresloge därför, att erforderliga ändringar i syfte

att jordregister skall kunna föras i stad och fastighetsregister såsom för

stad inom område å landet infördes direkt i fastighetsbildningslagen. Ändring

påkallades därvid främst av 7 kap. 1 § och 7 kap. 17 § första stycket

samma lag. Vidare erfordrades åtskilliga följdändringar både i fastighetsbildningslagen

och i andra lagar och författningar.

I promemorian behandlas därnäst vissa olägenheter, som föranledas

av styrelsens förslag. Härom anföres:

Genom förutnämnda 1948 års lag har skett en geografisk uppdelning av

vissa städer och andra samhällen i olika bestämmelseområden såvitt angår

fastighetsbildningen. Den nu ifrågasatta lagändringen skulle medföra ytterligare

en sådan geografisk uppdelning av vissa städer, andra samhällen och

landskommuner i olika bestämmelseområden, i första hand vad angår fastighetsregistreringen.

Det är givetvis icke i och för sig önskvärt, att sådana

gränser tillskapas inom en kommunal förvaltningsenhet. Så som förhållandena

utvecklats på detta område, torde det dock vara nödvändigt att detta

sker. Byggnadslagstiftningen ger exempel på ett flertal liknande uppdelningar.

Olägenheterna kunna nedbringas genom olika åtgärder, som komma

att diskuteras i det följande. Det torde också böra framhållas, att det många

gånger lär vara möjligt att sammanföra gränserna för 1948 års lags tilliämplighetsområde

med gränserna för det område, där jordregister skall

föras och att detta bör eftersträvas.

Det har ej sällan anmärkts — fortsätter lantmäteristyrelsen — att, om

olika registreringssätt skola tillämpas inom samma kommun eller samhälle,

en delning enligt 1930 års lag om delning av fastighet vid ändring i rikets

indelning m. m. måste bli följden. En sådan invändning mot den nu ifrågasatta

lagändringen kunde givetvis i vissa fall ha sitt berättigande. Styrelsen

hade dock icke av denna anledning tvekat att föreslå lagändringen. Orsakerna

därtill vore flera, i vilket hänseende styrelsen anför:

Det bör sålunda anmärkas, att vid den nu pågående revisionen av kommunindelningen

de områden, som tillföras städerna, alltid torde bestå av

hela socknar. Stundom lärer därvid bli lämpligt, att gränsen mellan område

med fastighetsregister såsom för stad och område med jordregister

förlägges i sådan förutvarande sockengräns. Delning enligt 1930 års lag behöver

då icke ifrågakomma. Även eljest torde bestämmandet av gräns mellan

fastighetsregisterområde och jordregisterområde i regel kunna ske så,

att delning enligt 1930 års lag över huvud taget ej erfordras. Vid sådant

bestämmande är ju allenast fråga om huruvida en fastighet skall redovisas

i det ena eller andra registret. Om gränsen mellan områdena blir oregelbunden,

är av mindre betydelse. Huvudsaken torde böra vara, att fastighetsregisterområdet

innesluter alla de fastigheter, som väntas bli föremål för

stadsmässig bebyggelse inom överskådlig tid. Om därinom dessutom faller

jordbruksbygd, medför detta i och för sig knappast någon olägenhet. De

jordpolitiska intressena kunna i alla fall skyddas genom tillämpning av

1948 års lag.

Måste likväl delning enligt 1930 års lag ske, få olägenheterna därav i varje

särskilt fall vägas mot fördelarna av att fastighetsregister såsom för stad

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungi. Maj.ts proposition nr 195.

icke behöver uppläggas. På grundval av sådant övervägande torde därefter

Kungl. Maj:t meddela beslut angående sättet för registreringen. Om erforderlig

delning enligt 1930 års lag medför större besvär eller olägenhet, torde

resultatet komma att bli att fastighetsregister såsom för stad upplägges. Ej

sällan kan det emellertid visa sig att fördelarna av att föra jordregister för

stadsområde äro större än de nackdelar, som en delning skulle medföra.

Lantmäteristyrelsen anmärker, att det givetvis skulle kunna ordnas så,

att den delning enligt 1930 års lag, som kunde befinnas erforderlig på grund

av en kommunal enhets uppdelning i områden med olika system för fastighetsregistreringen,

skulle kunna ske successivt, allteftersom de berörda fastigheterna

bleve föremål för vanliga fastighetsbildningsåtgärder, såsom avstyckning,

sammanläggning, laga skifte m. m. En bestämd skillnad skulle

dock därigenom införas mellan sådan delning enligt 1930 års lag, varom nu

vore fråga, och annan delning enligt samma lag. Detta syntes mindre lämpligt.

På grund därav och då det vidare i praktiken regelmässigt torde kunna

ordnas så, att delning enligt 1930 års lag icke erfordrades vid en kommuns

uppdelning i områden med olika registreringssystem, hade lantmäteristyrelsen

icke ansett sig böra förorda en lösning i antydd riktning. Vidare framhålles

i promemorian, att man allenast i undantagsfall behövde räkna med

att övergång tid efter annan från den ena registreringsformen till den andra

skulle bli nödvändig av den anledningen att stadsplaneområdet svällde ut.

Gränsen mellan områden med olika registreringssystem borde redan från

början kunna dragas så, att tillräckligt utrymme bereddes för stadsplanebebyggelsens

framtida utveckling inom fastighetsregisterområdet. Detta område

borde hellre tagas till för stort än för litet. Ett förordnande om bibehållande

av jordregister borde med andra ord som regel allenast avse rena

landsbygdsområden av sådan beskaffenhet och med sådant läge att näringslivets

inriktning huvudsakligen på jord- och skogsbruk hade alla förutsättningar

att bli bestående för överskådlig tid framåt.

Beträffande den närmare regleringen av jordregisterföringen

i stad framhåller lantmäteristyrelsen inledningsvis, att städerna

sedan gammalt hade en fri ställning vid skötseln av sitt mätningsväsende.

Fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen ombesörjdes av staden

som en kommunal angelägenhet. Anledning funnes i princip icke att

göra inskränkning i denna en stads rättighet och skyldighet. Om jordregister

skulle föras för stadsområde, uppkomme emellertid frågan, huru ansvaret

och kostnaden för jordregisterföringen skulle regleras. Jordregistret för

landet hade nämligen upplagts och fördes av överlantmätaren helt som en

statlig angelägenhet.

Styrelsen fortsätter:

En väsentlig skillnad mellan jordregister och fastighetsregister såsom för

stad är, att till den förra registertypen icke hör någon på en fullständig fastighetsutredning

grundad registerkarta. I jordregistret sker rörande den registrerade

fastigheten allenast hänvisning till vissa kartor och handlingar,

vilka förutsättas ligga förvarade i länslantmäterikontorets arkiv, d. v. s. i

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

samband med registret. Avsaknaden av registerkarta medför, att varje fastighetsbildningsåtgärd

i princip får föregås av en fastiglietsutredning av

liknande slag som den utredning, som ligger till grund för registerkartan.

Vid sådan utredning fordras i regel tillgång till de i jordregistret åberopade

kartorna och handlingarna. Jordregistret är med andra ord icke fullständigt

utan det grundläggande arkivet. Om jordregistret skulle överflyttas

från länskontoret till staden för att där föras av en särskild registerförare,

torde därför följden böra bli att även de grundläggande förrättningsakterna

skulle förflyttas. En sådan splittring av länskontorens arkiv skulle medföra

ogynnsamma följder för lantmäteriväsendet och kan även av andra skäl

omöjligen förordas.

Vad angår kostnaderna för registerföringen så torde utan vidare vara

klart att det är staden, som gör den ekonomiska vinsten av att fastighetsregister

enligt den högre registreringsformen icke skall behöva uppläggas. Å

andra sidan torde det närmast vara ett statligt intresse, att överföring från

ett register till ett annat icke sker i onödan. Själva registerföringen torde

icke heller, därest den bibehålies hos överlantmätaren, medföra ökade kostnader

för statsverket.

I detta sammanhang må vidare framhållas att de områden, varom fråga

är, som regel komma att bestå av rena landsbygdsområden utan större betydelse

för stadens framåtskridande i stadsmässigt hänseende. Den statliga

jordpolitiska kontrollen skall däremot i regel utövas inom desamma, överlantmätaren,

som främst skall utöva denna kontroll i fastighetsbildningshänseende,

bör då ej berövas det underlag för kontrollen, som tillgång till

registret och arkivmaterialet innebär.

Lantmäteristyrelsen säger sig på grund av dessa överväganden anse, att

för de områden av stad, varom nu är fråga, jordregistreringen bör ombesörjas

av över lantmätaren på statsverkets bekostnad samt att såväl registret

självt som de därtill hörande akterna rörande fastighetsbildningen böra

förvaras på länslantmäterikontoret.

Emellertid uppkommer här — fortsätter styrelsen — frågan, om och i

vad mån det skulle vara nödvändigt att stad beträffande område, där överlantmätaren

sålunda förde jordregister, erhölle avskrift eller utdrag av detta

register samt hölles successivt underrättad om fastighetsbildningens fortgång.

Härom yttrar styrelsen:

Såsom i det föregående anförts torde den fördel, som staden skulle få

av att ha ett exemplar av jordregistret nära tillgängligt, bli av mindre värde

utan att staden samtidigt har tillgång till hela det grundläggande arkivet.

Någon obligatorisk föreskrift för staden att anskaffa avskrifter av hela

detta arkiv har icke ansetts böra övervägas. Kostnaden därför torde icke

svara mot fördelarna. Det torde då ej heller finnas anledning att meddela

obligatorisk föreskrift om någon annan åtgärd i här avsett syfte. Vidare

bör framhållas att för landsbygden i allmänhet aldrig ifrågasatts, att vederbörande

kommun skulle hållas underrättad om fastighetsbildningen. Tillräcklig

anledning alt i förevarande avseende göra skillnad mellan de rent

agrara delarna av städerna och landsbygden i allmänhet synes i princip

icke föreligga. Städerna böra i fråga om sådana agrara områden regelmässigt

kunna nöja sig med att erhålla erforderliga upplysningar om fastighetsbildningen

på begäran i varje särskilt fall. Endast om detaljplaneläggning

finnes eller uppkommer inom stadsområden med jordregister torde föreligga

anledning att frångå denna principiella inställning. Beträffande fastig
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

hetsbildningen inom stads- eller byggnadsplan får det anses vara av sådan

betydelse för byggnadsnämndens verksamhet, att nämnden bör äga tillgång

till förrättningsakterna. På den grund föreslås, att avskrift av förrättningsakt,

som här avses, skall tillställas nämnden.

Om så befinnes erforderligt eller önskvärt står det givetvis också staden

fritt att på en gång anskaffa avskrift av hela jordregistret för staden eller

en större del därav. En sådan avskrift bör då på lämpligt sätt hållas å jour.

Kostnaden för dessa åtgärder bör dock — utom vad angår fortlöpande underrättelse

om timade förändringar i registret — liksom kostnaderna för

de avskrifter av arkivakter, som staden kan finna önskvärda, stanna å

staden.

Lantmäteristyrelsen föreslår sålunda, att obligatorisk skyldighet icke

skall föreligga att förse städerna med kopior av jordregistret och av samtliga

till detsamma hörande förrättningsakter. Detta borde enligt styrelsens

mening gälla icke blott för stad utan även i tillämpliga delar för köping och

municipalsamhälle. Endast om detaljplaneläggning funnes eller uppkomme

inom område med jordregister, borde principen frångås.

Beträffande fastig hetsregister föringens ordnande på

landsbygden anför lantmäteristyrelsen — efter att ha erinrat om att

det i styrelsens förslag förutsattes att förordnande att föra fastighetsregister

såsom för stad skulle kunna meddelas för område på landet, som ej är

samhälle — att för sådant område i fråga om registerföringen borde tilllämpas

samma regler som redan gällde i fråga om samhällen på landet

med fastighetsregister såsom för stad (se 7 kap. 17 § tredje stycket fastighetsbildningslagen).

Överlantmätaren borde sålunda vara registerförare, om

ej vederbörande kommun förklarade sig vilja bekosta registerföringen. På

liknande sätt borde även i fråga om aktförvaringen gälla samma föreskrifter,

som nu tillämpades i fråga om dylika samhällen.

Förslagets inverkan på fastighetsbildningslagstiftningen.

I promemorian erinras om att gällande fastighetsbildningslagstiftning i

princip vore uppbyggd så att man hade en särskild lagstiftning för landsbygden

och en annan för städerna. Jorddelningslagen och sammanläggningslagen

gällde för landet, fastighetsbildningslagen för stad. När nu föresloges

att jordregister skulle kunna föras inom stad, kunde vissa av fastighetsbildningslagens

regler för fastighetsbildningen icke tillämpas, därför

att dessa anslöte till sättet för fastigheternas registrering. Ej heller bleve

jorddelningslagen och sammanläggningslagen omedelbart tillämpliga inom

stads jordregisterområde. Dessa gällde nämligen icke i stad. När det gällde

att anknyta reglerna för fastighetsbildningen till den föreslagna nya ordningen

att inom stad skall kunna föras olika slag av fastighetsregister, hade

man enligt styrelsen att välja mellan två olika metoder. Antingen

kunde man bibehålla fastighetsbildningsreglerna anknutna till

registreringsreglerna och göra landsbygdsreglerna tillämpliga i stad samt

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Mcij:ts proposition nr 195.

anpassa dessa efter stadsförhållandena såväl vad anginge fastighetsbildningen

som sådan som i fråga om fastighetsbildningens förvaltning. Eller

också kunde man bibehålla fastighetsbildningsreglerna anknutna till staden

som kommunal enhet och ändra de nuvarande stadsreglerna för fastighetsbildningen

så att de passade för det ändrade registreringssättet.

Beträffande valet mellan dessa båda alternativ anför styrelsen:

Med hänsyn till att i stad särreglerna för fastighetsbildningen och särreglerna

för fastighetsregistreringen i stor utsträckning betingas av samma

omständigheter, förefaller det naturligt att använda den förstnämnda av

de här ifrågasatta metoderna. Det allmänna kravet att all fastighetsbildning

bör vara väl ansluten till den fastighetsindelning, som redovisas i registret,

talar också för att man använder sig av denna metod. Metoden synes förutsätta

att det tillskapas en nv lag av huvudsakligt innehåll, att Konungen

skall beträffande område inom stad eller inom fastighetsregistersamhalle

äga förordna, att jordregister skall föras av överlantmätaren enligt de för

landet meddelade bestämmelserna, och att inom sådant område vad i jorddelningslagen

med därtill hörande övergångsbestämmelser och i sammanläggningslagen

är stadgat för landet skall äga tillämpning med vissa undantag.

Undantagen torde bli åtskilliga. Bestämmelserna i 1—3 kap. fastighetsbildningslagen

måste sålunda alltjämt gälla. Vad i 5 och 6 kap. stadgas

angående behörighet att utföra förrättning och därmed sammanhängande

förvaltningsorganisatoriska särregler torde icke heller kunna utgå. Likaså

torde alltjämt böra gälla de övriga särbestämmelser, som avse att befordra

den stadsplanemässiga fastighetsbildningen inom staden eller samhället.

Den nya lagen kan icke ersätta 1948 års lag med särskilda bestämmelser

om fastighetsbildning inom vissa områden av stad men skulle lämpligen

kunna sammanföras med denna till en gemensam ny lag. Slutligen

torde metoden fordra att i fastighetsbildningslagen införes erinran i därav

berörda kapitel om att lagens tillämplighetsområde förskjutits.

För den sistnämnda av de förut ifrågasatta metoderna talade å andra

sidan enligt styrelsens mening flera skäl, i vilket avseende styrelsen anför:

1—3 samt 6 kap. fastighetsbildningslagen äro sålunda redan i stort sett

oberoende av registreringsmetoden och kunna därför lämnas tämligen orörda.

Vad angår 4 och 5 kapitlen, som avse sammanläggning och avstyckning,

har redan möjliggjorts att landsbygdsreglerna kunna tillämpas i stad. Härigenom

har det principiella sambandet mellan registreringsreglerna och fastighetsbildningsreglerna

i själva verket redan avskurits. Lagtekniskt förefaller

det också riktigare att jämka den på landsbygdslagstiftningen uppbyggda

fastighetsbildningslagen så, att denna passar för registreringssättet,

än ätt bygga upp en ny lag på landsbygdslagstiftningens grund och jämka

denna nya lag efter vissa av de behov, som redan tillgodosetts i den nuvarande

lagen. Metoden synes förutsätta vissa principiella ändringar i framför

allt 4 och 5 kapitlen av fastighetsbildningslagen men lämnar 1948 års

lag i stort sett orörd.

Vid övervägande av frågan vilkendera av metoderna, som borde komma

till användning, borde — heter det slutligen i promemorian — vidare beaktas

alt inom område med jordregister i stad de jordpolitiska villkoren

med all sannolikhet komme att behöva tillämpas. Genom förordnande enligt

1948 års lag kunde inom sådant område de för landet gällande reglerna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

KungI. Maj:ts proposition nr 195.

angående avstyckning och sammanläggning bli tillämpliga. Oberoende av

om de ifrågavarande lagreglerna uppbyggdes efter den ena eller andra metoden,

bleve därför i praktiken förhållandena alldeles desamma. Det vore

alltså endast fråga om att välja det formellt och lagtekniskt bästa sättet

för att genomföra reformen. Lantmäteristyrelsen hade efter prövning funnit,

att den sistnämnda metoden medförde minst besvär och tillika bleve

minst svåröverskådlig. Eftersom också metoden lämnade registreringsreglerna

i stort sett obundna av fastighetsbildningsreglerna, kunde med denna

metod det lämpligaste sättet för registreringen väljas i varje särskilt fall,

oberoende av omständigheter som icke direkt hade med själva registreringen

att göra.

Sammanfattning.

I enlighet med det anförda innebär lantmäteristyrelsens förslag sådan ändring

av fastighetsbildningslagen, att möjlighet öppnas att fora jordregister

såsom för landet i stad eller del därav samt inom del av samhälle å landet,

där eljest skulle föras fastighetsregister såsom för stad, ävensom att

föra fastighetsregister såsom för stad för område på landet som ej ingår i

samhälle. Förslaget innebär vidare, att reglerna för fastighetsbildningen

vad angar stad bibehållas bundna vid staden såsom enhet, oberoende av

om därinom föres fastighetsregister såsom för stad eller jordregister, och

att detsamma skall gälla för fastighetsregistersamhälle, oberoende av om

för någon del därav skall föras jordregister. Annat område å landet med

fastighetsregister såsom för stad skall enligt förslaget i fastighetsbildningshänseende

likställas med fastighetsregistersamhälle, där så är möjligt.

Förslaget syntes — anför styrelsen — lösa ett flertal aktuella problem.

Det bleve sålunda möjligt att meddela Karlskoga begärt uppskov med att

övergå till fastighetsregister såsom för stad, och möjligt vore att Karlskoga

med denna lösning aldrig komme att övergå till sådant fastighetsregister för

den mest avlägsna, rent landsbygdsbetonade delen av staden. Denna del vore

också så belägen att, även om jordregister där stadigvarande skulle föras,

delning enligt 1930 års lag icke bleve erforderlig. För t. ex. Kiruna öppnades

möjlighet att bibehålla jordregistret för de väldiga landsbygdsområdena omkring

den lilla stadskärnan. Genom förslaget syntes vidare bland annat

frågan om ordnandet av fastighetsregister inom de stora landsbygdsområden,

som inkorporerades med städer och köpingar vid kommunindelningsreformen,

att lösas. För Grebbestad kunde nuvarande registreringssystem

bibehållas.

Styrelsen fortsätter:

Vid förslagets utarbetande har stor vikt fästats vid att inga onödiga ingrepp

skulle göras i nu gällande lagstiftning. Allt ingripande i lagstiftningen—

även om sådant av andra orsaker kunnat ifrågakomma — har

undvikits, om det icke direkt föranletts därav, att jordregister bör föras för

stad och fastighetsregister såsom för stad för landet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

Det kunde måhända synas mindre lämpligt att på nu angivet sätt göra

ingrepp i nuvarande bestämmelser på ifrågavarande område, eftersom fastighetsbildningssakkunniga

äro sysselsatta med en allmän översyn av reglerna

rörande fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen. Det föreliggande

problemet har emellertid aktualiserats genom kommunindelningsreformen

och genom den situation, som föreligger i bland andra Karlskoga,

Kiruna och Grebbestad. Det torde icke vara möjligt att underlåta att göra

något åt saken. Förslaget synes också knappast kunna föregripa fastighetsbildningssakkunnigas

arbete.

I anslutning till vad sålunda anförts har lantmäteristyrelsen upprättat

förslag till:

lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad;

lag angående ändring i lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad;

lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning

av fastigheter å landet;

lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om rätt i vissa

fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område

(ensittarlagen); samt

lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av

fastighet vid ändring i rikets indelning m. m.

En närmare redogörelse för dessa förslag kommer att lämnas i specialmotiveringen.

Vidare har lantmäteristyrelsen uppgjort vissa vid promemorian fogade

förslag till ändring i olika administrativa författningar, främst fastighetsregisterförordningen

och jordregisterförordningen.

Yttrandena.

Behovet av ändrad lagstiftning.

I ett flertal yttranden understrykes vikten av att de nuvarande bestämmelserna

angående gränsdragningen mellan områden med olika fastighetsregistreringssystem

snarast möjligt ändras i den riktning lantmäteristyrelsen

föreslagit. Särskilt betonas därvid det angelägna i att jordregister såsom

för landet skall kunna föras för stad eller samhälle eller del därav,

där eljest bestämmelserna om fastighetsregister i 1917 års fastighetsbildningslag

skulle gälla. Sålunda ha stadsfullmäktige i Karlskoga framhållit,

att lagförslagets genomförande skulle lösa en för staden besvärlig situation,

och stadsfullmäktige i Kiruna ha anfört, att man redan i samband med

stad sbildningen kraftigt pläderat för en lagändring, som skulle medföra att

fastighetsregister såsom för stad ej skulle behöva uppläggas för Kirunas

ytterområden. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har framhållit, att behov

av en provisorisk lagändring i enlighet med lantmäteristyrelsens förslag

förelåge jämväl för nämnda läns vidkommande, och länsstyrelsen i öster
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

götlands län har hänvisat till ett av överlantmätaren i länet avgivet yttrande,

där det bland annat anföres:

För Östergötlands del har förslaget en mycket stor praktisk betydelse. Sålunda

må erinras om att Risinge kommun om cirka 31 800 hektar från och

med den 1 januari 1942 ombildats till Finspångs köping samt att hela Åtvids

kommun om cirka 14 500 hektar från och med den 1 januari 1947 ombildats

till Åtvidabergs köping. Enligt beslut av Kungl. Maj :t skall för båda

dessa köpingar föras fastighetsregister av stadstyp. Beträffande Finspång

lära blott en del förarbeten ha verkställts för upprättande av registerkarta

med tillhörande förteckningar. För Åtvidaberg finns stadsfastighetsregister

upplagt för den gamla municipala delen (cirka 380 hektar). Dessutom ha

en del smärre förarbeten verkställts för registerkartan för den återstående

delen av köpingen.

Kungl. Maj :ts beslut den 13 maj 1949 angående ny indelning av Östergötlands

län i borgerliga kommuner innebär bl. a. att landsbygdsområden

med en sammanlagd areal av cirka 29 900 hektar införlivas med städer.

De båda förutnämnda köpingsbildningarna och kommunindelningsbeslutet

innebära således, att inom länet inom den närmaste tiden stadsfastighetsregister

skulle behöva uppläggas för sammanlagt cirka 75 800 hektar.

Som jämförelse må nämnas, att länets städer för närvarande tillsammans

omfatta en areal av cirka 40 000 hektar, och ändock finnas bland städerna

två som anses »överstora», nämligen Norrköping och Motala om tillsammans

cirka 26 400 hektar.

Det torde utan vidare stå klart att det med nuvarande brist på för ändamålet

kompetent arbetskraft skulle vara nära nog omöjligt att under de

närmaste 10 åren få stadsfastighetsregister färdiga för samtliga områden.

Därtill kommer att mycket störa områden av de båda köpingarna och de

kommuner, som skola införlivas med städer, med visshet inom överskådlig

tid komma att behålla sin karaktär av ren landsbygd. Att upplägga stadsfastighetsregister

för sådana områden skulle knappast tjäna något praktiskt

syfte.

Beträffande den del av förslaget som innebär att fastighetsregister såsom

för stad skall kunna föras för område på landet utan sammanhang med köpings-

eller municipalbildning har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

erinrat, att den i underdånig skrivelse den 16 april 1948 — med utgångspunkt

från det i länet aktuella fallet avseende bildande av en storkommun

av de nuvarande landskommunerna Tanum och Lur samt Grebbestads köping

— hemställt om sådan ändring av fastighetsbildningslagen, att det bleve

möjligt att föra fastighetsregister såsom för stad för visst område å landet

utan att inom området skulle iakttagas »den för städerna gällande ordning

för bebyggande». Länsstyrelsen anför, att syftemålet med denna hemställan

skulle bli fullt tillgodosett, om det föreliggande förslaget upphöjdes

till lag.

Sättet för reformens genomförande.

Såsom förut nämnts har lantmäteristyrelsen för sin del på anförda skäl

avvisat tanken på att borttaga eller förlänga tidsbegränsningen

i slutbestämmelserna till fastighetsbild
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

31

ningslagen. Under remissbehandlingen har en motsatt uppfattning

kommit till uttryck i endast två yttranden. Sålunda har kommunal-tckniska

föreningen påpekat de olägenheter som vore förenade med detaljändringar

i gällande lagstiftning. Föreningen erinrar om att lantmäteristyrelsen i sin

motivering till förslaget också framhållit, att det måhända kunde synas

mindre lämpligt att på angivet sätt göra ingrepp i nuvarande bestämmelser,

eftersom fastighetsbildningssakkunniga vore sysselsatta med en allmän översyn

av reglerna rörande fastighetsbildningen. I anslutning härtill ville föreningen

hänvisa till fastighetsbildningssakkunnigas betänkande med förslag

till lag om ändring i vissa delar av jorddelningslagen (SOU 1944: 46 s. 5 och

6). Här uttalades bl. a. följande.

»Metoden att vid revision av ett större lagverk vidtaga reformerna successivt

är som bekant vanligen förenad med speciella svårigheter. Man kan

icke gärna gå till väga så, att esomoftast göras smärre detaljändringar här

och var och av rent provisorisk natur. Helst bör ju varje led i reformarbetet

avse ett eller flera större partier, som därvid erhålla sådan utformning att

de sedermera utan alltför betydande omvandlingar kunna ingå i lagverket

i dess slutliga skick. Men detta låter sig, om reformerna beröra principer,

systematik och terminologi, icke så lätt genomföra utan att man under övergångsperioden

nedsätter kraven på att förhållandet mellan lagens olika delar

skall utmärkas av enhetlighet och följdriktighet.»

Enligt föreningens mening vore det önskvärt, att alla hithörande frågor

upptoges i ett sammanhang och att det omedelbara behovet om möjligt tillgodosåges

genom mindre djupgående ändringar än de nu föreslagna. Föreningen

fortsätter:

Som framhålles i motiveringen till förslaget, äger Konungen medgiva

att, efter det ett område lagts till stad, för området må föras jordregister,

dock får medgivandet icke utsträckas längre än tio år. Att som provisorium

borttaga eller förlänga tidsbegränsningen har, framhålles i motiven, befunnits

icke vara tilltalande och ej lösa problemet i dess helhet. Ett sådant

provisorium är givetvis mindre tilltalande, men därmed synas dock de viktigaste

aktuella svårigheterna kunna undanröjas, därest dessutom möjlighet

öppnas för stad eller samhälle som blir landskommun att tills vidare

som provisorium föra fastighetsregister enligt stadsreglerna. Med en lösning

av problemen efter denna linje föregripes icke den blivande lagstiftningen

och man undviker de uppenbara olägenheter som följa med detaljändringar

i förevarande lagstiftning.

Byggnadsnämnden i Kristinehamn har intagit en liknande ståndpunkt

och anfört:

Nämnden finner de föreslagna ändringarna i fastighetsbildningslagen

m. m. vara önskvärda och ändamålsenliga, men vill ifrågasätta lämpligheten

av ett ikraftträdande innan de följdverkningar beträffande fastighetsredovisningen,

som kan komma att betingas av fastighetsbildningssakkunnigas

pågående utredning, kunna överblickas. Genom sin provisoriska karaktär

synas sålunda lagändringarna icke ägnade att bidraga till ökad överskådlighet

och reda i lagstiftningen, något som beträffande fastighetsbildning

och fastighetsredovisning torde få anses angeläget och eftersträvansvärt.

I det tvångsläge, som föreligger, synes ett provisorium med mindre de
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Iiungl. Majits proposition nr 195.

taljerade bestämmelser, exempelvis en förlängning av tidsbegränsningen i

slutbestämmelsen till fastighetsbildningslagen eller annan övergångsbestämmelse,

vara att förorda.

Förutom i dessa båda yttranden har förevarande alternativ endast berörts

av fastighet sbildnings sakkunniga, som i denna del anfört följande:

Måhända skulle kunna anses ligga närmast till hands att för städers och

fastighetsregistersamhällens del lösa spörsmålet genom ändring av innehållet

i övergångsbestämmelserna till fastighetsbildningslagen. Man kunde

tänka sig att Kungl. Maj :t erhölle rätt att, utan att angiva viss tidpunkt

då fastighetsregister skulle vara upplagt, medgiva att med upprättandet av

fastighetsregister enligt stadsreglerna finge exempelvis för en inkorporerad

kommun eller del därav anstå tillsvidare till dess annorlunda förordnades.

Under tiden skulle fastighetsregistreringen fortsätta enligt jordregisterförordningen.

Utom det att det lagtekniskt synes föga lämpligt att ge övergångsbestämmelserna

ett dylikt ändrat innehåll, må emellertid framhållas,

att det av lantmäteristyrelsen väckta spörsmålet icke får anses innebära en

fråga om uppskov utan om befrielse från den i 7 kap. 1 § fastighetsbildningslagen

stadgade skyldigheten, alltså en ändring i sak.

Fastighetsbildningssakkunniga ha därför funnit, att spörsmålet borde lösas

på annat sätt än genom en justering av övergångsbestämmelserna till

fastighetsbildningslagen. De sakkunniga ha vidare uttryckligen förklarat,

att en provisorisk lösning av spörsmålet enligt lantmäteristyrelsens förslag

icke, såvitt nu kunde bedömas, skulle föregripa de sakkunnigas arbete.

Om man bortser från de nyss omnämnda yttrandena av kommunal-tekniska

föreningen och byggnadsnämnden i Kristinehamn ha remissinstanserna

överlag uttryckligen biträtt eller lämnat utan erinran lantmäteristyrelsens

förslag att Kungl. Maj: t skall kunna efter

omständigheterna besluta att jordregister skall

föras i stad och fastighetsregister såsom för stad

på landet. Sålunda må nämnas, att bgggnadsstyrelsen funnit förslaget

ägnat att medföra en smidigare redovisning av fastigheterna i registreringshänseende

än som kunde ske enligt gällande regler. Byggnadsstyrelsen har

dock ansett sig böra särskilt understryka angelägenheten av att gränsen

mellan områden med olika registreringssystem redan från början droges så

att tillräckligt utrymme bereddes för stadsplanebebyggelsens framtida utveckling

inom fastighetsregisterområdet. Såsom redan i förslaget framhållits

borde detta område således hellre tilltagas för stort än för litet. Länsstyrelsen

i Östergötlands län har anfört, att förslaget enligt dess mening innebure

en lycklig lösning av föreliggande problem. Länsstyrelsen i Västernorrlands

län har uttalat, att någon mera lämplig utväg för bemästrande

av de nu aktuella svårigheterna än den lantmäteristyrelsen föreslagit icke

torde stå till buds, men länsstyrelsen har samtidigt understrukit lösningens

provisoriska karaktär. Överlantmätaren i Norrbottens län, vars yttrande

åberopats av länsstyrelsen i länet, anser att det åsyftade resultatet enklast

ernås genom de av lantmäteristyrelsen föreslagna författningsändringarna.

Förslaget har tillstyrkts även av svenska stadsförbundet och svenska

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

33

landskommunernas förbund. Stadsförbundet har dock därvid förutsatt, att

Kungl. Maj :t vid tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna komme

att i de enskilda fallen laga efter lägligheten och taga all möjlig hänsyn

till respektive stads intressen av ekonomisk och annan natur. Jämväl överlantmätaren

i Västernorrlands län har betonat, alt det vid tillämpningen av

de nya bestämmelserna borde noga iakttagas, att i de enskilda fallen icke

mera våld användes än nöden krävde. I detta sammanhang må vidare nämnas,

att stadsfullmäktige i Norrköping såsom sin mening uttalat att det

borde vara en stad obetaget att, om den så önskade, upplägga och föra fastighetsregister

för hela sitt område. Stadsfullmäktige ha därvid åberopat

ett av stadsingenjören i staden avgivet tjänsteutlåtande, där det heter:

För stadens del är lagförslaget aktuellt i fråga om den blivande inkorporeringen

av Styrestad och Tingstad socknar med Norrköpings stad.

Det torde redan nu kunna sägas, att det ur stadens synpunkt torde bli

lämpligast att fastighetsregister, i likhet med vad som skett med nuvarande

stadsområde, upplägges för områdena efter inkorporeringen. Skulle jordregister

för framtiden föras för dessa områden eller vissa delar därav skulle

detta medföra betydande nackdelar för stadens olika myndigheter och för

allmänheten, då fastighetsregistret föres av registerföraren här i staden

medan jordregistret skulle föras av överlantmätaren i Linköping. För lagfarts-

och inteckningsväsendet, för byggnadsnämndens och fastighetsförvaltningens

m. fl. förvaltningsgrenars verksamhet skulle frånvaron av fastighetsregister

och registerkarta inom dessa stadsområden vara till stort

förfång. Även för allmänheten borde det vara mindre fördelaktigt att för

erhållande av upplysningar rörande fastighetsregistreringen inom vissa områden

inom staden behöva vända sig till lantmäterikontoret i Linköping, där

förutom jordregistret även förrättningsakter tillhörande jordregisterområdet

skulle förvaras.

I anledning av vad sålunda anförts från Norrköpings stads sida har länsstgrelsen

i Östergötlands län yttrat:

Från Norrköpings sida ha uttalats farhågor för att förslaget skulle lägga

hinder i vägen för uppläggande av fastighetsregister för de med staden

införlivade landskommunerna Styrstad och Tingstad. Det förefaller länsstyrelsen,

som om dessa farhågor vore onödiga, då väl Kungl. Maj :t skulle

sakna anledning motsätta sig att staden på egen bekostnad utför detta

arbete, därest nödig arbetskraft finnes att tillgå. Detta synes stå i full överensstämmelse

med den i promemorian uttalade principen att Kungl. Maj:t

skulle äga att för varje särskilt fall med hänsyn till föreliggande förhållanden

förordna om tillämpligheten av registreringsreglerna.

Gentemot sistnämnda princip, eller att Kungl. Maj:t skall äga en fri prövningsrätt

rörande gränsdragningen mellan områden med olika registreringssystem,

ha köpingsfullmäktige i Finspång invänt, att det kunde ifrågasättas

om icke uppdelningen i olika bestämmelseområden borde ske på det sättet,

att fastighetsregister endast finge uppläggas inom de planlagda områdena

av en kommun. I detta sammanhang må även återgivas följande avsnitt

ur det yttrande, som avgivits av länsarkitekten i Värmland:

Huvudsyftet med nu föreliggande förslag torde vara att inom stad kunna

reducera kravet på fastighetsregistrets förande till sådana områden, där

IS Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 195.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

stadsplanebehovet i första hand föreligger. Registerområdets omfattning bör

göras så omfattande att även framtida behov av stadsplan kan rymmas

inom registerkartans gränser. Bestämmandet av dessa gränser torde i många

fall vara beroende av generalplanen.

Då förslaget även avser likalydande bestämmelser för samhälle eller annan

ort å landet, där fastighetsregister skall föras enligt de för stad meddelade

bestämmelser, synes det angeläget att även här registerkartans omfattning

om möjligt göres beroende av generalplanen så att i denna ingående

områden, för vilka detaljplan kan tänka bli upprättad, innefattas inom

registerkartans gränser.

Mot förslaget torde, under förutsättning att fastighetsregisterområdenas

omfattning bedömes med hänsyn till samhällsplaneringens behov för tätorterna,

intet vara att erinra.

Det synes emellertid angeläget att därest stadsplan behöver utvidgas över

sådant fastighetsregisterområdes gräns, fastighetsregister med karta erhåller

erforderlig utvidgning, så att ej sådan situation uppstår, som förutsättes

i förslaget till 3 kap. 1 § att sammanläggning av områden icke skulle kunna

ske, om områdena redovisas i olika fastighetsregister. Då byggnadslagstiftningen

förutsätter att tomt skall vara rättsligt bildad innan nybyggnad å

tomten kan äga rum, synes stadsplanens genomförande eljest äventyras.

Beträffande frågan hur jordregisterföringen i stad närmare

skall regleras har lantmäteristyrelsen såsom tidigare nämnts

föreslagit, att jordregisterföringen inom de områden av stad, varom fråga

vore, borde ombesörjas av över lantmätaren på statsverkets bekostnad. I de

yttranden som avgivits av överlantmätarna har denna del av förslaget icke

kommenterats i vidare mån än att överlantmätaren i Norrbottens län förklarat

sig anse, att förslagets genomförande icke komme att medföra något

nämnvärt merarbete för överlantmätarna. Icke heller i övrigt har förslaget

föranlett någon kritik. Endast i ett yttrande, nämligen av stadsingenjören i

Norrköping, har uttalats viss tvekan om lämpligheten av att överlantmätaren

under alla förhållanden skall föra jordregistret för stad eller del därav.

Enligt detta yttrande borde stad få möjlighet att låta sitt jordregister föras

av särskild registerförare, därest staden skulle finna detta fördelaktigt.

I fråga om en annan del av förslaget rörande jordregisterföringens ordnande

i stad ha meningarna däremot brutit sig rätt starkt under remissbehandlingen.

I flera yttranden ha sålunda anmärkningar framställts mot

lantmäteristyrelsens förslag att jordregistret för stad och därtill hörande

akter rörande fastighetsbildningen böra förvaras på länslantmäterikontoren

samt att vederbörande byggnadsnämnd icke ex officio bör erhålla avskrift

av förrättningsakterna i andra fall än då dessa avse fastighetsbildningen

inom stads- eller byggnadsplanelagt område. Kritiken är dock icke enhetlig.

I vissa yttranden anses förslaget icke tillbörligt beakta städernas intressen,

under det att några överlantmätare anse att så skett i alltför stor

utsträckning.

De remissinstanser som anse att förslaget i nu angivet hänseende icke är

tillfredsställande ur städernas synpunkt äro länsstyrelsen i Värmlands län,

länsarkitekten i samma län, byggnadsnämnden i Karlskoga och kommunaltekniska

föreningen.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

35

Byggnadsnämnden i Karlskoga yttrar sålunda:

I samband med fastighetsregistrets uppläggande finna de flesta städer

förenligt med sina intressen att verkställa nödiga utdrag, ibland fullständiga

avskrifter av de i länets lantmäterikontor förvarade äldre förrättningsakterna

för att i största möjliga utsträckning erhålla ett fullständigt arkiv. Härigenom

undvikas onödiga och ofta uppkommande resor för forskning till residensstaden.

Så har beträffande Karlskoga skett jämsides med att registerkartan

upprättats. Styrelsens förslag innebär den nackdelen, att städernas

arkiv uppdelas.

Styrelsens förmodande, att byggnadsnämndens huvudsakliga verksamhetsområde

skulle vara förknippat till områden med stads- eller byggnadsplan,

håller väl heller icke streck. Byggnadsnämndens uppgift torde vara att följa

utvecklingen inom stadens hela område och torde väl vara icke minst betydelsefullt

innan utvecklingen nått så långt, att området planlagts. Vid

fullgörande av denna uppgift är tillgång till arkivet av största vikt.

De flesta förrättningar inom det område, för vilket jordregister föres,

komma vidare allt fort att utföras av stadens fastighetsbildande organ och

att detta är mest betjänt av att ha ett odelat arkiv inom byggnadsnämnden

torde vara uppenbart.

Betydelsen av arkivet vid upprättande av byggnadslovskartor enligt 77 §

byggnadsstadgan bör heller icke underskattas.

De förrättningar, som komma att utföras av lantmäteriets distriktsorganisation

på grund av bestämmelserna i 1948 års lag med särskilda bestämmelser

om fastighetsbildning inom vissa områden av stad, bli säkert ett fåtal

och de av styrelsen anförda jordpolitiska skälen torde knappast innebära

vägande skäl för arkivets uppdelning. Dessa jordbruksavstyckningar grundas

för övrigt i stort sett på förvärv godkända av lantbruksnämnderna och är

där avstyckningens tillåtlighet ur jordbrukssynpunkt de facto mången gång

redan avgjord, innan förrättningen företages till handläggning. I tvivelaktiga

fall synes överlantmätaren genom lån av arkivakter förvarade i byggnadsnämndens

arkiv kunna erhålla den utredning, som erfordras för ärendets

bedömande.

Det synes byggnadsnämnden rent allmänt förhålla sig så, att det verkställande

organet — stadsingenjörskontoret — har större behov av ett nära

till hands liggande arkiv än det registrerande och kontrollerande organet

— överlantmätaren och kantin äter ikontor et.

Byggnadsnämnden har därför föreslagit, att samtliga förrättningsakter

enligt fastighetsbildningslagen, oberoende av huru registreringen sker, skola

redovisas till byggnadsnämndens arkiv.

Länsarkitekten i Värmlands län föreslår däremot, att redovisningen skall

ske dubbelt samt anför härom:

Beträffande bestämmelserna att konceptakten rörande avstyckning, utom

vad avser avstyckning inom område för stadsplan eller byggnadsplan, skall

redovisas till lantmäterikontoret i länet, kan visserligen finnas tillräckliga

skäl att sådan akt på grunder som anförts i promemorian förvaras i länslantmäterikontoret,

men det synes minst lika angeläget att samhället, som har

att svara för samhällets utveckling, icke undanhålles tid efter annan skeende

fastighetsbildning. Det är bland annat angeläget att byggnadsnämnden bekvämt

har tillgång till dessa akter för att på lämpligt sätt kunna redovisa

utvecklingen å sammanställningskarta i likhet med de kartor, som numera

upprättas å länslantmäterikontoret. Till förrättningen bör för den skull

lämpligen höra två konceptakter med kartor, varav den ena skall gå till

byggnadsnämnden och den andra till länslantmäterikontoret.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

Det har i promemorian framhållits att de områden, varom fråga är, som

regel komma att bestå av rena landsbygdsområden utan större betydelse

för stadens framåtskridande i stadsmässigt hänseende, att den statliga jordpolitiska

kontrollen i regel skall utövas inom desamma och att överlantmätaren

icke bör berövas det underlag för kontroll, som tillgång till registret

och arkivmaterialet utgör. Det har även framhållits att för landsbygden i

allmänhet aldrig ifrågasatts att vederbörande kommun skulle hållas underrättad

om fastighetsbildningen. I sistnämnda fall synes jämförelsen haltande,

då där hittills dels icke funnits byggnadsnämnder i större omfattning än

som betingats av de avgränsade utomplansområdena och dels byggnadslagen

numera ställer krav på att byggnadsnämnderna skola följa fastighetsbildningen.

Det synes för den skull angeläget dels att även byggnadsnämnder

å landet hålles å jour med fastighetsbildningar inom utomplansområden

och tätortsbildningar dels ock att den ekonomiska sidan av saken löses på

ett tillfredsställande sätt. Då det ur det allmännas synpunkt är angeläget att

så sker synes man böra tänka sig en lösning med statsbidrag för detta

ändamål.

Även länsstyrelsen i Värmlands län förordar en ändring av förslaget i

denna del. Länsstyrelsen framhåller, att betydande planeringsuppgifter jämlikt

gällande byggnadslagstiftning ankomma på byggnadsnämnd i stad, köping

och municipalsamhälle. För att kunna fullgöra dessa uppgifter måste

byggnadsnämnden med uppmärksamhet följa den fortlöpande fastighetsbildningen

icke endast inom stadens eller samhällets mera centrala delar

utan även inom ytterområdena. Enligt länsstyrelsens uppfattning måste

det ur angivna synpunkter anses angeläget, att byggnadsnämnden i fortsättningen

genom utdrag eller avskrift av jordregistret och förrättningsakterna

hölles underrättad om den fortgående fastighetsbildningen inom stadens

eller samhällets jordregisterområde.

Kommunal-tekniska föreningen anför:

Byggnadsnämnden är för sin verksamhet beroende av tillgång i möjligaste

mån till kartor och handlingar rörande staden. Denna byggnadsnämndens

verksamhet torde mer eller mindre beröra även områden av agrar beskaffenhet.

Det vill då synas naturligt, att nämnden också beredes tillgång till

alla nytillkomna förrättningsakter även inom jordregisterområde, där sådant

förekommer. För att erhålla en överblick av fastighetsbildningens fortgång

inom staden torde tillgång till kopia av jordregistret även vara av

stort värde. Icke blott för de intressen byggnadsnämnden har att bevaka

utan även med hänsyn till stadens plan- och jordpolitik i övrigt är det en

uppenbar brist om i staden icke finnes register och förrättningsakter, som

visa fastighetsbildningen inom hela staden. Vi förutsätta att byggnadsnämnden

alltid lämnas tillfälle att yttra sig, innan jorddelningsförrättning

inom jordregisterområde fastställes.

I likhet med vad som gäller enligt 6 kap. 14 § fastighetsbildningslagen

synes alltså, även när förrättning företages inom jordregisterområde i stad,

ett exemplar av förrättningsakt alltid böra av förrättningsmannen kostnadsfritt

överlämnas till byggnadsnämnden, varjämte bör, när jordregister

skall föras inom stad, till byggnadsnämnden kostnadsfritt överlämnas kopia

av jordregistret och foidlöpande meddelanden om därefter inträffade förändringar

i registret.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

37

Såsom förut nämnts har en helt annan inställning kommit till uttryck i

ett par yttranden från lantmäterihåll. Sålunda anför överlantmätaren i Örebro

län:

Beträffande fastighetsbildningen inom stads- eller byggnadsplan får det

enligt lantmäteristyrelsens mening anses vara av betydelse för byggnadsnämndens

verksamhet, att nämnden har tillgång till förrättningsakterna

rörande avstyckningar inom området. Det torde kunna ifrågasättas, huruvida

det kan anses vara av större betydelse för byggnadsnämnden i stad att

ha tillgång till avstyckningsakter beträffande planområden inom landsbygdsdelen

(där jordregister skall föras) än för byggnadsnämnden inom

s. k. jordregister samhällen på landet. Om man emellertid anser att ett speciellt

intresse föreligger i det förstnämnda fallet, synes detta dock endast

gälla lörrättningskartorna med tillhörande beskrivningar. Skyldigheten för

staden att lösa avskrifter (även kopia av kartan torde vara avsedd), synes

därför i varje fall kunna inskränkas till en kopia av kartan (exempelvis å

kalkerväv) med beskrivning, vilket skulle medföra en beaktansvärd kostnads-

och arbetsminskning.

överlantmätaren i Värmlands län yttrar:

Enligt förslaget skola förrättningsakter avseende jorddelning inom de s. k.

jordregisterområdena redovisas till länslantmäterikontoret. Det synes emellertid

vara en brist i förslaget, att denna regel icke utsträckts att gälla även

förrättningsakter enligt 2 kap. fastighetsbildningslagen. I motiven har det

vidare icke utsagts något om de förrättningsakter, som redan redovisats till

vederbörande byggnadsnämnd, när beslut om jordregisterområden för en

stad eller ett samhälle meddelas. Därest dessa allt fortfarande skulle ligga

kvar hos byggnadsnämnden, uppstår en lucka i länskontorets arkiv, till

nackdel för arbetet inom länskontoret. Det riktiga vore väl, att de förrättningsakter,

som kommit till under den korta tid mellan landsbygdens införlivning

med eller omvandling till ett fastighetsregistersamhälle och till dess

ett beslut om s. k. jordregisterområde meddelas, skulle överflyttas från

byggnadsnämnden till länskontoret. Vidare vore det väl på sin plats att i

detta sammanhang ordna med sådana föreskrifter att förrättningsakter inom

områden, där 1948 års lag gäller och där fastighetsregister redan upplagts

eller är under arbete, överflyttades och i fortsättningen redovisades till länskontoren

mot det att vederbörande samhällen erhölle en avskrift av de akter,

som kunde vara av särskilt intresse för dem. Utan tillgång till förrättningsakter

kan överlantmätaren icke fullgöra sin skyldighet som övervakande

och prövande myndighet i fastighetsbildningsfrågor.

Förslagets inverkan på fastighetsbildningslagstiftningen.

Därest lantmäteristyrelsens förslag rörande gränsdragningen mellan olika

registerområden genomföres, måste fastighetsbildningslagstiftningen anpassas

efter den nya ordningen. Härvid erbjuda sig enligt promemorian två

olika alternativ: antingen kan man liksom hittills knyta fastighetsbildningsreglerna

till registreringstypen (fastighetsregister eller jordregister) och

alltså göra jorddelningslagen med eventuellt erforderliga jämkningar tilllämplig

inom jordregisterområde i stad och fastighetsregistcrsamhälle, eller

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungi. Maj:ts proposition nr 195.

också kan man låta kommuntypen, d. v. s. å ena sidan stad, köping eller

municipalsamhälle och å andra sidan landsbygdskommun, bli bestämmande

för vilken fastighetsbildningslagstiftning (fastighetsbildningslagen eller jorddelningslagen,

i båda fallen med erforderliga jämkningar) som skall tillämpas.

Lantmäteristyrelsen har som förut nämnts för sin del förordat, att reglerna

för fastighetsbildningen vad angår stad bibehållas bundna vid staden

såsom enhet, oberoende av om därinom föres fastighetsregister såsom för

stad eller jordregister.

I flertalet yttranden har icke någon erinran framställts mot den i promemorian

föreslagna lösningen. Några remissinstanser ha emellertid bestämt

förordat en lösning enligt det av lantmäteristyrelsen underkända alternativet,

och även i ett par andra yttranden ha vissa sympatier för detta alternativ

kommit till uttryck. Den starkaste kritiken kommer från Sveriges lantmätareförening

och överlantmätaren i Örebro län, Vilkas yttranden på denna

punkt äro mycket utförliga. Lantmätareföreningen anför:

Såsom i lantmäteristyrelsens promemoria framhållits äro särbestämmelserna

i fastighetsbildningsreglerna för stad —- i förhållande till de för landet

meddelade bestämmelserna — betingade av behovet av att få fastighetsbildningsreglerna

anpassade efter stadsförhållanden, bland annat i registreringshänseende

och med hänsyn till fastighetsbildningsorganens organisation.

Det har tidigare varit regel att stadskommunerna i stort sett endast

omfattat områden av urban karaktär och att inkorporeringar ifrågakommit

endast av områden som varit erforderliga för en utvidgad stadsmässig bebyggelse.

Beträffande dylika områden var det naturligt att såväl i fråga om

fastighetsbildning som registrering övergå från landsbygdsregler till stadsregler.

En dylik övergång bör givetvis alltfort äga rum i alla de fall då inkorporering

tillgripes för att tillföra staden för urbant ändamål avsedd

mark.

Under senare år ha emellertid i icke ringa utsträckning till städer inkorporerats

betydande områden av ren landsbygdsnatur ävensom nybildats städer,

innefattande stora landsbygdsområden. Dessa så kallade överstora

stadsbildningar ha tillkommit av andra skäl än för att tillgodose staden med

mark för stadsmässig bebyggelse. Stadsreglerna för fastighetsbildning och

registrering äro icke anpassade för områden av landsbygdskaraktär och

några primära skäl för att tillämpa dessa regler inom ett till stad överfört

landsbygdsområde föreligga sålunda ej.

Enligt lantmätareföreningens bestämda uppfattning borde vad sålunda

sagts om registreringssättet också gälla beträffande fastighetsbildningsreglerna,

eftersom i stad särreglerna för fastighetsbildningen och särreglerna för

fastighetsregistreringen i huvudsak betingades av samma omständigheter.

Föreningen ansåge därför starka skäl tala för att fastighetsbildningsreglerna

borde bibehållas anknutna till registreringsreglerna. Löstes frågan enligt

denna princip, erfordrades en lagbestämmelse av huvudsaklig innebörd att

vad i jorddelningslagen med därtill hörande övergångsbestämmelser och i

sammanläggningslagen vore stadgat för landet skulle äga tillämpning inom

sådant i stad eller fastighetsregistersamhälle ingående område, för vilket

skulle föras jordregister.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

39

Lantmätareföreningen fortsätter:

Mot principen att anknyta fastighetsbildningsreglerna till registreringssättet

har lantmäteristyrelsen riktat den invändningen, att det vid en sådan

anknytning skulle för jordregisterområde inom stad behöva införas åtskilliga

undantag från de för landet gällande fastighetsbildningsreglerna. Det har

sålunda ansetts att 1—3 kap. fastighetsbildningslagen alltjämt måste gälla.

Vidare har vad i 5 och 6 kap. stadgas angående behörighet att utföra förrättning

och därmed sammanhängande förvaltningsorganisatoriska särregler

icke ansetts kunna utgå liksom icke heller de övriga särbestämmelser,

som avse att befordra den stadsplanemässiga fastighetsbildningen inom staden

eller samhället. Lantmäteristyrelsen har också påpekat, att 1948 års

lag med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden

av stad icke skulle göras överflödig.

Behov av att låta bestämmelserna i 1—3 kap. fastighetsbildningslagen äga

giltighet inom jordregisterområde i stad har väl i första hand ansetts föreligga

för det fall, att inom jordregisterområdet stadsplan fastställes eller finnes

fastställd. För fastighetsbildningen inom dylika stadsplanelagda områden

synes emellertid samma regler böra gälla som beträffande de nu inom

landskommunerna mycket vanliga så kallade jordregistersamhällena. Några

särbestämmelser för stadsplanelagd mark inom jordregisterområde i stad i

förhållande till de regler som gälla för dylik mark inom en landskommun

synas sålunda icke erforderliga i förevarande hänseende. Icke heller synes

något särskilt skäl föreligga att göra specialbestämmelsen i 2 kap. 13 § andra

stycket fastighetsbildningslagen tillämplig inom jordregisterområde i stad.

Ett stadgande härom skulle bland annat innebära, att vissa gränsbestämningar

komme att redovisas till stadens byggnadsnämnd och andra till länslantmäterikontoret,

vilket skulle komma att försvåra det för senare förrättningar

erforderliga utredningsarbetet.

Föreningen kan icke dela den i promemorian uttalade uppfattningen, att

vad i 5 och 6 kap. fastighetsbildningslagen stadgas angående behörighet att

utföra förrättning och därmed sammanhängande förvaltningsorganisatoriska

särregler, borde gälla inom jordregisterområde i stad. Städs mätningsväsende

torde väl i regel vara uppbyggt och dimensionerat för fastighetsbildning

till grund för den stadsmässiga bebyggelsen. Det synes knappast vara

för staden eftersträvansvärt att dess förrättningsorganisation skall nödgas

omhänderhava fastighetsbildningen jämväl inom rena landsbygdsområden,

till exempel en eller flera med "staden sammanförda hela jordregistersocknar.

Bleve så fallet skulle sannolikt ett stort antal städer i samband med den

nya kommunindelningens genomförande ställas inför nödvändigheten att

utbygga sin mätningsorganisation. Svårigheten att för de nya uppgifterna

erhålla personal med lämplig utbildning och nödig erfarenhet bleve säkerligen

betydande. Det riktiga synes sålunda vara, att förrättningsverksamheten

inom stads jordregisterområde — som ju är avsett att omfatta områden

av landsbygdskaraktär — ombesörj cs av lantmäteriets distriktsorganisation

och att även reglerna för ansökan om förrättning och utfärdande av

förordnanden etc. bli desamma som de för landet gällande. Att inom ett landsbygdsområde

— även om det är beläget inom stadskommun — reglerna i 5

och (i kap. fastighetsbildningslagen äro mindre väl ägnade att leda till en ur

alla synpunkter lämplig fastighetsindelning än motsvarande regler i den för

landsbygd sförhåll anden särskilt avpassade fastighetsbildningslagstiftningen

torde vara ställt utom diskussion. Vid ett genomförande av lantmätcristyrclsens

förslag skulle visserligen genom förordnande enligt 1948 års lag

landsbygdsreglcrna beträffande sammanläggning och avstyckning kunna

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj-As proposition nr 195.

göras gällande inom stad eller del därav, men 6 kap. fastighetsbildningslagen

skulle fortfarande tillämpas utan inskränkning. Detta skulle bland annat innebära

att omskifte inom en med stad förenad landskommun endast finge

äga rum efter särskilt tillstånd av Konungen, att graderingsreglerna skulle

bli andra än för övriga landsbygdsområden o. s. v.

Jordregisterområde i stad bör, såsom också lantmäteristyrelsen framhållit,

i princip begränsas på sådant sätt att det endast omfattar område med ren

landsbygdskaraktär medan fastighetsregisterområdet bör innesluta alla de

fastigheter, som väntas bli föremål för stadsmässig bebyggelse inom överskådlig

tid. Vid ett sådant förhållande synas knappast skäl föreligga att för

jordregisterområde bibehålla sådana särbestämmelser, som avse att befordra

den stadsplanemässiga fastighetsbildningen inom staden. Befinnes i framtiden

viss del av jordregisterområde böra tagas i anspråk för stadsmässigt

ändamål —- något som vid en lämplig gränsdragning mellan jordregisteroch

fastighetsregisterområde mera sällan torde behöva komma i fråga •—

kan det däremot vara motiverat att beträffande den delen övergå till stadsreglerna

för fastighetsbildning och registrering.

Lantmätareföreningen påpekar vidare, att 1948 års lag icke komme att

bli överflödig därest fastighetsbildningsreglerna bibehölles anknutna till

registreringsreglerna. Lagens tillämpningsområde bleve emellertid inskränkt

till de landsbygdsområden, för vilka fastighetsregister redan funnes upplagt.

Inom jordregisterområde i stad finge lagen sålunda ingen uppgift att fylla.

Sammanfattningsvis anför föreningen till slut:

Det föreliggande förslaget avser att möjliggöra en provisorisk lösning av

vissa^ fastighetsbildnings- och fastighetsregistreringsproblem, främst inom

de så kallade överstora städerna, i avvaktan på en ny fastighetsbildningslag

och nya registreringsregler. Då man tillgriper ett provisorium, synes del

vara angeläget att välja en lösning som ur lagteknisk synpunkt är så enkel

som möjligt att genomföra och som i minsta möjliga mån förorsakar

ändringar i de gällande faktiska förhållandena. Det är vidare angeläget, att

de provisoriska bestämmelserna bli överskådliga och klara samt att de icke

föregripa den slutgiltiga lösningen. Dessa krav torde bäst tillgodoses genom

det av föreningen förordade alternativet, innebärande att fastighetsbildningsreglerna

undantagslöst anknytas till regislreringssättet.

Överlantmätaren i Örebro län anlägger i stort sett samma synpunkter på

föreliggande problem som lantmätareföreningen. Ur hans yttrande må därför

här endast återgivas följande avsnitt:

Överlantmätaren är av den uppfattningen, att den av styrelsen föreslagna

anordningen är avsevärt mera svåröverskådlig än det av styrelsen tillbakavisade

alternativet. Enligt styrelsens förslag uppkomma fyra olika typer av

bestämmelseområden i fråga om fastighetsbildningen inom städer och vissa

samhällen:

1. Fastighetsregister utan förordnande enligt 1948 års lag.

2. Fastighetsregister med förordnande enligt 1948 års lag.

3. Jordregister utan förordnande enligt 1948 års lag.

4. Jordregister med förordnande enligt 1948 års lag.

Bestämmelserna för dessa olika områdestyper skulle komma att skilja

sig från varandra i olika hänseenden, bl. a. med avseende å förutsättningarna

för omskifte, graderingsreglerna och genom olika besvärs- och andra

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kung!. Maj:ts proposition nr 195.

fatalietider. Härtill kommer så ytterligare de typfall, som alltjämt komme

att föreligga på landsbygden (jordregister med eller utan tomtbok). Det

torde icke kunna undgås, att denna långt drivna differentiering i praktiken

komme att visa sig svåröverskådlig och medföra svårigheter i arbetet. Visserligen

torde man kunna förvänta, att lantmätare och mätningsmän skola

sätta sig in i bestämmelserna, men dessa bestämmelser äro även av betydelse

för det rutinarbete, som vanligen ombesörjes av biträdespersonal, för

Vilken härvidlag svårigheter torde uppkomma.

I jämförelse härmed måste det förefalla avgjort enklare att ha endast en

lagstiftning för landsbygd, vare sig denna är belägen i stad eller i landskommun,

och en för egentligt stadsområde, definierat såsom område för

vilket föres fastighetsregister enligt de för stad gällande bestämmelserna.

De lagändringar, som härför skulle vara erforderliga, synas även lagtekniskt

bli av väsentligt mindre omfattning än enligt förslaget, då de i huvudsak

kunna inskränkas till en bestämmelse om att jorddelningslagen

skall äga tillämpning icke blott å landsbygd i administrativ bemärkelse utan

även å område i stad, för vilket jordregister föres, samt en motsvarande bestämmelse

om att fastighetsbildningslagen skall äga tillämpning endast inom

område, för vilket fastighetsregister föres.

Länsstyrelsen i Örebro län säger sig visserligen i allt väsentligt dela de

synpunkter, som framhållas i överlantmätarens yttrande. Då här vore fråga

om ett provisorium, kunde det emellertid enligt länsstyrelsens mening ifrågasättas

om icke ett genomförande av överlantmätarens förslag skulle vara

att föregripa blivande lagstiftning i ämnet. Länsstyrelsen funne sig böra,

med tillstyrkande i princip av lantmäteristyrelsens förslag, förorda en omprövning

av frågan om sambandet mellan fastighetsbildningslagstiftningen

och fastighetsregistreringen. Även länsai-kilekten i länet förordar en sådan

omprövning men säger sig anse att en anknytning av reglerna för fastighetsbildningen

till det rådande registreringssystemet skulle vara det mest

logiska och innebära en från praktisk synpunkt enkel anordning.

I likhet med överlantmätaren i Örebro län har kommunal-tekniska föreningen

framhållit, att de nu föreslagna bestämmelserna skulle medföra

ytterligare en geografisk uppdelning av vissa städer, nämligen i olika registerområden.

Visserligen vore avsikten att om möjligt låta jordregister område

sammanfalla med eller utgöra del av tillämplighetsområde för 1948 års

lag, men man finge nog utgå från att detta ej alltid läte sig göra. Inom

stad med större landsbygdsområde syntes alltså, därest förslaget antoges,

kunna förekomma dels ett område varest fastighetsregister för stad skulle

föras, dels ett område varest dessutom 1948 års lag skulle tillämpas, dels

ett område varest jordregister för landet skulle föras, samt dels ett område

varest 1948 års lag skulle tillämpas och jordregister för landet skulle föras.

I detta sammanhang må återgivas vad överlantmätaren i Värmlands län

anfört i denna fråga:

Genom 1948 års lag löstes de jordpolitiska spörsmålen, men andra olägenheter

som även vid 1948 års lags tillkomst voro under debatt kvarstå.

Dessa olägenheter äro

1) att fastighetsregister som för stad det oaktat måste upprättas för de

områden, för vilka 1948 års lag skulle gälla

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

2) att inom samma områden akterna till de förrättningar, som handlades

enligt jorddelningslagen, skulle slutligt redovisas till byggnadsnämnden

i stället för till länslantmäterikontoret samt

3) att förrättningar av jordpolitisk art fortfarande komine att prövas

för fastställelse av planmyndigheterna i stället för skiftesmyndigheterna.

Genom nu framlagda förslag till vissa ändringar i fastighetsbildningslagen

m. m. skulle de två första olägenheterna i stort sett elimineras under

det att den av mig under punkt 3 omtalade olägenheten kommer att kvarstå.

I promemorian har ingående diskuterats olika möjligheter att nå syftet

med lagändringen. Enligt min uppfattning har därvid "bärande skäl framförts

för det alternativ, som valts, nämligen att Kungl. Maj :t skulle efter

omständigheterna besluta vilket registreringssystem som skulle användas,

fastighetsregister eller jordregister. Föreskrives jordregisters förande, skulle

följden av ett sådant beslut därjämte bli att akter till delningsförrättningar

inom ett sådant område skulle redovisas till länslantmäterikontoret. För

att de jordpolitiska reglerna m. m. enligt jorddelningslagen skulle gälla,

fordras emellertid allt fortfarande beslut och förordnande enligt 1948 års

lag.

För egen del hade jag icke tänkt, att här ifrågavarande spörsmål skulle

lösas på nu ifrågasatt sätt. Det har synts mig att det rätta hade varit en

lagstiftning med innebörd, att Kungl. Maj :t kunde föreskriva att inom viss

del av stad eller annat samhälle skulle jorddelningslagen helt gälla, d. v. s.

denna del av staden eller samhället skulle bli helt likställd med vad som

gällde för ren landsbygd såväl med avseende på reglerna för fastighetsbildning,

registrering och fastställelse som beträffande förrättningsmän och redovisning

av förrättningsakter. Med hänsyn emellertid till vad som framförts

i promemorian, särskilt då med tanke på att den föreslagna lagändringen

blott avses att bli ett provisorium i avvaktan på fastighetsbildningssakkunnigas

slutgiltiga förslag i det komplex av frågor det här gäller, vill

jag nu ansluta mig till det förslag som framförts i promemorian. Förslaget

innebär icke en godtagbar slutgiltig lösning på här ifrågavarande spörsmål,

sedda i ett större sammanhang, men ett genomförande av detsamma lär

icke kunna föregripa det arbete, som härutinnan pågår inom fastighetsbildningssakkunniga.

Det kommer också att snabbt råda bot för en hel del nu

förefintliga oformligheter, som uppenbarligen vålla en hel del irrationellt

arbete och onödiga utgifter.

Såsom förut nämnts ha fastighetsbildningssakkunniga för sin del uttryckligen

framhållit, att en provisorisk lösning av spörsmålet enligt lantmäteristyrelsens

förslag, såvitt nu kunde bedömas, icke skulle föregripa de sakkunnigas

arbete. Fastighetsbildningssakkunniga ha närmare diskuterat de

av styrelsen angivna båda metoderna och därvid anfört:

I det ärende som nu föreligger kunde måhända i första hand ifrågasättas

en ändring i 1948 års lag därhän, att man där överginge till den vid

dess tillkomst förkastade metoden. Detta skulle innebära, att man för områden,

å vilka jorddelningslagen enligt 1948 års lag gjordes tillämplig,

skulle föra jordregister. Utom det att de från början åberopade nackdelarna

av en sådan lösning skulle kvarstå, torde det också vara så, att begränsningen

av områden för tillämpning av jorddelningslagen måste bestämmas enligt

jordpolitiska skäl, under det att begränsningen av områden, inom vilka

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

man vill undgå att upplägga fastighetsregister enligt stadsreglerna, ofta

måste bestämmas efter andra grunder. Inom en med stad införlivad landskommun

kunna förhållandena mycket väl vara sådana, att skadliga jorddelningar

icke kunna väntas och att därför tillämpning av 1948 ars lag

icke behöver tillgripas. Å andra sidan kan mycket arbete och kostnader besparas,

om staden befrias från skyldigheten att där upplägga fastighetsregister.

Det är också förståeligt, om man från städernas sida anser, att fastighetsbildningslagen

för stad skall tillämpas för stadens hela område, i

den mån icke behov av förordnande enligt 1948 års lag föreligger.

Nackdelen med skilda registreringssystem inom olika delar av stad eller

samhälle är främst, att fastighetsdelning enligt 1930 års lag måste verkställas

där gränslinjen mellan områdena skär fastigheter. Emellertid torde man

vid bestämmandet av gräns för område, för vilket jordregister skall föras,

ha större möjligheter att undvika fastighetsdelning, än då det gäller att

bestämma gräns för tillämpning av 1948 års lag. Mången gång torde nackdelarna

av en fastighetsbildning enligt 1930 ars lag få vägas mot fördelaina

av att slippa upplägga fastighetsregister. Att sålunda beslut om tillämpningen

inom städer och fastighetsregistersamhällen av landsreglerna rörande

fastighetsbildning och fastighetsregistrering komme att fattas var

för sig, utesluter givetvis icke, att de mången gång kunna komma att avse

samma områden.

På grund av vad sålunda framhållits och under åberopande av vad lantmäteristyrelsen

i denna del anfört ha fastighetsbildningssakkunniga tillstyrkt

det av styrelsen förordade alternativet.

Mot den i vissa yttranden hävdade uppfattningen att fastighetsbildningsreglerna

undantagslöst böra anknyta till registreringssättet har distriktslantmätaren

i Kramfors distrikt Yngve Skerdén riktat kritik och därvid

anfört:

Vid här på länet förd diskussion har framförts den uppfattningen att

jordregister lämpligen borde föras inom de delar av städerna, där de jordpolitiska

reglerna med tillämpning av 1948 års lag bestämts skola gälla, medan

fastighetsregister borde upprättas för övriga delar. Uppfattningen har

grundats därpå att redan vid bestämmandet av gränsen enligt 194S års lag

utredning verkställts beträffande inom vilka områden stadsmässig bebyggelse

i en framtid kunde tänkas uppstå. Jag kan icke dela denna uppfattning.

Inom Kramfors lantmäteridistrikt är belägen Kramfors stad. För staden

liar genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 juni 1949 bestämts, att vad

för landet är stadgat om avstyckning och sammanläggning skall med i

1948 års lag angivna undantag från och med den 30 juni 1949 äga tillämpning

beträffande de delar av staden, som äro belägna väster om en å till

besiutet hörande karta angiven linje. För delar av staden, som äro belägna

öster om denna linje, och som i huvudsak omfattar kustremsan utmed Ångermanälven,

skall sålunda fastighetsbildningslagen fortfarande gälla. Nämnda

begränsningslinje följer endast å vissa mindre sträckor befintliga fastighetsgränser,

" i de flesta fallen skär linjen över fastighetsgränserna. Därest

med stöd av bestämmelserna i nu föreliggande lagförslag förordnande

komme att utfärdas om att fastighetsregister skall upprättas för de delar

av Kramfors stad, som äro belägna öster om den nämnda begränsningslinjen,

skulle avstyckning enligt 1930 års lag få verkställas å ett mycket

stort antal fastigheter (säkerligen över 200), en förrättning som komme

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

att medföra omfattande mätningar och tidsödande utredningar. Med den

arbetskraft, som nu finnes å distriktet, kommer en sådan förrättning icke

att kunna slutföras inom de närmaste 10 åren. Det vore då ur arbetsekonomisk

synpunkt fördelaktigare att upprätta registerkarta över hela stadens

i fastighetsregister icke nu ingående område. Jag har redan förordnats att

upprätta sådan registerkarta, men har arbetet under innevarande år fått

vila i avvaktan å lagändring i den riktning, som det nu föreliggande förslaget

innebär. Jag har beräknat tidsåtgången för upprättande av registerkartan

over hela staden till 12 månader för lantmätare, 12 månader för

tekniker och 24 månader för kontorsbiträde. Härav följer att registerkartan

icke kan komma att bli färdigställd på kortare tid än 5 år (med hänsyn till

andra förrättningar). J

Departementschefen.

Såsom av den inledningsvis lämnade redogörelsen närmare framgår sker

iastighetsregistreringen i vårt land efter helt olika system i städerna (fastighetsregister)

och på landsbygden (jordregister; inom tomtindelat område

eventuellt kompletterat med tomtbok). Olikheterna mellan stad och landsbygd

aro historiskt betingade. De ha sin grund främst i det förhållandet, att

man i städerna icke kunnat anknyta till någon redan befintlig matrikel över

fastigheterna, svarande mot jordeboken. Medan jordregistret i princip grundar

sig på jordeboken, bygger fastighetsregistret på en för ändamålet" särskilt

upprättad översiktskarta, kallad registerkarta. Fastighetsregistreringen

sker alltså enligt en noggrannare och mera utvecklad metod i städerna än

på landsbygden.

I fråga om den närmare gränsdragningen mellan de områden där jordregister

skall föras samt de områden där fastighetsregistreringen skall ske

enligt nämnda mera noggranna metod gäller visserligen i princip, att {ordregister

föres på landsbygden och fastighetsregister i städerna. Denna regel

är emellertid icke undantagslös. Å ena sidan kunna sålunda de för stad

gällande fastighetsregistreringsbestämmelserna på grund av Konungens särskilda

förordnande komma till användning även utanför stads område, nämligen

inom köpingar och municipalsamhällen. Och å andra sidan kan, såsom

ett provisorium, jordregister komma att föras inom stad. Härom stadgas i

slutbestämmelserna till 1917 års fastighetsbildningslag, att om socken eller

annat större område överflyttas till stad samt jordregister före överflyttningen

finnes upprättat för området, Konungen må förordna att jordregister

fortfarande skall föras för området under viss tid, dock ej över tio år från

det överflyttningen ägde rum. Det bör emellertid beaktas, att ett sådant förordnande

— som i praxis ansetts kunna meddelas även beträffande s. k.

fastighetsregister samhällen å landet — innebär endast ett anstånd under viss

tid med skyldigheten att upprätta registerkarta samt föra fastighetsregister,

men icke en slutgiltig befrielse från nämnda skyldighet.

Enligt gällande rätt skall fastighetsregister i princip föras inom stads

hela område, liksom också inom hela området av de köpingar och municipalsamhällen

där icke jordregister skall föras. Olägenheterna av denna ord
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

ning, som alltså utesluter möjligheten att efter behov tillämpa olika registreringssystem

inom skilda delar av en och samma kommun, ha framträtt särskilt

starkt under senare tid med hänsyn till att i många fall vid samhällsbildningar

och inkorporeringar stora områden av ren landsbygdsnatur införlivats

med städer eller andra tätorter. Såsom exempel på stadssamhällen,

vilka inom sina gränser ha större landsbygdsområden, må nämnas Karlskoga

stad, vilken mäter 43 049 hektar, Värnamo och Sollefteå, vilka omfatta

vardera omkring 20 000 hektar, samt Kiruna med en areal av icke

mindre än 1 318 110 hektar. Till jämförelse med dessa siffror må anmärkas,

att Stockholm har en areal av 13 708 hektar. Även åtskilliga köpingar omfatta

mycket stora jordbruksområden, exempelvis Finspångs köping (21 787

hektar), Åtvidabergs köping (14 486 hektar) och Säffle köping (8 498 hektar).

Tendensen att sammanslå utpräglade jordbruksbygder med städer eller

andra tätorter kommer att ytterligare markeras i och med att kommunindelningsreformen

genomföres. Denna innebär nämligen, att i vissa fall en eller

flera landskommuner med ofta mycket betydande arealer skola införlivas

med en närbelägen stad. Under remissbehandlingen har såsom ett exempel

nämnts, att kommunindelningsbesluten redan för Östergötlands läns vidkommande

innebära att landsbygdsområden med en sammanlagd areal av

ca 30 000 hektar införlivas med städer.

Med hänsyn till nu angivna förhållanden kan det uppenbarligen icke anses

lämpligt, att sättet för fastighetsregistreringen skall vara beroende av om

det område varom fråga är ingår i en landskommun eller i en stad eller annan

tätort. Sedan all mark i vårt land i princip blivit redovisad i något slag

av fastighetsregister, finnes det — såsom lantmäteristyrelsen framhållit —

icke något vägande skäl varför man skulle övergå till ett nytt registreringssystem

och redovisa en annan fastighetsindelning enbart därför att marken

överföres från ett kommunalt förvaltningsområde till ett annat. Tvärtom

måste det framstå såsom ur allmän synpunkt direkt olämpligt att nedlägga

arbete, lid och kostnader på att från grunden ändra en i och för sig

fullt tillfredsställande fastighetsmatrikel över ett sådant område. Olägenheterna

av den nu gällande ordningen framträda desto tydligare mot bakgrunden

av alt det i vårt land råder stor brist på fackutbildad arbetskraft

inom lantmäteriet.

Jag vill alltså biträda lantmäteristyrelsens, i remissyttranden allmänt gillade

uppfattning, att det i princip icke bör vara den kommunala tillhörigheten

som avgör om fastighetsregistreringen inom ett område skall ske

enligt det ena eller det andra systemet, utan att områdets reella karaktär av

landsbygd eller tätort skall vara avgörande. Ändrade bestämmelser i detta

ämne få sin största praktiska betydelse däri att jordregister skall kunna

föras inom de agrara delarna av stad eller annan tätort utan hinder av att

fastighetsregistreringen inom kommunens övriga delar sker enligt de för

stad gällande reglerna. Reformen får emellertid praktisk betydelse även luden

synpunkten att fastighetsregister enligt stadsreglerna skall kunna föras

jämväl inom sådana landsbygdsområden som icke utgöras av köpingar eller

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

municipalsamhällen. Behovet av en reform även i denna riktning framgår

tydligt av vad i ärendet anförts rörande Grebbestads köping i Göteborgs

och Bohus län. I och med genomförandet av den nya kommunindelningen

upphör Grebbestad att vara köping och blir i stället en del av en större

landskommun. Uppenbarligen skulle det vara synnerligen opraktiskt, om

det inom det gamla köpingsområdet hittills förda fastighetsregistret efter indelningsändringen

måste utbytas mot jordregister.

Om de nuvarande bestämmelserna angående gränsdragningen mellan områden

med olika fastighetsregistreringssystem ändras på sätt jag nu antytt,

kommer detta att innebära ytterligare ett led i den utjämning mellan stad

och landsbygd som under senare år ägt rum genom olika lagstiftningsåtgärder,

senast genom lagen den 27 februari 1948 med särskilda bestämmelser

om fastighetsbildning inom vissa områden av stad. Även sistnämnda lagstiftning

aktualiserades av den vid samhällsbildningar och inkorporeringar i allt

större utsträckning praktiserade, i det föregående omnämnda metoden att

sammanslå vidsträckta arealer utpräglad jordbruksmark med städer eller

andra tätorter. En påtaglig olägenhet av denna ordning var att avstyckningar

från fastigheter inom dessa landsbygdsområden blevo undandragna de restriktiva

jordpolitiska villkor för fastighetsbildningen, vilka förekomma i

jorddelningslagen men sakna motsvarighet i den för städer och fastighetsregistersamhällen

gällande lagstiftningen. Genom 1948 års lag har man sökt

avhjälpa de risker ur fastighetsbildningssynpunkt, som detta förhållande

medförde. Enligt denna lag äger nämligen Konungen, där så påkallas av

hänsyn till jordbruksnäringen eller skogsbruket, förordna att vad för landet

är stadgat om avstyckning och sammanläggning skall, med vissa i lagen angivna

undantag, äga tillämpning inom de landsbygdsbetonade delarna av

stad eller annat samhälle, där eljest fastighetsbildningslagens bestämmelser

skolat gälla.

Medan 1948 års lag sålunda hänför sig till reglerna för själva fastighetsbildningen,

tager det i detta ärende föreliggande förslaget sikte på registreringsreglerna.

Att de nuvarande bestämmelserna om gränsdragningen mellan

olika register områden snarast möjligt måste ändras, därom råder såsom

förut antytts allenast en mening. Frågan är emellertid, på vilket sätt

man bör genomföra den planerade reformen. Helt uteslutet

vore det väl ej att angripa problemet på den väg ett par remissinstanser

förordat, nämligen att borttaga eller förlänga tidsbegränsningen i de förut

omnämnda slutbestämmelserna till fastighetsbildningslagen och därigenom

möjliggöra ett fortsatt anstånd med uppläggande av fastighetsregister

för stad i samhällens agrara delar. För en sådan lösning har i dessa yttranden

åberopats, att man därigenom skulle dels undvika de olägenheter som

följa av detaljändringar i fastighetsbildnings- och registreringslagstiftningen

och dels icke behöva föregripa en blivande lagstiftning om mera enhetliga

regler för fastighetsregistreringen. I anledning härav må till en början an
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kung!. Maj.ts proposition nr 195-

47

märkas, att även om — vilket väl förefaller troligt — en genomgripande reform

av fastighetsregistreringen visar sig erforderlig, det likväl säkerligen

kommer att dröja avsevärd tid innan den genomföres. Och vidare må framhållas,

att en lösning av det nu föreliggande problemet i huvudsaklig överensstämmelse

med lantmäteristyrelsens förslag icke kan anses rubba gällande

lags principer och systematik så att lagens olika delar därefter skulle

komma att utmärkas av bristande enhetlighet och följdriktighet. Jag vill

även erinra om att fastighetsbildningssakkunniga för egen del uttryckligen

förklarat, att en lösning av spörsmålet enligt lantmäteristyrelsens förslag,

såvitt nu kunde bedömas, icke skulle föregripa de sakkunnigas arbete. De

argument som åberopats för en ändring av slutbestämmelserna till fastighetsbildningslagen

kunna alltså ej anses särskilt bärkraftiga. Mot en sådan

lösning av problemet tala däremot vägande skäl. En ändring av slutbestämmelserna

skulle sålunda icke medföra en befrielse från den i 7 kap. 1 § fastighetsbildningslagen

stadgade skyldigheten att föra fastighetsregister för

stadens hela område utan innebära blott ett förlängt uppskov därmed. På

de skäl jag förut anfört vore detta ej tillräckligt; vad som kräves är en ändring

i sak. Och vidare kan mot en sådan utväg anföras att den icke skulle

lösa frågan om bibehållande av fastighetsregister i köpingar och municipalsamhällen,

som i samband med kommunindelningsr ef ormen eller eljest uppgå

i den kringliggande landsbygdskommunen. På denna punkt skulle i varje

fall en särskild reglering bli erforderlig, åtminstone i form av ett tillägg till

j ordregisterförordningen.

På grund av vad sålunda anförts anser jag, att de nu aktuella spörsmålen

böra lösas på annat sätt än genom en justering av övergångsbestämmelserna

till fastighetsbildningslagen. I likhet med lantmäteristyrelsen och så gott

som alla remissinstanser finner jag i stället den mest praktiska och lämpliga

lösningen av problemet för närvarande vara, att Kungl. Maj :t erhåller behörighet

att för varje särskilt fall förordna om tillämpligheten av registreringsreglerna,

d. v. s. efter omständigheterna besluta att jordregister skall

föras i stad och fastighetsregister såsom för stad på landet. Kungl. Maj :ts

prövningsrätt torde härvid böra vara obunden av schematiska regler. I varje

fall bör icke, såsom i ett yttrande ifrågasatts, stadgas att fastighetsregister

endast skall få uppläggas inom de planlagda delarna av en kommun. Tvärtom

bör — i enlighet med vad lantmäteristyrelsen påpekat och byggnadsstyrelsen

ytterligare understrukit -— gränsen mellan områden med olika registreringssystem

redan från början dragas så, att tillräckligt utrymme bcredes

för stadsplanebebyggelsens framtida utveckling inom fastighetsregisterområdet.

Jag instämmer alltså med lantmäteristyrelsen däri, att fastighetsregisterområdena

hellre höra tagas till för stora än för små. Jordregisler

bör med andra ord föras endast inom sådana områden av stad eller stadsliknande

samhälle, som under överskådlig tid kunna förväntas bevara en

rent agrar karaktär. Om det i cn framtid likväl skulle visa sig erforderligt

alt utvidga stadsplanen utöver det från början bestämda fastighetsregisterområdet,

bör Kungl. Maj:t självfallet beakta det ändrade läget och anpassa

gränsen för området därefter.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 195-

I anledning av stadsförbundets och vissa andra remissinstansers yttranden

är jag angelägen framhålla, att Kungl. Maj :t vid utövningen av sin ifrågasatta

prövningsrätt i varje enskilt fall bör laga efter lägligheten och taga

all möjlig hänsyn till den berörda kommunens egna intressen av ekonomisk

och annan art. Om exempelvis en stad önskar på egen bekostnad upplägga

och föra fastighetsregister även för sina agrara delar och nödig arbetskraft

härför finnes att tillgå utan att andra brådskande arbetsuppgifter eftersättas,

torde sålunda Kungl. Maj :t i regel sakna anledning att motsätta sig ett

dylikt önskemål. •

Mot den nu föreslagna lösningen att allt efter omständigheterna tillämpa

olika registreringssätt inom en och samma kommun skulle — såsom lantmäteristyrelsen

själv framhållit — med visst fog kunna invändas, att det

i så fall måhända bleve nödvändigt att i viss utsträckning verkställa delning

av fastigheter enligt 1930 års lag om delning av fastighet vid ändring

i rikets indelning m. m. Det är nämligen att märka att, om gränsen mellan

olika registerområden skulle komma att skära över bestående fastighetsgränser,

fastigheterna måste delas efter den förstnämnda gränsen (jfr 1 §

andra stycket i 1930 års lag). På de skäl lantmäteristyrelsen ingående utvecklat

— och till vilka jag hänvisar — är det emellertid tydligt, att man vid

en väl avvägd tillämpning av det föreslagna systemet icke riskerar att i någon

större utsträckning nödgas verkställa dylika fastighetsdelningar. En

ofrånkomlig förutsättning för att man skall kunna undvika en mängd tidsödande

och kostnadskrävande delningar enligt 1930 års lag är dock, att

gränsen mellan olika registerområden icke nödvändigtvis alltid dragés så,

att den sammanfaller med gränsen mellan de områden där de i jorddelningslagen

angivna jordpolitiska villkoren för avstyckning och sammanläggning

i princip skola gälla, å ena sidan, samt övriga områden, å den andra.

Detta vill med andra ord säga, att man icke utan vidare får låta den gränsdragning

som skett med stöd av 1948 års lag vara prejudicerande vid gränsdragningen

mellan olika registerområden. Ett talande bevis för riskerna av

ett motsatt tillvägagångssätt har lämnats i det förut återgivna remissyttrandet

av distriktslantmätaren i Kramfors distrikt. Han erinrar om de beslut

varigenom Kungl. Maj :t med stöd av 1948 års lag förordnat att vad för landet

är stadgat om avstyckning och sammanläggning skall i princip äga tilllämpning

beträffande vissa delar av Kramfors stad samt omnämner, att den

i beslutet angivna begränsningsiinjen endast å vissa mindre sträckor följer

befintliga fastighetsgränser men i de flesta fallen skär över fastighetsgränserna.

Därest en blivande gränsdragning mellan fastighetsregister- och jordregisterområden

inom staden konwne att följa den med stöd av 1948 års lag

angivna gränsen, skulle detta — upplyser distriktslantmätaren — medföra

att delningar enligt 1930 års lag finge verkställas av ett så stort antal fastigheter

att erforderliga avstyckningsförrättningar, med nuvarande tillgång

på arbetskraft, icke kunde slutföras inom de närmaste tio åren. Det ligger i

öppen dag, att gränsen mellan olika registerområden måste dragas så, att ett

dylikt läge icke behöver uppstå; och det är härvid att märka, att Kramfors
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mctj.ts proposition nr 195.

49

lallet ingalunda är enastående vare sig i Västernorrlands län eller annorstädes.

Gränsen mellan olika registerområden bör med andra ord i praktiken

såvitt möjligt följa de befintliga fastighetsgränserna.

Mot den av lantmäteristyrelsen intagna och av mig biträdda ståndpunkten

ha under remissbehandlingen framför allt två argument åberopats. Den

första invändningen är, att det i sak bör vara samma skäl som motivera att

jordregister skall föras för ett stadsområde och att de jordpoliliska villkoren

beträffande avstyckning och sammanläggning skola tillämpas inom området;

de båda gränserna borde med andra ord sammanfalla. Och för det andra

ha betonats olägenheterna av att vid sidan av en gränsdragning enligt 1948

års lag genomföra ytterligare en geografisk uppdelning av vissa städer, samhällen

och landskommuner.

Vad då till en början det senare argumentet beträffar vill jag i likhet med

lantmäteristyrelsen vitsorda, att det i och för sig naturligtvis icke är önskvärt

att tillskapa olika bestämmelseområden i fråga om fastighetsbildningen

och fastighetsregistreringen inom en och samma kommunala förvaltningsenhet.

I praktiken torde dock olägenheterna härav icke bli särskilt

framträdande. Givet är dock, att man i möjligaste mån bör eftersträva att

gränserna för tillämplighetsområdet av 1948 års lag icke avvika från gränserna

för det område där jordregister skall föras.

Härmed har jag kommit in på den förut antydda synpunkten att dessa

gränser borde sammanfalla redan av den anledningen, att det vore samma

sakliga motiv som dikterade gränsdragningen i nämnda båda hänseenden.

I realiteten är detta emellertid ingalunda alltid fallet. Såsom fastighetsbildningssakkunniga

framhållit kunna förhållandena inom en med stad införlivad

landskommun tvärtom mycket väl vara sådana, att å ena sidan skadliga

jorddelningar icke behöva befaras och att anledning därför saknas att

tillämpa 1948 års lag men att å andra sidan mycket arbete och stora kostnader

skulle sparas, om staden befriades från skyldigheten att upplägga

fastighetsregister inom det inkorporerade området. Läget kan också mycket

väl tänkas vara det omvända eller att en stad önskar upprätthålla den jordpolitiska

kontrollen inom gränsområdet mellan själva stadskärnan och de

rent agrara delarna men det oaktat vill upplägga fastighetsregister för området

därför att vissa fristående tätortsbildningar redan uppkommit inom

detsamma. Över huvud taget måste det anses mest rationellt att vid valet

mellan olika registreringssätt få handla obunden av synpunkter som icke

direkt ha med själva registreringen att göra. I detta hänseende må särskilt

framhållas, att gränsdragningen mellan de områden där de förut berörda

jordpolitiska villkoren skola beaktas samt övriga områden måste ske betydligt

mera exakt än gränsdragningen mellan fastighetsregister- och jordregisterområden.

Medan det vid bestämningen av begränsningslinjer enligt

1948 års lag sålunda kan vara av sakliga skäl påkallat att — såsom skett

i t. ex. Kramfors — låta linjerna skära över bestående fastighetsgränser, är

del däremot säkerligen oftast av tämligen ringa betydelse, om en viss fastighet

redovisas i det ena eller det andra registret. Att gränsen mellan de

4 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 195.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

olika registerområdena blir oregelbunden, spelar mindre roll. Huvudsaken

är att fastighetsregisterområdet innesluter alla de fastigheter som väntas

bli föremål för stadsmässig bebyggelse inom överskådlig tid. Att därinom

dessutom faller viss jordbruksbygd, medför såsom lantmäteristyrelsen påpekat

knappast någon större olägenhet.

Med det nu sagda har jag redan i sak tagit ståndpunkt även i en annan

fråga, nämligen den hur man bör anknyta reglerna för fastighetsbildningen

till den föreslagna nya ordningen

att inom samma stad, samhälle eller kommun skall kunna föras olika slag

av fastighetsregister. Såsom förut framhållits erbjuda sig här två olika alternativ:

antingen kan man liksom hittills knyta fastighetsbildningsreglerna

till registreringstypen (fastighetsregister eller jordregister) och alltså göra

jorddelningslagen med eventuellt erforderliga jämkningar tillämplig inom

j ordregister område i stad och annat samhälle, eller också kan man låta kommuntypen,

d. v. s. å ena sidan stad, köping eller municipalsamhälle

och å andra sidan landsbygdskommun, bli bestämmande för vilken fastighetsbildningslagstiftning

(fastighetsbildningslagen eller jorddelningslagen,

i båda fallen med erforderliga jämkningar) som skall tillämpas.

Med hänsyn till vad jag förut anfört rörande betydelsen av att valet mellan

de båda registreringssätten skall få träffas oberoende av omständigheter

som icke direkt ha med själva registreringen att göra, är det tydligt, att

jag i likhet med lantmäteristyrelsen i princip vill förorda det senare alternativet.

Denna ståndpunkt överensstämmer helt med den uppfattning,

åt vilken jag gav uttryck vid tillkomsten av 1948 års lag. Rörande de skäl

för och emot nämnda båda alternativ som jag därvid åberopade får jag hänvisa

till den inledningsvis lämnade framställningen. Här må allenast upprepas

att det skäl som jag främst åberopade mot en sammankoppling av

registreringssätt och fastighetsbildningslagstiftning var att man därmed

skulle löpa risken att i stor utsträckning nödgas verkställa fastighetsdelningar

enligt 1930 års lag.

Till stöd för metoden att låta reglerna för fastighetsbildningen vad angår

stad och andra samhällen vara bundna av samhället såsom enhet, oberoende

av om därinom föres fastighetsregister såsom för stad eller jordregister, har

lantmäteristyrelsen för sin del jämväl åberopat, att styrelsen efter prövning

funnit nämnda metod medföra minst besvär ur lagteknisk synpunkt och

vara mindre svåröverskådlig än den andra tänkbara metoden. Vissa remissinstanser,

bland dem lantmätareföreningen, ha gentemot detta invänt, att

den av styrelsen avvisade metoden tvärtom innebure en lagtekniskt sett enklare

och mera överskådlig lösning av problemet. För egen del är jag icke

beredd att uttala någon bestämd mening i denna tvistefråga, vilket för övrigt

skulle förutsätta ett ståndpunktstagande i en mängd olika, tekniskt

svåra delproblem. Så mycket anser jag dock vara uppenbart, att den av

styrelsen avvisade metoden icke kan ur sist berörda synpunkter anses äga

sådana företräden framför den av styrelsen och mig förordade, att det på

denna grund skulle vara motiverat att välja den förstnämnda metoden trots

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

att denna ur andra synpunkter, vilka jag förut utvecklat, är att bestämt

föredraga. Ytterligare ett skäl må slutligen åberopas till stöd för metoden

att låta fastighetsbildningsreglerna i princip vara anknutna till kommuntypen

såsom sådan. Jag syftar härvid på det av bland andra fastighetsbildningssakkunniga

åberopade argumentet att det ur städernas egen synpunkt

måste te sig naturligt att fastighetsbildningslagen för stad — oberoende av

registreringsfrågan — tillämpas för en stads hela område, i den mån icke

behov att ett förordnande enligt 1948 års lag föreligger.

Till sist må här behandlas vissa mera tekniskt betonade problem rörande

den närmare regleringen av jordregisterföringen

i stad. Jag vill då till en början i likhet med lantmäteristyrelsen föreslå,

att jordregisterföringen inom stad ombesörjes av överlantmätaren på

statsverkets bekostnad. Denna regel bör åtminstone tills vidare vara undantagslös.

Innan en mera definitiv reform av registreringsreglerna kommit

till stånd, bör en stad alltså icke få möjlighet att — såsom i ett yttrande

föreslagits — låta sitt jordregister föras av särskild registerförare.

Vad härefter beträffar den under remissbehandlingen mycket uppmärksammade

frågan vilken myndighet — överlantmätaren eller byggnadsnämnden

— som skall förvara de till jordregister för stad, köping och municipalsamhälle

hörande 1''örrättningsaklerna, vill jag på de skäl lantmäteristyrelsen

andragit biträda dess förslag. Både jordregistret och de till detta hörande

förrättningsakterna böra alltså enligt min mening förvaras på länslantmäterikontoret.

Något tveksam anser jag däremot frågan vara, huruvida

obligatorisk skyldighet att förse samhällena med kopior av dessa handlingar

bör föreligga. Styrelsen har för sin del ansett, att så icke bör vara förhållandet

i andra fall än då jordregistret avser detaljplanelagda områden. Till stöd

för denna sin uppfattning har styrelsen främst åberopat att, då det för landsbygden

i allmänhet aldrig ifrågasatts att vederbörande kommun skulle hållas

underrättad om fastighetsbildningen, tillräcklig anledning i princip icke

syntes föreligga att i denna del göra skillnad mellan de rent agrara delarna

av städerna och stadsliknande samhällen, å ena, samt den egentliga landsbygden,

å andra sidan. Vidare har styrelsen anfört, att avstyckningar för

jordbruksändamål och liknande inom jordregisterområde av stad eller samhälle

i allmänhet torde sakna betydelse för byggnadsnämndens verksamhet.

Detta resonemang har kritiserats i flera yttranden. Sålunda har bland annat

invänts, dels att det på landsbygden hittills icke funnits byggnadsnämnder i

större omfattning än som betingats av de avgränsade utomplansområdena

och dels att den nya byggnadslagstiftningen ställde krav på att byggnadsnämnden

med uppmärksamhet följde den fortlöpande fastighetsbildningen

icke endast inom stadens eller samhällets mera centrala delar utan även

inom ytterområdena. Några remissinstanser ha därför krävt, att byggnadsnämnden

genom utdrag eller avskrift av jordregistret och förrättningsakterna

måtte hållas underrättad om den fortgående fastighetsbildningen inom

stadens eller samhällets jordregisterområde. En av dessa instanser har yrkat,

alt nämnda handlingar måtte överlämnas utan kostnad för staden, medan

en annan ifrågasatt att statsbidrag skulle utgå för ändamålet.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

Väl är det riktigt, att byggnadsnämnd såväl i stad och stadsliknande

samhälle (3, 100 och 101 §§ byggnadsstadgan) som på landsbygden (103 §

byggnadsstadgan) är skyldig att följa byggnadsverksamhetens utveckling

inom hela sitt verksamhetsområde samt att det ur denna synpunkt kan

vara av värde att nämnden har tillgång till akterna rörande fastighetsbildningen

inom nämnda område. 1 byggnadslagstiftningen är emellertid genom

föreskrifter om anmälningsskyldighet och på annat sätt sörjt för att

byggnadsnämnd skall få vetskap om alla planerade byggnadsföretag. Den

av lantmäteristyrelsen föreslagna ordningen beträffande ansökan om och

utförande av avstyckningsförrättningar inom de områden av städer och

samhällen, där jordregister föres, syftar även till att byggnadsnämnderna

på tidigast möjliga stadium skola få kännedom om en planerad fastighetsbildning.

Byggnadsnämndens tjänsteman kommer i regel att utföra alla

avstyckningsförrättningar, som ha betydelse för byggnadsverksamhetens

utveckling inom staden eller samhället, och han har sålunda möjlighet att

upprätta en sammanställningskarta, som åskådliggör utvecklingen, utan att

avstyckningsakterna därför behöva förvaras hos byggnadsnämnden. Det

måste följaktligen anses på ett betryggande sätt sörjt för att byggnadsnämnden

i god tid erhåller kännedom om all för nämnden betydelsefull

fastighetsbildning. Härigenom får nämnden också möjlighet att anskaffa

jordregisterutdrag och kopior av eventuellt behövligt aktmaterial.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag, att någon obligatorisk

redovisning av jordregisterutdrag och förrättningsakter till byggnadsnämnden

icke erfordras. Endast för de såsom undantag beräknade fall att inom

jordregisterområde skulle uppstå tätbebyggelse, för vilken ordnats detaljplan,

kan obligatorisk aktredovisning anses behövlig. Därest en mera omfattande

redovisningsskyldighet skulle föreskrivas, bleve följden att stora

kostnader och mycken tidsspillan konnne att uppstå utan att häremot svarande

fördelar stode att vinna. Några praktiska svårigheter för städerna att

i önskad omfattning få avskrift av akter rörande förrättningar inom sådana

områden som ej äro detaljplanelagda torde icke föreligga. Att städerna

både i dylika fall och eljest bli skyldiga att betala kopiorna måste anses

rimligt med hänsyn till de minskade kostnader för registreringsarbetet

som komma att följa av att jordregister införes.

Under remissbehandlingen har anmärkts att lantmäteristyrelsen icke

framlagt något förslag om huru den lucka i länslantmäterikontorens arkiv

skall fyllas, som uppkommer i följande fall. Sedan med stöd av den förut

omnämnda slutbestämmelsen till fastighetsbildningslagen förordnats att

jordregister under viss övergångstid fortfarande skall få föras inom ett med

stad eller fastighetsregistersamhälle införlivat område samt förrättningsakterna

rörande avstyckning inom området jämlikt 5 kap. 19 § fastighetsbildningslagen

redovisats till byggnadsnämnden, meddelas senare på grund

av de nu föreslagna lagändringarna förordnande av innebörd att fastighetsregister

enligt 7 kap. fastighetsbildningslagen icke skall uppläggas för området.

Akterna skola då i fortsättningen redovisas till länslantmäterikon
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

53

toret, men de äldre akterna finnas icke där utan i byggnadsnämndens arkiv.

Klart är, att denna lucka bör fyllas. Det kan emellertid icke anses nödvändigt

att meddela föreskrift härom i lag, utan det torde böra ankomma

på lantmäteristyrelsen att vidtaga de åtgärder till utfyllnad av länslantmäterikontorens

arkiv som befinnas erforderliga i förevarande hänseende.

Överlantmätaren i Värmlands län har — med tillstyrkande av förslaget att

förrättningsakter avseende avstyckning inom jordregisterområden av samhällen

skola redovisas till länslantmäterikontoret — ansett det vara en brist,

att denna regel icke utsträckts att gälla även förrättningsakter enligt 2 kap.

fastighetsbildningslagen. I anledning härav må till en början framhållas

att tomtmätningar och andra gränsbestämningar regelmässigt icke antecknas

i jordregistret. Vidare må nämnas att det, när fastighetsbildningen inom

ett område fortskridit så långt att stadsplan och tomtindelning föreligga,

torde vara av stor betydelse att de kartor och handlingar, som upprättas

i samband med tomtmätning, förvaras under byggnadsnämndens vård.

Någon anledning att beträffande detta slag av förrättningar införa ändrade

bestämmelser föreligger enligt min mening alltså icke. I viss mån annorlunda

ställer sig saken, då fråga är om sådan bestämning av annan gräns än

tomtgräns som handlagts jämlikt föreskrifterna i 2 kap. 13 § fastighetsbildningslagen.

Dessa förrättningar torde dock ej vara av samma betydelse

för registreringsverksamheten som de rent fastighetsbildande förrättningarna.

Därför lärer det ej heller beträffande sådana förrättningar vara

nödvändigt att i detta sammanhang införa andra bestämmelser än de som

nu gälla beträffande s. k. jordregistersamhällen. Inom dessa samhällen redovisas

redan nu karta och handlingar rörande detta slag av förrättningar

till byggnadsnämnden.

Jag biträder lantmäteristyrelsens uppfattning att erforderliga föreskrifter

icke böra upptagas i en särskild lag utan i stället införas i fastighetsbildningslagen.

I första hand påkallas därvid ändring av 7 kap. 1 § och 17 §

första stycket nämnda lag. Därutöver erfordras emellertid — såsom av

promemorian och den följande framställningen närmare framgår — åtskilliga

följdändringar både i fastighetsbildningslagen och i vissa andra

lagar och författningar.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungi. Maj:ts proposition nr 195.

Specialmotivering.

Lagen om fastighetsbildning i stad.

2 KAP.

15 §.

Enligt nuvarande bestämmelser gälla föreskrifterna i kapitlet förutom i

stad dels inom annat samhälle med tomtindelning såsom i stad — beträffande

hela samhällsområdet — och dels inom område å landet med en på stadsplan

grundad tomtindelning — beträffande det stadsplanelagda området.

För andra områden på landet med tomtindelning, t. ex. inom vissa byggnadsplaneområden,

gälla i andra stycket av paragrafen upptagna regler.

I promemorian anföres:

Enligt förslaget skola bestämmelserna i kapitlet nu ytterligare tillämpas

inom samhälle eller ort å landet, där fastighetsregister skall föras såsom för

stad. Måhända hade såsom en förutsättning för att kapitlets bestämmelser

skola gälla inom sådant fastighetsregisterområde ytterligare bort krävas, att

inom området tillika skall finnas på stadsplan grundad tomtindelning. Med

all sannolikhet kommer inom sådant område alltid att finnas fastställd

stadsplan och på grund härav även tomtindelning. Det skulle onödigt tynga

lagtexten att däri uttryckligen införa detta villkor.

Bestämmelserna skola gälla vare sig fråga är om ett fastighetsregisterområde,

som tidigare varit stad eller samhälle men av någon anledning förlorat

denna karaktär (t. ex. Grebbestad), eller det är fråga om ett fastighetsregisterområde

utan sammanhang med förutvarande samhällsbildning.

Departementschefen.

Lantmäteristyrelsens förslag, vilket icke mött någon erinran under remissbehandlingen,

torde böra godtagas.

3 KAP.

1 §•

Av naturliga skäl bör sammanläggning ej få ske över gräns mellan olika

registerområden. Härav betingat tillägg har införts i paragrafen. I praktiken

kommer denna bestämmelse emellertid icke att utgöra något hinder för att

i och för sig önskvärda sammanläggningar skola komma till stånd, därest

man vid behov på lämpligt sätt ändrar gränsdragningen mellan de olika registerområdena.

4 KAP.

3 a §.

I promemorian anföres:

De nuvarande bestämmelserna i 4 kapitlet gälla sammanläggning av stadsägor.

Enligt de principer, som utvecklats i den allmänna motiveringen,

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

55

skola bestämmelserna nu göras tillämpliga även vid sammanläggning av

jordregisterfastigheter i stad. De ändringar som betingas härav skulle kunna

införas direkt i de nuvarande paragraferna i kapitlet. Bland annat med

hänsyn till lagstiftningens provisoriska karaktär har det dock synts lantmäteristyrelsen

vara att föredraga att bestämmelserna i stället intagas i en

särskild ny paragraf, benämnd 3 a §. Det bör bemärkas, att denna paragraf i

flertalet fall torde komma att sättas ur kraft genom att förordnande enligt

1948 års lag kommer att utfärdas.

Enligt förslaget skall vid ansökning om sammanläggning av i jordregistret

införda fastigheter i stället för utdrag ur registret fogas utredning rörande

de berörda fastigheternas registerbeteckning, omfattning och läge.

Avsikten med utredningen är allenast att den skall bilda underlag för registreringen.

Den bör därför kunna göras summarisk. Det torde få förutsättas,

att utredningen intages i det utdrag av ägodelningsdomarens protokoll,

som tillställes överlantmätaren i hans egenskap av registerförare, eller ock

bilägges ägodelningsdomarens anmälan till överlantmätaren.

Vad förslaget i övrigt innebär framgår av lagtexten.

Det har icke ansetts påkallat att i detta sammanhang föreslå föreskrifter

angående sättet att bestämma registreringsort för fastighet som bildats genom

sammanläggning av områden från flera jordregistersocknar. Dels torde

dessa fall bli sällsynta, dels pågår inom fastighetsbildnings sakkunniga en

utredning, som omfattar även detta spörsmål, och dels torde de fall som

kunna förekomma innan frågan blir författningsreglerad kunna lösas i administrativ

ordning.

Departementschefen.

Vad styrelsen föreslagit har med allenast några formella jämkningar

upptagits i departementsförslaget. Rörande tredje stycket i paragrafen hänvisas

till vad jag anfört vid 3 kap. 1 §.

4 §•

Kapitlet skall enligt departementsförslaget, vilket i denna del överensstämmer

med lantmäteristyrelsens förslag, gälla — utom för stads hela område

— även inom samhälle på landet, därest fastighetsregister såsom för

stad föres inom någon del av samhället. Vidare skall kapitlet gälla för ort

å landet med fastighetsregister såsom för stad.

5 KAP.

19 §.

Ändringen, som saknar motsvarighet i det remitterade förslaget, är av

rent teknisk natur.

19 a §.

I promemorian anföres:

Det synes lämpligt att de särbestämmelser, som erfordras i fråga om avstyckning

inom jordregisterområde av stad, införas i en särskild paragraf,

benämnd 19 a §. Jämför motiven till 4 kap. 3 a §, där samma förfaringssätt

förordats. Liksom sistnämnda paragraf torde den nu förevarande paragrafen

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

mestadels komma att sättas ur kraft genom att förordnande enligt 1948 års

lag utfärdas.

En genom sämjedelning före år 1928 utbruten fastighet blir registrerad

som fastighet för sig enligt de för fastighetsregister såsom för stad meddelade

bestämmelserna. Jordregistret däremot erkänner icke sämjedelning såsom

fastighetsbildande i egentlig mening. Jorddelningslagen innehåller på

grund härav vissa särbestämmelser angående avstyckning från sådan genom

sämjedelning utbruten mark. Dessa återfinnas i 19 kap. 1 § andra stycket

andra punkten. Motsvarande bestämmelser böra gälla inom område med

jordregister i stad.

Styrelsen fortsätter:

Enligt förslaget skall konceptakt rörande avstyckning redovisas till lantmäterikontoret

i länet. Detta är en följd av att jordregister föres. Obligatorisk

föreskrift om att ett exemplar av varje akt rörande avstyckning därjämte

skall redovisas till byggnadsnämnden har icke ansetts erforderlig.

Avslyckningar för jordbruksändamål och liknande inom jordregisterområde,

som här avses, torde i allmänhet sakna betydelse för nämndens verksamhet.

Däremot har det med hänsyn till denna verksamhet ansetts erforderligt, att

byggnadsnämnden beredes omedelbar tillgång till akter rörande avstyckningar

inom förekommande detaljplanelagda delar av sådana områden. För

akt som sålunda tillställes nämnden, bör staden betala ersättning enligt

gällande taxa.

Styrelsen har vidare föreslagit, att i förevarande paragraf måtte införas en

bestämmelse av innehåll att avstyckning inom jordregisterområde skall få

ske även om den avstyckade ägolotten består av två eller flera områden. Styrelsen

har härom anfört, att av de nuvarande bestämmelserna i kapitlet

hade ansetts framgå, att varje genom avstyckning nybildad fastighet skulle

bestå av en enda sammanhängande ägovidd. Denna av registreringssättet betingade

regel borde — anför styrelsen — icke finnas anledning att bibehålla

inom område av stad, varest fördes jordregister. Regeln kunde nämligen

medföra, att eljest sammanhörande områden onödigt splittrades på

flera fastigheter.

Departementschefen.

På de skäl jag utvecklat i den allmänna motiveringen biträder jag lantmäteristyrelsens

förslag rörande aktredovisningen.

Såsom styrelsen framhållit anses av de nuvarande bestämmelserna i förevarande

kapitel framgå, att varje genom avstyckning nybildad fastighet skall

utgöras av blott en enda sammanhängande ägovidd. Denna princip har dock

icke kommit till direkt uttryck i lagtexten, men den har fastslagits i praxis

(Regeringsrättens årsbok 1922 s. 147). Att nu i lagtext uttryckligen fastslå

den motsatta ståndpunkten med avseende å avstyckning inom jordregisterområde

i stad och därmed indirekt sanktionera nyssnämnda praxis synes

mig knappast böra ske. Å andra sidan kunna tvivelsutan skäl anföras för

att denna praxis icke nödvändigtvis behöver upprätthållas i fråga om avstyckning

inom jordregisterområde i stad.

I övrigt biträder jag styrelsens förslag vid denna paragraf.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

20 §.

I promemorian anföres:

Kapitlet skall enligt förslaget gälla icke blott för stad utan även för samhälle

å landet där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall

iakttagas, under förutsättning att fastighetsregister såsom för stad skall föras

inom någon del av samhället. Kapitlet skall även gälla för annan ^ort å

landet med fastighetsregister såsom för stad — inom det område där sådant

fastighetsregister skall föras. Måhända hade här, liksom i 2 kap. 15 §, bort

särskilt beaktas det fall, då inom fastighetsregisterområde på landet över

huvud saknas stadsplan. Styrelsen har övervägt att för detta fall föreslå

vissa särregler rörande förordnande av förrättningsman och rörande konceptaktens

förvaring (jämför 2 kap. 15 § andra stycket). Med hänsyn bland

annat till att det i praktiken icke torde komma att förekomma att för fastighetsregisterområde

saknas stadsplan, har styrelsen icke ansett sig behöva

föreslå särskilda regler för detta fall.

Departementschefen.

Vad styrelsen anfört torde böra godtagas.

21 §.

Ändringen innebär, att magistratens befogenheter skola fullgöras av Konungens

befallningshavande även inom annan ort å landet än samhälle, där

bestämmelserna i kapitlet äga tillämpning.

6 KAP.

15 §.

Kapitlets bestämmelser synas böra gälla inom stad även om jordregister

föres. De torde också i tillämpliga delar böra gälla inom samhälle å landet

i sin helhet, om blott fastighetsregister såsom för stad föres inom någon del

av samhället, samt inom annan ort å landet där fastighetsregister föres såsom

för stad.

7 KAP.

1 och 17 §§.

Enligt lantmäteristyrelsens förslag borde i 1 § första stycket stadgas, att

fastighetsregister skulle föras för stad, där ej Konungen med hänsyn till

omständigheterna annat förordnade. Vidare har föreslagits att 17 § skulle

innehålla föreskrift om befogenhet för Konungen att förordna om fastighetsregisterföring

jämväl på landsbygden. Slutligen må nämnas, att styrelsen föreslagit

viss ändring av § 1 andra stycket jordregisterförordningen. I sistnämnda

hänseende anför styrelsen:

Nuvarande föreskrift i andra stycket av § 1 jordregisterförordningen innebär,

att beträffande samhälle å landet, där den för städerna gällande ordningen

för bebyggande skall iakttagas, Konungen för varje särskilt fall skall

besluta, huruvida jordregisterförordningen eller de i 7 kap. fastighetsbildningslagen

meddelade bestämmelserna skola tillämpas. Detta lärer numera,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

när varje del av vårt land redovisas i något slag av fastighetsregister, icke

vara nödvändigt. Särskilt förordnande angående sättet för registerföringen

torde allenast erfordras i sådant fall, att för ort å landet finnes lämpligt att

övergå från jordregister till fastighetsregister såsom för stad. Det torde få

förutsättas, att särskild framställning av berörda myndigheter göres när så

är fallet.

Enligt förslaget skall jordregisterförordningen nu i tillämpliga delar gälla

i stad, om Konungen förordnar därom, men skall å andra sidan icke tilllämpas

inom ort å landet, för vilken Konungen förordnar att fastighetsregister

såsom för stad skall uppläggas och föras. Huvudregeln blir sålunda

för landet den — detta även när det gäller samhälle å landet — att

jordregister skall föras, om Konungen ej annorlunda förordnar.

D e partem en t s chef en.

Det synes mig ur systematisk synpunkt mest rationellt att i 1 § av förevarande

kapitel intaga en bestämmelse om att fastighetsregister såsom för

stad skall kunna föras även på landsbygden samt i § 1 jordregisterförordningen

intaga en föreskrift av innehåll att jordregister skall kunna föras

jämväl i stad. Därvid bör i det förstnämnda stadgandet upptagas en erinran

om undantagsbestämmelsen i jordregisterförordningen. I 7 kap. 17 § fastighetsbildningslagen

bör da allenast angivas vilka detaljbestämmelser som

skola gälla vid fastighetsregisterföring på landsbygden. Ett förordnande om

att jordregister skall föras i stället för fastighetsregister bör kunna avse

viss del av stad eller, om så finnes lämpligt, hel stad; det bör kunna meddelas

för viss tid eller tills vidare. Förordnande bör även kunna meddelas

om uppskov med uppläggande av fastighetsregister enligt stadsreglerna under

viss behövlig övergångstid. Det bör jämväl vara tillåtet att ändra tidigare

beslut om sättet för registerföringen inom visst område, om sådan ändring

i något fall finnes påkallad på grund av den nu föreslagna nya ordningen.

I enlighet med vad lantmäteristyrelsen anfört torde det få förutsättas,

att vid kommande stadsbildningar förordnande meddelas i samband

med eller i nära anslutning till beslutet om stadsbildningen efter hörande

av lantmäteristyrelsen, överlantmätaren och staden. Beträffande redan

verkställda inkorporeringar och stadsbildningar lärer initiativ till förordnande,

som här avses, kunna tagas av vederbörande stad, av lantmäterimyndighet

eller annan.

Slutbestämmelserna.

Bestämmelsen i fjärde stycket kommer att i viss mån stå i strid mot

7 kap. 1 § av lagen enligt den föreslagna lydelsen och bör därför utgå.

$

Föreslagen övergångsbestämmelse.

Vissa äldre arealöverlåtelser kunna enligt de för landet meddelade bestämmelserna

legaliseras genom avsöndring eller ägostyckning. I stad sker

en motsvarande legalisering av sådana fång vid den fastighetsindelning,

som verkställes i samband med registerkartans upprättande enligt 7 kap.

9 § fastighetsbildningen. När nu jordregister föreslås kunna föras även för

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

stad eller del därav, torde möjlighet böra öppnas att verkställa ägostyckning

och jordavsöndring inom sådana områden av stad, där jordregister föres.

Ägarna av det fåtal sådana fång, som eventuellt kunna finnas kvar olegaliserade,

komma eljest genom den föreslagna lagändringen i sämre rättsställning

än tidigare.

Övriga lagförslag.

De föreslagna ändringarna i 1958 års lag med särskilda bestämmelser om

fastighetsbildning inom vissa områden av stad, i lagen om sammanläggning

av fastigheter å landet, lagen om rätt i vissa fall för ngttjanderättshavare

att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område och i 1930 års lag om delning

av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. torde icke kräva närmare

motivering.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft omedelbart.

I enlighet härmed ha inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad,

2) lag angående ändring i lagen den 27 februari 1958 (nr 96) med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad,

3) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning

av fastigheter å landet,

4) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 335) om rätt i vissa

fall för ngttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,

samt

5) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av

fastighet vid ändring i rikets indelning med mera.

Förslagen torde få fogas vid statsrådsprotokollet såsom bilaga.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Bengt Augustinsson.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad.

Härigenom förordnas, dels att 2 kap. 15 §, 3 kap. 1 §, 4 kap. 4 §, 5 kap.

18, 19, 20 och 21 §§, 6 kap. 15 §, 7 kap. 1, 17 och 18 §§ samt övergångsbestämmelserna

till lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad1 i * * skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i lagen skola införas

två nya paragrafer, nämligen i 4 kap. en paragraf, betecknad 3 a §, och

i 5 kap. en paragraf, betecknad 19 a §, av nedan upptagen lydelse.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 KAP.

15 §.

Vad i detta kapitel föreskrives för

stad skall äga motsvarande tillämpning

inom annat samhälle, varest finnes

tomtindelning såsom i stad, så

ock eljest inom område å landet, varest

på grund av stadsplan finnes sådan

tomtindelning.

I fråga-------—---

2 KAP.

15 §.

Vad i detta kapitel föreskrives för

stad skall äga motsvarande tillämpning

inom samhälle eller annan ort

å landet, där fastighetsregister skall

föras enligt de för stad meddelade bestämmelser,

samt inom annat samhälle,

varest finnes tomtindelning såsom

i stad, så ock eljest inom område

å landet, varest på grund av

stadsplan finnes sådan tomtindelning.

— delar gälla.

3 KAP.

3 KAP.

1 §•

Har i stad enligt fastställd tomtindelning

tomt bildats av mark, som

hör till särskilda fastigheter eller

1 §•

Har i stad enligt fastställd tomtindelning

tomt bildats av mark, som

hör till särskilda fastigheter eller

i s Ä Y “V8f beträffande 2 kap 15 § och 7 kap. 1 § SFS 1947:703, beträffande 3 kap

199» beträffande 4 kap. 4 § och 5 kap. 20 § SFS 1948:97, beträffande 5 kap. 21§

SFS 1936 316 betraffande 6 kap'' 15 § SFS 1931:143 samt beträffande 7 kap. 17 och 18 §§

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 195.

61

(Gällande lydelse)

särskilda områden, som ej ingå i fastighetsindelning,

må sammanläggning

av de områden, som utgöra tomten,

medgivas i den ordning som i

detta kapitel sägs.

4 KAP.

4 §•

Vad i detta kapitel är stadgat för

stad skall ock gälla för samhälle å

landet, för vilket föres fastighetsregister

enligt de för stad meddelade

bestämmelser.

(Föreslagen lydelse)

särskilda områden, som ej ingå i fastighetsindelning,

må sammanläggning

av de områden, som utgöra tomten,

medgivas i den ordning som i

detta kapitel sägs. Sammanläggning

må dock icke medgivas, därest områdena

redovisas i olika slag av fastighetsregister.

4 KAP.

3 a §.

I stad eller del därav, där jordregister

föres, skola angående sammanläggning

av fastigheter, som redovisas

i sådant register, bestämmelserna i

1—3 §§ äga motsvarande tillämpning

med nedan i andra stycket angivna

undantag.

Vid ansökan om sammanläggning

skall i stället för sådant registerutdrag,

som avses i 2 § första stycket,

fogas utredning rörande fastigheternas

registerbeteckning, omfattning

och läge, verkställd av mätningsman

eller till sådan befattning behörig person.

Därjämte skall förste lantmätaren

beredas tillfälle att avgiva utlåtande

i ärendet.

Ej må sammanläggning medgivas

av fastigheter, som redovisas i olika

slag av fastighetsregister.

4 §•

Vad i detta kapitel är stadgat för

stad skall ock gälla för samhälle å

landet, därest för samhället eller del

därav föres fastighetsregister enligt

de för stad meddelade bestämmelser,

så ock för annan ort å landet, för vilken

sådant register föres.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

(Gällande lydelse)

Om behörighet för Konungen att

beträffande område av stad eller samhälle

som nu sagts förordna om tilllämplighet

av de för landet meddelade

bestämmelserna är stadgat i lagen

med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning

inom vissa områden

av stad.

5 KAP.

18 §.

Då fastställelse meddelats å avstyckning,

skall myndighet, som

meddelat beslutet, ofördröjligen därom

underrätta den, som för fastighetsregistret,

där sådant finnes för

staden upplagt.

19 §.

Konceptakt rörande avstyckning

skall förvaras under byggnadsnämndens

vård.

(Föreslagen lydelse)

Om behörighet för Konungen att

beträffande område av stad eller av

sådant samhälle eller annan ort å landet,

som i första stycket sägs, förordna

om tillämplighet av de för landet

meddelade bestämmelserna är stadgat

i lagen med särskilda bestämmelser

om fastighetsbildning inom

vissa områden av stad.

5 KAP.

18 §.

Då fastställelse meddelats å avstyckning,

skall myndighet, som meddelat

beslutet, ofördröjligen underrätta

vederbörande registerförare därom.

19 §.

Konceptakt rörande avstyckning

skall, där ej annat följer av vad i

19 a § stadgas, förvaras under byggnadsnämndens

vård.

19 a §.

I stad eller del därav, där jordregister

föres, må avstyckning ske av

mark som är samfälld för flera fastigheter

så ock, under de villkor som

angivas i 19 kap. 1 § andra stycket

sista punkten lagen om delning av

jord å landet, av mark som tillagts

fastighet genom sämjedelning.

Förste lantmätaren skall beredas

tillfälle att avgiva utlåtande i ärende

rörande avstyckning i stad eller del

därav, där jordregister föres. Konceptakt

rörande sådan avstyckning

skall redovisas till lantmäterikontoret

i länet. Avser avstyckningen område

inom stadsplan eller byggnadsplan,

skall avskrift av förrättnings
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

63

(Gällande lydelse)

20 §.

Bestämmelserna i detta kapitel

skola även gälla för samhälle å landet,

för vilket skall föras fastighetsregister

enligt de för stad meddelade

bestämmelser.

Om behörighet för Konungen att

beträffande område av stad eller samhälle

som nu sagts förordna om tilllämplighet

av de för landet meddelade

bestämmelserna är stadgat i lagen

med särskilda bestämmelser om

fastighetsbildning inom vissa områden

av stad.

21 §.

Vad om magistrat i detta kapitel

sägs gälle i Stockholm för överståthållarämbetet,

i stad, som lyder under

landsrätt, för Konungens befallningshavande

eller den Konungen

därtill förordnar, samt i samhälle på

landet, där bestämmelserna i kapitlet

äga tillämpning, för Konungens

befallningshavande.

6 KAP.

15 §.

Vad i 1—3 samt 5—14 §§ stadgas

för stad skall ock gälla för samhälle

å landet, för vilket skall föras fastighetsregister

enligt de för stad meddelade

bestämmelser.

(Föreslagen lydelse)

akten mot stadgad avgift överlämnas

till byggnadsnämnden att förvaras

under dess vård.

20 §.

Bestämmelserna i detta kapitel

skola även gälla för samhälle å landet,

därest för samhället eller del därav

skall föras fastighetsregister enligt

de för stad meddelade bestämmelser,

så ock för annan ort å landet, för vilken

sådant register skall föras.

Om behörighet för Konungen att

beträffande område av stad eller av

sådant samhälle eller annan ort å landet,

som i första stycket sägs, förordna

om tillämplighet av de för landet

meddelade bestämmelserna är

stadgat i lagen med särskilda bestämmelser

om fastighetsbildning inom

vissa områden av stad.

21 §.

Vad om magistrat i detta kapitel

sägs gälle i Stockholm för överståthållarämbetet,

i stad, som lyder under

landsrätt, för Konungens befallningshavande

eller den Konungen

därtill förordnar, samt i samhälle eller

annan ort å landet, där bestämmelserna

i kapitlet äga tillämpning,

för Konungens befallningshavande.

6 KAP.

15 §.

Vad i 1—3 samt 5—14 §§ stadgas

för stad skall ock gälla för samhälle

å landet, därest för samhället eller del

därav skall föras fastighetsregister

enligt de för stad meddelade bestämmelser,

så ock för annan ort å landet,

för vilken sådant register skall föras.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

(Gällande lydelse)

7 KAP.

1 §•

För varje stad skall finnas ett fastighetsregister,

bestående av tomtbok

för tomterna och stadsägobok

för övriga fastigheter inom staden.

Till fastighetsregistret

Tomtboken skall--

Föreskrift, som--

(Föreslagen lydelse)

7 KAP.

1 §•

För varje stad skall, i den mån Konungen

ej annorlunda förordnat, finnas

fastighetsregister, bestående av

tomtbok för tomterna och stadsägobok

för övriga fastigheter inom staden.

Konungen må ock, där det med

hänsyn till omständigheterna finnes

lämpligt, förordna att fastighetsregister

såsom för stad skall föras för

samhälle eller del därav eller för annan

ort å landet.

-----— fastigheter enskilt.

----nämnda bihang.

----särskilt fall.

17 §.

Vad i detta kapitel stadgas angående

stad, som lyder under landsrätt,

skall, där Konungen därom förordnar,

äga motsvarande tillämpning

i avseende å samhälle å landet, där

den för städerna gällande ordning för

bebyggande skall iakttagas.

I fall--______--

För samhälle å landet vare förste

lantmätaren registerförare, så framt

ej samhället förklarat sig vilja bekosta

registerföringen.

Sedan fastighetsregister enligt de

för stad meddelade bestämmelser

upplagts för samhälle, skall, där så

ej förut skett, fastighet eller område,

som ingår i samhället, uteslutas ur

jordregistret. För åtgärdens vidtagande

har registerföraren för samhället

att göra anmälan hos den som för

jordregistret.

17 §.

Vad i detta kapitel stadgas angående

stad, som lyder under landsrätt,

skall äga motsvarande tillämpning

beträffande samhälle eller annan ort

å landet, där fastighetsregister såsom

för stad skall föras.

av registerkarta.

För sådant samhälle eller annan ort

å landet, som i första stycket sägs,

vare förste lantmätaren registerförare,

såframt ej samhället eller vederbörande

kommun förklarat sig vilja bekosta

registerföringen.

Sedan fastighetsregister enligt de

för stad meddelade bestämmelser

upplagts för samhälle eller ort å landet

skall, där så ej förut skett, fastighet

eller område, som redovisas i

fastighetsregistret uteslutas ur jordregistret.

För åtgärdens vidtagande

har vederbörande registerförare att

göra anmälan hos den som för jordregistret.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

65

(Gällande lydelse)

18 §.

Anser samhälle eller enskild sakägare

sin rätt vara förnärmad genom

beslut som jämlikt detta kapitel meddelats

av magistraten, Konungens befallningshavande

eller lantmäteristyrelsen,

äge däröver anföra besvär i

den ordning som för överklagande av

förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut är bestämd.

Finner någon-------

(Föreslagen lydelse)

18 §.

Anser kommun, samhälle eller enskild

sakägare sin rätt vara förnärmad

genom beslut, som jämlikt detta

kapitel meddelats av magistraten, Konungens

befallningshavande eller

lantmäteristyrelsen, äge däröver anföra

besvär i den ordning, som för

överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är bestämd.

---å registret.

Denna lag----------- —---vederbörande samhälle.

Föres i — —- — — — .—-----må föranledas.

Beträffande samhälle -—- — ---------— i ämnet.

Har för socken eller annat större (Utgår.)

område, som lagts till stad, före överflyttningen

upprättats fastighetsregister

efter de för landsbygden gällande

föreskrifter, må med Konungens

medgivande fastighetsregister för området

i enlighet med samma föreskrifter

fortfarande föras av förste lantmätaren

under viss, av Konungen tilllika

bestämd tid, dock ej över tio år

från det överflyttningen ägde rum eller,

om den skett före denna lags

ikraftträdande, från dagen därför.

Genom denna — -----------denna lag.

Där i----—- -------stället tillämpas.

Var den-------—---slutligen prövad.

Beträffande jämkning-----— —--— — till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

Skall jordregister föras för stad eller

för del av stad eller annat smu
-

tt Bihang till riksdagens protokoll 1950. t samt. Nr 195.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

hälle, skola bestämmelserna i 13 och

14 §§ lagen den 18 juni 1926 om vad

iakttagas skall i avseende å införande

av lagen om delning av jord å

landet gälla för staden eller området.

Förslag1

till

Lag

angående ändring i lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad.

Härigenom förordnas, att lagen den 27 februari 1948 med särskilda bestämmelser

om fastighetsbildning inom vissa områden av stad skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

Där så påkallas av hänsyn till

jordbruksnäringen eller skogsbruket

äger Konungen beträffande område

av stad, vilket ej ingår i stadsplan

eller efter den 1 januari 1948 fastställd

byggnadsplan, förordna att, i

stället för de i lagen om fastighetsbildning

i stad meddelade bestämmelserna

om avstyckning av område

som ej ingår i tomtindelning och om

sammanläggning av stadsägor, vad

för landet är stadgat om avstyck->

ning och sammanläggning skall äga

tillämpning med nedan angivna undantag.

Sådant förordnande må av

Konungen återkallas, när förhållandena

föranleda därtill, och skall vara

förfallet, där stadsplan eller byggnadsplan

fastställes. Vad här sagts

skall ock gälla beträffande dylikt

område inom samhälle å landet, var
-

(Föreslagen lydelse)

Där så påkallas av hänsyn till

jordbruksnäringen eller skogsbruket

äger Konungen beträffande område

av stad, vilket ej ingår i stadsplan

eller efter den 1 januari 1948 fastställd

byggnadsplan, förordna att, i

stället för de i lagen om fastighetsbildning

i stad meddelade bestämmelserna

om avstyckning av område,

som ej ingår i tomtindelning och om

sammanläggning av stadsägor, vad

för landtet är stadgat om avstyckning

och sammanläggning skall äga

tillämpning med nedan angivna undantag.

Sådant förordnande må av

Konungen återkallas, när förhållandena

föranleda därtill, och skall vara

förfallet, där stadsplan eller byggnadsplan

fastställes. Vad här sagts

skall ock gälla beträffande dylikt

område inom samhälle eller annan

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

67

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

est enligt lagen om fastighetsbildning

i stad samma lags bestämmelser

om avstyckning och sammanläggning

skola tillämpas.

ort å landet, varest enligt lagen om

fastighetsbildning i stad samma lags

bestämmelser om avstyckning och

sammanläggning skola tillämpas.

Förordnande enligt-----till distriktslantmätaren.

Avser ifrågasatt —-----ingående marken.

Meddelas förordnande — —---eller sammanläggning.

Om förordnande-----i fastighetsregistret.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning

av fastigheter å landet.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 18 juni 1926 om sammanläggning

av fastigheter å landet skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 §.

Område, som------denna

Ej heller må sammanläggning enligt

denna lag äga rum inom samhälle

å landet, för vilket föres fastighetsregister

enligt de för stad

meddelade bestämmelser.

4 §•

lag.

Ej heller må sammanläggning enligt

denna lag äga rum inom samhälle

eller annan ort å landet, där de i

4 kap. lagen om fastighetsbildning i

stad meddelade bestämmelserna om

sammanläggning äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

Förslag
till
Lag
angående

ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om rätt i vissa fall

för nytt,janderätt8liavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område.

Härigenom förordnas, att 6 och 18 §§ lagen den 18 juni 1925 om rätt i

vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet

område1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

6 §•

Har ansökan ingivits, såsom i 5

6 §.

Har ansökan ingivits, såsom i 5 §

sägs, och är ej uppenbart, att lös- sägs, och är ej uppenbart, att lösningsrätt

icke kan äga rum, förord- ningsrätt icke kan äga rum, förordne

Konungens befallningshavande ne Konungens befallningshavande

lantmätare att med biträde av gode lantmätare att med biträde av gode

män verkställa förrättning, som i män verkställa förrättning, som i

nämnda paragraf avses. Hör mark, nämnda paragraf avses. Hör mark,

om vars inlösen är fråga, till stad om vars inlösen är fråga, till stad

eller är den belägen inom samhälle

eller annan ort å landet, där de i 5

kap. lagen om fastighetsbildning i

eller eljest till samhälle, för vilket

skall föras fastighetsregister enligt de

för stad meddelade bestämmelser,

skall vad denna lag innehåller i avse- stad meddelade bestämmelserna om

ende å lantmätare och förordnande avstyckning äga tillämpning, skall

för sådan gälla om den, som jämlikt vad nu förevarande lag innehåller i

lagen om fastighetsbildning i stad är avseende å lantmätare och förordpå

grund av tjänst eller förordnande nande för sådan gälla om den, som

behörig att förrätta avstyckningar i jämlikt lagen om fastighetsbildning i

staden eller samhället. stad är på grund av tjänst eller för
ordnande

behörig att förrätta avstyckningar

i staden, samhället eller orten.

I fråga--— —- — inom kommunen.

Besväras marken —--—- — allmänna tidningarna.

18 §. 18 §.

I fråga-----annorlunda stadgat.

Fullföljes talan — — — — — är stadgat.

Den i----— beslut avgjord.

Skall med--------12 § förmäles.

1 Senaste lydelse, se beträffande 6 § SFS 1939:74 och beträffande 18 § SFS 1947: 704.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

69

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Är fråga om område i stad eller

annat samhälle, för vilket skall föras

fastighetsregister enligt de för

stad meddelade bestämmelser, skall

fastställelse meddelas, därest områdets

avskiljande överensstämmer

med vad i 5 kap. 6 §, 8 § 1 mom.

och 12 § i lagen om fastighetsbildning

i stad är stadgat. Meddelas fastställelse,

skall, såvitt framställning

därom gjorts, det avstyckade området

åsättas särskilt namn.

Är fråga — - Om beslut, —

Är fråga om område i stad eller i

samhälle eller annan ort å landet,

där de i 5 kap. lagen om fastighetsbildning

i stad meddelade bestämmelserna

angående avstyckning äga

tillämpning, skall fastställelse meddelas,

därest områdets avskiljande

överensstämmer med vad i 5 kap.

6 §, 8 § 1 mom. och 12 § i samma lag

är stadgat. Meddelas fastställelse,

skall, såvitt framställning därom

gjorts, det avstyckade området åsättas

särskilt namn.

--varder avskild.

---Konungens befallningshavande.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av

fastighet vid ändring i rikets indelning med mera.

Härigenom förordnas, att 1, 15, 19 och 20 §§ lagen den 25 april 1930

om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §• 1 §•

Har Konungen-----överensstämmelse därmed.

Har Konungen-----—- nämnda gräns.

Skall inom visst område av stad,

landskommun eller annat samhälle å

Senaste lydelse av 1 § se SFS 1939: 158.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

landet föras fastighetsregister enligt

de för stad meddelade bestämmelser

och inom annat område av kommunen

eller samhället föras jordregister

och ligger en och samma fastighet på

ömse sidor om gränsen mellan sådana

områden, skall fastigheten delas efter

nämnda gräns.

Faller på------är samfälld.

Med fastighet-----i fastighetsregister.

15 §.

Har fastställelse meddelats å förrättningen,

skall konceptakten av

ägodelningsdomaren insändas till

överlantmätaren eller, där avstyckning

skett från fastighet i stad eller

samhälle å landet, för vilket föres

fastighetsregister enligt de för stad

meddelade bestämmelser, till vederbörande

registerförare.

19 §.

Konceptakt rörande förrättning

enligt denna lag skall förvaras å

lantmäterikontoret. Berör förrättningen

stad eller samhälle å landet,

där den för städerna gällande ordning

för bebyggande skall iakttagas,

skall genom överlantmätarens försorg

avskrift av förrättningshandlingarna

och kopia av upprättad karta

översändas till byggnadsnämnden.

Berör förrättningen — —---—

15 §.

Har fastställelse meddelats å förrättningen,

skall konceptakten av

ägodelningsdomaren insändas till

överlantmätaren eller, där någon av

styckningsdelarna skall redovisas i

fastighetsregister enligt de för stad

meddelade bestämmelser, till vederbörande

registerförare.

19 §.

Konceptakt rörande förrättning enligt

denna lag skall förvaras å lantmäterikontoret.

Berör förrättningen

stad eller samhälle å landet, där den

för städerna gällande ordning för bebyggande

skall iakttagas, skall genom

överlantmätarens försorg avskrift

av förrättningshandlingarna

och kopia av upprättad karta översändas

till byggnadsnämnden. Detsamma

skall gälla, därest förrättningen

berör annan ort, för vilken

fastighetsregister såsom för stad föres

av annan än överlantmätaren.

upprättad karta.

20 §. 20 §.

Vad i denna lag sägs beträffande Vad i denna lag sägs beträffande

avstyckning från viss fastighet skall avstyckning från viss fastighet skall

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

71

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

i tillämpliga delar gälla i fråga om avstyckning

från sådan mark inom stad

eller samhälle å landet, som ej ingår

i fastighetsindelning.

i tillämpliga delar gälla i fråga om

avstyckning från sådan i fastighetsregister

enligt de för stad meddelade

bestämmelser redovisad mark, som

ej ingår i fastighetsindelning.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungi. Maj:ts proposition nr 195.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 14 mars

1950.

Närvarande:

justitieråden Geijer,

Lech,

regeringsrådet Quensel,

justitierådet Beckman.

Enligt lagrådet den 28 februari 1950 tillhandakommet utdrag av protokoll

över juslitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 10 februari 1950, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad,

2) lag angående ändring i lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad,

3) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning

av fastigheter å landet,

4) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om rätt i vissa

fall för mjttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,

samt

5) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av

fastighet vid ändring i rikets indelning med mera.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av e. o. hovrättsassessorn S. Dennemark.

Förslagen föranledde följande yttranden av lagrådet.

På åtskilliga ställen i de remitterade förslagen användes uttrycket »ort»

för att beteckna visst område. Anledningen är måhända att man stundom

behöver skilja mellan visst område och särskild del därav samt ansett beteckningen

område då böra reserveras för delen. Enligt allmänna språkbruket

har uttrycket ort icke någon i alla sammanhang enhetlig betydelse men

å andra sidan icke heller tillämplighet å vilket område som helst; och i

många enskilda fall torde uppfattningen inom en bygd vara ganska stadgad

i fråga om vad som där på grund av rådande förhållanden och tradition utgör

särskilda orter. Om man i lagstiftning använder uttrycket ort, torde därför

böra iakttagas att man varken kan förutsätta någon given allmän be
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungi. Maj:ts proposition nr 195.

gränsning av begreppet eller alldeles fritt ge vilken bestämning som helst

däråt.

Remitterade förslagens terminologi synes emellertid förutsätta att, om fastighetsregister

såsom för stad skall föras för ett område, som icke ingår i

stad, köping eller municipalsamhälle, detta område därigenom utan vidare

skulle vid tillämpning av ifrågavarande lagstiftning vara att anse som en

ort för sig, oavsett vad gemenskap det äger med närliggande områden. Däremot

skulle motsvarande icke gälla beträffande sådana delar av städer, köpingar

och municipalsamhällen, vilka i fastighetsregistreringshänseende skola

följa särskilda regler. Den omständigheten att ett område på landet är tomtindelat

eller lagt under stads- eller byggnadsplan eller i avseende å fastighetsbildning

följer särskilda regler skulle ej heller enligt förslagets uttryckssätt

föranleda att området vore att anse som en särskild ort.

Mot en dylik terminologi, som tillmäter sättet för fastighetsregistreringen

avgörande betydelse för ortsbegreppet i vissa fall men icke i andra, kan med

fog anmärkas att den lätt kommer i strid mot språkbruket och uttryckssätten

på andra lagstiftningområden. Det betänkliga häri får ökad betydelse genom

att förslagen icke ge någon direkt definition av begreppet ort, utan dettas

avsedda speciella innebörd kan utläsas endast genom en sammanställning

av olika bestämmelser och med hjälp av viss på sakliga grunder stödd

tolkning av dem.

Om än den i förslagen sålunda begagnade terminologien icke är direkt

missvisande, synes den dock olämplig och ägnad att framkalla tvekan om

meningen med flera av bestämmelserna i förslaget.

Skulle omarbetning av förslagen i nu anmärkta hänseende icke utan att

fördröja de åsyftade sakliga lagändringarna kunna ske i förevarande sammanhang,

torde förhållandet dock böra beaktas vid den mer omfattande revision

av fastighetsbildningslagstiftningen, som är å bane.

Förslaget till lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269)

om fastighetsbildning i stad.

2 k a p.

15 §.

Lagrummet i gällande lydelse avser att kapitlets bestämmelser om tomtmätning

jämte vad i 13 § första stycket stadgas om gränsbestämning skola

gälla dels inom tomtindelade områden av köpingar och municipalsamhällen,

dels ock inom andra på grund av stadsplan tomtindelade områden på landet.

Därjämte gör lagrummet stadgandet om gränsbestämning i 13 § andra

stycket tillämpligt i ett fall, nämligen utanför det tomtindelade området i

sådana köpingar och municipalsamhällen, där tomtindclning finnes.

Det nu föreslagna tillägget till paragrafen lärer endast avse att göra stadgandet

i 13 § andra stycket tillämpligt i ytterligare fall, nämligen dels inom

områden där fastighetsregister såsom för stad skall föras, dels ock, om

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 19-5.

sådant iastighetsregister skall föras för del av köping eller municipalsamhälle,

jämväl inom övriga delar av samhället. Det synes önskvärt att detta

kommer till klarare uttryck i lagtexten.

4 kap.

3 a §.

till 4 kap., som för närvarande handlar om sammanläggning av stadsägor,

skulle genom den föreslagna nya 3 a § läggas bestämmelser om sammanläggning

av områden som redovisas i jordregister. Det synes av flera

skäl önskvärt att denna utvidgning av kapitlets tillämpningsområde kommer

till uttryck i kapitelrubriken, vilket i sin tur skulle medföra ett tillägg

i förslagets ingress.

Då bestämmelsen i sista stycket av paragrafen hänför sig lika mycket till

tall som avses i 1—3 §§ som till fall som avses i de båda föregående styckena

i förevarande paragraf, borde bestämmelsen egentligen utgöra en självständig

paragraf.

5 kap.

19 a §.

Om här icke uttömmande anges, i vilka typfall avstyckning från jordregisterfastigheter

må ske, synes ej heller böra utsägas att mark som är

samfälld för flera fastigheter må avstyckas. Anses det självklart eller följande

av kapitlets 1 § att mark, som i laga ordning utbrutits för viss fastighet,

må avstyckas, bör detsamma kunna gälla samfälld mark. Det skäl,

som föranlett 17 § i kapitlet, föreligger ju icke här, enär den samfällda

mark, som redovisas i jordregistret, ingår i fastighetsindelningen. Att uttryckligen

medge avstyckning av samfälld mark men icke av mark som i

laga ordning utbrutits för viss fastighet, skulle, särskilt vid jämförelse med

reglerna i jorddelningslagen, vara ägnat att förvilla. Stadgandet i paragrafens

första stycke torde kunna begränsas till att ange den för städernas

del eljest okända regeln om avstyckning av mark som tillagts fastighet

genom en sämjedelning, som ej haft fastighetsbildande verkan.

7 kap.

1 §■

Vad som bör göras beroende av Konungens förordnande är tydligen endast

vilket slag av fastighetsregister som skall föras för varje särskilt område.

Paragrafen synes därför lämpligen böra inledas med en bestämmelse,

att för varje stad skall finnas sådant fastighetsregister som i paragrafen beskrives,

i den mån ej Konungen förordnat att i stället skall föras jordregister.

Härtill kan den föreslagna nya andra punkten omedelbart anknytas.

Bestämmelsen i första stycket om tomtbok och stadsägobok som fastighetsregistrets

beståndsdelar synes böra nedflyttas och kan exempelvis bilda ett

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 195

75

nytt andra stycke. Då med det flerstädes använda uttrycket område som

redovisas i fastighetsregistret regelmässigt lärer åsyftas jämväl vad som upptages

i bihangen, är en redaktionell jämkning av förevarande paragrafs bestämmelse

angående fastighetsregistrets beståndsdelar att förorda.

Slutbestämmelserna.

Det synes icke lämpligt att i lagtexten upptaga dels övergångsbestämmelserna

till fastighetsbildningslagen, vilken däri benämnes »denna lag»,

dels ock övergångsbestämmelserna till den nu föreslagna lagen, varå jämväl

''användes beteckningen »denna lag». Lagrådet förordar, att i stället upphävandet

av fjärde stycket av övergångsbestämmelserna till fastighetsbildningslagen

sker blott genom den föreslagna lagens ingress.

Förslaget till lag angående ändring i lagen den 27 februari 1948 (nr 96)

med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden

av stad.

Andra stycket i 1948 års lag, vilket i detta förslag upptages i transumt,

skulle erhålla ändrad lydelse enligt ett annat till lagrådet remitterat förslag,

avseende vissa ändringar i jorddelningslagen m. m. Det synes i tydlighetens

intresse vara erforderligt att antingen samarbeta de båda lagförslagen eller

ock jämväl formellt begränsa det nu förevarande till att avse endast första

stycket i 1948 års lag.

Övriga lagförslag.

Förslagen lämnas utan annan erinran än vad som framgår av det föregående.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 195.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 17 mars 1950.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne, Andersson,

Lingman.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, jordbruksoch

inrikesdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Zetterberg, lagrådets den 14 mars 1950 avgivna utlåtande över de den

10 februari 1950 till lagrådet remitterade förslagen till

1) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning

i stad;

2) lag angående ändring i lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda

bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad;

3) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning

av fastigheter d landet;

4) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om rätt i vissa

fall för ngttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område;

samt

5) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av

fastighet vid ändring i rikets indelning med mera.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.

Lagrådet har anmärkt mot att på åtskilliga ställen i de remitterade förslagen

använts uttrycket »ort» för att beteckna visst område. Jag vill nämna

att jag, trots att detta uttryck redan förekommer i 3 kap. 9 § fastighetsbildningslagen,

själv hyst viss tvekan om lämpligheten av att använda detsamma

i förevarande sammanhang. Med hänsyn till de fall varom här främst

är fråga ansåg jag dock, att hinder icke rimligen borde möta mot denna

terminologi, som föreslagits av lantmäteristyrelsen. Att fastighetsregister såsom

för stad skall få föras för ett område, som icke ingår i stad, köping

eller municipalsamhälle, har nämligen — såsom av remissprotokollet närmare

framgår — i första hand föranletts därav, att i och med genomförandet

av den nya kommunindelningen en köping kan komma att upphöra såsom

sådan och i stället bli en del av en landskommun. Det torde icke kunna

anses stå i strid mot språkbruket att beteckna det förutvarande köpingsområdet

såsom en ort, och någon tvekan om meningen med en bestämmelse

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 195.

77

där en sådan terminologi användes lärer icke behöva uppstå. På grund

härav anser jag tillräckliga skäl icke föreligga att omarbeta förslagen i berörda

hänseende, varom lagrådet icke heller direkt hemställt. Detta terminologiska

spörsmål torde emellertid böra beaktas vid den tilltänkta allmänna

revisionen av fastighetsbildningslagstiftningen.

Lagrådets anmärkning vid förslaget till lag angående ändring i 1948 års

lag med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden

av stad har beaktats på så sätt, att ändringen begränsats till att avse endast

första stycket i 1948 års lag.

Jag övergår härefter till lagrådets anmärkningar rörande förslaget till lag

angående ändring i fastighetsbildningslagen.

Vidkommande 2 kap. 15 § är det riktigt, att det föreslagna tillägget endast

avser att göra stadgandet i 13 § andra stycket om bestämning av annan

gräns än tomtgräns tillämpligt i vissa fall då tomtindelning icke finnes,

nämligen dels inom områden där fastighetsregister såsom för stad skall

föras och dels, om sådant fastighetsregister skall föras för del av köping

eller municipalsamhälle, jämväl inom övriga delar av samhället. Lagrådet

har uttalat, att innebörden av detta tillägg borde komma till klarare uttryck

i lagtexten. Visserligen kan en liknande anmärkning i viss mån riktas även

mot paragrafens nuvarande lydelse, men jag har dock ansett mig böra biträda

lagrådets mening. På grund härav har 15 § formulerats så, att i omedelbar

anslutning till första stycket av paragrafen i dess nuvarande lydelse

fogats en mening av innehåll, att vad i 13 § andra stycket stadgas skall,

ändå att tomtindelning icke finnes, äga motsvarande tillämpning inom samhälle

eller annan ort å landet, där fastighetsregister skall föras enligt de för

stad meddelade bestämmelser.

I anledning av lagrådets anmärkning beträffande rubriken till 4 kap. har

åt denna givits lydelsen »Om sammanläggning av stadsägor, så ock av vissa

områden som redovisas i jordregister». Jämväl vad lagrådet anfört om att

sista stycket i 3 a § av förslaget borde utbrytas till en särskild paragraf har

iakttagits.

Lagrådets anmärkning vid 5 kap. 19 a § har beaktats.

Till lagrådets anmärkning vid 7 kap. 1 § vill jag framhålla, att det även

med den i lagrådsremissen föreslagna lydelsen måste anses vara tydligt

vad som göres beroende av Konungens förordnande. Ett bifall till lagrådets

framställning att bestämmelsen om fastighetsbok och tomtbok såsom fastighetsregistrcts

beståndsdelar måtte utbrytas ut sitt nuvarande sammanhang

skulle medföra, att man icke såsom nu finge den för städerna avsedda

formen av fastighetsregister karakteriserad redan i inledningsorden av kapitlets

första paragraf. Det synes mig icke motiverat att i anledning av den

nu planerade reformen vare sig genomföra en sådan omdisposition av stadgandet

eller redaktionellt jämka detsamma. Den i lagrådsremissen föreslagna

lydelsen har därför bibehållits.

Lagrådets anmärkning vid slutbestämmelserna har beaktats.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. May.ts proposition nr 195-

Slutligen ha vissa redaktionella jämkningar vidtagits i de remitterade förslagen

till lag angående ändring i fastighetsbildningslagen och lag angående

ändring i lagen den 25 april 1930 om delning av fastighet vid ändring i

rikets indelning med mera.

Föredraganden hemställer, att lagförslagen måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl Gustaf Grönhagen.

Stockholm 1950. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

500433

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:266 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i 9 kap. lagen den 28 maj 1886 s. 9 i texten