Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 och 5 §§ förordningen den 15 mars 1946 (nr 81) om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin, m. m

28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:28, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 1 och 5 §§ förordningen den 15 mars 1946 (nr 81) om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

1

Kr 28.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 1 och 5 §§ förordningen

den 15 mars 1946 (nr 81) om bekämpande

av smittsamma sjukdomar hos bin, m. m.; given

Drottningholms slott den 13 januari 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående ändrad lydelse

av 1 och 5 §§ förordningen den 15 mars 1946 (nr 81) om bekämpande av

smittsamma sjukdomar hos bin;

dels bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

i övrigt hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen uttalas att upplysnings- och undervisningsverksamheten

rörande biodlingen bör utvidgas. Verksamheten anses böra i huvudsak omhänderhavas

av Sveriges biodlares riksförbund, som bör erhålla statsbidrag

för ändamålet. För budgetåret 1950/51 föreslås ett anslag av 15 000 kronor.

Forsknings- och försöksverksamheten på biodlingens område anses böra i

sin helhet förläggas till statens husdjursförsök. Statens växtskyddsanstalts

befattning med hithörande frågor föreslås alltså skola överflyttas till statens

husdjursförsök. Någon personalökning ifrågasättes ej för nästa budgetår.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 28.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 1 och 5 §§ förordningen

den 15 mars 1946 (nr 81) om bekämpande av smittsamma

sjukdomar hos bin.

Härigenom förordnas, att 1 och 5 §§ förordningen den 15 mars 1946 om

bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

1 §•

Denna förordning — — •— och nosemasjulca.

På framställning av länsstyrelse eller av lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök må Kungl. Maj :t besluta, att förordningen helt eller delvis

skall lända till efterrättelse jämväl i fråga om annan smittsam sjukdom hos

bin än i första stycket nämnts.

5 §.

Har tillsyningsman---sjukdomens art.

Finner tillsyningsman---— nödiga åtgärder.

Föreskrift om bisamhälles förintande må icke meddelas utan att medgivande

därtill inhämtats från lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök.

Sådant medgivande erfordras dock ej, där innehavaren av bisamhället

samtyckt till dess förintande eller då fråga är om bisamhälle, som

tagit bostad i annat föremål än därtill avsedd bibostad, och den skada, som

uppkommer genom förintandet, är ringa.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Drottningholms slott den 13 januari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Daniei.son, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng.

I skrivelse den 16 juli 1945 hemställde Sveriges biodlares riksförbund,

Sveriges pomologiska förening, Sveriges frukt- och trädgårdsodlares riksförbund

och Sveriges oljeväxtodlares centralförening, bland annat, att Kungl.

Maj :t måtte föranstalta om utredning beträffande behovet av ökad forsknings-,

försöks- och undervisningsverksamhet på biodlingens område samt

angående de olika vägar och möjligheter, som kunde föreligga för att tillgodose

detta behov.

Med anledning av denna framställning uppdrog Kungl. Maj:t den 19 september

1945 åt lantbrukshögskolan och statens växtskyddsanstalt att gemensamt

verkställa utredning och avgiva förslag rörande ordnandet av undervisningen

samt forsknings- och försöksverksamheten på biodlingens

område.

Till fullföljd av uppdraget utsågo högskolestyrelsen och växtskyddsanstaltens

styrelse två utredningsmän var. Högskolestyrelsen utsåg föreståndaren

för husdjursförsöksanstalten, professorn Nils Olsson och professorn

i systematisk botanik och ärftlighetslära vid högskolan Göte Turesson samt

växtskyddsanstaltens styrelse föreståndaren för anstaltens zoologiska avdelning,

fil. lic. Olof Ahlberg och sekreteraren i lantbruksakademien professorn

Robert Torssell. Sedan utredningsarbetet påbörjats, tillkallade styrelserna

gemensamt ytterligare en utredningsman, nämligen ordföranden i Sveriges

biodlares riksförbund, folkskolläraren Harry Petrén i Nol. Utredningsmännen

antogo benämningen 1945 års biodlingsutredning.

Utredningen avgav den 1 maj 1948 till styrelserna betänkande med förslag

angående ordnandet av undervisningen samt forsknings- och försöksverksamheten

på biodlingens område. Högskolestyrelsen har därefter med

skrivelse den 19 maj 1949 till Kungl. Maj:t överlämnat utredningens förslag

samt yttranden i ärendet från lantbrukshögskolans lärarråd ävensom lantbrukshögskolans

och statens lantbruksförsöks försökskollegium. Vidare har

växtskyddsanstaltens styrelse, som icke till alla delar kunnat ansluta sig till

vad högskolestyrelsen anfört, avgivit särskilt yttrande, som inkommit till

jordbruksdepartementet den 2 juni 1949.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 28.

Därefter ha remissyttranden i ärendet avgivits av statskontoret, lantbruksstyrelsen,

Sveriges biodlares riksförbund, Hushållningssällskapens förbund

och Sveriges lantbruksförbund.

Vidare har Sveriges biodlares riksförbund i skrivelse den 28 november

1949 gjort framställning om anvisande av medel för utbildning av tillsvningsmän

för bekämpande av bisjukdomar.

Sammanfattning av utredningens och styrelsernas förslag.

Utredningen framlägger förslag beträffande ordnandet av dels undervisnings-

och upplysningsverksamheten, dels forsknings- och försöksverksamheten

på biodlingens område. I fråga om undervisningen föreslås att en

omfattande kursverksamhet skall anordnas. Kurser böra anordnas såväl

för aktiva biodlare som för instruktörer och tillsyningsmän för bekämpande

av bisjukdomar. Denna undervisnings- och upplysningsverksamhet bör omhänderhavas

av Sveriges biodlares riksförbund. Kostnaderna för densamma

beräknas till omkring 70 000 kronor per år. Därav böra omkring 32 000

kronor bestridas av allmänna medel, huvudsakligen i form av bidrag till

förbundet. Återstoden av kostnaderna bör bäras av förbundet och dess underavdelningar.

Utredningen betonar vidare önskvärdheten av att undervisningen i biodling

vid lantbruksundervisningsanstalterna skall få en mera framträdande

plats än vad hittills varit fallet. Vid varje sådan anstalt bör finnas en

bigård. Vidare böra teoretiskt-praktiska kurser i biodling anordnas vid lantbrukshögskolan

samt i Alnarp för att göra blivande lärare förtrogna med

biodling.

I nu angivna delar ha såväl styrelsen för lantbrukshögskolan och statens

lantbruksförsök som styrelsen för statens växtskyddsanstalt helt biträtt utredningens

förslag.

Beträffande ordnandet av forsknings- och försöksverksamheten på biodlingens

område framlägger utredningen två alternativ, betecknade alternativ

I och alternativ II. Enligt alternativ I bör forsknings- och försöksverksamheten

beträffande allmän biodling bedrivas vid husdj ursförsöksanstalten

i Ultuna. Den där redan påbörjade försöksverksamheten på detta område

skulle alltså fortsättas och utvidgas. Den verksamhet avseende binas sjukdomar

m. in., som för närvarande bedrives vid växtskyddsanstalten, bör

fortfarande vara ansluten till denna anstalt. Forskningen rörande binas utnyttjande

för kulturväxternas pollinering föreslås ansluten till forskningen

i lantbrukszoologi vid institutionen för växtsjukdomslära vid lantbrukshögskolan.

Enligt alternativ II bör hela ifrågavarande forsknings- och försöksverksamhet

utgöra en organisatorisk enhet, anknuten till någon försöksinstitution

på lantbrukets område. Verksamheten bör sammanhållas administrativt

inom en institution och under gemensam ledning. Även i lokalt

avseende bör verksamheten så långt möjligt hållas samlad. Som förläggningsplats

för verksamheten förordas husdj ursförsöksanstalten i Ultuna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

Av de sakkunniga förorda herrar Olsson och Turesson alternativ I samt

herrar Ahlberg och Torssell alternativ II. Herr Petrén anser organisationsfrågan

kunna lösas tillfredsställande enligt båda alternativen men föredrager

alternativ II, enär detta innebär en centralisering av verksamheten och

giver de bästa möjligheterna att uppehålla kontakten med den praktiska

biodlingen.

I organisationsfrågan har lantbrukshögskolans styrelse anslutit sig till ett

av högskolans lärarråd framlagt förslag. Enligt detta bör verksamheten organiseras

i överensstämmelse med utredningens alternativ II med den avvikelsen

att forskningen rörande binas verksamhet som pollenöverförare bör

anknytas till högskolans institution för växtsjukdomslära. Växtskyddsanstaltens

styrelse anser, att sistnämnda forskningsgren bör anknytas icke till

institutionen för växtsjukdomslära utan till högskolans institution för växtodlingslära,

men delar i övrigt högskolestyrelsens uppfattning i organisationsfrågan.

Närmare redogörelse för utredningens förslag.

A. Biodlingens omfattning och betydelse.

I betänkandet lämnas till en början vissa uppgifter rörande biodlingens

omfattning och utbredning i Sverige. Av dessa må här nämnas, att enligt en

år 1944 företagen inventering antalet bisamhällen uppgick till omkring

Ö50 000, fördelade på nära 73 000 biodlare. Beträffande biodlingens betydelse

framhålles, att man vid ett bedömande av de värden, som biodlingen

tillför landet, måste beakta icke blott de produkter, honung och vax, som den

ger, utan även binas arbete såsom överförare av pollen inom viktiga kulturväxtarter.

Det understrykes att denna indirekta betydelse nationalekonomiskt

sett är vida större än den direkta. Värdet av den årliga skörden av

honung och vax uppskattas till omkring 10 000 000 kronor, medan däremot

det indirekta värdet anses avsevärt överstiga 100 000 000 kronor om året.

Vid behandlingen av biodlingens indirekta betydelse betonar utredningen

inledningsvis, att de pollinerande insekterna, framför allt bina, spela en

utomordentligt stor roll, särskilt för den stora gruppen av självsterila kulturväxter,

där de utgöra en nödvändig förutsättning för frukt- och frösättningen,

att även beträffande många självfertila kulturväxter beflygning av bin

medför bättre frukt- och frösättning och att det torde vara ovedersägligt att

den svenska fruktodlingen ej är försedd med ett tillräckligt antal bin.

Utredningen anför vidare bland annat följande:

Flertalet av de pollinerande insekterna tillhöra honungssteklarnas grupp.

Denna representeras främst av humlorna och honungsbiet. Nämnda insekt

ter äro samhällsbildande. Dessutom förekomma vissa solitära, ensamlevande

biarter. Inom ifrågavarande grupp intaga tambina en särställning,

som betingas både av deras biologiska egenart och av att de tagits i människans

tjänst. Av största hetydelse är, att de bilda mycket individrika samhällen,

vilka sommartid kunna bestå av 40 000—50 000 individer eller mera,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

medan humlesamhällena bestå av högst något hundratal. Bina övervintra

sammanhållna i sina samhällen, medan däremot humlesamhällena endast

äga bestånd under vegetationsperioden för att på hösten do ut så när som

på ett fåtal honor, vilka övervintra och följande vår börja bygga upp nya

samhällen. Dessa nå emellertid först långt fram på sommaren sin största utveckling.

Bina förefinnas däremot redan vid vegetationsperiodens början på

våren i stort antal, och deras samhällen tillväxa snabbt, varigenom ett stort

antal bin finnes tillgängligt redan för pollineringen av tidigt blommande

växter.

En viktig egenskap hos bina är deras blomtrohet, varmed förstås benägenheten

hos ett och samma bi att besöka en och samma växtart, vilket är

av stor betydelse för en effektiv pollinering. Blomtroheten är i allmänhet

icke på långt när så utpräglad hos övriga pollenöverförare.

Genom att bina stå under människans kontroll kan samhällenas antal

och individrikedom regleras och samhällena vid behov flyttas till odlingar,

som kräva insektspollinering. De vilda insekterna undandraga sig däremot

praktiskt taget all positiv kontroll från människans sida. Genom olika kulturåtgärder

ha dessa insekters existensbetingelser ständigt försämrats. Humlorna

t. ex. äro för sitt bobyggande hänvisade till buskage, öppna diken och

mångåriga vallar. Den allt längre drivna uppodlingen har medfört, att humlorna

berövats en stor del av dessa marker, där de med förkärlek hålla till.

Utförda undersökningar ha också ådagalagt, att humlornas antal i vissa delar

av landet är mycket lågt. Härtill kommer, att de pollenöverförande insekternas

antal per arealenhet minskas i samma mån som frukt- och fröodlingsarealerna

ökas. Den enklaste vägen att motverka bristen på pollenöverförande

insekter torde därför i allmänhet vara en intensifiering och utökning

av biodlingen.

Utredningen berör härefter särskilt binas betydelse för fruktoch

trädgårdsodlingen samt anför härom.

Av de inom landet odlade fruktslagen äro flertalet självsterila, nämligen

praktiskt taget alla äpple- och päronsorter samt de flesta körsbärs- och

många plommonsorter. Alla dessa äro sålunda hänvisade till pollinering genom

insekter. För fruktträden saknar vindpollineringen praktisk betydelse.

Medan i vårt land omfattande undersökningar utförts över fruktträdens fertilitetsförhållanden,

har föga intresse ägnats åt frågan om de blombesökande

insekternas artsammansättning och frekvens. För bedömandet av binas

betydelse för fruktsättningen äro vi därför hänvisade till undersökningar i

andra länder. Dessa visa samstämmigt binas dominerande betydelse för

fruktskörden. Enligt tyska och schweiziska uppgifter ombesörja bina 75—

80 procent av pollineringen, enligt danska i genomsnitt 48 procent men med

variationer hos de olika fruktslagen, från 39 procent hos plommon till 67 procent

hos äpplen. Återstoden av de pollinerande insekterna representeras huvudsakligen

av humlor, solitärbin och svävflugor. Av dessa äro svävflugorna

dåliga pollinatörer, medan däremot humlorna och vildbina, liksom honungsbina,

äro väl lämpade för uppgiften. Särskilt för humlorna gäller emellertid,

att de under fruktträdsblomningen förekomma i begränsat antal, enligt

danska undersökningar c:a 4 procent av samtliga pollinerande insekter.

Humlorna representeras nämligen huvudsakligen av övervintrade honor,

som ännu ej hunnit föröka sig i större omfattning. Antalet vildbin synes

dock, åtminstone för Danmarks vidkommande, vara större — i genomsnitt

25 procent — i äppleblom dock endast 12 procent.

Även för svenska förhållanden spela honungsbina utan tvivel en avgörande

roll. Antalet bisamhällen, som erfordras för en normal fruktsättning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

7

kan för närvarande ej exakt beräknas. För danska förhållanden uppskattas

emellertid antalet till 3 samhällen per har fruktodling allt efter trädens

ålder, storlek och fruktslag.

Att den svenska fruktodlingen icke är försedd med ett tillräckligt antal

bin, torde vara ovedersägligt. Varje ökning av bihållningen innebär därför

för fruktodlarna utsikter till ökad skörd. Under fruktträdens korta blomningstid

råder ofta regn och kyla, som hindrar de för låga temperaturer

mycket känsliga honungsbina från att flyga ut. Det är därför viktigt, att

under den korta tid blomningen pågår ett stort antal bin finnes i trädgården.

Ej endast fruktträden äro beroende av bin. Många av bärväxterna, som

visserligen kunna sätta frukt efter självpollinering, ge dock bättre skörd

efter korspollinering både kvantitativt och kvalitativt sett. Bland bärväxter,

som ivrigt besökas av bin, må främst nämnas hallon, krusbär och vinbär.

Även jordgubbarnas fruktsättning påverkas gynnsamt av insektbesök; särskilt

gäller detta de enkönade sorterna, vilkas fruktsättning är helt beroende

av insekternas medverkan.

Utförda undersökningar ha visat, att många andra trädgårdsväxter äro

mer eller mindre beroende av insekter för sin fruktsättning. Gurkodlingar

ha sålunda vid tillgång på bin visat sig avkasta 2—5 gånger mera än utan

bin. Frösättningen hos t. ex. kål, morot och lök anses ävenledes ökas genom

binas beflygning.

I fråga om binas betydelse för det egentliga jordbruket

anföres följande.

Medan binas betydelse för frukt- och trädgårdsodlingen, särskilt för fruktodlingen,

länge varit känd, har deras betydelse för frösättningen hos många

viktiga jordbruksväxter först på senare tid börjat uppmärksammas.

Helt beroende av pollinerande insekter är frösättningen hos de med hänsyn

till foderproduktionen så betydelsefulla klöverarterna, vit-, alsike- och

rödklöver. Avstängas dessa arter från insektbesök utbildas praktiskt taget

intet frö. Vit- och alsikeklöver äro tack vare sin jämförelsevis korta blompip

väl lämpade för besök av bina, vilka ha ett relativt kort sugrör. Den

s. k. klöverhonungen, som utgör huvudparten av honungsskörden i Sverige,

härstammar främst från vitklöver i vildbestånd, kulturbeten och övriga

vallar. Flertalet av de pollinerande insekterna i vit- och alsikeklöverfröodlingarna

utgöres av bin och endast en mindre del av humlor. Vid observationer

i Skåne år 1944 representerade bina 99—100 procent av totalantalet

pollinerande insekter hos dessa arter.

Av gjorda undersökningar rörande rödklöverns pollinering framgår, att

bina spela stor roll även för detta växtslag, speciellt inom de större fröodlingsdistrikten

på slättbygderna i södra och mellersta Sverige, där humlorna

äro fåtaliga. På observationsplatserna i dessa trakter ha bina ofta

utgjort 70—90 procent av samtliga pollinerande insekter. På grundval av

utförda observationer av insekternas frekvens och effektivitet som pollenöverförare

kan man beräkna, att åtminstone hälften av den svenska rödklöverfröskörden

är beroende av binas verksamhet.

Till de växter, som pollineras av bin, hör även rapsen. Denna betecknas

visserligen såsom självfertil, men undersökningar här såväl som i utlandet

ha visat, att den, liksom många andra självfertila växter, ger större avkastning

vid fri avblomning, än då insekterna utestängas. Vid stark beflygning

av bin beräknas skörden ökas med 10—15 procent. Utförda observationer i

Skåne ha visat, att rapsen är mycket begärlig för bina. Inom områden, där

oljeväxtodling förekommer mera allmänt, torde bina hämta huvudparten

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

av nektarn just från denna växt. Ehuru inga närmare undersökningar utförts

rörande rapsens insektpollinering i Sverige, är det dock uppenbart, att

en icke obetydlig del av rapsskörden är beroende av binas verksamhet.

Vad nu anförts om raps torde i stort sett även gälla flera andra oljeväxter,

såsom rybs, vitsenap och vallmo.

Som ett sammanfattande omdöme om binas ekonomiska betydelse

för växtodlingen anför utredningen härefter följande.

Även om det ställer sig svårt att närmare angiva den ekonomiska betydelsen

för landet av binas medverkan vid växternas pollinering, torde dock

storleksordningen av de värden, varom det här rör sig, kunna belysas på

följande sätt.

Produktionsvärdet av frukt och bär uppgår enligt uppgifter i 1946 års

trädgårdsundervisningskommittés betänkande (SOU 1948: 5) till ca 140

miljoner kronor årligen. Binas andel i pollineringen varierar allt efter fruktoch

bärslag, men man torde kunna förutsätta, att lågt räknat i genomsnitt

50 procent av skörden, motsvarande ett produktionsvärde av 70 miljoner

kronor, är beroende av binas verksamhet.

Den årliga skörden av rödklöverfrö uppgår till omkring 6,5 miljoner kilogram,

motsvarande ett värde av cirka 30 miljoner kronor. Då, såsom nyss

sagts, åtminstone hälften av denna kvantitet beror av binas medverkan

vid pollineringen, kan sålunda i detta fall den mot binas arbete svarande

fröskörden uppskattas till ett värde av cirka 15 miljoner kronor. Vit- och

alsikeklövern är i än högre grad beroende av bin. Tillgodoräknas härvid

75 procent av fröskördarna bina, motsvarar detta en årlig frömängd av

1,35 miljoner kilogram och ett värde av omkring 5 miljoner kronor, varför

sålunda binas betydelse för fröskördarna från samtliga klöverarter kan

värdesättas till 20 miljoner kronor.

Enligt anförda beräkningar och uppskattningar skulle sålunda binas

arbete inom frukt- och bärodling samt klöverfröodling motsvara ett sammanlagt

produktionsvärde av 90 miljoner kronor årligen.

Härtill kommer emellertid värdet av binas pollineringsarbete inom många

andra växtslag, vilket emellertid ej ens tillnärmelsevis kan uppskattas. Det

bör även anmärkas, att ovan anförda siffra för klöverfröodlingen endast

avser fröets handelsvärde, medan dess värde och betydelse som produktionsmedel,

vilket uppgår till ett många gånger större belopp, icke inräknats.

Speciellt beträffande inhemskt klöverfrö är det att märka, att det bär gäller

ett för landet omistligt produktionsmedel, som icke kan ersättas genom

import.

Även om man tager i betraktande, att biodlingens betydelse för växtodlingen

icke exakt kan redovisas, är det uppenbart, att biodlingen har stor

nationalekonomisk betydelse och kan betraktas som en mycket viktig och

för avkastningen av många växtslag nödvändig faktor. Utan biodling skulle

varken frukt- eller fröodlingen i sin nuvarande omfattning kunna ge tillfredsställande

resultat.

B. Nuvarande organisation av undervisnings- samt forsknings- och försöksverksamheten.

Utredningen lämnar vidare i betänkandet vissa uppgifter rörande den nuvarande

organisationen av undervisnings- och upplysningsverksamheten

ävensom forsknings- och försöksverksamheten på biodlingens område.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

9

Beträffande undervisnings- och upplysningsverksamheten framhålles att

undervisningen i praktisk biodling för närvarande bedrives främst av Sveriges

biodlares riksförbund. Inom den lägre lantbruks- och trädgårdsundervisningen

har detta ämne hittills intagit en mycket undanskymd plats.

Riksförbundet, som har till ändamål att verka för den svenska biodlingens

främjande, söker nå detta syfte bland annat genom att anordna föredrag,

instruktionskurser och utställningar, genom att utbilda instruktörer

samt genom att utgiva en tidskrift, Bitidningen, och andra smärre skrifter

rörande biodling.

Flertalet instruktionskurser anordnas av lokalavdelningarna. Antalet sådana

kurser uppgick år 1946 till omkring 1 800. De omfatta en eller stundom

två dagar. Även utom förbundet stående biodlare inbjudas vanligen att deltaga.

Längre kurser i allmän biodling eller i speciella frågor, exempelvis

rörande drottningodling, ordnas antingen av länsförbunden eller direkt av

riksförbundet. Antalet deltagare är då begränsat, och bidrag till deltagarna

utgår i form av reseersättning och traktamente. Instruktionsverksamheten

planlägges och ledes av styrelsen för vederbörande länsförbund. Dessa anordna

också, vanligen varje år, antingen s. k. biodlardagar eller flerdagskurser.

De senare, vilka icke återkomma så ofta som biodlardagarna, ägnas

bland annat åt utbildningen av lokala instruktörer. Flertalet av instruktörerna

ha emellertid t. o. m. år 1947 utbildats vid en privat men i samarbete

med Sveriges biodlares riksförbund bedriven biodlarskola i Huddinge.

Denna skola är numera nedlagd efter den förutvarande ledarens död. Vid

skolan anordnades årligen dels en sex-dagars kurs, närmast avsedd för nybörjare,

dels en kurs om likaledes sex dagar, vilken främst var avsedd för

utbildning av instruktörer, och slutligen en fortsättningskurs om två dagar,

vilken utgjorde en påbyggnad av instruktörskursen.

Utredningen betonar vidare, att tillgången på utbildade och kvalificerade

instruktörer icke på långt när täcker det föreliggande behovet.

Om finansieringen av undervisnings- och upplysningsverksamheten anföres,

att riksförbundets årliga kostnader för undervisningsverksamhet uppgå

till 12 000—13 000 kronor och länsförbundens till ungefär 18 000 kronor.

Jämlikt kungörelsen den 9 oktober 1917 (nr 672) angående statsbidrag till

åtgärder för biskötselns befrämjande utgå till hushållningssällskapen statsbidrag

med under senare år tillhopa 6 000 kronor årligen. Dessa bidrag

bruka utbetalas till länsförbunden. Vidare uppbära länsförbunden årligen

av hushållningssällskapen ortsbidrag, år 1946 å 16 600 kronor, och av vissa

landsting och hushållningsgillen särskilda bidrag, år 1946 å 6 800 kronor.

Fn väsentlig del av dessa bidragsbelopp har emellertid tagits i anspråk för

täckande av länsförbundens organisationskostnader och som bidrag till inköp

av bisamhällen och bidrottningar. Utredningen framhåller i detta sammanhang,

att kostnaderna för tryckning av riksförbundets tidskrift ha stigit

avsevärt och att detta har medfört att förbundets ekonomiska ställning försämrats.

EU avsevärt underskott har uppstått i budgeten under senare år.

Från och med år 1947 har medlemsavgiften höjts. Endast i yttersta nödfall

kan avgiften höjas ytterligare.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Beträffande den nuvarande organisationen av forsknings- och försöksverksamheten

på biodlingens område anföres att dylik verksamhet för närvarande

i nämnvärd omfattning förekommer endast vid statens växtskyddsanstalt

och vid statens husdjursförsök. Växtskyddsanstalten skall enligt förordningen

den 15 mars 1946 (nr 81) om bekämpande av smittsamma sjukdomar

hos bin avgiva utlåtande om förekomsten av sjukdomar hos bin och

biyngel i prov, vilka insändas av sådana tillsyningsmän, som äro utsedda

att övervaka förordningens efterlevnad. Anstalten skall även lämna tillsyningsmännens

råd och upplysningar rörande sjukdomarnas bekämpande.

Rådgivningen sker dels genom flygblad, dels genom besvarande av frågor.

Biodlingsfrågorna handhavas av en i lönegrad Ce 24 placerad förste assistent

vid anstaltens zoologiska avdelning. Denne disponerar för sitt arbete

ett av avdelningens tekniska biträden i lönegrad Ce 8. En mindre bigård

finnes, vars skötsel åvilar anstaltens trädgårdsmästare.

Utredningen framhåller i detta sammanhang att arbetet vid växtskyddsanstalten

med diagnostisering och konsultation under årens lopp fått allt större

omfattning. Den fåtaliga personalen har därför hittills haft mycket liten tid

till egentligt forsknings- och försöksarbete. Under åren 1942—1946 har anstalten

dock med hjälp av extra arbetskraft utfört vissa undersökningar rörande

binas och övriga insekters roll vid rödklöverns pollinering.

Vid statens husdjursförsök ha sedan år 1943 gjorts vissa försök rörande

binas allmänna skötsel. Husdjursförsöksanstalten har en egen bigård med

något över 40 bisamhällen. Försöksbigården drives i anslutning till anstaltens

fjäderfäanläggning vid Bäcklösa, och försöken utföras av en specialutbildad

extra assistent, vars avlöning för närvarande uppgår till 6 000 kronor per år.

Utredningen erinrar slutligen om att statens växtskyddsanstalt och Sveriges

utsädesförening under åren 1942—1946 med särskilt statsanslag utfört

vissa undersökningar rörande rödklöverns befruktningsförhållanden.

C. Förslag i fråga om undervisnings- och upplysningsverksamheten.

Utredningen anför att undervisningen i biodling bör bedrivas efter två huvudlinjer.

Den ena bör taga sikte på biodlarna och deras handledande och den

andra på eleverna vid lantbruksundervisningsanstalterna.

Beträffande handledandet av biodlarna framhåller utredningen

inledningsvis, att biodlingen i vårt land fortfarande i allt för stor utsträckning

bedrives på ett otidsenligt och föga vinstgivande sätt. Detta beror

till stor del på bristande undervisning och upplysning. Organisationerna ha

nämligen saknat de ekonomiska resurser, som behövts för att de skulle kunna

utbilda och anställa personer med tillräckliga kvalifikationer. Med hänsyn till

biodlingens stora betydelse, särskilt för växtodlingen, anser utredningen att

undervisnings- och upplysningsverksamheten på detta område bör väsentligt

utvidgas och effektiviseras.

För detta ändamål förordar utredningen, att den undervisnings- och upplysningsverksamhet

bland aktiva biodlare, som för närvarande bedrives av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

11

Sveriges biodlares riksförbund, skall utbyggas och att förbundet skall få

statsbidrag till verksamheten.

I betänkandet skisseras en plan för en dylik utvidgad undervisnings- och

upplysningsverksamhet. Planen innebär i huvudsak följande.

För aktiva biodlare bör den allmänna och grundläggande undervisningen,

i likhet med vad nu är fallet, meddelas av särskilda instruktörer. Inom varje

län, där mera omfattande biodling bedrives, bör minst en av dessa instruktörer

få en mera ledande ställning och lämpligen benämnas länsinstruktör.

Till dennes uppgifter bör, utom undervisning bland aktiva biodlare, även

höra att utbilda och handleda tillsyningsmännen för bisjukdomarnas bekämpande.

Vidare fordras, bland annat för utbildningen av instruktörerna och

ledningen av deras verksamhet, en person med högre kompetens i biodling.

Denne bör vara anställd hos Sveriges biodlares riksförbund såsom rikskonsulent

i biodling. Rikskonsulenten bör även bedriva rådgivande verksamhet

och i övrigt verka för upplysning rörande biodlingen och dess betydelse. Han

bör ha god utbildning i biodling och grundlig praktik på området samt bör

därjämte ha avlagt agronom- eller hortonomexamen eller på annat sätt ha

styrkt sin allmänna kompetens för uppgif''ten.

Undervisningen åt biodlarna samt utbildningen av tillsyningsmän och instruktörer

bör företrädesvis meddelas i form av kurser.

Kurserna för aktiva biodlare böra huvudsakligen utgöras av korta, lokala

kurser om 1—3 dagar. Behovet av sådana kurser beräknas till omkring 700

per år. För aktiva biodlare bör dessutom årligen hållas en sexdagars kurs

(längre nybörjarkurs) och i omedelbar anslutning till denna en 15-dagarskurs

för blivande instruktörer (instruktörskurs). Antalet deltagare bör vara

högst 15 i den längre nybörjarkursen och 10 i instruktörskursen. Den redan

påbörjade studiecirkelverksamheten i biodling bör bibehållas och utvecklas.

Tillsyningsmännen för bisjukdomarnas bekämpande böra få erforderlig utbildning

genom regelbundet anordnade kurser för tillsyningsmän. Varje kurs

för tillsyningsmän bör pågå i två dagar. Kurserna böra i genomsnitt återkomma

vartannat år inom varje länsförbund. Deltagarna i varje kurs böra

vara högst 15. Sammanlagda antalet deltagare i dessa kurser kan per tvåårsperiod

uppskattas till omkring 300. Inom flertalet län bör tillsättas en länstillsyningsman

med uppgift att, bland annat, samordna och övervaka tillsyningsmännens

verksamhet.

Kostnaderna för en dylik utvidgad undervisnings- och upplysningsverksamhet

beräknar utredningen till 69 100 kronor per år och anför närmare

härom bland annat följande.

Kostnaderna för de lokala, kortare kurserna komma till väsentlig del att

utgöras av arvoden åt kursledaren. Som arvode åt dessa och som bidrag till

andra utgifter bör beräknas 50 kr. per kurs. Den årliga kostnaden för dessa

kurser skulle således komma att uppgå till 700 X 50 = 35 000 kronor.

Den längre nybörjarkursen och instruktörskursen böra vara avgiftsfria och

till deltagarna bör utgå rese- och traktamentsersättning.

Den sammanlagda, årliga kostnaden för den längre nybörjarkursen kan,

enligt samma grunder som här nedan angivas för instruktörskursen, beräknas

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

till 1 500 kronor, därav 600 kronor i resekostnadsersättning å 40 kronor till

15 deltagare och 900 kronor i traktamenten ä 10 kronor till 15 deltagare i

6 dygn.

Kostnaderna för studiecirkelverksamheten kunna tillsvidare beräknas till

400 kronor per år.

Beträffande instruktörskursen kunna enligt erfarenheterna från den förut

nämnda biodlarskolan i Huddinge resekostnaderna per kursdeltagare beräknas

uppgå till i genomsnitt 40 kronor och traktamentsersättningen till 10

kronor per dygn. Då det kan väntas att, såsom nu är fallet, omkring hälften

av deltagarna i instruktörskursen kommer direkt från den omedelbart föregående

längre nybörjarkursen, behöva resekostnader beräknas endast för 5

deltagare. De sammanlagda, årliga omkostnaderna för instruktörskursen

kunna beräknas till 2 200 kronor, därav 200 kronor i reseersättningar å 40

kronor till 5 deltagare, 1 500 kronor i traktamenten å 10 kronor till 10 deltagare

under 15 dygn och approximativt 500 kronor i arvoden åt andra lärare

(speciallärare) än rikskonsulenten.

I arvode åt ledare för kurs för tillsyningsmän bör utgå 50 kronor per kurs.

Kursledaren och kursdeltagarna böra därjämte åtnjuta ersättning för resekostnader

enligt de grunder, som tillämpas enligt den av Kungl. Maj :t för

tillsyningsmännen fastställda taxan. Ersättningen för resekostnader beräknas

komma att uppgå till i genomsnitt 5 kronor per person. Desutom bör i traktamentsersättning

beräknas 10 kronor per person och kurs. Kostnaderna för

ifrågavarande kursverksamhet beräknas för en 2-årsperiod till 6 190 kronor,

därav 1 300 kronor i arvoden ä 50 kronor till 26 kursledare och 4 890 kronor

i resekostnads- och traktamentsersättningar å 15 kronor till 326 personer. De

årliga kostnaderna, vilka motsvara hälften av 6 190 kronor, bliva alltså

cirka 3 100 kronor.

Instruktörerna skola, såsom framgår av vad tidigare anförts, uppbära arvode

för varje kursförrättning. Befattningen som länsinstruktör, vilken kräver

en särskilt ansvarsmedveten och energisk innehavare, kan emellertid icke

väntas verka tillräckligt lockande, om icke dessutom ett fast arvode utgår för

densamma. Arvodets storlek torde med hänsyn till rekryteringen icke kunna

sättas lägre än till 375 kronor per år. Genom att vissa länsförbund, i första

hand i norra Sverige, lämpligen kunna slå sig samman parvis om en och

samma länsinstruktör, torde antalet sådana kunna nedbringas till 20, varigenom

totalkostnaderna för deras fasta arvoden skulle komma att uppgå till

7 500 kronor per år.

För sitt arbete bör länstillsyningsmannen åtnjuta ett mindre årligt arvode,

förslagsvis lägst 50 och högst 150 kronor alltefter arbetets omfattning inom

olika län. I genomsnitt torde länstillsyningsmännens arvoden komma att belöpa

sig till 125 kronor. De sammanlagda årliga arvodena skulle alltså komma

att uppgå till 20 X 125 = 2 500 kronor.

Rikskonsulentbefattningen, som kan få stor betydelse både för biodlingen

och andra därav beroende näringar, bör vara förenad med sådana löneförmåner,

att en duglig kraft kan erhållas för befattningen. Konsulentlönen föreslås

därför böra utgå i överensstämmelse med 26 :e lönegraden i den statliga

löneplanen, motsvarande en begynnelselön i 3:e ortsgruppen av för närvarande

11 832 eller i runt tal 11 900 kronor per år. Konsulenten bör därjämte

utrustas med erforderligt reseanslag, som, om hans arbetskraft skall kunna

fullt utnyttjas, bör beräknas för ca 150 dagar per år. Med en mot den föreslagna

lönegraden svarande traktamentsersättning av 23 kronor per dygn

skulle sålunda sammanlagda traktamentsersättningen per år komma att

uppgå till 3 450 kronor. Härtill kommer resekostnadsersättning, som synes

böra beräknas till omkring 1 500 kronor. Det erforderliga anslaget till resor

och traktamenten kan sålunda uppskattas till ca 5 000 kronor per år.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

13

De sålunda beräknade årliga kostnaderna, tillhopa 69 100 kronor, böra enligt

utredningen fördelas mellan riksförbundet och staten.

Beträffande fördelningsgrunden framhåller utredningen till en början att

1946 års förordning om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin är

av obligatorisk art och tillämpas i hela landet. Det synes bland annat med

hänsyn härtill motiverat, att staten skall sörja för att tillsyningsmännen få

erforderlig utbildning. Kostnaderna för kurser för tillsyningsmän, 3 100 kronor,

böra alltså helt bestridas av allmänna medel. Av liknande skäl böra även

kostnaderna för fasta arvoden till de föreslagna länstillsyningsmännen, 2 500

kronor, täckas av statsmedel. De nu angivna beloppen, tillhopa 5 600 kronor,

böra, liksom fallet är med tillsyningsmännens nuvarande ersättningar av allmänna

medel, utbetalas av vederbörande länsstyrelse.

Återstoden av beloppet 69 100 kronor eller 63 500 kronor anser utredningen

med hänsyn bland annat till riksförbundets ekonomiska ställning böra

fördelas så att riksförbundet skall bidraga med 36 900 kronor, vari inräknats

det redan utgående statsbidraget till biskötselns främjande, 6 000 kronor,

och staten med återstående 26 600 kronor. Sistnämnda belopp å 26 600 kronor

bör efter därom gjord ansökan beviljas riksförbundet såsom ett årligt

statsanslag till undervisnings- och upplysningsverksamhet av den omfattning

och art, som nu nämnts.

Utredningen anser sig emellertid böra förutsätta, att statsmakterna som

villkor för beviljandet av ett statsbidrag av föreslagen storlek komma att

fordra icke blott kontroll över medlens användning utan eventuellt även visst

inflytande över förbundets verksamhet i övrigt. Det anföres, att förbundets

ledning ställt sig välvillig till ett sådant samarbete med statliga representanter.

Frågan om sättet och villkoren för samarbetet bör dock närmare behandlas

vid direkta överläggningar mellan representanter för statsmakterna

och förbundet.

Beträffande undervisningen i biodling vid lantbruk sundervisningsanstalterna

anföres i betänkandet, att det icke

synes möjligt att belasta de redan nu omfattande timplanerna med ytterligare

ett ämne. Utredningen framhåller emellertid vikten av att biodlingen och

dess problem skola vinna större beaktande i lantbruksundervisningen än hittills,

lämpligen i samband med undervisningen i något närliggande ämne. Det

synes även önskvärt, att vid varje lantbruksundervisningsanstalt skall finnas

en bigård för praktiska demonstrationer. För att lärarna verkligen skola

vara rustade att meddela undervisning i biodling fordras emellertid, att de

själva under sin utbildning fått icke blott en teoretisk undervisning om bin

utan även deltagit i demonstrationer och praktiska övningar i en bigård. Med

hänsyn till den lägre lantbruksundervisningens behov föreslår utredningen

därför, att kurser i biodling skola anordnas vartannat eller vart tredje år vid

Iantbrukshögskolan samt vid hortonomkursen i Alnarp. Dessa kurser böra

omfatta sammanlagt omkring 40 timmar, varav 20 timmar teori och 20 timmar

praktik. De böra icke vara obligatoriska men böra avslutas med förhör

samt vara öppna även för andra än studerande vid respektive läroanstalter.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

D. Förslag ifråga om forsknings- och försöksverksamheten.

De olika forsknings- och försöksuppgifterna på biodlingens område kunna

enligt utredningen naturligt uppdelas på tre huvudområden, nämligen

1. allmän biodling, inklusive avels- och rasfrågor;

2. binas sjukdomar, parasiter och förgiftningar; samt

3. binas utnyttjande för kulturväxternas pollinering.

I betänkandet redogöres närmare för de viktigaste av de frågor, som höra

till de olika huvudgrupperna. Här må endast nämnas, att enligt denna redogörelse

till den första gruppen böra hänföras — förutom avels- och rasfrågor

— bland annat spörsmål rörande binas inhysning, närings- och utfodringsfrågor

samt frågor angående reglering av binas antal och verksamhet,

kvaliteten hos de framvunna produkterna och rörande lämpliga redskap.

Såsom redan inledningsvis nämnts har utredningen framlagt två alternativ

beträffande organisationen av ifrågavarande forsknings- och försöksverksamhet.

Det första alternativet innebär följande. Forsknings- och försöksverksamheten

rörande allmän biodling (huvudområde nr 1) anslutes till

lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, i det att den vid statens

husdjursförsök påbörjade försöksverksamheten angående allmän biodling

fortsättes och utvidgas. Den verksamhet avseende binas sjukdomar m. m.

(huvudområde nr 2), som sedan längre tid tillbaka pågått vid växtskyddsanstalten,

skall fortfarande vara ansluten till denna och förlagd till anstaltens

huvudinstitution vid Bergshamra. Forskningen rörande binas utnyttjande

för kulturväxternas pollinering (huvudområde nr 3) förlägges till lantbrukshögskolans

institution för växtsjukdomslära. Det förutsättes, att ett samarbete

skall organiseras mellan de nämnda forsknings- och försöksinstitutionerna.

De utredningsmän, som förorda detta alternativ, dvs. herrar Olsson och

Turesson, anföra att en samordning av de olika arbetsområdena tydligen

kan ha vissa fördelar men att arbetsområdena dock ej äro så beroende av

varandra att de nödvändigtvis måste förläggas till samma institution. De

anse även att man genom en decentralisering får större förutsättningar att

utan kostnadsökning tillgodose behovet inom de olika områdena. Vidare

framhålla de särskilt, att det synes mest ändamålsenligt att fortsätta forsknings-

och försöksverksamheten med bin vid de institutioner, som redan

börjat sådan verksamhet. I övrigt motivera de sitt ståndpunktstagande i

huvudsak sålunda.

För försök inom huvudområde nr 1 erfordras en bigård på omkring 80

samhällen. Bigården bör ligga, där goda förutsättningar finnas för binas försörjning.

I dess närhet måste finnas frukt- och fröodlingar. Ultuna kan anses

uppfylla dessa krav. Om biförsöken förläggas till Ultuna, kan samarbete

uppehållas med lantbrukshögskolans övriga institutioner, speciellt botanisk-genetiska

institutionen, institutionen för växtodlingslära och jordbruksförsöksanstalten

samt med Sveriges utsädesförenings Ultunafilial. Närheten

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

15

till Uppsala universitet är även av betydelse. Någon med Ultuna jämförlig

förläggningsort för stationära försök i allmän biodling har icke kunnat anvisas.

Ifrågavarande försöksuppgifter lämpa sig väl för husdjursförsöksanstalten.

Någon materiell nyanskaffning erfordras icke, enär bigård redan finnes

vid anstalten liksom även kemiskt och fysiologiskt laboratorium. Det

förutsättes, att biförsöken skola ledas av anstaltens föreståndare.

En allsidig forskning inom huvudområde nr 2 är möjlig endast på experimentell

väg. Även här behövs därför en bigård. Denna behöver dock icke vara

stor. Om försök inom område nr 1 och forskning inom område nr 2 skola

handhavas av samma institution, vilket skulle erbjuda vissa fördelar ur organisatorisk

synpunkt, måste man med hänsyn till smittorisken ha skilda, på

betryggande avstånd från varandra belägna bigårdar. Statens växtskyddsanstalt,

som alltsedan år 1934 har att leda och övervaka arbetet för bekämpning

av smittsamma bisjukdomar, har framhållit att någon ordnad försöksverksamhet

icke varit möjlig vid anstalten till följd av det omfattande arbetet

med undersökning och diagnostisering av insänt bimaterial. Det har

emellertid visat sig, att anstaltens arbete för förhindrande av sjukdomsspridning

bland bin varit av stor betydelse. Härtill kommer, att anstalten,

som övervakar användningen av besprutningsvätskor och andra medel i

kampen mot skadeinsekter och svampar, också haft möjlighet att kontrollera

dessa bekämpningsmedels inverkan på bina. Det synes därför mest ändamålsenligt,

att växtskyddsanstalten även i fortsättningen handhar verksamheten

inom detta huvudområde och beredes möjlighet till experimentell

forskning. För ett ingående studium av de smittsamma bisjukdomarnas natur,

spridningsvägar och bekämpning bör en bigård finnas. Dessutom behöver

anstalten ha för uppgiften särskilt anställd personal och i övrigt nödvändig

utrustning.

Forskningen inom huvudområde nr 3 är i första hand ett växtodlarintresse

och kräver såväl entomologisk som botanisk kunnighet. Denna forskning

kan utföras helt oberoende av arbetet inom huvudområdena 1 och 2. Den vetenskapliga

institution, som skall handhava denna forskning, vilken bör omfatta

även andra pollinerande insekter än bin, måste ha tillgång till en bigård

— någon särskild bigård erfordras icke — och möjlighet till nära samarbete

med försöksverksamheten inom huvudområde nr 1. Det synes ändamålsenligt

att forskningsområdet för lantbrukshögskolans institution för

växtsjukdomslära utvidgas till att även omfatta forskning rörande de för

växtodlingen nyttiga insekterna, bin och humlor. Det har ansetts lämpligast,

att denna arbetsuppgift — även om det vore önskvärt att en särskild forskare

anställdes för densamma — till en början förenas med de arbetsuppgifter,

som enligt högskoleutredningen skola tillkomma ledaren av avdelningen för

lantbrukszoologi. Hänsyn härtill bör tagas vid tillsättandet av denna befattningshavare.

Vidare bör institutionen för växtsjukdomslära utrustas för uppgiften.

Det förutsättes att försöksbigården vid Ultuna skall disponeras. Såväl

professorn som laboratorn vid denna institution skall enligt högskoleutredningens

förslag ha tillgång till en assistent och clt laboratoriebiträde.

Till en början bör forskning rörande binas och humlornas medverkan som

pollenspridare (huvudområde nr 3) kunna bedrivas vid denna institution

utan ökning av den fast anställda personalen. Den ifrågavarande forskningen

är nämligen säsongbetonad och bör kunna utföras med hjälp av tillfällig

arbetskraft, åtminstone till dess säker erfarenhet om behovet av arbetskraft

vunnits.

Beträffande personalbehovet vid ett genomförande av det första alternativet

anföres att för försöken inom huvudområde nr 1 fordras en assistent.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Denne bör placeras i lönegrad Ce 24 samt ha avlagt agronomexamen eller

därmed jämförlig akademisk examen och ha erforderlig specialutbildning

på biskötselns område. Vidare fordras en biskötare i lönegrad Ca 11 för

skötseln av bigården och handhavande av materialet. Personalbehovet i övrigt

för det praktiska arbetet i bigården anses kunna fyllas med tillfällig

arbetskraft. Utgifterna härför ävensom övriga försökskostnader beräknas

kunna täckas av inkomsterna från bigården. För den till växtskyddsanstalten

förlagda forskningen inom huvudområde nr 2 bör finnas en assistent i

lönegrad Ce 24 samt en biskötare och ett tekniskt biträde, båda i lönegrad

Ce 11. Någon särskild personal för forskning inom huvudområde nr 3 anses

ej erforderlig, därest institutionen för växtsjukdomslära erhåller den arbetskraft

som 1946 års högskoleutredning föreslagit.

I enlighet med det nu anförda har den sammanlagda kostnaden för genomförande

av ifrågavarande alternativ beräknats till omkring 41 000 kronor

om året. Härifrån bör emellertid avdragas det belopp som nu åtgår för

avlöning av den inom ifrågavarande område sysselsatta personalen vid växtskyddsanstalten

och husdjursförsöksanstalten, eller omkring 22 000 kronor.

Den verkliga kostnadsökningen skulle sålunda bli omkring 19 000 kronor

om året.

Det andra alternativet innebär som nämnts att hela forskningsoch

försöksverksamheten med bin skall sammanföras administrativt inom

en institution under en gemensam föreståndare samt hållas samlad även

i lokalt avseende, i den mån arbetets art så medgiver. Som motivering för

ståndpunkten att verksamheten bör utgöra en enhet anföra de utredningsmän,

som förordat detta alternativ, d. v. s. avdelningsföreståndaren Ahlberg

och professor Torssell, bland annat att det finnes ett naturligt och nära

samband mellan de tre huvudområdena. Flera centrala problem inom ett

område kunna icke få en praktiskt tillfredsställande lösning, såvida icke ett

eller flera andra problem, fallande inom ett av eller inom båda de övriga

områdena, samtidigt uppklaras. Som exempel härpå pekas på sambandet

mellan binas utfodringsförhållanden, hälsotillstånd och övervintringsförmåga.

Vid bedömandet av en biras eller en bistam måste icke blott dess

samlarförmåga, sjukdomsresistens och härdighet i övrigt beaktas utan även

dess effektivitet som pollenspridare inom skilda växtslag. Binas arbetsvillighet

och arbetssätt samt deras benägenhet att besöka viss växtart blir

mer eller mindre beroende av utfodring och yngelsättning. Olika besprutnings-

och bestoftningsmedels inverkan på bin kan icke mera ingående bedömas

utan ett samtidigt studium av binas vanor och arbetssätt inom respektive

växtslag. Vidare kommer ett samordnande att medföra ett bättre utnyttjande

av försöksdjur, försöksodlingar, instrument, redskap, lokaler,

hjälparbetskraft etc. och således bliva kostnadsbesparande. En uppdelning

däremot kan få ogynnsamma följder, såsom minskad effektivitet, ensidig

problembehandling, icke önskvärt dubbelarbete, mot varandra stridande anvisningar

till de aktiva biodlarna samt stora svårigheter för verksamheten

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kunffl. Maj:ts proposition nr 28. 17

att i erforderlig grad göra sig gällande och tillvarataga sina och därmed biodlingens

intressen.

Beträffande förläggningsplatsen ha tre möjligheter dryftats, nämligen

dels en anknytning till statens växtskyddsanstalts huvudinstitution vid

Bergshamra, dels en förläggning till samma anstalts filial i Alnarp och dels

en förläggning till husdjursförsöksanstalten i Ultuna. Mot förstnämnda förläggningsplats

framföra utredningsmännen flera invändningar. De framhålla

sålunda, att Bergshamra icke erbjuder erforderlig tillgång på dragväxter.

Vidare ha frukt- och fröodlingarna där icke tillräcklig omfattning.

Den fortgående bebyggelsen i grannskapet kan även befaras komma att ytterligare

minska den i detta sammanhang betydelsefulla växtodlingen i

trakten. Slutligen skulle antagligen en tillbyggnad till växtskyddsanstalten

bliva erforderlig. En anknytning till växtskyddsanstaltens filial i Alnarp

har däremot ur vissa synpunkter ansetts förmånlig. Som skäl mot densamma

anföres å andra sidan, att biodlingen i denna trakt i vissa hänseenden arbetar

under väsentligt gynnsammare betingelser än de, som i allmänhet erbjudas

biodlingen i landet. Ett förläggande av verksamheten till Alnarp

skulle alltså nödvändiggöra försök och arbeten å andra lokaler i större omfattning

än ett förläggande till mellersta Sverige.

Utredningsmännen framhålla till slut beträffande en förläggning till Ultuna

bland annat följande.

Den centrala belägenheten i landet gör Ultuna lämpligt som försökslokal.

En större bigård finnes. Den användes redan nu för försöksändamål. Fullt

tillfredsställande dragförhållanden synas föreligga. Fröodling av rödklöver

och andra vallbaljväxter förekommer i ganska stor omfattning. Vissa

möjligheter torde finnas att på ett relativt ringa avstånd från Ultuna anordna

en isolerad utbigård. Ett förläggande till Ultuna skulle medföra dels

goda möjligheter till samarbete med lantbrukshögskolans institutioner,

jordbruksförsöksanstalten och Sveriges utsädesförenings filial och dels att

nära kontakt kunde uppehållas med institutioner vid Uppsala universitet.

Det torde icke heller möta svårighet att från Ultuna ordna erforderligt samarbete

med växtskyddsanstalten. För undervisningen vid lantbrukshögskolan

skulle ett förläggande till Ultuna vara av värde. I trakten bedrives icke

någon fruktodling i större utsträckning. I de smärre fruktträdgårdarna i

grannskapet böra dock försök kunna ordnas i viss utsträckning. Det skulle

dock i allt fall bli ofrånkomligt att anordna relativt omfattande försök inom

utpräglade fruktodlingsbygder. För verksamheten erforderliga lokaler synas

för närvarande icke vara att tillgå vid Ultuna. Lokalbehovet torde få tillgodoses

i samband med framtida byggnadsverksamhet för annan institution.

Beträffande valet mellan Ultuna och Alnarp uttalas i betänkandet att

dessa båda platser synas närmast kunna jämställas, om för- och nackdelar

vägas mot varandra. Då emellertid herr Petrén, vilken bland utredningsmännen

företrätt den praktiska biodlingen, ansett Ultuna på grund av sin

mera centrala belägenhet och platsens bättre representativitet ur den praktiska

biodlingens synpunkt vara att föredraga framför Alnarp, ha företrädarna

av ifrågavarande alternativ ansett sig höra giva Ultuna något företräde

framför Alnarp som förläggningsplats.

2 Bihung till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 28.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

I fråga om personalbehovet vid ett genomförande av det andra alternativet

anföres i betänkandet att det, enär ett vart av de tre huvudområdena

omfattar många betydelsefulla frågor, synes motiverat att till verksamheten

knyta åtminstone tre vetenskapligt utbildade specialister, företrädande var

sitt huvudområde. Av ekonomiska skäl anses emellertid verksamheten tills

vidare böra hållas inom en något snävare ram och begränsas till två avdelningar.

Härvid böra uppgifterna inom huvudområdena nr 1 och 2 sammanföras

till en avdelning, och övriga frågor (huvudområde nr 3) hänföras till

den andra avdelningen. Den ene av de båda avdelningsledarna bör fungera

som föreståndare för hela verksamheten. Enär avdelningen för allmän biskötsel

och bisjukdomar (huvudområdena nr 1 och 2) omfattar de för själva

biodlingen mest centrala problemen, bör ledaren för nämnda avdelning

i första hand ifrågakomma såsom föreståndare. Föreståndarbefattningen

bör dock ej definitivt förenas med viss avdelning, utan vid valet av föreståndare

bör hänsyn tagas till vederbörandes meriter och lämplighet för uppgiften.

Föreståndaren bör placeras i lönegrad Ca 29 och benämnas försöksledare.

Ledaren för den andra avdelningen bör ha förste assistents ställning

och placeras i lönegrad Ce 24. Såsom motivering för dessa lönegradsplaceringar

anföres följande.

Båda befattningshavarna böra ha god vetenskaplig meritering, ådagalagd

genom akademisk, agronomisk eller annan jämförbar examen samt vetenskaplig

verksamhet. Att uppställa absoluta krav på vissa examina torde

icke vara nödvändigt eller lämpligt. Härigenom skulle i onödig grad erhållandet

av för befattningarna lämpliga personer försvåras. Dessutom äro

fackkunskaper rörande bin och biodling erforderliga. Om lämpliga personer

med sådana kvalifikationer skola låta sig knytas till verksamheten, måste

de löneförmåner, som erbjudas dem, vara lika goda som de, som äro förenade

med andra jämförbara befattningar inom jordbrukets forsknings- och

försöksverksamhet. Hänsyn bör även tagas till att de föreslagna befattningarna

som ligga inom alldeles speciella områden knappast torde kunna meritera

sina innehavare till annan tjänst inom forsknings- och försöksverksamheten.

För verksamhetens jämna fortgång och utveckling är det av särskild vikt

att till försöksledarbefattningen erhålla en person, som besitter stor duglighet

och som kan väntas kvarstå en längre följd av år. En lägre lönegradsplacering

av befattningen än i Ca 29 synes då icke möjlig. I anslutning

härtill må nämnas, att vissa befattningar vid statens växtskyddsanstalt,

vilka med hänsyn till arbetsuppgifternas självständighet och betydelse

äro fullt jämförbara med den här föreslagna försöksledarbefattningen, av

anstaltens styrelse ansetts böra omändras från assistent- respektive förste

assistentbefattningar till försöksledarbefattningar i lönegrad Ce 29.

Skötseln av bigården och utbigården bör handhavas av en särskild befattningshavare.

Denne bör först och främst vara väl förfaren i yrket och kunnig

i tekniska frågor samt därjämte äga förutsättningar att icke blott biträda

vid utan även i viss utsträckning självständigt utföra planlagda försök.

Man torde få räkna med att försöksledaren icke ensam kan handlägga

försöken. På den nu föreslagne befattningshavaren måste därför ställas

höga krav beträffande både yrkesskicklighet och förmåga att kunna sätta

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

18

sig in i vetenskapligt försöksarbete. Med hänsyn härtill bör han icke placeras

lägre än i lönegrad Ca 14. Han bör lämpligen benämnas bimästare.

För den löpande verksamheten erfordras slutligen ett kontorsbiträde för

maskinskrivning, registrering och övriga kontorsgöromål samt ett tekniskt

biträde. Det sistnämnda kommer i stor utsträckning att tagas i anspråk för

undersökning av sjukt bimaterial, som insändes av biodlarna, samt för i

övrigt förekommande rutinarbeten inom- och utomhus. Båda biträdena böra

placeras i lönegrad Ce 8.

De sammanlagda avlöningskostnaderna bliva vid tillämpningen av detta

alternativ omkring 41 000 kronor. Härifrån bör dock avdragas ett belopp

på 22 000 kronor, motsvarande den nuvarande avlöningskostnaden för den

med bifrågor sysselsatta personalen å växtskyddsanstalten och husdjursförsöksanstalten.

Kostnadsökningen blir alltså omkring 19 000 kronor per år.

Beträffande de årliga omkostnaderna framhålles att dessa icke för närvarande

kunna beräknas i detalj. Approximativt kunna de emellertid beräknas

uppgå till 2 000 kronor för reseersättningar, likaledes 2 000 kronor för

extra arbetshjälp, 1 000 kronor för tryckning av flygblad m. m., 300 kronor

för inköp av facklitteratur samt 3 000 kronor för övriga utgifter eller tillhopa

8 300 kronor. Omkostnader i samband med bigården anses helt kunna täckas

genom försäljning av produkter från denna. Sedan verksamheten stabiliserats

torde bigården komma att giva något överskott.

I fråga om lokalbehovet vid ett genomförande av alternativ II anföres,

att ovissheten beträffande förläggningsplatsen gjort det omöjligt att på frågans

nuvarande stadium taga definitiv ställning till hur lokalbehovet lämpligen

skall tillgodoses. Där redan befintliga lokaler kunna utnyttjas, torde

kraven på utrymmenas antal och storlek till en början kunna anpassas efter

förhandenvarande förhållanden. I annat fall bör lokalfrågan närmare utredas

i samråd med därav berörda institutioner. Det framhålles emellertid,

att lokalbehovet kan beräknas till 4 rum, varav 2 arbetsrum å 14 kvadratmeter

för resp. försöksledaren och förste assistenten, 1 laboratorium å 30

kvadratmeter för bisjukdomar samt 1 laboratorium å 45 kvadratmeter för

den övriga verksamheten, d. v. s. sammanlagt omkring 100 kvadratmeter.

Härtill komma utrymmen för bland annat slungning och lagring av honung,

för vaxsmältning samt för tillverkning och reparation av bikupor, ramar

in. in., vilka utrymmen lämpligen kunna förläggas till resp. byggnaders

källarutrymmen.

Beträffande utrustningen anföres att för verksamheten erfordras dels en

bigård och dels en utbigård (för studiet av smittsamma bisjukdomar) med

sammanlagt ett 100-tal samhällen. Bigårdarna kunna sättas upp i mindre

skala och så småningom utvidgas. Om verksamheten förlägges till Ultuna,

bortfalla till allra största delen sådana anläggningskostnader. Det förutsättcs

nämligen, att husdj ursförsöksanstaltens bigård får disponeras och att

växtskyddsanstaltcns bigård tages i anspråk. Erforderlig utrustning av redskap

och apparatur torde redan i tillräcklig mån finnas vid dessa bigårdar.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

Frågan om behovet av övrig utrustning har tills vidare lämnats öppen med

hänsyn till ovissheten om förläggningsplatsen. Det anföres emellertid att en

approximativ kalkyl givit vid handen, att engångskostnaderna för instrument

och apparatur icke torde kunna beräknas till lägre belopp än 10 000

kronor. Härvid har hänsyn tagits till att redan befintliga instrument vid

växtskyddsanstalten delvis torde kunna överlåtas.

Förslag från styrelserna för lantbrukshögskolan

och växtskyddsanstalten.

Utredningens förslag beträffande undervisnings- och upplysningsverksamheten

på biodlingens område tillstyrkes av båda styrelserna.

I fråga om organisationen av forsknings- och försöksverksamheten

framlägga styrelserna såsom inledningsvis nämnts var

för sig förslag, vilka delvis avvika från de av utredningen utarbetade alternativen.

Lantbrukshögskolans styrelse har anslutit sig till ett av högskolans lärarråd

framlagt förslag. Enligt detta bör verksamheten organiseras i överensstämmelse

med utredningens alternativ II med den avvikelsen att forskningen

rörande binas verksamhet som pollenöverförare bör ankytas till högskolans

institution för växtsjukdomslära.

Lärarrådet framhåller i motiveringen till sitt förslag till en början bland

annat, att lärarrådet delar den uppfattning om det nära sambandet mellan

den allmänna skötseln och omvårdnaden om bina, å ena, samt bisjukdomarna,

å andra sidan, som kommit till uttryck i utredningens alternativ II.

Vidare anföres, att forskningen rörande bisjukdomarna ligger helt utanför

växtskyddsanstaltens egentliga arbetsområde och att ledningen för nämnda

anstalt icke synes vara angelägen om att fortsätta med dessa sidoställda

arbetsuppgifter, i all synnerhet som så många viktiga, för växtskyddsanstalten

centrala problem komma att kräva ytterligare arbetskraft och utrymmen.

Under sådana förhållanden bör enligt lärarrådets mening växtskyddsanstalten

icke belastas med den här ifrågavarande forskningsuppgiften.

Vidare anför lärarrådet att det inte kan finna annat än att det lämpligaste

är att anknyta forskningen rörande bisjukdomarna till husdjursförsöksanstalten.

Det har häremot anförts, att det icke vore lämpligt att ha en

bigård för studiet av sjukdomarna intill den stora bigården för försök i allmän

biskötsel. Emellertid ha preliminära undersökningar visat, att det

finnes möjlighet att på ett relativt ringa avstånd från Ultuna anordna en

isolerad utbigård för studium av vissa bisjukdomar. En sådan lösning bör

enligt lärarrådets mening kunna anses vara fullt tillfredsställande. Lärarrådet

kommer därför till den uppfattningen, att forskningen rörande binas

sjukdomar bör sammanföras med forskningen rörande allmän biskötsel vid

husdjursförsöksanstalten i Ultuna.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

21

Då verksamheten som pollinatörer i främsta rummet är av intresse för

växtodlaren, bör däremot enligt lärarrådets mening forskningen härom helst

vara knuten till en institution, som sysslar med växtodlingsproblem, till

exempel den i alternativ I föreslagna, nyinrättade institutionen för växtsjukdomslära.

Enligt lärarrådet bör man kunna utgå ifrån att blombiologisk

forskning, som det ju här är fråga om, i framtiden liksom hittills kommer

att bedrivas även vid andra institutioner, till exempel institutionen för

växtodlingslära vid lantbrukshögskolan ävensom växtförädlingsanstalterna.

Det torde emellertid vara lämpligt, att denna forskning direkt anknytes till

någon institution och att vid denna särskild personal anställes för ifrågavarande

forskningsuppgifter.

Försökskollegiet vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök har

instämt i vad lärarrådet anfört.

Styrelsen för högskolan och statens lantbruksförsök har anslutit sig till

vad lärarrådet anfört och åberopat dettas yttrande som sitt eget. Styrelsen

framhåller emellertid att den, därest det framdeles skulle visa sig mera ändamålsenligt

att förlägga undersökningarna rörande binas verksamhet som

pollinatörer till institutionen för växtodlingslära, vill inkomma till Kungl.

Maj :t med förslag härom.

Växtskyddsanstaltens styrelse delar högskolestyrelsens uppfattning beträffande

huvudområdena nr 1 och 2. Forskningen rörande binas verksamhet

som pollinatörer bör däremot enligt anstaltsstyrelsen förläggas icke till högskolans

institution för växtsjukdomslära utan till högskolans institution för

växtodlingslära. Anstaltsstyrelsen framhåller beträffande organisationsfrågan

inledningsvis, att forskningen rörande binas sjukdomar har relativt ringa

sammanhang med anstaltens egentliga verksamhet och att styrelsen bestämt

förordar, att dessa forskningsuppgifter skola överflyttas från anstalten och i

stället anslutas till den föreslagna forskningsverksamheten i allmän biskötsel

vid husdjursförsöksanstalten. Styrelsen anser ett nära samband föreligga

mellan dessa verksamhetsgrenar, vilket motiverar deras sammanförande till

en och samma institution. Styrelsen anför vidare att starka skäl synas tala

för att även pollinationsundersökningarna skola anslutas till samma organisatoriska

enhet. Å andra sidan måste det medgivas, att sistnämnda undersökningar

utgöra en för växtodlingen central arbetsuppgift. Det kan därför

övervägas att förlägga dem till en institution inom detta ämnesområde. Härvid

synes i första hand lantbrukshögskolans institution för växtodlingslära

böra komma i åtanke. En anslutning till institutionen för växtsjukdomslära

har däremot enligt styrelsens mening föga skäl för sig och skulle komma att

utgöra en onödig belastning på denna nytillkomna institution med dess

viktiga uppgifter av rent växtpatologisk natur. Det kan också med skäl befaras,

att forskningen rörande insekternas verksamhet som pollinatörer

skulle komma att intaga en alllför undanskymd plats vid en institution med

helt andra arbetsuppgifter. Därest pollineringsundersökningarna skulle

komma att förläggas till annan institution än den övriga forsknings- och försöksverksamheten

på biodlingens område, måste en synnerligen intim kon
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

takt upprätthållas mellan de olika forskningsgrenarna. Denna kontakt bör

även innefatta materiellt samarbete.

Växtskyddsanstaltens styrelse understryker slutligen vikten av att de av

styrelsen förordade åtgärderna till utvidgning av såväl undervisnings- och

upplysningsverksamheten som forsknings- och försöksverksamheten på biodlingens

område genomföras med största möjliga skvndsamhet.

Yttranden över förslaget.

Behovet av en intensifiering av såväl undervisnings- och upplysningsverksamheten

som forsknings- och försöksverksamheten på biodlingens område

har vitsordats i samtliga yttranden. I flertalet av dessa har även framhållits

vikten av att åtgärder härför skyndsamt genomföras.

Förslaget till ordnande av undervisnings- och upplysningsverksamheten

har i stort sett tillstyrkts eller lämnats

utan erinran i yttrandena. Erinringar ha i stort sett framställts endast beträffande

kostnadsfördelningen.

Mot den föreslagna fördelningen av de årliga kostnaderna för den utvidgade

undervisnings- och upplysningsverksamheten bland de aktiva biodlarna

och deras handledare invänder lantbruksstyrelsen, att statsbidraget

till verksamheten bör utgå med tre fjärdedelar av kostnaderna under villkor

att biodlarorganisationen tillskjuter en fjärdedel. Styrelsen finner det mindre

lämpligt, att den utvidgade undervisningsverksamhetens realiserande i så

hög grad som utredningen föreslagit göres beroende av huruvida biodlarorganisationen

kan anskaffa bidrag från enskilt håll. Enligt styrelsens

mening finnes icke någon anledning att behandla denna verksamhet annorlunda

än den statsunderstödda, av hushållningssällskapen bedrivna kursverksamheten

på lanthushållningens område. Styrelsen föreslår i enlighet

härmed att av de av utredningen till 63 500 kronor beräknade kostnaderna

tre fjärdedelar eller 47 625 kronor skola bestridas av statsmedel. Därvid torde

det nuvarande anslaget till biskötselns främjande, 6 000 kronor, böra indragas.

Någon anledning att framdeles tillhandahålla biodlarorganisationen

statsanslag via hushållningssällskapen synes icke föreligga. Beloppet

5 600 kronor för kurser för tillsyningsmän och arvoden åt länstillsyningsmännen

bör sammanföras med beloppet 47 625 kronor till ett särskilt anslag,

i runt tal tillhopa 53 000 kronor, och ställas till lantbruksstyrelsens förfogande.

Även Sveriges biodlares riksförbund gör invändningar mot de föreslagna

bidragsbestämmelserna. Förbundet framhåller att det finner det skäligt att

—- såsom utredningen avsett — den del av undervisningen, som gäller de

aktiva biodlarna, skall vara tillgänglig för landets samtliga biodlare. Det

finnes emellertid då icke fog för att förbundet och dess underavdelningar

i olikhet med övriga organisationer på lantbrukets område skola ställas i

särklass och förutsättas skola bidraga med omkring 37 000 kronor om året

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

23

för ändamålet. Förbundet påpekar i detta sammanhang bland annat att biodlingen

i allmänhet ger sina utövare en tämligen blygsam och osäker inkomst

samt att biodlingen har mycket stor betydelse för frö- och fruktodlingen.

Statskontoret har icke något att erinra mot den föreslagna kostnadsfördelningen.

Ämbetsverket anser dock att vid ett bifall till utredningens förslag

de nu gällande bestämmelserna om statsbidrag till biskötselns främjande

böra upphävas och det föreslagna bidraget till riksförbundet uppräknas

med det nu utgående bidragsbeloppet, 6 000 kronor. Två reservanter,

generaldirektören Björck och statskommissarien Johnsson, anse sig åter

i nuvarande läge icke kunna tillstyrka att statsbidrag till riksförbundet och

dess länsavdelningar skall utgå i vidare mån än för närvarande är fallet

eller med 6 000 kronor om året.

Rörande yttrandena över förslaget till ordnande av undervisnings- och

upplysningsverksamheten kan vidare nämnas att styrelsen för hushållningssällskapens

förbund berört frågorna om hushållningssällskapens och de lägre

lantbruksundervisningsanstalternas medverkan i denna verksamhet. Förbundet

anför härom bland annat.

Styrelsen vill erinra om betydelsen av att aktiva biodlare bibringas kunskaper

icke endast i biodling utan även i tillverkningen av för denna erforderligt

materiel, exempelvis bikupor. Inom Göteborgs och Bohus län har sålunda

därvarande hushållningssällskap anordnat sexdagars kurser med undervisning

såväl i biskötsel som tillverkning av viss för denna närings utövare

nödig utrustning. Såsom lärare ha tjänstgjort en specialist på biodling

samt sällskapets konsulent i manlig slöjd. Dessa kurser ha rönt stort intresse

och visat sig fylla ett verkligt behov. Av formella skäl -—- särskilt med hänsyn

till möjligheterna för eleverna att erhålla av statsmedel utgående stipendier

— bör måhända sådan relativt lång kurs anordnas genom vederbörande

hushållningssällskaps försorg såsom kurs med särskilt antagna elever.

Givetvis bör anordnandet i sådant fall ske i intimt samarbete med länets

biodlaresammanslutning och med dess instruktör i biskötsel såsom en av

lärarna. Vid de skolor, där någon utav lärarna är intresserad av och kunnig

i biodling, synes måhända såsom utredningen uttalat undervisning härutinnan

kunna lämnas i anslutning till något närgränsande ämne. Vid flertalet

skolor lära dock dessa önskemål icke kunna uppfyllas. Enligt styrelsens mening

torde det därför vara bättre att lantbruksundervisningsanstalt i sådana

trakter, där biodlingen är eller kan väntas bli av större betydelse, beredes

möjlighet att som speciallärare anlita förenämnda länsinstruktör för en

å högst två dagars undervisning i biodling. Genom lantbruksstyrelsens försorg

böra skolornas uppmärksamhet riktas på betydelsen av dylik undervisning.

Beträffande de föreslagna kurserna för tillsyningsmän framhåller Sveriges

biodlares riksförbund, att behovet av sådana kurser är så trängande, att

denna detalj måste ordnas provisoriskt, ifall frågan rörande undervisningsverksamheten

icke kan omedelbart lösas i sin helhet enligt utredningens

förslag. Det föreligger enligt förbundet eljest risk för att det redan nedlagda

arbetet på bekämpande av de smittsamma bisjukdomarna äventyras.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Beträffande frågan hur den föreslagna forsknings- och försöksverksamheten

bör organiseras ha olika meningar framkommit

i de avgivna yttrandena. Sveriges biodlares riksförbund anser det

naturligt, att verksamheten förlägges till lantbrukshögskolan i huvudsaklig

överensstämmelse med lärarrådets förslag. Lantbruksstyrelsen delar den

uppfattning, som hävdar att allmän biskötsel och binas sjukdomar böra

sammanföras till en enhet vid husdjursförsöksanstalten. Då det synes möta

svårigheter att dit sammanföra även undersökningarna om binas verksamhet

som pollinatörer och då dessa undersökningar ha ett nära sammanhang

med växtodlingen i allmänhet, synes det lantbruksstyrelsen mest ändamålsenligt

att, såsom växtskyddsanstaltens styrelse föreslår, ansluta pollineringsundersökningarna

till högskolans institution för växtodlingslära. Huvudintresset

i förevarande avseende måste närmast vara ett växtodlingsintresse

och såsom sådant bliva bäst tillgodosett vid nämnda institution.

Styrelsen för hushållningssällskapens förbund har i organisationsfrågan anslutit

sig till vad lantbruksstyrelsen anfört. Statskontoret förklarar, att frågan

vilket av de två av utredningen framlagda alternativa förslagen, som är

mest ändamålsenligt ur forskningens synpunkt, undandrager sig statskontorets

bedömande. Ämbetsverket inskränker sig därför till att konstatera, att

verksamhetens förläggande till en institution torde möjliggöra en mindre

personalkrävande organisation och ett ur såväl rationella som ekonomiska

synpunkter bättre utnyttjande av personalen än om forskningen skall bedrivas

vid olika anstalter. Sveriges lantbruksförbund framhåller, att en enhetlig

organisation av ifrågavarande verksamhet är nödvändig, bland annat

ur effektiviseringssynpunkt. Förbundet anser sig dock icke kunna bedöma,

till vilken av lantbrukshögskolans institutioner verksamheten lämpligast

bör hänföras. Enligt förbundet torde emellertid denna fråga ur organisatorisk

synpunkt icke ha större betydelse, enär verksamheten har samband

med såväl den egentliga biodlingen som växtodlingen och växtskyddet och

därför måste givas en relativt självständig ställning, oavsett till vilken institution

den hänföres.

Beträffande kostnaderna för en utvidgad forsknings- och försöksverksamhet

anför statskontoret följande.

För det fall, att forskningen förlägges till en institution, har föreslagits

en personalstat omfattande 5 personer, därav en föreståndare, tillika försöksledare,

i lönegrad Ca 29. Till stöd för denna löneställning ha åberopats

vissa befattningar vid växtskyddsanstalten, vilka i annat sammanhang föreslagits

omändrade från förste assistent- till försöksledarbefattningar i Ca 29.

Dessa befattningar ha från och med budgetåret 1948/49 placerats i 27 lönegraden.

Med hänsyn härtill och då i övrigt icke torde föreligga särskilda

skäl för placering av nu ifrågavarande befattningshavare i högre lönegrad

än 27, anser statskontoret, att befattningen såsom föreståndare och försöksledare

bör placeras i högst lönegrad Ce 27. Såsom föreståndarens närmaste

man synes det, i varje fall till en början, vara till fyllest med en assistent i

Ce 22. Skötseln av de erforderliga bigårdarna har föreslagits skola handhavas

av en befattningshavare i 14 lönegraden med benämningen bimästare.

Då de med befattningen förenade arbetsuppgifterna icke torde kunna

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

25

betraktas såsom mera kvalificerade än dem, som åvila andra djurskötare,

kan ämbetsverket icke finna skäl att för detta ändamål inrättas annan befattning

än en biskötarbefattning i lönegrad Ce 9. Det erforderliga biträdet

för skriv- och kontorsgöromål torde böra anställas enligt den reglerade

befordringsgången.

Lantbruksstyrelsen anser att den föreslagna befattningen som bimästare

i lönegrad Ca 14 bör utbytas mot en tjänst som biskötare i Ce 11 samt att

någon särskild kontorsbiträdestjänst ej bör inrättas utan att i stället medel

böra anvisas för extra personal.

Framställningen från Sveriges biodlares riksförbund.

I sin skrivelse den 28 november 1949 erinrar förbundet bland annat om

vikten av att tillsyningsmännen för bekämpandet av smittsamma bisjukdomar

skola ha erforderlig kunskap om sjukdomarna och sättet för deras

bekämpande. Förbundet framhåller att dess verksamhet för utbildning av

nya och fortbildning av äldre tillsyningsmän från och med år 1946 i det

närmaste varit nedlagd, främst beroende på att medel saknats. Sedan utbildningen

upphörde ha emellertid tillkommit omkring 300 nya tillsyningsmän.

Dessa fylla endast i undantagsfall de uppställda kompetenskraven.

Förbundet ser sig ur stånd att i fortsättningen genom sina underavdelningar

lämna förslag å tillsyningsmän, om dessa ej i samband med förordnandet

utbildas för sitt uppdrag. Förbundet har till statens växtskyddsanstalt och

olika länsstyrelser gjort framställningar om utbildande av tillsyningsmän.

På grund av brist på medel ha dessa framställningar icke föranlett någon

åtgärd. Då förordningen om bekämpande av bisjukdomar äger obligatorisk

karaktär och då en betydande del av tillsyningsmännens arbete gäller bigårdar,

vilkas ägare icke äro anslutna till förbundet, anser förbundet det

motiverat att staten och icke en enskild organisation skall bekosta utbildningen

av tillsyningsmännen. Förbundet anhåller därför att för vartdera

året 1950 och 1951 ett anslag å 8 000 kronor skall ställas till förfogande för

dylik utbildningsverksamhet.

Departementschefen.

Vad i betänkandet anföres angående biodlingens betydelse giver enligt

min mening klart vid handen att det, framför allt ur jordbrukets och trädgårdsnäringens

synpunkt, är av stor vikt att biodlingen bibehålies och vinner

ökad utbredning. Det är för detta ändamål angeläget, att allt vidare

kretsar på landsbygden skola få förbättrade kunskaper om förutsättningarna

för biodlingen och dennas bedrivande. Likaså är det önskvärt att de

problem, som sammanhänga med biodlingen och binas medverkan vid växternas

pollinering, skola upptagas till behandling i forsknings- och försöksverksamheten

i större utsträckning än vad för närvarande är fallet.

3 Ilihung till riksdagens protokoll WHO. 1 samt. Nr 28.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Vad undervisnings- och upplysningsverksamheten angår innebär det nu

framlagda förslaget i stort sett, att denna skall omhänderhavas av Sveriges

biodlares riksförbund mot visst statsbidrag. Mot denna ståndpunkt har jag

intet att erinra. Förbundet torde med hänsyn till sin anslutning bland biodlarna

och till den sakkunskap, som finnes inom förbundet, vara den

organisation, som är bäst lämpad för ändamålet. I betraktande av verksamhetens

betydelse ur det allmännas synpunkt finner jag det likaså skäligt, att

förbundet skall erhålla statsbidrag till densamma. Anmärkas må att detta

ståndpunktstagande givetvis ej utesluter att undervisning och upplysning

beträffande biodling kan komma att bedrivas även av andra, exempelvis av

vissa hushållningssällskap inom ramen för deras allmänna arbete för främjande

av jordbruket och dess binäringar.

I utredningen har skisserats ett omfattande program för riksförbundets

undervisnings- och upplysningsverksamhet. Detta program upptager, vid

sidan av en mera allmän och direkt på de enskilda biodlarna inriktad verksamhet,

utbildning av instruktörer och tillsyningsmän för bekämpande av

vissa bisjukdomar. Vidare föreslås tillsättande av särskilda länstillsyningsmän

för övervakande och samordnande av tillsyningsmännens arbete ävensom

inrättande av en rikskonsulentbefattning.

För min del finner jag det dock icke påkallat att statsmakterna skola

direkt engagera sig i utformningen av förbundets verksamhet i så hög grad

som utredningsmännen synas ha avsett.

Vad som är mest angeläget ur det allmännas synpunkt är enligt min mening

den undervisnings- och upplysningsverksamhet, som skall rikta sig

direkt till biodlarna, ävensom utbildandet av tillsyningsmän för bekämpande

av bisjukdomarna. De nu nämnda verksamhetsgrenarna synas även böra

stödjas med statsbidrag. Däremot är jag icke beredd att tillstyrka, att befattningar

som länstillsyningsmän och en tjänst som rikskonsulent skola inrättas

med bidrag av allmänna medel.

Det statliga stödet till förstnämnda verksamhetsgrenar synes lämpligen

böra lämnas på det sättet att ett visst belopp av allmänna medel får utgå som

bidrag till förbundet för dess ifrågavarande verksamhet. Kungl. Maj :t eller,

efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen torde därvid böra äga

att som villkor för bidrag meddela föreskrifter angående den omfattning, i

vilken förbundet skall bedriva dylik verksamhet, ävensom att kontrollera

att villkoren uppfyllts. Att härutöver införa bestämmelser om statligt inflytande

över förbundets verksamhet synes icke påkallat.

Bidraget synes lämpligen för nästa budgetår böra bestämmas till 15 000

kronor. Jag förutsätter härvid att det nu utgående statsbidraget å 6 000 kronor

till biskötselns främjande skall upphöra att utgå ävensom att med uppbärande

av bidraget skall följa skyldighet att anordna kurser för utbildande

av tillsyningsmän. Något särskilt anslag av statsmedel till dessa kurser torde

alltså icke böra lämnas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 28.

27

De synpunkter, som utredningen anlagt på undervisningen i biodling vid

lantbruksundervisningsanstalterna, synas i och för sig beaktansvärda. Såvitt

angår de lägre lantbruksundervisningsanstalterna torde det i första

hand få ankomma på lantbruksstyrelsen att verka för det ökade hänsynstagande

till undervisningen i biodling, som i praktiken kan befinnas möjligt.

Likaså torde det få ankomma på styrelserna för lantbrukshögskolan

respektive för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut att överväga,

huruvida någon kurs i biodling kan inläggas i utbildningen vid högskolan

respektive vid institutet.

Vad angår forsknings- och försöksverksamheten på biodlingens område

ha meningarna varit delade, när det gällt att taga ställning till frågan, huru

detta arbete bör organiseras. För min del ansluter jag mig till den ståndpunkt

som kommit till uttryck i utredningens alternativ II, nämligen att

hela forsknings- och försöksverksamheten med bin bör sammanföras administrativt

inom en institution under en gemensam föreståndare samt, såvitt

möjligt, hållas samlad även i lokalt avseende. Avgörande för detta mitt ställningstagande

har varit dels det påtagliga sambandet mellan de olika grenarna

av ifrågavarande verksamhet, dels det förhållandet att ett dylikt

sammanförande synes giva de största möjligheterna att hålla nere kostnaderna

för verksamheten och effektivt utnyttja de tillgängliga resurserna.

Den lämpligaste förläggningsplatsen torde, såsom företrädarna för alternativ

II uttalat, vara statens husdjursförsök i Ultuna.

Den av mig nu förordade organisationen innebär bland annat, att statens

husdj ursförsök skola övertaga den befattning med bekämpandet av smittsamma

sjukdomar hos bin, som enligt förordningen den 15 mars 1946 (nr

81) om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin ankommer på statens

växtskyddsanstalt. Sagda förordning torde följaktligen böra ändras. Inom

departementet har i anledning härav upprättats ett förslag till förordning

angående ändrad lydelse av 1 och 5 §§ nyssnämnda förordning. Förslaget

torde få föreläggas riksdagen till antagande. Härjämte böra vissa ändringar

vidtagas i kungörelsen den 15 mars 1946 (nr 82) angående tillämpning av

sagda förordning. Sistnämnda fråga torde jag senare få anmäla för Kungl.

Maj :t.

Den personal, som nu är tillgänglig för forsknings- och försöksverksamheten

på ifrågavarande område, är till stor del sysselsatt med det löpande

arbetet för bekämpande av bisjukdomarna. Fn viss förstärkning av densamma

synes därför önskvärd. I nuvarande läge anser jag mig visserligen ej

böra föreslå åtgärder, vilka innebära någon utvidgning av personalen eller

förbättring av dennas löneförmåner. Då redan ett sammanförande av de

olika verksamhetsgrenarna torde innebära vissa fördelar, bör detta förhållande

dock enligt min mening icke utgöra hinder för att man redan nu genomför

den av mig förordade omorganisationen. Jag har även i årets statsverksproposition

vid behandlingen av frågan om anslag till statens växtskyddsanstalt

samt till lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

(IX H. T. p. 27 och 41) dels förordat att avlöningsanslaget till statens växtskyddsanstalt

för nästa budgetår skall sänkas med belopp, motsvarande

avlöningen till en förste assistent i lönegrad Ce 24 och ett tekniskt biträde

i lönegrad Ce 8, dels förordat att under avlöningsanslaget till lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök medel skola beräknas för inrättande

vid statens husdjursförsök av en befattning som förste assistent i Ce 24

och en tjänst som biskötare i lönegrad Ce 9. Det nu utgående arvodet till en

med försök rörande biodlingen sysselsatt assistent vid statens husdjursförsök

har vidare förutsatts skola bibehållas.

Medelsbehovet för forsknings- och försöksverksamheten med bin vid

statens husdjursförsök torde få täckas inom ramen för husdjursförsökens

löpande anslag. Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag med hänsyn

bland annat till den nu förordade överflyttningen tillstyrkt mindre höjningar

av husdjursförsökens anslag till övriga expenser och till reseersättningar.

Under åberopande av det anförda hemställer jag

dels att förslaget till förordning angående ändrad lydelse

av 1 och 5 §§ förordningen den 15 mars 1946 (nr 81) om bekämpande

av smittsamma sjukdomar hos bin måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande,

dels att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att å riksstaten

för budgetåret 1950/51 under nionde huvudtiteln till

Bidrag till upplysnings- och undervisningsverksamhet rörande

biodling anvisa ett anslag av 15 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Kahm.

498184. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:74 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträffande jordbruksdepartementet gjorda framställningar angående anslag å kapit s. 1 i texten