Angående utvidgning av det skandinaviska luft fartssamarbetet inom SAS
1950-11-01 · 58 sidor, varav 55 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 55 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1950:260, Angående utvidgning av det skandinaviska luft fartssamarbetet inom SAS
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
1
Nr 260.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utvidgning
av det skandinaviska luft fartssamarbetet
inom SAS; given Stockholms slott den 17 november
1950.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Torsten Nilsson.
Propositionens huvudsakliga innehåll:
På grundval av ett betänkande angående utvidgning av det skandinaviska
luftfartssamarbetet inom SAS, vilket avgivits av en svensk, dansk och norsk
tjänstemannadelegation, framlägges förslag om godkännande av dels ett av
de samverkande skandinaviska luftfartsbolagen utarbetat konsortialavtal, dels
ett av tjänstemannadelegationen utarbetat förslag till avtal om garanti från de
tre staterna till bolagen.
Härjämte hemställes om riksdagens godkännande av vissa i statsrådsprotokollet
uppdragna riktlinjer för långivning till Aktiebolaget Aerotransport.
1—1966 so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 260.
2
Kungl. Maj-.ts proposition nr 260.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 17 november 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson.
Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition 1948:176 angående organisation
och finansiering av svensk reguljär luftfart m. m. bemyndigade 1948 års riksdag
Kungl. Maj:t att godkänna ibland annat ett avtal mellan Aktiebolaget Aerotransport
och Svensk Interkontinental Lufttrafik Aktiebolag (SILA) om sammanförande
av den svenska reguljära luftfarten i ett företag. På grundval av
detta beslut har sedermera nya Aktiebolaget Aerotransport (ABA) tillkommit.
Det gamla bolagets firma ändrades samtidigt till Aktiebolaget Flygintressenter
och är numera endast ett holdingbolag för en del av statens aktier i
det nya företaget.
Det nya företaget övertog per den 1 juli 1948 de gamla bolagens samtliga
rättigheter och förpliktelser, bland andra de som följde av SILA:s delägarskap
i Scandinavian Airlines System (SAS). I det förutnämnda avtalet var
dessutom särskilt stadgat, att det nordiska samarbetet på luftfartens område
borde av det nya bolaget fullföljas och om så befunnes lämpligt utvidgas och
fördjupas (§ 2).
Inledning.
I mitten av 1949 uppdrog SAS'' styrelse åt en kommitté, bestående av tre
av styrelsens ledamöter, att undersöka vilka utsikter till bättre ekonomi, som
ur rent affärsmässiga synpunkter kunde föreligga för konsortiet, samt vilka
möjligheter som förelågo att bevara SAS-samarbetet och samtidigt avlägsna
några av de olägenheter, som vidlådde samarbetsformen. Kommittén, som kallades
lilla kommittén, framlade i december 1949 resultaten av sina undersökningar
i ett betänkande.
I januari 1950 tillsatte styrelserna för ABA, Det Danske Luftfartselskab
A/S (DDL) och Det Norske Luftfartselskap A/S (DNL) ett gemensamt utskott,
som snarast möjligt skulle behandla de praktiska frågor som sammanhängde
med de i lilla kommitténs betänkande framlagda förslagen. Utskottet
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
bestod av två representanter för ABA, styrelsens ordförande A. Gjöres och
styrelseledamoten M. Wallenberg, två representanter för DDL, styrelsens ordförande
P. Kampmann och styrelseledamoten H. Bech-Bruun, samt tre representanter
för DNL, styrelsens ordförande P. Hansson och styrelseledamöterna
E. F. Eckhoff och E. Isdahl. Utskottet, som antog benämningen förhandlingsdelegationen,
har sedermera framlagt förslag till ett nytt samarbetsavtal
mellan de tre bolagen samt till ekonomiska uppgörelser i olika frågor.
Slutligen ha kommunikations- och finansministrarna i de tre länderna tillsatt
en tjänstemannadelegation med uppdrag att närmare utreda de spörsmål,
som i anslutning till det utvidgade samarbetet, kunde kräva avgörande av de
tre ländernas statliga myndigheter. Delegationen har sedermera till ministrarna
avlämnat ett den 16 oktober 1950 dagtecknat betänkande angående utvidgning
av det skandinaviska luftfartssamarbetet inom SAS. Betänkandet
jämte bilagor torde i avtryck få fogas såsom bihang till dagens statsrådsprotokoll
(Bihang 1).
Tjänstemannadelegationen har i sitt betänkande inledningsvis lämnat en
redogörelse för ett till delegationén överlämnat förslag till konsortialavtal
rörande det framtida samarbetet mellan ABA, DDL och DNL. Med hänsyn till
avtalets natur synes detsamma böra underställas statsmakternas prövning.
Delegationen bär härefter behandlat frågan om finansiellt stöd åt bolagen
från de tre staterna samt hemställt att ett av delegationen upprättat förslag till
garantiavtal förelägges statsmakterna för godkännande. Härför kräves riksdagens
medgivande.
De av delegationen upptagna koncessionsspörsmålen synas kunna lösas
inom ramen för de befogenheter, som tillkomma Kungl. Maj:t. Jag torde fram
deles få återkomma till dessa frågor. Skattefrågorna synas icke påkalla några
särskilda åtgärder från statsmakternas sida. I anslutning till skatteproblemen
har emellertid uppkommit fråga om viss långivning till ABA. Valutaspörsmålen
förutsättas bli lösta genom överenskommelse mellan de tre ländernas
centralbanker.
I övrigt har tjänstemannadelegationen icke ifrågasatt, att något statsmakternas
beslut skulle erfordras i förevarande sammanhang. Jag vill dock erinra,
att frågan om försäljning till svenska staten av vissa ABA tillhöriga fastigheter
för närvarande är föremål för underhandlingar mellan bolaget och luftfartsstyrelsen.
Enär ett beslut om godkännande av föreliggande avtal icke
föregriper lösningen av denna fråga, torde densamma framdeles få anmälas
för Kungl. Maj:t.
Jag anser mig följaktligen nu kunna begränsa min anmälan till att avse
frågorna om godkännande av föreliggande förslag till konsortialavtal och
garantiavtal samt av riktlinjerna för långivningen till ABA.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 260.
1. Konsortialavtalet.
Förhandlingsdelegationen.
Förhandlingesdelegationens förslag till nytt konsortialavtal mellan ABA,
DDL och DNL har tillkommit för att fortsätta och utvidga det tidigare samarbetet
mellan bolagen. Parterna bilda ett konsortium SAS, som för gemensam
räkning och som en enhet skall driva trafikflygning och därmed sammanhängande
verksamhet. Det fastslås uttryckligen, att konsortiet skall drivas
efter sunda affärsmässiga principer. Efter begäran av vederbörande statsmyndighet
skola parterna kunna påfordra, att konsortiet åtager sig inrikestrafik,
oavsett om den är affärsmässigt motiverad eller ej, på villkor som fastställas
efter närmare överenskommelse.
I förhållande till tredje man äro parterna solidariskt ansvariga och de äro
inbördes ansvariga i förhållande till sina andelar i konsortiet, nämligen ah för
ABA, 2h för DDL och 2h för DNL. I överensstämmelse med detta intresseförhållande
äga parterna gemensamt konsortiets tillgångar samt deltaga i överskott
eller förlust.
Konsortiet skall eftersträva, att dess verksamhet inom ramen för en affärsmässig
drift fördelas på rimligt sätt mellan de tre länderna.
Konsortiet skall övertaga samtliga OSAS’ och ESAS’ rättigheter och förpliktelser,
tillgångar och skulder och parterna skola överlåta till konsortiet
alla dem enskilt tillhöriga tillgångar med undantag av bland annat fast egendom
i de tre länderna, vilken dock i nödvändig utsträckning skall uthyras till
konsortiet. Särskilda överenskommelser skola ingås om vilka av parternas förpliktelser,
som skola övertagas av det nya SAS, samt om värderingen av parternas
flygplan, reservdelar o. dyl. Mellan parterna skall företagas en clearing
med nödvändiga kontantbetalningar, så att parternas samlade tillskott till konsortiet
komma att stå i förhållandet 3:2:2.
Konsortiets angelägenheter skola handhavas av en styrelse, ett arbetsutskott
samt en eller flera direktörer, av vilka en skall vara verkställande direktör.
Styrelsen består av styrelserna i ABA, DDL och DNL, dock så att högst
sex representanter från varje bolagsstyrelse skola kunna rösta i konsortiets
styrelse. Yid styrelsesammanträde rösta deltagande röstberättigade styrelseledamöter
personligt och beslut fattas med enkel majoritet, om ej annat är
bestämt. Yid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.
Vid tillsättandet av konsortiets personal skola styrelsen och den verkställande
direktören söka uppnå en så rationell och effektiv organisation som
möjligt. Härvid skall man eftersträva en rimlig fördelning mellan svenskar,
danskar och norrmän. Samma princip skall följas vid utbildning och tillsättande
av flygpersonal, representanter i utlandet samt tekniska specialister och
ingenjörer.
Förslaget till konsortialavtal innehåller vidare bestämmelser om en eller
två parters utträde ur konsortiet. De kvarstående parterna skola i så fall kunna
fortsätta samarbetet under SAS’ beteckning. Yidare innehåller avtalet bestämmelser
om konsortiets upplösning.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
Slutligen ha i avtalsförslaget intagits bestämmelser om behandling genom
skiljedom av tvister angående avtalets tolkning och tillämpning m. m. Avtalet
träder i kraft den 1 oktober 1950 och skall gälla i 25 år.
I anslutning till sina överväganden rörande konsortiets konstruktion har
förhandlingsdelegationen uttryckt som sin principiella uppfattning, att de
statliga och privata aktieintressena i de tre moderbolagen borde vara lika stora.
T j änstemannadelegationen.
Tjänstemannadelegationen har framhållit,
att ett internationellt luftfartssamarbete av den art, varom bolagen överenskommit,
förutsetts i Chicagokonventionen angående internationell civil
luftfart,
att detta samarbete utgör ett praktiskt genomförande på ett område av de
strävanden till ökad gemenskap mellan de skandinaviska länderna, som dessas
regeringar vid upprepade tillfällen uttalat sig för, samt
att samarbetet jämväl står i överensstämmelse med de principer, som ligga
till grund för den europeiska ekonomiska samarbetsorganisationen (OEEC)
och vartill de skandinaviska ländernas regeringar givit sin anslutning.
Delegationen har förordat, att konsortialavtalet godkännes av de tre ländernas
regeringar.
Tjänstemannadelegationen har vidare, i anslutning till vad förhandlingsdelegationen
därom anfört, uttalat, att den lika fördelningen av det riskbärande
kapitalet på staten och enskilda intressenter och samarbetet mellan dem
på likaberättigad grund innefattar en samling av intressena kring den gemensamma
uppgiften, vilken bör kunna giva konsortiet ökad styrka och effektivitet.
Yttrande.
Luftfartsstyrelsen har i utlåtande den 1 november 1950 tillstyrkt avtalsförslaget.
Styrelsen har i samband därmed fäst uppmärksamheten på vissa
detaljbestämmelser, vilka styrelsen ansett böra klargöras. Styrelsens yttrande
torde, såsom komplement till tjänstemannadelegationens betänkande,
få fogas till dagens statsrådsprotokoll (Bihang 2).
Departementschefen.
Det föreliggande förslaget till utvidgning av det skandinaviska luftfartssamarbetet
inom SAS har väckts av de samarbetande luftfartsbolagen ABA,
DDL och DNL samt utgör i första hand resultatet av rent affärsmässiga överväganden
av bolagsledningarna.
Förslaget innefattar en fortsättning och utvidgning av det tidigare samarbetet
mellan bolagen och bygger i övrigt på principer för organisation och
finansiering av reguljär lufttrafik, som redan få anses ha blivit godtagna i
Sverige. Då förslaget, såsom tjänstemannadelegationen framhållit, kan tillstyrkas
jämväl ur allmänt skandinaviska och internationella synjmnkter, vill
jag förorda att detsamma godkännos av statsmakterna. De detaljspörsmål, som
det utvidgade samarbetet aktualiserar på det offentligrättsliga området och
i övrigt, torde framdeles få upptagas till slutlig prövning.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
2. Garantiavtalet.
Förhandlingsdelegationen.
Förhandlingsdelegationen har framhållit, att den rationalisering, som möj
liggöres vid genomförandet av lilla kommitténs förslag, kommer att medföra
en betydande ekonomisk förbättring och att det synes föreligga en rimlig
möjlighet till ekonomisk balans på SAS’ internationella linjetrafik efter en
viss övergångstid. Den beräknade marginalen mellan utgifter och intäkter
kommer dook att bliva liten. Dessutom kunna de inre och yttre politiska och
ekonomiska förhållandena, vilka stå utanför SAS’ kontroll, spela en avgörande
roll för det framtida ekonomiska resultatet. Som följd härav förutsattes, att
ett drifttillskott lämnas från de tre staterna i varje fall under den svåra övergångstiden
efter bildandet av det nya SAS.
Förhandlingsdelegationen har vidare uttalat, att den skandinaviska luftfartens
mål alltid har varit och skall vara att driva verksamheten på ett sådant
sätt att tillskott från staten icke erfordras.
Tjänstemannadelegationen.
Tjänstemannadelegationen har efter ingående överväganden funnit, att en
viss form av stöd från staternas sida till driften av det nya SAS kan bliva
nödvändig under den första övergångsperioden. Delegationen har utarbetat
ett vid dess betänkande fogat förslag till avtal mellan de tre ländernas regeringar
om finansiellt stöd.
Tjänstemannadelegationen har funnit, att stödet från staternas sida icke
bör ha karaktären av lån och icke heller innefatta en subventionering av verksamheten.
Stödet föreslås därför få formen av en särskild garanti, som har till
ändamål att övervinna de likviditetssvårigheter, vilka som en följd av eventuella
förluster kunna uppkomma under en övergångsperiod.
Garantien föreslås utformad efter följande huvudprinciper:
De tre bolagen skola under en femårsperiod, efter det konsortialavtalet
trätt i kraft, kunna få täckning för sina underskott intill ett för varje år fastställt
maximibelopp, som ställes till disposition av de tre ländernas regeringar.
De belopp, som tagas i anspråk, skola återbetalas av eventuella överskott
under senare år. En garantiavgift av 1 % per år skall utgå å de vid
varje tidpunkt ianspråktagna och ännu ej återbetalda garantibeloppen.
Delegationen anser det vara av väsentlig betydelse att bolagen åläggas en
återbetalningsplikt för de belopp, som tagas i anspråk av garantien. Återbetalningsplikten
bör dock icke göras ovillkorlig utan bli beroende av om driften
senare lämnar överskott. Delegationen förordar, att hälften av eventuella
överskott användes för återbetalning av uppburna garantibelopp.
Frågan om eventuell eftergift av ianspråktagna garantibelopp vid konsortialperiodens
utgång den 1 oktober 1975 har också dryftats. Delegationen
har funnit, att denna fråga bör avgöras konkret och att den enskilda staten i
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 260. * «
denna sak bör kunna stå fri. Det bör därvid tagas hänsyn till såväl konsortiets
som moderbolagens ekonomiska ställning.
Så länge återbetalningsplikten icke är helt uppfylld, skall utdelning till
aktieägarna icke kunna ske utan tillstånd av vederbörande statsmyndighet.
Om sådant tillstånd lämnas, kan utdelningen icke överstiga 5 % av aktiekapitalet.
Förhandlingsdelegationen har framhållit, att bestämmelserna om användningen
av garantibeloppen böra göras så smidiga som möjligt. Tjänstemannadelegationen
har ansett sig -kunna tillstyrka, att bolagen efter början av ett
verksamhetsår skola kunna erhålla förskott på det garantibelopp, som är fastställt
för vederbörande år, och att ett bolag, inom ramen för senare års garantibelopp,
skall kunna få täckning för underskott, som överförts från tidigare år.
Efter ingående överläggningar med förhandlingsdelegationen anser sig
tjänstemannadelegationen böra efter bedömning av samtliga omständigheter
föreslå att garantiens totalbelopp fastställes till högst ca 35 miljoner danska
kronor för den nämnda femårsperioden på så sätt att garantibeloppen ställas
till disposition med ett lika stort belopp för vart och ett av de fem åren.
Förhandlingsdelegationen har uttalat, att garantiens belopp enligt delegationens
uppfattning borde ha varit större och har härvid hänvisat till att beloppet
endast motsvarar ca 3,5 % av konsortiets samlade framtida omsättning
under garantiperioden. Förhandlingsdelegationen har dock ansett sig kunna
godkänna tjänstemannadelegationens förslag.
I fråga om inrikestrafiken har tjänstemannadelegationen framhållit, att
konsortialavtalet innehåller en bestämmelse om att vart och ett av moderbolagen
skall kunna, efter begäran av vederbörande statsmyndighet, påfordra
att konsortiet åtager sig inrikestrafik, även om den icke är affärsmässigt motiverad,
på villkor som fastställas efter närmare överenskommelse. Bestämmelsen
innebär i princip, att statsmyndigheterna genom vederbörande moderbolag
kunna ålägga SAS att driva inrikeslinjer. Samtidigt står det myndigheterna
fritt att inhämta anbud från andra bolag. På detta sätt tillförsäkras
myndigheterna en möjlighet att överlåta driften av inrikeslinjer till det företag,
som avger det mest fördelaktiga anbudet — vare sig detta företag är
SAS eller andra företag.
Vid beräkningen av den ersättning, som skall utgå till SAS för drift av inrikeslinjer,
bör beaktas att, även om vissa flyglinjer kunna vara förlustbringande
under en första uppbyggnadsperiod, det likväl kan på något längre
sikt vara affärsmässigt motiverat att upptaga sådan trafik. Kostnaderna för
inrikestrafiken måste delvis också betraktas som förberedelsekostnad för utlandstrafiken.
Likaledes bör hänsyn tagas till eventuella överskott å andra
inrikeslinjer, som trafikeras av SAS. Myndigheterna böra såvitt möjligt
kunna kontrollera beräkningen av kostnaderna på grundval av en efterföljande
värdering av den utförda trafikprestationen.
Tjänstemannadelegationen förordar, att i det föregående angivna riktlinjer
följas vid regleringen av förhållandet mellan statsmyndigheterna och moderbolagen
i SAS på detta område.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 260.
8 .
Yttrande.
Statskontoret framhåller i yttrande den 3 november 1950, att spörsmålet
om statligt stöd åt lufttrafiken för Sveriges vidkommande under senare år
endast avsett inrikestrafiken. Statskontoret har i denna fråga principiellt
ställt sig avvisande till tanken att staten skulle understödja luftfarten.
I än högre grad finner statskontoret betänkligheter möta, när det gäller
statsunderstöd för flygning på utlandet. Därtill kommer, att det ifrågasatta
understödet genom att statsverket skulle binda sig för flera år framåt kan
komma att uppgå till avsevärda belopp, vida överstigande vad som hittills
ansetts böra ställas till förfogande för den inrikes luftfarten. I rådande läge
torde vidare bedömandet av framtidsutsikterna för utlandsflyget i än högre
grad än som gäller inrikesflyget präglas av ovisshet. Under sådana förhållanden
anser statskontoret förslaget om statligt understöd åt SAS kunna godtagas
endast under den förutsättningen, att det ur det allmännas synpunkt
prövas vara av synnerlig vikt att det inledda nordiska samarbetet på området
utvidgas och förstärkes. Statskontoret utgår ock från att en betingelse för
att svenska staten skall lämna den ifrågasatta driftgarantien är, att motsvarande
åtagande föreligger från de båda övriga staternas sida, Det sätt varpå
den statliga garantien utformats har icke givit statskontoret anledning till
annan erinran, än att räntan å ianspråktagna belopp ej bör understiga vad
statsverket självt får betala vid upplåning för sina behov.
I betraktande av karaktären av den föreslagna statsgarantien anser statskontoret
erforderliga medel böra äskas såsom investeringsanslag å kapitalbudgeten
under fonden för förlag till statsverket,
Departementschefen.
Jag ansluter mig till tjänstemannadelegationens förslag till garantiordning,
vars genomförande är en förutsättning för utvidgningen av det skandinaviska
luftfartssamarbetet i nu föreliggande form. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj:t att inom ramen för de i betänkandet uppdragna allmänna riktlinjerna
bestämma de närmare villkoren för åtnjutande av garantien. Därest fråga
framdeles skulle uppkomma om eftergift av ianspråktagna garantibelopp, bör
denna underställas riksdagens prövning.
Ett godkännande från statsmakternas sida av det föreslagna garantiavtalet
innefattar ett principbeslut som förpliktar till en årlig anslagsanvisning av
2,2 miljoner svenska kronor under en femårsperiod. Enär garantien får tagas
i anspråk endast i den män underskott uppkommit å rörelsen, utgör anslaget
ett maximibelopp för statsverkets åtagande. De årliga anslagen torde, då
här icke är fråga om förlag till statsverket, böra anvisas under fonden för
låneunderstöd och hänföras till ett särskilt räkenskapsår. Med hänsyn till de
föreskrifter om återbetalning som skola meddelas och garantiens natur, bör
någon avskrivning av anslagen icke ske. Frågan om anvisande av anslag till
garanti åt ABA för räkenskapsåret 1 oktober 1950—30 september 1951 torde
få anmälas i 1951 års statsverksproposition.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
Yad angår inrikestrafiken ansluter jag mig till förslaget, att ersättningen
härför bör bestämmas efter förhandlingar. De av tjänstemannadelegationen
framförda synpunkterna böra därvid beaktas.
Såsom delegationen framhållit kan det befinnas lämpligt, att beräkningen
av kostnaderna för inrikestrafiken kontrolleras på grundval av en efterföljande
värdering av den utförda trafikprestationen. Vidare kan behov uppkomma
av granskning av konsortiets och moderbolagens ekonomi med hänsyn
till garantiavtalet. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att, i förekommande
fall, förordna lämplig person att mot skälig ersättning verkställa erforderlig
granskning i nämnda avseenden.
3. Viss långivning till ABA.
Tjänstemannadelegationen.
Tjänstemannadelegationen har i sitt betänkande meddelat, att delegationen
dryftat moderbolagens och det nya SAS’ ställning i skattemässigt hänseende.
Delegationen har förutsatt, att det nya SAS icke kan vara skattesubjekt
i något av de tre länderna och att eventuell beskattning kommer att
ske genom moderbolagen. De spörsmål, som härvid uppstå, förutsättas bliva
lösta på nationell basis. Detta gäller, enligt delegationen, även de skattefrågor,
som uppkomma i samband med den föreslagna garantiordningen.
Aktiebolaget Aerotransport.
Skattefrågorna ha varit föremål för överläggningar mellan representanter
för ABA samt vederbörande statsdepartement och skattemyndigheter.
Vad beträffar garantiordningen föreligger enighet om att lyftade garantibelopp
i skattehänseende skola betraktas som lån och följaktligen icke beskattas
som inkomst. Återbetalning av garantibelopp skall betraktas som
återbetalning av lån och återbetalade belopp skola icke få avdragas som omkostnad
vid taxeringen.
I övrigt uppkommer för ABA:s del särskilda skatteproblem endast med avseende
å den bokföringsvinst, som kommer att redovisas i anledning av att
de i konsortialavtalets § 4 omförmälda tillgångarna skola överlåtas till konsortiet.
Härvid uppkommer enligt preliminära beräkningar en bokföringsvinst
på ca 16 miljoner kronor. Denna vinst skall emellertid minskas med ett
belopp av ca 4 miljoner kronor, varmed motvärdet i svenska kronor av ett i
dollar upptaget lån, för vilket ABA svarar, ökat på grund av devalveringen
av svenska kronan i september förra året. Den återstående bokföringsvinsten
blir sålunda ca 12 miljoner kronor. ABA har i anslutning härtill framhållit,
att den överlåtelse till konsortiet, som sålunda skall företagas i syfte att
genomföra det skandinaviska luftfartssamarbetet i dess enligt bolagets mening
mest effektiva form, icke innebär en slutlig realisation av de överlåtna tillgångarna,
.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
ABA har vidare meddelat, att i ABA:s balansräkning per den 30 juni 1949
redovisas en balanserad förlust av ca 11,8 miljoner kronor. Balansräkningarna
för de båda övriga parterna i SAS äro vid ingången i det nya konsortiet sanerade.
Med hänsyn till vikten av att paritet råder i detta avseende mellan de
tre parterna, har från ABA:s sida gjorts gällande att det är av största vikt
att även ABA:s balansräkning blir sanerad. ABA har därför förklarat, att
den lösning av skattefrågan genom medgivande av s. k. överprisavdrag, varom
diskussioner förts mellan ABA och skattemyndigheterna, visserligen reglerar
själva beskattningsspörsmålet tillfredsställande, men icke möjliggör den eftersträvade
saneringen av balansräkningen. ABA föreslår följande anordning:
Den förutnämnda bokföringsvinsten på överlåtelsen, ca 12 miljoner kronor,
deklareras av bolaget såsom inkomst under det senaste räkenskapsåret och
beskattas i vanlig ordning. Samtidigt erhåller ABA ett räntefritt lån av staten
å det belopp vartill skatten uppgår. Lånet skall utbetalas till ABA då skatten
förfaller till betalning och återbetalas med en tolftedel om året i 12 år med
början den 1 oktober 1952.
ABA har vidare hemställt, att frågan om terminerna för återbetalningen av
lånet skall få upptagas till nytt övervägande, därest resultatet av rörelsen
skulle föranleda därtill.
Departementschefen.
Jag tillstyrker ABA:s förslag. Den ifrågavarande skatten kommer att erläggas
under första halvåret 1952 och kan beräknas uppgå till ca 6 miljoner
kronor. Frågan om anvisande av erforderliga lånemedel, motsvarande det
belopp, vartill skatten kan uppgå, dock högst 6 miljoner kronor, torde få anmälas
för 1951 års riksdag.
Jag har icke något att erinra mot att frågan om terminerna för återbetalningen
av lånet framdeles skall få upptagas till nytt övervägande, därest resultatet
av rörelsen skulle föranleda därtill.
Riksdagens godkännande av de av mig förordade riktlinjerna för ifrågavarande
långivning till ABA torde böra inhämtas redan nu.
4. Hemställan.
Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
I. att bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna det vid statsrådsprotokollet
fogade förslaget till konsortialavtal mellan de
samverkande skandinaviska luf tf artsbolagen;
II. att bemyndiga Kungl. Maj:t att med danska och norska
regeringarna träffa avtal om garanti till bolagen i enlighet med
det vid samma protokoll fogade förslaget; samt
11
Ktingl. Maj:ts proposition nr 260.
III. att godkänna av mig till statsrådsprotokollet förordade
riktlinjer för långivning till Aktiebolaget Aerotransport.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gösta Kahrn.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bihang 1.
BETÄNKANDE
ANGÅENDE
UTVIDGNING AV DET SKANDINAVISKA
LUFTFARTSSAMARBETET INOM SAS
AVGIVET AV EN SVENSK, DANSK OCH NORSK
TJÄNSTEMANNADELEGATION
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Sid.
Förord.......................................................................... ^
I. Inledning................................................................ ”
1. Det skandinaviska samarbetet på luftfartens område 1946 1950 7
2. Sammandrag av lilla kommitténs undersökningar och resultat.. 8
3. Bolagens förhandlingar januari—mars 1950...................... 9
4. Ministermötet den 8 maj 1950.................................... 10
5. Förslaget till nytt konsortialavtal ................................ 10
6. Grunddragen för det nya SAS’ organisation och verksamhet .. 12
7. Grundvalen för tjänstemannadelegationens arbete .............. 13
II. Kapitalfrågor .......................................................... I4
A. Förhållandet mellan de statliga och privata kapitalintressena i moderbolagen: 14
1. Tjänstemannadelegationens utredning ............................ 14:
a) Kapitalförhållanden i ABA .................................... 14
b) Kapitalförhållanden i DDL .................................... 14
c) Kapitalförhållanden i DNL .................................... 15
2. Förhandlingsdelegationens önskemål.............................. 16
3. Tjänstemannadelegationens yttrande.............................. 16
B. Kapitalbehov vid bildandet av det nya SAS............................ 17
a) Driftskapital .................................................... 1”
b) Kapitalbehov i samband med tillskjutandet av materiel i det
nya SAS........................................................ 1^
III. Koncessionsspörsmål.................................................... 10
1. Skandinavisk koncessionslagstiftning och koncessionspolitik ---- 19
a) Sverige.......................................................... 10
b) Danmark........................................................ 10
c) Norge............................................................ 00
2. Förhandlingsdelegationens önskemål.............................. 20
3. Tjänstemannadelegationens yttrande.............................. 21
IV. Finansiellt stöd från de tre staterna ................................ 23
A. Det finansiella stöd, som tidigare har lämnats de tre bolagen............ 23
1. Sverige ............................................................ 03
2. Danmark .......................................................... 03
3. Norge .............................................................. 04
B. Förslaget till finansiellt stöd från de tre staterna ...................... 25
1. Förhandlingsdelegationens önskemål .............................. 25
2. Tjänstemannadelegationens yttrande.............................. 25
G. lnrikestrafiken.......................................................... 07
1. Förhandlingsdelegationens önskemål.............................. 27
2. Tjänstemannadelegationens yttrande.............................. 28
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
Sid.
V. Skattefrågor ............................................................ 29
VI. Valutaspörsmål i samband med den löpande driften av det nya SAS 30
1. Den tidigare ordningen............................................ 30
2. Behovet av en ny ordning........................................ 30
VII. Verkstads- och hangar arbeten ........................................ 32
1. Förhandlingsdelegationens synpunkter............................ 32
2. Tjänstemannadelegationens yttrande.............................. 32
VIII. Samarbetet mellan luftfartsmyndigheterna.......................... 33
1. Luftfartsmyndigheternas utredning................................ 33
a) Luftfarts politiska synpunkter .................................. 33
b) Luftfartsmyndigheternas tidigare samarbete .................. 33
c) Samarbetsformernas anpassning till det nya SAS............ 33
d) Konkreta åtgärder.............................................. 34
2. Tjänstemannadelegationens yttrande............................... 34
IX. Landningsavgifter i Skandinavien .................................. 35
1. Förhandlingsdelegationens och luftfartsmyndigheternas synpunkter
............................................................ 35
2. Tjänstemannadelegationens yttrande.............................. 35
X. Sammanfattning och hemställan...................................... 36
Bilaga 1. Konsortialavtal...................................................... 38
Bilaga 2. Förslag till garantiavtal............................................ 45
Kungl. Maj.ts proposition nr 260.
5
Förord.
Kommunikationsministrarna i Sverige, Danmark och Norge beslöto vid ett
möte i Köpenhamn den 8 maj 1950, att en tjänstemannadelegation skulle tillsättas
för att närmare utreda vissa frågor i samband med planerna på ett
utvidgat samarbete mellan Aktiebolaget Aerotransport (ABA), Det Danske
Luftfartselskab A/S (DDL) och Det Norske Luftfartselskap A/S (DNL) i
Scandinavian Airlines System (SAS) samt för att föra förhandlingar med
representanter för nämnda bolag.
Den tjänstemannadelegation, som därefter tillsattes, har utgjorts av följande
representanter:
För Sverige: Förste kanslisekreterare H. Winberg för Kommunikationsdepartementet
och
Vice riksbankschef M. Lemne för Finansdepartementet.
Sekreterare för de svenska representanterna, kanslisekreterare S. Karlson,
Kommunikationsdepartementet.
Såsom ersättare för vice riksbankschefen Lemne har fungerat sekreterare
E. Bagge.
För Danmark: Departementschef P. Christensen för Ministeriet for offentlige
arbejder och
Avdelningschef F. Griinfeld för Finansministeriet.
Sekreterare för de danska representanterna, Ministersekreterare O. Nielsen,
Ministeriet for offentlige arbejder.
Såsom ersättare för departementschef P. Christensen har fungerat kontorchef
S. Garde, Ministeriet for offentlige arbejder; ministersekreterare
E. Andersen i samma ministerium har avlöst ministersekreterare O.
Nielsen.
För Norge: Byråchef E. Lothe för Finansdepartementet,
Byråchef O. C. Malterud för Utrikesdepartementet och
Luftfartsinspektör A. Heum för Samfärdselsdepartementet.
Sekreterare för de norska representanterna, sekreterare S. Bille, Utrikesdepartementet.
Sedan juli 1950 har tjänstemannadelegationen växelvis hållit sammanträden
i Stockholm, Köpenhamn och Oslo. Delegationen har hela tiden samarbetat
med bolagens representanter, i det följande kallade »förhandlingsdelegationen»,
och har genom detta samarbete mottagit utredningar angående
en rad spörsmål, som uppkommit under förhandlingarna.
2—ises so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 260.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
Utvidgningen av det skandinaviska luftfartssamarbetet reser ett flertal
spörsmål inom luftfartsmyndigheternas arbetsområde. Dessa myndigheter ha
därför anmodats att gemensamt utreda spörsmålen närmare. Representanter
för luftfartsmyndigheterna möttes i Stockholm den 22 augusti 1950 och
direkta överläggningar ägde därvid rum mellan dessa och tjänstemannadelegationen.
Därefter ha luftfartsmyndigheterna i särskild skrivelse till vederbörande
departement framlagt sina synpunkter på förutnämnda spörsmål.
Tjänstemannadelegationen har vid behandlingen av de spörsmål, som angivas
i det följande, beaktat luftfartsmyndigheternas utredning och har under VIII
behandlat de frågor, som ej lämpligen kunnat upptagas i övriga avsnitt.
Kungl. Maj-.ts ‘proposition nr 260.
7
I. Inledning.
1. Det skandinaviska samarbetet på luftfartens område 1946—1950.
De samarbetande skandinaviska luftfart&bolagen äro A/B Aerotransport
(ABA), Det Danske Luftfartselskab A/S (DDL) och Det Norske Luftfartselskap
A/S (DNL). Dessa bolag bedriva under beteckningen Scandinavian
Airlines System, Overseas Division (OSAS), interkontinental lufttrafik på
Nord- och Sydamerika i enlighet med konsortialavtal av den 31 juli 1946
och under beteckningen Scandinavian Airlines System, European Division
(ESAS), samtrafik på linjer i Europa, Främre Orienten och Afrika. ESAStrafiken
bär drivits i enlighet med avtal av den 28 och 29 januari 1948, senare
ersatt av samtrafiksavtal av den 25 juni 1949.
I OSAS ha de tre bolagen tillskjutit kapital och materiel i förhållandet 3
(ABA): 2 (DDL): 2 (DNL). Verksamheten bedrives för gemensam räkning
så att rättigheter och förpliktelser, vinst eller förlust fördelas mellan de tre
moderbolagen i förhållande till deras andel i konsortiet. De tre moderbolagen
äro utåt solidariskt ansvariga för konsortiets förpliktelser men äro inbördes
förpliktade enligt förutnämnda förhållande.
ESAS representerar ett poolsamarbete på ovannämnda trafikområde. Varje
bolag driver sin del av ett på förhand fastställt trafikprogram, som såvitt
möjligt fördelas på de tre bolagen i förhållandet 3: 2: 2 på basis av tonkm.
Bolagen bestrida sina egna driftutgifter. Vissa utgifter skola dock bäras
gemensamt, huvudsakligen utgifterna för ESAS’ organisation i Skandinavien
och utlandsrepresentationen. Samtliga trafikinkomster ingå i en pool, som
fördelas mellan bolagen i förhållande till trafikprestationen, uttryckt i tonkm.
Även om det samarbete, som kommit till stånd genom bildandet av OSAS
och ESAS, innebär betydelsefulla fördelar, medför dock den nuvarande organisationsformen
väsentliga nackdelar, som äro till skada för den gemensamma
ekonomien. Det kan bl. a. nämnas, att den använda organisationsformen med
tre moderbolag och två gemensamma organisationer, OSAS och ESAS, har
fem särskilda direktioner och är både komplicerad och kostsam. Systemet
med fördelningen av intäkterna i samtrafiken och avräkningen mellan bolagen
har vidare skapat olägenheter i samarbetet.
För 1948 visade de tre moderbolagen mycket dåliga ekonomiska resultat.
Redan i mitten av 1949 kunde bolagens styrelser förutse, att jämväl driftsåret
1949 kunde förväntas giva mycket otillfredsställande ekonomiska resultat,
även om — icke minst för OSAS’ vidkommande — någon förbättring
kunde konstateras i förhållande till 1948. Ekonomiska kalkyler, som samtidigt
gjordes för vintersäsongen 1949/50, och rent preliminära kalkyler för
sommarsäsongen 1950 tydde på, att väsentligt bättre resultat knappast kunde
förväntas för 1950. SAS’ styrelse ansåg det därför som sin plikt att undersöka,
vilka utsikter till bättre ekonomi som kunde föreligga ur rent affärsmässiga
8
Kungl. Majtts proposition nr 260.
synpunkter. Vidare ansåg styrelsen önskvärt att utreda möjligheterna att bevara
SAS-samarbetet och samtidigt avlägsna några av de olägenheter, som
vidlådde den nuvarande samarbetsformen.
Styrelsen uppdrog i detta läge åt en 3-mannakommitté att företaga en
sådan undersökning. Kommittén utgjordes av styrelseledamoten M. Wallenberg,
ABA, styrelseordföranden P. Kampmann, DDL, och styrelseledamoten
E. Isdahl, DNL, och kallas i det följande »lilla kommittén».
2. Sammandrag av lilla kommitténs undersökningar och resultat.
Lilla kommittén har i december 1949 framlagt resultatet av sina undersökningar
i ett betänkande, som granskats av tjänstemannadelegationen.
Kommittén uttalar som sin uppfattning, att samarbetet har medfört så
stora fördelar både ur luftfartssynpunkt och för de nationella, skandinaviska
intressena, att man bör söka bevara ett samarbete i en rationaliserad och
effektiv form och att det skulle vara en olycka för alla parter, om samarbetet
upphörde. Kommittén anser, att en stark och livskraftig skandinavisk luftfartsverksamhet
skulle vara av allmänt samhälleligt intresse för de tre länderna
och att ett skandinaviskt lufttrafikbehov endast genom en sådan verksamhet
kan täckas på ett tillfredsställande sätt.
Kommittén har granskat förefintliga möjligheter till bättre ekonomi. I
fråga om utsikterna till ökade inkomster har kommittén icke räknat med
väsentliga förbättringar under de närmaste åren. Däremot är det kommitténs
uppfattning, att man genom en radikal ändring i samarbetsformen kan uppnå
väsentliga besparingar på utgiftssidan.
Det förslag, som kommittén framlagt till övervägande, går ut på att SAS
skall drivas som ett företag under ledning av en styrelse och en verkställande
direktör. Förslaget innebär bildandet av ett konsortium SAS efter
samma principer, som ligga till grund för OSAS. Detta nya konsortium skall
övertaga all luftfartsverksamhet, som bedrives av eller genom ABA, DDL,
DNL, OSAS och ESAS. Denna gemensamma verksamhet skall drivas såsom
en enhet för gemensam räkning och risk så att rättigheter och förpliktelser,
vinst eller förlust fördelas mellan ABA, DDL och DNL i förhållande
till deras intressentandelar i SAS. De tre bolagen skola utåt vara solidariskt
ansvariga för konsortiets förpliktelser men inbördes svara i förhållande till
andelarna. — Lilla kommittén förutsätter, att byggnader, annan fast egendom
och flygplan alltjämt skola ägas av de tre bolagen individuellt men ställas
till disposition för SAS mot legoavgifter. ABA, DDL och DNL skola fortsätta
att verka som självständiga nationella aktiebolag men upphöra att driva
egen luftfartsverksamhet och främja detta endast som intressenter i SAS.
För att bilda sig en uppfattning om de besparingar, som kunna uppnås,
har lilla kommittén behandlat huvudprinciperna för organisationsformen för
det nya SAS. Kommittén finner, att man i jämförelse med den nuvarande
verksamhetsformen med samlade utgifter för bolagen under 1949 av ca 132
milj. sv. kr. kan uppnå direkta besparingar om ca 9 milj. sv. kr. om året.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
Kommittén finner vidare, att man härutöver kan spara ca 3,5 milj. sv. kr.
dels genom större effektivitet, dels genom fortsatt rationalisering, eller tillhopa
ca 12,5 milj. sv. kr. per år. Kommittén framhåller, att dessa besparingar
i det väsentliga först kunna uppnås efter en övergångstid och under förutsättningen
att rättesnöret för SAS’ ledning blir sund ekonomi. Kommittén
påpekar därjämte, att icke obetydliga besparingar kunna göras, om de i Skandinavien
gällande landningsavgiftema bringas i nivå med motsvarande avgifter
i utlandet.
Kommittén påvisar möjligheten av att efter en övergångstid nå fram till
balans, vad beträffar utlandstrafiken, men påpekar, att även med dessa besparingar
marginalen mellan förlust och vinst är relativt obetydlig, varför
balansen lätt kan komma att rubbas genom omständigheter utanför SAS''
kontroll.
I detta sammanhang framhåller kommittén, att inrikestrafiken fortfarande
torde medföra betydande förluster. Kommittén förutsätter därför att tillskott
till driften av inrikestrafiken lämnas från de tre staternas sida. Yidare
förutsätter kommittén, att finansiellt stöd lämnas konsortiet under en övergångstid,
såvitt avser konsortiets övriga verksamhet.
Det samlade kapitalbehovet för det nya SAS anser kommittén bliva något
mindre än summan av de tre bolagens kapitalbehov under den nuvarande samarbetsformen.
Kommitténs förslag att flygplanen skola fördelas mellan parterna
i förhållande till deras andelar i konsortiet, innebär emellertid en ökning
av DDL:s och DNL:s samt motsvarande minskning av ABA:s realkapital.
Kommittén rekommenderar, att ett avgörande i frågan träffas så snart som
möjligt.
B. Bolagens förhandlingar januari—mars 1950.
Vid ett möte den 9 januari 1950 mellan styrelserna för ABA, DDL och
DNL beslöts enhälligt att tillsätta ett utskott, som snarast möjligt skulle
behandla de praktiska frågor, som sammanhänga med lilla kommitténs förslag,
samt de andra alternativa förslag, som kunde ifrågakomma. Detta utskott,
som antog namnet »förhandlingsdelegationen», bestod av två representanter
för ABA, styrelsens ordförande A. Gjöres och styrelseledamoten M.
Wallenberg, två representanter för DDL, styrelsens ordförande P. Kampmann
och styrelseledamoten H. Bech-Bruun, samt tre representanter för DNL, styrelsens
ordförande P. Hansson och styrelseledamöterna E. F. Eckhoff och
E. Isdahl. Lilla kommitténs förslag vann vid mötet enhälligt principiell anslutning
från de tre bolagsstyrelsernas sida under förutsättning att vederbörande
myndigheter i de tre länderna godkände förslagen och att enighet
uppnåddes beträffande lösandet av en råd praktiska frågor.
Inom förhandlingsdelegationen och inom de tro bolagens ledningar blev
man enig om att det av många och tungt vägande skäl måste anses önskvärt
att snarast möjligt nå fram till ett slutligt resultat av förhandlingarna rörande
det fortsatta skandinaviska luftfartssamarbetet.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
Bland de frågor, som förhandlingsdelegationen behandlat, funnos vissa
huvudspörsmål, vilka måste avgöras av de tre ländernas statliga myndigheter
och som samtidigt hade avgörande betydelse för att ett slutligt resultat
skulle kunna ernås. Delegationen har därför hemställt, att parallellt med
delegationens överläggningar måtte upptagas förhandlingar mellan de tre staterna
om dessa huvudspörsmål, vilka delegationen har sammanfattat i en
promemoria av den 3 mars 1960. Tjänstemannadelegationen återkommer till
dessa huvudspörsmål i det följande.
4. Ministermötet den 8 maj 1950.
Kommunikationsministrarna i Sverige, Danmark och Norge samt de danska
och norska finansministrarna möttes den 8 maj 1950 i Köpenhamn för att
överlägga om de skandinaviska luftfartsproblemen och förklarade sig därvid
vara i princip eniga om att det skandinaviska luftfartssamarbetet borde
fortsättas och att av förhandlingsdelegationen framlagda förslag kunde användas
som förhandlingsgrundval.
Som nämnts i förordet beslöto ministrarna, att en tjänstemannadelegation
skulle tillsättas för att närmare utreda frågan. Sedan delegationen framlagt
sina förslag, skulle kommunikationsministrarna åter sammanträda för att taga
ställning till förslagen.
5. Förslaget till nytt konsortialavtal.
Förhandlingsdelegationen har under sommaren och hösten 1950 fortsatt
sitt arbete och har framlagt ett förslag till nytt konsortialavtal mellan ABA,
DDL och DNL angående bildandet av det nya SAS. Förslaget, som bifogas
detta betänkande (bilaga 1), är i stora drag utformat i överensstämmelse med
de riktlinjer som uppdragits i lilla kommitténs betänkande, även om det på
en väsentlig punkt innehåller en avvikelse, i det att flygplanen, i motsats till
vad lilla kommittén föreslagit, skola ägas av SAS och drivas för gemensam
räkning. Härigenom uppnås större likställighet och jämnare riskfördelning
mellan parterna.
Avtalet har tillkommit för att fortsätta och utvidga det tidigare samarbetet
mellan bolagen. Parterna bilda ett konsortium SAS, som för gemensam räkning
och som en enhet skall driva trafikflygning och därmed sammanhängande
verksamhet. Det fastslås uttryckligen, att konsortiet skall drivas efter sunda
affärsmässiga principer. Efter begäran av vederbörande statsmyndighet skola
parterna kunna påfordra, att konsortiet åtager sig inrikestrafik, oavsett om
den är affärsmässigt motiverad eller ej, på villkor som fastställas efter närmare
överenskommelse.
I förhållande till tredje man äro parterna solidariskt ansvariga och de äro
inbördes ansvariga i förhållande till sina andelar i konsortiet, nämligen
3h för ABA, för DDL och 2/V för DNL. I överensstämmelse med detta intresseförhållande
äga parterna gemensamt konsortiets tillgångar samt deltaga
i överskott eller förlust.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
Konsortiet skall eftersträva, att dess verksamhet inom ramen för en affärsmässig
drift fördelas på rimligt sätt mellan de tre länderna.
Konsortiet skall övertaga samtliga OSAS'' och ESAS’ rättigheter och förpliktelser,
tillgångar och skulder och parterna skola överlåta till konsortiet
alla dem enskilt tillhöriga tillgångar med undantag av bl. a. fast egendom i
de tre länderna, vilken dock i nödvändig utsträckning skall uthyras till konsortiet.
Särskilda överenskommelser skola ingås om vilka av parternas förpliktelser,
som skola övertagas av det nya SAS, samt om värderingen av parternas
flygplan, reservdelar o. d. Mellan parterna skall företagas en clearing
med nödvändiga kontantbetalningar, så att parternas samlade tillskott till
konsortiet komma att stå i förhållandet 3: 2: 2.
De flygplan, som parterna tillskjuta som kapitalandelar, samt senare nyanskaffningar
skola inom de olika typerna registreras på var och en av parterna
i deras hemland till det antal, som motsvarar parternas andelar i konsortiet.
Fördelningen mellan parterna av flygparken i registreringsmässigt hänseende
kommer att närmare angivas i en särskild bilaga till konsortialavtalet.
Konsortiets angelägenheter skola handhavas av en styrelse, ett arbetsutskott
samt en eller flera direktörer, av vilka en skall vara verkställande
direktör. Styrelsen består av styrelserna i ABA, DDL och DNL, dock så att
högst sex representanter från varje bolagsstyrelse skola kunna rösta i konsortiets
styrelse. Inom sig utser styrelsen för ett år åt gången en ordförande
samt en förste och en andre vice ordförande. Dessa befattningar skola som
regel alternera mellan parterna. Styrelsens ordförande samt förste och andre
vice ordförandena utgöra tillsammans med ytterligare tre ledamöter av styrelsen,
av vilka varje part utser en ledamot, ett arbetsutskott, som löpande
skall följa verksamheten. Arbetsutskottets uppgifter bestämmas i övrigt av
styrelsen. Konsortiets verkställande direktör och andra högre funktionärer
tillsättas av styrelsen. Vid styrelsesammanträde rösta deltagande röstberättigade
styrelseledamöter personligt och beslut fattas med enkel majoritet,
om ej annat är bestämt i avtalet. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst.
Vid tillsättandet av konsortiets personal skola styrelsen och den verkställande
direktören söka uppnå en så rationell och effektiv organisation som
möjligt. Härvid skall man eftersträva en rimlig fördelning mellan -svenskar,
danskar och norrmän. Samma princip skall följas vid utbildning och tillsättande
av flygande personal, representanter i utlandet samt tekniska specialister
och ingenjörer.
Vid varje räkenskapsårs slut skall styrelsen företaga affärsmässiga avskrivningar
på konsortiets tillgångar och avsättningar för att möta särskilda
risker. Styrelsen avgör på affärsmässig basis, om konsortiet kan ställa tillgängliga
kontantbelopp till parternas disposition. Parterna skola å sin sida
vara ansvariga för motsvarande belopp i förhållande till konsortiet och skola
på anfordran av styrelsen återbetala dessa belopp till konsortiet.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
Om styrelsens beslut innebär, att större belopp innestå hos konsortiet än
som erfordras för den löpande driften och ny- eller ersättningsanskaffningar
under det närmaste året, kunna valutamyndigheterna upptaga detta förhållande
till prövning.
Styrelsen avgör om och i vilken utsträckning uppkommande överskott skola
utdelas till parterna eller innestå i konsortiet. Likaledes avgör styrelsen om
och i vilken utsträckning uppkommande underskott skola täckas genom inbetalningar
från parterna.
Förslaget till konsortialavtal innehåller vidare bestämmelser om en eller
två parters utträde ur konsortiet. De kvarstående parterna skola i så fall
kunna fortsätta samarbetet under SAS’ beteckning. Yidare innehåller avtalet
bestämmelser om konsortiets upplösning.
Slutligen ha i avtalsförslaget intagits bestämmelser om behandling genom
skiljedom av tvister angående avtalets tolkning och tillämpning m. m. Avtalet
träder i kraft den 1 oktober 1950 och skall gälla i 25 år.
6. Granddragen för det nya SAS’ organisation och verksamhet.
De föreliggande planerna för konsortiets organisation gå ut på att en centraladministration
skall upprättas i en av de tre skandinaviska huvudstäderna
samt i varje huvudstad ett regionalt kontor, som skall ombesörja administrationen
av konsortiets verksamhet i vederbörande land. Lilla kommittén
har föreslagit, att kontoret för konsortiets verkställande direktör skall tills
vidare placeras i Stockholm. Slutligt beslut i denna fråga kommer att fattas
av det nya konsortiets styrelse.
Kegionalkontoren komma att utgöra en förhållandevis självständig administrationsapparat,
som är ansvarig gentemot huvudkontoret. Enligt de upplysningar,
som lämnats av bolagens förhandlingsdelegation, komma regionalkontoren
att ha samma avdelningar som nu, nämligen — förutom direktion
med hjälporgan -— trafik- och försäljningsavdelning, operationsavdelning, teknisk
avdelning, inköps- och lageravdelning, personal- och ekonomiavdelning.
Personalen kommer att vara direkt underställd regionalkontorets chef.
Tjänstemannadelegationen har bemärkt, att regionalkontoren skulle komma
att bli jämförelsevis omfattande. Från förhandlingsdelegationens sida har i
anslutning härtill förklarats, att dess överväganden tagit sikte på att åstadkomma
en så rationell organisation som möjligt; beträffande de tekniska avdelningarna
i de tre länderna ha dock vissa beredskapsmässiga hänsyn måst
tagas.
Moderbolagen och OSAS hade, vid tidpunkten för avgivandet av lilla kommitténs
betänkande, sammanlagt ca 3 600 funktionärer i Skandinavien. Detta
antal har sedermera nedgått med ca 200 till omkring 3 400 i september 1950.
Det är för närvarande ej möjligt att angiva, i vilken utsträckning detta antal
kan ytterligare nedbringas. Man räknar emellertid med att personalantalet
efter en övergångsperiod av sannolikt flera år, vid oförändrad trafikomfattning,
kan komma att minskas till lägst ca 2 900. Antalet funktionärer
13
Kungl. May.ts proposition nr 260.
skulle i så fall — enligt rent preliminära uppgifter — komma att fördela sig
med omkring 1100 i Sverige samt 700—800 i Danmark och 600—700 i Norge,
vartill kommer personal på ca 400 personer i den huvudstad, där den centrala
administrationen skall ligga. Här lämnade sifferuppgifter bygga, såsom
redan antytts, på förutsättningen av att rationaliseringen blivit fullt
genomförd och att trafiken blir av oförändrad omfattning. Hänsyn har sålunda
ej tagits till det ökade personalbehov som blir en följd av det senare
i detta betänkande omförmälda inköpet av ytterligare 2 DC-6 flygplan samt
de eventuella utvidgningar av konsortiets verksamhet som vid en gynnsam
utveckling kunna bli aktuella.
Förutom den nu behandlade personalen finnes för närvarande ca 1 900 arbetare
i Skandinavien, som äro sysselsatta i de tre bolagens verkstads- och
hangarrörelse; av dessa arbeta ca 850 i Sverige, ca 550 i Danmark och ca 500
i Norge. Under samma förutsättningar, som nyss angivits, räknar man med
att det i framtiden ej skall bli väsentliga förskjutningar i nämnda tal.
Den samlade kapitalinsatsen i konsortiet beräknas uppgå till ca 150 milj.
sv. kr., varav ca 125 milj. sv. kr. belöpa på flygmateriel, reservdelar och annan
materiel.
Flygparken kommer att bestå av 25 4-motoriga flygplan, varav 14 DC-6
(Cloudmaster), 9 DC-4 (Skymaster) och 2 Sandringham-sjöflygplan. Därtill
komma 40 2-motoriga flygplan, varav 34 DC-3 och 6 Scandia, samt 2 JU-52
flygplan eller allt som allt 67 flygplan.
De totala administrationskostnaderna för verksamheten i Skandinavien
torde komma att nedgå med ca 9 milj. sv. kr. till ca 50 milj. sv. kr. SAS’ samlade
administrationskostnader, inklusive kostnaderna för utlandsorganisationen,
torde komma att uppgå till ca 60 milj. sv. kr.
För år 1951 beräknas konsortiets samlade bruttointäkter bliva ca 150 milj.
sv. kr. Av försäljningen i Skandinavien torde ca 50 % falla på Sverige, ca
27 % på Danmark och ca 23 % på Norge. Den procentuella fördelningen av
konsortiets utgifter i Skandinavien väntas i det väsentliga bliva motsvarande.
Som följd av den relativt stora försäljningen i länder utanför Skandinavien
tillföras de skandinaviska länderna sålunda icke obetydliga valutaintäkter.
7. Grundvalen för tjänstemannadelegationens arbete.
Tjänstemannadelegationen har baserat sina uttalanden på:
a) Lilla kommitténs betänkande;
b) Förhandlingsdelegationens promemoria av den 3 mars 1950;
c) Förslaget till konsortialavtal;
d) Överläggningar med förhandlingsdelegationen;
e) Överläggningar med luftfartsmyndigheterna.
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 260.
II. Kapitalfrågor.
A. Förhållandet mellan de statliga och privata kapitalintressena
i moderbolagen.
1. Tjiinstemannadeleg-ationen har inhämtat upplysningar om kapitalförhållandena
i de tre moderbolagen. Resultatet av undersökningarna kan sammanfattas
sålunda:
a) Kapitalförhållandena i ABA.
Det ursprungliga ABA bildades 1924 med ett aktiekapital av 356 000 sv. kr.
Detta ökades sedermera i olika etapper till 25 milj. sv. kr. 1947. ABA var
praktiskt taget helt statsägt och drev i huvudsak europeisk trafik. År 1943
hildades Svensk Interkontinental Lufttrafik A/B (SILA) med ett aktiekapital
av 12 milj. sv. kr., vilket senare höjdes till 25 milj. sv. kr. Detta bolag
var helt privatägt och drev uteslutande interkontinental trafik.
Den svenska reguljära luftfarten sammanfördes den 1 juli 1948 till ett företag
med ABA:s firma. Nya ABA har ett aktiekapital på 50 milj. sv. kr., varav
25 milj. kr. innehavas av staten och 25 milj. kr. av privata aktieägare. Efter
fördelning av materielen mellan bolagen i förhållandet 3: 2: 2, vilket förutsättes
ske vid bildandet av det nya SAS, samt under förutsättning att ABA:s
kontor och hangarer försäljas till svenska staten, kommer ABA:s eget kapital
att vara i stort sett oförändrat, medan de långfristiga skulderna komma att
vara i huvudsak betalda med undantag av ett 10-årigt förlagslån å 12 milj.
sv. kr., vilket förräntas efter 4 % och förfaller till betalning 1956.
ABA har en styrelse av 14 personer, utsedda till hälften av vardera aktieägargruppen.
Styrelsens ordförande skall väljas bland de styrelseledamöter,
som utsetts av statens företrädare å bolagsstämman. Härigenom tillförsäkras
staten ett avgörande inflytande i bolaget. I styrelsens arbetsutskott skall
ordföranden väljas bland de styrelseledamöter, som tillsatts av de privata
aktieägarna, därest framställning härom göres.
Anmärkas må i detta sammanhang att — enligt ett mellan svenska staten
och SILA i samband med bildandet av nya ABA ingånget avtal — staten har
förbundit sig att under vissa förutsättningar inlösa de privatägda aktierna i
ABA. Staten äger jämväl rätt att inlösa dessa aktier. Inlösen må dock ej
påfordras förrän 5 år förflutit, efter det att bolagsordningen för det nya ABA
registrerats. Det sagda innebär, att staten på grund av dessa bestämmelser
kan bliva ägare till mer än 50 % av aktiekapitalet men ej mindre.
b) Kapitalförhållandena i DDL.
DDL stiftades 1918 med ett aktiekapital av 1 milj. d. kr. Aktiekapitalet
har sedan ökats flera gånger, sista gången 1946 från 15 till 30 milj. kr. Statens
andel utgör för närvarande 5 273 550 kr. eller ca 17''A % av det samlade
aktiekapitalet.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
Staten står vidare som garant för ett av bolaget år 1948 upptaget, 15-årigt
obligationslån på 25 milj. d. kr., som förräntas efter 4 %. Av lånet återstår
för närvarande oguldet ca 21,7 milj. d. kr.
För närvarande räknar DDL med att oa 27 % av aktiekapitalet har förlorats.
Om danska staten skall ha samma procentuella andel av bolagets
aktiekapital som de privata, är det nödvändigt, att, sedan tillräcklig nedskrivning
av aktierna ägt rum, tillföra bolaget ett statskapital av ca 14 milj. d. kr.,
så att det samlade aktiekapitalet härvid skulle uppgå till 36 milj. d. kr.
Danska staten är för närvarande representerad i DDL:s styrelse med 2 av
9 ledamöter och i representantskapet med 6 av 18. Det förutsattes, att staten
i framtiden blir representerad i bolagets ledning med lika många medlemmar
som de privata intressena i överensstämmelse med intressefördelningen
i aktiekapitalet.
Enligt den danska luftfartslagens § 33 finnes möjlighet för danska staten
att i koncessioner förbehålla sig rätt att inlösa alla bolagets anläggningar
med tillbehör. En dylik bestämmelse finnes dock icke intagen i DDL:s koncession
av den 9 juli 1943. Däremot ha statsmyndigheterna i enlighet med
koncessionens § 7 under vissa omständigheter rätt att begära att bolaget träder
i likvidation. Danska staten har i så fall rätt att övertaga verksamhetens
samlade tillgångar till dessas värde i allmänna marknaden och, i händelse av
oenighet, efter värdering.
c) Kapitalförhållandena i DNL.
Det nuvarande DNL bildades år 1946. Aktiekapitalet sattes till 25 250 000
n. kr. Statens andel härav utgjorde 5 milj. kr. eller icke fullt 20 %. Staten
är för närvarande representerad i styrelsen med 2 av o ledamöter och i representantskapet
med 6 av 15 medlemmar.
Under 1947—1948 lämnade huvudaktieägarna bolaget ett lån (intressentlån)
på 15 876 000 n. kr., varav staten deltog med 5 milj. kr. Yidare ställde
staten år 1948 garanti för ett banklån till bolaget på 15 milj. kr. och lämnade
ett statslån på 20 milj. kr. Till säkerhet för det statsgaranterade lånet
lämnades panträtt med bästa förmånsrätt i de luftfartyg med tillbehör samt
den fasta egendom, som bolaget vid varje tidpunkt äger. Slutligen lämnade
staten 1949 ytterligare ett lån på 5 milj. kr.
På grund av DNL:s ekonomiska ställning — underskottet var per den 31
december 1949, inklusive uppbyggnadskostnader och avskrivningar, sammanlagt
34,4 milj. n. kr. — var det nödvändigt att genomföra en konsolidering
av DNL och göra detta solvent. Konsolideringsplanen förutsätter ett nytt
aktiekapital på 30 milj. n. kr., fördelat med 50 % på staten och 50 % på privata
aktieägare. Detta nya aktiekapital består enligt planen av det ursprungliga
aktiekapitalet nedskrivet med 80%, d. v. s. till 5 050 000 kr., varav
4 050 000 kr. på de privata och 1 milj. kr. på staten, intressentlånet om
15 876 000 kr., varav 10 876 000 kr. på de privata och 5 milj. kr. på staten,
9 milj. kr. av de två statslånen å tillsammans 25 milj. kr. och 74 000 kr. i
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
privat nyteckning. Yidare förutsätter planen, att staten avskriver återstoden
av statslånen, tillsammans 16 milj. kr. Det statsgaranterade lånet på 15
milj. kr. blir däremot stående. Lånet, som förräntas efter l3/4 %, löper på
12 år från 1948 och är amorteringsfritt under de första fem åren.
En förutsättning för norska statens ökning av sin andel i bolagets aktiekapital
till 50 % är att staten såväl i bolagets styrelse som representantskap
blir representerad med lika många ledamöter som de privata.
Konsolideringsplanen har för statens vidkommande godkänts genom beslut
av stortinget den 30 juni 1950 och för bolagets del genom bolagsstämmobeslut
den 7 juli 1950.
Konverteringen av intressentlånet i aktier kräver samtycke av samtliga
långivare var för sig. Dylikt samtycke har för närvarande inhämtats från
samtliga med undantag av två.
Det må anmärkas, att enligt norsk aktielag nedskrivning av aktiekapital,
när det finnes kända kreditorer utom Europa, icke formellt kan genomföras
förrän ett år efter det nedskrivningen offentligen kungjorts andra gången.
Dylik kungörelse, andra gången, gjordes den 17 juli 1950.
I detta sammanhang må anmärkas, att enligt § 34 i den norska luftfartslagen
har staten vid utgången av koncessionstiden rätt att helt eller delvis inlösa
rörelsen mot erläggande av det tekniska värdet. Sådan inlösen kan även äga
rum under koncessionstiden, därest detta påfordras av kommunikationshänsyn
eller allmänna hänsyn och sker då mot ersättning i överensstämmelse
med allmänna expropriationsregler.
2. Förhandlingsdelegationens önskemål.
Förhandlingsdelegationen har uttryckt som sin principiella uppfattning att
de statliga och privata aktieintressena i de tre moderbolagen böra vara lika
stora.
3. Tjänstemannadelegationens yttrande.
Det framgår av den förut lämnade redogörelsen, att förhandlingsdelegationens
önskemål på denna punkt torde komma att bliva uppfyllda. I ABA
inneha nämligen staten och de privata aktieägarna redan vardera hälften av
aktierna. För DNL:s vidkommande har principbeslut träffats om lika fördelning
av de statliga och privata aktieintressena. Från de danska statsmyndigheternas
sida är man för DDL:s vidkommande slutligen beredd att uttala
sin principiella anslutning till en sådan ordning.
Den föreslagna ordningen innebär ett samarbete på i princip likaberättigad
grund mellan statliga och privata aktieintressen i de tre länderna. En
dylik samling av intressena kring den gemensamma uppgiften bör kunna giva
moderbolagen och konsortiet ökad styrka och effektivitet. Tjänstemannadelegationen
tillstyrker därför förslaget.
I detta sammanhang har tjänstemannadelegationen dock uppmärksammat,
att förhållandet mellan riskbärande kapital och egentligt lånekapital är olik
-
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
artat i de tre bolagen och att alltför stora olikheter i detta avseende kunna
medföra en försvagning av konsortiet. Tjänstemannadelegationen anser det
därför önskvärt, att erforderliga åtgärder vidtagas för att, redan från början
av konsortiets verksamhet, olikheter mellan bolagens låneförpliktelser såvitt
möjligt bli utjämnade. Delegationen förordar, att frågan i vilka former och
med vilka belopp erforderligt kapital skall anskaffas löses genom förhandlingar
mellan vederbörande stater och bolag samt att förenämnda synpunkter
därvid vinna beaktande.
B. Kapitalbehov vid bildandet av det nya SAS.
Förhandlingsdelegationen har i stora drag sökt bilda sig en uppfattning
om storleksordningen av de kapitalbehov, som synas nödvändiga för att
genomföra ett konsortium SAS. Enligt delegationen kunna kapitalbehoven
uppdelas på
a) Driftskapital och
b) Kapitalbehov i samband med tillskjutandet av materiel i det nya SAS.
a) Driftskapital.
Förhandlingsdelegationen har uttalat, att de tre moderbolagen skola till
det blivande SAS-konsortiets förfogande ställa sådana anläggningstillgångar,
som äro nödvändiga för driften av verksamheten, men att härutöver erfordras
likvida medel till finansiering av den löpande driften. Under förutsättning
att SAS’ driftsresultat visar balans efter företagna normala avskrivningar och
avsättningar, kräves enligt delegationen såsom driftskapital ett belopp av ca
18,5 milj. sv. kr., vilket skulle ställas till förfogande av delägarna i förhållandet
3: 2: 2.
Förhandlingsdelegationen har meddelat, att detta driftskapital beräknas
vara tillgängligt i OSAS och för ESAS’ del i moderbolagen och att intet
ytterligare driftskapital erfordras under de närmaste åren under förutsättning
att rörelsen balanserar och driften ej utökas i väsentlig grad.
Tjänstemannadelegationen finner med hänsyn härtill frågan om anskaffning
av tillräckligt driftskapital vid bildandet av det nya SAS löst.
b) Kapitalbehov i samband med tillskjutandet av materiel i det nya SAS.
Konsortialavtal förutsätter i § 4, 1 att parterna överföra till det nya
SAS alla tillgångar, som de äga var för sig eller gemensamt, med undantag
av bl. a. fast egendom, som är belägen i de tre länderna. Yidare förutsättes,
att kapitaltillskotten till det nya SAS skola fördelas mellan parterna i förhållandet
3 (ABA): 2 (DDL): 2 (DNL). Då flygplansparken och reservdelslagret
icke ägas av bolagen efter detta förhållande, förutsättes vidare att innan
konsortialavtalet ingås materiel överföres mellan parterna så att ovannämnda
fördelningsförhållande uppnås. En särskild överenskommelse har upprättats
mellan parterna om dessa överföringar och om de värderingar som därvid
lagts till grund.
Medan lilla kommittén räknade med att den materiel, som tidigare disponerades
av bolagen, var tillräcklig, har förhandlingsdelegationen senare före
-
18
Kungl. Ma)ds proposition nr 260.
slagit att två nya DC-6 flygplan inköpas såsom ett led i en nödvändig ökning
av flygplansparken. Dessa två flygplan skola inköpas av DDL och DNL.
Därmed kommer det samlade antalet DC-6 flygplan att bliva 14 st., av vilka
8 ägas av ABA, 3 av DDL och 3 av DNL. För att fördelningen av flygplan
på moderbolagen skall bliva i förhållandet 3: 2: 2, skola DDL och DNL köpa
vardera ett DC-6 flygplan av ABA. Även vid fördelningen i nämnda förhållande
av den återstående delen av den samlade flygparken och reservdelslagret
skola försäljningar ske till DDL och DNL från ABA.
För den överlåtna materielen skall DDL betala ca 8,2 milj. sv. kr. och
DNL ca 12,7 milj. sv. kr. till ABA. DDL:s och DNL:s inköp av 2 nya DC-6
flygplan i U. S. A. medför en utgift på ca 5,2 milj. sv. kr. per flygplan. Denna
kapitalinsats skall täckas dels av de två bolagens nuvarande likvida medel
och dels genom tillskott av nytt kapital.
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
19
III. Koncessionsspörsmål.
1. Skandinavisk koncessionslagstiftning och koncessionspolitik.
Till stöd för sitt arbete med dessa spörsmål har tjänstemannadelegationen
inhämtat upplysningar om gällande koncessionsbestämmelser i de tre ländernas
luftfartslagstiftning samt om den koncessionspolitik, som har tillämpats
i de tre länderna. Delegationen anser det vara av betydelse att resultatet av
dessa undersökningar intages i detta betänkande.
a) Sverige.
Enligt § 33 kungl förordningen den 26 maj 1922 om luftfart erfordras särskilt
tillstånd av Kungl. Maj:t för utövande av luftfart i regelbunden trafik
å viss luftfartsled (linjefart).
Vid meddelande av tillstånd enligt § 33 må tillståndets giltighet begränsas
till viss tid, åt kronan förbehållas lösningsrätt ävensom i övrigt föreskrivas
på vad sätt och under vilka villkor luftfarten må utövas (§ 35).
Till och med år 1944 var det gamla ABA, vari staten ägde den övervägande
delen av aktiekapitalet, det enda svenska företag, som beviljats tillstånd till
linjefart. Dessa tillstånd gällde tills vidare utan tidsbegränsning. Då fråga
om upptagande av interkontinental luftfart uppkom, valde man i Sverige att
bilda ett privatägt företag, SILA, vilket erhöll tillstånd till sådan trafik. Tillståndet
gällde tills vidare under tio år. I samband härmed ingicks mellan
ABA och SILA ett samarbetsavtal av innebörd, att ABA skulle ombesörja
den lufttrafik SILA önskade bedriva. Härigenom kom SILA att framstå
väsentligen som ett bolag för finansiering av ifrågavarande trafik.
Sedan på grundval av 1947 års luftfartsutrednings förslag den svenska
reguljära kontinentala och interkontinentala luftfarten sammanförts i ett företag,
nuvarande ABA, ha samtliga tillstånd till linjefart den 27 januari 1950
överförts på detta företag. Tillstånden gälla tills vidare.
I svensk luftfartspolitik har man alltså intagit den ståndpunkten, att den
svenska regelbundna luftfarten bör omhänderhavas av ett företag.
För utövning mot ersättning av annan luftfart än linjefart erfordras tillstånd
av luftfartsstyrelsen.
b) Danmark.
Enligt den danska luftfartslagen erfordras bl. a. koncession för utövande
av yrkesmässig luftfartsverksamhet i form av regelbunden trafik på bestämda
linjer. Koncessionen meddelas av Ministeriet for offentlige arbejder och
lämnas på bestämd tid, dock icke över 20 år.
Jämlikt denna lag har DDL den 9 juli 1943 på närmare angivna villkor
meddelats koncession för en tidrymd av 20 år, räknat från den 1 juli 1943,
å drift av inrikes och från Danmark utgående internationella flyglinjer. Enligt
koncessionen har DDL företrädesrätt att driva regelbunden lufttrafik på
alla inrikes och internationella linjer.
20
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 260.
Vidare har ministeriet jämlikt luftfartslagen i form av ett tillägg till nyssnämnda
koncession av den 9 juli 1943 lämnat DDL tillstånd att på närmare
angivna villkor för tiden intill den 1 juli 1963 förutom linjefart driva yrkesmässig
rundturs- och reklamflygning, ambulansflygning samt luftbefordran av
passagerare och gods i Danmark. Om det gäller flygningar mellan Danmark
och utlandet, erfordras däremot icke något särskilt tillstånd till sådan trafik.
Utöver de för DDL utställda koncessionerna har en rad enskilda personer
och bolag meddelats tillstånd att i Danmark utöva taxiflygning, rundtursflygning
och liknande flygning av mindre betydelsefull karaktär.
c) Norge.
Enligt den norska luftfartslagen erfordras koncession för utövande av
yrkesmässig luftfartsverksamhet i form av regelbunden trafik på en bestämd
linje (linjefart). Sådan koncession meddelas av Kungl. Maj:t. Den lämnas
på bestämd tid, dock icke för längre tid än 20 år.
Jämlikt denna lag har DNL den 28 mars 1947 på vissa villkor meddelats
koncession att driva yrkesmässig luftfartsverksamhet i form av regelbunden
trafik (linjefart) på de inrikes stamlinjer och de från Norge utgående internationella
flyglinjer, till vilka Samfärdselsdepartementet för varje särskilt fall
ger tillåtelse, under en tidrymd av 20 år, räknat från den 1 juli 1946. DNL:s
koncession innebär en företrädesrätt för bolaget att driva de linjer, som omfattas
av koncessionen.
Enligt samma lag har Braathens South American & Far East Airtransport
A/S (SAFE) den 4 februari 1949 på vissa villkor meddelats koncession att
driva yrkesmässig luftfartsverksamhet i form av regelbunden trafik (linjefart)
på en flyglinje mellan Norge och Fjärran Östern efter en närmare bestämd
linjesträckning under en tidrymd av 5 år, räknat från den 1 mars 1949.
Innan sistnämnda koncession meddelades, förelädes frågan härom i överensstämmelse
med DNL:s koncessionsvillkor DNL för yttrande. Bolaget förklarade,
efter att ha underställt frågan SAS, att det såframt vissa villkor intogos
i koncessionen icke hade något att invända mot att denna meddelades.
Vid koncessionens utfärdande togs hänsyn till DNL:s påpekanden.
I övrigt ha icke några koncessioner å regelbunden luftfart meddelats i
Norge.
Enligt den norska luftfartslagens § 36 kräves tillstånd av Samfärdselsdepartementet
för att utöva annan yrkesmässig luftfartsverksamhet än drift av
reguljära flyglinjer, d. v. s. charter-, taxi-, turistflygning o. dyl. Sådant tillstånd
skall lämnas på bestämd tid, dock icke för längre tid än 2 år. Enligt
denna bestämmelse har Samfärdselsdepartementet givit sådant tillstånd till
DNL, Braathens SAFE, Fred. Olsens Flyselskap A/S och ett antal mindre
bolag, omfattande rätt att utöva yrkesmässig luftfartsverksamhet i form av
icke regelbunden in- och utrikestrafik.
2. Förhandlingsdelegationens önskemål.
Förhandlingsdelegationen har förordat, att de tre moderbolagen AB A,
DDL och DNL fortsätta att existera som självständiga, nationella aktiebolag,
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
dock utan att driva egen luftfartsverksamhet. Förhandlingsdelegationen har
förordat, att det nya SAS övertager varje form av verksamhet som de tre
moderbolagen driva var för sig eller i gemenskap, häri inbegripet all flygning
på utlandet, d. v. s. internationell linjefart och charterflygning. Speciellt
har förhandlingsdelegationen understrukit önskvärdheten av att moderbolagens
koncessioner utformas så likartat som möjligt och med samma varaktighet
som konsortialavtalet, d. v. s. 25 år.
3. Tjänsteinaiuiadelegationens yttrande.
Delegationen vill uttala som sin principiella uppfattning, att de tre ländernas
samlade insats i internationell linjefart bör koncentreras till det nya
SAS. Detta bör dock icke hindra andra bolag att erhålla tillstånd att driva
speciella internationella linjer i de fall, då SAS icke kan eller vill driva
dessa på godtagbara villkor. Ansökan om koncessioner för sådana linjer bör
föreläggas vederbörande moderbolag för yttrande.
Med hänsyn till trafiken på Fjärran Östern föreligger en speciell situation,
i det att Braathens SAFE har koncession, gällande till den 1 mars 1954, att
driva en sådan linje. AB A och DDL ha likaledes koncession på en linje till
Fjärran Östern. Tjänstemannadelegationen finner, att det tills vidare icke
kan göras ändring i detta förhållande. En eventuell ansökan från Braathens
SAFE om förnyad koncession bör dock underställas DNL för yttrande.
Delegationen anser, att koncentrationen till SAS av den skandinaviska
luftfarten icke bör omfatta den icke regelbundna trafiken (charter-, taxi-,
turistflygning o. dyl.). Det bör stå de tre ländernas myndigheter helt fritt att
meddela koncessioner till andra företag än de tre moderbolagen å icke regelbunden
trafik. I detta sammanhang har förhandlingsdelegationen framhållit,
att SAS bör skyddas för otillbörlig konkurrens från sådan charterflygning,
som utåt framställes som icke regelbunden trafik men som representerar en
mer eller mindre kamouflerad form av linjefart, i det att flygningen är knuten
till bestämda angöringsställen och har en viss grad av regularitet. Tjänstemannadelegationen
ansluter sig till denna synpunkt och vill förorda, att luftfartsmyndigheterna
övervaka att chartertrafiken ej missbrukas i detta avseende.
Förhandlingsdelegationen har uttalat, att de i SAS samarbetande bolagen
principiellt böra ha koncession å all linjefart, inklusive inrikeslinjerna, men
att SAS för egen räkning och risk ej önskar driva andra inrikeslinjer än
dem, som äro affärsmässigt motiverade. Med hänsyn till driften av övriga
inrikeslinjer hänvisas till den framställning, som lämnas å s. 27 ff. Tjänstemannadelegationen
har principiellt icke något att erinra mot att de riktlinjer,
som förhandlingsdelegationen uppdragit, läggas till grund för koncessionernas
bestämmelser i detta avseende.
Tjänstemannadelegationen ansluter sig till att de tre moderbolagens koncessioner
såvitt möjligt böra givas likartad utformning. De tre ländernas
luftfartsmyndigheter äro för närvarande sysselsatta med att utreda de frågor,
3—19G5 so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 260.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
som äro förbundna härmed, och ha givit uttryck för den uppfattningen, att
det icke synes föreligga väsentliga hinder för att lösa dessa spörsmål.
Vid bedömningen av spörsmålet om koncessionernas giltighetstid har
tjänstemannadelegationen lagt till grund de gällande bestämmelserna i de tre
länderna. Enligt de danska och norska luftfartslagarna skall koncession för
drift av reguljära flyglinjer meddelas på bestämd tid, dock icke över 20 år.
Den svenska luftfartslagen har också en bestämmelse om att bestämd tidsbegränsning
kan tillämpas men utan att angiva en maximigräns. Delegationen
föreslår, att moderbolagens koncessioner i princip meddelas för samma
tidrymd som konsortialavtalet gäller, d. v. s. 25 år. Det är därför önskvärt
att de danska och norska lagbestämmelserna ändras på denna punkt. Om
detta icke för närvarande kan genomföras utan uppskjutes, tills en allmän
lagrevision äger rum, synes det icke föreligga något hinder mot att man till
en början lämnar en koncession på 20 år.
Kungl. Maj.ts- •proposition nr 260.
23
IY. Finansiellt stöd från de tre staterna.
A. Det finansiella stöd, som tidigare har lämnats de tre bolagen.
1. Sverige.
I Sverige erhöll ABA subvention av staten redan från och med 1925. Subventionsbeloppet
utgjorde de första åren 500 000 sv. kr. per år. Under åren
1931—1936 uppgick subventionsbeloppet till 650 000 kr. per år. År 1935
träffades mellan staten och ABA ett avtal, enligt vilket ABA skulle erhålla
statssubvention för reguljär luftfart. För 1937 uppgick subventionsbeloppet
till 1 050 000 kr. men skulle därefter reduceras med 75 000 kr. per år. Den
sista subventionen enligt avtalet skulle utbetalas med 75 000 kr. år 1950.
Detta avtal blev emellertid år 1945 uppsagt av ABA, enär bolaget icke ansåg
sig behöva subventionen. Avtalet upphörde på grund härav den 1 januari
1946. Subventioneringen avsåg såväl utrikes- som inrikestrafik.
Vid bildandet den 1 juli 1948 av nya ABA förutsattes, att bolaget skulle
drivas enligt affärsmässiga grunder. Det framhölls emellertid, att det ur allmänna
synpunkter kunde vara önskvärt att upprätthålla trafik även å linjer,
vilka tagna var för sig icke voro ekonomiskt motiverade, s. k. kulturlinjer,
och att det vore tydligt, att ett trafikföretag med bibehållande av en affärsmässig
uppläggning av sin verksamhet icke annat än i begränsad omfattning
kunde under längre tid driva sådan trafik. I enlighet härmed har ABA för
år 1949 erhållit 1,8 milj. sv. kr. i statssubvention för upprätthållande av trafik
å vissa inrikeslinjer. För år 1950 är subventionen för viss inrikestrafik maximerad
till ca 0,7 milj. kr. Några särskilda grunder för beräkning av underskottet
finnas ej fastställda. Subvention skall dock utgå med högst visst
belopp. Enligt riksdagens uttalande måste vid bedömningen av frågor om
subventionering av inrikeslinjer beaktas, att nya flyglinjer regelmässigt bruka
vara förlustbringande under en första uppbyggnadsperiod och att det likväl
kan på något längre sikt vara affärsmässigt motiverat att upptaga sådan trafik.
Riksdagen har vidare framhållit, att kostnaderna för inrikestrafiken delvis
måste betraktas som förberedelsekostnad för utlandstrafiken.
2. Danmark.
DDL erhöll redan från och med 1923 ett mindre tillskott från danska
staten, i det att denna betalade hälften av driftsförlusten på linjen till Hamburg.
År 1925 träffades emellertid en överenskommelse mellan staten och
DDL om en subvention av 250 000 d. kr. per år, av vilket belopp staten skulle
erhålla aktier för 100 000 kr. Denna överenskommelse ersattes i november
1937 av en överenskommelse mellan Ministeriet for offentlige arbejder och
DDL, enligt vilken, efter medgivande av folketingets finansutskott, staten
årligen skulle lämna DDL en subvention på basis av bolagets antal flygkm
på utländska linjer. Subventionen uppgick för de första 400 000 km till
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
250 000 kr. Därefter lämnades 50 öre per km från 400 000 till 800 000 flygkm
ock 25 öre per km från 800 000 till 1 milj. flygkm. Subventionen kunde dock
icke överstiga 500 000 kr. årligen, vilket maximum uppnåddes vid 1 milj.
flygkm.
Jämlikt beslut av folketingets finansutskott den 2 oktober 1948 träffades
en ny överenskommelse, enligt vilken danska staten under tiden från den
1 januari 1948 till den 31 december 1951 lämnar DDL ett tillskott av 50 öre
per flygkm, dock högst 2,5 milj. d. kr. per år för flygning på vissa närmare
angivna linjer. Köpenhamns kommun lämnar för samma tidsperiod bolaget
ett årligt tillskott på 500 000 d. kr.
I den mellan DDL och danska staten ingångna överenskommelsen om villkoren
för användningen av drifttillskottet har bl. a. bestämts, att ett eventuellt
driftöverskott skall, sedan vissa avsättningar m. m. företagits, ingå
i en särskild reglerings- och garantifond. Vederbörande myndigheter kunna
kräva, att i fonden ingående medel, som icke använts till täckning av framkomna
underskott, skola användas till återbetalning av de av danska staten
och Köpenhamns kommun lämnade tillskotten samt av belopp, som staten
kan ha utgivit enligt en 1948 avgiven garanti för ett av bolaget upptaget
obligationslån å 25 milj. d. kr., som upptogs 1948.
Avsättningar till reglerings- och garantifonden skola äga rum, så länge de
av danska staten och Köpenhamns kommun till bolagets drift lämnade tillskotten
och det av bolaget upptagna obligationslånet på 25 milj. kr. icke ha
återbetalats. Intill dess bolaget infriar dessa förpliktelser eller för obligationslånets
vidkommande eventuellt ställer betryggande garanti för förpliktelsens
infriande, skall utdelning till aktieägarna icke kunna utbetalas utan
vederbörande ministers samtycke och må icke överstiga 5 % av aktiekapitalet.
3. Norge.
Före 1937 fanns det icke någon särskild ordning för stöd från norska staten
till DNL. År 1937 ingicks emellertid ett avtal mellan staten och DNL.
Enligt detta skulle staten under 5 år lämna bolaget ett drifttillskott av minst
700 000 n. kr. per år för genomförandet av regelbunden lufttrafik för posttransport
å vissa närmare bestämda linjer. Bolaget förpliktade sig samtidigt
till att, för postverkets räkning och mot särskild gottgörelse utöver nämnda
drifttillskott, utföra särskilda postflygningar.
De faktiska utbetalningarna från staten till DNL ha varit följande:
Staten lämnade från det ursprungliga DNL:s bildande 1935 till och med
1939 till det en gång helt privata bolaget årliga tillskott som stego från
200 000 n. kr. 1935 till 675 000 n. kr. 1939. Dessutom erhöll DNL som betalning
för posttransporter belopp, som stego från 70 000 n. kr. 1935 till 820 000
n. kr. 1939. Förutom vanlig transportgottgörelse innehöllo dessa postbetalningar
även vissa subventionsbelopp.
Då DNL rekonstruerades efter det andra världskriget, förutsatte bolaget,
att något behov av stöd från staten icke skulle uppstå. Förhållandena ha
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
25
emellertid medfört, att norska staten har måst lämna stöd i form av statslån
på rimliga villkor; dessutom har statsgaranti lämnats på banklån till bolaget.
Därefter har staten eftergivit räntor på statslån till ett belopp av ca
700 000 n. kr. Vid bolagets konsolidering år 1950 har staten efterskänkt vissa
lånebelopp. Tjänstemannadelegationen hänvisar i övrigt till den redogörelse
som lämnats under II. om kapitalförhållandena i DNL.
B. Förslaget till finansiellt stöd från de tre staterna.
1. Förhandlingsdelegationens önskemål.
Förhandlingsdelegationen har framhållit, att den rationalisering, som möjliggöres
vid genomförandet av lilla kommitténs förslag, kommer att medföra
en betydande ekonomisk förbättring och att det synes föreligga en rimlig
möjlighet till ekonomisk balans på SAS’ internationella linjetrafik efter en
viss övergångstid. Den beräknade marginalen mellan utgifter och intäkter
kommer dock att bliva liten. Dessutom kunna de inre och yttre politiska och
ekonomiska förhållandena, vilka stå utanför SAS’ kontroll, spela en avgörande
roll för det framtida ekonomiska resultatet. Som följd härav förutsättes,
att ett drifttillskott lämnas från de tre staterna i varje fall under den
svåra övergångstiden efter bildandet av det nya SAS.
Förhandlingsdelegationen har vidare uttalat, att den skandinaviska luftfartens
mål alltid har varit och skall vara att driva verksamheten på ett sådant
sätt att tillskott från staten icke erfordras.
2. Tjänstemaunadelegationens yttrande.
Tjänstemannadelegationen har ingående övervägt de spörsmål, som sammanhänga
med ett eventuellt stöd från staternas sida till driften av det nya
SAS. Delegationen erinrar om att de tre moderbolagen under åren 1948
och 1949 ha uppvisat mycket dåliga ekonomiska resultat men att ett väsentligt
förbättrat driftsresultat väntas kunna uppnås under år 1950. Lilla kommittén
har räknat med att, såframt dess organisationsförslag genomföres
(jfr s. 9), besparingar på ca 12,5 milj. sv. kr. per år skulle kunna erhållas.
Dessa besparingar skulle dock i det väsentliga först kunna uppnås efter en
övergångstid.
Tjänstemannadelegationen finner det emellertid uppenbart, att vissa ekonomiska
risker äro förbundna med driften av konsortiets verksamhet, särskilt
under de närmaste åren, till dess verksamheten har stabiliserats. Således
kunna konsortiets driftsintäkter — på grund av verksamhetens utpräglat
internationella karaktär — i hög grad komma att bero på yttre politiska och
ekonomiska förhållanden, som bolagen och de tre skandinaviska länderna icke
ha herradöme över. Vidare kan den luftfartspolitik som föres av de länder,
som SAS trafikerar, få direkt inflytande på konsortiets driftsförhållanden.
Konkurrensen från andra luftfartsbolag, som driva internationell linjefart,
kan också drabba SAS på ett sätt, som man för närvarande icke kan förutse.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 260.
Delegationen har funnit, att en viss form av stöd från staternas sida
till driften av det nya SAS kan bliva nödvändig under den första övergångsperioden.
Delegationen har utarbetat bifogade förslag till avtal mellan de
tre ländernas regeringar om finansiellt stöd (bilaga 2).
Tjänstemannadelegationen har funnit, att stödet från staternas sida icke
bör ha karaktären av lån och icke heller innefatta en subventionering av
verksamheten. Stödet föreslås därför få formen av en särskild garanti, som
har till ändamål att övervinna de likviditetssvårigheter, vilka som en följd av
eventuella förluster kunna uppkomma under en övergångsperiod.
Garantien föreslås utformad på följande sätt:
De tre bolagen skola under en femårsperiod, efter det konsortialavtalet
trätt i kraft, kunna få täckning för sina underskott intill ett för varje år fastställt
maximibelopp, som ställes till disposition av de tre ländernas regeringar.
De belopp, som tagas i anspråk, skola återbetalas av eventuella överskott
under senare år. En garantiavgift av 1 % per år skall utgå å de vid varje
tidpunkt ianspråktagna och ännu ej återbetalda garantibeloppen.
Delegationen anser det vara av väsentlig betydelse att bolagen åläggas en
återbetalningsplikt för de belopp, som tagas i anspråk av garantien. Återbetalningsplikten
bör dock icke göras ovillkorlig utan bli beroende av om
driften senare lämnar överskott. Närmare regler om det praktiska genomförandet
av återbetalningen böra fastställas efter förhandlingar mellan vederbörande
stat och det nationella bolaget. Tjänstemannadelegationen anser
dock önskvärt, att de allmänna riktlinjerna för återbetalningen av garantibeloppen
bliva i huvudsak likartade i de tre länderna. Delegationen förordar,
att hälften av eventuella överskott användes för återbetalning av uppburna
garantibelopp.
Frågan om eventuell eftergift av ianspråktagna garantibelopp vid konsortialperiodens
utgång den 1 oktober 1975 har också dryftats. Delegationen har
funnit, att denna fråga bör avgöras konkret och att den enskilda staten i
denna sak bör kunna stå fri. Det bör därvid tagas hänsyn till såväl konsortiets
som moderbolagets ekonomiska ställning.
Så länge återbetalningsplikten icke är helt uppfylld, skall utdelning till
aktieägarna icke kunna ske utan tillstånd av vederbörande statsmyndighet.
Om sådant tillstånd lämnas, kan utdelningen icke överstiga 5 % av aktiekapitalet.
Förhandlingsdelegationen har framhållit, att bestämmelserna om användning
av garantibeloppen böra göras så smidiga som möjligt. Tjänstemannadelegationen
har ansett sig kunna tillstyrka, att bolagen efter början av ett
verksamhetsår skola kunna erhålla förskott på det garantibelopp, som är fastställt
för vederbörande år, och att ett bolag, inom ramen för senare års garantibelopp,
skall kunna få täckning för underskott, som överförts från tidigare år.
Efter ingående överläggningar med förhandlingsdelegationen anser sig
tjänstemannadelegationen böra efter bedömning av samtliga omständigheter
föreslå att garantiens totalbelopp fastställes till högst oa 35 milj. d. kr. för
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
den nämnda femårsperioden på så sätt att garantibeloppen ställas till disposition
med ett lika stort belopp för vart och ett av de fem åren.
Förhandlingsdelegationen har uttalat, att garantiens belopp enligt delegationens
uppfattning borde ha varit större, och har hänvisat till att beloppet
endast motsvarar ca 3,5 % av konsortiets samlade framtida omsättning under
garantiperioden. Förhandlingsdelegationen har dock ansett sig kunna godkänna
tjänstemannadelegationens förslag.
Tjänstemannadelegationen har funnit, att statsstödet bör lämnas till moderbolagen
och icke till konsortiet. I detta sammanhang vill delegationen framhålla,
att moderbolagens individuella behov av finansiellt stöd kan komma
att variera som följd av att bolagen ha egna förpliktelser (bl. a. i samband
med lånebetalningar), som icke äro beroende av de räkenskapsmässiga resultat,
som framkomma vid driften av SAS.
Tjänstemannadelegationen har i det föregående (s. 17) förordat, att kapitalförhållandena
i moderbolagen såvitt möjligt göras mera likartade. Enligt
konsortialavtalet skola vidare moderbolagens kapitalandelar i konsortiet tillskjutas
i förhållandet 3: 2: 2. Härigenom kommer förhållandet mellan bolagens
andelar i eventuella underskott och bolagens behov av stöd till täckning
av dessa underskott att bliva väsentligen överensstämmande. Delegationen
anser därför naturligt att garantien lämnas av de tre staterna så nära
som möjligt i förhållandet 3: 2: 2. På detta sätt kommer Sveriges andel av
det samlade stödet att utgöra 3h av 35 milj. d. kr., som föreslås avrundat till
11 milj. sv. kr. (2,2 milj. sv. kr. per år). För Danmark blir det motsvarande
beloppet 10 milj. d. kr. (2 milj. d. kr. per år) och för Norge 10 milj. n. kr.
(2 milj. n. kr. per år).
Vid eventuella ändringar i det inbördes värdeförhållandet mellan de tre
ländernas valutor (uppskrivning eller nedskrivning) kommer den inbördes
storleksordningen mellan de tre ländernas garantibelopp att förskjutas, och
det kan i så fall bliva fråga om att justera garantibeloppen.
En bestämmelse härom har intagits i förslaget till garantiavtal.
C. Inrikestrafiken.
1. Förhandlingsdelegationens önskemål.
Förhandlingsdelegationen har på grundval av de tre moderbolagens erfarenheter
funnit, att drift av inrikeslinjer tills vidare torde vara förlustbringande
i de tre skandinaviska länderna. Ur affärsmässig synpunkt föreligger
det därför för närvarande icke anledning för det nya SAS att driva
dylik trafik.
Yiktiga nationella intressen kunna emellertid vara knutna till driften av
inrikeslinjer. Det är vidare naturligt, att det nya SAS — som till följd av
sina förutsättningar kommer att i allt väsentligt representera de tre ländernas
samlade insats inom luftfarten — bör vara lämpat att åtaga sig driften
av inrikeslinjer.
I anslutning till dessa uttalanden ha bolagen i § 1, 4 i förslaget till kon
-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
sortialavtal intagit en bestämmelse om att vart och ett av moderbolagen skall
kunna, efter begäran av vederbörande statsmyndighet, påfordra att konsortiet
åtager sig inrikestrafik, även om den icke är affärsmässigt motiverad, på villkor
som fastställas efter närmare överenskommelse.
2. Tjänstemaimadelegationens yttrande.
Tjänstemannadelegationen ansluter sig till konsortiala vtalets bestämmelse
på denna punkt. Bestämmelsen innebär i princip, att statsmyndigheterna
genom vederbörande moderbolag kunna ålägga SAS att driva inrikeslinjer.
Samtidigt står det myndigheterna fritt att inhämta anbud från andra bolag.
På detta sätt tillförsäkras myndigheterna en möjlighet att överlåta driften
av inrikeslinjer till det företag, som avger det mest fördelaktiga anbudet -—
vare sig detta företag är SAS eller andra företag.
Vid beräkningen av den ersättning, som skall utgå till SAS för drift av
inrikeslinjer, bör beaktas att, även om vissa flyglinjer kunna vara förlustbringande
under en första uppbyggnadsperiod, det likväl kan på något längre
sikt vara affärsmässigt motiverat att upptaga sådan trafik. Kostnaderna för
inrikestrafiken måste delvis också betraktas som förberedelsekostnad för utlandstrafiken.
Likaledes bör hänsyn tagas till eventuella överskott å andra
inrikeslinjer, som trafikeras av SAS. Myndigheterna böra såvitt möjligt
kunna kontrollera beräkningen av kostnaderna på grundval av en efterföljande
värdering av den utförda trafikprestationen.
Tjänstemannadelegationen förordar, att i det föregående angivna riktlinjer
följas vid regleringen av förhållandet mellan statsmyndigheterna och moderbolagen
i SAS på detta område.
I samband härmed har tjänstemannadelegationen och förhandlingsdelegationen
dryftat frågan om moderbolagen böra medgivas rätt att själva driva
inrikestrafik. Denna fråga kan bliva aktuell för det fall att förhandlingarna
med SAS om drift av inrikeslinjer icke leda till något positivt resultat.
Tjänstemannadelegationen vill framhålla den omständigheten att moderbolagen
icke torde komma att disponera över en nödvändig administrationsapparat
och materiel för drift av inrikeslinjer, i det att såväl administrationsapparat
som materiel skall överlåtas till det nya SAS. Delegationen anser
därför, att man på denna punkt icke bör bryta mot principen om att moderbolagen
icke själva skola driva luftfartsverksamhet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
29
Y. Skattefrågor.
Tjänstemannadelegationen har dryftat moderbolagens och det nya SAS’
ställning i skattemässigt hänseende. I detta sammanhang vill delegationen
framhålla, att det nya SAS icke blir ett företag med särskild nationalitet och
att det ej kommer att registreras i något av de tre länderna. Delegationen
förutsätter därför, att det nya SAS icke kan vara skattesubjekt i något av
de tre länderna och att eventuell beskattning kommer att ske genom moderbolagen.
De spörsmål, som härvid uppstå, förutsättas bliva lösta på nationell
basis. Detta gäller även de skattefrågor, som uppkomma i samband med den
föreslagna garantiordningen.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
VI. Valutaspörsmål i samband med den löpande driften
av det nya SAS.
1. Den tidigare ordningen.
I september 1949 sammanträdde representanter för nationalbankerna i de
tre skandinaviska länderna för att dryfta valutaspörsmål i samband med
OSAS och ESAS. Den överenskommelse, som härvid träffades, innebar i
stort sett följande.
Vad först angår de valutaspörsmål, som kunna uppstå i samband med inköp
av nya flygplan och annan materiel, skulle dessa frågor liksom tidigare
göras till föremål för prövning av de tre ländernas valutamyndigheter i varje
särskilt fall.
Vad därefter beträffar de löpande valutautgifterna och -intäkterna, såsom
utgifter vid biljettförsäljning för utländska bolag, utgifter för bensin, underhållsreservdelar,
markorganisation o. dyl., ansågs det önskvärt, att SAS administrativt
fick att göra med endast ett lands valutamyndighet så att SAS i
det dagliga arbetet skulle kunna reglera sina löpande affärer på utlandet
utan att i varje särskilt fall vara tvungen att dryfta saken med de tre nationalbankerna.
I enlighet härmed blev man ense om att SAS endast behövde
vända sig till en av de tre bankerna, vars beslut skulle binda de två övriga.
SAS skulle icke behöva befatta sig med den valutamässiga fördelningen av
valutaintäkter och -utgifter i förhållandet 3: 2:2; denna fördelning skulle
genomföras genom arbitrage mellan nationalbankerna på grundval av de
valutarapporter, som utarbetades inom SAS.
2. Behovet av eu ny ordning.
Som följd av upprättandet av den europeiska betalningsunionen (EPU)
blir det möjligt att genomföra en förenkling av nämnda överenskommelse
mellan nationalbankerna. Någon arbitragemässig reglering av valutor från
EPU-länder synes icke längre nödvändig. Med hänsyn till valutor, som
icke omfattas av EPU, synas reglerna i gällande överenskommelse mellan
nationalbankerna kunna tillämpas framdeles. Dessa valutor böra överföras
till det skandinaviska land, som från SAS’ synpunkt administrativt passar
bäst, och den efterföljande regleringen bör ske genom arbitrage mellan nationalbankerna.
Detta innebär emellertid icke att nationalbankerna skulle vara
beredda att övertaga en infrusen fordran från SAS. En fördelning i ett dvlikt
fall blir aktuell först när fordringen blir frigjord och kan överföras. I de
fall, då en efterföljande arbitragemässig valutareglering förutses icke Vunna,
ske, bör överenskommelse träffas om direkt överföring till resp. från Sverige,
Danmark och Norge efter fördelningsgrunden 3: 2: 2.
Tjänstemannadelegationen har speciellt granskat, huruvida som följd av
det utvidgade samarbetet behov kommer att uppstå av en överföring mellan
de tre länderna av de tre ländernas valutor. Till stöd för delegationens ar
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
bete med dessa frågor har förhandlingsdelegationen framlagt en överslagsberäkning
av verksamhetens väntade fördelning i de tre länderna under det
nya SAS jämte de därmed förbundna utgifterna samt en översikt över bolagens
driftintäkter i de tre länderna under åren 1949 och 1950.
De förhållandevis stora transfereringar på luftfartens område, som ägt rum
mellan de tre länderna under de senaste åren, förorsakas i första hand av
att flygparken icke varit fördelad i förhållandet 3: 2: 2. Dessa löpande transfereringsbehov
bortfalla genom att flygparken fördelas i förhållandet 3: 2: 2.
På grundval av det framlagda materialet har tjänstemannadelegationen
dragit den slutsatsen, att förutnämnda transfereringsbehov mellan de tre
länderna kunna väntas bliva av mindre väsentlig omfattning.
Tjänstemannadelegationen har även dryftat de valutamässiga konsekvenser,
som kunna uppkomma, därest inom konsortiet uppsamlas betydande likvida
medel för att möta kommande ny- och reinvesteringsbehov av icke
löpande karaktär. Av valutamässiga skäl böra dessa medel principiellt fördelas
på de tre länderna i förhållandet 3: 2: 2. Härvid måste emellertid tagas
hänsyn till konsortiets behov av likvida medel för den löpande driften samt
för ny- och reinvesteringar på kort sikt.
Det föreliggande förslaget till konsortialavtal innehåller i §§ 11 och 12
bestämmelser av speciell betydelse i detta sammanhang. Enligt dessa bestämmelser
kan styrelsen företaga affärsmässigt motiverade avskrivningar på
konsortiets tillgångar och avsättningar för att möta särskilda risker. Styrelsen
avgör på affärsmässig basis om konsortiet kan ställa tillgängliga kontantbelopp
till disposition för moderbolagen, som å sin sida skola vara ansvariga
för motsvarande belopp i förhållande till konsortiet och skola, om styrelsen
så påkallar, återbetala desamma till konsortiet, Om styrelsens dispositioner
innebära, att större belopp innestå hos konsortiet än som erfordras för den
löpande driften och ny- eller ersättningsanskaffningar under det närmaste
året, skola valutamyndigheterna kunna upptaga detta förhållande till prövning.
Genomförandet av detta förslag samt SAS’ speciella konstruktion förutsätter,
att valutamyndigheterna i de tre länderna i största möjliga utsträckning
upprätthålla likartade valutaregler gentemot SAS, så att en sund utveckling
av konsortiet icke hindras av valutamässiga skäl.
På grund av vad som anförts i det föregående vill tjänstemannadelegationen
förorda, att förhandlingar upptagas mellan de tre ländernas nationalbanker
rörande en ny överenskommelse om regleringen av ovannämnda förhållanden.
32
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 260.
VII. Verkstads- och hangararbeten.
1. Förhandlingsdelegationens synpunkter.
Förhandlingsdelegationen har i sin promemoria av den 3 mars 1950 uttalat,
att allt arbete i verkstäder och hangarer för egen eller för annans räkning
skall utföras av SAS för konsortiets räkning och risk. Detta arbete
skall fördelas på rimligt sätt på de tre länderna under iakttagande av praktiska
och ekonomiska hänsyn. SAS skall söka utnyttja anläggningarna på
bästa möjliga sätt bland annat genom att åtaga sig arbete för annans räkning.
Slutligen skall vid planeringen av arbetet läggas vikt vid att det även
inom den tekniska verksamheten vid varje tidpunkt finnes kvalificerad och
utbildad personal av alla tre nationerna.
2. Tjänstemannadelegationens yttrande.
Tjänstemannadelegationen har överlagt med förhandlingsdelegationen om
fördelningen av verkstads- och hangarverksamheten i de tre länderna samt
har tagit del av § 3 i det föreliggande förslaget till konsortialavtal. Enligt
denna paragraf skall konsortiet eftersträva att dess verksamhet fördelas på
rimligt sätt mellan de tre länderna inom ramen för bestämmelsen i avtalets
§ 1, 2 om att verksamheten skall drivas efter sunda affärsmässiga principer.
Tjänstemannadelegationen har icke något att erinra på denna punkt.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 260.
33
VIII. Samarbetet mellan luftfartsmyndigheterna.
1. Luftfartsmyndigheternas utredning.
Den i förordet nämnda utredning, som tjänstemannadelegationen erhållit
från luftfartsmyndigheterna i de tre länderna, behandlar de centrala frågor,
vilka uppstå inom myndigheternas arbetsområde som en följd av bildandet
av det nya SAS.
a) Luftfartspolitiska synpunkter.
Luftfartsmyndigheterna rikta uppmärksamheten på de restriktiva tendenser,
som göra sig gällande när det gäller att erhålla trafikrättigheter i utlandet,
särskilt för den femte frihetens vidkommande. Vidare påpekas att den
internationella överenskommelsen om civil luftfart av år 1944 (Chicagokonventionen),
vilken är ratificerad av samtliga skandinaviska länder och för
övrigt av alla länder av någon betydelse i internationell luftfart, uttryckligen
förutsätter, att medlemsstaterna skola ha möjlighet att bilda företag för
gemensam drift av internationell luftfart eller på annat sätt genomföra samtrafik.
b) Luftfartsmyndigheternas tidigare samarbete.
Samarbetet har hittills ägt rum i olika former och på olika områden. Under
flera år ha regelbundna möten hållits varje halvår under ledning av myndigheternas
chefer. Dessa möten ha utgjort forum för dryftandet av alla slags
frågor av intresse för den skandinaviska luftfarten och ha givit anledning till
en detaljutformning av samarbetsformema. Permanenta och tillfälliga kommittéer
ha sålunda bildats för behandling av tekniska och ekonomiska spörsmål.
Vidare ha myndigheterna samverkat för att upprätta ett skandinaviskt
sekretariat vid den internationella civila luftfartsorganisationen ICAO i
Montreal. Slutligen ha representanter för luftfartsmyndigheterna deltagit i
de pågående förhandlingarna om revision av de skandinaviska ländernas luftfartslagstiftning.
c) Samarbete for mer nas anpassning till det nya SAS.
Luftfartsmyndigheterna förorda, att regelbundna möten i fortsättningen
bliva den grundläggande formen för samarbetet dem emellan. Vid dessa
möten böra i nödvändig utsträckning närvara representanter för andra intresserade
statsmyndigheter, såsom kommunikations- och utrikesdepartementen.
Beträffande vissa frågor — särskilt frågor av rutinmässig karaktär — påpekas
önskvärdheten av att luftfartsmyndigheten i ett av länderna kan träffa
beslut å samtliga tre myndigheters vägnar. Denna möjlighet är önskvärd av
hänsyn till att ett snabbt avgörande kan vara av största betydelse för SAS’
dispositioner. Det förutsättes, att luftfartsmyndigheten i det land, där SAS’
34
Kungl. Majits proposition nr 260.
centralorganisation ligger, särskilt kommer att lia behov av en sådan fullmaktsställning.
I detta sammanhang antydes möjligheten av att ackreditera
tjänstemän från övriga två myndigheter hos myndigheten i det land, där SAS’
centralorganisation ligger.
Luftfartsmyndigheterna uttala slutligen, att det utvidgade samarbetet
mellan bolagen i SAS icke under den första tiden synes nödvändiggöra änd
ringar i myndigheternas organisation eller nya former för samarbetet, vilket
endast bör givas en något fastare och av statsmakterna sanktionerad karaktär.
Icke heller väntas bildandet av det nya SAS öka luftfartsmyndigheternas
utgifter i nämnvärd grad.
d) Konkreta åtgärder.
Luftfartsmyndigheterna framhålla, att konsortialavtalet kommer att bliva
föremål för godkännande av statsmakterna i de tre länderna. Godkännandet
av konsortialavtalet kommer att göra det önskvärt att de frågor, som uppstå
1 samband med den gemensamma skandinaviska trafiken, regleras genom ett
luftfartsavtal mellan de tre länderna. Yidare bör samarbetsformen mellan
luftfartsmyndigheterna regleras genom ett trepartsavtal.
2 Tjänstemannadelegationens yttrande.
Tjänstemannadelegationen vill i anslutning till vad luftfartsmyndigheterna
anfört understryka, att det utvidgade skandinaviska luftfartssamarbetet står
i överensstämmelse med Chicagokonventionen. I likhet med luftfartsmyndigheterna
har delegationen uppmärksammat den restriktiva politik, som många
stater börjat bedriva på den internationella luftfartens område, och vill betona
vikten av att de skandinaviska länderna vid förhandlingar med andra
länder arbeta för en ökad liberalisering av lufttrafiken.
Tjänstemannadelegationen konstaterar, att ett omfattande samarbete redan
förekommer mellan luftfartsmyndigheterna. Detta är bl. a. fallet med revisionen
av luftfartslagstiftningen och lösningen av de problem, som sammanhänga
med själva övergången till det nya SAS-samarbetet. En minskning av
luftfartsmyndigheternas arbetsbörda på dessa områden kan dock förväntas.
Det allt närmare samarbetet mellan luftfartsbolagen medför helt naturligt ett
ökat behov av samverkan mellan luftfartsmyndigheterna. Delegationen har ej
anledning att ingå på formerna härför men vill framhålla angelägenheten av
att personalanvändningen och kostnaderna för myndigheternas arbete nedbringas
så långt detta är möjligt med hänsyn till god effektivitet.
Slutligen anser delegationen, att det är av väsentlig betydelse att klarhet
bringas i de praktiska och luftfartspolitiska förhållandena mellan de tre
skandinaviska länderna genom att nödvändiga avtal träffas mellan länderna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
35
IX. Landningsavgifter i Skandinavien.
1. Förhandlingsdelegationens och luftfartsmyndigheternas synpunkter.
Förhandlingsdelegationen har framhållit, att SAS på de skandinaviska
flygplatserna betalar landningsavgifter som ligga mellan 42 och 110 % högre
än medeltalet för de avgifter, som SAS betalar på de större flygfälten i
Europa, Afrika och Främre Orienten. Delegationen har därför föreslagit en
minskning av dessa avgifter, eventuellt i form av en kvantitetsrabatt, på så
sätt att avgifterna icke bliva större än medeltalet av de avgifter SAS betalar
i utlandet.
De tre ländernas luftfartsmyndigheter ha undersökt detta spörsmål och
det har därvid meddelats, att de anförda upplysningarna blott gälla de av
ESAS-trafiken berörda flygplatserna. Landningsavgifterna på de av OSAStrafiken
använda, utanför Europa liggande flygplatserna äro i allmänhet
högre än på de skandinaviska flygplatserna. Viktiga internationella flygplatser
ha sålunda landningsavgifter, som äro mer än dubbelt så höga som motsvarande
avgifter i Skandinavien.
Luftfartsmyndigheterna ha vidare framhållit, att anläggningskostnaderna
för de skandinaviska flygplatserna äro förhållandevis höga och att vissa andra
flygplatser med låga landningsavgifter icke erbjuda samma tekniska och annan
service. En rabattordning, som föreslagits för SAS, skulle vidare av främmande
bolag kunna uppfattas som en diskriminering och från andra stater
skulle gentemot SAS kunna vidtagas motaktioner, vilka kunna neutralisera
eventuella fördelar för SAS på hemmabaserna. Luftfartsmyndigheterna ha
icke velat förorda att ekonomisk hjälp lämnas SAS genom sänkning av landningsavgiftema,
vilka för övrigt med nuvarande storleksordning icke lämna
täckning för staternas anläggnings- och driftsutgifter.
2. Tjilustemannadelegationens yttrande.
Tjänstemannadelegationen kan i detta spörsmål ansluta sig till luftfartsmyndigheternas
uttalande och vill erinra om att en taxereduktion enligt det
framlagda förslaget endast kommer att medföra en besparing för SAS av
knappt 1 % av SAS’ totalutgifter. Med hänsyn härtill finner delegationen, att
önskemålet om en taxereduktion i varje fall icke för närvarande bör tillmötesgås.
36
Eungl. Maj:ts proposition nr 260.
X. Sammanfattning och hemställan.
1. Det föreliggande förslaget till utvidgning av det skandinaviska luftfartssamarbetet
inom SAS har väckts av de samarbetande luftfartsbolagen
ABA, DDL och DNL samt utgör i första hand resultatet av rent affärsmässiga
överväganden av bolagsledningarna.
Förslaget innebär ur organisatorisk synpunkt bildandet av ett skandinaviskt
företag i form av ett konsortium, vilket skall för bolagens gemensamma
räkning och såsom en enhet bedriva trafikflygning. Konsortiet skall ha en
gemensam ledning, vari parterna ha lika stort inflytande. Konsortiet skall
drivas efter sunda affärsmässiga principer, och rörelsen skall följaktligen ej
vara subventionerad. I övrigt skall för samarbetet gälla de bestämmelser som
innehållas i ett mellan parterna på 25 år ingånget konsortialavtal.
Tjänstemannadelegationen vill i anslutning härtill framhålla,
att ett internationellt luftfartssamarbete av den art, varom bolagen överenskommit,
förutsetts i Chicagokonventionen angående internationell civil
luftfart,
att detta .samarbete utgör ett praktiskt genomförande på ett område av de
strävanden till ökad gemenskap mellan de skandinaviska länderna, som dessas
regeringar vid upprepade tillfällen uttalat sig för, samt
att samarbetet jämväl står i överensstämmelse med de principer, som ligga
till grund för den europeiska ekonomiska samarbetsorganisationen (OEEC)
och vartill de skandinaviska ländernas regeringar givit sin anslutning.
Tjänstemannadelegationen vill med hänsyn till nu anförda omständigheter
förorda, att konsortialavtalet godkännes av de tre ländernas regeringar.
2. Konsortiets kapitalbehov, vilket uppgår till i runt tal 150 milj. sv. kr.,
skall till huvudsaklig del täckas av moderbolagen med 3h från ABA, 2h från
DDL och 217 från DNL.
Det riskbärande kapitalet i de tre moderbolagen förutsättes skola tillskjutas
till lika delar av resp. stater och enskilda intressenter, vilka skola
samarbeta pa likaberättigad grund. En dylik samling av intressena kring den
gemensamma uppgiften bör kunna giva moderbolagen och konsortiet ökad
styrka och effektivitet. Tjänstemannadelegationen tillstyrker detta förslag.
Delegationen förordar, att erforderliga åtgärder vidtagas för att, redan
från början av konsortiets verksamhet, olikheter mellan bolagens låneförpliktelser
såvitt möjligt bli utjämnade. Lösningen av dessa spörsmål förutsättes
skola ske nationellt.
3. Beträffande koncessionerna på regelbunden lufttrafik uttalar tjänstemannadelegationen
som sin principiella uppfattning, att de tre ländernas samlade
insats i internationell linjefart bör koncentreras till det nya SAS. Delegationen
förordar, att moderbolagens koncessioner, såvitt möjligt, givas likartad
utformning.
Delegationen framhåller vidare vikten av att de tre länderna vid förhandlingar
med andra länder arbeta för en ökad liberalisering av lufttrafiken.
4. Tjänstemannadelegationen har beaktat, att särskilda ekonomiska risker
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
37
föreligga i samband med driften av lufttrafik. Detta gäller även det planerade
samarbetet, särskilt under de närmaste åren, intill dess att konsortiets
verksamhet stabiliserats. Dessa risker äro delvis beroende av yttre politiska
och ekonomiska förhållanden, som bolagen ej råda över, samt av andra länders
luftfartspolitik och konkurrensen från främmande luftfartsbolag.
Delegationen har funnit, att en viss form av stöd från staternas sida kan
bli nödvändig under den första övergångstiden. Detta stöd bör icke ha karaktären
av lån och icke heller innefatta en subventionering av verksamheten.
Stödet föreslås i stället få formen av en särskild garanti, som har till uppgift
att överbrygga de likviditetssvårigheter som under övergångstiden kunna
uppstå till följd av eventuella förluster.
Delegationen förordar, att regeringarna i de tre länderna ingå en överenskommelse
att under de närmaste fem åren till bolagens förfogande ställa
garantier med sammanlagt 11 milj. sv. kr. till AB A, 10 milj. d. kr. till DDL
och 10 milj. n. kr. till DNL. Garantierna — som inbördes stå tillnärmelsevis
i förhållandet 3: 2: 2 — skola fördelas med lika belopp på varje år och
kunna tagas i anspråk för täckande av förluster på rörelsen enligt vissa reg
ler. Ianspråktagna garantibelopp skola återbetalas av uppkommande över
•skott. Å beloppen utgår en avgift till vederbörande stat av 1 % per år.
Delegationen föreslår, att det av delegationen upprättade förslaget till
garantiavtal förelägges statsmyndigheterna för godkännande.
5. Tjänstemannadelegationen har slutligen granskat vissa genom det ut
vidgade SAS-samarbetet uppkomna specialfrågor.
Delegationen har förutsatt, att eventuell beskattning av SAS’ rörelse kom
mer att ske genom moderbolagen och att de skattespörsmål, som härvid och
i övrigt uppkomma, skola lösas på nationell bas.
Valutaspörsmålen i samband med den löpande driften förutsättas komma
att lösas genom en särskild överenskommelse mellan de tre ländernas centralbanker
i överensstämmelse med de riktlinjer, som angivas i betänkandet.
I övrigt synas icke föreligga några utestående frågor av natur att påkalla
statsmakternas beslut i förevarande sammanhang.
Ledamöterna av tjänstemannadelegationen hemställa enhälligt, att kommunikationsministrarna
i Sverige, Danmark och Norge ville föreslå regeringarna
i resp. länder att vidtaga de åtgärder, som erfordras för att i huvud
sak genomföra tjänstemannadelegationens förslag, däribland att utverka godkännande
av det av bolagen utarbetade konsortialavtal! samt ett förslag till
avtal om viss garanti till bolagen.
Stockholm, Köpenhamn och Oslo den IG oktober 1950.
HENRIK WIN BERO. PALLE CHRISTENSEN. EG IL LOTHE.
MATS LEMNE. ER. GRUNTELD. OTTO OHR. MALTERUD.
E. BAGGE. SV. GARDE. ALF HEUM.
4—1965 so Bihang till riksdagens protokoll 1950 1 samt Nr 260.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
Översättning.
Konsortialavtal.
Bilaga 1.
I ändamål att fortsätta och utvidga sitt samarbete hava undertecknade
AKTIEBOLAGET AEROTRANSPORT (nedan kallat ABA)
DET DANSKE LUFTFARTSELSKAB A/S (nedan kallat DDL) och
DET NORSKE LUFTFARTSELSKAP A/S (nedan kallat DNL)
överenskommit att de mellan dem hittills gällande avtalen av den 31 juli
1946, med tilläggsavtal den 4 juli 1947, respektive den 25 juni 1949, kallade
OSAS- respektive ESAS-avtalet, skola upphöra att gälla per den 30 september
1950, och att från och med den 1 oktober 1950 nedanstående nya konsortialavtal
skall gälla mellan dem.
§ 1-
Konsortiets namn och verksamhet.
L Parterna bilda härigenom ett konsortium, vilket under namnet
SCANDINAYIAN AIRLINES SYSTEM
Denmark — Norway — Sweden
skall för deras gemensamma räkning och såsom en enhet bedriva trafik
flygning och annan i samband därmed stående verksamhet i enlighet med
bestämmelserna i detta avtal och i övrigt i den omfattning och på det sätt
konsortiets styrelse finner lämpligt.
2. Konsortiets verksamhet skall bedrivas efter sunda affärsmässiga principer.
3. Ingen av parterna skall äga rätt att direkt eller indirekt bedriva eller
stödja eller vara intresserad i någon verksamhet av det slag, som bedrives
av konsortiet, med mindre de övriga parterna samtycka därtill.
4. Därest vederbörande statliga myndigheter så begära, skall envar av parterna
äga påfordra, att konsortiet — på villkor varom överenskommelse
kan träffas — åtager sig sådan inrikes trafik, som icke kan anses motiverad
ur affärsmässig synpunkt.
§2.
Parternas ansvarighet.
1. Gentemot tredje man svara parterna solidariskt för rätta fullgörandet av
varje förpliktelse, som kan uppkomma för konsortiet i samband med dess
verksamhet.
2. Inom konsortiet skall parternas inbördes förhållande vara följande:
ABA:s andel i konsortiet skall vara 3h (tre sjundedelar)
DDL:s andel i konsortiet skall vara 2h (två sjundedelar)
DNL:s andel i konsortiet skall vara (två sjundedelar).
I enlighet härmed skola parterna gemensamt äga all konsortiets egendom
och alla konsortiets rättigheter i dessa proportioner, under det att de
i samma proportioner skola dela varje vinst eller förlust, som uppkommer
i konsortiets verksamhet, och inbördes svara för konsortiets förpliktelser.
§ 3.
Allmänna för delningsprinciper.
I den mån bestämmelsen i § 1 stycke 2 det medgiver, skall konsortiet eftersträva
att på ett rimligt sätt fördela konsortiets verksamhet mellan de tre
länderna.
39
Kungl. Maj.ts proposition nr 260.
§ 4.
Konsortiets kapital.
1. Konsortiets startkapital skall vara 157V-2 miljoner svenska kronor, motsvarande
210 miljoner danska kronor respektive 217 miljoner norska
kronor1, och skall tillskjutas genom att parterna medverka till att följande
tillgångar och förpliktelser överlåtas till och övertagas av konsortiet:
a) All egendom och alla rättigheter och förpliktelser, som gemensamt ägas
av respektive tillkomma och åvila parterna enligt ovannämnda avtal av
den 31 juli 1946 och den 25 juni 1949 med däri tid efter annan gjorda
ändringar;
b) alla flygplan och andra fysiska tillgångar, som tillhöra parterna enskilt,
med undantag av dels fast egendom i de tre länderna, dels ock de
tillgångar, varom särskild överenskommelse må träffas mellan parterna;
c) de förpliktelser, som åvila någon av de tre parterna och varom särskild
överenskommelse må dem emellan träffas;
d) kontanter i den omfattning, som erfordras för att uppnå det ovan angivna
startkapitalet.
2. Härefter skall genom erforderliga kontantbetalningar företagas en clearing
mellan parterna, så att parternas tillskott enligt värdering, varom överenskommelse
träffats mellan dem, bringas i överensstämmelse med de proportioner,
som angivas i § 2 stycke 2.
§5.
Fast egendom och hyresupplätélser.
1. Fast egendom i de tre länderna, som äges av endera parten, skall ställas
till konsortiets förfogande i särskilt överenskommen utsträckning och på
likaledes särskilt överenskomna hyresvillkor.
2. Löpande hyreskontrakt i de tre länderna mellan någon av parterna och
tredje man skola på oförändrade villkor övertagas av konsortiet.
§ 6.
Registrering av flygplan.
Flygplan som parterna tillskjuta såsom kapitaltillskott vid konsortiets
bildande, ävensom flygplan som konsortiet senare förvärvar, skola inom
varje särskild flygplanstyp registreras med cirka -3h av varje typ i ABA:s
namn i Sverige, med cirka -h i DDL:s namn i Danmark och med cirka 2h i
DNL:s namn i Norge, utan att detta i övrigt skall hava någon inverkan på
rättigheterna och skyldigheterna enligt detta avtal. Avvikelse från denna fördelningsprincip
kan dock ske om praktiska skäl tala därför, exempelvis om
vissa typer användas uteslutande eller huvudsakligen inom en parts nationella
område. Vid tidpunkten för konsortiets bildande skall fördelningen
mellan parterna för registreringsändamål vara den som angives i bifogade
bilaga.
§
Konsortiets ledning.
!. Konsortiets angelägenheter skola handhavas av en styrelse, ett inom styrelsen
utsett arbetsutskott samt en eller flera direktörer, av vilka en skall
vara verkställande direktör.
2. Styrelsen skall bestå av de personer, som vid varje tidpunkt äro medlemmar
av ABA:s, DDL:s och DNL:s styrelser. Vid styrelsesammanträde i
konsortiet skall dock högst sex representanter för vardera parten äga ut
1
De angivna talen äro preliminära och hunna komma att ändras, om den slutliga värde
ringen
skulle föranleda därtill.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
öva rösträtt. Dessa representanter skola av parterna utses för varje styrelsesammanträde
i konsortiet.
ö. Styrelsen utser inom sig för ett år åt gången en ordförande, en förste
vice ordförande och en andre vice ordförande, vilka befattningar skola
alternera mellan parterna, såvida icke styrelsen enhälligt annorlunda beslutar.
I händelse av varaktigt förfall väljer styrelsen en efterträdare att
fungera under återstående del av året.
4. Ordföranden samt förste och andre vice ordförandena bilda tillsammans
med tre andra styrelsemedlemmar, av vilka vardera parten utser en, konsortiets
arbetsutskott. Arbetsutskottets medlemmar fungera under ett år åt
gången. Vardera parten utser en suppleant för envar av partens representanter
i arbetsutskottet att inträda vid förfall för sådan representant.
Suppleanterna skola utses bland medlemmarna av konsortiets styrelse.
5. Styrelsen bestämmer vilka personer, som var för sig eller i förening skola
äga rätt att företräda konsortiet och med bindande verkan teckna dess
firma.
§ 8.
Styrelsesammanträden.
1. Styrelsesammanträde skall hållas, när ordföranden så bestämmer eller när
en styrelsemedlem eller verkställande direktören så begär. Sammanträde
skall hållas minst en gång varje kvartal, och platsen för sammanträdet skall
regelmässigt alternera mellan de tre länderna.
2. Kallelse till styrelsesammanträde skall om möjligt ske minst fjorton dagar
i förväg. Om särskilda omständigheter så påfordra må kallelsetiden förkortas.
I kallelsen skola de ärenden förtecknas, som skola behandlas vid
sammanträdet. Mot någon närvarande styrelsemedlems bestridande må beslut
icke fattas i en fråga, som icke angivits i kallelsen.
3. Styrelsesammanträde ledes av ordföranden eller, i hans frånvaro, av förste
vice ordföranden, eller i dennes frånvaro av andre vice ordföranden.
4. Styrelsen är beslutför, när minst tre medlemmar från envar av parterna
äro närvarande. Skulle styrelsen icke på grund av vad nu sagts vara beslutför,
äger en part inom åtta dagar påfordra att ett nytt sammanträde
hålles. Vid sådant sammanträde är styrelsen i en sådan fråga, som uttryckligen
angivits i kallelsen till det första sammanträdet, beslutför när
endast två av parterna äro företrädda genom minst tre representanter för
envar av dem.
5. Vid styrelsesammanträde skall föras protokoll, vilket skall underskrivas
av den vid sammanträdet fungerande ordföranden samt av en vid sammanträdet
närvarande styrelsemedlem från envar av parterna. Varje part skall
tillställas en bestyrkt avskrift av protokollet.
6. Styrelsens och arbetsutskottets medlemmar skola uppbära ett skäligt arvode,
ävensom ersättning för resekostnader och vivre, allt efter styrelsens
bestämmande.
§ 9.
Styrelsens beslut.
1. Följande ärenden skola alltid behandlas av styrelsen:
Konsortiets årsbudget, årsbokslut och trafikprogram.
2. Styrelsen meddelar erforderliga föreskrifter angående arbetsutskottets
verksamhet och befogenheter.
3. Styrelsen utser verkställande direktör och eventuella övriga direktörer,
ävensom högre befattningshavare, samt fastställer deras lönevillkor.
4. Styrelsen bestämmer var huvudkontoret, ävensom de övriga kontor, som
befinnas erforderliga, skola vara belägna.
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
5. Styrelsen beslutar om viktigare nyanskaffningar och andra inköp för konsortiet
samt i viktigare försäkringsfrågor.
6. Vid styrelsesammanträde skall varje i sammanträdet deltagande röstberättigad
medlem äga en röst. Såsom styrelsens beslut gäller, såvida icke annat
föreskrives i detta avtal, den mening varom de flesta röstande förena sig.
Vid lika röstetal gäller den mening, som omfattas av ordföranden.
7. Styrelsemedlem må icke i denna sin egenskap deltaga i behandlingen eller
avgörandet av fråga, vari han har ett väsentligt personligt eller ekonomiskt
intresse.
§ io.
Konsortiets verkställande direktör och personal.
1. Konsortiets verkställande direktör skall hava samma befogenheter och
åligganden, som normalt tillkomma verkställande direktören i ett aktiebolag,
såväl i förhållande till styrelsen och arbetsutskottet samt konsortiets
personal som i förhållande till tredje man. Styrelsen skall meddela
erforderliga föreskrifter rörande de befogenheter, som tillkomma verkställande
direktören samt, om ytterligare direktörer finnas, jämväl dessa.
2. Varken verkställande direktören eller annan direktör, om sådan finnes, må
vara medlem av någondera partens styrelse.
3. Vid anställning av konsortiets personal skall styrelsen och/eller verkställande
direktören på allt sätt söka åvägabringa en så rationell och effektiv
organisation som möjligt. Vid tillsättande av högre befattningshavare,
ävensom i samband med anställning och utbildning av flygande personal,
utlandsrepresentanter, tekniska specialister och ingenjörer, skall, i den mån
bestämmelsen i § 1 stycke 2 det medgiver, val mellan kvalitativt jämställda
personer ske under skäligt hänsynstagande till att en rimlig fördelning
mellan svenskar, danskar och norrmän erhålles.
§ 11-
Räkenskaper och revision.
1. Konsortiets räkenskapsår skall omfatta tiden 1 oktober—30 september.
Det första räkenskapsåret skall omfatta tiden 1 oktober 1950—30 september
1951.
2. Konsortiets räkenskaper skola granskas av sex revisorer. Vardera parten
utser två av revisorerna bland de revisorer, som vid ordinarie bolagsstämma
med partens aktieägare utsetts att granska partens egna räkenskaper.
Kevisorerna utse bland sig en ordförande för ett år åt gången. Ordförandeskapet
skall alternera mellan parterna.
3. Konsortiets årsbokslut skall senast fyra månader efter räkenskapsårets utgång
överlämnas till revisorerna. Senast en månad därefter skall bokslutet
ånyo framläggas för styrelsen tillsammans med revisionsberättelsen. Härefter
skall det åligga styrelsens ordförande att utlysa styrelsesammanträde
snarast möjligt för genomgång av revisionsberättelsen och fastställande av
det slutliga bokslutet. I samband med bokslutets verkställande skola företagas
sådana avskrivningar å konsortiets tillgångar och sådana avsättningar
till mötande av särskilda risker, som styrelsen finner påkallade ur affärsmässig
synpunkt.
§ 12.
Utdelning, å-konlo-utbetalning till parterna och. framtida tillskott.
1. Styrelsen bestämmer om och i vad mån vinst skall utdelas till parterna
eller innestå i konsortiet. Styrelsen bestämmer även om och i vad mån
förlust skall täckas genom inbetalningar till konsortiet från parterna, ävensom
den tid, inom vilken sådana inbetalningar skola fullgöras.
42
Kungl. Maj;ts proposition nr 260.
2. Oberoende härav äger styrelsen, när den så finner lämpligt, med iakttagande
av affärsmässiga principer bestämma om och i vad mån tillgängliga
kontantbelopp skola ställas till parternas förfogande. Innebär styrelsens
beslut att större kontantbelopp kommer att innestå i konsortiet än
som erfordras för den löpande verksamheten eller för ny- och ersättningsanskaffningar
under det närmaste året, skola vederbörande valutamyndiglieter
kunna upptaga detta förhållande till prövning. Parterna förbliva ansvariga
gentemot konsortiet för belopp, som ställts till deras förfogande
enligt bestämmelserna i detta stycke, och skola, om styrelsen så påkallar,
återbetala desamma till konsortiet.
§ 13.
For ce majeure.
Parterna fritaga sig från allt ansvar och andra påföljder, därest omöjlighet
att uppfylla detta avtals bestämmelser skulle uppkomma till följd av krig,
krigsfara, uppror, blockad, naturkatastrofer eller liknande händelser.
§ 14.
Överlåtelse av rättigheter.
1. Ingendera parten äger rätt att helt eller delvis överlåta sina rättigheter
eller skyldigheter enligt detta avtal utan de övriga parternas medgivande.
2. Utan hinder av vad nu sagts är envar av parterna berättigad att pantsätta
eller på annat sätt begagna sina rättigheter enligt detta avtal såsom
säkerhet vid finansiering av sin egen verksamhet, dock att en sådan åtgärd
icke må i något avseende inverka på den partens skyldigheter eller
de övriga parternas rättigheter enligt detta avtal.
§ 15.
Parts utträde ur konsortiet i vissa fall.
1. Skulle någon av parterna
a) icke fullgöra sina skyldigheter enligt detta avtal, såvida icke underlåtenheten
är av ringa betydelse, eller
b) få sin ekonomiska ställning så försämrad, att de övriga parternas förpliktelser
på grund av den solidariska ansvarigheten gentemot tredje
man bli avsevärt mera betungande än förhållandet var vid avtalets ingående,
skola de båda övriga parterna vara berättigade att gemensamt påfordra
den tredje partens utträde ur konsistoriet. Utträdet skall äga rum 6 (sex)
månader efter det att meddelande om sådan begäran lämnats av de båda
andra parterna.
2. Skulle en av parterna icke vara villig biträda ett av de övriga parterna
fattat beslut om utvidgning av konsistoriets verksamhet, och skulle sådan
utvidgning erfordra ytterligare tillskott från parterna, eller skulle en av
parterna icke vara villig biträda ett av de övriga parterna fattat beslut
om väsentlig inskränkning av konsortiets verksamhet, skall den förstnämnda
parten vara berättigad att utträda ur konsortiet, därest han giver
de övriga parterna meddelande därom inom 1 (en) månad från dagen för
beslutet. I sådant fall skall utträdet äga rum 6 (sex) månader efter det
de övriga parterna mottagit nämnda meddelande.
3. När en part utträder enligt bestämmelserna i styckena 1 och 2, skall han
äga utfå den del av konsortiets behållna förmögenhet, som motsvarar hans
i § 2 stycke 2 angivna andel i konsortiet. Nämnda del skall beräknas enligt
de i styckena 4 och 5 nedan angivna principerna per den dag, då ut
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 260. 43
trädet påfordrades enligt stycke 1 respektive då utträdet skall äga rum
enligt stycke 2.
4. Därest en part utträder till följd av omständigheter utom partens kontroll,
exempelvis statligt ingripande eller en ekonomisk kris i partens eget land,
ävensom när en part utträder enligt stycke 2 ovan, skola konsortiets tillgångar
i och för beräkning av den behållna förmögenheten enligt stycke 3
uppskattas till värde motsvarande vad som skäligen kan förväntas inflyta
vid en normal, icke brådstörtad avveckling. I konsortiet uppkommen goodwill
skall icke tagas i beräkning vid sådan uppskattning som här sagts.
5. Därest en part utträder till följd av andra omständigheter än sådana som
avses i stycke 4 ovan, skola bestämmelserna i nämnda stycke 4 gälla med
det undantaget att det uppskattade värdet av konsortiets tillgångar icke
må överstiga det värde, vartill tillgångarna upptagits i den senast fastställda
balansräkningen för konsortiet. Det här åsyftade maximum skall
dock icke gälla beträffande tillgångar och skulder, vilkas värden beräknas
endast efter officiella kursnoteringar.
b. Skulle parterna icke vara överens, huruvida en part är förpliktad eller berättigad
att utträda ur konsortiet enligt bestämmelserna i denna paragraf,
eller skulle enighet ej uppnås mellan parterna om värdet av den del av
konsortiets behållna förmögenhet, som en utträdande part skall utfå enligt
bestämmelserna i styckena 3—5, eller om den egendom, som skall utskiftas
för utlösning av sådan andel, skall den sålunda uppkomna tvistefrågan
avgöras genom skiljedom enligt § 17 nedan. Yid avgörandet av frågan,
huruvida den utträdande parten skall utfå sin andel kontant eller in
natura, skall skiljenämnden särskilt beakta de övriga parternas berättigade
intressen liärutinnan.
7. Därest en part utträder ur konsortiet enligt bestämmelserna i denna paragraf,
skola de kvarvarande parterna äga rätt att oförändrat fortsätta sitt
samarbete under namnet och beteckningen Scandinavian Airlines System
(SAS). Den utträdande parten skall icke äga rätt att direkt eller indirekt
begagna namnet eller beteckningen Scandinavian Airlines System (SAS),
så länge detta namn användes av den eller de kvarvarande parterna. Vidare
skall den utträdande parten vara skyldig lämna sin medverkan till att alla
konsortiet tillkommande rättigheter överföras till de övriga parterna eller
till konsortiet, som då kommer att bestå av dessa parter. Bestämmelserna
i detta avtal skola därefter äga motsvarande tillämpning mellan de kvarvarande
parterna, såvida de icke annorlunda avtala, dock med iakttagande av
att deras i § 2 stycke 2 angivna andelar i konsortiet skola ökas i förhållande
till deras tidigare andelar däri.
8. Därest två av parterna enligt stycke 1 påfordra den tredje partens utträde
ur konsortiet, och nämnda utträde beror av omständigheter utom den sistnämnda
partens kontroll, skall den tredje parten efter sitt utträde ur kon
sortiet vara berättigad att åter inträda i konsortiet vid en senare tidpunkt,
då de förhållanden, som orsakade hans utträde, upphört. Kunna parterna
ej enas i frågan om en part är berättigad till återinträde enligt dessa bestämmelser,
eller om villkoren för återinträdet, skall tvisten avgöras genom
skiljedom enligt § 17.
9. Skulle sådana förhållanden, som enligt -stycke 1 berättiga två av parterna
att påfordra att den tredje skall utträda ur konsortiet, uppkomma beträffande
två av parterna, äger den tredje parten påfordra, att de båda övriga
parterna utträda ur konsortiet. Bestämmelserna i denna paragraf skola i
sådant fall i tillämpliga delar gälla.
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
§16.
Likvidation.
1. Vid uppläsning av konsortiet av annan anledning än som i § 15 avses
skall en slutlig reglering av parternas mellanhavanden ske på grundval av
deras respektive andelar i konsortiet. I samband med tillgångarnas utskiftande
till parterna skall envar av dem vara berättigad att erhålla egendom
inom varje slag eller typ av tillgångar till ett värde motsvarande för
hållandet 3: 2: 2, såvida icke parterna överenskomma om en annan fördelning
eller godkänna att tillgångarna försäljas för deras gemensamma räkning.
Vidare skall i samband med likvidationen träffas en särskild överenskommelse
mellan parterna angående den fortsatta användningen av nam
net och beteckningen Scandinavian Airlines System (SAS), vare sig i olika
registrerade eller eljest skyddade former eller i övrigt, ävensom angående
övertagandet eller likviderandet av bolag och andra sammanslutningar, som
kontrolleras av konsortiet. Träffas icke sådan överenskommelse, skola här
berörda frågor i erforderlig omfattning avgöras genom skiljedom enligt
bestämmelserna i § 17.
2. Därest parterna inom fem år från detta avtals ingående skulle överenskomma
om likvidation av konsortiet, skola följande särskilda bestämmelser
gälla: Envar av parterna skall äga rätt och vara pliktig att mottaga alla de
tysiska tillgångar, som den parten tillskjutit vid konsortiets bildande.
Dessa tillgångar skola härvid upptagas till det värde, som åsattes dem
vid deras tillskjutande till konsortiet, minskat med normala avskrivningar.
§ 17.
Skiljedom,.
1. Tvister rörande tolkningen eller tillämpningen av detta avtal må icke
dragas inför domstol utan skola hänskjutas till skiljenämnd för slutligt
avgörande.
2. Kunna parterna icke enas vid valet av den eller de skiljemän, som skola
avgöra tvisten, skall denna avgöras av en skiljenämnd bestående av tre
skiljemän, av vilka en utses av presidenten i Danmarks höjesteret, eu ut
ses av Justitiarius i Norges höyesterett och en utses av ordföranden i
Sveriges högsta domstol.
3. Skiljenämnden utser själv sin ordförande och beslutar själv angående för
farandet, däri inbegripet frågan var skiljenämnden skall hava sitt säte,
ävensom angående vilka av de tre ländernas rättsregler, som skola till
lämpas. Skiljenämnden skall tillse, att skiljedom meddelas i sådan form
att den kan verkställas mot förlorande part enligt den partens nationella lag.
§ 18.
Avtalets giltighetstid.
1. Detta avtal är gällande till och med den 30 september 1975, såvida detsamma
icke enligt avtalets bestämmelser upphör att gälla vid en tidigare
tidpunkt. Senast ett år innan avtalet upphör att gälla skola parterna upp
taga förhandlingar om fortsatt samarbete.
2. Vid detta avtals ingående upphöra alla mellan parterna gällande avtal och
avvecklas snarast per den 30 september 1950 i enlighet med deras bestämmelser.
Detta avtal är upprättat i tre originalexemplar på engelska språket, av
vilka vardera parten tagit ett. Envar av parterna skall översätta avtalet till
fartens eget språk och dessa översättningar skola utväxlas mellan parterna.
fall av bristande överensstämmelse mellan översättningarna skall den
engelska texten gälla.
Kunyl. May.ts proposition nr 260.
45
Bilaga 2.
Förslag till garantiavtal.
Jämlikt avtal av 1950 hav A/B Aerotransport (ABA),
Det Danske Luftfartselskab A/S (DDL) och Det Norske Luftfartselskap A/S
(DNL) bildat ett konsortium Scandinavian Airlines System (SAS) med ändamål
att driva yrkesmässig lufttrafik för gemensam räkning. Avtalet har slutits
på 25 år, räknat från och med den 1 oktober 1950.
I anslutning härtill överenskomma de svenska, danska och norska regeringarna
om att lämna bolagen garantier på följande villkor:
§ I
Staterna
lämna bolagen garantier med följande belopp:
Den svenska
Den danska
Den norska
staten garan-
staten garan-
staten garan-
Räkenskapsår
terar ABA
terar DDL
terar DNL
1
CD
<
pr
*
milj. d. kr.
milj. n. kr.
Vio
1950—30/9 1951 .............
............. 2''2
2 o
2''o
Vio
1951—80/9 1952..............
............. 2-2
2o
2o
I/lO
1952—30/9 1953.............
............. 2''2
2-o
2o
Vio
1953—30/9 1954..............
............. 2-2
2-o
2’0
Vio
1954—30/9 1955.............
............. 2-2
2-o
2-o
Summa Ilo
lOo
10o
Vid nedskrivning eller uppskrivning av någon av de skandinaviska valutorna
skola regeringarna upptaga förhandlingar rörande den reglering av
garantibeloppen, som erfordras för att i huvudsak återställa nuvarande värdeförhållande
mellan garantibeloppen och som i övrigt kan finnas skälig med
hänsyn till de förhållanden, som ligga till grund för detta avtal.
§ 2.
Uppkommer under något av de i § 1 angivna räkenskapsåren underskott i
ett bolags verksamhet, skall vederbörande bolag av de medel, som vederbörande
stat ställer till förfogande, kunna erhålla täckning för underskottet,
dock högst inom det för samma år angivna garantibeloppet.
Är bolagets underskott större än garantibeloppet, skall bolaget under följande
år av garantiperioden kunna av dessa års garantibelopp erhålla täckning
för skillnaden, såframt detta är möjligt.
Bolaget kan efter framställning hos vederbörande regering erhålla förskott
på de i första stycket angivna beloppen.
Bolaget skall till vederbörande stat erlägga en garantiavgift på 1 % för
år å de vid varje tidpunkt ianspråktagna och ännu ej återbetalade garantibeloppen.
§ 3-
Det åligger vederbörande bolag att av sitt överskott återbetala lyftade
garantibelopp.
Så länge ianspråktagna garantibelopp icke äro helt återbetalade, kan bolaget
icke utan tillstånd av vederbörande statsmyndighet utbetala utdelning;
och denna skall icke kunna överstiga 5 % av aktiekapitalet.
5—196 5 so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 260.
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
Närmare regler om återbetalningen fastställas genom överenskommelse
mellan vederbörande stat och bolaget.
§ 4.
Belopp, som icke hava återbetalats den 1 oktober 1975, kunna eftergivas,
därest konsortiets och det nationella bolagets ekonomiska ställning gör detta
skäligt.
§ 5.
Detta avtal har utfärdats i tre originalexemplar, ett på svenska, ett på
danska och ett på norska. Samtliga tre exemplar ha samma giltighet.
Stockholm, Köpenhamn och Oslo den 1950.
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
1
Bihang 2.
Till Konungen.
Genom beslut den 28 oktober 1950 bar Ivungl. Maj:t anbefallt luftfartsstyrelsen
att avgiva utlåtande över ett betänkande, avgivet av en svensk,
dansk och norsk tjänstemannadelegation, angående utvidgning av det skandinaviska
luftfartssamarbetet inom Scandinavian Airlines System (SAS). Till
åtlydnad härav får luftfartsstyrelsen anföra följande.
Såsom av betänkandet framgår, ha luftfartsmyndigheterna i de tre länderna
beretts tillfälle att under hand följa tjänstemannadelegationens arbete
samt tid efter annan framföra sina synpunkter på de frågor, som falla inom
luftfartsmyndigheternas ämbetsområde. Senast har detta skett genom en av
förhandlingar mellan luftfartsdirektörerna föranledd underdånig skrivelse
den 29 augusti 1950, vartill styrelsen tillåter sig hänvisa. Skrivelser av motsvarande
innehåll ha av de danska och norska luftfartsmyndigheterna ingivits
till resp. regeringar.
Ur de synpunkter luftfartsstyrelsen har att företräda finnes i huvudsak
intet att erinra vare sig mot betänkandet eller mot förslaget till konsortialavtal.
Styrelsen önskar dock fästa uppmärksamheten på vissa detaljbestämmelser,
vilka i detta sammanhang böra klargöras.
Luftfartsstyrelsen förutsätter, att tjänstemannadelegationens i betänkandet
intagna förslag, att flygplanen skola ägas av SAS och drivas för gemensam
räkning, avser den formella och icke den verkliga äganderätten till luftfartygen.
Enligt gällande internationella avtal och svensk lagstiftning kan nämligen
SAS, som icke är juridisk person med hemortsrätt i något av de tre
länderna, icke vara ägare av luftfartyg, varav följer, att luftfartyg icke heller
kan registreras på konsortiet. Enligt avtalet § 6 skall också registrering ske
i resp. moderbolags namn. Ansvarigheten för luftfartyget både gentemot
vederbörande svenska och utländska myndigheter och mot annan tredje man
blir härigenom formellt fullt klarlagd.
Uttrycket »tredje man» i konsortialavtalet bör enligt luftfartsstyrelsens
mening så tolkas, att däri innefattas även myndigheter; det kan ifrågasättas,
om detta icke bör klart utsägas i avtalet eller i bolagens trafiktillstånd. Styrelsen
förutsätter sålunda, att de tre bolagen även i fortsättningen ur rättslig
synpunkt bära ansvaret för konsortiets verksamhet och att konsortialavtalets
bestämmelser i detta hänseende endast reglera den interna fördelningen av
ansvaret.
Betänkandet innehåller icke några detaljer i detta hänseende. Luftfartsstyrelsen
förutsätter emellertid att, bl. a., formerna för den statliga tekniska
kontrollen i detta hänseende, innan slutlig ställning till frågan tages, granskas
av de tre ländernas luftfartsmyndigheter.
I detta hänseende tillåter sig luftfartsstyrelsen hänvisa till vad från styrelsens
sida anförts i förenämnda underdåniga skrivelse den 29 augusti 1950.
Styrelsen önskar emellertid beträffande tjänstemannadelegationens uttalande,
att luftfartsmyndigheternas arbetsbörda med anledning av det skandinaviska
samarbetet kommer att minskas, framhålla, att detta endast gäller på relativt
lång sikt samt att några mera väsentliga besparingar icke böra påräknas.
Inom luftfartsstyrelsen har under september och oktober månader 1950
upprättats förslag till ny koncession för Aktiebolaget Aerotransport, till bilaterala
luftfartsavtal mellan Sverige och de båda övriga skandinaviska länderna,
till regeringsavtal om SAS-samarbetet samt till instruktion rörande
luftfartsmyndigheternas samarbete. Förslagen, som under hand preliminärt
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 260.
granskats inom kommunikationsdepartementet, ha därefter för studium och
yttrande ävenledes under hand tillställts de danska och norska luftfartsmyndigheterna,
vilka emellertid ännu icke synas ha tagit ställning till desamma.
Styrelsen avser emellertid att -—- efter fortsatta överläggningar med de danska
och norska luftfartsmyndigheterna — ingiva förslag i dessa hänseenden.
Luftfartsstyrelsen är av den uppfattningen, att det planerade, utvidgade
SAS-samarbetet, sådant det skisserats av tjänstemannadelegationen och med
de i det föregående anförda förslagen till detaljändringar, är av utomordentligt
stort värde icke blott för de skandinaviska flygbolagen, som därigenom
torde kunna vinna betydliga ekonomiska fördelar, utan även för den skandinaviska
luftfarten i stort.
Stockholm den 1 november 1950.
Underdånigst:
C. Ljungberg.
Sven Sörenson.
/ S. Östlund.
Stockholm 1950. K. L. Beckmans Boktryckeri.
Doktrin (1)
- Göran Lysén, Något om villkoren enligt luftfartslagen 7 kap. 4 §, FT 1979 nr 3 s. 148, på s. 160 · Hos förlaget (inloggning eller köp)
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur artiklarnas text; artiklarna läses hos utgivaren.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1950:415 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utvidgning av det skandinaviska luftfartssamarbetet inom SAS. a1 i texten
- SU 1950:229 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående utvidgning av det skandinaviska luftfartssamarbetet inom SAS. s. 1 i texten
Doktrin (1)
1 koppling.
- FT 1979 s. 148 Göran Lysén, Något om villkoren enligt luftfartslagen 7 kap. 4 § s. 160 i texten