Sök i Ratio Lex

Angående grunderna för avsättning till domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader m. m

13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:27, Angående grunderna för avsättning till domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

1

Nr 27.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående grunderna för

avsättning till domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader

m. m.; given Drottningholms slott den

29 december I9b9.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att nya grunder skola fastställas för avsättning

till domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader m. in. De nya grunderna

innebära, att från och med år 195(3 tills vidare skall för varje år, innan

driftöverskottet inlevereras, till fonden avsättas viss procent av verkets

bruttoinkomst av skogsmedel. Därjämte förordas en mindre ändring beträffande

användningen av fondens medel.

För att täcka medelsbehovet för år 1949 samt undvika belastning av domänverkets

rörelsekapital under år 1950 hemställes, att till fonden skall av

verkets driftöverskott för år 1949, förutom den ordinarie avsättningen, göras

en extra avsättning med 12 500 000 kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1990. 1 saml. Nr 27.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 29 december 1949.

Närvarande.

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng.

Inledning.

Genom beslut vid 1916 års riksdag (prop. nr 25; skr. nr 86) bildades en

fond, benämnd domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader. I riksdagens

skrivelse till Kungl. Maj :t i ärendet anfördes därvid bland annat följande.

I likhet med departementschefen håller riksdagen före, att domänverket

bör vidtaga åtgärder för markens förbättring för skogsändamål och för skogens

föryngring i samma mån som skogarna avverkas. Då emellertid ifrågavarande

åtgärder i allmänhet icke kunna fullbordas förrän flera år efter det

avverkningen ägt rum, komma såsom departementschefen också framhållit

dessa senare års räkenskaper att drabbas av återväxtkostnader, som i verkligheten

hänföra sig till ett föregående år. Den olägenhet, som i betraktande

av avverkningarnas växlande omfattning härigenom kan uppstå, är uppenbar.

Sålunda kan budgeten för ett år med en relativt begränsad avverkning

och på grund härav relativt liten bruttoinkomst av statsskogarna få bära

återväxtkostnaderna för ett år med stora avverkningar och på samma gång

stora bruttoinkomster, under det att de jämförelsevis små återväxtkostnaderna

för ett år med mindre avverkning komma på den väsentligt bärkraftigare

budgeten för ett år med stor avverkning. En utjämning såsom departementschefen

antytt därhän att varje avverkningsår får gälda de återväxtkostnader,

som hänföra sig till detsamma, synes riksdagen följaktligen önskvärd.

Att för ernåendet av detta syfte såsom föreslagits avsätta ett efter en

viss procent av domänfondens bruttoinkomst av skogsmedel för året beräknat

belopp till täckande av återväxtkostnader finner riksdagen välbetänkt.

Till fonden avsattes under åren 1917—1919 fem procent och under åren

1920—1923 sex procent av bruttoinkomsten av skogsmedel från statens domäner.

I skrivelse den 2 oktober 1922 anmälde emellertid domänstyrelsen, att den

tillämpade avsättningsprincipen lett till vissa konsekvenser, som icke torde

ha varit förutsedda från början. Under de första åren hade det rått högkonjunktur,

och domänverkets bruttoinkomst hade hållit sig på en sådan höjd,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

att avsättningarna blivit fullt tillfredsställande. År 1921 hade virkesförsäljningarna

däremot lämnat ett så klent resultat, att en driftsförlust av 4

miljoner kronor uppstått. När det oaktat avsättning till fonden måst ske å

skogsmedlens bruttobelopp, hade följden givetvis blivit, att den bokförda

förlusten ökats med avsättningsbeloppet, som för året uppgått till 1,3 miljoner

kronor. Under sådana förhållanden hade andra medel måst tillgripas för

finansiering av avsättningen, något som säkerligen icke varit åsyftat, då bestämmelserna

för fonden utfärdades. Det anförda hade föranlett styrelsen

att till behandling upptaga frågan om förändrade grunder för förnyelsefonden.

Vid fondens tillkomst hade uttalats, att ändamålet med avsättningarna

till fonden vore alt bereda möjlighet för en kontinuerlig återväxt av det avverkade

virkeskapitalet. Därest denna tanke hade konsekvent fullföljts,

skulle avsättningen ha bestämts att utgå icke å bruttoinkomsten utan å värdet

å rot av det avverkade virket. I bruttoinkomsten inginge nämligen icke

blott värdet av det å rot från kronans skogar försålda virket utan även de

värden, som uppstode genom av domänverket självt före försäljningen utförd

drivning, flottning och förädling av virke. Enligt styrelsens förmenande

syntes en avsättning efter sex procent å rotvärdet vara tillfyllest för det

med fonden avsedda ändamålet. Givetvis kunde det dock inträffa, att även

vid tillämpning av denna grund avsättning komme att äga rum jämväl under

år, då verksamheten icke lämnat något överskott. För undvikande av

denna eventualitet föreslog styrelsen, att avsättningen borde så begränsas,

att den icke finge överskrida årets netto.

Genom beslut den 14 december 1923 förordnade Kungl. Maj:t, att avsättningen

till fonden skulle från och med år 1924 ske med sex procent å rotvärdet

av det från statens skogar avverkade virket.

Med anledning av vad riksdagens revisorer därom anfört i sin berättelse

till 1925 års riksdag anhöll härefter riksdagen i skrivelse den 12 maj 1925

(nr 158) till Kungl. Maj:t om utredning av frågan, i vad mån åtgärder genom

ökad skogsodling och skogsföryngring behövde vidtagas för att förebygga

minskning av statens skogskapital. Sedan domänstyrelsen fått i uppdrag

att verkställa den begärda utredningen, inkom styrelsen den 12 oktober

3926 med förslag till ändring av grunderna för avsättning till fonden. Förslaget

gick ut på att av domänverkets driftöverskott skulle årligen från och

med 1927 tilis vidare, innan någon inleverering till statskontoret ägde rum,

till fonden avsättas ett belopp, motsvarande summan av de värden, som erhölles

då för varje revir, där virkesuttaget under året överstege den löpande

tillväxten, kubikmassan fast mått virke av sådan överavverkning multiplicerades

med hälften av det pris per kubikmeter fast mått å rot, vilket i genomsnitt

erhållits vid revirets auktionsförsäljningar under samma år.

Genom beslut den 23 december 1926 godkände Kungl. Maj :t de av styrelsen

föreslagna grunderna, dock att för år 1927 avsättning till fonden skulle

äga rum med endast 40 procent av överavverkningens värde. Dessa grunder

gälla alltjämt i princip. Avsältningsprocenten har dock varierat under

olika år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

Fondens ställning under åren 1939—1948 framgår av följande uppställning.

År

Avsättning

till fonden

kr

Använda

fondmedel

kr

Härav till

nybyggnad

av vägar

kr

Fondens

storlek vid

årets slut

kr

Skogs-

förvaltningens

överskott

kr

1939................

1434 718

3374 193

1556 000

8 197 774

6 747 815

1940................

3 050 358

2 017 102

858 200

9 231 030

16 537 397

1941................

3 846 497

2 149 408

931 500

10 928119

22 411227

1942................

4 388093

2 367 838

1 126 800

12 948 374

27 367 592

1943................

3 891600

3 380 901

1814 800

13 459 073

25 746 989

1944................

6 982 967

5 572 608

2 830 400

14 869 432

26 887 858

1945................

3 493 421

3 837 668

2 347 300

14 525 185

18 802 568

1946................

10 472 933

6 365 257

3 728 700

18 632 861

35 913 959

1947................

3 569 359

7 968 884

5 292 800

14 233 336

39 741015

1948................

1 548 837

10 207 345

5 633 200

5 574 828

24 404 414

I skrivelse den 15 oktober 1949 har domänstyrelsen anfört, att fondens behållning

intill år 1946 varit i stort sett stigande men från och med år 1947

minskat avsevärt. Vid 1948 års utgång uppgick behållningen sålunda till endast

cirka 5,5 miljoner kronor mot omkring 18,5 miljoner kronor vid 1947

års ingång. Under år 1949 komma fondmedlen enligt styrelsens beräkning ej

att förslå till att bestrida kostnaderna för de åtgärder, som skola vidtagas under

året. Någon förbättring av fondens ställning för framtiden kan man icke

förvänta vid tillämpning av nuvarande avsättningsregler. Avverkningsbeloppen

enligt de nya skogshushållningsplaner, som efter hand fastställas för domänverkets

skogar i Norrland, komma nämligen i allmänhet att understiga

den beräknade tillväxten. Avsättningarna till fonden väntas därför bliva

högst obetydliga eller helt utebliva. Samtidigt kommer emellertid behovet

av medel att alltmer ökas. Styrelsen anser det därför nödvändigt, att man

nu tager ställning till frågan, på vad sätt medel i fortsättningen skola ställas

till förfogande för sådana åtgärder, som för närvarande bekostas av fonden.

Domänstyrelsens förslag.

Domänstyrelsen anför till en början i sin skrivelse den 15 oktober 1949,

att de kostnader, som för närvarande bestridas av fonden, utgöras av utgifter

för skogskapitalets förnyande. Närmare bestämt hänföras hit utgifter

för markberedning, hyggesrensning och hyggesbränning, skogsodling, plantskogsvård,

dikning — däri även ingående underhåll av diken — samt, alltsedan

år 1932, nyanläggning av vägar. Vägunderhåll belastar däremot driften

för det år, då kostnaden utgår. I samband med att utgifter för nyanläggning

av vägar fördes in under fonden erhöll denna benämningen domänverkets

förnyelsefond för återväxtkostnader m. m.

Styrelsen framhåller, att de ifrågavarande arbetena till övervägande del

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 27.

5

äro rena förvaltningsutgifter. Alla slag av återväxtåtgärder äro sålunda

principiellt att betrakta såsom en avverkningskostnad, vilken självklart skall

direkt bestridas med driftsmedel. Även nybyggnad av skogsvägar är enligt

styrelsens mening en normal driftsåtgärd, eftersom tillkomsten av nya vägar

möjliggör eller underlättar avsättningen av skogsprodukterna, förbilligar

avverkningskostnaderna och ökar arbetskapaciteten. Byggandet av skogsvägar

kan i stor utsträckning betraktas som en rationalisering av skogsarbetet,

vilken giver resultat inom mycket kort tid. Nydikning av torvmark

kan visserligen anses innebära en kapitalinvestering i den mån den avser

överförande av impediment till produktiv mark. Emellertid avse numera de

flesta av de arbeten, som innefattas under beteckningen nydikning, i själva

verket åtgärder tillhörande den normala skogsvården. Utgifter för dikesunderhåll

slutligen tillhöra obestridligen de löpande förvaltningsutgifterna.

Med hänsyn till kostnadernas natur av drifts- eller förvaltningsutgifter

har styrelsen övervägt, huruvida fondbildningen bör slopas

och kostnaderna i stället direkt belasta domänverkets driftsbudget. Styrelsen

anför härom i huvudsak följande.

Ur skogsbrukets synpunkt kan det icke anses tillfredsställande att slopa

fondbildningen, och dessutom möta allvarliga hinder i den praktiska tilllämpningen.

Redan i den skrivelse från domänstyrelsen, vari initiativ togs

till bildande av förnyelsefonden, framhöll styrelsen, att viss del av inkomsterna

under högkonjunktur måste reserveras för utförande av nödiga markförbättrings-

och föryngringsåtgärder, då på grund av minskade skogsmedel

svårighet med hänsyn till andra statsbehov kunde uppstå att erhålla nödiga

medel. I sitt år 1921 avgivna utlåtande har skogsbokföringskommittén ytterligare

understrukit dessa synpunkter och uttalat, att ju mera domänförvaltningen

vunne i målmedveten och affärsmässig ledning, desto mera

komme såväl avverkningarnas omfattning som ock de arbeten, som erfordrades

för att hålla skogsvården på högsta möjliga nivå, att anpassas efter

konjunkturerna. De återgivna uttalandena gälla med samma styrka i dag

som vid nämnda tidpunkter. Domänverkets inkomster komma med nödvändighet

att växla starkt under olika år. Även om avverkningarna på statsskogarna

av flera skäl icke böra utsättas för alltför stora kastningar med konjunkturerna,

komma den starkt växlande efterfrågan på virke och prisfluktuationerna

på virkesmarknaden att medföra stora svängningar i verkets inkomster.

Det är i regel icke möjligt att av skogsavkastningen för ett visst

år redan samma år till skogen återbörda den skäliga andel i avkastningen,

som i ett uthålligt skogsbruk måste nedläggas på skogsvårdsåtgärder av

skilda slag.

Ännu en omständighet talar för viss fondering av domänverkets driftsmedel.

Det större skogsbruket är för sin rationella drift fullständigt beroende

av god och jämn tillgång på arbetskraft. I regel utföras därvid alla olika slag

av avverkningsarbeten samt skogsvårds- och vägarbeten av samma arbetare.

En växling mellan de skilda arbetena äger säsongmässigt rum under varje

är, varvid skogarnas tillstånd och behov självfallet avgör sysselsättningens

art. Men även förhållandena under skilda år kunna i hög grad påverka arbetskraftens

utnyttjande.

Utan att den jämna avkastningen på längre sikt därigenom må få ävenlyras

kunna under tider av stark efterfrågan på virke skäl föreligga att bedriva

avverkningarna i den något ökade takt som tillgodoseendet av indu
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

striens råvarubehov och verkets affärsmässighet kan kräva. Jämväl för att

tillvarataga alla tillfällen till skogsvård genom uttag av lågvärdiga sortiment

är en ökad avverkning under dylika perioder ofta påkallad. Övriga arbeten

komma då i andra hand, dock att de behov av återväxtåtgärder som

stå i samband med avverkningarna såvitt möjligt böra omedelbart tillgodoses.

Då konjunkturerna vika, bör samma arbetskraft mera utnyttjas för

vissa skogsvårds- och förbättringsarbeten av skilda slag, som icke kunnat i

tillräcklig omfattning medhinnas under de intensivare avverkningsperioderna

och lämpligen kunna utföras mellan dessa. Sådan är ofta det ekonomiska

storskogsbrukets rytm och på sådant sätt kan det bliva möjligt för

ett skogsföretag att ständigt bereda en någorlunda jämn sysselsättning för

en fast arbetarstam. Sedan statsmakterna genom den nya jordbruksregleringen

vidtagit åtgärder för den självägande befolkningens fulla sysselsättning

inom egna brukningsdelar, är det — såsom vederbörande* departementschef

särskilt framhållit — så mycket mera angeläget, att skogsbruket

ägnar all omsorg åt uppbyggandet och bevarandet av en egen arbetarstam

genom tillrättaläggande av arbetena med hänsyn till arbetskraftens behov.

Det låter sig sägas, att det för statsverket är av mindre betydelse om domänverket

på grund av nämnda förhållande vissa år lämnar stora överskott

och andra år låg eller ingen avkastning. Riksdagens revisorer ha också i sin

berättelse för år 1937 uttalat, att någon vinstregleringsfond med direkt syfte

att utjämna växlingarna i domänfondens årliga överskott icke syntes revisorerna

erforderlig. Det måste emellertid med hänsyn till de för skogsbruket

särskilt utmärkande förhållanden, som nu vidrörts, vara oriktigt att domänverket

till statskassan såsom överskottsmedel inlevererar belopp, som

inom en näraliggande framtid ovillkorligen måste anlitas för nödvändiga förvaltningsutgifter.

Företaget bör enligt styrelsens mening kunna utjämna sådana

svängningar i avkastningen, som endast bero på en av skogsbrukets

natur betingad, ojämn belastning av vissa rörelskonton.

På de nu anförda skälen förordar styrelsen, att en fond med i huvudsak

samma uppgifter, som ankomma på den nuvarande förnyelsefonden, alltjämt

skall finnas tillgänglig inom domänverket.

De arbeten, som böra bestridas med fondens in ed

e 1, angiver styrelsen i första hand vara nyanläggning av skogsvägar, nydikning

samt röjningar och åtgärder för betesfredning av skogar. Åtgärder

för skogsreproduktionen — markberedning, sådd, plantering in. in.

torde så långt som är möjligt utföras i nära sammanhang med avverkningen

och utan någon hänsyn till utjämning av sysselsättningen. Emellertid,

framhåller styrelsen, tvinga stundom förhållandena, framför allt tillgången

på arbetskraft, till uppskov i fråga om sådana åtgärder; mest påtagligt

giver sig detta tillkänna beträffande de ofta mycket svårföryngrade

avverkningsområdena i övre Norrland. Enligt styrelsens mening böra därför

även åtgärder för återväxt i fortsättningen liksom hittills bestridas av

fondmedel. En del av arbetena för nydikning kunna betecknas såsom anskaffande

av nya produktionsenheter, ett markförvärv inom egna rågångar.

Sådana arbeten skulle därför utan principiella betänkligheter kunna bestridas

med medel ur domänverkets markinköpsfond. Emellertid anser sig

styrelsen icke böra förorda eu en sådan utväg, enär övervägande delen av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

7

de nydikningar, sotn numera utföras, närmast kan betraktas som skogsvårdsarbeten

av samma slag som de, vilka böra regleras med förnyelsefondens

medel. Däremot föreslår styrelsen, att åtgärder för dikesunderhåll

icke vidare skola bestridas ur fonden. Liksom i fråga om vägunderhåll torde

man nämligen sakna anledning att normalt räkna med en förskjutning av

utgifterna härför mellan olika år.

Den bästa formen för avsättning till förnyelsefonden är enligt

styrelsens mening en automatiskt verkande regel, som kan beräknas

tillgodoföra fonden de behövliga medlen på så sätt, att större belopp avsättas

under högkonjunktur och mindre under lågkonjunktur, dock utan

alltför stora svängningar i de årliga avsättningarna. Styrelsen erinrar därvid

om att tidigare tre olika principer tillämpats i fråga om medelsavsättningen,

nämligen under åren 1917—23 viss procent av domänverkets bruttoinkomst

av skogsmedel, 1924—26 viss procent av det försålda virkets

värde å rot samt från och med 1927 viss procent av värdet av den beräknade

överavverkningen för revir, där avverkningen överstiger tillväxten.

Sistnämnda princip kan som styrelsen tidigare anfört icke längre tillämpas.

De överåriga virkesförråden i Norrland ha nämligen i betydande utsträckning

avverkats under de senaste decennierna. Av de kvarvarande förråden

av gammal skog kunna vidare så stora kvantiteter överhållas, att avverkningen

i fortsättningen endast undantagsvis kommer att överstiga tillväxten.

Vad de båda andra principerna beträffar framhåller styrelsen, att

en mycket stor del av virkesfångsten upphugges i domänverkets egen regi.

Avsättningarna komma därför, om bruttoinkomsten lägges till grund, att

visa betydligt mindre fluktuationer än om avsättningarna ske med ledning

av rotvärdet. Likväl äger en önskvärd ökning av avsättningarna rum under

tider, då virkespriserna äro goda. En svaghet i denna metod ligger visserligen

däri, att avsättningarna stiga i samma mån som reviren övergå från

rotförsäljning till egen avverkning. Styrelsen räknar emellertid med att

läget i detta avseende tills vidare är tämligen stabilt. På grund av vad sålunda

anförts förordar styrelsen, att den under åren 1917—1923 tillämpade

bruttoprincipen åter skall tillämpas från och med år 1950.

Det årliga medelsbehovet för de åtgärder, som enligt förslaget skola

bestridas ur fonden, beräknar styrelsen till i medeltal 13 miljoner kronor

under den närmaste tioårsperioden. Av detta belopp avses 3 miljoner kronor

till åtgärder för skogsförnyelse, 3 miljoner kronor till odling å äldre

kalmarker, 5 miljoner kronor till nybyggnad av vägar och 2 miljoner kronor

till nydikningar. Styrelsen anför härom bland annat.

Vad till en början angår åtgärder för skogsföryngring böra kostnaderna

för det löpande reproduktionsbehovet och för skogsodlingsåtgärder på gamla

kalmarker särskiljas. Det förra åtgärdsbehovet kan uppskattas med ledning

av de föryngringsytor, som årligen beräknas bliva upptagna, samt de

verkliga kostnaderna för ifrågavarande åtgärder under senare år. Under

åren 1940—48 beräknas dessa löpande utgifter för skogsförnyelse tia upp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition m 27.

gått till drygt 2 miljoner kronor per år. För närmaste 1 O-årsperiod kunna

de enligt gjorda beräkningar antagas bliva omkring 3 miljoner kronor

per år.

Till ledning vid beräkning av medelsbehovet för äldre kalmarkers försättande

i skogbärande skick föreligga åtgärdsinventeringar, som domänstyrelsen

låter utföra för varje revir inom de norra delarna av landet samt

för vissa revir inom de södra delarna. Inventeringarna äro emellertid ännu

icke slutförda, och de uppgifter, som materialet erbjuder, äro därför icke

fullständiga. Vissa uppgifter kunna emellertid hämtas från riksskogstaxeringen

och med hjälp av dessa samt andra kompletterande uppgifter, som

kunna erhållas inom domänverket, uppskattas den totala kostnaden till

omkring 50 miljoner kronor. Norrlandskommittén har i sitt under år 1949

avgivna slutbetänkande, första delen, starkt understrukit behovet av snabba

åtgärder för återväxt icke minst på kronans skogar. Styrelsen anser,

att man bör inrikta sig på att söka genomföra detta åtgärdsprogram under

en 15-årig period, även om perioden på grund av bristande tillgång på arbetskraft

eller andra oförutsedda hinder kan komma att förlängas. Det

årliga behovet av anslag för ifrågavarande ändamål uppgår sålunda till

cirka 3 miljoner kronor. Sammanlagt beräknas alltså domänverkets årliga

utgifter för återväxtåtgärder av olika slag till ett belopp av 6 miljoner kronor.

Som jämförelse må nämnas att motsvarande kostnader för 1949 förutses

bliva omkring 5,6 miljoner kronor.

Styrelsen har innevarande år från överjägmästarna och jägmästarna infordrat

uppgifter rörande behovet av vägar och sammanställer för närvarande

med ledning därav en generalplan för nybyggnadsverksamheten beträffande

vägar under den kommande 5-årsperioden. Det av lokalförvaltningarna

beräknade byggnadsbehovet svarar mot en kostnad av omkring

40 miljoner kronor, eller 8 miljoner kronor per år, under det att motsvarande

kostnader för åren 1944—48 uppgått till 19,4 miljoner kronor, motsvarande

knappt 4 miljoner kronor per år, och för 1949 förutses bliva omkring

5 miljoner kronor. Den angivna byggnadsvolymen av 8 miljoner kronor

per år torde vara alltför hög. Vägbyggnadsarbetet bör enligt styrelsens

mening icke utan tvingande skäl så hastigt forceras under de närmaste åren.

Därför skulle bland annat krävas en utvidgning av den för vägbyggnaderna

särskilt anställda fackpersonalen, som enligt styrelsens mening icke

lämpligen bör genomföras. Styrelsen anser, att vägbyggnadsvolymen tillsvidare

lämpligen bör anpassas till den kostnad, som under de senaste två

åren nedlagts på ifrågavarande arbeten, eller omkring 5 miljoner kronor

per år.

Under åren 1936—43 verkställdes inom domänverket inventering av torvmarkerna

på kronoparkerna avseende såväl dikade som odikade marker,

vilken kompletterats att gälla tillståndet den 1 januari 1948. Därvid utfördes

en bedömning av resultatet av utförda dikningar. Med ledning härav

samt nyare vetenskapliga rön beträffande olika torvmarkers förutsättningar

för skogsbörd ha de odikade torvmarkerna samtidigt redovisats med

hänsyn till sin lämplighet för dikning. Den totala arealen odikad torvmark

å kronoparkerna, vilken beräknas för skälig kostnad kunna omföras till

produktiv skogsmark, uppgår till sammanlagt cirka 130 000 hektar, vartill

komma cirka 20 000 hektar, som böra kompletteringsdikas. Kostnaden för

dessa dikningsarbeten beräknas uppgå till mellan 40 och 45 miljoner kronor.

Därest nydikningarna beräknas bliva utförda under en period av 25

år men kompletteringsdikningen under förslagsvis 5 år, skulle den årliga

medelkostnaden i detta sammanhang kunna beräknas till cirka 2 miljoner

kronor. Till jämförelse må nämnas, att motsvarande kostnader, som

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungi. Maj:ts proposition nr 27.

under åren 1925—33 utgjort omkring 1 miljon kronor, senare nedgått för

att under 1940-talet, då arbetskraft stöd till förfogande i endast ringa utsträckning,

växla mellan 100 000 och 200 000 kronor för varje år. Den här

ifrågasatta årliga arbetskvantiteten i fråga om nydikning är något högre än

under perioden 1900—20 men endast hälften av motsvarande kvantitet

under perioden 1920—40. I den mån förbättrade arbetsmetoder och mekaniska

hjälpmedel i allt större utsträckning komma till användning vid

vissa skogsarbeten såsom avverkningar, vägbyggnader m. m., räknar det

större skogsbruket med att så småningom sysselsätta färre arbetare, varför

också behovet av arbetsobjekt som utfyllnad vid bristande arbetstillgång

förutses minska efter hand. Bland annat av denna anledning anser styrelsen,

att programmet för nydikning, vilket slag av arbete lämpar sig väl

att tillgripa vid det förhållandevis större behov av dylika utfyllnadsobjekt,

som tills vidare kan ifrågakomma, bör såsom här skett beräknas fullföljt

inom en tidsperiod av 25 år.

Domänverkets intäkter av virke ha under de senaste tio åren uppgått

till följande belopp.

År

Försålt å rot

Försålt upphugget

Summa

1939............

15 662 888:28

22 720578:10

38383 466:38

1940............

14 903 075:30

39 840 581:70

54 743 657: —

1941............

19 622 575:21

48 309 955:42

67 932 530:63

1942............

23 294 510: 22

57 460 989:72

80 755 499:94

1943............

20 076 541:49

66 753 764: 77

86830 306: 26

1944............

24 973850:67

71179 897: 42

96153 748:09

1945............

22434 735:41

58 771 791:94

81 206527:35

1946............

39 475 098: —

72 513 940:38

111989 038:38

1947............

38 247 498: 70

78 384 575:52

116 632 074: 22

1948............

36 312 929:05

76 582 633:72

112895 562:77

Summa

255003 702:33

592518 708:69

847 522 411:02

Medeltal per år..

25 500 370: 23

59 251870:87

84 752 241:10

Styrelsen framhåller, att den förhållandevis stora del, varmed intäkterna

av upphugget virke under åren 1940—1945 ingå i de totala virkesintäkterna

under samma år, förklaras av att brännvedsanskaffningen denna tid var

mycket omfattande på grund av krigsförhållandena. Huru förhållandena på

virkesmarknaden framdeles komma att utveckla sig, är självfallet ytterst

vanskligt att bedöma. Styrelsen anser sig emellertid med ledning av tillgängliga

avverkningsbcräkningar och andra överväganden böra uppskatta

medelintäkten av virke under den närmaste tioårsperioden till 100—110 miljoner

kronor årligen. Eftersom fondens medelsbehov enligt vad ovan anförts

heräknas till 13 miljoner kronor om året, erfordras således en årlig

avsättning till fonden med cirka 12 procent av bruttointäkten.

Fondens behållning uppgick vid 1948 års slut till i runt tal 5,5 miljoner

kronor. Avsättningen under år 1949, vilken i staten för domänverkets driftkostnader

upptagits till 5 miljoner kronor, beräknas nu bliva endast om
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

kring 2 miljoner kronor. Sammanlagt torde således cirka 7,5 miljoner kronor

stå till förfogande. Emellertid har Kungl. Maj :t genom beslut den 30

december 1948 och den 11 november 1949 medgivit, att styrelsen under år

1949 får disponera omkring 13 miljoner kronor för sådana åtgärder, som

skola bestridas med fondmedel. Ett underskott på omkring 5,5 miljoner

kronor torde därför komma att föreligga vid utgången av år 1949.

Enligt styrelsens mening är det emellertid icke tillräckligt att tillföra fonden

sistnämnda belopp, 5,3 miljoner kronor. Om fonden den 1 januari 1950

saknar tillgångar och avsättningarna årligen ske med belopp, som beräknas

motsvara medelsförbrukningen, komma nämligen fondens utgifter permanent

att förskotteras av domänverkets driftsmedel. Därjämte finnes risk för

att fonden vissa år kommer att uppvisa underskott. Styrelsen framhåller,

att fonden råkat i detta läge, emedan avsättningarna icke varit tillräckliga

under senare år. Någon nedgång i avsättningarna, räknat i kronor, har visserligen

kunnat konstateras först vid bokslutet för år 1948, men i själva verket

har redan tidigare uppstått en klyfta mellan avsättningarnas belopp och

kostnaderna för de behövliga åtgärderna. Behovet av åtgärder har i viss mån

ackumulerats, i det att reproduktionen av de norrländska skogsmarker, som

varit bevuxna med överårig skog, har försenats under krisåren, framför allt

på grund av brist på arbetskraft men även på grund av bristande tillgång

på frö och plantor. Även i fråga om övriga skogsvårdsarbeten föreligga enligt

styrelsen eftersläpningar från krisåren. Å andra sidan är kostnaden för

varje arbetsmoment numera tredubblad i jämförelse med förhållandena omkring

1930 samt drygt fördubblad sedan 1939—1940. Sedan förutsättningarna

för att utföra arbeten numera förbättrats, finner styrelsen det nödvändigt

att en forcering äger rum. Det synes styrelsen naturligt, att medel från

domänverket anlitas icke endast för de omedelbara utgifterna utan även för

att nu uppbringa fonden till sådan storlek, som fordras för att den i fortsättningen

skall kunna utan lån av driftsmedel från domänverket bestrida

sina löpande kostnader. Den behållning, som för sådant ändamål bör finnas

vid 1950 års ingång, uppskattas till omkring 13 miljoner kronor.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer styrelsen att av domänverkets

driftsöverskott för 1949 — beräknat till 30 miljoner kronor —

skall verkställas, förutom av Kungl. Maj :t redan föreskriven avsättning, eu

extra avsättning av (5,5 -j- 13 =) i avrundat tal 18 miljoner kronor.

Yttranden.

Över domänstyrelsens framställning ha yttranden avgivits av'' statskontoret

och riksräkenskapsverket.

Såväl statskontoret som riksräkenskapsverket biträda styrelsens förslag,

att förnyelsefonden skall bibehållas även för framtiden.

Vad angår frågan vilka kostnader som skola bestridas ur fonden erinrar

statskontoret om att 1948 års riksdag (skr. nr 332) uttalat, att bland annat

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

anläggningen av vägar in. in. borde i större utsträckning samordnas med

den centralt dirigerade offentliga investeringsverksamheten samt att det

borde undersökas, huruvida icke riksdagen i någon form borde få tillfälle

att taga ställning till omfattningen och den närmare karaktären av nämnda

arbeten utan att därigenom domänstyrelsens rörelsefrihet som affärsdrivande

verk onödigt beskures. Statskontoret framhåller, att en dylik utredning

icke torde kunna undgå att taga ställning till frågan, huruvida styrelsens

kostnader för anläggning av vägar m. m. även i fortsättningen böra bestridas

av förnyelsefondens medel. Med hänsyn härtill torde storleken av de

erforderliga avsättningarna till fonden icke nu kunna fastställas. I avvaktan

på resultatet av utredningen har statskontoret icke något att erinra mot

den föreslagna extra avsättningen av 18 miljoner kronor av 1949 års överskott

eller mot tillämpning tills vidare av de utav styrelsen angivna riktlinjerna

för fortsatt avsättning till fonden.

Riksräkenskapsverket tillstyrker, att utgifterna för dikesunderhåll skola

utbrytas från de kostnader, som skola bestridas av förnyelsefondens medel.

I fråga om grunderna för avsättning till fonden anser ämbetsverket det riktigast,

att man återgår till vad som tillämpades omedelbart före införandet

av de nu gällande bestämmelserna och således beräknar avsättningen på

grundval av det under året försålda virkets värde på rot. Mot förslaget om

en extra avsättning med 5,5 miljoner kronor under 1949 för att täcka det

beräknade underskottet i fonden har ämbetsverket intet att erinra. Däremot

avstyrkes framställningen om en ytterligare extra avsättning med 13 miljoner

kronor.

Departementschefen.

Det torde icke råda delade meningar om att domänverket, i samma män

som de statliga skogarna avverkas, bör sörja för markens förbättring för

skogsändamål och för återväxten å skogarna. Likaledes synes det vara klart,

att kostnaderna för sådana åtgärder måste anses utgöra en del av driftkostnaden

för domänverket. Av de skäl, som domänstyrelsen åberopat, synes det

mig ur skilda synpunkter lämpligast att bibehålla systemet med årlig avsättning

till en särskild förnyelsefond av det belopp, som kan anses erforderligt

för att täcka de mot årets avverkning svarande återväxtkostnaderna

in. in. Härigenom vinnes en önskvärd anpassning av domänverkets tillgång

på medel till förnyelse- och förbättringsarbeten, oavsett huruvida dessa arbeten

utföras i nära anslutning till avverkningen eller få anstå til! en lämpligare

tidpunkt längre fram.

Det är emellertid uppenbart, att det nuvarande systemet med avsättning

till fonden av överavverkningsvärdet eller viss del därav icke längre kan

komma i fråga. Detta värde har nämligen på senare tid minskats avsevärt,

varigenom avsättningen blivit otillräcklig. Såsom styrelsen framhållit kan

man icke heller vänta någon ökad överavverkning i framtiden. För att ordna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 27.

avsältningsfrågan torde man därför ha att återgå till någon av de båda tidigare

tillämpade principerna, nämligen att beräkna avsättningen antingen

på bruttoinkomsten för året av skogsmedel från statens domäner eller på rotvärdet

av det försålda virket.

Av dessa båda principer är den förra uppenbarligen att föredraga ur praktisk

synpunkt, eftersom densamma ej kräver någon särskild beräkning av

rotvärdet av det virke, som reviren själva avverkat. Det förhållandet, att i

bruttoinkomsten ingår gottgörelse för vissa avverkningskostnader, synes

vidare ej behöva tillmätas någon betydelse. Avsättningen bör nämligen, liksom

tidigare då denna princip tillämpades, ske efter en för varje år särskilt

fastställd procentsats, och vid fastställandet av denna procentsats bör givetvis

det avgörande vara, att fonden skall erhålla det tillskott, som erfordras

för att återväxtåtgärderna under en viss period årligen skola kunna hållas

på önskvärd nivå.

På grund av vad sålunda anförts vill jag tillstyrka, att från och med år

1950 tills vidare skall för varje år, innan någon inleverering av överskottsmedel

äger rum, till förnyelsefonden avsättas viss procent av domänverkets

bruttoinkomst av skogsmedel. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att

årligen bestämma procentsatsen.

I fråga om användningen av de fonderade medlen har jag intet att erinra

mot vad domänstyrelsen föreslagit. Kostnaden för underhåll av skogsdiken

torde sålunda från och med år 1950 icke böra bestridas med medel ur

fonden utan direkt belasta domänverkets driftbudget. I detta sammanhang

vill jag framhålla, att utgifterna för anläggningsarbeten numera upptagas

särskilt för sig i domänverkets driftkostnadsstat och därvid uppdelas på

de olika huvudgrupper av arbeten, som komma i fråga. Därjämte fastställer

Kungl. Maj :t årligen ramen för de utgifter, som skola bestridas ur förnyelsefonden.

Av styrelsens beräkningar framgår, att fonden vid 1949 års slut kommer

att uppvisa ett underskott av omkring 5,5 miljoner kronor. Detta belopp

torde böra tillföras fonden genom en extra avsättning av domänverkets

driftöverskott för innevarande år.

Vad angår den ytterligare avsättning av cirka 13 miljoner kronor, varom

styrelsen hemställt, har bland annat framhållits att om fonden vid början av

år 1950 saknar tillgångar och avsättningar för framtiden komma att ske

endast med belopp, som beräknas motsvara medelsåtgången, så måste fondens

utgifter permanent förskotteras av domänverkets rörelsemedel. Emellertid

ha kraven på dessa rörelsemedel under senare år ökat i sådan grad,

att domänverkets likviditetsställning försämrats avsevärt. Jag ämnar därför

i annat sammanhang hemställa, att Kungl. Maj :t skall föreslå riksdagen att

dels till Rörelsemedel för domänverket på tilläggsstat II till riksstaten för

budgetåret 1949/50 anvisa ett investeringsanslag av 10 miljoner kronor, dels

bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för beredande åt domänverket

av rörelsekapital tillhandahålla verket en rörlig kredit av ytterligare

30 miljoner kronor. Vid beräkningen av behovet av rörelsekapital

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 27.

13

har jag emellertid utgått från att dylikt kapital icke i någon mera avsevärd

utsträckning skall tagas i anspråk för förskottering av medel till sådana

åtgärder, för vilka fonden är avsedd. Med hänsyn till omfattningen

av de arbeten, som under de närmaste åren torde komma att bestridas ur

fonden, synes denna därför nu böra tillföras ytterligare medel. Ett belopp

av 7 miljoner kronor torde dock vara tillräckligt för ändamålet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

1) godkänna de av mig i det föregående angivna riktlinjerna

för avsättning till domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader

m. m. samt

2) medgiva att till fonden må av domänverkets driftöverskott

för år 1949, förutom ordinarie avsättning, verkställas

en extra avsättning med 12 500 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Patric Kalling.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.