Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

121 sidor, varav 117 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 117 av 121 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:71, Med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

1

Nr 71.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370), m. m.; given Drottningholms slott den 27

januari 1950.

Under åberopande av biilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

dels lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

dels ock förordning om ändring d taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379).

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Propositionen innehåller förslag till ändrade bestämmelser angående taxering

av vattenfallsfastighet. De föreslagna ändringarna avse i huvudsak att

som grund för värderingen av vattenfall skall läggas — i stället för lågvattenmängden

— en med utgångspunkt från medelvattenföringen beräknad

»taxeringsvattenföring», att vid taxeringen hänsyn skall tagas även till

väntad men ännu icke genomförd långtidsreglering, varom saknas föreskrift

i gällande bestämmelser, att värdet av damm för årsreglering av ett vattendrag

skall uppskattas helt fristående från värderingen av de vattenfall, som

draga nytta av regleringen, och icke som hittills inräknas i de senares värden,

därifrån sedan vid själva taxeringen få avdragas belopp som skola

taxeras hos regleringsdammen, att vid värdering av till kraftverk eller regleringsdamm

hörande anläggningar enligt anläggningskostnadsmetoden mera

utformade regler meddelas för vinnande av en säkrare uppfattning om de

verkliga anläggningskostnaderna (inklusive skadeersättningar och dylikt)

samt att särskilda konsulenter skola i mån av behov förordnas att biträda

beskattningsnämnderna vid taxeringen av vattenfallsfastighet.

t Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 71.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 45 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 samt punkt 3 av anvisningarna till 9 § och punkt 6 av anvisningarna till

10 § samma lag1 skola erhålla ändrad

Nuvarande lydelse:

45 §.

Genom fastighetsskatten---

fastighetsskatt beskattats.

Rätt till förenämnda avdrag skall

tillkomma fastighetens ägare, dock

alt medlem av bostadsförening eller

delägare i bostadsaktiebolag, som med

bostadsrätt eller liknande besittningsrätt

innehaft lägenhet i föreningen

eller bolaget tillhörig fastighet, skall

tillgodonjuta den del av avdraget,

som på lägenheten belöper.

Har fastighet---ägt fastig
heten.

Avdraget skall — — — gällande

taxeringsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 9 §.

3. Taxering av — — — erlagda

köpeskillingar.

1 Senaste lydelse, se beträffande 45 § och

samt beträffande punkt o av anvisningarna till

lydelse pa satt nedan angives.

Föreslagen lydelse:

45 §.

Genom fastighetsskatten--—

fastighetsskatt beskattats.

Rätt till förenämnda avdrag skall

tillkomma fastighetens ägare. Medlem

av bostadsförening eller delägare

i bostadsaktiebolag, som med bostadsrätt

eller liknande besittningsrätt

innehaft lägenhet i föreningen

eller bolaget tillhörig fastighet, skall

dock tillgodonjuta den del av avdraget,

som på lägenheten belöper. Vidare

skall ägare av strömfall med skyldighet

att bidraga till kostnaden för

regleringsf öretag tillgodonjuta den

del av avdraget för regleringssamfälligheten

tillhörig regleringsdamm,

som motsvarar den på strömfallet

belöpande andelen av nämnda kostnad.

Har fastighet---ägt fastig
heten.

Avdraget skall — — — gällande

taxeringsvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 9 §.

3. Taxering av —- — — erlagda

köpeskillingar.

punkt 6 av anvisningarna till 10 § 1932:291

9 § 1937:518.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

3

Nuvarande lydelse:

O ut by gg t vattenfall uppskattas

till värdet på normal lågvatteneffekt

enligt för orten gällande

pris på vattenkraft, under hänsynstagande

till den tid, som beräknas

förflyta, tills fallet blir utbyggt, möjligheter

till korttidsreglering av vattenföringen

vid fallet, förhållanden

som inverka på kostnaderna för fallets

utbyggande såsom fallhöjd, fallets

långsträckthet och grundförhållanden,

avstånd från järnvägsstation

och huvudsaklig kraftavsättningsort,

kostnader för andel i regleringsdamm

m. m. (fallvärde).

Normal lågvatteneffekt beräknas,

vare sig vattendraget är reglerat eller

ej, efter den faktiska bruttofallhöjden

vid normalt lågvattenstånd och den

faktiska normala lågvattenmängden

(jfr vattenlagen 14 kap. 1 §). Vattenmängd,

som vid normal lågvattenföring

måste avstås till samfärdsel och

andra behov, medräknas ej.

Föreslagen lydelse:

Värdet av outbyggt vattenfall

(fallvärde) uppskattas — på

sätt nedan stadgas och enligt de närmare

anvisningar Konungen meddelar

—- efter storleken av en beräknad,

hela vattenkraften i fallet motsvarande

effekt (taxeringseffekt) och

ett beräknat värde per effektenhet.

Taxeringseffekten beräknas efter

en på grundval av medelvattenföringen

bestämd vattenföring (taxering

svattenföring) samt efter bruttofallhöjden

vid medelvattenf öring.

Taxering svattenf öringen skall bestämmas

så, att en däremot svarande,

året runt tillgänglig effekt

kan anses likvärdig med hela den i

vattenfallet ekonomiskt uttagbara

vattenkraften. Vid bestämmande av

taxeringsvattenföringen skall hänsyn

tagas dels till vattenf öringens

växlingar under året, oavsett om

dessa bero enbart på naturliga förhållanden

i vattendraget eller äro påverkade

av genomförd årsreglering,

dels till sådan framtida årsreglering

som med sannolikhet väntas bliva

genomförd dels ock till möjligheten

att efter vattenfallets utbyggnad

där anordna korttidsreglering

eller tillgodogöra sig en reglering

av dylikt slag, vilken närbeläget

kraftverk anordnat. Vatten, som på

grund av förpliktelse, vilken åvilar

fastigheten såsom sådan, måste avstås

till samfärdsel och andra behov,

medräknas ej i den mån vattenkraftens

värde därigenom minskas.

Vid uppskattning av värdet per effektenhet

fastställes ett normalvärde

med ledning av priset på vattenkraft

för orten. Det sålunda fastställda

normalvärdet jämkas uppåt eller

nedåt med hänsyn dels till ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Outbyggt vattenfall — — — särskilt

värde.

Värdet av kraftverk kan uppskattas

med utgångspunkt från den

avkastning, som med hänsyn till den

för anläggningen naturliga kundkretsen

bör normalt kunna påräknas från

en dylik anläggning, samt normala

omkostnader för verkets årliga drift

under beaktande av anläggningens

påräkneliga varaktighetstid.

Då emellertid---till använd
ning.

Vattenfallet såsom sådant uppskattas,

såsom om det vore outbyggt och

skulle omedelbart utbyggas.

Den mark å land, som tages i anspråk

för anläggningen med bostadshus,

upptages till skäligt värde (utmåls

värde).

byggnadsförhållandena vid fallet såsom

dess höjd och långsträckthet

samt grandens beskaffenhet och

transportkostnader m. m., dels till

kostnaderna för anordnandet av sådan

årsreglering, som beaktats vid

beräkning av taxeringseffekten,

dels ock till överföringsavstånd

och avsåttningsförhållanden. I det

sålunda jämkade normalvärdet vidtages

härefter den nedsättning, som

betingas av den tid, vilken väntas

förflyta innan fallet blir utbyggt.

Outbyggt vattenfall — — — särskilt

värde.

Värdet av kraftverk, varmed

avses såväl kraftverk för elektrisk

kraftproduktion som kraftverk till

direkt drivna anläggningar, kan uppskattas

med utgångspunkt från den

avkastning, som med hänsyn till den

för anläggningen naturliga kundkretsen

bör normalt kunna påräknas

från en dylik anläggning, samt normala

omkostnader för verkets årliga

drift under beaktande av dels anläggningens

påräkneliga varaktighetstid

och dels att viss del av det enligt

denna metod uppskattade värdet

kan belöpa å regleringsdamm, som

enligt vad nedan sägs skall taxeras

särskilt.

Då emellertid —--till använd
ning.

Vattenfallet uppskattas såsom om

det vore outbyggt.

Den kraftverksägaren tillhöriga

mark å land, som tages i anspråk för

anläggningen med bostadshus, upptages

till skäligt värde (utmålsvärde).

Till mark, som nu nämnts, må

ej hänföras mark, som användes för

jordbruk eller skogsbruk eller eljest

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

5

Nuvarande lydelse:

Värdet å i kraftverk ingående byggnader,

däri inbegripna fasta maskiner,

uppskattas särskilt för byggnadsarbeten,

jämväl bostadshus, särskilt

för turbinut rustning, särskilt för

elektrisk utrustning och särskilt för

reservkraftmaskineri med utgångspunkt

från den faktiska anskaffningskostnaden,

omräknad till värdet

vid den tidpunkt taxeringen avser

under hänsynstagande till prisändringar,

som ägt rum sedan de tidpunkter,

då anskaffning skett, och

erforderlig avskrivning (värde å

byggnader). Vid uppskattning av avskrivningens

storlek beaktas, att för

större anläggningar vanligen kan beräknas

en längre varaktighetstid än

för mindre sådana.

Föreslagen lydelse:

för annat ändamål än det som med

anläggningen avses.

Värdet å kraftverket i övrigt bestämmes

med ledning av de å dess

anläggande nedlagda kostnaderna.

Såframt ej annat följer av vad i nästföljande

stycke sägs, skola därvid tagas

i betraktande samtliga dessa kostnader.

Hit hänföras alltså bland annat

kostnader för: konstruktionsarbeten,

administration, ersättningar för

skada å mark och andra ersättningar

för skada eller intrång, anordningar

till skydd för fisket eller till förhindrande

av olägenheter för flottningen

m. m., uppförandet av kraftstationsbyggnad

med maskinell, till fastighet

hänförlig utrustning samt övriga för

kraftverkets drift erforderliga byggnader,

bostadshus för personal därunder

inbegripna, dammbyggnader, i

övrigt å jorden eller i vattnet uppförda

konstruktioner av olika slag -—

däribland skadeförebyggande invallningar,

ställverk samt vägar och

broar, vilka uteslutande eller delvis

tjäna kraftverkets behov — tunnlar

eller andra utrymmen under jorden,

åstadkomna genom sprängning eller

annorledes, samt rensningar. Den

omständigheten att kostnaderna avse

fastighet, som ej ingår i den taxeringsenhet

varå kraftverket är beläget,

eller att kostnaderna avse provisoriska

anordningar för kraftverksbyggnadsarbetets

bedrivande såsom

provisoriska bostäder för arbetarna

eller andra provisoriska byggnader

eller provisoriska vägar, broar och

lastningsplatser, eller att kostnaderna

äro att anse såsom allmänna kostnader

för sjukvård, semester, renhållning

in. m. är ej i och för sig

av beskaffenhet att hindra deras

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

hänförande till taxeringsvärdet påverkande

kostnader.

Till kostnader av sistberörda slag

räknas däremot icke kostnader för

förvärv av sådan rätt till vattenfall

och utmål, till vilken hänsyn skall

tagas vid fallvärdets och utmålsvärdets

bestämmande, kostnader för

framställande eller förvärv av för

kraftverkets drift erforderliga föremål

av lös egendoms natur samt kostnader

för byggnader eller arbeten, till

vilkas värden hänsyn skall tagas vid

taxering av annan taxeringsenhet än

den, varå kraftverket är beläget.

Det sammanlagda beloppet av de

kostnader, som enligt vad i nästföregående

båda stycken sågs hänföras

till de taxeringsvärdet påverkande

kostnaderna, beräknas utgöra den

faktiska anskaffningskostnaden för

kraftverkets byggnader. Denna anskaffningskostnad,

fördelad på byggnadsarbeten,

turbinutrustning, elektrisk

utrustning och maskinutrustning

i övrigt, omräknas till värdet

vid den tidpunkt taxeringen avser

(värde å byggnader). Omräkningen

skall ske under hänsynstagande

till dels prisändringar, som ägt rum

sedan de tidpunkter, då anskaffning

skett, arbeten utförts eller ersättningsbelopp

utgivits, dels ock erforderlig

avskrivning å kostnaden för

verkställda arbeten, turbinutrustning,

elektrisk utrustning och maskinutrustning

i övrigt. Beträffande kostnad,

avseende ersättningar för skada

å mark och andra ersättningar för

skada eller intrång gäller, att avskrivning

för sådan kostnad ej må

beräknas. 1 regel bör avskrivning

icke heller beräknas för kostnad för

arbeten, vilka äro av beståndande karaktär

och tillika kunna antagas bli
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Nuvarande lydelse:

Avdrag får vid uppskattningen ske

för skyldighet att leverera ersättningskraft,

grundad på vattenlagen;

rättighet att utfå dylik kraft skall, i

den mån rättigheten kan utnyttjas

av den fastighet, varmed den är förenad,

tagas i betraktande vid dess

taxering.

Föreslagen lydelse:

va nyttiggjorda jämväl vid en förnyelse

av anläggningen.

Därest med hänsyn till anläggningens

ålder eller mindre goda utförande

eller på grund av exceptionellt

goda och väl tillvaratagna utbyggnadsbetingelser

eller av andra orsaker

tillämpandet av ovan sist angivna

värderingsmetod i visst fall leder

till ett uppenbarligen oriktigt resultat,

må värdet jämkas efter ty som

skäligt finnes.

I fråga om kraftverk till direkt

drivna anläggningar — till övervägande

delen bestående av kvarnar,

sågar och liknande smärre anläggningar

— gäller vidare att, därest anläggningen

lämpligen kan i sin helhet

uppskattas enligt de för taxering

av fastighet i allmänhet gällande

grunderna, reglerna i denna anvisningspunkt

icke böra erhålla tillämpning.

Vid uppskattning av kraftverks

värde må — oavsett vilkendera av de

i denna anvisningspunkt angivna

värderingsmetoderna, som kommer

till användning — avdrag ske för

skyldighet att leverera ersättningskraft,

grundad på vattenlagen; rättighet

att utfå dylik kraft skall, i

den mån rättigheten kan utnyttjas av

den fastighet, varmed den är förenad,

tagas i betraktande vid dess taxering.

Vid bestämmandet av värdet av skyldighet

att leverera ersättningskraft

och rättighet att utfå dylik kraft

skall, då uttagningskostnaden gäldas

i penningar, hänsyn tagas dels till

den del av nämnda kostnad, som utgör

underhålls- och driftkostnad, dels

ock till den del av den i uttagningskostnaden

ingående anläggningskostnaden,

som vid den tidpunkt taxeringen

avser ännu icke erlagts.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

Nuvarande lydelse:

För uppskattning av värdet å kvarnar,

sågar och liknande smärre anläggningar

torde, i den mån ej annan

värderingsgrund står till buds,

sist omförmälda värderingsmetod i

tillämpliga delar kunna komma till

användning.

Värdet av regleringsdamm

uppskattas med hänsyn till dels

dammbyggnaden, dels för densamma

i anspråk tagen mark. Dammbyggnaden

uppskattas på sått ovan

sagts om till kraftverk hörande

byggnad. I kostnaden för byggnaden

inräknas kostnad för sådana rensningar

intill dammen ovan- och nedanför

densamma, som erfordrats

för att avbörda vattnet genom dammen.

Värdet av de vattenfallsfastigheter,

som bidragit till regleringsdammen,

minskas i stället med belopp,

svarande mot deras andel i

dammanläggningen.

till 10 §.

6. Ingår i taxeringsvärdet särskilt

värde å vattenfall, skall detta värde i

taxeringslängden antecknas. Skyldighet

att leverera ersättningskraft avräknas

å byggnadernas värde, andel i

regleringsdamm å vattenfallets värde.

Föreslagen lydelse:

Värdet av regleringsdamm

med tillhörande mark uppskattas enligt

de regler, som enligt vad ovan

stadgats gälla i fråga om kraftverk

vid uppskattning av dels mark å

land, som tages i anspråk för anläggningen

med bostadshus, dels ock

i kraftverk ingående byggnader. I

beräknad anskaffningskostnad för

regleringsdamm ingå således jämväl

ersättningar för skada å mark och

andra ersättningar för skada eller

intrång samt kostnader för rensningar

och skadeförebyggande åtgärder

m. m.

till 10 §.

6. Värdet av skyldighet att leverera

ersättningskraft avräknas å byggnadernas

värde och därvid i första

hand å den del därav, som ej motsvarar

värdet å fasta maskiner och andra

till byggnad hörande inventarier,

för vilka enligt nästföregående punkt

särskilt maskinvärde redovisats. Värdet

av rätt till ersättningskraft ini-äknas

i jordbruksvärdet vid taxering

av jordbruksfastighet och i markvärdet

vid taxering av annan fastighet.

Ingår i taxeringsvärdet särskilt

värde å vattenfall, skall detta värde i

taxeringslängden antecknas. 1 fråga

om taxeringsenhet, som taxerats såsom

annan fastighet och som utgöres

av en kraftverksanläggning eller

däri en dylik anläggning ingår, skall

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

9

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

i taxering slängden jämväl antecknas

det belopp, varmed värdet av skyldighet

att leverera ersättningskraft av- *

räknats vid byggnadsvärdets fastställande.

Ytterligare skall i fråga om

såväl taxeringsenhet, varom nyss

nämnts, som regleringsdamm anteckning

i taxering slängden göras om beloppet

av den del av byggnadsvärdet,

som vid omräkning av anskaffningskostnaden

jämlikt punkt 3 av anvisningarna

till 9 § beräknats motsvara

kostnad, därå avskrivning för värdeminskning

ej beräknats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952; dock skall densamma redan

dessförinnan lända till efterrättelse, såvitt angår åtgärder med avseende å

1952 års allmänna fastighetstaxering.

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att i taxeringsförordningen den 28 september 1928

skall närmast efter 7 § införas en ny paragraf, benämnd 7 a §, av nedan

angiven lydelse samt att 17 § 1 mom. samma förordning1 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

7 a §.

1 län, där länsstyrelsen sä finner

erforderligt, förordnar länsstyrelsen

senast den 30 april året näst före är,

då allmän fastighetstaxering äger

rum, två personer (konsulenter för

taxering av vattenfallsfastighet) att

1 Senaste lydelse av 17 § 1 mom., se 1937:519.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 71.

Nuvarande lydelse:

17 §.

1 mom. Till ledning----sådan

innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration skall

innehålla uppgifter om fastighetens

areal av olika ägoslag, användning

och byggnader, gällande brandförsäkringsvärde,

den senast för fastigheten

erlagda köpeskillingen, hyror och därmed

jämförlig avkastning av fastigheten

samt till fastigheten hörande

särskilda förmåner ävensom, beträf
-

Föreslagen lydelse:

vid nämnda taxering biträda beskattningsnämnderna,

såvitt angår taxering

av outbyggda vattenfall, kraftverk

och regleringsdammar. Av konsulenterna

skall den ene företräda

taxeringsteknisk och den andre vattenkraftteknisk

sakkunskap.

Konsulenterna skola biträda beskattningsnämnderna

vid taxeringen

huvudsakligen genom upprättande

av liggare över vattenfallsfastigheter,

som böra bliva föremål för taxering,

komplettering av deklarations materialet

samt avgivande av skriftliga utlåtanden

till ledning vid taxeringen.

Konsulent äger, då fråga år om

taxering av vattenfalls fastighet, närvara

vid beskattningsnämnds sammanträde

med rätt att deltaga i överläggning

men ej i beslut.

Vad i denna förordning stadgas

om befogenhet för taxcringskonsulent,

varom i 8 § 2 mom. förmåles,

att utfärda anmaningar, att infordra

uppgifter och upplysningar

samt att taga del av deklarationer

och andra handlingar, om tystnadsplikt

samt om ersättning för uppdragets

fullgörande skall äga motsvarande

tillämpning beträffande konsulent

för taxering av vattenfallsfastighet.

17 §.

1 mom. Till ledning---så
dan

innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration skall

innehålla uppgifter om fastighetens

areal av olika ägoslag, användning

och byggnader, gällande brandförsäkringsvärde,

den senast för fastigheten

erlagda köpeskillingen, hyror och därmed

jämförlig avkastning av fastigheten

samt till fastigheten hörande

särskilda förmåner ävensom, beträf
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Nuvarande lydelse:

fande jordbruksfastighet, om åkerjordens

dränering, kreatursbesättningen

och skogen, beträffande annan

fastighet, om anskaffningsår och

anskaffningskostnader för sådana

maskiner och liknande tillgångar, för

vilka särskilt maskinvärde skall angivas,

samt, beträffande fastighet,

därå vattenfall finnes, uppgifter om

normal lågvatteneffekt, anläggningsår

och anskaffningskostnader.

Är jordbruksfastighet —----el
ler

innehavaren.

Kungl. Maj :t —---statistiskt

ändamål.

Allmän fastighetsdeklaration —

--Kungl. Maj :t.

Föreslagen lydelse:

fande jordbruksfastighet, om åkerjordens

dränering, kreatursbesättningen

och skogen, beträffande annan

fastighet, om anskaffningsår och

anskaffningskostnader för sådana

maskiner och liknande tillgångar, för

vilka särskilt maskinvärde skall angivas,

samt, beträffande fastighet,

därå vattenfall finnes, uppgifter om

medelvattenföring och bruttofallhöjd

vid medelvattenf öring samt, där så

kan ske, om magasinsvolym för årsoch

korttidsreglering, som är eller

med sannolikhet väntas bliva genomförd,

så ock, därest vattenfallet är

utbyggt, om anläggningsår och anskaffningskostnader.

Är jordbruksfastighet----eller

innehavaren.

Kungl. Maj :t---— statistiskt

ändamål.

Allmän fastighetsdeklaration----

— Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1951.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den

27 januari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Yougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Weijne, Andersson, Lingman.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om

ändrade bestämmelser angående taxering av vattenfalls fastighet samt anför

därvid följande.

I proposition nr 24 till innevarande års riksdag har föreslagits, att nästkommande

allmänna fastighetstaxering skall uppskjutas ytterligare ett år

och sålunda äga rum år 1952. Bifalles detta förslag, kommer arbetet med

taxeringen att påbörjas hösten 1951 och frågan om de normer, efter vilka

taxeringen skall äga rum, måste avgöras senast vid 1951 års riksdags vårsession.

De nu gällande föreskrifterna om taxering av fastighet, vilka återfinnas i

6—11 §§ kommunalskattelagen med anvisningar, synas vara i behov av

omarbetning särskilt såvitt angår värdering av vattenfallsfastighet samt värdering

av skogsmark och växande skog. Företagna utredningar angående

värdering av skogsfastighet hava emellertid, som framgår av vad jag anfört

vid anmälan av uppskovspropositionen, blivit färdigställda så sent att därå

grundad proposition icke kan föreläggas innevarande års riksdag vid dess

vårsession. Frågan om omläggning av värderingsförfarandet beträffande

vattenfallsfastighet befinner sig däremot i det läge, att den kan upptagas till

omedelbar behandling. På grund härav och då det synes vara förenat med

viss fördel att få denna fråga avgjord redan i år, anser jag, att proposition

i ämnet nu bör föreläggas riksdagen.

Gällande bestämmelser om taxering av vattenfallsfastighet.

I 1 kap. 1 § vattenlagen sägs, att envar äger, med i nämnda lag stadgade

eller eljest lagligen gällande inskränkningar, råda över det vatten, som finnes

å hans grund. Rätten till det i ett strömfall framrinnande vattnet följer

således äganderätten till grunden och är av fast egendoms natur. Jämlikt

4 § kommunalskattelagen är all inom riket belägen fastighet — med de undantag

varom stadgas i 5 § samma lag — underkastad skatteplikt till fastig
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Alaj:ts proposition nr 71.

hetsskatt. I enlighet härmed kommer ett vattenfall regelmässigt att i sammanhang

med ett visst markområde bliva skattepliktigt till kommunen.

Taxeringsmässigt kan ett vattenfall vara att hänföra till jordbruksfastighet

eller till annan fastighet. Vid taxering i sammanhang med en jordbruksfastighet

betraktas vattenfallet såsom en integrerande del av fastigheten.

Vare sig fallet är utbyggt eller ej skall vid dylik taxering hänsyn tagas till

vattenfallets naturkraft såsom en särskild förmån. Är fallet utbyggt skall

vid samma taxering hänsyn därjämte tagas till värdet av de till vattenfallet

hörande byggnaderna, d. v. s. hänsyn kommer i praktiken att tagas till vattenfallet

med byggnader såsom en anläggning, avsedd för fastighetens behov.

För att ett utbyggt vattenfall skall taxeras tillsammans med en jordbruksfastighet

fordras nämligen, att det huvudsakligen användes för eget

jordbruk eller skogsbruk; självfallet är det i sådant fall fråga allenast om en

mindre anläggning. Ett å en jordbruksfastighet beläget outbyggt vattenfall

synes merendels ej hava taxerats tillsammans med jordbruksfastigheten,

om det varit så betydande, att det skulle kunna få en i förhållande till driften

av jordbruksfastigheten mera självständig användning. Andelar i outbyggt

vattenfall, vilka tillhöra fastigheter med olika ägare, taxeras tillsammans

med de fastigheter de tillhöra, till följd varav värdet av sådana vattenfallsandelar

i regel ingår i taxeringsvärdet för jordbruksfastighet. — Ett i eu

ägares hand befintligt outbyggt vattenfall, som är avsett att utbyggas såsom

en fristående anläggning, eller ett utbyggt vattenfall, som ej enligt vad nyss

sagts bör taxeras tillsammans med jordbruksfastighet, förutsättes bliva taxerat

såsom annan fastighet.

Med hänsyn till den olikhet i behandlingsättet, som kan förekomma vid

taxering till fastighetsskatt av fastigheter med vattenfall, pläga desamma

indelas i outbyggda vattenfall, kraftverk, kvarnar, sågar och liknande smärre

anläggningar samt rcgleringsdammar. Dessa fastigheter bruka gå under den

gemensamma beteckningen vattenfallsfastigheter.

Enligt 9 § kommunalskattelagen skall fastighets taxeringsvärde — om

man bortser från skogsmark och växande skog — uppskattas efter allmänna

saluvärdet. Att direkt fastställa allmänna saluvärdet å en fastighet är emellertid

ofta icke möjligt, varför man i stor utsträckning vid värderingen måste

använda sig av hjälpmetoder, som kunna beräknas giva ett med allmänna

saluvärdet någorlunda överensstämmande värde. Särskilt gäller detta för

taxering av vattenfallsfastigheter, som endast i ringa utsträckning utbjudas

i allmänna marknaden och därför relativt sällan bliva föremål för äganderättsöverlåtelser.

Det speciella förfarandet vid taxering av sådana fastigheter

regleras närmare i punkt 3 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen.

Beträffande den nuvarande lydelsen av nämnda anvisningspunkt, som infördes

i kommunalskattelagen år 1932 och som i vissa mindre betydelsefulla

avseenden var föremål för ändringar ar 1937, torde få hänvisas till den författningstext,

som avses skola fogas vid propositionen i ämnet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Verkställda utredningar m. m.

Redan under förberedelserna till 1945 års allmänna fastighetstaxering

uppkom fråga om en revision av bestämmelserna om taxering av vattenfallsfastighet.

I anledning därav tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet

den 2 december 1943 överstelöjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren

M. A. R. Smedberg för överarbetning av nämnda bestämmelser.

Smedberg utarbetade i anledning härav en den 25 januari 1944 dagtecknad

promemoria med utkast till vissa ändringar. Efter remissbehandling av promemorian

kom emellertid departementschefen till den uppfattningen, att

för det dåvarande behovet av sådana ändringar icke vore större än att han

tills vidare kunde avstå från att framlägga förslag härom (se prop. nr 240/

1944, s. 32 o. f.).

Emellertid ansåg departementschefen frågan böra bli föremål för förnyad

utredning och tillkallade därför med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 12 december 1947 kammarrättsrådet F. O. Ljungberg, tillika ordförande,

överstelöjtnanten Smedberg och vattenrättsingenjören H. Hartzell

med uppdrag att såsom sakkunniga inom finansdepartementet utreda frågan

om revision av bestämmelserna om värdering av vattenfall med tillhörande

byggnader in. in. Efter fullgjort uppdrag avlämnade de sakkunniga, som antagit

namnet vattenfallstaxeringssakkunniga, den 30 november 1948 betänkande

med förslag till ändrade bestämmelser angående taxering av vattenfallsfastighet.

Över de sakkunnigas betänkande och förslag ha, efter remiss, yttranden

avgivits av kammarrätten, vattenfallsstyrelsen, Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut, länsstyrelserna i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Blekinge, Hallands, Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, Svenska landskommunernas förbund, Sveriges industriförbund,

Svenska vattenkraftföreningen samt Motala ströms regleringsförening. Jämväl

Svenska elektricitetsverksföreningen och Indalsälvens regleringsförening

ha beretts tillfälle yttra sig i ämnet utan att dock begagna sig därav.

I anledning av i remissvaren framställda anmärkningar har därefter åt

regeringsrådet H. D. Fransen uppdragits att verkställa en överarbetning

av de sakkunnigas förslag i fråga om beräkning av den effekt, som skall

läggas till grund för värdering av oreglerat vattenfall, samt i fråga om hänsynstagande

vid värdeberäkningen till genomförd eller väntad långtidsreglering.

I anledning härav har Fransén till mig avlämnat en den 21 november

1949 dagtecknad promemoria i ämnet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 71.

15

Vattenfallstaxeringssakkunnigas förslag.

De sakkunniga ha föreslagit ändringar i punkt 3 av anvisningarna till 1) §

kommunalskattelagen och punkt 6 av anvisningarna till 10 § samma lag

samt vissa ändringar i taxeringsförordningen. Vidare ha de sakkunniga föreslagit

meddelande av vissa övergångsbestämmelser med avseende å förstnämnda

ändringar.

Förslaget till ändringar i punkt 3 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen

innehåller i huvudsak, att som grund för värderingen av outhyggt

vattenfall skall läggas 75 % vattenföringen, d. v. s. den vattenföring som

förekommit eller överskridits under 75 % av den tid man räknat med (ett

större antal år) mot enligt gällande regler den normala lågvattenmängden,

att effekten skall angivas i turbinhästkrafter i stället för som hittills brukat

ske i naturhästkrafter, att uppskattningen av effekten icke skall som nu

alltid grundas på den faktiska vattenmängden utan på den faktiska eller beräknade

vattenmängden vid oreglerad vattenföring, därvid dock, om vattendraget

är årsreglerat eller kan årsregleras, skall göras ett särskilt effekttillägg

motsvarande vattenkraftens värdeökning genom den verkställda eller

väntade regleringen, att effekten skall beräknas med hänsyn till bruttofallhöjden

vid medelvattenföring mot nu vid normalt lågvattenstånd, att damm

för årsreglering av ett vattendrag skall uppskattas helt fristående från värderingen

av de vattenfall, som draga nytta av regleringen, i stället för att —

som hittills skett — värderas tillsammans med de senare, därvid som en åtgärd

vid själva taxeringen avdrages belopp som anses hänförliga till regleringsdammen,

att i lagtexten uttryckligen angives att värdering av till kraftverk

eller regleringsdamm hörande anlägggningar enligt anläggningskostnadsmetoden

skall ske med hänsynstagande icke blott till kostnaderna för

byggnadsarbeten och maskinanskaffningar utan även till kostnader för

utredningar, domstolsbehandling, markskadeersättningar m. m. samt att det

jämväl uttryckligen angives, att den omständigheten att kostnaderna avsett

fastighet, som ej ingår i den taxeringsenhet, varå kraftverket är beläget, icke

i och för sig hindrar att de hänföras till taxeringsvärdet påverkande kostnader.

Vidare föreslås införande i punkt 3 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen

(femtonde stycket) av en kompletterande bestämmelse om beräkningen

av värdet av rätt till resp. skyldighet att leverera ersättnings kraft

samt vissa ändringar i reglerna i punkt 6 av anvisningarna till 10 § samma

lag om redovisning av sådant värde. Därjämte föreslås införande i förstnämnda

anvisningspunkt (sista stycket) av vissa förtydligande bestämmelser

om beskattningsorten för vattenfall, som förändrat läge genom dämning

eller rensning, samt angående värdering av mark, som överdämts eller vattenskadats.

De föreslagna övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i kommunalskattelagen

avse skattskyldigheten vid fall av kombination mellan kraftverksdamm

och regleringsdamm och innebära, att om vid lagens ikraftlrä
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

(lande i fråga om etl vattenregleringsföretag sådana förhållanden föreligga,

att genom avtal eller genom domstols beslut regleringen av vattenavrinningen

åstadkommes eller är avsedd att åstadkommas medelst en damm,

som jämväl användes som kraftverksdamm, samt vissa regleringskostnader

bestritts av vederbörande regleringsförening eller eljest av vattenfallsägare,

som ha båtnad av regleringen, beskattningsnämnd må på framställning av

dammägaren och efter regleringsföreningens eller vattenfallsägarnas hörande

upptaga föreningen eller vattenfallsägarna som skattskyldiga för så stor

del av dammens värde som svarar mot de av dem i regleringsföretaget nedlagda

kostnaderna (dammägarens skattskyldighet för dammen avses därvid

skola i motsvarande mån nedsättas).

De föreslagna ändringarna i taxeringsförordningen innebära, att vid varje

allmän fastighetstaxering skola i de län, där så erfordras, förordnas två särskilda

konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet, en företrädande taxeringsteknisk

och en vattenkraftteknisk sakkunskap (7 a §). Vidare ha föreslagits

vissa av omläggningen föranledda ändringar beträffande de uppgifter

som skola lämnas i allmän fastighetsdeklaration (17 §).

De sakkunnigas författningsförslag torde få såsom bilaga (bil. I) fogas

vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Till förklaring av vissa detaljer i förslaget torde här få ur de sakkunnigas

betänkande återgivas följande tekniska upplysningar och begreppsbestämningar

m. m.

A. Vattendragens allmänna egenskaper och deras beroende av växlingar

i vattenföringen. Sverige har en utpräglad klimat- och kulturgräns, som sträcker

sig ungefär rätlinjigt mellan Öregrund och Strömstad, delande riket i ett

nordligt (70 %) och ett sydligt (30 %) område.

Det förra omtattar bland annat fjäll-, björkskogs- och det nordsvenska

barrskogsområdet; det senare det sydsvenska barrskogs- och lövskogsområdet.

Det förstnämnda är väsentligen ett högland, det sistnämnda i större

utsträckning ett lågland.

Ur vattendragssynpunkt benämnes denna gräns lågvattengränsen, markerande

den ur ekonomisk synpunkt betydelsefulla skillnaden mellan vattendrag

med vinterlågvatten och sommarlågvatten. Belastningen å kraftverken

är nämligen i regel störst vintertiden, varvid även driftsförhållandena

äventyras genom is och snö.

De floder, som befinna sig inom vinterlågvattenområdet, utgöras av fjällälvarna

(de norrländska huvudälvarna, Dalälven och Klarälven) och skogsälvarna,

vilka upprinna nedom de stora sjöarna utmed Inlandsbanan.

Vattendragen inom soinmarlågvattenområdet åter bestå av slättvattendragen

(i mellansvenska låglandet och Skåne) och sydsvenska höglandets

vattendrag.

De viktigaste av våra vattendrag uppräknas i kungörelsen den 13 april

1922 om nummerbeteckning å nederbördsområden (SFS nr 191).

Fjällälvarna utmärka sig för vår- och fjällflod i maj—juni (stundom

sammanfallande), riklig sommarvattentillgång, stundom någon höstflod

och så de vattenfattiga vintermånaderna med vattenbristen kulminerande i

mars—april.

Skogsälvarna hava ungefär samma förlopp men med mindre växlingar,

ofta besvärade av isdämningar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 71.

17

Slättvattendragens säsongvariationer äro ännu mera utjämnade med en

ofta långvarig lågvattenperiod juli—september.

Sydsvenska höglandets vattendrag påminna om slättvattendragen, men

hava kraftigare växlingar.

B. Växlingarna i kraftförbrukningen. Tillgången på vattenkraft är i stort

sett beroende på växlingarna i vattenföringen. Tillgången till elektrisk energi,

som ju i huvudsak alstras i vattenkraftverken, blir således också i sista

hand beroende av vattentillgången. Efterfrågan på elektrisk energi är

jämväl mycket varierande under olika tider av året liksom under olika tider

av veckan och dygnet. Behovet av belysningsenergi är naturligtvis väsentligt

lägre under sommarmånaderna, behovet av industrikraft är störst under

normal arbetstid på dagen.

C. Reglering av vattenframrinningen. Vattenframrinningen i ett vattendrag

kan under särskilda delar av året för vissa vattendrag, speciellt norrlandsälvarna,

under vintermånaderna nedgå till en bråkdel av vad den utgör

under andra tider av året. Detta gör, å ena sidan, att ett vattenkraftverk,

som är utbyggt för tillgodogörande av den vattenföring, som finnes tillgänglig

under t. ex. nio månader av året, måste under den återstående tiden

minska driften eller skaffa kraft från annat håll, producerad genom ånga

eller på annat sätt, och, å andra sidan, att samma vattenkraftverk icke kan

nyttiggöra mer än en bråkdel av den vattenföring, som förefinnes t. ex.

under flodtid, utan måste låta den överskjutande vattenmängden rinna obegagnad

förbi. För att möjliggöra ett något fullständigare utnyttjande avkraftverken

och således nedbringa den genom periodisk vattenbrist uppstående

förlusten åstadkommes genom uppförandet av dammar, vanligen i utloppet

från sjöar i flodsystemet, en reglering av vattenavrinningen. Genom

periodiskt igensättande av luckorna i dessa dammar kan större eller mindre

del av det tillrinnande flodvattnet samlas för att vid behov åter utsläppas, då

den naturliga tillrinningen minskas under torrare årstider. Därigenom kan

åtminstone en del av det vatten, som eljest skulle hava under flödestider

runnit obegagnat förbi vattenverken, komma till nytta och vattnet över huvud

taget sparas till den tid, då det bäst behöves, varigenom sekunda kraft

kan förvandlas till prima sådan. Det vattenmagasin, som sålunda skapas

i sjön, kan även ökas därigenom att den naturliga tröskeln i sjöns utlopp,

vilken hindrar sjöns vatten att rinna ut under en viss nivå, genom rensningar

sänkes. På det sättet möjliggöres att vid vattenbrist ur sjön tappa

vatten, som eljest skulle genom den hindrande tröskeln hava hållits kvar

i sjön. Sjöns vattenstånd blir visserligen därigenom tillfälligtvis sänkt under

det förutvarande naturliga, men det förutsättes, att sjön vid senare

flodtillfälle blir återfylld till dämningsgränsen. Regleringsdammarna kunna

ligga på långa avstånd från de vattenkraftverk, i vilka den insparade vattenmängden

skall utnyttjas.

D. Tekniska begreppsbestämningar. Vattenföring (Q) betecknar den i

ett vattendrag per tidsenhet framrinnande vattenkvantiteten och plägar mätas

i kubikmeter per sekund (m3/s). Benämningen »vattenföring» ersätter

det tidigare använda uttrycket »vattenmängd».

Med hänsyn till de olika sätt, varpå de dagliga observationerna av vattenföringen

i ett vattendrag pläga statistiskt bearbetas, talar man om följande

olika slag av vattenföringar:

Medelvattenföring (MQ) = medeltalet för ett större antal år av den för

varje dygn rådande vattenföringen.

it Iiihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. .Yr 71.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Ärsmedelvattenmängd — siffran för medelvattenföringen (m3/s), multiplicerad

med antalet sekunder per år.

Normal lågvattenföring (MLQ) = medeltalet för ett större antal år av de

vattenföringar, vilka var för sig utgöra den minsta vattenföringen under

året.

Vattenföring med 50 % varaktighet (Qso) = den vattenföring som förekommit

eller överskridits under 50 % av en tid som omfattar ett större

antal år (50 % vattenföring).

Vattenföring med 75 % varaktighet (Q75) = den vattenföring som förekommit

eller överskridits under 75 % av en tid som omfattar ett större

antal år (75 % vattenföring).

Dessutom hava från den tid då systematiska mätningar av vattenföringen

i våra vattendrag mer allmänt kom i bruk räknats med en vattenföring

med 9-månaders varaktighet, vilken kan definieras sålunda:

Vattenföring med 9-månaders varaktighet för ett år (9-mån.-vattenföring)

= den vattenföring som förekommit eller överskridits under sammanlagt

274 dagar av året och

Normal vattenföring med 9-månaders varaktighet (normal 9-mån.-vattenföring)

= medeltalet för ett större antal år av de enskilda årens 9-månaders

vattenföring.

9-månaders vattenföringen är ett begrepp, som i huvudsak betecknar samma

vattenföring som den, varåt 75 % vattenföringen ger uttryck. Med hänsyn

till de olika sätt, varpå ifrågavarande båda vattenföringar framräknas,

kan dock någon obetydlig skillnad mellan de resultat de uppvisa iakttagas.

För att erhålla effekten i ett vattenfall (E) har man formeln:

H x Q x 1 000 ,. . , , .

nr 1 E =---—^--narurhastkrafter (nhk)

där H = bruttofallhöjd i m

Q = vattenföring i m3/s.

Omsättes den naturliga effekten genom turbiner, går en del förlorad genom

friktion och andra förluster i kraftanläggningens vattenvägar och turbiner.

Man uttrycker denna förlust med att turbinen har en viss verkningsgrad,

vilken kan vara olika. Genomsnittlig verkningsgrad brukar ofta sättas

till 75 %.

Formeln blir då denna:

nr 2 E = °’75 * H x 1000 = 10x H x Q furbinhästkrafter (thk).

Den övervägande delen av vår utbyggda vattenkraft förvandlas till elektrisk

effekt genom generatordrift. Man kan räkna med, att verkningsgraden

i den elektriska utrustningen utgör 90 %. Formeln antager följaktligen

då följande utseende:

nr 3 E = 0,90 xlöxHxQ=9xHxQ = elektriska hästkrafter (ehk).

För bestämmandet av den elektriska effekten komma vissa elektriska måttenheter

till användning. Den elektriska strömmens effekt är = spänningen

i volt X strömstyrkan i ampére = voltampére (VA) = watt (W) för

likström. Vid 3-fas växelström erhålles den aktiva effekten i watt som

produkten av voltampére och en s. k. effektfaktor (cos ep), vanligen av

storleken 0,8. Då watt är en mycket liten enhet, räknar man med 1 000 X

W = kW (kilowatt). Följande samband finnes mellan de olika enheterna:

1 kW = 1,36 ehk, 1 ehk = 0,736 kW.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

19

Därvid erhålles formeln:

nr 4 E = 6,6 H x Q = kilowatt (kW).

Exempel på tillämpning av ovannämnda formler. Det antages en bruttofallhöjd

(H) om 5 m och en vattenföring (Q) om 2 ma/s:

Effekten (E) blir då enligt

formel nr 1 133 naturhästkrafter (nhk)

» »2 100 turbin- » (thk)

» » 3 90 elektr. » (ehk)

» » 4 66 kilowatt (kW).

E. Vattenfallsfastigheternas betydelse som fastighetstaxeringsobjekt. Enligt

av svenska vattenkraftföreningen uppgjord statistik angående kapitalinvesteringarna

i vattenkraftverk i Sverige ha under åren 1901—1948 följande belopp

(approximativt) i miljoner kronor investerats i dylika kraftverk.

1901—10 68

1911—20 228

1921—30 151

1931—40 200

1941—48 492

Summa milj. kr. 1139

Vid statistikens uppgörande har hänsyn ej tagits till anläggningar med ett

effektbelopp understigande 75 kW, varjämte de kostnadsbelopp, som nedlagts

å ledningsnät av olika slag samt å uppförandet av transformatorstationer,

som ej äro belägna å kraftverksområdet, ej medräknats.

Till de i vattenkraftverk gjorda investeringarna böra ytterligare läggas de

i regleringsföretag investerade beloppen. För tiden före år 1939 föreligga

härutinnan inga uppgifter. För tiden därefter har emellertid svenska vattenkraftföreningen

lämnat vissa approximativa uppgifter rörande samtliga

kapitalinvesteringar i regleringsföretag. Härvid är emellertid att märka,

att någon uppdelning å särskilda år av ifrågavarande investeringar ej kunnat

göras. De sålunda lämnade uppgifterna innebära, att för tiden från och

med 1939 verkställda investeringar i slutförda företag uppgå till 48 miljoner

kronor samt att investeringar i pågående men ännu ej slutförda företag

belöpa sig till ytterligare omkring 10 miljoner kronor.

Vidare är att taga i betraktande att även naturvärdena av dels den för

närvarande utbyggda vattenkraften, för vilken något värde ej beräknats i

statistiken, dels ock den ännu ej utbyggda vattenkraften representera stora

belopp, som måste uppskattas till flera hundra miljoner kronor.

Allmänna synpunkter på taxering av vattenfallsfastighet.

De sakkunniga framhålla, att reglerna om taxering av vattenfallsfastighet

så tillvida skilde sig från motsvarande regler för jordbruksfastighet och

annan fastighet (utom vattenfall), att de bildade ett mera självständigt författningsavsnitt

med bestämmelser så utformade, att med deras tillhjälp

ett taxeringsvärde fastställdes, som ej vore ett direkt och påtagligt uttryck

för allmänna saluvärdet utan som blott presumerades utgöra ett allmänna

saluvärdet motsvarande värde. De sakkunniga anföra vidare.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Vattenfallsfastigheter äro nämligen av ett ur värderingssynpunkt mycket

säreget slag. Vad värdering av kraftverk beträffar, är det uppenbart att

där ej kan föreligga någon sådan hållpunkt för värderingen som ett lämpligt

antal för orten representativa köpeskillingar utgör. Ett kraftverk är

ju sällan — och alldeles särskilt ej såsom ett värdeobjekt för sig —• föremål

för några äganderättsöverlåtelser. I huvudsak gäller detsamma om

outbyggda vattenfall, ehuru i fråga om dessa dock i vissa delar av vårt

land förekommit en hd del äganderättsöverlåtelser. Detta framgår närmare

av de betänkanden angående åtgärder mot spekulation i vattenkraft,

som inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga avgivit respektive

den 27 februari 1943 (SOU 1943: 14) och den 20 december 1947 (SOU 1947:

81). På sätt i sistnämnda betänkande anföres uppgår emellertid den outbyggda

och utbyggnadsvärda vattenkraft, som ej befinner sig på fasta händer,

allenast till omkring 5 % av all sådan kraft. Det är därför redan på

grund härav klart, att de försäljningar, som av sådan på spekulativ hand

befintlig vattenkraft kan äga rum, måste behandlas med stor försiktighet

såsom värdesättande faktor. På grund av det ringa antal outbyggda vattenfall,

som således stå till den allmänna marknadens förfogande, är det nämligen

givet, att en konkurrens mellan spekulanter förekommer, vilken gör

det troligt, att betingade priser ej äro representativa. I detta antagande bestyrkes

man än mer, då man tager del av vad i sist omförmälda betänkande

vidare yttras under rubrikerna »förekomsten av spekulationstendenser» och

»vattenfallsstyrelsens inköps- och prispolitik», vartill hänvisas (s. 62—65).

Emellertid har i anledning av SOU 1943: 14, efter förslag av Kungl. Maj :t

(prop. 1945:44), 1945 års riksdag beslutat sådan ändring i vattenlagens 1

kap. 14 §, att i ändamål att söka förhindra spekulationsförvärv av vattenfall

möjlighet skapats att under vissa omständigheter expropriationsvägen

förvärva vattenfall. I anledning av SOU 1947: 81 framlade Kungl. Maj :t

i proposition till 1948 års riksdag (prop. 1948: 245) förslag till sådana ändringar

i vattenlagen, att berörda expropriationsförfarande betydligt utvidgades.

Förslaget godkändes av riksdagen och författning rörande bland annat

detta ämne utfärdades den 30 juni 1948 (lag om ändring i 1, 9, 10 och

11 kap. vattenlagen, SFS nr 479). Slutligen har den 20 december 1946 utfärdats

en lag om kontroll å överlåtelse av vattenkraft, vilken författning,

gällande t. o. m. den 30 juni 1948, genom lag av sistnämnda dag (SFS nr

480) förlängts t. o. m. den 30 juni 1953 eller den tidigare dag Konungen

bestämmer. I vad mån den på ifrågavarande område sålunda genomförda

lagstiftningen kan bidraga till att skapa en prisnivå, som kan anses vara

ett representativt uttryck för allmänna saluvärdet, synes mer än ovisst.

Med hänvisning till ovanstående torde alltså kunna påstås, att vad kraftverk

beträffar det praktiskt taget saknas möjligheter att med stöd av köpeskillingar

få någon utgångspunkt för värdebedömningen och att beträffande

outbyggda vattenfall möjligheterna härtill äro starkt beskurna. Lika litet

kunna hyror och arrenden, golvyta, kubikutrymme in. in., som eljest vid

taxering av fastighet kunna få viss betydelse, anlitas såsom hållpunkter vid

vattenfallsfastigheters taxering.

De sakkunniga anse därför, att nu gällande metoder för taxering av outbyggt

vattenfall resp. kraftverk och regleringsdammar i princip böra bibehållas

men att i fråga om den närmare utformningen av metoderna de

ändringar, som de sakkunniga härutinnan föreslagit, böra genomföras.

I de avgivna remissyttrandena understrykes behovet av ändringar i lagstiftningen

om taxering av vattenfallsfastighet och i flertalet yttranden till
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

21

styrkes de sakkunnigas förslag i huvudsak. Beträffande de nya bestämmelsernas

utformning i detalj framställas dock flera anmärkningar. Svenska

vattenkraftföreningen och Sveriges industriförbund avstyrka helt de föreslagna

bestämmelserna om taxering av outbyggt vattenfall.

Kammarrätten framhåller, att den allmänna översyn, som ifrågavarande

bestämmelser underkastats, syntes på ett förtjänstfullt sätt ha verkställts

på grundval av inom kammarrätten vunna erfarenheter och med beaktande

av den tekniska utvecklingen på området.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser de föreslagna ändringarna ägnade

att möjliggöra en jämnare och mera rättvisande taxering av vattenfallsfastigheter

än som tidigare kunnat ernås.

Vattenfallsstyrelsen anför, att taxeringen av vattenfall och kraftstationer

hittills baserats på vissa principiella betraktelser, vilka i och för sig förefölle

acceptabla, men vilka, när de tillämpats oberoende av speciella förhållanden

och inträdd utveckling, delvis lett till mindre tillfredsställande

resultat. De sakkunnigas förslag innebure till övervägande delen tillrättalägganden

i sådana hänseenden, exempelvis när värdering av vattenfall i

reglerade vattendrag baserades på den oreglerade vattenföringen med visst

tillägg på grund av regleringen i stället för på de oftast ganska godtyckligt

framkomna vattenföringsvärdena efter reglering. I en del avseenden hade

de sakkunniga emellertid dragit ut konsekvenserna för långt i sina strävanden

efter förbättrade taxeringsnormer, såsom när det föresloges, att vattenfallsvärdena

skulle ökas enligt exakta formler även med hänsyn till framtida

regleringsmöjligheter och att de för en sjöreglering erlagda ersättningarna

skulle inräknas i regleringsdammens taxeringsvärde.

Svenska vattenkraftföreningen framhåller, att det aldrig kunde räknemässigt

avgöras vad som vore ett absolut riktigt taxeringsvärde, utan att

en skälighetsprövning bleve i sista hand bestämmande. Någon metod, mot

vilken inga invändningar kunde göras, torde aldrig kunna utarbetas. Man

måste därför jämväl ställa det kravet på utformningen av hithörande bestämmelser,

att de icke ledde till alltför betungande uppgiftsskyldighet

och tidsödande beräkningsarbete samt ej fordrade alltför stor specialutbildning

och fackkunskap hos utövaren av taxeringsarbetet. Den av de sakkunniga

föreslagna taxeringsmetoden syntes åtminstone i de flesta fall komma

att leda till invecklade utredningar, som krävde mer arbete än vad saken

vore värd. Taxeringsvärdena å vattenfallsfastigheter vore för närvarande

icke av så stor betydelse som de sakkunniga syntes förutsätta. Kraftverken,

som representerade de större värdena, tillhörde i de flesta fall företag,

som hade så stor inkomst att de kunde utnyttja garantiskatteavdraget, och

taxeringsvärdenas storlek bleve i sådana fall beträffande kommunalskatten

utan betydelse.

Vattenkraftföreningen anför vidare:

För förmögenhetsskatten torde kraftverkens taxeringsvärden vara av

ringa betydelse. Flertalet av de största kraftverken tillhöra staten. Ett flertal

kraftverk tillhöra kommuner, vilka ej heller betala förmögenhetsskatt.

De enskilda kraftverken tillhöra till övervägande del börsnoterade aktie
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

bolag eller aktiebolag, som ägas av börsnoterade aktiebolag. Aktiebolagen

erlägga icke förmögenhetsskatt, och aktiernas värde kan för börsnoterade

företag icke påverkas av taxeringsvärdenas storlek. Värdet å andelar i ekonomiska

föreningar torde regelmässigt ej heller röna inverkan därav. Det

torde ej heller vara givet, att aktiernas värde i icke-börsnoterade företag

påverkas av taxeringsvärdet hos de kraftverk, som tillhöra företaget.

Enligt särskild undersökning, nu utförd av föreningen, fördelar sig äganderätten

till vattenkraftverk i vårt land enligt uppgifterna i nedanstående

tabell, där samtliga kraftverk över 75 kW (samt sådana för vilka ägaren

tillsammans har över 75 kW) äro medräknade.

Ägare

Antal

Total turbin-

D:o i

verk st.

effekt kW

*

Staten ..................

...... 55

982 000

35

Kommuner..............

...... 128

434 000

15

Ekonomiska fören.......

...... 121

37 000

1

Aktiebolag, kat. I ......

...... 263

915 000

33

» D II ......

...... 613

423 000

15

Enskilda................

...... 269

32C00

1

1449

2 823 000

100

Aktiebolag, kategori 1 avse aktiebolag med börsnoterade aktier (eller bolag

som i sin tur ägas av kommun eller bolag med börsnoterade aktier).

Aktiebolag, kategori II avse övriga aktiebolag.

Genomförande av förslaget enligt betänkandet skulle icke blott förorsaka

ökad arbetsbelastning för de skattskyldiga och för taxeringsmyndigheterna

utan även föranleda inrättandet av en särskild konsulentorganisation

och säkerligen jämväl förstärkning av personalen vid Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institutet (SMHI). I fråga om de ökade kostnaderna

för statsverket ha inga beräkningar verkställts av de sakkunniga.

De ökade kostnaderna för de skattskyldiga för fullgörande av ifrågavarande

improduktiva arbetsuppgifter låta sig svårligen beräknas men bli

utan tvivel avsevärda.

Även om möjligheten att ernå mera rättvisande taxeringsvärden i någon

mån skulle ökas genom förslagets realiserande, blir dock som nämnts i sista

hand en skälighetsprövning ofta nödvändig. Det är icke befogat att belasta

myndigheter och enskilda med så mycket invecklat arbete för att få fram

siffervärden, vilka ändå icke — annat än i undantagsfall — kunna läggas

direkt till grund för taxeringsvärdena utan måste justeras med hänsyn

till skälighetsprincipen.

Med hänsyn till, å ena sidan, förslagets begränsade värde för vinnande

av mera rättvisande taxeringsvärden å vattenfallsfastigheter och dessa taxeringsvärdens

jämförelsevis ringa betydelse i beskattningshänseende samt,

å andra sidan, ökningen av improduktiva arbetsuppgifter och kostnader,

har föreningen beträffande väsentliga delar av förslaget kommit till den

bestämda uppfattningen, att vad man därigenom skulle vinna icke står i

rimlig proportion till de därmed förenade olägenheterna.

Föreningen avstyrker därför, att de föreslagna bestämmelserna rörande

taxering av outbyggda strömfall upphöjas till lag, åtminstone till dess närmare

utredningar i denna del hunnit verkställas. De anförda synpunkterna

gjorde sig särskilt gällande beträffande det ifrågasatta förfarandet

för taxering av sådana fastigheter och härtill komme att beträffande detta

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

23

förfarande ett flertal frågor ännu icke vore fullständigt utredda. Beträffande

taxering av kraftverk gjorde sig nämnda synpunkter icke gällande

på samma sätt, varför föreningen icke ville motsätta sig, att de därom föreslagna

bestämmelserna antoges, dock med vissa angivna jämkningar. Även

de förslagna reglerna om taxering av regleringsdamm borde kompletteras

i visst avseende.

Sveriges industriförbund instämmer i vad svenska vattenkraftföreningen

anfört.

Departementschefen. Taxeringen av outbyggda vattenfall, kraftverk och

andra hithörande fastigheter har visat sig vara förenad med stora svårigheter.

Att direkt fastställa ett allmänt saluvärde för en sådan fastighet är,

som de sakkunniga framhållit, i allmänhet icke möjligt. Man får söka sig

fram till godtagbara resultat på andra vägar. Det vanliga och numera i lag

reglerade förfaringssättet är att fastställa ett grundläggande värde å själva

vattenkraften, vartill, om vattenfallet är utbyggt, lägges värdet av för anläggningen

i anspråk tagen mark ävensom värdet av till kraftverket hörande

dammar, andra byggnader och fasta maskiner. Hänsyn till värdeökning

genom reglering av vattenföringen tages dels på det sättet att visst

tillägg göres till vattenkraftens värde och dels på det sättet att värdet å

regleringsanordningarna uppskattas för sig samt antingen tillägges värdet

å kraftverksbyggnaderna (anordningar för korttidsreglering) eller taxeras

som särskild taxeringsenhet (regleringsdamm för årsreglering). Till grund

för beräkning av kraftvärdet lägges en uppskattning av effekten vid viss

vattenföring. Markvärdet beräknas efter vanliga, för beräkning av sådant

värde vedertagna normer. Kraftanläggnings liksom regleringsanordningars

värde beräknas på grundval av den faktiska anskaffningskostnaden (enligt

den s. k. anläggningskostnadsmetoden).

Ett bebyggt vattenfall med tillhörande kraftverksanläggningar kan emellertid

också värderas efter den avkastning som kan påräknas av kraftverket

(enligt den s. k. avkastningsmetoden). Det sistnämnda värderingssättet

användes emellertid endast i undantagsfall eller för att kontrollera det efter

förstnämnda princip beräknade värdet. Att anläggningskostnadsmetoden

sålunda erhållit företräde framför avkastningsmetoden, trots att den

senare principiellt borde tillämpas, eftersom »en förståndig köpare» måste

antagas grunda det pris han vill betala för en kraftanläggning på den avkastning

han kan få av densamma, beror huvudsakligen på svårigheten att

i praktiken bemästra den senare metoden.

De angivna principerna för värdering av vattenfallsfastighet skola enligt

förslaget bibehållas. I fråga om olika detaljer i värderingsförfarandet ha

emellertid betydelsefulla ändringar föreslagits.

Behovet av ändringar i de nuvarande bestämmelserna om taxering av

vattenfallsfastighet har vitsordats i så gott som samtliga remissyttranden.

Däremot gå meningarna isär i fråga om vad de nya bestämmelserna på olika

punkter böra innehålla.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Även jag anser övervägande skäl tala för, att hithörande bestämmelser

nu omarbetas, och jag vill därför förorda att så sker. Till frågan om vilken

vikt som därvid skall tillmätas de mot de sakkunnigas förslag framställda

erinringarna och vad de nya bestämmelserna i följd därav eller på grund

av vad i övrigt förekommit enligt min mening böra innehålla skall jag återkomma

i samband med behandling av särskilda delar av förslaget.

Outbyggt vattenfall.

Som motiv för att låta en vattenföring motsvarande den normala

lågvattenmängden ligga till grund för krafttillgångens beräkning i 1932 års

förslag till nu gällande bestämmelser anfördes följande (prop. nr 220/1932

s. 85).

Vattenmängden har vid fallvärdering i regel angivits med 9-månaders varaktighet,

men undantagsvis hava åtskilliga andra begrepp hävdats. Att så

skett beror på vattenfallskommitténs ståndpunktstagande 1903, då densamma

hade att välja mellan riksdagens medel vattenmängd och kommitténs lågvattenmängd.

Någon övertygande motivering framfördes icke, och den vedertagna

9-månadersvattenmängden har också med fog kritiserats under

taxeringen. Begreppet i fråga är sålunda rätt svåruppfattat, och dess fastställande

kräver en betydlig statistisk bearbetning. Ett skäl för dess bibehållande

vore naturligtvis, om densamma ungefär motsvarade utbvggnadsvattenmängden

(turbinernas vattenförbrukning) eller stode i något regelbundet

förhållande till densamma. Detta har emellertid under den moderna,

snart 40-åriga vattenkraftutvecklingen ytterst sällan inträffat.

Den nya vattenlagen, som började tillämpas 1 januari 1919 och som sålunda

i snart 13 år verkat normaliserande på vattendragsekonomien, hänför

sig snart sagt genomgående till den normala lågvattenmängden (VL 1 kap.

5 §, 2 kap. 10 §, 4 kap. 1—3, 5, 8—9 §§,11 kap. 95 § och 14 kap. 1 § in. fl.).

Betydelsen av denna vattenföring förstås av alla och densamma är lätt åtkomlig

ur räknesynpunkt. Alla skäl tala sålunda för dess godkännande även

inom skattelagstiftningen. Mot detta kan invändas, att allmänheten vid

kraftvärdering vant sig vid 9-månadersbegreppet, varför möjligen en felaktig

ekonomisk uppskattning skulle kunna bliva följden av en övergång från del

ena till det andra vattenmängdsbegreppet. Framhållas må emellertid, att

värdet å vattenkraften är så omstritt och litet utrett, att man över huvud

ännu ej har någon klar ståndpunkt i denna fråga. Härtill kommer, att tillräckligt

hydrografiskt material finnes för bedömande av den förändring av

kraftpriset, som bör ske i samband med lågvattenbegreppets införande.

De sakkunniga anföra.

Det torde icke råda något tvivel därom att, då man vid genomförandet av

1932 års lagstiftning bestämde sig för normala lågvattenföringen såsom

norm för värdesättningen av vattenfallsfastighet, man var fullt på det klara

med, att denna vattenföring icke var ett uttryck för värdet av fallets hela

vattenkraft. Det är ju också självfallet, att så ej kan vara händelsen. I

ett vattendrag med mycket jämn naturlig avrinning, såsom t. ex. Götaälv,

kan visserligen den normala lågvattenföringen vara så hög, att det motsvarande

kraftbeloppet representerar i det närmaste hela krafttillgången. I

ett vattendrag åter med mycket variabel avrinning kan den normala låg
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kunol. Maj:ts proposition nr 71.

25

vattenföringen nedgå till ett så ringa värde, att det däremot svarande kraftbeloppet

endast kommer att representera en del av hela krafttillgången. Att

man det oaktat valde den normala lågvattenmängden såsom taxeringsnorm

berodde, som också av förarbetena till lagstiftningen framgår, huvudsakligen

på två omständigheter. Dels kom man därigenom i samklang med

vattenlagens bestämmelser om lågvattenföringen såsom grund för åtskilliga

i den lagen föreskrivna beräkningar och dels var lågvattenföringen ett

lättförståeligt och av räkneoperationer mera oberoende begrepp.

Vad beträffar överensstämmelsen med vattenlagen torde emellertid betydelsen

härav kommit att bliva av mera formell än reell natur. Den förhoppning

man hyste, att vid vattendomstol träffade, på lågvattenföringen

grundade avgöranden skulle kunna komma till nytta jämväl vid taxeringen

av vattenfallsfastighet och vice versa har visat sig i allmänhet icke kunna

infrias.

Beträffande åter det förhållandet att lågvattenföringen skulle vara ett

lättförståeligt och lättillgängligt begrepp, har utvecklingen i fråga om våra

vattentillgångars tillgodogörande medfört, att — även om det fortfarande

är lätt att uppfatta detta begrepps innebörd — lågvattenföringen dock ej

längre är så lätt att i varje förekommande fall på ett tillfredsställande sätt

konstatera. Efter det att 1932 års lagstiftning tillkommit, hava nämligen års-,

vecko- och dygnsregleringar i mycket stor utsträckning genomförts i vårt

land, och denna utveckling kommer säkerligen att fortgå i raskt tempo.

Till följd av årsregleringar har den normala lågvattenföringen i ett flertal,

däribland våra viktigaste, vattendrag ändrats och kommer ytterligare att

undan för undan ändras och kan med hänsyn till det varierande sätt, på

vilket regleringarna skötas, ej få samma betydelse som lågvattenmängden,

mätt i ett oreglerat vattendrag.

Vad särskilt; säsong- och korttidsreglerade vattendrag beträffar är lågvattenbestämningen

i dessa behäftad med en osäkerhet, som hänför sig till

det förhållandet att---lågvattenföringen i sådana vattendrag är bero
ende

av ovanför liggande kraftverks minskade vattenförbrukning under nätter,

helgdagar och semestertid.

Då alltså de skäl, som tidigare talade för att välja lågvattenföringen såsom

taxeringsnorm, numera väsentligt förlorat i värde, ökar givetvis styrkan

av det skäl, som enligt vad ovan anförts kan åberopas mot denna vattenföring

såsom värderingsgrund, nämligen att lågvattenföringen för vattendragen

med deras i allmänhet mycket växlande vattenföringar icke utgör

ett entydigt uttryck för ett vattenfalls hela vattenkraft.

De sakkunniga diskutera därefter olika vattenföringar, som kunna ersätta

den nu förekommande normala lågvattenföringen. De nämna därvid

såsom tänkbara alternativ medelvattenföringen (MQ), vattenföringen med

50 % varaktighet (50 % Q) samt vattenföringen med 75 co varaktighet

(75 % Q) och anföra härom.

Undersökas dessa vattenföringar med hänsyn till deras lämplighet som

taxeringsnorm, kan vad angår medelvattenföringen sägas, att den är både

lättförståelig och lätt att få tillgång till. Såsom redan benämningen angiver

utgör den medeltalet för ett större antal år av den för varje dygn

rådande vattenföringen. Onekligen ger denna vattenföring ett något bättre

uttryck för den vattenkraft, som i sin helhet är att hämta ur ett vattenfall

än lågvattenföringen. Även bär äro emellertid på grund av de stora årstidsvariationerna

i avrinningen, som kan förekomma för vissa vattendrag,

medelvattenföringen ej något gott uttryck för vattenkrafttillgången.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj.ts proposition nr 71.

Vad så beträffar 50 % och 75 % vattenföringarna torde helt allmänt om

dem kunna sägas, att de giva ett bättre begrepp om ett vattenfalls hela vattenkraft

än såväl normala lågvattenföringen som medelvattenföringen. Tilllika

torde de förstnämnda vattenföringarna vad angår inverkan av korttidsreglering

vara mindre beroende av denna än lågvattenföringen. För medelvattenföringens

bestämmande saknar ju reglering varje betydelse.

För att få ett mera verklighetsbetonat underlag för fortsatta undersökningar

i denna fråga hava de sakkunniga från Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut införskaffat en i tabellform uppställd utredning angående

den specifika naturliga avrinningen i liter per sekund och kvadratkilometer

(1/s/km2) för 70 stationer inom 37 flodområden, gällande de

här ifrågavarande fyra vattenföringarna.

I ändamål att få en bättre överblick över det införskaffade materialet har

detsamma överförts i grafisk form, varvid i första hand konstaterats, att

någon fast relation icke råder mellan normala lågvattenföringen och övriga

karakteristiska vattenföringar. Detta är också helt naturligt med hänsyn till

vattendragens växlande karaktär i hydrologiskt hänseende. De enskilda värdena

visa i förhållande till normala lågvattenföringen stor spridning, men

följande medelrelationstal torde dock kunna angivas:

MQ ................................ 5,6 gånger MLQ

50%Q................................ 3,0 » »

/ 5/&Q................................ 1,6 » »

MLQ................................ 1,0 » »

De sakkunniga ha stannat för att förorda vattenföringen med 75 procent

varaktighet, vilket motiveras med följande.

Såsom ett resultat av de verkställda undersökningarna kan såsom en

framträdande fördel hos de med 50 % och 75 % betecknade vattenföringarna

konstateras, att de giva ett avsevärt bättre uttryck för ett vattenfalls

hela vattenkraft än såväl lågvatten- som medelvattenföringarna och att

75 % vattenföringen i det avseendet är överlägsen. Tillika framgår, att 75 %

vattenföringen i de undersökta fallen genomsnittligt står betydligt närmare

lågvattenföringen, som är den för närvarande gällande taxeringsnormen, än

50 % vattenföringen. Medeltalet av vattenföringar med 75 % varaktighet utgör

nämligen blott 1,6 gånger lågvattenföringen, under det att vattenföringen

med 50 % varaktighet är tre gånger så stor som lågvattenföringen. Härtill

kommer att, om man räknar effekten i turbinhästkrafter vid 75 % verkningsgrad

i stället för i naturhästkrafter---blir turbineffekten med

75 % varaktighet allenast 1,2 gånger lågvatteneffekten i naturhästkrafter.

Det är givetvis en stor fördel, om man som taxeringsnorm kan välja en vattenföring,

som både giver ett bättre uttryck för ett vattenfalls hela vattenkraft

och tillika ej i alltför hög grad avviker från nu gällande taxeringsnorm.

De tal, som komma att fastställas såsom normala fallvärden, bliva

mera representativa samtidigt som justeringen av dessa tal med hänsyn till

den förändrade taxeringsnormen ej behöver bliva alltför stor. Tillika bör det

förhållandet ej lämnas obeaktat att---vid köp och försäljning av vat
tenfall

eller eljest då det varit fråga om att i affärs- och fackmannakretsar

bedöma ett vattenfalls vattenkraft detta skett och i allmänhet sker med utgångspunkt

från turbineffekten vid 75 % vattenföring.

Beträffande frågan om regleringsförhållandenas inverkan

på effektbestänmingen (d. v. s. hänsynstagande till verklig effektökning ge
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

27

nom redan verkställd årsreglering eller beräknad effektökning genom föreliggande

möjlighet att verkställa års- eller korttidsreglering) erinra de sakkunniga,

att enligt förslaget hänsyn till sådana förhållanden skulle tagas

genom tillägg till värdet vid oreglerad vattenföring så att effektbestämningen

principiellt komrne att omfatta dels den naturliga på oreglerad 75 procent

vattenföring grundade effekten och dels en med hänsyn till förhållandena i

fråga om årsreglering eller korttidsreglering beräknad effekt. Detta sammanlagda

effektbelopp hade i den föreslagna lagtexten angivits såsom en för

taxeringen »bestämmande effekt».

1 övrigt hänvisa de sakkunniga beträffande förevarande fråga till ett särskilt

avsnitt i sitt betänkande om värdet av möjlighet till årsreglering och

värdet av redan genomförd sådan (se s. 57).

Vidkommande frågan om beräkning av fallhöjd anföra de sakkunniga.

Den hittills i anvisningarna förekommande bestämmelsen om fallhöjdens

beräknande efter den faktiska bruttofallhöjden vid normalt lågvattenstånd

och den faktiska normala lågvattenmängden måste givetvis också ändras,

enär de sakkunnigas förslag åsyftar bestämmandet av en annan vattenföring.

Att emellertid räkna med fallhöjden vid 75 % vattenföring — i överensstämmelse

med vad som för närvarande gäller i fråga om lågvatteneffektens

bestämmande — är ogörligt. Vattenföring med 75 % varaktighet är

nämligen ett statistiskt begrepp, som gör att fallhöjdens anknytning till

denna vattenföring medför tidsödande undersökningar, varjämte officiell

uppgift om denna fallhöjd i regel icke står att erhålla. Däremot torde i de

allra flesta fall vederbörande vattenfallsägare äga god kännedom om hur

vattendragets profil gestaltar sig vid medelvattenföring. Enklast synes därför

vara att vid effektens beräkning utgå från fallhöjden vid medelvattenföring.

Då det här är fråga om ett outbyggt vattenfall, kan det förefalla onödigt

att särskilt angiva, att bruttofallhöjden avses. Begreppet nettofallhöjd

kan nämligen blott förekomma vid ett utbyggt vattenfall och betecknar då

den fallhöjd, som efter avdrag av fallförluster i till- och avlopp faktiskt utnyttjas

i kraftverket. Beträffande ett utbyggt vattenfall ligger det emellertid

nära till hands att vid fallvärdets beräknande utgå från nettofallhöjden,

oaktat i fråga om ett sådant vattenfall själva vattenfallet skall uppskattas

som om det vore outbyggt och nettofallhöjden i det sammanhanget således

icke har något intresse. Av praktiska skäl torde därför bruttofallhöjden angivas

såsom fallhöjdsbeteckning. Det bör tillika framhållas, att fallhöjden

skall beräknas med inräknande av varje fallsträcka, som vid en utbyggnad

av vattenfallet ekonomiskt och tekniskt sett lämpligen bör dit hänföras.

Vad angår frågan om tillämplig måttenhet å vattenkraftsc

f f e k t e n, erinra de sakkunniga, att gällande lagstiftning icke innehölle

någon bestämmelse om den måttenhet å lågvatteneffekten, efter vilken värderingen

borde ske, men att lagstiftaren syntes ha räknat med att den primära

måttenheten, naturhästkraften, vore den som i första hand borde angivas.

De sakkunniga anföra vidare.

Vid ett övervägande av frågan, vilken måttenhet å effekten som numera

bör bestämmas, är det uppenbart att härvidlag ej gärna kan bliva fråga om

andra måttenheter än antingen naturhästkrafter eller turbinhästkrafter. Av

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

dessa är naturhästkraften den primära måttenheten och har på grund därav

ävensom därigenom att den hittills varit den officiellt antagna ett visst krav

på beaktande. Emellertid gäller vad turbinhästkraften angår, ----att

man genom att omvandla naturhästkrafter till turbinhästkrafter kan göra

övergången från lågvatteneffekt till effekten vid 75 % vattenföring mjukare

och dessutom erhålla en mera direkt anknytning till förhållandena vid

köp och försäljning av outbyggt vattenfall, enär vid dylika transaktioner

priset i allmänhet beräknas efter turbineffekten vid 75 % vattenföring.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter synes det lämpligt att i samband

med övergången till 75 % vattenföring såsom värderingsnorm jämväl

övergå från naturhästkraft till turbinhästkraft såsom måttenhet för vattenkraftens

effekt.

Om man således bestämmer sig härför, synes det också lämpligt att, för

undanröjande av all tvekan på denna punkt och för att tillgodose enhetligheten,

även i anvisningarna till kommunalskattelagen turbinhästkraften angives

såsom måttenhet.

Ehuru verkningsgraden å en turbin, som tillverkats under senare tider,

på grund av den tekniska utvecklingen å området, kan vara betydligt högre

än 75 %, föreslås dock denna verkningsgrad, med vilken man sedan gammalt

räknat och vid vilken formeln för turbineffekten är mycket enkel, nämligen

10 X H X Q. Att observera är också, att den högre verkningsgraden

på grund av vatten- och driftförhållandena icke alltid kan utnyttjas och att

ett mycket stort antal, merendels mindre kraftanläggningar äro utrustade

med turbiner av äldre årgångar med förhållandevis låg verkningsgrad. Dessutom

kan anmärkas, att effekten enligt förslaget hänföres till bruttofallhöjden,

under det att verkningsgraden å turbin angives i förhållande till natureffekten

vid nettofallhöjd. En verkningsgrad av 75 % vid omvandling av

den mot bruttofallhöjden svarande natureffekten till turbineffekt motsvarar

därför en högre verkningsgrad å själva turbin än 75 %.

Beträffande värderingen av effekten framhålla de sakkunniga,

att sedan på sätt förut angivits för ett visst vattenfall det antal turbinhästkrafter

fastställts, som utgjorde den för taxeringen bestämmande effekten,

skulle värdet per turbinhästkraft beräknas med ledning av det pris på vattenkraften,

som kunde antagas vara gällande för orten. Till upplysning i

sistnämnda avseende torde -— på sätt skett även vid tidigare allmänna fastighetstaxeringar

-— i tabellsammanställning komma att för särskilda flodområden

angivas vissa normalvärden. Med hänsyn till de för ett visst vattenfall

föreliggande särskilda omständigheterna såsom utbyggnadsförhållanden,

överföringsavstånd och avsättningsförhållanden skulle därefter det för

vattenfallet tillämpliga normalvärdet jämkas uppåt eller nedåt. Denna justering

skulle ske efter en skälighetsprövning av de särskilda förhållandenas

inverkan. Det sålunda erhållna värdet skulle slutligen underkastas ytterligare

justering med hänsyn till den tid, som kunde förväntas förflyta innan

fallet bleve utbyggt. Till ledning för en dylik justering torde — liksom tidigare

— en diskonteringstabell komma att intagas i tabellsammanställningen.

Beträtfande övriga föreslagna ändringar i bestämmelserna

rörande taxering av outbyggt vattenfall anföra de sakkunniga.

I sammanhang med angivandet av den vattenföring, som bör utgöra taxeringsnorm,

torde böra intagas den bestämmelse om avdrag för avståendet

av vatten till samfärdsel och andra behov, som nu förekommer i anvisnings
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 71.

29

punktens tredje stycke och därvid givas följande omformulering. »Vatten,

som på grund av förpliktelse, vilken åvilar vederbörande fastighet såsom

sådan, måste avstås till samfärdsel och andra behov, medräknas ej i den

män vattenkraftens värde därigenom minskas.» Syftet med omformuleringen

är dels att klargöra, att härvidlag ej kan bliva fråga om vatten, vars avstående

grundas å ett avtal, vilket ej fastställts av domstol och som ej heller

utgör ett servitutsavtal, dels ock att den utsträckning, i vilken ett frånräknande

av vattenmängd må ske, gjorts beroende blott av den nedsättning i

iallvärdet, som avståendet av vattenmängden medför, och alltså är oberoende

av om därigenom vattenföringen med 75 % varaktighet minskats eller ej.

Vad härefter angår de förhållanden, vilka särskilt böra tagas i betraktande

vid fallvärdets uppskattning och som endast utgöra en exemplifikation

av vad som i detta avseende kan anses vara av större betydelse, torde

följande ändringar i de härutinnan nu gällande bestämmelserna böra genomföras.

Då beräkningen av den tid, som kan förväntas förflyta innan fallet blir

utbyggt, är eu operation som företages först sedan övriga på fallvärdet inverkande

omständigheter blivit beaktade, synes den justeringsposten lämpligen

böra omnämnas sist.

Såsom en värdepåverkande faktor angives i de nu gällande bestämmelserna

i ämnet även avstånd från järnvägsstation. Då härmed torde åsyftas

att få ett uttryck för de högre eller lägre kostnaderna för framforsling vid

fallets utbyggande av materiel och personal, som avståndet till järnvägsstation

innebär, synes fallets läge i förhållande till järnvägsstation lämpligen

böra inordnas under exemplen på de utbyggnadskostnaderna influerande

faktorerna. Vidare bör uppmärksammas, att en viss förändring av järnvägens

betydelse beträffande transporter numera inträtt, i det att biltrafiken

härvidlag kommit att spela en roll jämsides med järnvägstrafiken. På

grund härav bör såsom exempel å förhållanden, som inverka på kostnaderna

för fallets utbyggande, jämte fallets höjd och långsträckthet samt grundens

beskaffenhet, insättas ordet transportkostnader. Slutligen bör det sist i

ifrågavarande anvisningspunkt stycket 2 nu förekonnnande påpekandet av

att hänsyn skall tagas jämväl till kostnader för andel i regleringsdamm

utgå. På sätt här ovan anförts —--— kommer nämligen det värde, som en
ligt

de sakkunnigas förslag på grund av regleringsförhållanden skall beskattas

vid respektive vattenfall, ej att inkludera något regleringsdamm motsvarande

värde.

Ytterligare kan anmärkas att det enligt ovanstående på ortspriset grundade

värdet för vattenfallets effekt utgör ett värde, vilket visserligen beräknats

för vattenfallet såsom outbyggt, men dock är beräknat så som om någon

tid för fallets utbyggande ej åtginge. Detta framgår därav att, då korrektion

göres i normalvärdet med hänsyn till den tid som förväntas förflyta

tills fallet blivit utbyggt, häri inräknas jämväl den tid, som tages i anspråk

för själva utbyggandet.

I detta sammanhang må vidare nämnas, att de sakkunniga i betänkandet

åberopat en av vattcnrättsingenjören Hartzell upprättad promemoria med

förslag till norm för bestämning av årsregleringars inverkan på fallvärdet

vid taxering av vattenfallsfastigheter, vilken promemoria torde få såsom bilaga

(bil. Il) fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

De ifrågasatta bestämmelserna om taxering av outbyggt vattenfall tillstyrkas

eller lämnas utan erinran i huvudparten av remissyttrandena. I etl par

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

yttranden framställas emellertid anmärkningar mot det föreslagna sättet att

bestämma fallhöjden och i några uttalas, att effekten vid medelvattenföringen

borde läggas till grund för värderingen. Svenska vattenkraftföreningen

och Sveriges industriförbund avstyrka i första hand helt de i förevarande

del föreslagna bestämmelserna och förorda i andra hand betydande omarbetning

av desamma.

Vattenfallsstyrelsen framhåller, att värderingens baserande på 75 procent

vattenföringen i stället för på normal lågvattenmängd innebure en förbättring

och överensstämde med ett av styrelsen redan år 1932 avgivet förslag.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser, att metoden att till grund för värderingen

av vattenfall lägga effekten av oreglerad 75 procent vattenföring,

i förekommande fall kombinerad med särskilt tillägg för reglering, otvivelaktigt

skulle skapa en säkrare grundval för ett riktigt taxeringsresultat.

Länsstyrelsen i Hallands län anser de skäl, som de sakkunniga åberopat

för värderingens grundande på vattenföringen med 75 procent varaktighet,

övertygande.

I ett av sistnämnda länsstyrelse överlämnat yttrande från den av länsstyrelsen

vid senaste fastighetstaxeringar anlitade sakkunnige för vattenfallsfastighet

framhålles, att den föreslagna övergången till uppskattning av effekten

vid 75 procent vattenföring torde komma att ge ett högre värde

åt vattenfall, som vore belägna i vattendrag med »jämn» vattenföring

och därför vore att rekommendera. Vad anginge den föreslagna definitionen

av begreppet fallhöjd kunde denna anses tillfyllest, så länge det

gällde sådana vattenfall som ännu ej vore definitivt planerade för utbyggnad,

enär bestämningen av fallhöjden för ett dylikt vattenfall under alla omständigheter

bleve approximativ. Då emellertid värderingen av ett bebyggt

vattenfall skedde efter samma grunder som för ett outbyggt sådant, syntes

det vara nödvändigt att införa mera detaljerade bestämmelser om hur fallhöjden

skulle definieras. Den föreslagna definitionen gåve klarhet endast i

fråga om den övre vattenytan vid ett kraftverk (höjdläget av kraftverksdammens

övre krön). För att få fram fallhöjden borde även den nedre vattenytan

definieras, då ju denna i hög grad vore beroende av den rådande vattenföringen

och förhållandena nedströms kraftverket. Fallhöjden borde därför

fixeras till en viss bestämd vattenföring. För kraftverk med regleringsdamm

i omedelbar anslutning till kraftstationen torde särskilt böra påpekas

att fallhöjden icke finge räknas från något medelvärde av förekommande

högsta och lägsta vattenstånd i dammen.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser också de sakkunnigas förslag i fråga

om vattenföringen vara att hälsa med tillfredsställelse. Genom att

vid värderingen utgå från ett vattenfalls turbineffekt vid 75 procent vattenföring

torde elimineras de med användandet av naturhästkrafter förknippade

olägenheterna, och man finge fram ett antal hästkrafter, som kunde sägas

utgöra ett gott värdemedeltal för ytterligheterna lågvatten- och möjlig utbyggnadseffekt.

Ävenså erhölles en god anslutning till i praktiken vanligt

sätt att värdera vattenkraft.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

31

De sakkunnigas förslag att utgå från bruttofallhöjd vid medelvattenföring

vore emellertid, framhåller länsstyrelsen vidare, inkonsekvent och

eliminerade i viss mån fördelen med att övergå till turbineffekt vid värderingen.

Mot de sakkunnigas skäl för detta förslag kunde anföras, att samtliga vattenföringar,

som brukade användas för att karakterisera ett vattendrag, vore

statistiska begrepp med undantag av hög- och lågvattenföringar, som hänförde

sig till de absolut högsta respektive lägsta kända vattenstånden. Ett

exakt fastställande av fallhöjden vid medelvattenföring torde därför vara i

stort sett lika tidsödande som vid 75 procent vattenföring. Förefintlig officiell

förteckning över Sveriges vattenfall angåve endast vattenstånden vid

medelvattenföring på särskilda punkter i vattendragen och då vanligen blott

i uppströms- och nedströmsändarna av sammanslagna fallkomplex, som

kunde vara ägnade för gemensam utbyggnad; icke hur fallhöjden fördelade

sig inom dessa komplex på enskilda falldelar med olika ägare, varom icke

heller torde gå att få upplysning från SMHI. När det gällde fall, som ägdes

eller undersökts av vattenfallsstyrelsen eller andra större kraftföretag, torde

för övrigt fallhöjden vid 75 procent vattenföring vara lika lätt att erhålla

som vid medelvattenföring. En bedömning av medelvattenståndet för de

fall, som icke förekomme i den publicerade förteckningen över Sveriges vattenfall

(de ojämförligt talrikaste), ävensom för små delar av andra fall utan

föregående observationer och beräkningar måste bliva synnerligen vansklig

och gåve säkerligen rum för många felaktigheter. Fallhöjden vid 75 procent

vattenföring skilde sig i allmänhet ganska litet från den lätt åtkomliga fallhöjden

vid normal lågvattenföring; i varje fall mindre än från fallhöjden

vid medelvattenföring. Effektberäkningen vid 75 procent vattenföring skulle

således giva ett riktigare värde vid användande av fallhöjden vid normal lågvattenf

öring än med utgång från fallhöjden vid medelvattenföring. Ett ännu

bättre värde kunde erhållas, om fallhöjden vid såväl medel- som normallågvattenföring

angåves och ett därav beräknat värde sattes som fallhöjd vid

75 procent vattenföring. Bestämmelserna syntes därför böra utformas så att

vid beräkningen skulle användas fallhöjden vid 75 procent vattenföring,

varvid anvisning borde lämnas, hur fallhöjden skulle beräknas med tillhjälp

av fallhöjderna vid låg- och medelvatten, om den ej vore direkt avvägd. Lågvattenfallhöjden

torde kunna antagas skilja sig från fallhöjden vid 75 procent

vattenföring med x/~ av skillnaden mellan fallhöjderna vid låg- och

medelvatten. Den eventuella felaktigheten i medelvattenföringens fallhöjd

bleve därigenom också reducerad till y3.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) anser i likhet

med de sakkunniga, att den oreglerade 75 procent vattenföringen vore

en bättre beräkningsgrund än normal lågvattenföring, men förordar medelvattenföringen

såsom varande eu ändå bättre beräkningsgrund. Institutet anför.

Den vattenföring som lägges till grund för beräkningen bör, vare sig det

gäller 75 % vattenföring eller medelvattenföring, vara ett uttryck för de

normala förhållandena under de närmaste 10 ä 20 åren efter taxeringen. Då

det ej är möjligt alt förutsäga vattenföringens storlek, måste taxeringarna

i stället grundas på normalvärden, beräknade för en föregående tid. Beräk
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

ningen av normalvärden förutsätter att relativt långa observationsserier äro

tillgängliga. De långa observationsserierna sträcka sig i allmänhet ej längre

bakåt än till omkring 1910. En granskning av dessa serier visar, att 75 %

vattenföringen efter omkring år 1930 varit avsevärt större än för de tidigare

åren. Av de få ännu längre serier som finnas, synes framgå, att åren omkring

1900 också skulle ha en relativt stor 75 % vattenföring. Då i de senare

40 åren ingår en period med lågt och en period med högt värde på 75 %

vattenföringen, vill det synas som om värdet för hela 40-årsserien skulle utgöra

ett tillfredsställande normalvärde, ägnat att ligga till grund för taxeringen.

Den nämnda variationen av 75 % vattenföringen är mera utpräglad

i Norrland än i södra Sverige. I fråga om medelvattenföringen är långtidsvariationen

mindre utpräglad. Den stora långtidsvariationen av 75 % vattenföringen

beror nämligen ej så mycket på en förändring av nederbördens

och avdunstningens storlek, utan åtminstone i Norrland övervägande därpå,

att vintrarna under de senaste åren varit kortare och varmare än tidigare.

För att belysa det ovanstående har institutet sammanställt uppgifter om

75 % vattenföringens och medelvattenföringens storlek för 10-, 20- och 40- årsperioder i några vattendrag, där långa av regleringar oberoende observationsserier

finnas tillgängliga. Det har därav framgått, att det ej är ovanligt

i de norrländska älvarna att 75 % vattenföringarna för olika 10- eller 20- årsserier avvika från varandra med mer än 25 % även om medelvattenföringen

är ungefär densamma.

De stora differenserna mellan 75 % vattenföringarna för olika tidsavsnitt

i de norrländska floderna visa, att ett normalvärde endast kan erhållas på

basis av en lång serie och att det ej är lämpligt, med hänsyn till att uppgifterna

böra vara likvärdiga, att grunda taxeringarna på värden för de relativt

korta serier, därtill omfattande olika tider, som i regel finnas tillgängliga.

Det torde därför bli nödvändigt att hänföra de ofta ganska korta observationsserierna

till samma 40-årsperiod med hjälp av de fåtaliga långa serierna.

På basis av de på detta sätt beräknade stationsvärdena kunna därefter

värden för olika vattenfall erhållas.

Ett tillfredsställande normalvärde på medelvattenföringen kan erhållas av

betydligt kortare serier än 40 år. Härigenom och genom att medelvattenföringen

ej ändras genom regleringarna blir antalet jämförelseserier relativt

stort, vilket underlättar de korta observationsseriernas omräkning till standardserierna.

Det förekommer knappast några serier med helt oreglerade förhållanden i

södra Sverige. De i allmänhet små regleringar som funnits lång tid kunna

ha någon om också ej så stor inverkan på 75 % vattenföringen. Medelvattenföringen

är däremot oberoende härav. I Norrland och norra Svealand

förekommer 75 % vattenföringen under förvintern och våren. Vid sådana

hydrologiska stationer, där vattenståndet är isdämt — ungefär halva antalet

i dessa landsdelar -— grundar sig därför beräkningen av 75 % vattenföringen

på interpolerade värden och äro därför rätt osäkra. Osäkerheten

i vintervärdena på grund av isdämningen medför givetvis också en viss osäkerhet

i fråga om medelvattenföringen. Denna inverkan är dock ringa, i Norrland

och norra Svealand därför att medelvattenföringens storlek övervägande

beror på den stora sommarvattenföringen, i södra Sverige därför att isdämningen

är begränsad till förhållandevis korta tider.

I vattendrag där hydrologiska stationer saknas, måste uppgifterna om vattenföringen

uppskattas. Det är — möjligen med undantag av fjällområdena

— väsentligt lättare att tillförlitligt uppskatta medel- än 75 % vattenföringen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

33

Av det föregående torde framgå, att beräkningen för en framtida tidsperiod

av medelvattenföringen är enklare och kan utföras med större noggrannhet

än beräkningen av 75 % vattenföringen. Om värderingen grundas

på medelvattenföringen, blir arbetet därför icke blott förenklat, utan resultatet

också pålitligare.

Till förmån för medelvattenföringen talar vidare, att denna vattenföring

är ett mått på den vattenmängd som maximalt kan utnyttjas.

Det förtjänar även framhållas, att den verkliga utbyggnadsvattenföringen,

vilken är avgörande för anläggningskostnaden och därmed också för kraftverkets

taxering, i allmänhet närmar sig medelvattenföringen och i många

fall överstiger denna. Inga större kraftverk synas numera projekteras för en

utbyggnadsvattenföring som är tillnärmelsevis så låg som 75 % vattenföring.

Under sådana omständigheter synes det också sannolikt, att den korrektion

för utförda och framtida regleringar, som i varje fall är nödvändig, blir

mindre om medelvattenföringen tages till norm än om 75 % vattenföringen

väljes.

Till den naturliga regleringen i vattendragen, som i viss mån framträder

i 75 % vattenföringen, bör hänsyn, om medelvattenföringen användes, tagas

i den korrektion av effektens storlek eller värde, som i varje fall erfordras

på grund av sjöregleringarna.

Förslaget, att fallhöjden vid medelvattenföring skulle läggas till

grund för effektberäkningen biträdes av institutet, vare sig medelvattenföringen

eller 75 % vattenföringen lades till grund för värderingen. Härom

anför institutet.

Som skäl mot att använda fallhöjden vid 75 % vattenföring vill institutet

anföra, att en vattenföring av denna storlek i de större norrländska vattendragen

vanligen inträffar endast på vintern, varvid isdämning kan verka

förryckande på fallhöjdsbestämningen. Medelvattenföring förekommer däremot

i Norrland i de större älvarna ofta i september och oktober, i de smärre

vattendragen även under sommaren. I de sydligare vattendragen kan den

inträffa vilken årstid som helst.

Fallhöjderna i en fors torde vanligen vara ungefär lika stora vid medelvatten

som vid 75 % vattenföring. Undantag måste emellertid göras för

nedersta delen av forsen, särskilt där ett längre lugnvatten finnes nedanför.

Lutningen i detta är oftast avsevärt större vid medelvatten än vid 75 %

vattenföring. Den nedre vattenytans härigenom ökade höjning inkräktar på

den ovanför liggande forsens nedre del, så att dess fallhöjd minskas. Minskningen

kan uppgå till flera decimeter, men blir i regel liten i förhållande till

forsens hela fallhöjd. Om däremot till en fastighet hör endast en mindre

del av forsen och denna del är belägen vid forsens fot, kan fallhöjden vid

medelvatten vara avsevärt mindre än vid 75 % vattenföring och lågvattenföring.

Detta uttalande gäller givetvis ej i det ej sällan förekommande fall

att vattenytan nedom forsen är påverkad av isdämning vid nämnda lägre

vattenföringar. För den händelse fallhöjden vid medelvattenföring skulle

giva ett uppenbarligen oriktigt värde å den bestämmande effektens storlek,

kan justering härför göras vid uppskattningen av värdet per effektenhet.

Såsom de sakkunniga framhålla, stå officiella uppgifter om fallhöjden

vid 75 % vattenföring i regel icke att erhålla. Samma gäller emellertid i allmänhet

också om fallhöjden vid medelvattenföring. I »Förteckning över

Sveriges vattenfall», som omfattar de viktigare delarna av de mera betydande

vattendragen, finnas visserligen uppgifter om den totala fallhöjden

för varje forssträcka vid medelvattenföring. Dessa uppgifter äro dock ofta

!! liihanq till riksdagens protokoll WHO. 1 samt. Nr 71.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

på grund av senare utbyggnader föråldrade och kunna dessutom icke användas

för att bedöma enskilda fastigheters fallhöjd, därest denna ej utgöres

av en hel fors. För de vattendrag, som icke ingå i nämnda publikation,

finnas inga andra på officiella mätningar grundade uppgifter om fallhöjderna

än för de i Vattenfallskommitténs betänkande år 1903 medtagna staten

tillhöriga fallen. För de utbyggda fallen med en turbineffekt av 100 hk

eller mera finnas uppgifter om fallhöjderna, enligt av kraftverksägarna

lämnade uppgifter, i den av kommerskollegium publicerade utredningen

»Sveriges utbyggda vattenkraft år 1930» och för de senare utbyggnaderna i

svenska vattenkraftföreningens publikationer.

Institutet får slutligen framhålla svårigheten att, innan utarbetat projekt

finnes, avgöra om en fallsträcka »vid en utbyggnad av vattenfallet ekonomiskt

och tekniskt sett lämpligen bör dit hänföras». Detta spörsmål synes

dock icke beröra bestämningen av fallhöjden utan fastmer bedömandet av

effektenhetens värde.

Vad angår den måttenhet för uppskattning av effekten, som borde

användas, framhåller institutet, att den internationella och numera också i

Sverige mest använda måttenheten för effekt vid kraftverk vore kilowatt

(kW), varför det syntes lämpligt att nu införa denna enhet.

Svenska vattenkraftföreningen framhåller till en början, att redan det föreslagna

förfaringssättet att basera värderingen på endast ett effektvärde,

som dock vore motiverat med hänsyn till kravet på enkelhet och som borde

kunna ge fullt tillfredsställande resultat, innebure en så stor förenkling,

att det vid bedömning av andra detaljers inverkan ej kunde anses nödvändigt

eller i jämförelse med denna förenkling berättigat att göra en alltför

ingående finräkning, i synnerhet ej när det gällde betydligt mera svårbestämda

faktorer än den tillgängliga effektens variationer i oreglerat vattendrag.

Beträffande den effektbestämmande vattenföringen uppgiver föreningen,

att föreningen tidigare vid skilda tillfällen framhållit, att vattenföringen

med 75 procents varaktighet vore en betydligt bättre värdemätare

än normala lagvattenföringen samt att den för oreglerade vattendrag i regel

'' ore den bästa av de vattcnföringar som ginge under den gängse benämningen

karakteristiska. I fortsättningen framhåller emellertid föreningen.

Mot det sätt, på vilket de sakkunniga velat taga hänsyn till den av årsregleringar

betingade värdeökningen, kunna emellertid hysas så starka betänkligheter,

att man frågar sig, om icke annan karakteristisk vattenföring

vore att föredraga, om den med någorlunda tillfredsställande resultat kunde

användas såväl för oreglerade som för reglerade vattendrag. Enär de flesta

vattendrag av betydelse för kraftalstring förr eller senare torde bli i hög

grad reglerade, framstår det som synnerligen önskvärt att så snart som möjligt

kunna gå in för användningen av en vattenföring, som ger ett adekvat

uttryck även ock i synnerhet för sådana vattendrag. Man skulle då slippa

ifrån den mycket vanskliga uppgiften att göra särskilt tillägg för reglering

och möjligheten till reglering på sätt de sakkunniga föreslagit, vilket sätt,

ehuru i och för sig logiskt uppbyggt och teoretiskt" rationellt, innehåller så

många svårbedömbara^ faktorer och lätt kan leda till missvisande resultat.

Det har, särskilt från SMHI, rests invändningar mot användningen av

vattenföringen med 75 % varaktighet, enär den med hänsyn dels till regle
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

35

ringars genomförande, dels till inverkan av isdämning i vattendragen är

svår att bestämma, i synnerhet för vattendraget i oreglerat skick. Enär det

ankommer på SMHI att lämna uppgift om storleken av nämnda vattenföring

vid varje särskilt fall, lära dessa synpunkter få tillmätas stor betydelse.

Det må betonas att lågvattenföringen i detta hänseende ingalunda är

att föredraga. Den enda karakteristiska vattenföring, som utan dylika betänkligheter

och invändningar kan användas, är medelvattenföringen. Bestämningen

av denna påverkas ej av regleringar och i endast ringa grad av

isdämning. För vattendrag eller delar av vattendrag, där inga direkta observationer

gjorts eller göras, kan den med relativt stor noggrannhet beräknas

på basis av nederbördsområdets storlek, och denna storlek kan noggrant

bestämmas. Medelvattenföringen ändras dessutom mycket litet med

tiden och^är med andra ord tämligen oberoende av observationsperiodens

längd (om blott perioden ej är alltför kort).

Det synes föreningen därför erforderligt och ändamålsenligt att användningen

av medelvattenföringen upptages till förnyad prövning. Den invändning,

som av de sakkunniga anföres mot användning av medelvattenföringen,

synes icke vara alltför vägande och gäller dessutom i lika hög grad 75 %

vattenföringen. Obestridligen kan det i förstone synas egendomligt att föreningen

icke tidigare framfört detta förslag, men det må än en gång framhållas,

att det är utredningens resultat, framlagt på basis av den oreglerade

75 % vattenföringen, som klart belyst kravet på användningen av en vattenföring

av sådant slag, att den i största möjliga grad kan användas för

såväl oreglerade som reglerade vattendrag. Det må vidare påpekas, att det

tidigare gällde valet mellan normal lågvattenföring och 75 % vattenföring.

Sedan förslaget om användningen av medelvattenföringen först framlades

(sannolikt av SMHI år 1942), har man emellertid varit på glid mot tillämpning

av denna vattenföring som normerande.-----

Om medelvattenföringen lägges till grund för beräkningen av den normerande

effekten, erhålles betydligt högre värde på denna än om 75 %

vattenföringen eller normala lågvattenföringen användes. Normalvärdena

måste därför i motsvarande mån sänkas, om rättvisande resultat skall erhållas,

vilket här bör bestämt framhållas.

Mot förslaget angående den fallhöjd, ur vilken effekten skall beräknas,

har föreningen intet att erinra men framhåller, att den av föreningen

nu förordade medelvattenföringen bättre harmonierade med den föreslagna

fallhöjdsbestämningen än 75 procent vattenföring.

Vidkommande tillämplig måttenhet för effekten framhåller föreningen,

att det syntes vara onödigt att envist fasthålla vid en numera i så

stor utsträckning övergiven måttenhet som hästkraften, samt anför vidare

härom.

I modern statistik äro samtliga uppgifter beträffande effekten hos svenska

vattenkraftverk uttryckta i kW (kilowatt) och energiproduktionen i den

däremot svarande måttenheten kWh (kilowattimmar). (I stort sett endast

turbinfabrikantcr uttrycka fortfarande effekten i hkr.) Onödiga omräkningar

bli eu följd härav, varför här föreslås, att effekten uttryckes i kW,

i all synnerhet som numera inga kraftverk med direktdrift byggas utan

samtliga nya avses för elkraftalstring, och åtskilliga äldre verk ombyggas

och moderniseras undan för undan till eldrift. Om effekten skall avse natureffekt,

turbineffekt, generatoreffekt eller högspänd effekt (effekt vid

kraftstatioiisväggen) må i viss män kunna vara eu smaksak men bör när
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

mare utredas. Endast natureffekten kan exakt angivas, om fallhöjd och vattenföring

äro kända, och uttryckes genom formeln gQH kW, där g i Sverige

är 9,82; övriga effektangivelser bli beroende av verkningsgraden. Om hänsyn

till utbyggnadsförhållandena tages genom jämkning av enhetsvärdet, så

som i lagförslaget avses, kunde det vara mest logiskt att uttrycka effekten

såsom natureffekt. Emellertid är det med hänsyn till överskådligheten och

vid beräkning av energiproduktion (i kWh) m. m. mest praktiskt att uttrycka

effekten såsom elektrisk effekt.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser riktigaste resultat kunna ernås genom

att lägga medelvattenföringen till grund för värdesättningen. Samma

skäl som de sakkunniga åberopat mot lågvattenföringen som norm syntes

om ock i mindre grad tala mot den oreglerade vattenföringen med 75

procent varaktighet. En beräkning på grundval av medelvattenföringen vore

enklast att tillämpa och oberoende av alla vattenregleringar. För denna

metod talade också förslaget att fallhöjden skulle bestämmas vid medelvattenföring.

Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter av liknande skäl, huruvida

icke medelvattenföringen borde läggas till grund för den bestämmande effektens

storlek.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län befarar betydande svårigheter för taxeringsmyndigheterna

att rätt bedöma ett vattenfalls värde efter effekten vid

75 procent vattenföring, som krävde mera ingående beräkningar än att bedöma

värdet efter lågvatteneffekten. Sannolikt komme de flesta beredningsoch

taxeringsnämnder att vara ur stånd att bedöma och kontrollera den

vattenfallssakkunniges beräkningar enligt den föreslagna 75-procentnormen.

I den av regeringsrådet Fransen avlämnade promemorian anföres till en

början för belysande av frågan om vilken vattenföring som bör väljas,

följande allmänna synpunkter.

Vid ett vattenkraftverk, som utnyttjas utan tillgång till reservkraft från

annat håll och även i övrigt utan samarbete med andra kraftverk, har den

kraft, som icke är kontinuerligt tillgänglig, med nödvändighet blott problematiskt

värde, nämligen i den mån den kan finna användning för sådana

mera sällsynt förekommande kraftbehov, vilka kunna till storleken rättas

efter tillgången. Även om ett separat drivet kraftverk utbygges för vattenföring

utöver den året runt tillgängliga, kan det därför icke utan vidare antagas

att därigenom avkastningsvärdet ökas i sådan grad, att förräntning

er hålles icke blott av byggnadskostnaden utan jämväl av ett särskilt fallvärde.

Vid ett allmänt tillgodogörande av vattenkraften i separata kraftverk

måste på grund härav en vattenfallstaxering grundad på den normala lågvatteneffekten

anses medföra en skälig fördelning av fallvärdena. Vid införandet

av nuvarande taxeringsbestämmelser kan också kraftförsörjningen i

Sverige antagas hava i stort sett kännetecknats av sådana förutsättningar.

Emellertid har kraftförsörjningen numera utvecklats i sådan riktning, att

en omprövning av beräkningsgrunderna för taxeringen i ifrågavarande hänseende

måste anses motiverad.

De svenska vattendragen karakteriseras av stora årliga vattenföringsvariationer,

och krafttillgången består därför till stor del av vad som brukat

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

37

kallas sekunda kraft. Samtidigt äro vattenfallen, jämfört med andra valtenkraftrika

länder, exempelvis Norge, förhållandevis låga och kostnaderna för

vattenbyggnaderna följaktligen, per effektenhet räknat, höga, särskilt om de

måste fördelas på en utbyggnadseffekt motsvarande allenast lågvattenmängden.

Med dessa förutsättningar är det naturligt, att tillgodogörandet av den

sekunda vattenkraften i vårt land blivit ett alltmer aktuellt problem. Dess

lösning har vunnits i någon mån genom uppammandet av för detta ändamål

särskilt lämpad förbrukning, till exempel inom de metallurgiska och elektrokemiska

områdena, men främst genom kompletteringar av vattenkraften

med värmekraft, genom en successivt utvidgad samköming mellan kraftverken

samt genom års- och korttidsreglering av vattenföringen.

Vid ovannämnda förhållanden framträder vid utnyttjandet av den svenska

vattenkraften energibalansen som den för utbyggnadstakten avgörande

faktorn. Redan den elektrifieringskommitté, som i början på 1920-talet inventerade

våra krafttillgångar, frångick också den tidigare — och utomlands

även senare — brukliga inventeringsenheten hästkraft, och inriktade beräkningen

på den årligen disponibla energimängden i kilowattimmar, därvid

vattenkraften förutsattes i viss om också måttlig omfattning bliva kompletterad

med värmekraft. Skulle kommittén endast medräknat krafttillgången

vid året runt disponibel vattenföring, så skulle slutresultatet blivit väsentligt

lägre än den summa av 32,5 miljarder kWh/år, vartill kommittén uppskattade

våra utbyggnadsvärda vattenkrafttillgångar. När man nu vågat höja

denna siffra, senast till 50 miljarder kWh/år, förutsätter detta uppenbarligen

att den sekunda vattenkraften i betydande utsträckning tillvaratages

genom ovan angivna åtgärder och sålunda bland annat genom en omfattande

utvidgning av ångkraftverken. Ett särskilt, mera reguljärt komplement till

vattenkraften synes framdeles kunna påräknas från de fjärrvärmeverk,

som nu planeras för vissa större städer och som skulle producera mottryckskraft

under den i stort sett med den allmänna lågvattentiden sammanfallande

cldningssäsongen.

Genom här i korthet skildrade omständigheter har den sekunda kraften

hos oss numera funnit en annan och framför allt säkrare avsättning än den,

som skulle kunnat påräknas vid separat drift av kraftverken, och det synes

uppenbart att detta förhållande bör beaktas vid vattenfallsstaxeringen genom

skäligt hänsynstagande vid värderingen till icke blott lågvatteneffekten

utan även sådan därutöver tillgänglig effekt, som kan ekonomiskt tillgodogöras.

Till ytterligare belysning härav må följande tankeexperiment tjäna.

En kraftproducent äger två i stort sett likvärdiga vattenfall i samma vattendrag,

det ena, A, outbyggt, det andra, B, utbyggt för lågvattenföringen.

För att täcka det ökade kraftbehovet erfordras ytterligare lika stor utbyggnad.

Ägaren kan då antingen bygga ut jämväl fallet A till lågvattenföringen

eller utvidga kraftverket vid B till dubbla effekten, därvid den tillgodogjorda

sekunda kraften måste kompletteras med kraft frän annan källa. Om

han väljer utbyggnad av fallet A, måste avkastningen tydligen räcka till

för förräntning av dettas mot lågvatteneffekten svarande fallvärde. Om han

i stället väljer ökad utbyggnad av fallet B, får han förutsättas räkna med

minst lika stor vinst utöver förräntning av byggnadskostnaden som i förra

fallet och följaktligen kan avkastningen i det senare fallet antagas räcka

för ett särskilt värde å den tillgodogjorda sekunda naturkraften. Vid eu från

sådana synpunkter, som kunna beaktas vid taxeringen, rationell utnyttjning

av vattenkraften kan därför den sekunda kraften antagas tillgodogjord endast

i den mån därav uppkommande avkastning motsvarar jämväl ett fallvärde.

Då vidare numera praktiskt taget varje nybyggt vattenkraftverk kan

anses äga möjlighet att anslutas till det samkörande kraftnätet och därmed

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

vinna avsättning för den sekunda kraften, samt taxeringen av den outbyggda

vattenkraften uppenbarligen bör avse all förefintlig möjlighet till ekonomiskt

utnyttjande, så synes det väl motiverat att vid taxeringen normalt medräkna

visst fallvärde även för den vattentillgång, som icke är tillgänglig

året runt.

Det ovan anförda tankeexperimentet kan föras vidare i syfte att finna en

rationell kvantitativ grund för värderingen av den sekunda naturkraften.

Resonemanget leder därvid till en slutsats, som också kan a priori förefalla

naturlig, nämligen att fallvärdet av sekunda kraft kan antagas förhålla

sig till fallvärdet av året runt tillgänglig kraft på samma sätt som avkastningsvärdena

å motsvarande utbyggda kraftbelopp. Fallvärdet kan följaktligen

bestämmas efter grunder, analoga med dem som brukas vid värdering

av utbyggd sekunda kraft, i den mån de äro av allmängiltig natur. Vidare

befinnes beräkningen böra avse hela den krafttillgång, som kan antagas tillgodogjord

vid optimal utbyggnad, varmed då avses den utbyggnad, som

medger förräntning av största möjliga kapitalinsats utöver byggnadskostnaden.

I promemorian framhålles härefter, att de sakkunnigas förslag medgåve

full hänsyn till de förut angivna slutsatserna såvitt anginge vattenfall i

reglerade vattendrag, men att det kunde ifrågasättas, om det steg i samma

riktning, som förslaget innebure beträffande oreglerade vattendrag, kunde

i detta hänseende anses fullt tillfredsställande. Det syntes i varje fall icke

lämpligt att i lagtexten binda tillämpningen vid värderingsgrunden oreglerad

75 % vattenföring, bland annat av det skälet, att utvecklingen måste

väntas även framdeles medföra successiv ökning av den sekunda kraftens

värde. Liksom ifråga om inverkan på fallvärdet av årsregleringar syntes

hänsjmstagandet vid värdering av vattenfall i oreglerat vattendrag till krafttillgångens

växlande storlek kunna överlåtas åt tillämpningen, därvid erforderliga

normer kunde efter sakkunnigas hörande meddelas i samband

med de för taxeringen utarbetade tabellerna. Sådana normer kunde lämpligen

avse beräkning i procent av medelvattenföringen av en med den verkliga,

till storleken växlande vattenföringen ekvivalent, året runt tillgänglig

vattenföring, som skulle kunna betecknas såsom taxeringsvattenföring, varvid

den bestämmande effekten torde böra kallas taxeringseffekt.

Slutligen anföres.

Behovet av centralt utgivna vägledande uppgifter för beräkning av taxeringsvattenföringen

påverkas självfallet icke därav att beräkningsgrunden

blir en annan än 75 % vattenföringen. Det överensstämmer vidare utan

tvivel med vattenfallstaxeringens allmänna natur och tillfredsställer kravet

på enkelhet vid taxeringen, att dessa uppgifter givas en såtillvida summarisk

karaktär, att förhållandet mellan taxeringsvattenföring och medelvattenföring

angives i avrundade tal, till exempel i fem- eller tiotals procent.

Det kan i detta sammanhang icke tillräckligt understrykas, att en enhetlig

grund för exakt bestämning av fallvärdena över huvud taget icke kan existera.

Det bör därför tillses att varken taxeringsmyndigheter eller skattskyldiga

frestas att lägga ned ofruktbart arbete på utredningar och meningsutbyten

rörande detaljer vid beräkning av taxeringsvattenföringen. Som

regel torde därför den oreglerade taxeringsvattenföringen böra bestämmas

på grundval av tabellvärden, som lämpligen på uppdrag sammanställas av

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut och som kunna -—- när

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

annat observationsmaterial saknas — härledas ur allmänna hydrologiska

data, men beräkningen bör stödja sig på en definierad och bekantgjord, efter

sakkunnigas hörande uppställd värderingsgrund, så att det förblir den vattenfallsägare,

som så önskar, obetaget att prestera egen utredning i frågan.

Beträffande innebörden av Franséns förslag torde jämväl få hänvisas till

ett vid Franséns promemoria fogat författningsförslag, vilket såsom bilaga

III torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Departementschefen. Nuvarande metod för taxering av outbyggt vattenfall

innebär, att värderingen grundas på en uppskattning av den vattenkraft,

som är tillgänglig under hela året, d. v. s. i princip den prima kraften. Detta

uttryckes i gällande bestämmelser så, att vattenfallet uppskattas till värdet

på normal lågvatteneffekt, d. v. s. effekten vid den vattenföring, som

genomsnittligt förekommer i vattendraget, när den framrinnande vattenmängden

är minst. Detta uppskattningssätt skall tillämpas, oavsett om vattendraget

är reglerat eller icke.

Även enligt de sakkunnigas förslag skall till grund för värderingen läggas

en viss effekt. I fråga om beräkning av denna effekt föreligger emellertid

en skillnad mellan å ena sidan vattenfall i vattendrag, som icke blivit föremål

för långtidsreglering och som icke heller kan förväntas bliva långtidsreglerat

inom överskådlig tid (i det följande kallat oreglerat) samt å andra

sidan vattenfall i vattendrag, som redan blivit eller förväntas bliva långtidsreglerat

(i det följande kallat reglerat). Beträffande vattenfall i oreglerat

vattendrag skall den grundläggande (»den bestämmande») effekten

utgöras av effekten vid 75 % vattenföring, d. v. s. effekten vid den vattenföring

som förekommer eller överskrides under tre fjärdedelar av året. Beträffande

vattenfall i reglerat vattendrag kommer den till grund för värderingen

liggande effekten att utgöras av summan av en på nämnda sätt uträknad

effekt — därvid man alltså i fråga om vattenfall i verkligen reglerat

vattendrag måste utgå från förhållandena sådana de voro innan regleringen

genomfördes — samt ett särskilt beräknat tillägg, som är avsett att giva uttryck

för vattenkraftens värdeökning genom regleringen.

De sakkunnigas förslag innebär metodmässigt icke något större avsteg från

vad som nu gäller såvitt angår vattenfall i oreglerade vattendrag; det är

endast en annan vattenföring som upptagits som bestämmande för värdet.

1 sak innebär förslaget, att hänsyn vid beräkningen av den bestämmande

effekten kommer att tagas även till kraft, som icke är tillgänglig under

hela året, d. v. s. till sekunda kraft.

Beträffande taxeringen av vattenfall i reglerade vattendrag ha de sakkunniga

åberopat cn av Hartzell utarbetad promemoria, i vilken förordas en ny

metod för taxeringen. Denna innebär i princip att vid värdeberäkningen

medtages all uttagbar vattenkraft, både prima och sekunda. Det uttagbara

kraftbeloppet lägges emellertid cj direkt till grund för taxeringen, utan

därvid omräknas kraften med hänsyn till dess växlingar under året samt

dess olika ekonomiska användbarhet särskilda årstider, särskilda dagar

och särskilda delar av dygnet genom en s. k. ekvivalentberäkning (se s.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

114), så att kraftbeloppet uttryckes i antalet effektenheter prima kraft. Då

man icke kan tänka sig en sådan detaljerad beräkning vid taxeringen av

varje särskilt vattenfall, har Hartzell utarbetat vissa för taxeringen användbara

schabloner, som kunna tänkas för varje fall giva ungefär samma resultat

som en i de särskilda fallen utförd ekvivalentberäkning skulle givit.

Därvid har för vissa typiska vattenfall med kända egenskaper undersökts,

hur den omräknade (ekvivalenta) effekten förhåller sig till effekten vid

medelvattenföringen. Tankegången är den, att om den ekvivalenta effekten

vid vissa kända egenskaper hos ett vattenfall (varav viktigast här är den

relativa storleken av årsregleringsmagasinet i vattendraget) utgör viss procent

av effekten vid medelvattenföringen, bör vid varje annat vattenfall

med samma egenskaper den ekvivalenta effekten utgöra samma procent av

effekten vid medelvattenföringen samt att för varje vattenfall med från

typfallen avvikande egenskaper ifrågavarande procenttal bör kunna erhållas

genom interpoleringar mellan för de olika typfallen karakteristiska tal.

Den i promemorian angivna metoden innebär alltså icke, att värdering

av vattenfall i reglerade vattendrag skall ske i första hand genom en beräkning

av effekten vid 75 % oreglerad vattenföring, som sedan skall korrigeras

genom ett tillägg. Innebörden är i stället den att den bestämmande

effekten för dessa vattenfall framkommer genom en direkt beräkning, varefter

det i författningstexten angivna »tillägget» får uträknas genom en efterföljande

operation, bestående i att från den direkt beräknade bestämmande

effekten dragés effekten vid oreglerad 75 % vattenföring.

Det är också att märka att 75 % vattenföringen, som vid vattenfall i oreglerade

vattendrag är avgörande för värdebestämningen, för taxeringen av

vattentall i reglerade vattendrag i regel blir av sekundär betydelse; i stället

kommer värderingen i dessa fall att i realiteten grundas på magasinsvolymen

och medelvattenföringen.

Mot de sakkunnigas förslag angående värdering av outbyggt vattenfall har

invänts, att 75 % vattenföringen är olämplig som värderingsfaktor, enär

den är svårberäknad, att denna vattenföring icke ensam giver tillräckligt

uttryck för den sekunda kraftens värde i ett vattenfall även om vattendraget

är oreglerat samt att det är en nackdel att icke kunna tillämpa en enhetlig

vattenföring som grundläggande faktor för taxering av alla vattenfall.

Kritiken utmynnar i ett förordande av medelvattenföringen som gemensam

grund för taxering av vattenfall i såväl reglerade som oreglerade vattendrag.

Fördelarna med en sådan metod ha angivits vara, att medelvattenföringen

kan bestämmas på ett betydligt säkrare sätt än 75 % vattenföringen,

att medelvattenföringen är oberoende av reglering samt att utbyggnadsvattenföringen

alltmera tenderar att närma sig medelvattenföringen.

Vid bedömande av kritiken mot de sakkunnigas förslag angående den vattenföring

som skall läggas till grund vid taxeringen torde först böra framhållas,

att alla synas vara ense om att den föreslagna 75 % vattenföringen

är en avsevärt bättre grund för värderingen än den hittills tillämpade låg
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

41

vattenföringen, därför att den förra vattenföringen i allmänna marknaden

spelar en mycket större roll för bestämmande av saluvärdena på vattenfall

än den senare. Vidare torde böra erinras om att det aldrig kan bliva tal

om att vid fastighetstaxeringen göra annat än en ganska approximativ värdering.

Med hänsyn härtill torde den av de sakkunniga föreslagna metoden

teoretiskt få anses fylla rimliga anspråk på en värderingsmetod, som skall

användas för det ändamål, varom här är fråga.

De anmärkningar av praktisk art som framförts äro emellertid mera vägande.

Det är sålunda icke lämpligt, att olika grunder tillämpas vid värderingen

av vattenfall i olika slags vattendrag. Vidare är det onekligen en

brist hos förslaget, att det i så hög grad bygger på en vattenföring, varom

man tydligen i en del fall icke kan erhålla tillförlitliga uppgifter. Det är givetvis

angeläget att taxeringen av vattenfall kommer att ske efter en metod,

där åtminstone grundvärdena äro tillräckligt säkra.

Det må vidare framhållas, att regeringsrådet Fransén, vilken såsom teknisk

expert verkställt en bedömning av vikten hos de framställda anmärkningarna

samt av möjligheterna att tillämpa medelvattenföringen som grundval

för all vattenfallstaxering, förordar en övergång till en enhetlig värderingsgrund,

anknuten till medelvattenföringen.

Användningen av medelvattenföringen som enhetlig värderingsgrund

medför visserligen, att man icke heller beträffande oreglerade vattendrag kan

—- i motsats till vad som skulle bliva fallet vid användning av 75 % vattenföringen

— direkt basera värderingen på den valda grunden; medelvattenföringen

torde nämligen alltid behöva räknas om för att den därur beräknade

effekten skall motsvara enbart prima kraft. Då emellertid denna

olägenhet icke är av allvarligare art har jag ansett mig böra förorda en metod,

enligt vilken medelvattenföringen lägges som enhetlig grund för taxering

av outbyggt vattenfall. Denna metod innebär alltså, att värderingen

vare sig vattendraget är reglerat eller icke sker med utgångspunkt från medelvattenföringen,

som emellertid för användning vid taxeringen skall korrigeras

eller omräknas (genom ekvivalentberäkning eller efter någon allmängiltig

norm) så att den mot den korrigerade vattenföringen (lämpligen

kallad taxeringsvattenföring) svarande prima kraften (lämpligen kallad

taxeringseffekt) blir likvärdig med hela den i vattenfallet ekonomiskt uttagbara

vattenkraften. Hänsyn kommer med andra ord vid värderingen att

tagas, förutom till den prima kraften, jämväl i full utsträckning till den

sekunda kraften, därvid dock den senare blir evalverad så att den uttryckes

i en med den prima kraften likvärdig effektenhet. Om sålunda ett vattenfall

kan producera 1 000 kW prima kraft och 1 000 kW sekunda kraft,

värd hälften så mycket som den prima kraften, omräknas vattenföringen

så att den motsvarar 1 500 kW prima kraft, vilken sedan värderas efter

ä-priset i allmänna marknaden för prima kraft. Genom detta förfaringssätt

erhålles jämväl teoretiskt sett ett noggrannare uttryck för hela den ekono
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

miskt utnyttjningsbara vattenkraften i ett oreglerat vattendrag än vad den

på 75 % vattenföringen grundade effekten innebär.

Vad angår utformningen av hithörande bestämmelser i enlighet med de av

mig nu angivna principerna har jag ansett mig kunna i huvudsak godtaga

det av Fransén vid hans promemoria fogade författningsförslaget. Vissa tekniska

detaljer i fråga om värderingsförfarandet torde få angivas i de tabeller

som komma att utarbetas till nästa allmänna fastighetstaxering. Det synes

lämpligt att tabellerna jämte anvisningar fastställas av Kungl. Maj :t.

Vad angår fallhöjden ha de sakkunniga föreslagit, att effektberäkningen

skall ske på grundval av bruttofallhöjden vid medelvattenföring.

Häremot har anmärkts bl. a. att detta icke harmonierar med förslaget att

lägga 75 % vattenföringen som grund för taxeringen. Denna anmärkning

förlorar sitt värde, om den av mig förordade metoden för värdering av outbyggt

vattenfall godtages. Ej heller övriga anmärkningar torde vara av beskaffenhet

att böra föranleda frångående av de sakkunnigas förslag härutinnan.

Vidkommande den måttenhet för effekten, som bör användas, ha

vissa skäl anförts för övergång från den av de sakkunniga föreslagna måttenheten

turbinhästkraft till kilowatt (kW). Detta är en rent teknisk fråga,

som i och för sig icke har någon betydelse för värderingen. Det torde därför

vara lämpligt, att denna fråga tills vidare lämnas öppen och att åt den

tekniska sakkunskapen överlåtes att ytterligare pröva frågan i samband

med utarbetande av förslag till taxeringstabeller. Det kan anmärkas, att icke

heller i gällande lagtext finnes angivet vilken måttenhet som skall användas.

Mot övriga föreslagna ändringar har jag intet att erinra.

'' Kraftverk.

De sakkunniga framhålla till en början, att de metoder, som hittills

ansetts möjliga att tillämpa för värdering av kraftverk, vore avkastningsmetoden

och anläggningskostnadsmetoden, därvid man beträffande den

förstnämnda kunde tala om dels den strikta avkastningsmetoden, som innebure,

att för varje särskilt kraftverk gjordes en beräkning av dess normalt

påräkneliga avkastning samt normala omkostnader för drift och underhåll,

och dels den förenklade avkastningsmetoden, som utginge från genomsnittliga

värden för den uttagbara kraften samt för årskostnader. De sakkunniga

anföra vidare.

Skall man söka bedöma, vilken av avkastnings- och anläggningskostnadsmetoderna

som bör givas företräde, måste ju resultatet, om man ser saken

principiellt -—- därvid alltså frågan om den strikta eller förenklade avkastningsmetoden

saknar betydelse — bliva det, att avkastningsmetoden

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 71.

43

är riktigare. Det är nämligen givet, att avkastningen av ett objekt lämnar

bättre upplysning om dess allmänna saluvärde än vad som i sådant avseende

kan åstadkommas genom en beräkning av kostnaderna för att vid en

viss tidpunkt framställa detta objekt. Fastighetsobjekt får icke i handel

och vandel ett visst högre värde därför att det kostat mycket utan därför

att det ger en viss mot detta värde svarande avkastning. Det är visserligen

sant, att även med tillämpning av anläggningskostnadsmetoden en viss hänsyn

automatiskt kommer att tagas till den i det enskilda fallet föreliggande

räntabiliteten. Om det nämligen är så, att ett kraftverk i förhållande till sin

effekt varit särskilt kostsamt att bygga, innebär detta som regel, att vattenfallet

varit svårt att utbygga och förty mindre värdefullt samt att till följd

härav det värde, varmed själva vattenfallet ingår i taxeringsvärdet, sättes

så mycket lägre.

Mot avkastning smetodens tillämplighet vid taxering av vattenfallsfastighet

kunna emellertid åtskilliga invändningar göras, vilka hänföra sig till

dessa fastigheters egenartade karaktär.

Till en början må följande mer principiella synpunkter framhållas.

Ett kraftverk kan äga värden, vilka äro av beskaffenhet att hänsyn till

desamma bör tagas vid taxeringen men som dock äro sådana, att de komma

att ligga utanför en avkastningsuppskattning. I detta avseende är att

uppmärksamma, att enligt avkastningsmetoden totalvärdet av ett kraftverk

bestämmes med utgångspunkt från den effekt kraftverket äger i det

skick, vari det blivit utbyggt. Har därför ett kraftverk såsom ej sällan förekommer

blivit utbyggt för lägre effekt än den för det ifrågavarande vattenfallet

ekonomiskt fördelaktigaste, har detta till följd att värdet av ej utnyttjad

vattenkraft ej får något uttryck i det enligt berörda metod beräknade

värdet. En motsvarighet härtill råder för den händelse regleringsmöjligheter

för kraftverket i fråga förefinnas utan att regleringsföretaget ännu

kommit till stånd. Det understundom icke obetydliga värdet av sådana möjligheter

kan ej med tillämpning av avkastningsmetoden vinna beaktande.

I nu berörda fall kräves alltså en komplettering av det resultat, vartill metoden

leder, genom en särskild uppskattning av värdet av ej utnyttjad vattenkraft

ävensom av möjligheter till reglering av vattenavrinningen. För

taxering av ännu ej färdigställda kraftverk lämnar dessutom metoden föga

ledning.

Vidare kunna vid avkastningsmetodens tillämpning vissa olägenheter

uppkomma, som äga betydelse för inkomsttaxeringen. Sålunda kan ett kraftverk,

som varit dyrt att''utbygga, komma att få ett lägre byggnadsvärde än

som svarar emot de faktiska byggnadskostnaderna. Härigenom kan kraftverksföretaget

med hänsyn till slitningsavdraget för byggnad, i den mån

detta avdrag beräknas å byggnadsvärdet, komma att få en för hög inkomsttaxering,

varjämte i fråga om den såsom »särskilt maskinvärde» betecknade

delen av byggnadsvärdet metoden icke medger dess beräknande enligt vedertagna

grunder.

Mot speciellt den förenklade avkastningsmetoden anföra de sakkunniga

den invändningen att den icke i erforderlig omfattning medgåve ett hänsynstagande

till de för det individuella kraftverket föreliggande förhållandena.

Det torde sålunda knappast vara oberättigat att låta förhandenvaron eller

ej av ett ledningsnät vid ett kraftverks tillkomst verka därhän att olika

kraftvärden kunde komma att beräknas för olika kraftverk. På samma sätt

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

torde väl den olika användningen av kraften, som för de särskilda kraftverkens

del kunde föreligga, kunna föranleda en differentiering av kraftvärdena.

Sedan de sakkunniga därefter understrukit, att den viktigaste invändningen

mot avkastningsmetoden emellertid vore dess svårhanterlighet vid

den praktiska tillämpningen samt lämnat en närmare redogörelse för dess

praktiska olägenheter (bet. sid. 47—51), övergå de till att behandla anläggningskostnadsmetoden

och framhålla därvid, att man ej finge bortse ifrån,

att även denna metod företedde en speciell olägenhet i taxeringstekniskt

hänseende. Det vore nämligen givet, att riktigheten av en enligt metoden

verkställd taxering vore starkt beroende av att så fullständiga uppgifter

som möjligt av den skattskyldige lämnades angående alla de kostnader för

anläggningens utförande, som skulle tjäna till ledning för taxeringen, ävensom

rörande tiden för deras investering. På sätt framginge av de på officiellt

uppdrag gjorda undersökningarna om utfallet av taxering av vattenfallsfastighet

åren 1933 och 1945 inom vissa flodområden, hade härutinnan åtskilligt

brustit. Emellertid borde det ej vara omöjligt att vidtaga sådana

åtgärder, att olägenheten i nu berörda avseende undanröjdes eller i varje

fall starkt begränsades. Garantier borde nämligen kunna skapas för att de

behövliga uppgifterna i erforderlig utsträckning också framskaffades.

De sakkunniga uttala, att de efter ett övervägande av de olika synpunkter,

som kunde anläggas på frågan om metoden för taxering av kraftverk,

kommit till den uppfattningen, att ingen ändring borde vidtagas i vad härutinnan

för närvarande gällde. Anläggningskostnadsmetoden borde sålunda

fortfarande utgöra den huvudsakliga grunden för taxeringen, och vederbörande

taxeringsmyndigheter borde alltid, där möjlighet funnes för den skattskyldige

att tillhandahålla de erforderliga uppgifterna, tillse att en värdering

enligt denna metod ägde rum. För den händelse nämligen att taxeringen

påyrkades skola ske enligt avkastningsmetoden, borde en jämförelse

mellan de resultat de bägge metoderna uppvisade kunna göras. Den förenklade

avkastningsmetoden borde alltså intaga samma ställning som hittills,

d. v. s. den borde huvudsakligen användas såsom kontrollmetod. Vad

anläggningskostnadsmetoden anginge kunde det resultat, vartill metoden

ledde, behöva justeras i sådana fall, då med hänsyn till anläggningens ålder

eller ett mindre gott utförande eller exceptionellt goda och väl tillvaratagna

utbyggnadsbetingelser eller av andra dylika orsaker tillämpandet av

anläggningskostnadsmetoden gåve en påtagligt oriktig taxering till resultat.

Detta följde redan av det förhållandet att anläggningskostnadsmetoden, såsom

av den nuvarande lagtexten framginge, ej kunde vara annat än ett

medel, varigenom man beräknades nå fram till ett det allmänna saluvärdet

motsvarande värde. Emellertid syntes det av praktiska skäl lämpligt

att i mer konkret form låta i lagtexten komma till uttryck, att det resultat,

vartill anläggningskostnadsmetoden ledde, under vissa omständigheter kunde

tarva en justering.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

45

Vidkommande de kostnader, som borde medräknas vid anläggningskostnads

metodens användning erinra de sakkunniga,

att med nuvarande bestämmelser tvekan rått härom (t. ex. beträffande ersättningar

för markskador, kostnader för rensningar och skadeförebyggande

åtgärder m. in.), samt framhålla, att då det gällde att bedöma vilka kostnader

som skulle medräknas -vid ett kraftverks värdeuppskattning, det vore

nödvändigt att klarlägga och i minnet fasthålla den princip, varå anläggningskostnadsmetoden

vore grundad, nämligen att det kapital, som nedlagts

i ett kraftverk, beräknades lämna skälig ränta och att kraftverket

därför borde till ett pris motsvarande nämnda kapital kunna finna en i

avseende å taxeringsvärdets bestämmande representativ köpare. Enligt

denna princip vore alla kostnader, som varit erforderliga för att kraftverket

skolat komma till stånd, att hänföra till taxeringsvärdet påverkande

kostnader. Klart vore emellertid, att, därest vid taxering av ett kraftverk

enligt anläggningskostnadsmetoden vissa kostnader för ett vattenfalls utbyggnad

till ett kraftverk blivit fullt beaktade därigenom att fallvärdet

blivit ökat på grund av åtgärder och anordningar, för vilka dessa kostnader

utgivits, desamma ej skulle ånyo beaktas i form av direkta anläggningskostnader.

Vad anginge ett kraftverk torde dock den erfarenhet, som numera

vunnits vid behandlingen av mål i kammarrätten angående vattenfallsfastigheters

taxering, giva vid handen att kostnader av ifrågavarande

slag, därtill hänsyn borde tagas vid fallvärdets beräknande, knappast kunde

sägas förekomma. De på fallvärdet inverkande kostnader för markskador

m. in., som man tänkt på då man vid bestämmelsernas tillkomst ansett sig

böra överlämna åt praxis att bestämma vad som skulle inbegripas i anläggningskostnaden,

torde ha varit den ökning av fallvärdet, som tillägg för

dygns- och veckoreglering (korttidsreglering) utgjorde eller som skapades

därigenom att vattenfallet genom uppdämning eller rensningar — s. k.

profilreglering — finge en ökad fallhöjd. Emellertid förhölle det sig så, att

beträffande den vid ett kraftverks taxering beräknade ökningen av fallvärdet

med högst 15 procent, som enligt vid tidigare fastighetstaxeringar

utgiven tabellsammanställning förefintligheten av regleringsmagasin för

dygns- och veckoreglering kunde giva anledning till, ofta nog saknats någon

reell motsvarighet mellan det av berörda anledning gjorda tillägget till fallvärdet

och korttidsregleringens verkliga värde, vilket minst borde uppgå till

ett belopp, motsvarande kostnaderna för regleringens åstadkommande. Av

sistnämnda belopp syntes i varje fall ersättningar för markskador eller

eljest för skada och intrång hittills ej hava hänförts till anläggningskostnader.

Det torde därför vara mest rationellt att här räkna med de verkliga

kostnaderna för korttidsregleringens åstadkommande, alltså även ersättningar

för markskador in. m. Därutöver kunde tillägg behöva göras för

naturvärdet av dylik reglering. Med hänsyn till berörda förhållanden syntes

också den maximering av tillägget för korttidsreglering, som hittills i allmänhet

tillämpats och som förutsatte att i varje fall vissa understundom

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

ej obetydliga kostnader för dess anordnande ej medräknades, ha varit alltför

snävt tilltagen.

Vidare anföra de sakkunniga.

Vad så angår fallhöjdens ökning vid ett kraftverk genom för sådant ändamål

företagen vattenuppdämning hava olika meningar kommit till uttryck

beträffande frågan, huruvida ersättningar för markskador o. d. äro

att hänföra till kostnader, som böra medräknas, och följande synpunkter

hava framförts, vilka med hänsyn tagen till olikheten i det tekniska förfarandet

äro fullt tillämpliga jämväl å kostnaderna för en ökning av fallhöjden

genom rensningar. Anser man, att de ovanför dammen liggande

indämda fallsträckorna ej egentligen tillhöra vattenfallet utan att dettas

fallhöjd genom kraftverksdammens uppförande ökat, skulle man kunna

förmena, att de på grund av uppdämningen utbetalda ersättningarna blivit

beaktade vid fallvärdets bestämmande. Å andra sidan har man sett saken

på sådant sätt, att det aktuella vattenfallets fallhöjd bör räknas från övre

vattenytan för den längst bort liggande indämda fallsträckan och att alla

kostnader för uppdämningen, däri inräknade markskadeersättningar, hänföras

till utbyggnadskostnader, till följd varav jämväl dessa ersättningar

utgöra kostnader av betydelse för taxeringen.

Enligt de sakkunnigas mening torde det vara riktigast att betrakta saken

på det sätt, att i det förutsatta fallet det endast är fråga om en utbyggnad

av viss fallhöjd. Kostnaderna för uppdämning och rensningar skola alltså

räknas såsom anläggningskostnader. En annan sak är att dessa kostnader,

vad fallvärdet betx-äffar, kunna göra sig gällande i värdeminskande riktning,

då man har att bedöma svårigheterna vid vattenfallets utbyggnad.

Sammanfattningsvis torde sålunda kunna med ledning av ovanstående

fastslås, att principiellt sett alla kostnader av vad slag de vara må, som

erfordrats för utbyggnad av ett vattenfall till ett kraftverk, skola medräknas

vid uppskattningen av kraftverkets värde. Det synes jämväl bäst överensstämma

med den allmänt gällande uppfattningen om utbyggnaden av ett

vattenfall såsom ett sammanhängande företag, där alla kostnader ekonomiskt

och tekniskt äro koncentrerade till och bundna vid vattenfallet. Kostnaderna

hava ju uteslutande till ändamål att nyttiggöra vattenfallets naturkraft.

En följd av detta betraktelsesätt är också, att sådana kostnader, som

avse skada och intrång å annans egendom, vilken ej är belägen i omedelbar

anslutning till kraftverksfastigheten, eller som avse utförande av arbeten å

mark, som befinner sig mera avlägset från nämnda fastighet, skola medräknas

vid kraftverksfastighetens taxering. I sistnämnda avseende är särskilt

att märka sådana förhållanden som att kanaliserings- och rensningsarbeten

företagits på avsevärt avstånd från kraftverksfastigheten. Även där

sådana arbeten utförts i annan kommun utan att där bliva föremål för

taxering, synas kostnaderna för desamma böra hänföras till kraftverkets

anläggningskostnader.

För att tydligt utmärka, att principiellt samtliga kostnader för utbyggnad

av ett vattenfall skola medräknas, har det ansetts lämpligt att utsäga

detta i själva lagtexten, varjämte en mer fyllig exemplifiering av kostnader

av förevarande slag ytterligare understryker berörda sakförhållande.

Klart är emellertid, att kostnader, som tekniskt sett äro att hänföra till

utbyggnadskostnader för ett vattenfall, under vissa omständigheter ej skola

medräknas vid taxeringsvärdets bestämmande. Så är fallet med kostnader

för framställande eller förvärv av vissa för kraftverkets drift erforderliga

föremål av lös egendoms natur. Detsamma gäller givetvis kostnader för

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

47

byggnader och arbeten, till vilkas värden hänsyn bör tagas vid taxering av

annan fastighet än den, varå kraftverket är beläget. Att kostnader för förvärv

av vattenfall och utmål eller av rätt att tillgodogöra sig annans del

i vattenfall eller annans mark såsom utmål icke skola räknas såsom anläggningskostnader,

är självfallet, enär såväl vattenfallet som utmålet enligt

anläggningskostnadsmetoden uppskattas särskilt för sig.

Beträffande beräkningen av värde å byggnader framhålla de

sakkunniga, att för ett rätt bedömande av frågan, hur det uppskattade totalvärdet

för ett kraftverk (d. v. s. anläggningskostnaderna, vederbörligen

index- och avskrivningsberäknade, med tillägg för värdet av vattenfallet i

outbyggt skick och utmålet) skulle fördelas å olika redovisningsvärden

borde tagas i betraktande, att ett kraftverk kunde bliva föremål för värdeuppskattning

dels såsom en fullt fristående anläggning, då kraftverket utgjorde

en självständig taxeringsenhet, och dels såsom en del av en taxeringsenhet.

Därvid vore att märka, att ett kraftverk såsom självständig

taxeringsenhet kunde förekomma endast såsom fastighet av annan fastighets

beskattningsnatur. Kraftverket kunde emellertid också mycket väl vara

en del av en såsom annan fastighet taxerad taxeringsenhet. Värdet av etl

kraftverk, som taxerades tillsammans med en fastighet av jordbruksfastighets

beskattningsnatur, lcomme i regel att i sin helhet hänföras till taxeringsenhetens

jordbruksvärde. Att därvid någon del av ett kraftverks utmål, om

taxeringen tekniskt sett vore riktigt åsatt, skulle kunna hänföras till tomtoch

industrivärde torde väl knappast kunna ifrågakomina. Då man sålunda

icke syntes böra räkna med annat än att såväl fallvärdet och värdet av utmålet

som värdet å byggnaderna hänfördes till fastighetens jordbruksvärde

och att detta skedde genom tillägg av berörda värden till det jordbruksvärde,

som vid uppskattning av fastigheten i övrigt uppkommit, torde frågan

om fördelning av kraftverkets totalvärde å vattenfall och utmål, å ena

sidan, och byggnader, å andra sidan, sakna betydelse för fastställandet av

redovisningsvärdena för jordbruksfastighet. Beträffande annan fastighet

måste värdet av själva vattenfallet och utmålet hänföras till markvärde,

därvid man säkerligen ej behövde räkna med något till parkvärde hänförligt

övervärde, och värdet å byggnaderna till byggnadsvärde, därvid tillika, om

kraftverket vore en självständig taxeringsenhet, värdet å byggnaderna utgjorde

byggnadsvärdet och eljest inginge i byggnadsvärdet för den taxeringsenhet,

varav kraftverket utgjorde en del.

De sakkunniga påpeka härefter, att då det alltså ej vore givet, att värdet

av ett kraftverks byggnader alltid tillika utgjorde ett »byggnadsvärde», det

bleve nödvändigt att röra sig med ett särskilt begrepp, »värde å byggnader»,

samt anföra vidare.

Av vad här anförts angående kostnadsomfattningen framgår, att stora

delar av ifrågavarande kostnader kunna vara av den art, att de i och för

sig ej avse tillskapandet av en byggnad i skatterättslig mening. Det är alldeles

uppenbart, att de äro av denna art, då fråga är om ersättningar för

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

markskador eller eljest för skada och intrång å annans egendom. Men detsamma

kan gälla jämväl kostnader för sådana arbeten, som avse att åstadkomma

en förändring av naturförhållandena såsom exempelvis rensningar.

Även kunna kanaliseringsföretag och tunnlar, som ej äro beståndsdelar av

en byggnad i skatterättslig mening, vara att hänföra hit. Jämväl i jorden

genom sprängning eller annorledes åstadkomna utrymmen hava i varje fall

tidigare icke ansetts utgöra byggnad i skatterättslig mening. Anledningen

till att arbeten av nu berörda slag icke ansetts giva upphov till någon sådan

byggnad torde hava varit den att såsom byggnad räknats allenast vad

som är att betrakta såsom byggnad enligt lagen den 24 maj 1895 angående

vad till fast egendom är att hänföra. Enligt motiven till berörda lag definieras

nämligen begreppet byggnad såsom »alla genom människohand å

jorden genom timring, murning eller på annat jämförligt sätt uppförda

konstruktioner». Ovisst är emellertid om det går att upprätthålla denna

identitet mellan det skatterättsliga begreppet byggnad och begreppet byggnad

enligt 1895 års lag. I vissa fall synes också denna identitet hava brutits.

Sålunda hava de stora kraftledningsstolparna av järn, som vila på fundament

av betong, ej ansetts utgöra byggnad i skatterättslig mening (RÅ 1939:

ref. 69), under det att ett under Hötorget i Stockholm anordnat skyddsrum

förklarats utgöra byggnad (kammarrättens utslag den 23 oktober 1946 på

besvär av Stockholms stad). Huru emellertid i denna sak än må förhålla

sig, är det tydligt, att vid den taxering av kraftverk, som enligt anläggningskostnadsmetoden

hittills ägt rum, kostnader, som vid utbyggnad av ett vattenfall

nedlagts å rensningar eller å arbeten för åstadkommande av kanaler,

tunnlar eller å kraftstationens insprängning i berget m. m. dylikt, oavsett

huruvida dessa rensningar m. m. varit att hänföra till arbeten å en byggnad

i skatterättslig mening eller ej, upptagits såsom kostnader för byggnad. Därtill

synes jämväl formulär c giva direkt anledning, då formuläret under rubriken

»värde å byggnader» såsom en särskild post upptager kostnader för

grävning och sprängning.

När man har att taga ställning till frågan om rubriceringen av de kostnader,

om vilka bär är fråga, är det nödvändigt att beakta den alldeles säregna

ställning som ett kraftverk och ett kraftverksbygge intar. Att här, liksom

då det är fråga om att uppföra en husbyggnad å ett därför avsett tomtområde,

såsom värde å byggnaden beräkna allenast vad det kostar att uppföra

en dylik byggnad och låta andra — i fråga om en sådan fastighet dock

mera sällan förekommande — kostnader, i den mån företaget är räntabelt,

belöpa å markvärdet, lärer ej vara möjligt och har hittills ej heller praktiserats.

I stället förefaller det såsom redan tidigare antytts naturligt att betrakta

utbyggnaden av ett vattenfall såsom ett enhetligt byggnadsföretag och

alla de kostnader av de mest skiftande slag, som därvid förekomma, såsom

byggnadskostnader. Detta betraktelsesätt torde också överensstämma med

uppfattningen i tekniska kretsar. I enlighet härmed böra icke blott alla kostnader

för utförda arbeten, såsom för närvarande är fallet, så att säga läggas

på värdet å byggnader utan så bör även ske med exempelvis alla kostnader

för markskador och för skada och intrång å annans egendom. Skulle

man ej förfara på det sättet utan låta kostnader, som ej direkt avse tillkomsten

av en byggnad i skatterättslig mening, verka förhöjande å fallvärdet,

dit de i så fall närmast äro att hänföra, kommer det att i hög grad

försvåra överblicken av det värdeområde, fallvärdena utgöra, och betänkligt

rubba systematiken i taxeringsförfarandet.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71-

49

Genom det föreslagna förfaringssättet åter uppnås —- vad beträffar kostnader

för rensningar, tunnlar in. in. — den fördelen, att en skälig avskrivning

vid såväl fastighetstaxeringen som inkomsttaxeringen kan åvägabringas.

Även om det är antagligt, att arbetsresultaten i de ifrågasatta fallen bliva i

huvudsak beståndande, kan likväl en avskrivning vara på sin plats med hänsyn

därtill att på grund av teknikens utveckling vid en ombyggnad av kraftverket

helt andra lösningar av sättet för utbyggnaden kunna framkomma,

som göra de tidigare i nu ifrågavarande avseende verkställda arbetena mer

eller mindre onyttiga. Vad däremot beträffar de kostnader, som belöpa å

ersättningar för markskador m. in., synes icke föreligga något motsvarande

avskrivningsbehov. I fråga om dem har förvärvats en rätt för all framtid,

som kan antagas äga sitt värde, vilken utveckling tekniken än tager,

varjämte därvidlag under inga omständigheter kan bliva fråga om någon

värdeminskning genom slitning. Beträffande rensningar, tunnlar, kanaler

in. m. kan dock med tiden i större eller mindre grad en värdeförstöring tänkas

äga rum. Med hänsyn till att alltså i regel någon avskrivning varken vid

taxering av kraftverk enligt anläggningskostnadsmetoden eller vid taxeringen

av ett kraftverks inkomst bör äga rum för kostnader avseende ersättningar

för markskador m. m., synes lämpligt att vid taxeringen till fastighetsskatt

i taxeringslängden särskilt angives, huru stor del av byggnadsvärdet,

som motsvaras av kostnader, för vilka någon avskrivning ej beräknats.

Vad slutligen angår vissa föreslagna detalj ändringar lämna de

sakkunniga härför följande motivering.

Då korrektion av normalvärdet å outbyggt vattenfall enligt förslaget skulle

vidtagas med hänsyn jämväl till tid som toges i anspråk för själva utbjoggandet,

borde orden i det nuvarande sjunde stycket av ifrågavarande anvisningspunkt

»och skulle omedelbart utbyggas» utgå. Eljest skulle det missförståndet

kunna uppstå att nedsättning av värdet för utbyggnadstid jämväl

borde göras.

Bestämmelsen i nuvarande åttonde stycket att mark å land, som toges i

anspråk för anläggningen med bostadshus, skulle upptagas till skäligt värde

hade underkastats ett par ändringar i förtydligande syfte. Stadgandet hade

sålunda begränsats till att avse mark, som tillhörde kraftverksägaren. Enligt

vattenlagen 2 kap. 16 § kunde nämligen mark, som utgjorde utmål för

kraftstation, tillhöra annan än kraftverksägaren. I sak syntes denna ändring

icke ha någon större betydelse, enär värdet av rättigheten att förfoga över

marken torde komma i betraktande vid bedömandet av värdet å kraftverksägaren

i övrigt tillhörig, i utmål för anläggningen ingående mark. Vidare

syntes den nuvarande författningstexten böra kompletteras med ett uttalande

om utmålets omfattning av innehåll, att till utmål ej finge hänföras mark,

som användes för jordbruk eller skogsbruk eller eljest för annat ändamål

än det som med anläggningen avsåges. En sådan bestämmelse hade visat sig

behövlig av den anledningen, att såsom utmål ofta upptoges markområden

av mycket stora ytvidder av såväl åker-, ängs- och skogsmark som impediment,

vilka icke alls stode i något direkt samband med själva kraftverksbyggnaden

med vad därtill hörde. Skälet till att dylika markområden hän
4

fiihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 71.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

förts till utmålet syntes ofta ha varit, att kraftverksägaren ägde vissa med

det egentliga utmålet sammanhängande områden, förvärvade i samband

med vattenfallsköp eller för genomförandet av uppdämningar eller för uppförandet

av invallningar. Oaktat dessa markområden ofta finge anses brukade

för annat ändamål än kraftverksfastigheter, hade de räknats såsom

tillhörande anläggningen och oegentligt nog hänförts till utmålet. Likaledes

kunde en bostad för personal vara belägen så avlägset från kraftverket att

densamma med därtill hörande mark borde behandlas som en särskild taxeringsenhet

eller ingående i annan dylik.

Om den föreslagna definitionen av begreppet kraftverk m. in. anföres.

Enligt ingressen till punkt 3 anv. till 9 § kommunalskattelagen betecknas

de objekt, å vilka de speciella för vattenfallsfastighet avsedda värderingsreglerna

äro tillämpliga, såsom »vattenfall med tillhörande byggnader». Därmed

torde avses att säga, att för det utbyggda vattenfallets del av de byggnader,

som utgöra objekt för specialvärderingen, allenast sådana, inklusive

fasta maskiner, som äro erforderliga för vattenfallets utnyttjande för kraftproduktionsändamål,

komma i fråga. Detta innebär att, om taxeringsenheten

omfattar även för andra industriändamål inrättade byggnader jämte

fasta maskiner, ifrågavarande speciella värderingsregler icke äro avsedda

att tillämpas å sistnämnda byggnader. I anvisningarna betecknas därefter

detta utbyggda vattenfall såsom »kraftverk». Omfattningen av detta begrepp

synes också härigenom i och för sig ganska klar. Emellertid återfinnes

i anvisningarna därefter en bestämmelse, som kan väcka viss tvekan

om begreppets innebörd. Det heter nämligen »För uppskattning av

värdet av kvarnar, sågar och liknande smärre anläggningar torde, i den mån

ej annan värderingsgrund står till buds, sist omförmälda värderingsmetod

i tillämpliga delar kunna komma till användning». Då sistnämnda anläggningar

i allmänhet torde vara direktdrivna, har frågan ställts, om här ej

föreligger en indelning av det utbyggda vattenfallet med hänsyn till direktdrift

eller ej. »Kraftverk» skulle då beteckna allenast kraftverk för elektrisk

produktion. I så fall skulle emellertid ej existera några värderingsregler

för kraftverk till större direktdrivna anläggningar, av vilka ännu

lärer finnas en del. En annan tolkning har gjorts gällande, innebärande

att man avsett att göra en indelning i större och mindre anläggningar, därvid

alltså kraftverk utgjorde beteckningen å den större anläggningen. Slutligen

kan tänkas, att meningen ej varit att göra någon indelning i olika

grupper av utbyggda vattenfall. Avsikten med bestämmelsen om de smärre,

vanligen direktdrivna anläggningarna skulle i så fall allenast varit att för

dessas del utvidga anläggningskostnadsmetodens tillämpning så, att även

de delar av ifrågavarande anläggningar, som ej utgjorde anordning för

kraftproduktion, mot vad eljest gällde, skulle kunna värderas enligt anläggningskostnadsmetoden.

Anledningen härtill skulle man kanske kunna finna

i det förhållandet att för ett så pass litet värderingsobjekt en uppdelning

av taxeringsförrättningen i en uppskattning av dels fastighetens kraftproduktionsvärde

dels ock dess industrivärde i övrigt icke vore lämplig.

På grund av taxeringsobjektets ringa omfattning har emellertid enligt vad

gällande författningstext giver vid handen ansetts, att för taxering av detsamma

i dess helhet även de allmänna taxeringsreglerna kunde komma att

tagas i anspråk.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att ett förtydligande av förevaran
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kung}. Maj.ts proposition nr 71.

51

de bestämmelser är önskvärt. I fråga om det sätt, varpå detta bör ske,

synes man böra taga fasta på grundtanken i författningsbestämmelserna,

nämligen att i fråga om en taxeringsenhet, som omfattar såväl ett kraftverk

som en därtill hörande anläggning för annan industriell verksamhet,

vad byggnader med fasta maskiner angår, allenast de byggnader som tjäna

kraftproduktionsändamål äro avsedda att värderas enligt de speciella för

vattenfallsfastighet i sådant avseende gällande reglerna. Att emellertid för

smärre direktdrivna anläggningar såsom kvarnar och sågar utvidga anläggningskostnadsmetodens

tillämpning till att avse hela anläggningen synes

knappast finnas anledning. Här måste alltid bliva fråga om eu svårbestämd

gränsdragning, varjämte de sakkunniga hålla före, att, på sätt jämväl

gällande bestämmelser giva vid handen, för berörda smärre anläggningar

de allmänna värderingsgrunderna kunna komma i tillämpning. De

sakkunniga, som anse begreppet kraftverk omfatta såväl kraftverk för

elektrisk kraftproduktion som kraftverk till direktdrivna anläggningar, äro

av den meningen, att, då värdet av anläggningar av sistnämnda slag, vilka

till övervägande delen bestå av kvarnar, sågar och liknande smärre anläggningar,

vanligen kan i sin helhet uppskattas enligt de allmänna värderingsreglerna,

i författningstexten allenast bör göras ett påpekande av

att anläggningskostnadsmetoden för kraftverk till direktdrivna anläggningar

blott kan få en begränsad tillämpning.

I remissyttrandena har de sakkunnigas förslag beträffande metodiken för

taxeringen, d. v. s. att uppskattningen i regel skall ske enligt anläggningskostnadsmetoden,

i princip lämnats utan erinran. En länsstyrelse påpekar

dock att uppskattningen såvitt möjligt bör ske enligt både anläggningskostnads-

och avkastningsmetoden. Mot förslaget att i anläggningskostnaderna

inräkna utgivna markskadeersättningar o. d. ha invändningar gjorts, varjämte

vissa andra detalj erinringar framförts.

Länsstyrelsen i Östergötlands län framhåller, att de föreslagna bestämmelserna

i syfte att klargöra begreppet anläggningskostnad vore väl motiverade,

enär i praxis en viss tvekan varit rådande på denna punkt. Mot den

ifrågasatta utvidgningen av begreppet anläggningskostnad, sådant detta fattats

vid tidigare taxeringar, torde knappast vara något att erinra.

Länsstyrelsen i Hallands län ansluter sig också till förslaget i förevarande

del, men understryker, att de resultat, vartill eu värdering enligt anläggningskostnadsmetoden

ledde, under vissa omständigheter kunde behöva

justeras. Det torde nämligen icke kunna bestridas, att ett tabellmässigt frainräknat

värde för en beskattningsnämnd ofta framstode som mindre väl avvägt.

Detta kunde gälla såväl vid en jämförelse med värdet å andra liknande

anläggningar som vid en fristående bedömning med hänsyn till ett tänkt saluvärde.

Därest det emellertid sörjdes för, att praktiska och lekmannamässiga

synpunkter med tillräcklig styrka finge göra sig gällande vid uppskattningen,

borde nu antydda omständigheter icke hindra, att anläggningskostnadsmetoden

bibehölles.

Länsstyrelsen i Värmlands län har ej heller något i princip att erinra mot

förslaget i denna del men ifrågasätter om icke den föreslagna bestämmelsen

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

om att avdrag icke skulle medgivas för kostnad för arbeten, vilka vore

av beståndande karaktär och tillika kunde antagas bliva nyttiggjorda vid en

förnyelse av anläggningen, borde utgå. Enär stor tvekan kunde råda beträffande

det framtida nyttovärdet i dylika fall, syntes lämpligt, att det överlämnades

åt rättspraxis att lösa dessa frågor.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser det däremot riktigare att sådana utgifter

som exempelvis ersättning för markskador genom ett vattenfalls utnyttjande

beaktades vid beräkning av vattenfallets värde. Länsstyrelsen hade

svårt att finna att efter vissa grunder i förekommande fall gjorda tillägg till

det såsom för outbyggt vattenfall beräknade vattenfallsvärdet skulle kunna

få så betänkliga konsekvenser, som de sakkunniga gjort gällande, d. v. s.

att överblicken av fallvärdena skulle försvåras och att systematiken i taxeringsförfarandet

skulle rubbas.

Länsstyrelsen i Västerbottens län ställer sig också tveksam till den föreslagna

utökningen av vad som borde hänföras till anläggningskostnader. Ett

till anläggningen dyrt kraftverk finge som regel enligt den föreslagna metoden

ett högre taxeringsvärde än ett med lägre anläggningskostnader alldeles

utan hänsyn till om detta resultat vore riktigt ur synpunkten av kraftverkens

verkliga inbördes värde ur avkastnings synpunkt. Två i produktionsavseende

likvärdiga kraftverk kunde bliva helt olika taxerade. Denna erinran

hade kunnat göras även mot resultat, vartill tillämpningen av anläggningskostnadsmetoden

i dess tidigare praktiska utformning med hänsyn till

kostnadernas omfattning lett, men genom den utvidgning av kostnadsramen,

som de sakkunniga föreslagit och vilken utvidgning i första hand träffade

kraftverk med sämre utbyggnadsförhållanden, skulle nämnda missförhållande

mellan olika kraftverks taxeringsvärden ytterligare skärpas.

I fortsättningen anför länsstyrelsen.

Åtskilliga av de kostnader, som i författningsförslaget uppräknats och

som givetvis kunna vara för ett kraftverksbygge i förekommande fall ofrånkomliga,

äro i själva verket av den art att de verka enbart belastande på

företaget i stället för inkomstbefrämjande, och det synes därför icke vara

riktigt att medräkna dem till förhöjande av värdet. Hit kunna hänföras

ersättningar för skada å mark och för skada eller intrång, anordningar till

förhindrande av olägenheter för flottning och andra kommunikationsmedel,

i naturskyddssyfte in. m.

Länsstyrelsen finner alltså för sin del att man med den av de sakkunniga

förordade och utformade avkastningsmetoden icke kommer att nå den likformighet

i taxeringen som kommunalskattelagen uppställer som ett av sina

främsta krav.

Vad angår ersättningar för inlösen av vattenskadad mark och andra kostnader

för markskador och dessa kostnaders rubricering som byggnadskostnader

förefaller förslaget härutinnan innebära en icke särdeles väl funnen

konstruktion. Visserligen representera dessa kostnader ett värde i och för

sig, i det att markens försämring vållat kraftverksanläggningen respektive

regleringsföretaget en utgift. Dispositionen av marken för kraftanläggningsbehov

kan även sägas ha ett värde för anläggningen. Det egendomliga med

detta »värde» är emellertid närmast att det enbart fördyrar anläggningen

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

53

och minskar nettoavkastningen. Ännu mer skarpes den motsättning, som

härvid framträder, genom de sakkunnigas förslag att dessa kostnader icke

skulle få avskrivas vid taxering — vare sig det gäller fastighets- eller inkomsttaxering.

Att hänföra denna rena markkostnad till en byggnadskostnad

kan visserligen på sitt sätt vara konsekvent ur de sakkunnigas utgångspunkt

men framstår ur taxeringssynpunlct som en oformlighet, som det borde

vara angeläget att icke framskapa.

Länsstyrelsen i Norrbottens län utalar önskvärdheten av att i ifrågavarande

anvisningspunkt intoges en erinran om att man då så vore möjligt,

borde verkställa en uppskattning enligt såväl anläggningskostnadsmetoden

som avkastningsmetoden. Om man därvid komme till ungefärligen samma

resultat, hade man goda skäl antaga att man funnit ett i huvudsak riktigt

värde för vederbörande kraftverk. Även om resultaten av de båda metoderna

skulle skilja avsevärt, kunde det vid en eventuellt behövlig jämkning

av det enligt anläggningskostnadsmetoden erhållna värdet vara av intresse

att ha tillgång till ett resultat enligt avkastningsmetoden.

Vattenfallsstyrelsen delar de sakkunnigas mening att anläggningskostnadsmetoden

borde godtagas som huvudsaklig värderingsmetod. Styrelsen

delar däremot icke uppfattningen, att vid metodens användning hänsyn skulle

tagas till samtliga utlagda kostnader, vilket innebure rätt betydande ändringar

jämfört med tidigare förfarande. Styrelsen vore medveten om, att

det hittillsvarande värderingssättet icke varit alldeles konsekvent och fullkomligt

med hänsyn till den principiella bakgrunden för nämnda metod,

men att, som de sakkunniga förmenade, medräkna så gott som alla på anläggningen

nedlagda kostnader, därför att de finge förmodas lämna avkastning,

syntes vara att gå för långt. Styrelsen fortsätter.

Åtskillnad måste göras mellan vad som har fastighets natur och vad som

icke har sådan natur. Detta gäller otvetydigt i det hänseendet, att transformatorer

o. d. av lös egendoms natur icke skola medräknas vid värderingen,

och motsvarande gäller ifråga om alla kraftledningar. Analogt böra såsom

hittills skett sådan rättigheter, som förvärvas medelst ersättningsbetalning

o. d., hållas isär från fastighetsvärdet. Anledning finnes icke att vid fastighetsbeskattningen

eftersträva sådan fullständighet, att alla tillgångar av

kapitalnatur bliva på ett eller annat sätt inräknade i taxeringsvärden, då

det ju närmast är medelst inkomstskatterna, som full beskattning av all

avkastning skall åstadkommas. Sådana immateriella tillgångar, som patentoch

goodwill-värden, bliva exempelvis icke fastighetstaxerade, även om det

finnes en fastighet — fabriksbyggnad eller dylikt — till vilken värderingen

skulle kunna knytas.

En konsekvent gränsdragning kan ernås genom att vid värderingen icke

medräknas i första rummet utbetalda ersättningar och därnäst kostnader

för sådana skadeavhjälpande och skadeförebyggande åtgärder, som utföras

på annans egendom och för vilka kraftverkets ägare resp. regleringsföretaget

sedan icke har någon vidmakthållandeskyldighct. Däremot skulle medkomma

alla kostnader, som nedlagts på egna anläggningar, sålunda — delvis i motsats

till vad som hittills gällt •— alla kostnader för sådant som tunnlar och

rensningar och för flottnings- och fiskeanordningar vid själva kraftverket,

vilka skola av kraftvcrksägarcn underhållas och förnyas i fortsättningen.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

Vattenfallsstyrelsen påyrkar därför bestämt, att skadeersättningar — inklusive

kostnader för skadeavhjälpande resp. skadeförebyggande åtgärder

— icke skulle få påverka fastighetsvärdena. Vidare framhåller styrelsen att,

om dessa kostnader skulle få påverka taxeringsvärdet, det funnes lika stor

anledning att räkna med avskrivning för dem som för byggnadskostnaderna.

I realiteten kunde nämligen kapitalkostnaderna för reglering bliva värdelösa

likaväl som kostnaderna för kanaler o. dyl.

Svenska vattenkraftföreningen, med vilken Sveriges industriförbund instämmer,

framhåller, att innebörden av de föreslagna bestämmelserna i fråga

om metodiken vid taxeringen vore, att den förenklade avkastningsmetoden

komme att intaga samma ställning som hittills, d. v. s. att den

huvudsakligen komme att användas som kontrollmetod, och att en strikt

avkastningsmetod kunde tillämpas i de fall då anläggningskostnadsmetoden

skulle ge ett uppenbarligen oskäligt resultat och den förenklade avkastningsmetoden

av särskild anledning ej kunde tillämpas, samt förklarar sig

instämma i de sakkunnigas ställningstagande i detta avseende. Ej heller har

föreningen något att erinra mot de sakkunnigas definition av begreppet

kraftverk eller de föreslagna bestämmelserna om uppskattning av till kraftverket

hörande vattenfall eller beräkning av utmålsvärdet. Föreningen anför

vidare.

Rörande värdet å kraftverket i övrigt ha anvisningarna utformats betydligt

mera i detalj än förut. Det mest betydelsefulla synes härvidlag vara,

att direkt föreskrift lämnats om att även sådana kostnader som för

»utredningar, domstolsbehandling, konstruktionsarbeten och administration,

domstolsavgifter, ersättningar för skada å mark och andra ersättningar

för skada och intrång» etc. skola medräknas. Såvitt angår kostnaderna för

utredningar, domstolsbehandling och domstolsavgifter synes med fog kunna

invändas, att medtagandet av dessa oftast förhållandevis obetydliga belopp

icke är ägnat att åstadkomma ett mera rättvisande taxeringsresultat än vad

fallet skulle bli, om de uteslötos. Tvärtom skulle den jämlikhet vid taxeringen

kunna rubbas, som författningsenligt skall eftersträvas. En kraftverksägare,

som nödgats verkställa vidlyftiga äganderättsutredningar o. dyl.

och föra långvariga processer, skulle enligt förslaget få ett högre taxeringsvärde

å sitt kraftverk än det, som bleve åsatt ett likvärdigt kraftverk,

vars ägare icke varit nödsakad verkställa dylika utredningar eller haft medgörligare

motparter. Föreningen hemställer därför, att orden »utredningar»,

»domstolsbehandling» och »domstolsavgifter» måtte utgå ur författningstexten.

I detta sammanhang må ock framhållas, att ett kraftverk icke blir

mera värt, därför att skadeersättningarna äro höga. Man måste därför förutsätta,

att jämkning må ske speciellt i sådana fall, då dessa ersättningar

äro förhållandevis höga. (Detta är en olägenhet som för övrigt över huvud

taget vidlåder anläggningskostnadsmetoden).

Det må i detta sammanhang påpekas, att ersättning för tillgodogjord vattenkraft

ej bör medräknas bland skadeersättningar, ty värdet av vattenkraften

är redan beräknat när det gäller fallets värdering.

Beträffande avskrivningar påpekar föreningen, att det enligt den

föreslagna lagtexten kunde vara berättigat att icke medgiva avskrivning för

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Mnj:ts proposition nr 71.

kostnad för arbeten, vilka vore av beståndande karaktär och tillika kunde antagas

bliva nyttiggjorda jämväl vid en förnyelse av anläggningen, samt anför

vidare.

Detta torde ej överensstämma med tillämpad praxis för ekonomiska kalkyler

rörande vattenkraftverk, vid vilka kalkyler man räknar med en viss

avskrivningstid även för tunnelarbeten o. d., i regel 50 år (se SVKF publ.

402, 1948: 5, sid. 53). De sakkunniga synas också själva ha varit i någon

mån osäkra beträffande denna punkt, enär i författningstexten angivits

»kan vara berättigat» och icke en direkt föreskrift. Den föreslagna lagtexten

synes heller icke överensstämma med motiveringen i betänkandet

(se sid. 59). Med hänsyn härtill vill föreningen föreslå att ifrågavarande mening

utgår.

Man måste ju besinna att 50 år är en så lång tidrymd, att ingen lär vilja

uttala sig om den nytta, man därefter har av en i dag sprängd tunnel för ett

vattenkraftverk; man vet ju icke ens, i vad mån den blir i fullgott skick

bestående.

I detta sammanhang bör framhållas, att det framdeles kan visa sig riktigt

att avskriva även fallvärdena, ersättningar och andra belopp, vilka enligt

nuvarande förslag ej skulle få avskrivas. Det kan ju tänkas, att den tekniska

utvecklingen går därhän, att dessa värden icke längre representera

några för all framtid bestående värden.

Departementschefen. Enligt de sakkunnigas förslag skall det nuvarande

förfarandet beträffande värdering av kraftverk i princip bibehållas, och i

detta avseende ha några invändningar mot förslaget icke gjorts. Ej heller jag

har något att erinra härutinnan.

Gången vid taxering av ett kraftverk torde alltså som hittills böra vara,

att anläggningarna värderas enligt anläggningskostnadsmetoden, varefter det

härvid erhållna beloppet sammanlägges med värdet å fallet, uppskattat på

sätt förut angivits om värdering av outbyggt vattenfall, samt med värdet av

den mark som tagits i anspråk som utmål. Då så befinnes erforderligt, kontrolleras

det erhållna resultatet medelst användning av den förenklade

avkastningsmetoden. Att, som länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasatt, i

författningstexten intaga en uttrycklig bestämmelse om att uppskattningen

alltid då så är möjligt skall ske enligt både anläggningskostnads- och avkastningsmetoden

anser jag däremot icke påkallat.

Vattenfallsstyrelsens förslag, att skadeersättningar, inklusive kostnader

för skadeavhjälpande och skadeförebyggande åtgärder, icke skola få påverka

taxeringsvärdena, anser jag mig icke böra biträda. Anläggningskostnadsmetoden

bygger ju på ett antagande att kraftverksägaren nedlagt kostnader

på vederbörande anläggningar därför att han räknat med, att det sålunda

investerade kapitalet skall förränta sig, i följd varav det kapitaliserade värdet

av avkastningen kan presumeras i stort sett överensstämma med anläggningskostnaderna.

Att kraftverksägaren i sina kalkyler skulle skilja mellan skadeersättningar

och övriga kostnader så, att väl de senare men icke de förra

beräknades bli förräntade, är självfallet uteslutet.

Vissa skäl tala för att de mot skadeersättningar och liknande kostnader

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

svarande värdena böra tilläggas fallvärdet. De åtgärder som föranlett kostnaderna

torde väl i allmänhet med ungefär samma fog kunna sägas ha ökat

själva fallvärdet som värdet av vid fallet uppförda dammar eller andra anlägggningar.

Emellertid synes den hittillsvarande utvecklingen ha visat, att

det löreligger risk för att de ifrågavarande värdena med den metoden helt

eller delvis icke bliva medräknade, och i varje fall synes den av de sakkunniga

föreslagna metoden vara ägnad att möjliggöra en exaktare uppskattning

än som kan förekomma då hänsyn till dessa kostnader skola tagas

vid beräkning av fallvärdet.

Jag biträder alltså de sakkunnigas förslag, att skadeersättningar böra inräknas

i anläggningskostnaderna vid uppskattning av värdet å till kraftverk

hörande byggnader enligt anläggningskostnadsmetoden. Det bör emellertid

understrykas, att det givetvis måste finnas plats för jämkning, om det värde

man kommer till enligt anläggningskostnadsmetoden icke skulle överensstämma

med vad som är skäligt eller rimligt.

Däremot anser jag den av Svenska vattenkraftföreningen gjorda anmärkningen

beträffande kostnader för utredningar, domstolsbehandling och domstolsavgifter

böra beaktas såtillvida att dessa kostnader icke böra särskilt

angivas i författningstexten. I princip synas de böra medräknas i den mån

de motsvara normala kostnader för ändamålet, d. v. s. vad kraftverksägaren

kan ha räknat med vid kraftverkets planering, men icke eljest. Huruvida

dylika i regel bagatellartade utgifter i varje särskilt fall skola medräknas

eller ej, torde emellertid böra överlämnas åt taxeringsmyndigheterna att bedöma.

I ett par yttranden har invändning gjorts mot att enligt förslaget avdrag

för avskrivning å skadeersättningar samt kostnader för arbeten av beståndande

karaktär i regel icke få göras. Jag kan dock icke finna annat än att

de sakkunnigas motivering för denna bestämmelse är hållbar. Det är emellertid

givetvis angeläget, att till dylika kostnader icke hänföras andra än

sådana som avse värden av oförstörbar natur. Att, som vattenkraftföreningen

synes ifrågasätta, avskrivningsrätten skulle utsträckas att avse även fallvärdena

kan jag med denna min inställning icke anse befogat.

Mot de sakkunnigas förslag i övrigt i denna del har jag intet annat att

erinra än att, om ett kraftverk värderas enligt avkastningsmetoden, kommer

värdet att innefatta även värdet å kraftverkets andel i eventuell regleringsdamm,

som ju taxeras särskilt. En erinran, att vid användning av denna

metod viss reducering av kraftverkets värde kan behöva göras på denna

grund, bör därför införas i författningstexten.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71-

57

Värdet av möjlighet till årsreglering och värdet av

redan genomförd sådan.

De sakkunniga framhålla, att värdet av möjlighet till årsreglering hittills

blivit alltför litet beaktat, vilket funne sin förklaring däri, att det vore en

synnerligen komplicerad sak att bestämma detta värde. Då värdet av en

årsreglering aktualiserades vid de vattenfall, som kunde draga nytta av

densamma och vilkas ägare rätten till regleringen i allmänhet tillkomme,

och då det torde vara mest i överensstämmelse med kommunalskattelagens

grunder, att ett fastighetsvärde beskattades, där det framträdde, förefölle

det följdriktigt att taga värdet av möjlighet till reglering och, vid genomförd

reglering, värdet därav till beskattning vid respektive vattenfall. Detta

skulle emellertid medföra, att de kostnader, som vid anläggningskostnadsmetodens

tillämpning borde ligga till grund för värdeberäkningen, så gott

som alltid belöpte å fastigheter, som låge avlägset från de vattenfall, där

värdet av regleringen framträdde. Däri skilde sig dessa kostnader från dem

som nedlades på arbeten för utbyggande av ett vattenfall, vilka arbeten

utfördes å fastigheter vid eller i närheten av vattenfallet. I och för sig vore

emellertid kostnaderna likartade med dem, som förekomme vid byggandet

av ett kraftverk, och man hade alltså att vid uppskattning av en genomförd

reglering räkna med kostnader för ej blott regleringsdamm och övriga genom

byggnadsverksamhet eventuellt tillkomna fastighetsobjekt såsom hus

för bostäder till personal eller för materielförvaring utan även ersättningar

för markskador o. d. samt arbeten för rensningar, kanaler, invallningar

m. m., vilka arbeten ingalunda alltid gåve nya fastighetsobjekt till resultat.

I förhållande till kraftverk förelåge dock härvidlag den skillnaden att ersättningarna

för markskador som regel utgjorde en förhållandevis större

del av kostnaderna för byggnadsföretaget än vad fallet vore vid byggandet

av ett kraftverk.

I fråga om värdet av vattenreglering framhålla de sakkunniga,

att en för kraftändamål gjord reglering av vattenavrinningen i ett vattendrag

hade till syfte att samla upp det vatten, som under flödestider eljest

skulle rinna obegagnat förbi vattenverken, och möjliggöra dess utsläppande,

då den naturliga tillrinningen under torrare årstider minskades, samt att

överhuvud taget spara vattnet till den tid, då det bäst behövdes. Det vore

det ökade uttagbara kraftbelopp, som utmärktes genom ökningen av en viss

för krafttillgången karakteristisk vattenföring, vilken i första hand konnne

i betraktande vid bedömandet av värdet av en vattenreglering. De sakkunniga

anföra vidare.

Det är emellertid uppenbart, att man genom effektens beräkning allenast

på grundval av reglerad vattenföring —- vare sig lågvattenföringen eller

75 % vattenföringen — ej kommer att taga i betraktande hela den värdeökning,

som blivit en följd av en vattenreglering. Det förhåller sig nämligen

så, att på grund av det sätt, varpå regleringen är avsedd att verka,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

såväl lågvattenföringen som 75 % vattenföringen kunna komina att föga

påverkas av regleringen, oaktat regleringen såsom sådan har ett högt värde,

och det kan t. o. in. hända, att de minska. Så är t. ex. fallet med inverkan

av Vänerns reglering i Götaälv, Torröns och Kallsjöns in. fl. sjöars reglering

i Indalsälvens övre del samt Suorvasjöarnas reglering i Luleälv. Dessa sjömagasin

äro så stora, att man förutom vanlig års- och flerårsreglering även

kan anpassa tappningen efter kraftbehovets växlingar under året och således

under sommarperioden minska tappningen till ett minimum, vilket är

lägre än de oreglerade lägre vattenföringarna, och i stället öka den så mycket

mer under högbelastningstider under vintern. Detta sätt att sköta regleringen

kan tänkas få en ganska obetydlig inverkan på lågvattenföringen

eller 75 % vattenföringen, men kan komma att i mycket hög grad öka värdet

av vattenfallets totala krafttillgång. Enär de flesta regleringsmagasinen

äro för små för att möjliggöra en dylik fullständig reglering, bliva dock som

regel de lägre vattenföringarna ökade i större eller mindre utsträckning.

Beträffande bristerna i gällande taxe ringsförfar an de

såvitt angår värdet av reglering erinra de sakkunniga, att de nuvarande

bestämmelserna endast innehölle, att normal lågvatteneffekt beräknades

efter den faktiska normala lågvattenmängden, varmed menades den efter

reglering förekommande vattenföringen, att regleringsdamm med mark

uppskattades för sig, därvid allenast vissa rensningar intill dammen inräknades

i byggnadskostnaden, samt att värdet av de vattenfallsfastigheter,

som bidragit till regleringsdammen, minskades med belopp svarande mot

deras andel i dammanläggningen. Om dessa bestämmelser anföra de sakkunniga.

Det är uppenbart, att lagstiftaren avsett att beskatta hela den genom

reglering uppkomna värdeökningen. Då nämligen i punkt 3 anv. till 9 §

kommunalskattelagen, sista stycket, regleringsdamm förklarades skola upptagas

såsom ett särskilt taxeringsobjekt, bestämdes tillika, att värdet av

de vattenfallsfastigheter, som bidragit till regleringsdammen, i stället skulle

minskas med belopp, svarande mot deras andel i dammanläggningen. Den

ökning av fallvärdet, som vid taxeringen uppskattats såsom en följd av

regleringen, måste alltså, då man utgår från anläggningskostnaderna såsom

värderingsnorm, hava beräknats motsvara hela den på respektive

vattenfall belöpande kostnaden för regleringsföretaget jämte därutöver eventuellt

uppkommen vinst av företaget. Utformningen av hithörande bestämmelser

synes emellertid icke hava skett på sådant sätt, att avsikten att beskatta

hela värdeökningen av en reglering kunnat förverkligas. Ifrågavarande

bestämmelser med motiv synas nämligen närmast giva vid handen,

att erforderlig hänsyn till reglering såsom värdefaktor bleve tagen blott

man räknade med den större lågvattenföring, som regleringen åstadkommer.

På grund härav synes i avsevärd omfattning vid vattenfallsfastigheters

taxering värdet av regleringen ansetts hava blivit vederbörligen beaktat allenast

genom att det för visst vattendrag beräknade värdet å lågvatteneffekten

tillämpats å denna effekt, sådan den framträdde efter regleringen. Det

är emellertid tydligt att i den mån så skett värdet av regleringen ingalunda

kommit att i tillbörlig grad påverka taxeringsvärdet. Också har detta i en

hel del av kammarrätten avgjorda mål kommit till uttryck på så sätt, att

kammarrätten på grund av genom reglering förhöjt värde å den även före

regleringen förefintliga uttagbara kraften beräknat fallvärdet efter ett ej

obetydligt förhöjt värde per hästkraft.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

59

Vidkommande frågan om ett särskilt naturvärde för reglering

s m ö j 1 i g h c t e r eller genomförd reglering framhålla

de sakkunniga, att enligt bestämmelserna i vattenlagens 3 kap. 2 §, jämförd

med 2 kap. 3 §, ett vattenregleringsföretag icke kunde komma till utförande

med mindre nyttan av anläggningen prövades efter avdrag för byggnadskostnaderna

uppgå till ett värde motsvarande minst tre gånger skada

och intrång, som gjordes å åker och äng, samt två gånger skada och intrång

å annan egendom. I fråga om ett regleringsföretag måste alltså presumeras

att efter avdrag för alla omkostnader för regleringsföretagets genomförande

och drift en vinst uppstode av regleringen, som vore att hänföra

till ett på vattenfallen nedströms belöpande naturvärde hos vattendraget

i fråga. Det värde, som borde beräknas för en genomförd reglering

i dess helhet, utgjordes alltså, där ej onormala förhållanden förelåge, av

dels summan av de ifrågavarande för de särskilda vattenfallen uppskattade

naturvärdena och dels ett belopp, svarande mot samtliga kostnader för

regleringens genomförande, däri även inräknade kostnaderna för en genom

regleringen erforderlig ökad utbyggnad av kraftverket. Vad anginge den

förhöjning av värdet genom reglering, som för respektive vattenfalls del

skedde allenast med tillämpning av det för ett visst vattendrag godtagna värdet

per hästkraft å den genom regleringen ökade krafttillgången, vore fråga

om ej en dylik värdeförhöjning oftast konime att motsvara föga mer än

det naturvärde, varom nyss talats, eller kanske knappast det. Från den omnämnda

kostnaden för en ökad utbyggnad av kraftverket syntes här kunna

bortses, enär hänsyn till denna kostnad toges omedelbart vid kraftverkets

taxering.

Beträffande möjligheten att finna en allmängiltig norm för

beräkning av naturvärdet framhålla de sakkunniga, att man

icke kunde förutsätta att för varje vattenfall skulle göras en specifik avkastningsberäkning

med utgångspunkt från den genom regleringen ökade

energiutvecklingen, då detta skulle bliva en alltför omständlig och vidlyftig

apparat, samt anföra vidare.

Vid bedömandet av möjligheten att åstadkomma en norm i nu berörda

avseende kan till utgångspunkt tagas ett vattenfall med reglering eller med

regleringsmöjlighetcr, vars värde (fallvärde) på sätt tidigare anförts bestämts

på grundval av vattenfallets effekt i outbyggt och oreglerat skick.

Då till detta värde skall läggas ett naturvärde för reglering, som redan genomförts

eller som väntas komma att genomföras, och det ej kan vara

fråga om hela det ökade värde, som representeras av den genom regleringen

ökade energiutvinningen i ett utbyggt vattenfall — på denna belöper ju

dels kostnader för regleringens genomförande dels ock kostnader för ökad

utbyggnad av kraftverket — gäller det att finna ett uttryck för ökningen

av fallvärdet genom reglering, som svarar mot den värdesättning av fallet

som enligt ovanstående i första hand skall göras, nämligen efter fallets

effekt i outbyggt och oreglerat skick. Det värde, som sökes är således i

själva verket det värde, som ligger i den utnyttjade eller outnyttjade möjligheten

till reglering, därvid givetvis för en ej genomförd reglering värdebestämningen

röner inverkan av den tid, inom vilken regleringen kan för
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kunyl. Maj:ts proposition nr 71.

väntas genomförd. Att det här förda resonemanget är riktigt, framstår

såsom ganska klart, om man blott tänker sig, att ett outbyggt vattenfall i

ett oreglerat vattendrag, som med fördel kan få sin vattenavrinning reglerad,

utbjudes till försäljning. En spekulant kan givetvis förutsättas vara

benägen att iör ett sådant vattenfall betala dels för den föreliggande naturellekten

i själva fallet dels ock därutöver för möjligheten att åstadkomma

en reglering av vattenavrinningen. Kan man ordna ett hänsynstagande vid

taxeringen till en genomförd eller väntad reglering genom att beräkna ett

naturvärde för densamma, vinnas två mycket beaktansvärda fördelar. För

det första får man omedelbart fram det huvudsakliga materialet för en beräkning

av värdet av en ännu icke genomförd reglering och för det andra

tär man, i motsats mot vad nu är fallet, en möjlighet att jämväl vid beräkning

av en genomförd reglerings värde helt kunna tillämpa den metod, som

kommer till användning vid taxering av kraftverk, nämligen anläggningskostnadsmetoden,

och som de sakkunniga förorda fortfarande skola användas.

Enligt denna metod kommer alltså principiellt sett att till det berörda

naturvärdet få läggas kostnaderna för regleringens genomförande.

Man erhåller härigenom en god systematisk överensstämmelse med förfarandet

vid taxering av kraftverk. Utgångspunkten vid taxeringen blir nämligen

i bägge fallen ett naturvärde för, å ena sidan, vattenfallet och, å andra

sidan, regleringsmöjligheten.

De sakkunniga framhålla härefter, att deras uppmärksamhet riktats på

regleringsmagasinets storlek såsom en möjlig grundval att bygga på och att

de låtit undersöka möjligheterna att med denna utgångspunkt bestämma

ett till reglering hänförligt naturvärde. De sakkunniga åberopa i denna del

den av Hartzell upprättade promemorian med förslag till norm för bestämning

av årsregleringars inverkan på fallvärdet vid taxering av vattenfallsfastigheter.

Om det i nämnda promemoria framlagda förslaget till frågans lösning anföra

de sakkunniga.

De grunder å vilka förslaget bygger äro följande. Först fastställes efter

en viss värderingsnorm ett relativvärde å den uttagbara kraften för det

oreglerade vattendraget vid en för oreglerade förhållanden gällande normal

utbyggnadsstorlek å kraftverket och därefter ett enligt samma grunder beräknat

relativvärde efter reglering och ökad utbyggnad av kraftverket. Skillnaden

mellan dessa båda relativvärden giver ett tal, som representerar ökningen

i den uttagbara kraftens värde, och denna ökning kan uttryckas i

procent av den uttagbara kraftens värde i det oreglerade vattendraget. Vattenfallets

naturvärde förutsättes därefter genom regleringen öka i samma

proportion, så att, om den uttagbara kraftens värde ökas med exempelvis

100 %, ökas även fallvärdet med 100 %. Denna slutsats bygger på den förutsättningen,

att självkostnaden för varje genom reglering och ökad utbyggnad

vunnen relativvärdeenhet är lika stor som självkostnaden för varje

relativvärdeenhet i oreglerat skick, en förutsättning som åtminstone i stort

sett torde äga giltighet. I den mån regleringskostnaderna kunna visas vara

särskilt höga eller särskilt låga, kan, på sätt förfares beträffande fallvärdet

vid avvikelser från normala byggnadskostnader, en justering av det sålunda

beräknade naturvärdet av en reglering företagas.

Då det icke gärna är tänkbart att i varje särskilt fall få en utredning om

den uttagbara kraftens relativvärde före och efter reglering, har man sökt

att få ett mera allmängiltigt uttryck för berörda värden. Följande beräk
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

61

ningssätt har därvid följts. Kraftens relativvärde bestämmes efter vanligen

använda normer för kraftens olika värde under sommar och vinter samt

dagtid, nattid och helgtid och antages motsvara en konstant vattenföring,

uttryckt i procent av medelvattenföringen. Utgör denna konstanta vattenföring

exempelvis 50 % av medelvattenföringen, uttryckes relativvärdet

av talet 0,5; är det 100 % blir talet l,o o. s. v. Med utgångspunkt från de sakkunnigas

förslag, att effekten vid oreglerad 75 % vattenföring skall läggas

till grund för fallvärdets bestämmande i oreglerat skick, kommer alltid

75 % vattenföringen, uttryckt i procent av medelvattenföringen, att motsvara

just relativvärdet utan reglering. Kraftens relativa värde efter reglering

är huvudsakligen beroende av magasinets storlek i förhållande till den

totala årsmedelvattenmängden (= medeltalet för ett större antal år av den

totalt under året avrinnande vattenkvantiteten). Detta har bekräftats genom

undersökningar, som verkställts beträffande utförda och planerade regleringar,

främst i Indalsälven, Ångermanälven och Faxälven i norra Sverige,

men även i Götaälv, Lagan och Botorpsströmmen i södra Sverige. De verkställda

undersökningarna ha även visat, att detta samband kan med mindre

avvikelser anses allmängiltigt för hela landet.

De sakkunniga framhålla, att denna beräkning av ett naturvärde av reglering

för taxeringsmyndigheterna skulle ställa sig förhållandevis lätt, då

dessa med kännedom allenast om medelvattenföring, 75 % vattenföring och

magasinsstorlek, om vilka förhållanden givetvis upplysning borde lämnas

i fastighetsdeklaration, utan större svårighet kunde komma till rätta med

de för ändamålet erforderliga beräkningarna. Då med tillhjälp av tabeller

eller diagram eller bådadera, som förutsattes komma att stå till förfogande

— vid ett visst förhållande mellan dels Ib % vattenföringen och medelvattenföringen

samt dels vattenmagasinets storlek och årsmedelvattenmängden

— ett relativtal för den uttagbara kraftens värde före och efter

regleringen kunde omedelbart utläsas, hade man också fått fram ett procenttal

för beräkning av naturkraftens värdeökning med hänsyn till reglering.

Av praktiska skäl föresloges, icke att låta denna värdeökning få formen

av en procentuell höjning av ett såsom fallvärde utan reglering bestämt

belopp utan att genom en motsvarande procentuell förhöjning av det

antal turbinhästkrafter som utgjorde vattenfallets effekt vid oreglerad vattenföring

få fram en beräknad effekt, å vilken värdet per turbinhästkraft

vid oreglerad vattenföring tillämpades. Härigenom bereddes en bättre överblick

över de för de olika vattenfallen bestämda fallvärdena, vilka eljest

kunde komma att framstå såsom mycket ojämnt bestämda. Det resultat

i fråga om beräknandet av ett naturvärde av reglering som framkomme vid

tillämpningen av det i Hartzells promemoria förordade beräkningssättet

kunde med hänsyn till de i det speciella fallet föreliggande särskilda omständigheterna

behöva bliva föremål för viss jämkning. — De ifrågasatta

detaljbestämmelserna i förevarande avseende vore av den art att de icke

lämpligen borde införas i lagtexten utan borde intagas i den tabellsammanställning

till ledning vid taxeringen, som alltjämt bleve erforderlig.

Beträffande möjligheten att erhålla erforderliga hydrologiska

upplysningar framhålla de sakkunniga, att vissa svårigheter kunde

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

föreligga att anskaffa sådana upplysningar beträffande ännu icke genomförda

regleringar, enär inga helt officiella uppgifter angående beräknade

magasinsstorlekar funnes. För tilltänkta regleringar av någon betydenhet

torde dock approximativa beräkningar föreligga. Vattenfallsstyrelsen och

de för de olika vattendragen bildade regleringsföretagen hade givetvis för

sin del erforderligt material i ämnet, och de olika regleringsföreningarna,

som också innehade beräkningar av ifrågavarande slag, torde ej underlåta

att i nu nämnt hänseende vara de skattskyldiga behjälpliga. I varje fall torde

från Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut visst material kunna

erhållas (såsom t. ex. uppgifter om sjöyta och ungefärlig regleringshöjd) för

bedömandet av ett tilltänkt regleringsmagasins volym. Beträffande nämnda

institut, som närmast konnne i fråga för tillhandahållande av de erforderliga

upplysningarna, gällde enligt Kungl. Maj :ts taxa den 29 mars 1946 att institutet

finge, efter prövning i varje särskilt fall, medgiva, att statlig myndighet,

vetenskaplig institution eller enskild person finge utan ersättning erhålla

uppgifter eller utredningar. Sådana åtgärder borde vidtagas, att institutet

konnne att kostnadsfritt tillhandahålla de skattskyldiga de upplysningar, som

vore erforderliga för avgivande av fastighetsdeklaration beträffande vattenfallsfastigheter.

Vad angår det ifrågavarande naturvärdets fastställande påpeka

de sakkunniga, såvitt angår ej genomförd reglering, att sedan för de

förefintliga regleringsmöjligheterna fastställts ett värde, allenast återstode

att justera detta värde med hänsyn till dels eventuellt särskilt höga eller

särskilt låga kostnader för regleringsföretagets genomförande, och dels den

tid som beräknades förflyta innan regleringen blivit satt i verket och vattenfallet

blivit utbyggt. Beträffande redan genomförd reglering hade man

däremot ej nått något slutresultat i och med att regler givits för fastställandet

av ett naturvärde för regleringen. Naturvärdet kunde nämligen ej utgöra

mera än en del och som regel en mindre del av en genomförd reglerings

hela värde. De sakkunniga anföra vidare.

Frågan är alltså, på vad sätt detta totalvärde skall beräknas. Vid övervägandet

av denna fråga kan det nu tillämpade förfaringssättet i fråga om värdesättningen

av en vattenreglering icke lämna någon som helst ledning, ty det

av de sakkunniga förordade sättet att beräkna ett naturvärde av reglering gör

att hela problemställningen blir en annan än den för närvarande är. Nu

förutsättes att hela värdet av regleringen har medtagits vid uppskattningen

av respektive vattenfall, med påföljd att avdrag för andel i värdet av

regleringsdamm måste göras. Denna förutsättnings förhandenvaro torde

enligt nu gällande bestämmelser anses vara i huvudsak konstaterad genom

ett hänsynstagande till den lågvatteneffekt, som föreligger efter det

regleringen genomförts. Som tidigare påpekats erhålles emellertid på så sätt

en mycket vag och osäker och i de flesta fall en oriktig bild av den verkliga

värdeökningen. Med det naturvärde som vid det av de sakkunniga förordade

förfarandet framkommer har återigen en fast utgångspunkt för den

fortsatta värderingen av en genomförd reglering skapats. På samma sätt

som beträffande ett kraftverk utgångspunkten för värderingen är vattenfallets

naturvärde, till vilket — jämte värdet av utmålet — läggas samtliga

anläggningskostnader, skola, för att få fram en vattenreglerings hela

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

63

värde, till summan av de för de särskilda vattenfallen beräknade naturvärdena

läggas samtliga kostnader för regleringens genomförande, därvid allt

vad som beträffande motsvarande kostnader vid byggandet av ett kraftverk

tidigare anförts jämväl kommer att gälla kostnaderna för genomförandet

av en vattenreglering. I enlighet härmed bör också särskilt observeras det

förut framhållna förhållandet att, därest kostnaderna för regleringens genomförande

varit särskilt stora eller särskilt små i förhållande till värdeökningen

av kraftproduktionen vid respektive kraftverk, vederbörlig justering

av naturvärdet av regleringen äger rum.

En väsentlig, på behandlingen i skatteavseende inverkande skillnad mellan

kraftverk och regleringsföretag föreligger dock därutinnan, att vid kraftverk

vattenfallet och de för vattenfallets utnyttjande erforderliga byggnaderna,

såsom med varandra rent lokalt sett sammanhängande, bilda ett enhetligt

värdeobjekt, under det att i fråga om en vattenreglering naturvärdet

kan vara splittrat på flera olika orter, enär detta naturvärde måste tagas

till beskattning vid taxeringen av de vattenfall, där den genom regleringen

ökade uttagbara kraften eller det ökade värdet å denna kraft framkommer.

Frågan om uppskattningen av värdet utöver naturvärdet

av genomförd r e g 1 e r i n g, d. v. s. det värde som enligt anläggningskostnadsmetoden

motsvaras av samtliga kostnader för dammbyggnad, ersättning

för markskador, skadeförebyggande åtgärder, rensningar in. in.,

har blivit föremål för olika överväganden från de sakkunnigas sida. De ha

därvid diskuterat tre olika alternativ, nämligen alternativ I, enligt vilket

samtliga kostnader för regleringens genomförande slås ut på de olika vattenfallen

och inräknas i taxeringsvärdet på dessa, alternativ II, enligt vilket

samma kostnader, minskade med de direkta kostnaderna för uppförandet

av själva dammbyggnaden, slås ut på de särskilda fallen, medan

sistnämnda kostnader tagas i beräkning genom taxering av regleringsdammen,

samt alternativ III, enligt vilket samtliga kostnader tagas i beräkning

vid taxering av dammen och alltså till ingen del fördelas på fallen. Enligt

alternativ I skulle regleringsdammen icke åsättas något eget taxeringsvärde.

Enligt de övriga alternativen skulle däremot sådant värde åsättas

dammen, därvid detta enligt alternativ II skulle bestämmas till belopp motsvarande

kostnaderna för uppförandet av själva dammbyggnaden och enligt

alternativ III till belopp motsvarande samtliga kostnader för regleringens

genomförande.

De sakkunniga, som föreslå en lösning av taxeringsfrågan enligt alternativ

III, motivera sitt förslag med följande.

Naturvärdet av en reglering utgör ej en tillgång, som i och för sig ger

någon avkastning, utan det är de kostnader, som nedlagts på regleringens

genomförande som föranleda, att avkastning erhålles å såväl naturvärdet

av regleringen som de därå nedlagda kostnaderna. Naturvärdet och omförmälda

kostnader betinga varandra och äro lika nödvändiga för att reglcringsvärdet

skall uppkomma. Alt naturvärdet såsom sådant bör fästas vid

respektive vattenfall synes emellertid obestridligt. För det fall att regleringsdammen

— såsom vanligen är fallet — är belägen annorstädes och i regel

inom annan kommun än de vattenfall, som draga nytta av regleringen, kan

ej sägas alt de kostnader, som regleringsdammen dragit, nedlagts å vattenfallets

utbyggnad. På grund härav synes det kunna vara berättigat att

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Mcij:ts proposition nr 71.

---betrakta summan av de vid vart och ett av de särskilda vattenfallen

framkomna naturvärdena samt återstoden av regleringens totalvärde —

motsvarande samtliga därå nedlagda kostnader, med bortseende dock såsom

tidigare angivits från kostnaderna för kraftverkets ökade utbyggnad — såsom

en produktionsenhet, vars totalvärde så fördelas, att naturvärdet slås

ut på respektive vattenfallsfastigheter och återstående värde beräknas såsom

värde för regleringsdamm och därtill eventuellt hörande mark och anordningar

i övrigt. Detta skulle innebära sådan avvikelse från de nu gällande

författningsbestämmelserna i ämnet, att regleringsdammens värde

uppskattades med hänsyn till icke blott de kostnader, som nedlagts för

åstadkommande av själva dammbyggnaden inklusive vissa rensningar intill

dammen, utan samtliga kostnader för regleringens genomförande —

med förutnämnt undantag för kostnader för kraftverkets ökade utbyggnad

-— alltså jämväl kostnader för markskador, rensningar, skadeförebyggande

åtgärder m. in. Då enligt anläggningskostnadsmetoden hänsyn till dessa

kostnader måste tagas, lärer, därest man förfar så att allenast naturvärdet

av regleringen uppskattas i samband med taxering av respektive vattenfall,

någon annan möjlighet ej finnas än att knyta dessa kostnader vid det föremål,

som vid ett regleringsföretag i första hand framstår såsom ett fastighetsobjekt,

nämligen regleringsdammen. Att låta dylika kostnader påverka

värdet å den fastighet, vilka de närmast avse — såsom t. ex. ersättningar

för markskador den mark som skadats eller kostnader för rensningar den

fastighet, därå rensningsarbeten verkställts — torde enligt nu gällande

grunder för fastighetstaxeringen vara ogörligt---. Vid ett förfarande av

nu angivna slag kommer regleringsdammen att tjänstgöra såsom det sammanhållande

fastighetsobjekt vid beräkning av kostnaderna enligt anläggningskostnadsmetoden,

som vattenfallet i naturtillståndet utgör vid uppskattning

av kraftverk. Mot att på nu nämnt sätt beräkna värdet av en regleringsdamm

kan invändas, att dammen får ett alldeles för högt värde. Den

kan ej vara värd mer än vad det kostar att vid viss angiven tidpunkt bygga

densamma. Häremot får emellertid erinras därom — såsom också i fråga

om kraftverk påpekats — att man med anläggningskostnadsmetoden icke

avser att få fram en grund för bedömandet av varje i taxeringsenheten ingående

beståndsdel utan att få ett uttryck för totalvärdet. Behöves en uppdelning

av totalvärdet, kunna andra linjer därvid följas. Så är fallet, då för

kraftverk taxeringsvärdet uppdelas i markvärde och värde å byggnader, och

så bör saken även kunna ses, då totalvärdet av en genomförd reglering uppdelas

på flera taxeringsenheter. Det hinder som i sistnämnda fall skulle

kunna förefinnas består i så fall däri att värderingsresultatet ej skulle

komma att överensstämma med principen för allmänna saluvärdet. Enär

emellertid i nu förevarande fall, då det är fråga om en regleringsdamm,

det i allmänhet torde vara om möjligt svårare än eljest vad vattenfallsfastighet

angår att få en rätt uppfattning om vad som är att betrakta såsom

fastighetsobj ektets allmänna saluvärde, synes något hinder av angivet slag

ej böra göra sig gällande. Skulle man för övrigt kunna tänka sig att en

vattenreglering vore ett fullt fristående företag, är det troligt, att en eventuell

säljare av regleringsdammen i köpeskilling skulle betinga sig ett belopp,

som svarade mot ej blott kostnaderna för dammens uppförande utan

jämväl alla andra kostnader såsom för markskador, rensningar o. d.

Vidare må framhållas, att har man frångått principen att taxera värdet

av en tillgång där detta värde framträder genom att beskatta regleringsdammen

särskilt för sig, bör ju ej heller föreligga något principiellt hinder

för att — därest ifrågavarande värderingssätt bör betraktas såsom ett överflyttande

av vissa värden till regleringsdammen — överföra jämväl dessa

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

65

växden från respektive vattenfall till dammen, vilket förhållande kommer

att nedan ytterligare beröras.

Med åberopande av sålunda anförda omständigheter torde ur teoretisk

synpunkt sett icke anses föreligga hinder mot att bestämmelser meddelas,

varigenom värdet av regleringsdammen och dithörande anordningar åsättas

ett värde, svarande mot samtliga kostnader för regleringens genomförande.

Så till vida uppnås också en överensstämmelse med vad som föreslås skola

gälla vid taxering av kraftverk, att det värde, som bestämmes såsom värde

å byggnader, på sätt nyss antyddes, kan komma att bliva större än vad

kostnaderna för uppförandet av dessa byggnader i och för sig föranleda till.

Självfallet bör därför vad som enligt vad härom anförts gäller om anläggningskostnaderna

för kraftverk i allo komma i tillämpning å kostnaderna

för genomförandet av en vattenreglering.

Beträffande den praktiska tillämpningen av de olika alternativen

framhålla de sakkunniga, att enligt såväl alternativ I som alternativ

II hela det vid respektive vattenfall framkomna värdet av regleringen torde

framstå som ett fallvärde. Så betraktades saken enligt de nu gällande närmast

enligt alternativ II utformade reglerna. Det avdrag från vattenfallsfastighetens

värde som enligt dessa skulle ske för det å fastigheten belöpande

värdet av regleringsdammen verkställdes nämligen från fallvärdet. Bestämde

man sig alltså för att låta värdet av regleringen helt (= alt. I)

eller delvis (= alt. II) taxeras vid de särskilda vattenfallen, torde det vara

riktigast att låta detta värde få karaktären av fallvärde. Rent sakligt sett

bleve detta också naturligast, enär värdet i fråga hänförde sig just till

den genom regleringen förändrade vattenföringen. Skedde så komme emellertid

de fallvärden, som fastställdes med hänsyn till genomförd reglering,

att verka mycket godtyckligt bestämda. Dessutom skulle överblicken över

det värdeområde fallvärdena utgjorde komma att i hög grad försvåras

och systematiken i taxeringsförfarandet betänkligt rubbas. Därtill komme,

att enligt alternativ I vid inkomsttaxeringen icke någon avskrivning för

värdeminskning kunde komma i fråga och att enligt alternativ II sådan

värdeminskning kunde förekomma blott beträffande regleringsdammen.

Avskrivning för värdeminskning av regleringsdammen måste dock alltid

anses befogad, varjämte arbeten kunde ha utförts av den art att, ehuru

de ej resulterade i någon byggnad, kostnaderna dock borde få beräknas

bliva amorterade.

I övrigt anföra de sakkunniga härom.

Vare sig nu emellertid den ökning av vattenfallsfastighets värde, som

enligt alt. I och II bör göras, vad angår belopp utöver naturvärdet, lägges

å fallvärdet eller å värdet å byggnader, måste den del av totala värdet av

vattenregleringen, som svarar emot kostnaderna för dess genomförande —

enligt alt. I minskat med regleringsdammens taxeringsvärde — slås ut på de

särskilda vattenfallen. Detta blir emellertid cn besvärlig och omständlig procedur,

som tillika är svår att få rättvist genomförd. Grunden för fördelningen

blir givetvis den båtnad respektive vattenfall bar av regleringen i

förhållande till totala båtnaden av samma reglering. På grund av att kanske

ännu ej alla, vilkas intressen beröras av en vattenreglering, äro deltagare

i regleringsföretaget vare sig därför att de ännu cj, då fråga är om vatten5

Ilihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. AV 71.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

reglering med tvångsdelaktighet, begagnat sig av den genom regleringen

vunna båtnaden (vattenlagen 3 kap. 6 §) eller därför att de vid vattenreglering

utan tvångsdelaktighet stå helt utanför regleringsföretaget (vattenlagen

3 kap. 26 §), måste vissa svårbestämbara justeringar av de enligt

nämnda fördelningsgrund framkomna andelsvärdena äga rum.

Den taxeringsprocedur, som följer av tillämpandet av alternativen I och

II, är sålunda, även om det för ett visst vattenfall gäller att blott beräkna

andel av värdet av en genomförd vattenreglering, besvärlig och invecklad.

Emellertid är det ju ofta så att vattenfallets belägenhet i vattendraget är

sådant, att det drager nytta av åtskilliga uppströms genomförda regleringar.

Så är t. ex. fallet med vissa vattenfall i Indalsälven, vars vattenföring numera

bestämmes av regleringen av flera till flodsystemet hörande sjöar, såsom

sjöarna Anjan, Juveln, Kallsjön, Näckten, Storrensjön, Storsjön och

Torrön. Det är givet att taxeringsförfarandet beträffande vattenfall av

denna art blir alltför svårbemästrat för att kunna förordas.

De sakkunniga hava därför undersökt, huruvida man ej här skulle kunna

hjälpa sig fram med en schablonmetod för beräkning av respektive vattenfalls

andel i kostnaderna för en genomförd vattenreglering. Den enda metod

som i sådant avseende torde kunna tagas i övervägande är den att höja

det för varje särskilt vattenfall funna naturvärdet av reglering med ett

lämpligt procenttal, vilket skulle bestämmas något annorlunda för alt. I än

för alt. II. Därvid är emellertid att märka, att, vad alternativ II angår, som

är det alternativ, vilket i nu förevarande avseende närmast lärer komma

i fråga, den omständigheten gör sig särskilt gällande, att någon bestämd

relation mellan de olika kostnaderna för genomförandet av en vattenreglering

ej synes föreligga. Från vattenfallsstyrelsen och Indalsälvens regleringsförening

bekomna uppgifter för vissa regleringsföretag bestyrka också

nyssberörda förhållande.

Genom en schablonberäkning av nu angivet slag kommer givetvis det mot

vattenfallets andel i kostnaderna för en vattenreglering svarande värdet

att bliva mycket approximativt beräknat. Med hänsyn till de stora svårigheter

som över huvud taget föreligga vid vattenfallsfastigheters taxering får

kanske denna omständighet ej helt avskräcka från schablonmetodens till-,

lämpning. De sakkunniga förmena därför att, för den händelse det anses

nödvändigt att fasthålla vid de principer för beräkning av värdet av en genomförd

reglering, åt vilka alt. I och, ehuru i modererad form, även alt. II

giva uttryck, den schablonmetod, som här ovan skisserats, bör tagas i övervägande.

De sakkunniga anse, att den praktiska tillämpningen av bestämmelser,

utformade enligt alternativ III, bleve betydligt enklare. Utöver naturvärdet

av regleringen samlades så mycket av det övriga värdet av regleringen som

enligt anläggningskostnadsmetoden svarade mot samtliga kostnader för

regleringens genomförande — frånsett kostnad för av regleringen föranledd

utbyggnad av kraftverket — på en hand vid det fastighetsobjekt som regleringsdammen

utgjorde. De sålunda å regleringsföretaget nedlagda kostnaderna,

vederbörligen index- och värdeminskningsberäknade, komme då

jämte eventuellt tillhörande markområde att utgöra taxeringsvärdet för regleringsdammen.

Markområdets värde bestämdes efter det uppskattade värdet

å mark i orten, under det att ett belopp motsvarande förenämnda kostnader,

på angivet sätt justerade, beräknades såsom värde å byggnader. Beträffande

skattskyldigheten komme denna givetvis att åligga ägaren av reg
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

67

leringsdammen, alltså i de flesta fall den förening, som enligt vattenlagen

ombesörjde företagets genomförande och i övrigt handhade regleringsangelägenheterna.

Härmed undanröjdes alla de komplikationer, som uppkomme

vid en uppskattning i sammanhang med respektive vattenfalls taxering av

det värde av regleringen densamma ägde utöver dess på vattenfallen belöpande

naturvärde. Värdet å byggnader för regleringsdammen komme att

bestämmas enligt samma principer som föreslagits skola gälla för kraftverk,

därvid för vissa kostnader, som ej resulterade i någon byggnad i skatterättslig

bemärkelse — såsom ersättningar för markskador eller kostnader för

vissa arbeten för rensningar in. in. — ej borde få beräknas någon avskrivning

vare sig vid fastighetstaxering enligt anläggningskostnadsmetoden eller

vid inkomsttaxeringen. I fastighetstaxeringslängden borde anteckning göras,

i vad mån viss del av byggnadsvärdet motsvarade kostnader, för vilka vid

fastighetstaxering någon avskrivning ej beräknats.

Angående förekommande kombination kraftverksdam in—

regleringsdamm, d. v. s. det fall, att regleringen av vattenavrinningen

i ett vattendrag ombesörj es av en vid ett vattenfall utbyggd kraftverksdamm,

som — i vissa fall genom påbyggnad eller eljest särskilda för ändamålet

träffade anstalter — tillika fungerar som regleringsdamm, framhålla de sakkunniga,

att vissa svårreglerbara skattesituationer kunde tänkas uppstå, samt

anföra vidare.

Sålunda kan själva dammbyggnaden med för dess användande såsom regleringsdamm

eventuellt träffade särskilda anstalter hava bekostats av dess

ägare, under det att vederbörande vattenfallsintressenter — vanligen i form

av en regleringsförening — åtagit sig att svara för, förutom en del av kostnaderna

för dammbyggnaden, de av regleringen föranledda skadeersättningarna

och rensningarna, eller också kan på annat sätt en uppdelning

hava skett mellan dammägaren och vattenfallsintressenterna av samtliga de

med regleringen sammanhängande kostnaderna.

Det är klart, att det i sådana fall måste föreligga en överenskommelse

mellan dammägaren och vattenfallsintressenterna, innebärande att dammägaren

på ett eller annat sätt tillförsäkras gottgörelse dels för de särskilda

kostnader han fått vidkännas vid dammens uppförande med hänsyn till dess

funktion jämväl såsom regleringsdamm, vilka kostnader böra stanna å vattenfallsintressenterna,

dels ock för att han ställer kraftverksdainmen till

förfogande för regleringsändamål och handhar regleringen på föreskrivet

sätt samt bestrider vissa med regleringen sammanhängande löpande utgifter,

bland annat fastighetsskatten.

Då emellertid under nu angivna omständigheter vattenfallsintressenterna

icke till någon del äro ägare till dammen, oaktat de mer eller mindre bidragit

till kostnaderna för regleringens genomförande, kan med det sätt, varpå

de sakkunniga tänkt sig värderingen av regleringsdammar ordnad, dammägaren

alltså komma att beskattas för ett värde, som motsvaras av utav

andra än honom själv i regleringsföretaget investerat kapital, för vilket han

ej åtnjuter någon inkomst.

Med hänsyn till de allmänna grunderna för fastighetsbeskattningen är i

och för sig ej så mycket att anmärka på ett sådant förhållande. Det är ju

värdet å fastiglietsobjektet såsom sådant man söker, och då bör det ej hava

någon betydelse för värdet, vem eller vilka som bekostat detta objekt, un
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

der förutsättning att detta förhållande ej haft någon inverkan på frågan

om vem som civilrättsligt är att anse såsom objektets ägare. En annan sak

är att för vattenfallsfastigheter, som det nu gäller, på grund av omöjligheten

att få ett mera direkt uttryck för det allmänna saluvärde, som enligt

författningen skall utgöra grund för taxeringen, man varit nödsakad att genom

beräknandet av ett värde, som hämtar sitt stöd från de å fastigheten

nedlagda kostnaderna, däribland även markskadeersättningar och kostnader

för rensningar, söka skapa en presumtion för att värdet bestämmes enligt

principen om det allmänna saluvärdet. Den omständigheten emellertid

att man ej på mera direkt väg kan komma fram till en värdebestämning,

kan ej i förevarande avseende äga någon betydelse. Vidare äro visserligen

dammägaren och vattenfallsägarna realiter sett delägare i reglerings/öretaget.

Därav kan emellertid ej följa en fördelning av skattskyldigheten för

dammen. Genom vattenfallsägarnas kapitalinvestering i företaget har nämligen

såsom redan antytts ej tillskapats en direkt mot denna kapitalinvestering

svarande fristående vattenbyggnad. Det finnes alltså intet objekt, vid

vilket deras skattskyldighet kan fästas. Det torde därför under alla omständigheter

vara klart, att i de fall då överenskommelse träffas om en kraftverksdamms

användande jämväl såsom regleringsdamm, efter det de nu

föreslagna bestämmelserna angående värdering av regleringsdamm trätt i

kraft, anledning saknas att i beskattningsväg behandla kraftverksdammar,

som tillika äro regleringsdammar, annorledes än andra regleringsdammar.

Möjlighet föreligger ju för vederbörande att, då frågan om ett samarbete

på nu berörda område mellan en kraftverksägare och vattenfallsintressenterna

blir aktuell, taga hänsyn till att kraftverksägaren blir skattskyldig för

dammens hela värde, sådant det enligt nu föreslagna regler är avsett att

bestämmas.

Som motivering till de föreslagna övergångsbestämmelserna anföra de sakkunniga

härefter.

Beträffande emellertid de fall, då ovannämnda samarbete mellan en kraftverksägare

och vattenfallsintressenter föreligger redan vid den tidpunkt, då

de nya bestämmelserna träda i kraft, kan ej förnekas, att en värdering av

dammen enligt dessa bestämmelser kan komma att innebära en obillighet

mot kraftverksägaren, som får skatta för dammens hela och mot vad tidigare

gällde kanske betydligt förhöjda värde. Vid den tidpunkt då frågan

om samarbetet diskuterades, hade han ej anledning att taga i betraktande

att regleringsdammen skulle komma att i beskattningsväg behandlas efter

andra än då gällande grunder.

Med hänsyn till berörda omständigheter synes det alltså berättigat att i

nu senast anmärkta fall söka ordna beskattningsförhållandena på sådant

sätt, att den obillighet i fråga om skattebelastningen, som under vissa omständigheter

kan för en kraftverksägare uppstå, undanröjes. I författningsväg

torde detta lämpligast ske genom intagandet av en övergångsbestämmelse

till den erforderliga nya lagen om ändringar i kommunalskattelagen,

varigenom möjlighet beredes att fördela skattskyldigheten för dammen å

dammägaren och vattenfallsintressenterna. Detta är onekligen en åtgärd av

ett ur beskattningssynpunkt mer ovanligt slag, som givetvis betingas av de

säregna med taxering av vattenfallsfastigheter förknippade förhållandena.

En motsvarighet kan dock i viss mån sägas föreligga på inkomstbeskattningens

område, då hyresvärdet för bostad eller annan förmån från fastighet,

tillhörande bostadsförening eller bostadsaktiebolag, räknas såsom medlemmens

eller delägarens intäkt av fastigheten med rätt tillika till på vederbörande

lägenhet belöpande procentavdrag.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

69

Det synes emellertid böra föreligga så mycket mindre tvekan att gå fram

på den här ovan angivna linjen som det antal fall, då en kraftverksdamm

tillika utgör en regleringsdamm, är förhållandevis litet och det dessutom

synes föreligga möjlighet att giva denna övergångsbestämmelse sådan avfattning,

att dess användning blir ytterligare minskad. Förhållandet är nämligen

det att det icke föreligger någon större risk för att kraftverksägaren,

även om någon övergångsbestämmelse icke meddelades, ej skulle bliva av

vattenfallsintressenterna ersatt för det utlägg för skatt, som det enligt ovanstående

kan anses obilligt att han får svara för. I de flesta av de nu förevarande

fallen äro vattenfallsintressenterna sammanslutna i en regleringsförening,

av vilken dannnägaren som regel själv är medlem. För denna förening

torde det föreligga ett intresse att på så rättvist sätt som möjligt få

en skattesituation av nu ifrågavarande art uppklarad. Om man alltså kan

utgå ifrån att i allmänhet några extra åtgärder för en lösning av en skattefråga

av förevarande slag ej äro erforderliga, återstår allenast att reglera

saken för de säkerligen sällsynta fall, då någon överenskommelse om skattens

fördelning på dannnägaren och vattenfallsintressenterna ej kan uppnås.

Detta synes lämpligen kunna ske så, att såsom ett övergångsstadgande

bestämmelser meddelas därom att frågan om en sådan fördelning av dammvärdet

kan av dammägaren få hänskjutas till någon av beskattningsnämnderna,

därvid efter vederbörande vattenfallsintressenters hörande, beredningsnämnden

avgiver förslag i ämnet och taxeringsnämnden eller prövningsnämnden

i anledning av berörda förslag eller direkt hos dem gjorda

framställningar beslutar i saken. Besluten kunna givetvis överklagas i vanlig

ordning.

Förslaget har i förevarande delar lämnats utan erinran i ungefär halva

antalet remissyttranden. I de övriga yttrandena ha framställts erinringar i

olika avseenden.

Kammarrätten anser övervägande skäl — och framför allt starka praktiska

skäl — tala för ett val av det av de sakkunniga förordade alternativ III för

taxering av regleringsvärdet utöver naturvärdet.

Beträffande skattskyldighet för regleringsdamm anför

kammarrätten.

Vid den valda metoden för uppskattning av värdet av vattenreglering

uppställer sig frågan vem som skall upptagas såsom skattskyldig för regleringsdamm.

De sakkunniga synas att döma av den till förslaget om ändringar

i kommunalskattelagen fogade övergångsbestämmelsen utgå från

att, om regleringsföretag handhar vattenregleringen, skattskyldigheten för

dammen skall åvila regleringsförelaget. Detta synes stå i motsättning till

ett uttalande av vederbörande departementschef i prop. 1927 nr 102 s.

194, vilket uttalande tyder på att regleringsföretag icke skulle anses såsom

skattesubjekt. Efter alt hava omnämnt, att häradsallmänningar och liknande

samfälligheter skola beskattas i intressenternas ställe, yttrade departementschefen

där följande: »Här torde böra erinras, att vissa sammanslutningar

enligt vattenlagen, vilka ej åsyfta förvärv av inkomster utan att

för gemensam räkning omhänderhava driftsanordning, ej äro att anse såsom

med häradsallmänningar in. fl. likartade samfälligheter. Den inkomst,

som ifrågavarande anordningar indirekt lämna intressenterna, blir dessas

egen inkomst och beskattas hos dem. Å andra sidan få de givetvis var för

sig komma i åtnjutande av procentavdrag för de fastigheter, till vilka de

själva äro ägare, likasom de torde i beskattningsavseende få anses äga del

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

av sammanslutningen som sådan tillhöriga fastigheter, i likhet med förhållandet

beträffande gruvbolag.»

Detta uttalande torde få anses innebära, att vattenfallsägarna och icke

regleringsföretaget avsetts skola upptagas såsom skattskyldiga till fastighetsskatt

för till regleringsföretaget hörande fastigheter.

Frågan om skattskyldigheten för regleringsdammar hava taxeringsmyndigheterna

ställts inför redan vid tillämpning av nu gällande bestämmelser

i ämnet. Därvid har, såvitt kammarrätten kunnat finna, skattskyldigheten

i allmänhet lagts å vederbörande regleringsföretag. Denna praxis är betingad

av starka lämplighetsskäl. Om såsom icke sällan händer ett stort

antal vattenfallsägare deltaga i regleringsföretaget, skulle det vara förenat

med mycket arbete att upptaga dessa såsom skattskyldiga, envar för honom

tillkommande andel. En ändring i nuvarande rättstillämpning synes med

hänsyn härtill ej önskvärd. Mot densamma kan, såsom antytts i departementschefens

ovan återgivna uttalande, anmärkas att regleringsföretaget

vanligen saknar inkomst, varifrån procentavdraget för dammen kan avräknas.

Vattenfallsägarna, som äro delägare i regleringsföretaget, hava däremot

vanligen betydande inkomster av sina kraftverk. Skattebördan för

vattenfallsägarna blir därför, om skattskyldigheten för dammen lägges på

regleringsföretaget, ofta hårdare än om den lägges direkt på dem själva.

Denna olägenhet — vilken får större praktisk betydelse om i taxeringsvärdet

å dammen skall inräknas hela värdet av regleringen utöver naturvärdet

å densamma och icke såsom förut blott värdet å själva dammen jämte vissa

kostnader för rensningar intill densamma -— kan avhjälpas genom en

bestämmelse som ger delägarna i regleringsföretag rätten att åtnjuta procentavdrag

för regleringsföretagets fastigheter, envar i förhållande till honom

tillkommande andel i desamma. En liknande bestämmelse förekommer

i 45 § kommunalskattelagen andra stycket, varigenom procentavdrag

för fastighet som tillhör bostadsförening eller bostadsaktiebolag tillerkänts

medlem av föreningen eller bolaget.

Angående den av de sakkunniga föreslagna lösningen av problemet om

skattskyldigheten vid kombination av kraftverks- och reglering

s d a in m framhåller kammarrätten.

Vore det härvid fråga endast om skatteplikt till fastighetsskatt, torde det

med hänsyn till att fastighetsskatten i övervägande grad har karaktär av

objektskatt icke finnas anledning till erinringar mot denna lösning av

frågan. Anordningen synes emellertid medföra, att dammägaren blir skattskyldig

även till förmögenhetsskatt för dammens hela taxeringsvärde, vilket

är principiellt betänkligt i betraktande av att förmögenhetsskatten är en

i hög grad personlig skatt — den utgår med väsentligt olika skattesatser

beroende på den skattskyldiges skatteförmåga och träffar icke alls vissa

juridiska personer. Ytterligare kan anmärkas att kreditgivare möjligen

skulle kunna vilseledas av det höga taxeringsvärdet å dammägarens fastighet.

De här framställda anmärkningarna förfalla om man ersätter övergångsbestämmelsen

med en föreskrift, som är permanent och varigenom sådan

uppdelning av skattskyldigheten som anges i övergångsbestämmelsen blir

obligatorisk för regleringsdamm, som jämväl tjänstgör som kraftverksdamm.

Den föreslagna övergångsbestämmelsen liksom en sådan permanent föreskrift,

som enligt vad ovan ifrågasatts skulle ersätta övergångsbestämmelsen,

leder till taxeringar som äro i viss mån egendomliga. Man kan sålunda

fråga sig vad den skattskyldighet som vid uppdelningen lägges å reglerings
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

71

företaget egentligen avser då regleringsföretaget ju icke äger dammen. I

tillämpningen torde emellertid knappast några olägenheter uppstå i anledning

härav. I fastighetslängden kan regleringsföretagets »fastighet» lämpligen

betecknas såsom del i regleringsdammen, även om denna beteckning

icke är fullt adekvat.

Det praktiska behovet av en sådan föreskrift om uppdelning av skattskyldigheten

för taxeringsvärdet å regleringsdamm som här ovan ifrågasatts

torde inskränka sig till ett mycket begränsat antal fall. Om den av

kammarrätten ifrågasatta lösningen av problemet icke företages utan skattskyldigheten

för den för gemensamma ändamål nyttjade kraftverks- och

regleringsdammen helt ålägges kraftverksägaren, torde utöver vad redan

anförts följande synpunkter böra beaktas. Enligt vad kammarrätten inhämtat

finns det i landet för närvarande måhända ett femtiotal kraftverksdammar

som tillika utnyttjas av regleringsföretag, vilket antal inom överskådlig

framtid knappast kommer att fördubblas. Fastighetsskatten för

dammen torde i de flesta fall vara av underordnad ekonomisk betydelse,

enär procentavdraget regelmässigt lärer kunna i dess helhet utnyttjas med

de inkomster dammägarens kraftverk avkastar. Vad förmögenhetsbeskattningen

angår må nämnas att, enligt vad kammarrätten inhämtat, icke någon

kombinerad kraftverks- och regleringsdamm av betydenhet äges av enskild

person. De flesta dylika dammar ägas av aktiebolag eller andra juridiska

personer såsom staten och kommuner vilka icke äro underkastade

förmögenhetsskatt. Den olägenhet som för juridiska personer kunde uppkomma

till följd av ett fastighetstaxeringsvärde, som framkommit med

inräknande av utav andra än den skattskyldige investerat kapital, skulle

väl vara att värdet av aktierna i familjebolag vid aktieägarnas taxering

till förmögenhetsskatt kunde bliva för högt uppskattat, ehuru aktieägarna

givetvis vid taxeringen ägde åberopa att i taxeringsvärdet å bolagets fastighet

inräknats värden som icke tillkomme bolaget utan regleringsföretag

eller andra vattenfallsägare än bolaget. Beträffande kreditorerna torde risken

att de skulle vilseledas av taxeringsvärdet å dammen vara ringa med

hänsyn till att fastighetskredit numera icke lärer lämnas utan särskild

värdering av fastigheten.

Några garantier finnas emellertid icke mot att icke enstaka stötande

verkningar av dammägarens skattskyldighet för dammens hela taxeringsvärde

kunna uppstå. Om t. ex. Vargöns kraftverk, vars damm utgör regleringsdamm

för Vänern, varit i enskild persons ägo, skulle denna person

bliva taxerad till fastighetsskatt och förmögenhetsskatt för ett värde, motsvarande

hela kostnaden för Vänerns reglering. Försiktigheten torde därför

bjuda att man inför den här ovan ifrågasatta föreskriften om obligatorisk

uppdelning av skattskyldigheten för kraftverksdamm, som tillika

utgör regleringsdamm. Antalet fall i vilka den skulle bliva tillämplig är

som nämnts begränsat och delvärdena äro givna genom sättet för bestämmande

av totalvärdet, varför det arbete som skulle ankomma på taxeringsmyndigheterna

icke kunde bliva alltför betungande. Om föreskriften om

obligatorisk uppdelning av skattskyldigheten trots vad här anförts skulle

anses obehövlig, bör enligt kammarrättens mening — närmast med hänsyn

till att fastighetsskatten för kraftverksägaren-dammägaren, enligt vad ovan

antytts, i de flesta fall torde vara av underordnad ekonomisk betydelse —

ej heller införas den av de sakkunniga förordade övergångsbestämmelsen

om möjlighet att i vissa fall på dammägares framställning jämka på skattskyldigheten.

Länsstyrelsen i Älvshorgs län anser förslaget att fördela regleringens eller

reglcringsmöjligheternas s. k. naturvärde på de enskilda vattenfallen och

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

kostnaderna för dammbyggnad, rensningar, markskador m. in. på regleringsdammen

innebära en avsevärd förbättring. Länsstyrelsen, som ej heller

har någon erinran att göra mot det föreslagna sättet att beräkna värdet

av regleringsmagasinen, framhåller emellertid, att det framstode som orättvist

att i fråga om den i länet belägna regleringsdammen vid Vargön endast

de två kommuner, mellan vilka dammen sträckte sig, skulle åtnjuta skatteförmån

av bl. a. de väldiga skadeersättningsbelopp, som utgått på grund av

Vänerns reglering.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anför, att det föreslagna sättet för uppskattningen

av värdet av årsreglering ur praktisk taxeringssynpunkt syntes

möjligt och lämpligt att tillämpa. Ur samma synpunkt och med hänsyn

jämväl till fördelningen av det kommunala beskattningsunderlaget syntes

regleringskostnadernas hänförande till regleringsdammen (alternativ III)

böra förordas.

Länsstyrelsen i Värmlands län har ej heller någon principiell erinran att

göra mot förslaget i förevarande del men ifrågasätter huruvida icke — som

fallet vore beträffande kraftverk ■— i anvisningarna borde komma till uttryck,

att en skälig jämkning av anläggningskostnaderna finge göras med

hänsyn till deras värdegrundande egenskap.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut ifrågasätter, om de

föreslagna normerna för beräkning av naturvärde för genomförd

eller framtida reglering, vari bl. a. inginge en så svårbedömd

faktor som storleken av det regleringsmagasin som kunde väntas bli utnyttjat,

alltid gåve en tillfredsställande beräkningsgrund för regleringsvinsten,

samt anför vidare härom.

Beträffande utförda regleringar synes möjlighet finnas att på den väg

som föreslagits kunna taga hänsyn till regleringarnas verkan. Framhållas

bör dock dels att i de flesta vattendrag, där regleringar finnas, dessa alltjämt

ökas i antal och omfattning, varför hänsyn bör tagas samtidigt till

redan utförda och till eventuella framtida företag, dels att de regleringar

som ligga till grund för utredningen i allmänhet torde vara belägna i lättreglerade

vattendrag, där, beträffande Norrland, den huvudsakliga utbyggnaden

hittills skett.

I fråga om framtida regleringar ställer sig frågan betydligt svårare. Först

efter vidlyftiga utredningar är det möjligt att bilda sig en säker uppfattning

om regleringsmagasinens storlek och innan regleringarna komma till

utförande kunna planerna väsentligen ändras under domstolsbehandlingen.

Att av sjöarnas areor och en antagen regleringshöjd få fram ett tillnärmelsevis

riktigt resultat måste anses uteslutet. Dels äro icke alla sjöar lämpade

för reglering, dels kan sjöarean förändras avsevärt genom reglering

och dels är den ekonomiska regleringshöjden högst varierande (från mindre

än 1 meter till hittills 18 meter) och omöjlig att i förväg beräkna. Därtill

kommer möjligheten att genom dammar skapa betydande magasin i den

egentliga flodfåran eller i oländiga och avlägsna trakter.

Svårigheterna att uppskatta framtida regleringsmöjMgheter synas därför

vara så stora, att det kan ifrågasättas om det föreslagna beräkningssättet

är lämpligt. Möjligen torde till grund för uppskattningen av värdeökningen

genom de framtida regleringarna i stället kunna läggas sjöarealens storlek

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71. <3

inom området eller dennas förhållande till hela arealen, den s. k. sjöprocenten.

Beträffande möjligheten att tillhandahålla erforderliga hydrologiska

upplysningar uppgiver institutet, att det hade möjlighet att

tillhandahålla uppgifter om medelvattenföringen av för ändamålet fullt tillräcklig

noggrannhet, men att uppgifter om 75 procent vattenföringen kunde

tillhandahållas först efter mera betydande utredningsarbete och att sådana

uppgifter dessutom bleve osäkrare än uppgifterna om medelvattenföringen.

Institutet anför vidare.

Uppgifter om fallhöjden vid medelvattenföring kunna — utan särskilda

undersökningar på platsen — endast lämnas på basis av uppgifterna i »Förteckning

över Sveriges vattenfall» och därför endast i mycket begränsad

omfattning. De sakkunniga hava ej heller föreslagit åläggande för institutet

att lämna upplysning om fallhöjden.

Institutet bär ej möjlighet att annat än undantagsvis lämna upplysningar

om magasinsstorlekar vid genomförda årsregleringar utan att först inhämta

uppgift härom från vederbörande regleringsföretag. I fråga om årsreglering,

som kan komma att genomföras, kan institutet som av det föregående framgår,

ej tillhandahålla andra uppgifter än som kunna erhållas från vederbörande

regleringsföretag. Uppgifter om sjöareal eller sjöprocent kunna däremot

lämnas av institutet på basis av de topografiska kartorna.

Vattenfallsstyrelsen har inga principiella invändningar mot det föreslagna

sättet att taga hänsyn till årsreglering och anser det också fylla det kravet

— om erforderligt diagram ställdes till förfogande — att deklaranterna

skulle kunna direkt angiva för taxeringsmyndigheterna godtagbara värden,

även om förfarandet nog kunde utformas enklare. I princip vore det riktigt,

att även framtida regleringsmöjligheter skulle påverka fallvärdena, men att

härutinnan begära detaljerade kalkyler framstode som orimligt med hänsyn

dels till att någon tillnärmelsevis fullständig uppfattning om möjligheterna

för årsreglering enligt all erfarenhet ernåddes först medelst ingående undersökningar

och dels till att jämväl tidpunkten för de blivande regleringarna

vore obestämda. Det borde räcka med ett schematiskt procentuellt tillägg,

eventuellt i någon mån beroende av sjöarnas andel i nederbördsområdet och

en uppskattning av tiden till dess regleringarna bleve aktuella.

Beträffande värdet utöver naturvärdet av genomförd reglering yrkar styrelsen

liksom i fråga om kraftverk, att vid värderingen enligt anläggningskostnadsmetoden

hänsyn skulle tagas endast till kostnader som nedlagts på

egna anläggningar men icke till utbetalda ersättningar och kostnader för

sådana skadeavhjälpande och skadeförebyggande åtgärder som utfördes på

annans egendom och för vilka regleringsföretaget sedan icke hade någon

vidmakthåll andeskyldighet. Styrelsen anför i övrigt.

Med den angivna gränsdragningen medför anläggningskostnadsmetoden

ett enligt vattenfallsstyrelsens mening tillfredsställande och konsekvent hänsynstagande

till vattenregleringar vid fastighetstaxeringen. Förutom att fallvärdena

ökas med vissa belopp, bliva de för regleringen utförda byggnadsverken

fastighetstaxerade, sålunda såväl de av regleringen föranledda utvidgningarna

av kraftstationerna som de dammar, kanaler och rensningar,

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

soin utföras vid den reglerade sjön. Taxeringsvärdena tillkomma vidare de

kommuner, inom vilka resp. byggnadsverk äro belägna, med det enda undantaget,

att rensningar för regleringar torde få hänföras till regleringsdammen,

även om platsen för dem ligger inom annan kommun.

Ett medräknande av ersättningarna medför å andra sidan en hel del egendomliga

konsekvenser. För det första kan summan av samtliga utlagda kostnader

för en reglering och tilläggen till fallvärdena överstiga avkastningsvärdet,

ty de senare äro, om som normalt fallen sedan länge disponerats av

resp. ägare eller innehavare, icke några reella kostnader och medkomma sålunda

icke i de räntabilitetskalkyler, som avgöra, om regleringen skall komma

till stånd. För det andra blir fördelningen mellan olika kommuner icke

tillfredsställande. Det riktigaste vore väl, att ersättningarna bleve fastighetstaxerade

inom den kommun, där de utbetalats, men härför finnes åtminstone

för närvarande ingen form. Att dela upp ersättningarna på de fall

och kraftverk, som beröras av regleringen, möter de svårigheter, som angivits

av de sakkunniga. Att som dessa föreslagit, hänföra dem till regleringsdammen

är minst sagt godtyckligt. Som exempel kan nämnas, att de

till strandägare runt hela Vänern utbetalade ersättningarna på sammanlagt

(5,8 milj. kronor skulle bliva helt taxerade i Västra Tunhems socken, inom

vilken dammen vid Vargön ligger. För det tredje är det med de sakkunnigas

utgångspunkt icke säkert, att regleringsersättningar alltid kunna bliva medräknade

vid fastighetstaxering. Så blir icke fallet, om de utgöra hela kapitalkostnaden

för regleringen, under det att dämning och vattentappning utföras

medelst en tidigare för flottningsändamål uppförd damm. För det

fjärde föreligger det fallet, som jämväl de sakkunniga behandlat men vars

betydelse de nog betydligt underskattat, att en kraftverksdamm samtidigt är

regleringsdamm. Kraftverksägaren skulle då utan egen förskyllan få dammen

uppvärderad till följd av att ett helt annat organ erlagt vissa belopp i

ersättningar. En sådan tvångsmässig ökning av taxeringsvärde till följd av

åtgärder utanför ägarens inflytandesfär torde bliva unik inom skattesystemet.

Det är visserligen som de sakkunniga anföra troligt, att dammägaren

kan skaffa sig ersättning för den honom påtvingade fastighetsskatten, men

i princip föreligger icke full säkerhet härför utan kompensationen kan helt

eller delvis utebliva, t. ex. om regleringsföretaget eller någon av dess medlemmar

inställer sina betalningar.

Länsstyrelsen i Västerbottens län anser det vara förtjänt av ytterligare

övervägande, huruvida anläggningskostnadsmetoden i princip skulle omfatta

samtliga tänkbara kostnader för en dammanläggning. Särskilt beträffande

markskador hade länsstyrelsen svårt att inse varför av två ur vattenkraftsynpunkt

likvärdiga sjöregleringar det ena med anledning av höga ersättningar

för markskador skulle åsättas ett högre taxeringsvärde än det andra,

där kostnaderna till följd av fördelaktigare strandförhållanden vore lägre.

Ur avkastningssynpunkt torde resultatet bli tvärtom.

Länsstyrelsen anför vidare.

En annan inadvertens synes kunna uppstå i sådana fall, där vattendomstolen

ålägger ett regleringsföretag att i stället för översvämmad åker låta

odla upp annan lämplig mark i ersättning för den skadade. I dvlika fall skulle

de sakkunnigas förslag leda till dubbeltaxering för de å‘odlingen nedlagda

kostnaderna, enär dessa dels skulle medräknas i anläggningskostnad

för regleringsdamm, dels komma till synes äVen vid åsättande av taxeringsvärde

å den uppodlade marken. Ett liknande förhållande kan tänkas upp
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

komma vid invallning av mark, där dels invallningskostnaden taxeras å

företaget, dels marken taxeras med det förhöjda värde, som den genom

invallningen erhållit, utan reducering för invallningskostnaden.

Visserligen har i förslaget förutsatts att därest tillämpandet av den föreslagna

värderingsmetoden av särskilt angivna orsaker leder till påtagligt

oriktigt resultat, värdet må »jämkas efter ty som skäligt finnes». Det är

dock föga sannolikt att genom ett dylikt jämkningsförfarande metoden

skulle kunna i det stora hela giva mer tillfredsställande resultat, helst soim

en dylik jämkning avsetts för rena ytterlighetsfall. Ej heller torde det vara

möjligt att genom en avvägning av fallvärdena efter utbyggnadsförhallandena

neutralisera ojämnheten i byggnadsvärdena genom anläggningskostnadsmetodens

tillämpning.

Slutligen påpekar länsstyrelsen ett fall, där regleringsdamm för flottning,

ägd av flottningsförening, jämlikt lagen den 20 oktober 1939 (nr 732)

med särskilda bestämmelser angående tillfällig vattenreglering provisoriskt

fått brukas som regleringsdamm för kraftverk. Sedermera hade förhållandet

kunnat bliva mera permanent. Såsom del av flottled hade dammen icke

varit föremål för taxering. Den ägdes fortfarande av flottningsföreningen,

ehuru den nu nyttjades huvudsakligen för kraftverksändamål. Det syntes

böra övervägas huruvida för dylika och eventuellt liknande fall särskilda

bestämmelser rörande kraftverkets eller dammanläggningens taxering befunnes

erforderliga.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att vid fördelning av den värdeökning

i vattenkraft, -som uppstått genom sjöreglering, mellan vattenfallen

och regleringsdammen särskilt avseende borde fästas vid att regleringsföreningarna

i regel icke hade inkomster av den storleksordning att de vid

taxeringen till kommunal inkomstskatt kunde tillgodogöra sig å regleringsdammens

taxeringsvärde belöpande procentavdrag. Enligt länsstyrelsen borde

därför vid värdesättning av regleringsdamm hänsyn tagas endast till

värdet å marken och de direkta kostnaderna för dammbyggnaden. Övriga

kostnader såsom ersättningar för skada och intrång m. m. borde läggas och

fördelas å de vattenfall, som erhållit fördel av regleringen. Hänsyn till möjlighet

av årsreglering borde icke tagas förrän densamma varit föremål för

domstols beslut. Innan sådant beslut förelåge torde det vara ytterst vanskligt

att åsätta möjlighet till reglering objektivt värde. De sakkunnigas förslag

härvidlag skulle i hög grad försvåra taxeringsarbetet och antagligen

icke medföra nämnvärt högre taxeringsvärde.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser — liksom i fråga om kraftverk —- det vara riktigare att sådana utgifter som ersättning för markskador genom

ett vattenfalls utnyttjande beaktades vid beräkning av vattenfallets värde

än att de inräknades i byggnadsvärdet på regleringsdammen.

Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter, om man ej skulle kunna slopa

det särskilda tillägget för effektökning på grund av årsreglering, vid vars

beräkning särskilda svårigheter torde komma att inställa sig, genom att

redan vid fastställandet av enhetsvärdena i vederbörande tabellsammanställning

hänsyn toges till möjligheten av dylik effektökning.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 71-

Svenska vattenkraftföreningen anser, att hänsyn till effektökning

genom årsreglering borde med fullt tillräcklig noggrannhet kunna

tagas antingen som nu genom justering av enhetsvärdet eller genom lämpligt

val av ett enhetsvärde, som för olika vattendrag kunde ändras och offentliggöras

i tabellsammanställningen före den allmänna fastighetstaxeringen.

Föreningen anför.

Sådant val borde med jämna mellanrum kunna göras, allteftersom man

mer och mer genomför regleringar samt bättre och bättre kan överblicka

möjligheterna till ytterligare regleringar. Dessa förfaringssätt skulle bättre

än den av de sakkunniga föreslagna metoden överensstämma med den allmänna

principen om saluvärdet som grund för taxeringen, enär ju en eventuell

köpare bildar sig en uppfattning om värdet på motsvarande sätt, nämligen

genom att taga hänsyn till den värdeökning, som redan vunnits genom

utförda regleringar, och den, som kan väntas genom planerade och möjliga

regleringar. Härtill kommer att senare tids lagstiftning, speciellt den med

syfte att hindra spekulation i vattenkraft, torde ha medfört en stabilisering

av priserna på outbyggd vattenkraft, i stor utsträckning underkastad offentlig

kontroll.

Mot det sätt att bedöma inverkan av genomförda och särskilt blivande

regleringar, som de sakkunniga föreslagit, kunna allvarliga invändningar

göras., På s. 69 (i betänkandet) anföres, att metoden i fråga bl. a. bygger på

den förutsättningen, »att självkostnaden för varje genom reglering och ökad

utbyggnad vunnen relativvärdeenhet är lika stor som självkostnaden för

varje relativvärdeenhet i oreglerat skick, en förutsättning som åtminstone

i stort sett torde äga giltighet». Även om denna förutsättning i stort sett äger

giltighet, vilket icke är bevisat, så är det ingalunda säkert att den äger giltighet

för vart och ett av de olika fallen, för vilka man nämligen i verklighet11.

kan komma till mycket varierande resultat. Man behöver endast tänka

sig följande tvenne enkla kombinationer: i ett vattendrag finnes ett koncentrerat,

lättutbyggt vattenfall med berggrund men längre upp i vattendraget

få sjöar, så att regleringsmagasin bli dyra, då de kanske måste

åstadkommas genom kostbara indämningar av dalgångar i bivattendrag. I

ett annat vattendrag finnes ett långsträckt, svårutbyggt vattenfall med endast

jordgrund men längre upp i samma vattendrag många sjöar och stora

sådana, med branta stränder och trångt utlopp med berggrund, vilka sjöar

relativt billigt låta sig regleras. Mellan dessa ytterligheter finnas otaliga

variationer, inom vida gränser, och det är ju här icke fråga om värderingen

av landets vattenkraft i stort utan om värderingen av varje särskilt fall,

vilken värdering måste vara så rättvis som möjligt.

I bilaga II anges ytterligare en förutsättning, vars riktighet starkt kan

ifrågasättas, nämligen att naturkraftens värde ökas i samma proportion,

som krattinkomstens värde ökar. En sådan förutsättning som bas för utredning

med här föreliggande ändamål bör icke kunna godtagas utan synnerligen

ingående undersökning och prövning av dess eventuella riktighet.

Ej heller lär man, som gjorts, kunna förutsätta proportionalitet mellan naturvärdet

vid reglering och den reglerade kraftens värde; detta kan nämligen

i hög grad vara beroende av sjömagasinets läge i förhållande till vattenfallen.

_ Det ovan anförda må vara nog för att visa att den föreslagna metoden

för beräkning av värdeökning på grund av reglering icke utan vidare bör

kunna godtagas.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

77

Beträffande möjligheterna att erhålla erforderliga hydrologisk

a uppgifter framhåller föreningen, att uppgift om den naturliga sjöytan

säkerligen kunde erhållas men att denna uppgift i och för sig icke

vore tillräcklig, samt anför vidare härom.

Vid ett av vårt lands större sjömagasin var den naturliga sjöytan 110 km2,

men sjöytan vid dämningsgränsen blev efter slutligen genomförd reglering

ej mindre än 210 km2. I ett annat, planerat sjömagasin har den naturliga

ytan på tillgängligt kartmaterial uppmätts till 0,4 knr. Detalj mätningar bekräftade

denna siffra men visade att magasinet redan vid 1 m regleringshöjd

över nämnda yta finge arean 1,5 knr och vid 2 m höjd arean 3,i km2.

En betydande osäkerhet vid bedömningen av ett tilltänkt magasins volym

ligger sålunda häri, och denna osäkerhet lär ej kunna elimineras utan särskild

undersökning, vilken SMHI sannolikt ej är beredd att åtaga sig eller

för vilken i varje fall kostnaden ej står i rimlig proportion till nyttan i

ifrågavarande avseende. Ännu större osäkerhet ligger i bedömningen av

regleringshöjden, och det förefaller verklighetsfrämmande att förutsätta att

SMHI skulle vilja lämna uppgift härom.

De sakkunniga anföra själva att de upplysningar, som kunna erhållas

från institutet, äro nödvändiga för deklarationsformulärens ifyllande och

endast i begränsad omfattning torde kunna erhållas från annat håll. Så

synes också vara fallet, varför med hänsyn till vad som ovan anförts den

föreslagna metoden samt blanketterna i den form de framlagts icke torde

kunna användas.

Föreningen framhåller dessutom, att hänsyn vid taxeringen endast borde

tagas till regleringar som kunde väntas komma till stånd. Härom

anföres.

I förslaget till författningstext talas om »årsreglering som genomförts

eller kan komma att genomföras». I motiven däremot talas om reglering

som »väntas komma att genomföras» (s. 67). Tydligen är det med den beräkningsmetod

som förslaget förutsätter icke berättigat att taga hänsyn till

regleringsmöjligheter, som kanske aldrig bli utnyttjade. Hänsyn bör endast

tagas till planerade regleringar, som väntas bli utförda. Regleringar, för

vilka planer ännu icke utarbetats, böra, för att i möjligaste mån nedbringa

arbetet för de skattskyldiga och myndigheterna — särskilt för SMHI —

endast tagas i betraktande, därest regleringen med säkerhet väntas bli genomförd

och det vid taxeringstillfället aktuella värdet av möjligheten till

sådan reglering är betydande. Denna värderingsprincip synes lämpligen

komma till uttryck i författningstexten därigenom att denna gives exempelvis

följande formulering: »Härvid skall hänsyn tagas till värdet av årsreglering,

som genomförts eller planerats och väntas bli genomförd. Hänsyn

må ock kunna tagas till årsreglering, för vilken plan icke utarbetats, därest

den med säkerhet väntas bli genomförd och värdet av möjligheten till

sådan reglering är betydande».

Angående taxering av regleringsvärdet utöver naturvärdet

framhåller föreningen.

Rent principiellt måste det anses felaktigt att öka regleringsdammarnas

värden med summan av erlagda skadeersättningar för regleringen. Dessa

ersättningar kunna ju icke höja dammbyggnadens värde. Om ersättningarna

över huvud taget skola medräknas, vore det riktigare att anse att de

höjde värdet av regleringsvinsten i vederbörande kraftverk.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Med hänsyn till önskvärdheten av att viss del av regleringsvinstens värden

som beskattningsobjekt komma de kommuner till godo, där regleringarna

utövas, vill föreningen emellertid icke motsätta sig det föreslagna förfarandet

att öka regleringsdammarnas värden med skadeersättningarnas belopp

och sålunda taga detta värde till beskattning i den kommun, där dammen

ligger. Detta kan emellertid godtagas endast under förutsättning, att

vattenregleringsföretagets delägare vid sina taxeringar till kommunal inkomstskatt

på något sätt komma i åtnjutande av det 5-procentiga avdraget på

regleringsdammens taxeringsvärde det s. k. garantiskatteavdraget. Vattenregleringsföretaget

såsom sådant har icke någon beskattningsbar inkomst (driver

icke någon rörelse och uttaxerar på delägarna icke större belopp än som

motsvarar utgifterna för regleringen) och kan sålunda icke tillgodogöra sig

detta avdrag. Därest detta ej heller skulle få tillgodoräknas delägarna i vattenregleringsföretaget,

komme de föreslagna bestämmelserna i realiteten att

innebära en objektskatt — beräknad på grundval av ett så högt repartitionstal

som 5 — på regleringsdammarna, vari då inräknas även skadeersättningarna.

Detta överensstämmer icke med principen om en såvitt möjligt

jämlik och rättvis beskattning.

Därest de föreslagna bestämmelserna angående regleringsdammarnas taxering

skola kunna godkännas, vill föreningen därför för sin del som ett

ofrånkomligt villkor uppställa, att rättelse sker i denna fråga. En lämplig

lösning synes stå att finna därigenom, att en bestämmelse införes av liknande

innehåll som den, vilken för närvarande gäller beträffande medlem

av bostadsförening, nämligen att delägarna i regleringsföretaget (d.

v. s. strömfallsägare, för vilka betalningsskyldighet till regleringsföretaget

inträtt) skola äga vid taxering till kommunal inkomstskatt från sin inkomst

avdraga ö So av den andel i regleringsdammens taxeringsvärde,

som svarar mot strömfallets andel i kostnaden för regleringsföretaget.

Bestämmelsen synes lämpligen böra införas i 45 g andra stycket kommunalskattelagen,

som torde kunna givas exempelvis följande ändrade lydelse:

»Rätt till förenämnda avdrag skall tillkomma fastighetens ägare,

dock att medlem av bostadsförening---—, som på lägenheten belöper,

samt beträffande det pa taxeringsvärdet å regleringsdamm beräknade avdraget

skall gälla, att ägare av strömfall med skgldighet att bidraga till

kostnaden för regleringsföretaget äger åtnjuta den del av avdraget, som

motsvarar den på strömfallet belöpande andelen av nämnda kostnad».

Mot de föreslagna övergångsbestämmelserna för kombinerad kraftverksdamm

— regleringsdamm bar föreningen intet att invända.

Sveriges industriförbund instämmer i vad vattenkraftföreningen anfört.

Nuvarande bestämmelser om garantiskatteavdrag innebure i realiteten, att

den å regleringsdammens taxeringsvärde utgående fastighetsskatten icke utgjorde

en garanliskatt utan en objektskatt, vilket måste betecknas som en

inadvertens. De obilliga verkningarna härav komme att väsentligt accentueras,

om markskadeersättningar m. m. skulle medtagas vid beräkningen

av dessa taxeringsvärden. Vare sig förslaget i förevarande del genomfördes

eller ej borde berörda inadvertens rättas därigenom att strömfallsägare med

skyldighet att bidraga till kostnader för regleringsföretag berättigades åtnjuta

den del av det på taxeringsvärdet å regleringsdammen beräknade garantiskatteavdraget,

som motsvarade den på strömfallet belöpande andelen

av nämnda kostnad.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

79

I den av regeringsrådet Fransen utarbetade promemorian framhålles, att

vattenkraftföreningens ståndpunkt vore, att vad som enligt den i promemorian

förordade metoden skulle utgöra förhållandet mellan taxeringsvattenföring

och medelvattenföring skulle dels definitivt bestämmas av central

myndighet i form av summariska tabelluppgifter, dels därvid inarbetas i

värdet per effektenhet. Ett sådant förfarande, som i sak icke påverkade

taxeringen, syntes emellertid medföra minskad reda vid taxeringen utan att

någon särskild fördel därigenom vunnes, och kunde därför icke förordas.

Ej heller syntes taxeringsnämnderna böra förhindras att vid värderingen

taga erforderlig hänsyn till särskilda lokala förhållanden och centralt utgivna

tabelluppgifter torde därför icke böra givas bindande verkan.

I övrigt anföres i promemorian.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle, vad angår reglerade vattendrag, vid

beräkningen av den för fallvärdet bestämmande effekten hänsyn till genomförd

eller väntad reglering tagas genom tillägg av en mot vattenkraftens

värdeökning svarande effekt och sålunda den bestämmande effekten

först beräknas för oreglerad vattenföring. Ett särskilt skäl till sådan uppdelning

föreligger i den i betänkandet uttryckta meningen, att tilläggets

värde bör röna inverkan av den tid, inom vilken regleringen kan förväntas

genomförd. Detta skulle medföra att vid tillämpning av den ifrågavarande

anvisningpunktens föreslagna fjärde stycke den där avsedda nedsättningen

i vissa fall skulle i fråga om tilläggseffekten beräknas för annan tid än

i fråga om grundeffekten, nämligen när regleringens genomförande väntas

inträffa senare än vattenfallets utbyggnad. Nu blir fallvärdet ofta beroende

av flera regleringsföretag, vilka icke kunna antagas genomförda samtidigt,

och den föreslagna beräkningen skulle därför kunna komma att sönderfalla

i ett flertal operationer, därvid varje reglerings inverkan jämväl bleve beroende

av den antagna ordningsföljden vid deras genomförande. Det torde

vidare råda enighet därom, att vid fallvärdets beräkning endast sådana regleringar

böra tagas i betraktande, som med relativt stor säkerhet kunna

väntas bliva genomförda, och därmed som regel blott sådana, som kunna

väntas genomförda inom en relativt nära framtid, d. v. s. i stor utsträckning

före vattenfallets utbyggnad. Då vidare uppgifterna om magasinsstorleken

måste antagas vara allt osäkrare ju längre fram i tiden regleringen

kan väntas genomförd, så synes det innebära övervägande fördelar, om den

särskilda nedsättningen av tilläggseffekten med hänsyn till liden för regleringens

genomförande slopades och ersattes med en ökad säkerhetsmarginal

vid bestämning av magasinsstorleken för sådana regleringar, som väntas

genomförda först längre fram.

Med här ovan föreslagen förenkling skulle det möjligen bli onödigt att

för reglerade vattendrag bestämma jämväl oreglerad taxeringsvattenföring.

Det må dock framhållas, att värdet av viss långtidsreglering icke är oberoende

av vattenföringens oreglerade växlingar och att det därför kan antagas

att normerna för beräkning av den reglerade taxeringsvattenföringen komma

att förutsätta kännedom om den oreglerade. Denna fråga kan det emeltid

överlämnas åt tillämpningen alt besvara.

Departementschefen. Enligt gällande bestämmelser tages hänsyn til! värde

av årsreglering på det sättet alt värdering av vattenfall sker efter

den faktiska lågvattenföringen, som förutsättes vara påverkad av rcglc
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

ringen. Till den del värdet av regleringen motsvaras av anläggningskostnad

för regleringsdamm — inklusive rensningar intill dammen •— upptages

nämnda värde genom taxering av regleringsdammen. Till övrig del inräknas

det i vederbörande vattenfalls värde.

De sakkunniga anse, att en mera exakt beräkning av regleringsvärdet

bör göras och att därvid hänsyn bör tagas även till föreliggande möjlighet

att i framtiden reglera ett vattendrag, om denna framtida reglering

har något nuvärde. Deras förslag innebär i själva verket, att man alltid -—- alltså även vid genomförd reglering — skall beräkna ett värde för möjligheten

att verkställa årsreglering. Detta värde, kallat regleringens naturvärde,

skall föras till vederbörande vattenfall. Det ytterligare värde som föreligger

vid redan genomförd reglering, d. v. s. det värde som motsvaras av

regleringskostnaden, skall föras till regleringsdammen och uppskattas där

på samma sätt som när det gäller att värdera anläggningar och mark vid

ett utbyggt vattenfall.

De sakkunnigas sätt att dela upp regleringsvärdet i ett naturvärde och

ett värde motsvarande regleringskostnaden, vilka uppskattas vart för sig

och som taxeras helt fristående från varandra, det förra hos vederbörande

vattenfall och det senare hos regleringsdammen, har i princip icke mött

någon kritik i remissyttrandena. Icke heller jag har några invändningar

att göra mot den principiella uppläggningen av de sakkunnigas förslag.

Beträffande därefter den metod för uppskattning av regleringens

naturvärde, som de sakkunniga närmast tänkt sig, får jag hänvisa till

vad jag anfört angående taxering av outbyggt vattenfall, i vars värde det

nu ifrågasatta värdet ju skall ingå (se s. 39 o. ff.). Närmare bestämt innebär

denna metod, att den vattenföring, efter vilken uppskattningen av hela

naturvärdet för ett vattenfall — alltså inklusive fallets värde i oreglerat

skick — skulle ske, skulle uträknas på grundval av medelvattenföringen samt

årsregleringsmagasinets storlek, uttryckt i procent av årsmedelvattenmängden,

d. v. s. hela den vid vattenfallet ett normalt år framrinnande vattenmängden.

Med utgångspunkt från nämnda procenttal skulle ur en för taxeringen

utarbetad tabell direkt kunna inhämtas den procent av medelvattenföringen

som den för taxeringen bestämmande vattenföringen skulle utgöra.

Om regleringsmagasinets storlek sålunda vore t. ex. 30 % av årsmedelvattenmängden,

skulle ur tabellen kunna utläsas, att den bestämmande vattenföringen

vore 85 % av medelvattenföringen (jfr s. 120).

Vad angår beräkningen av nämnda naturvärde har i första hand anmärkts,

att det är svårt att bedöma storleken av regleringsmagasinet, särskilt när det

gäller ännu ej genomförda regleringar.

Mot denna anmärkning kan anföras, att beträffande genomförda regleringar

fullt tillfredsställande uppgifter torde kunna erhållas från vederbörande

regleringssamfällighet. Detta torde gälla även för icke genomförda men

planerade regleringar, beträffande vilka planeringen fortskridit så långt att

specificerade beräkningar angående kostnaden för och nyttan av regleringen

föreligga. Beträffande övriga regleringar blir det givetvis svårare att be
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

81

döma regleringsmagasinet. Fall där det blir fråga om att taga hänsyn till

sådana regleringar torde emellertid icke förekomma så ofta. För övrigt ligger

det ju i sakens natur, att beräkningen av värdeökning genom en framtida

reglering måste bli ganska osäker. Huruvida man beträffande dylika

regleringar skall kunna hjälpa sig fram med uppgifter om sjöareal eller sjöprocent

-—- som i ett par yttranden ifrågasatts — torde få ytterligax-e utredas

av den tekniska sakkunskapen i samband med utarbetandet av tabellsammanställningen.

I detta sammanhang vill jag nämna, att jag i anledning av en anmärkning

av vattenkraftföreningen låtit omformulera den föreslagna lagtexten

så att hänsyn till framtida årsreglering skall tagas endast om denna med

sannolikhet väntas bliva genomförd. Det torde vidare få anses ligga i sakens

natur, att i allmänhet endast sådana regleringar böra tagas i betraktande,

som kunna väntas bliva genomförda inom en relativt nära framtid.

Med hänsyn till det anförda anser jag den nu berörda invändningen icke

vara av den vikt att den bör hindra genomförandet av den av de sakkunniga

tänkta metoden.

Vattenkraftföreningen uttalar, att hänsyn till effektökning genom årsreglering

skulle med tillräcklig noggrannhet kunna tagas genom justering av

enhetsvärdet eller genom »lämpligt val» av ett enhetsvärde, som skulle inbegripa

regleringsvärdet. Häremot vill jag framhålla, att de utredningar, som de

sakkunniga i denna del verkställt, just avse att finna normer för en dylik

justering eller för val av ett enhetsvärde, som inkluderar jämväl regleringsvärdet,

och att man vid sådan justering eller sådant val knappast kan komma

ifrån att tillämpa någon metod, som liknar den de sakkunniga tänkt sig.

Därest föreningen menar, att man skulle före varje allmän fastighetstaxering

utarbeta och offentliggöra enhetsvärden, som mer eller mindre obligatoriskt

skulle tillämpas vid taxeringen, kan jag för min del icke biträda

detta förslag. Vattenföringen varierar icke blott för olika vattendrag utan

även för särskilda delar av ett vattendrag, och det skulle bli ett mycket

omfattande, kanske ogenomförbart arbete att på förhand uträkna enhetsvärden

för alla förekommande förhållanden. Därtill kommer, att det enligt

min mening icke skulle vara lyckligt att låsa taxeringen vid fixerade enhetsvärden

på detta sätt. De skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna böra icke

betagas möjligheten att där de finna, att ett schablonmässigt bestämt värde

uppenbarligen icke överensstämmer med verkliga värdet — och sådana fall

inträffa ju alltid vid värdering efter schabloner — själva med tillämpning

av normer, som kunna godtagas, göra en detaljerad värdeberäkning.

Jag vill därför förorda, att taxeringen av vattenfall i reglerade vattendrag

får ske i stort sett enligt de sakkunnigas förslag. Detta faller sig så mycket

naturligare för mig som jag i annat sammanhang (s. 41) förordat, att samma

metod i princip skall tillämpas även vid taxering av vattenfall i oregleradc

vattendrag. De av mig nu föreslagna reglerna innebära alltså, att all värdering

av vattenfall skall ske med utgångspunkt från medelvattenföringen,

därvid denna emellertid för beräkning av en effekt av enhetlig valör — mot
0

llihang till riksdagens protokoll 1950. i sand. Nr 71.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

svarande prima kraft — skall omräknas antingen genom en detaljerad

ekvivalentberäkning eller enligt en mera summarisk metod vilken, i fråga

om icke reglerbara vattendrag, tager hänsyn till vattenföringens naturliga

växlingar och, i fråga om reglerade eller reglerbara vattendrag, grundas i

första hand på regleringsmagasinets storlek i förhållande till medelvattenf

öringen.

Med det sålunda angivna systemet för vattenfallstaxering kommer regleringsvärdet

för ett vattenfall att beräknas tillsammans med fallets övriga

naturvärde; något särskilt värde för regleringen framkommer icke. Detta

medför, som Fransén anmärkt, beträffande väntad men icke genomförd reglering,

att man förlorar möjligheten att genom en särskild diskonteringsberäkning

taga hänsyn till den tid, som kommer att förflyta tills regleringsvärdet

materialiseras. Denna omständighet synes emellertid icke böra tillmätas

någon större betydelse. Det ligger i sakens natur, att beräkningen av

värde av nu ifrågavarande slag alltid måste bli så osäker att det räcker med

ett mera summariskt beaktande av tidsfaktorn exempelvis genom en lämplig

reduktion av regleringsmagasinets storlek.

Vad därefter angår den del av reglering svärde t, som motsvarar

regleringskostnaden, d. v. s. den del, som skall föras

till regleringsdammen, ha de sakkunniga föreslagit, att uppskattningen skall

ske i allo på samma sätt som när det gäller värdering av anläggningar vid ett

kraftverk enligt anläggningskostnadsmetoden. Vid värdeberäkningen skall

alltså hänsyn tagas icke blott som nu är fallet till kostnader för själva anläggningarna

utan även till skadeersättningar o. d. och detta även om ersättningarna

avse skador å mark eller annan egendom tillhörande annan fastighet än

den, å vilken regleringsdammen ligger.

Mot förslaget i denna del har invänts, att vid taxering av regleringsdamm

hänsyn borde tagas endast till kostnader för egna anläggningar men icke till

skadeersättningar o. d. Med hänsyn till vad jag anfört beträffande dylika

ersättningar vid värdering av kraftverk (s. 55 o. f.) vill jag emellertid för

min del biträda de sakkunnigas förslag, att jämväl skadeersättningar och

liknande utbetalningar böra medtagas vid värdering av regleringsdammen.

En annan sak är att regleringsvärdet kan influeras av att ifrågavarande

ersättningar äro särskilt stora. Härtill liksom till att själva anläggningskostnaderna

äro onormalt stora skall emellertid hänsyn tagas icke vid regleringsdammens

taxering utan vid vederbörande vattenfalls taxering. En uttrycklig

bestämmelse härom synes lämpligen kunna införas i fjärde stycket

av punkt 3 av anvisningarna till 9 §.

Vad angår skattskyldigheten för regleringsdamm får

jag i anledning av vad kammarrätten härom anfört framhålla, att det vid

tillkomsten av kommunalskattelagen tydligen var avsett, att vattenfallsägarna

och icke regleringssamfälligheten skulle erlägga fastighetsskatten

för regleringsdammen. Därmed skulle då ha följt att vattenfallsägarna också

erhölle s. k. procentavdrag, varom talas i 45 § kommunalskattelagen.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

83

Emellertid har praxis utvecklat sig i den riktningen att regleringsföreningarna

i stället upptagits som skattskyldiga för regleringsdammarna. Denna

praxis, som synes vara förestavad av starka lämplighetsskäl, torde icke böra

ändras. Fråga uppkommer då huru procentavdrag för regleringsdamm skall

kunna tillgodonjutas; regleringsföreningen såsom sådan torde nämligen

regelmässigt icke hava möjlighet att utnyttja nämnda avdrag. Kammarrätten

har, liksom vattenkraftföreningen, föreslagit den lösningen, att delägarna

i regleringsföretaget skulle — i analogi med vad som gällde beträffande

bostadsföreningar och bostadsaktiebolag — medgivas rätt att utnyttja

företagets procentavdrag. Även om vissa invändningar kunna riktas

mot detta förslag, anser jag mig kunna biträda detsamma. Jag förordar i

enlighet härmed en sådan ändring av 45 § kommunalskattelagen, att procentavdraget

för regleringsdamm skall få åtnjutas av vattenfallsägarna i

vattenregleringsföreningarnas ställe.

Däremot ställer jag mig tveksam till förslaget att meddela särbestämmelser

beträffande skattskyldigheten för regleringsdamm som är

kombinerad med kraftverksdamm och som äges av kraftverksägaren;

detta gäller vare sig dessa bestämmelser meddelas i form av

övergångsbestämmelser, som de sakkunniga föreslagit, eller i form av permanenta

föreskrifter, som kammarrätten eventuellt tänkt sig. De skäl, som

anförts till stöd för förslaget, synas hava mera teoretisk än praktisk betydelse.

Kammarrätten, som tydligen menar, att om överhuvud taget några

dylika bestämmelser skola meddelas de skola införas jämväl i förordningen

om statlig förmögenhetsskatt, har ju starkt ifrågasatt, om det föreligger

något egentligt behov av dem, och själv har jag icke blivit övertygad om att

så är fallet. Jag anser mig därför icke böra föreslå införandet av dylika

bestämmelser, som helt skulle bryta mot hittills tillämpade principer för

fastighetsbeskattningen. De i de sakkunnigas förslag intagna övergångsbestämmelserna

har jag därför låtit utgå.

Det i ett par yttranden påpekade förhållandet att flottningsdamm

stundom användes jämväl som regleringsdamm torde icke föranleda några

svårigheter ur de synpunkter, som här äro i fråga. Så länge dammen äges

av flottningsföreningen och användes för flottningen, torde den vara frikallad

från fastighetsskatt jämlikt 5 § 2 mom. kommunalskattelagen. Skulle

den bliva obehövlig för flottningen och överlåtas till vederbörande regleringsförening,

skall den givetvis i taxeringsavseende behandlas enligt samma

regler som en vanlig regleringsdamm. Något behov av särskilda bestämmelser

för detta fall anser jag därför icke föreligga.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Ersättningskraft.

Jämlikt 9 kap. 13 § vattenlagen skall ersättning för vattenkraft, som avstås

på grund av stadgandena i 2 kap. 5, 6, 7 eller 23 §, utgå genom tillhandahållande

medelst elektrisk eller annan överföring av motsvarande kraftbelopp

(ersättningskraft), så framt och i den mån ej ersättningens utgörande

i kraft prövas medföra olägenheter av betydenhet för ena eller andra parten.

För vattenkraft, som för strömfallsägare går förlorad till följd av sådan

enligt vattenlagen medgiven åtgärd, varmed ej åsyftas vattenkraftens tillgodogörande,

kan ock ersättningen komma att bestämmas att utgå i kraft

(9: 14) Då ersättning utgår för tillgodogjord vattenkraft, anses den innefatta

gottgörelse för vattenverksbyggnader eller den del därav, som för framtiden

varder för ägaren onyttig (9: 11). Vidare skall skyldigheten att jämlikt

nyssnämnda 13 § tillhandahålla kraft åvila den fastighet, varmed rätten

till tillgodogörandet av den vattenkraft, som ersättes, enligt vattendomstolens

beslut skall vara förenad, och rättigheten till kraftbelopp, som utgår

såsom ersättningskraft, skall vara förenad med den fastighet, till vilken

vattenkraften hört eller ock rättigheten i laga ordning överflyttats (9: 15

och 17). Ersättningstagaren är pliktig att gälda vederlag för kraftens uttagande

och överföring antingen i penningar eller ock på sådant sätt, att det

kraftbelopp, som skall lämnas i ersättning, varder i motsvarande mån minskat.

Vederlaget, som fastställes av vattendomstolen, benämnes uttagningskostnad

(9: 19). Uttagningskostnaden bestämmes i anläggningskostnad

samt underhålls- och driftkostnad. I sistnämnda kostnad inbegripes skälig

avsättning till förnyelsefond, men inräknas ej ränta å anläggningskostnaden.

Är den vattenkraft, för vilken ersättningskraft lämnas, tillgodogjord

vid redan befintlig anläggning, räknas såsom uttagningskostnad allenast underhålls-

och driftkostnaden (9: 21). I regel äger ersättningstagaren avgöra,

om uttagningskostnaden skall av honom gäldas helt eller delvis i penningar

eller genom minskning av det honom tillkommande kraftbeloppet (9:22).

Av den uttagningskostnad, som gäldas i penningar, erlägges den del, som utgör

anläggningskostnad, till minst en tredjedel på en gång och återstoden

under en tidrymd av högst fyrtio år medelst årliga annuiteter, bestämda sålunda,

att däri ingår jämväl ränta å oguldet kapitalbelopp efter den räntefot,

som i varje fall finnes skälig. Den del som utgör underhålls- och driftkostnad

erlägges, där den utgår i penningar, i form av ständig avgäld, som

till årligt belopp bestämmes för viss tid, dock minst 10 år, med rätt för parterna

till nyprövning för tid därefter (9: 23).

De sakkunniga framhålla, att syftet med bestämmelserna om ersättningskraft

är, att den fastighet, till vilken den avstådda vattenkraften hört, i stället

borde för denna vattenkraft tillföras ett annat realvärde. Ersättningskraften

komme således att utgöra tillbehör till den fastighet, dit den lades,

och värdet av denna ersättningskraft komme att få betydelse vid den fastighetens

taxering. Likaledes komme vid taxering av kraftverksfastigheten,

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

85

varifrån ersättningskraften tillhandahölles, att såsom avgående post tagas

hänsyn till det belopp, varmed kraftverks fastighetens värde på grund av

skyldigheten att tillhandahålla ersättningskraften kunde anses ha minskats.

Ersättningskraften kunde komma att svara emot värdet av icke blott —

ehuru det vore det vanligaste — naturkraften i ett outbyggt vattenfall utan

även byggnaderna i ett utbyggt vattenfall, vilka på grund av vattenkraftens

avstående kunde bliva onyttiga för ägaren. Storleken av den för viss förlorad

vattenkraft bestämda ersättningskraften kunde komma att variera

högst betydligt beroende på sättet för uttagningskostnadens gäldande. Som

regel representerade nämligen uttagningskostnaden den ojämförligt största

delen av bruttokraftens bruttovärde (= värdet på kraft, för vilken uttagningskostnaden

helt eller delvis gäldades i penningar, beräknat utan avdrag

för uttagningskostnaden). Om det därför bestämts, att uttagningskostnaden

helt skulle gäldas genom minskning av kraftbeloppet, komme detta förminskade

kraftbelopp i allmänhet att uppgå till allenast en bråkdel av kraftbeloppets

storlek, därest uttagningskostnaden skulle ha helt guldits i penningar.

Då alltså för ett visst fall det kraftbelopp, som enligt vattendomstolens

beslut skulle tilläggas den mottagande fastigheten, bleve mycket olika,

om domstolen bestämt kraftbeloppet såsom nettokraft i stället för bruttokraft

med därå belöpande mera avsevärd uttagningskostnad, kunde göras

gällande, att den mottagande fastighetens värde bleve beroende av vilket

avgörande som härutinnan träffats. De sakkunniga anföra vidare.

Det resultat man med ett sådant resonemang kommer till måste emellertid

ur objektiv värdesättningssynpunkt bliva mycket litet tillfredsställande.

Oaktat nämligen den vattenkraft, som avstås mot erhållande av ersättningskraft,

är en konstant värdefaktor, skulle värdet av den fastighet,

som avstår vattenkraften, komma att mycket starkt påverkas av det förhållandet;,

huruvida ersättningskraften bestämts att utgå såsom bruttokraft

eller nettokraft. Alldeles särskilt otillfredsställande blir denna omständighet,

då man betänker, att det i regel beror på ersättningstagaren

att avgöra, om han vill att uttagningskostnaden skall gäldas i penningar

eller genom minskning i kraftbelopp. Fastighetsägarens beslut i fråga om

uttagningskostnaden skulle alltså kunna bliva bestämmande för hans fastighets

taxeringsvärde. Klart är ju också, att en eventuell köpare av en

fastighet med i bruttokraft bestämd ersättningskraft ej vill beräkna högre

värde för det tillbehör till fastigheten, som ersättningskraften utgör, än

som svarar mot denna krafts nettovärde. Köparen måste ju alltid räkna med

att uttagningskostnaden skall av honom i fortsättningen gäldas. Kärnpunkten

i hela denna frågeställning synes därför bliva denna. Är uttagningskostnaden

så skild från ersättningskraftens natur av tillbehör till fastigheten,

att den måste ses som ett allenast obligationsrättsligt förhållande mellan

två fastighetsägare, eller är den så förbunden med ersättningskraften, att

värdet av denna kraft blir beroende av, i vad mån uttagningskostnaden blivit

gulden genom minskning av kraftbeloppet eller skall gäldas i penningar?

Har ett visst kraftbelopp såsom ersättningskraft tillagts en fastighet, innebär

detta onekligen, att kraftbeloppet såsom sådant måste tagas i betraktande

vid taxeringen. Kan man emellertid anse, att värdet av denna ersättningskraft

blir förändrat, allteftersom den är förbunden med skyldighet all

gälda uttagningskostnad, kommer man till ett ur allmän värderingssyn
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

punkt mer tillfredsställande resultat. Värdet å ersättningskraften kommer

nämligen i så fall att bestämmas med hänsynstagande till uttagningskostnaden.

De sakkunniga framhålla därefter, att frågan om uttagningskostnadens

sammanhang med ersättningskraften finge bedömas med utgångspunkt från

i vattenlagen givna regler, och anföra i detta sammanhang.

I sådant avseende måste uppmärksammas vattenlagens 9 kap. 42 §, däri

det stadgas, att, om ersättningstagaren brister i betalning av uttagningskostnad,

som skall gäldas i penningar, kraftöverföringen må avbrytas, intill

dess betalningen fullgjorts, ävensom att, därest erläggandet av uttagningskostnaden

dröjer utöver sex månader efter förfallodagen, ersättningstagaren

på talan av ersättningsgivaren kan förpliktas att mot befrielse från uttagningskostnadens

gäldande i penningar för framtiden vidkännas minskning

i kraftbeloppet till så stor del, som i värde svarar mot uttagningskostnaden

efter avdrag av vad av anläggningskostnaden må hava guldits. Vidare gäller

enligt samma paragraf, att ny ägare till den fastighet, varmed rätten till

kraften är förenad, ej är pliktig att i annan mån än för det fall bruttokraften

enligt vad nyss sagts omvandlas till nettokraft svara för kostnad, som

förfallit till betalning innan han blev ägare, till följd varav avbrott i kraftöverföringen

icke må ske på grund av föregående ägares betalningsförsummelse.

Av nu nämnda bestämmelser synes man vara berättigad draga den slutsatsen,

att ersättningskraften och uttagningskostnaden stå i sådant förhållande

till varandra, att skyldigheten att erlägga uttagningskostnad kan

sägas utgöra en närmare bestämning av innehållet av den rättighet av fast

egendoms natur, som ifrågavarande rätt till ersättningskraft utgör. Sålunda

är en övergång av äganderätten till ersättningstagarens fastighet utan betydelse

i avseende å hans skyldighet att erlägga uttagningskostnad. Att det

emellertid förhåller sig så, att ersättningstagaren ej är pliktig att under

andra omständigheter än då ersättningskraften omvandlas till nettokraft

gälda uttagningskostnad, som förfallit till betalning före hans förvärv av

fastigheten, torde allenast innebära att med skyldighetens inträde i detta

läge densamma upphör att häfta vid fastigheten och övergår till en personlig

skuld för den som vid förfallotiden var ägare av fastigheten. Med denna

uppfattning angående ersättningskraftens och uttagningskostnadens samband

med varandra kan ej heller det ur taxeringssynpunkt mindre tilltalande

läget uppkomma — som eljest vore nödvändigt acceptera — att genom

ersättningskraftens omvandling jämlikt förenämnda 42 § från bruttokraft

till nettokraft en plötslig och betydande nedsättning i den kraftmottagande

fastighetens värde skulle kunna inträda.

Alldeles utan olägenheter i taxeringsavseende är emellertid ej heller betraktelsesättet

om uttagningskostnadens betydelse för ersättningskraftens

värde. Man får nämligen vid den sakens bedömande ej förbise, att i uttagningskostnaden

ingår jämväl en större eller mindre del av den på ersättningskraftens

bruttobelopp belöpande anläggningskostnaden. Vid amortering

av denna anläggningskostnad kommer enligt ovannämnda betraktelsesätt

ersättningskraftens värde år från år att öka. Vid fastighetens

taxering det år allmän fastighetstaxering äger rum synes man vara nödsakad

att bedöma ersättningskraftens värde i det läge, vari amorteringen

av anläggningskostnaden vid nämnda års ingång befinner sig. Man

lärer ej då kunna taga hänsyn till att fastighetens värde under perioden

genom berörda amorteringars värde kommer att år för år under taxeringsperioden

öka. Häråt synes emellertid icke vara något att göra, försåvitt man

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

87

ej skulle vilja genom en tilläggsbestämmelse till 12 § kommunalskattelagen

bereda möjlighet för en årlig omtaxering av fastigheter, för vilka nyssberörda

förhållanden gäller.

Eu åtgärd av omförmälda slag synes dock knappast motiverad. Enligt

nyssberörda paragraf utgör ju ej en värdeförändring av en fastighet under

tiden mellan två allmänna fastighetstaxeringar i och för sig någon grund till

omtaxering. Härför fordras uppfyllandet av vissa villkor i övrigt, av vilka

här är av intresse att uppmärksamma de fall, då omtaxering medgives på

grund av att genom eldsvåda, vattenflöde o. d. eller genom nedrivning av

byggnad eller skogsavverkning fastighetens värde minskats eller att fastigheten

genom viss å densamma företagen byggnadsverksamhet erhållit ett

förhöjt värde, därvid dock — med bortseende från det fall då fortsatt bebyggelse

å fastigheten ägt rum — såsom ytterligare villkor för omtaxeringen

gäller, att förändringen föranleder en minskning eller ökning av taxeringsvärdet

med minst en femtedel. Med en värdeförändring av sist angiven

storleksordning torde man ej hava att i nu förevarande avseende räkna.

Såsom redan framhållits motsvaras det värde ersättningskraften representerar

och vartill hänsyn tages vid taxering av den fastighet, dit ersättningskraften

lagts, av en rätt för kraftverksfastigheten, som tillhandahåller

ersättningskraften, att få vid den fastighetens taxering beräkna avdrag för

ett belopp, motsvarande värdet av skyldigheten att tillhandahålla kraftbeloppet

i fråga. Vad här ovan uttalats oinden betydelse för värdet av ersättningskraften,

som sättet för uttagningskostnadens erläggande äger för ersättningstagarens

fastighet, får en motsvarande tillämpning å värdet av skyldigheten

att tillhandahålla ersättningskraften. Det torde alltså vara klart,

att i berörda hänseende någon skillnad mellan ersättningsgivarens och ersättningstagarens

fastighet ej föreligger.

Vad angår själva beräkningen av ersätt ningskraftens värde

vid taxeringen framhålla de sakkunniga, att överensstämmelsen mellan

ersättningsgivarens och ersättningstagarens fastighet ej vore lika given,

samt anföra beträffande ersättningsgivarens fastighet.

Svårligen låter det sig göra att beräkna ersättningskraftens värde såsom

utgörande viss del av kraftverkets hela värde. Då ersättningskraften är

en till elektrisk eller mekanisk energi omvandlad vattenkrafttillgång, motsvaras

denna ersättningskraft, som enligt vattendomstolens beslut är av fast

egendoms natur, i viss ehuru obetydlig grad av värdet av jämväl sådan

materiel av lös egendoms natur, som tagits i anspråk för produktionen av

ersättningskraften. Även om man kan bortse från detta förhållande, kommer

dock på grund av förslitning av kraftverkets byggnader dess taxeringsvärde,

under förutsättning av oförändrad prisnivå, att vid varje ny allmän fastighetstaxering

förändras. Dessa förändringar lämna emellertid ersättningskraftens

värde opåverkat, ett sakförhållande, som gäller vare sig ersättningskraften

utgår såsom bruttokraft eller nettokraft. Dessutom kan uttagningskostnaden,

som vid kraftverksfastighetens taxering är en positiv värderingsfaktor,

vid denna taxering ofta nog komma att till en del belöpa å egendom,

som ej alls ingår i kraftverksfastigheten, såsom fallet är med uttagningskostnaden

för överföringsanordningar, vilka ej tillhöra kraftverksfastigheten.

1 Med hänsyn till det sålunda anförda synes ingen annan utväg stå

till buds än att, sedan vid kraftverkets taxering värdet av detsamma i dess

helhet beräknats, därifrån draga ett på grund av skyldigheten att leverera

1 Krsättningsgivarcn är visserligen enligt vattenlagen (9:2(1) skyldig att anlägga och underhålla

anordningar för kraftens överföring från kraftstationen till viss fastighet och där tillhandahålla

kraften, men kostnaderna härför har ersiittningstagaren alt gälda (9:19).

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

ersätlningskraft skäligt belopp. Beräkningen av detta belopp torde kunna

ske med utgångspunkt från vad i fråga om ersättningskraften i olika avseenden

vid vattendomstolen kan hava bestämts, såsom kraftbeloppets storlek

och beräknat värde därå samt värdet å uttagningskostnaden, därest densamma

ej i sin helhet guldits genom minskning av kraftbeloppet. I sammanhang

härmed bör observeras, att den elektriska energiens värde vid

kraftstationsväggen utgör grunden för vattendomstolens bestämmande av

ersättningskraftens värde. Har emellertid för dylik värdebestämning beräknats

kraftvärdet vid viss leveransplats, bör någon oriktighet i värdesättnmgen

därav ej uppkomma, enär i det senare fallet olikheten i prissättningen

uppväges av den olikhet i uttagningskostnadens storlek, som betingas av

kraftöverföringen.

Att emellertid vattendomstolens beslut i berörda ersättningsfrågor får en

viss grundläggande betydelse, innebär givetvis ej att det därvid satta värdet

a det kraftbelopp, som skall tillhandahållas, är bindande för taxeringsmyndigheterna.

Detta värde kan ju vara satt vid en helt annan tidpunkt än den,

som är avgörande för taxeringsvärdenas bestämmande. Det kan dessutom

vara resultatet av en ekonomisk uppgörelse mellan tvistande parter, som

äga disponera över tvisteföremålet, och kan därför ej sägas vara ett direkt

uttryck för en värdering enligt de allmänt gällande värderingsgrunderna.

För en värdering enligt dessa grunder få de dock ej anses" sakna en

vägledande betydelse.

Beträffande ersättningstagarens fastighet anföra de sakkunniga.

Har man alltså bestämt det belopp, som vid kraftverkets taxering bör

avräknas på grund av skyldighet att utgiva ersätlningskraft, är frågan, om

vid taxering av den fastighet, dit ersättningskraften enligt vattendomstolens

beslut överflyttats, detta belopp kan utan vidare beräknas såsom en

tillkommande post. Därvid har till en början den frågan ställts, huruvida

ej, därest kraften kommer konsumenten till handa i sådan förädlad form

som den, vari detaljdistributionen i orten försiggår, värdet å kraften borde

bestämmas med utgångspunkt från konsumentpriset i orten. I sådant avseende

får uppmärksammas, att ersättningskraftens storlek i allmänhet ej

blivit satt och cj heller kunnat sättas så, att den jämnt svarar mot den energiförbrukning,

som skulle förelegat för ersättningstagaren, om den elektriska

energien av honom inköpts från någon detal j distributör. Är det åter

fråga om att använda ersättningskraften i en egen industri eller att distribuera

kraften till andra, komma i så fall andra konsumenttaxor att ligga

till grund för kraftens värdering. Beaktas bör kanske också att konsumenttaxorna

bestämmas med hänsyn till bland annat kostnaderna för ett mer

eller mindre omfångsrikt ledningsnät samt att vid fastighetstaxering i allmänhet

avseende icke i mätbar mån torde fästas vid det förhållandet, huruvida

priset å elektrisk kraft i orten varit högre eller lägre än normalt.

Med hänsyn till det anförda och då det väl här närmast gäller att överflytta

ett vid kraftverksfastigheten uppkommet värde till en annan fastighet,

synes det berättigat att principiellt ställa sig på den ståndpunkten,

att det vid kraftverksfastighetens taxering för ersättningskraften avdragna

beloppet också blir det belopp, som vid den mottagande fastighetens taxering

lillägges det värde, vartill denna fastighet i övrigt uppskattas. Givetvis måste

dock avvikelser härifrån kunna göras. Om den mottagande fastigheten ej

helt, ja kanske allenast i ringa grad kan tillgodogöra sig den effekt eller

energi, som ersättningskraften utgör — för egen del eller genom dess avyttring

till andra — måste en nedjustering av ersättningskraftens värde

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

äga rum. Likaså kan inträffa, att ersättningskraften genom att den överföres

till en viss fastighet kommer att få ett med hänsyn till därå bedriven

verksamhet eller eljest särskilt högt värde, ett förhållande som ej kan lämnas

obeaktat vid taxeringen.

Vad ersättningsgivarens fastighet angår torde värdet av skyldighet att

tillhandahålla ersättningskraft bliva ganska oberoende av, huruvida ersättningskraften

kommer till full användning eller ej hos kraftemottagaren.

Skyldigheten till kraftleveransen finnes under alla omständigheter, och för

en eventuell spekulant å ifrågavarande fastighet torde den omständigheten

bliva utslagsgivande. Härmed är icke sagt, att icke i ett visst fall förhållandena

kunna vara sådana, att det är uppenbart att till ersättningsgivarens

fria förfogande kan komma att stå viss del av den ersättningskraft, han har

skyldighet att leverera, i vilket fall det icke lärer undgås att vid taxeringen

viss hänsyn härtill tages.

Vad angår ersättningskraftens inverkan å taxeringsvärdets

delvärden påpeka de sakkunniga, att denna allenast för

ersättningsgivarens fastighet blivit i författningsväg fastslagen.

Enligt punkt 6 av anvisningarna till 10 § kommunalskattelagen skulle

»skyldighet att leverera ersättningskraft avräknas å byggnadernas värde»

och avdraget för ersättningskraft komme alltså att, då fråga vore om annan

fastighet, göra sig gällande vid fastställandet av byggnadsvärdet. Beträffande

sådan mindre anläggning som taxerades tillsammans med en

jordbruksfastighet torde någon skyldighet att leverera ersättningskraft

knappast komma i fråga, men vore så fallet, kunde det vid taxeringen icke

få sitt synliga uttryck på annat sätt än att jordbruksvärdet i motsvarande

mån minskades. Tillägget till ersättningstagarens fastighet för värdet av ersättningskraften

syntes beträffande sådan fastighet som vore av annan fastighets

natur ha skett i analogi med vad som gällde för kraftverksfastigheten,

alltså såsom ett byggnadsvärde eller såsom ökning av ett för fastigheten

i övrigt beräknat värde å byggnader. För jordbruksfastighet åter torde

höjningen av dess värde på grund av tillgång till ersättningskraft ha skett

på det sättet att vid beräkningen av jordbruksvärdet ersättningskraften

upptagits såsom en särskild förmån.

Vid bedömande av frågan om behov av nya bestämmelser i nu ifrågavarande

avseende förelåge borde enligt de sakkunniga beaktas, att ersättningskraften

i de fall, då den utginge såsom bruttokraft, allteftersom den dära

belöpande anläggningskostnaden blivit gulden av ersättningstagaren i form

av uttagningskostnad, kunde komma att i övervägande grad motsvara ett

byggnadsvärde. Det kunde ifrågasättas om så ej vore händelsen även då

ersättningskraften utginge som nettokraft, enär den omständigheten att ersättningskraften

beräknats i nettokraft allenast vore resultatet av ett annat

sätt än genom kontantbetalning att gälda den på ett beräknat bruttokraftbelopp

belöpande anläggningskostnaden. Dessutom kunde ersättningskraften

vara ersättning för tillgodogjord vattenkraft och alltsa, oavsett vad nyss

sagts, även såsom nettokraft motsvara ett värde för byggnad. Vid inkomsttaxeringen

finge avdrag ske för värdeminskning av i rörelse använd byggnad,

därvid ej vore fastslaget att detta värde skulle antagas motsvara det

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

vid taxeringen satta byggnadsvärdet. I praktiken syntes emellertid detta

värde kunna få betydelse för bestämmandet av det värde, varå avdraget för

värdeminskningen beräknades. Vid berörda avdragsberäkning inräknades ej

värdet å fasta maskiner och andra inventarier, för vilka särskilt maskinvärde

redovisats vid fastighetstaxeringen, i byggnadsvärde, och endast sådana

i byggnad ingående maskiner och inventarier, som åsatts dylikt särskilt

maskinvärde, kunde omfattas av fri avskrivning.

Som sin egen åsikt uttala de sakkunniga följande.

Det är uppenbart, att den nuvarande bestämmelsen därom att skyldighet

att leverera ersättningskraft avräknas å byggnadernas värde i varje'' fall

kräver en komplettering. Denna bestämmelse lämnar ju öppet, huruvida

vid taxering av annan fastighet avdraget från byggnadernas värde skall

ske på sådant sätt, att jämväl det i byggnadsvärdet ingående maskinvärdet

påverkas av avdraget eller ej, varjämte föreskrift saknas om det sätt, varpå

höjning av värdet av ersättningstagarens fastighet på grund av rätt till

ersättningskraft bör ske.

På grund av vad här anförts angående sambandet mellan byggnadsvärdet

och däri ingående maskinvärde, å ena, samt avdraget för värdeminskning

av byggnad vid inkomsttaxeringen, å andra sidan, är det tydligt, att

den inverkan i sänkande riktning av det i taxeringsvärdet ingående''byggnadsvärdet

inklusive maskinvärdet, som skyldigheten att leverera ersättningskraft

skulle kunna medföra, ej är av den betydelse för inkomsttaxeringen,

att en oriktig sådan taxering därav måste bliva följden, men i någon

mån vilseledande vid taxeringen kunna dock dessa på grund av skyldighet

att leverera ersättningskraft justerade värden komma att verka. Anledningen

till att det oaktat avdraget för leverans av ersättningskraft enligt

gällande bestämmelser sker från byggnadernas värde och ej från fallvärdet

torde vara att söka i det förhållandet, att den förädlade produkt ersättningskraften

utgör enligt vad ovan anförts kan komma att i synnerlig utsträckning

motsvara ett byggnadsvärde. Dessutom — och det torde vara

av avgörande betydelse — kan ersättningskraften, då den utgår såsom bruttokraft

och belöpande anläggningskostnad guldits, under särskilda omständigheter

komma att i värde överstiga fallvärdet. Att i en sådan situation

låta värdet av kraftleveransen avräknas i första hand från fallvärdet och

därefter från byggnadsvärdet är föga rationellt och giver en skev uppfattning

av hela taxeringen. Ett annat sätt vore att proportionera avdraget till

fördelning mellan fallvärdet och byggnadsvärdet efter dessa värdens förhållande

till varandra. Även ett sådant förfaringssätt bleve ganska godtyckligt,

enär, såsom av det förut anförda framgår,"den del av ersättningskraften,

som kan beräknas motsvara ett värde å byggnader, är mycket väx"lande. De

sakkunniga hava därför stannat för att såsom hittills låta skyldigheten att

leverera ersättningskraft avräknas från byggnadernas värde och att därvid

tillika bestämma, att avdraget skall ske i första hand från den del av detta

värde, som ej motsvarar värdet å fasta maskiner och andra till byggnad hörande

inventarier, för vilka enligt punkt 5 anv. till 10 § kommunalskattelagen

särskilt maskinvärde redovisas. Då det, åtminstone teoretiskt sett, är

möjligt att vid en ålderdomlig anläggning värdet å byggnader med frånräknande

av värdet å fasta maskiner in. in. blivit så kraftigt nedskrivet, att

det ej täcker avdraget, bör givetvis den utvägen hållas öppen att kunna göra

avdraget från, i andra hand, värdet å maskiner. Såsom tidigare framhållits

skulle förfaringssättet att göra ifrågavarande avräkning från byggnadernas

värde kunna tänkas medföra en viss osäkerhet vid inkomsttaxeringen. Om

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

91

man emellertid bestämmer sig för att låta avdraget i första hand göras från

den del av värdet å byggnader, som ej motsvarar värdet å fasta maskiner,

blir området för denna osäkerhet mera begränsat än om jämväl sistnämnda

värde i detta sammanhang regelmässigt skulle få någon del av avdraget. Därjämte

ernås den förenklingen i taxeringsförfarandet, att den anteckning i

taxeringslängden om avdrag för skyldighet att leverera ersättningskraft, som

förordas, ej behöver angiva någon fördelning av avdraget å såväl det egentliga

byggnadsvärdet som maskinvärdet. För att nämligen säkra, att icke

det stympade byggnadsvärde, som efter avdrag för skyldighet att leverera

ersättningskraft åsättes en fastighet, kommer att verka vilseledande vid inkomsttaxeringen

eller under vissa omständigheter giver intryck av en påtagligt

oriktig taxering, torde lämpligen i taxeringslängdens anteckningskolumn

antecknas det belopp, varmed värdet av skyldighet att leverera ersättningskraft

avräknats vid byggnadsvärdets fastställande.

De sakkunniga övergå härefter till att behandla frågan om kraftens värde

för ersättningstagarens fastighet och anföra härvid.

Det fastighetsobjekt, å vilket de speciella, för taxering av kraftverk avsedda

reglerna taga sikte, utgöres av en anläggning för kraftproduktion,

som kan vara antingen en fullt självständig taxeringsenhet eller utgöra en

större eller mindre del av en taxeringsenhet. Den rätt till ersättningskraft,

som är förenad med någon till anläggningen hörande fastighet på sådant

sätt, att rätten till ersättningskraften måste anses tillhöra anläggningen, bör

alltså jämväl tagas i betraktande vid anläggningens värdering, oberoende

av om anläggningen är en självständig taxeringsenhet eller blott del av en

jordbruksfastighet eller annan fastighet.

För att ersättningskraften skall kunna anses tillhöra kraftverksanläggningen

torde den fordran böra uppställas, att ersättningskraften är avsedd

att utgöra ett tillskott till kraftverkets egen kraftproduktion. Detta är ej

sällan fallet, exempelvis då vattenkraften till vissa en kraftverksbyggare tillhöriga

vattenlallsandelar, vilka kunna med större fördel utnyttjas vid utbyggandet

av annan tillhörigt vattenfall, avstås till denne mot erhållande

av ersättningskraft.

I sådana fall synes ersättningskraften i allmänhet hava tillagts strömfallsfastigheten

vid det kraftemottagande kraftverket och hör då också uppskattas

i samband med den fristående värderingen av denna kraftverksanläggning.

Detsamma bör gälla jämväl för det fall, att den kraftemottagande

fastigheten, om den ej är strömfallsfastighet, i sin helhet ingår i anläggningen.

" Ingår åter den kraftemottagande fastigheten helt eller delvis i

den del av en taxeringsenhet med därå befintligt kraftverk som ej utgör

kraftverksanläggning, torde få förutsättas, alt ersättningskraften ej tillhör

kraftverksanläggningen. Till följd härav bör ersättningskraften värderas i

samband med uppskattningen av den del av taxeringsenheten som ej ingår

i kraftverksanläggningen.

Vad jordbruksfastighet beträffar betyder den sålunda angivna distinktionen

ej mer än att vederbörliga deklarationsuppgifter rörande rätten till

ersättningskraft i förra fallet lämnas å bilaga till deklarationen (formulär

c) och i senare fallet direkt å huvuddeklarationen (formulär a). Vad taxeringsvärdets

delvärden angår kommer rätten till ersättningskraft, då den

icke gärna kan rubriceras såsom tomt- och industrivärde eller skogsvärde,

att under alla omständigheter hänföras till fastighetens jordbruksvärde.

I fråga om annan fastighet åter ligger saken något annorlunda till. Är

det klart, att rätten till ersättningskraft är förenad med strömfallsfastigheten

eller annan i kraftverksanläggningen helt ingående fastighet, uppkom
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

mer frågan, huruvida ej den förmån rätten till ersättningskraft utgör bör

upptagas såsom ett byggnadsvärde. Detta kunde synas mest konsekvent med

hänsyn därtill att avdraget för skyldighet att leverera ersättningskraft enligt

förslaget skall göras genom minskning av värdet å byggnader å den kraftlevererande

fastigheten. Därvid är emellertid att observera, att det sätt, varpå

de sakkunniga sålunda föreslagit att avdraget skall göras — ehuru i och för

sig ej alltför tilltalande — varit betingat av att någon annan utväg att lösa

detta aydragsproblem ej ansetts föreligga. Vidare är det ett intresse av vikt

att så litet som möjligt rucka på ett värde, som kan hava viss betydelse för

inkomsttaxeringen och som därför, om det med hänsyn till rätt till ersättningskraft

höjes, måste, såsom föreslagits beträffande avdraget för skyldighet

att leverera ersättningskraft, genom anteckning i taxeringslängden

så att säga justeras tillbaka, något som alltid kommer att verka störande

ä såväl fastighets- som inkomsttaxeringen. De sakkunniga hava med hänsyn

till anförda omständigheter kommit till den slutsatsen, att i nu senast

berörda^ fall rätten till ersättningskraft vid anläggningens värdering bör upptagas

såsom en på markvärdet inverkande förmån på samma sätt som då

man eljest värderar en med en fastighet förenad förmån såsom grustag, möjlighet

till jakt, servitut etc. Detta innebär alltså att vid anläggningens värdering

markvärdet för dess del kan komma att bestå av, förutom fallvärde

och utmålsvärde, värdet av förmån av ersättningskraft.

Av den senast intagna ståndpunkten följer jämväl, att värdet av den

rätt till ersättningskraft, som tillkommer en såsom annan fastighet betecknad

taxeringsenhet, därav en vattenkraftsanläggning utgör en del, utan att

ersättningskraften dock anses tillhöra anläggningen, med än större skäl bör

hänföras till markvärdet såsom särskild förmån. Detta innebär i förhållande

till det fall att rätten till ersättningskraften utgör ett tillbehör till själva

anläggningen allenast den skillnaden, att uppgiften angående förmånen

lämnas å huvuddeklarationen (formulär b 2).

Något författningsmässigt ordnande av det förhållandet, att värdering av

rätten till ersättningskraft i vissa fall sker i samband med uppskattning av

kraftverksanläggningen och i andra fall i samband med uppskattning av

den taxeringsenhet, varav denna anläggning utgör en del, synes icke behövlig

i vidare mån än att respektive deklarationsformulär härutinnan givas

en vägledande uppställning.

De sakkunnigas förslag i fråga om uppskattning och redovisning av värdet

å ersättningskraft har lämnats utan erinran i flertalet remissyttranden.

Endast i några yttranden ha anmärkningar framförts.

Sålunda framhåller vattenfallsstyrelsen, att kraftverlcsägaren, i den mån

han icke genom uttagningskostnaden bleve gottgjord för den på ersättningskraften

belöpande skatten, borde äga avdraga hela värdet av ersättningskraften

från värdet av kraftstationsfastigheten och detta helt oberoende av

om den i uttagningskostnaden ingående anläggningskostnaden erlagts eller

icke. Styrelsen anför.

Förslaget överensstämmer med den ståndpunkt i taxeringsfrågan, som

kammarrätten intagit i ett utslag den 8 april 1948 rörande taxering av Midskogsforsens

kraftstation i Lits och Stuguns socknar, Jämtlands län.

Vattenfallsstyrelsen har i detta mål yrkat avdrag för skyldighet att leverera

ersättningskraft med 3 650 000 kronor, motsvarande 3 318 kW X 1 100

kronor per kW. Kammarrätten har, enär ingen del av uttagningskostnaden

vore betald, beräknat värdet av ersättningskraften till (1 100 minus uttag
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 71. 93

ningskostnaden 1 027 =) 73 kronor per kW eller för hela ersättningskraften

240 000 kronor.

I uttagningskostnaden, som bestämts genom Vattenöverdomstolens dom

den 28 maj 1946, har icke inräknats den på ersättningskraften belöpande

delen av fastighetsskatten, och kraftverksägaren får under sådana förhållanden

bära nära nog hela den skattebörda, som belöper på det gemensamma

skatteobj ektet. Detta förefaller föga rimligt.

Länsstyrelsen i Blekinge län, som anser att ersättningar för markskador

genom ett vattenfalls utnyttjande o. d. borde beaktas vid beräkning av vattenfallets

värde, finner i överensstämmelse härmed det vara riktigare att

värdet av skyldighet att leverera ersättningskraft avräknades å vattenfallsvärdet.

Länsstyrelsen anser det vidare tveksamt, om värdet av ersättningskraft

borde inräknas i jordbruksvärdet. Bestämmelsen om vad som avsåges

med tomt- och industrivärde torde utan olägenhet kunna ändras så att detta

värde komine att innefatta jämväl rätt till ersättningskraft. Skulle emellertid

förslaget godtagas i denna del, borde föreskrift meddelas om att det

belopp, varmed värdet av rätt till ersättningskraft inginge i j ordbruksvärdet,

antecknades i taxeringslängd. Skedde ej detta, kunde i vissa fall vid inkomsttaxeringen

avdraget för värdeminskning av till jordbruksfastighet hörande

byggnader komma att bliva beräknat å ett för högt värde.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser ersättningskraften rent principiellt

vara av natur att böra räknas som ett fallvärde, oavsett om den tillädes eller

fråndroges en anläggning. För sådan kraft torde nämligen, antingen den

utgåves eller mottoges, i allmänhet icke erfordras ändring eller utbyggnad

annat än möjligen i ytterst obetydlig omfattning av vare sig den givande

eller den mottagande anläggningen. Visserligen kunde, som de sakkunniga

såsom motivering för sitt förslag framhållit, inträffa, att värdet av ersättningskraften

vore större än den givande fastighetens fallvärde, men det

kunde ifrågasättas, om det icke vore lämpligare att i ett sådant fall verkställa

avdraget i första hand från fallvärdet ned till ett visst minimivärde

och därefter till återstående del från byggnadsvärdet. I och för sig vore det

för övrigt ej orimligt ens med ett fallvärde 0, som väl kunde förekomma vid

anläggningar med svåra utbyggnadsförhållanden, även om de ej betungats

med att utgiva ersättningskraft.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att de sakkunniga icke kunnat förebringa

någon tillfredsställande lösning av frågan om en rätt uppskattning

av ersättningskraften och därmed sammanhängande problem, vilka vid tidigare

allmänna fastighetstaxeringar mött synnerligen stora svårigheter.

Departementschefen. Den nuvarande lagtexten innehåller icke några bestämmelser

om värdering av rätten att utfå respektive skyldigheten att

leverera ersättningskraft. Enligt förslaget skall sådan värdering ske med

utgångspunkt från den levererade kraftens värde samt uttagningskostnaden,

därest denna ej i sin helhet erlägges genom minskning av kraftbeloppet.

På grund härav kommer värdet i princip att beräknas efter kraftens nettovärde,

oavsett om uttagningskostnaden gäldas helt eller delvis i pengar eller

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

genom en kvantitetsmässig reduktion av kraften. Viss skillnad kominer

emellertid att föreligga beträffande inverkan av den i uttagningskostnaden

ingående anläggningskostnaden. När uttagningskostnaden gäldas i penningar,

kommer vid bestämmande av ersättningskraftens värde att avräknas endast

diskonterade värdet av de anläggningskostnadsbelopp, som ännu icke erlagts,

under det att, när uttagningskostnaden gäldas genom minskning av kraftbeloppet,

hela anläggningskostnadens kapitalvärde kommer att avräknas vid

fastställande av ersättningskraftens värde.

Mot vad de sakkunniga sålunda föreslagit har jag i princip intet att erinra.

De av vattenfallsstyrelsen i detta sammanhang gjorda erinringarna, innebärande

att där uttagningskostnaden uttages i penningar bruttovärdet å ersättningskraften

skall tilläggas den fastighet, vars ägare har att betala den

å ersättningskraften belöpande fastighetsskatten, synas värda beaktande endast

om fastighetsskatten vore att betrakta som en omedelbar omkostnad

för kraftproduktionen. Detta är emellertid icke fallet — fastighetsbeskattningen

är ju anordnad som en garanti- och icke som en objektbeskattning

— och även om det förhölle sig så torde skatten icke i första hand böra inverka

på värderingen utan på uttagningskostnaden. Vattenfallsstyrelsens

erinringar anser jag därför icke böra föranleda någon ändring i de sakkunnigas

förslag.

Vad angår ersättningskraftens redovisning inom olika i taxeringsvärde

ingående delvärden innebär förslaget, att värdet av skyldighet att leverera ersättningskraft

skall avräknas å byggnadernas värde och därvid i första hand

å den del därav som ej motsvarar värdet å fasta maskiner och inventarier,

för vilka särskilt maskinvärde redovisats. Å andra sidan skall värdet av

rätt till ersättningskraft inräknas i jordbruksvärdet vid taxering av jordbruksfastighet

och i markvärdet vid taxering av annan fastighet.

Ersättningskraft utgör i första hand ersättning eller ekvivalent för ett fallvärde,

från vilket ersättningstagaren avstått, och därnäst — åtminstone då

fråga är om redan tillgodogjord vattenkraft — för ett värde å byggnader,

som ersättningstagaren bekostat. Egentligen borde därför vid redovisning

av taxeringsvärdet å ersättningsgivarens fastighet ersättningskraftens värde

avräknas till viss del från fallvärdet och till återstående del från byggnadernas

värde. Då ett sådant förfarande av praktiska skäl icke torde böra

tillämpas, synes det ligga närmast till hands att på sätt de sakkunniga föreslagit

låta ersättningskraftens värde i sin helhet avräknas från byggnadernas

värde och därvid i första hand från den del därav, som icke motsvaras

av särskilt maskinvärde. Jag anser mig sålunda icke hava anledning att i

denna del frångå de sakkunnigas förslag.

Jag har ansett mig böra godtaga förslaget även i vad det avser redovisning

av värdet av rätt till ersättningskraft vid taxering av ersättningstagarens

fastighet. Länsstyrelsens i Blekinge län anmärkning att ersättningskraftens

värde beträffande jordbruksfastighet borde inräknas icke i jordbruksvärde,

som de sakkunniga föreslagit, utan i tomt- och industrivärde

bör sålunda enligt min mening icke föranleda någon åtgärd. Beträffande

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

95

nämnda länsstyrelses påpekande att värdet av ersättningskraft, som ingår

i jordbruksvärde, bör antecknas i taxeringslängd vill jag framhålla, att

rätten till ersättningskraft torde få anses utgöra särskild förmån, varom

redan enligt gällande bestämmelser (punkt 2 sista stycket av anvisningarna

till 10 § kommunalskattelagen) anteckning skall verkställas i taxeringslängden.

Någon särskild föreskrift om att sådan anteckning skall ske beträffande

rätt till ersättningskraft anser jag därför icke erforderlig.

Beskattningsort.

Beträffande beskattningsorten framhålla de sakkunniga, att det ej så sällan

inträffade, att en kommungräns vore framdragen tvärsöver ett vattendrag

i dess naturliga tillstånd på sådant sätt att ett vattenfall kunde komma

att ligga delvis inom en och delvis inom en annan kommun. Likaledes och

kanske ännu oftare kunde kommungränsen gå i vattendraget i dettas längdriktning,

varigenom vardera sidan av ett vattenfall kunde komma att tillhöra

olika kommuner. Bägge slagen av dessa kommungränser i ett vattenfall

kunde vara kombinerade, till följd varav delar av ett vattenfall i naturtillståndet

kunde komma att ligga inom flera olika kommuner. Vid uppförandet

av en vattenkraftsanläggning erfordrades ofta, att för vinnande av

högre fallhöjd genom uppdämning en högre upp i vattendraget belägen fallsträcka

flyttades nedströms. Ävenledes kunde genom rensningar nedanför

ett vattenfall en fallsträcka flyttas uppströms i vattendraget. Berörda förfaranden

plägade källas profilreglering. Ett vattenfall eller viss del därav

kunde härigenom komma att rent geografiskt flyttas från en kommun till

en annan. Likaledes kunde vattnet på ena sidan om en i vattendragets längdriktning

gående kommungräns komma att tillgodogöras vid en kraftanläggning

på andra sidan om denna kommungräns. En viss motsvarighet till

berörda förhållanden förelåge då vid byggandet av ett kraftverk eller en

regleringsdamm genom uppdämning markområden vattendränktes så att de

bleve helt eller delvis oanvändbara för det produktiva ändamål, vartill de

tidigare begagnats. Dessa markskador borde särskilt uppmärksammas på

grund av deras ofta mycket stora omfattning.

De sakkunniga framhålla därefter, att nämnda förhållanden ej sällan givit

upphov till diskussion om vilken kommun som enligt kommunalskattelagen

borde anses äga beskattningsrätten till vissa vattenkraftsvärden, samt

anföra vidare.

Om det nu är så att genom den faktiska förflyttningen av vattenkraften

i ett vattendrag eller genom omförmälda markskador en större eller mindre

skatteförlust skulle drabba en kommun, är det givet, att en sådan omständighet

måste bliva uppmärksammad såsom en ur kommunsynpunkt beaktansvärd

nackdel. Är det emellertid fråga om en sådan överflyttad del av

vattenkraften i ett vattenfall, för vilken ersättning blivit i sin helhet bestämd

i ersättningskraft, har kommunen fått full kompensation för den i beskattningsavseende

förlorade vattenkraften. Det kan emellertid hända, att även

vid sådan överflyttning av vattenkraft till annan kommun ersättningen be
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

stämts att utgå i penningar, i vilket fall något fastighetsvärde i varje fall ej

omedelbart tillföres kommunen. Vad angår sådan ersättning ävensom ersättning

för genom uppdämning vattenskadad mark är det sålunda ingalunda

säkert, att det penningkapital, som för berörda ändamål utbetalas, kommer

att bilda någon varaktig kompensation i beskattningsväg för förlorade

eller i värde minskade skatteobjekt. Ej heller är det säkert, att byggnadsföretag,

som utgöra till fastighetsskatt skattepliktiga objekt, äro belägna inom

just den kommun, där den vattenskadade marken ligger.

Beträffande beskattningsorten för ett förflyttat vattenfall, uttala

de sakkunniga, att då vattenkraft flyttats uppströms eller nedströms i

ett vattendrag eller till dess ena sida, frågan om beskattningsorten för denna

vattenkraft bleve beroende av, vilken fastighet vattenkraften tillhörde. En

sådan förändring av vattenförhållandena i ett vattendrag kunde efter vattenlagens

ikraftträdande ej äga rum utan att vattendomstolen därtill lämnat

sitt medgivande. Därvid angåve vattendomstolen tillika i sitt utslag,

med vilken fastighet rätten till vattnets tillgodogörande skulle för framtiden

vara förenad (vattenlagen It kap. 62 § 2 inom.). Enär genom ett dylikt

förordnande äganderättens omfattning för de av vattenkraftens överflyttning

berörda fastigheterna på ett sätt som måste anses fullt bindande

så förändrats, att det tillbehör till fastighet som ifrågavarande vattenkraft

utgjorde finge anses ha fråntagits en fastighet och tillagts en annan, bleve

det otvivelaktigt den kommun, där sistnämnda fastighet vore belägen

(strömfallsfastigheten) som finge utöva beskattningsrätten i avseende å den

överflyttade vattenkraften. Vad nu sagts i fråga om inverkan å beskattningsorten

av ett vattenfalls förflyttning upp eller ned eller sidlångs i ett vattendrag

gällde även för andra tänkbara fall, då vattenkraft t. ex. genom

dämning i en av två eller flera strömfåror bleve föremål för en överflyttning.

Beträffande överdämd eller eljest vattenskadad mark

framhålla de sakkunniga därefter, att saken i fråga om sådan mark låge

något annorlunda till, samt anföra vidare.

Här är det ej fråga om förflyttning av ett visst förefintligt värdeobjekt

utan en viss fastighet berövas helt eller delvis det värde det allt efter sin

jordnatur dittills haft (såsom producerande t. ex. jordbruksprodukter eller

skogsprodukter) för att möjliggöra, att nya värden skapas genom vattenföringens

reglering till förmån för därav beroende kraftverk. Att på sätt

härvidlag understundom gjorts gällande detta skulle innebära, att marken

blott fått en förändrad användning eller att ett servitut lagts å fastigheter

med vattenskadad mark till förmån för regleringsdammen, synes utgöra

en uppfattning utan bärande rättsligt underlag. Utgångspunkten synes däremot

vara den, att, då genom uppdämning viss mark blivit överdämd eller

skadad, en värdeförlust medförande skadeståndsanspråk föreligger samt

att vattendomstolen genom att tillstädja skadans inträde och bestämma ersättningen

härför jämväl konstaterat och accepterat värdeförstöringen.

Under nu angivna omständigheter kunna alltså de nytillskapade värdena,

även om markskadorna utgöra en förutsättning för värdenas uppkomst, ej

anses tillhöra de fastigheter, som blivit markskadade. Att åter betrakta rätten

att genom vattenuppdämning åstadkomma markskada såsom en regle
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

97

ringsdammen tillkommande servitutsrätt, torde knappast vara möjligt. Det

kan nämligen inträffa, att regleringsdammen ej är fast egendom i civilrättslig

mening. I enlighet med vad sålunda anförts torde få fastslås, att överdämda

fastigheter eller fastigheter, som eljest fått sina marker vattenskadade,

vid fastighetstaxeringen icke kunna få räkna sig tillgodo någon del av det

värde, som genom vattenuppdämning, varom nu är fråga, uppkommit.

När det gällde att avgöra varest de till en vattenreglering

hänförliga värdena skulle beskattas, finge man, framhålla de sakkunniga,

i första hand taga fasta på det förhållandet, att dessa värden ej

kunde såsom särskilda skatteobjekt bliva föremål för någon fastighetstaxering

utan allenast i samband med taxering av fastigheter, till vilka dessa

värden kunde anses höra. Beträffande värdet av årsreglering vore fastigheter,

som i nu ifrågavarande avseende kunde komma i fråga, allenast de

vattenfallsfastigheter, som droge fördel av vattenregleringen, samt regleringsdammen,

vilken möjliggjorde regleringens åstadkommande. De sakkunniga

hade sökt lösa denna fråga på det sättet, att regleringens värde, som

-— i den mån den ej motsvarade viss ökad utbyggnad av respektive kraftverk

— bestode av dels ett naturvärde och dels ett regleringskostnaderna motsvarande

värde, fördelades så att naturvärdet efter viss grund sloges ut på de

olika vattenfallen och värdet i övrigt beskattades såsom ett regleringsdammen

tillkommande värde. Enligt de sakkunnigas förslag torde de kommuner,

där respektive vattenfall samt regleringsdammen vore belägna, få beskattningsrätten

till olika delar av de genom en årsreglering skapade värdena.

Angående verkningarna för kommunerna av de föreslagna

reglerna framhålla de sakkunniga, att med den ståndpunkt man vore nödsakad

intaga med avseende å beskattningsorten för vattenkraftsvärden av

här ifrågavarande slag, man ej torde komma ifrån att en kommun under

vissa omständigheter tillskyndades avsevärda olägenheter i beskattningsväg,

samt anföra vidare.

Det kan således inträffa, att en kommun — utan att av en vattenkraftsanläggning

erhålla någon fördel i avseende å beskattningen eller annorledes —

går miste om betydande skattebelopp.

Med de regler "de sakkunniga föreslå för beskattning av en vattenreglering

eller möjligheterna därtill sker emellertid en viss utjämning av beskattningen

kommunerna emellan. I den mån nämligen markskador, som

äro en följd av regleringsföretaget, förekomma i kommun, där regleringsdammen

ligger — och detta torde nästan alltid i viss och stundom ganska

betydande utsträckning vara fallet — erhåller kommunen enligt förevarande

förslag en förstärkt kompensation för genom markskadorna förlorade

skatteobjekt. Föreligga emellertid markskador jämväl i andra kommuner,

blir den kommun, där regleringsdammen ligger, i beskattningsavseende

väl tillgodosedd, men den eller de kommuner, där den skadade marken är

belägen, kunna även enligt de sakkunnigas förslag fortfarande bliva utan

någon kompensation för förlorade skatteobjekt.

Att emellertid undersöka, huruvida skäl finnas för tillskapandet av specialregler

för tillfredsställande av olika kommuners beskattningsintrcssen,

7 Iiihiing till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 71.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

hava de sakkunniga — oavsett att en sådan undersökning icke torde ligga

inom området för det de sakkunniga lämnade uppdraget — ansett så mycket

mindre böra för deras del ifrågakomma som spörsmålet synes ligga under

utredning. I skrivelse nr 313 har 1947 års riksdag i anledning av en inom

andra kammaren väckt motion (nr 308) anhållit om utredning av bland

annat frågan om gottgörelse till bygd för skada, som föranledes av vattenkraftanläggningar

och vattenregleringar. Riksdagens berörda skrivelse, som

avsåg eu utredning av jämväl frågan om en omfördelning av kommunernas

beskattningsunderlag, har överlämnats til! de jämlikt nådigt bemyndigande

den 23 november 1945 av chefen för justitiedepartementet tillkallade sakkunniga

för utredning rörande vissa ändringar i vattenlagen.

Beträffande det föreslagna sista stycket av punkt 3 av anvisningarna

till 9 § framhålla de sakkunniga, att det understundom inträffat att

taxeringsmyndigheterna oriktigt bedömt beskattningsorten, så att vid en av

vederbörande vattendomstol medgiven förflyttning av ett vattenfall genom

profilreglering, rensningar eller dess ianspråktagande å ena sidan i vattendraget

eller eljest hänsyn tagits till vattenkraften såsom fortfarande tillhörande

den fastighet, vartill den ursprungligen hört, eller så att mark, som

vid en sjöreglering överdämts eller eljest skadats, beräknats ha erhållit viss

del av den genom regleringen uppkomna vinsten. Till förekommande av dylika

oriktigheter vid taxeringen hade de sakkunniga ansett lämpligt att anvisningarna

kompletterades med ett uttalande i ämnet.

I remissyttrandena har nu förevarande del av förslaget i allmänhet lämnats

utan erinran. I ett par yttranden ha emellertid vissa påpekanden gjorts.

Kammarrätten framhåller, att det föreslagna sista stycket i ifrågavarande

anvisningspunkt allenast innebure ett observandum för taxeringsmyndigheterna

och således skulle kunna synas överflödig, men understryker behovet

av bestämmelsen och lämpligheten av dess inplacering i samband med

övriga värderingsbestämmelser. Emellertid kunde det måhända från lagteknisk

synpunkt sett anses erforderligt, att till 16 § kommunalskattelagen,

som innehölle gällande bestämmelser om beskattningsort, fogades en anvisning

med hänvisning till förstnämnda bestämmelse.

Länsstyrelsen i Älvsborgs lån anför.

Vid det förhållandet, att utredning pågår rörande frågan om en omfördelning

av kommunernas beskattningsunderlag i fråga om vattenkraftanläggningar

och vattenregleringar, avstår länsstyrelsen från att i detta sammanhang

påkalla en omprövning av föreskriften att vattenfall, kraftverk

och regleringsdammar skola taxeras i den eller de kommuner, där fallet eller

byggnaden ligger. Alldeles särskilt i fråga om den inom detta län belägna

regleringsdammen vid Vargön framstår det som orättvist, att endast de två

kommuner, mellan vilka dammen sträcker sig, skola njuta skatteförmån av

bl. a. de väldiga skadeersättningsbelopp, som utgått på grund av regleringen

av sjön Vänern.

Länsstyrelsen i Kopparbergs lån uppgiver, att i ett flertal fall inom länet

regleringsdammar medfört skador å fastigheter inom annan kommun än

den där regleringsdammen låge, vilka skador kunnat medföra sänkning av

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

99

taxeringsvärdena, och vitsordar därför behovet av en lagstiftning om kompensation

till kommuner i dylika fall.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund framhåller, att med

det föreslagna sättet för beskattning av de nya fastighetsvärden, som uppkomine

vid vattenreglering, visserligen en viss utjämning av beskattningen

kommunerna emellan möjliggjorts men att beträffande markskador i andra

kommuner än den, där regleringsdammen vore belägen, de sakkunniga icke

anvisat någon lösning av frågan om kompensation till kommunen för förlorade

skatteobjekt. Under förutsättning att särskilda regler tillskapades för

tillfredsställande av olika kommuners beskattningsintressen, i den mån kompensation

för förlorade skatteobjekt icke kunde erhållas enligt förslaget —•

en fråga som ju vore under utredning — hade styrelsen icke någon erinran

att göra mot förslaget.

Departementschefen. Enligt 16 § kommunalskattelagen utgöres beskattningsorten

vid fastighetstaxering av den kommun, där fastigheten är belägen.

Det föreslagna sista stycket av punkt 3 av anvisningarna till 9 § samma

lag avser att utgöra ett förtydligande till stadgandet i 16 §. Emellertid

synes det mig knappast — helst som vid taxeringen enligt vad jag i det

följande kommer att förorda skall biträda bland annat en taxeringsteknisk

konsulent — erforderligt att författningstexten belastas med det ifrågavarande

förklarande tillägget. Jag har därför ansett, att det bör utgå.

Frågan om beredande i ena eller andra formen av kompensation åt kommuner,

inom vilka äro belägna fastigheter som åsamkats skador i samband

med kraftverksbygge eller vattenregleringsföretag, anser jag icke böra

upptagas i detta sammanhang.

Konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet.

De sakkunniga framhålla, att taxeringen av vattenfallsfastigheter hittills

varit behäftad med vissa brister, samt anföra härom bl. a. följande.

Taxeringsorganen nödgas givetvis att i främsta rummet inrikta sitt arbete

på sådana taxeringsobjekt, vilkas taxering förekommer i större omfattning,

d. v. s. i allmänhet bostads- och hyreshus, affärs- och mindre industrifastigheter,

skogs- och jordbruksfastigheter o. d. I allmänhet torde

taxeringen av dessa fastigheter taga taxeringsorganens tid i anspråk i sådan

omfattning, att desamma endast undantagsvis kunna antagas vara i

stånd att mera ingående sysselsätta sig med förekommande fall av taxering

av vattenfallsfastighet. Inom varje beredningsdistrikt förekommer endast

en eller annan fastighet av denna art. Beredningsnämnden och dess ordförande

kommer därför icke att kunna förvärva den överblick och den erfarenhet,

som är nödvändig för en riktig taxering av dessa fastigheter.

Vad nu anförts om beredningsnämnd och dess ordförande gäller även om

fastighetstaxeringsnämnd och dess ordförande. Visserligen handhava dessa

organ taxeringen inom större områden än beredningsnäinnderna och kunna

därför åtminstone i vissa fall erhålla något vidare överblick och större ru
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

tin, men omfattningen av arbetsuppgifterna torde i de flesta fall hindra, att

erforderlig uppmärksamhet ägnas åt mera speciella taxeringsobjekt.

Vad slutligen angår granskningen av fastighetstaxeringen å länsstyrelsernas

taxeringsavdelningar såsom förberedelse till fastighetsprövningsnämndens

handläggning må framhållas, att den för detta arbete tillmätta tiden

omfattar högst tre månader och att handläggningen av besvärsärenden torde

taga tillgängliga arbetskrafters tid i anspråk i avsevärd utsträckning.

Det bör uppmärksammas, att taxeringsavdelningarnas personal i vanliga fall

är fullt sysselsatt med den årliga taxeringen och att bestyret med fastighetstaxeringen

alltså tillkommer som en extra arbetsuppgift. Uppgiften är av

den art, att den icke kan anförtros personal, som saknar utbildning och erfarenhet

i fråga om dylikt arbete. Med hänsyn till anförda omständigheter

torde det i regel icke bliva möjligt att å prövningsnämndsstadiet mera ingående

granska alla taxeringar rörande fastigheter av här ifrågavarande slag,

särskilt med hänsyn till att införskaffande och komplettering av erforderligt

material tager avsevärd tid i anspråk.

För handläggning av taxeringsärenden hava beslcattningsnämnderna och

taxeringsintendenterna möjlighet att anlita sakkunniga enligt bestämmelserna

i 14 § taxeringsförordningen. I enlighet härmed torde sakkunniga med

ingenjörsutbildning i stor utsträckning ha anlitats för taxering av vattenfallsfastighet.

I åtskilliga fall torde emellertid de sakkunniga ha saknat den

insikt i och erfarenhet av taxeringsfrågor, som oundgängligen erfordras för

handhavande av vattenfallstaxeringen. Ett för ett gott resultat erforderligt

ingående samarbete mellan taxeringsteknisk och vattenkraftteknisk sakkunskap

i syfte att fullständiga och kontrollera deklarationsmaterialet samt allsidigt

bedöma detsamma torde i allmänhet icke ha kunnat åvägabringas.

För ett sådant samarbete erforderliga utredningar och förarbeten, vilka

knappast kunnat utföras länsvis, ha icke heller förelegat.

De svårigheter, som med den nuvarande taxeringsorganisationen, på sätt

ovan anförts, måste föreligga, då det gäller att söka åstadkomma en tillförlitlig

taxering av vattenfallsfastighet, får en stark belvsning i de tidigare

omnämnda utredningarna angående utfallen av de allmänna fastighetstaxeringarna

rörande vattenfallsfastigheter inom vissa flodområden (Kävlingeån,

Gimån och Lagan). Genom berörda utredningar har sålunda konstaterats

sådana brister som exempelvis att de undersökta fastighetsdeklarationerna

i mycket stor utsträckning varit ofullständiga och att de däri lämnade uppgifterna

ofta varit felaktiga utan att åtgärder för fullständigande av deklarationerna

eller rättelse av de felaktiga uppgifterna vidtagits av beskattningsmyndigheterna,

att det brustit i likformighet vid taxeringen samt alt

ett avsevärt antal vattenfallsfastigheter, särskilt regleringsdammar, alls icke

blivit taxerade.

Beträffande frågan om vilka anordningar som kunde anses

erforderliga för förbättring av taxeringen framhålla de sakkunniga,

att de föreliggande bristerna i huvudsak kunde hänföras till att beskattningsnämnderna

för fastighetstaxering i allmänhet icke vore anpassade

för taxering av fastighetsobjekt av den säregna natur som vattenfallsfastighet

utgjorde, samt anföra vidare.

Speciella anordningar förekomma numera i viss utsträckning vid inkomsttaxeringen

beträffande sådana kategorier skattskyldiga, vilkas taxering kräver

särskild insikt och erfarenhet. Sålunda verkställes taxering av aktiebolag

och andra juridiska personer numera icke av de vanliga lokala taxeringsnämnderna

utan av särskilda taxeringsnämnder för taxering enbart av

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

101

skattskyldiga av nämnda kategori. Inom större kommuner, som uppdelas i

flera lokala taxeringsdistrikt, kan taxeringen av viss grupp eller vissa grupper

skattskyldiga anförtros åt speciella taxeringsnämnder. Så har i viss utsträckning

skett exempelvis beträffande vissa rörelseidkare, utövare av s. k.

fria yrken m. fl. Där sådan anordning icke vidtagits, ha de lokala taxeringsnämnderna

för taxering av rörelseidkare och andra skattskyldiga, vilkas

deklarationer äro av mer invecklad beskaffenhet, tillgång till biträde av taxeringskonsulenter,

vilka i samband med indelningen i taxeringsdistrikt förordnas

såsom medhjälpare åt taxeringsnämnderna.

De skäl, som föranlett omförmälda särskilda åtgärder vid inkomsttaxeringen

med avseende å vissa grupper skattskyldiga, äga utan tvivel giltighet

även beträffande fastighetstaxering. De anordningar, som anses erforderliga,

torde kunna tänkas vidtagna efter samma linjer, som befunnits

lämpliga i fråga om inkomsttaxeringen.

Man skulle sålunda kunna anförtro taxeringen av vattenfallsfastighet åt

en särskild fastighetstaxeringsnämnd inom varje län, därvid nämnden skulle

givas en för ändamålet avpassad sammansättning. Emellertid skulle för en

sådan anordning erfordras, att särskilda fastighetslängder upprättades och

även i övrigt torde vissa organisatoriska svårigheter uppkomma, om viss

del av fastighetstaxeringen skall handläggas i annan ordning än taxeringen

i övrigt.

De sakkunniga anse därför, att i första hand borde övervägas, om icke en

förbättrad taxering kunde uppnås genom anlitande av konsulenter. Då

en tillfredsställande vattenfallstaxering icke torde kunna genomföras utan

både taxeringsteknisk och vattenkraftteknisk sakkunskap och sådan i allmänhet

icke förefunnes hos samma person, borde i län, där länsstyrelsen

funne erforderligt att särskilda anstalter träffades för värdering av outbyggt

vattenfall, kraftverk eller regleringsdamm (undantag kunde göras för t. ex.

Stockholms, Malmöhus och Gotlands län) förordnas två konsulenter, varav

en med taxeringsteknisk utbildning och en med vattenkraftteknisk ingenjörsutbildning,

för att biträda länets beskattningsnämnder vid allmän fastighetstaxering.

Såsom taxeringsteknisk konsulent kunde befattningshavare

å taxeringsavdelningen vid vederbörande länsstyrelse eller annan för uppdraget

särskilt lämplig person ifrågakomma.

Angående konsulenternas arbetsuppgifter framhålla de

sakkunniga, att dessa borde förordnas i så god tid före taxeringens början,

att de kunde vidtaga vissa förberedande åtgärder före det egentliga taxeringsarbetets

början (enligt förslaget senast den 30 april året näst före året

för allmän fastighetstaxering) samt att det vore av synnerligen stort värde,

om konsulenterna innan deras arbete toge sin början sammankallades till

ett instruktionsmöte i enahanda ordning, som brukat tillämpas i fråga om

de s. k. landskamrerarmötena. De sakkunniga anföra vidare.

Konsulenternas arbete bör fortgå på följande sätt.

Den taxeringstekniska konsulenten upprättar med ledning av fastighetstaxeringslängder,

den av Sveriges meteorologiska och hydrografiska anstalt

samt vattenfallsstyrelsen upprättade tryckta förteckningen över Sveriges

vattenfall, kommerskollcgii specialundersökning angående Sveriges uthygg
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 71-

da vattenkraft år 1930, eljest tillgängliga handlingar samt i övrigt införskaffade

upplysningar en liggare över inom länet befintliga outbyggda vattenfall,

vattenkraftverk och regleringsdammar. För varje fastighet antecknas

under samarbete med den ingenjörsutbildade konsulenten vissa efter vattendrag

ordnade uppgifter för fastigheternas identifiering och karakterisering

i övrigt ävensom eljest uppgifter av värde för taxeringsarbetets fortsatta bedrivande

och för åstadkommande av likformighet i taxeringen. För att skänka

erforderlig fasthet åt detta för taxeringsarbetet även i framtiden grundläggande

arbete torde vara lämpligt att till konsulenternas förfogande ställas

centralt utarbetade blanketter till den liggare, vari anteckningarna skola föras.

I liggaren bör tillika lämnas utrymme för anteckning av sjöar av beskaffenhet

att regleringsmagasin kunna antagas med fördel där bliva anordnade.

I samband med liggarens upprättande böra blanketter enligt formulär

c utsändas till vederbörande fastighetsägare. Om så sker, torde viss

besparing av blanketter kunna vinnas.

I den mån fastighetsdeklarationer rörande vattenfallsfastighet inkomma,

har beredningsnämndsordförande att genast överlämna desamma till den

taxeringstekniske konsulenten. Deklarationerna granskas av konsulenterna

under jämförelse med tillgängligt kontrollmaterial. Åtgärder vidtagas för

införskaffande av felande uppgifter och deklarationer. Allteftersom så kan

ske, upprättas skriftligt förslag till taxering, vilket jämte deklaration och

därtill hörande handlingar överlämnas till beredningsnämndens ordförande.

Därvid förutsättes, att om definitivt förslag icke kunnat upprättas före avslutandet

av beredningsnämndens arbete ett provisoriskt förslag avlämnas

och att det slutliga förslaget avlämnas till vederbörande fastighetstaxeringsnämnd.

Sedan beredningsnäinndernas arbete avslutats, böra konsulenterna såsom

nämnts fortsätta handläggningarna av sådana taxeringar, beträffande vilka

slutligt förslag tidigare icke kunnat upprättas. De böra vidare undersöka, i

vad mån inkomna erinringar mot beredningsnäinndernas förslag anses påkalla

ändringar i förslagen. Slutligen böra konsulenterna, i den mån de därtill

anlitas, tillhandagå taxeringsintendenten och fastighetsprövningsnämnden

med verkställande av utredningar och avgivande av yttranden. Särskilt

böra konsulenterna kunna anlitas för kontroll av att alla hithörande taxeringsobjekt

blivit föremål för taxering, att avdrag för skyldighet att leverera

ersättningskraft motsvaras av tillägg vid taxeringen av de ersättningsberättigade

fastigheterna, o. d.

Under sin verksamhet böra konsulenterna stå i kontakt med vederbörande

beskattningsnämnders ordförande, i syfte att nämndernas lokalkännedom

må kunna tillgodogöras vid konsulenternas arbete och att nämnderna

så fullständigt som möjligt informeras om förhållanden av beskaffenhet,

att hänsyn därtill bör tagas vid taxeringen.

De sakkunniga påpeka, att därest särskilda konsulenter biträdde vid taxeringen

behov att jämlikt 14 § taxeringsförordningen anlita sakkunniga för

taxeringen i regel icke torde uppkomma. Intet borde dock hindra, att sådana

sakkunniga i särskilda fall tillkallades.

De sakkunniga uttala vidare, att den föreslagna konsulentorganisationen

icke torde vara erforderlig vid särskild fastighetstaxering. De sakkunniga

biträden som behövde anlitas vid taxering av vattenfallsfastigheter under

år, då allmän fastighetstaxering icke skedde, torde kunna tillkallas enligt

bestämmelserna om sakkunniga, därvid kunde förutsättas, att samma per
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

103

soner som vid allmän fastighetstaxering varit förordnade som konsulenter,

i den mån de fortfarande stode till förfogande, komme att anlitas. Utförligare

författningsföreskrifter angående konsulenternas verksamhet syntes

icke erforderliga, utan kunde i sådant avseende hänvisas till vad som eiiligt

taxeringsförordningen gällde för taxeringskonsulent.

Beträffande kostnaderna för konsulentorganisationen framhålla de

sakkunniga, att man borde kunna räkna med, att dessa icke i avsevärd mån

komme att överstiga kostnaderna för de sakkunniga, som hittills plägat anlitas

i länen. De vattenkrafttekniskt utbildade konsulenterna borde givetvis

icke tagas i anspråk för andra uppgifter än sådana, som erfordrade teknisk

sakkunskap, varigenom kostnaderna för dessa konsulenter kunde begränsas.

Ersättningarna komme att jämlikt 145 § taxeringsförordningen bestämmas

av Kungl. Maj :t.

Förslaget om inrättande av konsulenter för taxeringen av vattenfallsfastighet

har vunnit anslutning eller lämnats utan erinran i så gott som samtliga

remissyttranden. Några länsstyrelser ha emellertid uttalat farhågor för

att det skulle bliva svårt att erhålla lämpliga personer för uppdraget som

konsulent.

Kammarrätten anser den ifrågasatta anordningen lämplig samt påpekar,

att den föreslagna formuleringen av 7 a § taxeringsförordningen ej syntes

lägga hinder i vägen för att en och samme konsulent kunde vara gemensam

för två eller flera län, något som torde vara önskvärt med hänsyn till bristande

tillgång på därför lämpade personer.

Länsstyrelsen i Östergötlands län hälsar de sakkunnigas förslag i förevarande

del med tillfredsställelse. Behovet av konsulenter hade tidigare gjort

sig gällande men torde komma att framträda ännu starkare vid tillämpningen

av de föreslagna nya bestämmelserna. Emellertid bleve förslagets effektivitet

eller rentav dess genomförbarhet i denna del beroende på i vad mån

sådana konsulenter stode till förfogande. Länsstyrelsen förutsåge, att stora

svårigheter härutinnan komme att möta och ville ifrågasätta, huruvida icke

vattenkraftstekniska länskonsulenter skulle kunna tillhandahållas från centralt

håll i Stockholm.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser anordningen med konsulenter lämplig

och ägnad att underlätta taxeringsförfarandet, men påpekar den svårighet,

som torde komma att möta att erhålla vattenkrafttekniskt utbildad konsulent,

enär dessa tekniker i allmänhet torde, särskilt i länen, vara knutna

till bolag eller andra intressenter, varigenom deras ställning icke vore fri.

Ifrågasättas kunde även, om icke för erhållande av jämlikhet i taxeringen

jämväl länen emellan borde finnas två för riket utsedda centralkonsulenter,

varav den ene med taxeringsteknisk och den andre med vattenfallsteknisk

sakkunskap.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner förslaget om särskilda konsulenter

synnerligen beaktansvärt men framhåller också svårigheten att ute i länen

erhålla för uppdraget lämpade personer med vattenkraftsteknisk sak
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

kunskap. De som ägde sådan vore som regel i tjänst hos aktiebolag eller

andra enskilda företag och finge av denna anledning anses mindre lämpade

att verkställa undersökningar och utredningar av ekonomisk betydelse för

hl. a. arbetsgivaren eller dennes konkurrenter. Denna brist på för ifrågavarande

uppdrag lämpliga personer vore så stor, att länsstyrelsen för närvarande

icke inom länet kände någon person som skulle kunna föreslås till

vattenkraftteknisk konsulent. Det vore därför önskvärt, att dessa konsulenter

förordnades av finansdepartementet. Därest så ej skedde kunde också befaras,

att till konsulenter komme att av länsstyrelserna förordnas personer

med väsentligt olika förutsättningar för uppdraget. För att undvika de olägenheter

detta skulle medföra och för att åstadkomma en likartad och jämn

taxering de skilda länen emellan — vartill givetvis det föreslagna instruktionsmötet

komme att i hög grad bidraga — kunde ifrågasättas, om ej lämpligen

borde förordnas en vattenkraftteknisk sakkunnig för hela riket. Denne

skulle ha till uppgift att besvara förfrågningar från länskonsulenterna, att

i samband härmed genom cirkulärskrivelse lämna samtliga länskonsulenter

upplysningar och råd av mera allmän karaktär samt att i angivet syfte

följa länskonsulenternas verksamhet.

Även länsstyrelsen i Gävleborgs län finner förslaget i denna del tillfredsställande

men framhåller, att det ingalunda torde bliva lätt för länsstyrelserna

att finna personer, som vore kompetenta och samtidigt villiga att åtaga

sig uppdrag som konsulent.

Länsstyrelsen i Jönköpings län anmärker, att arvodesfrågan för konsulenterna

måhända icke vore löst på bästa sätt. En anslagstilldelning centralt

torde nämligen, med hänsyn till de särskilda kvalifikationer som måste

ställas å konsulenterna och det säkerligen mycket olikartade material som

för resp. län funnes att bearbeta, bliva svår.

Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller, att det icke vore lämpligt,

att de föreslagna konsulenterna skulle biträda i prövningsnämnden i besvärsmål

rörande taxering, med vilken de tidigare tagit befattning, samt

ifrågasätter om icke i sådana fall särskilda sakkunniga borde anlitas av

prövningsnämnden.

Länsstyrelsen i Hallands län slutligen anser det böra ytterligare övervägas,

huruvida icke systemet med särskilda taxeringsnämnder borde givas företräde.

Svårigheterna i fråga om val av ledamöter i nämnden, längdföring

m. m. torde icke vara större än att de kunde bemästras. Denna anordning

skulle medföra den påtagliga fördelen, att en sådan nämnd skulle kunna

tillföras större sakkunskap, i det att som ordförande och ledamöter kunde

utses personer med speciell sakkunskap på området. Dessutom kunde en sådan

nämnd bättre beakta de skattskyldigas berättigade intressen. Erforderligt

lekmannainflytande torde icke behöva skjutas åt sidan eller undertryckas

i en dylik nämnd. Att finna personer med den speciella sakkunskap,

som de föreslagna konsulenterna skulle behöva besitta, komme helt visst att

ställa sig svårt. Därest emellertid systemet med särskilda taxeringsnämnder

icke befunnes böra komma till stånd, förordades tillsättande av taxerings
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

konsulenter, då en sådan anordning syntes vara ett steg i rätt riktning för

att ernå en bättre taxering än tidigare.

Departementschefen. Taxeringen av vattenfallsfastighet förutsätter ståndpunktstaganden

av rent vattenkraftteknisk, delvis ganska invecklad art och

man kan därför icke begära, att de ordinarie berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna

skola kunna gå i land därmed utan biträde av särskild sakkunskap.

Hittills torde frågan ha lösts så att särskilda sakkunniga anlitats

jämlikt 14 § taxeringsförordningen.

De sakkunnigas förslag innebär sålunda icke något principiellt nytt utan

endast en närmare reglering av ett redan tidigare tillämpat förfarande. Mot

att sakkunnigarbetet vid vattenfallsfastighetstaxeringen på detta sätt skänkes

ökad stadga och enhetlighet torde intet vara att invända. Visserligen torde

de sakkunnigas förslag att även en taxeringsteknisk sakkunnig skall förordnas

— tidigare torde endast vattenkraftteknisk expertis ha anlitats —

innebära en utökning av tidigare använd organisation. Någon avsevärdare

kostnadsökning torde dock, som de sakkunniga framhållit, icke behöva befaras.

Jag vill i detta sammanhang även understryka, att förslaget icke innebär

tillskapandet av nya tjänster utan — såsom nyss anfördes — allenast en

närmare reglering av det tidigare tillämpade förfarandet med särskilda sakkunniga

för ifrågavarande taxering.

Vad angår det av de sakkunniga jämväl diskuterade alternativet att anförtro

taxeringen av vattenfallsfastigheter åt en särskild fastighetstaxeringsnämnd

inom varje län vill jag erinra därom att taxeringen av vattenfallsfastighet

i många fall avser outbyggda vattenfall och att ett sådant i allmänhet

icke utgör en självständig fastighet utan ingår som en ofta mindre betydelsefull

del i en jordbruksfastighet eller, i undantagsfall, en »annan fastighet».

Detta betyder att man beträffande dylik fastighet skulle behöva organisera

något slags samarbete mellan den särskilda nämnden och den nämnd,

som hade att taxera fastigheten i övrigt; detta skulle uppenbarligen medföra

vissa komplikationer. Jämväl andra skäl av organisatorisk art tala mot tanken

att nu inrätta särskilda nämnder för ifrågavarande ändamål.

Vad angår de av några länsstyrelser uttalade farhågorna beträffande möjligheterna

att erhålla lämpliga personer för uppdraget som vattenkraftteknisk

konsulent är jag medveten om, att vissa svårigheter härvidlag kunna

uppkomma. Emellertid bör det icke bliva svårare att erhålla lämplig person

för konsulentuppdrag än det tidigare varit att anskaffa person med erforderliga

kvalifikationer för sakkunniguppdrag. Därtill kommer att, såsom

kammarrätten påpekar, något hinder givetvis icke föreligger mot att den

vattenkrafttekniske konsulenten är gemensam för två eller flera län. Detta

kan tvärtom visa sig innebära en särskild fördel. Under sådana förhållanden

synes man kunna utgå från att personfrågan skall kunna lösas.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Ändring av 17 § taxeringsförordningen.

De sakkunniga erinra, att huvudmomenten i den av dem föreslagna omläggningen

i fråga om beräkningen av den effekt, som borde bli bestämmande

för uppskattningen av outbyggt vattenfalls värde, bestode däri, att

man dels skulle beräkna den effekt i turbinhästkrafter, vattenfallet ägde vid

75 procent oreglerad vattenföring, och dels skulle uppskatta den i effekt

uttryckta ökning av fallvärdet, som års- eller korttidsreglering eller möjligheter

därtill kunde anses föranleda. I anledning därav måste bestämmelserna

i 17 § andra stycket taxeringsförordningen om innehållet i allmän fastighetsdeklaration

undergå vissa förändringar. De sakkunniga anföra härom.

Till en början måste uttrycket »normal lågvatteneffekt», varom uppgift

enligt nämnda författningsrum skall lämnas, utbytas mot något annat uttryck.

Därvid låge närmast till hands, att---i stället för normal låg
vatteneffekt

insätta orden »effekten i turbinhästkrafter vid oreglerad 75 %

vattenföring», vilken effekt utgör produkten av nämnda vattenföring uttryckt

i kubikmeter per sekund, bruttofallhöjd samt — vid 75 % verkningsgrad

— talet 10. Med hänsyn till den av de sakkunniga förordade

---metoden för beräkning av en ökning av sist omnämnda effekt på

grund av föreliggande årsreglering eller möjlighet därtill, erfordras emellertid

kännedom om den oreglerade 75 % vattenf öringen. Under sådana omständigheter

synes det också lämpligast, att deklarationen innehåller en direkt

uppgift härom. För effektberäkningen vid ifrågavarande vattenföring

kräves då ytterligare allenast en uppgift om bruttofallhöjden vid medelvattenföring.

De sakkunniga föreslå alltså, att i stället för en bestämmelse om

uppgift om normal lågvatteneffekt i förevarande paragraf insättas orden

»oreglerad 75 % vattenföring» och »bruttofallhöjd vid medel vattenf öring».

Vidare påpeka de sakkunniga, att de föreslagna bestämmelserna om beräknad

effektökning på grund av värdet av års- och korttidsregleringar eller

möjligheter därtill saknade någon som helst motsvarighet i gällande lagstiftning

och att för värderingen av naturvärdet av årsreglering föreslagits en

metod som krävde uppgifter om — förutom oregierad 75 procent vattenföring

medelvattenföringen och befintligt årsregléringsmagasins volym

eller, i fråga om ännu ej genomförd vattenreglering, beräknad volym å det

regleringsmagasin, som kunde förväntas bliva anordnat. Frågan om beräkning

av naturvärdet av korttidsreglering, varför någon särskild metod ej

töreslagits, finge bliva föremål för en bedömning efter förhållandena i det

föreliggande fallet. Till följd härav komme givetvis uppgift om ett redan

anordnat eller om ett tilltänkt korttidsregleringsmagasins volym att väsentligt

underlätta ifrågavarande värdebedömning. På grund härav föresloges,

att 17 § andra stycket taxeringsförordningen kompletterades med uppgifter

om jämväl medelvattenföring samt års- och korttidsregleringsmagasins

volym.

Frågan om de uppgifter, som böra lämnas till fastighetstaxeringen har endast

berörts i ett par remissyttranden.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Länsstyrelsen i Kronobergs län föreslår, att sjöregleringsföreningarna ålägges

deklarationsskyldighet för sjöregleringsföretagen, därvid föreningarna

skulle ha att lämna samtliga de uppgifter som erfordrades dels för bedömande

av den värdeökning i vattenkraft, som regleringen medfört, och dels

för fördelning av denna värdeökning å vederbörande vattenfallsfastigheter.

I sammanhang härmed framhåller länsstyrelsen, att fastställandet av den

värdeökning i vattenkraft, som tillförts de olika vattenfallen genom sjöreglering,

icke syntes böra verkställas av beskattningsnämnderna å de olika orter,

där vattenfallen vore belägna utan av en särskild nämnd. Lämpligast härtill

torde vara den beskattningsnämnd som hade att verkställa taxering av

regleringsdammen, då denna nämnd kunde antagas äga den största lokala

kännedomen om sjöregleringen. Den särskilda nämndens uppgift skulle sålunda

vara att fastställa den genom sjöregleringen vunna ökningen av vattenkraft

i sin helhet, fördela densamma å de olika vattenfallsfastigheterna

samt slutligen inom viss föreskriven tid lämna de beskattningsnämnder,

som därav berördes, besked om sitt beslut.

Länsstyrelsen i Norrbottens län påpekar behovet av ökade möjligheter att

från de skattskyldiga få in fullständigare och mera tillförlitliga uppgifter rörande

vattenfallsfastigheter än som hittills brukat lämnas. Då det i allmänhet

icke ginge att klarlägga, huruvida underlåtenhet att avlämna vissa

uppgifter angående vattenfallsfastighet berodde på tredska, kunde vitesföreläggande

som tvångsmedel endast sällan ifrågakomma beträffande dessa

särskilda uppgifter. Genom att införa skyldighet för den, som utbyggde ett

vattenfall, att föra sådana anteckningar beträffande kostnader, anläggningsår

m. in. som erfordrades för deklarationspliktens behöriga fullgörande,

skulle man möjligen åstadkomma någon förbättring i fråga om nytillkommande

kraftverk.

Departementschefen. Det förslag till värdering av outbyggt vattenfall, som

jag i det föregående framlagt, förutsätter lämnandet av vissa andra deklarationsuppgifter

än dem som de sakkunniga förordat. Författningsförslaget

har jämkats i enlighet härmed.

De av länsstyrelsen i Kronobergs län framförda förslagen att regleringsföreningarna

skulle åläggas skyldighet att lämna särskilda uppgifter för bedömande

av den värdeökning, varje därav berörd vattenfallsfastighet undergått

genom regleringen, samt att fastställandet av beloppet för denna värdeökning

skulle anförtros den beskattningsnämnd, som hade att verkställa taxeringen

av regleringsdammen, anser jag mig icke böra biträda. I allmänhet

torde väl de uppgifter, varom här är fråga, kunna lämnas av vederbörande

fallägare lika lätt som av regleringsföreningen, och i andra fall torde det

icke föreligga någon svårighet för beskattningsnäinnden i den ort där fallet

är beläget att från regleringsföreningen införskaffa uppgifterna. Den dualism

som skulle uppstå, om en beskattningsnämnd skulle uppskatta den

värdeökning, eu fastighet undergått genom regleringen, och en annan nämnd

skulle värdera fastigheten i övrigt, synes knappast vara lämplig.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungi. Maj.ts proposition nr 71.

Att, som länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasatt, stadga en särskild bokföringsskyldighet

för den som bygger ut ett vattenfall anser jag icke böra

förekomma.

Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade

förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370), samt

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Olof C eder strand.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

109

Bilaga I.

Vattenfallstaxeringssakkunnigas

förslag

till

lag om ändring av anvisningarna till 9 och 10 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att anvisningarna till 9 och 10 §§ kommunalskattelagen

skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse.

till 9 §.

3. Taxering av--— erlagda köpeskillingar.

Outbyggt vattenfalls värde uppskattas efter storleken av en för hela vattenkraften

i fallet bestämmande effekt och ett visst värde per effektenhet

(fallvärde).

Den bestämmande effektens storlek beräknas i turbinhästkrafter på

grundval av oreglerad 75 % vattenföring, bruttofallhöjd vid medelvattenföring

samt en antagen verkningsgrad vid natureffektens omvandling till turbineffekt

av 75 % med tillägg för en beräknad effekt, som skall anses motsvara

vattenkraftens värdeökning på grund av årsreglering, som genomförts

eller kan komma att genomföras, samt möjligheten att efter vattenfallets

utbyggnad där anordna korttidsreglering eller tillgodogöra sig en reglering

av sådant slag, vilken närbeläget kraftverk anordnat. Vatten, som på grund

av förpliktelse, vilken åvilar vederbörande fastighet såsom sådan, måste avstås

till samfärdsel och andra behov, medräknas ej i den mån vattenkraftens

värde därigenom minskas.

Vid uppskattning av värdet per effektenhet fastställes ett normalvärde

för turbinhästkraft med ledning av det pris på vattenkraften, som kan antagas

vara gällande för orten. Det sålunda fastställda normalvärdet jämkas

uppåt eller nedåt med hänsyn till utbyggnadsförhållandena såsom fallets

höjd och långsträckthet, grundens beskaffenhet samt transportkostnader

m. in. ävensom till överföringsavstånd och avsättningsförhållanden. I det

sålunda jämkade normalvärdet vidtages härefter den nedsättning, som betingas

av den tid, som kan förväntas förflyta, innan fallet blir utbyggt.

Outbyggt vattenfall,---- särskilt värde.

Värdet av kraftverk, varmed avses såväl kraftverk för elektrisk kraftproduktion

som kraftverk till direktdrivna anläggningar, kan uppskattas

med utgångspunkt från den avkastning, som med hänsyn till den för anläggningen

naturliga kundkretsen bör normalt kunna påräknas från en dylik

anläggning, samt normala omkostnader för verkets årliga drift under

beaktande av anläggningens påräkneliga varaktighetstid.

Då emellertid---till användning.

Vattenfallet uppskattas såsom om det vore outbyggt.

Den kraftverksägaren tillhöriga mark å land, som tages i anspråk för anläggningen

med bostadshus, upptages till skäligt värde (utmålsvärde). Till

mark, som nu nämnts, må ej hänföras mark, som användes för jordbruk

eller skogsbruk eller eljest för annat ändamål än det som med anläggningen

avses.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

Värdet å kraftverket i övrigt bestämmes med ledning av de å dess anläggande

nedlagda kostnaderna. Så framt ej annat följer av vad i nästföljande

stycke sägs, skola därvid tagas i betraktande samtliga dessa kostnader.

Hit hänföras alltså bland annat kostnader för: utredningar, domstolsbehandling,

konstruktionsarbeten och administration, domstolsavgifter, ersättningar

för skada å mark och andra ersättningar för skada eller intrång,

anordningar till skydd för fisket eller till förhindrande av olägenheter för

flottningen m. in., uppförandet av kraftstationsbyggnad med maskinell till

fastighet liänförlig utrustning samt övriga för kraftverkets drift erforderliga

byggnader, bostadshus för personal därunder inbegripna, dammbyggnader,

i övrigt å jorden eller i vattnet uppförda konstruktioner av olika slag

— däribland skadeförebyggande invallningar, ställverk samt vägar och

broar, de två sistnämnda jämväl för det fall att de äro avsedda för allmän

trafik — tunnlar eller andra utrymmen under jorden, åstadkomna genom

sprängning eller annorledes, samt rensningar. Den omständigheten att kostnaderna

avse fastighet, som ej ingår i den taxeringsenhet, varå kraftverket

är beläget, eller att kostnaderna avse provisoriska, för kraftverksbyggnadsarbetets

bedrivande nödvändiga anordningar såsom provisoriska bostäder

för arbetarna eller andra provisoriska byggnader eller provisoriska vägar,

broar och lastningsplatser eller allmänna kostnader för sjukvård, semester,

renhållning in. m. är ej i och för sig av beskaffenhet att hindra deras hänförande

till taxeringsvärdet påverkande kostnader.

Till kostnader av sistberörda slag räknas däremot ej kostnader för förvärv

av sådan rätt till vattenfall och utmål, till vilken hänsyn skall tagas

vid fallvärdets och utmålsvärdets bestämmande, för framställande eller

förvärv av för kraftverkets drift erforderliga föremål av lös egendoms natur

samt för byggnader eller arbeten, till vilkas värden hänsyn skall tagas

vid taxering av annan taxeringsenhet än den, varå kraftverket är beläget.

Det sammanlagda beloppet av de taxeringsvärdet påverkande kostnaderna

beräknas utgöra den faktiska anskaffningskostnaden för kraftverkets

byggnader. Denna anskaffningskostnad, fördelad på byggnadsarbeten, turbinutrustning,

elektrisk utrustning och maskinutrustning i övrigt, omräknas

till värdet vid den tidpunkt taxeringen avser under hänsynstagande till

dels de prisändringar, som ägt rum sedan de tidpunkter, då anskaffning

skett, arbeten utförts eller ersättningsbelopp utgivits, dels ock erforderlig

avskrivning å kostnaden för verkställda arbeten, turbinutrustning, elektrisk

utrustning och maskinutrustning i övrigt (värde å byggnader). Beträffande

kostnad, avseende ersättningar för skada å mark och andra ersättningar för

skada eller intrång, gäller att avskrivning för sådan kostnad ej må beräknas.

Likaledes kan det vara berättigat att icke medgiva avskrivning för

kostnad för arbeten, vilka äro av beståndande karaktär och tillika kunna

antagas bliva nyttiggjorda jämväl vid en förnyelse av anläggningen.

Därest med hänsyn till anläggningens ålder eller ett mindre gott utförande

eller exceptionellt goda och väl tillvaratagna utbyggnadsbetingelser

eller av andra orsaker tillämpandet av nu senast angivna värderingsmetod

i visst fall leder till påtagligt oriktigt resultat, må värdet jämkas efter ty

som skäligt finnes.

Vidare gäller i fråga om kraftverk till direktdrivna anläggningar — till

övervägande delen bestående av kvarnar, sågar och liknande smärre anläggningar

— att, enär värdet av sådana anläggningar vanligen kan i sin

helhet uppskattas enligt andra värderingsgrunder än de som enligt nu sist

omförmälda värderingsmetod skola tillämpas, samma metod torde komma

att beträffande dylika kraftverk erhålla allenast en begränsad tillämpning.

Avdrag får vid uppskattningen ske för skyldighet att leverera ersättnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

liungl. Muj.ts proposition nr 71.

in

kraft, grundad på vattenlagen; rättighet att utfå dylik kraft skall, i den

mån rättigheten kan utnyttjas av den fastighet, varmed den är förenad,

tagas i betraktande vid dess taxering. Vid bestämmandet av värdet av skyldighet

att leverera ersättningskraft och rättighet att utfå dylik kraft iakttages,

att hänsyn, i förekommande fall, tages till dels den mot drift och underhåll

svarande delen av uttagningskostnaden dels ock den del av den i

uttagningskostnaden ingående anläggningskostnaden, som vid den tidpunkt

taxeringen avser ännu icke erlagts.

Värdet av regleringsdamm med, i förekommande fall, tillhörande mark

uppskattas i enahanda ordning, som här ovan i fråga om kraftverk angivits

för uppskattning av dels den mark å land, som tages i anspråk för anläggningen

med bostadshus, dels ock i kraftverk ingående byggnader. I beräknad

anskaffningskostnad för regleringsdamm ingå således jämväl ersättningar

för skada å mark och andra ersättningar för skada eller intrång

samt kostnader för rensningar och skadeförebyggande åtgärder m. m.

Slutligen bör vid taxeringen iakttagas, att beskattningsorten för ett vattenfall

kan hava förändrats därigenom att på grund av dämning eller rensning,

vartill tillstånd lämnats av vederbörande domstol, ett vattenfalls läge

förändrats. Vidare gäller, att i de fall då enligt av domstol lämnat medgivande

mark överdämts eller vattenskadats ej skall beräknas något värde

för överdämd mark och att vattenskadad mark skall uppskattas till allenast

det värde samma mark i sitt vattenskadade skick äger.

till 10 §.

6. Värdet av skyldighet att leverera ersättningskraft avräknas å byggnadernas

värde och därvid i första hand å den del därav, som ej motsvarar

värdet å fasta maskiner och andra till byggnad hörande inventarier, för vilka

enligt nästföregående punkt särskilt maskinvärde redovisats. Värdet av rätt

till ersättningskraft inräknas i jordbruksvärdet vid taxering av jordbruksfastighet

och i markvärdet vid taxering av annan fastighet.

Ingår i taxeringsvärdet särskilt värde å vattenfall, skall detta värde i

taxeringslängden antecknas. Vad angår såsom annan fastighet uppskattad

taxeringsenhet, vilken utgöres av en kraftverksanläggning eller däri en dylik

anläggning ingår, skall i taxeringslängden jämväl antecknas det belopp,

varmed värdet av skyldighet att leverera ersättningskraft avräknats vid

byggnadsvärdets fastställande. Ytterligare skall i fråga om såväl taxeringsenhet,

som nyss nämnts, som regleringsdamm anteckning i taxeringslängden

göras om beloppet av den del av byggnadsvärdet, som vid omräkning

av anskaffningskostnaden jämlikt punkt 3 av anvisningarna till 9 § beräknats

motsvara kostnad, därå avskrivning för värdeminskning ej skett.

Övergångsbestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950; dock skall densamma redan

dessförinnan lända till efterrättelse, såvitt angår 1950 års allmänna fastighetstaxering.

Därest vid den nya lagens ikraftträdande i fråga om ett vattenregleringsföretag

sådana förhållanden föreligga, att genom avtal eller genom domstols

beslut regleringen av vattenavrinningen åstadkommes eller är avsedd

att åstadkommas medelst en damm, som jämväl tjänar kraftproduktionsändamål,

samt vissa för regleringens genomförande erforderliga kostnader

för själva regleringsanordningarna eller för ersättning av markskador in. m.

bestrilts av för ändamålet bildad regleringsförening eller eljest av vatten
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

fallsägare, som hava båtnad av regleringen, må beskattningsnämnd, på därom

av dammägaren gjord framställning och efter vederbörande regleringsförenings

eller vattenfallsägares hörande, upptaga föreningen eller ifrågavarande

vattenfallsägare såsom skattskyldiga för så stor del av dammens

värde, som svarar emot de av dem i regleringsföretaget nedlagda kostnaderna.

Dannnägarens skattskyldighet för dammen eller den taxeringsenhet, varav

dammen utgör en del, varder i motsvarande mån nedsatt.

Vattenfallstaxeringssakkunnigas

förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 879).

Härigenom förordnas, att i taxeringsförordningen den 28 september 1928

skall införas en ny paragraf, benämnd 7 a §, av den lydelse, som här nedan

angives, samt att 17 § 1 mom. samma förordning i nedan angivna del skall

erhålla följande ändrade lydelse.

7 a §.

I län, där länsstyrelsen prövar erforderligt, att särskilda anstalter träffas

för värdering av outbyggt vattenfall, vattenkraftverk eller regleringsdamm,

skall senast den 30 april året näst före år, då allmän fastighetstaxering äger

rum, förordnas två personer (konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet)

att biträda länets beskattningsnämnder vid allmän fastighetstaxering.

Av konsulenterna skall den ene företräda taxeringsteknisk och den andre

valtenkraftteknisk sakkunskap.

Konsulenterna skola biträda beskattningsnämnderna vid taxeringen genom

upprättande av liggare över fastigheter, som böra bliva föremål för taxering,

komplettering av deklarationsmaterialet samt avgivande av skriftliga utlåtanden

till ledning vid taxeringen.

Konsulent må, där han för särskilda fall så prövar lämpligt, närvara vid

beskattningsnämnds sammanträde med rätt att deltaga i överläggning men

ej i beslut.

Vad i taxeringsförordningen stadgas om befogenhet för taxeringskonsulent

att utfärda anmaningar, att infordra uppgifter och upplysningar samt

att taga del av deklarationer och andra handlingar, om tysthetsplikt samt om

ersättning för uppdragets fullgörande skall äga motsvarande tillämpning beträffande

konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet.

17 §.

f mom. Till ledning —--sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration--- — skall angivas, samt, beträffande fas
tighet,

därå vattenfall finnes, uppgifter om medelvattenföring, oreglerad

75 % vattenföring, bruttofallhöjd vid medelvattenföring, års- och korttidsregleringsmagasins

volym, anläggningsår och anskaffningskostnader.

År jordbruksfastighet---Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft den

1949.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 71.

113

Bilaga 11.

PM

med förslag till norm för bestämning av årsregleringars inverkan

på fallvärdet vid taxering av vatienfallsfastigheter

av vattenrättsingenjören Hartzell.

Vid utarbetandet av nya bestämmelser för taxering av vattenfallsfastigheter

har ifrågasatts att som grund för fallvärdets bestämmande skall läggas

den mot oreglerade vattenföringen med 75 % varaktighet svarande turbineffekten.

Vid vattendrag, som äro årsreglerade eller som hava möjlighet till

sädan reglering, skulle därjämte tillägg göras för den därav föranledda ökningen

i värdet å naturkraften. I samband därmed har uppkommit önskemålet

att med tillhjälp av en allmängiltig formel eller norm, baserad på nu

eller i framtiden tillgängliga regleringsmagasins storlek, bestämma detta

tillägg. Nedan framlagda förslag till en sådan norm baserar sig främst på

resultaten av genomförda och planerade regleringar av sjöar inom Indalsälvens,

Ängermanälvens, Fjällsjöälvens och Faxälvens flodområden. Därjämte

ha undersökts vissa vattendrag i södra Sverige.

Den ökning i vattenkraftens värde som uppkommer genom anordnande

av kontrollerade sjömagasin är beroende av en mångfald omständigheter

såsom:

1) Magasinets relativa storlek i förhållande till medelavrinningen vid

platsen för vattenfallet.

2) Vattendragets självreglerande förmåga genom naturlig utjämning i befintliga

sjöar.

3) Vattendragets hydrologiska karaktär i övrigt (olika i olika delar av

landet).

4) Kraftverkets utbyggnadsgrad vid oreglerade förhållanden.

5) Kraftverkets utbyggnadsgrad efter reglering.

6) Kraftverkets belägenhet i vattendraget.

7) Sättet för regleringens handhavande och kraftens värdering.

Att på rent teoretiska grunder uppställa en formel som inkluderar alla

dessa faktorer torde vara ogörligt. Man får inskränka sig till en bearbetning

av resultaten från i verkligheten genomräknade regleringsföretag och komplettera

de så vunna resultaten med allmängiltiga resonemang. Det resultat

man på så sätt får fram kommer att utgöra medelvärden i fråga om sådana

faktorer som omnämnas under exempelvis 4), 5), 6) och 7). Det torde emellertid

av praktiska skäl vara lämpligt att räkna med sådana medelvärden,

om man vill ställa upp en norm för regleringsvärdet av liknande allmängiltiga

karaktär som de normala fallvärdena förutsättas utgöra. För ett visst

givet vattendrag kvarstår då såsom bestämmande för regleringsvinsten i huvudsak

endast 1) och 2), av vilka vattendragets självreglerande förmåga

kan sägas karakteriseras av 75 % vattenföringens storlek i förhållande till

medelvattenföringen.

Material för undersökningen har beträffande Ångermanälven och Fjällsjöälven

erhållits från Vattenfallsstyrelsen och beträffande Faxälven från

Faxälvens regleringsförening. Vidare har jag från Indalsälvens regleringsför
8

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 71.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl Maj:ts proposition nr 71.

ening erhållit uträknade värden för olika platser i Indalsälven. Vid materialets

bearbetning har jag begagnat följande av Vattenfallsstyrelsen använda

norm för gradering av kraftens värde när värdet av en energienhet

vinterdagkraft sättes lika med 1.

Vinter, relativvärde ....

» , timmar/vecka ..

Sommar, relativvärde..

» , timmar/vecka

Dagkraft Nattkraft Helgkraft

1 0 0-60 0-30

84 50 34

0-60 0-30 0 15

60 70 38

För tre platser i Faxälven från vilka primäruppgifter erhållits har jag

emellertid som jämförelse dessutom bestämt värdena på grundval av regleringsföreningens

värderingsnorm, vilken motsvarar följande relativa värden.

Vinter, vattenbristtid................................ 1-0

» , vattenrik tid................................ 0 4

Sommar, vattenbristtid ............................ 0 7

» , vattenrik tid ............................ 0 3

Med vattenrik tid avses tid under vilken vattenföringen i Indalsälven vid

Ragunda uppgår till minst 400 m3/s.

I det följande har jag använt nedanstående beteckningar

Medelvattenföring ......................................

Årsmedelvattenmängd ..................................

O reglerad vattenföring med 75 % varaktighet ............

Effekt vid Q;-..........................................

Årsregleringsmagasinets storlek..........................

» » i procent av 31''5 MQ ....

Q75 i procent av MQ....................................

Ekvivalent vattenföring utan reglering i procent av MQ..

» » med årsreglering i procent av MQ

MQ

m3/s

31-5 MQ

milj. m3

Qt5

m3/s

e75

hk

mr

milj. m3

a

%

b

%

Qe

Qr

Enligt angivna normer har jag såväl före som efter reglering bestämt storleken

av den konstanta vattenföring som är ekvivalent med den uttagbara

kraftens värde, Q. resp. Qr. Värdeökningen genom reglering blir då Qr—Q„

och ökningen i procent i förhållande till värdet före reglering-^''_Q.'' 100 %.

Den relativa värdeökning som på detta sätt erhålles hänför sig6 till den uttagbara

kraftens bruttovärde och fråga uppstår då i vilken mån samtidigt

naturkraftens värde kommer att ökas. Vid bedömande härav torde följande

betraktelsesätt kunna tillämpas.

Kraftverkets utbyggnadsstorlek vid oreglerade förhållanden måste förutsättas

bliva väsentligt lägre än vid reglerad vattenföring. För ett fullständigt

utnyttjande av förefintliga regleringsmöjligheter erfordras alltså icke blott

kostnader för regleringen i och för sig utan även för ökad utbyggnad. Om

man utgår ifrån att dessa sammanlagda kostnader vid skälig förräntning,

jämte av dem betingade årskostnader i övrigt, täckas av kapitaliserade ökningen

i kraftinkomsten, bör ju, åtminstone i stort sett, naturkraftens värde

ökas i samma proportion, som kraftinkomstens värde ökar. Det är givet att

kostnaderna för genomförandet av regleringar kunna utfalla olika, varvid

även den faktiska värdeökningen blir olika, men accepterar man fallvärdet

utan reglering såsom en produkt av den uttagbara effekten vid 75 % vattenföring

— vilken vattenföring förutsättes vara proportionell mot den ut
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

115

tagbara kraftens värde vid oreglcrade förhållanden — och ett visst normalfallvärde,

blir det mest konsekvent att förutsätta proportionalitet även mellan

naturvärdet vid reglering och den reglerade kraftens värde. I den mån

regleringskostnaderna kunna visas vara särskilt höga eller särskilt låga, kan

på sätt förfares vid avvikelser från normala utbyggnadskostnader en justering

av det beräknade naturvärdet företagas. Som huvudprincip bör därför

kunna godtagas, att den för fallvärdet bestämmande effekten skall motsvara

den vid oreglerad 75 % vattenföring gällande, ökad på grund av reglering i

samma proportion som den uttagbara kraftens värde ökas genom reglering

och större utbyggnad.

Den uttagbara kraftens relativvärde är såväl utan som med årsreglering

beroende på antagandena om utbyggnadsstorleken i de båda fallen. Vid de

förhållanden som i allmänhet äro rådande i Norrland med utpräglat vinterlågvatten

torde man vid oreglerade förhållanden i allmänhet få förutsätta en

förhållandevis låg utbyggnad. Det torde icke löna sig att för enbart produktion

av sommarkraft öka utbyggnaden väsentligt över Q7S. För bedömande

av huru kraftens värde vid oreglerade förhållanden, uttryckt i ekvivalent

vattenföring, Q„, varierar vid olika utbyggnadsstorlek har det tillgängliga materialet

bearbetats så att Q. beräknats under antagande att utbyggnadsstorleken

motsvarar en vattenföring med 75, resp. 60, 40 och 20 % varaktighet. Om

därvid den ekvivalenta vattenföringen, Qe, räknat i % av medelvattenföringen,

avsättes som ordinata och värdet b d. v. s. Q75 i % av MQ som abscissa, erhållas

de punkter och sannolika kurvor, som utvisas å bil. 1, diagram I. Observationsmaterialet

för Norrland faller helt inom gränserna b = 21 % och

b == 49 %; för Göta älv är b = 85,3 %. Nämnvärt lägre eller högre värden å

b torde hava endast teoretiskt intresse men få betydelse för bedömande av

kurvornas utseende. Även vid det teoretiska antagandet att b = 100 %, d. v. s.

Q;, = MQ, är Q„ något, om ock obetydligt, lägre än MQ på grund av att vattenföringar

mellan 75 % och 100 % varaktighet kunna förutsättas förbliva något

lägre än MQ. Vid uppritning av kurvorna å diagram I har jag emellertid

antagit att de konvergera mot 100 % vid b = 100 %. Vid b = 0 kan i huvudsak

uttagas endast sommarkraft och dess kvantitet och värde blir beroende

av utbyggnadsstorleken. Jag har approximativt uppskattat detsamma till 5 å

10 % av MQ vid utbyggnad motsvarande Q med 60 % varaktighet och omkring

5 % vid utbyggnad för Q77. Som synes varierar den ekvivalenta vattenföringen

Qe i hög grad med utbyggnadsstorleken, och ju större denna är,

desto mer avvika kurvorna från den relation mellan b och Q„ som måste råda

om värdet antages vara proportionellt mot Q7„ vilken relation förutsätter en

rät linje genom origo i 45° lutning. Denna motsvaras bäst av Qc vid en utbyggnadsstorlek

motsvarande en vattenföring med 60 ä 65 % varaktighet.

Fnär dessa utbyggnadsstorlekar som regel torde motsvara de sannolika verkliga

förhållandena i ett helt oreglerat vattendrag såväl i Norrland som södra

Sverige, bar den verkställda undersökningen givit en god bekräftelse på att

Q77 resp. E7r, ger ett ganska rikligt uttryck för vattenkraftens storlek i ett

oreglerat vattendrag. Med denna förutsättning kommer Q„ alltid alt motsvaias

av Q7I7. Det är givet att den faktiska utbyggnadsstorleken kan vara högre

än vad nu förutsatts, särskilt om goda korttidsregleringsmöjlighcler förefinnas.

Med Q7= som grund blir då den oreglerade naturkraftens värde något

undervärderat.

Utbyggnadsstorleken i ett reglerat vattendrag torde främst bestämmas av

den tillgängliga vattenföringen under vinterhalvåret samt förefintliga korttidsrcgleringsmöjligheter.

Vid bestämning av den ekvivalenta vattenföringen

vid reglering, Qr, har jag därför beräknat densamma för 3 olika utbygg
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

nadsstorlekar, motsvarande dels medelvattenföringen under vinterperioden,

dels vattenioringar som äro 25 resp. 50 % större än denna. Därjämte har jag

i förekommande fall uträknat Qr med hänsvn till de utbyggnader som i

verkligheten utförts eller planerats. Ett antal av Indalsälvens regleringstorenmg

uträknade värden för Indalsälven hänföra sig till sådana faktiska

utbyggnader. Vid en given utbyggnadsstorlek och en given värderingsnorm

maste Q, vara beroende endast av magasinets storlek och tillrinningsförhallandena

samt oberoende av den naturliga utjämningen i den eller de sjöar

som förutsättas skola regleras. Högsta värdet å Q, erhålles, då allt vatten

kan uttagas allenast under vinterhalvåret, och för att detta skall vara möjigt

måste magasinet vara så stort, att den högsta förekommande somraarhalvarstillrinningen

kan innehållas. För de undersökta sjöarna och sjösystemen

i Norrland motsvarar denna maximala tillrinning ett magasin av

mellan 100 och 120 % av årsmedelvattenmängden, och motsvarande värden

är a Qr, om regleringen helt utnyttjas och hänsyn tages till vatten, som måste

tappas för Lottning under sommarperioden, ligga ganska koncentrerat omkring

120 å 125 % av MQ. Resultaten från samliga undersökta fall ha utvisats

å bil. 1, diagram II, där magasinsstorleken a % avsatts som abscissa och

motsvarande ekvivalenta reglerade vattenföringar Qr, uttryckta i % av

31,s- MQ> som ordinata. Som synes ligga de korresponderande värdena med

fa undantag val samlade oberoende av b, vars storlek angives av de vid resp.

punkter utvisade procenttalen.

Av de angivna punkterna framgår inverkan av utbyggnadsstorleken. Denna

kan som synes i vissa fall bliva rätt betydande. Som ovan angivits torde

utbyggnadsstorleken främst bestämmas av den tillgängliga vattenföringen

under vinterhalvåret samt förefintliga korttidsregleringsmöjligheter. Vintervattenföringen

och dess variationer bestämmas av magasinets relativa storlek

och som allmän regel gäller, att ju större magasinet är desto större och jämnare

blir denna. Härav torde följa att ju större magasinet är desto mindre

blir Q, beroende av utbyggnadens relativa storlek och närmar sig det mot

fullständigt utnyttjande av regleringen svarande värdet. Vid maximalt magasin

100 å 120 % av 31,5 MQ bör alltså kurvan, oberoende av utbyggnadsstorleken,

närma sig de a diagram II beräknade värdena. På grundval härav

har jag uppdragit den å diagrammet angivna kurvan, vilken med rimlig

felmarginal kan anses representera sambandet mellan den reglerade ekvivalenta

vattenföringen och magasinsstorleken.

Den angivna kurvan baserar sig i huvudsak på undersökningar rörande

förhållandena i mellersta Norrland. I stort sett äro emellertid förhållandena

likartade även längre norrut, liksom inom Dalälvens och Klarälvens flodområden

söder därom. För södra Sverige ha vissa undersökningar verkställts

beträffande Götaälv (Vänerns reglering) och Lagan (Bolmens reglering)

samt ett mindre vattendrag i östra Götaland, Botorpsströmmen (Yxerns reglering).

Dessa ha givit till resultat att för Vänern (a = 54,8 %) överensstämmelsen

är fullständig och för Bolmen (a — 13,5 %) värdet synes ligga något

högre. För Yxern (a = 50 %) äro förhållandena i hög grad beroende av utbySgnadsstorIeken,

men vid sannolik storlek å denna synas avvikelserna från

sambandskurvan icke vara större än att den torde kunna godtagas även för

dylika småvattendrag i södra Sverige. Vid mindre magasin än 5 % av

31,5 MQ torde särskild beräkning av årsregleringens inverkan icke behöva

utföras.

Bestämningen av ökningen i vattenkraftens naturvärde genom årsreglering

kan alltså ske med ledning allenast av nu angiven kurva å bil. 1, diagram

II, vilken i tabellform angivits å bil. 2. Med givna värden å MQ och Q7B

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

117

som utgångspunkt bestämmes Qe som motsvarar 100 %. Med ledning

av magasinets relativa storlek a = 31VMQ ur kurvan eller tabel
len

värdet efter reglering ävenledes i procent av MQ och därmed är ökningen

given. Ett praktiskt exempel skall visas.

H

MQ

31-5 MQ

Qrä

Et5

mr

= 10 m

= 150 m3/s

= 4 725 milj. m3

= 60 m3/s = 40 % av MQ = 0 4 MQ = Qe

= 6 000 hk

= 1 000 milj. m3

1000

_ 4 725

■ 100 - 21

%

Qr = 76 % av MQ = 0-76 MQ (enligt bil. 1 eller 2)

Qr —Qé = =0 36 MQ

0* 3 6

Värdeökning = = 0-90 = 90 %

För fallvärdet bestämmande effekt oavsett korttidsreglering alltså 6 000 -f0,

9o ■ 6 000 = 11 400 hk.

Det ovan angivna sambandet mellan magasinets storlek och den reglerade

vattenföringens relativvärde bygger på den förutsättningen, att värdet av

kraft uttagen under vintern är större än värdet av kraft uttagen under sommaren,

varför regleringarna inriktas på största möjliga ökning av vattenföringen

under vintern. Detta torde emellertid icke gälla beträffande lokala

elektriska kraftstationer och direktdrivna anläggningar i södra Sverige, beträffande

vilka en reglerings huvudsakliga ändamål torde vara att öka vattenföringen

under sommaren, då vattenbrist i allmänhet inträffar. En jämkning

av det enligt normen erhållna regleringsresultatet kan med hänsyn härtill

möjligen bliva erforderlig. Vidare är att beakta, att normen bygger på

att samtliga anläggningar äro sammankopplade och att kraftutbyte äger rum

till undvikande av att skada uppstår å enskilda anläggningar genom exempelvis

en i hög grad inskränkt tappning under sommaren. Beträffande den

övervägande delen av kraftproduktionen torde sådan samköming äga rum

i erforderlig utsträckning, men det kan dock tänkas, att mera isolerade anläggningar

förekomma, beträffande vilka inverkan av en reglering — som

huvudsakligen utföres med hänsyn till övriga i ett vattendrag förefintliga

kraftstationer — måste bedömas individuellt.

Dygns- och veckoreglering (korttidsreglering).

Dygnsreglering innebär att under nattid uttagbar energi överföres till

dagtid och veckoreglering att under helgtid tillgänglig kraft överföres till

vardagarna. Vid en konstant vattenföring veckan och året runt erhålles med

tillämpning av Vattenfallsstyrelsens värderingsnorm följande värdeök
-

ningar.

vid fullständig dygnsreglering ........................................ 22 %

» > veckoreglering ........................................ 17 %

» » dygns- och veckoreglering ............................ 44 /

Om årsregleringsmagasinet är så stort, att allt vatten kan uttagas under

vinterhalvåret, blir värdeökningen 16 resp. 15 och 35 %.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

I den mån vattenföringen är större eller lika med utbyggnadsvattenföringen

så att korttidsreglering icke kan verkställas under viss del av året reduceras

ovanstående procenttal. Det torde vara av denna anledning som i de

tabeller som tjänat till ledning vid 1945 års fastighetstaxering korrektionsfaktorn

för korttidsreglering begränsats till högst 15 %. Denna siffra innebär

emellertid att dylik reglering aldrig skulle kunna företagas mer än omkring

V3 av tiden, vilket närmast motsvarar förhållandena utan år sreglering.

Med årsreglering blir tiden väsentligt längre och kan vid stora magasin

närma sig 100 %. Värdet av ett korttidsregleringsmagasin blir alltså även

beroende av årsregleringsmöjligheterna. Frågan angående storleken av tilllägget

för korttidsreglering torde därför böra ägnas uppmärksamhet vid utarbetande

av nya tabeller för nästa fastighetstaxering.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kurtgl. Maj:ts proposition nr 71.

119

Bil. 1.

Diagram I. Oreglerad vattenföring.

enligt Vatten fe!IsstyreJsens värderingsnorm

Megtenngs föreningens

Q# i procent av MQ

Den uttagbara kraftens ekvivalentvärde Qe i relation till Q,5

vid utbyggnad motsvarande en vattenföring med

20, 40, 60 resp. 75 % medelvaraktighet.

Diagram II. Reglerad vattenföring.

•/.

vid u/ byggn id mt t sv. /.'' MQ

vid mt ''x. mot jasin ich ni

vid fa> disk < t ler f. taner

1 1 i < t bygg nod t it re$ kring, tören igen

Den uttagbara kraftens ekvivalentvärde Qr i relation

till magasinets storlek mr.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 71.

Bil. 2.

Tabell

över ekvivalent reglerad vattenföring (Qr) i % av medelvatten''

föring (MQ) vid olika magasinsstorlekar (mr) i % av

årsmedelvattenmängden (31,5 MQ).

mr

i %

0

1

2

3

4

5

6

7

8

9

0

45

48-5

Öl

54

56

10

58-5

60-5

62.5

64

66

67-5

69

70-5

72

73-5

20

75

76

77

78

79

80

81

82

83

84

30

85

86

87

88

89

89-5

90-5

91

92

92-5

40

93''6

94

95

95-5

96

97

97-5

98

98-5

99

50

100

100-5

101

101-5

102

102-5

103

1015

104

104-5

60

104-5

105

105-5

105-5

106

H-6-6

106-5

107

107-5

108

70

108

108-5

109

109-5

1- 9-5

no

no

110-5

in

in

80

111-5

111-5

112

112

112-5

112-5

113

113

113-5

113-5

90

114

114

114-5

114-5

115

115-5

115-5

116

116

116-5

100

116 5

116 5

117

117

117

117-5

117 5

118

118

118-5

no

120

118-5

120

118-5

119

119

119

119-5

119 5

119-5

120

120

Exempel:

Medelvattenföring (MQ).................................................. 150 m3/s

Årsmedelvattenmängd (31,5 MQ).......................................... 4 725 milj. ms

Årsregleringsmagasin mr ................................................. 1000 > »

D:o i * av 31,5 MQ (a).............................: .................... 21 %

Ekvivalent reglerad vattenföring (Qr) i % av MQ enl. tabellen.............. 76 %

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 71.

121

Bilaga 111.

Vid regeringsrådet Franséns promemoria fogat

författningsförslag.

Följande ändringar synas vara att förorda i de sakkunnigas författningsförslag.

till 9 §.

3. Taxering av---erlagda köpeskillingar.

Outbyggt vattenfalls värde (fallvärde) uppskattas efter storleken av en

beräknad, hela vattenkraften i fallet motsvarande effekt (taxeringseffekt)

och ett visst värde per effektenhet.

Taxeringseffekten beräknas efter bruttofallhöjden vid medelvattenföring

samt en på grundval av medelvattenföringen så bestämd vattenföring, att

en däremot svarande, året runt tillgänglig effekt kan anses likvärdig med

hela den i vattenfallet ekonomiskt uttagbara vattenkraften (taxeringsvattenföring).

Vid bestämmandet av taxeringsvattenföringen skall hänsyn tagas

till vattenföringens växlingar under året, oavsett om dessa bero enbart på

naturliga förhållanden i vattendraget eller vattenföringen där är påverkad

av genomförd årsreglering, till sådan framtida årsreglering, som med sannolikhet

kan väntas bliva genomförd samt till möjligheten---- därigenom

minskas.

Vid uppskattning av värdet per effektenhet fastställes ett normalvärde med

ledning av det pris på vattenkraft, som kan--— blir utbyggt.

17 §.

1 mom. Till ledning----sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration--— skall angivas, samt, beträffande

fastighet, därå vattenfall finnes, uppgifter om medelvattenföring, oreglerad

taxeringsvattenföring, bruttofallhöjd vid medelvattenföring, magasinsvolym

för års- och korttidsreglering, som är eller med sannolikhet kan väntas bliva

genomförd, samt, därest vattenfallet är utbyggt, anläggningsår och anskaffningskostnader.

9 Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 71.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:89 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 a1 i texten