Sök i Ratio Lex

Angående anslag till åtgärder för dövhetens bekämpande

20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:86, Angående anslag till åtgärder för dövhetens bekämpande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

1

Nr 86.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till åtgärder

för dövhetens bekämpande; given Drottningholms

slott den 17 februari 1950.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås en höjning av anslaget till Bidrag till anskaffande

och drift av hörapparater från 60 000 till 100 000 kronor.

Hörselfrämjandets verksamhet förutsättes tills vidare fortgå i huvudsakligen

oförändrad omfattning. Bl. a. på grund av betydande underskott på

verksamheten föreslås emellertid, alt anslaget till Bidrag till hörselfrämjandet

uppräknas med 46 000 kronor till 86 000 kronor.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 86.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 17

februari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under

elfte huvudtiteln, punkterna 84 och 85, föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1950/51 beräkna dels till

Bidrag till anskaffande och drift av hörapparater ett anslag av 60 000 kronor,

dels ock till Bidrag till hörselfrämjandet ett anslag av 40 000 kronor.

Jag anhåller nu att till slutlig behandling få upptaga dessa anslagsfrågor.

l:o) Bidrag till anskaffande och drift av hörapparater.

Anslag

1947/48 ............................. 25 000

1948/49 ............................. 25 0001

1949/50 (statsliggaren s. 973) 60 000

1950/51 (förslag) .................... 100 000

Medel för detta ändamål anvisades å riksstaten första gången av 1947 års

riksdag (skr. nr 362) i anledning av väckta motioner (I: 74 och II: 136).

Vidare ha t. o. in. budgetåret 1948/49 från femte huvudtitelns reservationsanslag

till Åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet för samina

ändamål anvisats ett belopp av ytterligare 10 000 kronor årligen. Fr. o. m.

innevarande budgetår har motsvarande belopp i stället upptagits under nu

ifrågavarande anslag.

Yrkanden.

Hörselfrämjandets centralstyrelse (skr. 13/6 1949) hemställer, att anslaget

höjes med 177 000 kronor.

Sedermera har centralstyrelsen i skrivelse den 19 december 1949 ansett

denna höjning under vissa förutsättningar kunna reduceras till 130 000

kronor.

Nettoutgift

25 000

50 000

1 Å tilläggsstat därutöver 25 000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

3

Motiv.

I skrivelsen den 13 juni 1949 erinrar hörselfrämjandet, att föreningen för

budgetåret 1948/49 hade beräknat anslagsbehovet till 100 000 kronor. De för

samma budgetår ursprungligen anvisade medlen, (25 000 + 10 000) 35 000

kronor, hade förbrukats redan i december 1948, sedan 213 av 225 redan vid

budgetårets ingång färdigberedda och bidragsberättigade ansökningar bifallits.

Icke i något av dessa fall hade bidrag kunnat lämnas med tillåtna två

tredjedelar av kostnaden för anskaffande av hörapparat. Apparaterna kosta

i allmänhet mellan 400 och 500 kronor och medeltalet beviljat bidrag per ansökan

utgjorde 164 kronor. Ingen sökande hade heller kunnat komma i åtnjutande

av bidrag, högst 100 kronor per år, till driftkostnaderna. För att

i någon mån kunna avverka den balans, som då förelåg, anhöll hörselfrämjandet

i skrivelse den 28 januari 1949 om ett tillfälligt extra anslag å 25 000

kronor, vilket belopp av 1949 års riksdag anvisades för ändamålet. Detta

anslag kommer att helt och hållet förbrukas genom utbetalande av bidrag

å cirka en tredjedel av de ansökningar, som för budgetåret 1948/49 ursprungligen

anvisade medel icke räckte till att täcka.

Redan i juni 1949 — alltså innan ännu det nya budgetåret börjat —

vila hos hörselfrämjandet 327 färdigberedda och bidragsberättigade ansökningar,

som icke ha kunnat beviljas på grund av brist på medel. Om

man för varje ansökan räknar med i medeltal 175 kronor i bidrag, föreligger

sålunda f. n. en balans på cirka 57 000 kronor, vilken balans hänför sig

till budgetåret 1948/49.

Av det för budgetåret 1949/50 anvisade anslaget om 60 000 kronor (mot

av hörselfrämjandet äskade 100 000 kronor) äro således redan från början

cirka 57 000 kronor disponerade för nämnda ansökningar. Ett belopp av

endast omkring 3 000 kronor återstår sålunda för att täcka hjälpbehovet

under detta budgetår, vilket behov beräknas uppgå till cirka 120 000 kronor.

Hörselfrämjandet måste alltså för budgetåret 1950/51 kalkylera med

dels den brist, som beräknas uppkomma under budgetåret 1949 50 på cirka

117 000 kronor, och dels bidragsbehovet för budgetåret 1950/51, vilket uppskattas

till 120 000 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår

kan sålunda beräknas uppgå till (117 000 + 120 000) 237 000 kronor. I

I skrivelsen den 19 december 1949 upplyser hörselfrämjandet, att hela

antalet ulprovningar under år 1949 beräknas uppgå till cirka 4 800. Då

enligt upprättad statistik cirka 33 procent av samtliga utprovningar leda

till inköp av hörapparat samt omkring 46 procent av samtliga förmedlade

apparater utgöra hjälpfall, beräknas antalet förmedlade apparater och

hjälpfall för samma år uppgå till 1 600 resp. 745.

Enligt vad hörselfrämjandet erfarit från kommittén för dövhetens bekämpande

synas goda förutsättningar föreligga att till nästa budgetår i

marknaden få ut en eller flera relativt billiga apparattyper, däribland en

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

engelsk apparat, den s. k. medresco- eller standardapparaten. Vid beräkningen

av medelsbehovet kunna därvid i huvudsak fyra alternativ beträffande

omfattningen av apparatförmedlingen tänkas:

a) enbart dyra apparater;

V»

av

hjälpfallen standardapparater,

Va

»

» dyrare apparater;

V*

»

» standardapparater,

V*

»

» dyrare apparater;

*/.

»

» standardapparater,

Vä

»

» dyrare apparater.

Därest försäljningen av standardapparaten kunde beräknas komma att

uppgå till cirka två tredjedelar av samtliga till hjälpfall förmedlade apparater,

skulle det i hörselfrämjandets tidigare skrivelse till 117 000 kronor beräknade

medelsbehovet för täckande av föreliggande balans av bidragsberättigade

hjälpfallsansökningar kunna nedräknas till 70 000 kronor. Enligt

hörselfrämjandets uppfattning synes emellertid standardapparaten

knappast kunna insättas i så stor omfattning.

Yttranden.

Över framställningen den 13 juni Wb9 ha yttranden avgivits av pensionsstyrelsen,

skolöverstyrelsen och kommittén för dövhetens bekämpande.1

Pensionsstgrelsen framhåller, att det på grundval av hörselfrämjandets

uppgifter kan beräknas, att de personer, som under budgetåret 1949/50

söka bidrag till hörapparater, med få undantag i bästa fall kunna erhålla

sådant bidrag under budgetåret 1950/51 eller — beroende på anslagets storlek

sistnämnda budgetår — eventuellt först under budgetåret 1951/52. Då det

arbete, som utföres av kommittén för dövhetens bekämpande, ännu icke

avslutats, synes det föga tillfredsställande, att de anslag, som nu ställas till

hörselfrämjandets förfogande, i avvaktan på resultatet av kommitténs arbete

så begränsas, att väntetiden för bidrag från hörselfrämjandet uppgår

till ett år eller mera. På grund av de ökande väntetiderna torde många, som

för sitt arbete äro i oundgängligt behov av hörapparater, trots ekonomiska

svårigheter inköpa sådana direkt av vederbörande försäljare. Då i sådant

fall erforderlig objektiv utprovning av lämplig apparat icke äger rum, kan

detta många gånger medföra, att vederbörande icke erhåller den för hans

hörselnedsättning lämpligaste apparattypen. Med nu utgående anslag har

det icke varit möjligt för hörselfrämjandet att i det enskilda fallet lämna

bidrag med två tredjedelar av apparatkostnaden. Därest anslag av tillräcklig

omfattning beviljades, skulle hörselfrämjandet bliva i tillfälle utgiva

bidrag med belopp, som skulle komma att utgöra en mera effektiv hjälp

åt vederbörande. Pensionsstyrelsen tillstyrker därför, att största möjliga 1

1 Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 september 1947 tillkallade sakkunniga för utredning

rörande de hörseldefektas problem.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

bidrag ställes till hörselfrämjandets förfogande för tillgodoseende av de i

framställningen angivna ändamålen.

De bestämmelser, som äro utfärdade för anslagets användning under innevarande

budgetår, synas fortfarande böra gälla.

Skolöverstyrelsen framhåller, att hörselfrämjandets verksamhet är under

stark utveckling. Det synes överstyrelsen vara behjärtansvärt, att anslaget

till hörapparater avsevärt förstärkes. Ur de synpunkter skolöverstyrelsen

har att anlägga är således icke något att erinra mot det begärda anslaget.

Kommittén för dövhetens bekämpande erinrar, att kommittén i yttrande

över hörselfrämjandets framställning om anslag för budgetåret 1949/50

framhållit, att antalet hörselskadade i landet uppskattades till minst 80 000

och att endast en mindre del av dessa hittills erhållit hörapparat. Kommittén

anser sig icke böra underlåta att erinra om att hörapparaten icke blott är

ett medel för social gemenskap utan också ett medel att öka den hörselskadades

utkomstmöjligheter samt att snabbt förbättra hans arbetsförmåga

och därmed tillföra arbetsmarknaden arbetskraft. Allt eftersom insikten om

hörapparaterna och deras värde blir mera allmän, kommer detta att leda

till en ökad efterfrågan på apparater och därmed ett ökat behov av anslag.

Med hänsyn till hörapparatens utomordentliga betydelse för den hörselskadade

individen måste denna utveckling, som tydligt utläses ur hörselfrämjandets

skrivelse, betecknas såsom önskvärd. Kommittén förutsätter,

att denna utveckling under de närmaste åren kommer att ytterligare stegras,

samt anser det därför nödvändigt med omedelbara och kraftiga åtgärder för

att öka hörselfrämjandets resurser.

I sina beräkningar har hörselfrämjandet utgått från ett genomsnittligt

bidragsbelopp om 175 kronor per apparat, d. v. s. det f. n. gängse bidragsbeloppet

vid hittillsvarande apparatpriser mellan 400 och 500 kronor. Goda

förutsättningar synas emellertid föreligga att till nästa budgetår i full omfattning

i marknaden få ut den engelska apparaten Medresco, som f. n.

prövas inom landet, och eventuellt andra europeiska hörapparater i samma

prisklass. Medrescoapparaten, som avses komma att försäljas genom kommunal

eller humanitär organisation utan vinstintresse, bedömes såsom god

och torde komma att levereras till ett pris av cirka 200 kronor komplett

eller mindre än hälften av priset på de nu gängse apparattyperna. Det förefaller

sannolikt, att apparaten i fråga kommer att vara väl lämpad för ett

ansenligt antal hörselskadade. Det kan under dessa förhållanden sättas

i fråga, om icke bestämmelser borde införas, innebärande att bidragssökande,

för vilken medrescoapparaten prövas akustiskt fullt tillfredsställande,

icke bör äga rätt till högre bidrag än två tredjedelar av det pris,

som denna apparat betingar. Då kommittén önskar ytterligare följa resultatet

av undersökningen av apparaten, anser den sig icke redan nu böra

avgiva definitivt förslag. I här förevarande sammanhang önskar kommittén

endast framhålla, att ehuru nämnda förhållande kan beräknas medföra en

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

reducering av anslagsbehovet, samtidigt en ökad efterfrågan torde åstadkomma

en utjämning i detta avseende.

Yttrande i anledning av skrivelsen den 19 december 19i9 har avgivits av

kommittén för dövhetens bekämpande.

Kommittén framhåller, att sedan dess föregående yttrande i ärendet avgavs,

en viss förändring av läget beträffande hörapparatfrågan inträtt. Sålunda

ha ledamöter av kommittén vid studieresor i USA och England under

hösten 1948 medfört provexemplar av hörapparater, bl. a. den engelska

apparaten Medresco. Denna tillverkas på engelska statens beställning och

har konstruerats på grundval av en ingående vetenskaplig undersökning,

utförd av en av Medical Research Council för ändamålet speciellt tillsatt

kommitté. Genom hörselfrämjandet utprovades medrescoapparater från

augusti månad å personer, som genom Stockholms stad erhöllo bidrag till

inköp av hörapparat. Ytterligare ett antal sådana apparater har från samma

tid förmedlats direkt genom hörselfrämjandet. En särskild prövning av

apparaten åstadkoms därigenom, att den under en tid begagnades av ett

mindre antal lomhörda personer, vilka tidigare använt annan hörapparat.

Erfarenheterna från den relativt korta försökstiden uppgivas ha varit övervägande

goda.

På inbjudan av inrikesdepartementet anordnades den 22 september 1949

ett sammanträde i hörapparatfrågan, i vilket deltogo representanter för

bl. a. svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet samt hörselfrämjandet.

Sedan landstingsförbundet förklarat, att förbundet hade intresse

för försäljning av hörapparater genom landstingens inköpscentral,

samt sedan de övriga närvarande representanterna förklarat sig icke ha

något principiellt att invända häremot, upptog kommittén underhandlingar

med förbundet. Underhandlingar ha under hösten 1949 ägt rum även med

Stockholms stads hörapparatkommitté samt hörselfrämjandet.

I skrivelse till landstingsförbundets styrelse den 21 november 1949 hemställde

kommittén, att landstingens inköpscentral skulle under vissa angivna

former åtaga sig förmedling av hörapparater. I skrivelsen anfördes

bl. a.

Närmare 100 000 personer i landet beräknas lida av allvarligt nedsatt

hörsel. Målet bör vara, att var och en, som har nytta av en hörapparat,

också kommer i besittning av sådan. Ett realiserande av detta mål måste

komma att innebära en apparatåtgång av helt annan storlek än den nuvarande.

Det är under dessa förhållanden synnerligen starkt motiverat, att

det allmänna sörjer för, att dessa viktiga hjälpmedel i kampen mot dövheten

tillhandahållas allmänheten under tillfredsställande villkor.

Det har för kommittén framstått såsom önskvärt att finna utvägar att

på annat sätt än genom direkt statlig kontroll erhålla garantier för en tillfredsställande

utveckling på hörapparatmarknaden. En sådan utväg har

man ansett vara, att ett samhälleligt eller annat allmännyttigt organ inträder

såsom intressent på hörapparatmarknaden. Detta organ borde till
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

handahålla kvalitativt goda hörapparater till skäliga priser, sörja för apparatutprovning

under fullt betryggande former, skapa en fullgod organisation

av servicetjänsten samt i övrigt på ett förebildligt sätt tillgodose de hörselskadades

behov. En dylik verksamhet borde gynnas av bestämmelser, att

bidrag av allmänna medel för inköp av hörapparat lämnas endast under

förutsättning att densamma utprovats av sakkunnig och objektiv personal.

En ifrågasatt ökning av bidragsanslagen skulle erbjuda vissa garantier för

en önskad omfattning av apparatförmedlingen.

Vid förberedande underhandlingar i frågan ha representanter för landstingsförbundet

förklarat, att landstingens inköpscentral skulle kunna åtaga

sig hörapparatförsäljningen. Försäljningsverksamheten bör organiseras i

syfte att göra det möjligt även för mindre bemedlade personer att anskaffa

hörapparat resp. att nedbringa kostnaderna för bidrag till dylika apparater

samt att motverka en oskälig prisbildning.

I anledning härav meddelade landstingsförbundets styrelse, att den fann

det nödvändigt, att det allmänna — i första hand landsting och städer

utanför landsting — i större utsträckning än tidigare trädde hjälpande

till såväl organisatoriskt som ekonomiskt för att lösa hörapparatfrågan på

ett tillfredsställande sätt. Att förbundets inköpsorgan, landstingens inköpscentral,

utnyttjades i detta sammanhang fann styrelsen naturligt och hade

i stort sett intet att invända mot de riktlinjer, som kommittén uppdragit.

Under hand har därefter inhämtats, att inköpscentralen startat en försälj

ningsverksamhet, omfattande standardapparaten, att en provverksamhet

i enlighet med i kommitténs förenämnda skrivelse anförda riktlinjer

från den 1 januari 1950 påbörjats i Örebro län, att planering av verksamheten

lagts upp för ytterligare tre län samt att successiv utbyggnad av densamma

till övriga län förberedes. Stockholms stads hörapparatkommitté

avser enligt uppgift att föreslå en särskild organisation för utprovning och

förmedling av hörapparater för Stockholms stad, varvid behovet av hörapparater

kommer att i största möjliga utsträckning tillgodoses från inköpscentralen.

Avsikten är att komplettera standardapparaten med andra

märken för att vinna en begränsad sortering av apparater, tillräcklig för

att tillgodose olika individuella behov. Standardapparaten levereras tills

vidare av inköpscentralen till ett pris av 145 kronor exklusive individuell

öronpropp. Detta pris förutsättes också bli utförsäljningspris. I detta är

icke inräknat någon förmedlingsavgift eller kostnad för utprovning.

Kommittén övergår härefter till frågan om den sålunda uppkomna situationens

återverkningar med hänsyn till medelsbehovet för nästa budgetår.

Att f. n. bedöma, i vilken omfattning standardapparaten och eventuellt

andra prisbilliga apparater komma att förmedlas är mycket vanskligt. Enligt

vissa engelska uppgifter skulle standardapparaten väl lämpa sig för cirka

75 procent av de hörselskadade. Från hörselfrämjandet har tidigare uppgivits,

att ungefär en tredjedel av dessa skulle vara hjälpta med densamma.

I detta sammanhang hör framhållas att, då fråga är om bidrag från det

allmänna, hänsyn hör tagas endast till apparatens akustiska egenskaper.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

Individuella önskemål beträffande apparatens form eller färg, inbyggda batterier

m. m. torde icke böra tillgodoses med hjälp av allmänna medel. Under

dessa förhållanden och med stöd av de allt gynnsammare erfarenheter, som

vunnits vid den fortsatta användningen av standardapparaten, ävensom med

beaktande av att förbättrade typer av apparaten väntas, finner kommittén

skäl att räkna med att hälften av bidragsansökningarna komma att avse

standardapparater.

Om priset på standardapparaten blir 145 kronor, bör enligt gällande

subventionsgrunder i regel högst cirka 100 kronor eller två tredjedelar avkostnaden

utgå i statsbidrag. Beräknas bidragsgenomsnittet efter under år

1949 tillämpad praxis för bidragsgivningen, d. v. s. 175 kronor vid apparatpris

i regel över 400 kronor, erhålles en ungefärlig siffra om 60 kronor.

Det är f. n. omöjligt att bedöma resultatet av planerade åtgärder i syfte att

åstadkomma prisreduceringar på övriga hörapparater. Skäl torde dock föreligga

att räkna med en mindre sådan reducering om cirka 10 procent. En

icke oväsentlig reducering kan komma till stånd, om genom inköpscentralen

eller på annat sätt andra prisbilliga apparater införas på marknaden

såsom komplement till standardapparaten. I överensstämmelse med vad sålunda

anförts, kan genomsnittsbidraget för andra än standardapparater —

under förutsättning att 1949 års praxis tillämpas — minskas till cirka 160

kronor. Kommittén anser det motiverat och skulle för sin del med glädje

se, att berörda praxis kunde modifieras i en för de bidragssökande mera

generös riktning, d. v. s. att bidragsbeloppen över lag kunde ökas. Med

hänsyn till den av hörselfrämjandet beräknade ökningen av antalet bidragssökande

samt föreliggande eftersläpning beträffande sökta men ännu icke

beviljade bidrag anser sig kommittén nu icke böra förorda en dylik åtgärd.

Kommittén räknar därvid med att de hörselskadades situation underlättas

av att kommunala bidrag till inköp av hörapparater såsom hittills komma

att utgå.

Den av hörselfrämjandet angivna bristen av 117 000 kronor, motsvarande

bidrag till cirka 670 personer, kan i enlighet med det anförda reduceras

enligt följande:

50 % standardapparater, bidrag 60 kronor (335 X 60) . . . . 20 100 kronor

50 % andra apparater, bidrag 1751 kronor (335 X 175) 58 625 »

78 725 kronor

Det beräknade behovet för budgetåret 1950/51, 120 000 kronor (avseende

omkring 680 hjälpfall), kan enligt enahanda grunder reduceras sålunda:

50 % standardapparater (340 X 60).......... 20 400 kronor

50 % andra apparater (340 X 160) .......... 54 400 »

74 800 kronor

1 Bidragen avse tid, innan prisreducerande åtgärder kunna beräknas vara genomförda.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

Sammanlagt skulle alltså erfordras (78 725 + 74 800) 153 525 kronor. Beräkningen

bygger på hörselfrämjandets utgångspunkt, att antalet bidragsfall

kommer att vara konstant i förhållande till antalet utprovningar. Det

förefaller emellertid sannolikt, att en icke oväsentlig del av väntade bidragssökande,

då priserna bliva lägre och speciellt vid inköp av standardapparat,

själva komma att kunna svara för hela apparatkostnaden, i det senare fallet

lägre än den del av kostnaden vederbörande tidigare haft att erlägga vid

köp av dyrare apparat med hjälp av statsbidrag. Antalet bidragssökande

skulle därigenom bliva lägre än hörselfrämjandet räknat med och beloppet

därför kunna avrundas nedåt till 150 000 kronor.

Med hänsyn till de förändrade förhållanden, som komma att inträda

under budgetåret 1950/51, vill kommittén slutligen föreslå sådan ändring

av bidragsbestämmelserna, att bidrag må utgå med i regel högst två tredjedelar

av lägsta kostnaden för anskaffning av apparat, som vid utprovning

genom hörselfrämjandet eller annat av statsmakterna erkänt organ prövats

ur akustiska synpunkter tillfredsställande.

I ärendet i dess helhet har yttrande avgivits av statskontoret, som därvid

framhållit, att den utredning, som f. n. bedrives av kommittén för dövhetens

bekämpande, torde bliva av väsentlig betydelse för frågan om statens

bidrag till anskaffande och drift av hörapparater åt mindre bemedlade

döva och loinhörda. Särskilt måste ställningstagandet till det av kommittén

berörda spörsmålet om landstingens och städernas deltagande i kostnaderna

för samhällets hjälp åt de hörselskadade invex-ka på frågan om

statens fortsatta bidragsverksamhet. Statskontoret finner det därför naturligt,

att en höjning av statens bidrag till angivna ändamål hålles inom snäva

gränser.

Departementschefen.

När jag i föregående års statsverksproposition anmälde motsvarande anslag

framhöll jag — liksom i statsverkspropositionen till 1948 års riksdag

— att den statliga bidragsverksamhet, det här gäller, var föremål för särskild

utredning av den hösten 1947 tillsatta kommittén för dövhetens bekämpande.

Denna omständighet skulle, framhöll jag vidare, i och för sig

kunna anföras som skäl för att icke höja anslaget. Med hänsyn till erfarenheterna

från det första verksamhetsåret —- 1947/48 — och då en höjning

av anslaget icke syntes föregripa från denna kommitté väntade förslag, förordade

jag emellertid en viss ökning av medelsanvisningen.

De nu vunna erfarenheterna av verksamheten bekräfta, att anvisade

medel icke tillnärmelsevis förslå för att tillgodose hjälpbehovet. Enligt

nämnda kommitté beräknas sålunda icke mindre än cirka 80 000—100 000

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

personer i landet lida av allvarligt nedsatt hörsel. Endast en mindre del av

dessa torde hittills ha erhållit hörapparater. Dessa förhållanden återspeglas

i den under de senaste åren synnerligen starkt markerade ökningen av

hörselfrämjandets konsultationsarbete. Enligt vad jag under hand inhämtat

från föreningen har sålunda antalet genom densamma förmedlade apparater

ökat från 715 år 1946 till cirka 1 600 år 1949 och antalet s. k. hjälpfall

(bidragsberättigade) under samma tid från 193 till 745.

Av det för budgetåret 1949/50 anvisade anslaget, 60 000 kronor, måste

redan vid budgetårets ingång ett belopp av cirka 57 000 kronor disponeras

för att täcka då föreliggande balans på 327 bidragsberättigade ansökningar.

Vid utgången av samma budgetår beräknas en balans på cirka 670 bidragsberättigade

ansökningar komma att föreligga, vilket med ett genomsnittsbidrag

av 175 kronor per apparat motsvarar ett medelsbehov av omkring

117 000 kronor. Medelsbehovet för budgetåret 1950/51 har uppskattats till

i runt tal 120 000 kronor för ett beräknat antal av cirka 680 hjälpfall.

Enligt föreningens beräkningar skulle sålunda erfordras ett anslag om

sammanlagt (117 000 + 120 000) 237 000 kronor.

I föreningens senare skrivelse den 19 december 1949 samt i de yttranden,

som avgivits av kommittén för dövhetens bekämpande, har emellertid framhållits,

att goda förutsättningar syntes föreligga att till nästa budgetår få

ut i marknaden en engelsk apparat, den s. k. medresco- eller standardapparaten.

Denna apparat har genom börselfrämjandet utprovats på ett

stort antal hörselskadade och erfarenheterna ha därvid varit övervägande

goda. Då priset, cirka 145 kronor, är väsentligt lägre än på övriga nu saluförda

apparater, kommer detta att påverka anslagsbehovet för nästa budgetår.

Med utgångspunkt från f. n. tillämpad praxis i fråga om bidragsgivningen,

d. v. s. i genomsnitt endast något över 40 procent av apparatpriset,

skulle detta — i fråga om den engelska apparaten — innebära ett

statsbidrag om cirka 60 kronor per apparat. Olika åsikter föreligga emellertid

beträffande den omfattning, i vilken denna apparat skulle kunna förmedlas.

Enligt engelska uppgifter skulle densamma väl lämpa sig för cirka

75 procent av de hörselskadade, medan den statliga kommittén räknar med

att hälften av bidragsansökningarna komma att avse denna apparat. Då

man torde böra utgå från att hörselskadorna äro av i stort sett samma art

i Sverige som i England och de erfarenheter, som vunnits vid den fortsatta

användningen av standardapparaten enligt vad kommittén framhållit visat

sig allt gynnsammare, torde man tills vidare kunna räkna med att denna

apparat kommer att förmedlas till omkring 65 procent eller knappt två

tredjedelar av antalet bidragssökande.

Såsom hörselfrämjandet framhållit har vidare priskontrollnämnden börjat

en utredning angående möjligheterna att sänka priserna på övriga hörapparater.

Enligt vad jag under hand inhämtat från nämnden torde resul
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

tatet härav kunna föreligga i god tid före nästa budgetårs ingång. Under

förutsättning att för dessa apparater nu gällande praxis i fråga om bidragsgivningen

alltjämt tillämpas, torde man sålunda fr. o. m. budgetåret 1950/51

kunna räkna med en viss sänkning av det statliga bidraget, av kommittén

uppskattad till 10 procent eller från i genomsnitt 175 kronor till cirka

160 kronor per apparat.

Med utgångspunkt från vad sålunda anförts skulle medelsbehovet för

täckande av vid utgången av budgetåret 1949/50 beräknad balans, 670 hjälpfall,

uppgå till [60 X (65/100 X 670) 26 100 + 175 X (35/100 x 670) 41 125]

67 225 kronor. För att tillgodose det för budgetåret 1950/51 beräknade behovet,

680 hjälpfall, skulle med motsvarande beräkningsgrunder erfordras

[60 X (65/100 X 680) 26 520 + 160 x (35/100 X 680) 38 080] 64 600 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet skulle i enlighet härmed komma att uppgå

till (67 225 4- 64 600) 131 825 kronor eller i runt tal 130 000 kronor. Jag

räknar därvid med att bidrag till anskaffande av hörapparat beräknas efter

den billigaste apparat, som ur förstärkningssynpunkt kan anses tillfredsställande.

Såsom villkor för bidraget torde böra gälla, att apparaten utprovas

genom hörselfrämjandet eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, genom

annat lämpligt organ.

De döva och lomhörda, vilka nu utgöra en betydande grupp bland de

partiellt arbetsföra, torde, om de utrustas med goda hörapparater, lätt

kunna hjälpas att bliva arbetsdugliga. Den statliga bidragsverksamheten

på detta område måste sålunda — förutom ur sociala och humanitära synpunkter

—- betraktas även såsom ett led i den nu aktuella strävan att söka

tillföra arbetsmarknaden ytterligare arbetskraft. Med hänsyn härtill och till

föreliggande, trots sträng behovsprövning utomordentligt stora balans av

bidragsberättigade ansökningar anser jag mig böra tillstyrka en höjning av

anslaget. I nuvarande ekonomiska läge finner jag mig emellertid icke kunna

förorda, att medel anvisas för att täcka hela det för budgetåret 1950/51 förut

angivna, till 130 000 kronor uppskattade medelsbehovet. Jag föreslår därför,

att anslaget upptages till 100 000 kronor, innebärande en höjning med 40 000

kronor i förhållande till för innevarande budgetår för ändamålet anvisade

medel. Denna medelsanvisning möjliggör icke att bidrag beviljas till kostnaderna

för drift av hörapparat.

I enlighet med vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till anskaffande och drift av hörapparater

för budgetåret 1950/51 anvisa ett anslag av 100 000 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Iiungl. Maj:ts proposition

nr 86.

2:o)

Bidrag till hörselfrämjandet.

Anslag

Nettoutgift

1948/49

30 000

30 000

1949/50

(statsliggaren s. 973) ........

40 000

1950/51

(förslag) ..................

86 000

Yrkande.

Hörselfrämjandets centralstyrelse (skr. 13/6 1949) hemställer, att anslaget

höjes med minst 60 000 kronor.

Sedermera har hörselfrämjandet i skrivelse den 19 december 1949 inkommit

med ytterligare utredning rörande medelsbehovet för nästa budgetår.

Motiv.

I skrivelsen den 13 juni 1949 anför hörselfräinjandet bl. a. följande.

Föreningens verksamhet visar fortfarande inga tecken till avmattning —

tvärtom söka sig fler och fler hjälpbehövande döva och lomhörda till hörselfrämjandets

utprovningscentraler i Stockholm och Göteborg samt till de

utprovningar, som två gånger årligen anordnas på ett tjugutal lasarett i

landsorten. Det totala registrerade besökarantalet under år 1948 utgjorde

10 764 personer mot 9 520 år 1947.

Det av föreningen för innevarande budgetår äskade anslaget å 60 000 kronor

hade nedskurits till 40 000 kronor. Med hänsyn till att tiden för ett

slutgiltigt förslag rörande hithörande frågor från den år 1947 tillsatta kommittén

för dövhetens bekämpande icke f. n. kan beräknas, hemställer hörselfrämjandet

om förhöjt anslag. Allt större krav resas nämligen från

såväl medicinskt som tekniskt håll på modern akustisk utrustning och för

apparatutprovningsarbetet särskilt utbildad kvalificerad personal. De stegrade

kraven på en utökning av verksamheten äro också en naturlig följd

av att statsmakterna alltmera beakta de dövas och lomhördas problem.

I mars 1949 hemställde hörselfrämjandet om ett anslag å 110 500 kronor

ur allmänna arvsfonden till anskaffande av elektriska hörapparater åt hörselskadade

barn. Dessa ha nämligen hitintills minst kunnat tillgodoses, enär

denna åldersgrupp på grund av pågående skolgång eller yx-kesutbildning

ännu icke hunnit komma ut i förvärvsarbete och sålunda saknar de ekonomiska

möjligheterna att anskaffa apparater. Skulle denna framställning

bifallas, öppnas för hörselfrämjandet återigen ett nytt verksamhetsområde

med stora krav på såväl personal som apparatur.

På grund av att ytterligare personal anställts måste en del oundgängliga

inventarier anskaffas såsom skrivbord och skåp samt minst en skrivmaskin.

Den ständiga ökningen av föreningens verksamhet har också medfört en

proportionell höjning av kostnaderna för expenser.

Till följd av ökat statsanslag till verksamheten har det varit möjligt att

på apparatsamlingen i Stockholm anställa ytterligare två utprovare, huvudsakligen

avsedda för resor i landsorten, jämte en socialt utbildad kurator.

För budgetåret 1950/51 beräknas lönekostnaderna — exklusive pensionsavgifter

— till 60 000 kronor.

Antalet besökande på hörselfrämjandets utprovningsresor i landsorten

utgjorde år 1948 2 953 mot 2 185 år 1947. Framförallt från öronläkarhåll

föreligger ett ständigt stegrat krav, att hörselfrämjandet snarast möjligt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

måtte betydligt utvidga dessa resor icke minst för att stävja kringresande

hörapparatförsäljares många gånger synnerligen osunda affärsmetoder.

Fr. o. m. instundande höst planerar också hörselfrämjandet att — sedan

personalen nu kunnat utökas — inom ramen för sin kapacitet utvidga

dessa resor.

De hitintills beviljade anslagen till verksamheten ha icke varit tillfyllest

för att hörselfrämjandet helt skall kunna bära kostnaderna för utprovningsresorna.

Detta är emellertid alltjämt ett önskemål bl. a. av den anledningen

att, då lokalföreningarna — med eller utan landstingsanslag —

stå för dessa kostnader, en orättvis fördelning uppstår av resekostnaderna.

Apparatsamlingen i Göteborg, som hitintills erhållit mycket ringa del av

statsanslaget och som försörjer hela västra och södra Sverige med utprovningsresor,

måste — för att kunna möta den oerhört ökade tillströmningen

av patienter — erhålla större anslag för att utvidga sina lokaler och öka

personalen.

Hörselmätning med s. k. audiometer, varvid graden och delvis arten av

hörselnedsättningen kan konstateras, är numera obligatorisk vid varje utprovning

i Stockholm och Göteborg. Vid landsortslasaretten kan emellertid

sådan hörselmätning verkställas endast i den mån lasarettet i fråga är

försett med audiometer och — vilket i allmänhet möter stora svårigheter —

har möjlighet att ställa tid och personal till förfogande för hörselfrämjandets

patienter för detta ändamål. De audiometrar, som f. n. äro i bruk i

Stockholm och Göteborg, äro i mycket stort behov av att förnyas och samtidigt

utbytas mot sådana av den moderna konstruktion, som numera erfordras

för att uppnå fullt tillförlitliga resultat.

För att även patienterna på utprovningsresorna i landsorten skola kunna

komma i åtnjutande av denna för apparatutprovningen nödvändiga hörselmätning

är det ett oavvisligt behov att för dessa resor få anskaffa tre

mindre s. k. reseaudiometrar.

Slutligen ha kostnaderna för föreningens tidskrift ökat på grund av höjning

av redaktionsarvodet, som hittills utgått med endast 500 kronor per år.

Enligt av föreningen lämnade uppgifter över beräknade inkomster och

utgifter för budgetåret 1950/51 uppskattas inkomsterna —- inklusive förmedlingsavgifter

— till 73 980 kronor och utgifterna till 194 980 kronor.

En brist på 121 000 kronor beräknas sålunda uppkomma för nämnda

budgetår.

I skrivelsen den 19 december 1949 upplyser hörselfrämjandet, att i förmedlingsinkomster

å försålda apparater under år 1949 beräknas inflyta

tillhopa cirka 64 900 kronor, varav i Stockholm 45 300 och i Göteborg 19 600

kronor. Förmedlingsavgifterna ha i medeltal utgått med 41 kronor per apparat

(i skrivelsen från juni 1949 beräknad till 45 kronor, vilken siffra emellertid

nu visat sig vara för hög). För budgetåret 1950/51 beräknas inkomsterna

härav till 45 580 kronor för stockholmscentralen. För göteborgscentralen

ha för samma budgetår förmedlingsinkomsterna uppskattats till

20 000 kronor under förutsättning, alt verksamheten där liksom i Stockholm

skulle utökas.

Med nuvarande anslag kan hörsel främjandet icke utvidga sin verksam
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

het utan måste tvärtom radikalt inskränka densamma, vilket framgår av

inkomst- och utgiftsberäkningar för år 1949 (faktiska siffror för elva månader

och beräknade för en månad).

Utgifterna uppgå sålunda till 126 715 kronor vid stockholmscentralen och

32 275 kronor vid göteborgscentralen eller tillhopa 158 990 kronor. Då inkomsterna

— inberäknat förmedlingsavgifterna samt det statliga anslaget

å 40 000 kronor — uppgå till 118 300 kronor, kommer underskottet för år

1949 att utgöra 40 690 kronor. Därest landstingsförbundet övertager försäljningen

av medresco- eller standardapparaten (jfr föregående punkt), kan

någon förmedlingsinkomst från denna apparat icke påräknas. Då utredning

pågår angående möjligheterna för en sänkning av priserna även på

de dyrare apparaterna, innebär detta, att förmedlingsinkomsterna på dessa

apparater proportionellt komma att sjunka.

I dagarna har hörselfrämjandet av priskontroll nämnden uppmanats att

undersöka möjligheterna för förmedlingsavgifternas totala slopande. Dessa

avgifter skulle därvid möjligen kunna ersättas av en utprovningsavgift,

som skulle erläggas av patienterna. Efter en eventuell större prissänkning

å de dyrare apparaterna skulle då även firmorna äga rätt att av sina kunder

uttaga sådan avgift. Hörselfrämjandets nuvarande kapacitet uppgår till

cirka 4 800 utprovningar per år. Det är emellertid ytterst sannolikt att, om

utprovningarna bliva avgiftsbelagda, antalet utprovningar och därmed inkomsterna

avsevärt komma att nedgå. Av nämnda 4 800 utprovningar utgöras

en del av omprovningar jämte s. k. lurprovningar å äldre personer,

för vilka vanliga hörlurar passa bättre än elektriska apparater och där det

stundom måhända blir svårt att utkräva provningsavgiften. En sakkunnig

och effektiv apparatutprovning förutsätter, att patienten först genomgått

läkarundersökning, vilken i flertalet fall icke är avgiftsfri. Med hänsyn till

dessa omständigheter kan hörselfrämjandet under inga förhållanden beräkna

högre provningsavgift än 10 kronor för apparatutprovning och 5 kronor

för omprovning eller lurprovning. Om antalet utprovningar beräknas

bliva oförändrat samt lur- och omprovningarna antagas komma att uppgå

till 1 000, skulle i provningsavgifter inflyta (10 X 3 800 + 5 x 1 000) 43 000

kronor.

Av det anförda framgår att, om hörselfrämjandet skall kunna fortsätta

sin verksamhet i ungefär den utsträckning som hitintills skett, det för

budgetåret 1949/50 utgående anslaget å 40 000 kronor icke tillnärmelsevis

är tillräckligt utan minst måste fördubblas. Härvid har hörselfrämjandet

icke räknat med den absolut nödvändiga personalförstärkning, som kräves

för att effektivt och sakkunnigt handha och fördela det ur allmänna arvsfonden

numera beviljade anslaget å 90 000 kronor för inköp av hörapparater

till barn och ungdom. Icke heller har medräknats bidrag till lönekostnaderna,

10 000 kronor, för den kurator, som skall handhava den (under

föregående punkt omnämnda) försöksverksamhet, som den 1 januari 1950

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

i samråd med landstingsförbundet påbörjas inom Örebro län, och ej heller

kostnaden för erforderlig nyanskaffning av audiometerutrustning, 12 000

kronor.

I detta sammanhang framhålles, alt sammanlagda antalet besökare under

året i Stockholm och Göteborg samt på resorna utgör cirka 10 000 (apparatutprovningar,

rådfrågningar, läkarundersökningar samt hörselmätningar

exklusive sådana, som gjorts i samband med hörapparatutprovningar). Ankommande

brev ha varit 5 800 och avgående brev 7 000 enbart i Stockholm.

Yttranden.

Över framställningen den 13 juni 1949 ha yttranden avgivits av pensionsstyrelsen,

skolöverstyrelsen och kommittén för dövhetens bekämpande.

Pensionsstyrelsen tillstyrker, att största möjliga bidrag ställes till hörselfrämjandets

förfogande.

Skolöverstyrelsen framhåller, att hörselfrämjandets verksamhet är under

stark utveckling. Det synes överstyrelsen vara behjärtansvärt, att föreningen

erhåller ökat statsbidrag till sina administrationskostnader. Ur de synpunkter

skolöverstyrelsen har att anlägga är således icke något att erinra mot

det begärda anslaget.

Kommittén för dövhetens bekämpande framhåller, att den av föreningen

begärda anslagshöjningen, 60 000 kronor, till en mindre del hänför sig

till ökade administrationskostnader men väsentligen till en ökning av lönekostnaderna

för den utökade personal, som visat sig erforderlig för verksamheten.

Härtill kommer ett anslagsbehov om 12 000 kronor för audiometrar.

De ökade utgifterna synas synnerligen väl motiverade och kommittén

vill för sin del starkt betona önskvärdheten och nödvändigheten av att

de ifrågasatta utvidgningarna av verksamheten komma till stånd. Detta

måste otvivelaktigt medföra i skrivelsen beräknade ökade utgifter. Å andra

sidan synes emellertid den utvidgade verksamheten också böra komma att

medföra en ökning av förmedlingsprovisionen å hörapparaterna. I vad mån

detta kan kompensera utgiftsökningen undandrar sig f. n. kommitténs bedömande.

Därest utvecklingen på detta område skall gå i önskvärd riktning

och tillströmningen av bidragssökande till hörselfrämjandet alltjämt kommer

att öka, är det absolut nödvändigt med omedelbara och kraftiga åtgärder

för att giva föreningen de resurser och den kapacitet, som äro ett villkor

härför.

Yttrande över skrivelsen den 19 december 1949 har avgivits av kommittén

för dövhetens bekämpande.

Kommittén erinrar, att den i skrivelse till svenska landstingsförbundets

styrelse hemställt, att landstingens inköpscentral skulle åtaga sig förmedling

av hörapparater (se föregående punkt). I skrivelsen anfördes rörande hörselfrämjandets

verksamhet bl. a. följande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

Samtidigt med utvecklingen av hörapparattekniken har kravet på en

objektiv bedömning av apparatens lämplighet i det individuella fallet och

därmed på sakkunnig ledning vid valet av hörapparat jämte handledning

för dess rätta användning vuxit sig allt starkare. Det år för år allt större

antalet apparattyper, den skärpta konkurrensen mellan apparatförsäljarna

samt erfarenheten i vissa fall av mindre hänsynsfulla metoder vid försäljningen

ha accentuerat detta krav. Med anledning härav har föreningen hörselfrämjandet

sedan ett antal år tillbaka funnit det vara en av sina viktigaste

uppgifter att stå de hörselskadade till tjänst med objektiv och sakkunnig

utprovning av hörapparater. Utprovningen sker efter av öronläkare

företagen undersökning av hörselorganet och på grundval av hörsehnätning

medelst s. k. audiometer dels vid föreningens byrå i Stockholm, dels

vid särskilda utprovningsresor i samarbete med öronavdelningarna på landsortslasaretten.

Genom överenskommelse med apparatförsäljarna har föreningen

tillgång till provapparater för flertalet ledande märken, och den

hjälpsökande får under ledning av erfaren personal prova de apparater,

som kunna vara till gagn i hans speciella fall.

I de fall, där utprovning sker genom firmornas apparatförsäljare, har

man givetvis inte samma garantier för att valet av apparat sker på bästa

sätt. Erfarenheten har givit vid handen, att i många fall utprovningen handhaves

med omsorg, medan den i andra fall domineras av försäljningsintresset.

Under den allra senaste tiden har vidare allt större uppmärksamhet ägnats

behovet av särskild träning att höra med hjälp av hörapparat. Åtgärder

i syfte att tillgodose detta behov höra till de mera aktuella problemen.

Vid ifrågasatt försäljning genom landstingens inköpscentral bör utprovning

av apparaterna ske genom hörselfrämjandet eller på annat sätt, varom

organisationerna äro ense. Utprovning samt ekonomiska utredningar i bidragsfall

böra tills vidare ombesörjas av personal frän hörselfrämjandet.

Vid förberedande underhandlingar har landstingsförbundet förklarat, att

dess inköpscentral skulle kunna åtaga sig apparatförsäljningen. Vid dessa

förhandlingar har även förslag framkommit om försöksverksamhet under

viss tid i ett län. En person, väl insatt i de hörselskadades problem samt

förtrogen med hörapparatarbetet, skulle där i samarbete med länslasarettet,

tjänsteläkarna, distriktssköterskorna och skolorna m. fl. organ ombesörja

utprovningsarbetet samt de socialvårdande uppgifterna bland de hörselskadade.

Försöksverksamheten borde utgöra grundval för framtida överväganden

rörande organisationen av arbetet för de hörselskadade. Överenskommelse

om en dylik verksamhet har senare träffats, avseende Örebro län.

Hörselfrämjandet har för första halvåret 1950 anställt en konsulent för densamma

och utfästelser ha gjorts om bidrag från landstinget till resekostnader

m. m. Verksamheten avses starta den 1 januari 1950.

Landstingsförbundets styrelse förklarade sig i stort sett icke ha något

att invända mot de riktlinjer, som kommittén uppdragit. Centralens medverkan

förutsatte emellertid, att som köpare uppträdde landsting, stad utanför

landsting eller hörselfrämjandet, vilka i sin tur sålde hörapparater till

döva. Beträffande utprovningen syntes det styrelsen naturligt, att denna

åtminstone till en början ombesörjdes genom hörselfrämjandet. Emellertid

borde det ankomma på varje landsting eller stad utanför landsting att bestämma

på vad sätt utprovningen borde ske.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Iiungl. Maj:ts proposition nr SO.

Kommittén räknar med att den under senare år mycket snabbi ökade

försäljningen av hörapparater kommer att fortsätta under den närmaste

framtiden. Det torde ligga i det allmännas intresse att främja en sådan utveckling,

inte bara ekonomiskt utan även organisatoriskt. Under dessa förhållanden

synes det naturligt, att hörapparatverksamheten successivt övertages

av samhälleliga organ med resurser att pa ett tillficdsställande sätt

sköta densamma samt att hävda det allmännas intressen. Kommittén ser

därför med tillfredsställelse, att landstingen, vilka ha att svara för övriga

social-medicinska uppgifter, åtaga sig även omsorgen om de hörselskadade.

Den naturliga utvecklingen synes vara, att hörselfrämjandet ombesörjer

utprovningarna och det sociala arbetet i samband därmed, intill dess pa

grundval av erfarenheter från den berörda försöksverksamheten — vilken

successivt kommer att utbyggas till övriga län — en annan permanent organisation

kan fastställas. Kommittén vill i detta sammanhang särskilt framhålla

vikten av att det hörselvårdande arbetet lägges i händerna på väl kvalificerad

personal. Kommittén förutsätter, att överenskommelse angående

uIprovningsverksamheten kommer att träffas mellan föreningen och resp.

landsting. Enligt erhållna uppgifter komma genom landstingens försorg befattningshavare

för detta arbete att successivt specialutbildas. Om så sker och

erforderliga garantier därigenom erhållas för verksamhetens rationella bedrivande,

anser sig kommittén inte böra vidhålla kravet på utprovning genom

hörselfrämjandet.

I fråga om det för verksamheten erforderliga medelsbehovet framhåller

kommittén, att den förmedlingsavgift, som hörselfrämjandet hittills åtnjutit,

är av väsentlig betydelse för föreningens ekonomi. I det av landstingens inköpscentral

för standardapparaten kalkylerade utförsäljningspriset ingår

ingen förmedlingsavgift. Hur frågan om ersättning åt hörsel främjandet

från landstingens sida för utprovning av hörapparater åt dessa kommer att

lösas är f. n. svårt att avgöra. Inom priskontrollnämnden har enligt uppgift

en utredning påbörjats angående möjligheterna för en sänkning av priserna

på dyrare hörapparater. Därvid har också ifrågasatts att ersätta det nu

tillämpade provisionssystemet med en fast utprovningsavgift. Nämndens

utredning är emellertid ännu Icke slutförd.

Inköpscentralens verksamhet torde under budgetåret 1950/51 endast

komma att beröra en mindre del av landet. Såsom hittills torde därför hörselfrämjandet

komma att i huvudsak få bära ansvaret för den liörsclvårdande

verksamheten. Det synes därför nödvändigt, att föreningen för sitt

viktiga och samhällsgagneliga arbete kommer i åtnjutande av statsbidrag

av sådan storlek, att föreningen kompenseras för inkomstminskningar, vilka

kunna följa av de tidigare berörda förändringarna. Kommittén förordar därför,

att hörselfrämjandet för sin verksamhet beviljas ett anslag om 100 000

kronor, eller samma belopp som kommittén i sitt tidigare yttrande tillstyrkt.

Kommittén inräknar i detta belopp erforderliga medel för audiome
—

B ilning till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr SO.

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kimgl. Maj:ts proposition nr 8G.

terutrustning ävensom för fördelning av det ur arvsfonden beviljade beloppet

till hörapparater till barn och ungdom.

I ärendet i dess helhet har yttrande avgivits av statskontoret, som därvid

fiamhallit, att fragan om statens bidrag till föreningen hörselfrämjandets

verksamhet alltjämt torde böra bedömas med beaktande av det i de närmast

föregående årens statsverkspropositioner åberopade förhållandet, att

töreningens verksamhet intimt beröres av den utredning, som f. n. bedrives

av kommittén för dövhetens bekämpande. Den ovisshet, som enligt kommitténs

yttrande i ärendet synes råda rörande föreningens framtida verksamhet,

gör det enligt statskontorets mening särskilt angeläget, att försiktighet

iakttages, när det gäller statens medverkan till en utvidgning av densamma.

Däiest en höjning av statsbidraget till föreningen skulle befinnas ofrånkomlig,

bör den alltså bliva av betydligt mindre omfattning än vad föreningen

ifrågasatt.

Departementschefen.

I de båda närmast föregående årens statsverkspropositioner framhöll jag,

att den i olika former av hörselfrämjandet bedrivna verksamheten intimt

beröres av den utredning, som bedrives av den hösten 1947 tillkallade kommittén

för dövhetens bekämpande. Enligt meddelade direktiv skall kommittén

sålunda bl. a. undersöka möjligheterna att samordna de samhälleliga

åtgärderna på dövvårdens område, såväl i vad gäller det på forskning och

andra allmänna uppgifter inriktade arbetet som beträffande de enskilda

hjälpåtgärderna. Behovet och lämpligheten av att inrätta en central statlig

institution med uppgift bl. a. att tjäna som rådgivnings-, kontroll- och

samordningsorgan på detta område skall därvid prövas. För att föreningens

betydelsefulla verksamhet i avbidan på resultatet av nämnda utredning

skulle kunna bedrivas i önskvärd omfattning och enär statsbidraget icke

syntes tillräckligt för att tillgodose föreningens ökade administrationskostnader,

förordades i propositionerna en viss höjning av anslaget.

Vad som anförts i hörselfrämjandets nu föreliggande båda framställningar

ävensom av mig under hand inhämtade kompletterande uppgifter

visa, att föreningens verksamhet, framförallt dess konsultationsarbete, undergått

en ytterligare, starkt markerad ökning. Sålunda har det sammanlagda

antalet besökare, som år 1945 uppgick till 4 045, ökat från 8 507 år

1946 till 10 900 år 1949. Antalet besök under de utprovningsresor, som företagas

till olika sjukhus i landsorten, har under sistnämnda tid ökat från

1 386 till 3 029. År 1949 besöktes cirka 30 sjukhus. Från år 1946 till år 1949

har, såsom jag framhållit under föregående punkt, antalet förmedlade apparater

stigit från 715 till cirka 1 600 och antalet s. k. hjälpfall (bidragsberättigade)

från 193 till omkring 745. Föreningen har vidare framhållit,

att kravet på utprovningsarbetets utförande skärpts i så hög grad, att tiden

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 86. 19

för varje utprovning fördubblats. Härtill kommer alt, sedan Kungl. Maj:t

genom beslut den 2 december 1949 ställt ett belopp av 90 000 kronor ur allmänna

arvsfonden till föreningens förfogande för inköp av hörapparater

tdl barn och ungdom, ytterligare personal — minst en utprovare — erfordras

för fördelning av dessa medel.

Till följd av den utveckling av hörselfrämjandets verksamhet, som ägt

rum under år 1949, utvisa de preliminära beräkningarna över föreningens

inkomster och utgifter för samma år eu brist på icke mindre än cirka

40 700 kronor. Enligt vad jag under hand inhämtat ha emellertid förmedlingsinkomsterna

vid stockhohnscentralen visat sig överstiga det ursprungligen

beräknade beloppet med omkring 7 000 kronor, varför bristen torde

komma att stanna vid cirka 33 700 kronor. Under åren 1939—1949 utvisar

föreningens verksamhet en sammanlagd brist om cirka 63 000 kronor, vilken

kunnat täckas endast genom att taga i anspråk fondmedel. Ett sådant

förfaringssätt kan enligt föreningens uppfattning i längden icke fortgå, så

mycket mer som förlusterna vid en utökning av verksamheten måste beräknas

komma att stiga ytterligare.

Föi budgetåret 1950/51 ha hörselfrämjandets inkomster — inklusive förmedlingsprovisioner

— uppskattats till 73 980 kronor och utgifterna till

194 980 kronor. Föreningen har därvid förutsatt, att verksamheten skulle

utvidgas. För täckande av den brist på 121 000 kronor, som sålunda beräknas

uppkomma, har föreningen hemställt om bidrag med 100 000 kronor.

Såsom hörselfrämjandet framhållit, har inom priskontrollnämnden påbörjats

en utredning rörande möjligheterna att sänka hörapparatpriserna.

Enligt vad jag under hand inhämtat från nämnden avser denna att föreslå

bl. a., att det nuvarande provisionssystemet ersättes med en fast utprovningsavgift.

Denna avgift, vilken även hörapparatfirmorna efter genomförd

prissänkning skulle vara berättigade uttaga, skulle i enlighet med hörselfrämjandets

förslag utgå med 10 kronor för apparatutprovning och 5 kronor

för omprovning eller lurprovning. Då föreningens inkomster av förmedlingsprovisioner

under år 1949 uppgått till cirka 72 000 kronor och i utprovningsavgifter

beräknas komma alt inflyta omkring 43 000 kronor, skulle

detta innebära en ökning av föreningens underskott med (72 000 — 43 000)

29 000 kronor. Vid oförändrad omfattning av verksamheten och med f. n.

utgående statsbidrag skulle det sammanlagda underskottet sålunda komma

att uppgå till (33 700 + 29 000) 62 700 kronor.

Enligt vad som framgår av tidigare lämnad redogörelse har svenska landstingsförbundet

förklarat, alt landstingens inköpscentral skulle kunna åtaga

sig försäljning av hörapparater och att detta redan skett i fråga om den

engelska standardapparaten. Avsikten är att komplettera denna apparat

med andra märken. För alt kunna få eu grundval för framtida överväganden

rörande organisationen av utprovningsarbetet in. in. har vidare under

januari 1950 en försöksverksamhet påbörjats i Örebro län. Landstingen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 86.

avse att för utprovningsarbetet successivt utbilda särskilda befattningshavare.

Resultatet av de nu nämnda åtgärderna torde icke komma att i nämnvärd

utsträckning påverka hörselfrämjandets verksamhet under budgetåret

1950/51. Jag anser mig därför böra tillstyrka en sådan höjning av nu

utgående bidrag, att föreningen kan fortsätta sin verksamhet i ungefar oförändrad

omfattning. Den ökning av uppkommande underskott, som hanfor

sig till förmedlingsprovisionernas slopande, synes därvid böra helt ersättas

av statsmedel. 1 avbidan på resultatet av förenämnda kommittés arbete och

med hänsyn till därmed sammanhängande osäkerhet rörande den framtida

utformningen av föreningens verksamhet anser jag mig emellertid icke

kunna tillstyrka, att medel nu anvisas för täckande av hela den återstående

delen av underskottet, 33 700 kronor. Jag förordar, att hälften av nämnda

belopp anvisas för nästa budgetår. Därvid förutsätter jag, att föreningen

söker utforma sin verksamhet på sådant sätt att underskott i möjligaste

mån undvikas.

I enlighet härmed skulle det sammanlagda medelsbehovet komma att

uppgå till (40 000 + 29 000 + 16 850) 85 850 eller i runt tal 86 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till hörselfrämjandet för budgetåret 1950/51

anvisa ett anslag av 86 000 kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda under punkterna 1 :o) och

2:o) med instämmande av statsrådets övriga

ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t

Konungen, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Ralph Sterner.

Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1950

016206

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:120 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1950/51 till åtgärder för dövhetens bekämpande. a1 i texten
  2. SU 1950:69 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1950/51 till åtgärder för dövhetens bekämpande. s. 3 i texten