Sök i Ratio Lex

Angående anslag till vissa statliga lånefonder för budgetåret 1950/51, m. m

1950-07-01 · 28 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:73, Angående anslag till vissa statliga lånefonder för budgetåret 1950/51, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition, nr 73.

1

Nr 73.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till

vissa statliga lånefonder för budgetåret 1950/51,

m. mgiven Drottningholms slott den 3 februari

1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen behandlas frågan om övergång till systemet med statlig

kreditgaranti beträffande den låneverksamhet till främjande av jordbruket,

trädgårdsnäringen och fisket, som för närvarande bedrives med anlitande

av vissa statliga fonder. En sådan åtgärd anses dock av olika skäl

icke nu böra komma till stånd. Däremot föreslås, att vissa av dessa fonder,

nämligen statens kaninavelslånefond, statens fjäderfälånefond, statens kalkbrukslånefond,

statens fruktodlingslånefond, statens mejerilånefond, statens

slakterilånefond samt statens lånefond för inköp av gasgeneratorer för fiskebåtar

skola avvecklas vid utgången av budgetåret 1949/50. Vidare förordas,

att frukt- och potatislagerhusfonden samt spannmålslagerhusfonden skola

sammanslås till en fond, benämnd jordbrukets lagerhusfond. Bestämmelserna

för låneverksamheten från den nya fonden anses böra göras enklare

och mera enhetliga än de nu gällande. Närmare förslag härom framlägges.

Å kapitalbudgeten för budgetåret 1950/51 begäras investeringsanslag å

2 500 000 kronor till den nya lagerhusfonden, å 1 250 000 kronor till fiskerilånefonden

samt å 1 000 000 kronor till lån till främjande av beredning och

avsättning av fisk in. m.

Slutligen äskas till bidrag till uppförande av frukt- och potatislagerhus

in. in. dels å tilläggsstat II till riksstnten för budgetåret 1949/50 ett reservationsanslag

av 34 300 kronor, dels å riksstaten för budgetåret 1950/51 ett

reservationsanslag av 16 000 kronor.

1 Uihang (ill riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 73.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kunal. Maj:ts proposition nr 73.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 3 februari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,

Andersson, Lingman.

Etter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, frågor om anslag till

vissa statliga lånefonder för budgetåret 1950/51, m. m. och anför därvid.

Inledning.

I sin till 1946 års riksdag avgivna berättelse uttalade riksdagens revisorer

bland annat att det syntes böra undersökas, huruvida statens kaninavels-,

tjäder fä- och kalkbrukslånef onder numera hade någon uppgift att fylla, som

motiverade deras bibehållande.

Genom beslut den 28 oktober 1949 anbefallde Kungl. Maj :t lantbruksstyrelsen

att — med beaktande av berörda uttalande — utreda frågan om lämpligheten

av att beträffande den statliga låneverksamhet till jordbrukets och

trädgårdsnäringens främjande, som för närvarande bedrives genom utlämnande

av lån ur statens kaninavelslånefond, statens fjäderfälånefond, statens

kalkbrukslånefond, statens fruktodlingslånefond, frukt- och potatislagerhusfonden,

statens mejerilånefond, spannmålslagerhusfonden, statens

slakterilånefond samt bevattningslånefonden övergå till systemet med statlig

kreditgaranti. I anledning härav har lantbruksstyrelsen den 1 december

1949 avgivit utredning med förslag i ämnet. Häröver ha remissutlåtanden

avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, bank- och fondinspektionen,

sparbanksinspektionen, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,

Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund,

Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges allmänna

hypoteksbank, Svenska jordbrukskreditkassan, Hushållningssällskapens

förbund samt Sveriges kaninavelsföreningars riksförbund. Sveriges allmänna

hypoteksbank har tillika överlämnat yttranden från samtliga tio till banken

anslutna hypoteksföreningar. Vid Hushållningssällskapens förbunds utlåtande

finnas fogade yttranden från Älvsborgs läns norra hushållningssällskap

samt Jönköpings läns och Jämtlands läns hushållningssällskap.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 73.

3

Vidare anbefallde Kungl. Maj :t, likaledes genom beslut den 28 oktober

1949, fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök att verkställa liknande utredning

beträffande den statliga låneverksamhet till fiskets främjande, som

för närvarande bedrives genom utlämnande av lån ur fiskerilånefonden samt

från det å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd anvisade anslaget

till Lån till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m. Till

fullföljande av detta uppdrag har fiskeristyrelsen den 23 november 1949 avgivit

utredning med förslag i ämnet. Över utredningen ha remissutlåtanden

avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, bank- och fondinspektionen,

sparbanksinspektionen, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,

Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges

allmänna hypoteksbank, Svenska västkustfiskarenas centralförbund,

Svenska ostkustfiskarenas centralförbund samt Svenska insjöfiskarenas centralförbund.

Sveriges allmänna hypoteksbank har tillika överlämnat yttranden

från samtliga tio till banken anslutna hypoteksföreningar.

Jag torde här även få anmäla två särskilda framställningar den 18 augusti

1949 från lantbruksstyrelsen. I den ena framställningen hemställer

styrelsen, att å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1949/50 skall till

spannmålslagerhusfonden anvisas ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor.

I den andra framställningen anhåller styrelsen, att till samma fond

skall för budgetåret 1950/51 anvisas ett investeringsanslag av likaledes

3 000 000 kronor.

Vidare torde jag här få upptaga ytterligare en framställning från lantbruksstyrelsen.

I denna, som dagtecknats den 24 januari 1950, hemställer

styrelsen att till bidrag till uppförande av frukt- och potatislagerhus m. m.

skall anvisas dels å tilläggssstat till riksstaten för budgetåret 1949/50 ett

reservationsanslag av 34 300 kronor, dels å riksstaten för budgetåret 1950/

51 ett reservationsanslag av 16 000 kronor.

Slutligen torde jag i detta sammanhang få anmäla en framställning den

12 augusti 1949 från fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök. Fiskeristyrelsen

hemställer däri dels att det belopp, som årligen må av Kungl. Maj :t

disponeras för utlämnande av lån från fiskerilånefonden, skall tills vidare

från och med budgetåret 1950/51 höjas från 2 000 000 kronor till 2 500 000

kronor, dels att till nämnda fond skall för budgetåret 1950/51 anvisas ett investeringsanslag

av 1 750 000 kronor och dels att till lån till främjande av

beredning och avsättning av fisk m. m. skall för samma budgetår anvisas

ett investeringsanslag av 1 500 000 kronor, över framställningen har statskontoret

avgivit remissutlåtande.

Lantbruksstyrelsens utredning.

Gällande bestämmelser. I sin utredning har lantbruksstyrelsen till en början

redogjort för gällande bestämmelser angående de av utredningen berörda

fonderna. Av denna redogörelse framgår i huvudsak följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj-.ts proposition nr 73.

Bestämmelser om ifrågavarande fonder utom kaninav

elslåne fonden finnas intagna i följande kungörelser, nämligen nr

235/1932 (ändrad genom nr 608/1937) rörande statens fjäderfälånefond,

nr 461/1932 (ändrad genom nr 410/1934 och nr 609/ 1937) rörande statens

kalkbrukslånefond, nr 196/1934 (ändrad genom nr 595/1937 och nr 530/

1938) rörande statens fruktodlingslånefond, nr 811/1943 rörande frukt- och

potatislagerhusfonden, nr 339/1930 (ändrad genom nr 125/1931, nr 266/

1933 och nr 610/1937) rörande statens mejerilånefond, nr 342/1930 (ändrad

genom nr 364/1932, nr 263/1933, nr 612/1937 och nr 252/1943) rörande

spannmålslagerhusfonden, nr 386/1933 (ändrad genom nr 614/1937 och

nr 428/1940) rörande statens slakterilånefond samt nr 543/1942 (ändrad

genom nr 403/1944) rörande bevattningslånefonden. I fråga om vissa i kungörelserna

intagna villkor för lån från de olika fonderna har lantbruksstyrelsen

uppgjort den tablå som finnes intagen å s. 5 och 6.

I anslutning till tablån framhåller lantbruksstyrelsen, att kraven på den

säkerhet, som förutsättes för lyftande av de olika lånen, skifta något. Såväl

amorteringsfri tid som amorteringstid varierar högst väsentligt. Räntesatsen

för samtliga lån är fyra procent. Vidare erinras att lån från statens fjäderfälånefond,

frukt- och potatislagerhusfonden, statens mejerilånefond, spannmålslagerhusfonden

och statens slakterilånefond må beviljas endast ekonomisk

förening, som har till syfte att främja något av de ändamal, för vilka

ifrågavarande fonder bildats, och vars medlemmar som regel skola vara

jordbrukare respektive trädgårdsodlare. Härjämte förekomma bland annat

stadganden rörande utredning för bedömande av behovet eller lämpligheten

av de åtgärder, för vilkas utförande lån sökes, ävensom bestämmelser om

driftskalkyler, planer, ritningar med beskrivning, kostnadsförslag samt i

vissa fall om fabrikat, storlek, pris o. s. v. i fråga om utrustningen. Lån ur

frukt- och potatislagerhusfonden och spannmålslagerhusfonden beviljas av

Kungl. Maj :t. Ur de övriga fonderna beviljas lån av lantbruksstyrelsen. I

samtliga fall handhaves utbetalningen av statskontoret.

Vad härefter angår statens kaninavelslånefond finnas bestämmelser

om denna intagna i Kungl. Maj :ts brev den 30 juni 1938. Lån

ur denna fond må av lantbruksstyrelsen tilldelas den, som kan anses äga föiutsättningar

för kaninuppfödning och är i behov av understöd för bedrivande

av sådan verksamhet. Å lånen erlägges icke någon ränta. Lånen äro amorteringsfria

under de två första åren och återbetalas under loppet av de därpå

följande fem åren med en femtedel årligen. Innan lan utbetalas, skall

låntagaren till statskontoret avlämna, förutom förbindelse att återbetala lånet,

godkänd säkerhet för detsamma. Lån må beviljas med högst 300 kronor.

I detta sammanhang torde även få återgivas följande av lantbruksstyrelsen

uppgjorda sammanställning rörande lånefondernas ställning vid utgången

av budgetåret 1948/49.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tablå rörande vissa statliga lånefonder.

Fond

Säkerhet

Amortering

Ränta

Statens fjäderfälånefond

Inteckning med bästa förmånsrätt och

till lånesumman motsvarande belopp

i vederbörande fastighet.

2 år amorteringsfritt, sedan amortering

högst 10 år för lån till anläggning, inrätt- ning, förbättring av vissa lokaler. Minst

10, högst 20 år för andra lån.

4 % från lyftningsdagen

+ eventuell höjning en- ligt Kungl. Maj:ts be- slut.

Statens kalkbrukslåne- fond

D:o.

2 år amorteringsfritt. Sedan amortering

högst 10 år för lån till tekniska förbätt- ringar. Minst 10, högst 20 år för andra lån.

D:o.

Statens fruktodlingslåne- fond

D:o.

(Inteckningssumman eventuellt ökad

med viss ränta, som kan komma att

läggas till kapitalskulden).

Amorteringsfria år:

för lån till anläggning och utvidgning av

fruktodling 5 år,

för lån till förbättring av befintlig frukt- odling 2 år,

för lån till andra ändamål 1 år

efter det kalenderår, då lån eller del

därav lyftats.

Amorteringsår:

högst 5 år för lån till redskap och till

fruktodling äldre än 5 år,

högst 10 år för andra lån.

D:o.

Frukt- och potatislager-

Inteckning med bästa förmånsrätt och

4 år amorteringsfritt efter det kalenderår,

Fr. o. m. 4:e året; i övrigt

husfonden

till lånesumman motsvarande belopp

då lån eller del därav lyftats; sedan amor-

som för lån ur fjäderfä-

a) lagerhus

i vederbörande fastighet, alternativt

förlagsinteckning + eventuellt erfor- derlig borgen.

tering högst 30 år från första lyftnings- dagen.

lånefonden.

b) källare

Lika som för lagerhuslån. Även annan

säkerhet kan godtagas; i fråga om

jordbruksinventarier dock endast in- teckning med bästa förmånsrätt.

2 år amorteringsfritt efter det kalenderår,

då lån eller del därav lyftats; sedan

amortering högst 10 år från första lyft- ningsdagen.

Fr. o. m. 2:a året; i övrigt

som för lån ur fjäderfä- lånefonden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Fond

Säkerhet

Amortering

Ränta

Statens mejerilånefond

Lånesumman motsvarande inteckning

med bästa förmånsrätt i vederbö- rande fastighet.

2 år amorteringsfritt efter det kalenderår,

då lån ''eller del därav lyftats. Sedan

amortering för teknisk förbättring högst

10 år; i andra fall minst 10 år, högst 20 år.

Som för lån ur fjäderfä- lånefonden.

Spannmålslagerhusfonden

a) lagerhus

D:o,

alternativt säkerhet som Kungl. Maj:t

bestämmer

6 år amorteringsfritt efter det kalenderår,

då lån eller del därav lyftats. Sedan

amortering 6,6 % av ursprungligt låne- belopp per år.

3 räntefria år efter det

kalenderår, då första

lyftning skett. Därefter

4 % + eventuell höj- ning enligt Kungl.

Maj:ts beslut.

b) spannmålstork

Lånebeloppet motsvarande förlagsin- teckning med bästa förmånsrätt +

20 % borgen.

Högst 15 år efter det år lånet bekommits.

Enligt Kungl. Maj:ts be- stämmande, f. n. 4 %.

Statens slakterilånefond

Lika som för lån ur kalkbrukslåne- fonden.

2 amorteringsfria år efter det kalenderår,

under vilket lånet till någon del första

gången lyftats. Sedan amortering högst

10 år för lån till tekniska förbättringar,

högst 20 år för andra lån.

Som för lån ur fjäderfä- lånefonden.

Bevattningslånefonden

Prövas av Kungl. Maj:t.

2 amorteringsfria år efter det kalenderår,

under vilket lånet till någon del första

gången lyftats. Sedan amortering 10 år

med lika delar varje år.

Fast ränta efter räntefot

enligt av Kungl. Maj:t

fastställd normalränta

det år lånet erhålles,

f. n. 4 %.

Kungl. Maj.ts proposition nr 73.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 73.

7

Utlånat

Disponibla

belopp,

kapitalmedel,

kronor

kronor

statens kaninavelslånefond.............

....... 8 298

14 000

statens fjäderfälånefond ...............

130 000

statens kalkbrukslånefond .............

....... 137 647

27 000

statens fruktodlingslånefond ..........

....... 1 790

497 500

frukt- och potatislagerhusfonden .......

....... 1 768 267

1 437 700

statens mejerilånefond ...............

....... 105 980

3 127 000

spannmålslagerhusfonden .............

....... 5 607 761

761 000

statens slakterilånefond ...............

....... 101 175

1 070 000

bevattningslånefonden ................

....... 110 456

389 500

Summa

kronor 7 841 374

7 453 700

Lantbruksstyrelsens förslag. Lantbruksstyrelsen framhåller, att ifrågavavarande

lånefonder synas i vidsträckt bemärkelse beröra olika driftsförhållanden

på jordbrukets område. Vad 1945 års bankkommitté i sitt betänkande

med förslag till omläggning av den statliga kreditgivningen för bostadsoch

jordbruksändamål till en statlig kreditgarantigivning (SOU 1947:86)

anfört rörande åtgärder för att förbättra jordbrukets driftsförhållanden

torde därför enligt lantbruksstyrelsen äga tillämpning i förevarande fall.

Nämnda kommitté uttalade bland annat, att garantisystemet syntes kunna

rymma möjligheter till en förenkling och samordning av jordbruksinvesteringarna

utöver det av riksdagen antagna programmet, alltså även beträffande

driftsrationaliseringen. Kommittén framhöll vidare, att det också

förtjänade att övervägas, huruvida icke även andra låneformer än de egentliga

rationaliseringskrediterna med fördel skulle kunna inordnas under de

enskilda kreditinrättningarnas verksamhet med statsgaranti, oavsett vilket

organ som finge hand om realprövningen av förekommande ärenden. Över

huvud taget syntes rationaliseringssträvandena på jordbruksområdet kunna

främjas genom en rationalisering jämväl av kreditgivningen och särskilt

genom en så stark koncentration som möjligt av nuvarande statliga lånefonder.

Behovet av vissa sådana fonder skulle, framhöll bankkommittén,

för övrigt automatiskt bortfalla genom möjligheten att erhålla amorteringslån

enligt systemet med statlig kreditgaranti.

För egen del finner lantbruksstyrelsen det lämpligt och möjligt att för

flertalet av nu ifrågavarande ändamål omlägga den statliga kreditgivningen

till ett system med statlig kreditgaranti efter mönster av det garantisystem,

som redan tillämpas i fråga om lån till jordbrukets yttre och inre rationalisering

och förvärv av jordbruksegnahem. Enligt styrelsen torde det icke

föreligga någon svårighet för de enskilda kreditinrättningarna att åtaga sig

den ökade långivning, som följer med en sådan omläggning. Omfattningen

av den kredit, som hittills utlämnats från lånefonderna, är nämligen jämförelsevis

ringa och anledning saknas att räkna med någon avsevärd ökning

av kreditvolymen efter en eventuell övergång till garantisystemet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

I anslutning till det anförda anser lantbruksstyrelsen, att de fonder,

som inrättats till främjande av jordbrukets driftsrationalisering, på ett undantag

när böra avvecklas i samband med att ett garantisystem införes.

Förslaget om avveckling gäller i första hand fruktodlingslånefonden, fruktocli

potatislagerhusfonden, mejerilånefonden, spannmålslagerhusfonden,

slakterilånefonden och bevattningslånefonden. De ändamål, för vilka dessa

fonder äro inrättade, böra således i fortsättningen i stället stödjas genom

statliga garantiåtaganden. Även frågan om kalkbrukslånefondens avveckling

bör avgöras i samband med att det ifrågasatta garantisystemet genomföres.

Beträffande fjäderfälånefonden framhåller styrelsen, att ur densamma

hittills beviljats endast fyra lån, varav intet under de sistförflutna

tretton budgetåren. Med hänsyn härtill finner styrelsen denna fond kunna

helt avvecklas utan övergång till ett statligt kreditgarantisystem. Vad slutligen

beträffar kaninavelslånefonden skiljer sig denna från de övriga, bland

annat därigenom att lånen äro helt räntefria. Utlåning från fonden har under

senare år förekommit i mycket ringa utsträckning. Då emellertid efterfrågan

på lån från fonden under innevarande budgetår visat ökad tendens,

synes det enligt styrelsen tillrådligt att avvakta ytterligare någon tids erfarenhet,

innan definitiv ställning tages till frågan om statligt stöd alltjämt

behövs för det ändamål, för vilket fonden inrättats. Fonden anses med hänsyn

härtill böra bibehållas tills vidare. Härför talar enligt styrelsen jämväl

lånens speciella karaktär av delvis subvention. Utgår man nämligen från att

denna karaktär icke bör ändras, kan en omläggning till garantisystem icke

ske utan att detta kompletteras med räntesubventionering. Detta skulle äter

nödvändiggöra särskild anslagsanvisning å driftbudgeten. En sådan anordning

finner styrelse emellertid icke försvarlig med hänsyn till det ringa

antal lån, varom här är fråga.

Vad härefter angår den närmare utformningen av det nu ifrågasatta garantisystemet

föreslår lantbruksstyrelsen, att i stort sett samma anordning

skall tillämpas som den, vilken gäller i fråga om den statliga garantin för

lån till jordbrukets yttre och inre rationalisering och till förvärv av jordbruksegnahem.

Vissa detalj spörsmål — framför allt rörande kraven på säkerhet

och ränta —- böra dock särskilt beaktas. Styrelsen erinrar härvid till

en början, att för lån till förvärv av exempelvis jordbruksegnahem statlig

garanti får beviljas endast i den mån lånet icke kan erhållas som bottenlån

i enskild kreditinrättning. Det förutsättes därvid att bottenlånet skall vara

stående och att detsamma skall stå i en viss, icke ogynnsam proportion till

det statsgaranterade amorteringslånet. Den som söker jordbruksegnahemslån

torde som regel kunna erbjuda en bankmässigt godtagbar säkerhet i

form av fastighetsinteckning för erhållande av dylikt bottenlån. Helt annorlunda

torde det i vissa fall förhålla sig, då det gäller anläggningar, som tjäna

jordbrukets driftsrationalisering, i synnerhet i fråga om större och för ett

stort antal jordbrukare gemensamma anläggningar. Dylika anläggningar

uppföras ofta på ofri grund. För sådana fall anser styrelsen det kunna ifrågasättas,

huruvida icke staten, om så erfordras, bör medgiva garanti för hela

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

det lånebelopp, som behövs för anläggningens uppförande. Därest inteckning

i fast egendom icke kunnat ställas som säkerhet, har vidare lån ur

exempelvis spannmålslagerhusfonden hittills beviljats endast om annan godtagbar

säkerhet kunnat erbjudas. Någon principiell ändring härutinnan bör

enligt styrelsen icke ifrågakomma vid eventuell övergång till garantisystem.

Liksom hittills bör även borgen kunna krävas.

I fråga om amortering anser lantbruksstyrelsen såvitt möjligt enhetliga

regler böra införas. En amorteringstid av förslagsvis högst 20 år synes under

alla förhållanden vara fullt tillräcklig. Får statsgarantin omfatta hela det

erforderliga lånebeloppet bör det övervägas, om icke amorteringstiden kan

förlängas eller eventuellt lånet till viss del göras stående tills vidare. I övrigt

föreslår styrelsen, att amorteringsfrihet skall kunna medgivas under förslagsvis

högst 2 år eller undantagsvis högst 5 år. Föreskrifterna härutinnan

anses böra anslutas till gällande bestämmelser om statslån för motsvarande

ändamål.

Beträffande låneräntan torde, uttalar lantbruksstyrelsen vidare, en övergång

till statligt garantisystem icke medföra några svårigheter. I likhet med

vad som gäller för de lånefonder, för vilka detta system redan tillämpas,

torde för de statsgaranterade lånen böra stipuleras samma räntefot, som

kreditinrättningarna tillämpa i fråga om bottenlån. Tillräckliga skäl för att

medgiva räntefrihet synas icke föreligga, då övergången till garantisystem

torde medföra icke oväsentliga fördelar från låntagarna.

Med hänsyn till bland annat önskvärdheten av att låneärendena bedömas

enhetligt anser lantbruksstyrelsen det lämpligast, att den nu föreslagna statliga

garantiverksamheten skall omhänderhavas av styrelsen. Lantbruksstyrelsen

erinrar slutligen om att ekonomisk förening, som är berättigad till

lån ur frukt- och potatislagerhusfonden, kan på villkor, som föreskrivas av

Kungl. Maj :t för varje särskilt fall, beviljas bidrag av statsmedel för samma

ändamål. Då behovet av frukt- och potatislagerhus är mycket stort, framför

allt i större produktions- och konsumtionsorter, förordar styrelsen, att

möjlighet till sådant statsbidrag skall bibehållas, därest amorteringslån för

ändamålet i fråga skulle komma att utlämnas såsom garantilån.

Yttrandena. Lantbruksstyrelsens förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran

i det övervägande antalet remissutlåtanden. Denna ståndpunkt intages

sålunda av riksräkenskapsverket, Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges

lantbruksförbund, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Sveriges allmänna hypoteksbank och de till denna bank anslutna hypoteksföreningarna,

Svenska jordbrukskreditkassan, Hushållningssällskapens

förbund och de av detta förbund hörda tre hushållningssällskapen samt

Svenska kaninavelsföreningarnas riksförbund. Statskontoret, bank- och fondinspektionen

samt fullmäktige i riksbanken anse emellertid, att en avveckling

av ifrågavarande fonder bör övervägas i större utsträckning än lantbruksstyrelsen

ifrågasatt. Fullmäktige i riksbanken förklara vidare, att de

icke vilja definitivt avvisa tanken på övergång till statlig kreditgaranti men

anse, att frågan bör prövas i annat sammanhang. Även sparbanksinspektio
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

nen ifrågasätter om icke frågan bör behandlas i ett senare sammanhang. Ur

sina speciella synpunkter finner dock inspektionen icke anledning att avstyrka

förslaget. Fullmäktige i riksgäldskontoret avstyrka däremot helt lantbruksstyrelsens

förslag. Bank- och fondinspektionen uttalar slutligen, att

de fonder, som inspektionen icke enligt vad förut antytts anser böra avvecklas,

böra kvarstå oförändrade.

Ur remissutlåtandena må i övrigt här återgivas följande.

Statskontoret ansluter sig till lantbruksstyrelsens uppfattning om garantisystemets

olämplighet för kaninavelslånen, enär detta system icke bör tilllämpas

vid låneverksamhet av subventionskaraktär. Enligt ämbetsverket

synes det emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke statens kaninavelslånefond

bör helt avvecklas. Trots förmånen av räntefrihet är lånerörelsen

nämligen av ringa omfattning och torde därför vara utan betydelse för folkhushållet.

Beträffande övriga fonder anför statskontoret i huvudsak följande.

Sammanlagt har endast ett lån utlämnats från fruktodlingslånefonden

samt fyra lån från fjäderfälånefonden. Dessa fonder synas därför kunna

avvecklas utan att några nya låneformer för motsvarande ändamål samtidigt

tillskapas. Att döma av lånefrekvensen under senare år sakna även kalkbrukslånefonden,

mejerilånefonden och slakterilånefonden berättigande, varför

det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke jämväl dessa fonder böra

slutligt avvecklas. Med hänsyn till den bedrivna låneverksamhetens omfattning

skulle således endast frukt- och potatislagerhusfonden, spannmålslagerhusfonden

samt bevattningslånefonden vara aktuella i förevarande sammanhang.

Genom statsmakternas beslut har det statliga garantilånesystemet redan

införts beträffande lån till jordbrukets såväl yttre som inre rationalisering.

Statskontoret har därför icke något att erinra mot, att systemet tillämpas

jämväl för lånerörelsen från sist angivna fonder samt att fonderna i samband

därmed avvecklas. Såsom en given förutsättning för systemets införande

bör emellertid gälla, att alla subventionsmoment bortfalla. Någon partiell

räntefrihet bör sålunda icke medgivas. Vidare böra de allmänna lånevillkoren

om möjligt anpassas till sedvanlig bankrutin samt givas en enhetlig

lydelse för de skilda slagen av lån. Beträffande lånebelopp och säkerheter

torde samma bestämmelser böra tillämpas som för närvarande gälla för

lån från motsvarande lånefonder.

I enlighet med förslaget bör garantilånerörelsen handhas av lantbruksstyrelsen

eller dess underlydande organ. Det nya låneförfarandet bör ej inverka

på låntagarens möjlighet att erhålla de statsbidrag, han i samband med statlig

långivning eljest kunnat vara berättigad till.

Slutligen bör påpekas att räntan å lån från statens utlåningsfonder utgår

med en fast, för lånens hela löptid gällande räntefot. Under sådana förhållanden

böra statsgaranterade lån givetvis icke beviljas för inlösen av lån,

som redan utlämnats från dylik fond. I annat fall skulle innehavare av dylikt

lån, vilken utnyttjat förmånen av viss räntefrihet, erhålla en oberättigad

förmån. Fondernas lånestock bör därför kvarligga hos statskontoret eller

annan myndighet, intill dess lånen slutbetalats. För att förenkla fondernas

redovisning synes det lämpligt, att under avvecklingstiden sammanföra samtliga

indragna fonder till en gemensam avvecklingsfond.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

11

Bank- och fondinspektionen föreslår, att fjäderfä-, kaninavels-, kalkbruks-,

fruktodlings-, mejeri- och slakterilånefonderna skola helt avvecklas

utan att ersättas av någon stödverksamhet i annan form. Såsom huvudsakligt

skäl härför anföres, att en fortsatt statlig låneverksamhet på ifrågavarande

områden synes obehövlig med hänsyn främst till den ringa lånefrekvensen

och lånebeloppens ringa storlek. Vad angår frukt- och potatislagerhusfonden,

spannmålslagerhusfonden samt bevattningslånefonden anser

inspektionen, att dessa tills vidare böra bestå. Härom anför inspektionen

följande.

Kreditgarantisystemets förtjänster torde främst framträda i fråga om sådana,

till antalet talrika lån, där låntagarna äro spridda över hela riket;

en fördel vid systemets tillämpning är självfallet, att den ränta, som låntagarna

skola erlägga, överensstämmer med den räntefot, som de enskilda

kreditinrättningarna kunna betinga sig för lån mot bästa säkerhet. Ingen

av dessa förutsättningar föreligger i fråga om lånen ur de båda lagerhusfonderna

och bevattningslånefonden. Visserligen har lantbruksstyrelsen föreslagit,

att räntan å ifrågavarande lån skall i samband med garantilånesystemets

införande nedsättas till 3 procent. Den för vissa lån förekommande

temporära räntefriheten föreslås samtidigt upphävd. Då emellertid dessa

förslag helt sakna jordbrukspolitisk motivering, torde de icke böra genomföras.

Även den omständigheten, att en sådan räntesänkning kan framkalla

vissa störningar på lånemarknaden, talar mot förslagets genomförande. Inspektionen

har därför kommit till den uppfattningen, att de båda lagerhusfonderna

och bevattningslånefonden tills vidare böra bestå.

Med hänsyn till låntagarnas intresse av lokal närhet till det organ som

skall utbetala och förvalta lånen föreslår inspektionen slutligen, att den blivande

statliga affärsbanken får såsom ett notariatuppdrag övertaga statskontorets

funktioner i avseende å berörda fonder.

Sparbanksinspektionen ifrågasätter, om icke avgörandet i förevarande

ärende lämpligen bör bero, tills hela frågan om de statliga lånefondernas

vara eller icke vara och — i förstnämnda fall — framtida förvaltning kan

upptagas till behandling i ett sammanhang. Härvid hänvisar inspektionen

bland annat till 1945 års bankkommittés uttalande i dess betänkande med

förslag om inrättande av en statlig affärsbank (SOU 1949: 13), att förvaltandet

av sådana särskilda lånefonder som inrättats för den statliga kreditverksamheten

skulle ingå i den nya bankens uppgifter. Ur de speciella synpunkter,

som sparbanksinspektionen företräder i sin tillsynsverksamhet,

har inspektionen emellertid ingen anledning att avstyrka lantbruksstyrelsens

förslag. Inspektionen förutsätter, att särskild ram skall angivas för lånegarantierna

för respektive ändamål vid slopandet av motsvarande lånefonder.

Svenska bankföreningen uttalar, att affärsbankerna icke ha anledning att

ställa sig avvisande mot att utlämna lån som här avses mot statlig kreditgaranti

i den mån staten finner låneändamålen vara av den betydelse, att

den motiverar den administrativa apparat som måste medfölja garantigivningen.

Enligt föreningen bör emellertid en förutsättning vara att den ränta,

som låntagarna ha att erlägga, icke sättes lägre än den fastställda norinalräntan

för statens utlåningsfonder. En räntesänkning i enlighet med vad

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 73.

lantbruksstyrelsen föreslagit skulle nämligen — utan sakligt fog — medföra

en konstlad efterfrågan på statsgaranterade lån för ifrågavarande ändamål.

En annan sak är att det kan vara befogat, att kreditinrättningarna på

grund av den säkerhet som kreditgarantin innebär icke böra få tillgodoräkna

sig själva högre ränta än vanlig normalränta. Detta kan emellertid enligt

föreningen utan alltför stor omgång ordnas genom att införa skyldighet för

dem att till vederbörande myndighet inleverera skillnaden mellan bottenlåneräntan

och normalräntan för statens utlåningsfonder.

Sveriges allmänna hypoteksbank går icke närmare in på frågan huruvida

och under vilka villkor kreditgivning genom statens försorg fortsättningsvis

bör ifrågakomma för de ändamål, som avses med förevarande fonder.

Därest emellertid dessa ändamål icke kunna tillgodoses genom vanlig kreditgivning

eller inordnas inom ramen för yttre och inre rationalisering

finner hypoteksbanken hinder icke möta för att hypoteksinstitutionen skall

medverka till det av lantbruksstyrelsen ifrågasatta kreditgarantisystemet.

Härvid förutsättes att garantisystemet i stort sett utformas i överensstämmelse

med nuvarande bestämmelser rörande statlig garanti för lån till jordbruksegnahemsändamål

och till yttre och inre rationalisering på jordbrukets

område med i huvudsak de modifikationer, som lantbruksstyrelsen föreslagit.

Sålunda utgår banken från att långivarna icke skola vara skyldiga

att utöva fortlöpande tillsyn över belånade fastigheter.

För att hypoteksinstitutionen skall kunna medverka i den ifrågasatta

kreditgarantin torde det emellertid enligt banken vara erforderligt att gällande

grunder för hypoteksföreningarnas verksamhet ändras. Såsom villkor

för att den, som vill upptaga garantilån, skall kunna beviljas inträde i

hypoteksförening föreskrives nämligen, att vederbörande bedriver jordbruk

inom föreningens verksamhetsområde. För de ändamål, som avses i lantbruksstyrelsens

förslag, torde emellertid lån oftast beviljas andra än sådana,

som bedriva jordbruk. — I detta sammanhang må nämnas, att samtliga tio

till hypoteksbanken anslutna hypoteksföreningar jämväl förklarat sig villiga

att medverka vid systemet med kreditgaranti. En av föreningarna anser

dock, att verksamheten av praktiska skäl bör omhänderhavas av lantbruksnämnderna

i stället för lantbruksstyrelsen.

Fullmäktige i riksbanken förklara sig, såsom förut antytts, icke vilja definitivt

avvisa tanken på ett kreditgarantisystem för nu ifrågavarande ändamål

men anse, att frågan bör prövas i annat sammanhang. Till närmare utveckling

av denna ståndpunkt anföra fullmäktige i huvudsak.

Frågan om inrättandet av en statlig affärsbank har numera avancerat dithän,

att statsmakterna fattat principbeslut om tillskapandet av en sådan

bank. Utredning pågår för närvarande om den blivande bankens närmare

arbetsuppgifter in. in. Då en av orsakerna till den nya bankens inrättande

varit önskemålet att genomföra en förenkling och konsolidering av det statliga

kreditstödet inom olika områden, torde man icke böra vidtaga en omläggning

av här ifrågasatt slag utan att hava närmare övervägt i vad mån

och under vilka former de kreditstödjande åtgärder, som kunna befinnas

erforderliga, böra baseras på den nya banken. Fullmäktige vilja vidare un
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

13

derstryka, att — såsom lantbruksstyrelsen själv framhållit i sin utredning —

frågan huruvida systemet med statlig kreditgaranti lämpligen mera allmänt

kan användas i verksamheten för rationalisering av jordbrukets driftsförhållanden,

borde prövas först sedan erfarenhet vunnits av systemet. Några närmare

erfarenheter av systemets verkningar torde ännu icke kunna anses

föreligga. Att under sådana förhållanden nu företaga en utvidgning av systemet,

som lätt skulle kunna medföra anspråk på utvidgning även till andra

områden, synes böra undvikas.

Å andra sidan biträda fullmäktige förslaget om avveckling av fjäderfälånefonden.

Fullmäktige ifrågasätta även, huruvida något verkligt behov av

att bibehålla kalkbrukslånefonden kan anses föreligga. Med hänsyn till den

ringa utlåning, som skett från kaninavelslånefonden och bevattningslånefonden,

synes enligt fullmäktige anledning vidare föreligga att undersöka

om icke dessa fonder kunna avvecklas. De kreditbehov, som dessa fonder

avsetts skola tillgodose, anses utan svårighet kunna tillgodoses av de allmänna

kreditinrättningarna.

Såsom angivits i det föregående avstyrka fullmäktige i riksgäldskontoret

helt lantbruksstyrelsens förslag. Enligt fullmäktiges uppfattning bör i stället

övervägas, huruvida icke utlåningsverksamheten från samtliga ifrågavarande

fonder kan avvecklas. Härom anföra fullmäktige.

Ännu torde systemet med statlig kreditgaranti ha varit i tillämpning alltför

kort tid för att möjliggöra ett tillförlitligt bedömande av dess verkningar

eller av förutsättningarna för cn vidgad tillämpning därav. Härtill kommer,

att frågan om den statliga kreditgivningen för hithörande ändamål kan komma

i ett ändrat läge, sedan den nya statliga affärsbankens organisation och

arbetsuppgifter blivit utformade. Lantbruksstyrelsen har i sin utredning ej

redovisat några erfarenheter av kreditgarantisystemets verkningar och har

enligt fullmäktiges mening heller icke förebragt några bärande skäl för att

redan nu gå till en ytterligare utsträckning av kreditgarantisystemet. Ehuru

styrelsen vid sitt bedömande närmast synes ha åsyftat att ernå en för låntagarna

bekväm och billig låneform, har styrelsen likväl ej gjort gällande,

att ett verkligt behov av cn omläggning av kreditgivningen på förevarande

område skulle förefinnas. Den ringa omfattningen av utlåningsverksamheten

från flertalet av de ifrågavarande lånefonderna synes snarare visa, att det

förefintliga kreditbehovet hittills kunnat i huvudsak täckas utan statens

medverkan. Om å andra sidan en omläggning skulle komma till stånd och

låntagarna sålunda få möjlighet till statsgaranterade krediter mot en ränta

understigande den som statsmakterna fastställt för ifrågavarande utlåningsfonder,

finnes anledning antaga, att de kreditanspråk, för vilkas täckande

statens medverkan konnne att påkallas, bleve betydligt större än de som nu

tillgodoses genom utlåningsfonderna. Fullmäktige äro icke beredda att tillstyrka

en sådan utveckling, så mycket mindre som det bär är fråga om en

kreditgivning, som ligger mer på det affärsmässiga än det sociala planet.

På grund härav få fullmäktige för sin del avstyrka, att området för det

statliga kreditgarantisystemet utvidgas på sätt lantbruksstyrelsen ifrågasatt.

Enligt fullmäktiges uppfattning bör i stället övervägas, huruvida icke utlåningsverksamheten

från samtliga ifrågavarande utlåningsfonder skulle kunna

avvecklas — utan att ersättas av statliga kreditgarantier — varvid låneanspråken

i fortsättningen finge helt tillgodoses genom kreditinrättningarna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 73.

Slutligen må nämnas, att inom fullmäktige i riksgäldskontoret skiljaktig

mening uttalats av herr Ryberg. Denne anser att fullmäktige endast bort

uttala att de, så länge tillräcklig erfarenhet icke vunnits beträffande verkningarna

av systemet med statlig kreditgaranti i olika hänseenden, icke

voro beredda att för närvarande tillstyrka en ytterligare utvidgning av tilllämplighetsområdet

för detta system.

Fiskeristyrelsens utredning.

Gällande bestämmelser m. m. Vad först angår fiskerilånef onden

har fiskeristyrelsen lämnat följande redogörelse för bestämmelserna angående

denna.

Ifrågavarande bestämmelser återfinnas i kungörelsen nr 112/1932 (ändrad

genom nr 313/1948 och nr 160/1949).

Enligt bestämmelserna äro hushållningssällskap eller landsting låneförmedlare.

Såsom sådana ha sedan en lång följd av år fungerat landstinget

i Göteborgs och Bohus län för nämnda län och respektive hushållningssällskap

för övriga län. Lån kunna utlämnas för a) anskaffande av fiskebåtar,

motorer eller annan maskinell utrustning för sådana båtar, fiskredskap

samt för forsling av fisk avsedda fordon, smärre båtar eller andra smärre

transportmedel; b) för anläggande av smärre inrättningar för tillgodoseende

eller förädling av fiskets produkter; samt c) för utförande av fiskodling.

Lånen till låneförmedlarna beviljas av fiskeristyrelsen. Fonden förvaltas av

statskontoret. Låneunderstöden äro maximerade till 60 000 kronor. Desamma

må innehas amorteringsfritt under två år från lyftningsdagen och skola därefter

återbetalas inom högst tio år. Räntefrihet åtnjutes likaledes under två

år från lyftningsdagen. Därefter erlägges ränta med 3,6 procent. Beträffande

storleken av utlåningen från fonden gäller att enligt medgivande av riksdagen

från och med budgetåret 1949/50 ett belopp av 2 000 000 kronor årligen

må disponeras för ändamålet. Vidare har riksdagen (skr. nr 274/1913)

medgivit att, därest förlust uppkommit å lån utlämnat av hushållningssällskap

eller landsting, Kungl. Maj :t må efter prövning av omständigheterna

i varje särskilt fall av fondens medel anvisa gottgörelse för förlusten

med skäligt belopp. Detta må dock ej överstiga hälften av förlusten. Medgivandet

synes emellertid ha utnyttjats endast i sällsynta undantagsfall.

De allra flesta låneunderstöden lyda på belopp betydligt under 10 000 kronor.

Låneunderstöd å 20 000 kronor och däröver ha i allmänhet endast utlämnats

i Göteborgs och Bohus län, Hallands län och, under de senaste åren,,

i sydkustlänen. Låneunderstöden sökas i allmänhet för anskaffande av

fiskebåtar, maskinell utrustning för dessa samt fiskredskap. Däremot har

fonden i förhållandevis liten utsträckning tagits i anspråk för låneunderstöd

till övriga med fonden avsedda ändamål. Vid bestämmande av amorteringstiden

synas de olika låneförmedlarna följa något olika principer. I allmänhet

medgives emellertid längre amorteringstid för låneunderstöd avseende

anskaffande av båtar än för sådana, som avse förvärv av fiskredskap. För

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 73.

15

utlämnade låneunderstöd fordra låneförmedlarna i regel säkerhet. Vanligen

lämnas denna i form av personlig borgen. Vid utlämnande av låneunderstöd

till förvärv av fartyg fordra dessutom vissa låneförmedlare inteckning

i detta.

I fråga om låneverksamhetens omfattning har fiskeristyrelsen lämnat följande

uppgifter för åren 1935—1949.

År

Kronor

År

Kronor

1935 ......

...... 1 092 640

1943 ......

...... 1 297 021

1936 ......

...... 1 099 405

1944 ......

...... 1 480 745

1937 ......

...... 993 860

1945 ......

...... 695 320

1938 ......

...... 994 845

1946 ......

...... 1 489 285

1939 ......

...... 961 330

1947 ......

...... 1 230 735

1940 ......

...... 913 480

1948 ......

...... 1 800 000

1941 ......

...... 485 765

1949 ......

...... 1 800 000

1942 ......

...... 999 945

Den 30 juni 1949 uppgingo utelöpande lån från fonden till ett belopp av

i runt tal 6 678 000 kronor.

Till främjande av beredning och avsättning av fisk

m. m. kan utlämnas dels bidrag utan återbetalningsskyldighet, dels lån. Medel

till bidragsverksamheten anvisas under ett särskilt reservationsanslag å

driftbudgeten, under det att för låneverksamheten avsedda medel anvisas

såsom investeringsanslag å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd.

För ifrågavarande låneverksambet gällande bestämmelser återfinnas i

kungörelsen nr 138/1934 (ändrad genom nr 314/1948). Enligt bestämmelserna

må lån beviljas 1) för anskaffande av fordon och annan utrustning

avsedd att användas för att utvidga och förbättra detalj distributionen av

fisk, 2) för andra åtgärder avsedda att främja beredning, förvaring och avsättning

av fisk, samt 3) för att bereda rörelsekapital åt ekonomisk förening

av fiskare med ändamål att inköpa fiskredskap och motordrivmedel

för medlemmarnas räkning. Lån för åtgärder som avses under 2) må endast

om särskilda skäl därtill äro beviljas annan än ekonomisk förening av fiskare

med uppgift att befordra avsättningen av medlemmarnas fångster. Lån beviljas

av Kungl. Maj :t och förvaltas av statskontoret. Å lånen skall erläggas

ränta med 3,6 procent om året från lyftningsdagen; dock kan Kungl. Maj :t

medgiva att räntefrihet må åtnjutas under högst fem år. Lån skall återbetalas

på sätt Kungl. Maj :t bestämmer och under en amorteringstid av

högst tjugo år. Låntagare, som under fem år fullgjort inbetalning av ränta

och amortering, kan av Kungl. Maj :t medgivas befrielse från återbetalningsskyldighet

beträffande högst femton procent av det lyftade lånebeloppet.

Förevarande låneverksamhet syftar huvudsakligen till att stödja fiskaresammanslutningar

i deras affärsrörelse. De flesta lånen ha också utlämnats

till sådana sammanslutningar eller till företag, däri de varit ekonomiskt

intresserade, för att möjliggöra anskaffande av lokaler för försäljning och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 73.

beredning av fiskets produkter och för fryshus ävensom för erhållande av

rörelsekapital.

I några fall ha emellertid lån utlämnats till rent privata företag eller enskilda

personer. Den praxis synes hittills ha tillämpats, att lånen utlämnats

till fiskareföreningar utan att säkerhet fordrats, under det att enskilda personer

eller företag, vari fiskareföreningar endast delvis varit engagerade,

avkrävts säkerhet för lånets återbetalning. Övriga villkor för lånen ha växlat

något. Åtminstone under de senare åren har sålunda den tid, under vilken

räntefrihet beviljats, varierat mellan ett och fem år men har vanligen varit

två år. Detsamma gäller tiden för amorteringsfrihet. Amorteringstiden synes

de senare åren undantagslöst ha varit tio år.

Under budgetåren 1934/35—1948/49 ha, enligt vad fiskeristyrelsen uppgivit,

till främjande av beredning och avsättning av fisk beviljats lån med

följande belopp.

Budgetår

Kronor

Budgetår

Kronor

1934/35 .......

... 398 000

1942/43 .....

..... 49 000

1935/36 .......

... 321 000

1943/44 .....

..... 53 000

1936/37 .......

... 93 000

1944/45 .....

..... 80 000

1937/38 .......

... 132 000

1945/46 .....

..... 111500

1938/39 .......

... 72 500

1946/47 .....

..... 425 000

1939/40 .......

... 173 000

1947/48 .....

..... 55 000

1940/41 .......

... 145 000

1948/49 .....

..... 390 000

1941/42 .......

. . . 177 000

Utelöpande lån från anslaget uppgingo den 30 juni 1949 till sammanlagt

omkring 1 096 000 kronor. Under senare år ha i medeltal utlämnats endast

omkring fyra lån per år.

Fiskeristyrelsens förslag. Fiskeristyrelsen framhåller att såväl fiskerilånetonden

som anslaget till lån till främjande av beredning och avsättning av

fisk in. in. varit till betydande nytta för fiskerinäringen. Till följd av rådande

krissituation har emellertid stödverksamheten på sistone icke fungerat helt

tillfredsställande. Detta beror framför allt på de avsevärt stegrade anskaffningskostnaderna

för båtar och fiskredskap samt på inskränkningarna i

byggnadsverksamheten.

Härefter erinrar fiskeristyrelsen om den skillnad mellan fiskerilånefonden

och beredningsanslaget som ligger däri, att lån från fonden utlämnas

till låntagarna genom låneförmedlare, medan lån från anslaget beviljas sökandena

direkt av Kungl. Maj :t. Styrelsen anser det lämpligt, att denna

olikhet i princip bibehålies även vid en eventuell övergång till ett system

med statlig kreditgaranti.

Vad beträffar fiskerilånen anser fiskeristyrelsen, att en övergång

till systemet med statlig kreditgarantigivning rent tekniskt sett icke bereder

några större svårigheter förutsatt att vederbörande kreditinstitut i tillräckligt

stor utsträckning förklara sig villiga att medverka härtill. Efter

övergången till berörda system bör enligt styrelsen ansökning om garanti

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition, nr 73.

17

ingivas till samma lokala organ, som nu utlämna låneunderstöd. Dessa

organ böra ha att pröva sökandens lämplighet ur garantisynpunkt. De lokala

organen böra sedan hos fiskeristyrelsen anmäla dels det sammanlagda

beloppet inom respektive organs områden, för vilket garanti synes böra

lämnas, dels amorteringsplaner och dylikt. Efter granskning av dessa förslag

bör fiskeristyrelsen bestämma, för hur stort belopp garanti skall få lämnas

inom respektive områden. De lokala organen böra sedan äga fördela garantibeloppet

mellan de olika sökandena. I stort sett bör alltså kreditgarantien

fördelas på samma sätt som fiskerilånen och låneunderstöden.

Ur rent administrativ synpunkt torde sålunda, framhåller fiskeristyrelsen

vidare, vad fiskerilånen beträffar några större hinder icke möta vid en

övergång till ett system med statlig kreditgivning. Vissa svårigheter torde

dock uppstå, om låneinnehavarna skola bibehållas vid i stort sett samma

förmåner som de nu ha. För närvarande åtnjuter innehavare av låneunderstöd

två års räntefrihet. Denna förmån, som är mycket uppskattad, kan

enligt fiskeristyrelsen svårligen bibehållas, om statsgaranti lämnas, åtminstone

icke utan en ganska vidlyftig administrativ apparat. Även andra

och mer allvarliga betänkligheter kunna emellertid anföras mot att man

beträffande dessa lån skall övergå till ett system med statlig kreditgaranti.

Inkomsten av fisket växlar betydligt starkare än inkomsten av jordbruket.

Detta gör att fiskarenas möjligheter att erlägga räntor och annuiteter å

lån kunna växla högst betydligt. I ett par fall har därför även Kungl. Maj :t

medgivit generellt uppskov med inbetalning av annuiteter. Dessutom ha

låneförmedlare direkt eller indirekt medgivit uppskov med inbetalning av

räntor och amorteringar å av dem utlämnade låneunderstöd. Denna följsamhet

i förhållande till konjunkturer in. m. finner styrelsen vara svår att

uppnå vid ett system med statlig kreditgivning. Vid detta måste nämligen

med nödvändighet mera opersonliga bankmässiga synpunkter dominera.

Härtill kommer bortfallet av delcredereansvaret för låneförmedlarna.

På grund av dessa förhållanden och då det nuvarande systemet, vad

fiskerilånen beträffar, i stort sett fungerat till belåtenhet, anser fiskeristyrelsen

övervägande skäl för närvarande tala för att det skall bibehållas.

Samtidigt tillfogar emellertid styrelsen, att frågan kommer i ett annat läge,

därest genom övergång till statlig kreditgaranti fiskarenas möjligheter att

erhålla statsstöd för anskaffande av båtar och redskap skulle väsentligt

underlättas genom att garanti lämnades för lån motsvarande ett betydligt

större årligt belopp än det nuvarande å 2 000 000 kronor. Fiskeristyrelsen

har emellertid utgått från att statsmakterna ännu någon tid anse det vara

angeläget att begränsa investeringarna.

Vad härefter angår lånen till främjande av beredning och

avsättning av fisk anser fiskeristyrelsen förutsättningarna för införande

av statlig kreditgaranti vara något större för dessa lån än beträffande

fiskerilånen. De skäl, som i fråga om de sistnämnda anförts emot ett

dylikt system, ha här mindre styrka. Visserligen kan även här bland annat

den nu tillämpade räntefriheten under viss lid endast med svårighet bibehållas.

2 Dihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 73.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj.ts proposition nr 73.

Enligt fiskeristyrelsen betyder dock ej detta allt för mycket, om visst uppskov

med erläggande av ränta kan medgivas. Några väsentliga nackdelar ur

låntagarnas synpunkt torde alltså knappast uppkomma genom att man beträffande

nu ifrågavarande lån övergår till kreditgaranti. Å andra sidan stå

några egentliga fördelar för låntagarna troligen icke att vinna genom en

dylik åtgärd. Skulle det emellertid ur andra synpunkter än dem, som fiskeristyrelsen

har att företräda, vara lämpligt att övergå till kreditgaranti beträffande

dessa lån, har styrelsen för sin del icke något att i princip erinra

däremot. Härvid förutsättes dock, att fordringarna på den säkerhet, som

eventuellt skall avkrävas låntagarna, icke sättas högre än för närvarande.

Några svårigheter beträffande administreringen av verksamheten för kreditgarantigivning

i fråga om förevarande lån, vilka såsom förut nämnts i

regel äro ganska fåtaliga, torde enligt fiskeristyrelsen knappast uppstå. Styrelsen

föreslår, att ärenden rörande ansökningar om kreditgaranti skola

handläggas i stort sett på det sätt som nu tillämpas vid ärenden rörande

läneansökningar. Även tillsynen över att låntagarna uppfylla lånevillkoren

anses kunna anordnas på i huvudsak samma sätt som för närvarande.

Under hänvisning till det anförda uttalar fiskeristyrelsen slutligen, att

styrelsen icke kan förorda att den nuvarande fiskerilånerörelsen ersättes av

ett system med statlig kreditgaranti under annan förutsättning än att fiskarenas

lånemöjligheter genom ett sådant system bliva väsentligt bättre tillgodosedda

än för närvarande. Däremot har styrelsen intet att erinra mot

övergång till ett dylikt system beträffande den statliga låneverksamheten

till främjande av beredning och avsättning av fisk.

Yttrandena. Om lämpligheten av att övergå till systemet med statlig kreditgaranti

beträffande den låneverksamhet, som bedrives med anlitande av

ifrågavarande fond och anslag, uttalas i remissvaren mycket delade meningar.

De flesta remissmyndigheterna anse emellertid, att en sådan övergång

icke bör ske vare sig för fonden eller för anslaget. Endast Svenska

sparbanksföreningen och några hypoteksföreningar tillstyrka garantisystemet

i båda fallen eller ha icke något att erinra däremot. Svenska bankföreningen,

Svenska insjöfiskarenas centralförbund och ett par hypoteksföreningar

dela fiskeristyrelsens åsikt att fiskerilånefonden bör kvarstå oförändrad

och vilja icke motsätta sig att den med anslaget bedrivna låneverksamheten

ersättes med statlig kreditgaranti. Slutligen uttalar Svenska västkustfiskarenas

centralförbund, att vissa förutsättningar finnas för en övergång

till statlig kreditgaranti i fråga om låneverksamheten på fiskets område

men att detta spörsmål bör utredas betydligt mera ingående än vad

som skett. Förbundet anhåller därför om sådan utredning.

Ur remissyttrandena må i övrigt här återgivas följande.

Statskontoret framhåller som sin uppfattning, att praktiska förutsättningar

saknas för att överföra vare sig fiskerilånen eller lånen till främjande

av beredning och avsättning av fisk till ett system med statlig kreditgaranti.

Endast om subventionsmomenten försvinna och befogenheten att

teckna kreditgaranti förbehålles rent statliga organ synes en dylik ordning

kunna övervägas. Härom anför statskontoret i huvudsak följande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 73.

Beträffande fiskerilånefonden vill statskontoret framhålla, att garantisystemet

icke lämpligen bör tillämpas å en lånerörelse, som är förenad med

ränte- eller kapitalsubventioner. Systemets införande för subventionerade lån

skulle nämligen medföra skyldighet för staten att underrätta kreditinrättningarna

om beviljade subventioner samt ersätta dem för uteblivna ränteoch

kapitalbelopp. Härmed förenat arbete skulle säkerligen komma att kräva

en omfattande administrativ apparat, varjämte särskilda anslag för ändamålet

måste anvisas å riksstaten. Vidare anser sig statskontoret bestämt

böra avstyrka, att hushållningssällskap eller landsting, vilka icke äro statens

organ, erhålla befogenhet att teckna statliga kreditgarantier. För att

utnyttja deras erfarenhet böra hushållningssällskapen eller, beträffande Göteborgs

och Bohus län, landstinget enligt statskontorets uppfattning i stället

såsom hittills i egenskap av låneförmedlare omhänderha fiskerilånerörelsen.

Vad angår lånen till främjande av beredning och avsättning av fisk torde

några praktiska fördelar knappast stå att vinna genom garantisystemets

genomförande för denna obetydliga lånegrupp. Även de med lånen förenade

subventionerna i form av räntefrihet under högst fem år samt möjligheten

av återbetalningsbefrielse av intill 15 procent av lyftat lånebelopp tala för

det nuvarande systemets bibehållande.

Riksräkenskapsverket har ur de synpunkter, som ämbetsverket har att

företräda, intet att erinra mot att nuvarande låneform bibehålies för låneverksamheten

från fiskerilånefonden. Därest någon ändring icke sker härutinnan

synas enligt ämbetsverket tillräckliga skäl icke heller föreligga att

övergå till systemet med statlig kreditgaranti beträffande lånen från anslaget.

Bank- och fondinspektionen erinrar om låneförmedlarnas delcredereansvar

vid långivningen från fiskerilånefonden. Inspektionen anser det icke finnas

någon anledning att nu borttaga detta ansvar och därigenom öka statens förlustrisker.

Om delcrederekravet upprätthålles, torde man emellertid av praktiska

skäl icke kunna ombesörja ifrågavarande stödverksamhet enligt kreditgarantisystemet.

Inspektionen förordar därför, att fiskerilånefonden skall

bibehållas samt att långivning från denna skall bedrivas enligt oförändrade

grunder. Beträffande lånen till främjande av beredning och avsättning av

fisk framhåller inspektionen, att även dessa ha subventionskaraktär i fråga

om såväl förräntningen som återbetalningen. Lånen torde därför icke vara

helt lämpade att utlämnas som garantilån. Med hänsyn härtill anser inspektionen,

att någon ändring i nuvarande bestämmelser rörande lånens utbetalning

icke för närvarande är påkallad.

Sparbanksinspektionen hänvisar till sitt i utlåtandet över lantbruksstyrelsens

utredning gjorda uttalande, att avgörandet i ärendet lämpligen synes

böra bero tills hela frågan om de statliga lånefondernas vara eller icke vara

kan upptagas till behandling i ett sammanhang. De särskilda förhållanden,

som känneteckna långivningen ur fiskerilånefonden, synas enligt inspektionen

jämväl tala mot eu omedelbar omläggning i detta fall till ett kreditgarantisystem.

Även för låneverksamheten till främjande av beredning och

avsättning av fisk synes det böra få anstå med en övergång till nämnda

system, övergången kompliceras nämligen av möjligheterna till räntefrihet

under viss tid och till befrielse från återbetalning av en del av lånebelop
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj:ts proposition nr 73.

pet. Ur praktisk synpunkt är frågan dessutom av synnerligen ringa betydelse,

då denna låneverksamhet, åtminstone vad antalet lån beträffar, har

mycket liten omfattning.

Svenska bankföreningen delar fiskeristyrelsens uppfattning, att långivningen

från fiskerilånefonden icke lämpligen bör ersättas med statsgaranterade

banklån. Föreningen anför härom.

Vad som kommit bankföreningen att stanna vid denna uppfattning har

till en början varit den omständigheten, att lånen ha en påtaglig subventionskaraktär,

som icke lämpligen låter sig förena med kreditgarantisystemet.

Men härtill kommer, att vederbörande låneförmedlare står ett betydande delcredereansvar

gentemot staten. En sådan anordning skulle icke gärna kunna

bibehållas vid en övergång till kreditgarantisystem. Då delcredereansvaret

torde vara av stor betydelse för åstadkommande av den försiktighet vid

långivningen och den smidighet vid lånens förvaltning, som måste vara av

särskild vikt beträffande de konjunkturkänsliga låneändamål som här avses,

anser bankföreningen en övergång till garantisystem för dessa lån icke

böra ifrågakomma.

Däremot har föreningen icke något att erinra mot att lånen till främjande

av beredning och avsättning av fisk ersättas av lån med statlig kreditgaranti,

under förutsättning att subventionsmomentet elimineras. Föreningen

framhåller härvid, att det i och för sig synes önskvärt att antalet statliga

lånefonder i görligaste mån nedbringas, samt anför vidare.

Med reservation för subventionsmomentet synas dessa lån i och för sig väl

lämpa sig för att utlämnas av de vanliga kreditinrättningarna emot statlig

kreditgaranti. Och subventionsmomentet synes i detta fall utan olägenhet

kunna bortfalla, då ju vid sidan av dessa lån finnas anslagna medel för

utlämnande av statsbidrag till fiskerinäringens stödjande utan återbetalningsskyldighet.

Enligt föreningens mening är det också principiellt felaktigt

att beträffande lån av denna beskaffenhet medgiva räntefrihet. önskar

man medgiva lättnader för låntagaren under de första åren, bör detta i

stället ske genom att uppskov beviljas med betalningen av räntorna under

denna tid. En sådan möjlighet låter sig väl förena med kreditgarantisystemet

och har också förutsatts i fråga om garantilån till jordbrukets rationalisering.

Och vad beträffar den nuvarande möjligheten till befrielse från

återbetalningsskyldighet synes densamma utan olägenhet kunna slopas, då

den knappast tillämpats i praktiken.

Slutligen uttalar föreningen — liksom i utlåtandet över lantbruksstyrelsens

förslag — att vid övergång till kreditgarantisystemet låneräntan bör

sättas lika med normalräntan för lån från statens utlåningsfonder, med

skyldighet för långivaren att till vederbörande myndighet inleverera skillnaden

mellan gällande bottenlåneränta och normalräntan.

Såsom förut antytts har Svenska sparbanksföreningen tillstyrkt garantisystemet

beträffande både fonden och anslaget. Föreningen anser för sin del

att en anordning med partiell räntefrihet utan större administrativa svårigheter

låter sig förena med ett statligt kreditgarantisystem. Om räntefriheten

skall vara definitiv, erfordras visserligen en motsvarande utbetalning från

vederbörande statsmyndighet till kreditgivaren, men detta kan enligt föreningen

knappast erbjuda sådana svårigheter att man därför måste avstå

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Afaj.ts proposition nr 73.

21

från garantisystemets väsentliga fördelar. Gentemot fiskeristyrelsens farhågor,

att enskilda kreditinstitutioner icke skulle visa samma beredvillighet

som de nuvarande låneförmedlarna att i ett ansträngt läge överväga lättnader

i fråga om räntebetalning och amorteringar, framhåller föreningen att

en smidig behandling av dylika situationer är praxis i varje fall hos sparbankerna.

Sveriges allmänna hgpoteksbank anför i stort sett samma synpunkter som

i sitt i det föregående återgivna yttrande över lantbruksstyrelsens utredning.

Av de till banken anslutna hypoteksföreningarna anser sig flertalet

i princip icke böra tillstyrka att kreditgarantisystemet skall införas på förevarande

område. Samtliga föreningar äro dock villiga att medverka, om så

sker. En av föreningarna föreslår, att lantbruksnämnderna skola fungera

såsom låneförmedlare.

Fullmäktige i riksbanken åberopa vad fullmäktige uttalat i anledning av

lantbruksstyrelsens utredning och avstyrka omläggning till statlig kreditgaranti

av de låneformer, varom nu är fråga.

Även fullmäktige i riksgäldskontoret hänvisa till sitt yttrande över lantbruksstyrelsens

utredning. Av huvudsakligen de skäl, som de däri närmare

utvecklat, avstyrka de, att tillämpningsområdet för det statliga kreditgarantisystemet

skall ytterligare utvidgas för närvarande.

Svenska ostkustfiskarenas centralförbund framhåller att de nackdelar,

som äro förbundna med statlig kreditgaranti beträffande fiskerilånen i den

av fiskeristyrelsen angivna utformningen, synas större än fördelarna för

fiskarena. Förbundet biträder därför fiskeristyrelsens uttalande, att den nuvarande

fiskerilånerörelsen icke för närvarande bör ersättas av systemet

med statlig kreditgaranti. Samtidigt påpekas, att en lånerörelse byggd på

statlig kreditgaranti även skulle kunna få den formen, att garantin lämnas

till hushållningssällskap och landsting. Dessa skulle sedan hos lämpligt

kreditinstitut anskaffa erforderliga medel. Förhållandet mellan fiskarena

och de lokala organen skulle alltså bliva likartat med det som nu gäller.

Då dessa organ säkerligen ha helt andra möjligheter än de enskilda fiskarena

att utnyttja en kreditgaranti på ett för låntagaren tillfredsställande

sätt, anser förbundet att man från fiskarehåll icke bör göra någon erinran

mot en statlig kreditgaranti ordnad enligt nu angivna grunder. I fråga

om lånen från anslaget erinrar förbundet om att fiskeristyrelsen själv uttalat,

att några egentliga fördelar troligen icke kunna vinnas vid en övergång

till garantisystemet. Förbundet anser därför, att man bör ställa sig

avvaktande även beträffande dessa slags lån.

Svenska insjöfiskarenas centralförbund har slutligen icke något att erinra

mot att fiskerilånen bibehållas oförändrade. Däremot anser förbundet,

att systemet med statlig kreditgaranti bör prövas i fråga om lånen till främjande

av beredning och avsättning av fisk. Härvid förutsätter förbundet,

att denna långivning ordnas på ett för fisket smidigt och ändamålsenligt

sätt. Enligt förbundet bör detta lätt kunna ske, om en statsbank kommer

till stånd.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

Lantbruksstyrelsens och fiskeristyrelsens skrivelser den 12 och

den 18 augusti 1949 samt den 24 januari 1950.

Såsom angivits i det föregående har lantbruksstyrelsen i två särskilda skrivelser

den 18 augusti 1949 hemställt, att till spannmålslagerhusfonden skola

anvisas dels å tilläggsstat för budgetåret 1949/50 3 000 000 kronor, dels för

budgetåret 1950/51 likaledes 3 000 000 kronor. Till stöd för framställningen

om anslag å tilläggsstat framhåller styrelsen, att fyra av styrelsen tillstyrkta

men av Kungl. Maj :t ej beviljade ansökningar å lån om tillhopa 1 040 000

kronor föreligga. Vidare har styrelsen under beredning en ansökning om

lån å 431 000 kronor. Tillika uppgiver styrelsen, att från eu centralförening

kan väntas en låneansökning å omkring 1 870 000 kronor samt att inom en

annan centralförening ett lånebehov å ej närmare angivet belopp föreligger.

Då för innevarande budgetår blott omkring 850 000 kronor kunna beräknas

stå till förfogande för låneverksamheten, uppskattar lantbruksstyrelsen det

ytterligare medelsbehovet för budgetåret 1949/50 till 3 000 000 kronor. Slutligen

framhåller styrelsen, att stegringen av lånebehovet är en följd av den

ökade användningen av skördetröskor, vilken förutsätter effektiva spannmålstorkningsanläggningar

i kombination med lagringsutrymmen.

I lantbruksstyrelsens anslagsframställning för budgetåret 1950/51 framhälles

att tendensen inom jordbruket att anskaffa skördetröskor torde komma

att bliva allt starkare. På grund härav och med stöd av en utav Svenska

lantmännens riksförbund verkställd preliminär undersökning rörande projekterade

lagerhusbyggen beräknar styrelsen lånebehovet under nämnda

budgetår till 3 000 000 kronor.

Vidare har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 24 januari 1950 hemställt,

att till bidrag till uppförande av frukt- och potatislagerhus in. m. skall anvisas

dels å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1949/50 ett reservationsanslag

av 34 300 kronor, dels å riksstaten för budgetåret 1950/51 ett

reservationsanslag av 16 000 kronor. I framställningen erinrar styrelsen om

att tidigare reservationsanslag till ändamålet indragits den 1 juli 1949. Emellertid

ha genom beslut den 21 mars 1947 och den 14 maj 1948 två föreningar

beviljats statsbidrag från anslaget med tillhopa 75 500 kronor. Härav ha

34 300 kronor ännu icke utbetalats, vilka medel nu rekvirerats av föreningarna.

Ett belopp av denna storlek bör därför anvisas å tilläggsstat till löpande

budgetår. Vidare upplyser styrelsen, att hos styrelsen föreligger en

ansökning om lån från frukt- och potatislagerhusfonden för en anläggning

i Halmstad. Såsom statsbidrag till denna anläggning skulle styrelsen kunna

tillstyrka 16 000 kronor. Styrelsen föreslår med hänsyn härtill, att ett anslag

å nämnda belopp skall uppföras å riksstaten för budgetåret 1950/51.

Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök har såsom förut berörts i framställning

den 12 augusti 1949 hemställt, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att dels medgiva att det belopp, som årligen må av Kungl. Maj :t dis
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

23

poneras för utlåning från fiskerilånefonden, tills vidare från och med budgetåret

1950/51 skall höjas från nuvarande 2 000 000 kronor till 2 500 000

kronor, dels till nämnda fond och till lån till främjande av beredning och

avsättning av fisk in. nf. för samma budgetår anvisa investeringsanslag av

1 750 000 respektive 1 500 000 kronor.

Förslaget om ökad utlåning från fiskerilånefonden motiveras med att anspråken

på fonden under de senare åren starkt stegrats och de två sista

budgetåren icke kunnat tillfredsställas. Fiskeristyrelsen väntar även, att

låneanspråken skola ytterligare öka. Vidare erinrar styrelsen om den utvidgning

av lånemöjligheterna från fonden som genomfördes år 1948. Styrelsen

framhåller, att om de ökade lånemöjligheterna skola kunna utnyttjas

måste det belopp, som årligen får disponeras för lån ur fonden, höjas.

Med hänsyn härtill föreslår den, att utlåningsbeloppet skall höjas till

2 500 000 kronor. För att en utlåning av sådan storlek skall bliva möjlig anser

styrelsen ett kapitaltillskott till fonden å 1 750 000 kronor erforderligt

för nästa budgetår. Enligt verkställd uppskattning kan nämligen å fonden

blott ett belopp av omkring 750 000 kronor beräknas stå till förfogande för

utlåning under sagda budgetår.

Beträffande anslaget till lån till främjande av beredning och avsättning

av fisk m. m. upplyser fiskeristyrelsen, att låneanspråken de senaste två

budgetåren icke varit större än att en behållning å 641 000 kronor förelåg

vid ingången av löpande budgetår. Detta torde till väsentlig grad bero på

svårigheterna att erhålla byggnadstillstånd. Enligt fiskeristyrelsen föreligger

emellertid för närvarande ett trängande behov av flera fryshus, vilket behov

måste tillgodoses om landet skall kunna konkurrera på exportmarknaden.

Även i övrigt behöver fiskindustrien utbyggas. Trots behållningen å anslaget

anser styrelsen därför detsamma böra höjas med 500 000 kronor till 1 500 000

kronor för budgetåret 1950/51.

Statskontoret anser sig på grund av nödvändigheten att i rådande läge

iakttaga största återhållsamhet i fråga om investeringsverksamheten böra

föreslå, att anslaget till fiskerilånefonden skall uppföras med oförändrat

belopp av 1 250 000 kronor. Härigenom kommer, såvitt nu kan bedömas,

fonden att tillföras ett kapitaltillskott, som tillåter en låneverksamhet i samma

omfattning som under innevarande budgetår. Med hänsyn till den årligen

växande reservationen å anslaget till lån till främjande av beredning och avsättning

av fisk in. in. anser statskontoret det böra ifrågasättas, huruvida

icke anslaget bör sänkas till 500 000 kronor. Ämbetsverket förklarar sig i

allt fall icke vilja medverka till en höjning av anslaget.

Departementschefen.

Beträffande flertalet av de fonder, som beröras av lantbruksstyrelsens

utredning, har låneverksamheten under senare år varit ringa eller ingen.

Sålunda ha lån ej utlämnats ur fjäderfälånefonden efter år 1935, ur kalkbrukslånefonden

efter är 1939, ur fruktodlingslånefonden efter år 1938, ur

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:is proposition nr 73.

mejerilånefonden efter år 1943 samt ur slakterilånefonden efter år 1942.

Även kaninavelslånefonden har under senare år tagits i anspråk i mycket

ringa utsträckning. Såsom flera remissinstanser uttalat synes det, främst

med hänsyn till den låga lånefrekvensen, kunna ifrågasättas, huruvida nu

angivna sex fonder längre fylla någon egentlig uppgift. Vid övervägandet

av detta spörsmål har jag kommit till den uppfattning, att dessa fonder

utan olägenhet kunna avvecklas. Därest i fortsättningen skulle uppstå behov

av lån till de ändamål, som avsetts med fonderna, torde detta behov

utan större svårighet kunna tillgodoses å den vanliga kreditmarknaden.

Vad särskilt angår lånen ur kaninavelslånefonden må framhållas, att dessa

med hänsyn till det låga maximibeloppet och till att subventionen endast

består i viss tids räntefrihet icke kunna anses ha någon nämnvärd betydelse

för låntagarna och att denna betydelse för övrigt knappast uppväges av de

kostnader och det besvär, som administrationen av lånen medför för det

allmänna. Vidare torde jag i fråga om slakterilånefonden få erinra, att för

närvarande till prövning föreligger en ansökan av Norrbottens slakteriförening

u. p. a. om, bland annat, statslån för byggande av en slaktstation i

Gällivare, avsedd för slakt av nötkreatur, hästar och renar. Denna låneansökning

torde böra slutligt avgöras inom den närmaste tiden. Särskilt med

hänsyn till önskemålet om en sanering av renslakten synas starka skäl

tala för bifall till densamma. Sagda ansökan bör emellertid enligt min mening

betraktas som ett specialfall, vilket ej ändrar den uppfattning om

möjligheten att avveckla slakterilånefonden, åt vilken jag nyss givit uttryck.

Lån ur nämnda sex fonder torde alltså icke böra beviljas efter utgången

av innevarande budgetår. Dock böra fonderna även efter sagda tidpunkt

få användas för utbetalande av lån, som beviljats dessförinnan. Behållningen

å fonderna ävensom inflytande amorteringar böra tillföras riksgäldskontoret.

Det torde i övrigt få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare

bestämmelser angående avvecklingen.

Även beträffande bevattningslånefonden synes med hänsyn till den ringa

lånefrekvensen en avveckling kunna övervägas. Då anläggandet av bevattningsanordningar

är en för jordbruksdriften betydelsefull men ännu i stort

sett oprövad fråga, anser jag det dock lämpligast att denna lånefond bibehålies.

Likaså torde den låneverksamhet, som skett med användande av

frukt- och potatislagerhusfonden ävensom spannmålslagerhusfonden, böra

fortsätta. I båda fallen föreligger det ett betydande behov av nya lagerlokaler,

och det synes önskvärt, att det allmänna i viss utsträckning genom

kreditgivning skall hjälpa till att täcka detta behov.

Vad härefter angår frågan, huruvida den låneverksamhet, som hittills

bedrivits ur sistnämnda tre fonder, bör fortsättas i samma ordning som

hittills eller man beträffande densamma bör övergå till ett system med

statlig kreditgaranti må erinras, att lantbruksstyrelsen funnit en dylik omläggning

möjlig och lämplig samt att även flertalet remissinstanser föror
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 73.

clat eu sådan omläggning eller i vart fall icke haft något att erinra däremot.

Det synes även obestridligt, att systemet med kreditgaranti erbjuder

vissa fördelar. Å andra sidan tala enligt min mening flera skäl mot att

man nu skall företaga en dylik omläggning. Ett av dessa är att det torde

föreligga risk för att anspråken på statligt stöd skulle öka avsevärt efter

en övergång till kreditgaranti. Vidare må framhållas att — såsom även

några remissinstanser anfört — frågan i viss mån är beroende av vilka uppgifter

som kunna komma att åläggas den beslutade statliga affärsbanken.

Frågan om statsbankens arbetsuppgifter är ännu icke avgjord. Jag anser visserligen

icke att detta förhållande utgör något ovillkorligt hinder för en övergång

till statlig kreditgaranti beträffande nu ifrågavarande lånefonder. Då

det med hänsyn till låneverksamhetens ringa omfattning ur administrativ

synpunkt knappast erbjuder någon olägenhet att tills vidare fortsätta med

nuvarande system, synes det mig dock mindre lämpligt att genom en sådan

övergång eventuellt föregripa avgörandet av nyssnämnda fråga.

På grund av nu anförda förhållanden anser jag, att utlåningen från ifrågavarande

tre fonder tills vidare bör i princip vara anordnad på samma sätt

som hittills. Låneverksamheten från frukt- och potatislagerhusfonden samt

spannmålslagerhusfonden synes emellertid kunna förenklas i vissa avseenden.

Till en början synes hinder ej möta att de båda fonderna sammanslås till en,

förslagsvis benämnd jordbrukets lagerhusfond och stående under statskontorets

förvaltning. Vidare böra lånebestämmelserna göras enklare och mer

enhetliga. Då det liksom hittills bör ankomma på Kungl. Maj :t att bevilja

lån, torde lånebestämmelserna inom vissa gränser böra få anpassas efter

förhållandena i det enskilda fallet. Beträffande säkerheten för lån synes det

sålunda tillräckligt att — i likhet med vad som gäller exempelvis beträffande

statlig garanti för lån till jordbrukets yttre och inre rationalisering

— stadga att säkerheten skall vara tillfredsställande ur det allmännas synpunkt.

I samband härmed må anmärkas, att det ej bör möta hinder för en

lånesökande att taga bottenkredit på annat håll utan tvärtom får anses

önskvärt att så sker. I stället för de skiftande bestämmelserna rörande amortering

bör gälla, att lån skall vara amorteringsfritt i högst fyra år och skall

återbetalas inom högst 20 år. Ränta bör liksom hittills utgå med fyra procent.

Låntagaren bör åtnjuta räntefrihet under de två första åren efter första

lyftningsdagen. Även i fråga om de mera formella bestämmelserna torde

åtskilliga förenklingar kunna göras.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de författningsändringar

och utfärda de bestämmelser i övrigt, som kunna bliva erforderliga

vid bifall till vad jag i det föregående föreslagit. Jag vill slutligen i detta

sammanhang framhålla, att nu gällande bestämmelser om statsbidrag till

uppförande av frukt- och potatislagerhus böra bibehållas oförändrade.

Såsom framgår av det föregående uppgingo vid utgången av budgetåret

1048/49 disponibla kapitalmedel å spannmålslagerhusfonden till omkring

700 000 kronor samt ä frukt- och potatislagerhusfonden till omkring 1 400 000

I! Ilihang till riksdagens protokoll 1’JÖO. 1 samt. Nr 73.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

kronor. Förstnämnda medel torde sannolikt vara förbrukade vid ingången

av nästa budgetår. Däremot synes en icke obetydlig behållning å sistnämnda

medel kunna påräknas föreligga vid samma tidpunkt. Denna behållning bör

1a disponeras för låneverksamheten från den nya fonden. Härutöver torde

emellertid ett kapitaltillskott behövas. Lantbruksstyrelsen har uppskattat

medelsbehovet enbart till lån för uppförande av spannmålslagerhus och

spannmålstorkar till 6 000 000 kronor, varav hälften för löpande budgetår

och hälften för nästkommande budgetår. Även om jag delar styrelsens uppfattning

om behovet av nya spannmålslagerhus och spannmålstorkar, kan

jag dock icke tillstyrka en så stor medelsanvisning för ändamålet. Bland

annat med hänsyn till att fonden i fortsättningen i mindre omfattning än

hittills torde komma att användas för att täcka behovet av bottenkredit torde

ett tillskott av 2 500 000 kronor vara tillräckligt. Beloppet torde i sin helhet

böra anvisas å kapitalbudgeten för nästa budgetår.

Låneverksamheten från bevattningslånefonden torde tills vidare böra bedrivas

enligt samma grunder som hittills. Till fonden anvisades å tilläggsstat

II för budgetåret 1941/42 ett reservationsanslag av 500 000 kronor. Å detta

anslag, som alltjämt må disponeras för sitt ändamål, förelåg vid ingången

av löpande budgetår en behållning av omkring 390 000 kronor. Denna behållning

bör enligt min mening vara tillräcklig för att tillgodose låneanspråken

å fonden under såväl innevarande som nästa budgetår. Något kapitaltillskott

till fonden synes därför icke erforderligt för budgetåret 1950/51.

Däremot bör riksdagens medgivande inhämtas till att nyssberörda anslag

även under sistnämnda budgetår skall få disponeras för det med anslaget avsedda

ändamålet.

Jag övergår härefter till fiskeristyrelsens utredning och därmed sammanhängande

spörsmål. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har

styrelsen beträffande låneverksamheten från fiskerilånefonden avstyrkt en

övergång till systemet med statlig kreditgaranti. Däremot har styrelsen icke

haft något att erinra i och för sig mot en sådan övergång i fråga om låneverksamheten

från anslaget till lån till främjande av beredning och avsättning

av fisk m. m. Av remissinstanserna ha de flesta av olika anledningar

funnit statlig kreditgaranti icke böra ifrågakomma i någotdera fallet. I

överensstämmelse med den uppfattning, som jag uttalat vid behandlingen av

lantbruksstyrelsens motsvarande förslag, ansluter jag mig till sistnämnda

ståndpunkt. Låneverksamheten från ifrågavarande fond och anslag bör alltså

enligt min mening tills vidare fortgå enligt oförändrade grunder.

Beträffande utlåningen från fiskerilånefonden torde jag få erinra, att

1949 års riksdag höjde lånegränsen från 1 800 000 till 2 000 000 kronor. Någon

ytterligare höjning kan jag ej nu förorda. Det belopp, som Kungl. Maj:t

ärligen må disponera för lån från fonden, bör följaktligen tills vidare bibehållas

vid 2 000 000 kronor. För att en utlåning av denna storlek skall bliva

möjlig under nästa budgetår, torde erfordras ett kapitaltillskott å 1 250 000

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 73.

27

kronor till fonden. Jag föreslår alltså, att ett investeringsanslag å nämnda belopp

skall anvisas för ändamålet.

Å anslaget till lån till främjande av beredning och avsättning av fisk in. in.

fanns, enligt vad fiskeristyrelsen upplyst, vid början av löpande budgetår en

behållning å cirka 640 000 kronor. Dessutom har för detta budgetår anvisats

ett belopp av 1 000 000 kronor under anslaget. Av de sålunda disponibla medlen,

sammanlagt omkring 1 640 000 kronor, torde en icke obetydlig del stå

till förfogande vid ingången av nästa budgetår. Det oaktat har fiskeristyrelsen

begärt en medelsanvisning å 1 500 000 kronor under anslaget för nästa

budgetår. Såsom skäl härför har styrelsen främst åberopat det trängande

behovet av flera fryshus. Styrelsen har framhållit, att detta behov måste

tillgodoses, om fiskerinäringen skall kunna konkurrera på exportmarknaden.

För egen del hyser jag samma uppfattning. Dessutom vill jag framhålla,

att en ökad tillgång till fryshus otvivelaktigt även skulle förbättra möjligheterna

för fiskerinäringens utövare att vinna avsättning för fångsterna inom

landet till skäliga priser. På grund av byggnadsregleringen torde det emellertid

icke bliva möjligt att under nästa regleringsår uppföra nya fryshus

i den omfattning, med vilken fiskeristyrelsen synes ha räknat. Med hänsyn

till det anförda anser jag medelsanvisningen under anslaget för nästa budgetår

kunna begränsas till samma belopp som för innevarande budgetår, eller

1 000 000 kronor.

I detta sammanhang torde jag även få upptaga frågan om avveckling av

statens lånefond för inköp av gasgeneratorer för fiskebåtar. Enligt vad jag

inhämtat ha från denna fond endast utlämnats tre lån, samtliga år 1942.

Dessa lån, av vilka icke något uppgick till mer än 1 000 kronor, äro slutbetalda.

Behållningen å fonden uppgår för närvarande till 3 000 kronor. Nu

anförda uppgifter synas klart utvisa, att de skäl som på sin tid föranledde

inrättande av fonden, numera förlorat all styrka. Jag anser det därför icke

finnas någon anledning att bibehålla ifrågavarande fond. Densamma torde

alltså böra avvecklas vid utgången av innevarande budgetår. Härvid torde

nyssnämnda behållning böra tillföras riksgäldskontoret. Övriga bestämmelser

rörande avvecklingen torde få meddelas av Kungl. Maj :t.

Lantbruksstyrelsens framställning om anslag till bidrag till uppförande

av frukt- och potatislagerhus in. in. föranleder icke någon erinran från min

sida. Under denna anslagsrubrik hör alltså anvisas dels å tilläggsstat till riksstaten

för budgetåret 1949/50 ett reservationsanslag av 34 300 kronor, dels å

riksstaten för budgetåret 1950/51 ett reservationsanslag av 16 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen alt

1) medgiva, att statens kaninavelslånefond, statens fjäderfälånefond,

statens kalkbrukslånefond, statens fruktodlingslånefond,

statens mejerilånefond, statens slakterilånefond

samt statens lånefond för inköp av gasgeneratorer för fiskebåtar

må avvecklas vid utgången av budgetåret 1949/50;

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

2) godkänna förslaget att frukt- och potatislagerhusfonden

samt spannmålslagerhusfonden från och med den 1 juli

1950 skola sammanslås till en fond, benämnd jordbrukets

lagerhusfond;

3) medgiva, att vid utgången av budgetåret 1949/50 disponibla

kapitalmedel under frukt- och potatislagerhusfonden

samt spannmålslagerhusfonden må användas för låneverksamheten

från den nya fonden;

4) godkänna de grunder för låneverksamheten från den

nya fonden, som angivits i det föregående;

5) medgiva, att det å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret

1941/42 anvisade reservationsanslaget till Bevattningslånefonden

må under budgetåret 1950/51 användas för

det med anslaget avsedda ändamålet;

6) å kapitalbudgeten för budgetåret 1950/51 anvisa

a) till Jordbrukets lagerhusfond ett investeringsanslag av

2 500 000 kronor,

b) till Fiskerilånefonden ett investeringsanslag av 1 250 000

kronor,

c) till Lån till främjande av beredning och avsättning av

fisk m. m. ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor; samt

7) till Bidrag till uppförande av frukt- och potatislagerhus

m. m. under nionde huvudtiteln anvisa

dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1949/50

ett reservationsanslag av 34 300 kronor,

dels å riksstaten för budgetåret 1950/51 ett reservationsanslag

av 16 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Herlitz.

507126. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1950:187 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående stadsdomares tjänstgöring vid det statliga domstolsväsendet. a1 i texten