Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1951/52 till bidrag till sjukkassor m. m

1951-03-02 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:104, Angående anslag för budgetåret 1951/52 till bidrag till sjukkassor m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 104.

1

Nr 104.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret

1951/52 till bidrag till sjukkassor m. m.;

given Stockholms slott den 2 mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att nu gällande bestämmelser om maximering av

sjukvårdsbidraget till sjukkassorna skola, i vad avser ersättning för läkarvård,

upphöra att gälla räknat fr. o. in. den 1 januari 1951. Förslaget medför

i denna del en ökning av statens kostnader för sjukförsäkringen under

budgetåret 1951/52 med 2,5 milj. kronor.

Anslag äskas för budgetåret 1951/52 till bidrag till sjukkassor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 104.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars

1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga om anslag till bidrag

till sjukkassor m. m. för budgetåret 1951/52 samt anför.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkt 92, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, för budgetåret 1951/52 till Bidrag till sjukkassor beräkna

ett förslagsanslag av 53 900 000 kronor.

Skälet för att anslaget endast preliminärt beräknades var, att det uppskov

med sjukförsäkringsreformens genomförande, varom 1950 års riksdag

beslutade, aktualiserade frågan om en effektivisering av den nuvarande frivilliga

sjukförsäkringen och att ställning till denna fråga vid tiden för statsverkspropositionens

avlåtande ännu icke kunnat tagas.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling

och behandlar till en början frågan om hävande av maximeringsbestämmelserna

i fråga om det till sjukkassorna utgående sjukvårdsbidraget.

Sjuk vårdsbi dragets maximering.

Gällande bestämmelser och deras tillämpning.

Enligt § 5 kungörelsen den 26 juni 1931 (nr 282) angående statsbidrag

åt sjukkassor utgår statsbidrag i form av sjukvårdsbidrag för understöd,

som erkänd sjukkassa jämlikt sjukkasseförordningen meddelat i

form av ersättning för medlems utgifter till läkarvård (kostnaderna för läkares

resa inräknade), läkemedel och andra av läkare föreskrivna sjukvårdande

åtgärder samt intagande å sjukvårdsanstalt. Bidraget utgår — under

förutsättning, såvitt angår läkarvård, läkemedel och andra sjukvårdande

åtgärder, att understödet motsvarat i fråga om läkemedel högst hälften

och i övrigt högst två tredjedelar av kostnaderna för ändamålet — med hälf
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 104.

3

ten av det utgivna understödet. Tillsynsmyndigheten äger dock, på särskilda

skäl, för visst fall medgiva, att sjukvårdsbidrag må utgå, ändå att sådan

begränsning av understödet ej iakttagits. I dylika fall — huvudsakligen avseende

det fåtal kassor, som medgivits ersätta medlemmarnas kostnader

för läkarvård med hela taxeenliga beloppet — utgår bidraget med en tredjedel

av det givna understödet.

De understöd, för vilka sjukvårdsbidrag sålunda utgår, äro enligt sjukkasseförordningen

obligatoriska för kassorna i vad avser läkarvård och intagande

å sjukvårdsanstalt, då vården resp. intagandet gäller medlemmen

själv. Andra understöd, som kassorna i förekommande fall utgiva efter att

ha erhållit tillstånd av tillsynsmyndigheten jämlikt 22 § sista stycket förordningen,

och som sålunda ha frivillig karaktär, utgöras dels av ersättning

för läkarvård och sjukhusintagning för medlems barn under 15 år, som

tillförsäkrats sjukvårdsersättning jämlikt 21 § förordningen, och dels av

ersättning för läkemedel och andra sjukvårdande åtgärder åt medlemmarna

och deras barn.

Enligt § 5 andra stycket statsbidragskungörelsen är sjukvårdsbidraget

maximerat såtillvida att bidraget må utgå med högst tre

kronor eller, då sjukvårdsersättning lämnats jämväl åt medlems barn under

15 år, högst fyra kronor årligen för varje sjukvårdsförsäkrad medlem.

Beträffande medlemmar, som äro bosatta inom Norrbottens, Västerbottens,

Västernorrlands eller Jämtlands läns landstingsområden, må dock bidraget

utgå med högst fem eller, då vård lämnats även åt medlems barn under 15

år, högst sex kronor årligen. Vidare äger tillsynsmyndigheten medgiva att,

där så med hänsyn till sjukvårdskostnadernas storlek finnes erforderligt,

sjukvårdsbidrag till viss eller vissa kassor må utgå med högre belopp än

enligt dessa grunder. Sistnämnda bestämmelse har dock (enligt uppgift

från pensionsstyrelsen 29/0 1950) icke tillämpats i något fall. Beträffande

stadgandena om maximering är slutligen att märka, att de icke gälla i fråga

om sjukvårdsbidrag, som hänför sig till kostnader för intagande å sjukvårdsanstalt.

Sjukvårdsersättning åt medlems barn under 15 år (barnförsäkring) meddelas

numera av samtliga erkända sjukkassor med undantag av 4 yrkesoch

fabrikskassor. Eftersom sjukvårdsbidraget i allmänhet utgår med hälften

av sjukvårdskostnaderna inträder maximering, om man bortser från de

fyra norrlandslänen, i regel vid en sjukvårdsersättning, motsvarande

(2X4) 8 kronor per sjukvårdsförsäkrad medlem. I norrlandslänen blir

motsvarande belopp (2 X 6) 12 kronor per medlem.

Beträffande bidragens fördelning mellan kassorna

gäller följande.

Enligt § 5 tredje stycket statsbidragskungörelsen sker beräkning av sjukvårdsbidraget

för varje centralsjukkassconiråde i dess helhet. År det fråga

om länscentralsjukkassa, sammanräknas härvid för bedömande av huruvida

bidraget skall maximeras eller ej den utgivna sjukvårdsersättningen för

samtliga lokalsjukkassor inom området ävensom i förekommande fall för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

dem av centralsjukkassans medlemmar —- de s. k. direkt anslutna — vilka

icke tillhöra någon lokalsjukkassa.

Det för centralsjukkasseområdet beräknade sjukvårdsbidraget tillfaller,

då centralsjukkassan är stadskassa eller yrkes- och fabrikskassa, i sin helhet

denna kassa. Är kassan länscentralsjukkassa, fördelas bidraget mellan

kassan och de anslutna lokalsjukkassorna, varvid jämlikt § 5 tredje stycket

statsbidragskungörelsen lokalsjukkassorna i första hand erhålla på dem

belöpande sjukvårdsbidrag för de understödskostnader, som jämlikt 28 §

sjukkasseförordningen stannat å resp. kassor. Det återstående sjukvårdsbidraget

tillfaller centralsjukkassan. Av sjukvårdsutgifterna i en lokalsjukkassa,

som meddelar barnförsäkring, stanna å kassan högst fyra kronor

per år och sjukförsäkrad medlem, eftersom jämlikt 28 § sjukkasseförordningen

kassan äger att av centralsjukkassan utbekomma vad som av utgifterna

i fråga överskjuter nämnda belopp. På grund härav komma, därest

sjukvårdsbidraget för centralsjukkasseområdet maximeras, lokalsjukkassorna

ändock att erhålla lika stort sjukvårdsbidrag som om ingen maximering

förekommit eller hälften av högst fyra kronor per medlem. Där maximering

förekommer träffar den sålunda enbart centralsjukkassan, som i dylikt fall

icke såsom sjukvårdsbidrag utfår hälften av de nyssnämnda överskjutande

kostnaderna utan ett lägre belopp. Frågan om maximeringen är på grund

härav utan direkt betydelse för lokalsjukkassorna.

Framställning av svenska sjukkasseförbundet.

Svenska sjukkasseförbundet har (skr. 15/11 1949) hemställt om sådan

ändring av kungörelsen om statsbidrag åt sjukkassor, att sjukvårdsbidraget

kan utgå utan maximering.

Sjukkasseförbundet erinrar om att av chefen för socialdepartementet år

1929 tillkallade sakkunniga, på vilkas betänkande 1930 års regeringsförslag

till reformering av sjukkasseväsendet1 byggde, icke föreslogo några bestämmelser

om maximering av sjukvårdsbidraget. Då sedermera i 1930 års

proposition (nr 154) Kungl. Maj:t föreslog införande av en sådan maximering,

väckte förslaget åtskillig opposition. Sammansatt stats- och andra lagutskott

förordade i sitt utlåtande att maximeringsbestämmelserna skulle utgå

och andra kammaren anslöt sig till denna mening. I proposition till 1931

års riksdag (nr 75) uttalade emellertid föredragande departementschefen,

att det ur olika synpunkter vore önskvärt att en övre gräns för sjukvårdsbidraget

funnes. En dylik bestämmelse skulle få den verkan, att sjukkassorna

skulle få intresse av att tillse, att sjukvårdskostnaderna icke sprungo

i höjden. Den föreslagna gränsen om tre kronor eller vid barnförsäkring

fyra kronor per år syntes departementschefen lämplig. Då statsbidraget

vore avsett att motsvara en tredjedel av den sammanlagda läkarvårdskostnaden,

skulle ett maximum av tre kronor per år och medlem motsvara en

genomsnittlig kostnad av nio kronor per år och medlem. Verkställd utred
-

1 Frågan om reformering av sjukkasseväsendet förföll (rd. skr. 1930: 357).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 104.

5

ning hade visat, att i intet fall genomsnittskostnaden uppgått till så högt

belopp. Då därtill tillsynsmyndigheten bemyndigades att i särskilda fall

medgiva utbetalning av högre sjukvårdsbidrag än de föreslagna maximeringsreglerna

medgåvo, syntes det vara på ett betryggande sätt sörjt för att

ej vissa kassor på grund av ogynnsamma sjukvårdsförhållanden orättvist

betungades. Av vad sålunda av departementschefen anförts anser sig sjukkasseförbundet

kunna draga den slutsatsen, att maximeringsreglerna icke

avsetts skola beröva kassorna förmånen att som regel komma i åtnjutande

av sjukvårdsbidrag med hälften av de belopp, som av kassorna utgivits i

form av ersättning för läkarvård, läkemedel och andra sjukvårdande åtgärder.

Sjukkasseförbundet erinrar om att förbundet i skrivelse den 29 juni 1946

hemställt om upphävande av maximeringsbestämmelserna.1 Förbundet hade

framhållit, att den för kassornas ersättningsskyldighet normerande läkarvårdstaxan

varit föremål för ändringar, medförande mera omfattande ersättningsförpliktelser

för kassorna, samt att följden härav blivit en sådan

ökning av kassornas utgifter för läkarvård, att statsbidrag icke i full utsträckning

utginge för kassornas ifrågavarande sjukvårdskostnader.

Den i sistnämnda skrivelse angivna stegringen av kassornas sjukvårdskostnader

har — anför nu sjukkasseförbundet — fortsatt och accentuerats

samt fått en än allmännare omfattning. Sålunda har maximigränsen för

sjukvårdsbidraget under senare år överskridits i samtliga centralsjukkassor,

som ha enbart stad till verksamhetsområde, och jämväl i flertalet länscentralsjukkassor.

Ändringar böra därför vidtagas i statsbidragskungörelsen,

så att sjukvårdsbidraget kan komma att utgå i sådan omfattning, att

sjukkassorna erhålla hälften av sina kostnader för medlemmarnas utgifter

till läkarvård, läkemedel och andra sjukvårdande åtgärder täckta. Bestämmelsen

om tillsynsmyndighetens rätt att för viss eller vissa sjukkassor

medgiva undantag från maximeringsbestämmelserna är enligt förbundets

mening ineffektiv. Frågan om utgivande i tillfredsställande omfattning av

sjukvårdsbidrag bör därför lösas genom att helt nya maximeringsgrunder

fastställas eller genom att principen om maximering frångås. De invändningar,

som i den diskussion, vilken föregick de nuvarande statsbidragsbestämmelserna,

gjordes mot att sjukvårdsbidraget utgåvcs utan maximering,

kunna enligt förbundets mening icke tillmätas någon verklig betydelse. Förbundet

yttrar härom bl. a. följande.

Farhågor för att sjukkassorna icke skulle handhava sjukvårdsförsäkringen

med nödig omsorg, torde icke behöva hysas. Erkänd sjukkassa är ju enligt

gällande lagstiftning pliktig att till sjukvårdsförsäkrad medlem utgiva

ersättning för utgifter till läkarvård vid varje sjukdom, som enligt läkares

utsago kräver dylik vård, därvid ersättningen skall motsvara två tredjedelar

av kostnaden — begränsad enligt särskild taxa. Kassan har sålunda

icke befogenhet att inskränka kassans utgifter för ifrågavarande ändamål.

Tillräckligt korrektiv mot att kassan icke handhaver sjukvårdsförsäkringcn

1 Framställningen föranledde enligt Kungl. Majtts beslut den 19 december 1917 ingen åtgärd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

med nödig omsorg genom att förplikta sig utgiva ersättning för sådana

sjukvårdsutgifter, som kassan icke obligatoriskt är skyldig ersätta, bereda

de bestämmelser, enligt vilka kassan för utgivande av dylik sjukvårdsersättning

måste inhämta tillstånd av tillsynsmyndigheten.

Beträffande frågan, huruvida sjukkassorna med hänsyn till de för dem

tillgängliga fonderna rimligen kunna eller böra taga självrisk för de ökade

sjukvårdskostnaderna framhåller sjukkasseförbundet, att i många kassor

sjukhjälpsfonden alltjämt icke nått den storlek, som enligt gällande lagstiftning

förutsättes för att kassorna skola kunna anses på ett betryggande

sätt även på längre sikt fullgöra sina utfästelser. Vidare framhålles betydelsen

av att de erkända sjukkassorna vid övergången till den allmänna sjukförsäkringen

i största möjliga utsträckning ha till förfogande fondmedel

att disponera för den nya försäkringen. I många fall torde fonderna i sin

helhet eller i stor utsträckning hehöva tillgripas för reglering av vid övergången

till den nya försäkringen pågående sjukdomsfall. Anslutningen till

den frivilliga försäkring, som enligt sjukförsäkringslagen skall beredas av

de allmänna centralsjukkassorna, torde i stor utsträckning bli beroende av

i vad mån tillgängliga fondmedel förslå till att nedbringa kostnaderna för

delaktigheten i försäkringen eller till att bereda så omfattande förmåner,

att tillhörigheten till försäkringen för den enskilde medborgaren framstår

som en påtaglig fördel. Enär med hänsyn till att de ersättningar, som enligt

den nya sjukförsäkringslagen obligatoriskt komma att beredas de försäkrade,

i ett mycket stort antal fall icke kunna antagas komma att bereda de

försäkrade tillräckligt skydd vid sjukdom, måste det vara av allmänt intresse

att sörja för att tillhörigheten till den nämnda frivilliga försäkringen

lar en så stor omfattning som möjligt.

Slutligen framhåller sjukkasseförbundet som ett ytterligare argument, att

statsbidrag för av allmän sjukkassa meddelad läkarvårdsersättning enligt lagen

om allmän sjukförsäkring kommer att utgå utan maximering. Läkemedelsersättning

kommer enligt nämnda lag att utgivas utan maximering utom

försäkringens ram. Även för kostnader för vissa andra sjukvårdande åtgärder

torde enligt sjukförsäkringslagen komma att utan maximering beredas

statsbidrag med hänsyn till att åtgärderna kunna komma att föranleda ersättning

enligt läkarvårdstaxan.

Pensionsstyrelsens utlåtande.

Pensionsstyrelsen framhåller, att kassornas sjukvårdskostnader — vari

här liksom i övrigt i styrelsens utlåtande icke inräknas kostnader för sjukhusvård

— stigit starkt. Ifrågavarande kostnader —- inom parentes angivas

kostnaderna för enbart läkarvård — uppgingo år 1938 till 4,5 (4,3), år 1945

till 17,2 (15,7), år 1948 till 27,9 (23,3) och år 1949, preliminärt beräknat, till

32,9 (26,s) milj. kronor. Även per medlem räknat ha kostnaderna stigit betydligt,

emedan medlemsantalet blott fördubblades under tiden 1938—1945 och

under tiden 1946—1949 ökade med endast 19 %.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 104.

Följande sammanställning visar hur utgifterna år 1949 fördelade sig på

läkarvård, läkemedel och andra sjukvårdande åtgärder ävensom genomsnittskostnaden

per försäkrad (uppgifterna äro preliminära).

Antal

Utgifter

Utgift

försäkrade

1949

per försäkrad

3>/i2 1949

milj. kr.

kr.

Läkarvård ....................

2 919 000

26,5

8:76

Läkemedel....................

1 353 000

5,7

4:18

Andra sjukvårdande åtgärder..

986 000

0,7

0: 70

Av genomsnittliga totalutgiften för en medlem, försäkrad för såväl läkarvård

som läkemedel och andra sjukvårdande åtgärder, eller (8:76 +

4:18 + 0:70) 13 kronor 64 öre, medförde på grund av sjukvårdsbidragets

maximering högst 8 kronor rätt till sjukvårdsbidrag för kassan. År

1938 var motsvarande utgiftsbelopp 6 kronor 7 öre, därav för läkarvård 4

kronor 21 öre; beloppet stannade då i sin helhet inom maximigränsen för

sjukvårdsbidraget. Det är således tydligt — anför pensionsstyrelsen — att

sjukvårdsbidraget numera förlorat en avsevärd del av den betydelse, det

från början hade för sjukkassornas ekonomi och medlemmarnas avgifter.

Med utgångspunkt från förhållandena år 1946 har pensionsstyrelsen lämnat

vissa uppgifter till belysning av maximeringens allt större betydelse

under senare år. I vad avser år 1949 äro uppgifterna endast preliminära.

Det framgår, att år 1949 sjukvårdsbidraget uppnått maximum för 25 kassor

av 37 mot endast 12 kassor av 29 år 1946. I fråga om stadscentralsjukkassorna

var bidraget redan år 1946 maximerat för alla kassor utom en;

samtliga 9 stadscentralsjukkassor berördes av maximeringen år 1949. År

1946 nådde bidraget maximum för endast 2 länscentralsjukkassor av 13,

varefter antalet successivt stigit till 14 kassor av 22 år 1949. Om man bortser

från kassorna i de fyra nordligaste länen, äro sålunda numera endast 4

länscentralsjukkassor oberörda av maximeringen. Av yrkes- och fabrikskassorna

har maximering inträtt för 2 kassor av 6. Sammanlagda antalet sjukvårdsförsäkrade

medlemmar i de av maximeringen berörda kassorna uppgick

vid 1949 års slut till i runt tal 2 225 0001, d. v. s. mer än 75 % av

samtliga medlemmar i riket.

Maximeringens alltmer ökade betydelse för centralsjukkassornas ekonomi

framgår också av följande uppställning, som anger omfattningen av de på

grund av maximeringen bortfallande sjukvårdsbidragen i milj. kronor

räknat.

Stadscentrai

sjukkassor

1940 ............ 1,1

1947 ............ 1,4

1948 ............ 1,7

1949 (prel.)...... 2,1

I.änscentral-

Yrkes- och

S:a

sjukkassor

fabrikskassor

0,1

0,1

1,2

0,4

0,1

1,9

1,1

0,1

2,9

2,5

0,1

4,7

Enligt uppgift 1951 2 221000 (74,5 %).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

Under angivna tidsperiod har således det genoin maximeringen bortfallande

sjukvårdsbidraget för samtliga centralsjukkassor i genomsnitt nästan

fyrdubblats. För enbart stadscentralsjukkassorna har beloppet ungefär fördubblats,

medan för länscentralsjukkassorna beloppet år 1949 var 25 gånger

större än år 1946. Till jämförelse med den för år 1949 framkomna siffran

för samtliga centralsjukkassor, 4,7 milj. kronor, erinras, att sjukvårdsbidraget

för år 1949 för samtliga kassor i riket beräknats uppgå till 12 milj.

kronor.

De stigande sjukvårdskostnadernas återverkningar på centralsjukkassornas

ekonomi ha — anför pensionsstyrelsen vidare — givit sig till känna i

starkt försämrade årsresultat för många kassor. För vissa kassor ha underskott

uppkommit. Sålunda redovisade år 1948 Stockholms erkända centralsjukkassa,

för vilken det för året bortfallande sjukvårdsbidraget uppgick till

i runt tal 815 000 kronor, ett underskott av något över 270 000 kronor. För

Göteborgs stads erkända centralsjukkassa voro motsvarande belopp 367 000

resp. 33 000 kronor. År 1949 stego för nämnda båda kassor det bortfallande

sjukvårdsbidragets belopp ytterligare till 1 006 000 resp. 437 000 kronor. För

år 1949 redovisa sex centralsjukkassor underskott. För andra kassor, som

icke redovisat underskott på verksamheten i dess helhet, har dock sjukvårdsförsäkringen

lämnat underskott, som fått täckas genom överskott å

sjukpenningförsäkringen. Detta har medfört, att sistnämnda försäkringsgren

icke tillförts överskott i den omfattning, som för verksamhetens säkerställande

erfordrats.

Beträffande fondbildningen i centralsjukkassorna kan visserligen sägas,

att denna numera är betydande. Sålunda redovisade kassorna vid 1948 års

slut såsom tillgångar över skulder tillsammans i runt tal 110 milj. kronor.

Av fondmedlen kommer emellertid en betydande del att efter övergången till

den obligatoriska försäkringen åtgå för slutreglering av pågående sjukdomsfall.

Av vad som därefter återstår måste den allra största delen tagas i

anspråk såsom sjukhjälpsfond i den frivilliga sjukpenningförsäkring, som

skall utgöra en påbyggnad på den obligatoriska sjukpenningförsäkringen.

Försämras de erkända sjukkassornas fondställning genom att fondavsättningen

icke blir tillräckligt stor, måste detta ogynnsamt påverka avgiftsbestämningen

i den frivilliga försäkringen. Såsom förhållandena nu utvecklats

på grund av sjukvårdsutgifternas stegring inom kassorna, blir det

därför nödvändigt att snarast möjligt vidtaga åtgärder för stärkande av

kassornas ekonomi.

Pensionsstyrelsen anser sig icke kunna anvisa någon utväg att hålla tillbaka

stegringen av läkarvårdsutgifterna vare sig genom återhållsamhet i

fråga om läkarbesök och vård eller genom mer restriktiva ersättningsgrunder.

Det återstår därför enligt styrelsens mening att söka tillföra kassorna

ökade inkomster. Härvid kommer en höjning av medlemsavgifterna först i

fråga. En viss avgiftshöjning har redan beslutats av ett antal kassor. Fortgår

utvecklingen som hittills, torde än flera kassor snart komma i det läget,

att en avgiftshöjning blir nödvändig. Att genomföra avgiftshöjningar möter

emellertid motstånd från kassornas och medlemmarnas sida. Man får dess
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 104.

utom icke förbise att en avgiftshöjning, innan den allmänna sjukförsäkringen

blir genomförd, kan motverka medlemsanslutningen till kassorna.

I föreliggande läge kan ett medgivande av högre sjukvårdsbidrag åt kassorna

genom slopande eller ändring av maximeringsbestämmelserna icke längre

utan avsevärda olägenheter uppskjutas. Enär i den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen

sjukvårdsbidrag skall utgå utan någon begränsning, synes

bl. a. för underlättande av övergången till nämnda försäkring sjukvårdsbidrag

utan maximering även böra medgivas de erkända sjukkassorna för

ersättning för läkarvård. I vad avser läkarvården vill sålunda pensionsstyrelsen

tillstyrka sjukkasseförbundets framställning.

I fråga om statsbidrag för läkemedel och andra sjukvårdande åtgärder är

läget enligt pensionsstyrelsens mening ett annat än beträffande läkarvården.

Härom anföres i huvudsak följande.

I den allmänna sjukförsäkringen skola understöd i form av ersättning för

läkemedel icke förekomma. Läkemedlen skola i stället förbilligas genom allmänna

åtgärder i särskild ordning. Vad angår ersättning för vissa sjukvårdande

åtgärder får sådan visserligen förekomma i den nya försäkringen i

form av frivillig utfästelse, men något statsbidrag härför skall icke utgå.

Under sådana förhållanden och då särskilda grunder skola gälla beträffande

läkemedelsrabatterna, skulle ligga närmast till hands, att statsbidraget för

nu berörda understöd helt bortfölle. Att helt slopa sjukvårdsbidraget för

läkemedel in. in. torde dock icke böra ifrågakomma, enär kassorna, då de

införde dessa ersättningar bland sina sjukhjälpsprestationer, icke voro uteslutna

från sjukvårdsbidrag för därmed förenade utgifter och några av

centralsjukkassorna — år 1949 tillsammans 14 — alltjämt befinna sig i det

läget att de kunna erhålla statsbidrag härför. Sjukvårdsbidrag synes därför

för tiden intill dess sjukförsäkringslagen träder i kraft eller läkemedlen

dessförinnan förbilligats i särskild ordning, böra medgivas för kassornas

utgifter för läkemedel och andra sjukvårdande åtgärder. Dock kunna några

starkare skäl knappast anföras för att därvid sträcka sig längre än att möjligheterna

för kassorna att erhålla bidrag för läkemedel m. m. bli desamma

som om nuvarande grunder för sjukvårdsbidragets beräkning bibehållits.

Då bidrag för läkarvård i första hand skall utgå, blir således statsbidraget

i vad avser läkemedel m. m. även i fortsättningen beroende av om ytterligare

utrymme finnes under maximeringsgränsen.

De av pensionsstyrelsen förordade nya bidragsgrunderna föreslås tillämpade

snarast möjligt. Enär tillämpningen av maximibestämmelser för del

av ett år skulle medföra ett avsevärt merarbete för såväl sjukkassorna som

tillsynsmyndigheten, bör övergången om möjligt ske vid kalenderårsskifte.

Om förslaget godtages vid 1951 års riksdag, böra de nya beräkningsgrunderna

tillämpas fr. o. in. den 1 januari 1951. Styrelsen vill i detta sammanhang

erinra om alt statsbidraget för år 1951, bortsett från provisoriska utbetalningar,

kommer kassorna tillhanda först i slutet av år 1952.

Ett genomförande av pensionsstyrelsens förslag beräknas medföra en ökning

av det på kalenderåret 1951 belöpande sjukvårdsbidraget med 3 milj.

kronor. Ändringen i bidragsgrunderna bör för budgetåret 1951/52 föranleda

uppräkning av anslaget till bidrag till sjukkassor med 2,5 milj. kronor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 104.

Statskontorets utlåtande.

Statskontoret anser, att den förebragta utredningen rörande sjukkassornas

sjukvårdsutgifter och det ekonomiska utfallet av denna deras verksamhet

motiverar, att staten medverkar till en förbättring av kassornas ekonomi.

Ämbetsverket delar pensionsstyrelsens mening, att statens stöd bör

lämnas i form av ökade statsbidrag för av kassorna utgiven ersättning för

läkarvård. Med hänsyn till det ansträngda statsfinansiella läget möta dock

betänkligheter mot den betydande utgiftsökning, som ett borttagande av

maximiregeln för sjukvårdsbidragen skulle medföra. Huruvida en minskning

av statens bidrag till kassorna lämpligen bör åstadkommas genom slopande

av sjukvårdsbidragen för läkemedel och övriga sjukvårdande åtgärder

undandrager sig statskontorets bedömande. I varje fall synas de stegrade

kostnaderna för kassorna böra mötas icke endast genom ökade tillskott

från statsverket utan även genom en höjning av medlemsavgifterna.

Departementschefen.

Uppskovet med sjukförsäkringslagens ikraftträdande aktualiserar, såsom

tidigare nämnts, frågan om en effektivisering av den nuvarande frivilliga

sjukförsäkringen. Vissa överväganden pågå rörande de möjligheter,

som härutinnan stå till buds. Ekonomiska förutsättningar för en mera avsevärd

förbättring av statsbidraget till sjukförsäkringen torde dock icke

föreligga i nuvarande läge. Genom ändring i de för sjukvårdsbidraget gällande

inaximeringsreglerna böra emellertid sjukkassorna nu beredas ökade

möjligheter att erhålla statsbidrag för av dem utgivna ersättningar för sjukvård.

Behov föreligger även av vissa ändringar i sjukkasseförordningen, vilka

ulan att alls eller endast i ringa omfattning öka statens kostnader kunna

medföra en viss effektivisering av den frivilliga sjukförsäkringen. Enligt

vad jag inhämtat kommer pensionsstyrelsen att inom kort avgiva vissa förslag

härutinnan. Det är min avsikt att så snart detta låter sig göra upptaga

dessa spörsmål till behandling. Om så visar sig möjligt kommer jag att

föreslå, att proposition i ämnet avlåtes till årets riksdag.

Sjukvårdsbidraget är f. n. maximerat till tre kronor — vid barnförsäkring

fyra kronor — per medlem och år (för de fyra nordligaste landstingsområdena

fem resp. sex kronor). Denna regel tillkom år 1931 framför allt i

syfte att påverka sjukkassorna till återhållsamhet i fråga om sådana förmåner,

som kassorna icke äro författningsenligt förpliktade att utgiva. Risken

att någon sjukkassa genom inaximeringsreglerna skulle undandragas

något av det för sjukvårdskostnaderna avsedda statsbidraget ansågs för övrigt

ringa. Enär statsmakterna vid 1931 års sjukförsäkringsreform utgingo

från att kostnaderna för läkarvård i princip skulle fördelas med lika delar

på sjukkassemedlemmen, sjukkassan och staten, beräknades maximering

inträda vid en genomsnittlig totalkostnad av 9 kronor per år och medlem

(vid barnförsäkring 12 kronor). En undersökning rörande de genomsnittliga

läkarvårdskostnaderna per medlem på vissa orter under åren 1927—1929

antydde emellertid, att dessa kostnader voro så låga, att maximigränsen icke

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 104.

uppnåddes. Sedan 1931 års sjukförsäkringsreforra genomfördes, ha kassornas

utgifter för sjukvårdskostnader stigit väsentligt. Att så skett torde till

icke oväsentlig del sammanhänga med den allmänt förhöjda levnadsstandarden,

som bl. a. medfört ett ökat anlitande av läkare. Utvecklingen har lett

till att — bortsett från de fyra nordligaste länscentralsjukkassorna — vid

alla stadscentralsjukkassor, alla länscentralsjukkassor utom fyra samt två

av de sex yrkes- och fabrikskassorna sjukvårdskostnaderna stigit till sådana

belopp, att maximering inträtt. Det härigenom bortfallande sjukvårdsbidraget

representerar i vissa fall betydande belopp. Med hänsyn till de ändrade

förhållanden, vilka sålunda inträtt, anser jag mig böra förorda, att kassorna

beredas möjligheter att utfå statsbidrag med hela det belopp, som,

därest maximering icke förelegat, skulle utgå för kassornas utgifter för

läkarvård. Däremot anser jag i likhet med pensionsstyrelsen, att en utvidgning

av möjligheterna att utfå sjukvårdsbidrag icke bör ske i vad avser kostnaderna

för läkemedel och andra av läkare föreskrivna sjukvårdande åtgärder.

Även i fortsättningen bör därför statsbidraget för dessa kostnader utgå

med högst det belopp, varmed sjukvårdsbidraget för läkarvård understiger

nu gällande maximibelopp. Tidpunkten för de nya bidragsgrundernas ikraftträdande

bör, såsom pensionsstyrelsen föreslagit, bestämmas retroaktivt till

den 1 januari 1951.

Tillsynsmyndigheten äger f. n. medgiva, att sjukvårdsbidrag till viss

eller vissa kassor må utgå med högre belopp än maximeringsbestämmelserna

tillåta. Något sådant medgivande har ännu icke lämnats i något enda fall.

1 samband med att maximeringsbestämmelserna upphävas i den omfattning,

jag i det föregående föreslagit, bör tillsynsmyndighetens här berörda

dispenseringsrätt avskaffas.

Anslagsbehovet.

Bidrag till sjukkassor.

Anslag Nettoutgift

1949/50 ...................... 50 600 000 50 701 071

1950/51 (statsliggaren s. 356) . . 52 000 000

1951/52 (förslag) ............ 56 400 000

Statsbidrag till sjukkassor utgår i form av medlemsbidrag, sjukdagsbidrag,

sjukvårdsbidrag, moderskapsbidrag samt fr. o. m. den 1 juli 1949

barntilläggsbidrag. I stället för sistnämnda bidrag utgick tidigare kristilllägg,

för vilket ändamål statsbidrag beviljades från ett särskilt anslag till

kristillägg till sjukkassor. — Särskilt statsbidrag kan vidare i vissa fall utgå

enligt kungörelsen nr 132/1938.

Pensionsstyrelsen har (skr. 30/8 1950) anfört, att antalet statsbidragsberättigade

medlemmar i sjukkassorna under år 1949 ökade med 103 000

till ca 2 982 000. För ett vart av åren 1950 och 1951 uppskattas medlemsökningen

till 100 000. Antalet sjukdagar per medlem, som år 1948 utgjorde

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 104.

10,9, uppgick under år 1949 till 11,i. För åren 1950 och 1951 beräknas oförändrat

sjuktal.

Statsbidraget till ersättning för läkarvård och annan sjukvård än sjukhusvård

steg från 3 kronor 89 öre per sjukvårdsförsäkrad medlem under

år 1948 till 3 kronor 95 öre under år 1949, sannolikt i väsentlig grad beroende

dels på ökat antal läkarebesök och dels på att ett betydande antal

kassor under sistnämnda år utökat sina förmåner till att omfatta jämväl

ersättning för läkemedel och vissa sjukvårdande åtgärder. Styrelsen har

räknat med fortsatt ökning under åren 1950 och 1951 och uppskattar bidragets

genomsnittsbelopp under dessa år till 3 kronor 97 öre resp. 3 kronor

99 öre per medlem.

Ersättningarna för intagning å sjukvårdsanstalt förutses under åren 1950

och 1951 komma att stiga med 15 resp. 20 procent av 1949 års ersättningar.

Statsbidraget för intagningskostnader torde därför komma att öka från

920 100 kronor, som med ledning av kassornas uppgifter beräknats för år

1949, till 1 058 120 kronor för år 1950 och 1 104 120 kronor för år 1951.

Antalet fall med moderskapshjälp beräknas till 89 300 år 1950, 87 300 år

1951 och 86 200 år 1952.

Kassornas utbetalningar av kristillägg och barntillägg under kalenderaret

1949 motsvarade en kostnad av 2 kronor 20 öre för år och medlem. Den

genomsnittliga kostnaden för barntillägg under åren 1950 och 1951 beräknas

uppgå till samma belopp som kristillägg och barntillägg gemensamt under

år 1949.

För särskilt statsbidrag enligt kungörelsen nr 132/1938 erfordras för år

1950 ett belopp av 61 000 kronor och för år 1951 ett belopp av 56 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet beräknas till 52 713 100 kronor för innevarande

budgetår och 53 870 100 kronor för budgetåret 1951/52. Styrelsen

föreslår, att anslaget för nästa budgetår anvisas med ett till 53 900 000 kronor

avrundat belopp. Härtill kommer, för den händelse pensionsstyrelsens

förslag om upphävande, räknat fr. o. m. den 1 januari 1951, av sjukvårdsbidragets

maximering i fråga om ersättning för läkarvård godtages, ett ytterligare

behov av 2 500 000 kronor, innebärande, att anslaget bör uppföras

med 56 400 000 kronor.

Departementschefen.

I det föregående har jag förordat hävande av sjukvårdsbidragets maximering

i den utsträckning pensionsstyrelsen föreslagit. Mot styrelsens beräkningar

av medelsbehovet har jag intet att erinra. Anslaget bör därför för

nästa budgetår i överensstämmelse med styrelsens förslag uppföras med

56 400 000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 104.

13

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna de ändrade grunder för statsbidrag åt sjukkassor,

som av mig förordats, att tillämpas räknat från och

med den 1 januari 1951,

dels ock till Bidrag till sjukkassor för budgetåret 1951/52

under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

56 400 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Lemne.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:156 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående anslag för budgetåret 1951/52 till bidrag till sjukkassor in. in. a1 i texten
  2. SU 1951:97 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1951/52 till bidrag till sjukkassor m. m. s. 6 i texten