Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till Karl Wilhelm Karlsson m. fl. i anledning av yrkessjukdom

1950-03-31 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:226, Angående ersättning till Karl Wilhelm Karlsson m. fl. i anledning av yrkessjukdom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 226.

1

Nr 226.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ersättning till

Karl Wilhelm Karlsson m. fl. i anledning av yrkessjukdom;

given Stockholms slott den 31 mars 1950.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Andersson.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 31 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,

Zetterrerg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson,

Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Andersson.

1 Hihaag till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 226.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Inledning.

I proposition den 3 mars 1950, nr 112, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen

sådan utvidgning av lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring

för vissa yrkessjukdomar, att såsom yrkessjukdom omfattad av försäkringen

skall anses bl. a. kronisk manganförgiftning samt dammlunga, framkallad

genom inverkan av oorganiskt ämne. Den föreslagna lagändringen

avses träda i kraft den 1 juli 1950. Då det här gäller en obligatorisk försäkring,

bekostad av arbetsgivarna, har lagändringen icke ansetts böra

göras tillämplig å sjukdomsfall, som yppats före dess ikraftträdande. Såsom

framgår av vad jag anfört vid anmälan av nämnda proposition har förslaget

om ändring av lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar föranletts

av inträffade sjukdomsfall. Beträffande vissa av dessa, nämligen ett fall av

manganförgiftning och ett antal fall av dammlunga, föreligga framställningar

om ersättning. En redogörelse torde få lämnas för den föreliggande

utredningen rörande dessa fall.

Framställning om ersättning på grund av manganförgiftning samt

yttranden däröver.

Ersättningsfrågans tidigare behandling.

Karl Wilhelm Karlsson, född 1907, anställdes 1945 vid Elektriska svetsningsaktiebolaget,

Göteborg. Under tiden september 1945—maj 1946 arbetade

han hos bolaget med målning av ferromangan i kulkvarn, vid vilket

arbete rikligt med manganhaltigt metalldamm bildades i arbetslokalen.

1 april 1946 började Karlsson lida av balansrubbning. Han sökte dock icke

läkare härför, men enär han själv misstänkte förgiftning slutade han sin

anställning hos bolaget och tog i juni samma år anställning såsom stuveriarbetare

i Göteborgs hamn. Någon dag i december 1946 måste han emellertid

upphöra med detta arbete på grund av tilltagande besvär vid gående,

svårighet att hålla balansen samt tyngdkänsla i benen. Den 28 december

1946 sökte Karlsson första gången läkare för sina besvär. Läkarintyg utvisande

att Karlsson led av kronisk manganförgiftning ingavs till Arbetsgivarnes

ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag, där svetsningsaktiebolagets

arbetare äro försäkrade. Genom beslut den 27 februari 1947 förklarade

försäkringsbolaget, att då besvären icke framkallats genom inverkan av

något i lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar angivet ämne någon

ersättning icke kunde tillerkännas Karlsson enligt nämnda lag. Häröver

anförde Karlsson besvär hos försäkringsrådet, som ej fann skäl göra ändring

i överklagade beslutet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

3

Föreliggande framställning.

Karlsson har i en den 1 oktober 1948 dagtecknad skrift hemställt om

ersättning av statsmedel på grund av sjukdomen. Karlsson har därvid åberopat,

att han sedan den 28 december 1946 varit arbetsoförmögen.

Yttranden.

Riksförsäkringsanstalten har i yttrande den 19 oktober 1948 förklarat, att

då Karlsson icke var berättigad till ersättning enligt yrkessjukdomsförsäkringslagen

samt några andra skäl, varför ersättning av statsmedel skulle

utgivas, ej anförts, kunde anstalten icke tillstyrka nämnda framställning.

Av handlingarna i detta ärende framgår i övrigt följande.

Enligt ett läkarutlåtande i april 1948 hade Karlsson betydande svårighet

att gå och svårt att hålla balansen samt vara höggradigt invalidiserad. Efter

hand fick han även svårare att tala. Då Karlsson syntes sakna möjligheter

att erhålla arbete i öppna marknaden, ansågs hans invaliditet uppgå till

nära nog 100 °/o. Symtomen visade tecken till progress.

Med undantag för ett försök att arbeta såsom städare vid fabrik under

två veckor sommaren 1948 har Karlsson endast under vissa tider utfört

arbete vid Göteborgs stads arbetsberedning. Därvid har han varit sysselsatt

med vissa enklare arbeten under 67 dagar år 1947, 213 dagar år 1948 och

77 dagar år 1949 (t. o. m. den 28 maj). Den sammanlagda inkomsten av

ifrågavarande arbeten har resp. år uppgått till 432 kronor, 2 024 kronor

och 805 kronor. Vid förnyad läkarundersökning i maj 1949 ansågs Karlsson

subjektivt snarast sämre än vid föregående undersökning. Objektivt status

hade i stort sett icke förändrats. Karlsson var sålunda helt invalidiserad på

grund av den genom manganförgiftningen ådragna organiska nervsjukdomen.

Sedan Kungl. Maj:t beslutat förelägga riksdagen förslag om utvidgning

av yrkessjukdomsförsäkringslagen till att avse även manganförgiftning, har

riksförsäkringsanstalten den 9 mars 1950 avgivit förnyat utlåtande i ärendet.

Anstalten har därvid upplyst, alt den, om yrkessjukdomsförsäkringslagen

varit tillämplig, skulle ha tillerkänt Karlsson, förutom ersättning för erforderlig

läkarvård in. in., hel sjukpenning för tiden 29 december 1946—

28 maj 1949 frånsett de tider han kunnat utföra visst arbete, då halv

sjukpenning skulle ha utgivits. Vidare skulle Karlsson tillerkänts livränta

att fr. o. m. den 29 maj 1949 utgå för tre år, varefter omprövning skulle

ha skett. Del årliga beloppet av livräntan skulle ha motsvarat två tredjedelar

av Karlssons årliga arbetsförtjänst och utgjort 3 000 kronor. Vid livräntans

bestämmande skulle sjukdomen ansetts medföra förlust av arbetsförmågan.

Om Karlsson ekonomiska förhållanden har anstalten inhämtat bl. a.

följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

Karlsson är gift. Hustrun, som är 33 år gammal, kan ej ha förvärvsarbete

utom hemmet, enär hon handhar vården av makarnas tre barn i åldern

5, 4 och 2 år. Karlsson har ej fast egendom och inget kapital. Han uppgiver

sig ha vissa skulder. Han är icke medlem av sjukkassa. Från pensionsstyrelsen

uppbär Karlsson invalidpension utgående med 200 kronor för år.

Familjen har alltsedan några månader efter hans insjuknande åtnjutit ett

understöd av 260 kronor för månad från arbetsgivarna. Enligt av riksförsäkringsanstaltens

ortsombud lämnad uppgift skulle emellertid understödet

jämlikt avtal återbetalas, därest ersättning komme att utgivas av

statsmedel.

Av principiella skäl och med hänsyn till konsekvenserna anser riksförsäkringsanstalten

det tveksamt, huruvida ersättning av statsmedel bör tillerkännas

Karlsson. Enär emellertid hans sjukdom antagit en så svårartad

karaktär samt ömmande omständigheter synas tala för ersättning, har anstalten

ansett sig icke böra ställa sig avvisande till den gjorda framställningen.

Ersättning anses dock knappast böra ifrågakomma för tid före den

1 oktober 1948. då den till Kungl. Maj:t gjorda framställningen är dagtecknad.

För säkring srådet, som hört sin medicinskt sakkunnige, utnämnde professorn

G. Wolilfart, tillstyrker, att ersättning beviljas Karlsson från dagen

för sjukdomens yppande eller den 28 december 1946. För tiden från yppandet

till och med den 28 maj 1949, efter vilken dag Karlsson ej synes ha

kunnat åtaga sig något avlönat arbete, anser rådet ytterligare utredning

beträffande Karlssons arbetsförmåga vara erforderlig för bedömande av

ersättningens storlek.

Framställningar om ersättning på grund av dammlunga samt

yttranden däröver.

Föreliggande framställningar.

Svenska metallindustriarbetareförbundet har (skr. 20/1 1949) —- i samband

med att förbundet föreslagit, att yrkessjukdomsförsäkringslagen skall

göras tillämplig å yrkessjukdom förorsakad genom inverkan av hårdmetall

-— hemställt om ersättning av statsmedel i anledning av att vissa

arbetare vid Fagersta bruks aktiebolag drabbats av ifrågavarande sjukdom.

Förbundet har sedermera (skr. 1/8 1949) gjort framställning om ersättning

till ytterligare två arbetare i Fagersta. Med hänvisning till förbundets hemställan

har vidare (skr. 23/3 1949) fru Astrid Pettersson, Stockholm, anhållit

om ersättning enligt grunderna för olycksfallsförsäkringen på grund av att

hennes make under anställning vid Aktiebolaget Lumalampan ådragit sig

samma sjukdom och avlidit.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

5

Omständigheterna i de särskilda fallen.

I anslutning till av riksförsäkringsanstalten gjord utredning lämnas i

det följande en redogörelse för de särskilda fall, som avses i förenämnda

framställningar.

Karl Erik Bergkvist, född 1913, anställdes 1937 hos Fagersta bruks aktiebolag.

Under åren 1938—1946 arbetade han såsom tillformare å bolagets

hårdmetallavdelning. År 1940 började han besväras av lätt andfåddhet vid

ansträngningar. Under en månad 1944 undersöktes han a länssanatoriet

i Västerås. Några tecken på morbus Schaumann eller tuberkulos kunde

därvid icke påvisas. Efter en tids vila inträdde förbättring i tillståndet och

i maj 1945 började han åter arbeta. Efter kort tid tilltogo emellertid besvären.

Han intogs därför ånyo å sanatoriet och vårdades där tiden 16 juni—

8 september 1945. I november 1945 återupptog han arbetet men måste redan

efter tre veckor avbryta detta på grund av tilltagande andnöd och

rethosta. Bergkvist ordinerades vila till februari 1946 och hans tillstånd

förbättrades. Efter att sedermera under en kort tid ånyo ha arbetat måste

han emellertid sluta därmed. Han vårdades åter å sanatoriet tiden 11—16

mars 1946 och efter ytterligare någon vilotid i hemmet fick han börja

arbeta på hårdmetallfabrikens kontor. I början av 1947 var han sjukskriven

under sex veckor. Vid undersökning i september 1947 var han relativt kry.

Under någon tid i december 1947 hade han lunginflammation. Omkring

den 1 juli 1948 insjuknade han akut och avled den 3 i samma månad.

Om Bergkvists familjeförhållanden har riksförsäkringsanstalten upplyst

bl. a. följande.

Bergkvist efterlämnade änka och två minderåriga barn. Hans änka, som

är född 1910, har anställning å Fagersta bruks centrallaboratorium med

en timpenning av en krona jämte indexreglerat tillägg. Under 1949 var

hennes arbetsförtjänst 1 824 kronor. Hon erhåller vidare barnbidrag med

500 kronor för år, änkebidrag med 800 kronor för år samt bostadsbidrag

med 300 kronor för år.

Bror Göte Jakobsson, som är född 1918, anställdes 1939 hos Fagersta

bruks aktiebolag där han i huvudsak arbetade å bolagets hårdmetallverk.

1944 började han besväras av hosta och andfåddhet. En den 3 juni 1944

tagen lungröntgenbild visade förändringar, som till en början tolkades som

tuberkulösa. Upprepade kontroller gåvo emellertid negativt resultat med

avseende å förekomsten av tuberkelbaciller. Symtomen blevo efterhand

mera framträdande och Jakobsson var tidvis arbetsoförmögen på grund av

andfåddhet, särskilt i samband med recidiverande luftrörskatarrer. Under

1944 var han sjukskriven sex månader samt såväl 1945 som 1946 fyra

månader. 1945 erhöll Jakobsson arbete såsom maskinreparatör men slutade

1946 hos bolaget. T. o. in. den 6 januari 1947 arbetade han därefter såsom

motormontör och uppgives sedan dess ha varit arbetsoförmögen. Jakobsson

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 226.

har sedermera i februari 1950 blivit undersökt å Karolinska sjukhusets

yrkesmedicinska avdelning. Han befanns därvid vara något försämrad i

jämförelse med en undersökning 1948. Vid ett tillfälle i december 1949

hade han fått anfall av hjärtklappning och ångest. Andfåddhet uppträdde

vid gång å slät mark efter något tiotal meter. Enligt vederbörande läkares

uppfattning var Jakobsson arbetsoförmögen på grund av sin lungskada

och den sannolikt sekundära hjärtpåverkan.

Riksförsäkringsanstalten upplyser, att Jakobsson är ogift och lär sakna

tillgångar. Vid sidan om understöd från sjukkassa har han uppburit folkpension

i form av sjukbidrag åren 1948 och 1949.

Nils Martin Pettersson, född 1907, innehade anställning hos Aktiebolaget

Lumalampan. Han arbetade under åren 1940—1942 med körning av centrifuger

för spetstillverkning av hårdmetall och var under åren 1942—1943

förman å avdelningen för framställning av hårdmetallpulver. I början av

januari 1943 började Pettersson besväras av andfåddhet. Enär röntgenundersökning

gav anledning till misstanke att tuberkulos förelåg, stod

Pettersson åren 1943—1946 under regelbunden dispensärkontroll. Upprepade

prov voro emellertid negativa med avseende å förekomsten av tuberkelbaciller.

Pettersson var sjukskriven på grund av sina lungbesvär 7 augusti

1943—5 augusti 1944, 17 oktober—25 november 1946 samt från den 17 till

den 31 januari 1947, då han avled på sjukhus.

Petterssons änka är född 1906 och har anställning med en lön, som uppgår

till 90 kronor för vecka. Hon har egen bostadslägenhet, i vilken kapitalinsatsen

utgör 800 kronor. Makarna ha inga barn. Vid makens frånfälle

fick hon från Aktiebolaget Lumalampan emottaga ett understöd av omkring

1 000 kronor.

Fredrik Bertil Flodström, född 1905, arbetade å hårdmetallavdelningen

vid Fagersta bruk i ungefär 6 år till 1946, då han överflyttades till mekaniska

verkstaden. 1944 började han besväras av andfåddhet. Under tiderna

1 november—5 december 1945 och 18 mars—23 april 1946 var han arbetsoförmögen.

Sedermera har en förbättring inträtt och vid en undersökning

1949 var han subjektivt besvärsfri. Enligt läkarutlåtande den 20 februari

1950 förefunnos alltjämt lungförändringar men sjukdomen ansågs icke

medföra någon nedsättning av arbetsförmågan.

Algot Tore Sundvall, född 1917, hade — frånsett eif kortare uppehåll —

anställning å hårdmetallavdelningen vid Fagersta bruk under åren 1933—

1941. Under 1948 började han besväras av andfåddhet och var sjukskriven

en månad detta år. Sundvall överflyttades i samband därmed till brukets

laboratorium, där han alltsedan dess arbetat. Vid undersökning den 20

februari 1950 konstaterades alltjämt lungförändringar. Sjukdomen ansågs

dock icke medföra någon nedsättning av hans arbetsförmåga.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

7

Gustav Emil Jansson, född 1881, var under åren 1943—1947 sysselsatt

å wolframsvreavdelningen vid Fagersta bruks aktiebolag. 1946 började han

besväras av illamående och andfåddhet. Han led även av allmän klenhet

och magsår och var sjukskriven under tiden 11 juni 1947—31 maj 1948.

F. n. föreligger dock enligt läkarutlåtande ej 10 °/o invaliditet.

Ebba Kristina Lindström, född 1910, arbetade under åren 1942—1945

med siktning av hårdmetallpulver vid Fagersta bruk. 1948 började hon

besväras av hosta och andfåddhet samt var sjukskriven under tiderna 28

februari—l mars 1948 och 24 september 1948—30 januari 1949. Vid kontrollundersökning

den 29 juni 1949 var hon subjektivt besvärsfri, ehuru de

röntgenologiska lungförändringarna kvarstodo i stort sett oförändrade. Å

en i februari 1950 tagen röntgenbild ha iakttagits vissa nytillkomna lungförändringar,

som dock icke äro av samma typ som de tidigare förändringarna.

Otto Valdemar Berggren hade under åren 1936—1944 sysselsättning som

pressare av hårdmetallpulver hos Fagersta bruks aktiebolag. Vid undersökningar

1948 och 1949 visade Berggren röntgenologiska förändringar i

lungorna, tydande på inverkan av hårdmetalldamm. Han var sjukskriven

under tiderna 23—29 augusti och 23 september—19 oktober 1948 samt

23 oktober 1948—18 september 1949. Invaliditeten uppgår dock f. n. ej

till 10 %>.

Yttranden.

I utlåtande den 18 juni 1949 kunde riks försök ringsanstalten icke tillstyrka,

att åtgärder vidtoges för beredande av ersättning i extraordinär ordning.

Om ersättningsrätt för sådan sjukdom framdeles skulle komma att införas,

ville anstalten inkomma med förnyat utlåtande.

1 anledning av Kungl. Maj:ts förslag i propositionen nr 112 har anstalten

den 13 mars 1950 ånyo yttrat sig. Anstalten har därvid rådgjort med överläkaren

docenten G. Jönsson och medicine doktorn Å. Nyström. Jönsson

anförde bl. a. följande.

Med ledning endast av röntgenbilden är det icke möjligt att avgöra om

det är metalldamm eller något annat skadligt ämne, som förorsakat de

sjukliga förändringarna i lungorna. Det hopade uppträdandet av kronisk,

fibrös, interstitiell pneumoni, som är ett ganska sällsynt sjukdomstillstånd,

inom en liten grupp individer sysselsatta med samma arbete gör det emellertid

sannolikt att sjukdomsorsaken är att finna i samband med detta

arbete. Även om röntgenbilden i och för sig är okarakteristisk bör den

sammanställd med resultaten av en yrkeshygienisk undersökning kunna

ligga till grund för en sannolikhetsdiagnos.

Med den vidare tolkning av begreppet dammlunga, som eftersträvas i

propositionen nr 112, fann Nyström det befogat att hänföra förhanden
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

varande fall till den grupp sjukdomar, som i propositionen föreslogs vara

att anse som yrkessjukdom.

För egen del anför riksförsäkringsanstalten, att i samtliga här berörda

fall sjukdomen synes ha orsakats av arbete med hårdmetall. Anstalten

anser det tveksamt, om sjukdomen kan innefattas under begreppet dammlunga

i hittills vedertagen betydelse men framhåller att den uppenbarligen

är avsedd att inrymmas under begreppet dammlnnga i den bemärkelse,

som åsyftas i det förut nämnda lagförslaget.

Beträffande de tidpunkter, då anstalten ansett sjukdomen yppad ävensom

beräkningsgrunderna för den ersättning, som skulle ha utgått därest

yrkessjukdomsförsäkringslagen varit tillämplig, torde få hänvisas till utlåtandet.

Här må endast nämnas, att anstalten under nämnda förutsättning

skulle ha utbetalat sjukpenning till Bergkvist och Pettersson under de

tider sjukdomen föranlett sjukskrivning samt i anledning av deras död

begravningshjälp och livräntor till de efterlevande. Till Jakobsson skulle

ha utgivits sjukpenning och livränta. Beträffande Flodström, Sundvall,

Jansson, Lindström och Berggren har sjukdomen icke ansetts medföra

invaliditet uppgående till 10 °/o, varför endast sjukpenning skulle ha utbetalats.

För egen del finner anstalten det av principiella skäl och med hänsyn

till konsekvenserna tveksamt, huruvida ersättning av statsmedel bör utgå.

Då sjukdomen emellertid beträffande Bergkvist medfört döden och i fråga

om Jakobsson antagit en synnerligen svårartad karaktär, varjämte i båda

fallen ömmande omständigheter föreligga, har anstalten icke ansett sig

böra ställa sig avvisande till att i dessa fall ersättning beviljas. Ersättning

bör dock på grund av tidpunkten för metallindustriarbetareförbundets

framställning icke utgå för tid före den 1 januari 1949.

Beträffande Pettersson anser anstalten med hänsyn till den efterlevande

makans jämförelsevis goda arbetsförtjänst och omständigheterna i övrigt

sådana billighetsskäl knappast föreligga, att ersättning till henne bör utgivas

av statsmedel. Vad slutligen angår de fall, där hårdmetallungan icke

medfört 10 % invaliditet, har enligt anstaltens mening sjukdomen icke

antagit sådan svårartad karaktär, att ersättning av statsmedel f. n. synes

böra ifrågakomma.

Försäkrinysrådet har inhämtat yttrande av sin medicinskt sakkunnige,

docenten A. Westergren. Enligt Westergrens mening kunde någon lungsjukdom

till följd av hårdmetallskada icke anses yppad hos Jansson och

Berggren. I likhet med riksförsäkringsanstalten finner försäkringsrådet, att

ersättning bör utgå till Bergkvists änka och två barn samt till Jakobsson.

Härutöver förordar rådet, att ersättning även utgives till Petterssons änka.

Ersättningen bör utbetalas till Jakobsson från den dag då han slutade sin

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 226.

9

anställning som motormontör samt till Bergkvists och Petterssons efterlevande

från dödsfallet.

Vad beträffar frågan om ersättning i de övriga fallen instämmer rådet i

riksförsäkringsanstaltens yttrande. Med hänsyn till vad Westergren anfört

beträffande Jansson och Berggren finner rådet det ovisst, huruvida hårdmetallunga

kan anses yppad hos dessa.

Föredraganden.

Som av det föregående framgår har Kungl. Maj:t i propositionen nr 112

till årets riksdag föreslagit, att yrkessjukdomsförsäkringslagens tillämpningsområde

skall utvidgas så att bl. a. kronisk manganförgiftning och

dammlunga, framkallad genom inverkan av oorganiskt ämne, skall omfattas

av försäkringen. Förslaget har föranletts av inträffade sjukdomsfall.

I överensstämmelse med tidigare tillämpad praxis har utvidgningen icke

ansetts böra göras tillämplig å sjukdomsfall, som yppats före lagändringens

ikraftträdande. Även om förslaget till lagändring bifalles av riksdagen, kan

ersättning enligt lagen sålunda icke utgå i de sjukdomsfall som föranlett

utvidgningsförslaget.

Riksdagen har under senare år i ett flertal fall beviljat ersättning av statsmedel

till personer som drabbats av yrkessjukdom — främst silikos —

men vilka av olika skäl icke kunnat tillerkännas ersättning enligt bestämmelserna

i vrkessjukdomsförsäkringslagen. En redogörelse härför har tidigare

i år lämnats i propositionen nr 79 (s. 12—13).

Av nu förevarande fall avser ett manganförgiftning och de återstående

åtta hårdmetallunga. Den av manganförgiftning drabbade, Karl Wilhelm

Karlsson, torde bli varaktigt arbetsoförmögen. I likhet med riksförsäkringsanstalten

och försäkringsrådet finner jag omständigheterna i detta fall

vara sådana, att ersättning av statsmedel jämlikt grunderna i olycksfallsförsäkringslagen

skäligen bör beviljas. I fråga om de personer, som ådragit

sig hårdmetallunga, har riksförsäkringsanstalten icke velat avvisa ersättning

till de efterlevande efter Karl Erik Bergkvist, vilken avlidit till

följd av sjukdomen, samt till Bror Göte Jakobsson, för vilken sjukdomen

medfört förlust av arbetsförmågan. Försäkringsrådet har härutöver tillstyrkt

ersättning till änkan efter den i sjukdomen avlidne Nils Martin

Pettersson. För egen del finner jag med hänsyn till omständigheterna skäligt,

att ersättning av statsmedel såsom försäkringsrådet föreslagit utgives

1 samtliga tre ifrågavarande fall.

1 två av de återstående fallen synes det tveksamt om hårdmetallunga föreligger.

Såväl i dessa som övriga återstående fall är arbetsförmågan numera

ej nedsatt med minst en tiondel. Tillräckliga skäl synas f. n. icke

föreligga att utge särskild ersättning av statsmedel i något av dessa fall.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 226.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj:ts proposition nr 226.

Ersättning bör utgå till Karlsson fr. o. m. den 29 december 1946 eller

dagen efter sjukdomens yppande, till Jakobsson fr. o. m. den 7 januari 1947,

då hans arbete som montör upphörde, samt där sjukdomen medfört döden

fr. o. m. dagen efter dödsfallet.

I enlighet med förslag från riksförsäkringsanstalten torde från ersättningarna

avdrag böra ske med belopp, som under berörda tid svara mot

dels av erkänd sjukkassa utgiven sjukpenning, dels ock den minskning i

folkpensionsförmåner, som skulle ha inträtt, därest ersättning tidigare

utgått.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att i anledning av den yrkessjukdom, som Karl Wilhelm

Karlsson, Karl Erik Bergkvist, Bror Göte Jakobsson och

Nils Martin Pettersson ådragit sig av det under femte huvudtiteln

uppförda förslagsanslaget till Statsverket åliggande,

av andra medel ej utgående ersättningar i anledning

av olycksfall i arbete m. m. utbetalas ersättning med belopp,

som skulle ha utgått därest lagen den 14 juni 1929

om försäkring för vissa yrkessjukdomar varit tillämplig å

sjukdomsfallen, dock med de begränsningar som angivits i

det föregående.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Olof Särnmark.

Statens Reproduk tionsansta It, Stockholm 1950

1 9 450

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:184 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till Karl Wilhelm Karlsson m. fl. i anledning av yrkessjukdom. a1 i texten
  2. SU 1950:115 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till Karl Wilhelm Karlsson m. fl. i anledning av yrkessjukdom. a1 i texten