Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa, m. m

1950-03-24 · 60 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 57 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:239, Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

1

Nr 239.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa

ändringar i gällande tulltaxa, m. m.; given Stockholms

slott den 24 mars 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929

(nr 316);

2) förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)

angående tullrestitution;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Sedan den inom Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa

arbetande Inland Transport Committee låtit utarbeta förslag till tullkonventioner

för turisttrafik, för kommersiella vägfordon samt för internationell

godstransport å väg, ha vissa europeiska stater träffat överenskommelse

om provisorisk tillämpning av konventionernas bestämmelser från

och med den 1 januari 1950. För att möjliggöra Sveriges anslutning till

denna överenskommelse föreslås i propositionen dels ändringar av tulltaxeförordningens

bestämmelser angående tullfrihet för vissa av resande medförda

förnödenheter och turistpropagandamaterial samt angående temporär

tullfrihet för transportmedel dels ock införande av bestämmelser om befrielse

från tull för transportmedel, för vilket temporär tullfrihet enligt tulltaxeförordningen

medgivits och vilket blivit genom olycka svårt skadat.

I propositionen föreslås därjämte ändringar i fråga om tulltaxeringen av

1 llihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 239.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

följande varuslag, nämligen dels plantor av avenbok, dels konstplaster och

arbeten därav samt vissa varor, innehållande konstplast, dels vissa råvaror

för tillverkning av konstplaster och uppblötningsmedel, dels träsprit

(metanol), dels vitaminer, vitaminkoncentrat och andra vitaminhaltiga beredningar,

dels amylalkohol, avsedd att användas uteslutande för tillverkning

av kalium- och natriumxantogenat, dels vävnader och linor av nylon,

avsedda uteslutande för tillverkning av fallskärmar, dels ock ekolod och

delar därtill, avsedda att installeras i däckade fiskefartyg.

Vidare framlägges förslag om införande av vissa bestämmelser om flygindustrirestitution

i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående

tullrestitution. I anslutning härtill föreslås avskaffande av tullen för flygplan

med en tjänstetomvikt av mer än 7 500 kilogram.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

3

Förslag

till

förordning om ändring i tulltaxeförordningen

den 4 oktober 1929 (nr 316).

Härigenom förordnas, att 5 och 7 §§ samt 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen

den 4 oktober 1929* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

5 §•

Tullfrihet åtnjutes för: Tullfrihet åtnjutes för:

e) andra förnödenheter, tillhöriga

resande eller å transportmedel anställda

personer, i den mån förnödenheterna

prövas icke överstiga behovet

under resan; ock skola till sådana

förnödenheter jämväl hänföras begagnad

velociped samt av resande

medförd handfotografikamera, skrivmaskin

eller grammofon, där föremålet

är begagnat och av den resande

införes för eget bruk och icke i

handelssyfte; dock skall om resandes

och avmönstrande sjöfolks rätt

att för eget bruk tullfritt medföra

färdiga tobaksvaror och cigarrettpapper

gälla vad särskilt stadgas;

y) varor, som avses i konventionen

den 11 oktober 1933 för underlättande

av det internationella utbytet

av undervisningsfilm, i den mån

Konungen förordnar, att tullfrihet

för sådana varor skall äga rum; samt

z) tryckalster, härunder inbegripna

kartor, bilder, planschverk samt

1 Senaste lydelse se beträffande 5 § 1940: 279,

1 mom. 1938:78.

e) andra förnödenheter, tillhöriga

resande eller å transportmedel anställda

personer, i den mån förnödenheterna

prövas icke överstiga behovet

under resan; och skola till sådana

förnödenheter jämväl hänföras

velociped, handfotografikamera,

skrivmaskin, grammofon eller radiomottagningsapparat,

där föremålet är

begagnat och av den resande införes

för eget bruk och icke i handelssyfte;

dock skall om resandes och avmönstrade

sjöfolks rätt att för eget bruk

tullfritt medföra färdiga tobaksvaror

och cigarrettpapper gälla vad särskilt

stadgas;

y) varor, som avses i konventionen

den 11 oktober 1933 för underlättande

av det internationella utbytet

av undervisningsfilm, i den mån

Konungen förordnar, att tullfrihet

för sådana varor skall äga rum;

z) tryckalster, härunder inbegripna

kartor, planschverk samt med bil
beträffande

7 § 1947: 240 och beträffande 8 §

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Nuvarande lydelse:

med bilder försedda reklamskyltar

och reklamplakat, vilka hava till syfte

att göra reklam för resor till främmande

länder eller att sprida kännedom

i allmänhet om dessa länder,

allt dock på villkor att tryckalstren

äro ämnade att här i riket kostnadsfritt

utdelas samt att de införas från

land, som medgiver Sverige motsvarande

förmån.

7

Tullfrihet under viss tid åtnjutes

för:

Föreslagen lydelse:

der försedda reklamskyltar och reklamplakat,

vilka tryckalster äro ämnade

att här i riket kostnadsfritt utdelas,

ävensom bilder, dioramor, klichéer,

skioptikonbilder och, i den mån

Konungen därom förordnar, framkallad

kinematografisk film, allt

dock på villkor, att varorna hava

till syfte att göra reklam för resor

till främmande länder eller att sprida

kännedom i allmänhet om dessa

länder; samt

å) blanketter till passersedlar,

godslistor och dylika handlingar, som

äro avsedda att begagnas vid internationell

samfärdsel med fordon eller

luftfartyg.

§•

Tullfrihet under viss tid åtnjutes

för:

d) kreatur, vilka — — — gå i

bet.

Angående den tid och de villkor,

under vilka tullfrihet, som ib) sägs,

må åtnjutas, så ock angående tid för

åtnjutande jämlikt bestämmelserna

under a) av tullfrihet för järnvägsmateriel

eller delar till luftfartyg

förordnar Konungen. I övrigt må tullfrihet

enligt denna paragraf icke åtnjutas

för längre tid än tre månader

efter införseln, dock må för särskilt

fall medgivas utsträckning av sistnämnda

tid intill ett år.

8 §•

1. Tullfrihet under viss tid må på

särskild framställning medgivas för:

d) kreatur, vilka — — — gå i

bet.

Angående den tid och de villkor,

under vilka tullfrihet, som i a) och

b) sägs, må åtnjutas, förordnar Konungen.

I övrigt må tullfrihet enligt

denna paragraf icke åtnjutas för

längre tid än tre månader efter införseln,

dock må för särskilt fall

medgivas utsträckning av sistnämnda

tid intill ett år.

1. Tullfrihet under viss tid må på

särskild framställning medgivas för:

d) instrument, redskap — — — d) instrument, redskap — — —

icke medgives; icke medgives;

e) radiomottagningsapparat, som e) radiomottagningsapparat, vilken

medföres av resande, vilken endast medföres av resande, som endast till
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr 239.

5

Nuvarande lydelse:

tillfälligtvis skall vistas inom riket;

samt

f) sto, som---därefter åter
utföras.

Tullfrihet enligt---att ut
föras.

Föreslagen lydelse:

fälligtvis skall vistas inom riket, men

för vilken tullfrihet enligt 5 § e) icke

medgives; samt

f) sto, som---därefter åter
utföras.

Tullfrihet enligt —--att ut
föras.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)

angående tullrestitution.

Härigenom förordnas, dels att i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)

angående tullrestitution skall närmast efter 3 § införas en ny paragraf, betecknad

3 a §, av nedan angivna lydelse, dels ock att 6 och 10 §§ samma förordning1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 a §.

Idkare av verkstadsrörelse ävensom flygplansägare äger att efter verkställd

byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning, inberäknat

förseende med reservdelar, av svenskt eller utländskt flygplan med en

tjänstetomvikt av mer än 7 500 kilogram, utländskt flygplan även med en

tjänstetomvikt av 7 500 kilogram eller därunder, för vilkas byggnad, ombyggnad,

reparation, inredning eller utrustning använts av honom från utlandet

införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull

(flygindustrirestitution) för en motsvarande myckenhet materialier eller

andra artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets slutförande

av honom införts från utlandet. Rätt till flygindustrirestitution gäller jämväl

i avseende å materialier, som gått förlorade vid arbetets utförande.

6 §•

Förutom i---- skäl föreligga.

Tullrestitution enligt---infört varan.

Har transportmedel, för vilket tullfrihet under viss tid enligt tulltaxeförordningen

medgivits, blivit genom olycka svårt skadat innan det skolat

återutföras, må Konungen förordna om befrielse från tull för transportmedlet.

Sådan befrielse må dock icke beviljas i andra fall än där transportmedlet

överlåtes till statsverket eller under tullkontroll förstöres.

Har eljest från tullverket utlämnad vara, beträffande vilken tullfrihet

under viss tid enligt tulltaxeförordningen medgivits eller förutsättningar för

sådan tullfrihet uppenbarligen varit för handen, blivit förstörd eller gått förlorad,

innan varan skolat återutföras, ankommer på prövning av Konungen,

huruvida och i vad mån befrielse från eller restitution av tull för varan må

1 Senaste lydelse av 6 § se 1948:233. — I 6 § föreslås i huvudsak endast den ändringen, att i

paragrafen införes ett nytt tredje stycke, och 10 § föreslås ändrad allenast på så sätt, att i första

punkten intages en hänvisning även till 3 a §.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

7

åtnjutas. Sådan befrielse eller restitution må dock icke beviljas i andra fall

än då varan förstörts på grund av myndighets föreskrift eller gått förlorad

genom olycka eller annan liknande händelse, varöver den som infört varan

icke skäligen kunnat råda.

10 §.

På prövning av Konungen skall bero, huruvida i särskilda fall utsträckning

av de i 2, 3 och 3 a §§ fastställda tidrymder må medgivas. Likaledes

skall på prövning av Konungen bero, huruvida tullrestitution, som avses i

nämnda paragrafer, må medgivas jämväl i det fall, att hinder uppstått för

artiklarnas användning för de i sagda paragrafer omförmälda arbeten och

artiklarna på grund därav återutföras, liksom ock i det fall, att det för sökanden

skulle medföra synnerlig kostnad eller olägenhet att visa, att de

använda artiklarna äro av utländskt ursprung, men han ådagalagt, att de till

myckenhet och beskaffenhet överensstämma med de av honom införda.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950.

Vad i 3 a § stadgas angående flygindustrirestitution skall dock äga giltighet

jämväl beträffande i paragrafen avsett arbete, som slutförts under tiden

från och med den 1 januari 1950.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 24 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Lingman.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, jordbruks-,

handels- och inrikesdepartementen anmäler chefen för finansdepartementet,

statsrådet Sköld, fråga om vissa ändringar i gällande tulltaxa, m. m.

samt anför därvid följande.

Ändringar i tulltaxeförordningen och tullrestitutionsförordningen

med anledning av Sveriges anslutning till vissa konventioner.

Inom Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa arbetar

en särskild kommitté, Inland Transport Committee, i syfte att till främjande

av Europas återuppbyggnad undersöka möjligheterna att underlätta

internationella landtransporter. Därvid har inom ett särskilt arbetsutskott,

sammansatt av representanter för tull- och transportmyndigheter inom de

i ekonomiska kommissionens arbete deltagande länderna — däribland Sverige

— utarbetats förslag till tre tullkonventioner, som syfta till att förenkla

tullformaliteterna för den internationella trafiken, huvudsakligen vägtrafiken.

Förslagen ha rubricerats

1) förslag till internationell tullkonvention för turisttrafik,

2) förslag till internationell tullkonvention för kommersiella vägfordon

samt

3) förslag till tullkonvenlion för internationella godstransporter å väg.

I avvaktan på att de tre konventionsförslagen framdeles må bliva föremål

för vidare bearbetning och slutbehandling vid en ifrågasatt världskonferens

ha vissa europeiska stater genom befullmäktigade ombud den 16 juni

1949 i Geneve undertecknat en överenskommelse om provisorisk tillämpning

av konventionsförslagens bestämmelser från och med den 1 januari 1950.

Denna överenskommelse är i svensk översättning så lydande.

Med hänsyn till att ekonomiska kommissionen för Europa utarbetat 1)

förslag till internationell tullkonvention för turisttrafik, 2) förslag till internationell

tullkonvention för kommersiella vägfordon samt 3) förslag till tull
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239. 9

konvention för internationella godstransporter å väg (i det följande betecknade

med uttrycket »konventionsförslagen»), vilkas texter finnas fogade

till denna överenskommelse och anses utgöra en integrerande del därav,

med hänsyn till att den konferens rörande landsvägs- och biltransporter,

som Förenta Nationerna kommer att öppna i Geneve den 23 augusti 1949,

närmare skall överväga de villkor, på vilka världskonventioner rörande i

dessa förslag avhandlade frågor och förhållanden skola kunna avslutas,

med hänsyn till att de till denna överenskommelse anslutna regeringarna

äro angelägna om att förslagens bestämmelser måtte bli föremål för tillämpning

så snart som möjligt, i avvaktan på att ovannämnda världskonventioner

skola träda i kraft, ha de till denna överenskommelse anslutna regeringarna

överenskommit som följer:

Artikel I.

De avtalsslutande regeringarna förbinda sig att tillämpa de i konventionsförslagen

ingående bestämmelserna gentemot varandra. Varje avtalsslutande

regering äger dock rätt, att, samtidigt med att den undertecknar denna överenskommelse

eller ansluter sig därtill, förklara att denna åtgärd icke gäller

för mer än ett eller två av de upprättade förslagen. Varje avtalsslutande

regering, vars signatur eller anslutning icke gäller samtliga tre förslag, kan

när helst så önskas, genom därom till Förenta Nationernas generalsekreterare

lämnad notifikation, förklara, att dess signatur eller anslutning jämväl

skall avse ytterligare något eller båda de andra konventionsförslagen.

Artikel II.

1. Undertecknandet av denna överenskommelse eller därtill gjord anslutning

skall, såvida en förklaring i motsatt riktning icke göres vid tidpunkten

för undertecknandet eller anslutningen, endast anses hänföra sig till den

avtalsslutande regeringens eget territorium.

2. Varje avtalsslutande regering kan, när helst så önskas, genom att därom

notifiera Förenta Nationernas generalsekreterare, förklara, att denna

överenskommelse jämväl avser ett eller flera andra territorier, för vilka den

är internationellt ansvarig. Regeringen i fråga skall då meddela, om utvidgningen

hänför sig till något enstaka förslag eller till flera av dem, vilket i så

fall skall närmare specificeras.

Artikel III.

1. Denna överenskommelse träder i kraft den 1 januari 1950.

2. Den skall anses ha upphört att gälla om, vid en viss given tidpunkt,

de avtalsslutande regeringarnas antal är mindre än två.

3. överenskommelsen skall gälla för en tid av tre år. Såvida de avtalsslutande

regeringarna icke annorlunda besluta skall det vidare anses, att

överenskommelsen, efter utgången av denna period, förnyats för ytterligare

ett år i sänder.

Artikel IV.

1. Varje avtalsslutande regering kan säga upp denna överenskommelse

genom att därom avisera Förenta Nationernas generalsekreterare minst tre

månader före utgången av någon av de i art. III angivna perioderna. Uppsägningen

kan då avse samtliga konventionsförslag eller endast ett eller två

av dem.

2. Varje regering, som jämlikt art. II förklarat, att en utvidgning av

denna överenskommelses bestämmelser skall för dess del gälla för andra

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

territorier, kan, när helst så önskas, genom därom till Förenta Nationernas

generalsekreterare avgiven notifikation, förklara att överenskommelsen upphör

att gälla för något av de i notifikationen angivna territorierna; sådan

notifikation träder i kraft tre månader efter dess mottagande.

Artikel V.

I händelse de världskonventioner, som åsyftas i andra stycket av inledningen

härtill, skulle komma att avslutas, skall varje till denna överenskommelse

ansluten regering, som ansluter sig till en eller annan av dessa

konventioner, räknat från dagen för dessas ikraftträdande ipso facto anses

ha uppsagt denna överenskommelse i vad avser det eller de konventionsförslag,

som svarar mot den eller de konventioner, till vilka den kommit att

ansluta sig..

Artikel VI.

Denna överenskommelse skall till den 31 december 1949 ligga öppen för

undertecknande av de regeringar, som inbjudits att deltaga i utarbetandet

av konventionsförslagen. Efter sagda datum kunna regeringarna ansluta sig

därtill.

Artikel VII.

Denna överenskommelse kommer att deponeras hos Förenta Nationernas

generalsekreterare, som kommer att tillställa var och en av de avtalsslutande

regeringarna en vidimerad kopia därav, ävensom kopior av de anslutningar,

uppsägningar och notifikationer, som komma honom tillhanda. Generalsekreteraren

har bemyndigats att inregistrera denna överenskommelse

den dag, då den träder i kraft.

Vid förenämnda tidpunkt den 16 juni 1949 undertecknades överenskommelsen

av Belgien-Luxemburg och Nederländerna med förbehåll för ratifikation,

av Frankrike, Norge och Schweiz utan förbehåll samt av Storbritannien

och Nord-Irland med förbehåll att undertecknandet avsåge endast konventionsförslagen

1 och 2.

Sedermera har överenskommelsen undertecknats den 27 december 1949

av Österrike med förbehåll att undertecknandet gällde allenast konventionsförslagen

1 och 2, den 28 december 1949 av Tjeckoslovakien med förbehåll

dels för ratifikation och dels att undertecknandet hänförde sig allenast till

konventionsförslagen 2 och 3 samt den 29 december 1949 av Danmark utan

förbehåll.

Beträffande innehållet i de tre konventionsförslagen må följande summariska

redogörelse lämnas.

1. Förslaget till internationell tullkonvention för turisttrafik.

Förslaget innehåller bestämmelser om temporär befrielse från importtull

— under förutsättning att återutförsel skall äga rum — för transportmedel

och vissa icke importförbjudna förbrukningsartiklar, vilka för eget bruk

införas av personer som äga eller ha nyttjanderätt till transportmedlen och

artiklarna och som icke äro varaktigt bosatta inom vederbörande stats territorium.

Sådana transportmedel och artiklar skola upptagas i särskilda

opaginerad Kontrollera mot PDF

1]

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

dokument, temporära importhandlingar, i vilka garanti lämnas för betalningen

av tull- och andra införselavgifter.

Vissa för resandes personliga bruk erforderliga effekter skola få temporärt

införas utan sådan temporär importhandling. Tullfrihet skall åtnjutas

för vissa angivna förnödenheter samt för bland annat material för turistpropaganda.

Temporära importhandlingar, gällande för alla eller vissa av de avtalsslutande

staternas territorier skola under beteckningen »carnets de passage

en douane» utfärdas på formulär, som fogats till konventionsförslaget. De

temporära importhandlingarna skola utställas av för ändamålet auktoriserade

sammanslutningar och givas en giltighetstid av högst ett år.

I övrigt innehåller förslaget bestämmelser för tillämpningen av systemet

med temporära importhandlingar m. m.

2. Förslaget till internationell tullkonvention för kommersiella vägfordon.

Detta konventionsförslag innehåller bestämmelser om temporär tullfrihet

för sådana utländska fordon, som användas i internationell vägtrafik för

kommersiell befordran av resande och gods. Förslaget är i huvudsak analogt

med förslaget i punkt 1.

3. Förslaget till tullkonvention för internationella godstransporter å väg.

Förslaget innehåller bestämmelser till underlättande av internationella

varutransporter å väg genom minskning av de tullformaliteter, som äro

föreskrivna vid passering av gränserna mellan olika stater. I princip innebär

förslaget att varor, som transporteras å väg i av tullmyndighet förseglade

fordon och behållare (containers) under vissa förutsättningar skola befrias

från tullbesiktning vid gränserna. Tullbesiktning skall alltså äga rum allenast

vid tullanstalterna å avsändningsorten och å bestämmelseorten.

En av förutsättningarna är att för godset utfärdats ett speciellt dokument,

»TIR-carnet», utfärdat av för ändamålet auktoriserad sammanslutning, som

garanterar att tullar och andra avgifter erläggas.

Andra förutsättningar äro, att fordonen eller godsbehållarna äro konstruerade

och utrustade enligt i konventionsförslaget givna bestämmelser,

syftande till att förhindra av- eller pålastning av gods under färden, samt

att TIR-carneten är utfärdad på därför fastställt formulär.

I övrigt innehåller förslaget åtskilliga detalj bestämmelser för systemets

tillämpning.

I detta sammanhang må vidare nämnas, att vid det pågående arbetet inom

Organisationen för europeiskt samarbete (OEEC) dryftats möjligheterna att

genom tullättnader främja turisttrafiken i Europa. Organisationen har vid

rådssammanträde den 17 november 1949 besluta antaga ett inom organisationen

framlagt konventionsförslag, som innebär att de deltagande länderna

förbinda sig att genomföra vissa tullättnader. Förslaget avser bl. a., att vissa

bestämmelser om införsel av turistpropagandamaterial skola på ett enhetligt

sätt genomföras av de i organisationen deltagande länderna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 2-39.

Generaltullstijrelsen har i infordrat utlåtande den 21 januari 1950 framlagt

förslag till de författningsändringar, som erfordras vid svensk anslutning

till konventionsförslagen.

Beträffande erforderliga ändringar i tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316) har styrelsen anfört följande.

Den tullfrihet, som enligt förslaget till tullkonvention för turisttrafik skall

medgivas för begagnade personliga effekter samt för vissa uppräknade föremål,

motsvaras i huvudsak av den tullfrihet, som för närvarande åtnjutes

jämlikt 5 § d) och e) tulltaxeförordningen. Emellertid gäller enligt sistnämnda

punkt i fråga om tullfrihet för handfotografikamera, skrivmaskin

eller grammofon bland annat det villkoret, att föremålet skall vara medfört

av resande. Då i konventionen föreskrives tullfrihet för dessa föremål utan

iakttagande av nämnda villkor, har styrelsen föreslagit, att ur 5 § e) av

förordningen orden »av resande medförd» skola utgå.

För radiomottagningsapparat, som medföres av resande, vilken endast tillfälligtvis

skall vistas inom riket, må för närvarande tullfrihet under viss tid

på särskild framställning åtnjutas enligt 8 § 1 mom. e) tulltaxeförordningen.

Med hänsyn till bestämmelserna i konventionsförslaget för turisttrafik

har styrelsen föreslagit, att tullfrihet för begagnad sådan apparat, som av

den resande införes för eget bruk och icke i handelssyfte, skall få åtnjutas

enligt 5 § e) samma förordning. Styrelsen har samtidigt föreslagit därav betingad

ändring i 8 § 1 mom. e) i förordningen.

För övriga i konventionsförslaget uppräknade föremål åtnjutes tullfrihet

redan med nuvarande lydelse av ifrågavarande 5 § e). För ernående av enhetlig

praxis har styrelsen dock för avsikt att utfärda vissa anvisningar i

anslutning till konventionstexten.

Enligt 5 § z) tulltaxeförordningen, vilken punkt tillkommit genom förordning

den 26 april 1940 (.nr 279), åtnjutes tullfrihet för tryckalster, vilka ha

till syfte att göra reklam för resor till främmande länder eller att sprida kännedom

i allmänhet om dessa länder, under villkor, bland annat, att tryckalstren

införas från land, som medgiver Sverige motsvarande förmån.

Den i tullkonventionen angående turisttrafik stadgade tullfriheten för turistpropagandamaterial,

vilken skall medgivas under förutsättning av återuttörsel,

är avsedd att i övrigt gälla under huvudsakligen samma villkor

som nyssnämnda tullfrihet enligt 5 § z) tulltaxeförordningen. Med hänsyn

härtill ha ifrågavarande konventionsbestämmelser inarbetats i nämnda

punkt i förordningen. Då emellertid nu gällande villkor om ömsesidighet

medför väsentligt merarbete för tullmyndigheterna och ofta förorsakar praktiska

svårigheter vid jämförelsen med liknande tullfrihetsförmåner, som beviljats

i främmande länder, har i förslaget till ändrad lydelse av sagda

punkt ej införts sistnämnda villkor. Beträffande framkallad kinematogratisk

film har styrelsen dock, bland annat med hänsyn till den höga tullsatsen

för sådan vara, ansett lämpligt att i 36 a g tillämpningsföreskrifterna

till förordningen föreslå en begränsning av tullfriheten genom villkor

om ömsesidighet.

I anledning av bestämmelser i samtliga tre konventionsförslag har styrelsen

föreslagit införande av en ny punkt å) i 5 g tulltaxeförordningen. Av

skäl, som förut beträffande 5 § z) angivits, har ej heller i denna punkt införts

någon föreskrift om ömsesidighet såsom villkor för tullfrihetens åtnjutande.

För fordon, som avses i konventionsförslaget för kommersiella vägfordon,

må tullfrihet under viss tid åtnjutas enligt 7 § a) tulltaxeförordningen. Sådan

tullfrihet må jämlikt sagda paragraf icke åtnjutas för längre tid än tre

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

månader efter införseln, dock att för särskilt fall utsträckning av sistnämnda

tid intill ett år må medgivas. I fråga om dylikt fordon, för vilket medföres

gällande passersedel, må enligt 42 och 51 §§ tillämpningsföreskrifterna

till nämnda förordning tullfriheten åtnjutas mot det att vid transportmedlets

in- och utförsel passersedeln uppvisas för tullmyndighet.

Enligt sistnämnda konventionsförslag skall fordon, för vilket vid införseln

företes passersedel, återutföras inom tiden för passersedelns giltighet.

För passersedel av typen carnet de passages en douane uppgår denna tid

enligt internationell sedvänja till ett år. Den i 7 § tulltaxeförordningen föreskrivna

begränsningen till tre månader av den tid, under vilken tullfrihet

enligt nämnda paragraf må åtnjutas, kan därför vid tillträde till ifrågavarande

konvention ej bibehållas i fråga om fordon, som avses i konventionen.

Styrelsen har föreslagit, att Konungen skall äga att i full utsträckning

förordna jämväl angående den tid och de villkor, under vilka tullfrihet, som

i 7 § a) sägs, må åtnjutas. På grund av bestämmelsen i det nuvarande fjärde

stycket av 42 § tillämpningsföreskrifterna till nämnda förordning, vilket

föreslås skola bibehållas oförändrat i denna del, komme därvid tullfrihet

för transportmedel mot företeende av passersedel att åtnjutas under samma

villkor, oavsett om tullfriheten medgives enligt 7 § a) eller b) i förordningen.

Generaltullstyrelsen har därjämte föreslagit sådan ändring i 6 § förordningen

den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution att befrielse

från tull må, i den mån Konungen därom förordnar, åtnjutas för transportmedel,

för vilket tullfrihet under viss tid enligt tulltaxeförordningen medgivits

och vilket blivit genom olycka svårt skadat, innan det skolat återutföras.

Som villkor för befrielse från tull skall dock gälla att transportmedlet

överlåtes till statsverket eller förstöres under tullkontroll.

Departementschefen. Den internationella vägtrafiken har efter krigsslutet

erhållit en betydande omfattning både i vad den avser turisttrafik och i fråga

om godsbefordran. Åtskilliga svenska företag bedriva numera sådan trafik.

I den överenskommelse som, enligt vad förut omnämnts, träffats mellan

ett antal europeiska stater om provisorisk tillämpning av de inom ekonomiska

kommissionen för Europa utarbetade förslagen till tullkonventioner

har intagits ett uttryckligt stadgande om reciprocitet mellan de avtalsslutande

regeringarna. Det måste därför anses angeläget, att även Sverige snarast

möjligt ansluter sig till överenskommelsen.

Såsom generaltullstyrelsen anfört erfordras vissa ändringar i 5, 7 och 8 §§

tulltaxeförordningen samt i 6 § tullrestitulionsförordningen för att de i

konventionsförslagen givna bestämmelserna skola till fullo kunna tillämpas

för Sveriges vidkommande. Jag förordar, att dessa ändringar genomföras.

Ändringarna böra träda i kraft den 1 juli 1950.

Ändring i fråga om tullen för plantor av avenbok.

(Tulltaxenr JO: i—2.)

Plantor av al, alm, ask, asp, björk, bok, ek, gran, lind, lärk, lönn, poppel

och tall äro särskilt nämnda i tulltaxan under nr 40: \ (statistiskt nr 93: 1),

med tullfrihet. Plantor av andra skogsträd hänföras till tulltaxenr 40: 2

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

(statistiskt nr 95), med tull av 7 kronor för 100 kilogram, varjämte utgår

tilläggstull med 13 kronor för 100 kilogram enligt förordning den 31 januari

1932 (nr 15) med tillägg till gällande tulltaxa.

Med utlåtande den 22 februari 1950 har generaltullstyrelsen till Kungl.

Maj :t överlämnat en framställning från skogsstyrelsen om tullfrihet för

plantor av avenbok.

I nämnda framställning har skogsstyrelsen anfört, bland annat, följande.

Genom kungörelse den 24 mars 1949 (nr 91) borttogs i enlighet med

beslut av 1949 års riksdag tullen för vissa uppräknade plantslag, varvid

dessa genom uppdelning av tulltaxenr 40 överfördes till nr 40: i. Av Kungl.

Maj :ts proposition nr 54 till nämnda riksdag framginge, att man därvid

avsett att upphäva tullen för alla skogsplantor. I tulltaxenr 40: i hade avenbok

emellertid ej medtagits, i följd varav detta trädslag fortfarande vore

fullbelagt. Då avenbokens virke vore synnerligen värdefullt och trädslaget

numera i den skogliga propagandan särskilt rekommenderades till underplantering

i ekskog för att höja ekens värdeproduktion, vore det av betydelse

att även avenboken befriades från tull. Något tulltekniskt hinder för

ändringen syntes ej föreligga.

Generaltullstyrelsen bar i nyssnämnda utlåtande erinrat om sin skrivelse

till riksdagens bevillningsutskott den 15 mars 1947 med yttrande över motionerna

197 i första kammaren och 301 i andra kammaren om utredning

angående tullfri införsel av frö och plantor av skogsträd, vari styrelsen uttalade,

bland annat, följande:

Grundtullen för levande växter, hänförliga till tulltaxenummer 40, har

varit gällande sedan den 24 juni 1906, och tilläggstullen har utgått sedan

den 1 februari 1932, då med hänsyn till det statsfinansiella läget tilläggstullar

infördes för ett stort antal umbärliga varor. Plantor av skogsträd

kunna emellertid uppenbarligen icke räknas till dylika varor, och skäl

synas därför tala för att tilläggstullen borttages för desamma. Såvitt styrelsen

kan bedöma, hava dock såväl de tullar, som nu utgå för tall- och granfrö,

som tullen och tilläggstullen å plantor av skogsträd jämförelsevis liten

betydelse ur de synpunkter, som framkommit i de väckta motionerna.

Generaltullstyrelsen har vidare förklarat sig icke ha något att erinra mot

att tullfriheten för vissa slag av plantor utsträcktes att omfatta jämväl

plantor av avenbok.

Genom kungörelsen den 10 mars 1950, nr 64, som träder i kraft den 1 april

1950, har förordnats bl. a. att plantor av avenbok icke må införas till riket

utan skogsstyrelsens tillstånd.

Departementschefen. I likhet med skogsstyrelsen och generaltullstyrelsen

anser jag, att plantor av avenbok böra befrias från tull och tilläggstull. Jag

tillstyrker därför, att i tulltaxenr 40: i — däri stadgas att tull icke skall

utgå för plantor av vissa trädslag — upptagas jämväl plantor av avenbok.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 239.

15

Ändring beträffande tulltaxeringen av konstplaster och

arbeten därav.

(Tulltaxenr 103, 1110: i—1112, m. fl.)

Uttrycket plast är ett relativt nytt begrepp och förekommer icke i tulltaxan.

I denna användes för att beteckna konstgjorda plaster i allmänhet

antingen ordet konstharts eller uttrycket formbara, konstgjorda ämnen. En

plast torde kännetecknas därav, att den utgör eller som karakteristisk beståndsdel

innehåller en högmolekylär organisk förening samt att den är

eller under något tillverkningsstadium varit plastiskt formbar. Även naturliga

ämnen av den beskaffenhet, som nu angivits, böra räknas såsom plaster.

Av naturplaster äro bl. a. följande nämnda i tulltaxan, nämligen paraffin,

ceresin, jordvax, beck, asfalt, gelatin, naturhartser, vegetabiliska och animaliska

vaxer samt kautschuk.

I tulltaxan finnes icke någon särskild avdelning eller rubrikgrupp för

samtliga konstgjorda plaster och arbeten därav, varför dessa artiklar bliva

hänförliga till ett stort antal olika nummer. Sådana konstgjorda plaster,

som kunna innefattas i beteckningarna »konstharts» och »formbara, konstgjorda

ämnen», äro emellertid jämte i tulltaxan ej särskilt nämnda arbeten

av dylika plaster upptagna under tulltaxenr 103 (statistiskt nr 235: i) och

nr 1110: i—1112 (statistiska nr 2037: i—2040:2). Dessa nummer ha den

lydelse, som framgår av uppställning å sidan 16.

För varor, hänförliga till tulltaxenr 1111, utgår — förutom angiven tull

av 80 kronor för 100 kilogram -— tilläggstull med 40 kronor för 100 kilogram

enligt förordning den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till gällande

tulltaxa.

Tulltaxenr 1110: i—4 och nr 1112 hade ursprungligen ett annat innehåll.

Nr 1110 upptog nämligen då det oarbetade materialet samt plattor, stänger,

rör och vissa andra halvfabrikat, med tullfrihet, och nr 1112 omfattade varor,

ej särskilt nämnda, med tull av 10 procent av värdet. De nu gällande

tullsatserna för härdbara eller härdade konsthartser, avsedda för pressningsändamål,

samt arbeten därav, ej särskilt nämnda (nr 1110: i—3), infördes i

enlighet med beslut av 1935 års riksdag. Tulltaxenr 1110:2 upptog emellertid

från början endast plattor och rör men utvidgades genom beslut av 1949

års riksdag att omfatta jämväl stänger.

Till tulltaxenr 103 hänförliga plaster ha i huvudsak användning såsom

råvaror för lack- och fernissindustrien, under det att oarbetade plaster, hänförliga

till nr 1110: 1 och nr 1110:4, användas för framställning av plastartiklar

genom pressning, gjutning eller sprutning. Nr 1110: 1 avser de

härdbara eller härdade plasterna och nr 1110:4 de icke härdbara (termoplastiska).

Följande konstgjorda plaster äro särskilt upptagna i tulltaxan, nämligen

csterharts (nr 103), konstgjort vax (nr 116), linoxin (linolja, oxiderad till

fast form, nr 252), kollodiumbomull (nr 284), syntetisk kautschuk (nr 323),

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Mapts proposition nr 239.

taxe
-

103

1110:

1110:

1110:

1110:

1111

1112

Statistiskt

nr

232—235:

2037: i

2037: 2

2037: 3

2037: 4,

2038,

2038: i

2039

2040: l
-

Harts, även härdat, esterharts samt sulfatharts,

även destillerat; terpentin, tjock, och

annan balsam, även konstgjord; ävensom

konstharts, ej särskilt nämnt............

Bakelit och andra för pressningsändamål avsedda,

härdbara eller härdade konsthartser

samt arbeten därav, ej särskilt nämnda,

även innehållande papper, spånadsämne

e. dyl.:

oarbetade...........................N

plattor, stänger och rör..............N

andra arbeten................... 100 kr.

Celluloid, cellon, cellofan, gaudafil, galalit,

ambroin, eburin och andra liknande formbara,

konstgjorda ämnen, ej hänförliga till

annat nummer:

oarbetade, härunder inbegripna plattor,

stänger, rör, tangentskivor, knivskaft

samt ämnen och delar därtill; kamämnen;

ävensom cellulosaacetat.....

arbetade, ej särskilt nämnda:

av celluloid eller galalit............E

andra slag................... 100 kr.

Tull

för tO0 kg

kronor

fria

20

50

15

fria

80: —

10: —

faktis (nr 324: i) och vulkanfiber (nr 367). En del plaster tulltaxeras enligt

praxis såsom kemiska preparat, ej särskilt nämnda (nr 223), med tull

av 15 procent av värdet. Bland dessa må särskilt nämnas vissa icke mjukgjorda

cellulosaderivat, såsom etyl- och bensylcellulosa, cellulosapropionat

och cellulosabutyrat.

Vissa varor av plaster — härdbara såväl som icke härdbara — äro på

grund av användning eller beredning hänförliga till andra nummer i tulltaxan.

Sålunda falla med lösningsmedel försatta plaster, avsedda att användas

som lacker eller för tillverkning av lacker, under nr 254:2 eller, om de

innehålla sprit, under nr 253:2. Lim och bindemedel av plast hänföras allt

efter beskaffenheten till nr 278 eller nr 279—280. En del plaster med inblandning

av uppmjukningsmedel anses utgöra ersättningsmedel för kautschuk

och hänföras i oarbetat skick till tulltaxenr 324: 1; plattor, slangar och

vissa andra liknande varor av sistnämnda material tulltaxeras enligt bestämmelserna

för arbeten av faktis och andra dylika ersättningsmedel för kautschuk.

Av vissa plaster framställas konstgjorda fibrer, vilka, då de utgöra

spånadsämnen, hänföras till avdelning XI i tulltaxan. Konstfibrer, avsedda

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr 239.

17

för borstfabrikation och inkommande i korta längder, betraktas i regel såsom

tagelsurrogat och tulltaxeras då enligt tulltaxenr 105.

I en den 28 december 1949 dagtecknad skrift har Svenska plastföreningen

hemställt, att Kungl. Maj:l måtte i proposition till 1950 års riksdag föreslå

vissa ändringar i fråga om tullbeskattningen av plaster och arbeten därav.

Föreningen, som hänvisat till att föreningen representerade inom plastbranschen

verksamma företag, såväl tillverkare som förbrukare och importörer,

har i sin skrivelse anfört bl. a. följande.

På grund av plastindustriens snabba frammarsch uppfyller nuvarande

tulltaxa ej de fordringar på konsekvens och enhetlighet, som måste anses

nödvändiga. Den nuvarande tulltaxan bygger i stort sett på de utredningar,

som verkställdes av 1906 års tullkommitté, då plastbegreppet över huvud

taget var okänt. Visserligen genomfördes eu teknisk tulltaxerevision år

1929 på basis av förslag från 1925 års tulltaxerevision, men ännu vid denna

tidpunkt kunde tillkomsten och betydelsen av de moderna plasterna endast

i mycket begränsad omfattning förutses. Det dröjde till år 1935, innan vissa

nödvändiga kompletteringar genomfördes och detta skedde då inom de

härdbara plasternas område, medan de termoplastiska materialen förblevo

obeaktade. Orsaken till att de termoplastiska materialen ej upptogos till diskussion

vid denna tidpunkt var att dessa först fick sin stora tekniska och

kommersiella betydelse strax före och under andra världskriget. Utvecklingen

har visat, att det inte blott varit möjligt utan även för landets försörjning

i högsta grad nödvändigt att bygga en industri för tillverkning och

bearbetning av dessa senare material. Samtidigt kunde industrien kring de

härdbara plasterna i stor utsträckning utvidgas. Man har alla skäl understryka,

att den inhemska plastindustriens vidare utveckling, speciellt vad

avser tillverkningen av de för halv- och helfabrikat erforderliga basprodukterna,

i hög grad är beroende av tullfrågornas snara tillrättaläggande.

1947 tog'' föreningen initiativ till ett närmare studium av de tulltekniska

frågor, som ligga inom branschens intressesfär. För detta ändamål tillsattes

en speciell tulltaxekommitté med representanter för tillverkare, förbrukare

och importföretag. För att fä frågorna så allsidigt som möjligt belysta

ha inom kommittén dessutom medverkat representanter för generaltullstyrelsen,

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, statens industrikommission

samt Sveriges kemiska industrikontor.

Arbetet inom föreningens tulltaxekommitté har från början varit inriktat

på två skilda mål, nämligen dels att åstadkomma en lämplig systematisk

indelning av plastområdet och dels att uppgöra förslag till sådana nya

tullsatser på detta område, vilka kunna accepteras av såväl landets tillverkare

som förbrukare av dessa varor. Beträffande den första uppgiften balett

förslag utarbetats, som täcker de fordringar, vilka på utvecklingens nuvarande

ståndpunkt kunna ställas på eu logisk och detaljerad systematisk

indelning. Föreningen blev i anslutning till detta arbete i tillfälle att deltaga

i de förhandlingar, som föras i Bryssel inom Groupe d’études pour

(''union douaniere européenne, varvid föreningens förslag till tullnomenklatur

i fråga om de stora linjerna blivit accepterat som grund för brysselförslaget.

Föreningen har därjämte erinrat om det värde, som den svenska plastindustrien

haft för landets försörjning på skilda områden, samt Om dess betydelse

ur militär beredskapssynpunkt. Den höga svenska kostnadsnivån

*2 Iiihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Xr 230.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Mcij.ts proposition nr 239.

och de höga kol- och kokspriser, som Sverige för närvarande finge betala,

försatte emellertid industrien i en ogynnsam ställning i förhållande till konkurrenterna

i länder med lägre löner och råvarukostnader. Därtill konune

att behövliga råvaror ofta vore belagda med tull, under det att vissa plaster,

som tillverkades av dessa råvaror, vore tullfria. Föreningen har därför hemställt,

att tulltaxan måtte ändras i enlighet med ett av föreningen framlagt

förslag (alternativ I), upptagande en kemiskt-systematiskt uppställd

indelning av konstplasterna och omfattande ett femtiotal tulltaxenummer.

Enligt vad föreningen vidare framhållit hade vid uppgörandet av nämnda

förslag hänsyn tagits även till nödvändigheten av att tullbelägga sådana

plaster, som icke tillverkades inom landet, främst för att undvika en förskjutning

i användningen. Som ett undantag föresloge dock plastföreningen

tullfrihet tills vidare för icke mjukgjort cellulosaacetat, dock med det uttryckliga

förbehållet att frågan om ett lämpligt avpassat tullskydd för varan

upptoges till behandling, då planer på inhemsk tillverkning av varan uppkomme.

I fråga om tidpunkten för en revision av hithörande tullbestämmelser har

plastföreningen yttrat följande.

Föreningen hälsar med tillfredsställelse den handelspolitiska utveckling,

som synes föra mot en större frigörelse för industri och handel genom liberalare

handelsavtal länderna emellan samt genom införande av frilistning

och avskaffande av importregleringar. Så länge importregleringen existerade

i ursprunglig form, har från myndigheternas sida med fog kunnat hävdas,

att en revidering av tulltaxan ej vore av behovet omedelbart påkallad, enär

tullarnas betydelse som marknadsskyddande faktor förlorar i kraft vid en

licensmässigt dirigerad import. Som förhållandena nu gestalta sig och för

att en frilistning även av plastområdet skall kunna ske utan icke önskvärda

konsekvenser, är det av avgörande betydelse för plastindustrien, att Kungl.

Maj :t så snart som möjligt — redan till vårriksdagen 1950 — framlägger

proposition angående revidering av tullarna inom plastområdet.

Det är föreningen bekant, att man tidigast ett par år efter slutförandet av

förhandlingarna inom Groupe d’études pour 1’union douaniére européenne

avser att framkomma med ett genomgripande förslag till revidering av hela

lulltaxan. Emellertid är del av tidigare berörda skäl föreningens åsikt, att ett

sådant dröjsmål beträffande revidering av tulltaxan kommer att för den

svenska plastindustrien innebära mycket vittgående konsekvenser, varför

föreningen tillåter sig att alternativt framlägga ett komprimerat förslag till

provisorisk lösning av problemet.

Föreningens sistnämnda förslag (alternativ II) har erhållits genom en

sammandragning av det förstnämnda med bibehållande av tullsatscrna. De

föreslagna ändringarna skulle innebära, att oarbetade konstplaster belädes

med en tull av 10 procent av värdet, i vissa fall kombinerad med en minimitull

av 20 eller 30 kronor för 100 kg. För oarbetat cellulosaacetat utan tillsatser

skulle nu gällande tullfrihet bibehållas, och för halvfabrikat, såsom

plattor, stänger o. d., samt för andra ej särskilt nämnda arbeten av konstplaster

skulle tullen fastställas till 15 procent av värdet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

I olika skrifter till finansdepartementet ha vissa erinringar framförts mot

de av plastföreningen framlagda förslagen till ändringar av tulltaxans bestämmelser

på ifrågavarande område. Sålunda ha firman Borgs industrier

och sex andra företag, som i sin tillverkning använda importerade proteinplaster

och termoplastiska sprutmassor, i en den 28 januari 1950 dagtecknad

skrift hemställt, att tullfrihet måtte bibehållas för termoplastiska sprutmassor

samt plattor o. d. av proteinplaster och vissa cellulosaplaster.

Företagen ha även ansett, att den föreslagna tullfriheten för oarbetat

cellulosaacetat borde utvidgas alt gälla även de närstående produkterna cellulosaacetatbutyrat

och cellulosapropionat. Som skäl härför har framhållits

att den inhemska tillverkningen av termoplastiska sprutmassor vore obetydlig

och att någon tillverkning av proteinplaster ej förekomme. Ytterligare

nio företag ha uttalat sin anslutning till ändringsförslagen i nämnda

skrift. Vidare har Aktiebolaget Oscar Gottlow i en särskild skrift, dagtecknad

den 31 januari 1950, hemställt, att plattor o. d. av proteinplaster

finge, såsom hittills, vara fria från tull. Borstfabrikantföreningen har i en

skrift den 6 februari 1950 framhållit, att borstindustrien i icke obetydlig

utstiäckning arbetade med plast sasom ramaterial. Då industrien redan

nu hade att utstå en besvärande konkurrens med importerade borstar,

skulle denna konkurrens bliva mera kännbar, om råvaran belädes med tull

och nuvarande importtull på färdiga borstar bibehölles oförändrad. Slutligen

har Aktiebolaget Bröderna Claesson i en den 6 februari 1950 dagtecknad

skrift framfört liknande synpunkter beträffande den utländska

konkurrensen i fråga om vävnader, belagda med plast, samt celluloid.

^ver samtliga nu nämnda framställningar ha efter remiss kommerskollegimn

och generaltullstyrelsen den 4 mars 1950 avgivit gemensamt utlåtande.

Vid detta utlåtande ha fogats yttranden av Sveriges kemiska industrikontor

och Sveriges elektroindustriförening.

I sitt yttrande har Sveriges kemiska industrikontor inledningsvis anfört

följande.

Svenska Chemaco aktiebolag hemställde i framställning den 6 december

1947 om proposition till 1948 års riksdag med förslag, att antingen tullfrihet

infördes för vissa plaster och mjukgöringsmedel eller att sprutmassor

belädes med en importtull av 20 procent av värdet samt arbeten av plaster

med eu värdetull av 25 procent. I yttrande till kommerskollegium den 2

iebruari 1948 erinrade kontoret om att ifrågavarande sprutmassor enligt

gällande tulltaxeringspraxis kunde importeras tullfritt, medan tull utghmc

lör åtminstone flertalet av de för tillverkningen nödvändiga råvarorna.

Sökandebolaget hade i sin skrivelse räknat med att om något år kunna

täcka åtminstone större delen av sitt råvarubehov i Sverige. Med hänsvn

till möjligheten av eu inhemsk tillverkning av de råvaror, som bolaget till

en början avsåge att importera, ifrågasatte kontoret lämpligheten av alt

bohagets framställning tillmötesginges på det sätt. att tullfrihet medgåves

för ifrågavarande råvaror. Kontoret anförde emellertid samtidigt, att det

vore uppenbart att det förhållandet icke i längden finge bliva bestående

att bolaget måste erlägga tull för åtminstone flertalet av de använda råvarorna,

medan bolagets slutprodukter, sprutmassorna, kunde importeras

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

tullfritt. Bolaget hade i sin skrivelse alternativt föreslagit, att eu importtull

infördes även för sprutmassorna. Kontoret förklarade sig ha för avsikt

att ingående undersöka, huruvida och på vad sätt detta förslag skulle

kunna genomföras. Dessa utredningar kunde emellertid icke begränsas till

de av bolaget omnämnda varorna utan syntes böra omfatta samtliga konstplaster

och därav tillverkade produkter.

Efter att ha erinrat om den utredning, som företagits av svenska plastföreningen,

har kemikontoret berört förut omnämnda uttalanden i anledning

av plastföreningens förslag, som gjorts av ett antal förbrukare av plaster

(i kemikontorets yttrande benämnda »reservanterna»). Kemikontoret

har därvid anfört följande.

Reservanternas förslag går ut på att tullfrihet skall fastställas dels för

cellulosaacetatbutyrat och cellulosapropionat utan tillsats av andra ämnen,

dels för samtliga termoplastiska sprutmassor och dels för plattor o. dyl. av

vissa cellulosaplaster. Reservanterna föreslå däremot ingen förändring av

den värdetull av 15 procent, som enligt plastföreningens förslag skulle åsättas

arbeten av plaster. Deras inställning är i och för sig naturlig, om hänsyn

endast tages till en industrigrens önskemål av att åtnjuta tullfrihet för

använda råvaror men högsta möjliga tullskydd för därav framställda produkter.

De plaster, som utgöra råvaror för tillverkarna av press- och sprutgods

samt andra plastarbeten, äro i sin tur färdigfabrikat för den kemiska industrien

på området. Kemikontoret har sig bekant, att tillverkarna av vissa

avsedda plaster framfört den uppfattningen, att desamma borde åsättas en

värdetull av 15 procent. De ha kunnat motivera denna uppfattning med

bland annat det förhållandet, att en värdetull av 15 procent sedan gammalt

vore åsatt i tulltaxan ej särskilt nämnda kemiska produkter. När de nya

plasterna successivt framkommo på marknaden, hade det varit ganska naturligt

om man sökt placera dem under ifrågavarande tulltaxenummer respektive

hänfört dem till det sista numret i tulltaxan, vilket avser mer eller

mindre arbetade varor, som icke kunna hänföras under någon av de i tulltaxan

upptagna bestämmelserna (nr 1153). Även i detta fall hade tullsatsen

utgjort 15 procent av värdet. Denna tullsats måste betraktas som låg vid

jämförelse med tullsatserna för motsvarande produkter i de slora industriländerna,

vilka tull satser ofta överstiga 30 procent av värdet.

Kemikontoret vill gå ytterligare ett led tillbaka i tillverkningskedjan.

Plaster tillverkas i allmänhet av kemikalier, som i sin tur kunna betraktas

som färdigprodukter för vissa grenar av den kemiska industrien. Dessa

kemikalier äro i stor utsträckning sedan gammalt tullbelagda. Kemikontoret

har visserligen redan tagit initiativ till en halvering av tullen för eu

av de allra viktigaste kemikalierna, metanol, och kommer att föreslå slopandet

av tullen å vissa andra kemikalier för plasttillverkning. Men det är

av synnerligen stor vikt för vårt land att en inhemsk tillverkning av dylika

kemikalier förefinnes, och det är i allmänhet icke tänkbart att sänka det

sedan gammalt existerande tullskyddet för desamma. Den svenska industrien

på området är i regel handikappad av den omständigheten, att den

inhemska marknaden är väl liten för att medgiva byggandet av fabriker av

den storleksordning, som erfordras för att tillverkningskostnaderna skola

pressas ned så långt som möjligt, och det möter stora svårigheter att basera

en del av tillverkningen på export till följd av de i utlandet ofta förefintliga

mycket höga tullarna på ifrågavarande kemikalier. Den utländska

industrien kan med stöd av detta skydd på inlandsmarknaden vid behov och

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 239. 21

med ekonomisk fördel exportera förefintligt produktionsöverskott till mycket

låga priser.

I vårt land föreligger ett visst allmänt behov av tullskydd för industriella

produkter med hänsyn till att arbetslönerna äro högre än flerstädes i utlandet.

Vid tillverkning av såväl kemikalier och plaster som arbeten av

plaster ingå emellertid arbetslönerna endast med en relativt ringa del i de

totala tillverkningskostnaderna. I större grad än på andra områden kan

behovet av tullskydd sättas i proportion till anläggningskostnaderna. Dessa

äro på förevarande områden i allmänhet störst för kemikalier, relativt

stora för sprut- och pressmassor men icke sällan relativt mindre för färdigfabrikaten,

för vilka däremot arbetslönerna spela en något större roll.

Enligt vad kemikontoret vidare omnämnt hade vid tullfrågans behandling

inom plastföreningen från plasttillverkarnas sida krav framförts om

införandet av en tull av 15 procent av värdet för såväl konstplaster som arbeten

därav. Det av föreningen framlagda förslaget upptoge emellertid för

oarbetade plaster en tull av 10 procent av värdet, dock i viss utsträckning

kombinerad med specifik minimitull. Förslaget omfattade vidare en höjning

av tullen för färdiga artiklar av termoplaster från 10 procent till 15 procent

av värdet, d. v. s. samma tull som gällde för ej särskilt nämnda artiklar

av bakelit och andra härdbara plaster. Denna höjning skulle uppväga den

tullbelastning, som komine att åvila de för tillverkningen av ifrågavarande

artiklar använda plasterna. Kemikontoret förordade emellertid vissa modifieringar

i plastföreningens förslag, vilka innebure ett tillmötesgående av

reservanternas synpunkter i flera avseenden. Enär kontoret utginge ifrån

att det i nuvarande läge vore angeläget, att så få ingrepp som möjligt gjordes

i tulltaxan, ville kontoret icke förorda, att något av plastföreningens

alternativ lades till grund vid ändring av taxan; kontoret hade i stället

framlagt ett eget förslag till de ändringar, som befunnes påkallade. I anslutning

härtill ifrågasatte kontoret införande av tullfrihet för vissa vid tillverkningen

av plaster använda kemikalier.

Kemikontoret har emellertid icke ansett sig kunna tillstyrka, att de föreslagna

ändringarna i tulltaxan på plastområdet vidtoges utan att samtidigt

vissa i kontorets yttrande ifrågasatta tulländringar genomfördes beträffande

lacker och lackfärger samt isolerad tråd och kabel. I fråga om borstar

med infattning av plast har kontoret förordat införande av en procentuell

minimitull som kompensation för tullhöjningen å plattor av akrylplast.

Sveriges elektroindustriförening har i sitt yttrande med hänvisning till

företagen utredning begärt höjning av tullen å plastöverdragen eller plastisolerad

tråd och kabel.

Kommerskollegiiun och generaUullstgrclsen anföra i sitt utlåtande bl. a.

följande.

Tillverkningen av konstplaster baseras i mycket hög grad på enkla kemiska

föreningar, vilka i allmänhet äro flytande eller gasformiga. Utgångsmaterialet

kan utgöras av en enda kemisk förening, som har sådan struktur,

att den kan omvandlas till eu högmolekylär produkt (polymerisalionsplast),

eller av två kemikalier, vilka kunna bringas att förena sig med var
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

-- Kungl. Maj :ts proposition nr 239.

andra (kondensationsplast). I vissa fall utgöres en av råvarorna av eu i

naturen färdigbildad, högmolekylär förening, t. ex. cellulosa, som genom

behandling med kemikalier överföres till eu konstplast. Kemikalier användas

även i stor utsträckning för alt mjukgöra vissa plaster, sä att produkterna

få de önskvärda egenskaperna.

De inom plastindustrien använda kemikalierna äro i allmänhet kända

sedan gammalt, även om de i åtskilliga fall fått större praktisk betydelse

t«»rst genom utvecklingen på plastområdet. Vissa kemikalier, såsom sprit,

lörtätade gaser, ättiksyra, fenol (karbolsyra), metanol, aceton, formalin

samt ett flertal mjukgöringsmedel, äro särskilt nämnda i tulltaxan. Övriga

inom plastindustrien använda kemikalier äro i regel hänförliga till tulltaxen

r 2211.

Med få undantag äro ifrågavarande kemikalier tullbelagda. En sänkning

av tullsatsen har emellertid föreslagits i propositionen nr 511 till 1950 års

riksdag beträffande ättiksyra och aceton. Kemikonloret har därjämte i sitt

yttrande föreslagit borttagandet av gällande tull för vissa andra inom plasttillverkningen

använda kemikalier, nämligen styrol (styren), alkvl- och

arylfenoler samt cykloliexanon.

I mitten av 1930-talet var den inhemska tillverkningen av konstplaster,

bortsett från kollodiumbomull, begränsad till för pressningsändamål avsedda,

härdbara fenoplaster. För dylika plaster infördes år 1935 en tull av

20 kronor för 100 kilogram med hänsyn därtill, att de vid tillverkningen

använda råvarorna voro tullbelagda. Nämnda vikttull motsvarar vid nuvarande

prisläge eu tull av omkring 10 procent av värdet.

Utvecklingen på konstplastområdet har särskilt på senare tid fortskridit

i allt snabbare takt och en mängd nya plaster ha tillkommit, vilka voro helt

okända vid tiden för nu gällande tulltaxas tillkomst. Inom de områden, som

omfatta konstgjorda plaster och arbeten därav, är tulltaxan därför i stort

behov av en revision. En sådan kan enligt ämbetsverkens uppfattning icke

anstå till dess att en allmän översyn av hela taxan kunnat företagas. Eu

omedelbar taxerevision beträffande konstplasterna synes ämbetsverken nödvändig

med hänsyn främst till det nyssnämnda förhållandet, att den inhemska

tillverkningen är belastad med tullar å kemikalier, som användas

vid plastframställning, medan däremot flertalet plaster ävensom vissa arbeten

därav för närvarande åtnjuta tullfrihet.

Bilagan I till plastföreningens underdåniga skrift upptager eu keinisktsystematiskt

uppställd, utförlig indelning av konstplasterna, som vid ett bifall

till framställningen komme att kräva ett stort antal tulltaxenummer

och innebära ett omfattande ingrepp i tulltaxan. Enligt ämbetsverkens mening

bör detta förslag upptagas till behandling först i samband med eu allmän

tulltaxerevision. Härför talar även den omständigheten, att det så

kallade brysselförslaget till en europeisk tullnomenklatur i vad gäller plaster

ännu icke slutligt utformats. Såvitt ämbetsverken kunnat finna skilja

sig i övrigt de i bilagorna I och II angivna förslagen endast med avseende på

specificeringen, medan de däremot synas överensstämma i fråga om tullsatserna.

Kemikontoret anför i sitt yttrande, att kontoret icke anser plastföreningens

förslag enligt bilaga I böra läggas till grund för de nu ifrågasatta tulltaxeändringarna.

Ej heller plastföreningens förslag enligt bilaga II förordas

av kontoret, som i stället framlagt ett eget förslag till tulltaxeändringar

på plastområdet. Enligt vad kemikontoret meddelat har plastföreningens

styrelse med frånträdande av föreningens tidigare framförda ståndpunkt

förklarat sig tillstyrka det av kontoret framlagda förslaget.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj ds proposition nr 239.

Med hänsyn till vad sålunda upplysts lia ämbetsverken funnit, att kemikontorets

förslag lämpligen bör läggas till grund vid frågans behandling.

I likhet med kemikontoret ha ämbetsverken förordat, att alla i tulltaxan

ej särskilt nämnda konstplaster och arbeten därav upptoges i de nuvarande

tulltaxenumren 1110: i—1112. I överensstämmelse härmed borde

konstharts, ej särskilt nämnt, utgå ur tulltaxenr 103. Ämbetsverken ha vidare

anfört.

Följande i tulltaxan särskilt upptagna konstgjorda plaster beröras icke

av de föreslagna ändringarna, nämligen konstgjort vax (nr 110), syntetisk

kautschuk (nr 323), linoxin (nr 252) och faktis (nr 324: 1).

Enligt plastföreningens förslag skulle lösningar av plaster upptagas i

rubrikerna för plaster. Dylika lösningar ha användning som lacker eller

som bindemedel och hänföras i förra fallet till tulltaxenr 253: 2 eller 254: 2

och i senare fallet till nr 279 eller 280. Enligt kemikontorets mening böra

principerna för dessa varors tulltaxering icke ändras. Ämbetsverken ansluta

sig till denna uppfattning liksom till kontorets förslag, att konsthartslim

i fast form (t. ex. metyl- och oxietylcellulosa, karboximetylcellulosa

samt fenol- och karbamidhartslim) alltjämt skall tulltaxeras enligt nr 278.

Likaså ansluta ämbetsverken sig till kontorets mening, att ändring ej bör

vidtagas i fråga om tulltaxeringen av esterharts (tulltaxenr 103) och vulkanfiber

i plattor (nr 367) samt andra arbeten av vulkanfiber (nr 385—387).

(Enligt kontorets förslag skulle oarbetade, till annat nummer ej hänförliga

konstplaster, härunder inbegripna sprut- och pressmassor, uppdelas på

fyra tulltaxenummer, nämligen nr 1110 (med tullfrihet), nr 1111:1 och

1111:2 (med kombinerad vikt- och värdetull) samt nr 1111:3 (med enbart

värdetull).

Under nr 1110 ha upptagits cellulosaacetat, cellulosapropionat och cellulosabutyrat

utan tillsats av andra ämnen. Cellulosaacetat återfinnes i nu

gällande tulltaxa under nr 1110:4, med tullfrihet, under det att cellulosapropionat

och cellulosabutyrat hänföras till nr 223, med tull av 15 procent

av värdet. Med hänsyn till den inbördes likheten i fråga om såväl egenskaper

som användning synes det emellertid vara naturligt, att samtliga dessa

produkter likställas med varandra och med blandestrar av produkterna i

fråga, t. ex. cellulosaacetatbutyrat. Ämbetsverken vilja tillstyrka kontorets

förslag vad angår här avsedda varuslag.

Under nr 1111:1 har kontoret upptagit alkgder, kollodiumbomull samt

polijvinylklorid och sampolymerisat med vinylklorid, med tull av 30 kronor

för 100 kilogram och en minimitull av 10 procent av värdet. Alkyderna, som

vanligen utgöra föreningar av ftalsyra, glycerin och fettsyra, användas inom

färg- och fernissindustrien. Sådana modifierade alkyder ha enligt

praxis betraktats som »fasta lacker» och hänförts till tulltaxenr 254: 2,

med tull av 30 kronor för 100 kilogram. Lösningar av alkyder utgöra lacker

och hänföras till nr 254: 2 eller, om de innehålla etylalkohol, till nr 253: 2.

Polyvinylklorid och sampolymerisat med vinylklorid, vilka mjukgjorts, ha

enligt praxis ansetts utgöra »andra dylika ersättningsmedel lör kautschuk»

och därför hänförts till tulltaxenr 324: 1, med tull av 15 kronor för

100 kilogram. Ett överförande av alkyder, polyvinylklorid och sampolymeriserat

med vinylklorid till plastrubrikerna förutsätter, att nuvarande praxis

ändras, något som ämbetsverken för sin del vilja tillstyrka. Vad slutligen

angår kollodiumbomull (lågnitrerad cellulosa) hänföres denna vara nu till

tulltaxenr 284, med tull av 30 kronor för 100 kilogram.

Kontoret har vidare föreslagit, att pressmassor av härdbara plaster skola

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

upptagas i ett nytt tulltaxenr, till: 2, med tull av 20 kronor för 100 kilogram

och en minimitull av 10 procent av värdet. Sådana pressmassor hänföras

för närvarande till tulltaxenr 1110: 1, med tull av 20 kronor för 100

kilogram.

I efterföljande uppställning angivna produkter utgöra exempel på plaster,

vilka enligt kontorets förslag skulle komma att hänföras till nr 1111: 3,

med tull av 10 procent av värdet.

Av kondensationsplastcr:

rena eller modifierade fenoplaster, ej utgörande bindemedel; rena aminoplaster,

ej utgörande bindemedel; polyamider (nylon).

A v polymerisationsplaster:

polyetylen; polystyrol; polyvinylacetat; polyvinylacetaler; polyvinyletrar;

polymetakrylat (plexiglas).

Av omvandlade högmolekylära naturprodukter:

sprutmassor av cellulosaacetat och andra cellulosaestrar; etyl- och bensylcellulosa;

klorkautschuk; vissa modifierade harts syraplaster.

Till nr 1111: 3 skulle enligt kontorets förslag vidare hänföras vissa blandningar

(t. ex. av mineraliska ämnen eller trämjöl med lim som bindemedel),

vilka nu anses utgöra formbara, konstgjorda ämnen.

Ämbetsverken ha förklarat, att de icke kunde i detta sammanhang tillstyrka

kontorets förslag om kombinerade vikt- och värdetullar å alkyder,

kollodiumbomull samt polyvinylklorid och sampolymerisat med vinylklorid

ävensom å pressmassor av härdbara plaster. De förorda i stället, att oarbetade

konstplaster — med undantag av cellulosaacetat, cellulosabutyrat

och cellulosapropionat — även i form av sprut- och pressmassor upptagas

i ett särskilt nummer, till, och åsättas en enhetlig tull av 10 procent av

värdet. Enligt ämbetsverkens åsikt vore det uppenbart, att framförda önskemål

från tillverkare av plaster på detta sätt komme att tillgodoses endast

i begränsad omfattning.

I utlåtandet ha ämbetsverken vidare anfört.

I kemikontorets förslag ha arbeten av plast upptagits under två tulltaxenummer,

det ena (1112: 1) avseende vissa halvfabrikat, med tullfrihet,

och det andra (1112: 2) omfattande övriga arbeten, med tull av 15 procent

av värdet. Tullfrihet föreslås för plattor, stänger och rör av proteinplaster

(galalit, konsthorn och dylikt) och cellulosanitrat (celluloid och dylika

produkter) ävensom plattor av andra cellulosaplaster (t. ex. regenererad

cellulosa och cellulosaacetat) med en tjocklek av minst 1,5 mm. Ämbetsverken

tillstyrka kontorets sålunda framlagda förslag.

Enligt kemikontorets förslag skulle till tulltaxenr 1112: i—2 hänföras

även arbeten av plast »i förening med papper, väv e. d.». Därmed synes

ha avsetts, att även sådana arbeten av plast jämte vävnad eller papper, vilka

nu falla under andra avdelningar i tulltaxan, skulle kunna överföras till

plastrubrikerna, sålunda exempelvis med plast belagd vävnad. Plastskiktet

å sådana vävnader uppgår i allmänhet till mer än hälften — ofta två tredjedelar

— av hela varans vikt. Vävnader av detta slag hänföras nu till tulltaxenr

459—462:2. Plastskiktets tjocklek är därvid icke av avgörande betydelse

— även hos vaxduk samt fernissade och lackerade vävnader är beläggningen

i allmänhet tjockare än vävnaden. I praktiken torde det därför

vara ogörligt att skilja »plastbelagd» vävnad från »fernissad» eller »lackerad»

vävnad. Även ferniss- och lackskiktet — liksom linoxinskiktet hos

vaxduk — utgör för övrigt plast. Alla plastbelagda vävnader av nu ifråga
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

varande typer torde därför jämväl i fortsättningen böra hänföras till nr

459—462:''_> och ej överföras till de nya plastrubrikerna. För undvikande

av missförstånd på denna punkt bör uttrycket »även i förening med papper,

väv e. d.» enligt ämbetsverkens mening utgå ur ifrågavarande rubriker.

Vad härefter angår kemikontorets förslag i fråga om vissa i tulltaxan

särskilt nämnda arbeten av plast ha ämbetsverken anfört följande.

Lacker och fernissor. Kontoret har framhållit, att införandet av 10 procents

värdetull å sådana plaster, vilka användas som råvaror inom färgoch

fernissindustrien och vilka nu hänföras till tulltaxenr 103, med tullfrihet,

för denna industri skulle innebära en avsevärd belastning. Detta nödvändiggör

enligt kontorets mening, att en minimitull av 15 procent av värdet

fastställes för till tulltaxenr 254: 2 hänförliga lacker och fernissor. Enligt

kontorets förslag skulle därjämte den nu för dessa varor gällande vikttullen

av 30 kronor för 100 kilogram bibehållas. Kontoret har betonat, att

förslaget likväl innebure ett försämrat nettotullskydd för färg- och fernissindustriens

produkter.

Vid godkännande av den i proposition nr 52 till 1950 års riksdag föreslagna

anslutningen till allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) kommer

Sverige att binda den nuvarande vikttullen å cellulosalacker (30 kronor för

100 kilogram), dock med förbehåll om rätt att upphäva denna specifika

tullsats och övergå till en tullsats icke överstigande 15 procent av värdet.

Det torde därför vara uteslutet, att beträffande cellulosalacker biträda kontorets

förslag om såväl bibehållande av vikttullen som införande av en minimitull

av 15 procent av värdet. För andra till nr 254:2 hänförliga lacker och

fernissor föreligger visserligen ingen sådan bindning, men någon skillnad i

berörda avseende mellan de två siagen av lacker bör icke göras, bland annat

på grund av svårigheten att ulan laboratorieundersökning avgöra, till vilket

av nämnda slag många av de moderna, ofta hartshaltiga cellulosalackerna

höra. Ämbetsverken förorda därför, att till tulltaxenr 254: 2 hänförliga varor

åsättas tull med 15 procent av värdet.

Isolerad tråd och kablar. Kontoret har anfört, att tillverkarna av isolerad

tråd och elektriska isoleringskablar godtagit kontorets förslag om ändrad

tull å plaster allenast under förutsättning att tullen för kablar, försedda

med metallmantel och med en utanför denna liggande mantel av plast (tulltaxenr

1034 och 1035) samt för tråd med isolering av plast (nr 1038 och

1039), i varje fall skulle motsvara minst viss procent av värdet, samt hänvisar

i fråga om minimitullens storlek till eu utredning av Sveriges elektroindustriförening.

Nämnda förening har med hänvisning till företagen utredning

föreslagit, att ininimitullen för de båda varuslagen fastställdes till ;>

respektive 10 procent av värdet.

Av utredningen synes framgå, att om den genom införande av 10 procents

värdetull å polyvinylklorid och andra dylika plastisoleringsmassor uppkomna

ökade råvarutullbelastningen vid inhemsk tillverkning av nämnda kablar

och isolerad tråd skall få inverka på tullsatserna för samma varor, eu

höjning av tullskyddet skulle erfordras för till tulltaxenr 1034 och 1035 hänförliga

plastisolerade varor med knappt eu procent av värdet till 4,3 procent

av värdet och för till nr 1038 och 1039 hörande varor med dylik isolering

med mellan 0,8 och 3 procent av värdet till 5 å 9 procent av värdet. Då samtliga

ifrågavarande tullsatser torde komma att bliva bundna i GATrl-avtalet,

är ett bifall till kontorets förslag om minimitull uteslutet. Om man vill tillgodose

det framställda önskemålet, återstår endast alt övergå till värdetull

inom ramen för den svenska reservationen i GATT-avtalet. Tillräckliga skäl

synas dock knappast föreligga att vidtaga någon ändring av tullen beträf
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2G

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

fande de till nr 1034 och 1035 hänförliga varorna. De varor, som falla under

nr 1038 och 1039 och som ha isolering av konstplast, böra däremot enligt

ämbetsverkens mening åsättas en värdetull av 10 procent. För kautschukoch

guttaperkaisolerade varor skulle alltså nuvarande tullsatser bibehållas.

Ämbetsverken få i överensstämmelse därmed föreslå, att under ett nytt

nummer i tulltaxan, 1037: i, med tull av 10 procent av värdet, upptagas sådana

till nr 1038 eller 1039 nu hänföriiga varor, vilka äro överdragna med

till tulltaxenr 1111 hänförlig plast.

Röntgenfilm är med stöd av anmärkning till tulltaxenr 227 hänförlig till

nr 1110:4 i gällande tulltaxa, med tullfrihet. Enligt kontorets åsikt, som

delas av ämbetsverken, bör varan emellertid med bibehållen tullfrihet överföras

till ett nytt nummer, 226: i, under avdelning VI B, varvid anmärkningen

till nr 227 bör utgå.

I fråga om borstbindararbeten med infattning av plast har i ämbetsverkens

utlåtande anförts följande.

I sitt yttrande har kemikontoret — under erinran att kontoret icke funnit

skäl biträda borstfabrikantföreningens framställning om tullfrihet för vissa

inom borstindustrien använda plaster och halvfabrikat därav — anfört, att

då den nu utgående tullen, 120 kronor för 100 kilogram, å borstbindararbeten

med infattning av plast vore mycket låg, kontoret tillstyrkte en höjning

av tullen å sådana arbeten. Enligt kontorets mening borde denna höjning

genomföras på det sätt, att till ifrågavarande tulltaxenr 1115 fogades en

anmärkning av lydelse, att för dit hänförliga varor med infattning av plast

tullen i varje fall skulle motsvara minst 5 procent av värdet.

Den nu utgående vikttullen för borstbindararbeten med infattning av plast

är otvivelaktigt något för låg. Någon bindning i GATT-avtalet föreligger icke

i fråga om dessa varuslag. Ämbetsverken anse dock tillräckliga skäl "icke föreligga

att nu tillstyrka införandet av minimitull för ifrågavarande borstbindararbeten.

I nuvarande läge anse ämbetsverken sig icke heller böra tillstyrka

en provisorisk höjning av vikttullen eller övergång till värdetull. Frågan

synes emellertid böra upptagas till prövning vid ett senare tillfälle, då

konsekvenserna av eventuella tulländringar för plaster bättre kunna överblickas.

Ämbetsverken ha vidare tillstyrkt den av kemikontoret föreslagna tullfriheten

för vissa kemikalier för tillverkning av plaster.

Slutligen ha ämbetsverken betonat, att det tillstyrkta förslaget till ändrade

bestämmelser i fråga om tulltaxeringen av konstplaster och arbeten därav

endast kunde anses innebära en provisorisk lösning i avvaktan på att frågan

i sin helhet bleve töremål för prövning i samband med en allmän översyn

av tulltaxan.

I anslutning härtill må nämnas, att generaltullstyrelsen under hand påpekat,

att uttrycken »bakelit eller andra liknande konsthartser» samt »celluloid,

galalit och andra liknande formbara, konstgjorda ämnen» förekomme

i tulltaxenuinmer, upptagande viss elektrisk materiel (nr 1024 och 1027: i)

eller vissa knivar och knappar (nr 818, 820, 1136 och 1137). I samband med

införandet av begreppet »konstplast» i taxan (nr 1110—1112:2) skulle en

ändring av texten i nämnda tulltaxenr kunna ifrågasättas. Då emellertid en

sådan ändring närmast skulle innebära en jämkning av mera formell art

kunde enligt generaltullstyrelsen därmed utan olägenhet anstå i avvaktan

på en allmän översyn av tulltaxan.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239. 27

De av ämbetsverken förordade ändringarna innebära sammanfattningsvis

följande.

I tulltaxan införes en rubrikgrupp för konstplaster (nr 1110—1112:2),

som i huvudsak ersätter nuvarande nr 103, i vad det avser konstharts, och

nr 1110: i—1112. Till nämnda rubrikgrupp hänföras samtliga i taxan ej

särskilt nämnda konstplaster och arbeten därav. Kollodiumbomull (lågnitrerad

cellulosa), som jämte bomullskrut nu är upptagen i nr 284, överföres

från detta nummer till de nya rubrikerna för konstplaster. Genom

ändring av tulltaxeringspraxis överflyttas till dessa rubriker jämväl följande

varuslag, nämligen cellulosaderivat från tulltaxenr 223, modifierade alkyder

från nr 254:2 samt polyvinvlklorid och liknande produkter, som i mjukgjord

form för närvarande anses utgöra ersättningsmedel för kautschuk,

från nr 324: i.

Oarbetade plaster upptagas i två rubriker, nr 1110 och nr 1111. Nr 1110

omfattar cellulosaacetat, cellulosapropionat och cellulosabutyrat, med tullfrihet.

Cellulosaacetat är enligt gällande bestämmelser tullfritt, under det att

cellulosapropionat och cellulosabutyrat hänföras till nr 223, med tull av 15

procent av värdet. Övriga oarbetade plaster upptagas i nr 1111, med tull av 10

procent av värdet. Nu gällande bestämmelser innebära för dylika plaster, att

de allt efter beskaffenhet och användning bliva fria från tull eller belagda

med en tull av 15 å 30 kronor för 100 kilogram eller 15 procent av värdet.

Plattor och andra dylika halvfabrikat av plaster äro för närvarande belagda

med tull av 50 kronor för 100 kilogram eller åtnjuta tullfrihet. För

andra arbeten, ej särskilt nämnda, utgår tull med 120 kronor för 100 kilogram

eller med 10 eller 15 procent av värdet. Dessa halvfabrikat och arbeten

sammanföras under en gemensam tullsats av 15 procent av värdet (.tulltaxenr

1112: 2). Nu gällande tullfrihet bibehålies emellertid för plattor, stänger

och rör av proteinplaster och av cellulosanitrat ävensom för plattor av andra

cellulosaplaster med eu tjocklek av minst 1,5 mm (tulltaxenr 1112: 1).

I tulltaxan eljest upptagna konstgjorda plaster beröras sålunda icke av de

föreslagna ändringarna. Nu gällande grunder i fråga om tulltaxering av

konstfibrer för borstfabrikation (tulltaxenr 105), lim och bindemedel (nr

278—280) samt plastbelagda vävnader (nr 459—402: 2) bibehållas även oförändrade.

Lösningar av plaster, som äro avsedda att användas som lacker och fernissor,

skola, såsom för närvarande gäller, tulltaxeras enligt nr 254:2. Enligt

ämbetsverkens förslag ersättes emellertid den gällande tullen vid nr

254:2 — 30 kronor för 100 kilogram — med en värdetull av 15 procent.

Till nr 1038 och 1039 liänförlig elektrisk ledningstråd är för närvarande

belagd med en tull av 35 respektive 25 kronor för 100 kilogram. Enligt förslaget

skall för dylik ledningstråd, överdragen med konstplast, tull i stället

utgå med 10 procent av värdet (nr 1037: 1).

Röntgenfilm överföres med bibehållen tullfrihet till rubrikerna för fotografisk

film.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Departementschefen. Av den lämnade redogörelsen framgår, att de nu

gällande bestämmelserna beträffande tulltaxeringen av konstplaster och

produkter därav äro i stort behov av en revision. Den ändring av tullbestämmelserna,

som företogs av 1935 års riksdag, berörde endast sådana plastprodukter

som då voro föremål för tillverkning inom landet. Utvecklingen

på plastområdet har sedan dess fortskridit i allt snabbare takt och en mängd

nya plaster ha tillkommit. Såsom kommerskollegium och generaltullstyrelsen

framhållit synes en omedelbar taxerevision vara nödvändig med hänsyn

till det förhållandet, att den inhemska tillverkningen är belastad med tullar

å kemikalier, som användas vid plastframställning, medan däremot flertalet

plaster och vissa arbeten därav för närvarande åtnjuta tullfrihet.

Vad ämbetsverken föreslagit synes i nuvarande läge tillgodose de mest

aktuella behoven av ändringar i tulltaxan i nu förevarande delar samt även

medföra en enhetligare behandling av plaster och arbeten därav. Jag anser

mig därför kunna förorda ett genomförande av ämbetsverkens förslag till

nya tulltaxebestämmelser å plastområdet.

Jag vill emellertid i detta sammanhang betona, att de nya bestämmelserna

böra betraktas såsom ett provisorium och att de ändringar som nu

föreslås icke böra utgöra hinder för en allsidig prövning av frågan om tulltaxans

utformning och tullbeskattningens storlek för hithörande artiklar

vid en kommande allmän revision av tulltaxan.

Ändring i fråga om tulltaxeringen av vissa

råvaror för tillverkning av konstplaster och uppblötningsmedel.

(Tulltaxenr 173 och 223.)

I sitt yttrande till kommerskollegium den 31 januari 1950 i fråga om

plaster och arbeten därav har Sveriges kemiska industrikontor föreslagit införande

av tullfrihet för stgrol (stgren), alkglbensoler, alkylnaftaliner, alkgloch

arglfenoler samt cgklohexanon, vilka ämnen för närvarande i allmänhet

äro hänförliga till tulltaxenr 223 (statistiskt nr 540: 2) med tull av 15 procent

av värdet. Styrol utgör råvara för polvstyrol (polystyren), som är en av de

viktigaste plasterna. Åtskilliga övriga ämnen, som falla under ifrågavarande

sammanfattande benämningar, utgöra råvaror icke blott för plaster utan

även för vissa syntetiska uppblötningsmedel, så kallade alkylarylsulfonater.

Kontoret har ansett, att nämnda ämnen lämpligen borde upptagas i tulltaxenr

173 (statistiskt nr 438), till vilket nummer redan nu hänföras cyklohexanol

samt vissa enkla alkylbensoler och alkylfenoler, t. ex. toluol, xvlol

och kresoler.

Härjämte har Rexolinfabriken aktiebolag i en den 31 maj 1949 dagtecknad

skrift hemställt om sådan ändring av tulltaxan, att dodecylbensol, som av

bolaget användes som råvara vid framställning av alkylarylsulfonater, kunde

importeras tullfritt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kiuvjl. Maj.ts proposition nr 239.

Över sistnämnda framställning har utlåtande avgivits av kommerskollegium.

Vid utlåtandet har fogats yttrande från Sveriges kemiska industrikontor,

som tillstyrkt att tullfrihet infördes för ifrågavarande produkt.

Kommerskollegium har i sitt utlåtande anfört följande.

Dodecylbensol hänföres till gruppen alkylbensoler, av vilka ett flertal

användas som råvaror för framställning av s. k. alkylarylsulfonater, vilka

äro moderna syntetiska rengörings- respektive vätmedel. Alkylbensoler tulltaxeras

för närvarande enligt tulltaxenr 223 (statistiskt nr 540:2) med tull

av 15 procent av värdet. Alkylarylsulfonater tulltaxeras i regel enligt tulltaxenr

268/269 (statistiska nr 601/2), med tull av 10 kronor för 100 kg,

vilket med hänsyn till nyssnämnda råvarutull torde innebära ett negativt

tullskydd. I likhet med kemikontoret anser kollegium sig icke nu böra

föreslå en ändring av tullbeskattningen för alkylarylsulfonater utan anser

att denna fråga bör upptagas i samband med en allmän tulltaxerevision.

Däremot torde, i avvaktan på en sådan, kunna införas tullfrihet för alkylbensoler,

av vilka en inhemsk tillverkning ännu endast finnes på försöksstadiet.

Vidare ha kommerskollegium och geiieraltiillstyrelsen i sitt förut omnämnda

utlåtande rörande tullen å plaster och arbeten därav, anfört -— såvitt

angår kemikontorets förslag om tullfrihet för plastråvaror — bl. a.

följande.

Ämbetsverken ha för sin del icke något att invända mot att ifragavarande

ämnen göras tullfria. Styrol och cyklohexanon synas i sådant fall lämpligen

böra, såsom kontoret föreslagit, upptagas i tulltaxenr 173. Vad däremot beträffar

övriga ämnen, inrymma ifrågavarande sammanfattande benämningar

ett så stort antal föreningar, att ett bifall till framställningen kan komma

att medföra svårigheter ur tulltaxeringssynpunkt. Det synes ämbetsverken

därför lämpligt, att tullfrihet för ifrågavarande ämnen stadgas genom en

anmärkning till tulltaxenr 223 av innehåll, att för till detta nummer hänförliga

alkylbensoler, alkylnaftaliner samt alkyl- och arylfenoler, som uteslutande

användas för tillverkning av plaster eller av uppblötningsmedel,

tull icke skall utgå.

Departementschefen. I nu förevarande framställningar har ifrågasatts tullfrihet

för dels styrol och cyklohexanon, dels alkylbensoler, alkylnaftaliner

samt alkyl- och arylfenoler. Framställningarna ha tillstyrkts av kommerskollegium

och generaltullstyrelsen. Ämbetsverken föreslå emellertid, att

tullfriheten för alkylbensoler, alkylnaftaliner samt alkyl- och arylfenoler begränsas

att avse endast sådana ämnen som uteslutande användas för tillverkning

av plaster eller uppblötningsmedel.

De nu ifrågasatta ändringarna, som beröra tullen å vissa råvaror för tillverkning

av plaster och uppblötningsmedel, stå i nära samband med de av

mig förut tillstyrkta ändringarna i fråga om tulltaxeringen av konstplaster

och produkter härav. Vid sådant förhållande tillstyrker jag, att även förstnämnda

ändringar genomföras.

Tulltekniskt böra ändringarna vidtagas på sålt ämbetsverken förordat.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

Ändring beträffande tullen å träsprit (metanol).

(Tulltaxenr 211.)

Träsprit (metanol) är i gällande tulltaxa upptagen under tulltaxenr 211

(statistiska nr 525 och 526), med tull av 20 kronor för 100 kilogram. Tulltaxenr

211 omfattar förutom metanol även aceton och acetonolja samt metyletylkcton.

För sistnämnda produkter medför Sveriges anslutning till allmänna

tull- och handelsavtalet (GATT) att den nuvarande tullen sänkes

till 15 kronor för 100 kilogram. I anledning härav har Kungl. Maj:t i proposition

nr 53 till innevarande års riksdag föreslagit uppdelning av tulltaxenr

211 i två nummer, nämligen nr 211: i, upptagande träsprit (metanol) med

tull av 20 kronor för 100 kilogram, och nr 211:2, upptagande aceton och

acetonolja samt metyletylketon med tull av 15 kronor för 100 kilogram.

I en den 10 oktober 1949 dagtecknad skrift har Sveriges kemiska industrikontor

hemställt, att Kungl. Maj :t måtte förordna att, utan hinder av vad

i gällande tulltaxa funnes stadgat, tullen för metanol skulle under tiden

från och med den 1 november 1949 till och med den 30 juni 1950 utgå med

10 kronor för 100 kilogram. Kemikontoret har härvid framhållit, bland annat,

att metanol utgjorde en mycket viktig råvara inom den organiskkemiska

industrien. Tullen å metanol hade tidigare uppgått till 30 kronor för

100 kilogram men sänktes på förslag av 1906 års tullkommitté till nuvalande

belopp, 20 kronor för 100 kilogram, vilket vid dåvarande tidpunkt

torde ha motsvarat mellan 20 och 25 procent av varuvärdet. Metanolpriset

hade sedan dess — i motsats till den allmänna prisutvecklingen — sjunkit

avsevärt till följd av att en mycket betydande tillverkning av metanol på

syntetisk väg numera ägde rum i flera länder. Gällande tullsats motsvarade

för när\aiande något mer än 50 procent av importvärdet för ren metanol.

De inhemska konsumenterna av metanol hade sedan länge önskat en nedsättning

av nu gällande tullsats, vilken icke stode i proportion till tullsatserna

för den kemiska industriens färdigprodukter. Enligt kemikontorets

åsikt vore det emellertid lämpligt att den itrågasatta tullsänkningen fastställdes

att gälla under en begränsad tid.

I en senaie skritt, dagtecknad den 26 oktober 1949, har kemikontoret

hemställt, att, därest Kungl. Maj :t icke skulle finna lämpligt att utan riksdagens

hörande förordna om den begärda temporära tullsänkningen, Kungl.

Maj :t måtte föreslå 1950 års riksdag en sänkning av tullen å metanol till

10 kronor för 100 kilogram att förslagsvis gälla från och med den 1 februari

1950 till och med den 30 juni 1951.

Över framställningen ha utlåtanden avgivits av kominerskollegium, generaltullstyretsen

och statens priskontrollnämnd.

Kommerskollegium och generaitullstgrelsen ha anfört bl. a. att importen

av metanol under senare år varit föremål för en högst betydande ökning

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kanyl. Maj.ts proposition nr 239.

samtidigt som importpriset undergått en icke oväsentlig sänkning. Anledningen

till den ökade importen vore, att metanol numera utgjorde en betydelsefull

råvara för framställning inom landet av formalin för vidare bearbetning

till bl. a. härdbara plaster och plastlim samt vissa moderna sprängämnen.

Nuvarande tullbeskattning å metanol syntes vara oproportionerligt

hög. Då metanol vidare hade stor betydelse såsom råmaterial inom den kemiska

industrien, ansåge ämbetsverken sig böra tillstyrka en nedsättning av

tullen för varan till 10 kronor för 100 kilogram, dock lämpligen begränsad

att gälla till och med den 30 juni 1951.

Priskontrollnåmnden, som i sitt utlåtande lämnat en redogörelse för de

följder som den föreslagna tullsänkningen kunde beräknas medföra för den

inhemska prisnivån, har framhållit, att den sänkta tullkostnaden för metanol

sannolikt skulle motivera en sänkning av priset å formalin och leda till prisnedsättningar

för därav tillverkade varor.

Departementschefen. Med hänsyn till den stora betydelse som metanol har

såsom råmaterial inom den kemiska industrien tillstyrker jag, att tullen för

metanol sänkes från 20 kronor till 10 kronor för 100 kilogram. Det torde

emellertid vara lämpligt, att den lägre tullen fastställes att gälla endast för

tiden till och med den 30 juni 1951.

Ändring i fråga om tulltaxeringen av vitaminer

och vitaminpreparat.

(Tulltaxenr 222: i—2 och 223.)

I gällande tulltaxa äro följande vitaminer upptagna i tulltaxenr 222: i, nämligen

anevrinhydroklorid, lactoflavin, nikotinsyra och nikotinsyreamid. Dessa

vitaminer äro tullfria. Vitaminer, som endast eller i huvudsaklig mån användas

såsom läkemedel eller vid tillredning av läkemedel, tulltaxeras såsom

apoteksvaror (tulltaxenr 222:2), likaledes med tullfrihet. Övriga vitaminer

äro hänförliga till tulltaxenr 223 med tull av 15 procent av värdet.

Beredningar och koncentrat av vitaminer hänföras ävenledes till nr 223,

försåvitt de icke utgöra apoteksvaror (nr 222:2), näringspreparat (nr 123)

eller fodermedel (nr 161). För A-vitaminkoncentrat har Kungl. Maj :t i proposition

nr 53 till innevarande års riksdag föreslagit tullfrihet såsom eu

följd av Sveriges anslutning till allmänna tull- och handelsavtalet (GATT).

Varan har därvid upptagits i ett särskilt tulltaxenr 221: i.

I en den 15 december 1949 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrivelse

har medicinalstyrelsen anhållit, att åtgärder måtte vidtagas för eu översyn

av gällande bestämmelser rörande tulltaxering av vitaminer och vitaminpreparat

i syfte att åstadkomma en mera enhetlig ordning härutinnan och

att i princip undantaga varorna från införseltull.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

liungl. Maj. ts proposition nr 239.

I sin skrivelse har medicinalstyrelsen till en början omnämnt, att föreståndaren

för kemiska avdelningen vid statens farmacevtiska laboratorium

i skrivelse till styrelsen den 19 februari 1947 föreslagit, att styrelsen måtte

vidtaga åtgärder i sylte att vinna tullfrihet för följande varor, nämligen

vitamin A, askorbinsvra, vitamin D„ vitamin D-, a-tokoferol och dess estrar

samt vitamin K och dess syntetiska ersättningsprodukter ävensom vitaminhaltiga

beredningar och koncentrat av sådan art och styrka, att de lämpligen

kunde användas för beredning av läkemedel eller för vitaminering av födoämnen

och fodermedel.

Sedan sistnämnda skrivelse av medicinalstyrelsen överlämnats till generaltullstyrelsen

med anhållan om yttrande, har generaltullstyrelsen avgivit

det begärda yttrandet den 10 juli 1948. I nämnda yttrande har generaltullstyrelsen

anfört bl. a. följande.

Vitamin IV och vitamin D3 utgöra gifter av första klassen, vilka hittills

ansetts komma till användning endast eller i huvudsaklig mån såsom läkemedel

eller vid tillredning av läkemedel. De tulltaxeras därför nu såsom apoteksvaror

och hänföras till tulltaxenr 222: 2 (statistiskt nr 539:2), med tullfrihet.

Enligt samma nummer tulltaxeras även sådana vitaminhaltiga beredningar

och koncentrat, som ha nämnda användning. Övriga i framställningen

upptagna vitaminer, nämligen vitamin A, askorbinsvra, a-tokoferol

och dess estrar samt vitamin K och dess syntetiska ersättningsprodukter,

ävensom vitaminhaltiga beredningar och koncentrat med huvudsaklig användning

för vitaminering av födoämnen och fodermedel falla i regel under

tulltaxenr 223 (statistiskt nr 540: 2), med tull av 15 procent av värdet. Vidare

må nämnas alt vitaminhaltiga preparat, som utgöra näringsmedel, kunna

bliva hänförliga till tulltaxenr 123 (statistiskt nr 292), med tull av 40

kronor för 100 kilogram, samt att vitaminhaltiga fodermedel kunna inrymmas

i tulltaxenr 161 (statistiskt nr 372), med tullfrihet.

Generaltullstyrelsen avgav den 19 september 1945 utlåtande i anledning av

en framställning från Sveriges kemiska industrikontor till Kungl. Maj :t om

upptagande av anevrinhydroklorid (vitamin B,), nikotinsyra och nikotinsyreamid

i tulltaxenr 222: 1 (statistiskt nr 539: 1), med tullfrihet. I nämnda

utlåtande framhöll styrelsen, att enligt ett av medicinalstyrelsen utarbetat

förslag till läkemedelsstadga, avsedd att ersätta nu gällande apoteksvarustadga

— över vilket förslag styrelsen avgivit yttrande till medicinalstyrelsen

den 20 juli 1945 — såväl anevrinhydroklorid som nikotinsyra och nikotinsyreamid

samt ett flertal andra vitaminpreparat skulle upptagas bland

sådana enkla kemikalier och droger, som vore att betrakta som apoteksvaror.

Preparaten komme därigenom att vid införsel till riket bliva hänförliga

till förut nämnda tulltaxenr 222:2, med tullfrihet.

Kungl. Maj :t framlade för riksdagen 1946 förslag om att de nämnda

preparaten anevrinhydroklorid, nikotinsyra och nikotinsyreamid skulle upptagas

under nr 222: 1 i tulltaxan, med tullfrihet, och detta förslag blev även

av riksdagen antaget. Ändringen i taxan trädde i kraft den 1 april 1946.

Vad beträffar det nu framställda förslaget om medgivande av tullfrihet

för ytterligare ett antal vitaminer och vitaminpreparat, vill styrelsen framhålla,

att styrelsen självfallet hyser önskan att vinna förenkling i tulltaxeringen

av dessa varor. Förslaget synes emellertid vara av den innehörd, att

styrelsen vill ifrågasätta, huruvida icke detsamma lämpligen borde behandlas

i samband med prövningen av nyss berörda förslag till läkemedelsstadga.

Det är vidare vanskligt för styrelsen att bedöma vilken betydelse tullen kan

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungi. Muj.ts proposition nr 239. 33

ha såsom skydd för den tillverkning på området, som numera förekommer

inom landet.

Om emellertid åtgärder för vinnande av eu mera allmän tullfrihet för

vitaminpreparat nu befinnas påkallade, böra enligt styrelsens mening de i

tulltaxenr 222: i upptagna vitaminerna sammanföras med i förslaget omnämnda

vitaminer, vitaminhaltiga beredningar och koncentrat — dock

med undantag för dels sådana preparat som jämväl efter genomförandet av

ifrågavarande förslag skulle räknas såsom apoteksvaror, dels färdiga näringspreparat

och fodermedel — och upptagas i ett nytt nummer i tulltaxan.

Därest tullfrihet anses kunna medgivas jämväl för andra nu fullbelagda

vitaminer, såsom biotin, pantotensyra och pyridoxin, skulle en uppräkning

i tulltaxan av vissa slag av vitaminer icke behöva ifrågakomma.

I den förut omnämnda skrivelsen den 15 december 1949 har medicinalstyrelsen

framhållit, att den gällande uppdelningen av vitaminerna i tullhänseende

syntes vara föga rationell och att en översyn av tulltaxeringsbestämmelserna

rörande vitaminer och vitaminpreparat därför vore påkallad.

Medicinalstyrelsen har vidare anfört följande.

Eu tillfredsställande tillgång till de olika slagen av vitaminer utgör en

nödvändig förutsättning för att livsfunktionerna hos människor och djur

skola förlöpa normalt. Även om vitaminer icke under alla förhållanden betraktas

som läkemedel, torde det dock vara uppenbart, att avsikten med en

tillförsel av dessa ämnen alltid är att förebygga eller bota sjukdomar. Brist

på vitaminer giver upphov till sjukdomstillstånd, s. k. avitaminoser. Sålunda

förorsakas engelska sjukan, rachitis, av brist på D-vitamin och skörbjugg

av brist på C-vitamin (askorbinsyra). Även ett flertal andra sjukdomstillstånd

ha av vetenskapen visats härröra ur brist på vitaminer av olika slag.

En avitaminos kan i allmänhet botas endast genom tillförsel av det vitamin,

varpå brist råder. Det kan därför sägas, att varje tillförsel av vitamin

utöver vad den normala kosten innehåller därav sker i syfte att förebygga,

lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom, d. v. s. i samma syfte som

de egentliga läkemedlen användas.

Beträffande de vitaminer och vitaminpreparat, som brukas vid vitaminering

av födoämnen och fodermedel, framstår deras släktskap med läkemedlen

icke lika klart. Vitaminering av födoämnen och fodermedel avser

dock att säkerställa tillförseln av de nödvändiga vitaminerna för att förebygga

uppkomsten av avitaminoser. Vitamineringen tillgår sålunda, att vid

framställningen av födoämnen och fodermedel vitaminer, vitaminkoncentrat

eller andra vitaminpreparat tillsättas i mängder, tillräckliga att tillgodose

ett normalbehov av vitaminerna i fråga. Exempel härpå utgöra tillsats av

vissa av B-vitaminkomplexets beståndsdelar till mjöl samt tillsats av A- och

D-vitaminer till smör och margarin.

Vid vitaminernas bedömning i skilda hänseenden bör enligt medicinalstyrelsens

mening avseende fästas vid denna deras karaktär av läkemedel

eller läkemedlen närstående ämnen.

Principiellt åtnjutes för närvarande tullfrihet för de varor, som endast

eller huvudsakligen användas som läkemedel eller vid tillredning därav.

Det synes därför styrelsen berättigat att i konsekvens härmed befria ej blott

de av avdelningsförcståndaren föreslagna rena vitaminerna utan även övriga

sådana från tull. Begreppet »vitaminer» får väl näppeligen anses vara

fullt bestämt till sin omfattning, men allvarligare hinder borde icke möta

.*{ Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. AV 239.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

att utforma eu tillfredsställande ordning på grundval av den vid varje tidpunkt

gällande uppfattningen därom.

Av samma skäl som anförts beträffande de rena vitaminerna synas även

de vitaminkoncentrat och andra vitaminpreparat, som komma till användning

vid beredning av vitaminhaltiga läkemedel, böra befrias från tull. I

annat fall skulle hel- och halvfabrikat, som äro hänförliga till apoteksvaror

och på grund därav tullfria, underkastas en gynnsammare behandling i tullhänseende

än de koncentrat, ur vilka de beredas.

Flera av de vitaminer, vitaminkoncentrat eller andra vitaminpreparat, som

användas för vitaminering av födoämnen och fodermedel, äro, såsom framgår

av det föreslående, belagda med tull. Med hänsyn till det stora värde

dessa preparat ha för vidmakthållande av ett gott hälsotillstånd hos såväl

människor som djur synes det önskvärt, att sådana åtgärder vidtagas att preparaten

bliva tullfria.

Medicinalstyrelsen har vid upprättandet av förslag till läkemedelsstadga,

avsedd att ersätta den nuvarande apoteksvarustadgan, ägnat uppmärksamhet

åt frågan om vitaminernas ställning. Detta förslag har emellertid ännu

icke fått sin slutgiltiga utformning, och några vägande skäl att låta här

upptaget spörsmål anstå till tidpunkten för läkemedelsstadgans fastställande

förefinnas enligt styrelsens mening icke.

Vid utformningen av nya bestämmelser om vitaminers och vitaminpreparats

tulltaxering böra dessa varor i enlighet med generaltullstyrelsens

förslag upptagas i ett nytt nummer i tulltaxan, varigenom överskådlighet

skulle vinnas.

Över medicinalstyrelsens framställning ha, efter remiss, kommerskollegium

och generaltullstgrelsen den 8 mars 1950 avgivit gemensamt utlåtande.

Vid utlåtandet har fogats ett av Sveriges kemiska industrikontor avgivet

yttrande i ärendet.

Sveriges kemiska industrikontor har i sitt yttrande anfört bl. a. att kontoret

intet hade att erinra mot att den föreslagna tullfriheten utsträcktes till

samtliga vitaminer, varigenom bättre överensstämmelse skulle uppnås med

det s. k. brysselförslaget till europeisk tullnomenklatur. Kemikontoret har

därför tillstyrkt generaltullstyrelsens i yttrandet den 10 juli 1948 framlagda

alternativa förslag angående ett nytt tulltaxenr, 221: i, omfattande vitaminer,

vitaminkoncentrat och andra vitaminhaltiga beredningar, ej hänförliga

till annat nummer, med tullfrihet.

Kommerskollegium och generaltullstgrelsen ha anfört, att ämbetsverken

delade den av medicinalstyrelsen framförda åsikten, att en mera enhetlig

ordning i fråga om tulltaxering av vitaminer och vitaminpreparat borde

åstadkommas samt att varorna i princip borde undantagas från tull. Ämbetsverken

ha därför föreslagit, att i tulltaxan skulle införas ett nytt nummer,

omfattande vitaminer, vitaminkoncentrat och andra vitaminhaltiga

beredningar, ej hänförliga till annat nummer, samt att de i detta nya nummer

upptagna varorna skulle vara fria från tull.

Departementschefen. Såsom framgår av det anförda innebär det av kommerskollegium

och generaltullstyrelsen framlagda förslaget till ändring i

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

35

tulltaxeringen av vitaminer och vitaminpreparat, att dessa varor skola i

princip vara tullfria. Sådan tullfrihet skall enligt förslaget ifrågakomma

även om varorna huvudsakligen användas för andra ändamål än såsom läkemedel

eller vid tillredning av läkemedel, dock med undantag för vissa näringspreparat,

hänförliga till tulltaxenr 123. Den föreslagna tullfriheten

skulle följaktligen omfatta även sådana vitaminhaltiga beredningar och

koncentrat med huvudsaklig användning för vitaminering av födoämnen

och fodermedel, som för närvarande äro hänförliga till tulltaxenr 223 och

draga en tull av 15 procent av värdet.

Ett genomförande av det utav kommerskollegium och generaltullstyrelsen

framlagda förslaget om tullfrihet för vitaminer och vitaminpreparat skulle

innebära en viss förenkling av tulltaxan i nu förevarande del.

Med hänsyn härtill förordar jag, att nyssnämnda förslag genomföres. Sålunda

böra i tulltaxenr 221: i upptagas — med tullfrihet ■— vitaminer, vitaminkoncentrat

och andra vitaminhaltiga beredningar, ej hänförliga till annat

nummer.

I samband härmed böra de i tulltaxenr 222: i särskilt upptagna vitaminerna,

nämligen anevrinhydroklorid, lactoflavin, nikotinsyra och nikotinsyreamid,

uteslutas från nämnda tulltaxenr, varigenom de bliva hänförliga

till nr 221: i.

Ändring i fråga om tulltaxeringen av

amylalkohol för tillverkning av kalium- och natriumxantogenat.

(Tulltaxenr 223.)

Amylalkohol tulltaxeras enligt tulltaxenr 223 (statistiskt nr 540:2): kemiska

preparat, ej särskilt nämnda, med tull av 15 procent av värdet.

Kalium- och natriumxantogenat äro upptagna i tulltaxenr 188:2 (statistiskt

nr 475), med tull av 2 kronor 50 öre för 100 kilogram, vilken tull bundits

i allmänna tull- och handelsavtalet (GATT).

I en den 2 november 1949 dagtecknad skrift har Elektrokemiska aktiebolaget

anfört, att bolaget upptagit tillverkning av kaliumainylxantogenat

och kaliumetylxantogenat. Tullen 2 kronor 50 öre för 100 kilogram motsvarade

endast 0,7 ä 1,5 procent av varuvärdet, varför bolaget för sina tillverkningar

praktiskt taget icke komme i åtnjutande av något tullskydd.

För tillverkningen av kaliumainylxantogenat måste emellertid bolaget från

utlandet importera amylalkohol, vilken belädes med tull av 15 procent av

värdet enligt tulltaxenr 223. Då för tillverkningen av 100 kilogram xantogenat

åtginge 57,8 kilogram amylalkohol, motsvarade tullen för råvarorna med

nuvarande prisläge omkring 19 kronor för 100 kilogram xantogenat, under

det att denna vara kunde importeras med en tull av endast 2 kronor 50 öre

för 100 kilogram. Bolaget hemställde därför, att tull icke skulle utgå för

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

amylalkohol, som vore avsedd uteslutande för tillverkning av kalium- och

natriumxantogenat.

Over nämnda framställning ha utlåtanden avgivits av kommerskollegium

och generaltullstyrelsen. Vid kommerskollegii utlåtande har fogats ett av

Sveriges kemiska industrikontor avgivet yttrande i ärendet.

Kemikontoret har anfört följande.

Tullen å kalium- och natriumxantogenat har tidigare utgått med 15 procent

av värdet. Förslag väcktes år 1926 om tullfrihet för kaliumxantogenat

under framhållande av att någon inhemsk tillverkning ej kunde tänkas ifrågakomma.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen framhöllo emellertid

i ett gemensamt yttrande i ärendet, återgivet i propositionen nr 203 till

1926 års riksdag, att ämbetsverken icke kunde tillstyrka tullfrihet för kaliumxantogenat

med hänsyn till gällande tullsatser å såväl kaustikt kali

som etylalkohol. Tullsatsen ansågs lämpligen böra sättas lika med den för

kaustikt kali utgående eller 2 kronor 50 öre per 100 kg, vilken tull även

fastställdes av statsmakterna. Tullen för natriumxantogenat sänktes år 1929

till samma belopp.

Gällande vikttullar motsvara såväl för kaliumhydrat som natriumhydrat

vid nuvarande prisläge närmare 10 procent av värdet. Såsom framgår av

bolagets skrivelse är däremot tullen för xantogenater praktiskt taget betydelselös

såsom ett skydd för den nyupptagna inhemska tillverkningen. I

fråga om kaliumamylxantogenat föreligger ett betydande negativt tullskydd,

i det att tull med 15 procent av värdet måste erläggas för amylalkohol, som

användes vid tillverkning av denna vara.

Denna diskriminering av den inhemska tillverkningen bör givetvis snarast

möjligt upphävas. Enda sättet härför synes vara att tillmötesgå bolagets

framställning om tullfrihet för amylalkohol, som är avsedd uteslutande för

tillverkning av kalium- eller natriumxantogenat. Då gällande låga vikttull

för sistnämnda varor numera måste anses bunden, föreligger icke längre

det alternativet att i stället höja tullen å dessa, vilket för övrigt skulle ha

mött svårigheter på grund av att varorna huvudsakligen användas såsom

flotationsmedel vid malmanrikning, en näringsgren som icke är tullskyddad.

Kommerskollegium har förklarat sig vilja tillstyrka bolagets framställning

om tullfrihet för amylalkohol för tillverkning av xantogenater, då tullen

å xantogenater icke kunde höjas på grund av Annecy-överenskommelsen

och bruttotullskyddet för amylxantogenat icke uppginge till en procent

av värdet.

Generaltullstyrelsen har föreslagit, att ändringen genomfördes på det

sätt att efter nr 223 i tulltaxan intoges en ny anmärkning av innehåll, att

amylalkohol, som vore avsedd att användas för tillverkning av kalium- och

natriumxantogenat, finge införas tullfritt.

Departementschefen. I enlighet med vad kommerskollegium föreslagit, anser

jag mig böra tillstyrka tullfrihet för amylalkohol som är avsedd att användas

för tillverkning av xantogenater. En bestämmelse härom torde, på

sätt generaltullstyrelsen föreslagit, böra införas i tulltaxan i en anmärkning

under tulltaxenr 223.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

37

Ändring i fråga om tullen för

vävnad och linor av nylon för tillverkning av fallskärmar.

(Tulltaxenr 477:2 och 546:2.)

Färdiga fallskärmar av nylon liksom kalotter till dylika fallskärmar tulltaxeras

för närvarande enligt nr 564 i tulltaxan (statistiskt nr 1112), med

tull av 600 kronor för 100 kilogram.

De för tillverkning av fallskärmar använda materialen av nylon — som

utgöras av vävnad, vägande omkring 50 gram per in3, och flätade linor —

hänföras till följande nummer i taxan, nämligen vävnaden till nr 477:2

(statistiskt nr 1013:2), med tull av 1 300 kronor för 100 kilogram, och linorna

till nr 546:2 (statistiskt nr 1087:2), med tull av 1 500 kronor för 100

kilogram.

I proposition nr 53 till 1950 års riksdag med förslag till ändringar i tulltaxan

i anledning av Sveriges anslutning till allmänna tull- och handelsavtalet

(GATT) har tullen för till nr 477:2 hänförliga konsthelsidenvävnader

föreslagits sänkt till 1 000 kronor för 100 kilogram.

I skrivelse den 4 mars 1950 har generaltullstyrelsen hemställt om ändring

av tullen beträffande material för tillverkning av fallskärmar och därvid

anfört följande.

Enligt uppgift av Irvin fallskärmsaktiebolag i Stockholm, som bedriver

tillverkning av fallskärmar, åtgå till en fallskärm av vanlig typ 2 kilogram

570 gram nylonvävnad och 1 kilogram 510 gram nylonlinor. Med tillämpning

av angivna tullsatser uppgår tullen för nämnda material till 33 kronor

41 öre respektive 22 kronor 65 öre eller sammanlagt 56 kronor 6 öre, under

det att tullen för en färdig fallskärm, vägande 4 kilogram 80 gram, utgör

endast 24 kronor 48 öre. Materialen draga alltså en tull, som överstiger tullen

för den färdiga varan med 31 kronor 58 öre. Skillnaden blir än större,

om hänsyn tages till materialförlusten vid tillverkningen. Bifalles proposition

nr 53 till 1950 års riksdag skulle visserligen tullen å nylonvävnad, hänförlig

till tulltaxenr 477:2, komma att sänkas från 1 300 kronor till 1 000

kronor för 100 kilogram, men den komme jämväl i fortsättningen att väsentligt

överstiga tullen å färdiga fallskärmar.

Generaltullstyrelsen har härefter erinrat om att fallskännsbolaget i en till

Kungl. Maj :t ställd, den 8 juni 1948 dagtecknad skrift anhöll om sådana

ändringar i tulltaxan eller i gällande tulltaxeringspraxis, att tullen å vävnader

och flätade linor av nylon, avsedda för tillverkning av fallskärmar,

bleve nedsatt till 600 kronor för 100 kilogram, att styrelsen, som anbefallts

att inkomma med utlåtande i ärendet, inhämtade yttrande från kommerskollegium,

som därvid uttalade, att kollegium funne sökandens framställning

vara i sak berättigad men att kollegium — bland annat med hänsyn till

förestående internationella tullförhandlingar som kunde förväntas komma

att beröra klassificeringen av silke av olika slag — ansåge, att med en eventuell

ändring i tulltaxan tills vidare borde kunna anstå samt att styrelsen

under hänvisning härtill hemställde alt framställningen under dåvarande

förhållanden icke måtte föranleda någon Kungl. Maj :ts vidare åtgärd.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kiw{/L Maj:ts proposition nr 239.

Vidare har general tullstyrelsen framhållit, att styrelsen i skrivelse till

Kungl. Maj:t den 17 januari 1948 föreslagit, att tågvirke och linor, innehållande

silke, icke flätade, skulle upptagas i tulltaxan under särskilt nummer,

med tull av 600 kronor för 100 kilogram. Beträffande flätade linor, innehållande

silke, ansåg styrelsen vid nämnda tillfälle — med hänsyn till förekomsten

av många olika slag av dylika linor med starkt varierande värden

— att frågan om en tulländring borde ytterligare utredas och upptagas till

behandling vid en kommande allmän översyn av tulltaxan.

I sin skrivelse den 4 mars 1950 har generaltullstyrelsen anfört ytterligare

följande.

Sedan styrelsen avgav utlåtande över fallskärmsaktiebolagets framställning

har det blivit alltmera uppenbart, att bolaget som följd av den olämpliga

avvägningen av tullarna på området kommit i ett mycket ogynnsamt läge

i förhållande till utländska leverantörer av fallskärmar. I betraktande härav

och då bolagets tillverkning av fallskärmar, som upptagits på flygförvaltningens

initiativ, torde få anses vara av stor betydelse för landets försvarsberedskap,

finner styrelsen nu skäl föreslå, att åtgärder vidtagas i syfte att

befria bolaget från den nuvarande belastningen i tullhänseende. Bolaget

har hemställt, att styrelsen måtte antingen medgiva, att visst tullrestitutionsförfarande

finge tillämpas, eller ock utverka en höjning av tullen å färdiga

fallskärmar.

Bolaget avser i förra fallet att utföra fallskärmarna till frihamn för att

med stöd av rätt till allmän industrirestitution enligt 2 § förordningen den

4 oktober 1929 (nr 307) erhålla restitution av tullen för de importerade

material, som åtgått vid framställningen. Fallskärmarna skulle därefter återinföras

till tullinlandet mot erläggande av tull, beräknad efter den för fallskärmar

gällande tullsatsen. Rätten till allmän industrirestitution är emellertid

avsedd att åtnjutas endast för verkliga exportvaror, och styrelsen

finner sig därför icke kunna medgiva tillämpning av det av bolaget ifrågasatta

förfarandet.

En ändring av tulltaxans bestämmelser synes innebära den naturliga lösningen

i förevarande fall. Styrelsen vill dock icke förorda någon höjning av

tullen å färdiga fallskärmar utan anser sig i stället böra tillstyrka en sänkning

av tullen å materialen, förslagsvis till 600 kronor för 100 kilogram. En

allmän översyn av bestämmelserna för tullbeskattningen av varor av nylon

och annat konstgjort silke kan visserligen sägas vara påkallad, och i samband

med en sådan allmän översyn torde även frågan om tullbeskattningen

av fallskärmar och material till sådana komma att upptagas till prövning.

Den tullnedsättning, som nu ifrågasättes för materialen, är emellertid motiverad

av speciella omständigheter, varför styrelsen för sin del vill förorda

en sådan åtgärd utan ytterligare uppskov.

Den erforderliga ändringen i tulltaxan kan lämpligen ske på det sätt,

att vid nr 477:2 och nr 546: 2 i taxan fogas anmärkningar av innehåll, att

till dessa nummer hänförliga vävnader respektive flätade linor av nylon,

avsedda uteslutande för tillverkning av fallskärmar, skola draga en tull av

600 kronor för 100 kilogram. Eu dylik lösning har även förordats av Stockholms

handelskammare i yttrande till konunerskollegium den 4 oktober

1948 i anledning av fallskärmsbolagets förut berörda framställning den 8

juni 1948.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 239.

39

Departementschefen. Av den lämnade redogörelsen framgår att de nu gällande

bestämmelserna i tulltaxan rörande fallskärmar och material därtill

medföra mycket ogynnsamma konsekvenser i tullskyddshänseende. Det synes

rimligt att tillverkningen av fallskärmar ej belastas med för materialen

utgående tull, som är högre än tullen å färdiga fallskärmar. Ett genomförande

av generaltullstyrelsens förslag skulle undanröja den föreliggande

ojämnheten i tulltaxeringen. Jag tillstyrker därför förslaget i fråga.

Ändring i fråga om tulltaxeringen av

ekolod och delar därtill, avsedda för fiskefartyg.

(Tulltaxenr 1073:2.)

Ekolod samt delar därtill hänföras till nr 1073: 2 i gällande tulltaxa (statistiskt

nr 1964), vilket nummer avser instrument, ej särskilt nämnda,

med tull av 10 procent av värdet.

I en den 10 mars 1949 dagtecknad, till Rungl. Maj :t ställd skrivelse har

fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök — under erinran att enligt 3 §

förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution idkare

av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom fartygsägare kunde erhålla restitution

av tull (varvsindustrirestitution) för materialier eller andra artiklar,

som använts för byggnad, ombyggnad, reparation, inredning, utrustning

eller sjösättning av bl. a. svenskt fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet

eller av svenskt fartyg, som vore undantaget ovillkorlig mätningsskyldighet

och som vore av mer än 20 meters längd — hemställt, att Kungl.

Maj :t måtte vidtaga åtgärder för sådan ändring av ifrågavarande författningsrum,

att idkare av varvs- eller verkstadsrörelse samt fartygsägare

kunde komma i åtnjutande av restitution av tull för materialier eller andra

artiklar, som användas vid byggnad och utrustning m. m. av svenskt fiskefartyg

oberoende av dettas dräktighet eller dimensioner.

Till närmare motivering för sin framställning har fiskeristyrelsen anfört,

att huvudmassan av fiskefartygen i Sverige hade en dräktighet av

mindre än 70 ton och en längd, som icke uppginge till 20 meter. Endast ett

mindre antal fiskefartyg vore av sådana dimensioner, att tullrestitution nu

kunde erhållas för materialier eller artiklar, som användes vid deras byggnad

eller utrustning. Blott en liten del av den svenska fiskeflottan hade alltså

möjlighet att draga nytta av den förmån, som ifrågavarande tullrestitution

utgjorde. Då det stora flertalet fiskefartyg arbetade under i stort sett samma

förhållanden och hade ungefär samma behov av utrustningsartiklar in. in.,

måste nu gällande begränsning av möjligheterna att erhålla varvsindustrirestitution

anses olämplig och mindre rättvis ur fiskerinäringens synpunkt.

Hela fiskeflottan kunde ju också sägas direkt eller indirekt medverka för

att möjliggöra vår nuvarande betydande export av fisk. Vad som aktualiserat

denna fråga vore det stora behov av nautiska instrument, särskilt eko
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Muj.ts proposition nr 239.

lod, som under sista tiden gjort sig gällande inom fisket, vilket behov hittills

huvudsakligen måst fyllas genom import. Med nu gällande bestämmelser

kunde vissa fiskebåtsägare erhålla restitution av tull å dessa instrument,

under det att de flesta icke kunde komma i åtnjutande av denna förmån,

vilket givetvis måste uppväcka missnöje.

Över nämnda framställning har generaltullstyrelsen avgivit infordrat utlåtande

den 25 augusti 1949. Vid utlåtandet ha fogats särskilda yttranden

från kommerskollegium, Sveriges industriförbund, tulldirektionen i Göteborg

samt tullkamrarna i Oskarshamn, Simrishamn, Varberg, Lysekil, Uddevalla

och Strömstad.

Sveriges industriförbund har framhållit, att de fiskefartyg, som för närvarande

byggdes i Sverige, i allmänhet låge över 70 tons bruttodräktighet.

Dessa fartyg komme sålunda för instrument eller dylikt, som behövde importeras,

i åtnjutande av varvsindustrirestitution. Större delen av den nu

befintliga fiskeflottan låge emellertid under nämnda gräns och tullrestitutionsförordningen

gåve sålunda icke möjlighet till tullfrihet för bl. a. instrument,

som ansåges behövliga för fiskets rationella bedrivande från

dessa fartyg. Import av material eller instrument för fiskefartyg hade

hittills skett i obetydlig omfattning. I den mån sådan import skett och

fartygets dräktighet understigit 70 ton hade sjötullavdelningen i Göteborg,

som i detta sammanhang vore dominerande, med tillämpning av förordningen

om provianteringsfrilager möjliggjort, att även dessa fartyg erhållit

tullfrihet för sin importerade utrustning. Enligt förbundets mening vore

det mindre tillfredsställande, att tullfrihet åtnjötes för fiskefartyg över 70

ton med stöd av tullrestitutionsförordningen och för fartyg under nämnda

gräns med tillämpning av förordningen om provianteringsfrilager. Uppenbart

vore emellertid att fiskefartyg, som skulle utrustas med importerade

instrument, ur tullrestitutionssynpunkt skulle behandlas lika oavsett sin

storleksordning. Den väckta frågan syntes ha tämligen liten praktisk betydelse.

Förbundet hade dock för sin del icke något att erinra mot fiskeristyrelsens

förslag.

Kommerskollegium har anfört följande.

I det »Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande tullrestitution»,

avgivet den 27 juni 1928 (SOU 1928: 15), vilket ligger till

grund för nu gällande tullrestitutionsförordning, föreslås i fråga om åtnjutande

av varvsindustrirestitution en undre gräns av 40 tons nettodräktighet

å svenskt fartyg. Denna gräns är densamma som i tulltaxan (tulltaxenr

1063) angives som övre gräns för tullbara fartyg av järn. I sitt utlåtande

den 26 oktober 1928 över nämnda betänkande anförde kollegium bl. a., att

sammanhanget mellan å ena sidan tullplikt för fartyg om 40 tons nettodräktighet

och därunder och å andra sidan tullrestitutionsrätt vid byggande

etc. av sådana fartyg visserligen icke syntes med nödvändighet kräva bibehållande

av identiska bestämmelser i tulltaxa och tullrestitutionsförordning,

men att en utsträckning av tullrestitutionsrätten till att omfatta alla fartygsoch

båtstorlekar skulle göra bestående tullskydd illusoriskt för åtskiiliga

inhemska industriprodukter som speciellt utgöra material till mindre far
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kanyl. Ma j ds proposition nr 239.

tygsbyggen. Av denna anledning kunde kollegium för det dåvarande icke

tillråda en generell utsträckning av varvsindustrirestitutionen till mindre

fartygstyper. Kollegium föreslog emellertid av vissa anförda skäl att i stället

för uttrycket »40 tons nettodräktighet» skulle införas det däremot svarande

»70 tons bruttodräktighet». Detta mått infördes sedermera i den av 1929 års

riksdag fastställda, ännu gällande tullrestitutionsförordningen, medan måttet

40 tons nettodräktighet fortfarande finnes bibehållet i nu gällande tulltaxa.

Ur en i Göteborgs & Bohus läns havsfiskeförenings årsbok publicerad

förteckning över samtliga i Göteborgs och Bohus samt Hallands län registrerade

fiskemotorfartyg framgår, att medan antalet båtar i storleken 20—60

bruttoton visat en minskning mellan åren 1945—47 av 49 st., antalet båtar

över 70 bruttoton ökat med 39 st. Även båtar i storleken 60—70 bruttoton

ha visserligen visat en ökning med 11 st. under motsvarande tid, men

av uppgifter i årsboken för 1947 framgår att en tendens mot än större fartyg

är tydlig.

Den av fiskeristyrelsen gjorda framställningen synes därför främst för

närvarande ha aktualitet i fråga om inmontering av ny importerad utrustning

på äldre fartyg.

Av handlingarna i ärendet synes emellertid framgå att även dessa äldre

fartyg i regel erhållit tullfrihet för dylik utrustning, vilket möjliggjorts,

genom att utrustningen kunnat utlämnas från s. k. provianteringsfrilager.

Med hänsyn härtill och då nya fiskefartyg numera i allmänhet torde

byggas över tonnagegränsen 70 bruttoton, anser kollegium icke tillräckliga

skäl föreligga att, med frångående av sin tidigare intagna ståndpunkt,

tillstyrka fiskeristyrelsens förslag.

Tulldirektionen i Göteborg har såsom eget utlåtande åberopat ett av tulldirektionens

taxekontor den 2 maj 1949 avgivet yttrande i ärendet. I nämnda

yttrande har taxekontoret anfört, att vid byggandet av fiskefartyg som

regel endast obetydliga mängder utländska materialier komrne till användning.

Såväl skrov som styrhytt tillverkades av trä och av utländsk

järnplåt användes så ringa kvantitet, att tullen för densamma saknade

betydelse ur restitutionssynpunkt. Motorer liksom vinschar, beslag och övrig

utrustning vore i de allra flesta fall av svensk tillverkning. Samtliga

radiotelefonanläggningar — radiostationer — å svenska fiskefartyg inmonterades

och stode under kontroll och tillsyn av telegrafverket samt utgjordes

enligt vad taxekontoret erfarit uteslutande av inom landet tillverkade

apparater. Den gjorda framställningen hade fördenskull tillkommit närmast

med tanke på behovet av vissa nautiska instrument, särskilt ekolod,

vilka numera allmänt monterades i såväl äldre som nyare och under byggnad

varande större fiskefartyg. Ekoloden hade hittills införts från utlandet

men konnne enligt vad som upplysts snart att tillverkas inom riket. För

ekolod och dylika instrument, monterade i fartyg över 70 bruttoton, erhölles

restitution enligt gällande bestämmelser, under det att för oinhandlade

utrustningsdetaljer, monterade i fartyg under sagda tontal, restitution

för närvarande icke kunde medgivas. Emellertid hade vid ett antal tillfällen

-— då vid införsel av vissa nautiska instrument rätt till varvsindustrirestilution

icke varit för handen — instrumenten förtullats för uppläggning

å provianteringsfrilager och sedermera därifrån utan erläggande av tull

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Majrts proposition nr 239.

utlämnats i och för utrustning av bland annat sådana med vederbörligt

svenskt mätbrev försedda däckade fiskefartyg, vilka efter utrustningen avgått

till i Nordsjön eller därbortom belägna fiskeplatser (förordningen om

provianteringsfrilager den 15 november 1912, § 4). Det hade därför icke

förekommit, att tull under den senaste tiden erlagts för nu ifrågakomna

instrument, vilka inmonterats i svenska fiskefartyg. På grund härav ifrågasatte

taxekontoret, huruvida en ändring av restitutionsbestämmelserna i

enlighet med det framställda önskemålet skulle komma att få någon verklig

betydelse för den svenska fiskeflottan.

Tullkamrarna i Oskarshamn, Simrishamn, Varberg och Uddevalla ha

i sina yttranden förklarat, att den föreliggande frågan icke hade någon

praktisk betydelse inom tullkamrarnas områden.

Tullkammaren i Lysekil har anfört, att det förhållandet att skilda bestämmelser

tillämpades för fiskefartyg av olika storlekar medförde besvärligheter

både för tullverket och importörerna.

Generaltullstyrelsen har anfört, att styrelsen, i likhet med kommerskollegiuin,

icke ansåge tillräckliga skäl föreligga för den ifrågasatta utvidgningen

av rätten till varvsindustrirestitution. Styrelsen har därför hemställt,

att framställningen icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Sedan härefter fiskeristyretsen beretts tillfälle att taga del av förevarande

remissyttranden, har styrelsen i en den 20 oktober 1949 dagtecknad skrivelse

anfört följande.

Det är visserligen sant, att i Göteborgs och Bohus län numera ofta byggas

fiskebåtar, som ha en dräktighet av över 70 bruttoton, men de nybyggnader,

som där ske, utgöra endast en mindre del av dem som utföras i

hela riket. Hela ostkustens och sydkustens fiskeflotta, inom vilken båtarna

så gott som aldrig ha en bruttodräktighet, som ens tillnärmelsevis uppgår

till 70 ton, är sålunda utestängd från förmånen att erhålla tullrestitution,

vilket måste anses orättvist, då ekolod skulle vara till stor hjälp särskilt

vid sill- och strömmingsfisket i Östersjön. Stort intresse har också visats

i synnerhet av ostkustens fiskare för de möjligheter till rationalisering av

fisket, som nämnda instrument erbjuder. Intet bör därför försummas för

underlättande av förvärvet av dessa instrument.

Vad förordningen om provianteringsfrilager beträffar, så kunna i allmänhet

endast Bohusläns fiskare använda sig av densamma för erhållande

av tullfrihet för ekolod, ty endast dessa fiska mera regelbundet i Nordsjön

eller på andra mer avlägsna farvatten. Även i detta hänseende äro alltså Bohusläns

fiskare nu gynnade framför andra fiskare.

På grund av vad här anförts finner styrelsen sig böra till alla delar vidhålla

sitt tidigare förslag.

I en inom generaltullstyrelsens revisionsbyrå upprättad promemoria den

5 december 1949 har anförts följande.

Genom 1911 års tulltaxa, som trädde i kraft den 1 december 1911, belädes

j amf artyg, ägande en nettodräktighet av 40 ton eller därunder, med tull. I

samband därmed

angående varvsindustrirestitution, att utländska järnfartyg med en nettodräktighet

av lägst 5 och högst 40 ton blevo restitutionsberättigade. I nu

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 239.

43

gällande restitutionsförordning har denna undre gräns avskaffats, varjämte

tonnagegränsen, 40 nettoton, av praktiska skäl ersatts med motsvarande

70 bruttoton eller beträffande icke mätningspliktiga fartyg 20 meters längd.

Fiskefartyg av trä äro — oberoende av storleken — tullfria. Sådana fartyg

med en bruttodräktighet av 70 ton eller därunder äro undantagna från

varvsindustrirestitution.

Nämnda tonnagegräns för restitutionsberättigade svenska fartyg sammanhänger

sålunda med tullheskattningen av fartyg. Att fiskefartyg av trä liksom

även andra träfartyg med en bruttodräktighet av 70 ton och därunder

undantagits från restitutionsförmån, varom här är fråga, torde likaledes äga

samband med tullagstiftningen. Kommerskollegium har berört frågan i sitt

yttrande över restitutionssakkunnigas betänkande (åberopat i Kungl. Maj :ts

proposition till riksdagen den 8 februari 1929 med förslag till förordning

angående tullrestitution, nr 66 s. 40), vari anföres: »Nu gällande begränsning

i avseende å förmånen att åtnjuta varvsindustrirestitution ställer^ de

mindre varven och båtbyggerierna i viss mån utanför möjligheten att erhålla

sådan restitution. I stället ha de att räkna med ett visst tullskydd å sin

näring. Utsträckning av tullrestitutionsrätten till att omfatta alla fartygsoch

båtstorlekar skulle för varvsindustrien betyda en ökad förmån men

samtidigt göra bestående tullskydd illusoriskt för åtskilliga inhemska industriprodukter,

som speciellt utgöra material till mindre fartygsbyggen,

t. ex. motorer för fiskefartyg och mindre träfartyg.»

I promemorian har vidare anförts att därest det skulle befinnas skäligt att

lämna tullättnad åtminstone i den begränsade omfattning, som fiskeristyrelsen

syntes närmast ha avsett, nämligen endast i fråga om ekolod, borde,

om generell tullfrihet icke medgåves, denna med minsta omgång hellre kunna

lämnas i den form, att i tulltaxan såsom anmärkning under tulltaxenr

1073:2, till vilket nummer ekolod hänfördes, intoges en bestämmelse om att

tull icke skulle utgå för ekolod eller delar därtill, då varan vore avsedd att

installeras i däckat fiskefartyg.

I en till Kungl. Maj :t ställd skrift, som inkommit till finansdepartementet

den 28 november 1949, har Svenska sydkustfiskarnas centralförbund hemställt

om åtgärder i syfte att ekolod finge tullfritt förvärvas till fiskefartyg.

Såsom motivering har förbundet anfört att det för fiskefartyg, hemmahörande

vid Sveriges sydkust, icke förelåge möjlighet att erhålla tullfrihet för ekolod,

då fartygen i fråga icke överstege 70 tons bruttodräktighet och ej heller

avginge till Nordsjön eller där bortom belägen fiskeplats. Enligt förbundets

mening vore det av sjmnerligen stort intresse, att de svenska fiskefartygen,

även vid andra kuster än västkusten, kunde sa billigt som möjligt utrustas

med ekolod. Ett ekolod kunde vara till stor hjälp, särskilt vid sill- och

strömmingsfiske i Östersjön. Å eu del fiskeplatser vore det alldeles nödvändigt

med ekolod för undvikande av vrak och skarpa toppar på havsbottnen,

vilka kunde orsaka sönderrivning av trålar. De fiskefartyg, som

för närvarande byggdes på svenska varv för utländsk räkning, kunde enligt

gällande bestämmelser utrustas med alla moderna instrument utan

tullavgift. Dessa utländska fartyg skulle i sinom tid komma att konkurrera

med svenska fiskare i Östersjön, vilka sålunda skulle kunna komma i en

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

ogynnsam ställning till följd av att de hade att erlägga tullavgifter för sina

instrument. Det syntes emellertid vara ett svenskt nationalekonomiskt intresse,

att det svenska fisket längs alla kuster vore så effektivt som möjligt.

Sådan ändring borde därför vidtagas i gällande lagstiftning, att svenska yrkesfiskare

vid alla landets kuster finge tullfritt förvärva ekolod till sina

fiskelartyg. Enligt förbundets mening borde tullfriheten åstadkommas genom

ändring av bestämmelserna om provianteringsfrilager.

I en likalydande skrift, dagtecknad den 28 november 1949, har Skånes

fiskarförbund instämt i centralförbundets hemställan.

Över nämnda två framställningar ha, efter remiss, generaltullstyrelsen

och kommerskollegium avgivit utlåtande.

Generaltullstyrelsen har anfört, att, därest tillräckliga skäl skulle anses

föreligga för bifall till framställningarna, ändringen lämpligen borde ske på

det sätt, att i tulltaxan efter nr 1073:2 infördes en anmärkning av innebörd,

att tull icke skulle utgå för ekolod eller delar därtill, som vore avsedda att

installeras i däckade fiskefartyg.

Kommerskollegium har anfört, att yrkesfiskare i Östersjön i fråga om

möjligheterna att tullfritt anskaffa ekolod ej borde intaga en mindre gynnsam

ställning än västkustfiskare. Då sökandenas önskemål nöjaktigt skulle

kunna tillgodoses genom den av generaltullstyrelsen föreslagna ändringen

i tulltaxan, utan att därvid någon ändring i tullrestitutionsförordningen eller

förordningen om provianteringsfrilager behövde företagas, hemställde kommerskollegium,

att generaltullstyrelsens förslag måtte läggas till grund för

en proposition i ärendet.

Departementschefen. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen föreligger

ett nära samband mellan rätten till varvsindustrirestitution och skyldigheten

att erlägga tull för importerade fartyg. Beträffande större fartyg

gäller sålunda, att dessa fartyg i allmänhet vid införsel hit till riket äro fria

frän tull och att om sådana fartyg byggas eller repareras i Sverige, varvsindustrirestitution

kan erhållas för importerade materialier till sådant

fartyg. Det motsatta förhållandet gäller i fråga om mindre fartyg. Med hänsyn

härtill synes det icke böra ifrågakomma att genomföra en utvidgning

av rätten till varvsindustrirestitution utan att samtidigt gällande tullbestämmelser

ändras i motsvarande omfattning. Jag kan därför icke biträda

det av fiskeristyrelsen framlagda förslaget om utvidgad restitutionsrätt med

avseende å materialier m. m. till svenska fiskefartyg.

Emellertid framgår av fiskeristyrelsens uttalanden, att behovet av ändrade

bestämmelser aktualiserats huvudsakligen till följd av importen av

sådana ekolod, som äro avsedda att inmonteras i svenska fiskefartyg. Under

hänvisning härtill har av generaltullstyrelsen framhållits, att tullättnad

i fråga om ekolod skulle kunna ernås genom ett tillägg till gällande tulltaxa

av innehåll, att tull icke skulle utgå för ekolod eller delar därtill, då

varan vore avsedd att installeras i däckat fiskefartyg.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

Då en inmontering av ekolod på fiskefartyg synes möjliggöra ett mera rationellt

fiske, är det angeläget att underlätta möjligheten för utövarna av yrkesmässigt

fiske att anskaffa ekolod till fiskefartygen. Behovet av ekolod

och delar därtill täckes för närvarande huvudsakligen genom import, och

vid dylik import uttages en värdetull med 10 procent, därest fiskefartyget

är av sådan dimension att rätt till varvsindustrirestitution icke föreligger.

Med hänsyn härtill och då den föreliggande frågan får anses vara av ringa

statsfinansiell betydelse tillstyrker jag, att tullfrihet införes för ekolod och

delar därtill, som äro avsedda att installeras i däckade fiskefartyg.

I enlighet härmed bör till tulltaxenr 1073:2 fogas en anmärkning av innehåll,

att för ekolod eller delar därtill, som äro avsedda att installeras i däckade

fiskefartyg, tull icke skall utgå.

Ändring i tullrestitutionsförordningen

samt införande av tullfrihet för vissa luftfartyg.

(Tulltaxenr 1062.)

Luftfartyg äro upptagna i tulltaxan under nr 1062 (statistiska nr 1922

och 1923) och belagda med en tull av femton procent av värdet. Särskilt

inkommande delar till luftfartyg tulltaxeras emellertid efter sin beskaffenhet.

För motorer, manöverinstrument och elektrisk utrustning utgår tullen

i allmänhet med tio procent av värdet, under det att propellrar, vingar och

underreden draga tull såsom i taxan ej särskilt nämnda arbeten av det ämne,

varav de bestå. Dylika delar, tillverkade av aluminium, bliva i regel underkastade

en tull av 50 kronor för 100 kilogram.

Enligt 7 § tulltaxeförordningen åtnjutes tullfrihet under viss tid för luftfartyg,

som begagnas för införsel till eller är avsett för utförsel från riket

av varor eller personer. Dylik tullfrihet ma emellertid icke atnjutas för

längre tid än tre månader efter införseln, dock ma för särskilt fall medgivas

utsträckning av tiden till ett år. Såsom villkor för denna temporära tullfrihet

gäller i allmänhet, att hos tullverket nedsättes ett belopp, motsvarande

den tull som enligt tulltaxan belöper å luftfartyget, eller att säkerhet därför

ställes. För i trafik inkommande civilt luftfartyg må dock i stället godtagas

en av luftfartygets befälhavare, redare eller ägare på tro och heder avgiven

skriftlig utfästelse, att luftfartyget inom föreskriven tid kommer att återutföras

ur riket eller inom samma tid kommer att anmälas till förtullning.

Det ankommer emellertid på prövning av Konungen i varje särskilt fall,

huruvida tullfriheten må åtnjutas om luftfartyget tillika begagnas för befordran

av gods eller personer i egentlig inrikestrafik.

För särskilt inkommande lösa delar, avsedda till reparation av luftfartyg,

gälla liknande bestämmelser i fråga om temporär tullfrihet. Sådan tullfrihet

må emellertid jämlikt kungörelse den 30 juni 1947 (nr 379) i fråga

om delarna beviljas för en tid av högst 3 år.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

I 2 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution

stadgas, att näringsidkare vid utförsel av här i riket framställd, reparerad

eller kompletterad vara, för vars framställning, reparation, komplettering

eller emballering använts av honom från utlandet införda inaterialier eller

andra artiklar, äger åtnjuta restitution av tull (allmän industrirestitution)

för en motsvarande myckenhet inaterialier eller andra artiklar av samma

slag, vilka inom två år före utförseln av honom införts från utlandet.

Enligt 3 § samma förordning äger idkare av varvs- eller verkstadsrörelse

ävensom fartygsägare att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation,

inredning eller utrustning, inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt

eller utländskt fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet eller av utländskt

järnfartyg även av 70 tons bruttodräktighet eller därunder, för vilkas byggnad,

ombyggnad, reparation, inredning, utrustning eller sjösättning använts

av honom från utlandet införda inaterialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution

av tull (varvsindnstrirestitution) för en motsvarande myckenhet

materialier eller andra artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets

slutförande av honom införts från utlandet.

Såsom av sistnämnda paragraf framgår är rätten till varvsindustrirestitution

beträffande fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet icke förbunden

med villkor om att fartyget utföres ur riket.

I en den 26 augusti 1946 dagtecknad skrift har Svenska aeroplan aktiebolaget

hemställt, att flygindustrien i tullrestitutionshänsende måtte bliva likställd

med varvsindustrien samt att i sådant syfte en ny form av tullrestitution,

benämnd flygindustrirestitution, måtte införas. I motiveringen härför

har bolaget anfört, att vid tiden för tullrestitutionsförordningens utfärdande

någon flygplansindustri av betydenhet icke existerade inom landet. Bolaget

hade emellertid igångsatt tillverkning av flygplan för civilt bruk, och det

hade därvid visat sig lämpligt alt i viss utsträckning förse dessa flygplan

med utrustning av utländsk tillverkning, såsom motorer, propellrar och

navigationsinstrument. Tullavgifterna för den utländska utrustningen uppginge

till en icke obetydlig del av försäljningspriset och inverkade därigenom

ofördelaktigt på bolagets konkurrensmöjligheter gentemot utländska tillverkare

av flygplan.

över nämnda framställning ha infordrade utlåtanden avgivits av generaltullstijrelsen

och kommerskollegium. Vid kommerskollegii utlåtande ha

fogats yttranden från Sveriges industriförbund och Aktiebolaget Aerotransport

(ABA).

Generaltullstgrelsen har i sitt utlåtande anfört, att flygplansindustrien åtnjöte

tullskydd genom att från utlandet införda flygplan vore belagda med

15 procent värdetull. Varvsindustrien däremot saknade — med vissa mindre

betydande undantag — tullskydd för sina tillverkningar. Beträffande fartyg

förelåge i princip rätt till restitution för använda materialier allenast om

fartygen ägde visst minimitontal. De luftfartyg, som avsåges i bolagets framställning,

syntes i storleksordning knappast vara att likställa med de fartyg,

för vilka restitution kunde ifrågakomma. Enligt styrelsens åsikt finge

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

47

bolagets intressen anses i ej ringa grad tillgodosedda därigenom, att bolaget

vid framställning av luftfartyg för leverans till utlandet åtnjöte allmän

industrirestitution jämlikt 2 § tullrestitutionsförordningen.

Styrelsen ville därjämte erinra om bestämmelserna i 7 § a) tulltaxeförordningen,

vilka möjliggjorde, att ett luftfartyg, som levererats till utlandet

och för vilket allmän industrirestitution åtnjutits, kunde bliva föremål för

temporär tullfrihet. Styrelsen ansåge sig i frågans dåvarande läge icke kunna

tillstyrka bolagets framställning.

Sveriges industriförbund har i sitt yttrande till kommerskollegium framhållit

bl. a. att den tull, som enligt tulltaxan skulle utgå för utländska flygplan,

i regel bleve illusorisk av den anledningen, att tullen icke behövde erläggas.

Uet utan jämförelse största antalet flygplan som infördes till riket

utgjordes nämligen — bortsett från militärflygplan — av trafikflygplan, avsedda

att användas i trafik med utlandet, och dessa flygplan komme i åtnjutande

av temporär tullfrihet enligt 7 § a) tulltaxeförordningen. Sådan

tullfrihet kunde medgivas även för det fall, att de i samband med utrikestrafik

begagnades för befordran av gods eller personer inrikes orter emellan.

Ifrågavarande flygplan vore sålunda i realiteten tullfria. Då det syntes vara

en angelägenhet av yttersta vikt, att den svenska flygindustrien i likhet

med varvsindustrien vidmakthölles och utvecklades, förelåge enligt förbundets

åsikt icke skäl att motsätta sig den förbättring av tullskyddet, som

skulle ligga i ett medgivande av restitutionsrätt för materialier, som komme

till användning för tillverkning av flygplan vilka huvudsakligen användes i

inländsk trafik. Med hänsyn härtill tillstyrkte förbundet den gjorda framställningen.

Aktiebolaget Aerotransport har i sitt yttrande till kommerskollegium i

anledning av Svenska aeroplan aktiebolagets framställning gjort följande

uttalande.

Under det att aeroplanbolagets framställning synes taga hänsyn enbart till

nuvarande och projekterad flygplansproduktion hos bolaget, kommer denna

för aerotransport att framstå som en angelägenhet av största vikt och nödvändighet,

såväl för befästande och ytterligare utvidgning av svenskt deltagande

i internationell luftfart som för ett bättre tillgodoseende av inrikestrafikens

behov. Därtill kommer att svensk luftfart av i dag har en av sina

främsta källor till framgångsrik konkurrens med utlandet i det försprång

den marktekniska organisationen redan hunnit uppbygga. På grund härav

betraktar aerotransport detta förslag i ett större sammanhang och anser, att

alla de lättnader, som kunna från statsverkets sida beredas svensk luftfart

och flygindustri, ur flera synpunkter vara berättigade.

Som motivering för sin anhållan anser aeroplanbolaget det vara naturligt,

att i här påtalade förhållande flyg- och varvsindustrierna jämställas,

varför luftfartyg således skulle komma att likställas med annat fartyg.

Denna likställighet befästes än mera vid jämförande av å ena sidan fartyg

och å andra sidan de utländska flygplanstyper, som för närvarande nyttjas,

och de som redan före 1947 års utgång komma att trafikera svenska flyglinjer.

Vi hänvisa här främst till flygplan av typ Douglas DC-4 Skymaster

och DC-C) samt Boeing 377 Stratoscruiser. Tjänstetomvikten för respektive

lyp är 18 790 kg, 24 000 kg och 38 420 kg och inköpspriset per styck i sven
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung!. Maj.ts proposition nr 239.

ska kronor cirka 1 600 000, 2 250 000 och 5 200 000. Ifrågavarande flygplanstypers

konstruktiva utformning och komplicerade tekniska utrustning böra

dessutom göra dem jämförbara med fartyg av ganska betydande nettodräktighet.

För flygtrafikens upprätthållande kräves eu omfattande verkstadsrörelse

med betydande reservdelslager, som till storlek och kvalitet bestämmes

icke blott av vederbörande trafikföretag utan även av statlig luftfartsmyndighet.

Värdet av detta reservdelslager kan generellt fastställas till 40

procent av flygplanens kostnad. Med hänsyn till de krav, som ur säkerhetssynpunkt

måste ställas på flygmateriel, medför detta eu materielåtgång, som

i jämförelse med varvsindustrien per enhet får en betydligt större omfattning.

Av vad sålunda anförts anser aerotransport, att de förhållanden som gälla

för svensk luftfart och flygindustri kunna i detta avseende vara fullt jämförbara

med dem under vilka svensk varvsindustri verkar.

Vad beträffar flygindustri och luftfart äro dessa i än högre grad än varvsindustri

hänvisade till import av tullbara reservdelar, utrustning och även

av annan materiel av såväl hel- som halvfabrikat. Vad beträffar huvudfrågan

i denna restitutionsangelägenhet åtnjutes däremot tullskydd för luftfartyg,

därigenom att alla luftfartyg äro belagda med en tull av 15 procent av tullvärdet

(cif-värdct). Detta tullskydd är dock enbart av fiktiv karaktär, då

enligt 7 § tulltaxeförordningen temporär tullfrihet årligen kan åtnjutas för

luftfartyg, som trafikera såväl svenska som utländska luftfartslinjer på Sverige.

Sådan tullfrihet åtnjutes jämväl för till reparation av sådana luftfartyg

särskilt inkomna reservdelar. Svenska lufttrafikföretag utnyttja allmänt

denna temporära tullfrihet, helst som viss inrikestrafik även kan bedrivas

utan hinder av bestämmelserna i hithörande författningar. Vad beträffar

flygplan av typ Douglas DC-4 och större typer står frågan om erläggande av

belöpande tullbelopp för ifrågavarande luftfartyg i dagens trafiktekniska

läge så vida avlägsen, att för dessa flygplan kan räknas med tullfrihet. I

detta sammanhang måste dock påpekas, att 7 § tulltaxeförordningen jämte

hithörande tillämpningsföreskrifter äro behäftade med stadganden, som äro

direkt hämmande för luftfartens och industriens utveckling, helst som begreppet

tillbehör helt saknas i dessa författningsrum. Därför skulle en flygindustrirestitution

radikalt kunna avhjälpa de brister, som framkommit vid

tillämpningen av ifrågavarande tulltaxeförordning i fråga om temporär tullfrihet

för luftfartyg och delar därtill, och samtidigt fylla ett länge känt behov

av lättnader i tullavseende för berörda parter.

Frågan om flygindustrirestitution anser aerotransport ur flera synpunkter

så angelägen, att en allmängiltig lösning därav snabbt måste erhållas. Då

sådant slag av restitution av praktiska skäl måste sammankopplas med tullbarheten

av flygplan och gällande tulltaxa med 15 procents värdetull lägger

de största hindren i vägen för lösning av detta problem, vill bolaget erinra

härom.

Ur statsfinansiella synpunkter kan nuvarande tullbeskattning anses ha

blott illusorisk karaktär, då blott en ringa del av för inkomna luftfartyg

debiterad tull i verkligheten inbetalas och således kommer statskassan till

godo. Då dessutom tillämpandet av 7 § tulltaxeförordningen såväl för varuhavare

som för tullverket i realiteten blir betungande, synes det även ur

statsfinansicll synpunkt vara motiverat, att tullbeskattning av luftfartyg

anpassas efter de förutsättningar, som förefinnas.

Då såväl ur skydds- som ur finanspolitisk synvinkel intet hinder torde

föreligga mot en revidering av gällande tulltaxa i vad avser tulltaxenr 1062

därhän, att vissa luftfartyg kvarstå med oförändrad tull, medan däremot

andra bli tullfria, uppstår frågan efter vilken grund sådan uppdelning skall

ske. Den bör ske efter flygplanets storlek. Det bör vara en uppdelningsgräns,

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

som utan att åsamka vare sig statsverket eller varuhavaren extra kostnader

dock för statsverket ger garanti för såväl dess riktighet som förhindrande

av missbruk. För tillgodoseende av dessa krav föreslås flvgplanstjänstetomvikten

som beräkningsgrund. Denna tjänstetomvikt fastställes enligt

internationell överenskommelse av vederbörande lands offentliga luftfartsmyndighet

och skall finnas påtecknad de officiella handlingar, som av sådan

myndighet utfärdas för flygplanet i fråga. Dessa handlingar skola alltid

företes för vederbörande tull- och luftfartsmyndigheter och ligga redan

till grund för beräknandet av vissa luftfartsavgiftcr. Härigenom skulle en

redan fastställd och internationellt överenskommen beräkningsgrund tillika

komma att användas i tulltekniskt syfte. Då det dessutom självfallet är ett

allmänt trafikekonomiskt intresse, att denna tjänstetomvikt blir så låg som

möjligt, skapas därvid full garanti mot missbruk att i gränsfall statsverket

skulle komma att undandragas viss belöpande tullavgift.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställde Aerotransport om

sådan ändring av tulltaxan, att luftfartyg överstigande en viss tjänstetomvikt

bleve tullfria. Därigenom skulle den begärda flvgindustrirestitutionen

komma att bliva såväl tulltekniskt som praktiskt genomförbar och i sak

jämförbar med varvsindustrirestitutionen.

Kommerskollegium har anfört, att en utsträckning till luftfarten av de

särförmåner i tullhänseende, som gällde för varvsindustrien, kunde anses ■

vara motiverad. Den syntes även stå i överensstämmelse med den svenska

flygindustriens intressen. Kollegium ansåge sig emellertid icke i dåvarande

sammanhang kunna upptaga förslaget till behandling, enär för ett närmare

ståndpunkttagande i frågan ytterligare utredningar erfordrades angående

konsekvenserna icke endast för den inhemska flygindustriens utan också

för andra industrigrenars del. Med hänsyn till ärendets brådskande natur

syntes det lämpligt att i avvaktan på hithörande spörsmåls mera definitiva

lösning utverka riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj :t att provisoriskt

undanröja de olägenheter, som gällande begränsade restitutionsrätt medförde

för flygindustri och flygtrafik.

Sedan härefter generaltullstyrelsen anbefallts att avgiva förnyat utlåtande

angående möjligheterna ur tulltekniska synpunkter att genomföra det

av kommerskollegium framlagda förslaget, har gcneraltullstijrelsen framhållit,

att den varvsindustrien enligt 3 § tullrestitutionsförordningen tillkommande

rätten till tullrestitution ägde nära samband med det förhållandet,

att ifrågavarande industrigren saknade tullskydd, utom beträffande

vissa lustfartyg och mindre järnfartyg. Tillverkningen av flygplan inom landet

åtnjöte emellertid ett nominellt tullskydd av 15 procent av värdet. Ett

bifall till framställningen, att sistnämnda tillverkning skulle i restitutionshänseende

likställas med varvsindustrien, syntes alltså förutsätta att tullen

å flygplan helt eller delvis borttoges. För ett närmare ståndpunkttagande

till Aerotransports förslag om tullfrihet för vissa flygplan erfordrades ytterligare

utredning angående de konsekvenser, som ett genomförande av detsamma

skulle medföra icke blott för de svenska tillverkarna av flygplan

utan även för de industrier som levererade instrument och annan utrustning

till flygplan.

4 Ilihang till riksdagens protokoll 1950. i samt. AV 239.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

19i7 års riksdag har — i anledning av motionen II: 228 —• i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhållit om en översyn av gällande författningar i syfte att

utröna, vilka ändringar i desamma som kunde vara påkallade med hänsyn

till flygtrafikens utveckling. I sitt betänkande (nr 34) i anledning av motionen

bär riksdagens bevillningsutskott framhållit, att utskottet funne

det vara angeläget, att de bestämmelser i tullhänseende, som gällde för flygtrafiken,

vore utformade med hänsyn till de speciella behov, som gjorde sig

gällande på ifrågavarande område. Utskottet erinrade bland annat om frågan

om flygindustrirestitution, vilken fråga syntes vara av invecklad natur

och kräva en ingående undersökning.

I anledning av denna anhållan har Kungl. Maj :t genom beslut den 3 oktober

1947 lämnat generaltullstyrelsen i uppdrag att i samråd med luf tf artsstyrelsen

verkställa den begärda översynen samt att till Kungl. Maj :t inkomma

med de förslag, vartill densamma kunde giva anledning. Detta arbete

har ännu icke slutförts.

I en den 4 november 1948 dagtecknad skrift har Svenska aeroplan aktiebolaget

hemställt, att Kungl. Maj :t måtte till skyndsam förnyad behandling

upptaga frågan om införandet av flygindustrirestitution, och har därvid

särskilt framhållit, att spörsmålet om flygindustrirestitution för bolagets

del ytterligare aktualiserats därigenom, att bolaget tecknat kontrakt med

Aerotransport om försäljning av tio större, transportflygplan av typ Saab 90

A-2 Scandia.

Härefter har Aktiebolaget Aerotransport i en den 4 januari 1950 dagtecknad

skrift upptagit till fortsatt behandling frågan om tullfrihet för vissa

flygplan samt om införande av en ny form av tullrestitution för flygindustrien.

I denna skrift har bolaget anfört.

Den inrikes flygtrafiken i Sverige bedrives för närvarande med flygplan

av typen Douglas DC-3 med plats för 21 passagerare, för vilka flygplan tull

erlagts liksom för den för dessa flygplan avsedda materielen. Såvitt rör inrikestrafiken

på Visby föreligger stort behov av att under högsäsongen på

sommaren med den då maximala efterfrågan på transportmedel till Gotland

tidvis insätta flygplan i denna trafik av typen Douglas DC-4 med plats för

upp till 59 passagerare. En sådan förbättring av Visby-trafiken till resenärernas

fromma är emellertid med nuvarande tullbestämmelser icke möjlig

att genomföra, då bolaget icke, med hänsyn till de stora underskott inrikestrafiken

medför, kan påtaga sig den ekonomiska belastningen, cirka 150 000

kronor per flygplan jämte avsevärda belopp för reservmateriel, som bolaget

skulle ha att vidkännas i form av tullavgifter och förlorad restitutionsrätt

vid DC-4-materielens införtullning för användning i inrikestrafiken.

Bolaget har hos Svenska aeroplan aktiebolaget beställt 10 stycken flygplan

av typen »Scandia», vilka för närvarande äro under byggnad och börja

att levereras under våren 1950. Dessa plan äro avsedda att även användas

i inrikestrafik. I flygplanen ingående materiel är till stor del av utländsk

tillverkning och införes under anspråk på tullrestitution. Så till exempel

äro motorer, instrument, radioinstallationer och flygplansdäck importmateriel.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

51

Enligt nuvarande tullbestämmelser måste för de Scandiaflygplan, som

från början avses för den egentliga inrikestrafiken, under alla omständigheter

erläggas tull med cirka 60 000 kronor per flygplan för den i flygplanen

ingående importmaterielen. De flygplan, vilka icke avses för sådan inrikestrafik,

måste, för att tullrestitution skall kunna erhållas såvitt rör importmaterielen,

utföras ur riket och återinföras under anspråk på temporär

tullfrihet för hela flygplanet. Därest bolaget sedermera skulle behöva

införtulla sådant flygplan, för vilket temporär tullfrihet åtnjutes, och därvid

skulle nödgas erlägga tull med 15 procent för hela flygplanet, skulle

tullavgiften per flygplan bliva mycket avsevärd. Den reservmateriel till flygplanen,

som ABA anskaffat respektive framdeles successivt kommer att inköpa

från utlandet, införes under anspråk på temporär tullfrihet eller tullrestitution.

Såvitt rör dylik reservmateriel till de för inrikestrafiken disponerade

flygplanen bortfaller möjligheten till temporär tullfrihet och tullrestitution.

Det totala tullbeloppct för den under de första fem åren för

Scandia erforderliga importerade reservmaterielen beräknas till cirka 800 000

kronor.

För erhållande av en rationell och ekonomisk användning av reservmaterielen

erfordras dels att densamma i största möjliga utsträckning standardiseras,

så att den kan nyttjas för olika flygplanstyper, vilket alltmer

sker, dels ock att materielen skall kunna begagnas oberoende av tulltekniska

hänsyn. Nuvarande tullbestämmelser lägga emellertid hinder i vägen

härför. Helt naturligt önskar bolaget av ekonomiska skäl att hålla reservmaterielen

för införtullade flygplan vid ett minimum. Hänsynen till regularitet

och säkerhet i trafiken omöjliggör emellertid detta, och materielcirkulationen

samt på grund av flygplanens förslitning ökad åtgång av underhållsmaterielen

medför att successivt förhållandevis mera materiel måste

införtullas, varmed följer ökade tullkostnader på grund av att den temporära

tullfriheten och möjligheten till restitution bortfalla.

Inom det skandinaviska samarbetet överses flygplan av samma typ, tillhörande

de samarbetande flygbolagen, av driftsmässiga skäl i viss mån vid

samma verkstad. Sålunda överses samtliga DC-4-flygplan vid Det danske

luftfartsselskabs verkstäder i Köpenhamn, medan DC-6-flygplanen överses

i Stockholm. De nuvarande svenska tullbestämmelserna innebära att, vid

ett i Sverige införtullat flygplans återkomst till landet efter genomgången

översyn utomlands, tull skall erläggas med 15 procent på hela öyersynskostnaden,

vilken vid grundöversyn på exempelvis DC-4 uppgår till cirka

300 000 kronor per flygplan.

På sätt framgår av ovanstående medföra de nuvarande för flygtrafiken

gällande tullbestämmelserna synnerligen kännbara ekonomiska belastningar

för bolaget. Tullkostnaderna för flygplan och reservmateriel drabba icke enbart

inrikestrafiken utan bolagets hela trafik, alldenstund dels flygplan, som

regelmässigt användas i den internationella trafiken, måste införtullas i samband

med deras användande såsom reserv vid påkommande behov i inrikestrafiken

dels ock en förhållandevis större andel av reservmaterielen än som

svarar mot antalet flygplan i inrikestrafik av driftsmässiga hänsyn måste

vara tillgänglig för sistnämnda flygplan. Det senare innebär icke blott att

erhållen temporär tullfrihet för denna materiel upphör utan även att möjligheten

till restitution av tull för till sådan materiel avsedda reservdelar

går förlorad. Det enligt lullförfaltningarna gällande förbudet att i den

egentliga inrikestrafiken använda flygplan, för vilka tull icke erlagts, utgör

även ett direkt hinder för elt såväl ur den trafikerande allmänhetens som

bolagets synpunkt ändamålsenligt bedrivande av sagda trafik. Även försvåras

ett rationellt utnyttjande av den inom det skandinaviska flygtrafiksam
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

arbetet till förfogande stående samlade flygplansflottan, alldenstund danska

och norska flygplan icke, utan att tull för desamma erlägges, kunna

nyttjas för svensk inrikestrafik i den mån vederbörliga trafiktillstånd därtill

erhållas.

Flygtrafiken har under de senare åren undergått en mycket stark utveckling.

Flygplan användas nu av helt annan storleksordning än för endast

ett tiotal år sedan, reservmaterielslagren ha måst ökas högst väsentligt, och

flygbolagens organisationer ha utbyggts i betydande omfattning. Allt detta

har dragit mycket avsevärda kostnader, som på grund av de labila förhållandena

efter kriget icke uppvägts av motsvarande ökade trafikintäkter.

Flygbolagen i allmänhet ha därför under de senare åren haft att kämpa med

dålig ekonomi och ha måst vidtaga genomgripande och ur olika synpunkter

kännbara rationaliseringar för att söka åvägabringa bättring i förhållandena.

Bolaget har vidare framhållit att enligt bolagets åsikt vore gällande tullförfattningar

såvitt anginge luftfartsförhållandena föråldrade och i behov

av en allmän översyn. Då den av 1947 års riksdag begärda översynen måste

draga avsevärd tid funne bolaget det angeläget, att frågan om tullrestitution

och därmed sammanhängande spörsmål gjordes till föremål för en från

hela problemkomplexet i övrigt fristående behandling. Till jämförelse kunde

framhållas att i såväl Danmark som Norge vederbörande luftfartyg åtnjöte

tullfrihet även för flygmateriel, som användes i respektive lands inrikestrafik.

Vidare hade i England under år 1949 tullfrihet medgivits för

dit importerade flygplan över viss storleksordning jämte reservdelar och

utrustning därtill.

Under hänvisning härtill har bolaget hemställt, att Kungl. Maj:t måtte

vidtaga erforderliga åtgärder för att åstadkomma sådana ändringar i gällande

tullförfattningar, att luftfartyg med en tjänstetomvikt av mer än 7 500

kg bleve tullfria samt att, om det skulle befinnas icke vara möjligt att direkt

medgiva tullfrihet för reservmateriel och utrustning till sådana flygplan,

luftfarten och flygindustrien erhölle, med tillämpning från och med

den 1 januari 1950, en mot varvsindustrirestitutionen svarande förmån.

Alternativt hemställde bolaget, att Kungl. Maj :t måtte hos riksdagen utverka

bemyndigande att från och med den 1 januari 1950 tills vidare i avvaktan

på hithörande spörsmåls mera definitiva lösning medgiva dels tullfrihet

för luftfartyg av nu angiven storlek, dels ock restitution av tull, såvitt

anginge luftfart och flygindustri, i huvudsak efter de grunder som gällde

för varvsindustrirestitution.

Över nämnda framställning ha efter remiss utlåtanden avgivits av luftfart

sstyrelsen, kommerskollegium och generaltullstijrelsen. Vid utlåtandet

från kommerskollegium har fogats yttrande av Sveriges industriförbund.

Vidare har generaltullstyrelsen överlämnat yttranden från tulldirektionen

i Stockholm och tullkammaren i Linköping.

Luftfartsstgrelsen har i sitt utlåtande erinrat om den beslutade översynen

av tullförfattningarna. Då dessa spörsmåls komplicerade natur och stora

räckvidd syntes påkalla ytterligare tidskrävande undersökningar, kunde

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

resultatet av översynen icke vara att förvänta inom den närmaste tiden. Ur

de synpunkter styrelsen hade att företräda vore det synnerligen angeläget,

att de av Aktiebolaget Aerotransport berörda tullfrågorna snarast bleve

lösta, och provisoriska åtgärder i sådant syfte borde vidtagas. Styrelsen tillstyrkte

därför, att omedelbara åtgärder vidtoges för att bereda bolaget lättnader

i fråga om tullavgifter in. in.

Sveriges industriförbund har i fråga om tullen å luftfartyg anfört att tullen

för luftfartyg med en tjänstetomvikt överstigande 7 500 kilogram hindrade

ett rationellt användande av flygföretagens flygplanspark, samtidigt

som den icke lämnade den inhemska industrien något egentligt skydd. Med

anledning härav tillstyrkte förbundet den föreliggande framställningen. Enligt

förbundets mening borde denna fråga lösas utan ytterligare uppskov.

Därest frågan icke för närvarande kunde upptagas till slutlig behandling,

syntes ett interimistiskt beslut böra fattas om de begärda tullättnaderna.

Svenska aeroplan aktiebolaget har i yttrande till industriförbundet tillstyrkt

införandet av tullfrihet för större luftfartyg.

Kommerskollegium har förklarat, under hänvisning till den pågående

översynen, att kollegium endast kunde tillstyrka det alternativa förslaget

om utverkande av bemyndigande av riksdagen om rätt till provisoriskt medgivande

av vissa tullättnader.

Av de lokala tullförvaltningarna har tullkammaren i Linköping anfört,

att gällande tullbestämmelser knappast kunde anses lägga hinder i vägen

för svensk flygplansindustris möjligheter att göra sig gällande på exportmarknaden,

då vederbörande tillverkare beviljats rätt till såväl handelssom

allmän industrirestitution. Den ifrågasatta tullfriheten för flygplan

av viss storlek syntes på längre sikt icke vara ägnad att gynna svensk flygplansindustri.

Med hänsyn härtill avstyrkte tullkammaren bifall till framställningen.

Tulldirektionen i Stockholm har framhållit, att om tullfrihet i enlighet med

vad som föreslagits stadgades för tyngre flygplan även vissa andra plan,

såsom militärplan och plan tillhörande rikets allmänna kartverk, komme

att beröras av tullfriheten, för så vitt den icke bleve begränsad till att omfatta

endast flygplan för allmän trafik. Mot införande av en mot varvsindustrirestitutionen

svarande restitutionsform för luftfart och flygindustri

i syfte att möjliggöra återbetalning av tullbelopp för från utlandet införd

materiel och utrustning, vilken införts för byggnad, reparation etc. av sådana

flygplan för vilka tullfrihet kunde komma att stadgas, hade direktionen

i princip intet att erinra. I den mån nu förefintligt tullskydd för flygindustrien

genom borttagande av tullen på importerade flygplan komme att

bortfalla, syntes lufttrafikföretagen och flygindustrien böra erhålla förmåner

i restitutionshänseende, som svarade mot varvsindustriens. En dylik utvidgning

av tullrestitutionens omfattning skulle dock oundgängligen medföra

ett betydande merarbete för tullverket, då ett mycket betungande kontrollarbete

komme alt erfordras. För att åstadkomma den lättnad i tullkontrollen,

som syntes önskvärd beträffande lufttrafikföretagens införsel

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

av reservdelar och tillbehör, borde tullfrihet stadgas för delar in. m. till sådana

flygplan, för vilka tullfrihet kunde komma att beviljas.

Generaltullstyrelsen har förklarat, att ur tullteknisk synpunkt hinder icke

mötte mot bifall till framställningen om tullfrihet för flygplan med en

tjänstetomvikt av mer än 7 500 kilogram. Om den begärda tullfriheten ansåges

böra komma till stånd förordade generaltullstyrelsen, att tulltaxan i

nedan angiven del erhölle följande ändrade lydelse.

Tull

för 100 kg

kronor

1062: i

1062: 2

Luftfartyg:

flygplan med en tjänstetomvikt av mer än 7 500 kg ....

andra slag....................................100 kr.

fria

15: —

Anm. Vid tulltaxering av till detta nummer hänförliga luftfartyg,

som inkomma, försedda med inom landet tillverkade eller här

förut förtullade motorer, skola motorerna tull taxeras särskilt för

sig.

1062: s

Delar, tillbehör och material, avsedda att av lufttrafikföretag,

som erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd för utövning av luft- fart i regelbunden trafik, användas för reparation, inred- ning eller utrustning av till nr 1062: i hänförliga flygplan

fria

I anslutning härtill har generaltullstyrelsen anfört, att vid bifall till

nämnda förslag borde såsom villkor för åtnjutande av tullfriheten för delar,

tillbehör och material till flygplan föreskrivas, att vederbörande lufttrafikföretag

till tullverket avlämnade på tro och heder avgivet intyg angående

varornas användning på sätt, som angåves i taxan.

Generaltullstyrelsen har vidare framhållit, att ett antagande av förslaget

angående tullfrihet för vissa flygplan m. m. aktualiserade frågan om införande

av en restitutionsform, avsedd för flygindustrien och utgörande en motsvarighet

till varvsindustrirestitutionen enligt 3 § tullrestitutionsförordningen.

För det fall att en sådan restitutionsform ansåges böra införas, borde

tullrestitutionsförordningen kompletteras med en paragraf, betecknad 3 a §

och upptagande särskilda bestämmelser om flygindustrirestitution. Dessa

bestämmelser skulle innebära, att idkare av verkstadsrörelse ävensom flygplansägare

ägde att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning

eller utrustning, inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt eller

utländskt flygplan med en tjänstetomvikt av mer än 7 500 kilogram eller av

utländskt flygplan även med en tjänstetomvikt av 7 500 kilogram eller därunder,

för vilkas byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning

använts av honom från utlandet införda materialier eller andra artiklar,

åtnjuta restitution av tull för en motsvarande myckenhet materialier

eller andra artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets slutförande

av honom införts från utlandet. Rätt till restitution skulle gälla jämväl

i avseende å materialier, som gått förlorade vid arbetets utförande.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

55

Generallullstyrelsen har slutligen anfört.

För tillgodoseende av bolagets önskemål med avseende å retroaktiv tilllämpning

från och med den 1 januari 1950 av de ifrågasatta bestämmelserna

angående flygindustrirestitulion torde därutöver böra stadgas, att de

föreslagna bestämmelserna skola äga giltighet jämväl beträffande i paragrafen

avsett arbete, som slutförts efter den 1 januari 1950.

I sammanhang härmed torde i 10 § tullrestitutionsförordningen böra vidtagas

den jämkningen, att orden »2 och 3 §§» utbytas mot orden »2, 3 och

3 a §§».

Det kan förutsättas, att bolaget vid tidpunkten för den föreslagna tullfrihetens

införande har i lager dels reservdelar, som införts under restitutionsanspråk

och för vilka tull erlagts, dels även sådana delar, för vilka

temporär tullfrihet jämlikt 7 § a) tulltaxeförordningen beviljats. Det är för

såväl bolaget som för tullmyndigheterna angeläget, att denna verksamhet

avvecklas utan hinder av att därför eljest föreskrivna villkor och kontrollföreskrifter

icke iakttagas. Styrelsen har icke något att erinra, därest Kungl.

Maj:t skulle finna skäl föreslå riksdagen, dels att sådana reservdelar, för

vilka temporär tullfrihet medgivits, må införtullas med tillämpning av tulltaxenr

1062: 3, under villkor likväl, att tiden för utnyttjande av den temporära

tullfriheten vid tidpunkten för ovannämnda tullfrihets införande

icke försuttits, dels ock att restitution av tull må åtnjutas för sådana här

ifrågavarande delar, som införts under anspråk på tullrestitution och för

vilka tull erlagts, under villkor att delarna vid tidpunkten för förordningens

ikraftträdande varit restitutionsberättigade och att försäkran avgives, att

delarna komma att användas för ändamål, som i nr 1062:3 sägs.

Departementschefen. Såsom bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 34

till 1947 års riksdag framhållit är det angeläget, att de bestämmelser i tullhänseende,

som gälla för flygtrafiken, äro utformade med hänsyn till de

speciella behov som göra sig gällande på ifrågavarande område.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att de nuvarande bestämmelserna

i hög grad förhindra ett rationellt utnyttjande av trafikföretagens flygplan.

Det synes därför vara påkallat, att åtgärder omedelbart vidtagas för att avhjälpa

berörda olägenheter.

Luftfartsstyrelsen och kommerskollegium ha föreslagit, att olägenheterna

i fråga skulle undanröjas genom att provisoriska bestämmelser infördes

om rätt till flygindustrirestitution. Från generaltullstyrelsens sida har anförts,

att införandet av dylika bestämmelser förutsatte, att tullen för trafikflygplan

helt eller delvis borttoges. Införandet av tullfrihet för flygplan

med en tjänstetomvikt av mer än 7 500 kilogram har även tillstyrkts av

Svenska aeroplan aktiebolaget, som torde vara ensam tillverkare här i landet

av dylika flygplan.

I enlighet med vad generaltullstyrelsen föreslagit förordar jag, att flygplan

med en tjänstetomvikt av mer än 7 500 kilogram göras fria från tull.

Därjämte bör tullfrihet införas för delar till sådana flygplan i den omfattning

generaltullstyrelsen tillstyrkt. .lag finner mig vidare böra förorda, att

en restitutionsform för flygindustrien, motsvarande varvsindustrirestitutionen

enligt 3 § tullrestitutionsförordningen, införes. Det synes mest lämpligt

att de nya bestämmelserna redan nu göras definitiva.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

För att tillgodose Aktiebolaget Aerotransports önskemål med avseende å

retroaktiv tillämpning av restitutionsbestämmelserna — vilka önskemål enligt

min mening böra beaktas -— torde bestämmelserna i fråga böra erhålla

giltighet beträffande arbete, som slutförts under tiden från och med den 1

januari 1950.

Det torde kunna förutsättas, att vid tidpunkten för den föreslagna tullfrihetens

införande finnas i lager dels reservdelar, som införts under restitutionsanspråk

och för vilka tull erlagts, och dels sådana reservdelar för

vilka temporär tullfrihet beviljats jämlikt 7 § a) tulltaxeförordningen. I

överensstämmelse med vad generaltullstyrelsen förordat hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte utverka riksdagens bemyndigande att meddela följande

föreskrifter, nämligen dels att sådana förut nämnda reservdelar, för vilka

temporär tullfrihet medgivits, må införtullas med tillämpning av tulltaxenr

1062:3, under villkor likväl att tiden för utnyttjande av den temporära

tullfriheten vid tidpunkten för den föreslagna tullfrihetens införande

icke försuttits, dels ock att restitution av tull må åtnjutas för sådana här

ifrågavarande reservdelar, som införts under anspråk på tullrestitution och

för vilka tull erlagts, under villkor att restitutionsrätt förelegat för reservdelarna

vid nyssnämnda tidpunkt och att särskild försäkran avgives, att

reservdelarna komma att användas för ändamål som i tulltaxenr 1062:3 sägs.

Samtliga nu föreslagna ändringar i tulltaxan torde böra träda i kraft å

dag som Kungl. Maj :t bestämmer.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen, att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag

till

1) förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316) samt

2) förordning om ändring i förordningen den 4 oktober

1929 (nr 307) angående tullrestitution;

dels besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall i nedan angivna

delar erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

57

40: 1

103

173

221

221: 1

222: 1

223

Växter, ej särskilt nämnda:

levande:

plantor av al, alm, ask, asp, avenbok, björk, bok, ek,

gran, lind, lärk, lönn, poppel och tall ..........

Harts, även härdat, esterharts samt sulfatharts, även destillerat;

terpentin, tjock, och annan balsam, även konstgjord

...............................................

Stenkolstjära och annan ur fossila ämnen utvunnen tjära

samt andra genom torrdestillation framställda ämnen,

ej hänförliga till annat nummer:

andra slag, härunder inbegripna bensololjor, karbolsyra,

naftalin och andra likartade destillationsprodukter

ur stenkolstjära; ävensom karbolkalk, styrol

(styren) och cyklohexanon samt tetrahydronaftalin

och andra liknande hydreringsprodukter av naftalin,

fenol eller kresol..............................

Vitaminer, vitaminkoncentrat och andra vitaminhaltiga

beredningar, ej hänförliga till annat nummer ........

Acetfenolisatin, bärnstenssyra — ---klordinitrobensol,

litiumcitrat---natriumsalicylat, ortooxikinolin

---och sulfosalicylsyra.......................

Kemiska preparat, ej särskilt nämnda; ävensom plåster,

ej hänförligt till apoteksvaror.............. 100 kr.

Anm. 1. För kemiska--— icke utgå.

Anm. 2. För koncentrerat —--icke utgå.

Anm. 3. För amylalkohol, som är avsedd uteslutande för tillverkning

av kalium- eller natriumxantogenat, skall tull icke

utgå.

Anm. 4. För till detta nummer hänförliga alkylbensoler, alkylnaftaliner

samt alkyl- och arylfenoler, som uteslutande .äro

avsedda att användas vid tillverkning av konstplaster eller

av uppblötningsmedel, skall tull icke utgå.

Fotografisk film, alla slag:

röntgenfilm.......................................

andra slag:

framkallad....................................E

annan:

kinematografisk film.........................E

annan......................................E

Lacker och lackfärger, fasta eller flytande, samt fernissor,

1 ej hänförliga till nr 252:

andra slag:

254: 2 I andra................................ 100 kr.

5 Ililumg til! riksdagens protokoll 1950. i samt. Nr 239.

226: 1

227: 1

227: 2

227: 3

228

Tull

för 100 kg

kronor

fria

fria

fria

fria

fria

15:-

fri

1 580:

80:

150:

15:

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 239.

284

!

Bomullskrut................

Vävnader, ej särskilt nämnda:

innehållande silke:

E

477: 2

andra slag:

av silke enbart eller i förening med högst 15 % annat

spånadsämne (helsiden):

av konstgjort silke enbart eller i förening med

högst 15 % annat spånadsämne, vägande per

ms:

mindre än 200 g....................N

Anm. Till detta nummer hänförliga vävnader

av nylon, som äro avsedda uteslutande för

tillverkning av fallskärmar, draga en tull av

600 kr. för 100 kg.

Snören och andra snörmakararbeten, ej hånförliga till

annat nummer:

innehållande silke:

546: 2

1037: 1

1038

1039

1062: 1

1062: 2

andra......................................E

Anm. Till detta nummer hänförliga flätade linor av nylon,

som äro avsedda uteslutande för tillverkning av

fallskärmar, draga en tull av 600 kr. för 100 kg.

Träd, isolerad, av oådel metall; ävensom elektriska ledningskablar,

linor och snören:

överdragen med kautschuk, guttaperka eller annan, ej

särskilt nämnd isoleringsmassa, enbart eller i förening

med spånadsämne, papper eller asbest:

andra slag:

överdragna med konstplast, hänförlig till nr

1111........................... 100 kr.

andra, med en trådtjocklek av:

högst 2 mm..........................E

mer ån 2 mm........................E

Luftfartyg:

flygplan med en tjänstetomvikt av mer än 7 500 kg ....

andra slag................................ 100 kr.

Anm. Vid tulltaxering av till detta nummer hänförliga luftfartyg,

som inkomma försedda med inom landet tillverkade

eller här förut förtullade motorer, skola motorerna tulltaxeras

särskilt för sig.

Tull

för 100 kg

kronor

30: —

1 000: —

1 500:

10:

35:

25:

fria

15: —

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

59

Tull

för 100 kg

kronor

1062: 3

Delar, tillbehör och material, avsedda att av lufttrafik- företag, som erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd för utöv- ning av luftfart i regelbunden trafik, användas för repa- ration, inredning eller utrustning av till nr 1062: 1 hån-

fria

förliga flygplan....................................

1073: 2

Instrument, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna måt- band och mätstockar; ävensom delar till instrument, hän-

förliga till detta nummer.................. 100 kr.

Anm. För ekolod eller delar därtill, som äro avsedda att instal- leras i däckade fiskefartyg, skall tull icke utgå.

10: —

1109

Konstplaster, ej hånförliga till annat nummer:

oarbetade:

1110

cellulosaacetat, cellulosapropionat och cellulosabuty-

fria

rat, utan tillsats av andra ämnen..............

1111

andra slag, åven i form av press- eller sprutmas-

sor.................................. 100 kr.

arbetade, ej särskilt nämnda:

10: —

1112: 1

plattor, stänger och rör av proteinplaster och av cellu- losanitrat; ävensom plattor av andra cellulosaplas-

fria

ter med en tjocklek av minst 1.5 mm...........

1112: 2

andra slag.............................. 100 kr.

Borstbindararbeten:

15: —

1113

dels besluta, att samma taxa skall för tiden till och med

den 30 juni 1951 i nedan angiven del erhålla följande änd
-

rade lydelse.

211: i

Träsprit (metanol)................................ T

Tull

för 100 kg

kronor

10: —

dels förklara, att de föreslagna ändringarna i tulltaxan

skola träda i kraft å dag, som Kungl. Maj :t bestämmer;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela följande

särskilda föreskrifter, nämligen

1) att till flygplan avsedda reservdelar, för vilka temporär

tullfrihet jämlikt 7 § a) tulltaxeförordningen beviljats,

må införtullas med tillämpning av tulltaxenr 1062:3, under

villkor likväl att tiden för utnyttjande av den temporära

tullfriheten icke försuttits vid den tidpunkt då i nämnda

tulltaxenummer stadgade tullfrihet trätt i kraft; samt

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 239.

2) att restitution av tull må åtnjutas för sådana reservdelar

till flygplan, som införts under anspråk på tullrestitution

och för vilka tull erlagts, under villkor att restitutionsrätt

förelegat för reservdelarna vid den under 1) angivna

tidpunkten och att särskild försäkran avgives att reservdelarna

komma att användas för ändamål som i tulltaxenr

1062:3 sägs.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand.

507405. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:220 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 239 med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa, m. m. a1 i texten
  2. BevU 1950:53 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 239 med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten