Angående inhämtande av riksdagens samtycke till förordnande om tillämpning av vissa bestämmelser i allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293)
7 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 3 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1950:81, Angående inhämtande av riksdagens samtycke till förordnande om tillämpning av vissa bestämmelser i allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293)
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 81.
I
Nr 81.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inhämtande av
riksdagens samtycke till förordnande om tillämpning
av vissa bestämmelser i allmänna förfogandelagen den
22 juni 1939 (nr 293); given Drottningholms slott den
24 februari 1950.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden
hemställt.
GUSTAF.
John Ericsson.
Sammanfattning.
I propositionen hemställes om riksdagens samtycke till förordnande, att
2—5 §§ förfogandelagen skola äga tillämpning under tiden den 1 juli 1950
—den 30 juni 1951, 2 § andra stycket samt 4 och 5 §§ dock endast i den
män det erfordras för att tillgodose krigsmaktens beredskapsbehov.
liihang till riksdagens protokoll 1950. I sand. Nr 81.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr St.
Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet a Drottningholms
slott den 2''i februari 1950.
N är varande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Weijne, Andersson, Lingman.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
t. f. chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Ericsson fråga om
tillämpning under tiden den 1 juli 1950—den 30 juni 1951 av vissa bestämmelser
i allmänna förfogandelagen den 22 juni 1939 (nr 293) och anför
därvid följande.
Allmänna förfogandelagen utfärdades den 22 juni 1939 (nr 293) och
gällde ursprungligen till och med den 31 mars 1940. Lagens giltighetstid
förlängdes sedermera med ett år i sänder till och med den 30 juni 1949.
Efter förslag av Kungl. Maj:t i proposition nr 210 till 1949 års riksdag
( r. skr. nr 317/1949) har lagen i något förändrad form genom lag den 3 juni
1949 (nr 273) erhållit fortsatt giltighet till och med den 31 december 1952.
1 § förfogandelagen upptar förutsättningarna för lagens tillämplighet och
förfarandet, när lagen skall sättas i tillämpning, medan 2—7 §§ innehålla
Kungl. Maj:ts fullmakter. Övriga paragrafer (8—31 §§) innehålla speeialstadganden
i anslutning till fullmaktsparagraferna samt bestämmelser om
ersättning, påföljder in. in.
Innehållet i 2—7 §§ i förfogandelagen är i korthet följande.
Enligt 2 § äger Kungl. Maj :t — där så finnes erforderligt — meddela föreskrifter
om avstående till kronan av förnödenhet för att tillgodose behovet
för befolkningen eller produktionen eller för krigsbruk eller annat ändamål
av betydelse för det allmänna (första stycket) samt om viss skyldighet att
verkställa sedvanlig beredning av förnödenheterna (andra stycket). Jämlikt
tredje stycket kan föreskrift enligt paragrafen avse även förnödenhet, som
tillverkas eller importeras efter föreskriftens meddelande.
I 3 § stadgas om beslag å förnödenhet, som avses i 2 §, samt i 4 § om upplåtelse
med nyttjanderätt till kronan av fastighet, byggnad, järnväg eller
annan anläggning, fartyg, motorfordon eller annat transportmedel för behov
som avses i 2 § eller för sjukvårdsändamål, för beredande av tjänstelokal
åt offentlig myndighet eller för annat liknande ändamål.
5 § innehåller bestämmelser om skyldighet för ägare eller innehavare av
fastighet, fabrik eller annan anläggning, järnväg, fartyg, motorfordon eller
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr St.
annat transportmedel att för behov som avses i 2 § frambringa, tillverka,
bereda, iståndsätta eller tillhandahålla respektive verkställa forsling av förnödenhet.
6 § stadgar om upplåtelse av byggnad eller del därav eller markområde
eller annat utrymme till kronan för att bereda bostad åt husvilla eller för
förvaring av arkivalier eller samlingar eller för annat liknande ändamål.
7 § innehåller föreskrifter om tillhandahållande av elektrisk kraft från
starkströmsanläggning för kronans räkning eller upplåtelse av sådan anläggning
eller del därav till kronan för att tillgodose befolkningens eller
produktionens behov av elektrisk kraft eller eljest för ändamål av betydelse
för det allmänna.
Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, äger Kungl. Maj:t enligt
1 § första stycket förfogandelagen, utan medverkan av riksdagen, förordna
att lagens fullmaktsbestämmelser skola sättas i tillämpning. Riksdagens
godkännande av sådant tillämpningsförordnande är dock förutsättning för
förordnandets giltighet utöver viss kortare tid.
Under andra utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Kungl.
Maj:t enligt 1 § andra stycket förfogandelagen endast med riksdagens samtycke
förordna om tillämpning av vad i 2—7 §§ stadgas. Förordnandet gäller
i sådant fall under viss tid, högst ett år, och kan inskränkas till att avse
endast vissa av bestämmelserna i fråga eller vissa ändamål. Sedan 1949
års riksdag enligt nämnda skrivelse nr Öl7 lämnat samtycke som nyss sagts,
har Kungl. Maj:t genom förordning den 3 juni 1949 (nr 274) förordnat, att
2—5 och 7 §§ förfogandelagen skola äga tillämpning under tiden den 1
juli 1949—den SO juni 1950, 4 § dock endast i den mån det erfordras för
alt tillgodose krigsmaktens beredskapsbehov.
För bedömande av frågan i vad män behov av tillämpning av 2—5 och
7 §§ förfogandelagen kan väntas föreligga jämväl under tiden den I juli
1950- den 30 juni 1951 ha yttranden inhämtats från armé-, marin- och flygförvaltningarna,
fortifikationsförvallningen, riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap, statens livsmedelskommission, statens bränslekommission
och statens priskontrollnämnd.
Arméförvaltningen, marinförvaltningen och flygförvaltningen ha samtliga
uttalat sig för förlängning av giltigheten av nuvarande bestämmelser.
Marinförvaltningen har i samband därmed särskilt framhållit, att förfogandelagen
beredde möjlighet att, när rekvisitionslagstiftningen ej kunde
tillämpas, tillgodose försvarets behov av oundgängliga förnödenheter och
atl bestämmelsen i 5 § förfogandelagen kunde åstadkomma erforderlig
prioritet åt militära beställningar och vara av betydelse för beredskapsfrågor.
Fortifikationsförvallningen bär med hänsyn till önskvärdheten av all
i ett skärpt läge snabbt kunna genomföra planerad utbyggnad av rikets befästningar
och för detta ändamål disponera såväl erforderlig mark som
lokalt förefintlig materiel av olika slag — ansett att ett upphörande av möj
-
4
Kanyl. Maj:ls proposition nr SI.
ligheten att enligt allmänna förfogandelagen taga i anspråk erforderlig mark
in. m. skulle i nuvarande läge kunna medföra vissa risker, som ej finge underskattas.
Fortifikationsförvaltningen har därför funnit det olämpligt, att
ifrågavarande bestämmelser i förfogandelagen för närvarande sattes ur
tillämpning.
Från livsmedelskommissionens sida har uttalats, att för livsmedelskommissionens
verksamhetsområde allenast syntes erforderligt att förordnande
om tillämpning av allmänna förfogandelagen under tiden den 1 juli 1950—
30 juni 1951 avsåge 2 § första och tredje styckena samt 3 §, därvid kommissionen
emellertid framhållit, att möjlighet i och för sig torde finnas att
— med undantag av kafferansoneringen — upphäva samtliga å förfogandelagen
grundade ransoneringar och till stöd för återstående regleringsåtgärder
i stället utfärda författningar, som icke grundade sig på förfogandelagen.
Priskontrollnämmlcn har anfört:
Få flera viktiga varuområden äro prisregleringsbestämmelserna beroende
av författningar, som utfärdats med stöd av allmänna förfogandelagen.
Kungörelserna den 17 maj 1940 (nr 306) angående beslag å vissa hudar och
skinn samt den 28 mars 1941 (nr 170) angående utvidgat beslag å hudar
och skinn, vilka kungörelser bygga på 2 § första och tredje styckena samt
3 § allmänna förfogandelagen, utgöra sålunda grundvalen för prisregleringen
av skodon enligt det s. k. P-skosystemet. Detta system torde icke
kunna avvecklas utan avsevärda prishöjningar på alla slag av skodon i de
lägre prisklasserna. Till samma kategori författningar torde vidare få räknas
bland annat kungörelsen den 23 november 1945 (nr 714) om viss inskränkning
i rätten att använda textilvaror för yrkesmässig tillverkning
eller beredning av varor till avsalu. Med stöd av sistnämnda kungörelse ha
utfärdats vissa tillverkningsföreskrifter, vilka måste anses utgöra eu nödvändig
grundval för den nuvarande prisregleringen beträffande såväl vissa
garner och vävnader som färdiga konfektionsvaror, bland vilka särskilt
blåkläderna böra nämnas.
Till undvikande av prishöjningar, som skulle medföra stora svårigheter
för den ekonomiska stabiliseringspolitiken, torde det med hänsyn till de
anförda förhållandena vara nödvändigt, att 2 8 första och tredje styckena
samt 3 g allmänna förfogandelagen erhålla fortsatt tillämpning under tiden
den 1 juli 1950—den 30 juni 1951.
Däremot torde fortsatt tillämpning av föreskrifterna i 2 andra stycket
samt 4, 5 och 7 §§ allmänna förfogandelagen icke vara behövlig ur de synpunkter,
som priskontrollnämnden har att bevaka.
Bränslekommissionen har i sitt yttrande inledningsvis erinrat om att av
de regleringar, som förekommit inom bränslekommissionens verksamhetsområde,
numera endast återstode regleringarna av handeln med koks och
antracit samt av handeln med vissa flytande bränslen.
Beträffande regleringen av handeln med koks och antracit har kommissionen
anfört.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kuntjl. Maj:ts proposition nr <S7.
Ändamålet med denna reglering är dels att fördela dessa bränslen inom
landet på ett ur försörjningssynpunkt lämpligt sätt dels ock att hålla fobpriser
och fraktkostnader ävensom prisnivån inom landet på eu så låg nivå
som möjligt. I nuvarande läge med subventionering av hushållens bränslekostnader
torde en statlig medverkan inom förevarande område vara ofrånkomlig.
Det har därför ansetts nödvändigt att regleringen av handeln med
koks och antracit äger bestånd tills vidare. Vid tidpunkten för hävandet av
regleringen med stenkol den 1 juni förlidet år befunnos förhållandena på
stenkolsmarknaden vara beroende av så många oberäkneliga faktorer all
det icke ansågs möjligt att då häva de gällande beslagsförfattningarna. Förhållandena
på kol- och koksmarknaden torde alltjämt vara så labila och
svårbedömbara, att det icke kan anses tillrådligt att häva gällande beslagsförfattningar
förrän regleringen på området upphört.
Bränslekommissionen har slutligen, under erinran om att beträffande de
flytande bränslena någon beslagsförfattning icke funnes, framhållit, att försörj
ningsläget på de områden, där kommissionen för övrigt tidigare varit
verksam icke ingåve några farhågor för tid, som nu kunde överblickas, varför
man icke torde behöva räkna med några ytterligare regleringsåtgärder.
Med hänsyn till vad sålunda anförts har kommissionen som sin mening
framfört, att tillämpligheten av 2, 3 och 5 §§ i allmänna förfogandelagen
borde utsträckas ytterligare ett år, räknat från och med den 1 juli 1950.
I motsats till övriga hörda myndigheter har liksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap framhållit, alt ur nämndens synpunkter behov ej syntes
föreligga av möjlighet att fortsättningsvis kunna tillämpa 2—5 och 7 §§
förfogandelagen.
Föredraganden. Försörjningsläget bar under det senaste året avsevärt
förbättrats, vilket gjort det möjligt all upphäva ell flertal ransoneringar på
myckel betydelsefulla områden. Alltjämt kvarstå emellertid eu del regleringar,
främst avseende fördelningen av råvaror. Dessa regleringar grunda
sig å allmänna förfogandelagen. För att kunna bedöma huruvida förfogondelageus
bestämmelser komma att vara behövliga även för det år, som
loljer efter den 30 juni 1950, är det därför nödvändigt alt försöka bilda sig
en uppfattning om utvecklingen av försörj ningsläget i stort för detta år
och om de eventuella regleringar som på grund av denna bedömning kunna
anses erforderliga. Att redan nu göra några mera bestämda uttalanden
härom är givetvis ej möjligt. I del följande lämnas eu kortfattad översikt
över läget inom olika försörjningsområden.
Skörden av brödspannmål år 1949 uppgick enligl preliminära uppgifter
till 939 milj. kg, vilket är den näsl högsta siffra som noterats sedan förkrigstiden.
Tillsammans med övergångslager av gammal skörd täcker årets
skörd väl del inhemska behovet och lämnar dessutom rum för eu icke obetydlig
nettoexport. Potatisskörden utgjorde I <>()(> milj. kg och var därmed
Kungl. Maj.ts proposition nr 81.
6
en av de lägsta som redovisats under det senaste årtiondet. Den är dock
tillräcklig för att täcka det inhemska behovet av mat- och fabrikspotatis.
Sockerbetsskörden beräknas medge tillverkning av 291 milj. kg råsocker,
vilket motsvarar ungefär 80 % av det inhemska årsbehovet.
Animalieproduktionen har under det gångna året visat en fortsatt uppgång.
Produktionen av mjölk har i det närmaste uppnått förkrigsnivån. Invägningen
av mjölk steg 1949 till 3 679 milj. kg, vilket är den högsta siffra
som någonsin uppnåtts. Även 1949 års produktion av mejerisiuör och ost
98,1 resp. 65,5 milj. kg — är hög, i fråga om ost t. o. m. den högsta som
någonsin noterats.
Utvecklingen har som bekant medgivit, att försäljning av tjock grädde
och hellet ost kunnat friges. Standardiseringen av konsumtionsmjölken till
3 c/o fetthalt kvarstår dock fortfarande och har inneburit ett ej obetydligt
tillskott till smörproduktionen. Till följd av produktionsökningen har uppslått
en lagerökning av såväl smör som ost. I fråga om båda varuslagen
har eu viss export ägt rum. Av mycket stor betydelse för vår matfettsförsörjning
har varit den omfattande ol jeväxtskörden under senare år.
På kött råder alltjämt viss knapphet beroende på att nötkreatursstammen
starkt beskurits i förhållande till förkrigstiden. Viss import måste här
tillgripas för att täcka efterfrågan. Fläskproduktionen har överskridit produktionen
under de sista förkrigsåren samt i stort sett medgivit täckning
av det inhemska behovet.
Produktionen av ägg har visat en fortsatt stegring och en betydande export
har förekommit hela år 1949 och pågår fortfarande. Förkrigsnivån för
produktionen har väsentligt överskridits.
Vår försörjning med livsmedel är, som av del föregående framgår, i stort
sett tillfredsställande. Vissa råvaruregleringar inom detta försörjningsområde
kvarstå alltjämt, men det torde ej vara omöjligt att såsom livsmedelskommissionen
påpekat grunda dylika regleringar, därest de över huvud
behöva bibehållas, på andra regler än allmänna förfogandelagens. Beträffande
kaffe synes den nuvarande konsumtionsregleringen vara nödvändig,
sä länge valutaläget gör en begränsning av importen erforderlig.
Vad det industriella området angår torde helt allmänt kunna sägas, atl
beliovstäckningen är tillfredsställande, så tillvida att flertalet viktiga ändamål
kunna tillgodoses. Inom vissa sektorer av näringslivet ha dock svårigheter
uppstått, exempelvis beträffande tunnplåt för radiatorer, bleckplåt för
konserveringsändamål in. m. Fn detaljerad redogörelse för produktion och
försörjningsläge inom viktigare industriella varuområden återfinnes i Bihang
3 (Nationalbudgeten, sid. 17—26) till statsverkspropositionen till 1950
års riksdag, bilaga 1, Inkomsterna, till vilken må hänvisas.
Av de regleringar som kvarstå inom detta område må nämnas råvaruregleringarna
å läderområdet, varå skyldigheten att tillverka s. k. P-skor grundar
sig, samt inom textilområdet. Av konsumtionsregleringar kan nämnas
Kungl. Maj:ts proposition nr S1. 7
regleringen av koks och antracit, som till stor del kan sägas vara betingad
av subventioneringen av dessa bränslen. Regleringen av handeln med flytande
bränslen har numera upphävts.
Det torde vara uppenbart, att bestämmelserna i 2 § första och tredje styckena
och 3 § förfogandelagen, vilka bestämmelser utgöra den rättsliga grunden
för bestående regleringar, böra bibehållas även för tiden efter den 30 juni
1950. Man torde nämligen få utgå från att åtskilliga av nu gällande regleringar
komma att kvarstå efter den 30 juni 1950. Kungl. Maj:t bör därför
erhålla törlängt bemyndigande att förordna om tillämpning av nu nämnda
lagrum.
Vad beträffar 2 § andra stycket samt 4, 5 och 7 §§ synes, med hänsyn
till det förbättrade försörjningsläget, ett allmänt behov av tillämpning av
dessa lagrum knappast komma att föreligga under den tid, varom nu är
fråga. De militära myndigheterna ha emellertid — under framhållande av
den betydelse lagrummen i fråga äga för tillgodoseende av de militära beredskapsbehoven
— ansett, att möjlighet alltjämt bör finnas att tillämpa
desamma. Denna synpunkt synes icke kunna frånkännas berättigande,
i vad gäller 2 § andra stycket samt 4 och 5 §§. Däremot torde värdet av
möjligheten att kunna tillämpa 7 § vara relativt litet även ur dessa synpunkter.
Jag finner mig därför böra förorda, att förordnande om förfogandelagens
tillämpning skall omfatta även 2 § andra stycket samt 4 och
5 §§, varvid dock fullmakten beträffande dessa lagrum bör begränsas till
att avse tillgodoseendet av allenast militära beredskapsbehov.
Sammanfattningsvis vill jag alltså föreslå, att förordnande om förfogandelagens
tillämpning under liden den 1 juli 1950—den 30 juni 1951 skall
omfatta 2 § första och tredje styckena samt 3 § ävensom, med den begränsning
som nu angivits, 2 § andra stycket samt 4 och 5 §§.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t inåt le
föreslå riksdagen
att lämna samtycke till att Kungl. Maj:t med stöd av 1 §
andra stycket allmänna förfogandelagen förordnar, att 2
5 §§ samma lag skola äga tillämpning under tiden den 1 juli
1950 den 30 juni 1951, 2 § andra stycket samt 4 och 5 SS
dock endast i den mån det erfordras för att tillgodose krigsmaktens
beredskapsbehov.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Ing nar .l.son Rörs.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1950:94 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition med förslag till lag om rätt för hantverkare att sälja gods so77i ej avhämtats. s. 11 i texten
- 2LU 1950:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inhämtande av riksdagens samtycke till förordnande om tillämpning av vissa bestämmelser i allmänna f s. 1 i texten