Sök i Ratio Lex

Angående utvidgning av det skandinaviska luft fartssamarbetet inom SAS

1950-11-01 · 58 sidor, varav 55 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 55 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:260, Angående utvidgning av det skandinaviska luft fartssamarbetet inom SAS

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

1

Nr 260.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utvidgning

av det skandinaviska luft fartssamarbetet

inom SAS; given Stockholms slott den 17 november

1950.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Torsten Nilsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll:

På grundval av ett betänkande angående utvidgning av det skandinaviska

luftfartssamarbetet inom SAS, vilket avgivits av en svensk, dansk och norsk

tjänstemannadelegation, framlägges förslag om godkännande av dels ett av

de samverkande skandinaviska luftfartsbolagen utarbetat konsortialavtal, dels

ett av tjänstemannadelegationen utarbetat förslag till avtal om garanti från de

tre staterna till bolagen.

Härjämte hemställes om riksdagens godkännande av vissa i statsrådsprotokollet

uppdragna riktlinjer för långivning till Aktiebolaget Aerotransport.

1—1966 so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 260.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 260.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 november 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson.

Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition 1948:176 angående organisation

och finansiering av svensk reguljär luftfart m. m. bemyndigade 1948 års riksdag

Kungl. Maj:t att godkänna ibland annat ett avtal mellan Aktiebolaget Aerotransport

och Svensk Interkontinental Lufttrafik Aktiebolag (SILA) om sammanförande

av den svenska reguljära luftfarten i ett företag. På grundval av

detta beslut har sedermera nya Aktiebolaget Aerotransport (ABA) tillkommit.

Det gamla bolagets firma ändrades samtidigt till Aktiebolaget Flygintressenter

och är numera endast ett holdingbolag för en del av statens aktier i

det nya företaget.

Det nya företaget övertog per den 1 juli 1948 de gamla bolagens samtliga

rättigheter och förpliktelser, bland andra de som följde av SILA:s delägarskap

i Scandinavian Airlines System (SAS). I det förutnämnda avtalet var

dessutom särskilt stadgat, att det nordiska samarbetet på luftfartens område

borde av det nya bolaget fullföljas och om så befunnes lämpligt utvidgas och

fördjupas (§ 2).

Inledning.

I mitten av 1949 uppdrog SAS'' styrelse åt en kommitté, bestående av tre

av styrelsens ledamöter, att undersöka vilka utsikter till bättre ekonomi, som

ur rent affärsmässiga synpunkter kunde föreligga för konsortiet, samt vilka

möjligheter som förelågo att bevara SAS-samarbetet och samtidigt avlägsna

några av de olägenheter, som vidlådde samarbetsformen. Kommittén, som kallades

lilla kommittén, framlade i december 1949 resultaten av sina undersökningar

i ett betänkande.

I januari 1950 tillsatte styrelserna för ABA, Det Danske Luftfartselskab

A/S (DDL) och Det Norske Luftfartselskap A/S (DNL) ett gemensamt utskott,

som snarast möjligt skulle behandla de praktiska frågor som sammanhängde

med de i lilla kommitténs betänkande framlagda förslagen. Utskottet

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

bestod av två representanter för ABA, styrelsens ordförande A. Gjöres och

styrelseledamoten M. Wallenberg, två representanter för DDL, styrelsens ordförande

P. Kampmann och styrelseledamoten H. Bech-Bruun, samt tre representanter

för DNL, styrelsens ordförande P. Hansson och styrelseledamöterna

E. F. Eckhoff och E. Isdahl. Utskottet, som antog benämningen förhandlingsdelegationen,

har sedermera framlagt förslag till ett nytt samarbetsavtal

mellan de tre bolagen samt till ekonomiska uppgörelser i olika frågor.

Slutligen ha kommunikations- och finansministrarna i de tre länderna tillsatt

en tjänstemannadelegation med uppdrag att närmare utreda de spörsmål,

som i anslutning till det utvidgade samarbetet, kunde kräva avgörande av de

tre ländernas statliga myndigheter. Delegationen har sedermera till ministrarna

avlämnat ett den 16 oktober 1950 dagtecknat betänkande angående utvidgning

av det skandinaviska luftfartssamarbetet inom SAS. Betänkandet

jämte bilagor torde i avtryck få fogas såsom bihang till dagens statsrådsprotokoll

(Bihang 1).

Tjänstemannadelegationen har i sitt betänkande inledningsvis lämnat en

redogörelse för ett till delegationén överlämnat förslag till konsortialavtal

rörande det framtida samarbetet mellan ABA, DDL och DNL. Med hänsyn till

avtalets natur synes detsamma böra underställas statsmakternas prövning.

Delegationen bär härefter behandlat frågan om finansiellt stöd åt bolagen

från de tre staterna samt hemställt att ett av delegationen upprättat förslag till

garantiavtal förelägges statsmakterna för godkännande. Härför kräves riksdagens

medgivande.

De av delegationen upptagna koncessionsspörsmålen synas kunna lösas

inom ramen för de befogenheter, som tillkomma Kungl. Maj:t. Jag torde fram

deles få återkomma till dessa frågor. Skattefrågorna synas icke påkalla några

särskilda åtgärder från statsmakternas sida. I anslutning till skatteproblemen

har emellertid uppkommit fråga om viss långivning till ABA. Valutaspörsmålen

förutsättas bli lösta genom överenskommelse mellan de tre ländernas

centralbanker.

I övrigt har tjänstemannadelegationen icke ifrågasatt, att något statsmakternas

beslut skulle erfordras i förevarande sammanhang. Jag vill dock erinra,

att frågan om försäljning till svenska staten av vissa ABA tillhöriga fastigheter

för närvarande är föremål för underhandlingar mellan bolaget och luftfartsstyrelsen.

Enär ett beslut om godkännande av föreliggande avtal icke

föregriper lösningen av denna fråga, torde densamma framdeles få anmälas

för Kungl. Maj:t.

Jag anser mig följaktligen nu kunna begränsa min anmälan till att avse

frågorna om godkännande av föreliggande förslag till konsortialavtal och

garantiavtal samt av riktlinjerna för långivningen till ABA.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

1. Konsortialavtalet.

Förhandlingsdelegationen.

Förhandlingesdelegationens förslag till nytt konsortialavtal mellan ABA,

DDL och DNL har tillkommit för att fortsätta och utvidga det tidigare samarbetet

mellan bolagen. Parterna bilda ett konsortium SAS, som för gemensam

räkning och som en enhet skall driva trafikflygning och därmed sammanhängande

verksamhet. Det fastslås uttryckligen, att konsortiet skall drivas

efter sunda affärsmässiga principer. Efter begäran av vederbörande statsmyndighet

skola parterna kunna påfordra, att konsortiet åtager sig inrikestrafik,

oavsett om den är affärsmässigt motiverad eller ej, på villkor som fastställas

efter närmare överenskommelse.

I förhållande till tredje man äro parterna solidariskt ansvariga och de äro

inbördes ansvariga i förhållande till sina andelar i konsortiet, nämligen ah för

ABA, 2h för DDL och 2h för DNL. I överensstämmelse med detta intresseförhållande

äga parterna gemensamt konsortiets tillgångar samt deltaga i överskott

eller förlust.

Konsortiet skall eftersträva, att dess verksamhet inom ramen för en affärsmässig

drift fördelas på rimligt sätt mellan de tre länderna.

Konsortiet skall övertaga samtliga OSAS’ och ESAS’ rättigheter och förpliktelser,

tillgångar och skulder och parterna skola överlåta till konsortiet

alla dem enskilt tillhöriga tillgångar med undantag av bland annat fast egendom

i de tre länderna, vilken dock i nödvändig utsträckning skall uthyras till

konsortiet. Särskilda överenskommelser skola ingås om vilka av parternas förpliktelser,

som skola övertagas av det nya SAS, samt om värderingen av parternas

flygplan, reservdelar o. dyl. Mellan parterna skall företagas en clearing

med nödvändiga kontantbetalningar, så att parternas samlade tillskott till konsortiet

komma att stå i förhållandet 3:2:2.

Konsortiets angelägenheter skola handhavas av en styrelse, ett arbetsutskott

samt en eller flera direktörer, av vilka en skall vara verkställande direktör.

Styrelsen består av styrelserna i ABA, DDL och DNL, dock så att högst

sex representanter från varje bolagsstyrelse skola kunna rösta i konsortiets

styrelse. Yid styrelsesammanträde rösta deltagande röstberättigade styrelseledamöter

personligt och beslut fattas med enkel majoritet, om ej annat är

bestämt. Yid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.

Vid tillsättandet av konsortiets personal skola styrelsen och den verkställande

direktören söka uppnå en så rationell och effektiv organisation som

möjligt. Härvid skall man eftersträva en rimlig fördelning mellan svenskar,

danskar och norrmän. Samma princip skall följas vid utbildning och tillsättande

av flygpersonal, representanter i utlandet samt tekniska specialister och

ingenjörer.

Förslaget till konsortialavtal innehåller vidare bestämmelser om en eller

två parters utträde ur konsortiet. De kvarstående parterna skola i så fall kunna

fortsätta samarbetet under SAS’ beteckning. Yidare innehåller avtalet bestämmelser

om konsortiets upplösning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Slutligen ha i avtalsförslaget intagits bestämmelser om behandling genom

skiljedom av tvister angående avtalets tolkning och tillämpning m. m. Avtalet

träder i kraft den 1 oktober 1950 och skall gälla i 25 år.

I anslutning till sina överväganden rörande konsortiets konstruktion har

förhandlingsdelegationen uttryckt som sin principiella uppfattning, att de

statliga och privata aktieintressena i de tre moderbolagen borde vara lika stora.

T j änstemannadelegationen.

Tjänstemannadelegationen har framhållit,

att ett internationellt luftfartssamarbete av den art, varom bolagen överenskommit,

förutsetts i Chicagokonventionen angående internationell civil

luftfart,

att detta samarbete utgör ett praktiskt genomförande på ett område av de

strävanden till ökad gemenskap mellan de skandinaviska länderna, som dessas

regeringar vid upprepade tillfällen uttalat sig för, samt

att samarbetet jämväl står i överensstämmelse med de principer, som ligga

till grund för den europeiska ekonomiska samarbetsorganisationen (OEEC)

och vartill de skandinaviska ländernas regeringar givit sin anslutning.

Delegationen har förordat, att konsortialavtalet godkännes av de tre ländernas

regeringar.

Tjänstemannadelegationen har vidare, i anslutning till vad förhandlingsdelegationen

därom anfört, uttalat, att den lika fördelningen av det riskbärande

kapitalet på staten och enskilda intressenter och samarbetet mellan dem

på likaberättigad grund innefattar en samling av intressena kring den gemensamma

uppgiften, vilken bör kunna giva konsortiet ökad styrka och effektivitet.

Yttrande.

Luftfartsstyrelsen har i utlåtande den 1 november 1950 tillstyrkt avtalsförslaget.

Styrelsen har i samband därmed fäst uppmärksamheten på vissa

detaljbestämmelser, vilka styrelsen ansett böra klargöras. Styrelsens yttrande

torde, såsom komplement till tjänstemannadelegationens betänkande,

få fogas till dagens statsrådsprotokoll (Bihang 2).

Departementschefen.

Det föreliggande förslaget till utvidgning av det skandinaviska luftfartssamarbetet

inom SAS har väckts av de samarbetande luftfartsbolagen ABA,

DDL och DNL samt utgör i första hand resultatet av rent affärsmässiga överväganden

av bolagsledningarna.

Förslaget innefattar en fortsättning och utvidgning av det tidigare samarbetet

mellan bolagen och bygger i övrigt på principer för organisation och

finansiering av reguljär lufttrafik, som redan få anses ha blivit godtagna i

Sverige. Då förslaget, såsom tjänstemannadelegationen framhållit, kan tillstyrkas

jämväl ur allmänt skandinaviska och internationella synjmnkter, vill

jag förorda att detsamma godkännos av statsmakterna. De detaljspörsmål, som

det utvidgade samarbetet aktualiserar på det offentligrättsliga området och

i övrigt, torde framdeles få upptagas till slutlig prövning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

2. Garantiavtalet.

Förhandlingsdelegationen.

Förhandlingsdelegationen har framhållit, att den rationalisering, som möj

liggöres vid genomförandet av lilla kommitténs förslag, kommer att medföra

en betydande ekonomisk förbättring och att det synes föreligga en rimlig

möjlighet till ekonomisk balans på SAS’ internationella linjetrafik efter en

viss övergångstid. Den beräknade marginalen mellan utgifter och intäkter

kommer dook att bliva liten. Dessutom kunna de inre och yttre politiska och

ekonomiska förhållandena, vilka stå utanför SAS’ kontroll, spela en avgörande

roll för det framtida ekonomiska resultatet. Som följd härav förutsattes, att

ett drifttillskott lämnas från de tre staterna i varje fall under den svåra övergångstiden

efter bildandet av det nya SAS.

Förhandlingsdelegationen har vidare uttalat, att den skandinaviska luftfartens

mål alltid har varit och skall vara att driva verksamheten på ett sådant

sätt att tillskott från staten icke erfordras.

Tjänstemannadelegationen.

Tjänstemannadelegationen har efter ingående överväganden funnit, att en

viss form av stöd från staternas sida till driften av det nya SAS kan bliva

nödvändig under den första övergångsperioden. Delegationen har utarbetat

ett vid dess betänkande fogat förslag till avtal mellan de tre ländernas regeringar

om finansiellt stöd.

Tjänstemannadelegationen har funnit, att stödet från staternas sida icke

bör ha karaktären av lån och icke heller innefatta en subventionering av verksamheten.

Stödet föreslås därför få formen av en särskild garanti, som har till

ändamål att övervinna de likviditetssvårigheter, vilka som en följd av eventuella

förluster kunna uppkomma under en övergångsperiod.

Garantien föreslås utformad efter följande huvudprinciper:

De tre bolagen skola under en femårsperiod, efter det konsortialavtalet

trätt i kraft, kunna få täckning för sina underskott intill ett för varje år fastställt

maximibelopp, som ställes till disposition av de tre ländernas regeringar.

De belopp, som tagas i anspråk, skola återbetalas av eventuella överskott

under senare år. En garantiavgift av 1 % per år skall utgå å de vid

varje tidpunkt ianspråktagna och ännu ej återbetalda garantibeloppen.

Delegationen anser det vara av väsentlig betydelse att bolagen åläggas en

återbetalningsplikt för de belopp, som tagas i anspråk av garantien. Återbetalningsplikten

bör dock icke göras ovillkorlig utan bli beroende av om driften

senare lämnar överskott. Delegationen förordar, att hälften av eventuella

överskott användes för återbetalning av uppburna garantibelopp.

Frågan om eventuell eftergift av ianspråktagna garantibelopp vid konsortialperiodens

utgång den 1 oktober 1975 har också dryftats. Delegationen

har funnit, att denna fråga bör avgöras konkret och att den enskilda staten i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260. * «

denna sak bör kunna stå fri. Det bör därvid tagas hänsyn till såväl konsortiets

som moderbolagens ekonomiska ställning.

Så länge återbetalningsplikten icke är helt uppfylld, skall utdelning till

aktieägarna icke kunna ske utan tillstånd av vederbörande statsmyndighet.

Om sådant tillstånd lämnas, kan utdelningen icke överstiga 5 % av aktiekapitalet.

Förhandlingsdelegationen har framhållit, att bestämmelserna om användningen

av garantibeloppen böra göras så smidiga som möjligt. Tjänstemannadelegationen

har ansett sig -kunna tillstyrka, att bolagen efter början av ett

verksamhetsår skola kunna erhålla förskott på det garantibelopp, som är fastställt

för vederbörande år, och att ett bolag, inom ramen för senare års garantibelopp,

skall kunna få täckning för underskott, som överförts från tidigare år.

Efter ingående överläggningar med förhandlingsdelegationen anser sig

tjänstemannadelegationen böra efter bedömning av samtliga omständigheter

föreslå att garantiens totalbelopp fastställes till högst ca 35 miljoner danska

kronor för den nämnda femårsperioden på så sätt att garantibeloppen ställas

till disposition med ett lika stort belopp för vart och ett av de fem åren.

Förhandlingsdelegationen har uttalat, att garantiens belopp enligt delegationens

uppfattning borde ha varit större och har härvid hänvisat till att beloppet

endast motsvarar ca 3,5 % av konsortiets samlade framtida omsättning

under garantiperioden. Förhandlingsdelegationen har dock ansett sig kunna

godkänna tjänstemannadelegationens förslag.

I fråga om inrikestrafiken har tjänstemannadelegationen framhållit, att

konsortialavtalet innehåller en bestämmelse om att vart och ett av moderbolagen

skall kunna, efter begäran av vederbörande statsmyndighet, påfordra

att konsortiet åtager sig inrikestrafik, även om den icke är affärsmässigt motiverad,

på villkor som fastställas efter närmare överenskommelse. Bestämmelsen

innebär i princip, att statsmyndigheterna genom vederbörande moderbolag

kunna ålägga SAS att driva inrikeslinjer. Samtidigt står det myndigheterna

fritt att inhämta anbud från andra bolag. På detta sätt tillförsäkras

myndigheterna en möjlighet att överlåta driften av inrikeslinjer till det företag,

som avger det mest fördelaktiga anbudet — vare sig detta företag är

SAS eller andra företag.

Vid beräkningen av den ersättning, som skall utgå till SAS för drift av inrikeslinjer,

bör beaktas att, även om vissa flyglinjer kunna vara förlustbringande

under en första uppbyggnadsperiod, det likväl kan på något längre

sikt vara affärsmässigt motiverat att upptaga sådan trafik. Kostnaderna för

inrikestrafiken måste delvis också betraktas som förberedelsekostnad för utlandstrafiken.

Likaledes bör hänsyn tagas till eventuella överskott å andra

inrikeslinjer, som trafikeras av SAS. Myndigheterna böra såvitt möjligt

kunna kontrollera beräkningen av kostnaderna på grundval av en efterföljande

värdering av den utförda trafikprestationen.

Tjänstemannadelegationen förordar, att i det föregående angivna riktlinjer

följas vid regleringen av förhållandet mellan statsmyndigheterna och moderbolagen

i SAS på detta område.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 260.

8 .

Yttrande.

Statskontoret framhåller i yttrande den 3 november 1950, att spörsmålet

om statligt stöd åt lufttrafiken för Sveriges vidkommande under senare år

endast avsett inrikestrafiken. Statskontoret har i denna fråga principiellt

ställt sig avvisande till tanken att staten skulle understödja luftfarten.

I än högre grad finner statskontoret betänkligheter möta, när det gäller

statsunderstöd för flygning på utlandet. Därtill kommer, att det ifrågasatta

understödet genom att statsverket skulle binda sig för flera år framåt kan

komma att uppgå till avsevärda belopp, vida överstigande vad som hittills

ansetts böra ställas till förfogande för den inrikes luftfarten. I rådande läge

torde vidare bedömandet av framtidsutsikterna för utlandsflyget i än högre

grad än som gäller inrikesflyget präglas av ovisshet. Under sådana förhållanden

anser statskontoret förslaget om statligt understöd åt SAS kunna godtagas

endast under den förutsättningen, att det ur det allmännas synpunkt

prövas vara av synnerlig vikt att det inledda nordiska samarbetet på området

utvidgas och förstärkes. Statskontoret utgår ock från att en betingelse för

att svenska staten skall lämna den ifrågasatta driftgarantien är, att motsvarande

åtagande föreligger från de båda övriga staternas sida, Det sätt varpå

den statliga garantien utformats har icke givit statskontoret anledning till

annan erinran, än att räntan å ianspråktagna belopp ej bör understiga vad

statsverket självt får betala vid upplåning för sina behov.

I betraktande av karaktären av den föreslagna statsgarantien anser statskontoret

erforderliga medel böra äskas såsom investeringsanslag å kapitalbudgeten

under fonden för förlag till statsverket,

Departementschefen.

Jag ansluter mig till tjänstemannadelegationens förslag till garantiordning,

vars genomförande är en förutsättning för utvidgningen av det skandinaviska

luftfartssamarbetet i nu föreliggande form. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj:t att inom ramen för de i betänkandet uppdragna allmänna riktlinjerna

bestämma de närmare villkoren för åtnjutande av garantien. Därest fråga

framdeles skulle uppkomma om eftergift av ianspråktagna garantibelopp, bör

denna underställas riksdagens prövning.

Ett godkännande från statsmakternas sida av det föreslagna garantiavtalet

innefattar ett principbeslut som förpliktar till en årlig anslagsanvisning av

2,2 miljoner svenska kronor under en femårsperiod. Enär garantien får tagas

i anspråk endast i den män underskott uppkommit å rörelsen, utgör anslaget

ett maximibelopp för statsverkets åtagande. De årliga anslagen torde, då

här icke är fråga om förlag till statsverket, böra anvisas under fonden för

låneunderstöd och hänföras till ett särskilt räkenskapsår. Med hänsyn till de

föreskrifter om återbetalning som skola meddelas och garantiens natur, bör

någon avskrivning av anslagen icke ske. Frågan om anvisande av anslag till

garanti åt ABA för räkenskapsåret 1 oktober 1950—30 september 1951 torde

få anmälas i 1951 års statsverksproposition.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Yad angår inrikestrafiken ansluter jag mig till förslaget, att ersättningen

härför bör bestämmas efter förhandlingar. De av tjänstemannadelegationen

framförda synpunkterna böra därvid beaktas.

Såsom delegationen framhållit kan det befinnas lämpligt, att beräkningen

av kostnaderna för inrikestrafiken kontrolleras på grundval av en efterföljande

värdering av den utförda trafikprestationen. Vidare kan behov uppkomma

av granskning av konsortiets och moderbolagens ekonomi med hänsyn

till garantiavtalet. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att, i förekommande

fall, förordna lämplig person att mot skälig ersättning verkställa erforderlig

granskning i nämnda avseenden.

3. Viss långivning till ABA.

Tjänstemannadelegationen.

Tjänstemannadelegationen har i sitt betänkande meddelat, att delegationen

dryftat moderbolagens och det nya SAS’ ställning i skattemässigt hänseende.

Delegationen har förutsatt, att det nya SAS icke kan vara skattesubjekt

i något av de tre länderna och att eventuell beskattning kommer att

ske genom moderbolagen. De spörsmål, som härvid uppstå, förutsättas bliva

lösta på nationell basis. Detta gäller, enligt delegationen, även de skattefrågor,

som uppkomma i samband med den föreslagna garantiordningen.

Aktiebolaget Aerotransport.

Skattefrågorna ha varit föremål för överläggningar mellan representanter

för ABA samt vederbörande statsdepartement och skattemyndigheter.

Vad beträffar garantiordningen föreligger enighet om att lyftade garantibelopp

i skattehänseende skola betraktas som lån och följaktligen icke beskattas

som inkomst. Återbetalning av garantibelopp skall betraktas som

återbetalning av lån och återbetalade belopp skola icke få avdragas som omkostnad

vid taxeringen.

I övrigt uppkommer för ABA:s del särskilda skatteproblem endast med avseende

å den bokföringsvinst, som kommer att redovisas i anledning av att

de i konsortialavtalets § 4 omförmälda tillgångarna skola överlåtas till konsortiet.

Härvid uppkommer enligt preliminära beräkningar en bokföringsvinst

på ca 16 miljoner kronor. Denna vinst skall emellertid minskas med ett

belopp av ca 4 miljoner kronor, varmed motvärdet i svenska kronor av ett i

dollar upptaget lån, för vilket ABA svarar, ökat på grund av devalveringen

av svenska kronan i september förra året. Den återstående bokföringsvinsten

blir sålunda ca 12 miljoner kronor. ABA har i anslutning härtill framhållit,

att den överlåtelse till konsortiet, som sålunda skall företagas i syfte att

genomföra det skandinaviska luftfartssamarbetet i dess enligt bolagets mening

mest effektiva form, icke innebär en slutlig realisation av de överlåtna tillgångarna,

.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

ABA har vidare meddelat, att i ABA:s balansräkning per den 30 juni 1949

redovisas en balanserad förlust av ca 11,8 miljoner kronor. Balansräkningarna

för de båda övriga parterna i SAS äro vid ingången i det nya konsortiet sanerade.

Med hänsyn till vikten av att paritet råder i detta avseende mellan de

tre parterna, har från ABA:s sida gjorts gällande att det är av största vikt

att även ABA:s balansräkning blir sanerad. ABA har därför förklarat, att

den lösning av skattefrågan genom medgivande av s. k. överprisavdrag, varom

diskussioner förts mellan ABA och skattemyndigheterna, visserligen reglerar

själva beskattningsspörsmålet tillfredsställande, men icke möjliggör den eftersträvade

saneringen av balansräkningen. ABA föreslår följande anordning:

Den förutnämnda bokföringsvinsten på överlåtelsen, ca 12 miljoner kronor,

deklareras av bolaget såsom inkomst under det senaste räkenskapsåret och

beskattas i vanlig ordning. Samtidigt erhåller ABA ett räntefritt lån av staten

å det belopp vartill skatten uppgår. Lånet skall utbetalas till ABA då skatten

förfaller till betalning och återbetalas med en tolftedel om året i 12 år med

början den 1 oktober 1952.

ABA har vidare hemställt, att frågan om terminerna för återbetalningen av

lånet skall få upptagas till nytt övervägande, därest resultatet av rörelsen

skulle föranleda därtill.

Departementschefen.

Jag tillstyrker ABA:s förslag. Den ifrågavarande skatten kommer att erläggas

under första halvåret 1952 och kan beräknas uppgå till ca 6 miljoner

kronor. Frågan om anvisande av erforderliga lånemedel, motsvarande det

belopp, vartill skatten kan uppgå, dock högst 6 miljoner kronor, torde få anmälas

för 1951 års riksdag.

Jag har icke något att erinra mot att frågan om terminerna för återbetalningen

av lånet framdeles skall få upptagas till nytt övervägande, därest resultatet

av rörelsen skulle föranleda därtill.

Riksdagens godkännande av de av mig förordade riktlinjerna för ifrågavarande

långivning till ABA torde böra inhämtas redan nu.

4. Hemställan.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

I. att bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna det vid statsrådsprotokollet

fogade förslaget till konsortialavtal mellan de

samverkande skandinaviska luf tf artsbolagen;

II. att bemyndiga Kungl. Maj:t att med danska och norska

regeringarna träffa avtal om garanti till bolagen i enlighet med

det vid samma protokoll fogade förslaget; samt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Ktingl. Maj:ts proposition nr 260.

III. att godkänna av mig till statsrådsprotokollet förordade

riktlinjer för långivning till Aktiebolaget Aerotransport.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Kahrn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bihang 1.

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

UTVIDGNING AV DET SKANDINAVISKA

LUFTFARTSSAMARBETET INOM SAS

AVGIVET AV EN SVENSK, DANSK OCH NORSK

TJÄNSTEMANNADELEGATION

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Förord.......................................................................... ^

I. Inledning................................................................ ”

1. Det skandinaviska samarbetet på luftfartens område 1946 1950 7

2. Sammandrag av lilla kommitténs undersökningar och resultat.. 8

3. Bolagens förhandlingar januari—mars 1950...................... 9

4. Ministermötet den 8 maj 1950.................................... 10

5. Förslaget till nytt konsortialavtal ................................ 10

6. Grunddragen för det nya SAS’ organisation och verksamhet .. 12

7. Grundvalen för tjänstemannadelegationens arbete .............. 13

II. Kapitalfrågor .......................................................... I4

A. Förhållandet mellan de statliga och privata kapitalintressena i moderbolagen: 14

1. Tjänstemannadelegationens utredning ............................ 14:

a) Kapitalförhållanden i ABA .................................... 14

b) Kapitalförhållanden i DDL .................................... 14

c) Kapitalförhållanden i DNL .................................... 15

2. Förhandlingsdelegationens önskemål.............................. 16

3. Tjänstemannadelegationens yttrande.............................. 16

B. Kapitalbehov vid bildandet av det nya SAS............................ 17

a) Driftskapital .................................................... 1”

b) Kapitalbehov i samband med tillskjutandet av materiel i det

nya SAS........................................................ 1^

III. Koncessionsspörsmål.................................................... 10

1. Skandinavisk koncessionslagstiftning och koncessionspolitik ---- 19

a) Sverige.......................................................... 10

b) Danmark........................................................ 10

c) Norge............................................................ 00

2. Förhandlingsdelegationens önskemål.............................. 20

3. Tjänstemannadelegationens yttrande.............................. 21

IV. Finansiellt stöd från de tre staterna ................................ 23

A. Det finansiella stöd, som tidigare har lämnats de tre bolagen............ 23

1. Sverige ............................................................ 03

2. Danmark .......................................................... 03

3. Norge .............................................................. 04

B. Förslaget till finansiellt stöd från de tre staterna ...................... 25

1. Förhandlingsdelegationens önskemål .............................. 25

2. Tjänstemannadelegationens yttrande.............................. 25

G. lnrikestrafiken.......................................................... 07

1. Förhandlingsdelegationens önskemål.............................. 27

2. Tjänstemannadelegationens yttrande.............................. 28

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Sid.

V. Skattefrågor ............................................................ 29

VI. Valutaspörsmål i samband med den löpande driften av det nya SAS 30

1. Den tidigare ordningen............................................ 30

2. Behovet av en ny ordning........................................ 30

VII. Verkstads- och hangar arbeten ........................................ 32

1. Förhandlingsdelegationens synpunkter............................ 32

2. Tjänstemannadelegationens yttrande.............................. 32

VIII. Samarbetet mellan luftfartsmyndigheterna.......................... 33

1. Luftfartsmyndigheternas utredning................................ 33

a) Luftfarts politiska synpunkter .................................. 33

b) Luftfartsmyndigheternas tidigare samarbete .................. 33

c) Samarbetsformernas anpassning till det nya SAS............ 33

d) Konkreta åtgärder.............................................. 34

2. Tjänstemannadelegationens yttrande............................... 34

IX. Landningsavgifter i Skandinavien .................................. 35

1. Förhandlingsdelegationens och luftfartsmyndigheternas synpunkter

............................................................ 35

2. Tjänstemannadelegationens yttrande.............................. 35

X. Sammanfattning och hemställan...................................... 36

Bilaga 1. Konsortialavtal...................................................... 38

Bilaga 2. Förslag till garantiavtal............................................ 45

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

5

Förord.

Kommunikationsministrarna i Sverige, Danmark och Norge beslöto vid ett

möte i Köpenhamn den 8 maj 1950, att en tjänstemannadelegation skulle tillsättas

för att närmare utreda vissa frågor i samband med planerna på ett

utvidgat samarbete mellan Aktiebolaget Aerotransport (ABA), Det Danske

Luftfartselskab A/S (DDL) och Det Norske Luftfartselskap A/S (DNL) i

Scandinavian Airlines System (SAS) samt för att föra förhandlingar med

representanter för nämnda bolag.

Den tjänstemannadelegation, som därefter tillsattes, har utgjorts av följande

representanter:

För Sverige: Förste kanslisekreterare H. Winberg för Kommunikationsdepartementet

och

Vice riksbankschef M. Lemne för Finansdepartementet.

Sekreterare för de svenska representanterna, kanslisekreterare S. Karlson,

Kommunikationsdepartementet.

Såsom ersättare för vice riksbankschefen Lemne har fungerat sekreterare

E. Bagge.

För Danmark: Departementschef P. Christensen för Ministeriet for offentlige

arbejder och

Avdelningschef F. Griinfeld för Finansministeriet.

Sekreterare för de danska representanterna, Ministersekreterare O. Nielsen,

Ministeriet for offentlige arbejder.

Såsom ersättare för departementschef P. Christensen har fungerat kontorchef

S. Garde, Ministeriet for offentlige arbejder; ministersekreterare

E. Andersen i samma ministerium har avlöst ministersekreterare O.

Nielsen.

För Norge: Byråchef E. Lothe för Finansdepartementet,

Byråchef O. C. Malterud för Utrikesdepartementet och

Luftfartsinspektör A. Heum för Samfärdselsdepartementet.

Sekreterare för de norska representanterna, sekreterare S. Bille, Utrikesdepartementet.

Sedan juli 1950 har tjänstemannadelegationen växelvis hållit sammanträden

i Stockholm, Köpenhamn och Oslo. Delegationen har hela tiden samarbetat

med bolagens representanter, i det följande kallade »förhandlingsdelegationen»,

och har genom detta samarbete mottagit utredningar angående

en rad spörsmål, som uppkommit under förhandlingarna.

2—ises so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 260.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Utvidgningen av det skandinaviska luftfartssamarbetet reser ett flertal

spörsmål inom luftfartsmyndigheternas arbetsområde. Dessa myndigheter ha

därför anmodats att gemensamt utreda spörsmålen närmare. Representanter

för luftfartsmyndigheterna möttes i Stockholm den 22 augusti 1950 och

direkta överläggningar ägde därvid rum mellan dessa och tjänstemannadelegationen.

Därefter ha luftfartsmyndigheterna i särskild skrivelse till vederbörande

departement framlagt sina synpunkter på förutnämnda spörsmål.

Tjänstemannadelegationen har vid behandlingen av de spörsmål, som angivas

i det följande, beaktat luftfartsmyndigheternas utredning och har under VIII

behandlat de frågor, som ej lämpligen kunnat upptagas i övriga avsnitt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts ‘proposition nr 260.

7

I. Inledning.

1. Det skandinaviska samarbetet på luftfartens område 1946—1950.

De samarbetande skandinaviska luftfart&bolagen äro A/B Aerotransport

(ABA), Det Danske Luftfartselskab A/S (DDL) och Det Norske Luftfartselskap

A/S (DNL). Dessa bolag bedriva under beteckningen Scandinavian

Airlines System, Overseas Division (OSAS), interkontinental lufttrafik på

Nord- och Sydamerika i enlighet med konsortialavtal av den 31 juli 1946

och under beteckningen Scandinavian Airlines System, European Division

(ESAS), samtrafik på linjer i Europa, Främre Orienten och Afrika. ESAStrafiken

bär drivits i enlighet med avtal av den 28 och 29 januari 1948, senare

ersatt av samtrafiksavtal av den 25 juni 1949.

I OSAS ha de tre bolagen tillskjutit kapital och materiel i förhållandet 3

(ABA): 2 (DDL): 2 (DNL). Verksamheten bedrives för gemensam räkning

så att rättigheter och förpliktelser, vinst eller förlust fördelas mellan de tre

moderbolagen i förhållande till deras andel i konsortiet. De tre moderbolagen

äro utåt solidariskt ansvariga för konsortiets förpliktelser men äro inbördes

förpliktade enligt förutnämnda förhållande.

ESAS representerar ett poolsamarbete på ovannämnda trafikområde. Varje

bolag driver sin del av ett på förhand fastställt trafikprogram, som såvitt

möjligt fördelas på de tre bolagen i förhållandet 3: 2: 2 på basis av tonkm.

Bolagen bestrida sina egna driftutgifter. Vissa utgifter skola dock bäras

gemensamt, huvudsakligen utgifterna för ESAS’ organisation i Skandinavien

och utlandsrepresentationen. Samtliga trafikinkomster ingå i en pool, som

fördelas mellan bolagen i förhållande till trafikprestationen, uttryckt i tonkm.

Även om det samarbete, som kommit till stånd genom bildandet av OSAS

och ESAS, innebär betydelsefulla fördelar, medför dock den nuvarande organisationsformen

väsentliga nackdelar, som äro till skada för den gemensamma

ekonomien. Det kan bl. a. nämnas, att den använda organisationsformen med

tre moderbolag och två gemensamma organisationer, OSAS och ESAS, har

fem särskilda direktioner och är både komplicerad och kostsam. Systemet

med fördelningen av intäkterna i samtrafiken och avräkningen mellan bolagen

har vidare skapat olägenheter i samarbetet.

För 1948 visade de tre moderbolagen mycket dåliga ekonomiska resultat.

Redan i mitten av 1949 kunde bolagens styrelser förutse, att jämväl driftsåret

1949 kunde förväntas giva mycket otillfredsställande ekonomiska resultat,

även om — icke minst för OSAS’ vidkommande — någon förbättring

kunde konstateras i förhållande till 1948. Ekonomiska kalkyler, som samtidigt

gjordes för vintersäsongen 1949/50, och rent preliminära kalkyler för

sommarsäsongen 1950 tydde på, att väsentligt bättre resultat knappast kunde

förväntas för 1950. SAS’ styrelse ansåg det därför som sin plikt att undersöka,

vilka utsikter till bättre ekonomi som kunde föreligga ur rent affärsmässiga

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majtts proposition nr 260.

synpunkter. Vidare ansåg styrelsen önskvärt att utreda möjligheterna att bevara

SAS-samarbetet och samtidigt avlägsna några av de olägenheter, som

vidlådde den nuvarande samarbetsformen.

Styrelsen uppdrog i detta läge åt en 3-mannakommitté att företaga en

sådan undersökning. Kommittén utgjordes av styrelseledamoten M. Wallenberg,

ABA, styrelseordföranden P. Kampmann, DDL, och styrelseledamoten

E. Isdahl, DNL, och kallas i det följande »lilla kommittén».

2. Sammandrag av lilla kommitténs undersökningar och resultat.

Lilla kommittén har i december 1949 framlagt resultatet av sina undersökningar

i ett betänkande, som granskats av tjänstemannadelegationen.

Kommittén uttalar som sin uppfattning, att samarbetet har medfört så

stora fördelar både ur luftfartssynpunkt och för de nationella, skandinaviska

intressena, att man bör söka bevara ett samarbete i en rationaliserad och

effektiv form och att det skulle vara en olycka för alla parter, om samarbetet

upphörde. Kommittén anser, att en stark och livskraftig skandinavisk luftfartsverksamhet

skulle vara av allmänt samhälleligt intresse för de tre länderna

och att ett skandinaviskt lufttrafikbehov endast genom en sådan verksamhet

kan täckas på ett tillfredsställande sätt.

Kommittén har granskat förefintliga möjligheter till bättre ekonomi. I

fråga om utsikterna till ökade inkomster har kommittén icke räknat med

väsentliga förbättringar under de närmaste åren. Däremot är det kommitténs

uppfattning, att man genom en radikal ändring i samarbetsformen kan uppnå

väsentliga besparingar på utgiftssidan.

Det förslag, som kommittén framlagt till övervägande, går ut på att SAS

skall drivas som ett företag under ledning av en styrelse och en verkställande

direktör. Förslaget innebär bildandet av ett konsortium SAS efter

samma principer, som ligga till grund för OSAS. Detta nya konsortium skall

övertaga all luftfartsverksamhet, som bedrives av eller genom ABA, DDL,

DNL, OSAS och ESAS. Denna gemensamma verksamhet skall drivas såsom

en enhet för gemensam räkning och risk så att rättigheter och förpliktelser,

vinst eller förlust fördelas mellan ABA, DDL och DNL i förhållande

till deras intressentandelar i SAS. De tre bolagen skola utåt vara solidariskt

ansvariga för konsortiets förpliktelser men inbördes svara i förhållande till

andelarna. — Lilla kommittén förutsätter, att byggnader, annan fast egendom

och flygplan alltjämt skola ägas av de tre bolagen individuellt men ställas

till disposition för SAS mot legoavgifter. ABA, DDL och DNL skola fortsätta

att verka som självständiga nationella aktiebolag men upphöra att driva

egen luftfartsverksamhet och främja detta endast som intressenter i SAS.

För att bilda sig en uppfattning om de besparingar, som kunna uppnås,

har lilla kommittén behandlat huvudprinciperna för organisationsformen för

det nya SAS. Kommittén finner, att man i jämförelse med den nuvarande

verksamhetsformen med samlade utgifter för bolagen under 1949 av ca 132

milj. sv. kr. kan uppnå direkta besparingar om ca 9 milj. sv. kr. om året.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Kommittén finner vidare, att man härutöver kan spara ca 3,5 milj. sv. kr.

dels genom större effektivitet, dels genom fortsatt rationalisering, eller tillhopa

ca 12,5 milj. sv. kr. per år. Kommittén framhåller, att dessa besparingar

i det väsentliga först kunna uppnås efter en övergångstid och under förutsättningen

att rättesnöret för SAS’ ledning blir sund ekonomi. Kommittén

påpekar därjämte, att icke obetydliga besparingar kunna göras, om de i Skandinavien

gällande landningsavgiftema bringas i nivå med motsvarande avgifter

i utlandet.

Kommittén påvisar möjligheten av att efter en övergångstid nå fram till

balans, vad beträffar utlandstrafiken, men påpekar, att även med dessa besparingar

marginalen mellan förlust och vinst är relativt obetydlig, varför

balansen lätt kan komma att rubbas genom omständigheter utanför SAS''

kontroll.

I detta sammanhang framhåller kommittén, att inrikestrafiken fortfarande

torde medföra betydande förluster. Kommittén förutsätter därför att tillskott

till driften av inrikestrafiken lämnas från de tre staternas sida. Yidare

förutsätter kommittén, att finansiellt stöd lämnas konsortiet under en övergångstid,

såvitt avser konsortiets övriga verksamhet.

Det samlade kapitalbehovet för det nya SAS anser kommittén bliva något

mindre än summan av de tre bolagens kapitalbehov under den nuvarande samarbetsformen.

Kommitténs förslag att flygplanen skola fördelas mellan parterna

i förhållande till deras andelar i konsortiet, innebär emellertid en ökning

av DDL:s och DNL:s samt motsvarande minskning av ABA:s realkapital.

Kommittén rekommenderar, att ett avgörande i frågan träffas så snart som

möjligt.

B. Bolagens förhandlingar januari—mars 1950.

Vid ett möte den 9 januari 1950 mellan styrelserna för ABA, DDL och

DNL beslöts enhälligt att tillsätta ett utskott, som snarast möjligt skulle

behandla de praktiska frågor, som sammanhänga med lilla kommitténs förslag,

samt de andra alternativa förslag, som kunde ifrågakomma. Detta utskott,

som antog namnet »förhandlingsdelegationen», bestod av två representanter

för ABA, styrelsens ordförande A. Gjöres och styrelseledamoten M.

Wallenberg, två representanter för DDL, styrelsens ordförande P. Kampmann

och styrelseledamoten H. Bech-Bruun, samt tre representanter för DNL, styrelsens

ordförande P. Hansson och styrelseledamöterna E. F. Eckhoff och

E. Isdahl. Lilla kommitténs förslag vann vid mötet enhälligt principiell anslutning

från de tre bolagsstyrelsernas sida under förutsättning att vederbörande

myndigheter i de tre länderna godkände förslagen och att enighet

uppnåddes beträffande lösandet av en råd praktiska frågor.

Inom förhandlingsdelegationen och inom de tro bolagens ledningar blev

man enig om att det av många och tungt vägande skäl måste anses önskvärt

att snarast möjligt nå fram till ett slutligt resultat av förhandlingarna rörande

det fortsatta skandinaviska luftfartssamarbetet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Bland de frågor, som förhandlingsdelegationen behandlat, funnos vissa

huvudspörsmål, vilka måste avgöras av de tre ländernas statliga myndigheter

och som samtidigt hade avgörande betydelse för att ett slutligt resultat

skulle kunna ernås. Delegationen har därför hemställt, att parallellt med

delegationens överläggningar måtte upptagas förhandlingar mellan de tre staterna

om dessa huvudspörsmål, vilka delegationen har sammanfattat i en

promemoria av den 3 mars 1960. Tjänstemannadelegationen återkommer till

dessa huvudspörsmål i det följande.

4. Ministermötet den 8 maj 1950.

Kommunikationsministrarna i Sverige, Danmark och Norge samt de danska

och norska finansministrarna möttes den 8 maj 1950 i Köpenhamn för att

överlägga om de skandinaviska luftfartsproblemen och förklarade sig därvid

vara i princip eniga om att det skandinaviska luftfartssamarbetet borde

fortsättas och att av förhandlingsdelegationen framlagda förslag kunde användas

som förhandlingsgrundval.

Som nämnts i förordet beslöto ministrarna, att en tjänstemannadelegation

skulle tillsättas för att närmare utreda frågan. Sedan delegationen framlagt

sina förslag, skulle kommunikationsministrarna åter sammanträda för att taga

ställning till förslagen.

5. Förslaget till nytt konsortialavtal.

Förhandlingsdelegationen har under sommaren och hösten 1950 fortsatt

sitt arbete och har framlagt ett förslag till nytt konsortialavtal mellan ABA,

DDL och DNL angående bildandet av det nya SAS. Förslaget, som bifogas

detta betänkande (bilaga 1), är i stora drag utformat i överensstämmelse med

de riktlinjer som uppdragits i lilla kommitténs betänkande, även om det på

en väsentlig punkt innehåller en avvikelse, i det att flygplanen, i motsats till

vad lilla kommittén föreslagit, skola ägas av SAS och drivas för gemensam

räkning. Härigenom uppnås större likställighet och jämnare riskfördelning

mellan parterna.

Avtalet har tillkommit för att fortsätta och utvidga det tidigare samarbetet

mellan bolagen. Parterna bilda ett konsortium SAS, som för gemensam räkning

och som en enhet skall driva trafikflygning och därmed sammanhängande

verksamhet. Det fastslås uttryckligen, att konsortiet skall drivas efter sunda

affärsmässiga principer. Efter begäran av vederbörande statsmyndighet skola

parterna kunna påfordra, att konsortiet åtager sig inrikestrafik, oavsett om

den är affärsmässigt motiverad eller ej, på villkor som fastställas efter närmare

överenskommelse.

I förhållande till tredje man äro parterna solidariskt ansvariga och de äro

inbördes ansvariga i förhållande till sina andelar i konsortiet, nämligen

3h för ABA, för DDL och 2/V för DNL. I överensstämmelse med detta intresseförhållande

äga parterna gemensamt konsortiets tillgångar samt deltaga

i överskott eller förlust.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Konsortiet skall eftersträva, att dess verksamhet inom ramen för en affärsmässig

drift fördelas på rimligt sätt mellan de tre länderna.

Konsortiet skall övertaga samtliga OSAS'' och ESAS’ rättigheter och förpliktelser,

tillgångar och skulder och parterna skola överlåta till konsortiet

alla dem enskilt tillhöriga tillgångar med undantag av bl. a. fast egendom i

de tre länderna, vilken dock i nödvändig utsträckning skall uthyras till konsortiet.

Särskilda överenskommelser skola ingås om vilka av parternas förpliktelser,

som skola övertagas av det nya SAS, samt om värderingen av parternas

flygplan, reservdelar o. d. Mellan parterna skall företagas en clearing

med nödvändiga kontantbetalningar, så att parternas samlade tillskott till

konsortiet komma att stå i förhållandet 3: 2: 2.

De flygplan, som parterna tillskjuta som kapitalandelar, samt senare nyanskaffningar

skola inom de olika typerna registreras på var och en av parterna

i deras hemland till det antal, som motsvarar parternas andelar i konsortiet.

Fördelningen mellan parterna av flygparken i registreringsmässigt hänseende

kommer att närmare angivas i en särskild bilaga till konsortialavtalet.

Konsortiets angelägenheter skola handhavas av en styrelse, ett arbetsutskott

samt en eller flera direktörer, av vilka en skall vara verkställande

direktör. Styrelsen består av styrelserna i ABA, DDL och DNL, dock så att

högst sex representanter från varje bolagsstyrelse skola kunna rösta i konsortiets

styrelse. Inom sig utser styrelsen för ett år åt gången en ordförande

samt en förste och en andre vice ordförande. Dessa befattningar skola som

regel alternera mellan parterna. Styrelsens ordförande samt förste och andre

vice ordförandena utgöra tillsammans med ytterligare tre ledamöter av styrelsen,

av vilka varje part utser en ledamot, ett arbetsutskott, som löpande

skall följa verksamheten. Arbetsutskottets uppgifter bestämmas i övrigt av

styrelsen. Konsortiets verkställande direktör och andra högre funktionärer

tillsättas av styrelsen. Vid styrelsesammanträde rösta deltagande röstberättigade

styrelseledamöter personligt och beslut fattas med enkel majoritet,

om ej annat är bestämt i avtalet. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.

Vid tillsättandet av konsortiets personal skola styrelsen och den verkställande

direktören söka uppnå en så rationell och effektiv organisation som

möjligt. Härvid skall man eftersträva en rimlig fördelning mellan -svenskar,

danskar och norrmän. Samma princip skall följas vid utbildning och tillsättande

av flygande personal, representanter i utlandet samt tekniska specialister

och ingenjörer.

Vid varje räkenskapsårs slut skall styrelsen företaga affärsmässiga avskrivningar

på konsortiets tillgångar och avsättningar för att möta särskilda

risker. Styrelsen avgör på affärsmässig basis, om konsortiet kan ställa tillgängliga

kontantbelopp till parternas disposition. Parterna skola å sin sida

vara ansvariga för motsvarande belopp i förhållande till konsortiet och skola

på anfordran av styrelsen återbetala dessa belopp till konsortiet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Om styrelsens beslut innebär, att större belopp innestå hos konsortiet än

som erfordras för den löpande driften och ny- eller ersättningsanskaffningar

under det närmaste året, kunna valutamyndigheterna upptaga detta förhållande

till prövning.

Styrelsen avgör om och i vilken utsträckning uppkommande överskott skola

utdelas till parterna eller innestå i konsortiet. Likaledes avgör styrelsen om

och i vilken utsträckning uppkommande underskott skola täckas genom inbetalningar

från parterna.

Förslaget till konsortialavtal innehåller vidare bestämmelser om en eller

två parters utträde ur konsortiet. De kvarstående parterna skola i så fall

kunna fortsätta samarbetet under SAS’ beteckning. Yidare innehåller avtalet

bestämmelser om konsortiets upplösning.

Slutligen ha i avtalsförslaget intagits bestämmelser om behandling genom

skiljedom av tvister angående avtalets tolkning och tillämpning m. m. Avtalet

träder i kraft den 1 oktober 1950 och skall gälla i 25 år.

6. Granddragen för det nya SAS’ organisation och verksamhet.

De föreliggande planerna för konsortiets organisation gå ut på att en centraladministration

skall upprättas i en av de tre skandinaviska huvudstäderna

samt i varje huvudstad ett regionalt kontor, som skall ombesörja administrationen

av konsortiets verksamhet i vederbörande land. Lilla kommittén

har föreslagit, att kontoret för konsortiets verkställande direktör skall tills

vidare placeras i Stockholm. Slutligt beslut i denna fråga kommer att fattas

av det nya konsortiets styrelse.

Kegionalkontoren komma att utgöra en förhållandevis självständig administrationsapparat,

som är ansvarig gentemot huvudkontoret. Enligt de upplysningar,

som lämnats av bolagens förhandlingsdelegation, komma regionalkontoren

att ha samma avdelningar som nu, nämligen — förutom direktion

med hjälporgan -— trafik- och försäljningsavdelning, operationsavdelning, teknisk

avdelning, inköps- och lageravdelning, personal- och ekonomiavdelning.

Personalen kommer att vara direkt underställd regionalkontorets chef.

Tjänstemannadelegationen har bemärkt, att regionalkontoren skulle komma

att bli jämförelsevis omfattande. Från förhandlingsdelegationens sida har i

anslutning härtill förklarats, att dess överväganden tagit sikte på att åstadkomma

en så rationell organisation som möjligt; beträffande de tekniska avdelningarna

i de tre länderna ha dock vissa beredskapsmässiga hänsyn måst

tagas.

Moderbolagen och OSAS hade, vid tidpunkten för avgivandet av lilla kommitténs

betänkande, sammanlagt ca 3 600 funktionärer i Skandinavien. Detta

antal har sedermera nedgått med ca 200 till omkring 3 400 i september 1950.

Det är för närvarande ej möjligt att angiva, i vilken utsträckning detta antal

kan ytterligare nedbringas. Man räknar emellertid med att personalantalet

efter en övergångsperiod av sannolikt flera år, vid oförändrad trafikomfattning,

kan komma att minskas till lägst ca 2 900. Antalet funktionärer

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition nr 260.

skulle i så fall — enligt rent preliminära uppgifter — komma att fördela sig

med omkring 1100 i Sverige samt 700—800 i Danmark och 600—700 i Norge,

vartill kommer personal på ca 400 personer i den huvudstad, där den centrala

administrationen skall ligga. Här lämnade sifferuppgifter bygga, såsom

redan antytts, på förutsättningen av att rationaliseringen blivit fullt

genomförd och att trafiken blir av oförändrad omfattning. Hänsyn har sålunda

ej tagits till det ökade personalbehov som blir en följd av det senare

i detta betänkande omförmälda inköpet av ytterligare 2 DC-6 flygplan samt

de eventuella utvidgningar av konsortiets verksamhet som vid en gynnsam

utveckling kunna bli aktuella.

Förutom den nu behandlade personalen finnes för närvarande ca 1 900 arbetare

i Skandinavien, som äro sysselsatta i de tre bolagens verkstads- och

hangarrörelse; av dessa arbeta ca 850 i Sverige, ca 550 i Danmark och ca 500

i Norge. Under samma förutsättningar, som nyss angivits, räknar man med

att det i framtiden ej skall bli väsentliga förskjutningar i nämnda tal.

Den samlade kapitalinsatsen i konsortiet beräknas uppgå till ca 150 milj.

sv. kr., varav ca 125 milj. sv. kr. belöpa på flygmateriel, reservdelar och annan

materiel.

Flygparken kommer att bestå av 25 4-motoriga flygplan, varav 14 DC-6

(Cloudmaster), 9 DC-4 (Skymaster) och 2 Sandringham-sjöflygplan. Därtill

komma 40 2-motoriga flygplan, varav 34 DC-3 och 6 Scandia, samt 2 JU-52

flygplan eller allt som allt 67 flygplan.

De totala administrationskostnaderna för verksamheten i Skandinavien

torde komma att nedgå med ca 9 milj. sv. kr. till ca 50 milj. sv. kr. SAS’ samlade

administrationskostnader, inklusive kostnaderna för utlandsorganisationen,

torde komma att uppgå till ca 60 milj. sv. kr.

För år 1951 beräknas konsortiets samlade bruttointäkter bliva ca 150 milj.

sv. kr. Av försäljningen i Skandinavien torde ca 50 % falla på Sverige, ca

27 % på Danmark och ca 23 % på Norge. Den procentuella fördelningen av

konsortiets utgifter i Skandinavien väntas i det väsentliga bliva motsvarande.

Som följd av den relativt stora försäljningen i länder utanför Skandinavien

tillföras de skandinaviska länderna sålunda icke obetydliga valutaintäkter.

7. Grundvalen för tjänstemannadelegationens arbete.

Tjänstemannadelegationen har baserat sina uttalanden på:

a) Lilla kommitténs betänkande;

b) Förhandlingsdelegationens promemoria av den 3 mars 1950;

c) Förslaget till konsortialavtal;

d) Överläggningar med förhandlingsdelegationen;

e) Överläggningar med luftfartsmyndigheterna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 260.

II. Kapitalfrågor.

A. Förhållandet mellan de statliga och privata kapitalintressena

i moderbolagen.

1. Tjiinstemannadeleg-ationen har inhämtat upplysningar om kapitalförhållandena

i de tre moderbolagen. Resultatet av undersökningarna kan sammanfattas

sålunda:

a) Kapitalförhållandena i ABA.

Det ursprungliga ABA bildades 1924 med ett aktiekapital av 356 000 sv. kr.

Detta ökades sedermera i olika etapper till 25 milj. sv. kr. 1947. ABA var

praktiskt taget helt statsägt och drev i huvudsak europeisk trafik. År 1943

hildades Svensk Interkontinental Lufttrafik A/B (SILA) med ett aktiekapital

av 12 milj. sv. kr., vilket senare höjdes till 25 milj. sv. kr. Detta bolag

var helt privatägt och drev uteslutande interkontinental trafik.

Den svenska reguljära luftfarten sammanfördes den 1 juli 1948 till ett företag

med ABA:s firma. Nya ABA har ett aktiekapital på 50 milj. sv. kr., varav

25 milj. kr. innehavas av staten och 25 milj. kr. av privata aktieägare. Efter

fördelning av materielen mellan bolagen i förhållandet 3: 2: 2, vilket förutsättes

ske vid bildandet av det nya SAS, samt under förutsättning att ABA:s

kontor och hangarer försäljas till svenska staten, kommer ABA:s eget kapital

att vara i stort sett oförändrat, medan de långfristiga skulderna komma att

vara i huvudsak betalda med undantag av ett 10-årigt förlagslån å 12 milj.

sv. kr., vilket förräntas efter 4 % och förfaller till betalning 1956.

ABA har en styrelse av 14 personer, utsedda till hälften av vardera aktieägargruppen.

Styrelsens ordförande skall väljas bland de styrelseledamöter,

som utsetts av statens företrädare å bolagsstämman. Härigenom tillförsäkras

staten ett avgörande inflytande i bolaget. I styrelsens arbetsutskott skall

ordföranden väljas bland de styrelseledamöter, som tillsatts av de privata

aktieägarna, därest framställning härom göres.

Anmärkas må i detta sammanhang att — enligt ett mellan svenska staten

och SILA i samband med bildandet av nya ABA ingånget avtal — staten har

förbundit sig att under vissa förutsättningar inlösa de privatägda aktierna i

ABA. Staten äger jämväl rätt att inlösa dessa aktier. Inlösen må dock ej

påfordras förrän 5 år förflutit, efter det att bolagsordningen för det nya ABA

registrerats. Det sagda innebär, att staten på grund av dessa bestämmelser

kan bliva ägare till mer än 50 % av aktiekapitalet men ej mindre.

b) Kapitalförhållandena i DDL.

DDL stiftades 1918 med ett aktiekapital av 1 milj. d. kr. Aktiekapitalet

har sedan ökats flera gånger, sista gången 1946 från 15 till 30 milj. kr. Statens

andel utgör för närvarande 5 273 550 kr. eller ca 17''A % av det samlade

aktiekapitalet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Staten står vidare som garant för ett av bolaget år 1948 upptaget, 15-årigt

obligationslån på 25 milj. d. kr., som förräntas efter 4 %. Av lånet återstår

för närvarande oguldet ca 21,7 milj. d. kr.

För närvarande räknar DDL med att oa 27 % av aktiekapitalet har förlorats.

Om danska staten skall ha samma procentuella andel av bolagets

aktiekapital som de privata, är det nödvändigt, att, sedan tillräcklig nedskrivning

av aktierna ägt rum, tillföra bolaget ett statskapital av ca 14 milj. d. kr.,

så att det samlade aktiekapitalet härvid skulle uppgå till 36 milj. d. kr.

Danska staten är för närvarande representerad i DDL:s styrelse med 2 av

9 ledamöter och i representantskapet med 6 av 18. Det förutsattes, att staten

i framtiden blir representerad i bolagets ledning med lika många medlemmar

som de privata intressena i överensstämmelse med intressefördelningen

i aktiekapitalet.

Enligt den danska luftfartslagens § 33 finnes möjlighet för danska staten

att i koncessioner förbehålla sig rätt att inlösa alla bolagets anläggningar

med tillbehör. En dylik bestämmelse finnes dock icke intagen i DDL:s koncession

av den 9 juli 1943. Däremot ha statsmyndigheterna i enlighet med

koncessionens § 7 under vissa omständigheter rätt att begära att bolaget träder

i likvidation. Danska staten har i så fall rätt att övertaga verksamhetens

samlade tillgångar till dessas värde i allmänna marknaden och, i händelse av

oenighet, efter värdering.

c) Kapitalförhållandena i DNL.

Det nuvarande DNL bildades år 1946. Aktiekapitalet sattes till 25 250 000

n. kr. Statens andel härav utgjorde 5 milj. kr. eller icke fullt 20 %. Staten

är för närvarande representerad i styrelsen med 2 av o ledamöter och i representantskapet

med 6 av 15 medlemmar.

Under 1947—1948 lämnade huvudaktieägarna bolaget ett lån (intressentlån)

på 15 876 000 n. kr., varav staten deltog med 5 milj. kr. Yidare ställde

staten år 1948 garanti för ett banklån till bolaget på 15 milj. kr. och lämnade

ett statslån på 20 milj. kr. Till säkerhet för det statsgaranterade lånet

lämnades panträtt med bästa förmånsrätt i de luftfartyg med tillbehör samt

den fasta egendom, som bolaget vid varje tidpunkt äger. Slutligen lämnade

staten 1949 ytterligare ett lån på 5 milj. kr.

På grund av DNL:s ekonomiska ställning — underskottet var per den 31

december 1949, inklusive uppbyggnadskostnader och avskrivningar, sammanlagt

34,4 milj. n. kr. — var det nödvändigt att genomföra en konsolidering

av DNL och göra detta solvent. Konsolideringsplanen förutsätter ett nytt

aktiekapital på 30 milj. n. kr., fördelat med 50 % på staten och 50 % på privata

aktieägare. Detta nya aktiekapital består enligt planen av det ursprungliga

aktiekapitalet nedskrivet med 80%, d. v. s. till 5 050 000 kr., varav

4 050 000 kr. på de privata och 1 milj. kr. på staten, intressentlånet om

15 876 000 kr., varav 10 876 000 kr. på de privata och 5 milj. kr. på staten,

9 milj. kr. av de två statslånen å tillsammans 25 milj. kr. och 74 000 kr. i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

privat nyteckning. Yidare förutsätter planen, att staten avskriver återstoden

av statslånen, tillsammans 16 milj. kr. Det statsgaranterade lånet på 15

milj. kr. blir däremot stående. Lånet, som förräntas efter l3/4 %, löper på

12 år från 1948 och är amorteringsfritt under de första fem åren.

En förutsättning för norska statens ökning av sin andel i bolagets aktiekapital

till 50 % är att staten såväl i bolagets styrelse som representantskap

blir representerad med lika många ledamöter som de privata.

Konsolideringsplanen har för statens vidkommande godkänts genom beslut

av stortinget den 30 juni 1950 och för bolagets del genom bolagsstämmobeslut

den 7 juli 1950.

Konverteringen av intressentlånet i aktier kräver samtycke av samtliga

långivare var för sig. Dylikt samtycke har för närvarande inhämtats från

samtliga med undantag av två.

Det må anmärkas, att enligt norsk aktielag nedskrivning av aktiekapital,

när det finnes kända kreditorer utom Europa, icke formellt kan genomföras

förrän ett år efter det nedskrivningen offentligen kungjorts andra gången.

Dylik kungörelse, andra gången, gjordes den 17 juli 1950.

I detta sammanhang må anmärkas, att enligt § 34 i den norska luftfartslagen

har staten vid utgången av koncessionstiden rätt att helt eller delvis inlösa

rörelsen mot erläggande av det tekniska värdet. Sådan inlösen kan även äga

rum under koncessionstiden, därest detta påfordras av kommunikationshänsyn

eller allmänna hänsyn och sker då mot ersättning i överensstämmelse

med allmänna expropriationsregler.

2. Förhandlingsdelegationens önskemål.

Förhandlingsdelegationen har uttryckt som sin principiella uppfattning att

de statliga och privata aktieintressena i de tre moderbolagen böra vara lika

stora.

3. Tjänstemannadelegationens yttrande.

Det framgår av den förut lämnade redogörelsen, att förhandlingsdelegationens

önskemål på denna punkt torde komma att bliva uppfyllda. I ABA

inneha nämligen staten och de privata aktieägarna redan vardera hälften av

aktierna. För DNL:s vidkommande har principbeslut träffats om lika fördelning

av de statliga och privata aktieintressena. Från de danska statsmyndigheternas

sida är man för DDL:s vidkommande slutligen beredd att uttala

sin principiella anslutning till en sådan ordning.

Den föreslagna ordningen innebär ett samarbete på i princip likaberättigad

grund mellan statliga och privata aktieintressen i de tre länderna. En

dylik samling av intressena kring den gemensamma uppgiften bör kunna giva

moderbolagen och konsortiet ökad styrka och effektivitet. Tjänstemannadelegationen

tillstyrker därför förslaget.

I detta sammanhang har tjänstemannadelegationen dock uppmärksammat,

att förhållandet mellan riskbärande kapital och egentligt lånekapital är olik
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

artat i de tre bolagen och att alltför stora olikheter i detta avseende kunna

medföra en försvagning av konsortiet. Tjänstemannadelegationen anser det

därför önskvärt, att erforderliga åtgärder vidtagas för att, redan från början

av konsortiets verksamhet, olikheter mellan bolagens låneförpliktelser såvitt

möjligt bli utjämnade. Delegationen förordar, att frågan i vilka former och

med vilka belopp erforderligt kapital skall anskaffas löses genom förhandlingar

mellan vederbörande stater och bolag samt att förenämnda synpunkter

därvid vinna beaktande.

B. Kapitalbehov vid bildandet av det nya SAS.

Förhandlingsdelegationen har i stora drag sökt bilda sig en uppfattning

om storleksordningen av de kapitalbehov, som synas nödvändiga för att

genomföra ett konsortium SAS. Enligt delegationen kunna kapitalbehoven

uppdelas på

a) Driftskapital och

b) Kapitalbehov i samband med tillskjutandet av materiel i det nya SAS.

a) Driftskapital.

Förhandlingsdelegationen har uttalat, att de tre moderbolagen skola till

det blivande SAS-konsortiets förfogande ställa sådana anläggningstillgångar,

som äro nödvändiga för driften av verksamheten, men att härutöver erfordras

likvida medel till finansiering av den löpande driften. Under förutsättning

att SAS’ driftsresultat visar balans efter företagna normala avskrivningar och

avsättningar, kräves enligt delegationen såsom driftskapital ett belopp av ca

18,5 milj. sv. kr., vilket skulle ställas till förfogande av delägarna i förhållandet

3: 2: 2.

Förhandlingsdelegationen har meddelat, att detta driftskapital beräknas

vara tillgängligt i OSAS och för ESAS’ del i moderbolagen och att intet

ytterligare driftskapital erfordras under de närmaste åren under förutsättning

att rörelsen balanserar och driften ej utökas i väsentlig grad.

Tjänstemannadelegationen finner med hänsyn härtill frågan om anskaffning

av tillräckligt driftskapital vid bildandet av det nya SAS löst.

b) Kapitalbehov i samband med tillskjutandet av materiel i det nya SAS.

Konsortialavtal förutsätter i § 4, 1 att parterna överföra till det nya

SAS alla tillgångar, som de äga var för sig eller gemensamt, med undantag

av bl. a. fast egendom, som är belägen i de tre länderna. Yidare förutsättes,

att kapitaltillskotten till det nya SAS skola fördelas mellan parterna i förhållandet

3 (ABA): 2 (DDL): 2 (DNL). Då flygplansparken och reservdelslagret

icke ägas av bolagen efter detta förhållande, förutsättes vidare att innan

konsortialavtalet ingås materiel överföres mellan parterna så att ovannämnda

fördelningsförhållande uppnås. En särskild överenskommelse har upprättats

mellan parterna om dessa överföringar och om de värderingar som därvid

lagts till grund.

Medan lilla kommittén räknade med att den materiel, som tidigare disponerades

av bolagen, var tillräcklig, har förhandlingsdelegationen senare före
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Ma)ds proposition nr 260.

slagit att två nya DC-6 flygplan inköpas såsom ett led i en nödvändig ökning

av flygplansparken. Dessa två flygplan skola inköpas av DDL och DNL.

Därmed kommer det samlade antalet DC-6 flygplan att bliva 14 st., av vilka

8 ägas av ABA, 3 av DDL och 3 av DNL. För att fördelningen av flygplan

på moderbolagen skall bliva i förhållandet 3: 2: 2, skola DDL och DNL köpa

vardera ett DC-6 flygplan av ABA. Även vid fördelningen i nämnda förhållande

av den återstående delen av den samlade flygparken och reservdelslagret

skola försäljningar ske till DDL och DNL från ABA.

För den överlåtna materielen skall DDL betala ca 8,2 milj. sv. kr. och

DNL ca 12,7 milj. sv. kr. till ABA. DDL:s och DNL:s inköp av 2 nya DC-6

flygplan i U. S. A. medför en utgift på ca 5,2 milj. sv. kr. per flygplan. Denna

kapitalinsats skall täckas dels av de två bolagens nuvarande likvida medel

och dels genom tillskott av nytt kapital.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

19

III. Koncessionsspörsmål.

1. Skandinavisk koncessionslagstiftning och koncessionspolitik.

Till stöd för sitt arbete med dessa spörsmål har tjänstemannadelegationen

inhämtat upplysningar om gällande koncessionsbestämmelser i de tre ländernas

luftfartslagstiftning samt om den koncessionspolitik, som har tillämpats

i de tre länderna. Delegationen anser det vara av betydelse att resultatet av

dessa undersökningar intages i detta betänkande.

a) Sverige.

Enligt § 33 kungl förordningen den 26 maj 1922 om luftfart erfordras särskilt

tillstånd av Kungl. Maj:t för utövande av luftfart i regelbunden trafik

å viss luftfartsled (linjefart).

Vid meddelande av tillstånd enligt § 33 må tillståndets giltighet begränsas

till viss tid, åt kronan förbehållas lösningsrätt ävensom i övrigt föreskrivas

på vad sätt och under vilka villkor luftfarten må utövas (§ 35).

Till och med år 1944 var det gamla ABA, vari staten ägde den övervägande

delen av aktiekapitalet, det enda svenska företag, som beviljats tillstånd till

linjefart. Dessa tillstånd gällde tills vidare utan tidsbegränsning. Då fråga

om upptagande av interkontinental luftfart uppkom, valde man i Sverige att

bilda ett privatägt företag, SILA, vilket erhöll tillstånd till sådan trafik. Tillståndet

gällde tills vidare under tio år. I samband härmed ingicks mellan

ABA och SILA ett samarbetsavtal av innebörd, att ABA skulle ombesörja

den lufttrafik SILA önskade bedriva. Härigenom kom SILA att framstå

väsentligen som ett bolag för finansiering av ifrågavarande trafik.

Sedan på grundval av 1947 års luftfartsutrednings förslag den svenska

reguljära kontinentala och interkontinentala luftfarten sammanförts i ett företag,

nuvarande ABA, ha samtliga tillstånd till linjefart den 27 januari 1950

överförts på detta företag. Tillstånden gälla tills vidare.

I svensk luftfartspolitik har man alltså intagit den ståndpunkten, att den

svenska regelbundna luftfarten bör omhänderhavas av ett företag.

För utövning mot ersättning av annan luftfart än linjefart erfordras tillstånd

av luftfartsstyrelsen.

b) Danmark.

Enligt den danska luftfartslagen erfordras bl. a. koncession för utövande

av yrkesmässig luftfartsverksamhet i form av regelbunden trafik på bestämda

linjer. Koncessionen meddelas av Ministeriet for offentlige arbejder och

lämnas på bestämd tid, dock icke över 20 år.

Jämlikt denna lag har DDL den 9 juli 1943 på närmare angivna villkor

meddelats koncession för en tidrymd av 20 år, räknat från den 1 juli 1943,

å drift av inrikes och från Danmark utgående internationella flyglinjer. Enligt

koncessionen har DDL företrädesrätt att driva regelbunden lufttrafik på

alla inrikes och internationella linjer.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 260.

Vidare har ministeriet jämlikt luftfartslagen i form av ett tillägg till nyssnämnda

koncession av den 9 juli 1943 lämnat DDL tillstånd att på närmare

angivna villkor för tiden intill den 1 juli 1963 förutom linjefart driva yrkesmässig

rundturs- och reklamflygning, ambulansflygning samt luftbefordran av

passagerare och gods i Danmark. Om det gäller flygningar mellan Danmark

och utlandet, erfordras däremot icke något särskilt tillstånd till sådan trafik.

Utöver de för DDL utställda koncessionerna har en rad enskilda personer

och bolag meddelats tillstånd att i Danmark utöva taxiflygning, rundtursflygning

och liknande flygning av mindre betydelsefull karaktär.

c) Norge.

Enligt den norska luftfartslagen erfordras koncession för utövande av

yrkesmässig luftfartsverksamhet i form av regelbunden trafik på en bestämd

linje (linjefart). Sådan koncession meddelas av Kungl. Maj:t. Den lämnas

på bestämd tid, dock icke för längre tid än 20 år.

Jämlikt denna lag har DNL den 28 mars 1947 på vissa villkor meddelats

koncession att driva yrkesmässig luftfartsverksamhet i form av regelbunden

trafik (linjefart) på de inrikes stamlinjer och de från Norge utgående internationella

flyglinjer, till vilka Samfärdselsdepartementet för varje särskilt fall

ger tillåtelse, under en tidrymd av 20 år, räknat från den 1 juli 1946. DNL:s

koncession innebär en företrädesrätt för bolaget att driva de linjer, som omfattas

av koncessionen.

Enligt samma lag har Braathens South American & Far East Airtransport

A/S (SAFE) den 4 februari 1949 på vissa villkor meddelats koncession att

driva yrkesmässig luftfartsverksamhet i form av regelbunden trafik (linjefart)

på en flyglinje mellan Norge och Fjärran Östern efter en närmare bestämd

linjesträckning under en tidrymd av 5 år, räknat från den 1 mars 1949.

Innan sistnämnda koncession meddelades, förelädes frågan härom i överensstämmelse

med DNL:s koncessionsvillkor DNL för yttrande. Bolaget förklarade,

efter att ha underställt frågan SAS, att det såframt vissa villkor intogos

i koncessionen icke hade något att invända mot att denna meddelades.

Vid koncessionens utfärdande togs hänsyn till DNL:s påpekanden.

I övrigt ha icke några koncessioner å regelbunden luftfart meddelats i

Norge.

Enligt den norska luftfartslagens § 36 kräves tillstånd av Samfärdselsdepartementet

för att utöva annan yrkesmässig luftfartsverksamhet än drift av

reguljära flyglinjer, d. v. s. charter-, taxi-, turistflygning o. dyl. Sådant tillstånd

skall lämnas på bestämd tid, dock icke för längre tid än 2 år. Enligt

denna bestämmelse har Samfärdselsdepartementet givit sådant tillstånd till

DNL, Braathens SAFE, Fred. Olsens Flyselskap A/S och ett antal mindre

bolag, omfattande rätt att utöva yrkesmässig luftfartsverksamhet i form av

icke regelbunden in- och utrikestrafik.

2. Förhandlingsdelegationens önskemål.

Förhandlingsdelegationen har förordat, att de tre moderbolagen AB A,

DDL och DNL fortsätta att existera som självständiga, nationella aktiebolag,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

dock utan att driva egen luftfartsverksamhet. Förhandlingsdelegationen har

förordat, att det nya SAS övertager varje form av verksamhet som de tre

moderbolagen driva var för sig eller i gemenskap, häri inbegripet all flygning

på utlandet, d. v. s. internationell linjefart och charterflygning. Speciellt

har förhandlingsdelegationen understrukit önskvärdheten av att moderbolagens

koncessioner utformas så likartat som möjligt och med samma varaktighet

som konsortialavtalet, d. v. s. 25 år.

3. Tjänsteinaiuiadelegationens yttrande.

Delegationen vill uttala som sin principiella uppfattning, att de tre ländernas

samlade insats i internationell linjefart bör koncentreras till det nya

SAS. Detta bör dock icke hindra andra bolag att erhålla tillstånd att driva

speciella internationella linjer i de fall, då SAS icke kan eller vill driva

dessa på godtagbara villkor. Ansökan om koncessioner för sådana linjer bör

föreläggas vederbörande moderbolag för yttrande.

Med hänsyn till trafiken på Fjärran Östern föreligger en speciell situation,

i det att Braathens SAFE har koncession, gällande till den 1 mars 1954, att

driva en sådan linje. AB A och DDL ha likaledes koncession på en linje till

Fjärran Östern. Tjänstemannadelegationen finner, att det tills vidare icke

kan göras ändring i detta förhållande. En eventuell ansökan från Braathens

SAFE om förnyad koncession bör dock underställas DNL för yttrande.

Delegationen anser, att koncentrationen till SAS av den skandinaviska

luftfarten icke bör omfatta den icke regelbundna trafiken (charter-, taxi-,

turistflygning o. dyl.). Det bör stå de tre ländernas myndigheter helt fritt att

meddela koncessioner till andra företag än de tre moderbolagen å icke regelbunden

trafik. I detta sammanhang har förhandlingsdelegationen framhållit,

att SAS bör skyddas för otillbörlig konkurrens från sådan charterflygning,

som utåt framställes som icke regelbunden trafik men som representerar en

mer eller mindre kamouflerad form av linjefart, i det att flygningen är knuten

till bestämda angöringsställen och har en viss grad av regularitet. Tjänstemannadelegationen

ansluter sig till denna synpunkt och vill förorda, att luftfartsmyndigheterna

övervaka att chartertrafiken ej missbrukas i detta avseende.

Förhandlingsdelegationen har uttalat, att de i SAS samarbetande bolagen

principiellt böra ha koncession å all linjefart, inklusive inrikeslinjerna, men

att SAS för egen räkning och risk ej önskar driva andra inrikeslinjer än

dem, som äro affärsmässigt motiverade. Med hänsyn till driften av övriga

inrikeslinjer hänvisas till den framställning, som lämnas å s. 27 ff. Tjänstemannadelegationen

har principiellt icke något att erinra mot att de riktlinjer,

som förhandlingsdelegationen uppdragit, läggas till grund för koncessionernas

bestämmelser i detta avseende.

Tjänstemannadelegationen ansluter sig till att de tre moderbolagens koncessioner

såvitt möjligt böra givas likartad utformning. De tre ländernas

luftfartsmyndigheter äro för närvarande sysselsatta med att utreda de frågor,

3—19G5 so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 260.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

som äro förbundna härmed, och ha givit uttryck för den uppfattningen, att

det icke synes föreligga väsentliga hinder för att lösa dessa spörsmål.

Vid bedömningen av spörsmålet om koncessionernas giltighetstid har

tjänstemannadelegationen lagt till grund de gällande bestämmelserna i de tre

länderna. Enligt de danska och norska luftfartslagarna skall koncession för

drift av reguljära flyglinjer meddelas på bestämd tid, dock icke över 20 år.

Den svenska luftfartslagen har också en bestämmelse om att bestämd tidsbegränsning

kan tillämpas men utan att angiva en maximigräns. Delegationen

föreslår, att moderbolagens koncessioner i princip meddelas för samma

tidrymd som konsortialavtalet gäller, d. v. s. 25 år. Det är därför önskvärt

att de danska och norska lagbestämmelserna ändras på denna punkt. Om

detta icke för närvarande kan genomföras utan uppskjutes, tills en allmän

lagrevision äger rum, synes det icke föreligga något hinder mot att man till

en början lämnar en koncession på 20 år.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts- •proposition nr 260.

23

IY. Finansiellt stöd från de tre staterna.

A. Det finansiella stöd, som tidigare har lämnats de tre bolagen.

1. Sverige.

I Sverige erhöll ABA subvention av staten redan från och med 1925. Subventionsbeloppet

utgjorde de första åren 500 000 sv. kr. per år. Under åren

1931—1936 uppgick subventionsbeloppet till 650 000 kr. per år. År 1935

träffades mellan staten och ABA ett avtal, enligt vilket ABA skulle erhålla

statssubvention för reguljär luftfart. För 1937 uppgick subventionsbeloppet

till 1 050 000 kr. men skulle därefter reduceras med 75 000 kr. per år. Den

sista subventionen enligt avtalet skulle utbetalas med 75 000 kr. år 1950.

Detta avtal blev emellertid år 1945 uppsagt av ABA, enär bolaget icke ansåg

sig behöva subventionen. Avtalet upphörde på grund härav den 1 januari

1946. Subventioneringen avsåg såväl utrikes- som inrikestrafik.

Vid bildandet den 1 juli 1948 av nya ABA förutsattes, att bolaget skulle

drivas enligt affärsmässiga grunder. Det framhölls emellertid, att det ur allmänna

synpunkter kunde vara önskvärt att upprätthålla trafik även å linjer,

vilka tagna var för sig icke voro ekonomiskt motiverade, s. k. kulturlinjer,

och att det vore tydligt, att ett trafikföretag med bibehållande av en affärsmässig

uppläggning av sin verksamhet icke annat än i begränsad omfattning

kunde under längre tid driva sådan trafik. I enlighet härmed har ABA för

år 1949 erhållit 1,8 milj. sv. kr. i statssubvention för upprätthållande av trafik

å vissa inrikeslinjer. För år 1950 är subventionen för viss inrikestrafik maximerad

till ca 0,7 milj. kr. Några särskilda grunder för beräkning av underskottet

finnas ej fastställda. Subvention skall dock utgå med högst visst

belopp. Enligt riksdagens uttalande måste vid bedömningen av frågor om

subventionering av inrikeslinjer beaktas, att nya flyglinjer regelmässigt bruka

vara förlustbringande under en första uppbyggnadsperiod och att det likväl

kan på något längre sikt vara affärsmässigt motiverat att upptaga sådan trafik.

Riksdagen har vidare framhållit, att kostnaderna för inrikestrafiken delvis

måste betraktas som förberedelsekostnad för utlandstrafiken.

2. Danmark.

DDL erhöll redan från och med 1923 ett mindre tillskott från danska

staten, i det att denna betalade hälften av driftsförlusten på linjen till Hamburg.

År 1925 träffades emellertid en överenskommelse mellan staten och

DDL om en subvention av 250 000 d. kr. per år, av vilket belopp staten skulle

erhålla aktier för 100 000 kr. Denna överenskommelse ersattes i november

1937 av en överenskommelse mellan Ministeriet for offentlige arbejder och

DDL, enligt vilken, efter medgivande av folketingets finansutskott, staten

årligen skulle lämna DDL en subvention på basis av bolagets antal flygkm

på utländska linjer. Subventionen uppgick för de första 400 000 km till

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

250 000 kr. Därefter lämnades 50 öre per km från 400 000 till 800 000 flygkm

ock 25 öre per km från 800 000 till 1 milj. flygkm. Subventionen kunde dock

icke överstiga 500 000 kr. årligen, vilket maximum uppnåddes vid 1 milj.

flygkm.

Jämlikt beslut av folketingets finansutskott den 2 oktober 1948 träffades

en ny överenskommelse, enligt vilken danska staten under tiden från den

1 januari 1948 till den 31 december 1951 lämnar DDL ett tillskott av 50 öre

per flygkm, dock högst 2,5 milj. d. kr. per år för flygning på vissa närmare

angivna linjer. Köpenhamns kommun lämnar för samma tidsperiod bolaget

ett årligt tillskott på 500 000 d. kr.

I den mellan DDL och danska staten ingångna överenskommelsen om villkoren

för användningen av drifttillskottet har bl. a. bestämts, att ett eventuellt

driftöverskott skall, sedan vissa avsättningar m. m. företagits, ingå

i en särskild reglerings- och garantifond. Vederbörande myndigheter kunna

kräva, att i fonden ingående medel, som icke använts till täckning av framkomna

underskott, skola användas till återbetalning av de av danska staten

och Köpenhamns kommun lämnade tillskotten samt av belopp, som staten

kan ha utgivit enligt en 1948 avgiven garanti för ett av bolaget upptaget

obligationslån å 25 milj. d. kr., som upptogs 1948.

Avsättningar till reglerings- och garantifonden skola äga rum, så länge de

av danska staten och Köpenhamns kommun till bolagets drift lämnade tillskotten

och det av bolaget upptagna obligationslånet på 25 milj. kr. icke ha

återbetalats. Intill dess bolaget infriar dessa förpliktelser eller för obligationslånets

vidkommande eventuellt ställer betryggande garanti för förpliktelsens

infriande, skall utdelning till aktieägarna icke kunna utbetalas utan

vederbörande ministers samtycke och må icke överstiga 5 % av aktiekapitalet.

3. Norge.

Före 1937 fanns det icke någon särskild ordning för stöd från norska staten

till DNL. År 1937 ingicks emellertid ett avtal mellan staten och DNL.

Enligt detta skulle staten under 5 år lämna bolaget ett drifttillskott av minst

700 000 n. kr. per år för genomförandet av regelbunden lufttrafik för posttransport

å vissa närmare bestämda linjer. Bolaget förpliktade sig samtidigt

till att, för postverkets räkning och mot särskild gottgörelse utöver nämnda

drifttillskott, utföra särskilda postflygningar.

De faktiska utbetalningarna från staten till DNL ha varit följande:

Staten lämnade från det ursprungliga DNL:s bildande 1935 till och med

1939 till det en gång helt privata bolaget årliga tillskott som stego från

200 000 n. kr. 1935 till 675 000 n. kr. 1939. Dessutom erhöll DNL som betalning

för posttransporter belopp, som stego från 70 000 n. kr. 1935 till 820 000

n. kr. 1939. Förutom vanlig transportgottgörelse innehöllo dessa postbetalningar

även vissa subventionsbelopp.

Då DNL rekonstruerades efter det andra världskriget, förutsatte bolaget,

att något behov av stöd från staten icke skulle uppstå. Förhållandena ha

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

25

emellertid medfört, att norska staten har måst lämna stöd i form av statslån

på rimliga villkor; dessutom har statsgaranti lämnats på banklån till bolaget.

Därefter har staten eftergivit räntor på statslån till ett belopp av ca

700 000 n. kr. Vid bolagets konsolidering år 1950 har staten efterskänkt vissa

lånebelopp. Tjänstemannadelegationen hänvisar i övrigt till den redogörelse

som lämnats under II. om kapitalförhållandena i DNL.

B. Förslaget till finansiellt stöd från de tre staterna.

1. Förhandlingsdelegationens önskemål.

Förhandlingsdelegationen har framhållit, att den rationalisering, som möjliggöres

vid genomförandet av lilla kommitténs förslag, kommer att medföra

en betydande ekonomisk förbättring och att det synes föreligga en rimlig

möjlighet till ekonomisk balans på SAS’ internationella linjetrafik efter en

viss övergångstid. Den beräknade marginalen mellan utgifter och intäkter

kommer dock att bliva liten. Dessutom kunna de inre och yttre politiska och

ekonomiska förhållandena, vilka stå utanför SAS’ kontroll, spela en avgörande

roll för det framtida ekonomiska resultatet. Som följd härav förutsättes,

att ett drifttillskott lämnas från de tre staterna i varje fall under den

svåra övergångstiden efter bildandet av det nya SAS.

Förhandlingsdelegationen har vidare uttalat, att den skandinaviska luftfartens

mål alltid har varit och skall vara att driva verksamheten på ett sådant

sätt att tillskott från staten icke erfordras.

2. Tjänstemaunadelegationens yttrande.

Tjänstemannadelegationen har ingående övervägt de spörsmål, som sammanhänga

med ett eventuellt stöd från staternas sida till driften av det nya

SAS. Delegationen erinrar om att de tre moderbolagen under åren 1948

och 1949 ha uppvisat mycket dåliga ekonomiska resultat men att ett väsentligt

förbättrat driftsresultat väntas kunna uppnås under år 1950. Lilla kommittén

har räknat med att, såframt dess organisationsförslag genomföres

(jfr s. 9), besparingar på ca 12,5 milj. sv. kr. per år skulle kunna erhållas.

Dessa besparingar skulle dock i det väsentliga först kunna uppnås efter en

övergångstid.

Tjänstemannadelegationen finner det emellertid uppenbart, att vissa ekonomiska

risker äro förbundna med driften av konsortiets verksamhet, särskilt

under de närmaste åren, till dess verksamheten har stabiliserats. Således

kunna konsortiets driftsintäkter — på grund av verksamhetens utpräglat

internationella karaktär — i hög grad komma att bero på yttre politiska och

ekonomiska förhållanden, som bolagen och de tre skandinaviska länderna icke

ha herradöme över. Vidare kan den luftfartspolitik som föres av de länder,

som SAS trafikerar, få direkt inflytande på konsortiets driftsförhållanden.

Konkurrensen från andra luftfartsbolag, som driva internationell linjefart,

kan också drabba SAS på ett sätt, som man för närvarande icke kan förutse.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

Delegationen har funnit, att en viss form av stöd från staternas sida

till driften av det nya SAS kan bliva nödvändig under den första övergångsperioden.

Delegationen har utarbetat bifogade förslag till avtal mellan de

tre ländernas regeringar om finansiellt stöd (bilaga 2).

Tjänstemannadelegationen har funnit, att stödet från staternas sida icke

bör ha karaktären av lån och icke heller innefatta en subventionering av

verksamheten. Stödet föreslås därför få formen av en särskild garanti, som

har till ändamål att övervinna de likviditetssvårigheter, vilka som en följd av

eventuella förluster kunna uppkomma under en övergångsperiod.

Garantien föreslås utformad på följande sätt:

De tre bolagen skola under en femårsperiod, efter det konsortialavtalet

trätt i kraft, kunna få täckning för sina underskott intill ett för varje år fastställt

maximibelopp, som ställes till disposition av de tre ländernas regeringar.

De belopp, som tagas i anspråk, skola återbetalas av eventuella överskott

under senare år. En garantiavgift av 1 % per år skall utgå å de vid varje

tidpunkt ianspråktagna och ännu ej återbetalda garantibeloppen.

Delegationen anser det vara av väsentlig betydelse att bolagen åläggas en

återbetalningsplikt för de belopp, som tagas i anspråk av garantien. Återbetalningsplikten

bör dock icke göras ovillkorlig utan bli beroende av om

driften senare lämnar överskott. Närmare regler om det praktiska genomförandet

av återbetalningen böra fastställas efter förhandlingar mellan vederbörande

stat och det nationella bolaget. Tjänstemannadelegationen anser

dock önskvärt, att de allmänna riktlinjerna för återbetalningen av garantibeloppen

bliva i huvudsak likartade i de tre länderna. Delegationen förordar,

att hälften av eventuella överskott användes för återbetalning av uppburna

garantibelopp.

Frågan om eventuell eftergift av ianspråktagna garantibelopp vid konsortialperiodens

utgång den 1 oktober 1975 har också dryftats. Delegationen har

funnit, att denna fråga bör avgöras konkret och att den enskilda staten i

denna sak bör kunna stå fri. Det bör därvid tagas hänsyn till såväl konsortiets

som moderbolagets ekonomiska ställning.

Så länge återbetalningsplikten icke är helt uppfylld, skall utdelning till

aktieägarna icke kunna ske utan tillstånd av vederbörande statsmyndighet.

Om sådant tillstånd lämnas, kan utdelningen icke överstiga 5 % av aktiekapitalet.

Förhandlingsdelegationen har framhållit, att bestämmelserna om användning

av garantibeloppen böra göras så smidiga som möjligt. Tjänstemannadelegationen

har ansett sig kunna tillstyrka, att bolagen efter början av ett

verksamhetsår skola kunna erhålla förskott på det garantibelopp, som är fastställt

för vederbörande år, och att ett bolag, inom ramen för senare års garantibelopp,

skall kunna få täckning för underskott, som överförts från tidigare år.

Efter ingående överläggningar med förhandlingsdelegationen anser sig

tjänstemannadelegationen böra efter bedömning av samtliga omständigheter

föreslå att garantiens totalbelopp fastställes till högst oa 35 milj. d. kr. för

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

den nämnda femårsperioden på så sätt att garantibeloppen ställas till disposition

med ett lika stort belopp för vart och ett av de fem åren.

Förhandlingsdelegationen har uttalat, att garantiens belopp enligt delegationens

uppfattning borde ha varit större, och har hänvisat till att beloppet

endast motsvarar ca 3,5 % av konsortiets samlade framtida omsättning under

garantiperioden. Förhandlingsdelegationen har dock ansett sig kunna godkänna

tjänstemannadelegationens förslag.

Tjänstemannadelegationen har funnit, att statsstödet bör lämnas till moderbolagen

och icke till konsortiet. I detta sammanhang vill delegationen framhålla,

att moderbolagens individuella behov av finansiellt stöd kan komma

att variera som följd av att bolagen ha egna förpliktelser (bl. a. i samband

med lånebetalningar), som icke äro beroende av de räkenskapsmässiga resultat,

som framkomma vid driften av SAS.

Tjänstemannadelegationen har i det föregående (s. 17) förordat, att kapitalförhållandena

i moderbolagen såvitt möjligt göras mera likartade. Enligt

konsortialavtalet skola vidare moderbolagens kapitalandelar i konsortiet tillskjutas

i förhållandet 3: 2: 2. Härigenom kommer förhållandet mellan bolagens

andelar i eventuella underskott och bolagens behov av stöd till täckning

av dessa underskott att bliva väsentligen överensstämmande. Delegationen

anser därför naturligt att garantien lämnas av de tre staterna så nära

som möjligt i förhållandet 3: 2: 2. På detta sätt kommer Sveriges andel av

det samlade stödet att utgöra 3h av 35 milj. d. kr., som föreslås avrundat till

11 milj. sv. kr. (2,2 milj. sv. kr. per år). För Danmark blir det motsvarande

beloppet 10 milj. d. kr. (2 milj. d. kr. per år) och för Norge 10 milj. n. kr.

(2 milj. n. kr. per år).

Vid eventuella ändringar i det inbördes värdeförhållandet mellan de tre

ländernas valutor (uppskrivning eller nedskrivning) kommer den inbördes

storleksordningen mellan de tre ländernas garantibelopp att förskjutas, och

det kan i så fall bliva fråga om att justera garantibeloppen.

En bestämmelse härom har intagits i förslaget till garantiavtal.

C. Inrikestrafiken.

1. Förhandlingsdelegationens önskemål.

Förhandlingsdelegationen har på grundval av de tre moderbolagens erfarenheter

funnit, att drift av inrikeslinjer tills vidare torde vara förlustbringande

i de tre skandinaviska länderna. Ur affärsmässig synpunkt föreligger

det därför för närvarande icke anledning för det nya SAS att driva

dylik trafik.

Yiktiga nationella intressen kunna emellertid vara knutna till driften av

inrikeslinjer. Det är vidare naturligt, att det nya SAS — som till följd av

sina förutsättningar kommer att i allt väsentligt representera de tre ländernas

samlade insats inom luftfarten — bör vara lämpat att åtaga sig driften

av inrikeslinjer.

I anslutning till dessa uttalanden ha bolagen i § 1, 4 i förslaget till kon
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

sortialavtal intagit en bestämmelse om att vart och ett av moderbolagen skall

kunna, efter begäran av vederbörande statsmyndighet, påfordra att konsortiet

åtager sig inrikestrafik, även om den icke är affärsmässigt motiverad, på villkor

som fastställas efter närmare överenskommelse.

2. Tjänstemaimadelegationens yttrande.

Tjänstemannadelegationen ansluter sig till konsortiala vtalets bestämmelse

på denna punkt. Bestämmelsen innebär i princip, att statsmyndigheterna

genom vederbörande moderbolag kunna ålägga SAS att driva inrikeslinjer.

Samtidigt står det myndigheterna fritt att inhämta anbud från andra bolag.

På detta sätt tillförsäkras myndigheterna en möjlighet att överlåta driften

av inrikeslinjer till det företag, som avger det mest fördelaktiga anbudet -—

vare sig detta företag är SAS eller andra företag.

Vid beräkningen av den ersättning, som skall utgå till SAS för drift av

inrikeslinjer, bör beaktas att, även om vissa flyglinjer kunna vara förlustbringande

under en första uppbyggnadsperiod, det likväl kan på något längre

sikt vara affärsmässigt motiverat att upptaga sådan trafik. Kostnaderna för

inrikestrafiken måste delvis också betraktas som förberedelsekostnad för utlandstrafiken.

Likaledes bör hänsyn tagas till eventuella överskott å andra

inrikeslinjer, som trafikeras av SAS. Myndigheterna böra såvitt möjligt

kunna kontrollera beräkningen av kostnaderna på grundval av en efterföljande

värdering av den utförda trafikprestationen.

Tjänstemannadelegationen förordar, att i det föregående angivna riktlinjer

följas vid regleringen av förhållandet mellan statsmyndigheterna och moderbolagen

i SAS på detta område.

I samband härmed har tjänstemannadelegationen och förhandlingsdelegationen

dryftat frågan om moderbolagen böra medgivas rätt att själva driva

inrikestrafik. Denna fråga kan bliva aktuell för det fall att förhandlingarna

med SAS om drift av inrikeslinjer icke leda till något positivt resultat.

Tjänstemannadelegationen vill framhålla den omständigheten att moderbolagen

icke torde komma att disponera över en nödvändig administrationsapparat

och materiel för drift av inrikeslinjer, i det att såväl administrationsapparat

som materiel skall överlåtas till det nya SAS. Delegationen anser

därför, att man på denna punkt icke bör bryta mot principen om att moderbolagen

icke själva skola driva luftfartsverksamhet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

29

Y. Skattefrågor.

Tjänstemannadelegationen har dryftat moderbolagens och det nya SAS’

ställning i skattemässigt hänseende. I detta sammanhang vill delegationen

framhålla, att det nya SAS icke blir ett företag med särskild nationalitet och

att det ej kommer att registreras i något av de tre länderna. Delegationen

förutsätter därför, att det nya SAS icke kan vara skattesubjekt i något av

de tre länderna och att eventuell beskattning kommer att ske genom moderbolagen.

De spörsmål, som härvid uppstå, förutsättas bliva lösta på nationell

basis. Detta gäller även de skattefrågor, som uppkomma i samband med den

föreslagna garantiordningen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

VI. Valutaspörsmål i samband med den löpande driften

av det nya SAS.

1. Den tidigare ordningen.

I september 1949 sammanträdde representanter för nationalbankerna i de

tre skandinaviska länderna för att dryfta valutaspörsmål i samband med

OSAS och ESAS. Den överenskommelse, som härvid träffades, innebar i

stort sett följande.

Vad först angår de valutaspörsmål, som kunna uppstå i samband med inköp

av nya flygplan och annan materiel, skulle dessa frågor liksom tidigare

göras till föremål för prövning av de tre ländernas valutamyndigheter i varje

särskilt fall.

Vad därefter beträffar de löpande valutautgifterna och -intäkterna, såsom

utgifter vid biljettförsäljning för utländska bolag, utgifter för bensin, underhållsreservdelar,

markorganisation o. dyl., ansågs det önskvärt, att SAS administrativt

fick att göra med endast ett lands valutamyndighet så att SAS i

det dagliga arbetet skulle kunna reglera sina löpande affärer på utlandet

utan att i varje särskilt fall vara tvungen att dryfta saken med de tre nationalbankerna.

I enlighet härmed blev man ense om att SAS endast behövde

vända sig till en av de tre bankerna, vars beslut skulle binda de två övriga.

SAS skulle icke behöva befatta sig med den valutamässiga fördelningen av

valutaintäkter och -utgifter i förhållandet 3: 2:2; denna fördelning skulle

genomföras genom arbitrage mellan nationalbankerna på grundval av de

valutarapporter, som utarbetades inom SAS.

2. Behovet av eu ny ordning.

Som följd av upprättandet av den europeiska betalningsunionen (EPU)

blir det möjligt att genomföra en förenkling av nämnda överenskommelse

mellan nationalbankerna. Någon arbitragemässig reglering av valutor från

EPU-länder synes icke längre nödvändig. Med hänsyn till valutor, som

icke omfattas av EPU, synas reglerna i gällande överenskommelse mellan

nationalbankerna kunna tillämpas framdeles. Dessa valutor böra överföras

till det skandinaviska land, som från SAS’ synpunkt administrativt passar

bäst, och den efterföljande regleringen bör ske genom arbitrage mellan nationalbankerna.

Detta innebär emellertid icke att nationalbankerna skulle vara

beredda att övertaga en infrusen fordran från SAS. En fördelning i ett dvlikt

fall blir aktuell först när fordringen blir frigjord och kan överföras. I de

fall, då en efterföljande arbitragemässig valutareglering förutses icke Vunna,

ske, bör överenskommelse träffas om direkt överföring till resp. från Sverige,

Danmark och Norge efter fördelningsgrunden 3: 2: 2.

Tjänstemannadelegationen har speciellt granskat, huruvida som följd av

det utvidgade samarbetet behov kommer att uppstå av en överföring mellan

de tre länderna av de tre ländernas valutor. Till stöd för delegationens ar
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

bete med dessa frågor har förhandlingsdelegationen framlagt en överslagsberäkning

av verksamhetens väntade fördelning i de tre länderna under det

nya SAS jämte de därmed förbundna utgifterna samt en översikt över bolagens

driftintäkter i de tre länderna under åren 1949 och 1950.

De förhållandevis stora transfereringar på luftfartens område, som ägt rum

mellan de tre länderna under de senaste åren, förorsakas i första hand av

att flygparken icke varit fördelad i förhållandet 3: 2: 2. Dessa löpande transfereringsbehov

bortfalla genom att flygparken fördelas i förhållandet 3: 2: 2.

På grundval av det framlagda materialet har tjänstemannadelegationen

dragit den slutsatsen, att förutnämnda transfereringsbehov mellan de tre

länderna kunna väntas bliva av mindre väsentlig omfattning.

Tjänstemannadelegationen har även dryftat de valutamässiga konsekvenser,

som kunna uppkomma, därest inom konsortiet uppsamlas betydande likvida

medel för att möta kommande ny- och reinvesteringsbehov av icke

löpande karaktär. Av valutamässiga skäl böra dessa medel principiellt fördelas

på de tre länderna i förhållandet 3: 2: 2. Härvid måste emellertid tagas

hänsyn till konsortiets behov av likvida medel för den löpande driften samt

för ny- och reinvesteringar på kort sikt.

Det föreliggande förslaget till konsortialavtal innehåller i §§ 11 och 12

bestämmelser av speciell betydelse i detta sammanhang. Enligt dessa bestämmelser

kan styrelsen företaga affärsmässigt motiverade avskrivningar på

konsortiets tillgångar och avsättningar för att möta särskilda risker. Styrelsen

avgör på affärsmässig basis om konsortiet kan ställa tillgängliga kontantbelopp

till disposition för moderbolagen, som å sin sida skola vara ansvariga

för motsvarande belopp i förhållande till konsortiet och skola, om styrelsen

så påkallar, återbetala desamma till konsortiet, Om styrelsens dispositioner

innebära, att större belopp innestå hos konsortiet än som erfordras för den

löpande driften och ny- eller ersättningsanskaffningar under det närmaste

året, skola valutamyndigheterna kunna upptaga detta förhållande till prövning.

Genomförandet av detta förslag samt SAS’ speciella konstruktion förutsätter,

att valutamyndigheterna i de tre länderna i största möjliga utsträckning

upprätthålla likartade valutaregler gentemot SAS, så att en sund utveckling

av konsortiet icke hindras av valutamässiga skäl.

På grund av vad som anförts i det föregående vill tjänstemannadelegationen

förorda, att förhandlingar upptagas mellan de tre ländernas nationalbanker

rörande en ny överenskommelse om regleringen av ovannämnda förhållanden.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 260.

VII. Verkstads- och hangararbeten.

1. Förhandlingsdelegationens synpunkter.

Förhandlingsdelegationen har i sin promemoria av den 3 mars 1950 uttalat,

att allt arbete i verkstäder och hangarer för egen eller för annans räkning

skall utföras av SAS för konsortiets räkning och risk. Detta arbete

skall fördelas på rimligt sätt på de tre länderna under iakttagande av praktiska

och ekonomiska hänsyn. SAS skall söka utnyttja anläggningarna på

bästa möjliga sätt bland annat genom att åtaga sig arbete för annans räkning.

Slutligen skall vid planeringen av arbetet läggas vikt vid att det även

inom den tekniska verksamheten vid varje tidpunkt finnes kvalificerad och

utbildad personal av alla tre nationerna.

2. Tjänstemannadelegationens yttrande.

Tjänstemannadelegationen har överlagt med förhandlingsdelegationen om

fördelningen av verkstads- och hangarverksamheten i de tre länderna samt

har tagit del av § 3 i det föreliggande förslaget till konsortialavtal. Enligt

denna paragraf skall konsortiet eftersträva att dess verksamhet fördelas på

rimligt sätt mellan de tre länderna inom ramen för bestämmelsen i avtalets

§ 1, 2 om att verksamheten skall drivas efter sunda affärsmässiga principer.

Tjänstemannadelegationen har icke något att erinra på denna punkt.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 260.

33

VIII. Samarbetet mellan luftfartsmyndigheterna.

1. Luftfartsmyndigheternas utredning.

Den i förordet nämnda utredning, som tjänstemannadelegationen erhållit

från luftfartsmyndigheterna i de tre länderna, behandlar de centrala frågor,

vilka uppstå inom myndigheternas arbetsområde som en följd av bildandet

av det nya SAS.

a) Luftfartspolitiska synpunkter.

Luftfartsmyndigheterna rikta uppmärksamheten på de restriktiva tendenser,

som göra sig gällande när det gäller att erhålla trafikrättigheter i utlandet,

särskilt för den femte frihetens vidkommande. Vidare påpekas att den

internationella överenskommelsen om civil luftfart av år 1944 (Chicagokonventionen),

vilken är ratificerad av samtliga skandinaviska länder och för

övrigt av alla länder av någon betydelse i internationell luftfart, uttryckligen

förutsätter, att medlemsstaterna skola ha möjlighet att bilda företag för

gemensam drift av internationell luftfart eller på annat sätt genomföra samtrafik.

b) Luftfartsmyndigheternas tidigare samarbete.

Samarbetet har hittills ägt rum i olika former och på olika områden. Under

flera år ha regelbundna möten hållits varje halvår under ledning av myndigheternas

chefer. Dessa möten ha utgjort forum för dryftandet av alla slags

frågor av intresse för den skandinaviska luftfarten och ha givit anledning till

en detaljutformning av samarbetsformema. Permanenta och tillfälliga kommittéer

ha sålunda bildats för behandling av tekniska och ekonomiska spörsmål.

Vidare ha myndigheterna samverkat för att upprätta ett skandinaviskt

sekretariat vid den internationella civila luftfartsorganisationen ICAO i

Montreal. Slutligen ha representanter för luftfartsmyndigheterna deltagit i

de pågående förhandlingarna om revision av de skandinaviska ländernas luftfartslagstiftning.

c) Samarbete for mer nas anpassning till det nya SAS.

Luftfartsmyndigheterna förorda, att regelbundna möten i fortsättningen

bliva den grundläggande formen för samarbetet dem emellan. Vid dessa

möten böra i nödvändig utsträckning närvara representanter för andra intresserade

statsmyndigheter, såsom kommunikations- och utrikesdepartementen.

Beträffande vissa frågor — särskilt frågor av rutinmässig karaktär — påpekas

önskvärdheten av att luftfartsmyndigheten i ett av länderna kan träffa

beslut å samtliga tre myndigheters vägnar. Denna möjlighet är önskvärd av

hänsyn till att ett snabbt avgörande kan vara av största betydelse för SAS’

dispositioner. Det förutsättes, att luftfartsmyndigheten i det land, där SAS’

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majits proposition nr 260.

centralorganisation ligger, särskilt kommer att lia behov av en sådan fullmaktsställning.

I detta sammanhang antydes möjligheten av att ackreditera

tjänstemän från övriga två myndigheter hos myndigheten i det land, där SAS’

centralorganisation ligger.

Luftfartsmyndigheterna uttala slutligen, att det utvidgade samarbetet

mellan bolagen i SAS icke under den första tiden synes nödvändiggöra änd

ringar i myndigheternas organisation eller nya former för samarbetet, vilket

endast bör givas en något fastare och av statsmakterna sanktionerad karaktär.

Icke heller väntas bildandet av det nya SAS öka luftfartsmyndigheternas

utgifter i nämnvärd grad.

d) Konkreta åtgärder.

Luftfartsmyndigheterna framhålla, att konsortialavtalet kommer att bliva

föremål för godkännande av statsmakterna i de tre länderna. Godkännandet

av konsortialavtalet kommer att göra det önskvärt att de frågor, som uppstå

1 samband med den gemensamma skandinaviska trafiken, regleras genom ett

luftfartsavtal mellan de tre länderna. Yidare bör samarbetsformen mellan

luftfartsmyndigheterna regleras genom ett trepartsavtal.

2 Tjänstemannadelegationens yttrande.

Tjänstemannadelegationen vill i anslutning till vad luftfartsmyndigheterna

anfört understryka, att det utvidgade skandinaviska luftfartssamarbetet står

i överensstämmelse med Chicagokonventionen. I likhet med luftfartsmyndigheterna

har delegationen uppmärksammat den restriktiva politik, som många

stater börjat bedriva på den internationella luftfartens område, och vill betona

vikten av att de skandinaviska länderna vid förhandlingar med andra

länder arbeta för en ökad liberalisering av lufttrafiken.

Tjänstemannadelegationen konstaterar, att ett omfattande samarbete redan

förekommer mellan luftfartsmyndigheterna. Detta är bl. a. fallet med revisionen

av luftfartslagstiftningen och lösningen av de problem, som sammanhänga

med själva övergången till det nya SAS-samarbetet. En minskning av

luftfartsmyndigheternas arbetsbörda på dessa områden kan dock förväntas.

Det allt närmare samarbetet mellan luftfartsbolagen medför helt naturligt ett

ökat behov av samverkan mellan luftfartsmyndigheterna. Delegationen har ej

anledning att ingå på formerna härför men vill framhålla angelägenheten av

att personalanvändningen och kostnaderna för myndigheternas arbete nedbringas

så långt detta är möjligt med hänsyn till god effektivitet.

Slutligen anser delegationen, att det är av väsentlig betydelse att klarhet

bringas i de praktiska och luftfartspolitiska förhållandena mellan de tre

skandinaviska länderna genom att nödvändiga avtal träffas mellan länderna.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

35

IX. Landningsavgifter i Skandinavien.

1. Förhandlingsdelegationens och luftfartsmyndigheternas synpunkter.

Förhandlingsdelegationen har framhållit, att SAS på de skandinaviska

flygplatserna betalar landningsavgifter som ligga mellan 42 och 110 % högre

än medeltalet för de avgifter, som SAS betalar på de större flygfälten i

Europa, Afrika och Främre Orienten. Delegationen har därför föreslagit en

minskning av dessa avgifter, eventuellt i form av en kvantitetsrabatt, på så

sätt att avgifterna icke bliva större än medeltalet av de avgifter SAS betalar

i utlandet.

De tre ländernas luftfartsmyndigheter ha undersökt detta spörsmål och

det har därvid meddelats, att de anförda upplysningarna blott gälla de av

ESAS-trafiken berörda flygplatserna. Landningsavgifterna på de av OSAStrafiken

använda, utanför Europa liggande flygplatserna äro i allmänhet

högre än på de skandinaviska flygplatserna. Viktiga internationella flygplatser

ha sålunda landningsavgifter, som äro mer än dubbelt så höga som motsvarande

avgifter i Skandinavien.

Luftfartsmyndigheterna ha vidare framhållit, att anläggningskostnaderna

för de skandinaviska flygplatserna äro förhållandevis höga och att vissa andra

flygplatser med låga landningsavgifter icke erbjuda samma tekniska och annan

service. En rabattordning, som föreslagits för SAS, skulle vidare av främmande

bolag kunna uppfattas som en diskriminering och från andra stater

skulle gentemot SAS kunna vidtagas motaktioner, vilka kunna neutralisera

eventuella fördelar för SAS på hemmabaserna. Luftfartsmyndigheterna ha

icke velat förorda att ekonomisk hjälp lämnas SAS genom sänkning av landningsavgiftema,

vilka för övrigt med nuvarande storleksordning icke lämna

täckning för staternas anläggnings- och driftsutgifter.

2. Tjilustemannadelegationens yttrande.

Tjänstemannadelegationen kan i detta spörsmål ansluta sig till luftfartsmyndigheternas

uttalande och vill erinra om att en taxereduktion enligt det

framlagda förslaget endast kommer att medföra en besparing för SAS av

knappt 1 % av SAS’ totalutgifter. Med hänsyn härtill finner delegationen, att

önskemålet om en taxereduktion i varje fall icke för närvarande bör tillmötesgås.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Eungl. Maj:ts proposition nr 260.

X. Sammanfattning och hemställan.

1. Det föreliggande förslaget till utvidgning av det skandinaviska luftfartssamarbetet

inom SAS har väckts av de samarbetande luftfartsbolagen

ABA, DDL och DNL samt utgör i första hand resultatet av rent affärsmässiga

överväganden av bolagsledningarna.

Förslaget innebär ur organisatorisk synpunkt bildandet av ett skandinaviskt

företag i form av ett konsortium, vilket skall för bolagens gemensamma

räkning och såsom en enhet bedriva trafikflygning. Konsortiet skall ha en

gemensam ledning, vari parterna ha lika stort inflytande. Konsortiet skall

drivas efter sunda affärsmässiga principer, och rörelsen skall följaktligen ej

vara subventionerad. I övrigt skall för samarbetet gälla de bestämmelser som

innehållas i ett mellan parterna på 25 år ingånget konsortialavtal.

Tjänstemannadelegationen vill i anslutning härtill framhålla,

att ett internationellt luftfartssamarbete av den art, varom bolagen överenskommit,

förutsetts i Chicagokonventionen angående internationell civil

luftfart,

att detta .samarbete utgör ett praktiskt genomförande på ett område av de

strävanden till ökad gemenskap mellan de skandinaviska länderna, som dessas

regeringar vid upprepade tillfällen uttalat sig för, samt

att samarbetet jämväl står i överensstämmelse med de principer, som ligga

till grund för den europeiska ekonomiska samarbetsorganisationen (OEEC)

och vartill de skandinaviska ländernas regeringar givit sin anslutning.

Tjänstemannadelegationen vill med hänsyn till nu anförda omständigheter

förorda, att konsortialavtalet godkännes av de tre ländernas regeringar.

2. Konsortiets kapitalbehov, vilket uppgår till i runt tal 150 milj. sv. kr.,

skall till huvudsaklig del täckas av moderbolagen med 3h från ABA, 2h från

DDL och 217 från DNL.

Det riskbärande kapitalet i de tre moderbolagen förutsättes skola tillskjutas

till lika delar av resp. stater och enskilda intressenter, vilka skola

samarbeta pa likaberättigad grund. En dylik samling av intressena kring den

gemensamma uppgiften bör kunna giva moderbolagen och konsortiet ökad

styrka och effektivitet. Tjänstemannadelegationen tillstyrker detta förslag.

Delegationen förordar, att erforderliga åtgärder vidtagas för att, redan

från början av konsortiets verksamhet, olikheter mellan bolagens låneförpliktelser

såvitt möjligt bli utjämnade. Lösningen av dessa spörsmål förutsättes

skola ske nationellt.

3. Beträffande koncessionerna på regelbunden lufttrafik uttalar tjänstemannadelegationen

som sin principiella uppfattning, att de tre ländernas samlade

insats i internationell linjefart bör koncentreras till det nya SAS. Delegationen

förordar, att moderbolagens koncessioner, såvitt möjligt, givas likartad

utformning.

Delegationen framhåller vidare vikten av att de tre länderna vid förhandlingar

med andra länder arbeta för en ökad liberalisering av lufttrafiken.

4. Tjänstemannadelegationen har beaktat, att särskilda ekonomiska risker

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

37

föreligga i samband med driften av lufttrafik. Detta gäller även det planerade

samarbetet, särskilt under de närmaste åren, intill dess att konsortiets

verksamhet stabiliserats. Dessa risker äro delvis beroende av yttre politiska

och ekonomiska förhållanden, som bolagen ej råda över, samt av andra länders

luftfartspolitik och konkurrensen från främmande luftfartsbolag.

Delegationen har funnit, att en viss form av stöd från staternas sida kan

bli nödvändig under den första övergångstiden. Detta stöd bör icke ha karaktären

av lån och icke heller innefatta en subventionering av verksamheten.

Stödet föreslås i stället få formen av en särskild garanti, som har till uppgift

att överbrygga de likviditetssvårigheter som under övergångstiden kunna

uppstå till följd av eventuella förluster.

Delegationen förordar, att regeringarna i de tre länderna ingå en överenskommelse

att under de närmaste fem åren till bolagens förfogande ställa

garantier med sammanlagt 11 milj. sv. kr. till AB A, 10 milj. d. kr. till DDL

och 10 milj. n. kr. till DNL. Garantierna — som inbördes stå tillnärmelsevis

i förhållandet 3: 2: 2 — skola fördelas med lika belopp på varje år och

kunna tagas i anspråk för täckande av förluster på rörelsen enligt vissa reg

ler. Ianspråktagna garantibelopp skola återbetalas av uppkommande över

•skott. Å beloppen utgår en avgift till vederbörande stat av 1 % per år.

Delegationen föreslår, att det av delegationen upprättade förslaget till

garantiavtal förelägges statsmyndigheterna för godkännande.

5. Tjänstemannadelegationen har slutligen granskat vissa genom det ut

vidgade SAS-samarbetet uppkomna specialfrågor.

Delegationen har förutsatt, att eventuell beskattning av SAS’ rörelse kom

mer att ske genom moderbolagen och att de skattespörsmål, som härvid och

i övrigt uppkomma, skola lösas på nationell bas.

Valutaspörsmålen i samband med den löpande driften förutsättas komma

att lösas genom en särskild överenskommelse mellan de tre ländernas centralbanker

i överensstämmelse med de riktlinjer, som angivas i betänkandet.

I övrigt synas icke föreligga några utestående frågor av natur att påkalla

statsmakternas beslut i förevarande sammanhang.

Ledamöterna av tjänstemannadelegationen hemställa enhälligt, att kommunikationsministrarna

i Sverige, Danmark och Norge ville föreslå regeringarna

i resp. länder att vidtaga de åtgärder, som erfordras för att i huvud

sak genomföra tjänstemannadelegationens förslag, däribland att utverka godkännande

av det av bolagen utarbetade konsortialavtal! samt ett förslag till

avtal om viss garanti till bolagen.

Stockholm, Köpenhamn och Oslo den IG oktober 1950.

HENRIK WIN BERO. PALLE CHRISTENSEN. EG IL LOTHE.

MATS LEMNE. ER. GRUNTELD. OTTO OHR. MALTERUD.

E. BAGGE. SV. GARDE. ALF HEUM.

4—1965 so Bihang till riksdagens protokoll 1950 1 samt Nr 260.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Översättning.

Konsortialavtal.

Bilaga 1.

I ändamål att fortsätta och utvidga sitt samarbete hava undertecknade

AKTIEBOLAGET AEROTRANSPORT (nedan kallat ABA)

DET DANSKE LUFTFARTSELSKAB A/S (nedan kallat DDL) och

DET NORSKE LUFTFARTSELSKAP A/S (nedan kallat DNL)

överenskommit att de mellan dem hittills gällande avtalen av den 31 juli

1946, med tilläggsavtal den 4 juli 1947, respektive den 25 juni 1949, kallade

OSAS- respektive ESAS-avtalet, skola upphöra att gälla per den 30 september

1950, och att från och med den 1 oktober 1950 nedanstående nya konsortialavtal

skall gälla mellan dem.

§ 1-

Konsortiets namn och verksamhet.

L Parterna bilda härigenom ett konsortium, vilket under namnet

SCANDINAYIAN AIRLINES SYSTEM

Denmark — Norway — Sweden

skall för deras gemensamma räkning och såsom en enhet bedriva trafik

flygning och annan i samband därmed stående verksamhet i enlighet med

bestämmelserna i detta avtal och i övrigt i den omfattning och på det sätt

konsortiets styrelse finner lämpligt.

2. Konsortiets verksamhet skall bedrivas efter sunda affärsmässiga principer.

3. Ingen av parterna skall äga rätt att direkt eller indirekt bedriva eller

stödja eller vara intresserad i någon verksamhet av det slag, som bedrives

av konsortiet, med mindre de övriga parterna samtycka därtill.

4. Därest vederbörande statliga myndigheter så begära, skall envar av parterna

äga påfordra, att konsortiet — på villkor varom överenskommelse

kan träffas — åtager sig sådan inrikes trafik, som icke kan anses motiverad

ur affärsmässig synpunkt.

§2.

Parternas ansvarighet.

1. Gentemot tredje man svara parterna solidariskt för rätta fullgörandet av

varje förpliktelse, som kan uppkomma för konsortiet i samband med dess

verksamhet.

2. Inom konsortiet skall parternas inbördes förhållande vara följande:

ABA:s andel i konsortiet skall vara 3h (tre sjundedelar)

DDL:s andel i konsortiet skall vara 2h (två sjundedelar)

DNL:s andel i konsortiet skall vara (två sjundedelar).

I enlighet härmed skola parterna gemensamt äga all konsortiets egendom

och alla konsortiets rättigheter i dessa proportioner, under det att de

i samma proportioner skola dela varje vinst eller förlust, som uppkommer

i konsortiets verksamhet, och inbördes svara för konsortiets förpliktelser.

§ 3.

Allmänna för delningsprinciper.

I den mån bestämmelsen i § 1 stycke 2 det medgiver, skall konsortiet eftersträva

att på ett rimligt sätt fördela konsortiets verksamhet mellan de tre

länderna.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 260.

§ 4.

Konsortiets kapital.

1. Konsortiets startkapital skall vara 157V-2 miljoner svenska kronor, motsvarande

210 miljoner danska kronor respektive 217 miljoner norska

kronor1, och skall tillskjutas genom att parterna medverka till att följande

tillgångar och förpliktelser överlåtas till och övertagas av konsortiet:

a) All egendom och alla rättigheter och förpliktelser, som gemensamt ägas

av respektive tillkomma och åvila parterna enligt ovannämnda avtal av

den 31 juli 1946 och den 25 juni 1949 med däri tid efter annan gjorda

ändringar;

b) alla flygplan och andra fysiska tillgångar, som tillhöra parterna enskilt,

med undantag av dels fast egendom i de tre länderna, dels ock de

tillgångar, varom särskild överenskommelse må träffas mellan parterna;

c) de förpliktelser, som åvila någon av de tre parterna och varom särskild

överenskommelse må dem emellan träffas;

d) kontanter i den omfattning, som erfordras för att uppnå det ovan angivna

startkapitalet.

2. Härefter skall genom erforderliga kontantbetalningar företagas en clearing

mellan parterna, så att parternas tillskott enligt värdering, varom överenskommelse

träffats mellan dem, bringas i överensstämmelse med de proportioner,

som angivas i § 2 stycke 2.

§5.

Fast egendom och hyresupplätélser.

1. Fast egendom i de tre länderna, som äges av endera parten, skall ställas

till konsortiets förfogande i särskilt överenskommen utsträckning och på

likaledes särskilt överenskomna hyresvillkor.

2. Löpande hyreskontrakt i de tre länderna mellan någon av parterna och

tredje man skola på oförändrade villkor övertagas av konsortiet.

§ 6.

Registrering av flygplan.

Flygplan som parterna tillskjuta såsom kapitaltillskott vid konsortiets

bildande, ävensom flygplan som konsortiet senare förvärvar, skola inom

varje särskild flygplanstyp registreras med cirka -3h av varje typ i ABA:s

namn i Sverige, med cirka -h i DDL:s namn i Danmark och med cirka 2h i

DNL:s namn i Norge, utan att detta i övrigt skall hava någon inverkan på

rättigheterna och skyldigheterna enligt detta avtal. Avvikelse från denna fördelningsprincip

kan dock ske om praktiska skäl tala därför, exempelvis om

vissa typer användas uteslutande eller huvudsakligen inom en parts nationella

område. Vid tidpunkten för konsortiets bildande skall fördelningen

mellan parterna för registreringsändamål vara den som angives i bifogade

bilaga.

§

Konsortiets ledning.

!. Konsortiets angelägenheter skola handhavas av en styrelse, ett inom styrelsen

utsett arbetsutskott samt en eller flera direktörer, av vilka en skall

vara verkställande direktör.

2. Styrelsen skall bestå av de personer, som vid varje tidpunkt äro medlemmar

av ABA:s, DDL:s och DNL:s styrelser. Vid styrelsesammanträde i

konsortiet skall dock högst sex representanter för vardera parten äga ut
1

De angivna talen äro preliminära och hunna komma att ändras, om den slutliga värde
ringen

skulle föranleda därtill.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

öva rösträtt. Dessa representanter skola av parterna utses för varje styrelsesammanträde

i konsortiet.

ö. Styrelsen utser inom sig för ett år åt gången en ordförande, en förste

vice ordförande och en andre vice ordförande, vilka befattningar skola

alternera mellan parterna, såvida icke styrelsen enhälligt annorlunda beslutar.

I händelse av varaktigt förfall väljer styrelsen en efterträdare att

fungera under återstående del av året.

4. Ordföranden samt förste och andre vice ordförandena bilda tillsammans

med tre andra styrelsemedlemmar, av vilka vardera parten utser en, konsortiets

arbetsutskott. Arbetsutskottets medlemmar fungera under ett år åt

gången. Vardera parten utser en suppleant för envar av partens representanter

i arbetsutskottet att inträda vid förfall för sådan representant.

Suppleanterna skola utses bland medlemmarna av konsortiets styrelse.

5. Styrelsen bestämmer vilka personer, som var för sig eller i förening skola

äga rätt att företräda konsortiet och med bindande verkan teckna dess

firma.

§ 8.

Styrelsesammanträden.

1. Styrelsesammanträde skall hållas, när ordföranden så bestämmer eller när

en styrelsemedlem eller verkställande direktören så begär. Sammanträde

skall hållas minst en gång varje kvartal, och platsen för sammanträdet skall

regelmässigt alternera mellan de tre länderna.

2. Kallelse till styrelsesammanträde skall om möjligt ske minst fjorton dagar

i förväg. Om särskilda omständigheter så påfordra må kallelsetiden förkortas.

I kallelsen skola de ärenden förtecknas, som skola behandlas vid

sammanträdet. Mot någon närvarande styrelsemedlems bestridande må beslut

icke fattas i en fråga, som icke angivits i kallelsen.

3. Styrelsesammanträde ledes av ordföranden eller, i hans frånvaro, av förste

vice ordföranden, eller i dennes frånvaro av andre vice ordföranden.

4. Styrelsen är beslutför, när minst tre medlemmar från envar av parterna

äro närvarande. Skulle styrelsen icke på grund av vad nu sagts vara beslutför,

äger en part inom åtta dagar påfordra att ett nytt sammanträde

hålles. Vid sådant sammanträde är styrelsen i en sådan fråga, som uttryckligen

angivits i kallelsen till det första sammanträdet, beslutför när

endast två av parterna äro företrädda genom minst tre representanter för

envar av dem.

5. Vid styrelsesammanträde skall föras protokoll, vilket skall underskrivas

av den vid sammanträdet fungerande ordföranden samt av en vid sammanträdet

närvarande styrelsemedlem från envar av parterna. Varje part skall

tillställas en bestyrkt avskrift av protokollet.

6. Styrelsens och arbetsutskottets medlemmar skola uppbära ett skäligt arvode,

ävensom ersättning för resekostnader och vivre, allt efter styrelsens

bestämmande.

§ 9.

Styrelsens beslut.

1. Följande ärenden skola alltid behandlas av styrelsen:

Konsortiets årsbudget, årsbokslut och trafikprogram.

2. Styrelsen meddelar erforderliga föreskrifter angående arbetsutskottets

verksamhet och befogenheter.

3. Styrelsen utser verkställande direktör och eventuella övriga direktörer,

ävensom högre befattningshavare, samt fastställer deras lönevillkor.

4. Styrelsen bestämmer var huvudkontoret, ävensom de övriga kontor, som

befinnas erforderliga, skola vara belägna.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

5. Styrelsen beslutar om viktigare nyanskaffningar och andra inköp för konsortiet

samt i viktigare försäkringsfrågor.

6. Vid styrelsesammanträde skall varje i sammanträdet deltagande röstberättigad

medlem äga en röst. Såsom styrelsens beslut gäller, såvida icke annat

föreskrives i detta avtal, den mening varom de flesta röstande förena sig.

Vid lika röstetal gäller den mening, som omfattas av ordföranden.

7. Styrelsemedlem må icke i denna sin egenskap deltaga i behandlingen eller

avgörandet av fråga, vari han har ett väsentligt personligt eller ekonomiskt

intresse.

§ io.

Konsortiets verkställande direktör och personal.

1. Konsortiets verkställande direktör skall hava samma befogenheter och

åligganden, som normalt tillkomma verkställande direktören i ett aktiebolag,

såväl i förhållande till styrelsen och arbetsutskottet samt konsortiets

personal som i förhållande till tredje man. Styrelsen skall meddela

erforderliga föreskrifter rörande de befogenheter, som tillkomma verkställande

direktören samt, om ytterligare direktörer finnas, jämväl dessa.

2. Varken verkställande direktören eller annan direktör, om sådan finnes, må

vara medlem av någondera partens styrelse.

3. Vid anställning av konsortiets personal skall styrelsen och/eller verkställande

direktören på allt sätt söka åvägabringa en så rationell och effektiv

organisation som möjligt. Vid tillsättande av högre befattningshavare,

ävensom i samband med anställning och utbildning av flygande personal,

utlandsrepresentanter, tekniska specialister och ingenjörer, skall, i den mån

bestämmelsen i § 1 stycke 2 det medgiver, val mellan kvalitativt jämställda

personer ske under skäligt hänsynstagande till att en rimlig fördelning

mellan svenskar, danskar och norrmän erhålles.

§ 11-

Räkenskaper och revision.

1. Konsortiets räkenskapsår skall omfatta tiden 1 oktober—30 september.

Det första räkenskapsåret skall omfatta tiden 1 oktober 1950—30 september

1951.

2. Konsortiets räkenskaper skola granskas av sex revisorer. Vardera parten

utser två av revisorerna bland de revisorer, som vid ordinarie bolagsstämma

med partens aktieägare utsetts att granska partens egna räkenskaper.

Kevisorerna utse bland sig en ordförande för ett år åt gången. Ordförandeskapet

skall alternera mellan parterna.

3. Konsortiets årsbokslut skall senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång

överlämnas till revisorerna. Senast en månad därefter skall bokslutet

ånyo framläggas för styrelsen tillsammans med revisionsberättelsen. Härefter

skall det åligga styrelsens ordförande att utlysa styrelsesammanträde

snarast möjligt för genomgång av revisionsberättelsen och fastställande av

det slutliga bokslutet. I samband med bokslutets verkställande skola företagas

sådana avskrivningar å konsortiets tillgångar och sådana avsättningar

till mötande av särskilda risker, som styrelsen finner påkallade ur affärsmässig

synpunkt.

§ 12.

Utdelning, å-konlo-utbetalning till parterna och. framtida tillskott.

1. Styrelsen bestämmer om och i vad mån vinst skall utdelas till parterna

eller innestå i konsortiet. Styrelsen bestämmer även om och i vad mån

förlust skall täckas genom inbetalningar till konsortiet från parterna, ävensom

den tid, inom vilken sådana inbetalningar skola fullgöras.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj;ts proposition nr 260.

2. Oberoende härav äger styrelsen, när den så finner lämpligt, med iakttagande

av affärsmässiga principer bestämma om och i vad mån tillgängliga

kontantbelopp skola ställas till parternas förfogande. Innebär styrelsens

beslut att större kontantbelopp kommer att innestå i konsortiet än

som erfordras för den löpande verksamheten eller för ny- och ersättningsanskaffningar

under det närmaste året, skola vederbörande valutamyndiglieter

kunna upptaga detta förhållande till prövning. Parterna förbliva ansvariga

gentemot konsortiet för belopp, som ställts till deras förfogande

enligt bestämmelserna i detta stycke, och skola, om styrelsen så påkallar,

återbetala desamma till konsortiet.

§ 13.

For ce majeure.

Parterna fritaga sig från allt ansvar och andra påföljder, därest omöjlighet

att uppfylla detta avtals bestämmelser skulle uppkomma till följd av krig,

krigsfara, uppror, blockad, naturkatastrofer eller liknande händelser.

§ 14.

Överlåtelse av rättigheter.

1. Ingendera parten äger rätt att helt eller delvis överlåta sina rättigheter

eller skyldigheter enligt detta avtal utan de övriga parternas medgivande.

2. Utan hinder av vad nu sagts är envar av parterna berättigad att pantsätta

eller på annat sätt begagna sina rättigheter enligt detta avtal såsom

säkerhet vid finansiering av sin egen verksamhet, dock att en sådan åtgärd

icke må i något avseende inverka på den partens skyldigheter eller

de övriga parternas rättigheter enligt detta avtal.

§ 15.

Parts utträde ur konsortiet i vissa fall.

1. Skulle någon av parterna

a) icke fullgöra sina skyldigheter enligt detta avtal, såvida icke underlåtenheten

är av ringa betydelse, eller

b) få sin ekonomiska ställning så försämrad, att de övriga parternas förpliktelser

på grund av den solidariska ansvarigheten gentemot tredje

man bli avsevärt mera betungande än förhållandet var vid avtalets ingående,

skola de båda övriga parterna vara berättigade att gemensamt påfordra

den tredje partens utträde ur konsistoriet. Utträdet skall äga rum 6 (sex)

månader efter det att meddelande om sådan begäran lämnats av de båda

andra parterna.

2. Skulle en av parterna icke vara villig biträda ett av de övriga parterna

fattat beslut om utvidgning av konsistoriets verksamhet, och skulle sådan

utvidgning erfordra ytterligare tillskott från parterna, eller skulle en av

parterna icke vara villig biträda ett av de övriga parterna fattat beslut

om väsentlig inskränkning av konsortiets verksamhet, skall den förstnämnda

parten vara berättigad att utträda ur konsortiet, därest han giver

de övriga parterna meddelande därom inom 1 (en) månad från dagen för

beslutet. I sådant fall skall utträdet äga rum 6 (sex) månader efter det

de övriga parterna mottagit nämnda meddelande.

3. När en part utträder enligt bestämmelserna i styckena 1 och 2, skall han

äga utfå den del av konsortiets behållna förmögenhet, som motsvarar hans

i § 2 stycke 2 angivna andel i konsortiet. Nämnda del skall beräknas enligt

de i styckena 4 och 5 nedan angivna principerna per den dag, då ut
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260. 43

trädet påfordrades enligt stycke 1 respektive då utträdet skall äga rum

enligt stycke 2.

4. Därest en part utträder till följd av omständigheter utom partens kontroll,

exempelvis statligt ingripande eller en ekonomisk kris i partens eget land,

ävensom när en part utträder enligt stycke 2 ovan, skola konsortiets tillgångar

i och för beräkning av den behållna förmögenheten enligt stycke 3

uppskattas till värde motsvarande vad som skäligen kan förväntas inflyta

vid en normal, icke brådstörtad avveckling. I konsortiet uppkommen goodwill

skall icke tagas i beräkning vid sådan uppskattning som här sagts.

5. Därest en part utträder till följd av andra omständigheter än sådana som

avses i stycke 4 ovan, skola bestämmelserna i nämnda stycke 4 gälla med

det undantaget att det uppskattade värdet av konsortiets tillgångar icke

må överstiga det värde, vartill tillgångarna upptagits i den senast fastställda

balansräkningen för konsortiet. Det här åsyftade maximum skall

dock icke gälla beträffande tillgångar och skulder, vilkas värden beräknas

endast efter officiella kursnoteringar.

b. Skulle parterna icke vara överens, huruvida en part är förpliktad eller berättigad

att utträda ur konsortiet enligt bestämmelserna i denna paragraf,

eller skulle enighet ej uppnås mellan parterna om värdet av den del av

konsortiets behållna förmögenhet, som en utträdande part skall utfå enligt

bestämmelserna i styckena 3—5, eller om den egendom, som skall utskiftas

för utlösning av sådan andel, skall den sålunda uppkomna tvistefrågan

avgöras genom skiljedom enligt § 17 nedan. Yid avgörandet av frågan,

huruvida den utträdande parten skall utfå sin andel kontant eller in

natura, skall skiljenämnden särskilt beakta de övriga parternas berättigade

intressen liärutinnan.

7. Därest en part utträder ur konsortiet enligt bestämmelserna i denna paragraf,

skola de kvarvarande parterna äga rätt att oförändrat fortsätta sitt

samarbete under namnet och beteckningen Scandinavian Airlines System

(SAS). Den utträdande parten skall icke äga rätt att direkt eller indirekt

begagna namnet eller beteckningen Scandinavian Airlines System (SAS),

så länge detta namn användes av den eller de kvarvarande parterna. Vidare

skall den utträdande parten vara skyldig lämna sin medverkan till att alla

konsortiet tillkommande rättigheter överföras till de övriga parterna eller

till konsortiet, som då kommer att bestå av dessa parter. Bestämmelserna

i detta avtal skola därefter äga motsvarande tillämpning mellan de kvarvarande

parterna, såvida de icke annorlunda avtala, dock med iakttagande av

att deras i § 2 stycke 2 angivna andelar i konsortiet skola ökas i förhållande

till deras tidigare andelar däri.

8. Därest två av parterna enligt stycke 1 påfordra den tredje partens utträde

ur konsortiet, och nämnda utträde beror av omständigheter utom den sistnämnda

partens kontroll, skall den tredje parten efter sitt utträde ur kon

sortiet vara berättigad att åter inträda i konsortiet vid en senare tidpunkt,

då de förhållanden, som orsakade hans utträde, upphört. Kunna parterna

ej enas i frågan om en part är berättigad till återinträde enligt dessa bestämmelser,

eller om villkoren för återinträdet, skall tvisten avgöras genom

skiljedom enligt § 17.

9. Skulle sådana förhållanden, som enligt -stycke 1 berättiga två av parterna

att påfordra att den tredje skall utträda ur konsortiet, uppkomma beträffande

två av parterna, äger den tredje parten påfordra, att de båda övriga

parterna utträda ur konsortiet. Bestämmelserna i denna paragraf skola i

sådant fall i tillämpliga delar gälla.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

§16.

Likvidation.

1. Vid uppläsning av konsortiet av annan anledning än som i § 15 avses

skall en slutlig reglering av parternas mellanhavanden ske på grundval av

deras respektive andelar i konsortiet. I samband med tillgångarnas utskiftande

till parterna skall envar av dem vara berättigad att erhålla egendom

inom varje slag eller typ av tillgångar till ett värde motsvarande för

hållandet 3: 2: 2, såvida icke parterna överenskomma om en annan fördelning

eller godkänna att tillgångarna försäljas för deras gemensamma räkning.

Vidare skall i samband med likvidationen träffas en särskild överenskommelse

mellan parterna angående den fortsatta användningen av nam

net och beteckningen Scandinavian Airlines System (SAS), vare sig i olika

registrerade eller eljest skyddade former eller i övrigt, ävensom angående

övertagandet eller likviderandet av bolag och andra sammanslutningar, som

kontrolleras av konsortiet. Träffas icke sådan överenskommelse, skola här

berörda frågor i erforderlig omfattning avgöras genom skiljedom enligt

bestämmelserna i § 17.

2. Därest parterna inom fem år från detta avtals ingående skulle överenskomma

om likvidation av konsortiet, skola följande särskilda bestämmelser

gälla: Envar av parterna skall äga rätt och vara pliktig att mottaga alla de

tysiska tillgångar, som den parten tillskjutit vid konsortiets bildande.

Dessa tillgångar skola härvid upptagas till det värde, som åsattes dem

vid deras tillskjutande till konsortiet, minskat med normala avskrivningar.

§ 17.

Skiljedom,.

1. Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av detta avtal må icke

dragas inför domstol utan skola hänskjutas till skiljenämnd för slutligt

avgörande.

2. Kunna parterna icke enas vid valet av den eller de skiljemän, som skola

avgöra tvisten, skall denna avgöras av en skiljenämnd bestående av tre

skiljemän, av vilka en utses av presidenten i Danmarks höjesteret, eu ut

ses av Justitiarius i Norges höyesterett och en utses av ordföranden i

Sveriges högsta domstol.

3. Skiljenämnden utser själv sin ordförande och beslutar själv angående för

farandet, däri inbegripet frågan var skiljenämnden skall hava sitt säte,

ävensom angående vilka av de tre ländernas rättsregler, som skola till

lämpas. Skiljenämnden skall tillse, att skiljedom meddelas i sådan form

att den kan verkställas mot förlorande part enligt den partens nationella lag.

§ 18.

Avtalets giltighetstid.

1. Detta avtal är gällande till och med den 30 september 1975, såvida detsamma

icke enligt avtalets bestämmelser upphör att gälla vid en tidigare

tidpunkt. Senast ett år innan avtalet upphör att gälla skola parterna upp

taga förhandlingar om fortsatt samarbete.

2. Vid detta avtals ingående upphöra alla mellan parterna gällande avtal och

avvecklas snarast per den 30 september 1950 i enlighet med deras bestämmelser.

Detta avtal är upprättat i tre originalexemplar på engelska språket, av

vilka vardera parten tagit ett. Envar av parterna skall översätta avtalet till

fartens eget språk och dessa översättningar skola utväxlas mellan parterna.

fall av bristande överensstämmelse mellan översättningarna skall den

engelska texten gälla.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kunyl. May.ts proposition nr 260.

45

Bilaga 2.

Förslag till garantiavtal.

Jämlikt avtal av 1950 hav A/B Aerotransport (ABA),

Det Danske Luftfartselskab A/S (DDL) och Det Norske Luftfartselskap A/S

(DNL) bildat ett konsortium Scandinavian Airlines System (SAS) med ändamål

att driva yrkesmässig lufttrafik för gemensam räkning. Avtalet har slutits

på 25 år, räknat från och med den 1 oktober 1950.

I anslutning härtill överenskomma de svenska, danska och norska regeringarna

om att lämna bolagen garantier på följande villkor:

§ I
Staterna

lämna bolagen garantier med följande belopp:

Den svenska

Den danska

Den norska

staten garan-

staten garan-

staten garan-

Räkenskapsår

terar ABA

terar DDL

terar DNL

1

CD

<

pr

*

milj. d. kr.

milj. n. kr.

Vio

1950—30/9 1951 .............

............. 2''2

2 o

2''o

Vio

1951—80/9 1952..............

............. 2-2

2o

2o

I/lO

1952—30/9 1953.............

............. 2''2

2-o

2o

Vio

1953—30/9 1954..............

............. 2-2

2-o

2’0

Vio

1954—30/9 1955.............

............. 2-2

2-o

2-o

Summa Ilo

lOo

10o

Vid nedskrivning eller uppskrivning av någon av de skandinaviska valutorna

skola regeringarna upptaga förhandlingar rörande den reglering av

garantibeloppen, som erfordras för att i huvudsak återställa nuvarande värdeförhållande

mellan garantibeloppen och som i övrigt kan finnas skälig med

hänsyn till de förhållanden, som ligga till grund för detta avtal.

§ 2.

Uppkommer under något av de i § 1 angivna räkenskapsåren underskott i

ett bolags verksamhet, skall vederbörande bolag av de medel, som vederbörande

stat ställer till förfogande, kunna erhålla täckning för underskottet,

dock högst inom det för samma år angivna garantibeloppet.

Är bolagets underskott större än garantibeloppet, skall bolaget under följande

år av garantiperioden kunna av dessa års garantibelopp erhålla täckning

för skillnaden, såframt detta är möjligt.

Bolaget kan efter framställning hos vederbörande regering erhålla förskott

på de i första stycket angivna beloppen.

Bolaget skall till vederbörande stat erlägga en garantiavgift på 1 % för

år å de vid varje tidpunkt ianspråktagna och ännu ej återbetalade garantibeloppen.

§ 3-

Det åligger vederbörande bolag att av sitt överskott återbetala lyftade

garantibelopp.

Så länge ianspråktagna garantibelopp icke äro helt återbetalade, kan bolaget

icke utan tillstånd av vederbörande statsmyndighet utbetala utdelning;

och denna skall icke kunna överstiga 5 % av aktiekapitalet.

5—196 5 so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 260.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

Närmare regler om återbetalningen fastställas genom överenskommelse

mellan vederbörande stat och bolaget.

§ 4.

Belopp, som icke hava återbetalats den 1 oktober 1975, kunna eftergivas,

därest konsortiets och det nationella bolagets ekonomiska ställning gör detta

skäligt.

§ 5.

Detta avtal har utfärdats i tre originalexemplar, ett på svenska, ett på

danska och ett på norska. Samtliga tre exemplar ha samma giltighet.

Stockholm, Köpenhamn och Oslo den 1950.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

1

Bihang 2.

Till Konungen.

Genom beslut den 28 oktober 1950 bar Ivungl. Maj:t anbefallt luftfartsstyrelsen

att avgiva utlåtande över ett betänkande, avgivet av en svensk,

dansk och norsk tjänstemannadelegation, angående utvidgning av det skandinaviska

luftfartssamarbetet inom Scandinavian Airlines System (SAS). Till

åtlydnad härav får luftfartsstyrelsen anföra följande.

Såsom av betänkandet framgår, ha luftfartsmyndigheterna i de tre länderna

beretts tillfälle att under hand följa tjänstemannadelegationens arbete

samt tid efter annan framföra sina synpunkter på de frågor, som falla inom

luftfartsmyndigheternas ämbetsområde. Senast har detta skett genom en av

förhandlingar mellan luftfartsdirektörerna föranledd underdånig skrivelse

den 29 augusti 1950, vartill styrelsen tillåter sig hänvisa. Skrivelser av motsvarande

innehåll ha av de danska och norska luftfartsmyndigheterna ingivits

till resp. regeringar.

Ur de synpunkter luftfartsstyrelsen har att företräda finnes i huvudsak

intet att erinra vare sig mot betänkandet eller mot förslaget till konsortialavtal.

Styrelsen önskar dock fästa uppmärksamheten på vissa detaljbestämmelser,

vilka i detta sammanhang böra klargöras.

Luftfartsstyrelsen förutsätter, att tjänstemannadelegationens i betänkandet

intagna förslag, att flygplanen skola ägas av SAS och drivas för gemensam

räkning, avser den formella och icke den verkliga äganderätten till luftfartygen.

Enligt gällande internationella avtal och svensk lagstiftning kan nämligen

SAS, som icke är juridisk person med hemortsrätt i något av de tre

länderna, icke vara ägare av luftfartyg, varav följer, att luftfartyg icke heller

kan registreras på konsortiet. Enligt avtalet § 6 skall också registrering ske

i resp. moderbolags namn. Ansvarigheten för luftfartyget både gentemot

vederbörande svenska och utländska myndigheter och mot annan tredje man

blir härigenom formellt fullt klarlagd.

Uttrycket »tredje man» i konsortialavtalet bör enligt luftfartsstyrelsens

mening så tolkas, att däri innefattas även myndigheter; det kan ifrågasättas,

om detta icke bör klart utsägas i avtalet eller i bolagens trafiktillstånd. Styrelsen

förutsätter sålunda, att de tre bolagen även i fortsättningen ur rättslig

synpunkt bära ansvaret för konsortiets verksamhet och att konsortialavtalets

bestämmelser i detta hänseende endast reglera den interna fördelningen av

ansvaret.

Betänkandet innehåller icke några detaljer i detta hänseende. Luftfartsstyrelsen

förutsätter emellertid att, bl. a., formerna för den statliga tekniska

kontrollen i detta hänseende, innan slutlig ställning till frågan tages, granskas

av de tre ländernas luftfartsmyndigheter.

I detta hänseende tillåter sig luftfartsstyrelsen hänvisa till vad från styrelsens

sida anförts i förenämnda underdåniga skrivelse den 29 augusti 1950.

Styrelsen önskar emellertid beträffande tjänstemannadelegationens uttalande,

att luftfartsmyndigheternas arbetsbörda med anledning av det skandinaviska

samarbetet kommer att minskas, framhålla, att detta endast gäller på relativt

lång sikt samt att några mera väsentliga besparingar icke böra påräknas.

Inom luftfartsstyrelsen har under september och oktober månader 1950

upprättats förslag till ny koncession för Aktiebolaget Aerotransport, till bilaterala

luftfartsavtal mellan Sverige och de båda övriga skandinaviska länderna,

till regeringsavtal om SAS-samarbetet samt till instruktion rörande

luftfartsmyndigheternas samarbete. Förslagen, som under hand preliminärt

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 260.

granskats inom kommunikationsdepartementet, ha därefter för studium och

yttrande ävenledes under hand tillställts de danska och norska luftfartsmyndigheterna,

vilka emellertid ännu icke synas ha tagit ställning till desamma.

Styrelsen avser emellertid att -—- efter fortsatta överläggningar med de danska

och norska luftfartsmyndigheterna — ingiva förslag i dessa hänseenden.

Luftfartsstyrelsen är av den uppfattningen, att det planerade, utvidgade

SAS-samarbetet, sådant det skisserats av tjänstemannadelegationen och med

de i det föregående anförda förslagen till detaljändringar, är av utomordentligt

stort värde icke blott för de skandinaviska flygbolagen, som därigenom

torde kunna vinna betydliga ekonomiska fördelar, utan även för den skandinaviska

luftfarten i stort.

Stockholm den 1 november 1950.

Underdånigst:

C. Ljungberg.

Sven Sörenson.

/ S. Östlund.

Stockholm 1950. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin (1)

  1. Göran Lysén, Något om villkoren enligt luftfartslagen 7 kap. 4 §, FT 1979 nr 3 s. 148, på s. 160 · Hos förlaget (inloggning eller köp)

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:415 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utvidgning av det skandinaviska luftfartssamarbetet inom SAS. a1 i texten
  2. SU 1950:229 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående utvidgning av det skandinaviska luftfartssamarbetet inom SAS. s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. FT 1979 s. 148 Göran Lysén, Något om villkoren enligt luftfartslagen 7 kap. 4 § s. 160 i texten