Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt tillämpning i viss del av lagen den 23 april 1948 (nr 175) med särskilda bestämmelser om dispositionen av aktiebolags vinstmedel m. m

1950-03-31 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:203, Med förslag till lag om fortsatt tillämpning i viss del av lagen den 23 april 1948 (nr 175) med särskilda bestämmelser om dispositionen av aktiebolags vinstmedel m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 203:

1

Nr 203.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt tillämpning i viss del av lagen den 23 april

1948 (nr 175) med särskilda bestämmelser om dispositionen

av aktiebolags vinstmedel m. mgiven

Stockholms slott den 31 mars 1950.

i

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag om fortsatt tillämpning i viss del av lagen den 23 april 1948 (nr

175) med särskilda bestämmelser om dispositionen av aktiebolags vinstmedel;

samt

2) lag om frigörande av vissa medel, som innestå på spärrkonto.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 303.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj.ts proposition nr 203.

Förslag

till

lag om fortsatt tillämpning i viss del av lagen den 23 april 1948

(nr 175) med särskilda bestämmelser om dispositionen

av aktiebolags vinstmedel.

Härigenom förordnas, att vad i lagen den 23 april 1948 med särskilda

bestämmelser om dispositionen av aktiebolags vinstmedel stadgas i

fråga om utdelning till aktieägarna av aktiebolags vinst enligt fastställd balansräkning

för räkenskapsår, som utgått den 31 december 1947 eller senare,

dock före den 31 december 19491, skall äga motsvarande tillämpning

beträffande räkenskapsår, som utgått under tiden från och med den 31 december

1950 till och med den 30 december 1951; dock att beträffande sistnämnda

räkenskapsår skall, i stället för vad i 2 § första stycket nyssnämnda

lag är stadgat, gälla att vinstutdelningen utan hinder av bestämmelserna i

1 § i lagen må uppgå till sex procent av aktiekapitalet.

Förslag

till

lag om frigörande av vissa medel, som innestå på spärrkonto.

Härigenom förordnas, med ändring av vad i slutbestämmelserna till lagen

den 23 april 1948 (nr 175) med särskilda bestämmelser om dispositionen

av aktiebolags vinstmedel finnes stadgat, att medel, som aktiebolag den 31

december 1950 har innestående på spärrkonto enligt nämnda lag, skola frigöras

från spärr till halva beloppet med utgången av år 1950 och till återstående

hälft, tillika med ränta för år 1951, med utgången av sistnämnda år. 1

1 Beträffande räkenskapsår, som utgått under tiden den 31 december 1949—den 30 december

1950, se 1949: 678.

s. 3 Kontrollera mot PDF

» Kungl. Maj.ts proposition nr 203.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 24 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Lingman.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för justitie- och handelsdepartementen fråga

om fortsatt tillämpning av lagen den 23 april 1948 (nr 175) med särskilda bestämmelser

om dispositionen av aktiebolags vinstmedel. Föredraganden anför

därvid följande.

Genom lagen med särskilda bestämmelser om dispositionen av aktiebolags

vinstmedel —- vilken lag trädde i kraft den 25 april 1948 -— ha vissa tillfälliga

inskränkningar genomförts med avseende å aktiebolagens rätt att förfoga

över vinstmedel. Dessa inskränkningar innebära dels en begränsning av

aktiebolagens vinstutdelning och dels en skyldighet för aktiebolagen att på

spärrkonto i riksbanken insätta vissa medel.

1948 års lag är tillämplig beträffande räkenskapsår, vilka utgått den 31

december 1947 eller senare, dock före den 31 december 1949, d. v. s. i huvudsak

de två räkenskapsår som sammanfalla med kalenderåren 1947 och 1948.

Enligt slutbestämmelserna till nämnda lag skola medel, som innestå på spärrkonto

den 31 december 1950, därefter vara fria från spärr, såvitt ej annorledes

förordnats i en av Konung och riksdag gemensamt stiftad lag.

Genom lagen den 21 december 1949 (nr 678) angående fortsatt tillämpning

av lagen den 23 april 1948 (nr 175) med särskilda bestämmelser om

dispositionen av aktiebolags vinstmedel har förordnats att vad i 1948 års

lag stadgas dels i fråga om utdelning till aktieägarna av aktiebolags vinst enligt

fastställd balansräkning för räkenskapsår, som utgått den 31 december

1947 eller senare, dock före den 31 december 1949, dels ock i fråga om skyldighet

för aktiebolag att för nämnda räkenskapsår insätta medel på spärrkonto

skulle äga motsvarande tillämpning beträffande räkenskapsår, som

utgått under tiden från och med den 31 december 1949 till och med den 30

december 1950, dock att skyldighet icke skulle föreligga att efter utgången

av år 1950 avgiva deklaration enligt 12 § eller verkställa insättning å spärrkonto.

I enlighet härmed är lagstiftningen på förevarande område tillämplig i

huvudsak med avseende å de tre räkenskapsår som sammanfalla med kalenderåren

1947—1949.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 203.

Beträffande det närmare innehållet i 1948 års lag må

nämnas, att i 1 kap. i lagen äro upptagna bestämmelserna om begränsning av

vinstutdelning från aktiebolag.

I 1 § angivas gränserna för den tillåtna vinstutdelningen.

Enligt 1 § första stycket må utdelning till aktieägarna av aktiebolags vinst

enligt fastställd balansräkning för räkenskapsår, varom här är fråga, högst

uppgå till antingen ett belopp, motsvarande utdelningen för det sista räkenskapsår

som utgått tidigare än den 1 oktober 1947, eller ett belopp, motsvarande

medeltalet av utdelningarna för de tre sista räkenskapsår som utgått

tidigare än den 1 oktober 1946 (medeltalsbeloppet). Dessa alternativ innebära

för aktiebolag, vars räkenskapsår sammanfaller med kalenderår, att

vinstutdelning högst må ske antingen med det belopp som utdelades för år

1946 eller med ett belopp motsvarande medeltalet av utdelningarna för åren

1943—1945.

I 1 § andra stycket har upptagits ett särskilt stadgande för det fall, att

aktiekapitalet ökats eller nedsatts under något av de tre sista räkenskapsår,

som utgått tidigare än den 1 oktober 1946, och i 1 § tredje stycket ha föreskrifter

meddelats för sådant fall då aktiekapitalet ökats genom teckning av

nya aktier, berättigande till utdelning första gången för räkenskapsår som

utgått den 1 oktober 1947 eller senare, eller nedsatts under räkenskapsår som

nyss nämnts.

Enligt vad i 2 § stadgas må utan hinder av vad som föreskrives i 1 § vinstutdelningen

uppgå till 5 procent av aktiekapitalet. Vid tillämpning härav

likställes med aktiekapital vad som på grund av aktieteckning tillförts bolaget

för aktierna utöver det nominella värdet. I aktiekapitalet må däremot

icke inräknas belopp, varmed aktiekapitalet på grund av beslut den 1 november

1947 eller senare ökats genom överföring av besparade vinstmedel eller

på grund av uppskrivning av anläggningstillgångar.

Enligt 3 § må -— om vid vinstutdelningens bestämmande icke i förhållande

till aktiekapitalet erhålles helt procenttal eller procenttal, vari ingår

V*. V. eller 3/t procent — procenttalet höjas till närmast högre sådant procenttal.

I 4 § meddelas särskilda bestämmelser om vinstutdelningens storlek för

det fall att i bolaget finnas aktier med företrädesrätt till ackumulativ utdelning.

I 5 § stadgas, att bestämmelserna om utdelningsbegränsning icke äga tilllämpning,

där vinstutdelning från aktiebolag ej överstiger 10 000 kronor,

och ej heller i fråga om vinstutdelning från bolag (dotterbolag, dotterdotterbolag),

vars aktier till mer än 95 procent ägas av annat svenskt aktiebolag

(moderbolag) eller ock av ett eller flera sådana dotterbolag eller av moderbolaget

och ett eller flera sådana dotterbolag tillsammans.

Enligt 6 § äger Konungen eller, efter Konungens bestämmande, den i det

följande omnämnda spärrkontonämnden medgiva undantag från bestämmelserna

i första kapitlet samt därvid föreskriva de villkor för undantaget som

prövas nödiga.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 203.

5

I 2 kap. i lagen ha upptagits bestämmelser om skyldighet för aktiebolagen

att insätta medel på spärrkonto i riksbanken. Sålunda stadgas i 7 § första

stycket att det åligger aktiebolag — med i lagen närmare angivna undantag

— att för de två räkenskapsår, som avses i lagen, på särskilt spärrkonto i

riksbanken insätta ett belopp, motsvarande summan av a) 17 procent av

bolagets beslutade vinstutdelning och b) 27 procent av årsvinsten i den mån

denna överstiger vinstutdelningen. Vid beräkning av det belopp, varmed

spärrkontoinsättning skall ske enligt första stycket a), må — enligt 7 § andra

stycket — aktiebolag från den beslutade vinstutdelningen i regel avräkna utdelning

å aktier i annat svenskt aktiebolag. Enligt 7 § tredje stycket är aktiebolag

(dotterbolag), vars aktier till mer än 95 procent ägas av annat svenskt

aktiebolag (moderbolag), icke pliktigt att göra insättning på spärrkonto för

vad som utdelas till moderbolaget, därest sistnämnda bolag vid beräkning av

belopp, varmed spärrkontoinsättning skall av detta bolag verkställas, i inkomsten

inräknar jämväl det utdelade beloppet.

Enligt 8 § första stycket skall med årsvinst förstås årsvinsten enligt fastställd

balansräkning med vissa angivna avvikelser. Har balansräkning ej

fastställts inom sju månader efter räkenskapsårets utgång, skall årsvinsten

beräknas på grundval av styrelsens och verkställande direktörens redovisning

för året eller, där sådan redovisning ej föreligger, uppskattas av

spärrkontonämnden.

I 9 § ha meddelats närmare föreskrifter rörande årsvinstens beräknande.

Enligt 10 § första stycket äro bankaktiebolag, hypoteksaktiebolag, försäkringsaktiebolag

samt aktiebolag, som avses i förordningen om försäljning av

rusdrycker, fritagna från skyldighet varom i 7 § sägs. Detsamma gäller annat

aktiebolag beträffande räkenskapsår, för vilket varken vinstutdelningen

eller årsvinsten överstiger 10 000 kronor. I 10 § andra stycket stadgas, att

Konungen eller, efter Konungens bestämmande, spärrkontonämnden må

medgiva aktiebolag undantag från bestämmelserna i 7 §, om så ur allmän

synpunkt finnes påkallat eller om fullgörandet av insättningsskyldigheten

kan väntas medföra avsevärda betalningssvårigheter för bolaget, så ock om

särskilda skäl eljest föreligga.

Frågor rörande insättning av medel på spärrkonto handläggas av spärrkontonämnden.

Nämnden utses av Konungen. Mot beslut av nämnden må

talan föras hos Kungl. Maj:t genom besvär (11 §).

Enligt 12 § skall till ledning för bedömandet av aktiebolags skyldighet att

verkställa insättning på spärrkonto till spärrkontonämnden avlämnas särskild

deklaration. Sådan deklaration skall avgivas sist en månad efter det

balansräkningen för räkenskapsåret blivit fastställd.

Enligt 13 § åligger det aktiebolag att efter anmaning av spärrkontonämnden

hålla bolagets handelsböcker och andra räkenskapshandlingar tillgängliga

för granskning. Enligt samma lagrum äro styrelseledamot och verkställande

direktör skyldiga att lämna de uppgifter som erfordras för tillämpningen

av bestämmelserna om spärrkontoinsättning och som av nämnden

påfordras.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 203.

I 14 § stadgas att aktiebolag skall inom den för avlämnande av deklaration

fastställda tiden på spärrkonto insätta minst hälften av det belopp, som

bolaget på grundval av deklarationen har att betala. Sist tre månader efter

nämnda tid skall bolaget insätta återstoden av beloppet. Spärrkontonämnden

må när synnerliga skäl därtill föranleda medgiva anstånd med insättningen.

Å medel insatta på spärrkonto skall bolaget tillgodoföras ränta efter två

procent för år. Räntan skall vid kalenderårets slut läggas till kapitalet

(15 §).

På spärrkonto insatta medel må enligt 17 § ej av riksbanken utbetalas

före den dag medlen enligt vad i lagen sägs frigjorts från spärren. Efter

medels frigörande tillgodoföres icke ränta.

Enligt 18 § må Konungen, om ändrade konjunkturförhållanden därtill föranleda,

förordna att medel tillhöriga viss grupp eller vissa grupper av aktiebolag

helt eller delvis frigöras från spärr. Spärrkontonämnden äger att efter

framställning förordna, att aktiebolags medel frigöras från spärr, om avsevärda

betalningssvårigheter föreligga för bolaget eller eljest särskilda förhållanden

böra föranleda dylikt förordnande. Om skäl därtill äro, äger

nämnden förordna, att medel senare åter skola insättas på spärrkonto.

Enligt vissa bestämmelser i 19 § ha möjligheterna att disponera över rätten

till spärrade medel begränsats.

Vidare ha i 3 kap. i lagen upptagits vissa särskilda bestämmelser, bl. a.

angående rätt för spärrkontonämnden att infordra uppgifter från taxeringsmyndigheter,

angående skyldighet att gälda särskild avgift med 8 procent för

år vid försummelse att insätta spärrkontobelopp inom föreskriven tid, angående

återbäring därest vinstutdelning sker i strid mot bestämmelserna i

1 kap. samt angående ansvar för brott mot lagen.

I slutbestämmelserna till lagen stadgas, bland annat, att om för räkenskapsår,

som utgått den 31 december 1947 eller senare, på grund av beslut

före lagens ikraftträdande utdelning skett med högre belopp än som enligt

1 kap. medgives, skall det överskjutande beloppet avdragas från det belopp,

som eljest skulle ha kunnat utdelas för följande räkenskapsår.

I anslutning till redogörelsen för innehållet i 1948 års lag må nämnas, atl

Kungl. Maj:t den 23 april 1948 utfärdat dels kungörelse (nr 176) med vissa

föreskrifter angående tillämpningen av lagen, dels ock instruktion (nr 178)

för spärrkontonämnden.

Vad härefter angår tillkomsten av 1949 års lag om förlängning

av giltighetstiden för ifrågavarande lagstiftning

framlades förslaget härom för 1949 års riksdag genom propositionen

den 8 april 1949, nr 209.

I nämnda proposition uttalade dåvarande chefen för finansdepartementet,

att — såvitt då kunde bedömas — det med hänsyn till det ekonomiska läget

måste anses påkallat att utsträcka 1948 års lagstiftning till att gälla under

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 203. >

ytterligare ett räkenskapsår och att han sålunda förordade att de i 1948

års lag upptagna bestämmelserna gjordes i sin helhet tillämpliga även beträffande

räkenskapsår, som utgått den 31 december 1949 eller senare, dock

före den 31 december 1950. I samband härmed anmärkte departementschefen

att, därest riksdagen komme att upptaga förevarande spörsmål till behandling

först vid en eventuell höstsession, man uppenbarligen kunde räkna

med att då ha tillgång till säkrare hållpunkter för bedömande av frågan

om behövligheten av en förlängning av lagens giltighetstid. Härvid

åsyftades särskilt frågan om en förlängning av giltighetstiden för bestämmelserna

angående spärrkontoinsättning; bestämmelserna angående vinstbegränsning

kunde däremot definitivt bedömas vara erforderliga jämväl

med avseende å det räkenskapsår, som utginge den 31 december 1949 eller

senare, dock före den 31 december 1950.

I anledning av propositionen nr 209 — som 1949 års riksdag upptog till

behandling först vid höstsessionen — avgav första lagutskottet utlåtande nr

54, dagtecknat den 30 november 1949. I samma utlåtande behandlade utskottet

jämväl de likalydande motionerna 1:322 (av herr Domö m. fl.) och

II: 410 (av herr Skoglund m. fl.), däri hemställes att riksdagen måtte avslå

förenämnda proposition.

I sitt utlåtande anförde utskottet beträffande frågan om fortsatt begränsning

av rätten att verkställa vinstutdelning följande.

Vad först angår utdelningsstoppet tala till förmån för dess bibehållande

samma penningpolitiska skäl, som motivera lönestoppet. Till grund för det

senare ligger det allmänt erkända förhållandet, att stegringar av de nominella

inkomsterna utan motsvarande ökning i den för konsumtion tillgängliga

varumängden blott leda till penningvärdesförsämring med alla därav

följande olägenheter, i den mån löneökningarna icke steriliseras i form av

sparande. När löntagarna med insikt härom avstått från att kräva förhöjda

löner, synes följdenligt att möjlighet icke gives aktieägarna att genom höjda

utdelningar öka sina inkomster. Visserligen har häremot invänts, att aktieägarna

befinna sig i ett ogynnsammare läge än flertalet löntagargrupper, i

så måtto som utdelningarna låsts fast med hänsyn till förhållanden, vilka

ligga tämligen långt tillbaka i tiden. Utdelningsstoppet har om än i något

skiftande form varit i kraft ända sedan räkenskapsåret 1942, medan löntagarna

sedan dess kunnat icke oväsentligt öka sina inkomster. Alltjämt

gälla exempelvis enligt 1948 års lag vid tillämpning av den s. k. medeltalsmetoden

för bestämning av högsta tillåtna utdelning stadganden, enligt vilka

förhållandena under räkenskapsåren 1943—1945 i allmänhet bliva grundläggande.

Men dylika olägenheter kunna knappast undvikas vid regleringar

av det slag, varom här är fråga. Det behöver endast erinras om att även

genom lönestoppet uppenbara orättvisor konserverats för betydande medborgargrupper.

Redan då den nu gällande lagen antogs vid 1948 års riksdag, hade utskottet

uppmärksamheten riktad på de produktionshämmande verkningarna

av utdelningsstoppet. Utskottet påpekade, att tillgången på det för igångsättande

av nya företag erforderliga riskvilliga kapitalet kunde minskas

genom vinstbegränsningen. Uppenbarligen bliva dessa ur produktivitetssynpunkt

allvarliga nackdelar allt kännbarare, ju längre regleringen består

Departementschefen bemötte också vid lagens tillkomst 1948 de då uttalad''1

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 203.

farhågorna för stagnation och tillbakagång i produktionen till följd av utdelningsstoppet

med att starkt understryka lagstiftningens till två år begränsade

varaktighet.

Mot de nu anförda ogynnsamma konsekvenserna av utdelningsstoppet få

emellertid vägas de allvarliga risker för möjligheterna att över huvud upprätthålla

lönestoppet, som ett uppgivande av utdelningsbegränsningen skulle

innebära.

Utskottet anförde vidare, att vid en prövning av alla olika synpunkter,

som gjorde sig gällande vid bedömande av frågan om utdelningsstoppets

förlängning, hade utskottet icke kunnat finna annat än att för genomförande

av inkomstbegränsningarna och för bibehållande av lönestoppet, som

utgjorde en av hörnstenarna i den nuvarande stabiliseringspolitiken, måste

anses erforderligt att även utdelningsstoppet bevarades. Utskottet ville emellertid

framhålla angelägenheten ur produktionssynpunkt av att utdelningsstoppet

icke upprätthölles längre än den ekonomiska stabiliseringspolitiken

oundgängligen krävde. Utdelningsstoppets avveckling sammanhängde med

lönestoppets upphörande. På sålunda anförda skäl finge utskottet med avstyrkande

av motionerna I: 322 och II: 410, såvitt anginge utdelningsstoppet,

tillstyrka bifall till propositionen i denna del.

Härefter anförde utskottet — såvitt angår förslaget om fortsatt skyldighet

för bolagen att insätta medel å spärrkonto i riksbanken -— följande.

Sedan den tidpunkt, då 1948 års lag antogs, har det penningpolitiska läget

undergått avsevärda förändringar. Vid ifrågavarande tidpunkt ansågos

ganska ingripande åtgärder ofrånkomliga för åstadkommande av ytterligare

begränsningar i investeringsverksamheten och av åtstramning på penningmarknaden.

Ett sådant tillstånd av knappare tillgång på medel har numera

inträtt. Riksbanken har exempelvis kunnat upphöra med sina obligationsinköp

och till och med varit i stånd att icke obetydligt nedbringa sitt innehav

av obligationer.

Den omedelbara penningpolitiska effekten av lagstiftningen har icke heller

blivit så stor som ursprungligen avsågs. I propositionen nr 181 till 1948

års riksdag beräknades totalbeloppet av de medel, som genom den tilltänkta

lagstiftningen skulle steriliseras, komma att uppgå till cirka Ö00 miljoner

kronor. I verkligheten utgöra de å spärrkonto innestående medlen för närvarande

allenast 233 miljoner kronor. Uppenbarligen kan den omständigheten,

att ett belopp av något över 100 miljoner kronor årligen undandrages

penningmarknaden, icke i och för sig ha något avgörande inflytande i

åsyftad riktning. Den investeringsbegränsande effekten av lagstiftningen

har även motverkats av att bolagen i viss utsträckning kunnat på den allmänna

marknaden upplåna erforderliga belopp. I den mån upplåningen betingats

av att bolagen icke haft tillgång till de spärrade medlen, har lagstiftningen

dock haft den verkan, att konkurrensen på lånemarknaden om tillgängliga

medel ökat och att andra lånesökande fått stå tillbaka. Den för investeringar

disponibla totala volymen har med andra ord genom vinststeriliseringen

något minskats.

Lagstiftningen får sålunda anses ha utövat ett visst om än relativt begränsat

penningpolitiskt inflytande. Med hänsyn till rådande läge på penningmarknaden

kan en förlängning av skyldigheten att göra spärrkontoinsättningar

till att avse ytterligare ett räkenskapsår icke heller framdeles för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

9

väntas spela någon mera avgörande roll i penningpolitiskt avseende, även

om vissa omständigheter tyda på att bolagsvinsterna för räkenskapsåret

1949 åtminstone i en del fall komma att förete ökning. Genom byggnadsoch

importregleringarna ha statsmakterna redan möjlighet att behärska de

viktigaste sektorerna av investeringsverksamheten. Betydelsen av de spärrkontoinsättningar,

som komma att ske under 1950, begränsas ytterligare av

att de spärrade medlen enligt övergångsbestämmelsen i lagen skola frigivas

vid utgången av 1950, såvitt ej annorledes förordnas i lag. Medlen komina

sålunda att bliva steriliserade under relativt kort tid, såvitt nu kan överblickas.

Under angivna omständigheter torde det ur enbart penningpolitisk synpunkt

knappast vara motiverat med en fortsatt skyldighet för bolagen att

göra insättningar å spärrkonto. Därtill kommer att åtgärden som sådan är

relativt kostsam. Staten skall enligt föreskrift i lagen gottgöra bolagen ränta

å spärrkontomedlen efter två procent om året. Den årliga räntekostnaden

för det nu innestående beloppet närmar sig 5 miljoner kronor. Vidare kan

man icke bortse från de olägenheter, som varje reglering åsamkar dem, som

utsättas för densamma. Utan tvivel minskar skyldigheten att göra spärrkontoinsättningar

bolagens rörelsefrihet på ett kännbart sätt.

Det bör i detta sammanhang erinras om vad som vid lagstiftningens antagande

1948 uttalades rörande dennas tidsbegränsande karaktär. En av de

grundläggande förutsättningarna för den kompromiss, varpå enigheten rörande

lagen då vilade, var insättningsskyldighetens begränsning till två år.

Denna synpunkt underströks såväl av departementschefen som av utskottet.

Till stöd för den nu ifrågasatta förlängningen ha emellertid åberopats de

följdverkningar, som uppkommit efter devalveringen av den svenska kronan.

I propositionen nr 215 till 1949 års höstsession uttalar sålunda chefen

för finansdepartementet, att ökade vinster kunna uppstå för exportindustriens

vidkommande genom de förbättrade avsättningsmöjligheterna närmast

i de länder, som icke devalverat eller gjort detta i mindre utsträckning

än Sverige. Vid bedömande av förevarande fråga borde hänsyn tagas

till detta förhållande.

Devalveringens omedelbara verkan i angivet avseende torde dock icke få

överskattas. För alla bolag, vilkas räkenskapsår löpa per kalenderår, kommer

nämligen genom förlängningen insättningsskyldigheten att gälla endast

vinsten under räkenskapsåret 1949. De ökade vinster, vartill de genom

devalveringen förbättrade avsättningsförhållandena i vissa länder kunna giva

upphov, torde endast i begränsad omfattning taga sig uttryck i balansräkningarna

för 1949. I och för sig kan också ifrågasättas det lämpliga i att

betunga alla aktiebolag med en förlängd insättningsskyldigbet, om avsikten

är att träffa allenast bolag inom exportindustrien.

Devalveringen har dock kommit att få stor indirekt betydelse för förevarande

frågas lösning. Genomförandet av lönestoppet har avsevärt försvårats

genom kronans nedskrivning i förhållande till hårdvalutorna på grund

av de prisstegringar, som kunna väntas. Varje åtgärd, som kan uppfattas

såsom ett gynnande av en särskild grupp, gör det än svårare för de stora

löntagarorganisationerna alt godtaga en förlängning av lönestoppet. Om i

närvarande stund aktiebolagen — bland vilka dessutom vissa kunna väntas

göra direkta vinster av devalveringen — befriades från den dem nu åvilande

skyldigheten att göra spärrkontoinsättningar, skulle säkerligen donna åtgärd

uppfattas som en eftergift till förmån för bolagen, vilken i sin tu,r

skulle kunna framkalla krav på en motsvarande eftergift till förmån fÖT

löntagarna.

Då utskottet finner sig icke i nuvarande läge kunna avstyrka en förlängd

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 203

varaktighet av insättningsskyldigheten trots de betänkligheter, utskottet i

det föregående anfört mot en dylik anordning, har för utskottet varit avgörande

den synpunkten, att med hänsyn till den för stabiliseringspolitikens

lyckosamma genomförande avgörande vikt, som måste tillmätas lönestoppet,

åtgärder icke vidtagas, som skulle kunna försvåra lönestoppets bibehållande

för nästa år. Utskottet förutsätter därvid, att den ifrågavarande

lagstiftningen om insättningsskyldighet icke kommer att vidare förlängas.

Såsom redan antytts innebär lagstiftningen, att staten av sina tillgångar

betalar ränta för medel, som den icke får nyttiggöra för egen räkning. De'':

ligger i sakens natur, att ett sådant penningpolitiskt medel endast kan tilllämpas

under en begränsad tid.

Utskottets ställningstagande har underlättats därav, att de mest påtagliga

olägenheterna av den förordade förlängningen synas kunna undvikas inom

ramen för den gällande lagstiftningen. Utskottet vill till en början erinra om

att det från intet håll ifrågasatts att gorå någon ändring i den i lagens slutstadgande

angivna tidpunkten den 31 december 1950, från vilken de på

spärrkonto innestående medlen skola vara fria från spärr. Utskottet bortser

därvid från att det med hänsyn till bl. a. storleken av det totala innestående

beloppet kan bliva nödvändigt att frigivandet sker i etapper. Aktiebolagen

föranledas sålunda icke genom den nu föreslagna förlängningslagstittningen

till någon rubbning i sina planer i vad gäller möjligheterna att

tran sagda tidpunkt disponera över de å spärrkonto innestående medlen.

Därest någon lagstiftning om successivt frigörande av dessa medel icke

kommer till stånd, kommer den tid, varunder bolagen berövas rådigheten

över de medel, som på grund av förlängningen skola insättas å spärrkonto,

att bliva av ganska kort varaktighet. Erfarenheten visar, att en avsevärd

del av medlen insättas kring halvårsskiftet juni/juli och att återstoden inflyter

tämligen jämnt fördelad på årets övriga månader. De insatta medel,

som härröra från det nu innevarande räkenskapsårets vinster, komma sålunda,

då de enligt lagens föreskrifter frigivas vid nästa års slut, att ha innestått

genomsnittligen allenast omkring ett halvår. Flertalet bolag torde

utan allvarligare olägenheter kunna disponera sin verksamhet på sådant

sätt, att de under en dylik tidrymd kunna avvara dessa medel.

I detta sammanhang vill utskottet påpeka, att även kostnaderna för statsverket

med hänsyn till åtgärdens begränsade varaktighet komma att bliva

icke alltför betydande. Om exempelvis 100 till 150 miljoner kronor innestå

under ett halvår på grund av förlängningen, bliva merkostnaderna med den

i lagen angivna räntesatsen av två procent en till en och en halv miljon

kronor.

Vid antagande av 1948 års lag förutsatte utskottet att dispensreglerna, av

vilka stadgandena i lagens 10 och 18 §§ i detta sammanhang äro aktuella,

skulle erhålla en liberal tillämpning. Härigenom skulle lagstiftningens eventuella

produktionshämmande verkningar motverkas. Vad utskottet sålunda

uttalade vid 1948 års riksdag, äger i än högre grad giltighet i närvarande

situation, då lagstiftningen icke längre motiveras främst av penningpolitiska

skäl. Uppenbarligen böra de olägenheter, som en förlängd lagstiftning kan

föra med sig ur produktionssynpunkt, motverkas genom de dispensmöjligheter,

1948 års lag redan inrymmer. Det synes exempelvis naturligt att dispens

meddelas i de fall, då det kan styrkas att det inom bolaget föreligger

behov av att upplåna medel för ett ur produktionssynpunkt legitimt ändamål

och att, därest dispens från spärrkontoinsättning icke erhålles, lånet

allenast kommer att ökas med motsvarande belopp. Spärrkontonämnden synes

också vid dispensgivningen böra beakta icke minst småföretagens stundom

prekära läge.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 203.

Under hänvisning till vad sålunda anförts förklarade utskottet, att utskottet

icke ville motsätta sig en utsträckning av skyldigheten att företaga

spärrkontoinsättningar i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits

i propositionen och avstyrkte sålunda motionerna I: 322 och II: 410

jämväl i denna del.

I enlighet härmed hemställde utskottet, att riksdagen — med avslag å

förenämnda två motioner och med en viss jämkning av det genom propositionen

framlagda lagförslaget — måtte antaga ett inom utskottet upprättat

författningsförslag.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (skrivelse nr 398).

I detta sammanhang torde jag även få nämna, att spärrkontonämnden

den 20 mars 1950 till finansdepartementet avgivit berättelse om sin verksamhet

under år 1949.

I berättelsen har till en början hänvisats till att spärrkontoinsättningarna

per den 1 mars 1949 — avseende i huvudsak samtliga insättningar för

kalenderåret 1947 eller motsvarande räkenskapsår — uppgått till omkring

133 milj. kronor (jfr prop. nr 209/49 s. 6 f.).

Vidare har i berättelsen upplysts, att under tiden den 1 mars 1949—den

1 mars 1950 insatts å spärrkonto omkring 108 milj. kronor, vilket belopp

avsåg i huvudsak samtliga insättningar för kalenderåret 1948 eller motsvarande

räkenskapsår, samt att från insättningsskyldighet under sagda

räkenskapsår undantagits omkring 63 milj. kronor.

Beträffande förenämnda belopp om 63 milj. kronor har i berättelsen lämnats

följande sammanställning rörande anledningarna till undantagen från

insättningsskyldigheten.

Spärrkontobelopp belöpande å sådana aktiebolag, som jämlikt

10 § första stycket i 1948 års lag äro fritagna från insättningsskyldighet.

Beloppet kan beräknas icke understiga .. 20 milj. kr.

Spärrkontobelopp belöpande å aktiebolag,

inbetalningar till konjunktur utjämningsfonder helt eller

delvis befriats från insättningsskyldighet ................ 17 milj. kr.

Spärrkontoinsättningar, som genom tillämpning av bestämmelserna

i 7 § sista stycket i 1948 års lag uppskjutits till år 1950 2 milj. kr.

Av spärrkontonämnden beviljade dispenser från insättningsskyldighet

............................................ 24 milj. kr.

63 milj. kr.

Departementschefen. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen ha genom

1948 års lag med särskilda bestämmelser om dispositionen av aktiebolags

vinstmedel vissa inskränkningar genomförts med avseende å aktiebolagens

rätt att förfoga över vinstmedel. Dessa inskränkningar avse dels en

begränsning av aktiebolagens rätt att verkställa vinstutdelning och dels en

skyldighet för aktiebolagen att på spärrkonto i riksbanken insätta vissa vinst
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 203.

medel. Dessa inskränkningar gälla beträffande räkenskapsår, som utgått

under tiden den 31 december 1947—den 30 december 1950, d. v. s. beträffande

kalenderåren 1947—1949 eller motsvarande tre räkenskapsår.

Då 1949 års riksdag biträdde det för riksdagen framlagda förslaget att lagstiftningen

om begränsning av rätten att verkställa vinstutdelning skulle

förlängas att avse ett tredje räkenskapsår, underströks angelägenheten ur

produktionssynpunkt av att utdelningsstoppet icke upprätthölles längre än

den ekonomiska stabiliseringspolitiken oundgängligen krävde; och samtidigt

framhölls att utdelningsstoppets avveckling sammanhängde med lönestoppets

upphörande.

Frågan om lönestoppet har jag behandlat i årets statsverksproposition.

Jag framhöll därvid att förutsättningar icke saknades för en förbättring

även i fortsättningen av det ekonomiska läget; och från denna utgångspunkt

syntes det möjligt att under år 1951 föra en mindre stel inkomststabiliseringspolitik

än den nuvarande. Jag underströk emellertid samtidigt,

att detta dock icke innebure att man kunde räkna med att redan under år

1951 få utrymme för en allmän inkomstökning som icke skulle komma att

verka höjande på prisnivån.

Med den uppfattning jag sålunda hyser angående frågan om avvecklingen

av inkomststabiliseringspolitiken är det naturligt, att jag icke nu anser mig

kunna förorda att begränsningen av vinstutdelningsrätten helt borttages, då

giltighetstiden för den nuvarande lagstiftningen i ämnet utgår. Däremot

står det i överensstämmelse med mina nyssnämnda uttalanden i statsverkspropositionen,

att en viss uppmjukning av de nuvarande begränsningsregierna

genomföres.

I enlighet härmed tillstyrker jag, att vad i 1948 års lag stadgas i fråga om

begränsning av utdelningsrätten i princip skall äga tillämpning även beträffande

räkenskapsår, som utgår under tiden den 31 december 1950—den 30

december 1951.

Emellertid förordar jag samtidigt, att i förenämnda bestämmelser vidtages

den uppmjukningen, att föreskriften i 2 § första stycket — som innebär att

vinstutdelningen utan hinder av vad i 1 § är stadgat må uppgå till fem procent

av aktiekapitalet — ersättes med en bestämmelse om att vinstutdelningen

utan hinder av vad i 1 § är stadgat må uppgå till sex procent av aktiekapitalet.

En dylik uppmjukning av lagbestämmelserna öppnar icke större

möjligheter för de bolag, vilkas aktier äro börsnoterade, att öka sin utdelning.

I fråga om nybildade bolag kan emellertid en dylik uppmjukning av

lagbestämmelserna åtminstone i viss utsträckning eliminera de nackdelar

som lagstiftningen för dylika fall medför. Det torde nämligen vara befogat

att räkna med att den föreslagna ändringen skall i sin mån bidraga till att

öka tillgången på det för igångsättande av nya företag erforderliga riskvilliga

kapitalet.

I anslutning härtill vill jag uttala, att det numera synes motiverat att den i

6 § upptagna dispensregeln tillämpas mindre restriktivt än vad hittills varit

fallet. Genom en mera liberal tillämpning av dispensregeln torde det bliva

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

möjligt att rätta till sådana fall, där eljest begränsningen i rätten till vinstutdelning

skulle leda till resultat, som icke kunna anses ändamålsenliga

och som vid en utsträckt giltighetstid för lagen kunna få en mera ogynnsam

inverkan.

Beträffande härefter frågan om skyldighet för aktiebolagen att insätta

vinstmedel på spärrkonto i riksbanken vill jag erinra om att 1949 års riksdag

förutsatt, att lagstiftningen i detta hänseende icke komme att vidare

förlängas. Efter det nämnda uttalande gjordes har intet inträffat, som kan

föranleda ett annat ståndpunktstagande till frågan. I enlighet härmed framlägger

jag icke något förslag om förlängning av lagstiftningen i denna del.

Beträffande frigörandet från spärr av å spärrkonto redan insatta medel

gäller enligt lagens slutbestämmelser, att medlen skola vara fria från spärr

efter den 31 december 1950, såvitt ej annorledes förordnats i en av Konung

och riksdag gemensamt stiftad lag. Emellertid har redan tidigare diskuterats

den möjligheten, att det kunde befinnas nödvändigt att låta frigörandet ske

i etapper. För egen del anser jag det önskvärt att så sker. Jag förordar

sålunda den ändringen i fråga om återbetalningen av de på spärrkonto innestående

medlen, att endast hälften frigöres vid utgången av år 1950 och att

återstående hälft, tillika med ränta för år 1951, frigöres först med utgången

av år 1951.

På grund av vad sålunda anförts ha inom finansdepartementet upprättats

förslag till

1) lag om forisatt tillämpning i viss del av lagen den 23 april 1948 (nr

175) med särskilda bestämmelser om dispositionen av aktiebolags vinstmedel;

samt

2) lag om frigörande av vissa medel, som innestå på spärrkonto.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över nämnda två förslag — av den lydelse Bilaga1 till detta protokoll

utvisar — måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand.

1 Denna bilaga, som är likalydande med de vid propositionen fogade författningsförslagen,

har här uteslutits.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 20S.

Utdrag av protokollet, hållet inför Kungl. Maj:ts lagråd den 2i

mars 1950.

Närvarande:

justitieråden Geijer,

Lech,

regeringsrådet Quensel,

justitierådet Beckman.

Enligt lagrådet den 24 mars 1950 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i statsrådet den 24 mars 1950, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag om fortsatt tillämpning i viss del av lagen den 23 april 19k8 (nr

175) med särskilda bestämmelser om dispositionen av aktiebolags vinstmedel;

samt

2) lag om frigörande av vissa medel, som innestå på spärrkonto.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av byråchefen i finansdepartementet, hovrättsrådet Henning Nitelius.

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Ur protokollet:

Bengt Larsson.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 203.

15

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 31 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson,

Lin gm an.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och handelsdepartementen

anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, lagrådets

den 24 mars 1950 avgivna utlåtande över de till lagrådet samma dag remitterade

förslagen till

1) lag om fortsatt tillämpning i viss del av lagen den 23 april 19b8 (nr

175) med särskilda bestämmelser om dispositionen av aktiebolags vinstmedel;

samt

2) lag om frigörande av vissa medel, som innestå på spärrkonto.

Föredraganden hemställer att nämnda båda förslag, som av lagrådet lämnats

utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Sandberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:400 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning i viss del av lagen den 23 april 1948 a1 i texten
  2. 1LU 1950:32 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning i viss del av lagen den 23 april 19k8 s. 1 i texten