Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt, m. m

1950-01-31 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:21, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

1

Nr 21.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 25 maj

1941 (nr 251) om varuskatt, m. m.; given Drottningholms

slott den 29 december 1949.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen

den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941

(nr 251) om varuskatt.

Härigenom förordnas, att den vid förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt

fogade förteckningen1 över varor, för vilka varuskatt skall erläggas,

skall erhålla den ändrade lydelse, som framgår av härvid fogad bilaga.

Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1950.

1 Senaste lydelse av förteckningen, se 1948: 66.

1 Bihung till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 21.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Nuvarande lydelse:

Förteckning

över

varor, för vilka varuskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga

till nedanstående statistiska nummer

Statistiskt

nr

Varuslag

Skattesats,

procent av

beskattnings - värdet

ur 298—302

Choklad- och konfityrvaror, hänförliga till följan- de varugrupper:

käx med överdrag eller mellanlägg av chok- lad, socker, fruktgelé eller dylikt;

marsipan, mandelmassa eller liknande massa;

i utformade figurer, stänger eller stycken

framställda sötsaker, innehållande:

glass;

med socker eller sötningsmedel försatta pul- ver och tabletter, avsedda för beredning av

läskedrycker ..........................

Anm. 1. Bestämmelserna i förordningen om

varuskatt äro icke tillämpliga å följande varor,

nämligen kakao- och glasspulver (med eller

utan tillsats av socker eller sötningsmedel),

tårtor, bakelser, tebröd och liknande bakverk,

ej heller å färdigställda, för hushåll, restau- ranger eller matserveringar avsedda efterrät- ter, helt eller delvis bestående av glass. Vad

nu sagts gäller även om bakverket eller ef- terrätten är tillsatt eller belagd med eller däri

på annat sätt ingår choklad eller andra varu- skattebelagda varor eller socker, under förut- sättning dock att varan bibehållit karaktären

av tårta, bakelse, tebröd eller liknande bak- verk eller efterrätt av glass.

Anm. 2. För sådan marsipan, mandelmassa el- ler liknande massa, som av tillverkaren använ- des för framställning av icke skattepliktig vara,

skall skatt ej utgå.

60

ur 540:2

Kemiska kompresser och tillbehör, avsedda för

hårpermanentning ..........................

40

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

3

Föreslagen lydelse:

Förteckning

över

varor, för vilka varuskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga

till nedanstående statistiska nummer

Statistiskt

nr

Varuslag

Skattesats,

procent av

beskattnings- värdet

ur 298—302

Choklad- och konfityrvaror, hänför liga till följan- de varugrupper:

käx med överdrag eller mellanlägg av chok- lad, socker, fruktgelé eller dylikt;

i utformade figurer, stänger eller stycken

framställda sötsaker, innehållande:

glass;

med socker eller sötningsmedel försatta pul- ver och tabletter, avsedda för beredning av

läskedrycker ..........................

Anm. Bestämmelserna i förordningen om varu- skatt äro icke tillämpliga å följande varor,

nämligen kakao- och glasspulver (med eller

utan tillsats av socker eller sötningsmedel),

s. k. fastlagsmassa, tårtor, bakelser, tebröd och

Hknande bakverk, ej heller å färdigställda, för

hushåll, restauranger eller matserveringar av- sedda efterrätter, helt eller delvis bestående av

glass. Vad nu sagts gäller även om bakverket

eller efterrätten är tillsatt eller belagd med

eller däri på annat sätt ingår choklad eller

andra varuskattebelagda varor eller socker, un- der förutsättning dock att varan bibehållit ka- raktären av tårta, bakelse, tebröd eller liknan- de bakverk eller efterrätt av glass.

60

ur 540:2

Kemiska kompresser och tillbehör, avsedda för

hårpermanentning ..........................

40

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den

29 december 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om ändrade

bestämmelser rörande varuskatten å marsipan, mandelmassa eller liknande

massa samt anför därvid följande.

I förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt -— i dess lydelse

enligt förordningen den 27 februari 1948, nr 66 — stadgas att varuskatt

skall utgå för varor, upptagna i en vid förordningen fogad särskild förteckning,

därest varorna tillverkas yrkesmässigt inom riket för avsalu eller för

vidare bearbetning eller ock införas till riket. I nämnda varuförteckning

finnes upptagen den till choklad- och konfityrvaror hänförliga varugruppen

marsipan, mandelmassa eller liknande massa.

Skatten för dessa varor — som erlägges av tillverkaren respektive importören

— utgår med 60 procent av beskattningsvärdet, varmed som regel

förstås det pris som den skattskyldige i allmänhet betingar sig för varan

vid försäljning till detaljhandlare.

Emellertid har i varuförteckningen — i anm. 2 till varuslaget chokladoch

konfityrvaror — upptagits den bestämmelsen, att skatt icke skall utgå

för sådan marsipan, mandelmassa eller liknande massa, som av tillverkaren

användes för framställning av icke skattepliktig vara.

De här återgivna bestämmelserna i förordningen om varuskatt ha —- med undantag för skattesatsen som från och med den 1 mars 1948 höjdes

från 40 till 60 procent — kvarstått i sak oförändrade alltsedan förordningens

tillkomst.

I en den 5 september 1949 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrivelse

har kontrollstyrelsen -— under erinran att sockerransoneringen i enlighet

med Kungl. Maj:ts beslut den 31 augusti 1949 (SFS 1949:472) helt upphävts

från och med den 1 september 1949 — hemställt om sådan ändring i

förordningen om varuskatt att halvfabrikat av marsipan, mandelmassa eller

liknande massa undantoges från beskattning.

Yrkanden om borttagande av varuskatten å nyssnämnda halvfabrikat ha

därjämte framställts av Sveriges marzipanfabrikers förening i skrivelser den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 21.

4 och 12 september 1949, av Sveriges konditor-förening och Sveriges bageriidkareförening

i gemensam skrivelse den 12 september 1949 samt av Svenska

konditorföreningen i skrivelse den 3 oktober 1949.

Frågan om upphävande av varuskatten å marsipan, mandelmassa och

liknande massa har tidigare varit under diskussion.

Sålunda må erinras om att förevarande fråga ingående behandlats av

1U46 års varubeskattningskommitté i det av kommittén den 29 mars 1947

avlämnade betänkandet med förslag till avveckling av den allmänna omsättningsskatten

samt till omläggning av varubeskattningen. 1 nämnda betänkande

framhöll kommittén, att där mandelmassa tillverkades i konditori

eller bageri för användning vid företagets framställning av bakverk,

massan på grund härav vore skattefri, under det att varan vore belagd med

varuskatt därest företaget inköpte massan från annan tillverkare.

Kommittén anförde vidare i sitt nyssnämnda betänkande.

Den ojämnhet i beskattningen, som uppstått genom den ifrågavarande

beskattningsbestämmelsen, har föranlett framställningar från såväl mandelmassefabrikanter

som olika organisationer inom konditori- och bageribranschen

om ändrade bestämmelser för beskattningen å förevarande område.

Därvid har från mandelmassefabrikanternas sida framhållits, att författningen

beredde företag inom konditori- och bageribranschen med maskinell

utrustning möjlighet att genom egen tillverkning skaffa sig skattefri

mandelmassa och liknande massa, medan de konditorer och bagare —

vanligen i svagare ekonomisk ställning — som saknade dylik utrustning,

nödgades från tillverkare av mandelmassa inköpa beskattad mandelmassa

och därigenom placerades i sämre konkurrensläge. Även av tillverkare inom

konditori- och bageribranschen har påpekats, att varuskatten å mandelmassa

drabbade tillverkarna mycket olika. Den ganska betydande del av konditorerna

och bagarna, som redan före kriget köpte hela sitt mandelmassebehov

från fabrikerna, hade sina sockertilldelningar och tidigare även mandeltilldelningarna

så beräknade, att de vore nödsakade att fortsätta med

inköp av färdigblandad massa, som är varubeskattad. De sålunda påvisade

ojämnheterna synas enligt kommitténs uppfattning i viss omfattning böra

rättas till genom ändrade tilldelningsbestämmelser.

Det lärer icke kunna bestridas, att visst fog finnes för de anmärkningar,

som riktats mot den beträffande mandelmassa gällande beskattningsbestämmelsen.

Såsom kontrollstyrelscn påpekat i utlåtanden över berörda framställningar

har regleringen av handeln med socker och tidigare även mandelransoneringen

emellertid i stor utsträckning lagt hinder i vägen för företag

inom konditori- och bageribranschen att genom egen tillverkning skaffa

sig skattefri massa. På grund härav ha nämnda företag endast undantagsvis

varit i stånd att utnyttja den förmån, som de gällande bestämmelserna

erbjudit dem. Enligt vad kontrollstyrelsen uppgivit ha ej heller på senare

tid försports några klagomål från fabrikanterna av mandelmassa över att

de skulle ha lidit avbräck i sina leveranser till konditori- och bageriföretagen

på grund av den anmärkta undantagsbestämmelsen.

Efter sockerransoneringens upphörande komma mandelmassefabrikanterna,

därest de nuvarande bestämmelserna skulle bibehållas, att få sina

konkurrensmöjligheter avsevärt försämrade. De huvudsakliga köparna av

deras produkter, d. v. s. företagen inom konditori- och bageribranschen,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

kunna nämligen antagas komma att i stor utsträckning använda sig av

möjligheten att genom egen tillverkning skaffa sig skattefri massa. Med

anledning härav har kommittén övervägt olika möjligheter att undanröja

förevarande ojämnheter i beskattningen. En framkomlig ehuru mindre

lämplig väg vore att genomföra beskattningen jämväl av mandelmassa, som

av tillverkare användes vid beredning av skattefria varor. Härigenom skulle

alla bagerier, konditorier, restauranger och matserveringar, vilka själva tillverka

ifrågavarande massor och använda dem för framställning av skattefria

varor, bliva skattepliktiga enligt varuskatteförordningen. En alternativ

lösning för undanröjande av förefintliga ojämnheter, som varit föremål för

kommitténs överväganden, skulle vara att helt undantaga marsipan, mandelmassa

och liknande massor från varubeskattning.

Sedan kommittén närmare granskat nyssnämnda två alternativ till undanröjande

av olägenheterna med avseende å beskattningen av marsipan.

mandelmassa och liknande massor, vilka båda alternativ av olika skäl avvisats,

har kommittén vidare anfört.

En framkomlig väg vore att genomföra en sådan ändring av varuskatteförordningen,

att mandelmassa och liknande massor undantagas från beskattning,

när de försäljas såsom halvfabrikat. En sålunda utformad beskattningsregel

skulle innebära, att skatteplikt inträder dels i det fall, att

mandelmassefabrikanten försäljer massa såsom konfityr i utformade figurer

eller stycken dels ock i det fall, att konditorn bearbetar av honom

inköpt eller genom egen tillverkning framställd skattefri massa och försäljer

den i sådant skick som nyss sagts, under det att mandelmassa i

andra fall får försäljas utan uttagande av varuskatt. En omläggning av

beskattningen i antydd riktning torde komma att erbjuda vissa svårigheter

beträffande gränsdragningen mellan skattefria och skattebelagda varor. Beträffande

mandelmassefabrikanternas försäljning torde gränsdragningen

underlättas därigenom, att mandelmassa i form av halvfabrikat i allmänhet

levereras i lådor om 10 å 20 kilogram. Vad åter angår konditorernas försäljning

är i detta avseende att taga i beaktande den försäljning av mandelmassa,

som i synnerhet förekommer under fastlagen. Berörda försäljning

plägar ske antingen i lös vikt eller också i form av i förväg färdigställda

rullar eller uppskurna bitar, ofta inlindade i papper. Vid en tillämpning av

den föreslagna beskattningsregeln skulle i senare fallet anses föreligga en

produkt av skattepliktig tillverkning under det att den i lös vikt försålda

massan skulle bliva skattefri. En sådan gränsdragning ter sig särskilt med

hänsyn till att vissa mellanformer torde förekomma synnerligen irrationell.

Enär konditorernas försäljning av ren mandelmassa i huvudsak är begränsad

till fastlagstiden, torde berörda svårigheter emellertid kunna undgås genom

att helt undantaga s. k. fastlagsmassa från beskattning. Det torde böra

ankomma på kontrollstyrelsen att lämna närmare föreskrifter rörande de

krav i fråga om exempelvis tid, försälj ningssätt och förpackning, som skola

uppställas för att fastlagsmassa skall anses föreligga.

Då genom ett anordnande av beskattningen på nu angivet sätt den övervägande

delen av den mandelmassa, som tillverkas och försäljes av marsipanfabrikerna,

skulle bli fri från varuskatt, kommer en sådan begränsning

av skatteplikten för mandelmassa att medföra en icke obetydlig minskning

i statsverkets inkomster av varuskatt. Skatten å den av mandelmassefabrikanterna

tillverkade och försålda massan kan beräknas uppgå till 2,5 å 2,"

milj. kr. för år. Emellertid är att märka, att enligt 6 § varuskatteförordningen

avdrag vid redovisning av varuskatt får ske för varor, som använts för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

7

skattepliktig tillverkning och som visas ha tidigare blivit påförda varuskatt.

De konditorer, som redovisa varuskatt å tillverkning av konfityrvaror, ha

sålunda för närvarande i likhet med övriga tillverkare av varor av liknande

art rätt att i sina deklarationer för varuskatt göra avdrag för den skatt de

erlagt till fabrikanterna vid inköp av mandelmassa och liknande massor.

Därest dessa massor undantagas från beskattning, bortfaller denna avdragsrätt,

och statsverkets inkomster från nämnda kategorier av tillverkare komma

följaktligen att undergå en motsvarande ökning. Då emellertid den alldeles

övervägande delen av mandelmassan torde användas för framställning

av icke varuskattebelagda varor, torde minskningen i statsverkets inkomster

av varuskatten komma att röra sig om ett belopp av 2 å 2,5 milj. kr. för år.

Det bör dock uppmärksammas, att även med bibehållande av nuvarande beskattningsbestämmelser

för mandelmassa en viss inkomstminskning av förut

anförda skäl i allt fall framdeles kan förväntas inträda särskilt vid marknadsregleringarnas

upphörande, varför inkomstsynpunkten icke torde böra

tillmätas avgörande betydelse.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle en omläggning av beskattningen

av mandelmassa motiveras av de ojämnheter i konkurrenshänseende,

som äro förenade med möjligheterna för konditorerna att tillverka skattefri

mandelmassa, medan mandelmassefabrikernas tillverkning är beskattad.

Det har emellertid förut framhållits, att dessa olägenheter icke äro av nämnvärd

betydelse så länge sockerransoneringen fortfar. Gällande bestämmelser

torde sålunda icke än så länge komma att medföra någon avsevärd försämring

i mandelmassefabrikanternas konkurrensmöjligheter. Med hänsyn härtill

och med tanke på den avsevärda minskning i skatteinkomsterna av varuskatten,

som den föreslagna begränsningen av skatteplikten skulle medföra,

anser sig kommittén böra förorda ett bibehållande av den nuvarande beskattningen

av de ifrågavarande massorna så länge sockertilldelningen är

så begränsad, att det icke kan vara förenligt med den enskilda konditorns

intressen att utnyttja tilldelat socker för tillverkning av mandelmassa.

Lämpligen torde det böra uppdragas åt Kungl. Maj :t att bestämma tidpunkten

för ikraftträdandet av den i förevarande hänseende föreslagna ändrade

lydelsen av den till varuskatteförordningen fogade varuförteckningen.

I yttrande över varubeskattningskommitténs betänkande anförde kontrollstyrelsen,

att styrelsen — i likhet med kommittén — funne, att beskattning

av mandelmassa och andra liknande massor borde äga rum i gällande omfattning,

så länge sockret vore föremål för statlig marknadsreglering, och

att ändring av sagda beskattning borde ske vid den senare tidpunkt, som

Kungl. Maj :t av sådan anledning skulle äga bestämma.

I remissyttranden av vissa branschorganisationer hemställdes däremot,

att varuskatten på mandelmassa in. m. skulle omedelbart upphävas.

Varubeskattningskommitténs betänkande upptogs sedermera till behandling

i en till 1948 års riksdag avlåten proposition (nr 10) med förslag till

förordning angående ändring i förordningen om varuskatt, m. in. I denna

proposition anförde dåvarande chefen för finansdepartementet, att han i

fråga om beskattningen av marsipan, mandelmassa och liknande massa —

med hänsyn till karaktären av dessa varuslag och den minskning av skatteintäkterna,

som skulle föranledas av den ifrågasatta omläggningen av beskattningen

-— anslöte sig till kommitténs förslag i den mån detta ginge ut

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

på att beskattningen av berörda varuslag skulle tills vidare bibehållas i sin

dittillsvarande utformning. Sedan sockerransoneringen mera påtagligt lättats

eller helt upphävts, borde föreliggande skattespörsmål i vanlig ordning upptagas

till förnyat övervägande.

Uttalandena i nyssnämnda proposition lämnades i nu återgivna delar

utan erinran av 19A8 års riksdag (bevillningsutskottets betänkande nr 9;

riksdagens skrivelse nr 50).

Kontrollshjrelsen har i sin skrivelse den 5 september 1949 anfört, att

frågan om ändring i beskattningen av marsipan, mandelmassa och liknande

massa icke längre kunde undanskjutas. Enligt kontrollstyrelsens meningborde

det av varubeskattningskommittén framlagda förslaget nu genomföras.

Detta syntes enligt kontrollstyrelsen lämpligen kunna ske på så

sätt, att varugruppen marsipan, mandelmassa och liknande massa utginge

ur den vid förordningen om varuskatt fogade varuförteckningen, att i

anm. 1 i denna förteckning såsom skattefri vara angåves s. k. fastlagsmassa

och att anm. 2 i förteckningen upphävdes.

Sveriges marzipanfabrikers förening har i sin skrift den 4 september

1949 anfört följande.

På grund av att sockerransoneringen upphört ha möjligheter öppnats för

näringsidkare att själva till en betydligt lägre kostnad framställa sin mandelmassa

och bakmassa, eftersom "de genom obegränsad tillgång på socker

härigenom slippa från den 60 procentiga varuskatten för de konditorivaror

såsom tårtor och bakelser m. m., vilka ej äro varubeskattade, men till vilka

mandelmassa och bakmassa erfordras som ingående beståndsdelar. Försvinner

icke den 60 procentiga varuskatten på våra produkter, mandelmassa

och bakmassa, kommer hela den rationalisering, som våra industrier åstadkommit

under mer än ett decennium, att helt spolieras, och tillverkningen

kommer att återföras till den hantverksmässiga och mera kostnadskrävande

arbetsmetod, som fanns innan våra fabriker existerade.

Även om man på vissa håll vill påstå, att våra produkter sammanhänga

med en färdigprodukt av lyxvara, vilja vi på det kraftigaste understryka, att

sötvaror av detta slag av tongivande medicinska auktoriteter anses som för

folkhälsan nyttiga och att dessa sötvaror under det sistförflutna världskriget

varit en av de viktigaste faktorerna för att förhindra uppkomsten av

bristsjukdomar. De färdiga, för konsumenterna avsedda bakverken hava

även utnyttjats till allra största delen av dem inom den svenska allmänheten,

som icke i form av större representationsmiddagar o. d. haft möjligheter

att anordna festliga tillställningar, utan på grund av mindre ekonomiska

tillgångar måst inskränka sig till s. k. vanliga kaffekalas. Det vore

väl därför rimligt, att allt göres för att denna stora del av svenska folket

icke belastades av en varuskatt eller på grund av dennas kvarhållande av

fördyrande tillverkning av de konsumtionsvaror, som härvid komma i fråga.

Vi våga påstå, att därest den 60 procentiga varuskatten icke bortfaller

omedelbart, är vår industri lamslagen, och att våra företag bliva ruinerade.

Sveriges marzipanfabrikers förening har i sin den 12 september 1949 dagtecknade

skrift vidare anfört.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj.ts proposition nr 21.

Den förskjutning av raandelmassetillverkningen från industrien till hantverket,

som ägt rum ■— och som möj liggöres ännu mera därigenom att

sockerransoneringen upphävts — har redan förorsakat arbetslöshet hos industrien.

Denna drabbar specialiserade, i allmänhet äldre arbetare, vilka

det är svårt att omskola till annan sysselsättning. Den härigenom frigjorda

arbetskraften torde ej alls kunna påräkna att bliva omhändertagen av de

hantverksmässiga rörelserna, enär mandelmassetillverkningen inom dessa

utgör en mycket ringa del av verksamheten och inte tillåter specialanställningar

för ändamålet. Om varuskatten på obearbetad mandelmassa bibehölles,

skulle detta utgöra ett incitament till återgång från en redan påbörjad

rationaliseringsprocess, i det att industriens dyrbara maskinpark skulle bliva

delvis outnyttjad, medan hantverkarna animerades till nyinköp av maskinell

utrustning.

I enlighet härmed hemställde föreningen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att genomföra en sådan ändring i varubeskattningen, att marsipan,

mandelmassa och liknande massa (inklusive s. k. fastlagsmassa) beskattades

endast i bearbetat skick. Beträffande tidpunkten för beskattningens

ändring vore det enligt föreningen synnerligen angeläget, att denna

ägde rum så snart som möjligt. Innebörden av ett uppskov till nästa budgetår

skulle vara, att konditorerna och bagarna lockades att köpa maskiner,

som senare skulle bliva överflödiga.

Jämväl Sveriges konditor-förening och Sveriges bageriidkareförening ha i

sin till finansdepartementet ingivna skrift hemställt om sådan ändring i

förordningen om varuskatt att marsipan, mandelmassa och liknande massa

(inklusive s. k. fastlagsmassa) komme att beskattas endast i bearbetat skick.

Svenska konditorföreningen, som understrukit att skatten å den obearbetade

mandelmassan vore orättvis, har yrkat att denna beskattning måtte slopas

snarast möjligt.

Departementschefen. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen skall

varuskatt erläggas för marsipan, mandelmassa och liknande massa med

60 procent av beskattningsvärdet, dock att skattskyldighet icke föreligger

för sådan marsipan, mandelmassa eller liknande massa, som av tillverkaren

användes för framställning av icke skattepliktiga varor t. ex. tårtor och bakverk.

Denna utformning av beskattningen har medfört en viss ojämnhet i tilllämpningen.

Sålunda är marsipan, mandelmassa eller liknande massa som

tillverkas i bageri eller konditori för användning vid företagets egen tillverkning

av bakverk skattefri, under det att skattskyldighet föreligger om företaget

inköper den för bakverken erforderliga massan från annan tillverkare.

Denna ojämnhet i beskattningen har icke medfört några allvarligare olägenheter

så länge ransoneringarna av mandel och framför allt av socker bestått.

Dessa ransoneringar ha nämligen i stor utsträckning hindrat företag

inom bageri- och konditoribranschen att övergå till att själva tillverka erforderliga

kvantiteter marsipan, mandelmassa och liknande massa.

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. AV 21.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 21.

Sedan sockerransoneringen numera — från och med den 1 september

1949 — upphört har beskattningsfrågan kommit i ett annat läge. Man

måste nämligen utgå från att de företag inom bageri- och konditoribranschen,

vilka hittills täckt sina behov av marsipan, mandelmassa och liknande

massa genom inköp från marsipanfabrikerna, i stället komma att

utnyttja möjligheterna att genom egen tillverkning skaffa sig skattefria

varor. Enligt vad som upplysts har också den skattepliktiga försäljningen

av marsipan och mandelmassa redan i början av september 1949 nedgått

högst avsevärt. Om skattelagstiftningen icke ändras, skulle följden alltså

bliva att den fabriksmässigt bedrivna tillverkningen av marsipan och mandelmassa

icke längre kunde hävda sig i konkurrensen; genom en dylik

strukturförändring inom näringen i fråga skulle skatteintäkterna komma

att — trots oförändrad lagstiftning — nedgå med ett ungefär lika stort belopp

som det, varmed skatteintäkterna skulle minskas i händelse av en

författningsändring.

Med hänsyn härtill torde frågan om beskattningen av marsipan, mandelmassa

och liknande massa nu böra upptagas till förnyat övervägande. Jag

vill i detta sammanhang även erinra om att, då Kungl. Maj :t och riksdagen

vid tidigare tillfälle haft att taga ståndpunkt till frågan om beskattningen

av dessa varor, det förutsatts att en omprövning av beskattningsreglerna

skulle ske så snart sockerransoneringen upphävts.

I fråga om principerna för en eventuell omläggning av varubeskattningen

på detta område har kontrollstyrelsen föreslagit, att beskattningsområdet

skulle begränsas i enlighet med ett av varubeskattningskommittén på

sin tid diskuterat förslag. Detta förslag innebär, att marsipan, mandelmassa

och liknande massa skola helt undantagas från varuskatt, då de försäljas

såsom halvfabrikat, och att jämväl s. k. fastlagsmassa skall vara undantagen

från beskattningen, medan varuskatt alltjämt skall utgå för sådana

sötsaker, som innehålla marsipan, mandelmassa eller liknande massa

och som framställas i utformade figurer, stänger eller stycken.

Det av kontrollstyrelsen sålunda förordade förslaget till inskränkning

i beskattningsområdct synes lämpligt ur såväl sakliga som tekniska synpunkter.

I enlighet härmed förordar jag, att förslaget genomföres. De särskilda

tillämpningsföreskrifter, som kunna bliva erforderliga i anledning

av omläggningen av beskattningen, torde böra utfärdas av kontrollstyrelsen

i egenskap av beskattningsmyndighet.

För undvikande av, å ena sidan, arbetsnedläggelse vid marsipanfabrikerna

och, å andra sidan, onödiga materielanskaffningar vid bagerierna

och konditorierna hade den nu förordade författningsändringen bort träda

i kraft redan den 1 oktober 1949. Detta hade förutsatt att proposition i ämnet

framlagts redan vid höstsessionen 1949. Med hänsyn till frågans natur

och på grund av de nya bestämmelserna i § 54 riksdagsordningen har

detta emellertid icke ansetts böra komma i fråga. Då proposition i ämnet

sålunda icke framlägges förrän vid 1950 års riksdag, torde författningsändringen

icke kunna träda i kraft förrän tidigast den 1 februari 1950.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

I syfte att undvika de nyssangivna, allvarliga olägenheterna av ett uppskov

med författningsändringens ikraftträdande lät min företrädare i ämbetet

i början av oktober 1949 underrätta vederbörande myndigheter och

organisationer om att förslag komme att framläggas för riksdagen om

upphävande av skatten å mandelmassa. I enlighet härmed upphörde tillverkarna

att debitera sina kunder varuskatt å mandelmassa för tiden efter

utgången av september 1949. Då författningsändringen, därest den godtages

av riksdagen, enligt vad nyss sagts icke kan träda i kraft förrän den

1 februari 1950, torde i vad angår tiden dessförinnan tillverkarnas berättigade

intressen böra tillgodoses i annan ordning. Det synes därvid rimligt

att, i den mån tillverkare visar att han icke uttagit varuskatt för leveranser

av halvfabrikat som skett efter den 30 september 1949, han befrias från

skyldighet att inleverera därå författningsenligt belöpande skatt. Det torde

vara lämpligt att dylik befrielse meddelas av Kungl. Maj :t eller efter Kungl.

Maj :ts förordnande av kontrollstyrelsen. Riksdagens bemyndigande härtill

torde böra utverkas.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga ett inom finansdepartementet utarbetat förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 25 maj 19M (nr 251) om varuskatt,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj.-t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer

att efter därom gjord ansökan medgiva tillverkare av marsipan,

mandelmassa eller liknande massa befrielse från skyldigheten att utgiva

varuskatt för sådana varor, som i form av halvfabrikat levererats under

tiden den 1 oktober 1949—den 31 januari 1950.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Patric Kalling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:15 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 25 maj 1941 a1 i texten