Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt, m. m
1950-01-31 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1950:21, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 21.
1
Nr 21.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 25 maj
1941 (nr 251) om varuskatt, m. m.; given Drottningholms
slott den 29 december 1949.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen
den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt,
dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941
(nr 251) om varuskatt.
Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt
fogade förteckningen1 över varor, för vilka varuskatt skall erläggas,
skall erhålla den ändrade lydelse, som framgår av härvid fogad bilaga.
Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1950.
1 Senaste lydelse av förteckningen, se 1948: 66.
1 Bihung till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 21.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
Nuvarande lydelse:
Förteckning
över
varor, för vilka varuskatt skall erläggas,
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga
till nedanstående statistiska nummer
Statistiskt
nr
Varuslag
Skattesats,
procent av
beskattnings - värdet
ur 298—302
Choklad- och konfityrvaror, hänförliga till följan- de varugrupper:
käx med överdrag eller mellanlägg av chok- lad, socker, fruktgelé eller dylikt;
marsipan, mandelmassa eller liknande massa;
i utformade figurer, stänger eller stycken
framställda sötsaker, innehållande:
glass;
med socker eller sötningsmedel försatta pul- ver och tabletter, avsedda för beredning av
läskedrycker ..........................
Anm. 1. Bestämmelserna i förordningen om
varuskatt äro icke tillämpliga å följande varor,
nämligen kakao- och glasspulver (med eller
utan tillsats av socker eller sötningsmedel),
tårtor, bakelser, tebröd och liknande bakverk,
ej heller å färdigställda, för hushåll, restau- ranger eller matserveringar avsedda efterrät- ter, helt eller delvis bestående av glass. Vad
nu sagts gäller även om bakverket eller ef- terrätten är tillsatt eller belagd med eller däri
på annat sätt ingår choklad eller andra varu- skattebelagda varor eller socker, under förut- sättning dock att varan bibehållit karaktären
av tårta, bakelse, tebröd eller liknande bak- verk eller efterrätt av glass.
Anm. 2. För sådan marsipan, mandelmassa el- ler liknande massa, som av tillverkaren använ- des för framställning av icke skattepliktig vara,
skall skatt ej utgå.
60
ur 540:2
Kemiska kompresser och tillbehör, avsedda för
hårpermanentning ..........................
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
3
Föreslagen lydelse:
Förteckning
över
varor, för vilka varuskatt skall erläggas,
i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga
till nedanstående statistiska nummer
Statistiskt
nr
Varuslag
Skattesats,
procent av
beskattnings- värdet
ur 298—302
Choklad- och konfityrvaror, hänför liga till följan- de varugrupper:
käx med överdrag eller mellanlägg av chok- lad, socker, fruktgelé eller dylikt;
i utformade figurer, stänger eller stycken
framställda sötsaker, innehållande:
glass;
med socker eller sötningsmedel försatta pul- ver och tabletter, avsedda för beredning av
läskedrycker ..........................
Anm. Bestämmelserna i förordningen om varu- skatt äro icke tillämpliga å följande varor,
nämligen kakao- och glasspulver (med eller
utan tillsats av socker eller sötningsmedel),
s. k. fastlagsmassa, tårtor, bakelser, tebröd och
Hknande bakverk, ej heller å färdigställda, för
hushåll, restauranger eller matserveringar av- sedda efterrätter, helt eller delvis bestående av
glass. Vad nu sagts gäller även om bakverket
eller efterrätten är tillsatt eller belagd med
eller däri på annat sätt ingår choklad eller
andra varuskattebelagda varor eller socker, un- der förutsättning dock att varan bibehållit ka- raktären av tårta, bakelse, tebröd eller liknan- de bakverk eller efterrätt av glass.
60
ur 540:2
Kemiska kompresser och tillbehör, avsedda för
hårpermanentning ..........................
40
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den
29 december 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om ändrade
bestämmelser rörande varuskatten å marsipan, mandelmassa eller liknande
massa samt anför därvid följande.
I förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt -— i dess lydelse
enligt förordningen den 27 februari 1948, nr 66 — stadgas att varuskatt
skall utgå för varor, upptagna i en vid förordningen fogad särskild förteckning,
därest varorna tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu eller för
vidare bearbetning eller ock införas till riket. I nämnda varuförteckning
finnes upptagen den till choklad- och konfityrvaror hänförliga varugruppen
marsipan, mandelmassa eller liknande massa.
Skatten för dessa varor — som erlägges av tillverkaren respektive importören
— utgår med 60 procent av beskattningsvärdet, varmed som regel
förstås det pris som den skattskyldige i allmänhet betingar sig för varan
vid försäljning till detaljhandlare.
Emellertid har i varuförteckningen — i anm. 2 till varuslaget chokladoch
konfityrvaror — upptagits den bestämmelsen, att skatt icke skall utgå
för sådan marsipan, mandelmassa eller liknande massa, som av tillverkaren
användes för framställning av icke skattepliktig vara.
De här återgivna bestämmelserna i förordningen om varuskatt ha —- med undantag för skattesatsen som från och med den 1 mars 1948 höjdes
från 40 till 60 procent — kvarstått i sak oförändrade alltsedan förordningens
tillkomst.
I en den 5 september 1949 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrivelse
har kontrollstyrelsen -— under erinran att sockerransoneringen i enlighet
med Kungl. Maj:ts beslut den 31 augusti 1949 (SFS 1949:472) helt upphävts
från och med den 1 september 1949 — hemställt om sådan ändring i
förordningen om varuskatt att halvfabrikat av marsipan, mandelmassa eller
liknande massa undantoges från beskattning.
Yrkanden om borttagande av varuskatten å nyssnämnda halvfabrikat ha
därjämte framställts av Sveriges marzipanfabrikers förening i skrivelser den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Mcij:ts proposition nr 21.
4 och 12 september 1949, av Sveriges konditor-förening och Sveriges bageriidkareförening
i gemensam skrivelse den 12 september 1949 samt av Svenska
konditorföreningen i skrivelse den 3 oktober 1949.
Frågan om upphävande av varuskatten å marsipan, mandelmassa och
liknande massa har tidigare varit under diskussion.
Sålunda må erinras om att förevarande fråga ingående behandlats av
1U46 års varubeskattningskommitté i det av kommittén den 29 mars 1947
avlämnade betänkandet med förslag till avveckling av den allmänna omsättningsskatten
samt till omläggning av varubeskattningen. 1 nämnda betänkande
framhöll kommittén, att där mandelmassa tillverkades i konditori
eller bageri för användning vid företagets framställning av bakverk,
massan på grund härav vore skattefri, under det att varan vore belagd med
varuskatt därest företaget inköpte massan från annan tillverkare.
Kommittén anförde vidare i sitt nyssnämnda betänkande.
Den ojämnhet i beskattningen, som uppstått genom den ifrågavarande
beskattningsbestämmelsen, har föranlett framställningar från såväl mandelmassefabrikanter
som olika organisationer inom konditori- och bageribranschen
om ändrade bestämmelser för beskattningen å förevarande område.
Därvid har från mandelmassefabrikanternas sida framhållits, att författningen
beredde företag inom konditori- och bageribranschen med maskinell
utrustning möjlighet att genom egen tillverkning skaffa sig skattefri
mandelmassa och liknande massa, medan de konditorer och bagare —
vanligen i svagare ekonomisk ställning — som saknade dylik utrustning,
nödgades från tillverkare av mandelmassa inköpa beskattad mandelmassa
och därigenom placerades i sämre konkurrensläge. Även av tillverkare inom
konditori- och bageribranschen har påpekats, att varuskatten å mandelmassa
drabbade tillverkarna mycket olika. Den ganska betydande del av konditorerna
och bagarna, som redan före kriget köpte hela sitt mandelmassebehov
från fabrikerna, hade sina sockertilldelningar och tidigare även mandeltilldelningarna
så beräknade, att de vore nödsakade att fortsätta med
inköp av färdigblandad massa, som är varubeskattad. De sålunda påvisade
ojämnheterna synas enligt kommitténs uppfattning i viss omfattning böra
rättas till genom ändrade tilldelningsbestämmelser.
Det lärer icke kunna bestridas, att visst fog finnes för de anmärkningar,
som riktats mot den beträffande mandelmassa gällande beskattningsbestämmelsen.
Såsom kontrollstyrelscn påpekat i utlåtanden över berörda framställningar
har regleringen av handeln med socker och tidigare även mandelransoneringen
emellertid i stor utsträckning lagt hinder i vägen för företag
inom konditori- och bageribranschen att genom egen tillverkning skaffa
sig skattefri massa. På grund härav ha nämnda företag endast undantagsvis
varit i stånd att utnyttja den förmån, som de gällande bestämmelserna
erbjudit dem. Enligt vad kontrollstyrelsen uppgivit ha ej heller på senare
tid försports några klagomål från fabrikanterna av mandelmassa över att
de skulle ha lidit avbräck i sina leveranser till konditori- och bageriföretagen
på grund av den anmärkta undantagsbestämmelsen.
Efter sockerransoneringens upphörande komma mandelmassefabrikanterna,
därest de nuvarande bestämmelserna skulle bibehållas, att få sina
konkurrensmöjligheter avsevärt försämrade. De huvudsakliga köparna av
deras produkter, d. v. s. företagen inom konditori- och bageribranschen,
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
kunna nämligen antagas komma att i stor utsträckning använda sig av
möjligheten att genom egen tillverkning skaffa sig skattefri massa. Med
anledning härav har kommittén övervägt olika möjligheter att undanröja
förevarande ojämnheter i beskattningen. En framkomlig ehuru mindre
lämplig väg vore att genomföra beskattningen jämväl av mandelmassa, som
av tillverkare användes vid beredning av skattefria varor. Härigenom skulle
alla bagerier, konditorier, restauranger och matserveringar, vilka själva tillverka
ifrågavarande massor och använda dem för framställning av skattefria
varor, bliva skattepliktiga enligt varuskatteförordningen. En alternativ
lösning för undanröjande av förefintliga ojämnheter, som varit föremål för
kommitténs överväganden, skulle vara att helt undantaga marsipan, mandelmassa
och liknande massor från varubeskattning.
Sedan kommittén närmare granskat nyssnämnda två alternativ till undanröjande
av olägenheterna med avseende å beskattningen av marsipan.
mandelmassa och liknande massor, vilka båda alternativ av olika skäl avvisats,
har kommittén vidare anfört.
En framkomlig väg vore att genomföra en sådan ändring av varuskatteförordningen,
att mandelmassa och liknande massor undantagas från beskattning,
när de försäljas såsom halvfabrikat. En sålunda utformad beskattningsregel
skulle innebära, att skatteplikt inträder dels i det fall, att
mandelmassefabrikanten försäljer massa såsom konfityr i utformade figurer
eller stycken dels ock i det fall, att konditorn bearbetar av honom
inköpt eller genom egen tillverkning framställd skattefri massa och försäljer
den i sådant skick som nyss sagts, under det att mandelmassa i
andra fall får försäljas utan uttagande av varuskatt. En omläggning av
beskattningen i antydd riktning torde komma att erbjuda vissa svårigheter
beträffande gränsdragningen mellan skattefria och skattebelagda varor. Beträffande
mandelmassefabrikanternas försäljning torde gränsdragningen
underlättas därigenom, att mandelmassa i form av halvfabrikat i allmänhet
levereras i lådor om 10 å 20 kilogram. Vad åter angår konditorernas försäljning
är i detta avseende att taga i beaktande den försäljning av mandelmassa,
som i synnerhet förekommer under fastlagen. Berörda försäljning
plägar ske antingen i lös vikt eller också i form av i förväg färdigställda
rullar eller uppskurna bitar, ofta inlindade i papper. Vid en tillämpning av
den föreslagna beskattningsregeln skulle i senare fallet anses föreligga en
produkt av skattepliktig tillverkning under det att den i lös vikt försålda
massan skulle bliva skattefri. En sådan gränsdragning ter sig särskilt med
hänsyn till att vissa mellanformer torde förekomma synnerligen irrationell.
Enär konditorernas försäljning av ren mandelmassa i huvudsak är begränsad
till fastlagstiden, torde berörda svårigheter emellertid kunna undgås genom
att helt undantaga s. k. fastlagsmassa från beskattning. Det torde böra
ankomma på kontrollstyrelsen att lämna närmare föreskrifter rörande de
krav i fråga om exempelvis tid, försälj ningssätt och förpackning, som skola
uppställas för att fastlagsmassa skall anses föreligga.
Då genom ett anordnande av beskattningen på nu angivet sätt den övervägande
delen av den mandelmassa, som tillverkas och försäljes av marsipanfabrikerna,
skulle bli fri från varuskatt, kommer en sådan begränsning
av skatteplikten för mandelmassa att medföra en icke obetydlig minskning
i statsverkets inkomster av varuskatt. Skatten å den av mandelmassefabrikanterna
tillverkade och försålda massan kan beräknas uppgå till 2,5 å 2,"
milj. kr. för år. Emellertid är att märka, att enligt 6 § varuskatteförordningen
avdrag vid redovisning av varuskatt får ske för varor, som använts för
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
7
skattepliktig tillverkning och som visas ha tidigare blivit påförda varuskatt.
De konditorer, som redovisa varuskatt å tillverkning av konfityrvaror, ha
sålunda för närvarande i likhet med övriga tillverkare av varor av liknande
art rätt att i sina deklarationer för varuskatt göra avdrag för den skatt de
erlagt till fabrikanterna vid inköp av mandelmassa och liknande massor.
Därest dessa massor undantagas från beskattning, bortfaller denna avdragsrätt,
och statsverkets inkomster från nämnda kategorier av tillverkare komma
följaktligen att undergå en motsvarande ökning. Då emellertid den alldeles
övervägande delen av mandelmassan torde användas för framställning
av icke varuskattebelagda varor, torde minskningen i statsverkets inkomster
av varuskatten komma att röra sig om ett belopp av 2 å 2,5 milj. kr. för år.
Det bör dock uppmärksammas, att även med bibehållande av nuvarande beskattningsbestämmelser
för mandelmassa en viss inkomstminskning av förut
anförda skäl i allt fall framdeles kan förväntas inträda särskilt vid marknadsregleringarnas
upphörande, varför inkomstsynpunkten icke torde böra
tillmätas avgörande betydelse.
I enlighet med vad sålunda anförts skulle en omläggning av beskattningen
av mandelmassa motiveras av de ojämnheter i konkurrenshänseende,
som äro förenade med möjligheterna för konditorerna att tillverka skattefri
mandelmassa, medan mandelmassefabrikernas tillverkning är beskattad.
Det har emellertid förut framhållits, att dessa olägenheter icke äro av nämnvärd
betydelse så länge sockerransoneringen fortfar. Gällande bestämmelser
torde sålunda icke än så länge komma att medföra någon avsevärd försämring
i mandelmassefabrikanternas konkurrensmöjligheter. Med hänsyn härtill
och med tanke på den avsevärda minskning i skatteinkomsterna av varuskatten,
som den föreslagna begränsningen av skatteplikten skulle medföra,
anser sig kommittén böra förorda ett bibehållande av den nuvarande beskattningen
av de ifrågavarande massorna så länge sockertilldelningen är
så begränsad, att det icke kan vara förenligt med den enskilda konditorns
intressen att utnyttja tilldelat socker för tillverkning av mandelmassa.
Lämpligen torde det böra uppdragas åt Kungl. Maj :t att bestämma tidpunkten
för ikraftträdandet av den i förevarande hänseende föreslagna ändrade
lydelsen av den till varuskatteförordningen fogade varuförteckningen.
I yttrande över varubeskattningskommitténs betänkande anförde kontrollstyrelsen,
att styrelsen — i likhet med kommittén — funne, att beskattning
av mandelmassa och andra liknande massor borde äga rum i gällande omfattning,
så länge sockret vore föremål för statlig marknadsreglering, och
att ändring av sagda beskattning borde ske vid den senare tidpunkt, som
Kungl. Maj :t av sådan anledning skulle äga bestämma.
I remissyttranden av vissa branschorganisationer hemställdes däremot,
att varuskatten på mandelmassa in. m. skulle omedelbart upphävas.
Varubeskattningskommitténs betänkande upptogs sedermera till behandling
i en till 1948 års riksdag avlåten proposition (nr 10) med förslag till
förordning angående ändring i förordningen om varuskatt, m. in. I denna
proposition anförde dåvarande chefen för finansdepartementet, att han i
fråga om beskattningen av marsipan, mandelmassa och liknande massa —
med hänsyn till karaktären av dessa varuslag och den minskning av skatteintäkterna,
som skulle föranledas av den ifrågasatta omläggningen av beskattningen
-— anslöte sig till kommitténs förslag i den mån detta ginge ut
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
på att beskattningen av berörda varuslag skulle tills vidare bibehållas i sin
dittillsvarande utformning. Sedan sockerransoneringen mera påtagligt lättats
eller helt upphävts, borde föreliggande skattespörsmål i vanlig ordning upptagas
till förnyat övervägande.
Uttalandena i nyssnämnda proposition lämnades i nu återgivna delar
utan erinran av 19A8 års riksdag (bevillningsutskottets betänkande nr 9;
riksdagens skrivelse nr 50).
Kontrollshjrelsen har i sin skrivelse den 5 september 1949 anfört, att
frågan om ändring i beskattningen av marsipan, mandelmassa och liknande
massa icke längre kunde undanskjutas. Enligt kontrollstyrelsens meningborde
det av varubeskattningskommittén framlagda förslaget nu genomföras.
Detta syntes enligt kontrollstyrelsen lämpligen kunna ske på så
sätt, att varugruppen marsipan, mandelmassa och liknande massa utginge
ur den vid förordningen om varuskatt fogade varuförteckningen, att i
anm. 1 i denna förteckning såsom skattefri vara angåves s. k. fastlagsmassa
och att anm. 2 i förteckningen upphävdes.
Sveriges marzipanfabrikers förening har i sin skrift den 4 september
1949 anfört följande.
På grund av att sockerransoneringen upphört ha möjligheter öppnats för
näringsidkare att själva till en betydligt lägre kostnad framställa sin mandelmassa
och bakmassa, eftersom "de genom obegränsad tillgång på socker
härigenom slippa från den 60 procentiga varuskatten för de konditorivaror
såsom tårtor och bakelser m. m., vilka ej äro varubeskattade, men till vilka
mandelmassa och bakmassa erfordras som ingående beståndsdelar. Försvinner
icke den 60 procentiga varuskatten på våra produkter, mandelmassa
och bakmassa, kommer hela den rationalisering, som våra industrier åstadkommit
under mer än ett decennium, att helt spolieras, och tillverkningen
kommer att återföras till den hantverksmässiga och mera kostnadskrävande
arbetsmetod, som fanns innan våra fabriker existerade.
Även om man på vissa håll vill påstå, att våra produkter sammanhänga
med en färdigprodukt av lyxvara, vilja vi på det kraftigaste understryka, att
sötvaror av detta slag av tongivande medicinska auktoriteter anses som för
folkhälsan nyttiga och att dessa sötvaror under det sistförflutna världskriget
varit en av de viktigaste faktorerna för att förhindra uppkomsten av
bristsjukdomar. De färdiga, för konsumenterna avsedda bakverken hava
även utnyttjats till allra största delen av dem inom den svenska allmänheten,
som icke i form av större representationsmiddagar o. d. haft möjligheter
att anordna festliga tillställningar, utan på grund av mindre ekonomiska
tillgångar måst inskränka sig till s. k. vanliga kaffekalas. Det vore
väl därför rimligt, att allt göres för att denna stora del av svenska folket
icke belastades av en varuskatt eller på grund av dennas kvarhållande av
fördyrande tillverkning av de konsumtionsvaror, som härvid komma i fråga.
Vi våga påstå, att därest den 60 procentiga varuskatten icke bortfaller
omedelbart, är vår industri lamslagen, och att våra företag bliva ruinerade.
Sveriges marzipanfabrikers förening har i sin den 12 september 1949 dagtecknade
skrift vidare anfört.
9
Kungi. Maj.ts proposition nr 21.
Den förskjutning av raandelmassetillverkningen från industrien till hantverket,
som ägt rum ■— och som möj liggöres ännu mera därigenom att
sockerransoneringen upphävts — har redan förorsakat arbetslöshet hos industrien.
Denna drabbar specialiserade, i allmänhet äldre arbetare, vilka
det är svårt att omskola till annan sysselsättning. Den härigenom frigjorda
arbetskraften torde ej alls kunna påräkna att bliva omhändertagen av de
hantverksmässiga rörelserna, enär mandelmassetillverkningen inom dessa
utgör en mycket ringa del av verksamheten och inte tillåter specialanställningar
för ändamålet. Om varuskatten på obearbetad mandelmassa bibehölles,
skulle detta utgöra ett incitament till återgång från en redan påbörjad
rationaliseringsprocess, i det att industriens dyrbara maskinpark skulle bliva
delvis outnyttjad, medan hantverkarna animerades till nyinköp av maskinell
utrustning.
I enlighet härmed hemställde föreningen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att genomföra en sådan ändring i varubeskattningen, att marsipan,
mandelmassa och liknande massa (inklusive s. k. fastlagsmassa) beskattades
endast i bearbetat skick. Beträffande tidpunkten för beskattningens
ändring vore det enligt föreningen synnerligen angeläget, att denna
ägde rum så snart som möjligt. Innebörden av ett uppskov till nästa budgetår
skulle vara, att konditorerna och bagarna lockades att köpa maskiner,
som senare skulle bliva överflödiga.
Jämväl Sveriges konditor-förening och Sveriges bageriidkareförening ha i
sin till finansdepartementet ingivna skrift hemställt om sådan ändring i
förordningen om varuskatt att marsipan, mandelmassa och liknande massa
(inklusive s. k. fastlagsmassa) komme att beskattas endast i bearbetat skick.
Svenska konditorföreningen, som understrukit att skatten å den obearbetade
mandelmassan vore orättvis, har yrkat att denna beskattning måtte slopas
snarast möjligt.
Departementschefen. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen skall
varuskatt erläggas för marsipan, mandelmassa och liknande massa med
60 procent av beskattningsvärdet, dock att skattskyldighet icke föreligger
för sådan marsipan, mandelmassa eller liknande massa, som av tillverkaren
användes för framställning av icke skattepliktiga varor t. ex. tårtor och bakverk.
Denna utformning av beskattningen har medfört en viss ojämnhet i tilllämpningen.
Sålunda är marsipan, mandelmassa eller liknande massa som
tillverkas i bageri eller konditori för användning vid företagets egen tillverkning
av bakverk skattefri, under det att skattskyldighet föreligger om företaget
inköper den för bakverken erforderliga massan från annan tillverkare.
Denna ojämnhet i beskattningen har icke medfört några allvarligare olägenheter
så länge ransoneringarna av mandel och framför allt av socker bestått.
Dessa ransoneringar ha nämligen i stor utsträckning hindrat företag
inom bageri- och konditoribranschen att övergå till att själva tillverka erforderliga
kvantiteter marsipan, mandelmassa och liknande massa.
2 Ilihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. AV 21.
10
Kungi. Maj.ts proposition nr 21.
Sedan sockerransoneringen numera — från och med den 1 september
1949 — upphört har beskattningsfrågan kommit i ett annat läge. Man
måste nämligen utgå från att de företag inom bageri- och konditoribranschen,
vilka hittills täckt sina behov av marsipan, mandelmassa och liknande
massa genom inköp från marsipanfabrikerna, i stället komma att
utnyttja möjligheterna att genom egen tillverkning skaffa sig skattefria
varor. Enligt vad som upplysts har också den skattepliktiga försäljningen
av marsipan och mandelmassa redan i början av september 1949 nedgått
högst avsevärt. Om skattelagstiftningen icke ändras, skulle följden alltså
bliva att den fabriksmässigt bedrivna tillverkningen av marsipan och mandelmassa
icke längre kunde hävda sig i konkurrensen; genom en dylik
strukturförändring inom näringen i fråga skulle skatteintäkterna komma
att — trots oförändrad lagstiftning — nedgå med ett ungefär lika stort belopp
som det, varmed skatteintäkterna skulle minskas i händelse av en
författningsändring.
Med hänsyn härtill torde frågan om beskattningen av marsipan, mandelmassa
och liknande massa nu böra upptagas till förnyat övervägande. Jag
vill i detta sammanhang även erinra om att, då Kungl. Maj :t och riksdagen
vid tidigare tillfälle haft att taga ståndpunkt till frågan om beskattningen
av dessa varor, det förutsatts att en omprövning av beskattningsreglerna
skulle ske så snart sockerransoneringen upphävts.
I fråga om principerna för en eventuell omläggning av varubeskattningen
på detta område har kontrollstyrelsen föreslagit, att beskattningsområdet
skulle begränsas i enlighet med ett av varubeskattningskommittén på
sin tid diskuterat förslag. Detta förslag innebär, att marsipan, mandelmassa
och liknande massa skola helt undantagas från varuskatt, då de försäljas
såsom halvfabrikat, och att jämväl s. k. fastlagsmassa skall vara undantagen
från beskattningen, medan varuskatt alltjämt skall utgå för sådana
sötsaker, som innehålla marsipan, mandelmassa eller liknande massa
och som framställas i utformade figurer, stänger eller stycken.
Det av kontrollstyrelsen sålunda förordade förslaget till inskränkning
i beskattningsområdct synes lämpligt ur såväl sakliga som tekniska synpunkter.
I enlighet härmed förordar jag, att förslaget genomföres. De särskilda
tillämpningsföreskrifter, som kunna bliva erforderliga i anledning
av omläggningen av beskattningen, torde böra utfärdas av kontrollstyrelsen
i egenskap av beskattningsmyndighet.
För undvikande av, å ena sidan, arbetsnedläggelse vid marsipanfabrikerna
och, å andra sidan, onödiga materielanskaffningar vid bagerierna
och konditorierna hade den nu förordade författningsändringen bort träda
i kraft redan den 1 oktober 1949. Detta hade förutsatt att proposition i ämnet
framlagts redan vid höstsessionen 1949. Med hänsyn till frågans natur
och på grund av de nya bestämmelserna i § 54 riksdagsordningen har
detta emellertid icke ansetts böra komma i fråga. Då proposition i ämnet
sålunda icke framlägges förrän vid 1950 års riksdag, torde författningsändringen
icke kunna träda i kraft förrän tidigast den 1 februari 1950.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 21.
I syfte att undvika de nyssangivna, allvarliga olägenheterna av ett uppskov
med författningsändringens ikraftträdande lät min företrädare i ämbetet
i början av oktober 1949 underrätta vederbörande myndigheter och
organisationer om att förslag komme att framläggas för riksdagen om
upphävande av skatten å mandelmassa. I enlighet härmed upphörde tillverkarna
att debitera sina kunder varuskatt å mandelmassa för tiden efter
utgången av september 1949. Då författningsändringen, därest den godtages
av riksdagen, enligt vad nyss sagts icke kan träda i kraft förrän den
1 februari 1950, torde i vad angår tiden dessförinnan tillverkarnas berättigade
intressen böra tillgodoses i annan ordning. Det synes därvid rimligt
att, i den mån tillverkare visar att han icke uttagit varuskatt för leveranser
av halvfabrikat som skett efter den 30 september 1949, han befrias från
skyldighet att inleverera därå författningsenligt belöpande skatt. Det torde
vara lämpligt att dylik befrielse meddelas av Kungl. Maj :t eller efter Kungl.
Maj :ts förordnande av kontrollstyrelsen. Riksdagens bemyndigande härtill
torde böra utverkas.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att
dels antaga ett inom finansdepartementet utarbetat förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 25 maj 19M (nr 251) om varuskatt,
dels ock bemyndiga Kungl. Maj.-t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer
att efter därom gjord ansökan medgiva tillverkare av marsipan,
mandelmassa eller liknande massa befrielse från skyldigheten att utgiva
varuskatt för sådana varor, som i form av halvfabrikat levererats under
tiden den 1 oktober 1949—den 31 januari 1950.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Patric Kalling.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1950:15 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 a1 i texten