Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket

73 sidor, varav 68 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 68 av 73 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1950:94, Med förslag till lag om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

1

Nr 94.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse

här i riket; given Drottningholms slott

den 24 februari 1950.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om rätt för utländsk försäkringsanstalt

att driva försäkringsrörelse här i riket.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Sammanfattning.

I propositionen föreslås att den nu gällande lagen den 24 juli 1903 om utländsk

försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket skall

ersättas av en ny lag i ämnet. Den föreslagna nya lagen, som upptager bestämmelser

hämtade såväl från 1903 års lag som från den för svenska försäkringsbolag

gällande lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse, innehåller

i förhållande till 1903 års lag följande mera betydelsefulla nyheter.

Under det att f. n. tillstånd för utländsk försäkringsanstalt att driva rörelse

i Sverige meddelas av Kungl. Maj:t, då det gäller trafikförsäkringsrörelse,

och av försäkringsinspektionen i fråga om annan försäkringsrörelse,

skall enligt förslaget Kungl. Maj :t vara koncessionsmyndighet i samtliga

fall. Anstalt må icke, med mindre särskilda skäl äro därtill, här i riket

med livförsäkringsrörelse förena försäkringsrörelse av annat slag. Som villkor

för erhållande av koncession skall gälla, förutom att vissa formella

krav äro uppfyllda, att den tillämnade rörelsen är behövlig och även eljest

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 94.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 94.

ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Om rörelsen

avser livförsäkriflg, skola särskilda försäkringstekniska grunder för verksamheten

upprättas. A dessa grunder skall sökas Kungl. Maj :ts stadfästelse.

Bestämmelserna om redovisning av försäkringsfonden för livförsäkringar

i vissa värdehandlingar eller andra tillgångar ha anpassats till motsvarande

bestämmelser i lagen om försäkringsrörelse.

Efter mönster av lagen om försäkringsrörelse ha i förslaget upptagits

regler om förbud för anstalt att sluta återförsäkringsavtal beträffande livförsäkring,

som hör till rörelsen här i riket, om förbud mot premienedsättning

i visst fall och om kontroll över anskaffningsverksamheten.

Beträffande försäkringsinspektionens tillsyn över utländska anstalters

försäkringsrörelse här i landet innehåller förslaget mera omfattande bestämmelser

än 1903 års lag. Sålunda föreslås ökad skyldighet för anstalten

att insända uppgifter och utredningar rörande verksamheten. Skyldighet

har vidare ålagts inspektionen att i fall, då allvarlig anmärkning mot verksamheten

föreligger och meddelat föreläggande att vidtaga rättelse icke efterkommits,

anmäla förhållandet till Kungl. Maj:t, som i sådant fall må

förklara koncessionen förverkad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Förslag

till

Lag om rätt för utländsk försäkringsanstalt att drnra

försäkringsrörelse här i riket.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Utländsk försäkringsanstalt må, under förutsättning att Konungen meddelat

anstalten tillåtelse (koncession) därtill, här i riket driva försäkringsrörelse

genom generalagent såsom syssloman och i övrigt under villkor, som

stadgas i denna lag.

2 §•

Ej må utländsk försäkringsanstalt här i riket med ttvförsäkriifgsrörelse

förena försäkringsrörelse av annat slag, med mindre särskilda skäl äro

därtill.

Utländsk försäkringsanstalt må här i riket driva livförsäkringsrörelse; allenast

om anstalten i sitt hemland med laga rätt driver sådan rörelse, samt

skadeförsäkringsrörelse, allenast om anstalten i hemlandet med laga rätt

driver skadeförsäkringsrörelse av något slag.

De nedan i denna lag meddelade särskilda bestämmelserna angående livförsäkring

skola, utom beträffande storleken av det belopp som enligt 6 §

första stycket 5 skall nedsättas, äga motsvarande tillämpning i fråga om annan

personförsäkring, som meddelas för livstid eller för längre tid än tio år.

3 §•

Utländsk försäkringsanstalt må ej för sin rörelse här i riket hava mer

än en generalagent. Denne må, därest sådant ej förbjudes i anstaltens fullmakt

för honom, använda ombud vid rörelsens drivande.

4 §•

Generalagent skall vara bosatt här i riket, råda över sig och sin egendom

samt, därest han är utländsk undersåte, hava på sätt särskilt är föreskrivet

förvärvat rätt att inom riket idka handel eller annat näringsyrke,

Generalagentur må även innehavas av svenskt aktiebolag eller ömsesidigt

försäkringsbolag eller ock av svenskt handelsbolag, vars samtliga bolagsmän

äga behörighet enligt vad i första stycket sägs. För fullgörande av de

skyldigheter, som åligga generalagent, svare i förra fallet envar styrelse
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kiingl. Maj:ts proposition nr 94.

ledamot och i det senare envar bolagsman, som ej är enbart kommanditdelägare.

5 §•

Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse,

skall i alla därav härflytande rättsförhållanden lyda under svensk lag samt

vara pliktig att svara inför svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets

avgörande.

Anstaltens verksamhet här i riket skall på sätt i denna lag sägs stå under

tillsyn av försäkringsinspektionen.

Om koncession.

6 §•

I ansökan om koncession enligt denna lag skall angivas den försäkringsgren,

som rörelsen skall avse. Ansökningen skall, ställd till Konungen, inlämnas

till försäkringsinspektionen och vara åtföljd av:

1. handlingar som styrka generalagentens behörighet enligt 4 §;

2. det för anstalten gällande reglementet;

3. bevis att anstalten i sitt hemland driver försäkringsrörelse efter vad

i 2 § andra stycket sägs jämte behörigen styrkt uppgift om den tid detta

ägt rum samt om anmärkningar, som av myndigheterna i anstaltens hemland

under de sista tre åren må hava framställts mot anstaltens verksamhet,

ävensom anstaltens förvaltnings- och revisionsberättelser för den tid

anstalten varit i verksamhet, dock längst för de tio sista åren;

4. behörig fullmakt för generalagenten att å anstaltens vägnar här i riket

driva försäkringsrörelsen och att i alla därav härflytande rättsförhållanden

för anstalten mottaga stämning samt själv eller genom annan tala och

svara;

5. bevis att anstalten för ändamål som i 16 § sägs samt på sätt och

under villkor, som av försäkringsinspektionen godkännas, i riksbanken nedsatt

i obligationer, utfärdade av svenska staten, ett belopp av etthundratusen

kronor för livförsäkring, samma belopp för brandförsäkring eller sjöförsäkring,

ett belopp av tvåhundratusen kronor för trafikförsäkring och ett belopp

av femtiotusen kronor för varje annat slag av försäkring.

Därest rörelsen skall avse livförsäkring, skola enligt vad i 11 § sägs upprättas

särskilda grunder för verksamheten. Å grunderna, som skola bifogas

ansökningen om koncession, skall sökas Konungens stadfästelse.

7 §•

Finnes den tillämnade rörelsen behövlig och även eljest ägnad att främja

en sund utveckling av försäkringsväsendet och står ansökningen i övrigt i

överensstämmelse med denna lag, beviljar Konungen koncession för den i

ansökningen avsedda verksamheten tills vidare eller, där särskilda omständigheter

föranleda därtill, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver intill

slutet av då löpande räkenskapsår. I samband därmed godkänner Konungen

generalagenten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 94

Innan koncession meddelas å rörelse, som avser livförsäkring, prövar Konungen

om de upprättade grunderna för verksamheten överensstämma med

denna lag samt lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån därutöver,

med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av den tillämnade

rörelsen, särskilda bestämmelser må erfordras. I samband med beviljandet

av koncessionen stadfäster Konungen grunderna för verksamheten.

8 §•

Sedan koncession beviljats, skola de i 6 § omnämnda, vid ansökningen

fogade handlingarna förvaras hos försäkringsinspektionen. Om beviljande

av koncession och godkännande av generalagent skall försäkringsinspektionen

låta införa kungörelse i allmänna tidningarna.

9 §•

Å ändring av stadfästa grunder skall ock sökas stadfästelse.

Ansökan om förlängning av koncession, som beviljas för bestämd tid,

skall göras sist sexton månader före utgången av den löpande koncessionen.

Ansökan, som i denna paragraf avses, skall ställas till Konungen och in*

lämnas till försäkringsinspektionen. Konungen må uppdraga åt inspektionen

att i Konungens ställe meddela stadfästelse å ändring av grunder, såvida

ändringen icke avser väsentlig omläggning av anstaltens rörelse inom

riket.

Har ändring av grunder stadfästs eller har förlängning av koncession beviljats,

skall försäkringsinspektionen låta införa kungörelse därom i all*

männa tidningarna.

Om försäkringsrörelsens bedrivande.

10 §.

Generalagenten åligger att för varje räkenskapsår enligt formulär, som

fastställes av försäkringsinspektionen, upprätta redogörelse angående anstaltens

verksamhet inom riket.

För livförsäkringsverksamhet skall i redogörelsen under beteckningen

försäkringsfond såsom skuld upptagas det å räkenskapsårets sista dag beräknade

värdet av anstaltens ansvarighet på grund av

dels inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv),

dels löpande försäkringar (premiereserv),

dels ock återbäring, som anstalten må hava tilldelat försäkringstagare.

11 §.

För livförsäkring skola grunder upprättas beträffande

1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv;

2. försäkringstagares rätt till återköp och fribrev;

3. belåning av försäkringsbrev hos anstalten;

4. verkan av underlåten premiebetalning;

5. försäkringstagares rätt när, annorledes än av anledning som avses

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kunpl. Maj.ts proposition nr 94.

under 2 eller 4, försäkringen upphör i förtid eller anstalten eljest är fri

från ansvarighet för försäkringsfall.

12 §.

Med avseende på de i It § under 1—4 omförmälda grunderna skall vad

i 264 §, 265 § 1 mom. samt 267—269 §§ lagen om försäkringsrörelse stadgas

äga motsvarande tillämpning. Beträffande övergångsgrunder enligt 265 §

1 mom. nämnda lag gälle vad i 9 § här ovan är i fråga om ändring av grunder

stadgat om stadfästelse och kungörande därav. Såsom villkor för stadfästelse

å övergångsgrunder må föreskrivas, att anstalten skall på sätt i

15 § sägs sätta jämväl andra värdehandlingar, än där avses, i särskilt förvar.

13 §.

Försäkringsfonden med tillägg av det belopp, varmed en tjugondei av

fonden må överstiga vad anstalten enligt 6 § nedsatt för livförsäkring, skall

vid envar tidpunkt vara redovisad i värdehandlingar av beskaffenhet, som

angives i 274 § under 1—7 lagen om försäkringsrörelse, eller ock i följande

tillgångar av annan art nämligen lån mot säkerhet i anstaltens försäkringsbrev

inom återköpsvärdet eller, i den mån försäkringsinspektionen på framställning

av anstalten så medgiver, värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet

på grund av livförsäkringar, som övertagits i återförsäkring.

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat må ett belopp, motsvarande

högst en tiondel av försäkringsfonden för egen räkning för försäkringar

i svensk valuta, redovisas i andra värdehandlingar än i första stycket avses,

dock icke i aktier.

Med försäkringsfond för egen räkning förstås den del av fonden, som icke

motsvarar värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet.

14 §.

Värdehandling må vid redovisning enligt 13 § ej upptagas över sitt verkliga

värde, bestämt på sätt i 93 § 1 mom. andra stycket lagen om försäkringsrörelse

sägs.

Under förutsättning att de värdehandlingar, i vilka försäkringsfonden

jämte tillägg redovisas, beräknas kunna å tider, som med hänsyn till beskaffenheten

av anstaltens förbindelser prövas tillfredsställande, förvandlas

i penningar till belopp motsvarande det angivna värdet, må utan hinder

av vad i första stycket är stadgat värdehandling, som jämväl under nästföregående

räkenskapsår använts för sådan redovisning, kunna åsättas det

då beräknade värdet och värdehandling, som anskaffats under löpande räkenskapsår,

det värde som motsvarar kostnaderna för dess anskaffning.

15 §.

De värdehandlingar, i vilka försäkringsfonden jämte tillägg helt eller

delvis redovisas, skola förvaras här i riket avskilda från anstaltens övriga

tillgångar och under minst två lås med olika nycklar, av vilka en innehaves

av ett av försäkringsinspektionen förordnat ombud. Försäkringsinspektionen

må dock på framställning av anstalten medgiva att värdehandling
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

arna i stället, på sätt och under villkor som av inspektionen bestämmas,

sättas i särskilt förvar i riksbanken eller annan bank. I de sålunda förvarade

handlingarna njute försäkringstagarna panträtt såsom i handfången pant

till säkerhet för fullgörandet av anstaltens på försäkringsavtalen grundade

förbindelser.

Det åligger generalagenten att tillse, att vid envar tidpunkt värdehandlingar

till erforderligt belopp satts i sådant förvar, som i första stycket

är sagt.

I fråga om utbekommande eller utbyte av värdehandling, som satts i

förvar, skola bestämmelserna i 276 § lagen om försäkringsrörelse äga motsvarande

tillämpning, därvid vad i nämnda lagrum sägs om styrelse, verkställande

direktör och behörig företrädare för bolag skall avse generalagent

eller av anstalt jämlikt 27 § utsett ombud.

Det av försäkringsinspektionen förordnade ombudet har att, där generalagent

eller ombud, som anstalt utsett jämlikt 27 §, ej fullgör vad honom enligt

denna paragraf åligger, därom ofördröj ligen göra anmälan hos inspektionen.

16 §.

Vad på sätt i 6 § sägs blivit av utländsk försäkringsanstalt i riksbanken

nedsatt må användas endast till gäldande dels av fordringar på grund av försäkringsavtal,

som tillhöra anstaltens rörelse här i riket, dels av böter, viten,

avgifter och ersättningar som i anledning av denna rörelse må åläggas

anstalten, generalagenten eller av anstalten utsett ombud som avses i 27 §,

dels ock, i händelse av särskild administration av anstalts livförsäkringsrörelse

här i riket, av administrationsboets fordran hos anstalten.

17 §•

Försäkringstekniska utredningar och beräkningar, som angå utländsk

försäkringsanstalts här i riket drivna livförsäkringsrörelse, skola utföras

under överinseende av en av försäkringsinspektionen godkänd aktuarie.

18 §.

Utländsk försäkringsanstalt må icke utan försäkringsinspektionens medgivande

sluta avtal om att i återförsäkring avgiva livförsäkring hörande till

anstaltens rörelse här i riket.

19 §.

Å de livförsäkringspremier, som utländsk försäkringsanstalt jämlikt fastställda

grunder bestämt för sin rörelse här i riket, må till fördel för enskild

försäkringstagare eller grupp av försäkringstagare varken direkt eller indirekt

nedsättning medgivas vare sig av anstalten eller dess ombud annorledes

än genom återbäring.

20 §.

Det åligger generalagenten att övervaka att anskaffning av ansökningar

om försäkring hos anstalten sker på sätt som överensstämmer med god försäkringssed.

Konungen äger meddela närmare bestämmelser angående an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Kungi. Maj:ts proposition nr 94.

skaffningsverksamheten och må därvid tillika förordna, att frågor rörande

densamma skola, på sätt och i den omfattning som i nämnda bestämmelser

angives, handläggas av en av Konungen utsedd nämnd.

21 §.

Utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse här i riket,

vare pliktig att i alla för allmänheten avsedda meddelanden vid teckning av

sin firma utsätta hemlandet samt angiva huruvida anstalten drives såsom

aktiebolag eller ömsesidigt bolag eller i annan form. Ej må sådan anstalt

eller dess ombud eller personal i meddelanden, som åsyfta anskaffning av

försäkring eller äro avsedda för allmänheten, lämna uppgift av innebörd att

anstalten genom att fullgöra i denna lag föreskriven skyldighet att nedsätta

värdehandlingar ställt fullgod säkerhet för sina svenska försäkringstagare

eller att den beträffande hela sin verksamhet är kontrollerad av svenska

staten.

Försäkringsbrev skall innehålla ej mindre uppgift om de för anstalten

gällande allmänna försäkringsvillkoren än även de särskilda villkoren för

den försäkring, som avses i brevet.

Där i meddelanden, som äro avsedda för allmänheten, vid angivande av

anstaltens fonder inräknas oguldna förbindelser av delägare eller garanter,

skall beloppet av sådana förbindelser särskilt utsättas.

22 §.

Kan generalagenten ej utöva sitt uppdrag, vare sig emedan han ej vidare

är enligt 4 § behörig eller av annan anledning, eller avsäger han sig uppdraget

eller aterkallas fullmakten, skall för tiden till dess hindret upphört

eller ny generalagent blivit befullmäktigad och av försäkringsinspektionen

godkänd inspektionen förordna ett ombud att å anstaltens vägnar mottaga

stämning och i övrigt företräda anstalten med avseende på redan meddelade

försäkringar. Om förordnande av ombud och om godkännande av ny generalagent

låte inspektionen ofördröjligen införa tillkännagivande i allmänna

tidningarna. Intill dess förordnande som nu sagts blivit kungjort, äge försäkringstagare

hos försäkringsinspektionen insätta förfallen försäkringspremie

med samma verkan som om den blivit inbetald till anstalten.

Om tillsyn å försäkringsrörelsen.

23 §.

Det åligger generalagenten att, när anstalten börjat sin verksamhet här

i riket, därom ofördröjligen underrätta försäkringsinspektionen.

24 §.

Generalagenten vare pliktig:

att, där ändring vidtages i det för anstalten gällande reglementet, inom

tre månader därefter till försäkringsinspektionen insända beslutet därom;

att, därest av myndigheterna i anstaltens hemland framställts anmärkning

mot anstaltens verksamhet, så fort ske kan skriftligen underrätta försäkringsinspektionen

därom;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Mcij:ts proposition nr 94.

9

att inom åtta månader efter utgången av varje räkenskapsår till försäkringsinspektionen

insända den i 10 § avsedda redogörelsen angående anstaltens

verksamhet inom riket;

att, beträffande livförsäkringsrörelse, till försäkringsinspektionen insända

följande enligt inspektionens anvisningar upprättade och av aktuarien

undertecknade handlingar nämligen dels inom åtta månader efter varje räkenskapsårs

utgång redogörelse för beräkning av premiereserv och av återbäring,

dels ock, i den mån så påfordras av inspektionen, statistisk-ekonomisk

utredning angående verksamheten;

att, inom tre månader efter det berättelse om revision av anstaltens räkenskaper

och förvaltning blivit å sammanträde med anstaltens delägare framlagd,

till försäkringsinspektionen insända ett exemplar av denna berättelse

ävensom ett exemplar av anstaltens förvaltningsberättelse för den tid revisionen

avsett;

att även i andra fall än ovan sagts lämna försäkringsinspektionen de upplysningar,

som av inspektionen begäras i fråga om anstalten och dess verksamhet

inom riket, samt att när som helst för befattningshavare hos försäkringsinspektionen,

som enligt av Konungen meddelade bestämmelser har

att i sådant avseende företräda inspektionen, hålla kassa och övriga tillgångar

samt böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för

granskning.

Vad försäkringsinspektionens företrädare vid granskning av böcker, räkenskaper

och andra handlingar må hava erfarit angående enskildas personliga

eller ekonomiska förhållanden må ej yppas för allmänheten.

25 §.

Försäkringsinspektionen äge meddela de erinringar i fråga om utländsk

försäkringsanstalts verksamhet här i riket, som inspektionen finner påkallade.

Vid meddelande av föreskrift enligt denna lag må inspektionen förelägga

vite.

Finner försäkringsinspektionen,

att avvikelse skett från denna lag eller med stöd därav meddelade bestämmelser

eller från grunderna, där sådana finnas,

att grunderna icke längre äro tillfredsställande med hänsyn till rörelsens

omfattning och beskaffenhet,

att det jämlikt 6 § i riksbanken nedsatta beloppet minskats genom att

obligationerna avsevärt nedgått i värde eller av annan anledning,

att de tillgångar, i vilka försäkringsfonden jämte tillägg redovisas, icke

äro tillfyllest, eller

att eljest allvarlig anmärkning mot verksamheten föreligger,

skall inspektionen förelägga anstalten att inom viss tid vidtaga de åtgärder,

som prövas påkallade härav.

Har föreläggande icke inom den bestämda tiden efterkommits och har

ej heller annorlcdes det anmärkta förhållandet undanröjts, skall försäkringsinspektionen

göra anmälan därom hos Konungen, som efter anstaltens hörande

må förklara koncessionen förverkad.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Beslut, varigenom koncession förklarats förverkad, skall av försäkringsinspektionen

kungöras i allmänna tidningarna.

26 §.

Till bestridande av kostnaden för försäkringsinspektionens organisation

och verksamhet skall utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse

här i riket, årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som meddelas

av Konungen. Detta bidrag skall bestämmas högst till en femtedels

procent av anstaltens hela inkomst av avgifter för nästföregående räkenskapsår

för försäkringar, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket, dock

må bidraget ej understiga etthundra kronor.

Om försäkringsverksamhetens upphörande och om överlåtelse av

försäkringsbestånd.

27 §.

Upphör utländsk försäkringsanstalt att driva rörelsen här i riket, åligge

det anstalten att med bifogande av behörig fullmakt hos försäkringsinspektionen

uppgiva ombud, som av inspektionen godkännes, att å anstaltens vägnar

mottaga stämning och i övrigt företräda anstalten med avseende på redan

meddelade försäkringar; för tiden intill dess sådan anmälan skett äge

försäkringsinspektionen förordna ett ombud med nämnda befogenhet. Om

godkännandet eller förordnandet skall inspektionen ofördröj ligen låta införa

kungörelse i allmänna tidningarna. Intill dess sådant kungörande skett, äge

försäkringstagare hos försäkringsinspektionen insätta förfallen försäkringspremie

med samma verkan som om den blivit inbetald till anstalten.

Har utländsk försäkringsanstalt upphört att driva rörelsen här i riket, må

det belopp som enligt vad i 6 § sägs blivit i riksbanken nedsatt kunna, efter

anmälan hos försäkringsinspektionen, av anstalten utbekommas, därest det

visas att anstaltens samtliga förbindelser, som i 16 § avses, blivit fullgjorda

eller att anstalten för deras fullgörande ställt annan säkerhet, som av inspektionen

godkännes.

28 §.

Har koncession för utländsk försäkringsanstalt att här i riket driva livförsäkringsrörelse

förklarats förverkad, skall för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas

rätt en särskild administration inträda. Med avseende på

denna skall i tillämpliga delar gälla vad i 296—298 §§ lagen om försäkringsrörelse

finnes stadgat ävensom vad 165 § samma lag innehåller angående förbud

mot meddelande av nya försäkringar. Vid tillämpningen av nu nämnda

lagrum skall iakttagas, att upphörandet av anstaltens rätt att driva livförsäkringsrörelse

här i riket skall anses motsvara livförsäkringsbolags trädande

i likvidation eller beslut om avträdande av dess egendom till konkurs

samt att vad i 297 § 1 mom. fjärde stycket lagen om försäkringsrörelse sägs

om registrering i stället skall avse kungörande i allmänna tidningarna. I

fall som här avses må överlåtelse av livförsäkringarna ske, förutom till

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

11

svenskt försäkringsbolag, jämväl till utländsk anstalt, som erhållit koncession

för livförsäkringsrörelse här i riket.

Där vid överlåtelse av försäkringarna eller eljest uppstått överskott, skall

ur detta i första hand gäldas kostnaden för administrationen och oguldet

sådant bidrag, som avses i 26 §, varefter återstoden skall överlämnas till

den anstalt, vars försäkringar varit föremål för administration.

Ilar anstalt i annat fall än i första stycket avses upphört att driva livförsäkringsrörelse

här i riket, vare anstalten ändock skyldig att på sätt i 13—

15 §§ stadgas redovisa försäkringsfond för redan meddelade livförsäkringar

jämte tillägg. Det åligger ombud, som utsetts av anstalten enligt 27 §, att

fullgöra de skyldigheter jämlikt 10, 15 och 24 §§, som förut åvilat generalagenten.

Fullgöres ej redovisningen av försäkringsfonden jämte tillägg eller

finnes eljest anledning antaga att livförsäkringstagarnas rätt på grund av

försäkringsavtalen äventyras, ankomme på försäkringsinspektionen att besluta

att administration på sätt i första stycket sägs skall inträda; dock må

ej på den grund att de till redovisning avsatta tillgångarna finnas otillräckliga

administration föreskrivas, förrän försäkringsinspektionen förelagt anstalten

att fylla bristen och denna icke täckts inom fyra veckor efter det sådant

föreläggande skett. Inträder i fall som nu sagts administration, skall

vad i första stycket sägs om upphörandet av anstaltens rätt att driva livförsäkringsrörelse

här i riket i stället avse meddelandet av beslut om administration.

29 §.

Utländsk försäkringsanstalt må med försäkringsinspektionens tillstånd

överlåta hela sitt till verksamheten här i riket hörande försäkringsbestånd

eller del därav till svenskt försäkringbolag eller utländsk försäkringsanstalt,

som erhållit koncession för det slag av försäkringsrörelse, varom fråga är.

Ansökan om tillstånd skall göras av såväl överlåtare som övertagare. Vid

ansökningen skall fogas det avtal, som träffats angående överlåtelsen. Med

avseende på ansökningen skall vidare vad i 295 § 3 mom. andra och tredje

styckena lagen om försäkringsrörelse stadgas äga motsvarande tillämpning;

härvid skall iakttagas att det i 3 mom. tredje stycket nämnda paragraf

avsedda tillkännagivandet skall äga rum i allmänna tidningarna och tidning

i den ort, där den överlåtande anstaltens generalagent har kontor för verksamhetens

bedrivande.

Bifalles ansökningen, skall överlåtaren anses fritagen från sina förpliktelser

på grund av det överlåtna försäkringsbeståndet, vilka förpliktelser i

stället skola åvila övertagaren. Angående underrättelse om verkställd överlåtelse

skall bestämmelsen i 295 § 4 mom. ovannämnda lag äga motsvarande

tillämpning.

Särskilda bestämmelser.

30 §.

Det som i enlighet med denna lag blivit kungjort skall anses hava kommit

till tredje mans kännedom, där ej av omständigheterna framgår, att han var
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

ken ägde eller bort äga vetskap därom. Innan sådant kungörande skett, kan

förhållande, som enligt lagen skall kungöras, icke med laga verkan åberopas

mot annan än den, som visas hava ägt vetskap därom.

Kungörande, som nu sagts, skall bekostas av den anstalt, som tillkännagivandet

rörer.

31 §.

Är handling, som enligt denna lag till försäkringsinspektionen inlämnas

eller insändes, avfattad på främmande språk, skall där så påfordras tillika

företes en bestyrkt svensk översättning därav.

32 §.

Ombud, som jämlikt 15, 22 eller 27 § förordnats av försäkringsinspektionen,

äge av anstalten uppbära ersättning med belopp, som av inspektionen

bestämmes.

33 §.

Över försäkringsinspektionens beslut enligt denna lag må klagan föras hos

Konungen inom den tid som för överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är stadgad.

34 §.

Driver någon här i riket försäkringsrörelse för utländsk försäkringsanstalts

räkning utan att anstalten erhållit koncession för rörelsen, straffes

med dagsböter eller fängelse.

35 §.

Med dagsböter eller fängelse straffes

den som i ansökan, som i 6 eller 9 § omförmäles, eller i handling, som

fogats vid sådan ansökan, uppsåtligen eller av grov vårdslöshet meddelar

oriktig eller vilseledande uppgift;

generalagent eller av anstalt jämlikt 27 § utsett ombud, som uppsåtligen

eller av vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift i handling, som

jämlikt 24 § tillställts försäkringsinspektionen, eller eljest vid lämnande av

underrättelse eller upplysning enligt samma paragraf;

aktuarie, där han i redogörelse eller utredning, som enligt 24 § avlämnats

till försäkringsinspektionen, uppsåtligen eller av vårdslöshet meddelar oriktig

eller vilseledande uppgift.

36 §.

Med dagsböter straffes i denna lag avsedd anstalts generalagent, ombud

eller personal som bryter mot föreskrift i 19 eller 21 § eller i annat fall

än i sistnämnda lagrum åsyftas i meddelanden, som äro avsedda för allmänheten,

lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter angående anstalt, varom

i denna lag är fråga.

37 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94-

13

Om undantag från lagens tillämplighet m. m.

38 §.

Denna lag äger icke tillämpning i fråga om återförsäkringsrörelse.

Angående trafikförsäkringsrörelse meddelas vissa särskilda bestämmelser

i lagen om trafikförsäkring å motorfordon.

övergångsbestämmelser.

39 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1951.

Genom lagen upphäves, med den begränsning här nedan stadgas, lagen

den 24 juli 1903 (nr 94, s. 61) om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva

försäkringsrörelse här i riket.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen i stället

tillämpas.

40 §.

Har utländsk försäkringsanstalt före denna lags ikraftträdande upphört

att här i riket driva livförsäkringsrörelse, skall med avseende å anstaltens

bestånd av livförsäkringar äldre bestämmelser alltjämt gälla.

I övrigt skall denna lag lända till efterrättelse jämväl i avseende å utländsk

försäkringsanstalt, som enligt äldre lag erhållit tillstånd att driva

försäkringsrörelse här i riket. Därvid skall dock iakttagas vad nedan stadgas.

Anstalt, som vid denna lags ikraftträdande med vederbörligt tillstånd inom

riket driver rörelse, avseende annan försäkring än livförsäkring, må fortsätta

rörelsen såsom om koncession för denna vore meddelad tills vidare enligt

denna lag.

För rörelse som avser livförsäkring erfordras, oaktat tillstånd därtill enligt

äldre lag meddelats, koncession jämlikt denna lag. Ansökan om koncession

i sådant fall skall vara åtföljd av bevis att nedsättning, som i 6 § första

stycket 5 avses, ägt rum ävensom, för stadfästelse, grunder för verksamheten

i enlighet med vad i denna lag sägs. Konungens prövning av ansökningen

jämlikt 7 § må icke avse frågan huruvida rörelsen är behövlig. Förut meddelat

godkännande av generalagent skall gälla för rörelsens fortsatta bedrivande.

Ansökan, som här avses, skall inlämnas till försäkringsinspektionen

senast sex månader efter denna lags ikraftträdande. Där så finnes påkallat,

må, efter framställning inom sagda tid, Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

försäkringsinspektionen medgiva, att tiden utsträckes till högst

två år. Till dess frågan om koncession avgjorts och, där koncession beviljats,

intill den tidpunkt från vilken koncessionen skall gälla, må rörelsen fortsättas

enligt det äldre tillståndet, och skola därvid bestämmelserna i äldre

lag lända till efterrättelse, i den mån ej Konungen förordnat att föreskrifter

i denna lag skola tillämpas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 94

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 20 januari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och cheferna

för justitie- och finansdepartementen anmäler chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Ericsson, fråga angående ny lagstiftning om rätt för

utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket samt anför

följande.

Inledning.

De villkor, under vilka utländska försäkringsföretag äga utöva verksamhet

i Sverige, äro huvudsakligen angivna i lagen den 24 juli 1903 om utländsk

försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket. I lagen

ha ändringar vidtagits genom lagar den 30 juni 1916 (nr 317), den 10

maj 1929 (nr 80) och den 2 mars 1934 (nr 37). 1903 års lag äger icke tilllämpning

i fråga om återförsäkringsrörelse. Inga särskilda regler finnas om

utländska företags rätt att driva sådan rörelse i Sverige. Beträffande rätten

att här utöva trafikförsäkringsrörelse äro utländska försäkringsanstalter

underkastade — jämte 1903 års lag — vissa särskilda bestämmelser i lagen

den 10 maj 1929 om trafikförsäkring å motorfordon.

1903 års lag innehåller — främst genom ändringarna däri år 1934 — i

flera avseenden regler som äro likartade med bestämmelser, meddelade för

svenska försäkringsbolag i den numera upphävda lagen den 25 maj 1917 om

försäkringsrörelse. I några av paragraferna i 1903 års lag hänvisas uttryckligen

till bestämmelser i 1917 års lag. En annan, på senare år genomförd, för

svenska och utländska försäkringsföretag gemensam reglering utgjorde den

s. k. spärrlagen, dvs. lagen den 14 december 1945 om vissa inskränkningar

i rätten att driva försäkringsrörelse. Genom denna lag infördes skärpta restriktioner

beträffande nyetablering på försäkringsområdet.

1917 års lag har ersatts av lagen den 17 juni 1948 om försäkringsrörelse.

1 samband därmed har spärrlagen upphävts. Regler om villkor för rätt att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

15

starta eller utvidga försäkringsrörelse meddelas nu för svenska försäkringsbolag

uteslutande i 1948 års försäkringslag. Såvitt angår utländska försäkringsanstalter

ersattes spärrlagens bestämmelser av lagen den 17 juni 1948

om vissa inskränkningar i utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse

här i riket. Sistnämnda lag gäller t. o. in. den 31 december 1950.

Vid den nyss nämnda lagstiftningen år 1948 lämnades 1903 års lag formellt

oförändrad. På grund av övergångsbestämmelserna till den nya lagen om

försäkringsrörelse är dock, i de fall där 1903 års lag hänvisar till 1917 års

försäkringslag, nya lagen i stället att tillämpa. Vid tillkomsten av de båda

nämnda lagarna av år 1948 förutsattes emellertid, att 1903 års lag senare

skulle göras till föremål för en allmän översyn, därvid en anpassning till

den nya lagen om försäkringsrörelse borde eftersträvas.1

Genom beslut den 15 juni 1949 bemyndigade Kungl. Maj :t mig att låta

inom handelsdepartementet verkställa utredning för översyn av 1903 års

lag i syfte att anpassa lagen till 1948 års lag om försäkringsrörelse samt att

tillkalla sakkunniga att under utredningsarbetet stå till departementets förfogande

för samråd. Sedan jag samma dag tillkallat tre sakkunniga2, har

utredningen verkställts och dess resultat i november 1949 framlagts i en

promemoria med utkast till mj lag om rätt för utländsk försäkringsanstalt

att driva försäkringsrörelse här i riket. Utkastet torde såsom bilaga A få

fogas vid dagens protokoll.

över promemorian och lagutkastet ha, efter remiss, yttranden avgivits av

försäkringsinspektionen, svenska försäkringsbolags riksförbund, i det följande

benämnt riksförbundet, kooperationens försäkringsanstalter Folket —

Samarbete och föreningen av utländska försäkringsbolags generalagenter, i

fortsättningen kallad generalagenterna.

Efter remissbehandlingen har ärendet ytterligare beretts inom handelsdepartementet,

därvid ett nytt lagförslag uppgjorts, som jag kommer att

förorda. Detta förslag fogas såsom bilaga B vid protokollet.

översikt av innehållet i gällande bestämmelser om utländska försäkringsanstalter.

Enligt 1903 års lag må utländsk försäkringsanstalt här i riket driva försäkringsrörelse,

där sådant sker genom generalagent såsom syssloman och

i övrigt under villkor, som stadgas i lagen. För generalagent gälla vissa angivna

behörighetsvillkor. Anstalten skall i alla av rörelsen här i riket härflytande

rättsförhållanden lyda under svensk lag samt vara pliktig att svara

inför svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets avgörande. Innan

utländsk försäkringsanstalt må börja driva försäkringsrörelse i Sverige,

skall tillstånd därtill förvärvas. Tillståndsmyndighet är beträffande trafikförsäkring

Kungl. Maj :t och i fråga om annan försäkring försäkringsinspek
1

Se prop. nr 50/1948 sid. 159 och prop. nr 100/1948 sid. 5.

2 De sakkunniga voro filosofie doktorn Åke Grenholm, försäkringsdirektören Gunnar Ljungqvist

och byråchefen i försäkringsinspektionen Ragnar Wollert.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj:ts proposition nr 94.

tionen. Ansökan om tillstånd skall vara åtföljd av handlingar rörande vissa

formella betingelser för rörelsens bedrivande. Här kan särskilt nämnas, att

bevis skall företes att anstalten i riksbanken nedsatt i obligationer, utfärdade

av svenska staten, ett visst i lagen angivet belopp, olika för olika slag av försäkringsrörelse.

Rörande de fall, då tillståndsprövningen sker av försäkringsinspektionen,

innehåller lagen i 5 § regler angående materiella villkor för

erhållande av tillstånd. Där stadgas att om generalagenten finnes behörig

och de ingivna handlingarna äro av föreskriven beskaffenhet, skall tillstånd

meddelas, dock att tillstånd skall vägras, därest grunderna för anstaltens

verksamhet finnas vila på ett system som uppenbarligen är av beskaffenhet

att ej medgiva en betryggande försäkringsverksamhet eller sådan verksamhet

uppenbarligen icke är att förvänta. •—- Till dessa regler om tillståndsprövningen

ansluta sig bestämmelserna i den förut nämnda lagen den 17 juni

1948 om vissa inskränkningar i utländsk försäkringsanstalts rätt att driva

försäkringsrörelse här i riket. Enligt denna lag må tillstånd ej meddelas utländsk

försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse i Sverige eller att utvidga

sådan rörelse med försäkringsgren, som anstalten icke redan äger driva,

med mindre den tillämnade rörelsen finnes behövlig och även eljest ägnad

att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet.

Enligt 1903 års lag kan meddelat tillstånd återkallas av tillståndsmyndigheten

om avvikelse sker från lagen eller förändring inträder i de förhållanden,

som voro bestämmande för meddelande av tillståndet.

Generalagenten är enligt 1903 års lag skyldig att underrätta försäkringsinspektionen

om vissa inträffade omständigheter, att hålla räkenskaper och

handlingar tillgängliga för inspektionen eller dess ombud och att i övrigt

lämna inspektionen de upplysningar, som äskas i fråga om anstalten och

dess verksamhet inom riket. Han skall för varje räkenskapsår tillställa inspektionen

uppgift enligt formulär angående anstaltens verksamhet inom

riket samt årligen till inspektionen ingiva revisionsberättelse rörande anstaltens

räkenskaper och förvaltning. Om generalagenten blir urståndsatt att

utöva sitt uppdrag eller avsäger sig detta eller entledigas, skall försäkringsinspektionen

till dess hindret upphört eller ny generalagent blivit utsedd och

av inspektionen godkänd förordna ett ombud att å anstaltens vägnar mottaga

stämning och i övrigt företräda anstalten med avseende på redan meddelade

försäkringar. Om anstalten upphör att driva rörelsen här i riket, åligger

det anstalten att hos försäkringsinspektionen uppgiva ett ombud, som av

inspektionen godkännes, med nyssnämnda befogenhet; till dess anmälan

skett äger inspektionen förordna sådant ombud.

För utländsk försäkringsanstalt, som i vårt land driver livförsäkringsrörelse,

innehåller 1903 års lag vissa särskilda bestämmelser, syftande till att

bereda livförsäkringstagarna säkerhet. Med livförsäkring jämställer lagen i

detta sammanhang annan personförsäkring, som meddelas för livstid eller

för längre tid än tio år. De åsyftade bestämmelserna, som infördes genom

ändringarna i lagen år 1934, innefattas huvudsakligen i 8, 12 och 13 §§. De

innebära i huvudsak följande. I den uppgift angående livförsäkringsverk
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

17

samheten, som generalagenten för varje räkenskapsår skall insända till försäkringsinspektionen,

skall under benämningen försäkringsfond såsom skuld

upptagas det å räkenskapsårets sista dag beräknade värdet av anstaltens ansvarighet

på grund av redan inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv)

samt på grund av löpande försäkringar (premiereserv). Premiereserven skall

beräknas enligt grunder som försäkringsinspektionen godkänt. Försäkringsfonden

med tillägg av det belopp, varmed en tjugondei av fonden må överskjuta

vad anstalten i samband med ansökningen om tillstånd nedsatt för

livförsäkring, skall redovisas i värdehandlingar av närmare angiven beskaffenhet

eller i vissa andra tillgångar. Angående de värden, till vilka värdehandlingarna

må upptagas, äro bestämmelser meddelade. Värdehandlingarna

skola förvaras här i riket avskilda från anstaltens övriga tillgångar och

under minst två särskilda lås med olika nycklar, av vilka en innehaves av

ett av försäkringsinspektionen förordnat ombud. I de sålunda förvarade tillgångarna

njuta försäkringstagarna panträtt såsom i handfången pant till säkerhet

för fullgörandet av anstaltens på försäkringsavtalen grundade förbindelser.

För varje år skall, senast inom åtta månader efter räkenskapsårets

utgång, anstalten sätta i förvar på nyss angivet sätt de värdehandlingar,

i vilka redovisas inträdd ökning av försäkringsfonden jämte tillägg. Nedsatta

värdehandlingar kunna i vissa fall av anstalten efter tillstånd av försäkringsinspektionen

utbekommas, bl. a. för utbetalande av förfallet försäkringsbelopp,

för vilket avsättning ägt rum. Därest tillstånd för utländsk försäkringsanstalt

att här i riket driva livförsäkringsrörelse återkallats, skall

för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas rätt en särskild administration

inträda i likhet med vad som gäller för det fall att svenskt livförsäkringsbolag

trätt i likvidation eller kommit i konkurstillstånd. Förvaltningen av

administrationsboet åligger försäkringsinspektionen. Denna skall omhändertaga

de värdehandlingar, i vilka livförsäkringstagarna enligt vad förut

nämnts njuta panträtt. Härmed övergå på administrationsboet alla anstaltens

rättigheter och skyldigheter på grund av livförsäkringsavtalen ävensom,

där livförsäkringar återförsäkrats, anstaltens rättigheter och skyldigheter

på grund av återförsäkringarna. För det belopp, varmed värdehandlingarna

i värde understiga livförsäkringsfonden, ökad med en tjugondei, har administrationsboet

fordringsrätt hos anstalten. Försäkringsinspektionen skall sedan

inleda underhandlingar med svenska försäkringsbolag och utländska

försäkringsanstalter, som erhållit tillstånd att driva livförsäkringsrörelse här

i riket, i syfte att till något sådant försäkringsföretag överlåta de till administrationsboet

börande försäkringarna. Det har förbehållits Kungl. Maj :t

att, sedan försäkringstagarna lämnats tillfälle yttra sig, godkänna eller förkasta

inkommet anbud om övertagande av försäkringarna. Om överlåtelse

icke sker, kan i sista hand administrationsboet, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande,

avvecklas genom fördelning av tillgångarna. Har anstalt upphört att

driva livförsäkringsrörelse utan att tillståndet återkallats, är anstalten likväl

skyldig att såsom förut redovisa försäkringsfond för redan meddelade

livförsäkringar jämte tillägg och att i förvar nedsätta de värdehandlingar,

2 llihnmj till riksdagens protokoll iD.r)0. i samt. AV 94.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

vari inträdd ökning av fonden jämte tillägg redovisas. De årliga uppgifterna

till försäkringsinspektionen angående fonden skola i sådant fall insändas av

det ombud, som efterträtt generalagenten. Fullgöres ej redovisningen och

nedsättningen eller finnes eljest anledning antaga att livförsäkringstagarnas

rätt på grund av försäkringsavtalen äventyras, ankommer det på försäkringsinspektionen

att besluta att administration skall inträda. — Utländsk försäkringsanstalt

må under vissa betingelser överlåta samtliga sina till rörelsen

här i riket hörande livförsäkringar till svenskt försäkringsbolag eller till

utländsk anstalt, som erhållit tillstånd att här driva livförsäkringsrörelse.

För att avtal om dylik överlåtelse skall få verkställas kräves tillstånd av försäkringsinspektionen.

Avgörande för inspektionens bedömning är huruvida

överlåtelsen kan ske utan förnärmande av försäkringstagarnas rätt. Innan

tillstånd lämnas skola försäkringstagarna beredas tillfälle att yttra sig.

Den i samband med ansökan om tillstånd nedsatta depositionen får endast

användas till gäldande av fordringar på grund av försäkringsavtal, som tillhöra

rörelsen här i riket, ävensom av böter, avgifter och ersättningar, som i

anledning av rörelsen åläggas generalagenten eller anstalten, samt, i händelse

av särskild administration av anstalts livförsäkringsrörelse, av administrationsboets

fordran hos anstalten. Om anstalten upphört att driva rörelsen,

kan försäkringsinspektionen medge att anstalten får lyfta depositionen, om

det visas att samtliga förbindelser, för vilka depositionen utgör säkerhet, fullgjorts

eller att annan godtagbar säkerhet ställts.

Utöver nu nämnda föreskrifter innehåller 1903 års lag bl. a. vissa bestämmelser

angående anstaltens meddelanden till allmänheten och angående

innehållet i försäkringsbrev samt stadganden om klagan över försäkringsmspektionens

beslut och om straff för överträdelse av lagens bestämmelser.

1948 års lag om försäkringsrörelse.

Den nya lagen om försäkringsrörelse, som gäller svenska försäkringsbolag,

innehåller i förhållande till 1917 års lag i flera hänseenden betydelsefulla

nyheter, i huvudsak innebärande följande.

Koncessionsbestämmelserna ha skärpts. Under det att enligt 1917 års lag

koncessionsprövningen tog sikte uteslutande på den formellt-rättsliga grundvalen

för det tillämnade bolaget, utan att därvid dettas ändamålsenlighet

eller liknande omständigheter kommit under bedömande, har i nya lagen

såsom villkor för koncession uppställts att rörelsen finnes behövlig och även

eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. Vidare

äger koncessionsmvndigheten — Kungl. Maj :t — för koncession uppställa

särskilda villkor, om så finnes erforderligt med hänsyn till omfattningen

och beskaffenheten av bolagets rörelse. I fråga om koncession må slutligen

anmärkas, att lagen såsom en nyhet stadgar förbud mot att i samma bolag

förena livförsäkringsrörelse med försäkringsrörelse av annat slag, såframt

icke särskilda skäl äro därtill.

Vid sidan av den redan tidigare för försäkringsrörelsen gällande sakerhetsprincipen,

syftande till att bereda försäkringstagarna skydd, har i fråga

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

om livförsäkring införts den s. k. skälighetsprincipen. Med livförsäkring

jämställer lagen härvid annan personförsäkring, som meddelas för livstid

eller för längre tid än tio år. Skälighetsprincipen innebär att premierna —

varmed här avses bruttopremierna efter avdrag för återbäring — skola vara

skäligt avvägda i förhållande till de förmåner försäkringen medför. Skälighetskravet

tillgodoses i huvudsak genom de försäkringstekniska grunder,

som stadfästas för livförsäkringsbolag, och kontroll över tillämpningen utgör

ett led i den offentliga tillsynen, som utövas av försäkringsinspektionen.

I säkerhetskravet ligger bl. a. att försäkringsbolagens kapitalplacering

i viss mån skall vara föremål för kontroll från det allmännas sida. Bestämmelserna

i 1917 års lag angående placering i s. k. guldkantade värdepapper

ha i nya lagen uppmjukats.

Slutligen kan nämnas, att de bolagsrättsliga bestämmelserna i 1917 års

lag anpassats till nya aktiebolagslagen samt att bestämmelser införts, vilka

öka allmänhetens möjligheter till kännedom om försäkringsföretagens ekonomiska

förvaltning.

Statistiska uppgifter angående utländsk försäkringsverksamhet

i Sverige.

För närvarande1 driva 28 utländska försäkringsanstalter verksamhet här,

nämligen 12 engelska, 8 danska, 3 schweiziska, 2 norska, 2 franska och 1

finsk. Det kan nämnas, att ytterligare 9 utländska företag, som drivit livförsäkringsrörelse

i vårt land, numera upphört med anskaffningsverksamheten;

flertalet av dessa försäkringsbestånd förvaltas av svenska livförsäkringsbolag.

Av de anstalter, som utöva verksamhet här, driver endast en, ett

danskt bolag, livförsäkringsrörelse i egentlig mening. Försäkringsbranscher,

som i 1903 och 1948 års lagar i vissa hänseenden jämställts med livförsäkring,

alltså annan personförsäkring meddelad för livstid eller längre tid än

tio år, drivas av 3 anstalter, nämligen 2 danska och 1 schweizisk. För övrigt

avser den utländska försäkringsverksamheten här i landet kort olycksfallsoch

sjukförsäkring samt brand-, ansvarighets-, trafik-, automobil-, sjö-, luftfärds-,

cykel-, husdjurs-, inbrotts- och vattenledningsskadeförsäkring.

Till upplysning angående omfattningen av utländska försäkringsanstalters

verksamhet i landet kan meddelas, att anstalternas sammanlagda premieinkomst

för direkt försäkring i Sverige under år 1947 uppgick till omkring

20 300 000 kronor, varav omkring 1 756 000 kronor för livförsäkring.

Den nämnda sammanlagda premieintäkten utgjorde 2,2 procent av hela det

under året till svenska och utländska företag inbetalade prcmiebeloppet för

direkt försäkring i Sverige.

1 Uppgifterna avse verksamhetsåret 1947.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

Huvudgrunderna i den föreslagna lagstiftningen.

I. Koncession.

Utländsk lagstiftning.

I Danmark regleras rätten för utländsk försäkringsanstalt att där driva

rörelse av lagen den 30 juni 1922 om livförsäkringsverksamhet, lagen den 15

april 1930 om aktiebolag och lagen den 2 maj 1934 om skadeförsäkringsverksamhet.

Enligt den förstnämnda lagen må ett utländskt bolag driva

livförsäkringsverksamhet i Danmark, om detta sker genom en representant

(generalagent) och i övrigt på de i lagen uppställda villkoren. För att verksamheten

skall få utövas kräves att tillstånd beviljats av försäkringsrådet.

Vid ansökan om tillstånd skall fogas bl. a. bevis att en deposition å minst

100 000 kronor i danska statsobligationer skett i Nationalbanken. Vissa

andra formella villkor uppställas även. Finner försäkringsrådet att de föreskrivna

villkoren äro uppfyllda, meddelas tillstånd för bolaget; dock skall

tillstånd vägras om bolagets tekniska grunder vila på ett system, som uppenbarligen

är av sådan art att en betryggande livförsäkringsverksamhet icke

kan grundas därpå, eller om försäkringsrådet av annan orsak finner att bolagets

verksamhet strider mot det allmännas intresse. Om bolaget icke ställer

sig lagen till efterrättelse eller förändring inträder i de förhållanden, som

voro bestämmande för att meddela tillstånd, kan detta återkallas. — Jämlikt

1930 års aktiebolagslag är en förutsättning för att ett utländskt aktiebolag

skall tillåtas driva rörelse i Danmark, att bolaget är lagligen bestående

i sitt hemland och att tillståndsmyndigheten, ministern för handel och

industri, finner att i bolagets hemland danska aktiebolag ha motsvarande

rätt att utöva verksamhet. Bestämmelsen gäller även försäkringsaktiebolag.

—- Nyssnämnda villkor, som enligt aktiebolagslagen gälla för aktiebolag i

allmänhet, äro upptagna i lagen om skadeförsäkringsverksamhet. Ett utländskt

bolag, som med laga rätt driver försäkringsrörelse i sitt hemland

må, om danska bolag ha motsvarande rätt i bolagets hemland, idka verksamhet

i Danmark genom en filial. Om företaget icke är ett aktiebolag, måste

särskilt tillstånd inhämtas av ministern för handel och industri. Denne kan

därvid fastställa särskilda villkor för rörelsens bedrivande. Ett utländskt

bolag skall utse en generalagent för rörelsen i Danmark. Om rörelsen avser

direkt försäkring, skall ett visst belopp, olika för olika branscher, deponeras

i Nationalbanken i danska statsobligationer. Om bolaget icke följer lagens

föreskrifter eller det kan antagas att dess ekonomiska ställning så försämrats,

att de försäkrades intresse är utsatt för fara, kan ministern förbjuda

bolaget att fortsätta verksamheten.

Norge. Lagen den 29 juli 1911 om försäkringsbolag innehåller i 10 kapitlet

regler om utländska försäkringsbolags rätt att driva verksamhet i Norge.

En tilläggslag av den 18 juni 1938 innehåller även vissa bestämmelser i

ämnet. Utländska bolag må driva försäkringsverksamhet i Norge, om detta

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

sker genom en huvudagent och i övrigt på de i lagen stadgade villkoren. Tillstånd

måste sökas hos konungen. Vid ansökningen skall fogas vissa upplysningar

om generalagenten och bolaget samt andra föreskrivna handlingar,

däribland bevis att deponering skett av ett belopp, som varierar för olika

försäkringsgrenar. Angående tillståndsprövningen stadgas, att tillstånd skall

vägras om de villkor, som äro uppställda i eller med stöd av lagen, icke äro

uppfyllda eller om det antages att den ekonomiska eller försäkringstekniska

grunden för verksamheten icke är betryggande eller att bolaget av andra

orsaker icke tillfredsställer de krav, som böra ställas med hänsyn till norska

försäkringstagare, eller om upprättandet av agenturen icke kan anses förenligt

med det offentligas eller allmänhetens intresse. Tillåtelse kan vidare

vägras om norska försäkringsbolag icke tillåtas driva verksamhet i bolagets

hemland. Om bolaget icke ställer sig lagen till efterrättelse eller om förändring

inträder i de förhållanden, som voro bestämmande för tillståndets meddelande,

kan tillståndet återkallas.

Finland. Hithörande förhållanden regleras av lagen den 27 maj 1933 om

utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse i Finland. Utländsk

försäkringsanstalt må under vissa villkor av statsrådet på ansökan

kunna beviljas tillstånd att driva rörelse i Finland. Bland villkoren må nämnas

att anstalten i sitt hemland med laga rätt sedan minst fem år drivit och

lorttarande driver sådan försäkringsrörelse, som är i fråga, att generalagent

utsetts och att deponering skett i Finlands bank av belopp, som socialministeriet

prövar för ändamålet föreslå. Övriga villkor bestå i krav på att

vissa handlingar företes, såsom anstaltens reglemente och uppgift om försäkringsvillkor

och ekonomisk ställning. Äro de uppställda villkoren uppfyllda

och prövar ej statsrådet eljest vara skäl att avslå ansökningen, må det

sökta tillståndet beviljas. Iakttager ej anstalten vad i lagen är stadgat eller

ha de förhållanden, som voro avgörande för beviljande av tillståndet, väsentligen

förändrats, kan statsrådet återkalla tillståndet.

England. Enligt The Assurance Companies Act 1909 med däri gjorda ändringar,

senast 1946, skall ett utländskt företag, som önskar driva försäkringsrörelse

i Storbritannien, inhämta tillstånd därtill av the Board of Trade. Villkoren

äro desamma som gälla för inhemska företag och innebära följande.

Tillstånd kan som regel endast förvärvas av aktiebolag med ett inbetalt aktiekapital

av viss minimistorlek. I vissa fall kan tillstånd dock beviljas även

för ömsesidigt bolag. Förelaget skall styrka sin sol vens enligt närmare angivna

regler. Ingen deposition fordras för erhållande av tillstånd.

Frankrike. Bättcn för utländska försäkringsbolag eller enskilda assuradörer

att driva försäkringsrörelse i Frankrike och Algeriet regleras av flera

lagar, utfärdade 1917, 1938 och 1941. Både i fråga om direkt försäkring och

återförsäkring kräves tillstånd av finansministeriet. Sökanden skall angiva

eu representant, bosatt i Frankrike eller Algeriet, som kan godkännas av

tillståndsmyndighcten. En deposition kan avkrävas sökanden. Härvid tillämpas

reciprocitetsprincipen, så att depositionens storlek bestämmes med hänsyn

till de säkerheter och garantier, som i sökandens hemland avfordras

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungi. Maj:ts proposition nr 94.

franska försäkringsföretag för rätt att utöva rörelse där. Som allmänt villkor

för erhållande av koncession är beträffande direkt försäkring angivet, att

företagets ekonomiska ställning innebär tillräcklig garanti för att det skall

kunna uppfylla sina förbindelser. Tillstånd kan återkallas om detta villkor

icke längre är uppfyllt eller om rörelsen icke utövas i enlighet med gällande

bestämmelser. — Genom en lag av 1946 »nationaliserades» ett antal av de

största franska försäkringsbolagen, representerande omkring 62 procent av

den totala omfattningen av försäkringsrörelsen i landet efter premieintäkt

räknat. Några skärpta restriktioner beträffande utländska försäkringsföretag

genomfördes icke i samband därmed.

Schweiz. Flera författningar, delvis av lags natur, delvis förordningar och

beslut av förbundsrådet, reglera statsuppsikten över försäkringsväsendet i

Schweiz. Huvudförfattningen är lagen den 25 juni 1885 om tillsyn över privata

försäkringsföretag. Såväl inhemska som utländska företag måste för att

få driva rörelse ha erhållit tillstånd av förbundsrådet. Ansökan om tillstånd

skall vara åtföljd av handlingar, som lämna upplysning om bl. a. grunder

för verksamheten, försäkringsvillkor, aktiekapital eller garantifond för ömsesidiga

bolag. Ett utländskt företag måste härjämte styrka att det i sitt

hemland besitter rättskapacitet samt uppgiva ett huvudkontor och en generalfullmäktig

för rörelsen i Schweiz. Utom de i tillsynslagen särskilt angivna

uppgifterna kan koncessionsmyndigheten avfordra sökanden ytterligare

upplysningar i organisatoriska, finansiella, tekniska och juridiska frågor.

Tillstånd kan förbindas med varje villkor, som anses nödvändigt för att

skapa en varaktig garanti för försäkringsförpliktelsernas uppfyllande. Äro

de formella kraven uppfyllda och kan företagets solvens anses säker, kan

koncession icke vägras. Någon behovsprövning sker sålunda icke.

1948 års svenska lagstiftning.

Såsom redan nämnts upptager 1948 års lag om försäkringsrörelse två särskilda

koncessionsvillkor av materiell art, nämligen att rörelsen är behövlig

och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet.

Beträffande den allmänna innebörden av dessa villkor må hänvisas till vad

därom anförts under förarbetena till lagen.1 De angivna villkoren, som innebära

en skärpning i jämförelse med vad som gällt enligt 1917 års lag, hade

— ehuru i något avvikande lydelse — uppställts av 1942 års försäkringsutredning

i dess förslag till ny lag om försäkringsrörelse. I fråga om de utländska

försäkringsanstalterna framhöll utredningen, att skärpning av koncessionsvillkoren

för inhemska försäkringsbolag måste medföra återverkningar

beträffande koncessionsprövningen för utländska anstalter, som

önskade driva försäkringsrörelse här i riket.

I yttrande över förslaget2 framhöll svenska försäkringsbolags riksförbund

med utgångspunkt från utredningens nyss återgivna uttalande, att det syntes

nödvändigt att, innan slutlig ståndpunkt toges beträffande koncessions
-

1 Se prop. nr 50/1948 sid. 149 it.

2 Se prop. nr 50/1948 sid. 154.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

reglerna för svenska försäkringsbolag, konsekvenserna därav fullt klarlades.

Härvid borde enligt riksförbundets mening beaktas, att införandet av ett

restriktivt koncessionssystem för utländska försäkringsanstalter under åberopande

av behovssynpunkten skulle få allvarliga återverkningar för svensk

affär i utlandet. Riksförbundet anförde vidare.

Vad särskilt gäller sjöförsäkringen är den utländska affären av betydelse

bl. a. därför att den svenska affären genom att samtidigt drabbas av likartade

skador i och för sig icke medtör tillräcklig utjämning. Såsom exempel

kunna nämnas isvintrarna, som återkomma med en viss periodicitet och

medföra svåra förluster för hela den svenska sjöförsäkringsaffären. Genom

att bolagen samtidigt teckna risker i utlandet, vilka icke äro utsatta för samma

skadeorsaker, erhålles bättre utjämning. Genom de omvälvningar, som

under kriget skett på kontinenten, torde de svenska bolagen ha möjligheter

att avsevärt öka den utländska direktaffären. Med den i de tlesta länder tilllämpade

reciprocitetsprincipen torde emellertid restriktioner för beviljande

av koncessioner för utländska bolag i Sverige medföra, att svenska bolags

koncessioner i utlandet indragas eller att nya vägras.

Liknande synpunkter kunna anföras även i fråga om andra försäkringsformer.

Som exempel kan tagas flygförsäkringen, där för närvarande en väsentlig

del av flygplansbeståndet i landet är försäkrat direkt i England. Flygtrafiken

är redan nu och kommer säkerligen att i ännu högre grad i framtiden

bliva av starkt internationell karaktär och dess försäkringsfråga måste

i stor utsträckning lösas på internationell basis. Ett strängt koncessionssystem

kan härvid komma att förorsaka olägenheter och svårigheter. Även

brandförsäkringen —- för att nämna ett annat exempel — är i icke ringa utsträckning

internationellt förgrenad och skulle, till den del så är fallet,

kunna för svenskt vidkommande allvarligt skadas av restriktiva bestämmelser,

som äro ägnade att försämra vår ställning i den internationella konkurrensen.

I Kungl. Maj :ts förslag till den nya lagen upptogos ifrågavarande materiella

koncessionsvillkor i den lydelse, vari de influtit i lagen. Vid remissen

till lagrådet av förslaget anförde föredragande statsrådet.1

I ett remissyttrande har särskilt anmärkts, att en restriktiv ltoncessionsbedömning

kan medföra ogynnsamma handelspolitiska konsekvenser i vårt

förhållande till utlandet. Också denna synpunkt måste givetvis beaktas vid

rättstillämpningen. Men jag vill i detta sammanhang varna för ett för starkt

framhävande av de handelspolitiska synpunkterna. Jag är väl medveten om

dessas vikt, men det synes mig icke rimligt att tillmäta dem utslagsgivande

betydelse vid ordnandet av interna svenska angelägenheter, i all synnerhet

som det här icke är fråga om diskriminering av utländsk företagsamhet.

Vad beträffar de utländska försäkringsanstalter, som önska genom generalagent

driva verksamhet i vårt land, måste dessas ställning i koncessionshänseende

göras till föremål för särskild undersökning. I anslutning därtill

torde en allmän översyn av 1903 års lag bliva nödvändig.

Vid tillkomsten av den förut omnämnda lagen av 1''J''iH om vissa inskränkningar

i utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i

riket framhöll vederbörande statsråd, att det icke kunde anses tillfredsställande

alt de utländska anstalterna bleve gynnsammare ställda i konccssions
-

1 Se prop. nr Ö0/1U4S sid. 155».

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

hänseende än de svenska, enär båda grupperna i princip borde behandlas

lika.1 Lagen är av provisorisk karaktär; det förutsattes att ny lagstiftning

beträffande utländska försäkringsanstalter skulle träda i kraft vid ingången

av år 1951.

Promemorian.

I promemorian anföres till en början, att den skärpning av koncessionsvillkoren

för svenska försäkringsbolag, som genomförts genom uppställande

av de förut nämnda materiella kraven, motiverats av hänsyn till den försäkringssökande

allmänhetens intressen. Koncessionsprövningen syftade till

att vinna en rationell anordning av försäkringsväsendet. Bland annat vore

det av vikt att detta icke utbyggdes i vidare mån än som svarade mot behovet.

I annat fall förelåge risk att försäkringarna fördyrades och att anskaffningen

skedde efter osunda principer. Syftet med de restriktiva koncessionsbestämmelserna

för de svenska bolagen skulle uppenbarligen motverkas,

därest icke en liknande materiell koncessionsprövning ägde rum beträffande

de utländska anstalterna. Rena rättviseskäl syntes vidare tala för

att de utländska anstalterna icke gynnades på de inhemskas bekostnad. Det

principiellt riktiga torde vara att full likställighet mellan svenska och utländska

anstalter rådde i fråga om de materiella koncessionsvillkoren. Till

förmån för en viss uppmjukning av kravet på behövlighet, såvitt gällde utländska

företag, syntes emellertid tala att en restriktiv koncessionsbedömning

kunde få ogynnsamma återverkningar på svenska försäkringsbolags

möjligheter att driva rörelse i sådana länder, där reciprocitetsprincipen tilllämpas,

och även eljest på vårt handelspolitiska förhållande till utlandet.

Det syntes ofrånkomligt att denna omständighet beaktades vid koncessionsprövningen.

I promemorian framhålles vidare, att enligt det förut nämnda statsrådsuttalandet

i propositionen till 1948 års lag om försäkringsrörelse det vore

meningen att vid koncessionsbedömningen tillbörlig hänsyn skulle tagas till

de handelspolitiska återverkningarna och att detta skulle ske vid tillämpningen

av koncessionsbestämmelserna. Då så vore fallet, syntes i den nya

lagen samma materiella koncessionsvillkor böra uppställas för de utländska

anstalterna som för de svenska, d. v. s. den reglering på ifrågavarande område,

som redan genomförts provisoriskt, borde bibehållas.

I utkastet har koncessionsprövningen lagts i Kungl. Maj :ts hand i likhet

med vad som gäller enligt 1948 års lag om försäkringsrörelse. Jämte vissa

formella koncessionsvillkor, i huvudsak överensstämmande med de nu gällande,

uppställas i 7 § av utkastet såsom villkor för koncession att den tillämnade

rörelsen är behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling

av försäkringsväsendet.

I 1948 års lag om försäkringsrörelse finnes i 2 § första stycket ett speciellt

koncessionsvillkor, innebärande att med livförsäkringsrörelse ej må förenas

försäkringsrörelse av annat slag med mindre särskilda skäl äro därtill. Med

1 Se prop. nr 106/1948.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

avseende på denna bestämmelse jämställes icke — såsom eljest i lagen

livförsäkring med annan personförsäkring, som meddelas för livstid eller

för längre tid än tio år. I promemorian har ett motsvarande stadgande föreslagits

för de utländska anstalterna. Det anföres, att huvudsyftet med bestämmelsen

vore att motverka intressemotsättningar, som lätt uppkomme

om livförsäkringsrörelse dreves jämsides med försäkringsrörelse av annat

slag. Livförsäkringsrörelse borde nämligen drivas enbart för de försäkrades

räkning, medan i fråga om annan försäkring även andra intressen kunde

tillåtas att göra sig gällande, i varje fall där verksamheten dreves i aktiebolagsform.

Den ifrågavarande föreskriften syntes böra gälla även beträffande

utländska försäkringsanstalters verksamhet här i landet, ehuru för

dessa företags del verkan av bestämmelsen givetvis bleve begränsad.

Såsom ett villkor för koncession stadgas i 1903 års lag att det visas, att

den tillståndssökande anstalten i sitt hemland med laga rätt driver sådan

försäkringsrörelse som är i fråga. I utkastet har bestämmelsen ändrats därhän,

att anstalt, som söker koncession, skall visa att den i sitt hemland eller

annorstädes med laga rätt driver den ifrågavarande rörelsen. Såsom motivering

för ändringen anföres i promemorian, att det förekomme att främmande

försäkringsanstalter utomlands praktiserade viss eller vissa försäkringsbranscher,

som de icke dreve i hemlandet. Om anstaltens allmänna lämplighet

icke ifrågasattes och övriga koncessionsvillkor vore uppfyllda, syntes

något skäl icke finnas att vägra koncession blott på den grund att anstalten

icke utövade rörelsen i sitt hemland. Det syntes vara tillräckligt att fordra

att den över huvud taget utövade försäkringsrörelse av avsett slag.

Beträffande övriga med koncessionsfrågan sammanhängande bestämmelser

i utkastet torde jag få hänvisa till 1—8 §§ i detta.

Yttrandena över promemorian.

Försåkringsinspektionen framhåller, att internationell rörelsefrihet är en

väsentlig förutsättning för försäkringsväsendets naturliga och ändamålsenliga

utveckling. Efter att ha berört den i 1948 års lag om försäkringsrörelse

införda behovsprövningen fortsätter inspektionen.

Den i den svenska lagen åsyftade regleringen av antalet på den svenska

marknaden inom skilda försäkringsbranscher verksamma försäkringsföretag

bör självfallet träffa utländska företag lika väl som svenska. Inspektionen

biträder därför förslaget att samma koncessionsvillkor, som i detta

avseende upptagits i 1948 års lag om försäkringsrörelse, även bör intagas

i den planerade nya lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva

försäkringsrörelse här i riket. I motiveringen uttalas, att man med uppmjukning

av kravet på behövlighet — bör vid koncessionsprövningen för utländska

''företag beakta även sådana omständigheter som att en restriktiv

koncessionsbedömning kan få ogynnsamma återverkningar på svenska försäkringsbolags

möjligheter att driva rörelse i sådana länder, där reciprocitetsprincipen

tillämpas, och även eljest på vårt handelspolitiska förhållande

till utlandet. Inspektionen får i anslutning härtill framhålla, alt hansyn

av anförd art icke böra få leda till en uppluckring av de grundläggande

principerna för försäkringsverksamhetens reglering i vårt land. De syn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

2 G

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

1>unkter’ sonl inledningsvis anförts rörande internationell rörelsefrihet för

försäkringsväsendet, torde i nu ifrågavarande hänseende icke böra föranleda

längre gående medgivanden än att utländska försäkringsföretag må introduceras

på den svenska marknaden under i princip lika betingelser som gälla

för svenska företag.

\ad nu anförts utesluter emellertid icke att man vid den prövning av

marknadens behov och övriga förhållanden, som skall äga rum vid avgörandet

av en koncessionsansökan, kan komma till skilda resultat i fråga

om utländska och svenska företag. Den situationen kan saiunda inträffa att

introducerandet av ett utländskt bolag vore ägnat att bättre än ett nystartat

svenskt bolag främja försäkringsväsendet i"vårt land. I fråga om försäkringarna

å våra stora industririsker, vilka för närvarande i stor utsträcknin§

genom koassurans uppdelas mellan ett flertal försäkringsgivare, kan

det exempelvis befinnas vara till fördel att nya kapitalstarka utländska

bolag få insteg på vår marknad för att kunna inträda som koassuradörer

vid sidan av de svenska bolagen. I andra fall kunna förutsättningarna vara

sådana, att man bör acceptera ett svenskt bolag framför ett utländskt.

Beträffande den föreslagna regeln, att som villkor för erhållande av koncession

skall gälla att anstalten i sitt hemland eller annorstädes driver sådan

lörsäkringsrörelse som är i fråga, anför försäkringsinspektionen.

En utländsk försäkringsanstalt bör enligt inspektionens mening icke erhålla

koncession i Sverige med mindre anstalten med laga rätt driver försäkringsrörelse

i sitt hemland. Ett koncessionsvillkor av denna art förekommer

i åtskilliga länder, stundom kompletterat med ett stadgande att verksamheten

i hemlandet skall ha drivits under någon viss angiven tid. I den

italienska lagstiftningen föreskrives exempelvis en minsta tid av tre år beträffande

skadeförsäkring och tio år i fråga om livförsäkring.

Utgår man från att det utländska företaget driver försäkringsrörelse i sitt

hemland, kan det övervägas huruvida man skall fordra att den inhemska

rörelsen också innefattar den eller de försäkringsbranscher, som företaget

vill driva i vårt land. Enligt inspektionens mening bör man icke tillåta ett

bolag, som i sitt hemland driver allenast skadeförsäkringsrörelse, att meddela

livförsäkring i vårt land. Däremot inger det mindre betänkligheter att

låta ett utländskt skadeförsäkringsbolag härstädes meddela någon skadeförsäkringsbransch,

som bolaget ej driver i hemlandet, under förutsättning

att tillfredsställande betingelser kunna anses föreligga för att branschen

kommer att drivas på ett sätt som främjar en sund utveckling av försäkringsväsendet

i vårt land. I regel torde man i enlighet härmed böra fordra

bolaget på annat sätt förskaffat sig god erfarenhet beträffande branschen

i fråga. Sådan erfarenhet kan bolaget ha förvärvat genom att driva branschen

i annat land iin det egna, men också på annat sätt såsom att branschen i

hemlandet drivits av ett dotterbolag. I särskilda fall kan det finnas motiv

för att ge ett utländskt bolag koncession för en bransch, beträffande vilken

bolaget icke kan dokumentera någon erfarenhet. Om exempelvis ett bolag,

som i sitt hemland och annorstädes driver allenast brandförsäkring, vill

utvidga sin rörelse i Sverige till att omfatta även vissa mindre branscher,

som här pläga meddelas i kombination med brandförsäkring, torde principiella

hinder icke böra resas häremot.

I anslutning till det sagda föreslår inspektionen eu sådan ändring av stadgandet

i 6 § 3 i det uppgjorda lagförslaget, att ett utländskt bolag som i

vårt land söker koncession för livförsäkring, skall visa att det också i sitt

hemland driver livförsäkringsrörelse; likaledes bör ett utländskt bolag, som

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

söker koncession för en skadeförsäkringsgren, visa att det i sitt hemland driver

skadeförsäkringsrörelse i någon form.

Riksförbundet anser det riktigt att utländska försäkringsanstalters verksamhet

i Sverige regleras i så nära anslutning som möjligt till den ordning

som enligt 1948 års försäkringslag gäller för de svenska försäkringsbolagen.

Förbundet har dock intet att erinra mot de uttalanden rörande tillämpningen

av de föreslagna koncessionsvillkoren, som gjorts i promemorian.

Generalagenterna säga sig med tillfredsställelse ha tagit del av de synpunkter

som i promemorian lagts på koncessionsprövningen. De ansluta sig

till de framförda synpunkterna och finna det önskvärt att dessa komma till

uttryck i själva lagtexten, exempelvis genom ett tillägg till bestämmelsen

om de materiella koncessionsvillkoren av innehåll att vid koncessionsprövningen

särskild hänsyn även bör tagas till motsvarande lagbestämmelser i

det sökande bolagets hemland.

Folket-Samarbete anser att båda de föreslagna materiella villkoren — att

den tillämnade rörelsen är behövlig och även eljest ägnad att främja en sund

utveckling av försäkringsväsendet — böra utgå ur lagen. Till motivering för

denna ståndpunkt anföra försäkringsanstalterna.

I fråga om kvantitetsbedömningen eller behovsprövningen är man i promemorian

klar över, att en viss »uppmjukning» kan bli nödvändig med

hänsyn till återverkningarna i länder, där reciprocitetsprincipen tillämpas.

Meningen synes vara att tillbörlig hänsyn till risken för sådana återverkningar

skall tagas vid lagtillämpningen. Detta kan icke innebära någonting

annat än att vid koncessionsprövningen icke endast skall prövas »om den

tillämnade rörelsen är behövlig» utan även — därest rörelsen prövas icke

vara behövlig — något som icke står utsatt i lagen, nämligen om koncession

ändock bör beviljas med hänsyn till vissa internationella förhållanden. Att

stifta en lag med i förväg uttalad avsikt att i talrika fall bryta mot en av

dess grundläggande bestämmelser kan icke vara lämpligt. Folket-Samarbete

ser icke någon annan lösning av den här berörda frågan än att behovsprövningen

utmönstras ur den föreslagna lagen. Det kan visserligen synas stötande

att behovsprövning skall tillämpas på koncessionsansökan från ett

svenskt bolag men icke på koncessionsansökan från ett utländskt företag.

För Folket-Samarbete, som i yttrande över 1942 års försäkringsutrednings

betänkande avstyrkte behovsprincipens lagfästande, är det icke överraskande

att ett dylikt dilemma uppkommer. Då erfarenheten icke visat, att frånvaron

av behovsprövning medfört en ansvällning av utländska försäkringsanstalters

verksamhet i Sverige, och då de bestående svenska försäkringsanstalterna

torde vara väl rustade att i varje försäkringsgren tillgodose försäkringsbehovet

till så lågt pris att den svenska marknaden icke heller i

framliden kommer att te sig alltför lockande för utlandet, synes dock ett

formellt gynnsammare stadgande i lagen för utländska försäkringsanstalter

än i försäkringslagen icke behöva möta betänkligheter.

Vad som här sagts om behovsprövningen torde även gälla kvalitetsbedömningen.

Det torde med hänsyn till risken för internationella återverkningar

vara ytterst vanskligt för Kungl. Maj :t att genom avslag på en koncessionsansökan

indirekt förklara, att av en utländsk anstalt tillämnad rörelse här

i riket icke vore »ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet».

Folket-Samarbete vill i detta sammanhang erinra om, att kvalitetsprincipens

innehåll utöver skälighetsprincipen över huvud saknar pregnans.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

1942 års försäkringsutredning uppehöll sig i detta sammanhang huvudsakligen

vid frågan om försäkringstagarnas representation, en fråga som ju

icke gärna kan lösas för utländska anstalters generalagenturer.

De partem en t s chefen.

I likhet med utredningen anser jag att den skärpning av koncessionsvillkoren

för svenska försäkringsbolag, som nyligen ägt rum genom införandet

av kvantitets- och kvalitetsbedömningen, bör medföra en liknande

reglering beträffande utländska försäkringsanstalters möjlighet att erhålla

tillstånd för verksamhet i Sverige. Såsom framhölls vid tillkomsten av 1948

års lag om vissa inskränkningar i utländsk försäkringsanstalts rätt att driva

försäkringsrörelse här i riket böra svenska och utländska försäkringsanstalter

i princip behandlas lika i detta hänseende. Jag ansluter mig därför till

förslaget att i den nya lagen samma materiella koncessionsvillkor uppställas

som i nyssnämnda lag av 1948 och i nya lagen om försäkringsrörelse eller

alltså att den tillämnade rörelsen är behövlig och även eljest ägnad att främja

en sund utveckling av försäkringsväsendet.

I promemorian anföres, att vid tillämpningen av de ifrågavarande koncessionsvillkoren

hänsyn bör tagas till de handelspolitiska konsekvenser,

som en restriktiv koncessionsbedömning kan medföra. Härvid åberopas ett

uttalande i denna riktning vid tillkomsten av nya lagen om försäkringsrörelse.

Försäkringsinspektionen framhåller i anslutning härtill, att dylika

handelspolitiska hänsyn icke borde få leda till en uppluckring av de grundläggande

principerna för försäkringsverksamhetens reglering i vårt land;

man borde icke gå längre än att medgiva att utländska försäkringsföretag

må introduceras på den svenska marknaden under i princip lika betingelser

som gälla för svenska företag.

Såsom i promemorian och flera remissyttranden påpekats är det av väsentlig

betydelse för försäkringsväsendet i stort att ett visst mått av internationell

rörelsefrihet finnes på försäkringsområdet. Från svensk synpunkt

är det bl. a. ett viktigt intresse att svenska försäkringsbolag i viss utsträckning

få möjlighet att driva verksamhet utomlands. Att så blir fallet är

icke enbart ett företagarintresse utan är till fördel även för de svenska försäkringstagarna.

Särskilt må framhållas betydelsen för sådana branscher

som sjöförsäkring, flygförsäkring och brandförsäkring av den riskutjämning,

som för svenska bolag kan vinnas genom att de ha möjlighet att teckna

risker i utlandet.

Om det i något fall skulle visa sig, att förutsättningen för att svenska

bolag skulle få denna möjlighet att driva rörelse i ett visst land vore att

motsvarande frihet lämnades detta lands försäkringsbolag att utöva verksamhet

här, synes det icke vara principiellt oriktigt att en viss hänsyn härtill

tages vid prövning av en koncessionsansökan från ett sådant utländskt

bolag. Frågan om angelägenheten för det svenska försäkringsväsendet att

dess rörelsefrihet utomlands icke hämmas som följd av att ansökningen

avslås torde nämligen naturligt ingå i bedömningen huruvida den med ansökningen

avsedda verksamheten är behövlig och även eljest ägnad att

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

främja en sund utveckling av försäkringsväsendet. I denna mening bör

sålunda tillbörlig hänsyn tagas till handelspolitiska återverkningar av koncessionsbedömningen.

Men det må framhållas att endast sådana återverkningar,

som beröra det svenska försäkringsväsendet, böra tillatas att spela

in vid bedömningen. Samtidigt måste understrykas att vikten av de ifrågavarande

handelspolitiska synpunkterna icke får överdrivas. Under inga förhållanden

böra dessa bli ensamt avgörande. En noggrann prövning måste

ske av alla de olika skäl, som ur behovssynpunkt kunna tala för eller emot

ett bifall till ansökningen. Att, såsom generalagenterna föreslagit, i lagtexten

utsäga, att vid koncessionsprövningen särskild hänsyn bör tagas till

motsvarande lagbestämmelser i det sökande bolagets hemland, kan därför

icke anses lämpligt.

Eolket-Samarbete har anmärkt, att kvalitetsprincipens innehåll utöver

skälighetsprincipen saknade pregnans, och antytt att 1942 års försäkringsutredning

i detta sammanhang huvudsakligen uppehållit sig vid frågan om

försäkringstagarnas representation, vilken fråga saknade betydelse för utländska

försäkringsbolags generalagenturer. I anslutning härtill kan framhållas

att de kvalitativa koncessionsvillkoren även avse t. ex. sättet över

huvud taget för verksamhetens bedrivande och arten av det försäkringsintresse

som skall tillgodoses.

Försäkringsinspektionen har föreslagit sådan ändring av 6 § i promemorians

lagutkast, att ett utländskt bolag, som i vårt land söker koncession

för livförsäkring, skall visa att det också i sitt hemland driver livförsäkringsrörelse

och att, om ansökningen avser koncession för en skadeförsäkringsgren,

bolaget skall visa att det i hemlandet driver skadeförsäkring

i någon form. Vad inspektionen sålunda föreslagit synes vara ändamålsenligt.

I departementsförslaget har därför ett sådant koncessionsvillkor uppställts.

Bestämmelsen härom har intagits i 2 §, under det att i 6 § 3 föreskrivits,

att vid koncessionsansökan skall företes bevis rörande anstaltens rörelse

i hemlandet.

II. Försäkringstekniska bestämmelser.

Till försäkringstekniska bestämmelser hänför 1942 års försäkringsutredning

de på matematisk grund uppställda reglerna för beräkning av premier

och olika slag av fonder samt för bestämmande av vinstandelar till de försäkrade

in. m. De grundläggande principerna för reglering av hithörande

frågor äro i den nya lagen om försäkringsrörelse säkerhets- och skälighetsprinciperna.

1903 års lag.

I 1903 års lag är säkerhetskravet tillgodosett främst genom reglerna om

redovisningen av försäkringsfonden för livförsäkringar jämte visst tillägg.

Till ett säkerställande av livförsäkringstagarnas rätt syfta även bestämmelserna

om särskild administration vid rörelsens upphörande och om kontroll

över överlåtelse av livförsäkringsbestånd.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungi. Maj:ts proposition nr 94.

1948 års lag om försäkringsrörelse.

I 1948 års lag om försäkringsrörelse ingå bland de försäkringstekniska bestämmelserna

endast sådana allmänna föreskrifter, vilka ansetts erforderliga

för upprätthållande av säkerhets- och skälighetsprinciperna under växlande

betingelser för verksamheten. Tekniska detaljbestämmelser skola enligt

lagen upptagas i försäkringstekniska grunder, som varje bolag har att

upprätta och underställa Kungl. Maj :t för stadfästelse.

Enligt 262 § av lagen skall i försäkringsbolags balansräkning såsom skuld

under benämningen försäkringsfond upptagas värdet balansdagen av bolagets

ansvarighet på grund av dels inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv),

dels löpande försäkringar (premiereserv), dels ock, där rörelsen

avser livförsäkring, tilldelad återbäring. För livförsäkringsrörelse meddelas

i lagen bestämmelser om ytterligare fyra tekniska fonder, nämligen utjämningsfond

och säkerhetsfond, vilka båda äro att anse såsom komplement till

försäkringsfonden, samt återbäringsfond och regleringsfond, till vilka sistnämnda

båda fonder avsättas överskottsmedel avsedda att återbäras till

försäkringstagarna.

I 9 och 173 §§ i lagen angives för vilka slag av försäkring grunder skola

tinnas och vad grunderna skola reglera. För livförsäkring skola grunder upprättas

beträffande 1) beräkning av försäkringspremier och premiereserv,

2) avsättning till och användning av utjämningsfond, 3) försäkringstagares

rätt till återköp och fribrev, 4) belåning av försäkringsbrev hos bolaget,

5) verkan av underlåten premiebetalning, 6) försäkringstagares rätt när,

annorledes än genom återköp eller på grund av försummad premiebetalning,

försäkringen upphör i förtid eller bolaget eljest är fritt från ansvarighet för

törsäkringsfall, 7) återbäring till försäkringstagarna samt 8) begränsning av

den ansvarighet bolaget må utan återförsäkring ikläda sig på en och samma

risk. Skall försäkring, som ej är att hänföra till personförsäkring, meddelas

tör all framtid eller för längre tid än tio år, skola grunder upprättas för beräkning

av premiereserv för sådana försäkringar ävensom för bestämmande

av försäkringstagares rätt när sådan försäkring upphör i förtid eller bolaget

eljest är fritt från ansvarighet för försäkringsfall.

I 263 § fastslås de fundamentala principerna för livförsäkringsgrundernas

utformning. Dessa grunder skola avse att trygga bolagets förmåga att dels

fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal, dels bereda försäkring

till en med hänsyn till försäkringens art skälig kostnad. Finnas grunderna

icke längre fylla det avsedda ändamålet, åligger det styrelsen och verkställande

direktören att utan dröjsmål föranstalta om erforderlig ändring av

grunderna. — Närmare bestämmelser om premiegrunder och premiereservgrunder

meddelas i 264 §. Enligt 265 § kunna i vissa fall för bestämd tid

meddelas stadfästelse å särskilda premiereservgrunder (övergångsgrunder).

— Angående grunder beträffande återköp och fribrev, belåning av försäkringsbrev

och verkan av underlåten premiebetalning givas vissa förskrifter i

267—269 §§. — Grunderna beträffande återbäring skola enligt 270 § inne
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

hålla regler för avsättning till återbäringsfonden samt denna fonds användning,

för tilldelning av återbäring, för förräntning av återbäringsmedel samt

för användning av regleringsfond.

Bestämmelser angående utjämningsfond och säkerhetsfond meddelas i

266 och 271 §§. -— I 272 och 273 §§ givas föreskrifter om den ordning i vilken

utjämningsfond, säkerhetsfond, återbäringsfond och regleringsfond må

tagas i anspråk för täckande av förlust å livförsäkringsrörelsen.

Enligt 274 § skall vid envar tidpunkt ett belopp motsvarande försäkringsfonden

för livförsäkringar vara redovisat i närmare angivna slag av värdehandlingar

eller tillgångar av annan art. Utan hinder av vad sålunda föreskrivits

må emellertid ett belopp motsvarande högst en tiondel av den s. k.

försäkringsfonden för egen räkning (dvs. den del av fonden, som icke motsvarar

värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet) för försäkringar i

svensk valuta redovisas i andra värdehandlingar än de i paragrafen särskilt

angivna, dock icke i aktier. — Meddelar försäkringsbolag försäkring av annat

slag än personförsäkring och meddelas sådan försäkring för all framtid

eller för längre tid än tio år, skall premiereserven för sådana försäkringar

redovisas i värdehandlingar eller andra tillgångar. Bestämmelse härom meddelas

i 275 §. — De värdehandlingar, i vilka enligt 274 § försäkringsfond

eller jämlikt 275 § premiereserv helt eller delvis redovisas, skola enligt bestämmelse

i 276 § förvaras avskilda från bolagets övriga tillgångar och under

minst två lås med olika nycklar, av vilka en innehaves av ett av försäkringsinspektionen

förordnat ombud. I dessa värdehandlingar njuta försäkringstagarna

panträtt såsom i handfången pant till säkerhet för fullgörandet

av bolagets på försäkringsavtalen grundade förbindelser. Det åligger styrelsen

och verkställande direktören att tillse att vid envar tidpunkt värdehandlingar

till erforderligt belopp satts i förvar på föreskrivet sätt. — Meddelar

försäkringsbolag såväl livförsäkring som försäkring av annat slag,

skola jämlikt 277 § tillgångar motsvarande säkerhetsfonden redovisas och

sättas i förvar på sätt som är föreskrivet beträffande försäkringsfond.

A. Säkerhetsprincipen.

Promemorian.

Såsom inledningsvis nämnts innehåller 1903 års lag föreskrifter om redovisning

av försäkringsfonden för livförsäkringar, ökad på visst sätt, i särskilt

deponerade värdehandlingar eller i vissa tillgångar av annan art. För svenska

försäkringsbolag föreskrives motsvarande redovisning ej blott av försäkringsfond

för livförsäkringar utan även av premiereserv för försäkring av

annat slag än personförsäkring, där den meddelas för all framtid eller för

längre tid än tio år. I promemorian uttalas den uppfattningen, att det icke

vore erforderligt att i en lag angående utländska försäkringsanstalter upptaga

bestämmelser om sådan lång sakförsäkring, enär något intresse för utländska

försäkringsföretag att här driva denna försäkringsform icke torde

förefinnas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

Enligt promemorian borde stadgandet i 262 § 1948 års försäkringslag

om vad försäkringsfonden skall omfatta efterbildas för de utländska anstalternas

del. Detta skulle innebära en nyhet i så måtto att i fonden komme

att ingå även tilldelad återbäring.

I promemorian uttalas vidare, att liksom förut regler om beräkning av

den i försäkringsfonden ingående premiereserven borde meddelas i särskilda

grunder för livförsäkring. Man syntes böra fordra att Konungens stadfästelse

söktes å dessa grunder. De i 264 och 265 §§ nya lagen om försäkringsrörelse

meddelade bestämmelserna om premiereservgrunder och övergångsgrunder

syntes böra givas motsvarande tillämpning beträffande utländska

försäkringsanstalter.

Föreskriften i 1903 års lag att vid redovisningen i värdehandlingar och

andra tillgångar livförsäkringsfonden skall ökas med det belopp, varmed

en tjugondei av fonden må överstiga vad anstalten i samband med ansökningen

om tillstånd nedsatt för livförsäkring, avsågs vid sin tillkomst skola

utgöra en motsvarighet till den för svenska livförsäkringsbolag i 1917 års lag

om försäkringsrörelse stadgade skyldigheten att göra avsättning till säkerhetsfond.

Denna fond utgör ett komplement till försäkringsfonden. I nya

lagen om försäkringsrörelse finnas bestämmelser om ytterligare en kompletterande

fond, nämligen utjämningsfonden. I 271 § av lagen stadgas att

i den mån summan av utjämningsfonden och säkerhetsfonden understiger

fem procent av den del av premiereserven för livförsäkring, som är redovisad

annorledes än genom värdet av svensk återförsäkringsgivares ansvarighet,

så ock i den mån säkerhetsfonden ensam understiger två och en halv procent

av nämnda del av premiereserven, till säkerhetsfonden skall avsättas

minst en tredjedel av bolagets årsvinst å livförsäkringsrörelsen, sedan möjligen

förefintlig förlust å denna rörelse från föregående räkenskapsår täckts.

— I promemorian diskuteras huruvida deposition av något belopp utöver

försäkringsfonden bör fordras. Till en början avvisas tanken att för de

utländska försäkringsanstalterna införa bestämmelser om avsättning till säkerhets-

och utjämningsfonder. I promemorian yttras härom, att man för

de utländska anstalternas del över huvud taget icke borde fordra uppläggande

av särskilda aktiva fonder för den svenska rörelsen. Därest en anstalt

funne det lämpligt att i bokföringshänseende låta tillgångar, som tillhöra

rörelsen här i landet, ingå i fonder avseende anstaltens hela rörelse, syntes

intet vara att invända mot att så skedde. Däremot syntes man såsom för

närvarande böra för anstaltens svenska livförsäkringsrörelse fordra redovisning

av ett belopp utöver försäkringsfonden för att vinna en motsvarighet

till säkerhets- och utjämningsfonderna. Härvid syntes man utan olägenhet

kunna behålla den nuvarande schematiska regeln för beräkning av tilläggsbeloppet.

Detta skulle alltså utgöra en tjugondei av livförsäkringsfonden,

dock att avräkning finge ske för den fixa deposition som skulle göras i

samband med koncessionsansökningen. Denna sistnämnda deposition syntes

alltjämt böra bibehållas såsom en särskild säkerhet. Med det föreslagna

systemet koinme en faktisk skärpning i förhållande till vad som förut gällt

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kunf/l. Maj:ts proposition nr 94.

33

om skyldighet att redovisa tillägg till livförsäkringsfonden att inträda, i den

mån fonden komme att innehålla tilldelad återbäring.

1948 års lag innehåller i fråga om livförsäkringsfonden den betydelsefulla

nyheten att redovisningen skall vara fullgjord vid envar tidpunkt. Enligt

1917 års lag, som därutinnan överensstämde med 1903 års lag, behövde

erforderlig ökning av depositionen icke ske förrän inom viss tid efter varje

räkenskapsårs utgång. I promemorian föreslås, att en motsvarande skärpning

av redovisningskravet genomföres för de utländska anstalterna.

Beträffande de värdehandlingar, som utländsk anstalt må använda för

placering av det mot försäkringsfonden jämte tillägg svarande beloppet,

böra enligt promemorian samma regler som i 274 § nya lagen om försäkringsrörelse

tillämpas, innebärande bland annat att fri placeringsrätt medgives

i viss utsträckning.

I 1903 års lag föreskrives att värdehandling, som användes för redovisning

av livförsäkringsfonden jämte tillägg, icke må upptagas över sitt verkliga

värde. Dock må, under förutsättning att de deponerade värdehandlingarna

beräknas kunna å tider, som med hänsyn till beskaffenheten av anstaltens

förbindelser prövas tillfredsställande, förvandlas i penningar till belopp

motsvarande det angivna värdet, värdehandling, som varit upptagen

jämväl i nästföregående års redovisning, kunna åsättas det då beräknade

värdet ändå att marknadsvärdet är lägre. — I promemorian föreslås, att den

nämnda huvudregeln kompletteras med eu hänvisning till 93 § 1 mom. andra

stycket nya lagen om försäkringsrörelse, där en definition av begreppet

»verkligt värde» lämnas. Undantagsbestämmelsen föreslås, med hänsyn till

att redovisningen enligt förslaget skall vara fullgjord vid envar tidpunkt,

utformad så, att under den angivna förutsättningen värdehandling, som

jämväl under nästföregående räkenskapsår använts för redovisning, må kunna

utan hinder av huvudregeln åsättas det då beräknade värdet.

I det vid promemorian fogade lagutkastet ha de bestämmelser, som åsyfta

säkerhetsprincipens genomförande, utformats i enlighet med de i promemorian

framförda synpunkterna. I 6 och 18 §§ meddelas bestämmelser om

deposition av ett fixt belopp i samband med koncessionsansökan samt om

det deponerade beloppets användning. Dessa regler äro i stort sett likalydande

med motsvarande bestämmelser i 1903 års lag. Föreskrifter om beräkning

av försäkringsfond och om redovisning av denna fond jämte tillägg

givas i 10, 11, 13 samt 15—17 §§.

Yttrandena över promemorian.

I yttrandena har på det hela tagel utkastet i förevarande del lämnats utan

erinran. Några detaljanmärkningar ha emellertid framställts.

Sålunda har riksförbundet förordat redovisning och pantsättning ej blott

av försäkringsfond för livförsäkringar utan även — i likhet med vad som

gäller för svenska försäkringsbolag — av premiereserv för försäkring av

annat slag än personförsäkring, där den meddelas för all framtid eller för

längre tid än tio år. Förbundet omnämner, att dylik lång sakförsäkring i

.‘1 Ilihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 94.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

praktiken förekommer blott i form av brandförsäkring för all framtid av

fastighet. Uttalandet i promemorian, att något intresse för utländska försäkringsgivare

att här driva sådan lång sakförsäkring icke torde förefinnas,

kunde visserligen enligt förbundet vara riktigt, men förhållandena kunde

därutinnan ändras och den nya lagen siktade ju principiellt till att svenska

och utländska försäkringsbolag skulle få bedriva sin verksamhet här i landet

under lika betingelser.

Försäkringsinspektionen ifrågasätter huruvida icke 16 § andra stycket i

utkastet — i likhet med vad som gäller enligt 93 § 5 mom. och 205 § lagen

om försäkringsrörelse — borde förses med ett tillägg av innebörd att värdehandling,

som anskaffats under året må, under i övrigt angivna förutsättningar,

kunna åsättas ett värde, som motsvarar kostnaderna för dess

anskaffning.

Departementschefen.

De i promemorians lagutkast föreslagna reglerna, avseende säkerhetsprincipens

genomförande, synas i stort sett ändamålsenliga. De bygga huvudsakligen

på vad som redan gäller enligt 1903 års lag med vissa ändringar,

föranledda av den nya lagstiftningen för svenska försäkringsbolag.

Riksförbundet har i sitt remissyttrande förordat att reglerna om redovisning

av försäkringsfond för livförsäkring utsträckas till att gälla även premiereserv

för s. k. lång sakförsäkring. Såsom i det föregående antytts infördes

bestämmelser om redovisning av försäkringsfond jämte tillägg för

utländska, här verksamma försäkringsanstalter genom de år 1934 vidtagna

ändringarna i 1903 års lag. Ehuru även vid den tiden för svenska försäkringsbolag

krävdes redovisning av försäkringsfond såväl för livförsäkringar

som för lång sakförsäkring, rådde ingen meningsskiljaktighet om att för de

utländska bolagen redovisningsskyldigheten blott borde avse livförsäkring

och därmed i försäkringstekniskt avseende jämställd försäkringsverksamhet.

Endast i fråga om sådan försäkringsverksamhet ansågs behov av redovisningsbestäminelser

ha yppat sig. Brandförsäkring av byggnad för all

framtid — den enda form av lång sakförsäkring som utövas här — förekommer

enligt vad jag inhämtat huvudsakligen i Sverige och Finland. I vårt

land är förekomsten av denna försäkringsform starkt lokalt begränsad. Det

har från utländskt håll icke visats något intresse för att taga upp denna

speciella försäkringsbransch här. Under sådana förhållanden torde regler

om lång sakförsäkring icke behöva upptagas i lagen.

Försäkringsinspektionens förslag, att bestämmelsen om värdering av

värdehandling bör kompletteras med ett stadgande för det fall att värdehandlingen

anskaffats under räkenskapsåret, synes böra beaktas. Ett tillägg

till utkastets ifrågavarande bestämmelse har därför gjorts i departementsförslaget.

Övriga hithörande bestämmelser i utkastet, vilka i remissyttrandena lämnats

utan erinran, ha ansetts kunna i sak oförändrade upptagas i departementsförslaget.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

35

B. Skälighetsprincipen.

Promemorian.

I promemorian uttalas, att det vore en allmänt omfattad mening, att livförsäkringsrörelse

skulle drivas enbart för de försäkrades räkning. Då skälighetsprincipen,

som i fråga om livförsäkring innebure krav på att försäkringstagarens

nettokostnad för försäkringen stode i skäligt förhållande till

försäkringsprestationen, vilket mål enklast kunde uppnås genom en riktigt

anordnad återbäring, i 1948 års lag om försäkringsrörelse fastslagits såsom

en av de bärande grundsatserna på livförsäkringsområdet, hade detta icke

mött några gensagor. Att även utländska anstalters livförsäkringsrörelse

i Sverige borde bedrivas på ett sätt, som vore förenligt med skälighetskravet,

vore givet. En annan fråga vore emellertid om det tekniskt läte sig göra

att vid en ny lagstiftning på området uppställa sådana regler för den svenska

verksamheten, att skälighetskravet kunde anses tillgodosett.

I promemorian erinras om att i det av 1945 års försäkringsutredning avgivna

principbetänkandet skälighetsprincipens införande föreslås även på

skadeförsäkringens område. Detta skulle, enär det där icke vore möjligt att

såsom inom livförsäkringen i efterhand genom återbäring reglera förhållandet

mellan försäkringstagarens kostnad och försäkringsgivarens prestation,

ske genom kontroll enbart över premiesättningen. Med avseende på utländska

anstalter, som dreve direkt rörelse i Sverige, hade man enligt 1945 års

utredning1 att beakta att den svenska rörelsen inginge som ett led i ett större

ekonomiskt sammanhang. Skäligheten av de för den svenska rörelsen tilllämpade

premierna syntes enligt utredningens mening icke kunna bedömas

med ledning enbart av skaderesultat och omkostnader här i landet. Under

sådana förhållanden horde den ifrågavarande rörelsen undantagas från bestämmelserna

rörande skälighetsprincipen. — Beträffande livförsäkring åter,

heter det vidare i promemorian, torde sådant hinder för skälighetsprincipens

genomförande för de utländska anstalterna, som 1945 års utredning

anfört, icke föreligga. Detta berodde på att inom livförsäkringen premier

och återbäring beräknades enligt fastställda grunder. Vissa speciella problem

uppkomme emellertid på grund av att den svenska rörelsen utgjorde

endast en del av en större rörelse och normalt vore av förhållandevis liten

omfattning.

I promemorian uttalas i fortsättningen.

Livförsäkringspremier fastställas på basis av antaganden röranden dödlighet

och andra riskmått, räntefot samt omkostnader. Med hänsyn till säkerhetsprincipen

måste premierna vara av betryggande storlek för mötande

av en ogynnsammare utveckling än den, som kan bedömas som normal.

De innehålla därför vissa säkerhetstillägg, antingen genom att antagandena

valts med viss säkerhetsmarginal eller genom att särskilda tillägg införts. En

kombinering av båda metoderna kan även förekomma. På grund av säkerhetstilläggen

uppkommer under normala förhållanden överskott å rörelsen.

I den mån säkerhetstilläggen frigöras ur influtna premier lagas de vanligen

1 SOU 1949: 95 sid. 105.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kuiiql. Maj:ts proposition nr 94.

i första hand i anspråk för rörelsens konsolidering genom att överföras till

säkerhetsfond, utjämningsfond, återbäringsfond eller annan likartad fond

vid sidan av premiereserven. Om utvecklingen är normal, kunna så småningom

säkerhetstilläggen till övervägande del frigöras ur dessa extrafonder

genom att de i fonderna avlösas av motsvarande bidrag från säkerhetstillägg,

härrörande från yngre årgångar av försäkringar. Skälighetsprincipen fordrar

nu att de frigjorda beloppen återgå till försäkringstagarna. Bolagets återbäringssystem

måste för att såväl säkerhets- som skälighetskravet skall tillgodoses

vara så anordnat, att å ena sidan återbäring icke utbetalas tidigare än

att för konsolidering tillräckliga belopp alltid komma att finnas samlade i

extrafonderna samt å andra sidan den enskilda försäkringens säkerhetstilllägg,

så långt detta ur konsolideringssynpunkt är möjligt, kommer att återföras

till försäkringstagaren senast i samband med försäkringens upphörande.

Ett genomförande av skälighetsprincipen för här verksamma utländska

livförsäkringsanstalter efter samma linjer som för svenska livbolag skulle

innebära bl. a. att premiesättning och återbäring regleras i grunder, stadfästa

av koncessionsmyndigheten. Att i detta fall fastställa premiegrunder

möter uppenbarligen inga särskilda svårigheter. Vad angår återbäringen

måste emellertid hänsyn tagas till vissa speciella omständigheter. Eftersom

en utländsk anstalts rörelse här i riket utgör eu del av en större rörelse,

måste återbäringsgrunderna i detta fall innehålla regler för beräkning av

överskottet å den svenska rörelsen. Det är ju nämligen endast detta överskott,

som de svenska försäkringstagarna kunna ha anspråk på att få återburet

till sig. Vid beräkning av överskottet kommer i betraktande dels att

den svenska rörelsen måste bidraga till gäldande av centrala kostnader för

förvaltning samt för utdelning till aktieägare och garanter, dels ock att det

måste sörjas för en betryggande riskutjämning.

Vad angår centrala kostnader måste återbäringsgrunderna innehålla regler

för fördelning av dessa kostnader mellan den svenska rörelsen och anstaltens

övriga rörelse. Fördelningen kan ske i proportion till premieinkomsten

eller till sammanlagda försäkringsbeloppet men också på annat sätt. Vidare

kan det möjligen befinnas nödvändigt att införa en maximeringsregel

för den svenska rörelsens andel i kostnaderna, så att beloppet icke får överstiga

en viss gräns.

Ur stabilitetssynpunkt är det av vikt att ett försäkringsbestånd, som skall

bilda en självständig utjämningsgrupp, icke är alltför litet. År ett sådant bestånd

obetydligt, kunna förhållandevis få fall av ogynnsamma avvikelser

från de vid premiesättningen beräknade riskerna medföra att stora förluster

drabba gruppen. För ett dylikt bestånd måste därför en sådan återförsäkring

ske att det högsta belopp, som hålles på egen risk inom gruppen, är lågt.

Inom ett stort bestånd kan ett väsentligt högre belopp hållas på egen risk.

En utländsk anstalt torde i regel bedöma sitt återförsäkringsbehov efter sitt

totala bestånd. Dess livförsäkringsrörelse här i landet torde knappast kunna

väntas bliva av sådan omfattning, att den återförsäkring, som anstalten

från nyssnämnda utgångspunkt anser erforderlig, är tillräcklig för att åstadkomma

ett någorlunda stabilt årsöverskott för den svenska rörelsen isolerad.

Om överskottet på den svenska rörelsen skulle beräknas utan en särskild

anordning för riskutjämning, kan man räkna med så stora kastningar i överskotten

för olika år, att dessa överskott icke skulle utgöra ett lämpligt underlag

för bedömning av återbäringens skälighet. Sådana regler torde emellertid

kunna uppställas för överskottets beräkning att en riskutjämning anordnas.

Härvid torde olika metoder vara tänkbara.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 94.

37

Man kan vid beräkningen av årsöverskottet på den svenska rörelsen betrakta

de i Sverige tecknade försäkringarna såsom återförsäkrade i den

utomlands bedrivna rörelsen. I enlighet med detta betraktelsesätt skulle för

varje svensk livförsäkring som överskjuter en viss gräns den svenska rörelsen

belastas med en återförsäkringspremie för den överskjutande delen. Vid

uträkning av den svenska rörelsens årsresultat upptagas då bland utgifterna

såväl faktiska utgifter för dödsfall, sjukdom och invaliditet, som återförsäkringspremierna.

Svårigheten ligger emellertid här i att bestämma återförsäkringspremier,

som kunna anses skäliga. Dessa premier få icke fastställas så

att medel, som på lång sikt bort utgå såsom återbäring, uttagas från den

svenska rörelsen.

En annan metod att åstadkomma en riskutjämning är följande. På grundval

av den i anstaltens hela rörelse — i Sverige och utomlands — under ett

år inträffade dödligheten, sjukligheten och invaliditeten uträknas för rörelsen

gemensamma dödlighets-, sjuklighets- och invaliditetsintensiteter. Vid

beräkning av årliga överskottet på den svenska rörelsen upptagas på utgiftssidan

— i stället för de verkliga utgifterna på grund av dödsfall, sjukdom

och invaliditet — de utgifter, som skulle ha uppkommit under året därest

dödlighet, sjuklighet och invaliditet inträffat i enlighet med nyssnämnda

statistiska beräkningar för samma år. ''Eventuellt kan metoden tillämpas så,

att nämnda intensiteter grundas på en längre period än ett år. Metoden förutsätter

att dödligheten i anstaltens utländska bestånd kan antagas vara i

stort sett densamma som i det svenska.

Ovanstående två metoder ha här nämnts såsom exempel på särskilda anordningar

för riskutjämning, som kunna vidtagas i samband med beräknandet

av överskottet på den svenska rörelsen. Även andra metoder torde

kunna komma i fråga. Det är uppenbarligen av vikt, att det system som väljes

icke blir oproportionerligt arbetskrävande och kostsamt i tillämpningen.

Ur denna synpunkt kan det befinnas nödvändigt att i viss mån bygga på

approximativa beräkningar.

Av det sagda torde framgå, att möjlighet finnes att för utländska försäkringsanstalter

uppställa regler för beräknande av överskottet av den svenska

livförsäkringsrörelsen på sådant sätt alt underlag för bedömning av återbäringens

skälighet erhålles. Under sådant förhållande synes hinder icke

möta att för dessa anstalters del genom stadfästa grunder reglera återbäringen

till de svenska försäkringstagarna.

Utöver regler för beräknande av nämnda överskott synas återbäringsgrunderna

— i anslutning till vad som gäller för svenska livförsäkringsbolag

— böra innehålla regler för avsättning av vinstmedel för återbäring och

dessa medels användning samt för tilldelning av återbäring och förräntning

av återbäringsmedel. — I tillstånden för utländska försäkringsanstalter att

driva trafikförsäkringsrörelse i Sverige intages, med stöd av ‘21 ij lagen om

trafikförsäkring å motorfordon, regelmässigt föreskrift om deponering på

visst sätt av regleringsfond. Det torde, åtminstone i vissa fall, vara ändamålsenligt

att en liknande deponering göres av de nu ifrågavarande återbäringsmedlen.

Obligatorisk skyldighet därtill torde emellertid icke böra

stadgas i lagen. I återbäringsgrunderna bör emellertid, då så finnes påkallat,

kunna intagas bestämmelser om förvaring och redovisning av medel, som

avsatts för återbäring.

För de utländska anstalternas del torde, utöver premie-, premiereserv- och

återbäringsgrunder, böra krävas ytterligare följande livförsäkringsgrunder,

nämligen grunder beträffande försäkringstagares rätt till återköp och fribrev,

beträffande belåning av försäkringsbrev hos anstalten, beträffande verkan

av underlåten premiebetalning och beträffande försäkringstagares rätt

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

när eljest försäkring upphör i förtid eller anstalten av annan orsak är fri

från ansvarighet för försäkringsfall. Beträffande samtliga livförsäkringsgrunder

synes höra angivas, att de skola avse att trygga anstaltens förmåga

att dels fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal, dels bereda

försäkring till en med hänsyn till försäkringens art skälig kostnad.

I enlighet med vad sålunda anförts i promemorian har i utkastet skälighetsprincipen

införts beträffande livförsäkring och därmed jämställd försäkringsverksamhet.

I huvudsak har härvid det för svenska försäkringsbolag

gällande systemet följts, dvs. beräkning av premier och återbäring skall

enligt utkastet ske jämlikt fastställda grunder. Dessa skola stå i överensstämmelse

med såväl säkerhets- som skälighetsprincipen. — Nu ifrågavarande

bestämmelser återfinnas i 11—14 §§ utkastet.

Yttrandena över promemorian.

Försäkringsinspektionen finner det fullt i sin ordning att, såsom föreslagits,

även utländska bolag skola upprätta och söka stadfästelse på grunder

beträffande beräkning av premier, premiereserv in. in. men avstyrker förslaget

i fråga om grunder för återbäring. Inspektionen anför härom.

Att även utländska anstalters livförsäkringsrörelse i Sverige bör bedrivas

i överensstämmelse med det för svenska livbolag lagstadgade skälighetskravet,

finner inspektionen i princip riktigt. Inspektionen vill emellertid framhålla

att förutsättningarna för bedömandet av huruvida denna princip upprätthålles

eller icke gestalta sig helt annorlunda då fråga är om utländskt

försäkringsbolag.

Såsom närmare utvecklas i det remitterade förslaget, kan man i regel icke

vänta att utländska bolags livförsäkringsrörelse i vårt land blir av sådan

omfattning alt de därå framkommande årsresultaten utgöra ett lämpligt underlag

för bedömning av återbäringens skälighet, med mindre särskilda anordningar

träffas för riskutjämning. I förslaget skisseras i anslutning härtill

två alternativa metoder för en sådan beräkning av årsöverskotten, att en

riskutjämning därigenom anordnas. Den ena metoden bygger på en slags

återförsäkringskonstruktion, enligt vilken de i Sverige tecknade försäkringarna

skulle betraktas såsom återförsäkrade i den utomlands bedrivna rörelsen.

Metodens svaghet ligger, såsom också framhålles, i svårigheten att bestämma

återförsäkringspremier, som kunna anses skäliga. Inspektionen vill

för sin del understryka dessa svårigheter och förmenar att de äro av den art

att metodens användbarhet kan ifrågasättas. Den andra metoden baseras på

en riskutjämning av det svenska beståndet tillsammans med det utländska

bolagets hela försäkringsbestånd. Denna metod skulle emellertid i det fall att

dödligheten i bolagets hemland är lägre eller högre än dödligheten i vårt

land leda till att man i ena fallet fordrade att det svenska beståndet skulle

tillgodogöras dödlighetsvinster, som uppkommit på grund av rörelsen utanför

vårt land, och i andra fallet att de på svenska beståndet uppstående dödlighetsvinsterna

skulle fråntagas beståndet i vårt land. Man skulle i anslutning

härtill som en ytterligare metod kunna tänka sig en riskutjämning tillsammans

med svenska försäkringsbolag. En föreskrift härom skulle emellertid

i realiteten innebära att man påtvingade bolaget en återförsäkring,

som det icke kan förutsättas vara i behov av. Även i övrigt skulle metoden

leda till att man på ett föga lämpligt sätt bunde bolagets handlingsfrihet.

Vad här anförts ger vid handen att det torde vara ytterst svårt om ens

möjligt att beträffande utländska livbolags svenska rörelse finna en an
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94

39

ordning för riskutjämning, som lämpar sig som underlag för en bedömning

av återbäringens skälighet. I varje fall lär man icke kunna åstadkomma en

skälighetsbedömning av samma art som beträffande svenska bolag. Det sista

torde jämväl gälla skälighetsbedömningen av det bidrag till det utländska

bolagets centrala förvaltning och för utdelning till aktieägare och garanter,

varmed det svenska beståndet belastas, ävensom storleken av den ersättning

som skäligen bör komma det utländska bolaget till del med hänsyn till dess

skyldighet att garantera försäkringssummorna inom det svenska beståndet

oavsett huruvida detta bestånd ger vinst eller förlust.

Inspektionen vill med hänsyn till ovan angivna omständigheter även ifrågasätta

huruvida det för ett utländskt livförsäkringsbolag med direkt verksamhet

i vårt land skall anses lämpligt att särskilda återbäringsgrunder

stadfästas för det svenska beståndet. Detta kan nämligen komma att för bolaget

innebära väsentliga komplikationer, därest nämnda grunder avvika

från den av moderbolaget i dess hemland tillämpade återbäringstekniken.

Även om utländskt bolag med rätt att driva livförsäkring i vårt land

skulle erhålla en undantagsställning i så måtto att återbäringsgrunder icke

fastställas torde detta komma att få ytterst ringa betydelse. Till följd av

konkurrensen med svenska livbolag lära de utländska bolagen i alla fall

komma att se sig nödsakade att bereda sina svenska försäkringstagare villkor,

som äro likvärdiga med de svenska bolagens. I anslutning härtill må även

nämnas, att endast ett utländskt bolag för närvarande har koncession för

livförsäkringsrörelse i vårt land, nämligen det danska bolaget Hafnia, och

att några ytterligare koncessioner för sådan rörelse, vare sig åt utländska

eller svenska bolag, med hänsyn till behovsprineipen förmodligen icke kunna

väntas komma i fråga inom överskådlig tid.

Under åberopande av det anförda får inspektionen hemställa att skälighetsprincipen

icke införes i lagen.

Riksförbundet framställer icke någon principiell invändning mot skälighetsprincipens

antagande i den föreslagna lagen men säger sig därvid

icke ha tagit ställning till frågan huruvida det verkligen är möjligt att uppställa

tillfredsställande regler för beräknande av överskottet å en utländsk

anstalts rörelse i Sverige.

Folket-Samcirbete finner det framgå av promemorian, att tillämpningen av

skälighetsprincipen på utländska anstalters livförsäkringsrörelse i Sverige

komme att möta stora svårigheter. Beträffande de två i promemorian skisserade

metoderna att beräkna det överskott, som skall tillkomma de svenska

försäkringstagarna, på ett skäligt sätt utan att eftersätta kravet på utjämning

anför Folket-Samarbete:

Den ena metoden innebär excedentåterförsäkring av den svenska affären

i den utomlands bedrivna rörelsen. I promemorian framhålles emellertid, att

det blir svårt att fastställa skäliga åtcrförsäkringspremier. Folket-Samarbete

vill tillägga, att i ett litet bestånd är excedentåterförsäkring icke tillräcklig

för beredande av erforderlig utjämning. Även om alla försäkringssummor

vore lika stora skulle utjämningen nämligen vara otillfredsställande.

Den andra metoden innebär, att dödlighet och övriga riskmått utjämnas

över anstaltens hela rörelse, icke endast inom den svenska avdelningen. I

promemorian påpekas emellertid, alt metoden förutsätter, att dödligheten i

anstaltens utländska bestånd kan antagas vara i stort sett densamma som i

det svenska — en förutsättning, som ingalunda alltid eller ens i regel är

för handen. Det bör också påpekas, all om ell svenskt livförsäkringsbolag

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

med verksamhet i utlandet tillämpade en metod, som skulle kunna innebära,

att den högre dödligheten i den utländska avdelningen reducerade återbäringen

för de svenska försäkringstagarna, skulle försäkringsinspektionen

icke gärna kunna underlåta att konstatera, att förfarandet stode i strid mot

skälighetsprincipen.

Promemorian anvisar sålunda icke någon acceptabel metod att bedöma

skäligheten av utländska bolags grunder för livförsäkring i Sverige. Enligt

Folket-Samarbetes mening ligger detta i sakens natur. De tillämpningssvårigheter,

som skälighetsprincipen erbjuder, äro alltid vanskliga men i fråga

om utländska anstalter bli svårigheterna oöverkomliga. Om skälighetsprincipen

trots detta lagfästes blir tillsynsmyndigheten nödsakad att vara avsevärt

mindre sträng vid dess tillämpning''på utländska anstalter än vid dess

tillämpning på svenska anstalter. Slutresultatet av skälighetsprincipens lagfästande

skulle sålunda bli, att allmänheten bibringades den föreställningen,

att de utländska försäkringsbolagens rörelse här i landet vore underkastad

samma skälighetskontroll som de inhemska företagen, medan denna kontroll

i själva verket måste bli en nullitet.

Folket-Samarbete föreslår därför, att skälighetsprincipen utmönstras ur

den föreslagna lagen. Även om denna princip icke fastslås i lagen komma

enligt Folket-Samarbetes uppfattning de utländska anstalterna att på grund

av konkurrensen från svenska livbolag nödgas tillämpa skäliga återbäringsgrunder.

Generalagenterna säga sig icke vilja rikta någon anmärkning mot skälighetsprincipen

såsom sådan men ifrågasätta huruvida de rent tekniska möjligheterna

förefinnas för en tillämpning av denna princip på den av de utländska

försäkringsanstalterna i Sverige bedrivna verksamheten.

Departementschefen.

Vad 1945 års försäkringsutredning i sitt principbetänkande yttrat angående

de praktiska hinder som föreligga mot att inom skadeförsäkringen införa

skälighetsprincipen för de utländska anstalternas rörelse här synes

övertygande. Varken i departementspromemorian eller i något remissyttrande

har heller ifrågasatts, att principen skulle genomföras på detta område.

Såsom i promemorian yttrats äro emellertid ifråga om möjligheterna att

införa skälighetsprincipen förhållandena annorlunda inom livförsäkringsområdet.

Man kan där — i motsats till vad som är fallet inom skadeförsäkringen

— reglera förhållandet mellan kostnaden för en försäkring och försäkringsgivarens

prestation genom återbäring i efterhand, och för denna

återbäring kunna tekniska grunder upprättas och underställas koncessionsmyndighetens

prövning.

I promemorian föreslås ett system för genomförande av skälighetsprincipen

inom livförsäkringen, vilket nära ansluter sig till vad som gäller för

svenska livförsäkringsbolag. Förslaget innebär att man uppställer krav på

att återbäringsgrunder skola upprättas och stadfästas av koncessionsmyndigheten.

Det påpekas emellertid, att man vid upprättandet av sådana grunder

för de utländska anstalternas del kommer in på speciella problem, sammanhängande

med nödvändigheten att beräkna årsöverskottet å enbart den

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

41

svenska delrörelsen på elt sådant sätt, att ett användbart underlag erhålles

för bedömning av återbäringens skälighet. Härvid träda framför allt två

frågor i förgrunden. Dels måste regler uppställas för beräkning av den svenska

rörelsens deltagande i centrala förvaltningskostnader in. in. och dels

måste man sörja för en betryggande riskutjämning. I båda dessa hänseenden

skisseras i promemorian olika tänkbara tillvägagångssätt. I två remissyttranden,

som gå ut på att skälighetsprincipen icke bör införas i lagen, kritiseras

bl. a. de i promemorian nämnda metoderna för anordnande av en riskutjämning.

Den ena av dessa metoder, enligt vilken de i Sverige tecknade livförsäkringar

som överstiga en viss gräns skulle betraktas såsom återförsäkrade i

den utomlands bedrivna rörelsen, betecknas i yttrandena såsom så svårtillämpad

att dess användbarhet ifrågasättes; svårigheten skulle ligga i att

fastställa skäliga premier för återförsäkringen.

Redan i promemorian har det vanskliga i denna metod antytts. Trots

den angivna svårigheten skulle metoden möjligen kunna användas, om den

utländska anstaltens svenska livförsäkringsbestånd vore tämligen stort och

av sådan beskaffenhet, att excedentåterförsäkring behövde företagas endast

i förhållandevis liten utsträckning. Dessa förutsättningar torde emellertid

icke föreligga annat än i undantagsfall. För de fall, då behovet av utjämning

är större, torde metoden icke lämpa sig.

Den andra i promemorian nämnda metoden för riskutjämning går ut på

att en utjämning anordnas för det svenska livförsäkringsbeståndet tillsammans

med den utländska anstaltens hela bestånd av livförsäkringar. Till

grund för beräkningen av överskottet å den svenska rörelsen skulle då läggas

för anstaltens hela rörelse gemensamma dödlighets-, sjuklighets- och

invaliditetsintensiteter. I de nämnda två remissyttrandena har anförts, att

denna metod vore användbar endast under förutsättning, att dödligheten

inom anstaltens utländska bestånd vore i stort sett densamma som inom

det svenska. Vore dödligheten olika i bestånden, skulle eu tillämpning av

metoden innebära, att på grund av skillnaden i dödlighet dödlighetsvinster

skulle överföras från det ena beståndet till det andra.

Beträffande sistnämnda anmärkning må framhållas, att därest eu konstaterad

skillnad i dödlighet mellan de olika bestånden förefunnes, metoden

likväl skulle kunna användas, om vid uträkningen av de gemensamma dödlighetsintensitetcrna

lämpliga korrektioner gjordes med hänsyn till denna

skillnad. En sådan beräkningsmetod bleve emellertid mycket komplicerad

och i praktiken ofta svårgenomförbar. Det kan f. ö. ifrågasättas om det skulle

vara rimligt att avfordra den utländska anstalten sådana uppgifter angående

hela dess utländska rörelse, som vore nödvändiga för att kontrollera metodens

riktiga tillämpning för ett relativt begränsat bestånd bär i landet.

Till de invändningar mot de nämnda metoderna för riskutjämning, som

alltså kunna göras, kommer att det — såsom i ett remissyttrande framhållcs

— kan ställa sig svårt att bedöma skäligheten av det bidrag, som den

svenska rörelsen bör lämna till anstaltens centrala förvaltning, för utdelning

åt aktieägare och garanter och för andra ändamål.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Ehuru det givetvis i och för sig vore önskvärt att även för utländska anstalters

här bedrivna livförsäkringsrörelse återbäringen reglerades genom grunder,

som fastställts av koncessionsmyndigheten, finner jag mig av nu angivna

skäl icke böra förorda en sådan anordning. I det inom departementet upprättade

lagförslaget har därför skälighetsprincipen icke upptagits. Såsom

framhållits av försäkringsinspektionen och Folket-Samarbete torde man

kunna förvänta, att utländska livförsäkringsanstalter likväl, på grund avkonkurrensen

från svenska bolag, komma att bereda sina svenska försäkringstagare

villkor, som icke äro sämre än de svenska bolagens.

I promemorian har föreslagits, att — utöver återbäringsgrunder — för

livförsäkring skola upprättas grunder beträffande beräkning av försäkringspremier

och premiereserv, beträffande försäkringstagares rätt till återköp

och fribrev, beträffande belåning av försäkringsbrev hos anstalten, beträffande

verkan av underlåten premiebetalning och beträffande försäkringstagares

rätt när eljest försäkring upphört i förtid eller anstalten av annan

orsak är fri från ansvarighet för försäkringsfall. Jag finner lämpligt att bestämmelser

om sådana grunder ingå i lagen.

III. Övriga bestämmelser.

Utöver förut omnämnda regler innehåller det vid promemorian fogade lagutkastet

åtskilliga bestämmelser, vilka i allmänhet hämtats från 1903 års

lag eller äga motsvarighet i den nya lagen om försäkringsrörelse. Här kunna

särskilt nämnas bestämmelser om tillsyn å försäkringsrörelse, som avses i

lagen, föreskrifter angående försäkringsverksamhetens upphörande och beträffande

överlåtelse av försäkringsbestånd, regler om överklagande av försäkringsinspektionens

beslut och om undantag från lagens tillämplighet,

straffbestämmelser och övergångsbestämmelser.

Dessa bestämmelser, vilka i remissyttrandena i stort sett lämnats utan

erinran, har jag i allmänhet funnit mig kunna tillstyrka i sak. Det torde

icke vara nödvändigt att i detta sammanhang närmare ingå på bestämmelserna

i fråga. I specialmotiveringen kommer jag att lämna en redogörelse för

de anmärkningar, som förekommit under remissbehandlingen, och de övriga

frågor, som böra upptagas till diskussion.

Den nya lagen om försäkringsrörelse innehåller detaljerade regler om

registrering av ansökningar, anmälningar och beslut i frågor, som gälla

svenska försäkringsbolag. Registreringen sker i det hos försäkringsinspektionen

förda försäkringsregistret. Vad i registret införes skall, med visst

undantag, genom inspektionens försorg kungöras i allmänna tidningarna. I

1903 års lag finnas inga föreskrifter om registrering. Något formligt register

rörande utländska försäkringsanstalter föres icke heller.

I det vid promemorian fogade lagutkastet ha bestämmelser om registrering

icke medtagits. Däremot innehåller utkastet — liksom 1903 års lag —

föreskrifter om att försäkringsinspektionen skall låta i allmänna tidningarna

införa kungörelse om vissa inträffade händelser av natur att böra bringas till

allmänhetens kännedom.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Folket-Samarbete har uttryckt den uppfattningen, att ifråga om registrering

likställighet mellan svenska och utländska anstalter vore både önskvärd

och möjlig. Varken försäkringsinspektionen eller övriga remissinstanser

har påyrkat någon ändring i utkastet på denna punkt.

Något verkligt behov av ett registreringsförfarande för de utländska anstalterna

synes icke föreligga. Att anordna ett sådant torde endast medföra

onödiga formaliteter. I departementsförslaget ha därför inga bestämmelser

om registrering upptagits.

Jag övergår nu till en redogörelse för särskilda bestämmelser i departementsförslaget.

Speciell motivering.

2 §■

Enligt bestämmelsen i 2 § andra stycket lagen om försäkringsrörelse skola

lagens stadganden angående livförsäkring, med undantag av förbudet i första

stycket samma paragraf att förena livförsäkringsrörelse med försäkringsrörelse

av annat slag, äga motsvarande tillämpning i fråga om annan personförsäkring,

som meddelas för livstid eller för längre tid än tio år. Även

i 1903 års lag jämställes i vissa hänseenden sådan lång annan personförsäkring

med livförsäkring, nämligen såvitt gäller bestämmelserna om redovisning

av försäkringsfond jämte tillägg, om särskild administration då livförsäkringsrörelse

nedlägges samt om överlåtelse av livförsäkringsbestånd.

Regeln i tredje stycket av förevarande paragraf ansluter sig till den nämnda

bestämmelsen i 1948 års lag. I fråga om de speciella koncessionsvillkoren

i 2 § första och andra styckena samt 6 § första stycket 5 har lång annan personförsäkring

lämpligen icke ansetts böra jämställas med livförsäkring.

6 §.

Denna paragraf innehåller bestämmelser om vilka handlingar som skola

bifogas ansökan om koncession. I 1903 års lag finnas motsvarande föreskrifter

i 4 §. Bestämmelserna i punkterna 6 och 7 sistnämnda lagrum om företeende

av skriftligt bemyndigande för försäkringsinspektionen att förordna

ombud för anstalten i vissa fall och av skriftlig förklaring att anstalten i

allt som angår rörelsen här i riket underkastar sig svensk lag och svensk

myndighets avgörande ha ansetts icke behöva upptagas i den nya lagen. Beviljad

koncession innebär enligt 1 § i förslaget tillåtelse att driva försäkringsrörelse

under de villkor som stadgas i lagen. Härav följer, att försäkringsinspektionen

i de fall, som angivas i lagen, äger förordna ombud samt —- jämlikt

5 § — att anstalten i alla av den svenska rörelsen härflytande rättsförhållanden

lyder under svensk lag samt är pliktig att svara inför svensk domstol

och underkasta sig svensk imyndighets avgörande.

Då i förevarande paragraf med avseende på generalagentens fullmakt fö
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 94-

reskrives att den skall vara »behörig» avses därmed att uppställa samma

formella krav, som angivits i punkt 8 av 4 § 1903 års lag, eller alltså att det

skall styrkas att den som utfärdat fullmakten är berättigad därtill och att

handlingen är avfattad i enlighet med hemlandets lagar.

Liksom 1903 års lag upptager departementsförslaget föreskrift om att vid

ansökning om koncession anstaltens »förvaltningsberättelse» för ettvart av

de tio sista åren skall företes. Uttrycket avser icke endast förvaltningsberättelse

i den svenska aktiebolagslagens mening utan även redovisningshandlingar,

motsvarande svenska bolags balans- samt vinst- och förlusträkningar.

Så har uttrycket ock uppfattats i rättstillämpningen.

10 §.

Såsom omnämnts i den allmänna motiveringen innehåller förslaget icke

några regler om återbäringsgrunder. Det bär likväl ansetts riktigt att fordra,

att i försäkringsfonden skall ingå värdet av anstaltens ansvarighet på grund

av återbäring, som anstalten må ha tilldelat försäkringstagarna. Sådan

återbäring utgör liksom ersättnings- och premiereserverna en försäkringstagarnas

fordran gentemot anstalten och bör vara säkerställd på samma

sätt som dessa. Till tillsynsmyndighetens upplysning bör den i paragrafen

omnämnda redogörelsen innehålla uppgift om den återbäringsprincip, som

anstalten tillämpar, och omfattningen av den återbäring till svenska försäkringstagare,

som ägt rum under året.

17 §•

Denna paragraf motsvarar 279 § 1 mom. första stycket lagen om försäkringsrörelse.

Såsom utländsk försäkringsanstalts aktuarie för dess svenska

rörelse bör uppenbarligen kunna godkännas t. ex. en för anstaltens hela rörelse

anställd, utomlands bosatt person, om han befinnes kompetent.

18 §.

Enligt 300 § lagen om försäkringsrörelse äger försäkringsbolag icke utan

försäkringsinspektionens medgivande sluta avtal, varigenom bolaget förbinder

sig att i återförsäkring avgiva ännu icke tecknade livförsäkringar,

där avtalet icke kan av bolaget uppsägas att utan vederlag upphöra senast

ett år efter uppsägningen. Vidare må försäkringsbolag ej utan inspektionens

medgivande sluta avtal om avgivande i återförsäkring av redan tecknad

livförsäkring, där försäkringen vid avtalets ingående varit i kraft mera än

ett halvt år.

Syftet med bestämmelserna är att förhindra att osunda återförsäkringsavtal

slutas.1 Sådana avtal kunna bl. a. lända livförsäkringstagarna till förfång

genom att dessa gå miste om skälig återbäring.

Även för utländsk livförsäkringsrörelse i Sverige synes en liknande kontroll

böra anordnas. Tillsynsmyndighetens prövning av avtalen bör ske efter

samma principer som då det gäller svenska bolag. Emellertid synes

* Se härom prop. nr 50/1914 sid. Öl.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

kontrollen här icke böra i lagen inskränkas till vissa slag av återförsäkringsavtal

såsom skett i 1948 års lag. Med hänsyn härtill har i förslaget stadgats,

att utländsk försäkringsanstalt icke må utan försäkringsinspektionens medgivande

sluta avtal om avgivande i återförsäkring av livförsäkring hörande

till anstaltens rörelse här i riket. Givetvis bör för visst eller vissa slag av

återförsäkringsavtal kunna i förhand lämnas generellt medgivande att gälla

tills vidare.

19 och 20 §§.

Dessa paragrafer motsvara 301 respektive 302 § lagen om försäkringsrörelse.

21

Paragraf en motsvarar 14 § 1903 års lag. I lagrummet upptages bl. a. förbud

för utländsk försäkringsanstalt att angiva att den genom att fullgöra

i lagen föreskriven skyldighet att nedsätta värdehandlingar ställt fullgod säkerhet

för sina svenska försäkringstagare.

Remissyttrandena.

Generalagenterna ha yrkat, att nämnda förbud skall utgå eller omarbetas.

Enligt generalagenternas mening vore de i utkastet föreslagna säkerhetsföreskrifterna

i varje fall beträffande livförsäkringen lika betryggande som

de för svenska försäkringsbolag gällande bestämmelserna. Förbudet, som

stått kvar sedan tillkomsten av 1903 års lag, försatte utländska försäkringsanstalter

i sämre ställning än svenska försäkringsbolag. Såvitt känt sattes

icke svenska försäkringsbolag utomlands i motsvarande sämre läge.

Även riksförbundet har förordat att bestämmelsen korrigeras.

Departementschefen.

Det ifrågavarande stadgandet avsåg i sin ursprungliga lydelse förbud för

anstalten att angiva att den genom att verkställa den fixa depositionen i

samband med koncessionsansökningen hade ställt fullgod säkerhet för sina

svenska försäkringstagare. I samband med att år 1934 skyldighet infördes

att redovisa försäkringsfond jämte tillägg yrkade i ett remissyttrande generalagenten

för ett utländskt försäkringsbolag att förbudet skulle borttagas.

Yrkandet avvisades då med motivering, att det skydd för de svenska försäkringstagarnas

intresse, som bereddes genom stadgandet i fråga, icke genom

den nya lagstiftningen kunde anses bliva så utvidgat alt det bleve likvärdigt

med det skydd, som staten genom sin lagstiftning och tillsyn över

de inhemska försäkringsbolagen beredde deras försäkringstagare.

De skäl som sålunda anfördes mot att borttaga denna bestämmelse synas

alltjämt bärande. Enligt lagen om försäkringsrörelse sker en ingående kontroll

av svenska försäkringsbolags soliditet. En liknande uppsikt över utländska

anstalter kan av naturliga skäl icke utövas här. Det anmärkta stadgandet

torde därför böra bibehållas i den nya lagen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

23 §.

Stadgandet motsvarar 280 § lagen om försäkringsrörelse.

24 §.

Paragrafen innehåller en uppräkning av vissa speciella skyldigheter för

generalagenten. Bestämmelserna motsvaras av föreskrifter i 6 § 1903 års

lag samt 281—283 och 287 §§ 1948 års lag. Vad i 6 § förstnämnda lag stadgas

om kungörande av ändring i anstaltens reglemente och av den årliga uppgiften

om anstaltens verksamhet inom riket har ansetts kunna utelämnas.

Rörande innebörden av det i paragrafen förekommande uttrycket »förvaltningsberättelsen»

må hänvisas till vad därom anförts vid 6 §.

25 §.

Genom denna paragraf har försäkringsinspektionen tillagts befogenhet att

framställa erinringar och ålagts att i vissa fall meddela förelägganden, eventuellt

vid vite. Härtill har anknutits ett stadgande, att därest föreläggande

icke efterkommes, koncessionen kan förklaras förverkad. I lagen om försäkringsrörelse

finnas motsvarande stadganden i 288 och 289 §§.

34—37 §§.

De i dessa paragrafer meddelade straffbestämmelserna äro utformade i

nära anslutning till motsvarande stadganden i 325—330 §§ 1948 års lag.

Liksom i nämnda lag lämnas åtskilliga föreskrifter utan straffsanktion.

Detta har ansetts möjligt med hänsyn till att de utländska generalagenturerna

stå under fortlöpande tillsyn av offentlig myndighet och att vid konstaterad

bristande efterlevnad av föreskrifterna inskridande kan ske genom

töreläggande vid vite eller —- i sista hand — genom koncessionens återkallande.

39 och 40 §§.

Den föreslagna lagen har avsetts skola träda i kraft den 1 januari 1951,

då giltighetstiden utgår för lagen den 17 juni 1948 om vissa inskränkningar

i utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket.

Den nya lagen föreslås skola äga tillämpning även beträffande anstalt,

som enligt äldre lag erhållit tillstånd att driva försäkringsrörelse här i riket,

dock med vissa undantag. För anstalter, som driva rörelse, avseende annan

försäkring än livförsäkring, synes ny koncession för rörelsens fortsatta bedrivande

icke böra fordras. För rörelse, som avser livförsäkring, måste emellertid

grunder upprättas och stadfästas i enlighet med bestämmelserna i den

nya lagen. Därför bör för sistnämnda slag av rörelse koncession sökas enligt

nya lagen. Koncessionsprövningen bör emellertid, i likhet med vad som

enligt övergångsbestämmelserna till nya lagen om försäkringsrörelse gäller

för existerande svenska försäkringsbolag, icke avse frågan huruvida rörelsen

är behövlig.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Då år 1934 i 1903 års lag infördes regler om redovisning av försäkringsfond

m. m., föreskrevs att de nya bestämmelserna — med vissa undantag

—- icke skulle äga tillämpning å anstalt, som vid lagens ikraftträdande den

1 oktober 1934 upphört att bär i riket driva livförsäkringsrörelse. — I 40 §

av departementsförslaget har intagits en föreskrift av innehåll, att därest

utländsk försäkringsanstalt före lagens ikraftträdande upphört att här i riket

driva livförsäkringsrörelse, skall med avseende å anstaltens bestånd av

livförsäkringar äldre bestämmelser alltjämt gälla.

Hemställan.

Härefter hemställer föredraganden, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag, av den lydelse bilaga B till detta protokoll utvisar, måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Erik Skiöld.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

Bilaga A.

Utkast

till

Lag om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva

försäkringsrörelse här i riket.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Utländsk försäkringsanstalt må, under förutsättning att Konungen meddelat

tillåtelse (koncession) därtill, här i riket driva försäkringsrörelse genom

generalagent såsom syssloman och i övrigt under villkor, som stadgas

i denna lag.

2 §•

Ej må utländsk försäkringsanstalt här i riket med livförsäkringsrörelse

förena försäkringsrörelse av annat slag, med mindre särskilda skäl äro

därtill.

De nedan i denna lag meddelade särskilda bestämmelserna angående livförsäkring,

med undantag av stadgandet i 6 § första stycket 5, skola äga

motsvarande tillämpning i fråga om annan personförsäkring, som meddelas

för livstid eller för längre tid än tio år.

3 §•

Anstalt må ej för sin rörelse här i riket hava mer än en generalagent.

Denne må, därest sådant ej förbjudes i fullmakten, använda ombud vid

rörelsens drivande.

4 §•

Generalagent skall vara bosatt här i riket, råda över sig och sin egendom

samt, därest han är utländsk undersåte, hava på sätt särskilt är föreskrivet

förvärvat rätt att inom riket idka handel eller annat näringsyrke.

Generalagentur må även innehavas av svenskt aktiebolag eller ömsesidigt

försäkringsbolag, såvida samtliga styrelseledamöterna äro efter vad ovan i

denna paragraf sägs behöriga, eller av svenskt handelsbolag, om samtliga

bolagsmännen äga dylik behörighet. För fullgörande av de skyldigheter,

som åligga generalagent, svare i förra fallet envar styrelseledamot och i det

senare envar bolagsman, som ej är enbart kommanditdelägare.

5 §•

Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse,

skall i alla därav härflytande rättsförhållanden lyda under svensk lag samt

vara pliktig att svara inför svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets

avgörande.

Anstaltens verksamhet här i riket skall på sätt i denna lag sägs stå under

tillsyn av försäkringsinspektionen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

49

Om meddelande av koncession.

6 §•

I ansökan om koncession enligt denna lag skall angivas den försäkringsgren,

som den tillämnade rörelsen skall avse. Ansökningen skall, ställd till

Konungen, inlämnas till försäkringsinspektionen och vara åtföljd av:

1. handlingar som styrka generalagentens behörighet enligt 4 §;

2. det för anstalten gällande reglementet;

3. bevis att anstalten i sitt hemland eller annorstädes med laga rätt driver

sådan försäkringsrörelse, som är i fråga, jämte behörigen styrkt uppgift

om den tid detta ägt rum och om anmärkningar, som av myndigheterna

i hemlandet under de sista tre åren må hava framställts mot anstaltens

verksamhet, ävensom anstaltens förvaltnings-och revisionsberättelse för vart

och ett av de tio sista åren, därest anstalten så länge varit i verksamhet;

dock må, då fråga är om trafikförsäkring, i stället för bevis som nu sagts

företes bevis att anstalten äger i hemlandet eller annorstädes driva automobilf

örsäkringsrörelse;

4. behörig fullmakt för generalagenten att å anstaltens vägnar här i riket

driva försäkringsrörelsen och att uti alla därav härflytande rättsförhållanden

för anstalten mottaga stämning samt själv eller genom annan tala och

svara;

5. bevis att anstalten för ändamål som i 18 § sägs samt på sätt och

under villkor, som av försäkringsinspektionen godkännas, i riksbanken nedsatt

i obligationer, utfärdade av svenska staten, ett belopp av etthundratusen

kronor för livförsäkring, samma belopp för brandförsäkring eller sjöförsäkring,

ett belopp av tvåhundratusen kronor för trafikförsäkring och

ett belopp av femtiotusen kronor för varje annat slag av försäkring.

Därest den tillämnade rörelsen avser livförsäkring, skola enligt vad i 11 §

sägs upprättas särskilda grunder för verksamheten. Å grunderna, som skola

bifogas ansökningen om koncession, skall sökas Konungens stadfästelse.

7 §•

Konungen prövar ansökningens förenlighet med bestämmelsen i 2 § första

stycket ävensom huruvida de i 6 § föreskrivna villkoren äro uppfyllda,

så ock om upprättade grunder överensstämma med denna lag samt lag och

författning i övrigt och om därutöver, med hänsyn till omfattningen och

beskaffenheten av den tillämnade rörelsen, särskilda bestämmelser må erfordras.

Är generalagenten behörig enligt 4 § och finnes den tillämnade rörelsen

behövlig och även eljest ägnad att främja en sund utveckling av försäkringsväsendet,

stadfäster Konungen upprättade grunder samt godkänner

generalagenten och beviljar koncession för den i ansökningen avsedda

verksamheten tills vidare eller, där särskilda omständigheter föranleda därtill,

för bestämd tid, högst tio år, och därutöver intill slutet av då löpande

räkenskapsår.

8 §•

Sedan koncession beviljats skola de i 6 § omförmälda, vid ansökningen

fogade handlingarna förvaras hos försäkringsinspektionen. Om beviljande

av koncession och godkännande av generalagent låte försäkringsinspektionen

införa kungörelse i allmänna tidningarna.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. JVr 94.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

9 §•

Ä ändring av stadfästa grunder skall ock sökas stadfästelse.

Ansökan om förlängning av koncession, som beviljats för bestämd tid,

skall göras sist sexton månader före utgången av den löpande koncessionen.

Ansökan, som i denna paragraf avses, skall ställas till Konungen och inlämnas

till försäkringsinspektionen. Konungen må uppdraga åt inspektionen

att i Konungens ställe meddela stadfästelse å ändring av grunder,

såvida ändringen icke avser väsentlig omläggning av anstaltens rörelse

inom riket.

Har ändring av grunder stadfästs eller har förlängning av koncession beviljats,

skall försäkringsinspektionen ofördröj ligen låta införa kungörelse

därom i allmänna tidningarna.

Om försäkringsrörelsens bedrivande.

10 §.

Generalagenten åligger att för varje räkenskapsår enligt formulär, som

fastställes av försäkringsinspektionen, upprätta redogörelse angående anstaltens

verksamhet inom riket.

För livförsäkringsverksamhet skall i redogörelsen under beteckningen

försäkringsfond såsom skuld upptagas det å räkenskapsårets sista dag beräknade

värdet av anstaltens ansvarighet på grund av

dels inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv),

dels löpande försäkringar (premiereserv),

dels ock tilldelad återbäring.

11 §•

För livförsäkring skola grunder upprättas beträffande

1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv;

2. försäkringstagares rätt till återköp och fribrev;

3. belåning av försäkringsbrev hos anstalten;

4. verkan av underlåten premiebetalning;

5. försäkringstagares rätt när, annorledes än av anledning som avses under

2 eller 4, försäkringen upphör i förtid eller anstalten eljest är fri från

ansvarighet för försäkringsfall;

6. återbäring till försäkringstagarna.

12 §.

De i 11 § omförmälda grunderna skola avse att trygga anstaltens förmåga

att dels fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal,

dels bereda försäkring till en med hänsyn till försäkringens art skälig

kostnad.

Finnas grunderna icke längre fylla det avsedda ändamålet, åligge det

generalagenten att utan dröjsmål föranstalta om erforderlig ändring av

grunderna.

13 §.

Med avseende på de i 11 § under 1—4 omförmälda grunderna skall vad

i 264 §, 265 § 1 mom. samt 267—269 §§ lagen om försäkringsrörelse stadgas

äga motsvarande tillämpning. Beträffande övergångsgrunder enligt 265 §

1 mom. nämnda lag gälle vad i 9 § här ovan är i fråga om ändring av

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 94.

51

grunder stadgat om stadfästelse och kungörande därav. Såsom villkor för

stadfästelse å övergångsgrunder må föreskrivas, att anstalten skall på sätt

i 17 § sägs sätta jämväl andra värdehandlingar, än där avses, i särskilt

förvar.

14 §.

Grunderna beträffande återbäringen skola innehålla regler för beräkning

av överskott å anstaltens här i riket drivna livförsäkringsrörelse, för avsättning

av vinstmedel för återbäring och dessa medels användning samt

för tilldelning av återbäring och förräntning av återbäringsmedel. I grunderna

må ock, därest så finnes påkallat, intagas bestämmelser om redovisning

och förvaring av medel, som avsatts för återbäring.

I övrigt skall angående återbäring gälla vad i 270 § andra och tredje styckena

lagen om försäkringsrörelse stadgas.

15 §.

Försäkringsfonden med tillägg av det belopp, varmed en tjugondei av

fonden må överstiga vad anstalten enligt 6 § nedsatt för livförsäkring, skall

vid envar tidpunkt vara redovisad i värdehandlingar av den i 274 § under

1—7 lagen om försäkringsrörelse omförmälda beskaffenhet eller ock i följande

tillgångar av annan art nämligen lån mot säkerhet i anstaltens försäkringsbrev

inom återköpsvärdet eller, i den män försäkringsinspektionen

på framställning av anstalten så medgiver, värdet av återförsäkringsgivares

ansvarighet på grund av livförsäkringar, som övertagits i återförsäkring.

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat må ett belopp, motsvarande

högst en tiondel av försäkringsfonden för egen räkning för försäkringar

i svensk valuta, redovisas i andra värdehandlingar än i första stycket avses,

dock icke i aktier.

Med försäkringsfond för egen räkning förstås den del av fonden, som

icke motsvarar värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet.

16 §.

Värdehandling må vid redovisning enligt 15 § ej upptagas över sitt verkliga

värde, bestämt på sätt i 93 § 1 mom. andra stycket lagen om försäkringsrörelse

sägs.

Under förutsättning att de värdehandlingar, i vilka försäkringsfonden

järnte tillägg redovisas, beräknas kunna å tider, som med hänsyn till beskaffenheten

av anstaltens förbindelser prövas tillfredsställande, förvandlas

i penningar till belopp motsvarande det angivna värdet, må värdehandling,

som jämväl under nästföregående räkenskapsår använts för sådan

redovisning, kunna, utan hinder av vad i första stycket är stadgat,

åsättas det då beräknade värdet.

17 §.

De värdehandlingar, i vilka försäkringsfonden jämte tillägg helt eller

delvis redovisas, skola förvaras här i riket avskilda från anstaltens övriga

tillgångar och under minst två lås med olika nycklar, av vilka en innehaves

av ett av försäkringsinspektionen förordnat ombud; försäkringsinspektionen

dock obetaget att på framställning av anstalten medgiva att

värdehandlingarna i stället, på sätt och under villkor som av inspektionen

bestämmas, sättas i särskilt förvar i riksbanken eller annan bank. I de

sålunda förvarade handlingarna njute försäkringstagarna panträtt såsom i

handfången pant till säkerhet för fullgörandet av anstaltens på försäkringsavtalen

grundade förbindelser.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Det åligger generalagenten att tillse, att vid envar tidpunkt värdehandlingar

till erforderligt belopp satts i sådant förvar, som i första stycket

är sagt.

I fråga om utbekommande eller utbyte av värdehandling, som satts i

förvar, skola bestämmelserna i 276 § lagen om försäkringsrörelse äga motsvarande

tillämpning.

Det av försäkringsinspektionen förordnade ombudet har att, därest generalagenten

ej fullgör vad honom enligt denna paragraf åligger, därom

ofördröj ligen göra anmälan hos inspektionen.

18 §.

Vad på sätt i 6 § omförmäles blivit av utländsk försäkringsanstalt i

riksbanken nedsatt må endast användas till gäldande av fordringar på

grund av försäkringsavtal, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket, ävensom

av böter, viten, avgifter och ersättningar som i anledning av denna

rörelse må åläggas generalagenten eller av anstalten utsett ombud som

i 29 § sägs eller anstalten samt, i händelse av särskild administration av

anstalts livförsäkringsrörelse här i riket, av administrationsboets fordran

hos anstalten.

19 §.

Försäkringstekniska utredningar och beräkningar, som angå utländsk försäkringsanstalts

här i riket drivna livförsäkringsrörelse, skola utföras under

överinseende av en av försäkringsinspektionen godkänd person (aktuarie).

20 §.

Utländsk försäkringsanstalt må icke utan försäkringsinspektionens medgivande

sluta avtal om avgivande i återförsäkring av livförsäkring hörande

till anstaltens rörelse här i riket.

21 §.

Å de livförsäkringspremier, som utländsk försäkringsanstalt jämlikt fastställda

grunder bestämt för sin rörelse här i riket, må till fördel för enskild

försäkringstagare eller grupp av försäkringstagare varken direkt eller indirekt

nedsättning medgivas vare sig av anstalten eller dess ombud annorledes

än genom återbäring i överensstämmelse med fastställda grunder.

22 §.

Det åligger generalagenten att övervaka att anskaffning av ansökningar

om försäkring hos anstalten sker på sätt som överensstämmer med god försäkringssed.

Konungen äger meddela närmare bestämmelser angående anskaffningsverksamheten

och må därvid tillika förordna, att frågor rörande

densamma skola, på sätt och i den omfattning som i nämnda bestämmelser

angives, handläggas av en av Konungen utsedd nämnd.

23 §.

Utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse här i riket, vare

pliktig att i alla för allmänheten avsedda meddelanden vid teckning av sin

firma utsätta hemlandet ävensom anstaltens egenskap att vara grundad på

aktier eller på ömsesidighet eller på andra grunder. Ej må sådan anstalt

själv eller genom sina ombud och personal angiva sig hava genom att fullgöra

i denna lag föreskriven skyldighet att nedsätta värdehandlingar ställt

fullgod säkerhet för sina svenska försäkringstagare eller angiva sig vara be
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

träffande hela sin verksamhet kontrollerad av svenska staten, ej heller må

annan beteckning av likartat innehåll användas.

Försäkringsbrev skall innehålla uppgift ej mindre om de för anstalten gällande

allmänna försäkringsvillkoren än även om de särskilda villkoren för

den försäkring, som avses i brevet.

Där uti meddelanden, som äro avsedda för allmänheten, vid angivande av

anstaltens fonder inräknas oguldna förbindelser av delägare eller garanter,

skall beloppet av sådana förbindelser särskilt utsättas.

24 §.

Varder generalagent urståndsatt att utöva sitt uppdrag, vare sig emedan han

ej vidare är enligt 4 § behörig eller av annan anledning, eller avsäger han

sig uppdraget eller återkallas fullmakten, skall för tiden till dess hindret upphört

eller ny generalagent blivit befullmäktigad och av försäkringsinspektionen

godkänd inspektionen förordna ett ombud att å anstaltens vägnar mottaga

stämning och i övrigt företräda anstalten med avseende på redan meddelade

försäkringar. Om förordnande av ombud och om godkännande av ny

generalagent låte inspektionen ofördröj ligen införa tillkännagivande i allmänna

tidningarna. Intill dess förordnande som nu sagts blivit kungjort, äge

försäkringstagare hos försäkringsinspektionen insätta förfallen försäkringspremie

med samma verkan som om den blivit inbetald till anstalten.

Om tillsyn å försäkringsrörelsen.

25 §.

Det åligger generalagenten att, när anstalten börjat sin verksamhet här i

riket, därom ofördröj ligen underrätta försäkringsinspektionen.

26 §.

Generalagenten vare pliktig:

att, där ändring vidtages i det för anstalten gällande reglementet, inom tre

månader därefter till försäkringsinspektionen insända beslutet därom;

att, därest av myndigheterna i anstaltens hemland framställts anmärkning

mot anstaltens verksamhet, så fort ske kan därom skriftligen underrätta

försäkringsinspektionen;

att inom åtta månader efter utgången av varje räkenskapsår till försäkringsinspektionen

insända den i 10 § avsedda redogörelsen angående anstaltens

verksamhet inom riket;

att, beträffande livförsäkringsrörelse, till försäkringsinspektionen insända

följande enligt inspektionens anvisningar upprättade och av aktuarien undertecknade

handlingar nämligen dels inom åtta månader efter varje räkenskapsårs

utgång redogörelse för beräkning av premiereserv och av återbäring,

dels inom nio månader efter varje räkenskapsårs utgång redogörelse i

vad mån det verkliga förloppet av rörelsen avvikit från grunderna, dels ock,

i den mån så påfordras av inspektionen, statistisk-ekonomisk utredning angående

verksamheten;

att inom tre månader efter det berättelse om revision av anstaltens räkenskaper

och förvaltning blivit å sammanträde med anstaltens delägare framlagd,

till försäkringsinspektionen insända ett exemplar av denna berättelse

ävensom ett exemplar av anstaltens förvaltningsberättelse för den tid revisionen

avsett;

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

att även i andra fall än ovan sagts lämna försäkringsinspektionen de upplysningar,

som av inspektionen begäras i fråga om anstalten och dess verksamhet

inom riket, samt att när som helst för befattningshavare hos försäkringsinspektionen,

som enligt av Konungen meddelade bestämmelser har att

i sådant avseende företräda inspektionen, hålla kassa och övriga tillgångar

samt böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för granskning.

Vad försäkringsinspektionens företrädare vid granskning av böcker, räkenskaper

och andra handlingar må hava erfarit angående enskildas personliga

eller ekonomiska förhållanden må ej yppas för allmänheten.

27 §.

Försäkringsinspektionen äge meddela de erinringar i fråga om utländsk

försäkringsanstalts verksamhet här i riket, som inspektionen finner påkallade.

Finner försäkringsinspektionen,

att avvikelse skett från denna lag eller med stöd därav meddelade bestämmelser

eller från grunderna, där sådana finnas,

att grunderna icke längre äro tillfredsställande med hänsyn till rörelsens

omfattning och beskaffenhet,

att det jämlikt 6 § i riksbanken nedsatta beloppet minskats genom att obligationerna

avsevärt nedgått i värde eller av annan anledning,

att de tillgångar, i vilka försäkringsfonden jämte tillägg redovisas, icke

äro tillfyllest, eller

att eljest allvarlig anmärkning mot verksamheten föreligger,

skall inspektionen förelägga anstalten att inom viss tid vidtaga de åtgärder,

som prövas påkallade härav. Vid meddelande av föreläggande må vite utsättas.

Har föreläggande icke inom den bestämda tiden efterkommits och har ej

heller annorledes det anmärkta förhållandet undanröjts, skall försäkringsinspektionen

göra anmälan därom hos Konungen, som efter anstaltens hörande

må förklara koncessionen förverkad.

Beslut, varigenom koncession förklarats förverkad, skall av försäkringsinspektionen

kungöras i allmänna tidningarna.

28 §.

Till bestridande av kostnaden för försäkringsinspektionens organisation

och verksamhet skall utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse

här i riket, årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som meddelas

av Konungen. Detta bidrag skall bestämmas högst till en femtedels procent

av anstaltens hela inkomst av avgifter för nästföregående räkenskapsår

för försäkringar, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket, dock må bidraget

ej understiga etthundra kronor.

Om försäkringsverksamhetens upphörande och om överlåtelse

av försäkringsbestånd.

29 §.

Upphör utländsk försäkringsanstalt att driva rörelsen här i riket, åligge

det anstalten att med bifogande av behörig fullmakt hos försäkringsinspektionen

uppgiva ombud, som av inspektionen godkännes, att å anstaltens vägnar

mottaga stämning och i övrigt företräda anstalten med avseende på redan

meddelade försäkringar; för tiden intill dess sådan anmälan skett äge

opaginerad Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Mctj:ts proposition nr 94.

försäkringsinspektionen förordna ett ombud med sagda befogenhet. Om godkännandet

eller förordnandet låte inspektionen ofördröjligen införa kungörelse

i allmänna tidningarna. Intill dess sådant kungörande skett, äge försäkringstagare

hos försäkringsinspektionen insätta förfallen försäkringspremie

med samma verkan som om den blivit inbetald till anstalten.

Har utländsk försäkringsanstalt upphört att driva rörelsen här i riket, må

det belopp som enligt vad i 6 § omförmäles blivit i riksbanken nedsatt kunna,

efter anmälan hos försäkringsinspektionen, av anstalten utbekommas,

därest det visas att anstaltens samtliga förbindelser, som i 18 § avses, blivit

fullgjorda eller att anstalten för deras fullgörande ställt annan säkerhet,

som av inspektionen godkännes.

30 §.

Har koncession för utländsk försäkringsanstalt att här i riket driva livförsäkringsrörelse

förklarats förverkad, skall tör tillvaratagande av li\försäkringstagarnas

rätt en särskild administration inträda. Med avseende på

denna skall i tillämpliga delar gälla vad i 296—298 §§ lagen om försäkringsrörelse

finnes stadgat, därvid skall iakttagas att vad i 297 § 1 inom. fjärde

stycket nämnda lag sägs om registrering i stället skall avse kungörande i

allmänna tidningarna samt att upphörandet av anstaltens rätt att driva livförsäkringsrörelse

här i riket motsvarar livförsäkringsbolags trädande i likvidation

eller beslut om avträdande av dess egendom till konkurs. I fall som

här avses må överlåtelse av livförsäkringarna ske, förutom till svenskt försäkringsbolag,

jämväl till utländsk anstalt, som erhållit koncession för livförsäkringsrörelse

här i riket.

Där vid försäkringarnas överlåtande eller eljest uppstått överskott, skall

ur detta i första hand gäldas kostnaden för administrationen och oguldet

sådant bidrag, varom i 28 § förmäles, varefter återstoden skall överlämnas

till den anstalt, vars försäkringar varit föremål för administration.

Har anstalt i annat fall än i första stycket avses upphört att driva livförsäkringsrörelse

här i riket, vare anstalten ändock skyldig att på sätt i 15

17 §§ stadgas redovisa försäkringsfond för redan meddelade livförsäkringar

jämte tillägg. Det åligge ombud, som av anstalten enligt 29 § utsetts, att fullgöra

de skyldigheter jämlikt 10, 12, 17 och 26 §§, som förut åvilat generalagenten.

Fullgöres ej redovisningen av försäkringsfonden jämte tillägg eller

finnes eljest anledning antaga att livförsäkringstagarnas rätt på grund av

försäkringsavtalen äventyras, ankomme på försäkringsinspektionen att besluta

att administration på sätt i första stycket sägs skall inträda; dock må

ej på den grund att de till redovisning avsatta tillgångarna finnas otillräckliga

administration föreskrivas förrän försäkringsinspektionen förelagt anstalten

att fylla bristen och denna icke täckts inom fyra veckor efter det sådant

föreläggande skett. Inträder i fall som nu sagts administration, skall

vad i första stycket sägs om upphörandet av anstaltens rätt att driva livförsäkringsrörelse

här i riket i stället avse meddelandet av beslut om administration.

31 §.

Utländsk försäkringsanstalt må med försäkringsinspektionens tillstånd

överlåta hela sitt till verksamheten här i riket hörande försäkringsbestånd

eller del därav till svenskt försäkringsbolag eller utländsk försäkringsanstalt,

som erhållit koncession för det slag av försäkringsrörelse, varom fråga är.

Ansökan om tillstånd, som i första stycket avses, skall göras av såväl överlåtare

som övertagare. Vid ansökningen skall fogas det avtal, som träffats

angående överlåtelsen. Med avseende på ansökningen skall vidare vad i 295 §

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

3 mom. andra och tredje styckena lagen om försäkringsrörelse stadgas äga

motsvarande tillämpning med iakttagande av att det i 3 mom. tredje stycket

nämnda paragraf omförmälda tillkännagivandet skall äga rum i allmänna

tidningarna och tidning i den ort, där den överlåtande anstaltens generalagent

har kontor för verksamhetens bedrivande.

Bifalles ansökningen, skall överlåtaren anses fritagen från sina förpliktelser

på grund av det överlåtna försäkringsbeståndet, vilka förpliktelser i

stället skola åvila övertagaren. Angående underrättelse om verkställd överlåtelse

skall bestämmelsen i 295 § 4 mom. ovannämnda lag äga motsvarande

tillämpning.

Särskilda bestämmelser.

32 §.

Det som i enlighet med denna lag blivit kungjort skall anses hava kommit

till tredje mans kännedom, där ej av omständigheterna framgår, att han varken

ägde eller bort äga vetskap därom. Innan sådant kungörande skett, kan

förhållande, som enligt lagen skall kungöras, icke med laga verkan åberopas

mot annan än den, som visas hava ägt vetskap därom.

Kungörande, som nu sagts, skall bekostas av den anstalt, som tillkännagivandet

rörer.

33 §.

Är handling, som enligt denna lag till försäkringsinspektionen inlämnas

eller insändes, avfattad på främmande språk, skall där så påfordras tillika

företes en bestyrkt svensk översättning därav.

34 §.

Ombud, som jämlikt 17, 24 eller 29 § förordnats av försäkringsinspektionen,

äge av anstalten uppbära ersättning med belopp, som av inspektionen

bestämmes.

35 §.

Över försäkringsinspektionens beslut enligt denna lag må klagan föras hos

Konungen inom den tid som för överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är stadgad.

36 §.

Driver någon här i riket försäkringsrörelse för utländsk försäkringsanstalts

räkning utan att anstalten erhållit koncession för rörelsen, straffes

med dagsböter eller fängelse.

37 §.

Med dagsböter eller fängelse straffes

den som i ansökan, som i 6 eller 9 § omförmäles, eller i handling, som fogats

vid sådan ansökan, eller i redogörelse enligt 10 § uppsåtligen eller av

grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift;

generalagent eller av anstalt jämlikt 29 § utsett ombud, som uppsåtligen

eller av vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift vid lämnande

av underrättelse eller upplysning enligt 26 §;

aktuarie, där han i redogörelse eller utredning, som enligt 26 § avlämnats

till försäkringsinspektionen, uppsåtligen eller av vårdslöshet meddelar oriktig

eller vilseledande uppgift.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

57

38 §.

Med dagsböter straffes den som bryter mot föreskrift i 21 eller 23 § eller

i annat fall än i sistnämnda lagrum avses i meddelanden, som äro avsedda

för allmänheten, lämnar oriktiga eller vilseledande upgifter angående anstalt,

varom i denna lag är fråga.

39 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

40 §.

Denna lag äger icke tillämpning i fråga om återförsäkringsrörelse.

Angående trafikförsäkringsrörelse meddelas vissa särskilda bestämmelser

i lagen om trafikförsäkring å motorfordon.

Övergångsbestämmelser.

41 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1951.

Genom lagen upphäves, med den begränsning här nedan stadgas, lagen

den 24 juli 1903 (nr 94 s. 61) om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva

försäkringsrörelse här i riket, så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild

författning stridande mot bestämmelserna i denna lag.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall den bestämmelsen i stället

tillämpas.

42 §.

Denna lag skall lända till efterrättelse jämväl i avseende å utländsk försäkringsanstalt,

som enligt äldre lag erhållit tillstånd att driva försäkringsrörelse

här i riket. Därvid skall dock iakttagas vad nedan stadgas.

Anstalt, som vid denna lags ikraftträdande med vederbörligt tillstånd inom

riket driver rörelse, avseende annan försäkring än livförsäkring, ma fortsätta

rörelsen såsom om koncession för denna vore meddelad tills vidare enligt

denna lag.

För rörelse som avser livförsäkring erfordras, oaktat tillstånd därtill enligt

äldre lag meddelats, koncession jämlikt denna lag. Ansökan om koncession

i sådant fall skall vara åtföljd av bevis att nedsättning, som i 6 § första

stycket 5 omförmäles, ägt rum ävensom, för stadfästelse, grunder för verksamheten

i enlighet med vad i denna lag sägs. Konungens prövning av ansökningen

jämlikt 7 § må icke avse frågan huruvida rörelsen är behövlig.

Ansökan, som här avses, skall inlämnas till försäkringsinspektionen senast

sex månader efter denna lags ikraftträdande. Där så finnes påkallat, må Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande, försäkringsinspektionen medgiva,

att tiden utsträckes till högst två år. Till dess frågan om koncession

avgjorts och, där koncession beviljats, intill den tidpunkt från vilken koncessionen

skall gälla, må rörelsen fortsättas enligt det äldre tillståndet, och

skola därvid bestämmelserna i äldre lag lända till efterrättelse, i den mån

ej Konungen förordnat att föreskrifter i denna lag skola tillämpas.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Bilaga B.

F ö r sl ag

till

Lag om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva

försäkringsrörelse här i riket.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1 §•

Utländsk försäkringsanstalt må, under förutsättning att Konungen meddelat

tillåtelse (koncession) därtill, här i riket driva försäkringsrörelse genom

generalagent såsom syssloman och i övrigt under villkor, som stadgas

i denna lag.

2 §•

Ej må utländsk försäkringsanstalt här i riket med livförsäkringsrörelse

förena försäkringsrörelse av annat slag, med mindre särskilda skäl äro

därtill.

Utländsk försäkringsanstalt må här i riket driva livförsäkringsrörelse, allenast

om anstalten i sitt hemland med laga rätt driver sådan rörelse, samt

skadeförsäkringsrörelse, allenast om anstalten i hemlandet med laga rätt

driver skadeförsäkringsrörelse av något slag.

De nedan i denna lag meddelade särskilda bestämmelserna angående livförsäkring,

med undantag av stadgandet i 6 § första stycket 5, skola äga

motsvarande tillämpning i fråga om annan personförsäkring, som meddelas

för livstid eller för längre tid än tio år.

3 §•

Utländsk försäkringsanstalt må ej för sin rörelse här i riket hava mer

än en generalagent. Denne må, därest sådant ej förbjudes i anstaltens fullmakt

för honom, använda ombud vid rörelsens drivande.

4 §•

Generalagent skall vara bosatt här i riket, råda över sig och sin egendom

samt, därest han är utländsk undersåte, hava på sätt särskilt är föreskrivet

förvärvat rätt att inom riket idka handel eller annat näringsyrke.

Generalagentur må även innehavas av svenskt aktiebolag eller ömsesidigt

försäkringsbolag eller ock av svenskt handelsbolag, vars samtliga bolagsmän

äga behörighet enligt vad i första stycket sägs. För fullgörande av de

skyldigheter, som åligga generalagent, svare i förra fallet envar styrelseledamot

och i det senare envar bolagsman, som ej är enbart kommanditdelägare.

5 §•

Utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse,

skall i alla därav härflytande rättsförhållanden lyda under svensk lag samt

vara pliktig att svara inför svensk domstol och underkasta sig svensk myndighets

avgörande.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kunyl. Maj.ts proposition nr 94.

Anstaltens verksamhet här i riket skall på sätt i denna lag sägs stå under

tillsyn av försäkringsinspektionen.

Om koncession.

6 §■

I ansökan om koncession enligt denna lag skall angivas den försäkringsgren,

som rörelsen skall avse. Ansökningen skall, ställd till Konungen, inlämnas

till försäkringsinspektionen och vara åtföljd av:

1. handlingar som styrka generalagentens behörighet enligt 4 §;

2. det för anstalten gällande reglementet;

3. bevis att anstalten i sitt hemland driver försäkringsrörelse efter vad

i 2 § andra stycket sägs jämte behörigen styrkt uppgift om den tid detta

ägt rum samt om anmärkningar, som av myndigheterna i anstaltens hemland

under de sista tre åren må hava framställts mot anstaltens verksamhet,

ävensom anstaltens förvaltnings- och revisionsberättelser för den tid

anstalten varit i verksamhet, dock längst för de tio sista åren;

4. behörig fullmakt för generalagenten att å anstaltens vägnar här i

riket driva försäkringsrörelsen och att i alla därav härflytande rättsförhållanden

för anstalten mottaga stämning samt själv eller genom annan

tala och svara;

5. bevis att anstalten för ändamål som i 16 § sägs samt på sätt och

under villkor, som av försäkringsinspektionen godkännas, i riksbanken

nedsatt i obligationer, utfärdade av svenska staten, ett belopp av etthundratusen

kronor för livförsäkring, samma belopp för brandförsäkring eller

sjöförsäkring, ett belopp av tvåhundratusen kronor för trafikförsäkring

och ett belopp av femtiotusen kronor för varje annat slag av försäkring.

Därest rörelsen skall avse livförsäkring, skola enligt vad i 11 § sägs upprättas

särskilda grunder för verksamheten. Å grunderna, som skola bifogas

ansökningen om koncession, skall sökas Konungens stadfästelse.

7 §•

Då grunder för verksamheten upprättats, prövar Konungen deras överensstämmelse

med denna lag samt lag och författning i övrigt, så ock om och i

vad mån därutöver, med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av

den tillämnade rörelsen, särskilda bestämmelser må erfordras.

Finnes den tillämnade rörelsen behövlig och även eljest ägnad att främja

en sund utveckling av försäkringsväsendet och står ansökningen i övrigt i

överensstämmelse med denna lag, beviljar Konungen koncession för den i

ansökningen avsedda verksamheten tills vidare eller, där särskilda omständigheter

föranleda därtill, för bestämd tid, högst tio år, och därutöver intill

slutet av då löpande räkenskapsår. I samband därmed stadfäster Konungen

grunder för verksamheten, där sådana upprättats, samt godkänner generalagenten.

B §•

Sedan koncession beviljats skola de i 6 § omnämnda, vid ansökningen

fogade handlingarna förvaras hos försäkringsinspektionen. Om beviljande

av koncession och godkännande av generalagent skall försäkringsinspektionen

låta införa kungörelse i allmänna tidningarna.

9 §•

Å ändring av stadfästa grunder skall ock sökas stadfästelse.

Ansökan om förlängning av koncession, som beviljats för bestämd tid,

skall göras sist sexton månader före utgången av den löpande koncessionen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

Ansökan, som i denna paragraf avses, skall ställas till Konungen och

inlämnas till försäkringsinspektionen. Konungen må uppdraga åt inspektionen

att i Konungens ställe meddela stadfästelse å ändring av grunder,

såvida ändringen icke avser väsentlig omläggning av anstaltens rörelse

inom riket.

Har ändring av grunder stadfästs eller har förlängning av koncession beviljats,

skall försäkringsinspektionen låta införa kungörelse därom i allmänna

tidningarna.

Om försäkringsrörelsens bedrivande.

10 §.

Generalagenten åligger att för varje räkenskapsår enligt formulär, som

fastställes av försäkringsinspektionen, upprätta redogörelse angående anstaltens

verksamhet inom riket.

bör livförsäkringsverksamhet skall i redogörelsen under beteckningen

försäkringsfond såsom skuld upptagas det å räkenskapsårets sista dag

beräknade värdet av anstaltens ansvarighet på grund av

dels inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv),

dels löpande försäkringar (premiereserv),

dels ock återbäring, som anstalten må hava tilldelat försäkringstagare.

11 §•

För livförsäkring skola grunder upprättas beträffande

1. beräkning av försäkringspremier och premiereserv;

2. försäkringstagares rätt till återköp och fribrev;

3. belåning av försäkringsbrev hos anstalten;

4. verkan av underlåten premiebetalning;

5. lörsäkringstagares rätt när, annorledes än av anledning som avses

under 2 eller 4, försäkringen upphör i förtid eller anstalten eljest är fri

från ansvarighet för försäkringsfall.

12 §.

Med avseende på de i It § under 1—4 omförmälda grunderna skall vad

i 264 §, 265 § 1 inom. samt 267—269 §§ lagen om försäkringsrörelse stadgas

äga motsvarande tillämpning. Beträffande övergångsgrunder enligt 265 §

1 mom. nämnda lag gälle vad i 9 § här ovan är i fråga om ändring av

grunder stadgat om stadfästelse och kungörande därav. Såsom villkor för

stadfästelse å övergångsgrunder må föreskrivas, att anstalten skall på

sätt i 15 § sägs sätta jämväl andra värdehandlingar, än där avses, i särskilt

förvar.

13 §.

Försäkringsfonden med tillägg av det belopp, varmed en tjugondei av

fonden må överstiga vad anstalten enligt 6 § nedsatt för livförsäkring, skall

vid envar tidpunkt vara redovisad i värdehandlingar av beskaffenhet, som

angives i 274 § under 1—7 lagen oan försäkringsrörelse, eller ock i följande

tillgångar av annan art nämligen lån mot säkerhet i anstaltens fö<rsäkringsbrev

inom återköpsvärdet eller, i den mån försäkringsinspektionen

på framställning av anstalten så medgiver, värdet av återförsäkringsgivares

ansvarighet på grund av livförsäkringar, som övertagits i återförsäkring.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Utan hinder av vad i första stycket är stadgat må ett belopp, motsvtarande

högst en tiondel av försäkringsfonden för egen räkning för försäkringar

i svensk valuta, redovisas i andra värdehandlingar än i första stycket

avses, dock icke i aktier.

Med försäkringsfond för egen räkning förstås den del av fonden, som

icke motsvarar värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet.

14 §.

Värdehandling må vid redovisning enligt 13 § ej upptagas över sitt verkliga

värde, bestämt på sätt i 93 § 1 mom. andra stycket lagen om försäkringsrörelse

sägs.

Under förutsättning att de värdehandlingar, i vilka försäkringsfonden

jämte tillägg redovisas, beräknas kunna å tider, som med hänsyn till be-,

skaffenheten av anstaltens förbindelser prövas tillfredsställande, förvandlas

i penningar till belopp motsvarande det angivna värdet, må utan hinder

av vad i första stycket är stadgat värdehandling, som jämväl under nästföregående

räkenskapsår använts för sådan redovisning, kunna åsättas

det då beräknade värdet och värdehandling, som anskaffats under löpande

räkenskapsår, det värde som motsvarar kostnaderna för dess anskaffning.

15 §.

De värdehandlingar, i vilka försäkringsfonden jämte tillägg helt eller

delvis redovisas, skola förvaras här i riket avskilda från anstaltens övriga

tillgångar och under minst två lås med olika nycklar, av vilka en innehaves

av ett av försäkringsinspektionen förordnat ombud. Försäkringsinspektionen

må dock på framställning av anstalten medgiva att värdehandlingarna

i stället, på sätt och under villkor som av inspektionen bestämmas,

sättas i särskilt förvar i riksbanken eller annan bank. I de sålunda

förvarade handlingarna njute försäkringstagarna panträtt såsom i handfången

pant till säkerhet för fullgörandet av anstaltens på försäkringsavtalen

grundade förbindelser.

Det åligger generalagenten att tillse, att vid envar tidpunkt värdehandlingar

till erforderligt belopp satts i sådant förvar, som i första stycket

är sagt. .

I fråga om utbekommande eller utbyte av värdehandling, som satts i

förvar, skola bestämmelserna i 276 § lagen om försäkringsrörelse äga motsvarande

tillämpning, därvid vad i nämnda lagrum sägs om styrelse och

verkställande direktör i stället skall avse generalagent.

Det av försäkringsinspektionen förordnade ombudet har att, där generalagenten

ej fullgör vad honom enligt denna paragraf åligger, därom ofördröjligen

göra anmälan hos inspektionen.

16 §.

Vad på sätt i 6 § sägs blivit av utländsk försäkringsanstalt i riksbanken

nedsatt må endast användas till gäldande dels av fordringar på grund av försäkringsavtal,

som tillhöra anstaltens rörelse här i riket, dels av böter, viten,

avgifter och ersättningar som i anledning av denna rörelse må åläggas

generalagenten eller av anstalten utsett ombud, som avses i 27 §, eller anstalten,

ilels ock, i händelse av särskild administration av anstalts livförsäkringsrörelse

här i riket, av administrationsboets fordran hos anstalten.

17 §.

Försäkringstekniska utredningar och beräkningar, som angå utländsk

försäkringsanstalts här i riket drivna livförsäkringsrörelse, skola utföras

under överinseende av en av försäkringsinspektionen godkänd aktuarie.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

18 §.

_ Utländsk försäkringsanstalt må icke utan försäkringsinspektionens medgivande

sluta avtal om avgivande i återförsäkring av livförsäkring hörande

till anstaltens rörelse här i riket.

19 §.

Å de livförsäkringspremier, soan utländsk försäkringsanstalt jämlikt

fastställda grunder bestämt för sin rörelse här i riket, må till fördel för

enskild försäkringstagare eller grupp av försäkringstagare varken direkt

eller indirekt nedsättning medgivas vare sig av anstalten eller dess ombud

annorledes än genom återbäring.

20 §.

Det åligger generalagenten att övervaka att anskaffning av ansökningar

oln försäkring hos anstalten sker på sätt som överensstämmer med god

försäkringssed. Konungen äger meddela närmare bestämmelser angående

anskaffningsverksamheten och må därvid tillika förordna, att frågor rörande

densamma skola, på sätt och i den omfattning som i nämnda bestämmelser

angives, handläggas av en av Konungen utsedd nämnd.

21 §.

Utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse här i riket,

vare pliktig att i alla för allmänheten avsedda meddelanden vid teckning av

sin firma utsätta hemlandet samt angiva huruvida anstalten drives såsom

aktiebolag eller ömsesidigt bolag eller i annan form. Ej må sådan anstalt

själv eller genom sina ombud eller personal angiva att den genom att fullgöra

i denna lag föreskriven skyldighet att nedsätta värdehandlingar ställt

fullgod säkerhet för sina svenska försäkringstagare eller att den beträffande

hela sin verksamhet är kontrollerad av svenska staten.

Försäkringsbrev skall innehålla ej mindre uppgift om de för anstalten gällande

allmänna försäkringsvillkoren än även de särskilda villkoren för den

försäkring, som avses i brevet.

Där i meddelanden, som äro avsedda för allmänheten, vid angivande av

anstaltens fonder inräknas oguldna förbindelser av delägare eller garanter,

skall beloppet av sådana förbindelser särskilt utsättas.

22 §.

Kan generalagenten ej utöva sitt uppdrag, vare sig emedan han ej vidare

är enligt 4 § behörig eller av annan anledning, eller avsäger han sig uppdraget

eller återkallas fullmakten, skall för tiden till dess hindret upphört

eller ny generalagent blivit befullmäktigad och av försäkringsinspektionen

godkänd inspektionen förordna ett ombud att å anstaltens vägnar mottaga

stämning och i övrigt företräda anstalten med avseende på redan meddelade

försäkringar. Om förordnande av ombud och om godkännande av ny generalagent

låte inspektionen ofördröj ligen införa tillkännagivande i allmänna

tidningarna. Intill dess förordnande som nu sagts blivit kungjort, äge försäkringstagare

hos försäkringsinspektionen insätta förfallen försäkringspremie

med samma verkan som om den blivit inbetald till anstalten.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

Om tillsyn å försäkringsrörelsen.

63

23 §.

Det åligger generalagenten att, när anstalten börjat sin verksamhet här

i riket, därom ofördröjligen underrätta försäkringsinspektionen.

24 §.

Generalagenten vare pliktig:

att, där ändring vidtages i det för anstalten gällande reglementet, inom

tre månader därefter till försäkringsinspektionen insända beslutet därom;

att, därest av myndigheterna i anstaltens hemland framställts anmärkning

mot anstaltens verksamhet, så fort ske kan skriftligen underrätta försäkringsinspektionen

därom;

att inom åtta månader efter utgången av varje räkenskapsår till försäkringsinspektionen

insända den i 10 § avsedda redogörelsen angående anstaltens

verksamhet inom riket;

att, beträffande livförsäkringsrörelse, till försäkringsinspektionen insända

följande enligt inspektionens anvisningar upprättade och av aktuarien

undertecknade handlingar nämligen dels inom åtta månader efter varje räkenskapsårs

utgång redogörelse för beräkning av premiereserv och av återbäring,

dels ock, i den mån så påfordras av inspektionen, statistisk-ekonomisk

utredning angående verksamheten;

att inom tre månader efter det berättelse om revision av anstaltens räkenskaper

och förvaltning blivit å sammanträde med anstaltens delägare framlagd

till försäkringsinspektionen insända ett exemplar av denna berättelse

ävensom ett exemplar av anstaltens förvaltningsberättelse för den tid revisionen

avsett;

att även i andra fall än ovan sagts lämna försäkringsinspektionen de upplysningar,

som av inspektionen begäras i fråga om anstalten och dess verksamhet

inom riket, samt att när som helst för befattningshavare hos försäkringsinspektionen,

som enligt av Konungen meddelade bestämmelser har

att i sådant avseende företräda inspektionen, hålla kassa och övriga tillgångar

samt böcker, räkenskaper och andra handlingar tillgängliga för

granskning.

Vad försäkringsinspektionens företrädare vid granskning av böcker, räkenskaper

och andra handlingar må hava erfarit angående enskildas personliga

eller ekonomiska förhållanden må ej yppas för allmänheten.

25 §.

Försäkringsinspektionen äge meddela de erinringar i fråga om utländsk

försäkringsanstalts verksamhet här i riket, som inspektionen finner påkallade.

Finner försäkringsinspektionen,

att avvikelse skett från denna lag eller med stöd därav meddelade bestämmelser

eller från grunderna, där sådana finnas,

att grunderna icke längre äro tillfredsställande med hänsyn till rörelsens

omfattning och beskaffenhet,

att det jämlikt 6 § i riksbanken nedsatta beloppet minskats genom att

obligationerna avsevärt nedgått i värde eller av annan anledning,

att de tillgångar, i vilka försäkringsfonden jämte tillägg redovisas, icke

äro tillfyllest, eller

att eljest allvarlig anmärkning mot verksamheten föreligger,

skall inspektionen förelägga anstalten att inom viss tid vidtaga de åt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

gärder, som prövas påkallade härav. Vid meddelande av föreläggande må vite

utsättas.

Har föreläggande icke inom den bestämda tiden efterkommits och har

ej heller annorledes det anmärkta förhållandet undanröjts, skall försäkringsinspektionen

göra anmälan därom hos Konungen, som efter anstaltens hörande

må förklara koncessionen förverkad.

Beslut, varigenom koncession förklarats förverkad, skall av försäkringsinspektionen

kungöras i allmänna tidningarna.

26 §.

Till bestridande av kostnaden för försäkringsinspektionens organisation

och verksamhet skall utländsk försäkringsanstalt, som driver försäkringsrörelse

här i riket, årligen erlägga bidrag enligt bestämmelser, som meddelas

av Konungen. Detta bidrag skall bestämmas högst till en femtedels

procent av anstaltens hela inkomst av avgifter för nästföregående räkenskapsår

för försäkringar, som tillhöra anstaltens rörelse här i riket, dock

må bidraget ej understiga etthundra kronor.

Om försäkringsverksamhetens upphörande och om överlåtelse av försäkringsbestånd.

27 §.

Upphör utländsk försäkringsanstalt att driva rörelsen här i riket, åliggfe

det anstalten att med bifogande av behörig fullmakt hos försäkringsinspektionen

uppgiva ombud, som av inspektionen godkännes, att å anstaltens vägnar

mottaga stämning och i övrigt företräda anstalten med avseende på redan

meddelade försäkringar; för tiden intill dess sådan anmälan skett äge

försäkringsinspektionen förordna ett ombud med nämnda befogenhet. Om

godkännandet eller förordnandet skall inspektionen ofördröj ligen låta införa

kungörelse i allmänna tidningarna. Intill dess sådant kungörande skett, äge

försäkringstagare hos försäkringsinspektionen insätta förfallen försäkringspremie

med samma verkan som om den blivit inbetald till anstalten.

Har utländsk försäkringsanstalt upphört att driva rörelsen här i riket, må

det belopp som enligt vad i 6 § sägs blivit i riksbanken nedsatt kunna, efter

anmälan hos försäkringsinspektionen, av anstalten utbekommas, därest det

visas att anstaltens samtliga förbindelser, som i 16 § avses, blivit fullgjorda

eller att anstalten för deras fullgörande ställt annan säkerhet, som av inspektionen

godkännes.

28 §.

Har koncession för utländsk försäkringsanstalt att här i riket driva livförsäkringsrörelse

förklarats förverkad, skall för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas

rätt en särskild administration inträda. Med avseende på

denna skall i tillämpliga delar gälla vad i 296—298 §§ lagen om försäkringsrörelse

finnes stadgat, därvid skall iakttagas att vad i 297 § 1 mom. fjärde

stycket nämnda lag sägs om registrering i stället skall avse kungörande i allmänna

tidningarna samt att upphörandet av anstaltens rätt att driva livförsäkringsrörelse

här i riket skall anses motsvara livförsäkringsbolags trädande

i likvidation eller beslut om avträdande av dess egendom till konkurs.

I fall som här avses må överlåtelse av livförsäkringarna ske, förutom till

svenskt försäkringsbolag, jämväl till utländsk anstalt, som erhållit koncession

för livförsäkringsrörelse här i riket.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

65

Där vid överlåtelse av försäkringarna eller eljest uppstått överskott, skall

ur detta i första hand gäldas kostnaden för administrationen och oguldet

sådant bidrag, som avses i 26 §, varefter återstoden skall överlämnas till

den anstalt, vars försäkringar varit föremål för administration.

Har anstalt i annat fall än i första stycket avses upphört att driva livförsäkringsrörelse

här i riket, vare anstalten ändock skyldig att på sätt i 13—

15 §§ stadgas redovisa försäkringsfond för redan meddelade livförsäkringar

jämte tillägg. Det åligger ombud, som utsetts av anstalten enligt 27 §, att

fullgöra de skyldigheter jämlikt 10, 15 och 24 §§, som förut åvilat generalagenten.

Fullgöres ej redovisningen av försäkringsfonden jämte tillägg eller

finnes eljest anledning antaga att livförsäkringstagarnas rätt på grund av

försäkringsavtalen äventyras, ankomme på försäkringsinspektionen att besluta

att administration på sätt i första stycket sägs skall inträda; dock må

ej på den grund att de till redovisning avsatta tillgångarna finnas otillräckliga

administration föreskrivas, förrän försäkringsinspektionen förelagt anstalten

att fylla bristen och denna icke täckts inom fyra veckor efter det sådant

föreläggande skett. Inträder i fall som nu sagts administration, skall

vad i första stycket sägs om upphörandet av anstaltens rätt att driva livförsäkringsrörelse

här i riket i stället avse meddelandet av beslut om administration.

29 §.

Utländsk försäkringsanstalt må med försäkringsinspektionens tillstånd

överlåta hela sitt till verksamheten här i riket hörande försäkringsbestånd

eller del därav till svenskt försäkringsbolag eller utländsk försäkringsanstalt,

som erhållit koncession för det slag av försäkringsrörelse, varom fråga är.

Ansökan om tillstånd skall göras av såväl överlåtare som övertagare. Vid

ansökningen skall fogas det avtal, som träffats angående överlåtelsen. Med

avseende på ansökningen skall vidare vad i 295 § 3 mom. andra och tredje

styckena lagen om försäkringsrörelse stadgas äga motsvarande tillämpning;

härvid skall iakttagas att det i 3 inom. tredje stycket nämnda paragraf

avsedda tillkännagivandet skall äga rum i allmänna tidningarna och tidning

i den ort, där den överlåtande anstaltens generalagent har kontor för verksamhetens

bedrivande.

Bifalles ansökningen, skall överlåtaren anses fritagen från sina förpliktelser

på grund av det överlåtna försäkringsbeståndet, vilka förpliktelser i

stället skola åvila övertagaren. Angående underrättelse om verkställd överlåtelse

skall bestämmelsen i 295 § 4 mom. ovannämnda lag äga motsvarande

tillämpning.

Särskilda bestämmelser.

30 §.

Det som i enlighet med denna lag blivit kungjort skall anses hava kommit

till tredje mans kännedom, där ej av omständigheterna framgår, att han varken

ägde eller bort äga vetskap därom. Innan sådant kungörande skett, kan

förhållande, som enligt lagen skall kungöras, icke med laga verkan åberopas

mot annan än den, som visas hava ägt vetskap därom.

Kungörande, som nu sagts, skall bekostas av den anstalt, som tillkännagivandet

rörer.

31 g.

Är handling, som enligt denna lag till försäkringsinspektionen inlämnas

eller insändes, avfattad på främmande språk, skall där så påfordras tillika

företes en bestyrkt svensk översättning därav.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 suml. Nr 94.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts .proposition nr 94.

32 §.

Ombud, som jämlikt 15, 22 eller 27 § förordnats av försäkringsinspektionen,

äge av anstalten uppbära ersättning med belopp, som av inspektionen

bestämmes.

33 §.

Över försäkringsinspektionens beslut enligt denna lag må klagan föras hos

Konungen inom den tid som för överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut är stadgad.

34 §.

Driver någon här i riket försäkringsrörelse för utländsk försäkringsanstalts

räkning utan att anstalten erhållit koncession för rörelsen, straffes

med dagsböter eller fängelse.

35 g.

Med dagsböter eller fängelse straffes

den som i ansökan, som i 6 eller 9 § omförmäles, eller i handling, som

fogats vid sådan ansökan, eller i redogörelse enligt 10 § uppsåtligen eller

av grov vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift;

generalagent eller av anstalt jämlikt 27 § utsett ombud, som uppsåtligen

eller av vårdslöshet meddelar oriktig eller vilseledande uppgift vid lämnande

av underrättelse eller upplysning enligt 24 §;

aktuarie, där han i redogörelse eller utredning, som enligt 24 § avlämnats

till försäkringsinspektionen, uppsåtligen eller av vårdslöshet meddelar oriktig

eller vilseledande uppgift.

36 §.

Med dagsböter straffes den som bryter mot föreskrift i 19 eller 21 § eller

i annat fall än i sistnämnda lagrum åsyftas i meddelanden, som äro avsedda

för allmänheten, lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter angående anstalt,

varom i denna lag är fråga.

37 §.

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Om undantag från lagens tillämplighet m. m.

38 g.

Denna lag äger icke tillämpning i fråga om återförsäkringsrörelse.

Angående trafikförsäkringsrörelse meddelas vissa särskilda bestämmelser

i lagen om trafikförsäkring å motorfordon.

Övergångsbestämmelser.

39 §.......

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1951.

Genom lagen upphäves, med den begränsning här nedan stadgas, lagen

den 24 juli 1903 (nr 94 s. 61) om utländsk, försäkringsanstalts rätt att driva

försäkringsrörelse här i riket, så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild

iöriattning stridande mot bestämmelserna i denna lag.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i denna, lag, skall den bestämmelsen i stället

tillämpas. _ 4_____s.,. v; .... .. .........

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

67

40 §.

Har utländsk försäkringsanstalt före denna lags ikraftträdande upphört

att här i riket driva livförsäkringsrörelse, skall med avseende å anstaltens

bestånd av livförsäkringar äldre bestämmelser alltjämt gälla.

I övrigt skall denna lag lända till efterrättelse jämväl i avseende å utländsk

försäkringsanstalt, som enligt äldre lag erhållit tillstånd att driva

försäkringsrörelse här i riket. Därvid skall dock iakttagas vad nedan stadgas.

Anstalt, som vid denna lags ikraftträdande med vederbörligt tillstånd inom

riket driver rörelse, avseende annan försäkring än livförsäkring, må fortsätta

rörelsen såsom om koncession för denna vore meddelad tills vidare enligt

denna lag.

För rörelse som avser livförsäkring erfordras, oaktat tillstånd därtill enligt

äldre lag meddelats, koncession jämlikt denna lag. Ansökan om koncession

i sådant fall skall vara åtföljd av bevis att nedsättning, som i 6 § första

stycket 5 avses, ägt rum ävensom, för stadfästelse, grunder för verksamheten

i enlighet med vad i denna lag sägs. Konungens prövning av ansökningen

jämlikt 7 § må icke avse frågan huruvida rörelsen är behövlig. Förut meddelat

godkännande av generalagent skall gälla för rörelsens fortsatta bedrivande.

Ansökan, som här avses, skall inlämnas till försäkringsinspektionen

senast sex månader efter denna lags ikraftträdande. Där så finnes påkallat,

må Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, försäkringsinspektionen

medgiva, att tiden utsträckes till högst två år. Till dess frågan om koncession

avgjorts och, där koncession beviljats, intill den tidpunkt från vilken

koncessionen skall gälla, må rörelsen fortsättas enligt det äldre tillståndet,

och skola därvid bestämmelserna i äldre lag lända till efterrättelse, i den

mån ej Konungen förordnat att föreskrifter i denna lag skola tillämpas.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 94.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 14 februari

1950.

Närvarande:

justitieråden Geijer,

Lech,

regeringsrådet Quensel,

justitierådet Beckman.

Enligt lagrådet den 4 februari 1950 tillhandakommet utdrag av protokoll

över handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 20

januari 1950, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse

här i riket.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av e. o. hovrättsassessorn A. Brunnberg.

Förslaget föranledde följande yttranden:

7 §.

Lagrådet:

Bestämmelserna i paragrafen torde böra omgrupperas till framhävande av

att vissa av dem gälla försäkringsrörelse i allmänhet, medan de övriga blott

avse vissa slag därav. De allmänna reglerna, nämligen andra styckets första

punkt och vad dess andra punkt innehåller om godkännande av generalagent,

kunde lämpligen bilda ett första stycke. De speciella reglerna i första

stycket jämte vad andra styckets andra punkt innehåller om stadfästande

av grunder för verksamheten kunde åter bilda ett andra stycke i paragrafen.

15 §.

Lagrådet:

I tredje stycket stadgas att vad i 276 § i 1948 års lag sägs om styrelse

och verkställande direktör i stället skall avse generalagent. Meningen torde

vara att även vad i nämnda lagrum sägs om behörig företrädare för bolag

här skall tillämpas blott å generalagenten. Ett förtydligande härutinnan synes

behövligt.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 94. 69

21 §.

Lagrådet:

Det i andra punkten stadgade förbudet, till vilket en straffbestämmelse i

36 § är anknuten, synes lämpligen böra avse uppgifter av anstalt eller dess

ombud eller personal i meddelanden, som åsyfta anskaffning av försäkring

eller äro avsedda för allmänheten.

Under erinran att i 14 § av 1903 års lag finnes ett tillägg angående »annan

beteckning av likartat innehåll» förordar lagrådet att ordet »angiva» utbytes

mot något mera omfattande uttryck, exempelvis »lämna uppgift av innebörd».

25 §.

Lagrådet:

Andra stycket lärer avse endast sådana förhållanden av mera allvarlig

karaktär, vid vilka påföljden för underlåtenhet att efterkomma försäkringsinspektionens

föreläggande kan bliva koncessionens förverkande efter vad i

tredje stycket stadgas. Vid sidan av denna påföljd torde vite knappast böra

ifrägakomma. Lagtexten torde därför böra omredigeras.

28 §.

Lagrådet:

I denna paragraf hänvisas till vad i 296—298 §§ lagen om försäkringsrörelse

finnes stadgat. Då sista stycket i sistnämnda paragraf icke upptager

något självständigt stadgande, torde emellertid för tydlighetens skull här

böra tilläggas en föreskrift om att det i 165 och 261 §§ nyssnämnda lag

stadgade förbudet mot nya försäkringar skall gälla.

35 §.

Lagrådet:

De här föreslagna straffbestämmelserna avse, förutom uppsåtliga gärningar,

i vissa fall grov vårdslöshet men i andra varje vårdslöshet. Gränsdragningen

mellan fall av ena och andra slaget är uppenbarligen vansklig,

och det kan ifrågasättas, huruvida det är nödvändigt att i något fall sträcka

straffbarheten längre än till grov vårdslöshet. Då förslaget härutinnan ansluter

sig till 1948 års lag om försäkringsrörelse och denna i sin tur till

aktiebolagslagen, lärer eu fullständig prövning av frågan icke lämpligen

kunna ske annat än i samband med en revision av sistnämnda båda lagar.

Bibehålies uppdelningen, synes emellertid konsekvensen i allt fall bjuda att

i fråga om straff för generalagent, eller av anstalt utsett ombud, för meddelande

av oriktig eller vilseledande uppgift jämställa redogörelse enligt 10 §

med annan underrättelse eller upplysning enligt 24 §.

I fråga om uttrycket »underrättelse eller upplysning enligt 24 §», så lärer

avses även uppgifter i de handlingar, som i 24 § omförmälas och som insänts

till inspektionen av generalagenten respektive ombudet. Detta förhållande

torde emellertid böra komma till tydligare uttryck i lagtexten.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition m 94.

36 §.

Lagrådet:

I motsats till den näst föregående lärer denna paragraf endast avse uppsåtliga

gärningar. Häremot är intet att erinra. Emellertid synes straffbarheten

böra inskränkas till att blott avse i denna lag avsedd anstalts generalagent,

ombud eller personal som bryter mot föreskrift i de citerade paragraferna

eller i annat angivet fall lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter

angående anstalten.

39 §.

Lagrådet:

Meningen lärer icke vara att lagen den 21 juni 1940 med vissa bestämmelser

om utländsk försäkringsrörelse här i riket vid krig in. m. skall upphävas

genom nu ifrågavarande lag. Emellertid kan med visst fog anses att

berörda 1940 års lag strider mot bestämmelserna i nya lagen och således

skulle upphävas genom det till stadgandet om upphävande av 1903 års lag

fogade tillägget »så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning

stridande mot bestämmelserna i denna lag». Därest detta tillägg får kvarstå,

synes därför särskilt förbehåll om fortsatta giltigheten av 1940 års lag

vara påkallat. Emellertid torde, såvitt lagrådet funnit, berörda tillägg icke

erfordras, blott en av nya lagen betingad ändring göres i vad som stadgas i

kungörelsen den 17 december 1948 om försäkringsanstalternas bidrag till

bestridande av kostnaden för försäkringsinspektionen.

40 §.

Regeringsrådet Quensel:

Av förslaget framgår icke klart, huruvida i sista stycket omförmälda förlängning

av ansökningstiden må meddelas, endast om begäran därom framställts

inom sex månader efter det lagen trätt i kraft.

Meningen lär vara att anstalten skall få fortsätta sin rörelse under sex

månader efter lagens ikraftträdande, oavsett om ny koncession sökts eller

sökes. Detta synes böra komma till tydligare uttryck än genom uttrycket

»till dess frågan om koncession avgjorts» etc.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

71

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 24 februari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Weijne, Andersson, Lingman.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, anmäler efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena och cheferna för

justitie- och finansdepartementen lagrådets den 14 februari 1950 avgivna

utlåtande över det den 20 januari 1950 till lagrådet remitterade förslaget

till lag om rätt för utländsk försåkringsanstalt att driva försäkringsrörelse

här i riket samt anför därvid följande.

Lagrådets anmärkningar vid 7, 21, 28, 35 och 36 §§ av det remitterade

förslaget ha föranlett ändringar av dessa paragrafer i enlighet med vad lagrådet

förordat. Även det av lagrådet påyrkade förtydligandet av 15 § tredje

stycket har skett. Dessutom har i nämnda stycke ett tillägg gjorts, varigenom

med generalagent i detta sammanhang uttryckligen jämställts sådant

ombud, som anstalt utsett jämlikt 27 §.

Mot 25 § i det remitterade förslaget har lagrådet anmärkt, att andra stycket

torde avse endast sådana förhållanden av mera allvarlig karaktär, vid

vilka påföljden för underlåtenhet att efterkomma föreläggande kan bliva

koncessionens förverkande, samt att vid sidan av denna påföljd vite knappast

borde ifrågakomma. Även enligt min mening bör det i 25 § andra

stycket angivna förfarandet att meddela föreläggande icke tillämpas annat

än i svårare fall. För samma slags fall är, enligt ett uttalande i motiven till

lagen om försäkringsrörelse, reglerna om föreläggande i 288 §'' andra stycket

sistnämnda lag avsedda; dessa regler ha tjänat som förebild för det

nu ifrågavarande stadgandet. Utsättande av vite synes böra ifrågakomma

i första hand vid mindre fel och försummelser, t. ex. för att framtvinga insändande

av en uppgift enligt 24 §. Emellertid torde man icke kunna i lagen

uttryckligen reservera vitesföreläggandet för de mindre allvarliga fallen,

detta emedan en lindrigare felaktighet, som till en början föranlett en tillsägelse

med vitesföreläggande, vid upprepad tredska övergår till att bliva

ett sådant allvarligt fel, som bör kunna föranleda koncessionens återkallande.

I ett sådant fall bör emellertid försäkringsinspektionen icke både

göra anmälan enligt 25 § tredje stycket och vidtaga åtgärd för att få vitet

utdömt. Utdömande av vite bör nämligen icke förekomma jämte koncessionens

återkallande. Även utan uttrycklig föreskrift därom i lagen torde

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. May.ts proposition nr 94.

detta komma att iakttagas i tillämpningen. För att utmärka att vitesföreläggande

närmast är avsett att användas vid mindre svåra fel än de i andra

stycket förevarande paragraf angivna har bestämmelsen om vite flyttats till

första stycket.

Med anledning av vad lagrådet anmärkt vid 39 § av det remitterade förslaget

har detta lagrum ändrats så, att tillägget i andra stycket »så ock vad

i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot bestämmelserna

i denna lag» fått utgå. .lag delar lagrådets uppfattning att detta tillägg icke

är erforderligt om ändring vidtages i kungörelsen den 17 december 1948

om försäkringsanstalternas bidrag till bestridande av kostnaden för försäkringsinspektionen.

Jag har för avsikt att låta verkställa översyn av kungörelsen

och kommer därefter att upptaga frågan om ändring av densamma.

Eu ledamot av lagrådet har mot 40 § i det remitterade förslaget anmärkt,

att den vore oklar i två hänseenden. Dels framginge det icke klart

huruvida i sista stycket av paragrafen omförmäld förlängning av ansökningstiden

finge meddelas endast om begäran därom framställts inom sex

månader efter det lagen trätt i kraft, dels vore det ej tydligt uttryckt att

anstalten finge fortsätta sin rörelse under sex månader efter lagens ikraftträdande,

oavsett om ny koncession sökts eller sökes. Meningen med de

åsyftade bestämmelserna är följande. Anstalt vilken vid lagens ikraftträdande

driver rörelse, som avser livförsäkring och för vilkens fortsatta bedrivande

därför fordras koncession enligt nya lagen, skall ha en ordinarie

ansökningstid av sex månader efter nya lagens ikraftträdande. Ansökningstiden

kan emellertid på begäran av anstalten förlängas till högst två år.

Sådan begäran skall framställas inom den ordinarie ansökningstiden; för

alt uttrycka detta har i lagtexten angivits att Konungen eller försäkringsinspektionen

må medgiva, att tiden »utsträckes» till högst två år. Under ansökningstiden,

d. v. s. sexmånaderstiden eller den längre tid som kan ha bestämts,

äger anstalten fortsätta sin rörelse enligt äldre tillstånd. Detsamma

gäller den tid, som — därest inom ansökningstiden koncessionsansökan

gjorts, d. v. s. fråga om koncession väckts — kan förflyta mellan ansökningstidens

utgång och beslutet om koncession eller den senare tidpunkt,

från vilken koncession skall gälla. I förslaget har såsom en sammanfattning

av de olika tidpunkter det här kan vara fråga om använts uttrycket »till

dess frågan om koncession avgjorts och, där koncession beviljats, intill den

tidpunkt från vilken koncessionen skall gälla». Det må nämnas, att de nu

ifrågavarande bestämmelserna, frånsett vissa i detta sammanhang betydelselösa

redaktionella skiljaktigheter, överensstämma med motsvarande regler

i lagen den 17 juni 1948 angående införande av nya lagen om försäkringsrörelse.

För att förebygga risk för misstolkning har emellertid i förslaget

gjorts en mindre jämkning i vad gäller bestämmelsen om utsträckning av

ansökningstiden. I övrigt synes någon ändring av 40 § icke påkallad.

Utöver vad nu angivits ha vissa smärre jämkningar av formell natur vidtagits

i förslaget.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 94.

Föredraganden hemställer därefter, att ifrågavarande lagförslag måtte,

efter ändringar i angivna hänseenden, jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ingvar J:son Rörs.

6 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 94.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1950:133 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt för utländsk försäkr ing sanstalt att driva försäkringsrörelse här a1 i texten
  2. 1LU 1950:18 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här i riket. s. 1 i texten