Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag ur kyrkofonden för avlönande av präster m. m

1951-03-02 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:101, Angående vissa anslag ur kyrkofonden för avlönande av präster m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

1

Nr 101.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

ur kyrkofonden för avlönande av präster m. m.;

given Stockholms slott den 2 mars 1951.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att dels antaga härvid fogade förslag till lag om upphävande av 5 § lagen

den 21 november 1925 (nr 449) om resanslag åt vissa präster i nyreglerade

pastorat, dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande statsrådet hemställt.

GUSTAF ADOLF.

N. Quensel.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Förlängning föreslås för de tidsbegränsade, genom anslag ur kyrkofonden

bekostade särskilda provisoriska förmåner åt biskoparna och andra

präster och deras efterlevande, som beviljades av 1948 års riksdag i form

av provisoriskt lönetillägg, särskild gottgörelse åt prästgårdsinnehavare för

uppvärmningskostnad, provisorisk förbättring av semesterkostnadsbidrag

och av emeritilöner och familjepensioner samt provisoriskt representationsbidrag

åt biskoparna.

För att bereda möjlighet att i skälig omfattning kompensera pastorerna

i de svenska församlingarna i utlandet för den fortgående ökningen av levnadskostnaderna

föreslås viss höjning av anslaget för vissa prästers verksamhet.

Fortsatt anslag ur kyrkofonden äskas för anlitande av biträde vid handläggning

inom ecklesiastikdepartementet av boställsärenden och vad därmed

äger samband.

Slutligen föreslås upphävande av maximeringen av det belopp för år,

vartill de s. k. tillfälliga resanslagen till präster högst må utgå, höjning av

de för rese- och traktamentsersättningar åt stifts- och kontraktsadjunkter

avsedda medlen samt anvisande av ytterligare medel för tillfällig arbetshjälp

åt domkapitlen i samband med kyrkomusikerreformens ikraftträdande. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt Nr 101.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Förslag

till

Lag

om upphävande av 5 § lagen den 21 november 1925 (nr 449) om resanslag

åt vissa präster i nyreglerade pastorat.

Härigenom förordnas att 5 i1 lagen den 21 november 1925 om resanslag

åt vissa präster i nyreglerade pastorat skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därom meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Utan hinder av hittills gällande bestämmelser må tillfälliga resanslag för

år 1950 med erforderligt belopp utgå av kyrkofondens medel.

(Nuvarande lydelse:)

5 §

Till tillfälliga resanslag, om vilka förmäles i 3 och 4 §§, må icke något

år användas mer än sammanlagt 350 000 kronor av kyrkofondens medel. 1

1 Nuvarande lydelse* se 1950 : 167.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 2 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anmäler statsrådet Quensel vissa frågor, avseende sådana utgifter

för prästlöne- och andra särskilda ändamål, som jämlikt lagen den 30

augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond skola bestridas ur nämnda fond, och

anför därvid följande.

1. Provisoriska avlönings- och pensionsförmåner åt vissa

präster och deras efterlevande.

Genom beslut av 1948 års riksdag tillerkändes vissa prästerliga befattningshavare

och deras efterlevande provisoriska tilläggsförmåner i avlönings-

och pensionshänseende. De provisoriska förmånerna avsågo provisoriskt

lönetillägg åt vissa präster, särskild gottgörelse åt vissa prästgårdsinnehavare

för uppvärmningskostnad, semesterkostnadsbidrag åt präster,

provisoriskt nyreglerad emeritilön och familjepension från kyrkofonden

samt provisoriskt representationsbidrag åt biskoparna. De provisoriska bestämmelserna

skulle gälla tills vidare, beträffande semesterkostnadsbidraget

under kalenderåret 1949 och i övrigt för tiden intill den 1 juli 1949.

Samtidigt medgavs, att samtliga ifrågavarande förmåner fingo bestridas

ur kyrkofonden.

Genom beslut av 1949 och 1950 års riksdagar ha ifrågavarande provisoriska

tilläggsförmåner förlängts och äga alltså nu giltighet intill utgången

av kalenderåret 1951 respektive intill den 1 juli 1951 (prop. 1949: 169 och

1950:173; riksd. skriv. 1949: 373 och 1950: 185).

Föredraganden. De av 1948 års riksdag beslutade provisoriska avlönings-

och pensionsförmånerna åt vissa präster och deras efterlevande

torde böra erhålla förlängd giltighet på oförändrade grunder under ännu ett

år eller, därest den av 1949 års riksdag i princip beslutade avlönings- och

pensionsregleringen för prästerna jämte eventuellt erforderlig särskild tillläggsreglering

beträffande äldre pensionärer skulle komma att därunder

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 101.

träda i kraft, intill tidpunkten härför. Vad angår det provisoriska lönetillägget

erinrar jag om att det rörliga tillägget å lön enligt statens löneplansförordning

från och med den 1 januari 1951 provisoriskt höjts från

12 till 20 procent samt att Kungl. Maj:t i propositionen 1951: 52 föreslagit,

att det rörliga tillägget under år 1951 skall utgå med 32 procent, dock

att å grundlön eller del därav, som ej överstiger 500 kronor för månad,

procenttalet skall utgöra 33. Vid bifall härtill torde Kungl. Maj:t komma

att enligt riksdagens bemyndigande omräkna prästernas provisoriska lönetillägg

i anslutning till angivna högre procenttal för tiden den 1 januari—

den 30 juni 1951. Dylik befogenhet torde böra förbehållas Kungl. Maj:t

med avseende å den nya avlöningsperioden.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med

vad jag under förevarande punkt förordat meddela bestämmelser

angående provisoriskt lönetillägg åt vissa präster,

särskild gottgörelse åt vissa prästgårdsinnehavare för

uppvärmningslcostnad, semesterkostnadsbidrag åt präster,

provisoriskt nyreglerad emeritilön och familjepension från

kyrkofonden samt provisoriskt representationsbidrag åt

biskoparna, att gälla tills vidare, beträffande semesterkostnadsbidraget

under kalenderåret 1952 och i övrigt för tiden

intill den 1 juli 1952 ävensom medgiva, att samtliga ifrågavarande

förmåner må bestridas ur kyrkofonden.

2. Anslag till särskild prästerlig verksamhet utom riket.

Under förevarande rubrik föreslog Kungl. Maj:t i propositionen

1949: 169, att anslag ur kyrkofonden skulle få utgå för prästerlig verksamhet

utom riket i överensstämmelse med vad föredraganden förordat. För

avlönande av utlandspastorerna skulle anslag få utgå för tiden till och med

utgången av juni 1950 och för bidrag till sjömansvårdsstyrelsen för avlönande

av i dess tjänst i utlandet anställda präster skulle anslag få utgå

tills vidare från och med den 1 juli 1949. Förslaget innebar i huvudsak,

att den dittills gällande provisoriska löneregleringen för utlandspastorerna

skulle prolongeras för tiden 1 juli 1949—30 juni 1950 med endast den ändringen,

att viss höjning skulle, i den mån så prövades erforderligt, kunna

av Kungl. Maj:t beslutas i fråga om de till utlandspastorerna utgående tillfälliga

utlandstilläggens grundbelopp. Beträffande bidraget till sjömansvårdsstyrelsen

innebar Kungl. Maj:ts förslag, att avlöningsbidrag med

10 500 kronor för år skulle utgå för var och en av tio tjänster.

Riksdagen godkände Kungl. Maj:ts förenämnda förslag (riksd. skriv.

1949 nr 373).

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Sedermera har 1950 års riksdag, efter förslag av Kungl. Maj:t i propositionen

1950: 173, medgivit, att enahanda bestämmelser för utlandspastorernas

avlönande skulle gälla för tiden den 1 juli 1950—den 30 juni 1951.

För sjömansprästernas del ifrågasattes icke då någon ändring i den tidigare

regleringen.

Föredraganden. I inkommen skrivelse har sjömansvårdsstyrelsen hemställt,

att de till styrelsen utgående avlöningsbidragen måtte få utgå oförändrade

för tiden 1 juli 1951—30 juni 1952. För egen del ifrågasätter

jag ej heller nu några ändrade bidragsgrunder beträffande sjömansprästerna.

Något nytt beslut i denna anslagsfråga torde fördenskull ej vara

påkallat.

De av 1949 och 1950 års riksdagar anvisade anslagen ur kyrkofonden

till utlandspastorernas avlönande innefattade bland annat anslag till tillfälliga

utlandstillägg åt dessa präster, därav 13 400 kronor för år i grundbelopp

och 36 600 kronor för höjning av grundbeloppen, i den mån så prövades

erforderligt. Genom sistnämnda anslagsbelopp har möjliggjorts en

viss anpassning av utlandspastorernas löneförmåner till levnadskostnaderna

och växelkurserna å respektive tjänstgöringsorter. Emellertid äro,

såvitt framgår av vissa av socialstyrelsen beträffande ifragavarande förhållanden

— senast för år 1950 — gjorda indexberäkningar, dessa förhållanden

å ett flertal orter alltjämt och i stigande grad oförmånliga för de

där stationerade prästerna. En ytterligare förbättring av löneförmånerna

synes därför i vissa fall påkallad. Härvid måste dock beaktas, att den höjning

av de rörliga tilläggsförmånerna, varom förslag förelagts riksdagen

och som avses komma även utlandspastorerna till godo i viss utsträckning,

kan, därest indextalet för utlandsorten icke förskjutes i samma grad som

prisnivån här hemma, komma att''göra behovet av en höjning av utlandstilläggen

mindre framträdande eller rent av i något fall kanske motivera

en sänkning därav. Det är icke möjligt att nu med någon säkerhet förutse,

hur förhållandena i detta avseende komma att utveckla sig. För att kunna

möta ogynnsamma förändringar med avseende a levnadskostnaderna a

ifrågavarande orter synes det emellertid önskvärt, att ytterligare anslagsmedel

ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för höjning av de tillfälliga

utlandstilläggens grundbelopp, därest så efter prövning i de särskilda fallen

skulle befinnas erforderligt. Socialstyrelsen kan väntas komma att

framlägga nya indexberäkningar med hänsyn till förhållandena å utlandsorterna

i april 1951. Jag anser mig fördenskull böra förorda, att den del

av det för utlandspastorernas avlönande ur kyrkofonden utgående anslaget,

som må tagas i anspråk för eventuell höjning av omförmälda utlandstilläggs

grundbelopp, för nästa budgetår höjes med 10 000 kronor till

46 600 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att för prästerlig verksamhet utom riket

må i överensstämmelse med vad jag i det föregående förordat

ur kyrkofonden för tiden till och med utgången av

juni 1952 utgå anslag till avlönande av utlandspastorerna.

3. Anslag ur kyrkofonden för anlitande av biträde vid handläggning

av boställsärenden och vad därmed

äger samband.

Jämlikt stadgande i 6 § kyrkofondslagen skall ur kyrkofonden gäldas

bland annat anslag, som Kungl. Maj:t och riksdagen finna skäligt ställa

till vederbörande statsdepartements förfogande för anlitande av biträde

vid handläggning av boställsärenden och vad därmed äger samband. Under

en följd av år ha inom ecklesiastikdepartementet särskilda experter varit

sysselsatta med sådana arbetsuppgifter. På förslag av Kungl. Maj:t har

riksdagen medgivit, att anslag ur kyrkofonden för ifrågavarande ändamål

finge för vart och ett av nedannämnda budgetår utgå med högst de belopp,

som angivas i följande sammanställning, vilken även utvisar medelsåtgången

i avrundade tal enligt av statskontoret under hand lämnade uppgifter:
-

Budgetår Anslag Medelsåtgång

kronor kronor

1947/48 ................. 15 000 15 000

1948/49 ................. 15 000 18 533

1949/50 ................. 15 000 11 306

1950/51 ................. 25 000

De angivna anslagsbeloppen ha till väsentlig del åtgått till vissa av särskilda

experter verkställda utredningar rörande dels det ecklesiastika

arrendeväsendet, dels tjänsteorganisationen för kyrkomusikerna. För budgetåret

1948/49 medgav riksdagen, att anslaget finge överskridas med

belopp, som bleve erforderligt för gäldande av kostnaderna för dessa två

utredningar. Beträffande den angivna medelsåtgången för budgetåret

1949/50, 11 306 kronor, må framhållas, att dessutom såsom förskott å

kyrkofonden avförts ett belopp av 13 165 kronor för den med förevarande

anslag avsedda verksamheten, vilket belopp är avsett att omföras till detta

anslag. Den verkliga medelsåtgången för nu ifrågavarande ändamål var

därför för sagda budgetår 24 471 kronor. Höjningen för innevarande budgetår

har främst betingats av att ytterligare experter och en sakkunnig

tillkallats för den fortsatta översynen av det ecklesiastika arrendeväsendet

och vad därmed äger samband. Riksdagen har vidare för budgetåret

1949/50 medgivit, att anslaget må överskridas med för gäldande av kostnaderna

för nämnda översyn erforderligt belopp.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

Föredraganden. Medelsbehovet för här ifrågavarande ändamål torde för

nästa budgetår böra beräknas till oförändrat belopp, 25 000 kronor, varjämte

förutsättes, att anslaget även för innevarande budgetår skall kunna

överskridas, därest så skulle visa sig erforderligt.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, dels att ifrågavarande anslag för innevarande

budgetår må överskridas med belopp, som blir erforderligt

för gäldande av kostnaderna för nämnda fortsatta översyn,

dels ock att för anlitande av biträde vid handläggning

inom ecklesiastikdepartementet av boställsärenden och vad

därmed äger samband må för tiden den 1 juli 1951—den

30 juni 1952 i enlighet med Kungl. Maj:ts beprövande ur

kyrkofonden utgå högst 25 000 kronor.

4. Resekostnadsersättning åt församlingspräst.

Jämlikt lagen den 21 november 1925 (nr 449) om resanslag åt vissa

präster i nyreglerade pastorat, i nämnda lags nuvarande lydelse, äger

Kungl. Maj :t tillerkänna kyrkoherde, komminister och kyrkoadjunkt i

mån av behov ett fast resanslag å högst 500 kronor för år till täckande

av vederbörandes utgifter under året för tjänsteresor, vilket anslag skall

gäldas av pastoratet. Därjämte äger Kungl. Maj:t ställa särskilda belopp

till domkapitlens förfogande ur kyrkofonden, sammanlagt högst 350 000

kronor för år, för att efter särskild prövning utdelas såsom tillfälliga resanslag

åt de präster, vilkas fasta resanslag varit otillräckliga för deras

styrkta resekostnader under året. I propositionen 1950:173 lämnas under

punkt 6 en utförligare redogörelse för dessa bestämmelsers tillkomst och

det närmare innehållet i desamma.

Det för tillfälliga resanslag tillgängliga beloppet ur kyrkofonden, vilket

belopp finnes i lagen bestämt i 5 §, var tidigare maximerat till 200 000

kronor för år men höjdes till nuvarande belopp efter förslag i förenämnda

proposition genom en av 1950 års riksdag antagen ändring av angivna

lagrum. Till grund för den sålunda vidtagna höjningen lågo framställningar

från ett antal domkapitel, föranledda av att det förut bestämda

beloppet visat sig för det föregående året icke förslå till täckande av mer

än en del av det aktuella anslagsbehovet. I domkapitlens framställningar

ifrågasattes därvid, utom annat, att den i resanslagslagen härför stadgade

maximeringen skulle helt upphävas. Kammarkollegiet och statskontoret,

som hörts över framställningarna, avstyrkte dock på anförda skäl en sådan

åtgärd och föreslogo blott viss höjning av maximibeloppet. Vid föredragningen

av propositionsförslaget framhöll jag i denna fråga, att det icke

vore rimligt att församlingsprästerna själva skulle nödgas att vidkännas

kostnader för tjänsteresor och att det ej heller vore önskvärt att genom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

för snäva anslag begränsa prästernas resemöjligheter samt att det fördenskull

måhända hade varit mest rationellt att avskaffa maximeringen i lagen

av det ifrågavarande anslaget ur kyrkofonden. Med hänsyn till vad kammarkollegiet

och statskontoret i ärendet anfört ville jag emellertid icke då

ifrågasätta en dylik åtgärd utan förordade, att maximibeloppet höjdes till

350 000 kronor. De då inkomna ansökningarna om tillfälliga resanslag

för året 1949 slutade på en, efter preliminär granskning, sammanräknad

summa av drygt 340 000 kronor.

I sitt utlåtande (nr 20) över det i propositionen framställda förslaget

anförde första lagutskottet bland annat följande.

De resekostnader, för vilka tillfälliga resanslag utgå, kunna icke till

någon del anses ersatta genom någon i prästernas avlöning ingående post.

Dessa kostnader äro helt att likställa med andra tjänstemäns resekostnader

och böra ersättas i samma utsträckning som dessa. Såsom föredragande

statsrådet framhållit kan det icke vara rimligt, att prästerna själva skola

vidkännas kostnader för tjänsteresor, och det är icke heller önskvärt att

genom alltför snäva anslag begränsa prästernas resemöjligheter. Resekostnaderna

lära främst uppkomma i den s. k. fria församlingsvården; det

torde vara allmänt känt, att denna verksamhet är synnerligen värdefull

och bör uppmuntras. Såsom föredraganden jämväl uttalat hade det varit

mest rationellt att avskaffa maximeringen. Härför talar icke minst möjligheten

att resekostnaderna även i fortsättningen komma att ökas. Även om

de skäl, som anförts mot ett slopande av varje maximering, icke synas ha

större bärkraft, vill utskottet dock icke förorda någon avvikelse från Kungl.

Maj:ts förslag. Gällande maximibelopp bör alltså, såsom i propositionen

föreslagits, genom lagändring höjas till 350 000 kronor.

Rekvisitioner av medel för tillfälliga resanslag för år 1950 ha numera

inkommit från domkapitlen. Rekvisitionerna, vilka grunda sig på till domkapitlen

ingivna och av domkapitlen preliminärt granskade ansökningar

av prästerna i stiftet, sluta på en sammanlagd summa av cirka 380 000

kronor.

Föredraganden. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har det

belopp, som enligt 5 § lagen om resanslag åt vissa präster i nyreglerade

pastorat får användas till s. k. tillfälliga resanslag åt präster, genom beslut

av fjolårets riksdag höjts till 350 000 kronor. Härigenom uppnåddes otvivelaktigt

en bättre anpassning till det dåvarande medelsbehovet. Den alltjämt

kvarstående maximeringen begränsar emellertid på ett icke önskvärt

sätt Kungl. Maj:ts möjligheter att ersätta prästerna för deras i tjänsten

företagna nödvändiga resor. Då vidare en icke obetydlig stegring

av de allmänna resekostnaderna inom kort kan förväntas, synes det oundgängligt,

att ytterligare anslagsmedel ställas till Kungl. Maj:ts förfogande

för nu ifrågavarande ändamål. Det möter emellertid stora svårigheter att

nu med någon grad av säkerhet anslagsmässigt uppskatta det ökade medelsbehovet.

Redan med hänsyn härtill men även i övrigt synes det —

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

såsom ju ock av riksdagen i fjol framhölls — vara det mest rationella, att

den nuvarande maximeringen helt slopas; jag förordar därför, att 5 § i

resanslagslagen upphäves. Jag förutsätter givetvis, att den noggranna

granskning av ansökningar om tillfälliga resanslag, som hittills ägt rum,

alltjämt skall upprätthållas. Tillika torde böra utfärdas nödiga övergångsbestämmelser,

så att den nuvarande maximeringen ej heller begränsar möjligheterna

att efter behov utdela tillfälliga resanslag för det redan gångna

året 1950. — Förslag till lagändring har uppgjorts inom ecklesiastikdepartementet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att antaga förutnämnda förslag till lag om upphävande

av 5 § lagen den 21 november 1925 (nr 449) om resanslag

åt vissa präster i nyreglerade pastorat.

5. Anslag till särskild prästerlig verksamhet inom riket.

Jämlikt 6 § andra stycket punkten 5 i 1932 års kyrkofondslag, i den

lydelse nämnda lagrum erhållit enligt lagen den 13 juni 1947, nr 272, må

ur kyrkofonden utgå »anslag, som Konungen enligt av riksdagen godkända

grunder bestämmer för avlönande av för särskild prästerlig tjänstgöring

inom riket anställda präster». Medelst detta anslag avlönas för närvarande

bland annat fyrtio stiftsadjunkter inom de särskilda stiften och fyra kontraktsadjunkter

inom Luleå stift.

I propositionen 1947: 64 lämnades en kortfattad redogörelse, till vilken

här torde få hänvisas, för innebörden och utvecklingen under de senaste

åren av den särskilda prästerliga tjänsteorganisation, som genom stiftsoch

kontraktsadjunkterna uppehälles. Reglerande bestämmelser om anställande

av stifts- och kontraktsadjunkter och rörande deras verksamhet ha

meddelats av Kungl. Maj:t den 13 juni 1947 och den 21 juli 1950. Enligt

särskilda beslut sistnämnda dag må intill utgången av juni 1953 inom

stiften finnas anställda — förutom de fyra kontraktsadjunkterna i Luleå

stift — fyra stiftsadjunkter i vartdera av Uppsala och Lunds stift, fem i

Luleå, en i Visby och två i Stockholms stift samt tre i vart och ett av de

åtta övriga stiften. Årsavlöningen, lika för stiftsadjunkt och kontraktsadjunkt,

utgöres av ett begynnelsearvode å 5 580 kronor jämte tre ålderstillägg,

ett vart å 300 kronor, ävensom ödebygdstillägg enligt Kungl.

Maj :ts särskilda bestämmande, dyrtids- och kristillägg enligt de grunder,

som gälla för befattningshavare i statens tjänst med äldre s. k. reglerad

avlöning, samt provisoriskt lönetillägg med för närvarande 720 kronor för

år. Härtill kommer resekostnadsersättning — för stifts- och kontraktsadjunkterna

i Luleå stift därjämte traktamentsersättning enligt särskilda

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101.

besparingsbestämmelser — antingen i form av fast resanslag för år eller

omedelbart efter allmänna resereglementets bestämmelser, klass II B. Resekostnadsersättningarna,

vilka enligt de av riksdagen 1950 godkända grunderna

tills vidare må jämte traktamentsersättningarna utgå med tillhopa

högst 110 000 kronor för år, vilket innebär en ökning med 10 000 kronor

i förhållande till de år 1947 godkända grunderna, blevo vid regleringen den

21 juli 1950 för tiden intill utgången av juni 1953 av Kungl. Maj:t för

stiftsadjunkterna i samtliga stiften, utom Luleå och Visby, bestämda såsom

fasta resanslag, vilkas belopp bestämmas av vederbörande domkapitel.

För detta ändamål ha följande belopp ställts till domkapitlens förfogande,

nämligen i Uppsala 9 800 kronor, i Linköping 5 400 kronor, i Skara 5 400

kronor, i Strängnäs 4 500 kronor, i Västerås 6 000 kronor, i Växjö 6 000

kronor, i Lund 5 700 kronor, i Göteborg 5 400 kronor, i Karlstad 4 500

kronor, i Härnösand 7 200 kronor och i Stockholm 3 000 kronor. För stiftsoch

kontraktsadjunkterna i Luleå stift skola resekostnads- och traktamentsersättningarna

samt för stiftsadjunkten i Visby stift resekostnadsersättningen

utgå efter räkning med sammanlagt för år högst 43 600 kronor

i det förra och 3 500 kronor i det senare stiftet.

Första lagutskottet vid 1950 års riksdag framhöll i sitt utlåtande (nr 20)

med anledning av den då förordade höjningen av anslaget till ifrågavarande

resekostnads- och traktamentsersättningar, bland annat, att styrkta

resekostnader i tjänsten även för stifts- och kontraktsadjunkter i princip

borde ersättas samt att statsmakterna icke borde genom för snävt utmätta

resanslag begränsa dessa prästers resemöjligheter.

Av domkapitlen i Härnösand och Växjö ha framställningar gjorts i fråga

om resekostnadsersättningama åt stiftsadjunkterna. Domkapitlet i Härnösand

har begärt den ytterligare ökning av stiftsadjunkternas resanslag, som

kunde erfordras för att stiftsadjunkterna i stiftet skulle från och med den

1 juli 1951 erhålla skälig och rättvis ökad resekostnadsersättning. Domkapitlet

i Växjö har hemställt om höjning av varje stiftsadjunkts resanslag

från 2 000 kronor till 3 000 kronor.

Kammarkollegiet har i utlåtande över framställningen från Härnösand

anfört bland annat följande.

I sitt den 30 november 1949 på grund av nådiga remisser avgivna underdåniga

utlåtande angående förnyat anställande av stifts- och kontraktsadjunkter

föreslog kollegiet höjning av resekostnadsersättningama med

ett belopp av tillhopa 13 000 kronor. Tillika uttalade kollegiet, att i övriga

stift, där domkapitlen icke gjort dylikt yrkande, behov torde framdeles

kunna uppstå av ökat resekostnadsanslag samt förordade att ett extra

belopp upptoges, förslagsvis 12 000 kronor, för att efter särskild framställning

av domkapitlen och efter Kungl. Maj:ts beprövande användas till

utfyllnad av resekostnadsanslagen.

Enligt Kungl. Maj:ts proposition nr 173 p. 7 till 1950 års riksdag, vilken

proposition riksdagen biföll, äskades höjning av det till rese- och trakta
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101.

mentsersättningar då tillgängliga beloppet av högst 100 000 kronor med

allenast 10 000 kronor till ett sammanlagt belopp av 110 000 kronor.

Genom särskilda beslut den 21 juli 1950 angående anställande av stiftsoch

kontraktsadjunkter har Kungl. Maj:t fördelat detta belopp stiften

emellan.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit finner kollegiet sig icke kunna

tillstyrka att framställning göres hos 1951 års riksdag om ytterligare höjning

av ifrågavarande anslag.

Statskontoret har instämt i detta kammarkollegiets avstyrkande av

framställning om höjning av berörda anslag.

Föredraganden. Den av fjolårets riksdag beslutade höjningen av anslaget

till resekostnads- och traktamentsersättningar åt stifts- och kontraktsadjunkterna

från 100 000 till 110 000 kronor har möjliggjort en ökning av

ifrågavarande anslagsmedel i sex stift, medan beloppen i de återstående

sju stiften utgå oförändrade. En höjning i vissa fall även av dessa belopp

synes.nu påkallad redan med hänsyn till gällande biljettpriser för resor

med järnväg m. m. Med beaktande jämväl av den väntade ökningen av

de allmänna resekostnaderna anser jag mig böra förorda, att det för ifrågavarande

ändamål tillgängliga beloppet höjes till 125 000 kronor eller samma

belopp, som av kammarkollegiet beräknats erforderligt redan för innevarande

budgetår. Det torde liksom hittills böra ankomma på Kungl.

Maj:t att fördela detta anslag mellan de olika domkapitlen.

Från och med innevarande budgetår har det tidigare under åttonde

huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Lappmarks ecklesiastikverk avförts

från riksstaten. I samband därmed har den ur detta anslag utgående

ersättningen till kyrkoherden i Karesuando pastorat för vissa resor bland

lapparna tillfälligt anvisats ur kyrkofondens anslag till extra utgifter. I

fortsättningen synes emellertid beloppet lämpligen böra belasta förevarande

anslag till särskild prästerlig verksamhet inom riket.

Sedan år 1944 har till kyrkoherden i finska församlingen i Stockholm

utgått ett särskilt lönetillskott från kyrkofondens anslag till extra utgifter.

Beloppet, som ursprungligen utgjorde 190 kronor per månad, har från

och med den 1 juli 1949 sänkts till 125 kronor per månad med hänsyn till

att kyrkoherden — med stöd av bland annat punkten 4 övergångsbestämmelserna

till kyrkofondslagen — åtnjuter ett ytterligare bidrag från kyrkofonden

å 765 kronor för år. Enligt av kammarkollegiet beträffande sistnämnda

bidrag verkställd utredning utgår detta på grund av vissa äldre

Kungl. Maj:ts beslut, senast av år 1816.

Som lönctillskottet å 125 kronor ur kyrkofonden på grund av församlingens

förhållandevis svaga ekonomiska ställning kommit att bliva av

mer varaktig natur, synes detsamma icke lämpligen böra belasta kyrkofondens

anslag till extra utgifter utan skäligen i stället få utgå från ansla
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 101.

get till särskild prästerlig verksamhet inom riket. Samtidigt torde förutnämnda

särskilda bidrag å 765 kronor till samme kyrkoherde lämpligen

böra upphöra och i stället till ersättande därav det månatliga lönetillskottet

å 125 kronor höjas till, i avrundat belopp, 190 kronor per månad. Det

sålunda sammanlagda lönetillskottet torde böra utgå tills vidare, intill dess

ifrågavarande kyrkoherdes löneförmåner må bliva reglerade såsom för motsvarande

andra församlingspräster.

Under åberopande av vad jag här anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att anslaget ur kyrkofonden för avlönande

av för särskild prästerlig tjänstgöring inom riket anställda

präster må tills vidare från och med den 1 juli 1951 utgå

och disponeras i överensstämmelse med vad jag i det föregående

förordat.

6. Anslag ur kyrkofonden för tillfällig arbetshjälp åt domkapitlen

i samband med kyrkomusikerreformens ikraftträdande.

I proposition till riksdagen den 1 april 1949, nr 199, framlade Kungl. Maj:t

förslag till nya grunder för kyrkomusikerorganisationen samt för kyrkomusikernas

anställnings- och avlöningsförhållanden. Riksdagen godkände förslagen

med vissa ändringar (första lagutskottets uti. nr 39; riksd. skriv,

nr 327). Den nya organisationen har avsetts skola genomföras under innevarande

budgetår.

Vid ikraftträdandet måste beslut i fråga om såväl distriktsindelning som

tjänstetyp meddelas beträffande samtliga församlingar i riket. Då de flesta

besluten därvid skola fattas av domkapitlen, har arbetsbördan vid dessa

kommit att under en övergångstid ökas högst väsentligt. Enär det icke ansetts

möjligt för den ordinarie personalen vid domkapitlen att inom rimlig

tid medhinna denna extra arbetsbelastning har 1950 års riksdag, efter förslag

av Kungl. Maj:t i propositionen nr 173, medgivit, att för tillfällig arbetshjälp

åt domkapitlen i samband med den nya kyrkomusikerorganisationens

ikraftträdande må i enlighet med Kungl. Maj:ts beprövande ur

kyrkofonden utgå högst 40 000 kronor.

Genom beslut den 15 september 1950 har Kungl. Maj:t av nämnda anslagsmedel

fördelat ett belopp av 39 300 kronor mellan domkapitlen.

Det har efter hand visat sig, att arbetet med kyrkomusikerreformen blivit

avsevärt mer omfattande än man från början ansett sig böra räkna med.

Behov av ytterligare medel till extra arbetshjälp har därför framträtt i flera

domkapitel; framställningar i ämnet till Kungl. Maj:t ha redan gjorts från

vissa håll och äro att vänta från andra. Den mångfald av ärenden beträffande

fastställande av distriktsindelning och tjänstetyp, som sedan den 1

januari 1951 påkallat beslut från Kungl. Maj:ts sida, har givit en klar bild

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 101.

av det synnerligen omfattande och tidskrävande arbete, som erfordras för

reformens ikraftträdande. Jag har därför blivit övertygad om att ytterligare

medel måste ställas till domkapitlens förfogande till extra arbetshjälp; det

erforderliga beloppet torde kunna beräknas till 10 000 kronor och synes

lämpligen böra bestridas ur kyrkofonden.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att för tillfällig arbetshjälp åt domkapitlen

i samband med den nya kyrkomusikerorganisationens ikraftträdande

må i enlighet med Kungl. Maj:ts beprövande ur

kyrkofonden utgå — utöver tidigare anvisat belopp av

40 000 kronor — högst 10 000 kronor.

Vad föredragande statsrådet sålunda under punkterna

1—6 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Cederlund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:136 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden för avlönande av präster m. m. s. 1 i texten
  2. 1LU 1951:20 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående vissa anslag ur kyrkofonden för avlönande av präster m. m. s. 1 i texten