Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 3 juni 1949 (nr 315) med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m

1950-03-24 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:221, Med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 3 juni 1949 (nr 315) med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 221.

1

Nr 221.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt tillämpning av lagen den 3 juni 1949 (nr

315) med särskilda bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning, m. m.; given Stockholms slott

den 24 mars 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen

den 3 juni 1949 (nr 315) med särskilda bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att de undantagsbestämmelser från lagen för

Sveriges riksbank, vilka jämlikt lagen den 3 juni 1949 (nr 315) med särskilda

bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning gälla med avseende

å tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1950, skola äga tillämpning jämväl

med avseende å tiden den 1 juli 1950—den 30 juni 1951.

Vidare föreslås, att riksdagen måtte medgiva att riksbanken må för tiden

från och med den 1 juli 1950 till och med den 30 juni 1951 vara fritagen

från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med

guld efter deras lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 221.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

Förslag

till

lag om fortsatt tillämpning av lagen den 3 juni 1949 (nr 315) med

särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

Härigenom förordnas, att vad i lagen den 3 juni 1949 med särskilda bestämmelser

rörande riksbankens sedelutgivning förordnats med avseende

å tiden från och med den 1 juli 1949 till och med den 30 juni 1950 skall

äga tillämpning jämväl med avseende å tiden från och med den 1 juli 1950

till och med den 30 juni 1951.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 221.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 2\ mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om fortsatt tillämpning

av gällande bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning m. m.

samt anför därvid följande.

I en den 9 mars 1950 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrivelse ha

fullmäktige i riksbanken hemställt, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

dels besluta att vad i lagen den 3 juni 1949 (nr 315) med särskilda

bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning stadgas skall erhålla

fortsatt giltighet under tiden från och med den 1 juli 1950 till och med

den 30 juni 1951, dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och

med den 1 juli 1950 till och med den 30 juni 1951 vara fritagen från skyldigheten

att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter

deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill

giva anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av

bankens sedlar.

över nämnda skrivelse ha, efter remiss, fullmäktige i riksgäldskontoret

avgivit utlåtande den 16 mars 1950.

Lagstiftningen rörande riksbankens sedelutgivning.

Jämlikt 9 § första stycket lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges

riksbank (riksbankslagen) äger riksbanken utgiva sedlar till det belopp,

som motsvaras av dubbla summan av riksbankens metalliska kassa beräknad

enligt 11 §, samt därutöver till ett belopp av 350 miljoner kronor.

Enligt 9 § andra stycket kan riksbanken under vissa förutsättningar erhålla

bemyndigande att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst

350 miljoner kronor. Så snart ske kan skall dock den utelöpande sedelmängden

nedbringas med ett belopp motsvarande vad som utgivits med

stöd av sådant bemyndigande.

Enligt 10 § skall den del av bankens utelöpande sedlar, som överstiger

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

bankens metalliska kassa, motsvaras av vissa i sistnämnda paragraf angivna

tillgångar, den s. k. supplementära sedeltäckningen, nämligen

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer ävensom sådana andra inhemska obligationer, som noteras

å utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande

sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enligt It § inräknas

i metalliska kassan;

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex

månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld

i dylik räkning;

f) medel, utlånade på bestämd tid av högst tre månader eller med högst

samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,

som omförmälas under a) och b), samt, intill ett belopp av etthundra

miljoner kronor, mot annan säkerhet.

Såsom riksbankens metalliska kassa skall enligt It § första stycket räknas

allt riksbankens guld inom landet samt dessutom, intill ett belopp motsvarande

femton procent av hela metalliska kassan, banken tillhörigt, på

utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt försäkrat

guld. I 11 § andra stycket stadgas, att metalliska kassan ej må bibehållas

vid lägre belopp än 150 miljoner kronor.

I syfte att skapa den större elasticitet i penningsystemet, som förhållandena

påkallade, ha de enligt riksbankslagen gällande bestämmelserna temporärt

modifierats med stöd av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående

rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens

sedelutgivning och bankrörelse m. m. Denna lag gällde ursprungligen till

och med den 31 mars 1940 men erhöll därefter fortsatt giltighet, sista

gången genom lag den 16 maj 1947 (nr 194), enligt vilken giltighetstiden

utsträcktes till och med den 30 juni 1948. Lagen i fråga utgjorde ett led i

krigsårens beredskapslagstiftning och hade karaktären av en fullmaktslag,

tillämplig vid krig eller krigsfara, vari riket befann sig, eller eljest under

utomordentliga av krig föranledda förhållanden.

De modifierade bestämmelser, som meddelats med stöd av 1939 års lag,

inneburo följande.

Genom kungörelsen den 31 januari 19k0 (nr 54) med viss bestämmelse

angående riksbankens metalliska kassa sattes stadgandet i 11 § första stycket

riksbankslagen angående metalliska kassan temporärt ur kraft. I sagda

kungörelse förordnades, att såsom riksbankens metalliska kassa skulle räknas

allt riksbanken tillhörigt guld. De i riksbankslagen givna begränsningarna

för sedelutgivningsrätten, vilka sammanhängde med guldets placering,

hade nämligen ansetts lägga hinder i vägen för en sådan fördelning av

riksbankens guldbehållning, som ur säkerhetssynpunkter varit mest betryggande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

5

Vidare utfärdades bestämmelser, varigenom ökning medgavs av det belopp,

varmed sedelutgivningen jämlikt 9 § första stycket riksbankslagen

finge överstiga dubbla summan av metalliska kassan. Genom kungörelsen

den 14 februari 1947 (nr 31) med viss bestämmelse angående riksbankens

sedelutgivning ökades sålunda nämnda belopp från 350 till 1 400 miljoner

kronor. Genom kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 251) med viss bestämmelse

angående riksbankens sedelutgivning ökades beloppet till 2 500 miljoner

kronor.

1939 års fullmaktslag, som upphörde att gälla med utgången av juni månad

1948, ersattes med lagen den 28 maj 1948 (nr 248) med särskilda bestämmelser

rörande riksbankens sedelutgivning.

I sistnämnda lag stadgades, att under tiden från och med den 1 juli 1948

till och med den 30 juni 1949 skulle, i stället för vad i 9 § och 11 § första

stycket riksbankslagen funnes stadgat, följande särskilda bestämmelser lända

till efterrättelse, nämligen att riksbanken finge utgiva sedlar till ett belopp

av högst 3 200 miljoner kronor (1 §), att därest så med hänsyn till

utomordentliga omständigheter prövades nödigt Konungen finge, om riksdagen

ej vore samlad, på framställning av fullmäktige i riksbanken och

efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att

utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst 700 miljoner kronor, att

dylikt av Konungen lämnat medgivande skulle, därest detsamma icke godkändes

av riksdagen inom tjugu dagar från det riksdagen åter sammanträtt,

efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla (2 §), samt att som riksbankens

metalliska kassa skulle räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt

och omyntat guld (3 §).

1948 års lag, som enligt vad förut anförts gällde för tiden till och med den

30 juni 1949, ersattes i sin tur med lagen den 3 juni 1949 (nr 315) med särskilda

bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning. I denna lag stadgas

att under tiden från och med den 1 juli 1949 till och med den 30 juni

1950 skola — i stället för vad i 9 § och 11 § första stycket riksbankslagen

finnes stadgat — lända till efterrättelse vissa särskilda bestämmelser, vilka

överensstämma med motsvarande bestämmelser i 1948 års lag, dock med

den ändringen att maximibeloppet för riksbankens sedelutgivning i 1949

års lag fastställts till 3 500 miljoner kronor.

I sin förenämnda skrivelse den 9 mars 1950 ha fullmäktige, i riksbanken

anfört, att bestämmelserna i 1949 års lag tillkommit i avvaktan på en definitiv

omläggning av riksbankslagens stadganden om sedelutgivningen. Såsom

fullmäktige anmält i sin skrivelse den 16 februari 1950 angående organisationen

av en blivande statlig affärsbank hade fullmäktige uppdragit åt

en kommitté att avgiva förslag till revision av riksbankslagen. Med hänsyn

till att frågan om riksbankens blivande arbetsuppgifter ännu vore svävande

hade kommittén anmält att den icke hunne slutföra sitt arbete i så god tid

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 221.

att förslag till ny riksbankslag kunde föreläggas innevarande års riksdag.

Däremot kunde det förutsättas att förslag skulle föreligga å sådan tid att

proposition i ämnet kunde framläggas vid början av 1951 års riksdag. Vid

sådant förhållande vore det erforderligt att 1949 års särskilda sedelutgivningslag

erhölle fortsatt giltighet tills vidare till utgången av juni 1951.

Bankofullmäktige ha vidare uppgivit, att beloppet av utelöpande sedlar

utgjorde den 31 december 1949, då den hittillsvarande maximisiffran redovisades,

i runt tal 3 287 milj. kronor. Motsvarande belopp uppginge den 31

december 1948 till cirka 3 113 milj. kronor, ökningen av sedelomloppet under

år 1949 utgjorde sålunda cirka 175 milj. kronor. Den marginal för sedelutgivningsrätten,

som föreläge vid utgången av år 1949, uppgick till omkring

213 milj. kronor. Det syntes kunna förutsättas att sistnämnda belopp

skulle visa sig utgöra en tillräcklig reserv under den tid den särskilda sedelutgivningslagen

enligt vad bankofullmäktige föreslagit skulle erhålla fortsatt

giltighet.

t ullmäktige i riksgåldskontoret ha i sitt utlåtande över bankofullmäktiges

skrivelse anfört, att riksgäldsfullmäktige icke hade något att erinra mot

bifall till den föreliggande framställningen.

Departementschefen. Enligt lagen den 3 juni 1949 (nr 315) med särskilda

bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning gälla — i stället för vad

i 1934 års riksbankslag är i motsvarande hänseenden stadgat — särskilda

föreskrifter i fråga om riksbankens rätt att utgiva sedlar. 1949 års lag är

tidsbegränsad; giltighetstiden för densamma utgår den 30 juni 1950.

Såsom framgår av det anförda ha bankofullmäktige i avvaktan på en definitiv

omläggning av riksbankslagens bestämmelser om sedelutgivningen

hemställt, att 1949 års lag måtte erhålla fortsatt giltighet under tiden från

och med den 1 juli 1950 till och med den 30 juni 1951. Några ändringar av

bestämmelserna i 1949 års lag ha icke föreslagits av bankofullmäktige.

I överensstämmelse med bankofullmäktiges förslag förordar jag, att vad

i 1949 års lag förordnats med avseende å tiden från och med den 1 juli 1949

till och med den 30 juni 1950 skall äga tillämpning jämväl med avseende å

tiden från och med den 1 juli 1950 till och med den 30 juni 1951.

Frågan om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten

att inlösa sedlar med guld.

Genom kungörelse den 3 juni 1949, nr 316, bär riksbanken för tiden till

och med den 30 juni 1950 medgivits befrielse från skyldigheten att vid anfordran

inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med

rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill gåve anledning, före

utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 221.

7

I sin skrivelse den 9 mars 1950 ha fullmäktige i riksbanken anfört att

det genom nyssnämnda kungörelse lämnade medgivandet borde erhålla fortsatt

giltighet för en tid av ytterligare ett år.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i sitt utlåtande över bankofullmäktiges

skrivelse förklarat, att riksgäldsfullmäktige icke hade något att erinra mot

bifall till bankofullmäktiges framställning.

Departementschefen. I enlighet med bankofullmäktiges förslag hemställer

jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medgiva, att riksbanken må

för tiden från och med den 1 juli 1950 till och med den 30 juni 1951 vara

fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar

med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena

därtill giva anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga

inlösningen av bankens sedlar.

Departementschefens hemställan.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 3 juni

1949 (nr 315) med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga nyssnämnda lagförslag,

dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och

med den 1 juli 1950 till och med den 30 juni 1951 vara fritagen

från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken

utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock

för riksbanken att, om förhållandena därtill giva anledning,

före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av

bankens sedlar.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:216 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning av lagm den 3 juni 1949 a1 i texten