Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr i), m. m

21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:43, Med förslag till lag om ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr i), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

1

Nr 43.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr i),

m. m.; given Drottningholms slott den 20 januari 1950.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1); samt

2) lag om fortsatt giltighet av lagen den 27 maj 1949 (nr 251) angående

eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 36 § första stycket arbetarskyddslagen

den 3 januari 1949 (nr 1).

GUSTAF.

G. Danielson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I anslutning till de vid internationella arbetsorganisationens konferens i

San Francisco år 1948 antagna konventionerna (nr 89 och 90) angående

kvinnors och minderårigas nattarbete inom industrien föreslås att arbetarskyddslagen

kompletteras med bestämmelser, enligt vilka i den lagstadgade

ledigheten för nattvila för kvinnlig arbetstagare och för minderårig, som

fyllt 16 år, skall ingå antingen, såsom för närvarande, tiden mellan kl. 22

och 5 eller, i den utsträckning arbetarskyddsstyrelsen så medgivit beträffande

viss ort, visst slag av arbete eller visst arbetsställe, annan tid om sju

timmar i följd mellan kl. 22 och 7. Vidare föreslås att från lagens nattarbetsförbud

för kvinnor undantagas arbetstagare i överordnad ställning.

Dessutom föreslås att Konungen, när synnerliga skäl föranleda därtill, skall

äga att beträffande visst slag av arbete eller visst arbetsställe medgiva att

kvinna användes till arbete å tid mellan kl. 22 och 5 i vidare utsträckning

än som eljest följer av lagens regler. Lagändringarna föreslås skola träda i

kraft den 1 januari 1951.

Den särskilda dispcnslagstiftningen avseende kvinnors nattarbete — lagen

den 27 maj 1949 (nr 251) angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna

i 36 § första stycket arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1)

— föreslås få fortsatt giltighet t. o. in. utgången av år 1950.

I Bilaga Ull riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 43.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

Förslag

till

Lag

om ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1).

Härigenom förordnas, att 33, 36 och 37 §§ arbetarskyddslagen den 3

januari 1949 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

33 §.

Minderårig arbetstagare skall för

nattvila beredas oavbruten ledighet

från arbetet under minst elva timmar

varje dygn. I denna ledighet

skall ingå, om den minderårige ej

fyllt sexton år, tiden mellan klockan

19 och klockan 6 samt eljest tiden

mellan klockan 22 och klockan 5.

Från vad — —-------

36 §.

Kvinna, som användes till hantverks-

eller industriellt arbete, skall

för nattvila beredas oavbruten ledighet

från arbetet under minst elva

timmar varje dygn. I denna ledighet

skall ingå tiden mellan klockan 22

och klockan 5.

(Föreslagen lydelse:)

33 §.

Minderårig arbetstagare skall för

nattvila beredas oavbruten ledighet

från arbetet under minst elva timmar

varje dygn. I denna ledighet

skall ingå, om den minderårige ej

fyllt sexton år, tiden mellan klockan

19 och klockan 6 samt eljest tiden

mellan klockan 22 och klockan 5

eller, i den utsträckning arbetarskgddsstgrelsen

så medgivit beträffande

viss ort, visst slag av arbete

eller visst arbetsställe, annan tid om

sju timmar i följd mellan klockan

22 och klockan 7.

föranleda därtill.

36 §.

Kvinna, som användes till hantverks-

eller industriellt arbete, skall

för nattvila beredas oavbruten ledighet

från arbetet under minst elva

timmar varje dygn. I denna ledighet

skall ingå tiden mellan klockan 22

och klockan 5 eller, i den utsträckning

arbetarskgddsstgrelsen så medgivit

beträffande viss ort, visst slag

av arbete eller visst arbetsställe, annan

tid om sju timmar i följd mellan

klockan 22 och klockan 7.

Vad sålunda stadgats avser icke

arbetstagare i överordnad ställning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr !i3.

(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Föreligger omständighet, — —--motsvarande tillämpning.

37 §. 37 §.

Å arbetsställe, — — — att vidtagas.

Beträffande sådana---av arbetarskyddsstyrelsen.

När synnerliga skäl föranleda därtill,

må Konungen beträffande visst

slag av arbete eller visst arbetsställe

medgiva att kvinna användes till arbete

å tid mellan klockan 22 och klockan

5 i vidare utsträckning än som

följer av vad ovan sägs.

Denna lag tråder i kraft den 1

januari 1951. Fråga om medgivande

enligt 33 eller 36 § må dock redan

före nämnda dag behandlas av arbetarskydds

styrelsen.

F örslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 27 maj 1949 (nr 251) angående eftergift

i vissa fall från bestämmelserna i 36 § första stycket arbetarskyddslagen

den 3 januari 1949 (nr 1).

Härigenom förordnas, att lagen den 27 maj 1949 angående eftergift i vissa

fall från bestämmelserna i 36 § första stycket arbetarskyddslagen den 3

januari 1949 (nr 1), vilken förstnämnda lag gäller till och med den 30 juni

1950, skall äga fortsatt giltighet till och med utgången av år 1950.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:Is proposition nr 43.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 december

1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg. Nilsson,

Sträng, Ericsson, Weijne, Andersson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga om ändring i

arbetarskyddslagens regler angående kvinnors och barns nattarbete m. m.

samt anför.

Inledning.

Vid behandling av propositionen nr 298 till 1948 års riksdag med förslag

till arbetarskyddslag m. m. uttalade andra lagutskottet i sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 62 beträffande de föreslagna reglerna om kvinnors

och barns användande till arbete nattetid, att utskottet icke funne sig böra

föreslå någon ändring i Kungl. Maj:ts förslag men att utskottet förutsatte,

att Kungl. Maj :t i samband med att frågan om ratifikation av de vid internationella

arbetsorganisationens konferens i San Francisco år 1948 antagna

konventionerna (nr 89 och 90) angående kvinnors och minderårigas nattarbete

inom industrien underställdes riksdagen upptog frågan om den närmare

utformningen av hithörande bestämmelser till förnyad prövning.

Nämnda två konventioner anmäldes för 1949 års riksdag i proposition nr

162. I samband därmed prövades emellertid ej frågan om ändring i arbetarskyddslagens

regler i detta hänseende. Anledningen härtill var att, såvitt

angår nattarbetsförbudet för kvinnor, lagens regler grunda sig på 1906 års

Bernkonvention i ämnet, vilken tillträtts av Sverige år 1910, samt att eventuella

lagändringar förutsatte en uppsägning av denna konvention. Och vad

beträffar nattarbetsförbudet för minderåriga ansågos bestämmelserna härutinnan

i viss mån sammanhänga med motsvarande regler för de kvinnliga

arbetstagarna, varför de båda frågorna syntes böra prövas samtidigt.

Emellertid har numera, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 20 maj 1949, 1906

års Bernkonvention för Sveriges del uppsagts. På grund härav och sedan

detta lagstiftningsärende — i överensstämmelse med vad som uttalades i

propositionen nr 162 — ytterligare övervägts i socialdepartementet, anhåller

jag nu att få upptaga ärendet till fortsatt behandling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 43. 5

Arbetarskyddslagens bestämmelser om nattvila.

Arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1), som trädde i kraft den 1

juli 1949, innehåller liksom den dessförinnan gällande lagen om arbetarskydd

av år 1912 rörande ledighet för nattvila dels allmänna bestämmelser,

dels särskilda bestämmelser för kvinnor och dels särskilda bestämmelser

för minderåriga, dvs. personer under 18 år.

Allmänna bestämmelser.

Enligt 19 § första stycket gäller såsom allmän regel att nattarbete är förbjudet,

därvid med natt avses tiden mellan klockan 23 och 5. Från detta

förbud har enligt 19 § andra stycket undantagits arbete som med hänsyn

till sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet måste

bedrivas jämväl nattetid. Dylikt arbete får således utan särskilt tillstånd

bedrivas även å tid före klockan 5 eller efter klockan 23. Har natur- eller

olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses, vållat

avbrott i driften eller medfört överhängande fara för sådant avbrott eller

för skada å liv, hälsa eller egendom, får arbetstagare vidare i den mån det

är nödigt med hänsyn till berörda förhållande användas till arbete -— s. k.

nödfallsarbete — nattetid. Härutöver finnes möjlighet till dispens från nattarbetsförbudet.

Enligt 20 § första stycket äger således arbetarskyddsstyrelsen,

när särskilda skäl föranleda därtill, meddela undantag från förbudet.

Sådant undantag får också, såsom framgår av 20 § andra stycket, medgivas

av arbetarskyddsstyrelsen, då det av uttalande av arbetstagarnas sammanslutning

eller sammanslutningar eller annorledes framgår att det stora flertalet

av de arbetstagare, som skulle beröras av undantaget, så finner önskvärt,

samt ohälsa eller överansträngning ej skäligen kan befaras uppkomma

därigenom.

Utan hinder av lagens principiella nattarbetsförbud må enligt 19 § tredje

stycket arbetstagare i överordnad ställning användas till arbete nattetid,

där så finnes påkallat.

Anmärkas må att enligt lagens övergångsbestämmelser arbete, som vid

lagens ikraftträdande bedrives å tid mellan klockan 23 och 5, utan dispens

får fortsätta under högst två år efter lagens ikraftträdande.

Särskilda bestämmelser rörande kvinnor.

I 36 § första stycket stadgas att kvinna, som användes till hantverks- eller

industriellt arbete, skall för nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet

under minst 11 timmar varje dygn och att tiden mellan klockan 22 och

5 skall ingå i denna ledighet. Från denna huvudregel meddelas vissa undantag

i 36 § andra stycket och i 37 §. Enligt det förra lagrummet får vid nöd
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr ''ni.

fallsarbete kvinna användas till arbete även å nyssnämnda tid, om anmälan

därom göres till arbetarskyddsstyrelsen eller, då fråga är om sådant arbete

mer än två dygn, arbetarskyddsstyrelsen givit tillstånd därtill. Vid säsongarbete

eller eljest vid undantagsvis forcerat arbete må, efter det anmälan

gjorts till vederbörande yrkesinspektör, den oavbrutna 11-timmarsledigheten

inskränkas till 10 timmar varje dygn under högst 60 dagar om året.

Beträffande slutligen sådana verksamhetsgrenar, som avse förarbetande

av varor vilka äro underkastade liastig försämring, kan undantag från nattarbetsförbudet

beviljas av arbetarskjnldsstyrelsen.

Kungörelserna den 9 juni 1911 (nr 48 s. 2) och den 16 oktober 1914 (nr

301) — vilka alltjämt äga giltighet — innehålla härjämte vissa undantag

från nattarbetsförbudet för kvinnor beträffande arbete i frukt- och grönsakskonservfabriker

resp. arbete med beredning av skarpsill, ansjovis och

sardiner.

De nu gällande bestämmelserna om kvinnors nattarbete innebära ingen

annan saklig ändring i vad gällt före den 1 juli 1949 än att genom den nya

lagstiftningen nattarbetsförbudet utsträckts att omfatta samtliga arbetsställen

inom industrien och hantverket.

I det av 1938 års arbetarskyddskominittc avlämnade betänkandet med

förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete (arbetarskvddslag)

in. in. (SOU 1946:60), vilket ligger till grund för 1949 års arbetarskyddslagstiftning,

hade emellertid -— på sätt närmare framgår av propositionen

nr 298/1948 —- föreslagits vissa uppmjukningar i reglerna härutinnan.

Sålunda förordade kommittén, att bestämmelsen att ledigheten för

nattvila skall omfatta minst 11 timmar i följd måtte slopas samt att den

tidpunkt, då arbetet senast skall sluta, måtte förskjutas från klockan 22

till klockan 23. Enligt kommitténs mening borde nattarbetsförbudet icke

gälla beträffande kvinna i överordnad ställning. Därjämte ansåg kommittén

att möjligheten att erhålla dispens från förbudet borde väsentligt vidgas.

I sistnämnda hänseende föreslogs att yrkesinspektionens chefsmyndighet

— numera arbetarskyddsstyrelsen — då så prövades nödigt skulle

få meddela dispens beträffande sådant arbete som enligt vad i det föregående

anförts undantagits från det allmänna nattarbetsförbudet, dvs. arbete

som på grund av sin natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet

får bedrivas jämväl nattetid. Undantag skulle vidare kunna medgivas

i sådana fall där dispens får meddelas från det allmänna nattarbetsförbudet.

Beträffande yttrandena över kommitténs förslag i denna del må här endast

anmärkas att förslaget att slopa regeln om minst 11 timmars oavbruten

ledighet ävensom det föreslagna undantaget för arbetstagare i överordnad

ställning allmänt lämnades utan erinran. Däremot voro meningarna

delade om lämpligheten att inskränka den tidrymd, som nattarbetsförbudet

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 43.

avsåge, till tiden mellan klockan 23 och 5. Förslaget i denna del tillstyrktes

uttryckligen av socialstyrelsen, Svenska fattigvårds- och barnavårdsföi^bundet

samt Föreningen SA1A (socialarbetare inom industri och affärsvärld),

men avstyrktes av Landsorganisationen och Kooperativa förbundets styrelse.

Den av kommittén förordade utvidgningen av dispensmöjligheterna förklarade

sig Landsorganisationen, ehuru med viss tvekan, kunna acceptera.

Föreningen SAIA ansåg de föreslagna dispensbestämmelserna möjliggöra

en bättre anpassning för kvinnorna på arbetsfältet. Yrkeskvinnors samarbetsförbund

anförde som exempel på fall, där dispens under alla förhållanden

borde böra beviljas, s. k. rundgång vid tvåskiftsarbete. Kvinnorna

borde nämligen ha samma möjlighet som männen att genom rundgång

skaffa sig längre sammanhängande ledighet. Om makarna arbetade, vore

det dessutom av vikt att deras ledigheter kunde uttagas inom samma tidrymd.

I egenskap av föredragande departementschef hänvisade jag den 5 mars

1948 vid remissen till lagrådet av Kungl. Maj:ts förslag till ny arbetarskyddslag

till att frågan om kvinnors nattarbete skulle bli föremål för prövning

vid internationella arbetskonferensen i San Francisco senare under år

1948, därvid huvudsyftet vore att få till stånd större smidighet beträffande

den förbjtidna perioden för att underlätta användningen av tvåskiftsarbete.

Med hänsyn härtill syntes mig anledning icke föreligga att i dåvarande

läge genomföra de av kommittén föreslagna uppmjukningarna, utan borde

det slutliga ställningstagandet till detta spörsmål anstå.

Andra lagutskottet uttalade i sitt utlåtande nr 62 i denna del bl. a. följande:
Utskottet

anser, att det för många fall skulle vara lämpligare att den förbjudna

perioden omfattade tiden mellan klockan 23 och 6 i stället för tiden

mellan klockan 22 och 5, men utskottet finner sig icke böra föreslå någon

ändring i förslaget på denna punkt. Ett hinder mot att nu genomföra eu

dylik ändring utgör det förhållandet, att den skulle strida mot den av Sverige

ratificerade Bernlconventionen, som stadgar en uppsägningstid av ett

år. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t, i samband med att frågan om

ratifikation av San Francisco-konventionen underställes riksdagen, upptar

frågan om den närmare utformningen av bestämmelserna angående kvinnors

nattarbete till förnyad prövning.

Såsom tidigare anmärkts godkändes utskottets utlåtande av riksdagen.

Särskilda bestämmelser rörande minderåriga.

Minderårig arbetstagare skall enligt 33 § första stycket för nattvila beredas

oavbruten ledighet från arbetet under minst 11 timmar varje dygn.

I denna ledighet skall för minderårig, som ej fyllt 16 år, ingå tiden mellan

klockan 19 och 6 samt för minderårig över 16 år tiden mellan klockan 22

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr t3.

och 5. Beträffande nödfallsarbete gäller enligt 33 § andra stycket a) för

minderårig, som fyllt 16 år, samma undantag från nattarbetsförbudet som

beträffande de kvinnliga arbetstagarna. På sätt framgår av 33 § andra stycket

b) må beträffande minderårig under 16 år arbetarskyddsstyrelsen, då

så finnes påkallat, medgiva dispens från nattarbetsförbudet såvitt angår

tiden mellan klockan 19 och 22, dock får dispens ej meddelas så, att nattvilan

icke kommer att omfatta minst 11 timmar. Härjämte gälla vissa särskilda

undantagsregler för ynglingar. Sålunda äger enligt 33 § andra stycket

c), arbetarskyddsstyrelsen när särskilda skäl föranleda därtill, utan

begränsning meddela dispens från nattarbetsförbudet för yngling, som fyllt

16 år och enligt läkarintyg äger god hälsa och kroppsutveckling. Vidare

gäller enligt 33 § andra stycket d) att yngling, som fyllt 15 år och enligt

läkarintyg äger god hälsa och kroppsutveckling, jämlikt arbetarskyddsstyrelsens

medgivande får användas till flottningsarbete i den mån förhållandena

föranleda därtill.

Såvitt angår nattarbetsförbudet för minderårig, som fyllt 16 år, innebär

den i gällande lag upptagna huvudregeln icke någon ändring i vad som gällt

tidigare.

I sitt förut omnämnda betänkande hade arbetarskyddskommittén i syfte

att bereda längre raster vid tvåskiftsarbete föreslagit utbyte av klockslaget

22 mot 23.

I yttrandena över kommittébetänkandet —- vars bestämmelser rörande

minderåriga i det stora flertalet yttranden lämnats utan erinran -— avstyrktes

förslaget att framflytta den tidpunkt, då arbetet för minderåriga över

16 år senast skulle sluta, från klockan 22 till klockan 23 av bl. a. Landsorganisationen

och Kooperativa förbundets styrelse, varjämte Svenska fattigvårds-

och barnavårdsförbundet ställde sig tveksamt till förslagets lämplighet.

Vid lagrådsremissen anförde jag såsom föredragande departementschef

bl. a. att jag icke kunde finna tillräckliga skäl för den i detta hänseende

föreslagna ändringen. Jag erinrade därvid bl. a. om att vid internationella

arbetsorganisationens konferens år 1948 frågan om barns nattarbete inom

industrien komme att upptagas till behandling.

Andra lagutskottet framhöll i sitt utlåtande nr 62, att utskottet hyste

sympatier för en viss rörlighet i fråga om den förbjudna periodens förläggning.

Enligt utskottets mening vore det nämligen, åtminstone i de större

städerna, i allmänhet lämpligare att tvåskiftsarbetet förlädes mellan klockan

6 och 23 än mellan klockan 5 och 22. Arbetarskyddslagens bestämmelser

om nattvila för minderåriga över 16 år syntes därför böra medgiva rätt

att välja mellan dessa alternativ. Emellertid ville utskottet icke föreslå att

Kungl. Maj :ts förslag i dåvarande sammanhang ändrades i denna riktning.

Bestämmelserna om minderårigs ledighet för nattvila sammanhängde näm
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr ''i3.

ligen i viss män med motsvarande stadganden beträffande kvinnliga arbetstagare.

Utskottet förutsatte alt Kungl. Maj :t komme att upptaga frågan till

övervägande i samband med att spörsmålet om ratifikation av San Francisco-konventionen

underställdes riksdagen.

Konventioner angående kvinnors och barns nattarbete.

Såsom närmare framgår av den förut omnämnda till 1949 års riksdag

avlåtna propositionen nr 162 med anhållan om riksdagens yttrande angående

vissa av internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år

1948 vid dess trettioförsta sammanträde fattade beslut m. in. antog konferensen

i San Francisco år 1948 en konvention (nr 89) angående kvinnors

nattarbete inom industrien samt en annan konvention (nr 90) angående

minderårigas nattarbete inom industrien. Beträffande det närmare innehållet

i dessa båda konventioner får jag hänvisa till angivna proposition. I detta

sammanhang må dock följande anmärkas.

Konventionen angående kvinnors nattarbete inom industrien.

Enligt artikel 2 i denna konvention skall nattvilan omfatta minst 11 på

varandra följande timmar, vari enligt vederbörande myndighets bestämmande

skall ingå en tidsperiod av minst 7 på varandra följande timmar

mellan klockan 22 och 7. Myndigheten äger föreskriva skilda sådana tidsperioder

för olika områden, industrier och företag eller grenar av industrier

och företag. Det åligger därvid myndigheten att samråda med vederbörande

arbetsgivar- och arbetarorganisationer, innan nattvilans början

fastställes till en senare tid än klockan 23. I konventionens artikel 5 stadgas

att förbudet mot kvinnors nattarbete får upphävas av regeringen efter samråd

med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, då vid allvarligt

nödtillstånd det allmännas intresse så påfordrar. Konventionen äger

enligt artikel 8 icke tillämpning på kvinnor, som inneha med ansvar förenad

anställning av ledande eller teknisk natur, och ej heller på kvinnor,

som äro sysselsatta med sjukvårds- och välfärdsarbete och som normalt ej

utföra manuellt arbete.

Vid remissbehandlingen av denna konvention uttalade arbetarskyddsstgrclsen

bl. a., att styrelsen funne det önskvärt att en bestämmelse av det

innehåll, som återfunnes i artikel 2 av konventionen, infördes i den svenska

lagen, enär eu sådan bestämmelse skulle möjliggöra eu smidig anpassning

efter driftsförhållandena utan att synas medföra några olägenheter

ur arbetarskyddssynpunkt. Vidare fann styrelsen för sin del önskvärt alt

den svenska lagen ändrades till överensstämmelse med konventionens artikel

8.

Svenska arbetsgivareföreningen ansåg den regel, som upptagits i artikel 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 43.

bättre än gällande lags bestämmelse att nattperioden alltid skulle omfatta

tiden mellan klockan 22 och 5.

Landsorganisationen ifrågasatte i sitt yttrande om skäl funnes för en modifikation

av den svenska lagens nattarbetsförbud i syfte att möjliggöra

vidgat anlitande av kvinnor i tvåskiftsarbete samt anförde härom bl. a.:

Det är att märka, att syftet i fråga i varje fall icke skulle vinnas genom

en reglering i överensstämmelse med konventionen. Hindret ligger i att enligt

denna den skyddade perioden, vilket förläggningsalternativ som än väljes,

alltid måste vara minst 7 timmar med enhetlig förläggning för samtliga

arbetare vid en arbetsplats. Sättes perioden t. ex. till 23—6 eller 24—7, innebär

ju detta ingen utsträckning av den arbetstid, som kan uttagas vid en

förläggning av den skyddade tiden till 22—5. Det må erinras, att redan 1934

års Genévekonvention — som lika litet som Washingtonkonventionen 1919

ratificerats av Sverige -— för utomordentliga fall medgav, att tiden 22—5

utbyttes mot 23—6. 1938 års arbetarskyddskommitté uttalade i sitt betänkande,

att den icke ansett sig böra föreslå ett sådant alternativ, enär man

därmed icke skulle ernå ett underlättande av tvåskiftsarbetet för kvinnor

genom möjlighet till längre raster under skiften och eventuell kortare lördagsarbetstid.

Detta var anledningen till kommitténs förslag, att den skyddade

tiden generellt skulle ändras från 22—5 till 23—5, alltså minskas med

en timme.

Emellertid fann sig landsorganisationen i dåvarande sammanhang icke

ha anledning att taga ställning i sak till en eventuell revision av den svenska

lagens hithörande regler.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet uppgav i

sitt yttrande, att det inom delegationen upplysts, att en förläggning av den

förbjudna perioden till annan tid än mellan klockan 22 och 5 i många fall

skulle innebära en fördel med hänsyn till dels de vid skiftarbete för männen

brukliga tiderna och dels trafikförhållandena.

Av skäl som närmare redovisas i propositionen nr 162 fann jag i min

egenskap av föredragande departementschef att det tills vidare borde anstå

med ratifikation från Sveriges sida av denna konvention men att det likväl

borde undersökas huruvida icke främst i fråga om nattvilans förläggning

en anpassning av 1949 års arbetarskyddslag borde ske i förhållande till konventionen.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 20 anslöt sig andra lagutskottet

till vad jag yttrat beträffande denna konvention.

Konventionen angående minderårigas nattarbete inom industrien.

Beträffande minderårig, som fyllt 16 år, gäller enligt artikel 2 i denna

konvention, att nattvilan skall omfatta minst 12 på varandra följande timmar

och att i denna tidrymd enligt vederbörande myndighets bestämmande

skall ingå eu tidsperiod av minst 7 på varandra följande timmar mellan

klockan 22 och 7. Liksom beträffande kvinnliga arbetstagare äger myndig
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

It

Kungl. Maj.ts proposition nr 43.

heten föreskriva skilda sådana tidsperioder för olika områden, industrier

och företag eller grenar av industrier och företag, men myndigheten skall

samråda med vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, därest

nattvilans början fastställes till senare tid än klockan 23.

I sitt yttrande över denna konvention påpekade arbetarskyddsstyrelsen,

att enligt svensk lag icke funnes rätt för myndighet att föreskriva skilda

lidsperioder, under vilka nattarbetet skulle vara förbjudet för olika områden

inom industrier och företag. Styrelsen erinrade emellertid om dispensmöjligheterna

enligt 33 § andra stycket c) arbetarskyddslagen.

Svenska arbetsgivareföreningen ansåg, att konventionens möjligheter att

göra viloperioden rörlig innebure en smidigare tillämpning av nattarbetsförbudet

för minderårig än motsvarande stadgande i 33 § arbetarskyddslagen.

Landsorganisationen fann för svensk del icke behov föreligga av något

förläggningsalternativ. Varje legitimt behov av undantag från nattvileregeln

vore enligt landsorganisationens mening tillgodosett genom arbetarskyddslagens

dispensregler.

I propositionen nr 162 anförde jag såsom föredragande departementschef

att skiljaktigheterna mellan den svenska lagstiftningen och konventionen

vore av den art att de för vårt vidkommande hindrade en ratifikation. Vad

i ärendet förekommit gav mig icke anledning att förorda sådana ändringar

i den svenska arbetarskydd slagen att konventionen för Sveriges del kunde

ratificeras. Enär emellertid bestämmelserna om minderårigs ledighet för

nattvila i viss mån sammanhängde med motsvarande bestämmelser angående

kvinnliga arbetstagare och då riksdagen vid sin behandling av arbetarskyddslagen

jämväl beträffande minderåriga uttalat sig för en viss rörlighet

i fråga om den förbjudna periodens förläggning, tillkännagav jag min avsikt

att i samband med frågan om kvinnornas nattarbete även överväga eu

ändring beträffande bestämmelserna angående nattarbete för minderåriga

över 16 år.

Även i fråga om denna konvention anslöt sig riksdagen till vad jag anfört

angående densamma.

Särskild dispenslagstiftning angående kvinnors nattarbete.

Enligt lagen den 27 maj 15)49 (nr 251) angåbnde eftergift i vissa fall från

bestämmelserna i 36 § första stycket arbetarskyddslagen den 3 januari 1949

(nr 1) må Konungen, där till följd av rådande utomordentliga förhållanden

på arbetsmarknaden så finnes påkallat, beträffande visst företag eller viss

rörelse meddela eftergift från bestämmelserna i 36 § första stycket arbetarskyddslagen

utöver vad som är medgivet enligt lagen. Denna lag, som trädde

i kraft den 1 juli 15)49 och gäller t. o. in. den 30 juni 1950, ersatte eu år 1948

tillkommen motsvarande provisorisk dispenslagstiftning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kanyl. Maj:ts proposition nr 43.

Ifrågavarande lagstiftning tillkom såsom ett led i strävandena att förbättra

arbetskraftssituationen och därigenom öka produktionen hos vår

industri, framför allt järnindustrien. Vid min anmälan i statsrådet av 1948

års lagförslag (prop. nr 267/1948) förutsatte jag, att dispensgivningen huvudsakligen

skulle begagnas för att möjliggöra kvinnors användande i tvåskiftsarbete

och att dispens icke skulle lämnas för anlitande av kvinnlig

arbetskraft i treskiftsarbete eller eljest till mera regelbundet nattarbete.

Vidare framhöll jag att vid dispensgivningen borde beaktas i vad mån arbetsförhållandena

genom omläggning av skiftgången eller eljest utan större

svårigheter kunde ändras så att de allmänna bestämmelserna om kvinnors

nattarbete kunde efterlevas.

Från riksdagens sida gjordes ingen erinran mot lagens tillämpning i enlighet

med vad jag sålunda anfört.

I överensstämmelse med vad som sålunda förutsattes vid lagstiftningens

tillkomst har dispens beviljats endast i ringa omfattning. Såsom närmare

tramgår av propositionen nr 189 till 1949 års riksdag lämnades enligt 1948

års lag dispens från nattarbetsförbudet blott i 13 fall, huvudsakligast inom

järnindustrien. Även enligt 1949 års lagstiftning har dispens lämnats i

samma begränsade utsträckning.

När fråga uppkom huruvida 1948 års dispenslagstiftning borde ersättas

av en ny lagstiftning upprättades i socialdepartementet en promemoria,

redovisad i den nyssnämnda propositionen nr 189. I promemorian erinrades

bl. a. om att, därest den genom den provisoriska lagstiftningen öppnade

dispensmöjligheten borde finnas även i fortsättningen, man kunde tänka

sig två alternativ. Antingen kunde man liksom för närvarande ha en särskild

dispenslag eller också kunde en dispensregel inarbetas i arbetarskyddslagen.

Beträffande denna fråga — fortsatt provisorisk eller permanent reglering

— framkommo skilda meningar vid remissbehandlingen.

Arbetcirskyddsstyrelsen fann sålunda övervägande skäl tala för att en

lagbestämmelse av denna speciella karaktär och som finge antagas komma

att äga giltighet endast under en jämförelsevis begränsad tid icke infördes

i arbetarskyddslagen utan upptoges i en särskild lag.

Arbetsmarknadsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen

ansågo, att möjligheten till dispens borde sanktioneras i arbetarskyddslagen.

Enligt arbetsmarknadsstyrtisen borde emellertid ett sådant arrangemang

kräva särskilda garantier för att vid handläggning av framställningar om

dispens nödig hänsyn toges till arbetsmarknadsförhållandena. Med hänsyn

härtill vore det lämpligt att arbetsmarknadsstyrelsen bereddes tillfälle

att yttra sig i ärendet innan beslut fattades av arbetarskyddsstyrelsen.

Önskvärt vore att lagen utformades så att möjlighet till dispens finge avse

även rundskift.

Svenska arbetsgivareföreningen framhöll, att arbetarskyddslagens be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

stämmelser om nattvila för kvinnor medförde olägenheter för den skiftgående

industrien. Under hänvisning till konventionens regler vore det enligt

föreningens uppfattning tydligt att man inom ett stort antal industriländer

icke ansåge den ordning, som följde av den svenska lagen, tillfredsställande.

Föreningen hemställde, att lagen ändrades antingen så att den

förbjudna perioden begränsades till att omfatta högst tiden mellan klockan

23 och 5 eller så att överensstämmelse erhölles med konventionen. Då emellertid

praktiska hänsyn i vissa fall talade för att dispens även från ett så

utformat förbud vore erforderlig, borde en möjlighet till dispens intagas

i lagen.

Landsorganisationen erinrade om att organisationen vid remissbehandlingen

av 1938 års arbetarskyddskommittés förslag förklarat sig kunna

acceptera, att beträffande arbetarskyddslagens förbud mot kvinnors nattarbete

en dispensregel upptoges i lagen vid sidan av de dispensregler som

återfinnas i 36 § andra stycket och 37 §. Landsorganisationen funne det

mest rationellt att spörsmålet för framtiden ordnades på detta sätt. Formellt

torde dispensrätten väl icke kunna begränsas att avse tvåskiftsarbete

men organisationen förutsatte att i praxis dispens som regel endast ifrågakomme

för dylikt arbete, över ansökan om dispens borde yttrande inhämtas

såväl från vederbörande socialinspektör som från de berörda arbetarna

och dessas fackliga organisation.

I anslutning till vad sålunda förekommit erinrade jag såsom föredragande

departementschef om att arbetarskyddslagens bestämmelser i detta hänseende

grundade sig på den av Sverige ratificerade Bernkonventionen av år

1906 och att eventuella lagändringar förutsatte en uppsägning av denna

konvention, varefter jag vidare bl. a. anförde.

Emellertid är det min avsikt att hos Kungl. Maj:t hemställa att sådan

uppsägning snarast måtte äga rum. Och under mellantiden — uppsägningstiden

är ett år — ämnar jag till vidare prövning upptaga frågan om de

jämkningar i arbetarskyddslagen i fråga om nattarbetsförbudet för kvinnor,

som må vara påkallade, samt underställa riksdagen det förslag i ämnet,

vartill utredningen kan föranleda, å sådan tid att en eventuell lagändring

kan genomföras i omedelbar anslutning till att uppsägningen av Bernkonventionen

trätt i kraft. Med hänsyn till det läge, vari detta spörsmål

sålunda befinner sig, anser jag att dispensrätten t. v. liksom hittills bör

komma till uttryck i en särskild lagstiftning av provisorisk karaktär.

I sitt utlåtande nr 30 anförde andra lagutskottet att de skäl som anförts

till stöd för införandet av ifrågavarande dispenslagstiftning — den rådande

bristen på arbetskraft och angelägenheten av att öka produktionen — alltjämt

torde äga oförändrad styrka. Någon sådan förbättring i fråga om

tillgången på arbetskraft att den föreslagna lagen med dess till ett år begränsade

giltighetstid skulle bli obehövlig torde icke vara att förvänta.

Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

Departementspromemoria och yttranden däröver.

I en inom socialdepartementet den 17 november 1949 upprättad promemoria

angående ändring i arbetarskyddslagens regler om kvinnors och minderårigas

ledighet för nattvila m. m. — varöver arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen

och Tjänstemännens centralorganisation beretts tillfälle att yttra sig

—- har, under hänvisning till vad i ärendet förekommit, föreslagits att 33

och 36 §§ arbetarskyddslagen kompletteras med en bestämmelse, varigenom i

den lagstadgade ledigheten för nattvila för minderårig, som fyllt 16 år, och

kvinnlig arbetstagare skall ingå antingen, såsom för närvarande, tiden mellan

klockan 22 och 5 eller, där arbetarskyddsstyrelsen så medgivit beträffande

viss ort, visst slag av arbete eller visst arbetsställe, annan tid om sju

timmar i följd mellan klockan 22 och 7.

I fråga om de kvinnliga arbetstagarna har härjämte i promemorian föreslagits

att under 36 § upptages en bestämmelse, varigenom från det särskilda

nattarbetsförbudet för kvinnor undantages arbetstagare i överordnad

ställning. Slutligen har i promemorian föreslagits att 37 § förses med

ett nytt stycke, enligt vilket Konungen, när synnerliga skäl föranleda därtill,

skall äga att beträffande visst slag av arbete eller visst arbetsställe medgiva

att kvinna användes till arbete å tid mellan klockan 22 och 5 i vidare

utsträckning än som följer av lagens regler.

De i promemorian ifrågasatta lagändringarna föreslås skola träda i kraft

den 1 januari 1951; och 1949 års dispenslag — som upphör att gälla den

30 juni 1950 — föreslås få fortsatt giltighet t. o. in. utgången av år 1950.

De uppmjukningar av hithörande lagregler, som föreslagits i promemorian,

ha tillstyrkts eller lämnats utan erinran av såväl arbetarskyddsstyrelsen

och arbetsmarknadsstyrelsen som arbetsmarknadens tre i ärendet hörda

huvudorganisationer; och allmänt förordas, att den nuvarande särskilda

dispensmöjligheten avseende nattarbetsförbudet för kvinnor inarbetas i arbetarskyddslagen.

Landsorganisationen förklarar dock att organisationen hyst viss tvekan

huruvida dispensrätten i fråga om den skyddade perioden borde, i varje fall

beträffande minderåriga, givas den omfattningen att därigenom skulle möjliggöras

nattarbete även mellan klockan 23 och 24. För kvinnors och minderårigas

användande i tvåskiftsarbete vore en sådan förläggning icke påkallad.

Landsorganisationen betonade kraftigt angelägenheten av att dispensrätten

i förevarande avseende utövades med största återhållsamhet;

och organisationen förutsatte att eftergift alltid tidsbegränsades.

Svenska arbetsgivareföreningen har i sitt yttrande framhållit, att San

Franciscokonventionen angående kvinnors nattarbete icke finge tolkas så

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr

restriktivt att den sjutimmarsperiod mellan klockan 22 och 7, då nattvila

skulle åtnjutas, skulle vara knuten till arbetsstället samt härom anfört:

Skulle i ett visst fall arbetstiden vid tvåskiftsarbete å ett visst arbetsställe

vara förlagd för första skiftet mellan kl. 5 och 14 och för andra skiftet

mellan kl. 14 och 23, kommer nattvilan för i skiftarbetet ingående att omfatta

för kvinnorna i första skiftet tiden mellan kl. 22 och 5 och för kvinnorna

i andra skiftet tiden mellan kl. 23 och 7. Tiderna före kl. 22 och efter

kl. 7 sakna i detta sammanhang intresse. Som synes kommer nattvilan i

båda fallen att omfatta minst 7 resp. 8 timmar inom den aktuella tidsgränsen.

Föreningen anser, att en sådan arbetstidsförläggning står i överensstämmelse

med konventionen, och utgår ifrån att arbetarskyddsstyrelsen

i förekommande fall skall kunna medgiva hemställan härom.

Departementschefen.

Den nya arbetarskyddslagen av den 3 januari 1949 innehåller i fråga om

arbete nattetid — vid sidan av regler som gälla för arbetstagare i allmänhet

— särskilda bestämmelser för kvinnor och särskilda bestämmelser för

minderåriga, dvs. personer under 18 år.

Beträffande kvinnors användande i arbete nattetid

grunda sig lagens regler -—- vilka bortsett från deras tillämpningsområde

icke i sak skilja sig från tidigare gällande bestämmelser — på den av Sverige

ratificerade Bernkonventionen av år 1906 i detta ämne; och Sveriges

anslutning till denna konvention har hittills utgjort hinder för att genomföra

eljest önskvärda jämkningar i lagstiftningen på detta område. Numera

har emellertid Bernkonventionen för Sveriges del uppsagts. Uppsägningen

träder i kraft den 21 november 1950. Hinder föreligger därför ej längre att

vidtaga de ändringar i lagstiftningen härutinnan, som kunna befinnas vara

påkallade. Härtill kommer att 1949 års särskilda dispenslagstiftning rörande

kvinnors nattarbete upphör att gälla med utgången av juni 1950. Med hänsyn

till dessa omständigheter synes tiden nu vara inne att upptaga spörsmålet

om den närmare utformningen av bestämmelserna angående kvinnors

nattarbete till förnyad prövning.

I förgrunden träder då frågan hur den i den lagstadgade ledigheten om

11 timmar per dygn ingående period, varunder arbete skall vara förbjudet,

bör i lag bestämmas. Enligt 36 § arbetarskyddslagen omfattar den förbjudna

perioden tiden mellan klockan 22 och 5, medan 1948 års San Franciscokonvention

(nr 89) angående kvinnors nattarbete inom industrien, närmast

i syfte att underlätta användningen av tvåskiftsarbete, har eu rörlig period

om sju timmar i följd mellan klockan 22 och 7. I överensstämmelse med

konventionen kan således perioden förläggas exempelvis till tiden mellan

klockan 23 och 6, eventuellt mellan klockan 24 och 7.

Redan vid behandlingen av förslaget till den nya arbetarskyddslagen ha

från riksdagens sida uttalats sympatier för eu anpassning av den svenska

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj ris proposition nr 43.

lagen till konventionen. Samma ståndpunkt har intagits av arbetarskyddsstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen och Svenska arbetsgivareföreningen.

Huvudorganisationerna på arbetstagarsidan, dvs. Landsorganisationen och

Tjänstemännens centralorganisation, ha ej heller haft något att erinra häremot.

Onekligen tala också skäl för att övergå till konventionens system. På

vissa orter kunna sålunda trafikförhållandena vara sådana att en förläggning

av arbetet till tiden mellan klockan 6 och 23 skulle komma att underlätta

förbindelserna mellan hemmen och arbetsplatserna. Vidare torde stundom,

exempelvis vid arbetsställen där både manlig och kvinnlig arbetskraft användes,

en anpassning till de för männen vanliga skifttiderna kunna te sig

förmånlig. Överhuvud kan sägas att konventionens rörliga period medger

större möjlighet att taga hänsyn till de växlande förhållandena på olika

orter och arbetsställen. Jag förordar därför att, såsom föreslagits i den i

det föregående omnämnda departementspromemorian, arbetarskyddslagen

kompletteras med en bestämmelse som gör det möjligt att utbyta tiden mellan

klockan 22 och 5 mot annan period om sju timmar i följd mellan klockan

22 och 7.

Enligt konventionen ankommer det på »vederbörande myndighet» att bestämma

den skyddade sjutimmarsperiodens förläggning mellan klockan 22

och 7. Även om skiljaktigheterna mellan den svenska lagstiftningen och

konventionen äro sådana att en svensk ratifikation för närvarande ej är

möjlig, synes det som om skäl saknas att i detta hänseende avlägsna oss

från konventionen. Det torde därför böra fordras arbetarskyddsstyrelsens

medgivande för att sjutimmarsperioden skall få förläggas till annan tid

än mellan klockan 22 och 5. Arbetarskyddsstyrelsens beslut härom torde

böra göras tidsbegränsade.

Därest tiden för nattvilans början skall bestämmas till senare tidpunkt

än klockan 23, skall enligt konventionen den beslutande myndigheten samråda

med de arbetsgivar- och arbetarorganisationer det gäller. Syftet med

denna konventionens föreskrift torde för vårt vidkommande bli tillgodosett

genom att vederbörande partsrepresentanter deltaga i arbetarskyddsstyrelsens

beslut. Jag vill i detta sammanhang framhålla att arbetarskyddsstyrelsen

icke synes böra lämna medgivande till att arbetstiden skall sluta senare

än klockan 23 med mindre starka skäl kunna förebringas för en sådan förläggning

av arbetstiden.

I överensstämmelse med vad i promemorian föreslagits torde arbetarskyddsstyrelsens

beslut om ändrad förläggning av den förbjudna perioden

kunna avse icke blott visst eller vissa företag utan även vissa områden

(orter) och särskilda slag av arbeten. Med beaktande av att olika åsikter

om tolkningen av San Franciscokonventionen yppats i fråga om tillåtligheten

av en differentiering av förläggningstiden för olika skiftlag vid ett arbetsställe,

exempelvis vid tvåskiftsarbete så, att i lagens elvatimmarsledighet

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

kommer att ingå för medlemmarna i ena skiftlaget tiden mellan klockan 22

och 5 samt för medlemmarna i det andra skiftlaget tiden mellan klockan 23

och 6, vill jag för min del uttala, att i den svenska lagstiftningen hinder ej

synes böra läggas för en dylik differentiering. Härigenom skulle det således,

efter medgivande av arbetarskyddsstyrelsen, hli möjligt att vid tvåskiftsarbete

förlägga första skiftet till tiden mellan klockan 5 och 14 samt

andra skiftet till tiden mellan klockan 14 och 23.

En ändring av arbetarskyddslagen i riktning mot en rörlig viloperiod i

enlighet med vad förut upptagits medger emellertid icke, att arbetet i något

fall får börja tidigare än klockan 5 och sluta senare än klockan 24.

I detta hänseende märkes att det vid tvåskiftsarbete stundom förekommer,

att det senare lördagsskiftet förlägges till natten mellan fredag och

lördag för att arbetarna skola få en längre sammanhängande veckoslutsledighet.

Denna anordning med rundskift under veckans sista arbetsdygn

torde på arbetarhåll i allmänhet anses såsom en törman. Då i regel skiitväxling

förekommer, innebär anordningen att för den enskilde arbetstagarens

del nattskift infaller endast var fjortonde dag.

Det var bl. a. för att möjliggöra kvinnors användande i dylikt skiftarbete

som den särskilda dispenslagstiftningen avseende kvinnors nattarbete infördes

den 1 juli 1948. Till stöd för lagstiftningens införande åberopades främst

bristen på arbetskraft samt angelägenheten av att öka produktionen. Dessa

skäl föranledde ock att den genom ifrågavarande lagstiftning — som fick

en ettårig giltighetstid — skapade möjligheten att använda kvinnlig arbetskraft

i arbete nattetid ansågs böra bestå för tiden till utgången av juni 1950.

Om man anser sig böra bibehålla nuvarande möjlighet att använda kvinnlig

arbetskraft i arbete nattetid även i fortsättningen, kan man alltså icke

stanna vid de ändringar i arbetarskyddslagen som förordats i det föregående.

Visserligen har, i enlighet med vad som förutsatts vid dispenslagstiftningens

tillkomst, dispens beviljats i mycket begränsad omfattning.

Dispenserna ha emellertid avsett ur allmän synpunkt synnerligen viktiga

industriföretag; och det synes knappast tillrådligt, att sasom situationen

nu ter sig, avhända sig de möjligheter som en dispensrätt av detta slag

öppnar.

Denna mening omfattas även av de i ärendet hörda myndigheterna och

organisationerna. Dessa ha jämväl uttalat sig för att dispensmöjligheten

bör sanktioneras i arbetarskyddslagen. Denna uppfattning delas av mig.

Om dispensbefogenheten införes i arbetarskyddslagen, bör den dock icke,

såsom fallet är med nu gällande, provisoriska lagstiftning, hänföra sig till

»rådande utomordentliga förhållanden på arbetsmarknaden». Detta uttryck

leder närmast tanken till krigsårens fullmaktslagstiftning, dvs. till förhållanden,

då vår sociala skyddslagstiftning till större eller mindre delar

ansågs böra kunna sättas ur kraft. I motsvarande läge kan alltsa behov av

undantag tänkas uppkomma även beträffande vissa andra av arbetarskyddslagens

bestämmelser än reglerna om nattarbetsförbudet för kvinnor.

2____Bilaga till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 43.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.is proposition nr 43.

Med fasthållande av att dispensrätten även i fortsättningen skall avse

särförhållanden och tillgripas endast då så anses påkallat ur allmän synpunkt,

dvs. användas i samma begränsade utsträckning som statsmakterna

förutsatte vid tillkomsten av den provisoriska lagstiftningen, torde

därför ett annat, mera allmänt uttryckssätt böra väljas, när dispensrätten

inarbetas i arbetarskyddslagen. Lämpligen torde därför böra föreskrivas att

dispensrätten får tillgripas, när synnerliga skäl föranleda därtill. En dispensrätt

av detta begränsade innehåll synes knappast strida mot andemeningen

i San Franciscokonventionens bestämmelse i detta hänseende.

Beslutanderätten i de särskilda fallen synes — i överensstämmelse med

konventionen och departementspromemorian — på grund av dispensrättens

karaktär böra förbehållas Kungl. Maj :t. I lagtexten torde böra angivas att

dispensen får avse visst slag av arbete eller visst arbetsställe.

Slutligen är i detta sammanhang att märka att 1938 års arbetarskyddskommitté

förordade, att nattarbetsförbudet för kvinnor icke skulle avse

arbetstagare i överordnad ställning. Denna tanke har upptagits i promemorian

och vunnit anslutning av de i ärendet hörda myndigheterna och

organisationerna. San Franciscokonventionen har ett motsvarande undantag,

nämligen för »kvinnor, som inneha med ansvar förenad anställning

av ledande eller teknisk natur». Med hänsyn till att arbetarskyddslagen

enligt 19 § tredje stycket från det allmänna nattarbetsförbudet undantagit

arbetstagare i överordnad ställning, torde annat uttryck icke böra väljas

beträffande kvinnorna, även om detta begrepp möjligen skulle vara något

mera inskränkt än konventionens motsvarande uttryckssätt.

Vad härefter angår bestämmelserna om minderårigas nattvila

skall enligt arbetarskyddslagens huvudregel i 33 § den skyddade perioden

för minderårig över 16 år omfatta tiden mellan klockan 22 och 5. I denna

del råder således överensstämmelse med motsvarande nattarbetsförbud för

de kvinnliga arbetstagarna.

San Franciscokonventionen (nr 90) angående minderårigas nattax-bete

inom industrien intager i fråga om den förbjudna periodens förläggning

samma ståndpunkt som konventionen beträffande kvinnornas nattarbete.

Vid behandlingen av förslaget till den nya arbetarskyddslagen ansåg riksdagen,

att en viss rörlighet borde medgivas i fråga om den förbjudna periodens

förläggning. Därvid framhölls att det, åtminstone i de större städerna,

i allmänhet vore lämpligare att tvåskiftsarbetet förlädes mellan

klockan 6 och 23 än mellan klockan 5 och 22; och arbetarskyddslagens

bestämmelser om nattvila för minderåriga över 16 år borde därför medgiva

rätt att välja mellan dessa alternativ.

Från det nattarbetsföi''bud, som enligt arbetarskyddslagen gäller för de

minderåriga, medgiver lagen ett flertal undantag. Bl. a. äger ai-betarskyddsstyrelsen

bevilja dispens från förbudet beträffande yngling, som fyllt 16

år och enligt läkarintyg äger god hälsa och kroppsutveckling. Förutsättning

för dispens är att särskilda skäl föranleda därtill. Med hänsyn till

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

lagens dispensmöjligheter kunde det göras gällande, att det här vore obehövligt

att införa någon rörlig period såsom i det föregående förordats

beträffande de kvinnliga arbetstagarna. Emellertid innebär sistnämnda

system tvivelsutan en mera smidig tillämpning av nattarbetsförbudet. Även

i fråga om den minderåriga arbetskraften måste det innebära fördelar att

—- utan eftersättande av arbetarskyddssynpunkten — mera generellt kunna

anpassa sig efter de växlande förhållandena. Härtill kommer det inbördes

sammanhang som i detta hänseende råder mellan bestämmelserna för den

kvinnliga och den ungdomliga arbetskraften.

Det i departementspromemorian framförda förslaget att även i detta avseende

ändra arbetarskyddslagen i riktning mot konventionen har också

vid remissbehandlingen lämnats utan erinran. För egen del tillstyrker jag

att så sker. Vad jag i det föregående anfört om sjutimmarsperiodens förläggning

beträffande de kvinnliga arbetstagarna gäller även de minderåriga.

Anledning synes ej föreligga att i övrigt jämka gällande bestämmelser

om minderårigs nattvila.

Såsom redan anmärkts träder uppsägningen av Bernkonventionen icke i

kraft förrän under senare delen av år 1950. Med hänsyn härtill torde de

föreslagna lagändringarna böra träda i kraft den 1 januari 1951. Den särskilda

dispenslagstiftningen avseende kvinnors nattarbete, som upphör att

gälla den 30 juni 1950, synes därför böra förlängas för ytterligare ett

halvt år.

I enlighet med det förut anförda ha inom socialdepartementet upprättats

förslag till

1) lag om ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1);

2) lag om fortsatt giltighet av lagen den 27 maj 1949 (nr 251) angående

eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 36 § första stycket arbetarskyddslagen

den 3 januari 1949 (nr 1).

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

båda lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar,

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Lars Nordvall.

1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 43.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 17

januari 1950.

Närvarande:

justitieråden Geijer,

Lech,

regeringsrådet Quensel,

justitierådet Beckman.

Enligt lagrådet den 13 januari 1950 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 16

december 1949, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till 1) lag om ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari

1949 (nr 1); 2) lag om fortsatt giltighet av lagen den 27 maj 1949 (nr 251)

angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 36 § första stycket

arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1).

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av

chefen för socialdepartementets rättsavdelning, hovrättsrådet Y. Samuelsson.

Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 43.

21

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 20

januari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet Danielson, lagrådets den 17

januari 1950 avgivna utlåtande över de den 16 december 1949 till lagrådet

remitterade förslagen till lag om ändring i arbetar skyddslag en den 3 januari

1949 (nr 1) och lag om fortsatt giltighet av lagen den 27 maj 1949 (nr 251)

angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna i 36 § första stycket arbetarskyddslagen

den 3 januari 1949 (nr 1) samt hemställer, att förslagen,

som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Erik Skiöld.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:60 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-ds proposition lmed förslag till lag om ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 a1 i texten