Sök i Ratio Lex

Angående grunderna för höjning av löner enligt statens löneplansförordning m. m

6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:41, Angående grunderna för höjning av löner enligt statens löneplansförordning m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

1

Nr 41.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående grunderna för

höjning av löner enligt statens löneplansförordning

m. m.; given Drottningholms slott den 20 januari

1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAF.

John Lingman.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 20 januari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Statsrådet Lingman anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

övriga ledamöter fråga om grunderna för höjning av löner enligt statens

löneplansförordning in. in. och anför därvid följande.

De lönebelopp, som finnas angivna i grundlönetabellerna i 3 § statens

löneplansförordning den 30 juni 1947 (nr 376) skola enligt 4 § samma förordning

höjas eller sänkas enligt i huvudsak följande grunder.

Socialstyrelsen beräknar kvartalsvis förhållandet mellan de allmänna levnadskostnaderna

i sista månaden under vederbörande kvartal och 100/no av

levnadskostnaderna i mars 1946. På grundval härav fastställer Kungl.

Maj :t det procenttal (pristalet), som utmärker nämnda förhållande. Så

1 Diliang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 41.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

framt icke Kungl. Maj :t och riksdagen funnit skäl särskilt föreskriva, att

förhöjning av de i grundlönetabellerna angivna månadslönerna skall ske

med högre belopp eller även i annat fall än som föranledes enbart av levnadskostnadsutvecklingen,

skall månadslönen höjas med 3 procent för varje

hel mångfald av 4, varmed pristalet överstiger 100. Om pristalet, efter att ha

uppvisat viss ökning, åter nedgår, skall dock månadslönen höjas efter oförändrat

procenttal, så länge pristalet överstiger närmast lägre hela mångfald

av 4. Dessa regler skola likväl icke medföra rätt till höjning av lönen

efter högre procenttal än 18, motsvarande pristalet 124. Det lönebelopp, varå

höjning får beräknas, har begränsats till 1 200 kronor i månaden. Om pristalet

nedgår till eller understiger 90, skall, så framt Kungl. Maj :t och riksdagen

därom besluta, månadslönen sänkas med högst 5 procent.

På grund av statsmakternas särskilda beslut (prop. 1947: 300, r. skr. nr

442; prop. 1948: 276, r. skr. nr 416; prop. 1949: 34, r. skr. nr 118) har emellertid

angivna samband mellan löner och levnadskostnader icke upprätthållits.

Enligt övergångsbestämmelse till statens löneplansförordning skulle sålunda

bestämmelserna i 4 § träda i kraft den 1 juli 1948, såvida ej Kungl.

Maj :t och riksdagen annorlunda särskilt beslutade, och enligt förordningen

den 30 juni 1948, nr 553, skola nämnda bestämmelser träda i kraft den dag,

Kungl. Maj :t och riksdagen besluta.

De särskilda grunder för höjning av månadslön m. m. enligt löneplansförordningen,

som trätt i stället för den automatiska lönerörligheten, ha inneburit

följande. För budgetåret 1947/48 fastställdes procenttalet 12 att läggas

till grund för nänmda höjning. För tiden 1 juli—31 december 1948 skulle

höjningen ske efter samma procenttal, dock att procenttalet skulle ökas till

20 för den händelse pristalet stege till 124 eller däröver. Samma grunder ha

gällt under kalenderåret 1949. Vad angår pristalets beräkning har Kungl.

Maj :t efter riksdagens hörande (prop. 1948: 250, r. skr. nr 415) förordnat,

att pristalet skall grundas å genom socialstyrelsens försorg verkställda beräkningar,

vid vilka hänsyn icke skall tagas till direkta skatter och sociala

förmåner, varjämte förordnats, att vid pristalsberäkningen 100/no av levnadskostnaderna

i mars 1946 skola anses motsvara 1935 års genomsnittliga levnadskostnader

ökade med 36,34 procent.

Att den automatiska lönerörligheten avkopplades under budgetåret 1947/

48 sammanhänger närmast med att det under våren 1947 fanns grundad

anledning förutsätta, att lönerörligheten vid tillämpning av dittills använda

grunder för levnadskostnadsberäkningen skulle föranleda omotiverade svängningar

i lönebeloppen. Motsvarande åtgärder under senare halvåret 1948

och under år 1949 ha däremot ingått såsom led i den allmänna stabiliseringspolitiken

i enlighet med de resultat som nåtts vid överläggningar med statstjänstemännens

huvudorganisationer, statstjänarkartellen, statstjänstemännens

riksförbund och tjänstemännens centralorganisation. Beträffande dessa

överläggningar må här erinras om följande.

Pristalet för andra kvartalet 1948 utgjorde 120. Med utgångspunkt från att

de för senare halvåret 1948 förutsebara prisstegringarna skulle bli relativt

små — av organisationerna angivna till ett par enheter i 1935 års serie —

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

och att i övrigt prisfördyring för konsumenterna skulle i möjligaste mån elimineras,

ansågo organisationerna vid överläggningar våren 1948 godtagbart,

att procenttalet 12 för höjningen finge gälla jämväl under återstående delen

av 1948, oaktat att den höjning, som skulle uppkomma i händelse av en

anknytning till automatisk lönerörlighet, skulle uppgå till 15 procent. Därest

levnadskostnaderna — emot vad som syntes sannolikt — enligt levnadskostnadsberäkningarna

för juni eller september 1948 skulle stiga så att pristalet

beräknat enligt socialstyrelsens indexserie utan direkta skatter och

sociala förmåner uppnådde pristalet 124, skulle procenttalet för höjningen

ökas till 20. Detta innebar, att i sådant fall utöver tre fjärdedels kompensation

för 16 enheters pristalshöjning över basnivån skulle erhållas full

kompensation för 8 enheters pristalsstegring.

Vid sitt ståndpunktstagande förklarade sig organisationerna förutsätta,

att jämväl för de i kommunernas tjänst anställda, som hade lönernas rörlighet

reglerad efter samma grunder som de statsanställda, dåvarande tillägg

komme att bibehållas under återstoden av år 1948 under samma förutsättningar

som för statstjänstemännens vidkommande. Övriga samhällsgruppers

— löntagares, jordbrukares och företagares — medverkan borde även söka

eftersträvas för en allmän stabilisering av landets ekonomi. Organisationerna

förutsatte vidare förhandenvaron av en effektiv priskontroll.

De för tredje och fjärde kvartalen 1948 fastställda pristalen utgjorde 120

respektive 122. Månadslönerna m. in. enligt löneplansförordningen utgingo i

enlighet härmed med tillägg efter 12 procent senare halvåret 1948.

Vid de förhandlingar, som omkring årsskiftet 1948—1949 fördes med

huvudorganisationerna, uppnåddes enighet om att den automatiska lönerörligheten

enligt statens löncplansförordning icke skulle sättas i funktion

utan att även under 1949 det rörliga tillägget skulle utgå efter 12 procent,

förutsatt att ej pristalet uppginge till minst 124, i vilket fall procenttalet

skulle höjas till 20. Från de anställdas sida ansåg man sig böra uttala, att

inkomststabiliseringen icke borde få tagas till intäkt för en restriktiv bedömning

av förslag till sådana ändringar i lönehänseende, som föranleddes

av organisatoriska skäl, förändrade arbetsuppgifter eller andra särskilda

förhållanden. Härtill fogade dåvarande chefen för finansdepartementet det

uttalandet, att det vore tydligt att själva stabiliseringen av det rörliga tilllägget

icke i och för sig kunde utgöra hinder för löneändringar av antytt slag

men att prövningen av dylika lönefrågor icke kunde undgå att röna inverkan

av den allmänna återhållsamhet som i då rådande ekonomiska läge

måste prägla budgeten. Vid överläggningarna hade vidare förutsatts att

under året ingen sänkning av de anställdas reala löner skulle förekomma

genom ändrade grunder vid beräkning av vissa naturaförmåner såsom bostäder,

kost, beklädnad in. in. Framför allt hade såsom villkor för uppgörelsen

framstått, att den inginge såsom led i en politik för stabilisering av

inkomsterna inom alla samhällsgrupper. Från de anställdas sida hade därvid

framhållits, att garantircgeln icke enbart kunde uppfattas som ett

skydd mot oväntade höjningar av levnadskostnaderna. Den inncbure också

en viss trygghet för att prishöjningar som ledde till inkomsthöjningar för

vissa grupper kunde utlösa kompenserande lönehöjningar för de anställda.

Det vore därför stridande mot garantiregelns syfte om direkta prishöjningar

ersattes med subventioner, som skapade ökade inkomster för någon

viss samhällsgrupp. Att jämsides med inkomststabiliseringen skulle gälla en

effektiv priskontroll betraktades som självfallet.

Pristalen utgjorde under första—fjärde kvartalen 1949 respektive 122,

121, 122 och 122. Den rörliga förhöjningen av lönen har därför bibehållits

vid 12 procent under hela år 1949.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Enligt de nya pensionsbestämmelser, som gälla från och med budgetåret

1947/48, skall för rörligt tillägg å pensioner gälla samma procenttal som

beträffande höjning av månadslön enligt statens löneplansförordning. Avkopplingen

av sambandet mellan lönerna och levnadskostnadsutvecklingen

samt fastställandet av 12 procents höjning av månadslönerna ha sålunda

fått verkan även för det rörliga tillägget å pensionerna.

I innevarande års statsverksproposition (för flera huvudtitlar gemensamma

frågor, s. 17) har förutsatts, att frågan om de grunder för de nyreglerade

lönernas och pensionernas rörlighet, som borde gälla efter utgången av är

1949, senare skulle få anmälas för riksdagen.

Vad angår grunderna för de kristillägg, som fortfarande, ehuru i väsentligt

minskad utsträckning utgå efter det nya lönesystemets genomförande,

fattades vid 1947 års riksdag beslut (statsverkspropositionen, för flera huvudtitlar

gemensamma frågor, s. 81, r. skr. nr 56) innebärande att kristilllägget

skulle regleras i anslutning till den procentuella förhöjningen av de

nyreglerade lönerna. Då angivna procenttal utgjorde 6, skulle kristillägg utgå

efter 16 procent, och för varje höjning eller minskning av förstnämnda procenttal

med 3 enheter skulle kristilläggsprocenten ökas respektive minskas

med 4,2 enheter. I enlighet härmed har kristilläggsprocenten under tiden 1

juli 1947—31 december 1949 utgjort 24,4; om de nyreglerade lönerna under

tiden 1 juli 1948—31 december 1949 höjts med 20 procent, skulle kristillläggsprocenten

ha ökats med (8/3 X 4,2 =) 11,2 till 35,6.

I årets statsverksproposition (för flera huvudtitlar gemensamma frågor,

s. 18) har framhållits, att kristilläggsgrunderna för tiden efter utgången av

år 1949 borde bliva beroende av de beräkningsgrunder för rörligt tillägg,

som komme att gälla, och att frågan om kristilläggsgrunderna därför finge

anmälas i samband med frågan om det rörliga tillägget.

Jag torde nu få anmäla frågorna om grunderna för de nyreglerade lönernas

och pensionernas höjning (grunderna för rörligt tillägg) samt kristillläggsgrunderna

för tiden från och med den 1 januari 1950.

I innevarande års statsverksproposition (inkomster å driftbudgeten, finansplanen)

har framhållits, att trots de förändringar i gynnsam riktning

som inträtt åtgärder till skydd för penningvärdet fortfarande äro nödvändiga

och att mot bakgrunden härav alla samhällsgruppers medverkan till

en inkomststabilisering är lika nödvändig som för ett år sedan. Beträffande

statstjänstemännens löner ha under hösten 1949 förhandlingar förts med

statstjänarkartellen, statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers

centralorganisation och tjänstemännens centralorganisation. Vid dessa förhandlingar,

som avslutats i början av detta år, har man lyckats uppnå enighet

om att — under samma förutsättningar som innefattades i motsvarande

överenskommelse för år 1949 — under år 1950 det rörliga tillägget skall

utgå efter 12 procent och kristillägget efter 24,4 procent, förutsatt att ej

pristalet uppgår till minst 124, i vilket fall procenttalen skola höjas till 20

respektive 35,6.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

5

Såsom ett led i överenskommelsen om inkomststabiliseringen ingår, att

därest statstjänstemännens huvudorganisationer gemensamt i anslutning

till 4 § 2 mom. statens löneplansförordning påkalla förhandlingar om det

rörliga tilläggets förhöjning för viss begränsad tid efter utgången av år 1950

vid dylika förhandlingar hänsyn skall tagas till den i förhållande till andra

grupper längre tid statstjänstemännen underkastat sig inkomststabilisering

genom att medverka till det rörliga tilläggets maximering till 12 procent

redan från och med den 1 juli 1948.

I samband med överläggningarna angående det rörliga tillägget har från

organisationernas sida framhållits, att lönestabiliseringen icke borde få innebära

ett ytterligare uppskov med vissa löneregleringar. Detta spörsmål

har berörts i statsverkspropositionen (för flera huvudtitlar gemensamma

frågor, s. 4). Av vad där anförts framgår, att med hänsyn bl. a. till ett uttalande

av chefen för finansdepartementet i proposition 1949: 200, vilket uttalande

av riksdagen lämnats utan erinran, förslag kommer att föreläggas

riksdagen, att de redan i princip beslutade löneregleringarna för övningslärare

och kyrkomusiker skola sättas i kraft den 1 juli 1950. Härutöver ha

löneregleringar i allmänhet icke ansetts böra genomföras under nästa budgetår.

Beträffande vissa förekommande löneregleringsfrågor är sakläget sådant,

att ett uppskov med beslut i ämnet skulle kunna medföra, att löneregleringens

genomförande komme att fördröjas avsevärd tid efter lönestabiliseringens

upphörande. Med beaktande härav komma vissa förslag

till löneregleringar, vilka äro avsedda att genomföras först efter utgången

av nämnda budgetår, att föreläggas 1950 års riksdag. I andra fall har

ansetts böra anstå med framläggande för riksdagen av löneregleringsförslag;

hit höra förslagen om lönereglering för byråchefer m. fl. högre

tjänstemän och för professorer m. fl. vid universiteten och de statliga högskolorna,

vilka förslag beräknas kunna föreläggas 1951 års riksdag.

Jag finner det tillfredsställande, att överenskommelse kunnat träffas om

inkomststabilisering för statstjänstemännens del under år 1950 och föreslår,

att frågan underställes riksdagens prövning. Under år 1950 skulle sålunda

gälla samma grunder för höjning av nyreglerade löner och pensioner och

samma kristilläggsgrunder, som innefattas i det för år 1949 fattade beslutet.

Vad angår frågan vilka grunder, som böra gälla efter 1950 års utgång, synes

det böra godtagas, att om statstjänstemännens huvudorganisationer gemensamt

påkalla förhandlingar i ämnet härvid skall beaktas, att statstjänstemännen

redan från och med den 1 juli 1948 eller ett halvt år tidigare än

andra samhällsgrupper varit underkastade inkomststabilisering. Frågan om

grunderna för höjning av nyreglerade löner och pensioner samt om kristillläggsgrunder

efter utgången av år 1950 torde emellertid sedermera få föreläggas

riksdagen. Därest beslut i ämnet icke skulle ha meddelats före årsskiftet

1950/51, synes på motsvarande sätt som hittills under innevarande

år få provisoriskt tillämpas samma grunder som närmast dessförinnan varit

gällande; i sådant fall förutsätter jag, att de grunder som sedermera

beslutas skola göras tillämpliga från och med den 1 januari 1951.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Liksom de rörliga tilläggen utgå i regel kristilläggen från de anslag, av

vilka utgifterna i övrigt för vederbörandes avlöning bestridas. Ett undantag

gäller emellertid beträffande åttonde huvudtiteln. Från ett å denna huvudtitel

upptaget särskilt förslagsanslag bestrides kristillägg huvudsakligen till

vissa befattningshavare vid universiteten och de medicinska högskolorna.

Detta anslag har för nästa budgetår i statsverkspropositionen preliminärt

beräknats till 2 500 000 kronor. Vid förut angivna ställningstagande till frågan

om kristilläggsgrunderna torde anslag nu böra äskas med det i statsverkspropositionen

preliminärt beräknade beloppet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

dels besluta

1) att höjning av belopp, som angivas i de i 3 § statens

löneplansförordning intagna grundlönetabellerna, tills vidare

under år 1950 skall ske enligt samma grunder som gällt under

år 1949; samt

2) att kristillägg tills vidare under år 1950 skall utgå enligt

samma grunder som gällt under år 1949;

dels ock att under åttonde huvudtiteln till kristillägg för

budgetåret 1950/51 anvisa ett förslagsanslag av 2 500 000

kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet;

Erik Skiöld.

507060. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:57 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 22 april 1949 angående rä a1 i texten
  2. SU 1950:27 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående grunderna för höjning av löner enligt statens löneplansförordning m. m. jämte i ämnet väckt motion. s. 1 i texten