Angående vissa anslag ur kyrkofonden för avlönande av präster m. m
1951-03-02 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1951:101, Angående vissa anslag ur kyrkofonden för avlönande av präster m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
1
Nr 101.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
ur kyrkofonden för avlönande av präster m. m.;
given Stockholms slott den 2 mars 1951.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att dels antaga härvid fogade förslag till lag om upphävande av 5 § lagen
den 21 november 1925 (nr 449) om resanslag åt vissa präster i nyreglerade
pastorat, dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande statsrådet hemställt.
GUSTAF ADOLF.
N. Quensel.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Förlängning föreslås för de tidsbegränsade, genom anslag ur kyrkofonden
bekostade särskilda provisoriska förmåner åt biskoparna och andra
präster och deras efterlevande, som beviljades av 1948 års riksdag i form
av provisoriskt lönetillägg, särskild gottgörelse åt prästgårdsinnehavare för
uppvärmningskostnad, provisorisk förbättring av semesterkostnadsbidrag
och av emeritilöner och familjepensioner samt provisoriskt representationsbidrag
åt biskoparna.
För att bereda möjlighet att i skälig omfattning kompensera pastorerna
i de svenska församlingarna i utlandet för den fortgående ökningen av levnadskostnaderna
föreslås viss höjning av anslaget för vissa prästers verksamhet.
Fortsatt anslag ur kyrkofonden äskas för anlitande av biträde vid handläggning
inom ecklesiastikdepartementet av boställsärenden och vad därmed
äger samband.
Slutligen föreslås upphävande av maximeringen av det belopp för år,
vartill de s. k. tillfälliga resanslagen till präster högst må utgå, höjning av
de för rese- och traktamentsersättningar åt stifts- och kontraktsadjunkter
avsedda medlen samt anvisande av ytterligare medel för tillfällig arbetshjälp
åt domkapitlen i samband med kyrkomusikerreformens ikraftträdande. 1
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt Nr 101.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
Förslag
till
Lag
om upphävande av 5 § lagen den 21 november 1925 (nr 449) om resanslag
åt vissa präster i nyreglerade pastorat.
Härigenom förordnas att 5 i1 lagen den 21 november 1925 om resanslag
åt vissa präster i nyreglerade pastorat skall upphöra att gälla.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därom meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Utan hinder av hittills gällande bestämmelser må tillfälliga resanslag för
år 1950 med erforderligt belopp utgå av kyrkofondens medel.
(Nuvarande lydelse:)
5 §
Till tillfälliga resanslag, om vilka förmäles i 3 och 4 §§, må icke något
år användas mer än sammanlagt 350 000 kronor av kyrkofondens medel. 1
1 Nuvarande lydelse* se 1950 : 167.
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
3
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 2 mars 1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anmäler statsrådet Quensel vissa frågor, avseende sådana utgifter
för prästlöne- och andra särskilda ändamål, som jämlikt lagen den 30
augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond skola bestridas ur nämnda fond, och
anför därvid följande.
1. Provisoriska avlönings- och pensionsförmåner åt vissa
präster och deras efterlevande.
Genom beslut av 1948 års riksdag tillerkändes vissa prästerliga befattningshavare
och deras efterlevande provisoriska tilläggsförmåner i avlönings-
och pensionshänseende. De provisoriska förmånerna avsågo provisoriskt
lönetillägg åt vissa präster, särskild gottgörelse åt vissa prästgårdsinnehavare
för uppvärmningskostnad, semesterkostnadsbidrag åt präster,
provisoriskt nyreglerad emeritilön och familjepension från kyrkofonden
samt provisoriskt representationsbidrag åt biskoparna. De provisoriska bestämmelserna
skulle gälla tills vidare, beträffande semesterkostnadsbidraget
under kalenderåret 1949 och i övrigt för tiden intill den 1 juli 1949.
Samtidigt medgavs, att samtliga ifrågavarande förmåner fingo bestridas
ur kyrkofonden.
Genom beslut av 1949 och 1950 års riksdagar ha ifrågavarande provisoriska
tilläggsförmåner förlängts och äga alltså nu giltighet intill utgången
av kalenderåret 1951 respektive intill den 1 juli 1951 (prop. 1949: 169 och
1950:173; riksd. skriv. 1949: 373 och 1950: 185).
Föredraganden. De av 1948 års riksdag beslutade provisoriska avlönings-
och pensionsförmånerna åt vissa präster och deras efterlevande
torde böra erhålla förlängd giltighet på oförändrade grunder under ännu ett
år eller, därest den av 1949 års riksdag i princip beslutade avlönings- och
pensionsregleringen för prästerna jämte eventuellt erforderlig särskild tillläggsreglering
beträffande äldre pensionärer skulle komma att därunder
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 101.
träda i kraft, intill tidpunkten härför. Vad angår det provisoriska lönetillägget
erinrar jag om att det rörliga tillägget å lön enligt statens löneplansförordning
från och med den 1 januari 1951 provisoriskt höjts från
12 till 20 procent samt att Kungl. Maj:t i propositionen 1951: 52 föreslagit,
att det rörliga tillägget under år 1951 skall utgå med 32 procent, dock
att å grundlön eller del därav, som ej överstiger 500 kronor för månad,
procenttalet skall utgöra 33. Vid bifall härtill torde Kungl. Maj:t komma
att enligt riksdagens bemyndigande omräkna prästernas provisoriska lönetillägg
i anslutning till angivna högre procenttal för tiden den 1 januari—
den 30 juni 1951. Dylik befogenhet torde böra förbehållas Kungl. Maj:t
med avseende å den nya avlöningsperioden.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med
vad jag under förevarande punkt förordat meddela bestämmelser
angående provisoriskt lönetillägg åt vissa präster,
särskild gottgörelse åt vissa prästgårdsinnehavare för
uppvärmningslcostnad, semesterkostnadsbidrag åt präster,
provisoriskt nyreglerad emeritilön och familjepension från
kyrkofonden samt provisoriskt representationsbidrag åt
biskoparna, att gälla tills vidare, beträffande semesterkostnadsbidraget
under kalenderåret 1952 och i övrigt för tiden
intill den 1 juli 1952 ävensom medgiva, att samtliga ifrågavarande
förmåner må bestridas ur kyrkofonden.
2. Anslag till särskild prästerlig verksamhet utom riket.
Under förevarande rubrik föreslog Kungl. Maj:t i propositionen
1949: 169, att anslag ur kyrkofonden skulle få utgå för prästerlig verksamhet
utom riket i överensstämmelse med vad föredraganden förordat. För
avlönande av utlandspastorerna skulle anslag få utgå för tiden till och med
utgången av juni 1950 och för bidrag till sjömansvårdsstyrelsen för avlönande
av i dess tjänst i utlandet anställda präster skulle anslag få utgå
tills vidare från och med den 1 juli 1949. Förslaget innebar i huvudsak,
att den dittills gällande provisoriska löneregleringen för utlandspastorerna
skulle prolongeras för tiden 1 juli 1949—30 juni 1950 med endast den ändringen,
att viss höjning skulle, i den mån så prövades erforderligt, kunna
av Kungl. Maj:t beslutas i fråga om de till utlandspastorerna utgående tillfälliga
utlandstilläggens grundbelopp. Beträffande bidraget till sjömansvårdsstyrelsen
innebar Kungl. Maj:ts förslag, att avlöningsbidrag med
10 500 kronor för år skulle utgå för var och en av tio tjänster.
Riksdagen godkände Kungl. Maj:ts förenämnda förslag (riksd. skriv.
1949 nr 373).
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
Sedermera har 1950 års riksdag, efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen
1950: 173, medgivit, att enahanda bestämmelser för utlandspastorernas
avlönande skulle gälla för tiden den 1 juli 1950—den 30 juni 1951.
För sjömansprästernas del ifrågasattes icke då någon ändring i den tidigare
regleringen.
Föredraganden. I inkommen skrivelse har sjömansvårdsstyrelsen hemställt,
att de till styrelsen utgående avlöningsbidragen måtte få utgå oförändrade
för tiden 1 juli 1951—30 juni 1952. För egen del ifrågasätter
jag ej heller nu några ändrade bidragsgrunder beträffande sjömansprästerna.
Något nytt beslut i denna anslagsfråga torde fördenskull ej vara
påkallat.
De av 1949 och 1950 års riksdagar anvisade anslagen ur kyrkofonden
till utlandspastorernas avlönande innefattade bland annat anslag till tillfälliga
utlandstillägg åt dessa präster, därav 13 400 kronor för år i grundbelopp
och 36 600 kronor för höjning av grundbeloppen, i den mån så prövades
erforderligt. Genom sistnämnda anslagsbelopp har möjliggjorts en
viss anpassning av utlandspastorernas löneförmåner till levnadskostnaderna
och växelkurserna å respektive tjänstgöringsorter. Emellertid äro,
såvitt framgår av vissa av socialstyrelsen beträffande ifragavarande förhållanden
— senast för år 1950 — gjorda indexberäkningar, dessa förhållanden
å ett flertal orter alltjämt och i stigande grad oförmånliga för de
där stationerade prästerna. En ytterligare förbättring av löneförmånerna
synes därför i vissa fall påkallad. Härvid måste dock beaktas, att den höjning
av de rörliga tilläggsförmånerna, varom förslag förelagts riksdagen
och som avses komma även utlandspastorerna till godo i viss utsträckning,
kan, därest indextalet för utlandsorten icke förskjutes i samma grad som
prisnivån här hemma, komma att''göra behovet av en höjning av utlandstilläggen
mindre framträdande eller rent av i något fall kanske motivera
en sänkning därav. Det är icke möjligt att nu med någon säkerhet förutse,
hur förhållandena i detta avseende komma att utveckla sig. För att kunna
möta ogynnsamma förändringar med avseende a levnadskostnaderna a
ifrågavarande orter synes det emellertid önskvärt, att ytterligare anslagsmedel
ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för höjning av de tillfälliga
utlandstilläggens grundbelopp, därest så efter prövning i de särskilda fallen
skulle befinnas erforderligt. Socialstyrelsen kan väntas komma att
framlägga nya indexberäkningar med hänsyn till förhållandena å utlandsorterna
i april 1951. Jag anser mig fördenskull böra förorda, att den del
av det för utlandspastorernas avlönande ur kyrkofonden utgående anslaget,
som må tagas i anspråk för eventuell höjning av omförmälda utlandstilläggs
grundbelopp, för nästa budgetår höjes med 10 000 kronor till
46 600 kronor.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att för prästerlig verksamhet utom riket
må i överensstämmelse med vad jag i det föregående förordat
ur kyrkofonden för tiden till och med utgången av
juni 1952 utgå anslag till avlönande av utlandspastorerna.
3. Anslag ur kyrkofonden för anlitande av biträde vid handläggning
av boställsärenden och vad därmed
äger samband.
Jämlikt stadgande i 6 § kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden gäldas
bland annat anslag, som Kungl. Maj:t och riksdagen finna skäligt ställa
till vederbörande statsdepartements förfogande för anlitande av biträde
vid handläggning av boställsärenden och vad därmed äger samband. Under
en följd av år ha inom ecklesiastikdepartementet särskilda experter varit
sysselsatta med sådana arbetsuppgifter. På förslag av Kungl. Maj:t har
riksdagen medgivit, att anslag ur kyrkofonden för ifrågavarande ändamål
finge för vart och ett av nedannämnda budgetår utgå med högst de belopp,
som angivas i följande sammanställning, vilken även utvisar medelsåtgången
i avrundade tal enligt av statskontoret under hand lämnade uppgifter:
-
Budgetår Anslag Medelsåtgång
kronor kronor
1947/48 ................. 15 000 15 000
1948/49 ................. 15 000 18 533
1949/50 ................. 15 000 11 306
1950/51 ................. 25 000
De angivna anslagsbeloppen ha till väsentlig del åtgått till vissa av särskilda
experter verkställda utredningar rörande dels det ecklesiastika
arrendeväsendet, dels tjänsteorganisationen för kyrkomusikerna. För budgetåret
1948/49 medgav riksdagen, att anslaget finge överskridas med
belopp, som bleve erforderligt för gäldande av kostnaderna för dessa två
utredningar. Beträffande den angivna medelsåtgången för budgetåret
1949/50, 11 306 kronor, må framhållas, att dessutom såsom förskott å
kyrkofonden avförts ett belopp av 13 165 kronor för den med förevarande
anslag avsedda verksamheten, vilket belopp är avsett att omföras till detta
anslag. Den verkliga medelsåtgången för nu ifrågavarande ändamål var
därför för sagda budgetår 24 471 kronor. Höjningen för innevarande budgetår
har främst betingats av att ytterligare experter och en sakkunnig
tillkallats för den fortsatta översynen av det ecklesiastika arrendeväsendet
och vad därmed äger samband. Riksdagen har vidare för budgetåret
1949/50 medgivit, att anslaget må överskridas med för gäldande av kostnaderna
för nämnda översyn erforderligt belopp.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
Föredraganden. Medelsbehovet för här ifrågavarande ändamål torde för
nästa budgetår böra beräknas till oförändrat belopp, 25 000 kronor, varjämte
förutsättes, att anslaget även för innevarande budgetår skall kunna
överskridas, därest så skulle visa sig erforderligt.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att medgiva, dels att ifrågavarande anslag för innevarande
budgetår må överskridas med belopp, som blir erforderligt
för gäldande av kostnaderna för nämnda fortsatta översyn,
dels ock att för anlitande av biträde vid handläggning
inom ecklesiastikdepartementet av boställsärenden och vad
därmed äger samband må för tiden den 1 juli 1951—den
30 juni 1952 i enlighet med Kungl. Maj:ts beprövande ur
kyrkofonden utgå högst 25 000 kronor.
4. Resekostnadsersättning åt församlingspräst.
Jämlikt lagen den 21 november 1925 (nr 449) om resanslag åt vissa
präster i nyreglerade pastorat, i nämnda lags nuvarande lydelse, äger
Kungl. Maj :t tillerkänna kyrkoherde, komminister och kyrkoadjunkt i
mån av behov ett fast resanslag å högst 500 kronor för år till täckande
av vederbörandes utgifter under året för tjänsteresor, vilket anslag skall
gäldas av pastoratet. Därjämte äger Kungl. Maj:t ställa särskilda belopp
till domkapitlens förfogande ur kyrkofonden, sammanlagt högst 350 000
kronor för år, för att efter särskild prövning utdelas såsom tillfälliga resanslag
åt de präster, vilkas fasta resanslag varit otillräckliga för deras
styrkta resekostnader under året. I propositionen 1950:173 lämnas under
punkt 6 en utförligare redogörelse för dessa bestämmelsers tillkomst och
det närmare innehållet i desamma.
Det för tillfälliga resanslag tillgängliga beloppet ur kyrkofonden, vilket
belopp finnes i lagen bestämt i 5 §, var tidigare maximerat till 200 000
kronor för år men höjdes till nuvarande belopp efter förslag i förenämnda
proposition genom en av 1950 års riksdag antagen ändring av angivna
lagrum. Till grund för den sålunda vidtagna höjningen lågo framställningar
från ett antal domkapitel, föranledda av att det förut bestämda
beloppet visat sig för det föregående året icke förslå till täckande av mer
än en del av det aktuella anslagsbehovet. I domkapitlens framställningar
ifrågasattes därvid, utom annat, att den i resanslagslagen härför stadgade
maximeringen skulle helt upphävas. Kammarkollegiet och statskontoret,
som hörts över framställningarna, avstyrkte dock på anförda skäl en sådan
åtgärd och föreslogo blott viss höjning av maximibeloppet. Vid föredragningen
av propositionsförslaget framhöll jag i denna fråga, att det icke
vore rimligt att församlingsprästerna själva skulle nödgas att vidkännas
kostnader för tjänsteresor och att det ej heller vore önskvärt att genom
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
för snäva anslag begränsa prästernas resemöjligheter samt att det fördenskull
måhända hade varit mest rationellt att avskaffa maximeringen i lagen
av det ifrågavarande anslaget ur kyrkofonden. Med hänsyn till vad kammarkollegiet
och statskontoret i ärendet anfört ville jag emellertid icke då
ifrågasätta en dylik åtgärd utan förordade, att maximibeloppet höjdes till
350 000 kronor. De då inkomna ansökningarna om tillfälliga resanslag
för året 1949 slutade på en, efter preliminär granskning, sammanräknad
summa av drygt 340 000 kronor.
I sitt utlåtande (nr 20) över det i propositionen framställda förslaget
anförde första lagutskottet bland annat följande.
De resekostnader, för vilka tillfälliga resanslag utgå, kunna icke till
någon del anses ersatta genom någon i prästernas avlöning ingående post.
Dessa kostnader äro helt att likställa med andra tjänstemäns resekostnader
och böra ersättas i samma utsträckning som dessa. Såsom föredragande
statsrådet framhållit kan det icke vara rimligt, att prästerna själva skola
vidkännas kostnader för tjänsteresor, och det är icke heller önskvärt att
genom alltför snäva anslag begränsa prästernas resemöjligheter. Resekostnaderna
lära främst uppkomma i den s. k. fria församlingsvården; det
torde vara allmänt känt, att denna verksamhet är synnerligen värdefull
och bör uppmuntras. Såsom föredraganden jämväl uttalat hade det varit
mest rationellt att avskaffa maximeringen. Härför talar icke minst möjligheten
att resekostnaderna även i fortsättningen komma att ökas. Även om
de skäl, som anförts mot ett slopande av varje maximering, icke synas ha
större bärkraft, vill utskottet dock icke förorda någon avvikelse från Kungl.
Maj:ts förslag. Gällande maximibelopp bör alltså, såsom i propositionen
föreslagits, genom lagändring höjas till 350 000 kronor.
Rekvisitioner av medel för tillfälliga resanslag för år 1950 ha numera
inkommit från domkapitlen. Rekvisitionerna, vilka grunda sig på till domkapitlen
ingivna och av domkapitlen preliminärt granskade ansökningar
av prästerna i stiftet, sluta på en sammanlagd summa av cirka 380 000
kronor.
Föredraganden. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har det
belopp, som enligt 5 § lagen om resanslag åt vissa präster i nyreglerade
pastorat får användas till s. k. tillfälliga resanslag åt präster, genom beslut
av fjolårets riksdag höjts till 350 000 kronor. Härigenom uppnåddes otvivelaktigt
en bättre anpassning till det dåvarande medelsbehovet. Den alltjämt
kvarstående maximeringen begränsar emellertid på ett icke önskvärt
sätt Kungl. Maj:ts möjligheter att ersätta prästerna för deras i tjänsten
företagna nödvändiga resor. Då vidare en icke obetydlig stegring
av de allmänna resekostnaderna inom kort kan förväntas, synes det oundgängligt,
att ytterligare anslagsmedel ställas till Kungl. Maj:ts förfogande
för nu ifrågavarande ändamål. Det möter emellertid stora svårigheter att
nu med någon grad av säkerhet anslagsmässigt uppskatta det ökade medelsbehovet.
Redan med hänsyn härtill men även i övrigt synes det —
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
såsom ju ock av riksdagen i fjol framhölls — vara det mest rationella, att
den nuvarande maximeringen helt slopas; jag förordar därför, att 5 § i
resanslagslagen upphäves. Jag förutsätter givetvis, att den noggranna
granskning av ansökningar om tillfälliga resanslag, som hittills ägt rum,
alltjämt skall upprätthållas. Tillika torde böra utfärdas nödiga övergångsbestämmelser,
så att den nuvarande maximeringen ej heller begränsar möjligheterna
att efter behov utdela tillfälliga resanslag för det redan gångna
året 1950. — Förslag till lagändring har uppgjorts inom ecklesiastikdepartementet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att antaga förutnämnda förslag till lag om upphävande
av 5 § lagen den 21 november 1925 (nr 449) om resanslag
åt vissa präster i nyreglerade pastorat.
5. Anslag till särskild prästerlig verksamhet inom riket.
Jämlikt 6 § andra stycket punkten 5 i 1932 års kyrkofondslag, i den
lydelse nämnda lagrum erhållit enligt lagen den 13 juni 1947, nr 272, må
ur kyrkofonden utgå »anslag, som Konungen enligt av riksdagen godkända
grunder bestämmer för avlönande av för särskild prästerlig tjänstgöring
inom riket anställda präster». Medelst detta anslag avlönas för närvarande
bland annat fyrtio stiftsadjunkter inom de särskilda stiften och fyra kontraktsadjunkter
inom Luleå stift.
I propositionen 1947: 64 lämnades en kortfattad redogörelse, till vilken
här torde få hänvisas, för innebörden och utvecklingen under de senaste
åren av den särskilda prästerliga tjänsteorganisation, som genom stiftsoch
kontraktsadjunkterna uppehälles. Reglerande bestämmelser om anställande
av stifts- och kontraktsadjunkter och rörande deras verksamhet ha
meddelats av Kungl. Maj:t den 13 juni 1947 och den 21 juli 1950. Enligt
särskilda beslut sistnämnda dag må intill utgången av juni 1953 inom
stiften finnas anställda — förutom de fyra kontraktsadjunkterna i Luleå
stift — fyra stiftsadjunkter i vartdera av Uppsala och Lunds stift, fem i
Luleå, en i Visby och två i Stockholms stift samt tre i vart och ett av de
åtta övriga stiften. Årsavlöningen, lika för stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt,
utgöres av ett begynnelsearvode å 5 580 kronor jämte tre ålderstillägg,
ett vart å 300 kronor, ävensom ödebygdstillägg enligt Kungl.
Maj :ts särskilda bestämmande, dyrtids- och kristillägg enligt de grunder,
som gälla för befattningshavare i statens tjänst med äldre s. k. reglerad
avlöning, samt provisoriskt lönetillägg med för närvarande 720 kronor för
år. Härtill kommer resekostnadsersättning — för stifts- och kontraktsadjunkterna
i Luleå stift därjämte traktamentsersättning enligt särskilda
10
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101.
besparingsbestämmelser — antingen i form av fast resanslag för år eller
omedelbart efter allmänna resereglementets bestämmelser, klass II B. Resekostnadsersättningarna,
vilka enligt de av riksdagen 1950 godkända grunderna
tills vidare må jämte traktamentsersättningarna utgå med tillhopa
högst 110 000 kronor för år, vilket innebär en ökning med 10 000 kronor
i förhållande till de år 1947 godkända grunderna, blevo vid regleringen den
21 juli 1950 för tiden intill utgången av juni 1953 av Kungl. Maj:t för
stiftsadjunkterna i samtliga stiften, utom Luleå och Visby, bestämda såsom
fasta resanslag, vilkas belopp bestämmas av vederbörande domkapitel.
För detta ändamål ha följande belopp ställts till domkapitlens förfogande,
nämligen i Uppsala 9 800 kronor, i Linköping 5 400 kronor, i Skara 5 400
kronor, i Strängnäs 4 500 kronor, i Västerås 6 000 kronor, i Växjö 6 000
kronor, i Lund 5 700 kronor, i Göteborg 5 400 kronor, i Karlstad 4 500
kronor, i Härnösand 7 200 kronor och i Stockholm 3 000 kronor. För stiftsoch
kontraktsadjunkterna i Luleå stift skola resekostnads- och traktamentsersättningarna
samt för stiftsadjunkten i Visby stift resekostnadsersättningen
utgå efter räkning med sammanlagt för år högst 43 600 kronor
i det förra och 3 500 kronor i det senare stiftet.
Första lagutskottet vid 1950 års riksdag framhöll i sitt utlåtande (nr 20)
med anledning av den då förordade höjningen av anslaget till ifrågavarande
resekostnads- och traktamentsersättningar, bland annat, att styrkta
resekostnader i tjänsten även för stifts- och kontraktsadjunkter i princip
borde ersättas samt att statsmakterna icke borde genom för snävt utmätta
resanslag begränsa dessa prästers resemöjligheter.
Av domkapitlen i Härnösand och Växjö ha framställningar gjorts i fråga
om resekostnadsersättningama åt stiftsadjunkterna. Domkapitlet i Härnösand
har begärt den ytterligare ökning av stiftsadjunkternas resanslag, som
kunde erfordras för att stiftsadjunkterna i stiftet skulle från och med den
1 juli 1951 erhålla skälig och rättvis ökad resekostnadsersättning. Domkapitlet
i Växjö har hemställt om höjning av varje stiftsadjunkts resanslag
från 2 000 kronor till 3 000 kronor.
Kammarkollegiet har i utlåtande över framställningen från Härnösand
anfört bland annat följande.
I sitt den 30 november 1949 på grund av nådiga remisser avgivna underdåniga
utlåtande angående förnyat anställande av stifts- och kontraktsadjunkter
föreslog kollegiet höjning av resekostnadsersättningama med
ett belopp av tillhopa 13 000 kronor. Tillika uttalade kollegiet, att i övriga
stift, där domkapitlen icke gjort dylikt yrkande, behov torde framdeles
kunna uppstå av ökat resekostnadsanslag samt förordade att ett extra
belopp upptoges, förslagsvis 12 000 kronor, för att efter särskild framställning
av domkapitlen och efter Kungl. Maj:ts beprövande användas till
utfyllnad av resekostnadsanslagen.
Enligt Kungl. Maj:ts proposition nr 173 p. 7 till 1950 års riksdag, vilken
proposition riksdagen biföll, äskades höjning av det till rese- och trakta
-
11
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101.
mentsersättningar då tillgängliga beloppet av högst 100 000 kronor med
allenast 10 000 kronor till ett sammanlagt belopp av 110 000 kronor.
Genom särskilda beslut den 21 juli 1950 angående anställande av stiftsoch
kontraktsadjunkter har Kungl. Maj:t fördelat detta belopp stiften
emellan.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit finner kollegiet sig icke kunna
tillstyrka att framställning göres hos 1951 års riksdag om ytterligare höjning
av ifrågavarande anslag.
Statskontoret har instämt i detta kammarkollegiets avstyrkande av
framställning om höjning av berörda anslag.
Föredraganden. Den av fjolårets riksdag beslutade höjningen av anslaget
till resekostnads- och traktamentsersättningar åt stifts- och kontraktsadjunkterna
från 100 000 till 110 000 kronor har möjliggjort en ökning av
ifrågavarande anslagsmedel i sex stift, medan beloppen i de återstående
sju stiften utgå oförändrade. En höjning i vissa fall även av dessa belopp
synes.nu påkallad redan med hänsyn till gällande biljettpriser för resor
med järnväg m. m. Med beaktande jämväl av den väntade ökningen av
de allmänna resekostnaderna anser jag mig böra förorda, att det för ifrågavarande
ändamål tillgängliga beloppet höjes till 125 000 kronor eller samma
belopp, som av kammarkollegiet beräknats erforderligt redan för innevarande
budgetår. Det torde liksom hittills böra ankomma på Kungl.
Maj:t att fördela detta anslag mellan de olika domkapitlen.
Från och med innevarande budgetår har det tidigare under åttonde
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Lappmarks ecklesiastikverk avförts
från riksstaten. I samband därmed har den ur detta anslag utgående
ersättningen till kyrkoherden i Karesuando pastorat för vissa resor bland
lapparna tillfälligt anvisats ur kyrkofondens anslag till extra utgifter. I
fortsättningen synes emellertid beloppet lämpligen böra belasta förevarande
anslag till särskild prästerlig verksamhet inom riket.
Sedan år 1944 har till kyrkoherden i finska församlingen i Stockholm
utgått ett särskilt lönetillskott från kyrkofondens anslag till extra utgifter.
Beloppet, som ursprungligen utgjorde 190 kronor per månad, har från
och med den 1 juli 1949 sänkts till 125 kronor per månad med hänsyn till
att kyrkoherden — med stöd av bland annat punkten 4 övergångsbestämmelserna
till kyrkofondslagen — åtnjuter ett ytterligare bidrag från kyrkofonden
å 765 kronor för år. Enligt av kammarkollegiet beträffande sistnämnda
bidrag verkställd utredning utgår detta på grund av vissa äldre
Kungl. Maj:ts beslut, senast av år 1816.
Som lönctillskottet å 125 kronor ur kyrkofonden på grund av församlingens
förhållandevis svaga ekonomiska ställning kommit att bliva av
mer varaktig natur, synes detsamma icke lämpligen böra belasta kyrkofondens
anslag till extra utgifter utan skäligen i stället få utgå från ansla
-
12
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101.
get till särskild prästerlig verksamhet inom riket. Samtidigt torde förutnämnda
särskilda bidrag å 765 kronor till samme kyrkoherde lämpligen
böra upphöra och i stället till ersättande därav det månatliga lönetillskottet
å 125 kronor höjas till, i avrundat belopp, 190 kronor per månad. Det
sålunda sammanlagda lönetillskottet torde böra utgå tills vidare, intill dess
ifrågavarande kyrkoherdes löneförmåner må bliva reglerade såsom för motsvarande
andra församlingspräster.
Under åberopande av vad jag här anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att anslaget ur kyrkofonden för avlönande
av för särskild prästerlig tjänstgöring inom riket anställda
präster må tills vidare från och med den 1 juli 1951 utgå
och disponeras i överensstämmelse med vad jag i det föregående
förordat.
6. Anslag ur kyrkofonden för tillfällig arbetshjälp åt domkapitlen
i samband med kyrkomusikerreformens ikraftträdande.
I proposition till riksdagen den 1 april 1949, nr 199, framlade Kungl. Maj:t
förslag till nya grunder för kyrkomusikerorganisationen samt för kyrkomusikernas
anställnings- och avlöningsförhållanden. Riksdagen godkände förslagen
med vissa ändringar (första lagutskottets uti. nr 39; riksd. skriv,
nr 327). Den nya organisationen har avsetts skola genomföras under innevarande
budgetår.
Vid ikraftträdandet måste beslut i fråga om såväl distriktsindelning som
tjänstetyp meddelas beträffande samtliga församlingar i riket. Då de flesta
besluten därvid skola fattas av domkapitlen, har arbetsbördan vid dessa
kommit att under en övergångstid ökas högst väsentligt. Enär det icke ansetts
möjligt för den ordinarie personalen vid domkapitlen att inom rimlig
tid medhinna denna extra arbetsbelastning har 1950 års riksdag, efter förslag
av Kungl. Maj:t i propositionen nr 173, medgivit, att för tillfällig arbetshjälp
åt domkapitlen i samband med den nya kyrkomusikerorganisationens
ikraftträdande må i enlighet med Kungl. Maj:ts beprövande ur
kyrkofonden utgå högst 40 000 kronor.
Genom beslut den 15 september 1950 har Kungl. Maj:t av nämnda anslagsmedel
fördelat ett belopp av 39 300 kronor mellan domkapitlen.
Det har efter hand visat sig, att arbetet med kyrkomusikerreformen blivit
avsevärt mer omfattande än man från början ansett sig böra räkna med.
Behov av ytterligare medel till extra arbetshjälp har därför framträtt i flera
domkapitel; framställningar i ämnet till Kungl. Maj:t ha redan gjorts från
vissa håll och äro att vänta från andra. Den mångfald av ärenden beträffande
fastställande av distriktsindelning och tjänstetyp, som sedan den 1
januari 1951 påkallat beslut från Kungl. Maj:ts sida, har givit en klar bild
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 101.
av det synnerligen omfattande och tidskrävande arbete, som erfordras för
reformens ikraftträdande. Jag har därför blivit övertygad om att ytterligare
medel måste ställas till domkapitlens förfogande till extra arbetshjälp; det
erforderliga beloppet torde kunna beräknas till 10 000 kronor och synes
lämpligen böra bestridas ur kyrkofonden.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att för tillfällig arbetshjälp åt domkapitlen
i samband med den nya kyrkomusikerorganisationens ikraftträdande
må i enlighet med Kungl. Maj:ts beprövande ur
kyrkofonden utgå — utöver tidigare anvisat belopp av
40 000 kronor — högst 10 000 kronor.
Vad föredragande statsrådet sålunda under punkterna
1—6 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bertil Cederlund.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1951:136 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden för avlönande av präster m. m. s. 1 i texten
- 1LU 1951:20 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden för avlönande av präster m. m. s. 1 i texten