Sök i Ratio Lex

Angående vissa markförvärv för försvaret m. m

1951-03-16 · 39 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:109, Angående vissa markförvärv för försvaret m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 109.

1

Nr 109.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa markförvärv

för försvaret m. m.; given Stockholms slott den

16 mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Allan Vougt.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås vissa markförvärv till en kostnad av sammanlagt

1 380 000 kronor (punkterna 1, 6 och 7). Vidare föreslås anordnande

av lokaler för försvarets forskningsanstalt till en kostnad av 500 000 kronor

(punkt 3), ombyggnad av vissa kaserner vid Södra skånska infanteriregementet

till en kostnad av 200 000 kronor (punkt 4) och centralsjukhus för

Bodens garnison m. m. till en kostnad av 735 000 kronor (punkt 5). Härjämte

föreslås 200 000 kronor till värnpliktslånefonden ävensom att den

nuvarande räntefriheten vid värnpliktslånen slopas (punkt 8). Slutligen

begäres godkännande av ändrat utvidgningsprogram för infanteriskjutskolans

övningsområde (punkt 2).

1 Bihang till rilcdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 109.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Utdrag av protokollet över för svar särenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16

mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman,

Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, frågor angående vissa

markförvärv för försvaret m. m. och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att,

i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Vissa markförvärv under

arméns, marinens och flygvapnets delfonder av försvarets fastighetsfond

för budgetåret 1951/52 beräkna investeringsanslag av respektive 800 000

kronor, 30 000 kronor och 725 000 kronor.

Vid anmälan av ifrågavarande anslagsfrågor anförde jag, att ytterligare

utredningar vore erforderliga, innan slutlig ställning kunde tagas till vissa

föreslagna markförvärv. Jag framhöll, att min avsikt vore att senare under

riksdagen anmäla dessa ärenden.

Sedan utredningarna numera slutförts, upptager jag i det följande till behandling

frågor om anslag till vissa markförvärv. Jag avser även i detta

sammanhang underställa riksdagens prövning en fråga om utvidgning av

infanteriskjutskolans övningsområde.

I förenämnda proposition har Kungl. Maj :t vidare föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Anordnande av provisoriska

lokaler för försvarets forskningsanstalt för budgetåret 1951/52 beräkna

ett investeringsanslag av 600 000 kronor.

Vid anmälan av ifrågavarande anslagsfråga framhöll jag, att utredning

påginge inom fortifikationsförvaltningen rörande möjligheten att bereda

två av anstaltens avdelningar och dess kansli permanenta lokaler med utnyttjande

av Stockholms luftvärnsregementes kaserner, vilka beräknas

kunna friställas efter regementets utflyttning till Norrtälje under slutet av

år 1952. Jag uttalade, att i avbidan på utredningens slutförande borde med

ställningstagande till fortifikationsförvaltningens framlagda förslag anstå.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 109.

3

Sedan denna utredning numera slutförts, upptager jag i det följande till

behandling fråga om anslag till anordnande av lokaler för forskningsanstalten.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t ävenledes föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Värnpliktslånefonden

för budgetåret 1951/52 beräkna ett investeringsanslag av 150 000

kronor.

Vid anmälan av denna anslagsfråga framhöll jag, att 1950 års besparingsutredning

framlagt förslag om avveckling av låneverksamheten från värnpliktslånefonden,

vilket förslag för det dåvarande vore föremål för remissbehandling.

Sedan vederbörande myndigheter och institutioner avgivit utlåtanden i

ärendet, upptager jag i det följande till behandling fråga om anslag till värnpliktslån.

Slutligen komma att till behandling upptagas frågor rörande organisation

av truppförbandssjukvården inom Bodens garnison respektive ombyggnad

av vissa kaserner vid Södra skånska infanteriregementet.

Det sammanlagda medelsbehovet för de markförvärv och byggnadsarbeten,

som i det följande anmälas, uppgår till 2 815 000 kronor. Därjämte

erfordras ett belopp av 200 000 kronor till värnpliktslånefonden.

FÖRSVARETS FASTIGHETSFOND.

Arméns delfond.

[1.] Vissa markförvärv. Såsom förut anförts har Kungl. Maj:t i årets

statsverksproposition (Kapitalbudgeten: Bil. 25, punkt 11) föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Vissa markförvärv

under arméns delfond beräkna ett investeringsanslag av 800 000 kronor.

Jag anmäler nu det slutliga medelsbehovet i detta hänseende.

Utvidgning av Hälsinge regementes fältskjut ning sområde. I sina medelsäskanden

för budgetåret 1948/49 hemställde fortifikationsförvaltningen,

att ett belopp av 80 000 kronor måtte anvisas för utvidgning av Hälsinge

regementes fältskjutningsområde. Förslaget avsåg förvärv av ett intill fältskjutningsterrängen

beläget område, till största delen tillhörigt fastighetsaktiebolaget

Stengården och till mindre del ingående i Valbo prästboställe.

Till stöd för förslaget åberopade fortifikationsförvaltningen utredning av

regementschefen, som i ärendet anfört i huvudsak följande.

Fältskjutningsterrängen, som vore belägen i anslutning till regementets

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

stora skjutbana, omfattade endast en areal av ca 15 har. Det stora antal

vapen, med vilka fält- och stridsskjutning numera skulle utföras, och de

många övningar, som skulle medhinnas på den till förfogande stående begränsade

tiden, hade medfört, att ett oavvisligt krav på avsevärt utökade

skjutmöjligheter uppstått. Regementet hade därför sökt erhålla dispositionsrätt

till ett intill fältskjutningsterrängen beläget område, till största

delen tillhörigt fastighetsaktiebolaget Stengården och till mindre del ingående

i Valbo prästboställe. Dispositionsrätten hade dittills baserats på provisoriska

nyttjanderätt savtal med bolaget och med arrendatorn av prästbostället.

Avtalet med arrendatorn hade emellertid av denne uppsagts till den

1 januari 1946. Inom den del av det arrenderade området, som tillhörde

bolaget, bedreves lertäkt, vilket hade till följd att år för år större areal

toges i anspråk för lertäkten och alltså icke kunde disponeras för övningsändamål.

Vidare förelåge stor risk för att bolaget komme att exploatera

vissa delar av området för bostadsändamål. Genom att området endast vore

arrenderat av regementet, hade detta icke full dispositionsrätt över detsamma.

För att skjutterrängen skulle kunna effektivt utnyttjas måste

emellertid röjningar utföras samt målterrängen iordningställas med markörskydd

in. m., vilket för närvarande icke läte sig göra. Vidare vore regementet

enligt avtalen ansvarigt för alla skador av projektiler, sprängningar

m. m., vilket kunde medföra stora ersättningsanspråk. I och med att dispositionsrätten

till den från prästbostället upplåtna delen upphörde, komme

övningsmöjligheterna att bliva mycket begränsade, då därigenom den av

bolaget upplåtna delen icke till fullo kunde utnyttjas. Det vore därför av

synnerlig vikt för regementet, att det upplåtna området förvärvades och

införlivades med fältskjutningsområdet. Genom en sådan utökning skulle

flera förband kunna skjuta samtidigt, skjutning kunna utföras i skog och

i flera riktningar, varjämte genom den småbrutna terrängen skjutningarna

skulle kunna utföras under växlande lägen.

Fortifikationsförvaltningen åberopade, att verkställd utredning givit vid

handen, att den del, som inginge i Valbo prästboställe, innehölle en areal

av ca 5 har och låge avskild från boställets övriga mark. Området hade

värderats till omkring 12 000 kronor. Vid förhandlingar hade ombuden för

vederbörande pastorat förordat ett markbyte med regementet. Regementschefen

hade emellertid förklarat, att regementet icke kunde avstå från något

område, lämpligt att lämna såsom bytesmark. — Det fastighetsaktiebolaget

tillhöriga området, som innehölle en areal av ca 26,5 har och omfattade

fastigheterna Backa 29, 310, 411 och 5° i Valbo socken, hade för bolaget sitt

huvudsakliga värde genom den rika lerförekomsten. För bolagets del kunde

någon försäljning icke tänkas ifrågakomma, såvida icke bolaget tillförsäkrades

möjlighet och rätt att uttaga lera på annan närbelägen plats. Vid närmare

undersökning rörande möjligheterna att tillgodose bolagets behov av

lera från annan närbelägen mark hade befunnits, att inom regementets nuvarande

övningsområde omedelbart öster om bolagets fastigheter funnes erforderlig

lerkvantitet. Regementschefen hade förklarat, att det intrång, som

en lertäkt inom den ifrågasatta delen av övningsområdet skulle innebära,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 109.

5

vore av underordnad betydelse i jämförelse med de fördelar, som ett förvärv

av bolagets fastigheter skulle medföra. Efter förda förhandlingar hade

bolaget förklarat sig villigt att försälja fastigheterna mot en köpeskilling

av 65 320 kronor jämte rätt att under viss tid inom den ifrågavarande delen

av regementets område uttaga viss kvantitet lera.

Länsstyrelsen i Gävleborgs lön förklarade sig i avgivet utlåtande finna

det i princip motiverat, att kronan förvärvade det föreslagna utvidgningsområdet

med äganderätt, enär för regementet otvivelaktigt förelåge behov

av att oinskränkt kunna disponera detsamma som fältskjutningsområde.

Av vissa utav länsstyrelsen infordrade yttranden hade emellertid framgått,

att kommunalfullmäktige i Valbo beslutat upprätta generalplan för kommunen,

varför det från kommunens sida uttalats den uppfattningen, att

frågan om lämpligheten av markförvärvet borde prövas först i samband

med upprättandet av generalplanen. Länsstyrelsen delade denna uppfattning.

Enär det icke med säkerhet kunde förutsägas, huruvida området jämväl

efter fastställelse av generalplanen komme att få disponeras såsom militärt

övningsfält, borde det vara av intresse för kronan med ett uppskov. Ett

dylikt uppskov skulle måhända även medföra, att frågan om utvidgningen

av fältskjutningsområdet kunde bringas till en ur alla synpunkter lämpligare

lösning. Det vore nämligen önskvärt att undvika, att området i fråga,

som låge i omedelbar närhet av Valbo kyrka och kyrkogård samt befintlig

bostadsbebyggelse, definitivt bleve militärt övningsområde. Någon risk för

ytterligare bebyggelse inom området förefunnes icke, då bebyggelse icke

komme att tillåtas under den tid, arbetet med upprättandet av generalplanen

komme att pågå.

Sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt fortifikationsförvaltningen att i anledning

av vad länsstyrelsen sålunda anfört avgiva förnyat yttrande i ärendet,

upptog förvaltningen i sina medelsäskanden för föregående budgetår åter

frågan om utvidgning av Hälsinge regementes fältskjutningsområde. Förvaltningen

framhöll därvid, bland annat, att — oavsett kommunens åtgärder

för upprättande av en generalplan, i vilken utvidgningsområdet syntes

böra upptagas såsom militärt övningsområde — ett förvärv av området snarast

möjligt borde komma till stånd för förhindrande av ytterligare lertäkt

inom området. Kostnaderna för förvärvets genomförande beräknades fortfarande

till i runt tal 80 000 kronor.

Genom beslut den 30 juni 1949 fann Kungl. Maj :t framställningen icke

föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

I sina medelsäskanden för innevarande budgetår äskade fortifikationsförvaltningen

ånyo ett belopp av 80 000 kronor för ändamålet och anförde därvid,

bland annat, att chefen för Hälsinge regemente i skrivelse till förvaltningen

framhållit, att det vore ytterligt nödvändigt, alt det till förvärv föreslagna

området omedelbart förvärvades. Lertäkt påginge för närvarande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kangl. Maj.ts proposition nr 109.

inom området, och det vore fara för att genom ytterligare lertäkt därstädes

området skulle bliva oanvändbart för militära ändamål.

Sedan Kungl. Maj :t uppdragit åt fortifikationsförvaltningen att förhandla

om förvärv för kronans räkning av den mark, som avses för ifrågavarande

ändamål, anförde fortifikationsförvaltningen i skrivelse den 14 februari

1950, att förvaltningen under förutsättning av Kungl. Maj :ts godkännande

träffat avtal med fastighetsaktiebolaget Stengården om förvärv av de bolaget

tillhöriga fastigheterna. Köpeskillingen hade bestämts till 65 320 kronor,

varjämte bolaget erhållit rätt att inom ett å vid avtalet fogad kartskiss

utmärkt område av kronans mark under en tid av fyrtio år, räknat från och

med den 1 januari 1950, uttaga sammanlagt högst 100 000 kubikmeter lera,

med rätt för bolaget att, därest bolaget på grund av avbrott i tegeltillverkningen

icke skulle hinna uttaga den angivna kvantiteten under den fastställda

avtalstiden, erhålla förlängning av tiden ytterligare tio år. — Vad

anginge området av ecklesiastika lönebostället Backa 61 hade vid fortsatta

undersökningar framkommit, att det inom regementets mark funnes ett

såsom bytesobjekt lämpligt område, beläget intill Valbo församlings kyrkogård.

Kyrkorådet i församlingen hade vid förberedande förhandlingar förklarat

sig vara intresserat av förvärv av detta område. Så snart förhandlingarna

med kyrkorådet om byte av detta område mot området av Backa 61,

vilka för närvarande påginge, avslutats, komme fortifikationsförvaltningen

att underställa frågan om markbytet Kungl. Maj:ts prövning. Intill dess

markbytet genomförts, hade förvaltningen tillförsäkrat kronan dispositionsrätt

till området genom ett med kyrkorådet den 2 och den 14 februari 1950

likaledes under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande träffat avtal, varigenom

kyrkorådet upplåtit det erforderliga området till kronan med nyttjanderätt

under fem år. Då regementet redan från och med år 1948 i viss

utsträckning utnyttjat området i fråga för övningar utan att någon uppgörelse

träffats med kyrkorådet om ersättning härför, hade avtalet bestämts

att gälla från och med den 15 mars 1948. Arrendeavgiften hade fastställts

till 325 kronor per år, vilket belopp förvaltningen ansett skäligt. — Kostnaderna

för markförvärvet skulle sålunda komma att uppgå till 65 320 kronor

för förvärvet av de bolaget tillhöriga fastigheterna Backa 29, 310, 411 och

59 samt ett mindre belopp för täckande av avstyckningskostnader vid det

eventuellt blivande markbytet och för bekostande av gränsmarkeringar m. m.

Fortifikationsförvaltningen beräknade därför det totala medelsbehovet till

67 000 kronor.

Genom beslut den 29 juni 1950 fann Kungl. Maj:t framställningen för det

dåvarande icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I sina medelsäskanden för nästa budgetår har fortifikationsförvaltningen

åter upptagit ifrågavarande utvidgningsförslag och på tidigare anförda skäl

ånyo hemställt, att 67 000 kronor måtte beräknas för ändamålet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

7

Departementschefen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår äro de delar av Hälsinge

regementes fältskjutningsområde, som för närvarande utnyttjas för fältoch

stridsskjutning, icke tillfredsställande ur skjututbildningssynpunkt. Då

denna olägenhet aktualiserats genom den intensifierade utbildningsverksamheten,

vill jag ej längre motsätta mig, att fältskjutningsterrängen utvidgas

på sätt fortifikationsförvaltningen föreslagit. Den framförda synpunkten att

frågan om markförvärvet borde prövas först i samband med upprättandet

av en generalplan för Valbo kommun kan jag sålunda icke dela. Mot de av

fortifikationsförvaltningen gjorda kostnadsberäkningarna har jag intet att

erinra. De träffade preliminära avtalen böra således godkännas. I anslutning

till det anförda tillstyrker jag, att för utvidgning av Hälsinge regementes

fältskjutningsområde beräknas 67 000 kronor.

Utvidgning av Ringenäs slcjutfält. I propositionen 1942: 322 beräknades

ett belopp av 43 000 kronor för förvärv av skjutplats för Göteborgs luftvärnskår.

Beloppet avsågs för inköp av ett av militära myndigheter förordat

område vid Morups tånge, 10 mil söder om Göteborg. Sedan riksdagen (skr.

nr 409) lämnat förslaget utan erinran samt anvisat medel för ändamålet,

uppdrog Kungl. Maj:t den 30 juni 1942 åt dåvarande arméförvaltningens

fortifikationsstyrelse att inkomma med dispositionsförslag.

Sedan fortifikationsförvaltningen anmält, att fortsatta utredningar givit

vid handen, att det föreslagna området vid Morups tånge ur naturskyddssynpunkt

icke utan tvingande skäl borde ifrågakomma såsom skjutfält och

i stället förordat ett område vid Ringenäs, 10 km väster om Halmstad,

äskade Kungl. Maj:t i propositionen 1943:344 medel för förvärv av Ringenäsområdet

såsom skjutplats. Vid anmälan av propositionen anförde föredragande

departementschefen, att han ansåge Ringenäsområdet böra förvärvas

såsom skjutplats för Hallands regemente att disponeras gemensamt av detta

och Hallands flygflottilj samt att tills vidare jämväl luftvärnsskjutningarna

borde förläggas dit i avvaktan på att undersökningarna angående annan

lämplig plats för sådana skjutningar skulle slutföras, varvid dispositionen

av det för ändamålet redan anvisade beloppet å 43 000 kronor borde bliva

beroende av undersökningarnas resultat.

I anledning av denna proposition anvisade riksdagen (skr. nr 500) å

lilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 ett investeringsanslag av

70 000 kronor till skjutplats för Hallands regemente m. m. Av detta anslag

skulle 28 000 kronor disponeras för gäldande av kontrakterad köpeskilling

beträffande viss i Ringenäsområdet ingående fastighet, medan återstoden

var avsedd att täcka kostnaderna för expropriation av den del av området,

som icke kunnat förvärvas genom frivilliga överenskommelser.

Genom beslut den 26 september 1947 lämnade Kungl. Maj:t sedermera

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj :ts proposition nr 109.

tillstånd till expropriation av ifrågavarande del av området, varefter densamma

jämlikt överenskommelse med fastighetsägaren omedelbart togs i

anspråk för militära ändamål.

I sina medelsäskanden för budgetåret 1949/50 anförde fortifikationsförvaltningen,

att Ringenäs skjutfält alltsedan dess tillkomst använts av

Hallands regemente och Hallands flygflottilj samt, sedan överenskommelse

träffats med flygvapnet om särskilda säkerhetsanordningar, jämväl av Göteborgs

luftvärnskår och Skånska luftvärnskåren. Samtidigt hade genom

chefen för armén pågått undersökningar rörande möjligheterna att anskaffa

en särskild skjutplats för luftvärnskårerna. Dessa undersökningar hade

emellertid givit vid handen, att Ringenäs vore den plats på västkusten, varå

luftvärnsskjutningar kunde anordnas med minsta olägenhet för allmänna

och enskilda intressen. För att Ringenäs jämväl i fortsättningen skulle

kunna utnyttjas av luftvärnskårerna, vilka båda borde ha gemensam skjutplats

då de tillsammans förfogade över en stereomatanläggning, erfordrades

dock att fältet utvidgades. I samband därmed hade förhandlingar ägt rum

mellan cheferna för Hallands regemente, Hallands flygflottilj och berörda

luftvärnskårer, varvid enighet i princip nåtts rörande de fyra förbandens

gemensamma utnyttjande av Ringenäs enligt viss uppgjord plan. Chefen för

armén hade förklarat, att det för ett utnyttjande av fältet enligt den uppgjorda

planen vore erforderligt, att fältet utvidgades med vissa å en till

framställningen fogad kartskiss angivna områden. Det föreslagna utvidgningsområdet,

som innehölle i areal sammanlagt ca 50 har, hade värderats

till i runt tal 175 000 kronor. Med hänsyn till erforderligheten av säkerhetsmarginal

ävensom för täckande av omkostnader för genomförande av ett

förvärv av områdena hade fortifikationsförvaltningen i ärendets dåvarande

läge räknat med ett medelsbehov av i runt tal 200 000 kronor.

Sedan denna preliminära utredning framlagts för chefen för armén, hade

denne ytterligare understrukit nödvändigheten av att den föreslagna utvidgningen

av fältet komme till stånd, bland annat med hänsyn till viss

föreliggande risk för ytterligare sommarstugebebyggelse inom utvidgningsområdena.

Med anledning därav hade fortifikationsförvaltningen låtit verkställa

ytterligare utredning i ärendet samt föra vissa förberedande förhandlingar

med ägarna till de ifrågasatta utvidgningsområdena. Därvid hade

framkommit, att markägarna antingen icke vore villiga att försälja områdena

till kronan eller för dessa komme att bégära sådana priser, som icke

syntes vara för kronan godtagbara. Vidare hade ytterligare sommarstugebebyggelse

ägt rum på för längre tid arrenderade tomter, varjämte viss tomtexploatering

påbörjats. Med hänsyn därtill och till den skedda prisstegringen

å fastighetsmarknaden hade beräknats, att kostnaderna för utvidgningens

genomförande icke komme att understiga 400 000 kronor. En förutsättning

för att kostnaderna skulle stanna vid denna summa och icke bliva ännu

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

9

högre vore dock att norra gränsen för en del av området vid stranden

flyttades ca 40 m åt söder. Chefen för armén hade förklarat sig icke ha

något att erinra mot en sådan minskning av området. En mera slutgiltig

beräkning av kostnaderna för utvidgningens genomförande ansåg fortifikationsförvaltningen

kunna framläggas först sedan expropriationen av det

ursprungliga området slutförts och det genom expropriationsnämndens

uppskattning erhållits en tillförlitlig siffra för tomtvärdena vid Ringenäs.

Intill dess uppskattade förvaltningen kostnaderna för det nya området till

i runt tal 400 000 kronor. Då för ändamålet i första hand ansågs böra anlitas

omförmälda till skjutplats för Göteborgs luftvärnskår avsedda medel

å 43 000 kronor, beräknades medelsbehovet därutöver uppgå till i runt tal

360 000 kronor. Fortifikationsförvaltningen hemställde, att detta belopp

måtte anvisas.

Genom beslut den 30 juni 1949 fann Kungl. Maj:t framställningen icke

föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I sina medelsäskanden för nästa budgetår har fortifikationsförvaltningen

ånyo upptagit frågan om utvidgning av Ringenäs skjutfält och i anslutning

härtill anfört, att expropriationen av det ursprungliga området numera till

huvuddelen slutförts. Vid jämförelse med expropriationsnämndens uppskattning

av tomtvärdena inom det exproprierade området hade framkommit,

att kostnaderna för förvärv av det nya området syntes komma att understiga

tidigare beräknade 400 000 kronor. Med hänsyn därtill beräknade

förvaltningen, att för utvidgningens genomförande, utöver de till skjutplats

för Göteborgs luftvärnskår avsedda medlen å 43 000 kronor, ett belopp av

i runt tal 350 000 kronor numera vore erforderligt.

Sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt fortifikationsförvaltningen att förhandla

om förvärv för kronans räkning av det nya området har fortifikationsförvaltningen

i skrivelse den 24 februari 1951 anfört, att förvaltningen låtit i

ärendet verkställa närmare utredning och föra erforderliga förhandlingar,

varvid följande förekommit.

De öster om skjutfältet belägna utvidgningsområdena, ingående i Söndrums

socken, omfattade dels de sambrukade jordbruksfastigheterna Villshärad

22 och 33 om sammanlagt 12,58 har och dels den i Vapnö fideikommiss

ingående fastigheten Villshärad 23 om 5,28 har. överlantmätaren

Arvid Back i Halmstad, som tidigare verkställt värdering av utvidgningsområdena,

hade — på grund av den ökning av fastighets- och markvärden,

som ägt rum efter den tidigare värderingen — företagit en överarbetning

av värderingen och därvid åsatt de två förstnämnda fastigheterna ett sammanlagt

värde av i runt tal 72 000 kronor. Denna summa syntes emellertid

fortifikationsförvaltningen något för låg med hänsyn till de inkomster,

fastighetsägaren hade av cirka tjugu långfristiga tomtupplåtelser, och hade

förvaltningen funnit en köpeskilling av ca 89 000 kronor vara skälig. Fastighetsägaren

hade emellertid fordrat 187 000 kronor för en överlåtelse av

fastigheterna, vilket icke syntes vara för kronan godtagbart. Expropriation

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

syntes därför böra tillgripas för förvärvets genomförande. Någon inlösen av

å förenämnda tomter uppförda sommarstugor vore för närvarande icke

oundgängligen nödvändig. — Även beträffande fastigheten Villshärad 23

syntes expropriationsförfarande bliva erforderligt. Innehavaren av fideikommisset

fordrade nämligen en köpeskilling av 60 000 kronor, vilket motsvarade

ett kvadratmeterpris om ca 1: 15 kronor. Vid den nyligen avslutade

expropriationen av viss i skjutfältet ingående mark hade expropriationsnämnden

räknat med ett genomsnittligt kvadratmeterpris av 42,7 öre, vilket

i förevarande fall skulle betyda en köpeskilling om ca 22 000 kronor för

Villshärad 23.

Vad beträffade utvidgningsområdena norr om skjutfältet, vilka vore belägna

i Harplinge socken, omfattade desamma dels de sambrukade fastigheterna

Villshärad l8 och V04 mtl av 26 om sammanlagt 20,3 har, dels ett

område om ca 7,85 har av Villshärad l6, dels från sistnämnda fastighet

frånsålda, ännu icke avstyckade tomter om 0,76 respektive 0,4760 har, dels

tomtfastigheten Villshärad l13 om 0,3 har och dels vissa samfällda vägar

m. in. Villshärad l8 och det med detsamma sambrukade skiftet av Villshärad

2e hade av värderingsmannen åsatts ett saluvärde av i runt tal 90 000

kronor. Ägaren hade emellertid fordrat en köpeskilling av 263 000 kronor,

vilken givetvis icke kunde anses vara för kronan godtagbar. Expropriation

syntes sålunda behöva tillgripas för förvärvets genomförande. Samma vore

förhållandet beträffande området av Villshärad 1°, vilket av värderingsmannen

åsatts ett saluvärde av ca 53 000 kronor, men för vilket ägaren

fordrade i runt tal 144 000 kronor. Av den ena av från området frånsålda

tomterna inginge blott viss mindre del i utvidgningsområdet. Samtliga byggnader,

vilka vore av synnerligen god beskaffenhet, vore emellertid belägna

omedelbart utanför utvidgningsområdet. Därutöver hade tomtägaren kontrakterad

tioårig nyttjanderätt till viss mark inom utvidgningsområdet.

Utvidgningen medförde således för hans del dels avstående av denna nyttjanderätt,

dels överlåtelse av den innanför utvidgningsområdet belägna delen

av tomten och dels värdeminskning å återstående delen av tomten jämte

byggnaderna. Värderingsmannen hade ansett ett belopp av 41 000 kronor

utgöra skälig ersättning därför. Ägaren hade fordrat 50 000 kronor. Fortifikationsförvaltningen,

som icke funnit denna summa vara oskälig, hade

med ägaren avslutat vederbörligt preliminärt kontrakt. Vad anginge den

andra tomten, som vore bebyggd med bostadshus och ekonomihus, vore densamma

helt belägen inom utvidgningsområdet. Även i detta fall hade tomtägaren

kontrakterad tioårig nyttjanderätt till viss omkring tomten belägen

mark. Värderingsmannen hade ansett ett belopp av ca 47 000 kronor utgöra

skälig ersättning. Tomtägaren hade fordrat 53 000 kronor, vilken summa

förvaltningen funnit vara för kronan godtagbar och därför avslutat preliminärt

kontrakt. Fastigheten Villshärad l13 hade värderats till 9 200 kronor.

Förvaltningen hade med fastighetens ägare avslutat preliminärt kontrakt

om förvärv av fastigheten för en köpeskilling av 9 000 kronor.

Kostnaderna för förvärv av de fastigheter och fastighetsdelar, beträffande

vilka uppgörelse nu icke kunnat träffas, beräknades sammanfattningsvis

till (89 000+22 000+90 000+53 000 =)254 000 kronor, vilket belopp emellertid

syntes böra höjas med ca 25 % eller till avrundat 318 000 kronor

såsom reserv och för täckande av blivande kostnader för expropriation. Därtill

komme ett belopp av (50 000+53 000+9 000 ==) 112 000 kronor i köpe
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr i09.

skillingar enligt de kontrakt, som fortifikationsförvaltningen avslutat under

förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1 september 1951. De

sammanlagda kostnaderna för utvidgningens genomförande skulle således

uppgå till 430 000 kronor. Utöver den till förvärv av skjutplats för Göteborgs

luftvärnskår avsedda anslagsposten å 43 000 kronor erfordrades alltså numera

ett belopp av 387 000 kronor för ändamålet.

Fortifikationsförvaltningen har i anledning härav hemställt, att för utvidgning

av Ringenäs skjutfält måtte anvisas ett belopp av 387 000 kronor.

Departementschefen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har Ringenäs skjutfält allt

sedan dess tillkomst använts förutom av Hallands regemente och Hallands

flygflottilj jämväl av Göteborgs luftvärnskår och Skånska luftvärnskåren.

I överensstämmelse med statsmakternas beslut ha under tiden undersökningar

pågått angående anskaffande av annan lämplig plats för luftvärnskårerna.

Dessa undersökningar ha emellertid givit vid handen, att Ringenäs

är den enda lämpliga platsen på västkusten för luftvärnsskjutningar. För

att skjutfältet skall kunna utnyttjas av luftvärnskårerna i önskad utsträckning

erfordras dock, att detsamma utvidgas. Med anledning härav har fortifikationsförvaltningen

föreslagit en utvidgning av fältet genom förvärv av

ytterligare omkring 50 har mark. Detta förslag anser jag mig böra förorda.

Mot de av förvaltningen gjorda anslagsberäkningarna har jag intet att

erinra. De områden, rörande vilka uppgörelse ej kan träffas, torde böra

exproprieras. I anslutning till det anförda tillstyrker jag, att för utvidgning

av Ringenäs skjutfält beräknas 387 000 kronor.

Oförutsedda utgifter för markförvärv. Under senare år har som regel, då

medel på en gång beviljats för flera markförvärv, ett särskilt belopp även

anvisats för mötande av oförutsedda utgifter i samband med förvärvens

genomförande. Det inträffar nämligen icke sällan, att den reserv, som upptages

under varje anslagspost till markförvärv, där expropriation förutses

behöva ifrågakomma, befinnes vara otillräcklig i de fall då av exproprialionsnämnden

fastställd ersättning överstiger det vid anslagsberäkningen

uppskattade värdet av expropriationsföremålet. Likaledes kunna prisstegringar

inträffa under den tid, som förflyter mellan kostnadsberäkningens

uppgörande och förvärvets genomförande. Genom att särskilda belopp anvisats

för att möta dylika oförutsedda utgifter, har det i många fall blivit

möjligt att undvika den omgång, som skulle bliva nödvändig, därest varje

_ om än obetydlig — brist i en anslagspost för markförvärv måste föranleda

särskilt riksdagsäskande. Fortifikationsförvaltningen har nu föreslagit,

att för detta ändamål måtte anvisas ett belopp av 150 000 kronor.

Med hänsyn till den omfattning i vilken expropriation under senare år måst

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj :ts proposition nr 109.

användas synes det mig lämpligt att nu anvisa ett tämligen stort belopp för

oförutsedda utgifter. Jag har därför intet att erinra mot fortifikationsförvaltningens

förslag men förordar, att beloppet för erhållande av en jämn

anslagssumma bestämmes till 146 000 kronor. I förevarande sammanhang

vill jag även framhålla det önskvärda i att även kunna utnyttja vissa befintliga

reservationer å tidigare anslag. Jag förutsätter därvid, att icke blott

den anslagspost, som direkt avses för oförutsedda utgifter, utan även besparingar,

som kunna uppkomma på andra delposter under anslagen, må

enligt Kungl. Maj:ts bestämmande användas för att täcka eventuellt uppkommande

underskott å övriga anslagsposter eller för att genomföra smärre

kompletteringar av försvarets fastighetsbestånd.

Sammanfattning. I enlighet med vad i det föregående anförts rörande

markförvärv beräknar jag följande medelsbehov föreligga.

Utvidgning av Hälsinge regementes fältskjutningsområde........ 67 000

Utvidgning av Ringenäs skjutfält............................. 387 000

Oförutsedda utgifter för markförvärv för armén................ 146 000

Summa kronor 600 000

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

dels i enlighet med vad i det föregående anförts bemyndiga

Kungl. Maj :t att disponera å äldre medelsanvisningar till

markförvärv uppkommande besparingar för att täcka eventuellt

uppkommande underskott å andra medelsanvisningar

för markförvärv och för att genomföra smärre kompletteringar

av försvarets markbestånd;

dels ock till Vissa markförvärv för budgetåret 1951/52 anvisa

ett investeringsanslag av 600 000 kronor.

[2.] Utvidgning av infanteriskjutskolans övningsområde. Efter förslag av

Kungl. Maj:t i propositionen 1948:126 anvisade riksdagen (skr. nr 372)

till Vissa ytterligare markförvärv för budgetåret 1948/49 å kapitalbudgeten

under försvarets fastighetsfond, arméns delfond, ett investeringsanslag av

2 300 000 kronor. Genom brev den 30 juni 1948 fastställde Kungl. Maj:t

stat för anslaget, därvid såsom särskilda anslagsposter upptogos belopp av

1 600 000 kronor för utvidgning av infanteriskjutskolans övningsområde och

64 500 kronor till Kungl. Maj:ts disposition. Härjämte godkände Kungl.

Maj :t i en brevet bifogad förteckning upptagna avtal rörande förvärv av

mark för utvidgning av övningsområdet mot köpeskillingar om sammanlagt

1 044 721 kronor. I samband därmed bemyndigades fortifikationsförvalt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

ningen att anlita förstnämnda anslagspost för därmed avsett ändamål. I anledning

av framställningar av fortifikationsförvaltningen i skrivelser den

7 februari och den 12 mars 1949 har Kungl. Maj:t sedermera genom beslut

den 18 februari och den 24 mars 1949 godkänt vissa avtal rörande förvärv

av ytterligare mark för utvidgning av infanteriskjutskolans övningsområde

in. m. med anlitande av förstnämnda anslagspost intill ett sammanlagt belopp

av 250 626 kronor.

I skrivelse den 2 oktober 1950 har fortifikationsförvaltningen anmält, att

efter sålunda genomförda markförvärv å den för utvidgning av infanteriskjutskolans

övningsområde avsedda anslagsposten återstode odisponerat i

runt tal 300 000 kronor. Jämlikt propositionen skulle utvidgningen avse —

utöver hittills förvärvad mark — fastigheterna Valstanäs 25, 210 och 2^.

Dessa fastigheter hade ursprungligen efter preliminär värdering åsatts försäljningsvärden

om sammanlagt 315 000 kronor. Till dessa värden hade

såsom säkerhetsmarginal och för täckande av eventuella expropriationskostnader

lagts ca 20 %, varför kostnaderna för förvärven i propositionen beräknats

uppgå till i runt tal 378 000 kronor.

Fortifikationsförvaltningen har vidare anfört, att ämbetsverket i samband

med förhandlingar med ägarna av ifrågavarande fastigheter verkställt omprövning

av den tidigare värderingen. Därvid hade framkommit så höga

tomt- och byggnadsvärden, att de för förvärven avsedda medlen icke kunde

beräknas förslå. Förvaltningen hade därför undersökt möjligheterna att förbättra

infanteriskjutskolans övningsförhållanden på annat sätt än genom

förvärv av förenämnda fastigheter. I samband därmed hade chefen för

infanteriskjutskolan anmält, att det på grund av ändrade utbildningsförhållanden

ur skolans synpunkt numera vore mest angeläget att få med

övningsområdet införliva egendomen Holmboda l1, varvid förvärvet av Valstanäsfastigheterna

kunde skjutas på framtiden. Av dessa fastigheter borde

dock det sydligaste skogsområdet, omfattande ca 9 har av Valstanäs 215S,

förvärvas eller arrenderas. Chefen för armén hade tillstyrkt detta förslag.

Fortifikationsförvaltningen ansåge att förvärv av Holmbodaegendomen och

skogsområdet av Valstanäs 2153 numera vore mest angeläget och att med

förvärv av återstoden av Valstanäsfastigheterna tills vidare kunde anstå.

Fastigheten Holmboda D hade en areal av 41 har och vore bebyggd med

en huvudbyggnad och diverse andra bostäder. Egendomens sammanlagda

försäljningsvärde hade vid värdering uppskattats till i runt tal 280 000 kronor.

Egendomens ägare hade förklarat sig villig försälja egendomen för en

köpeskilling av 285 000 kronor. Skogsområdet av Valstanäs 2158 hade befunnits

äga ett förhållandevis högt exploateringsvärde. Vid preliminär tomtvärdering

hade det åsatts ett värde av mellan 70 000 och 80 000 kronor.

Därest förenämnda delposter till utvidgning av infanteriskjutskolans övningsområde

och till Kungl. Maj:ts disposition eller (300 000 + 64 500 =)

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

364 500 kronor icke skulle förslå för genomförande av förvärv av egendomen

och skogsområdet, syntes resterande belopp kunna disponeras från anslag

till effektivisering av värnpliktsutbildningen. Sedan pågående utredning och

förhandlingar slutförts, hade ämbetsverket för avsikt att underställa ärendet

i denna del Kungl. Maj:ts prövning.

Fortifikationsförvaltningen har hemställt, att tidigare beslutad utvidgning

av infanteriskjutskolans övningsområde måtte ändras såtillvida att fastigheten

Holmboda l1 och ett område om ca 9 har av fastigheten Valstanäs 2158

måtte få förvärvas i stället för fastigheterna Valstanäs 25, 210 och 2158.

Departementschefen.

Ett förvärv av fastigheterna Valstanäs 25, 210 och 2158 för utvidgning av

infanteriskjutskolans övningsområde synes icke kunna genomföras på för

kronan godtagbara villkor. På grund av ändrade utbildningsförhållanden vid

skjutskolan har nu framlagts förslag att med övningsområdet i stället införliva

egendomen Holmboda l1 och ett skogsområde om ca 9 har av Valstanäs

2158. Härigenom skulle ett för stridsutbildning lämpligt område erhållas

med växlande terräng och rika möjligheter till fältmässiga övningar. Då en

utvidgning av skjutskolans övningsområde på sätt fortifikationsförvaltningen

föreslagit synes ändamålsenlig, anser jag mig böra tillstyrka förslaget.

Någon ytterligare investering synes icke bliva erforderlig för förslagets

genomförande. Riksdagens godkännande av det ändrade utvidgningsprogrammet

torde emellertid böra inhämtas.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av riksdagen i anledning av propositionen 1948: 126 beslutad

utvidgning av infanteriskjutskolans övningsområde må

omfatta fastigheten Holmboda l1 och ett område om ca 9 har

av fastigheten Valstanäs 2158, allt i Norrsunda socken, i stället

för fastigheterna Valstanäs 25, 210 och 2158.

[3.] Anordnande av lokaler för försvarets forskni ngsanstalt. Såsom förut

anförts har Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition (Kapitalbudgeten:

Bil. 25, punkt 3) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, till Anordnande av provisoriska lokaler för försvarets forskningsanstalt

beräkna ett investeringsanslag av 600 000 kronor. Jag anmäler nu

det slutliga medelsbehovet i detta hänseende.

För vidtagande av vissa provisoriska åtgärder för försvarets forskningsanstalts

förläggning anvisade 1947 års riksdag under riksstatens fjärde

huvudtitel för budgetåret 1947/48 ett reservationsanslag av 770 000 kronor.

Efter förslag av Kungl. Maj:t anvisade sedermera 1948, 1949 och 1950 års

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj :ts proposition nr 109.

riksdagar för budgetåren 1948/49, 1949/50 och 1950/51 investeringsanslag

av tillhopa (715 000 + 1 000 000+400 000 =)2 115 000 kronor till anordnande

av vissa provisoriska lokaler för forskningsanstalten.

I skrivelse till fortifikationsförvaltningen den 29 april 1950 har försvarets

forskningsanstalt hemställt, att fortifikationsförvaltningen i sina medelsäskanden

för budgetåret 1951/52 måtte upptaga dels ett belopp av 145 000

kronor, utgörande skillnaden mellan det av förvaltningen för budgetåret

1950/51 äskade investeringsanslaget av 545 000 kronor och det av riksdagen

anvisade anslaget av 400 000 kronor, dels ock därutöver medel för uppförande

av vissa såsom erforderliga ansedda nybyggnader och för utvidgning

av nu tillgängliga lokaler m. m.

I sina medelsäskanden för nästa budgetår har fortifikationsförvaltningen

beräknat kostnaderna för de av forskningsanstalten föreslagna arbetena till

nedan angivna belopp enligt prisläget den 1 januari 1950.

Avdelning 1.

Tillbyggnad av laboratoriebyggnaden................ 317 000

Inredning av laboratorielokaler i laboratoriebyggnadens

bottenvåning.................................... 50 000

Värmecentral ..................................... 190 000

Elcentral......................................... 110 000

Djurstallar ....................................... 110 000

Gaslaboratorium .................................. 343 500

Pyroteknisk försöksbyggnad....................... 27 000

Tillbyggnad av verkstaden.......................... 97 000

Kallförråd för verkstaden.......................... 21 500

Stenhus för raketsektionen......................... 110 000

Utökning av byggnad för kemisk-teknisk försöksdrift .. 140 000

Varmförråd för d:o .............................. 35 000

Väg- och planeringsarbeten m. m................... 24 000 1 575 000

Avdelning 2.

Lokaler vid försöksstationen.

Spränghall ....................................... 27 500

Vaktmästarbostäder ............................... 139 000

Elektrisk kraftledning............................. 5 000

Värmekulvert..................................... 8 500

Skogsbrand skydd ................................. 28 000

Stängsel ......................................... 42 000 250 000

Avdelning 3.

Tillbyggnad av laboratoriebyggnaden................ 195 000

Diverse ändrings- och tillbyggnadsarbeten............ 30 000 225 000

Summa kronor 2 050 000

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj :ts proposition nr 109.

Totala medelsbehovet för de av forskningsanstalten föreslagna anläggningarna

m.m.uppgår således till (145 000+1 575 000+250 000+225 000=)

2 195 000 kronor. Med hänsyn till lämnade direktiv rörande återhållsamhet

i anslagsäskanden m. in. har emellertid fortifikationsförvaltningen funnit,

att medelsanvisningen för ifrågavarande ändamål borde begränsas till

1 500 000 kronor för arbetenas påbörjande.

Fortifikationsförvaltningen har sedermera, efter samråd med försvarets

forskningsanstalt, försvarsstaben samt chefen för armén, i skrivelse den

10 januari 1951 framlagt förslag om förläggande av forskningsanstaltens

kansli, avdelningarna 2 och 3 samt försvarsstabens fotoanstalt till Stockholms

luftvärnsregementes nuvarande kaserner.

Innan jag upptager till behandling förevarande förslag, torde jag få erinra

om att försvarets forskningsanstalt för närvarande är uppdelad på kansli

samt tre huvudavdelningar, vilka äro inrymda, kansliet i fastigheten

Jacobsgatan 30, avdelning 1 vid Ursvik, avdelning 2 i Svea artilleriregementes

förutvarande kaserner vid Valhallavägen, i ängenjörsvetenskapsakademiens

försöksstation vid Drottning Kristinas väg ävensom i förhyrd

våning vid Humlegårdsgatan, varjämte avdelningen har en försöksstation

i Sorunda socken, samt slutligen avdelning 3 vid Signalregementet

i Frösunda, i en våning i kanslihuset inom Svea artilleriregementes

förutvarande kaserner samt i ett par smärre förhyrda lokaler i Stockholm

och i en särskild försöksstation vid Bromma flygplats. Försvarsstabens

fotoanstalt inrymmes för närvarande provisoriskt i vindsvåningen inom

militärstabsbyggnaden vid Östermalmsgatan.

Fortifikationsförvaltningen har till stöd för sin framställning anfört bland

annat följande.

Rivning av delar av Svea artilleriregementes förutvarande kasernetablissement

för beredande av plats för det planerade nya radiohuset torde komma

att påbörjas under juli—augusti månader 1951. Avdelning 2 kommer genom

första rivningsetappen att därstädes förlora 1 000 nU bruttovåningsyta.

Övriga lokaler inom kasernerna vid Valhallavägen kunna bibehållas till den

andra rivningsetappens insättande, vilket torde ske i början av år 1953.

Då det nya radiohusets tillkomst nödvändiggör flyttning av avdelning 2,

har fråga väckts att taga i anspråk Stockholms luftvärnsregementes fyra

kaserner och kanslihus vid Linnégatan för i första hand försvarets forskningsanstalts

räkning. Nämnda byggnader komma att bliva frigjorda vid

Stockholms luftvärnsregementes överflyttning till Norrtälje, där regementets

nya kasernetablissement enligt fortifikationsförvaltningens bedömande torde

vara färdigt för inflyttning hösten 1952.

Försvarets forskningsanstalts kansli, avdelning 2 och avdelning 3 äro till

största delen inrymda i mindre ändamålsenliga, provisoriskt inredda lokaler,

under det att lokalbehovet för avdelning 1 genom utbyggnad vid Ursvilc kan

täckas på ett mera tillfredsställande sätt.

Utredning har givit vid handen, att Stockholms luftvärnsregementes ka
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr 109.

17

serner och kanslihus vid Linnégatan lämpligen kunna efter viss ombyggnad

och iståndsättning tagas i anspråk för forskningsanstaltens kansli, avdelning

2 med undantag för verksamheten vid ingenjörsvetenskapsakademien

och försöksstationen i Sorunda samt avdelning 3 med undantag av försöksstationen

vid Bromma och viss verksamhet av försökskaraktär vid Signalregementet.

Fortifikationsförvaltningen har vidare framhållit, att försvarets forskningsanstalt

bedömt läget hos Stockholms luftvärnsregementes kaserner

lämpligt, samt påpekat, att en förläggning dit av anstaltens kansli samt

avdelningarna 2 och 3 även skulle medgiva tillgodoseende av det redan länge

föreliggande behovet av ett sammanförande av teletekniska anpassningslaboratorier

för försvarsgrenarna med avdelning 3:s laboratorier. Därjämte

hade chefen för försvarsstaben förklarat, att, därest ändamålsenliga lokaler

för försvarsstabens fotoanstalt kunde inredas i luftvärnsregementets kaserner,

intet hinder förelåge att dit förlägga dess verksamhet.

Beträffande det aktuella lokalbehovet har fortifikationsförvaltningen

framhållit, att Stockholms luftvärnsregementes kaserner och kanslihus omfattade

ca 20 500 m2 bruttovåningsyta, varav ca 4 500 m2 vore upptagna av

bostäder. För forskningsanstaltens kansli, avdelningarna 2 och 3 jämte anpassningslaboratorier

och försvarsstabens fotoanstalt erfordrades sammanlagt

ca 15 000 m2 bruttovåningsyta. Kostnaden för ombyggnad och iståndsättning

av kanslihuset och kasernerna hade av förvaltningen för angivna

(20 500—4 500 =) 16 000 m2 preliminärt kostnadsberäknats till 4 530 000

kronor enligt prisläget den 1 juli 1950, vilket belopp svarade mot en kostnad

per ombyggd m* av 49 kronor. Den relativt höga ombyggnadskostnaden vore

enligt ämbetsverket betingad bland annat av att utbyte av samtliga fönster

bedömts erforderligt samt dessutom av den mängd dyrbara specialinredningar

och installationer, motståndskraftiga golvbeläggningar, fullt skakfria

bjälklag för laboratorier, skyddsrum m. m., som erfordrades för de aktuella

institutionerna.

Fortifikationsförvaltningen har ävenledes påpekat, att byggnadsstyrelsens

alternativa förslag till lösande av lokalbehovet för forskningsanstalten i dess

helhet genom nybyggnad i november 1946 kostnadsberäknats enligt alternativ

Tegelhagen till 10,1 miljoner kronor och enligt alternativ Ursvik till

9,2 miljoner kronor. Med hänsyn till prisstegringar samt den stora utvidgningen

av forskningsanstaltens verksamhetsområde syntes kostnaderna för

nybyggnad av lokaler för hela anstalten för närvarande ej understiga 15 miljoner

kronor, varav minst 10 miljoner kronor skulle komma på avdelning 2,

avdelning 3 och kansliets andel.

Fortifikationsförvaltningen har vidare anfört följande.

Med vederbörligt hänsynstagande till det förhållandet att inom Stockholms

luftvärnsregementes kaserner utrymme funnes för en icke oväsentlig

2 Bihang Ull riksdagens protokoll 11)51. 1 samt. Nr 109.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 109.

ökning av forskningsanstaltens och fotoanstaltens organisationer, komme

nämnda institutioners lokalbehov att på ett tillfredsställande sätt vara tillgodosett

för en avsevärd tid framåt till en kostnad betydligt understigande

kostnaden för tillgodoseende av samma lokalbehov genom nybyggnad.

Beträffande övriga vid Stockholms luftvärnsregementes utflyttning till

Norrtälje ledigblivande byggnader inom berörda kasernetablissement syntes

vissa kunna tagas i anspråk såsom ämbets- eller arkivlokaler för militära

förvaltningar. Marin- och flygförvaltningarna hade anmält ökat behov av

ämbetslokaler. Någon mindre byggnad eller del av byggnad skulle eventuellt

kunna tagas i anspråk såsom permittentlokal, då efter utflyttning från

Stockholm av Svea livgarde och Svea artilleriregemente den nu befintliga

i Stiftelsen Drottning Victorias örlogshems regi drivna permittentlokalen

visat sig otillräcklig, ett förhållande som syntes bli ännu mera accentuerat

efter Stockholms luftvärnsregementes utflyttning.

Ersättning för de lokaler, som avdelning 2 förlorade inom Svea artilleriregementes

förutvarande kaserner i och med den första rivningsetappens

insättande, kunde beredas inom Stockholms luftvärnsregementes kaserner

genom viss omdisposition av därvarande förläggningslokaler. Inom förenämnda

kaserner funnes nämligen två kompanivåningar, vilka på grund av

otillräckliga uppvärmningsanordningar av luftvärnsregementet disponerats

såsom förråd respektive sommarförläggning. Omläggning av värmesystemet

möjliggjorde, att berörda kompanivåningar kunde disponeras för permanent

förläggning av manskap. Därigenom kunde de två bottenvåningarna i nordvästra

och sydvästra kasernerna, vilka genom sin större bjälklagsstabilitet

vore lämpliga för uppställning av maskiner och känsliga instrument, frigöras

för avdelning 2, som i första hand för rivning måste utrymma delar

av sina laboratorie- och verkstadslokaler.

Fortifikationsförvaltningen har slutligen framhållit, att ombyggnadsarbetena

i förenämnda två kompanivåningar jämte utförandet av en för

de fyra kasernerna och kanslihuset gemensam värmecentral snarast borde

påbörjas. Kostnaderna för utförandet av gemensam värmecentral och ombyggnad

av de aktuella kompanivåningarna ha av förvaltningen beräknats

till 505 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 5 februari 1951 framhållit, att den

av styrelsen år 1946 redovisade utredningen beträffande forskningsanstaltens

lokalfråga grundats på ett definitivt ställningstagande från anstaltens

sida av innebörd, att 50 % av anläggningen borde förläggas bombskyddat

i bergrum. Vid en förläggning ovan mark syntes enligt byggnadsstyrelsen

de år 1946 framlagda alternativen Tegelhagen och Ursvik ha kunnat genomföras

till en kostnad, som enligt dåvarande prisläge kunde uppskattas

till ca 7,5 respektive ca 7 miljoner kronor.

Byggnadsstyrelsen har vidare framhållit, att man, därest man stannade

för en förläggning av forskningsanstalten på i princip det sätt, som fortifikationsförvaltningen

föreslagit, borde utgå ifrån, att denna förläggning

komme att vara under byggnadernas hela återstående livslängd. Enligt

byggnadsstyrelsens mening syntes det icke vara uteslutet, att man kunde

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

så ekonomisera med det tillgängliga utrymmet, att byggnaderna i högre

grad än som framginge av fortifikationsförvaltningens framställning kunde

utnyttjas för tillgodoseende jämväl av vissa andra myndigheters och institutioners

lokalbehov.

Vad angår de närmast aktuella lokalproblemen har byggnadsstyrelsen,

med hänsyn till att en avsevärd del av Stockholms luftvärnsregementes nya

etablissement i Norrtälje snart torde vara färdig för inflyttning och till det

föreliggande tidsschemat för det nya radiohusets uppförande, ifrågasatt, om

icke den första etappen av rivningen av Svea artilleriregementes förutvarande

etablissement kunde uppskjutas den begränsade tid, vilken erfordrades

för att avdelning 2 skulle kunna överflytta direkt till sådana lokaler

inom de nu ifrågavarande byggnaderna vid Linnégatan, som vore försedda

med godtagbara uppvärmningsanordningar. Därigenom skulle enligt byggnadsstyrelsen

den planerade gemensamma värmecentralen för ifrågavarande

etablissement icke behöva påbörjas redan nu.

Departementschefen.

Lokalfrågan för försvarets forskningsanstalt, vilken enligt 1944 års riksdags

beslut organiserats från och med den 1 april 1945, har ännu icke

kunnat vinna en slutgiltig lösning. Ett av byggnadsstyrelsen år 1946 framlagt

förslag till nybyggnader, för det dåvarande kostnadsberäknat till sammanlagt

9,2 miljoner kronor, har med hänsyn till rådande knapphet på

material och arbetskraft ansetts hittills icke kunna föreläggas riksdagen.

Tills vidare har anstalten provisoriskt inrymts i ett flertal byggnader i

Stockholm och dess närhet. För vidtagande av vissa provisoriska åtgärder

för anstaltens förläggning ha hittills sammanlagt 2 885 000 kronor anvisats.

Vissa byggnader, vilka beräknats kunna utnyttjas för forskningsanstalten

även sedan anstaltens byggnadsfråga blivit definitivt löst, ha dock gjorts

permanenta.

Jag har i skilda sammanhang framhållit det önskvärda i att försvarets

forskningsanstalts lokalfrågor kunde vinna en mera definitiv lösning. Då

det gäller att bedöma behovet av lokaler för anstalten måste beaktas, att

forskningsverksamheten inom försvaret för närvarande är synnerligen betydelsefull

och att åtgärder, som kunna underlätta densamma, i görligaste

mån höra vidtagas. Av vikt är emellertid, att dessa åtgärder såvitt möjligt

bli ekonomiskt godtagbara på längre sikt. Fråga har nu väckts att taga i

anspråk Stockholms luftvärnsregementes kaserner och kanslihus för i första

hand forskningsanstaltens räkning. Dessa byggnader komma att bli frigjorda

vid regementets utflyttning till Norrtälje under slutet av nästa år. Företagna

undersökningar ha givit vid handen, att ifrågavarande kaserner och kanslihus

lämpligen kunna tagas i anspråk för forskningsanstaltens kansli samt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

två av dess avdelningar. Men därjämte skulle även möjlighet föreligga till

inredande av lokaler för försvarsstabens fotoanstalt och flygförvaltningens

robotvapenbyrå samt till vissa expeditionslokaler för de hårt trängda marinoch

flygförvaltningarna.

Kostnaden för ombyggnad och iståndsättning av Stockholms luftvärnsregementes

kanslihus och kaserner för omförmälda institutioners räkning

har preliminärt kostnadsberäknats till omkring 4,5 miljoner kronor. Det

är mig icke möjligt att i nuvarande statsfinansiella läge taga ställning till

detta kostnadskrävande projekt i hela dess vidd. Jag får därför begränsa

mig till att här behandla frågan vilka åtgärder som närmast måste vidtagas

med anledning av att vissa deler av anstalten icke vidare kunna kvarbliva

i Al:s förutvarande etablissement. Fortifikationsförvaltningen har i detta

avseende föreslagit ombyggnad av två kompanivåningar i Lv3:s kasernetablissement.

I samband därmed skulle anordnas en för de fyra kasernerna

och kanslihuset gemensam värmecentral. De sammanlagda kostnaderna

härför ha beräknats till 505 000 kronor. Mot förslaget synes intet annat

vara att erinra än att det, såsom byggnadsstyrelsen framhållit, kan ifrågasättas,

om arbetena med den planerade gemensamma värmecentralen behöva

påbörjas redan nu. Utan att nu taga ställning till denna fråga, vilken

bör ytterligare övervägas innan arbetena påbörjas, beräknar jag för erforderliga

ombyggnadsarbeten vid ifrågavarande kasernetablissement ett

belopp av 500 000 kronor.

Fortifikationsförvaltningen har tillika i sina medelsäskanden för nästa

budgetår hemställt om anvisande av ett anslag av 1 500 000 kronor för vissa

närmare angivna byggnadsarbeten vid forskningsanstalten. Ifrågavarande

byggnadsarbeten beröras ej av den nyss berörda förflyttningen till etablissementet

vid Linnégatan. Under nuvarande förhållanden kan jag emellertid

icke tillstyrka, att särskilda medel anvisas för här avsedda ändamål. Dessa

torde alltså få tillgodoses inom ramen för nyssberörda belopp av 500 000

kronor samt av de medel som i övrigt må kunna stå till förfogande för

ändamålet.

Jag föreslår alltså, att ett inventeringsanslag av 500 000 kronor anvisas

till anordnande av lokaler för försvarets forskningsanstalt. Anslaget torde

i fortsättningen böra erhålla denna beteckning.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Anordnande av lokaler för försvarets forskningsanstalt

för budgetåret 1951/52 anvisa ett investeringsanslag av

500 000 kronor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 109.

21

[4.] Ombyggnad av vissa kaserner vid Södra skånska infanteriregementet.

Vid anmälan tidigare denna dag av proposition angående vissa avlöningsm.

fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1951/52

in. m. har jag i princip uttalat mig för att Skånska kavalleriregementet indrages

och att i samband därmed regementets cykelkontingent förlägges till

Södra skånska infanteriregementet. En förutsättning för förläggning av

cykelkavalleriutbildningen till infanteriregementet är emellertid, att regementets

etablissement utbygges i avsedd omfattning.

Med skrivelse den 8 mars 1951 har fortifikationsförvaltningen inkommit

med förslag till byggnadsåtgärder. Enligt förslaget kan förläggningsutrymme

för cykelkavallerikontingenten erhållas, om vindsvåningarna till A- och

B-kasernerna vid regementet inredas med sammanlagt åtta lektionssalar

jämte dagrum. Härigenom skulle fem logement, som för närvarande disponeras

som lektionssalar, samt sex dagrum i kompanivåningarna kunna frigöras

och utnyttjas för cykelkontingenten.

Kostnaderna för förslagets genomförande ha beräknats till 200 000 kronor

enligt prisläget den 1 januari 1951. Då intet synes vara att erinra mot

fortifikationsförvaltningens kostnadsberäkning och då förslaget, vilket betingas

av Skånska kavalleriregementets indragning, synes innebära en godtagbar

lösning av förläggningsproblemet, anser jag mig kunna tillstyrka

detsamma.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Ombyggnad av vissa kaserner vid Södra skånska

infanteriregementet för budgetåret 1951/52 anvisa ett investeringsanslag

av 200 000 kronor.

[5.] Centralsjukhus för Bodens garnison m. m. I samband med den planerade

sammanslagningen av Norrbottens artillerikår (A 5) och Bodens

artilleriregemente (A 8) har chefen för armén angivit riktlinjerna för lösandet

av vissa organisations-, personal- och lokalfrågor. Med anledning av vad

som framkommit vid företagen utredning ha såväl arméchefen som statens

organisationsnämnd, vilken verkställt organisationsundersökning och lokalplanering

i stort, föreslagit försvarets sjukvårdsstyrelse att å sin sida framlägga

förslag till ändrad disposition av vissa sjukvårdslokaler inom

Bodens garnison i syfte icke blott att underlätta lösandet av sammanslagningens

lokalproblem utan även att härigenom åstadkomma förbättrade

sjukvårdsförhållanden inom garnisonen.

Med anledning härav har försvarets sjukvårdsstyrelse med skrivelse den

8 februari 1951 framlagt förslag till organisation av truppförbandssjukvården

inom Bodens garnison. Sjukvårdsstyrelsen har härvid haft samråd med

chefen för armén, arméöverläkaren, statens organisationsnämnd och forti
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Mcij. ts proposition nr 109.

fikationsförvaltningen ävensom den för utredning angående truppförbandssjukvårdens

ordnande vid vissa truppförband år 1943 tillkallade sakkunnige,

riksdagsmannen J. E. G. Fast.

Sjukvårdsstyrelsen har i sin skrivelse inledningsvis belyst de nuvarande

förhållandena vid truppförbandssjukhusen inom garnisonen och därvid anfört

i huvudsak följande.

Såsom sjukhuslokaler vid Norrbottens regemente (I 19) är en kompanivåning

tagen i anspråk. Denna har icke undergått några större ändringsarbeten

för att på lämpligt sätt kunna tjäna sitt nuvarande ändamål och

uppvisar därför ur sjukvårdssynpunkt flera allvarliga brister. Förbättrade

förhållanden äro sålunda i mycket hög grad påkallade. Samtidigt måste

beaktas, att vid regementet föreligger ett trängande behov av ökade utrymmen

för förläggning och undervisning. Det nuvarande sjukhuset vid Bodens

ingenjörkår (Ing 3) — med 10 vårdplatser —- uppfördes år 1909 och utgöres

av eu envåningsbyggnad med inredd vindsvåning. Såsom truppförbandssjukhus

är byggnaden mycket illa planerad och bristfällig. Den motsvarar

icke tillnärmelsevis de krav, som numera måste ställas på ett dylikt sjukhus.

Sjukhuset vid Norrbottens artillerikår (A 5) är inrymt i bottenvåningen av

en kasern och är i stort sett tillfredsställande. Det omfattar 35 ordinarie

vårdplatser. Sjukhuset moderniserades år 1941. Vissa reparationsarbeten äro

emellertid nödvändiga.

Sjukhuset vid Bodens artilleriregemente (A 8) uppfördes år 1909 och tillbyggdes

år 1943. Det är det enda av truppförbandssjukhusen i Boden, som

befinner sig i godtagbart skick och fyller rimliga fordringar på ett nutida

förbandssjukhus. Antalet ordinarie vårdplatser är 21.

Sjukvårdsstyrelsen har vidare framhållit, att även ett flertal befintliga

lokaler för den öppna vården av garnisonens personal för närvarande äro av

den beskaffenhet, att de ej förmå fylla berättigade anspråk. Sålunda anses

tandpoliklinikens och skärmbildsstationens nuvarande lokaler såväl otillräckliga

som otidsenliga. Detsamma gäller även expeditionslokaler för militärbefälsläkaren,

militärbefälstandläkaren och desinfektören samt laboratorium

och förråd för den sistnämnde.

Beträffande den framtida organisationen av truppförbandssjukvården

inom Bodens garnison har sjukvårdsstyrelsen anfört följande.

Av chefen för armén och statens organisationsnämnd företagna utredningar

om sammanslagningen av Norrbottens artillerikår med Bodens artilleriregemente

hade givit vid handen, att delar av etablissementen vid kåren

tills vidare måste utnyttjas även efter sammanslagningen. En av de två

kasernerna vid kåren åtginge sålunda för det sammanslagna regementets

tredje division. Den andra kasernen, vars bottenvåning nu vore inredd till

sjukhus, behövde däremot icke disponeras för truppförläggning i fortsättningen.

Vidare hade det föreslagits att delar av det nuvarande sjukhuset vid

Bodens artilleriregemente ställdes till disposition som expeditionslokaler vid

rationaliseringens genomförande. I annat fall skulle man enligt organisa
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

tionsnämndens åsikt icke kunna undgå att räkna med nybyggnad för att

tillgodose behovet av expeditionslokaler. Chefen för armén hade anfört, att

sjukhusfrågans snara lösning utgjorde en förutsättning för en rationell

organisation av stabs- och förvaltningstjänsten vid Bodens artilleriregemente.

Med beaktande av anförda förhållanden och på grundval av den utredning,

som försvarets sjukvårdsstyrelse verkställt beträffande möjligheten att utan

alltför omfattande och kostsamma åtgärder rationalisera truppförbandssjukvården

inom Bodens garnison, har ämbetsverket föreslagit, att ett centralt

truppförbandssjukhus tillskapas inom den kasern vid Norrbottens artillerikår,

där förbandets nuvarande sjukhus är inrymt. För detta ändamål

skulle alla tre våningarna i kasernen tagas i anspråk.

Enligt sjukvårdsstyrelsens mening bör i detta centralsjukhus inredas lokaler

avsedda för:

1. Vårdplatser för sluten sjukvård för samtliga truppförband inom garnisonen.

2. Sjukvisitationslokaler för vid Norrbottens artillerikår förlagd del av

Bodens artilleriregemente och för Norrbottens regemente.

3. Mottagningslokaler för tjänsteläkarens klientel.

4. Tandpoliklinik för vid Norrbottens artillerikår förlagd del av Bodens

artilleriregemente och för Norrbottens regemente.

5. Skärmbildscentral.

6. Expeditioner och andra erforderliga lokaler för militärbefälsstabens avdelning

för sjukvårdsfrågor.

7. Bostäder för kvinnlig sjukvårdspersonal.

På grund av de stora avstånden mellan det planerade centralsjukhuset,

å ena, samt Bodens artilleriregemente respektive Bodens ingenjörkår, å

andra sidan, är det enligt sjukvårdsstyrelsen icke möjligt att helt centralisera

även den öppna sjukvården till centralsjukhuset. Det anses sålunda

oundgängligen nödvändigt att alltjämt bibehålla sjukvisitationslokaler vid

såväl Bodens artilleriregemente som Bodens ingenjörkår. Vidare anses det

nödvändigt att i detta sammanhang i anslutning till sjukvisitationslokalen

vid Bodens artilleriregemente inrätta en tandpoliklinik avsedd för personalen

vid regementet och Bodens ingenjörkår.

Sjukvårdsstyrelsen har lämnat en närmare redogörelse för den planerade

dispositionen av byggnaden. Av denna framgår bl. a., att antalet vårdplatser

vid normalbeläggning beräknats till 74 men att beläggningen vid behov kan

utökas till 94.

Kostnaderna för ombyggnaden enligt prisläget den 1 januari 1951 ha beräknats

till följande belopp.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Byggnadsarbeten ........................ 400 000

Värme-, vatten- och sanitetstekniska arbeten 131 000

Elektriska arbeten ...................... 95 000

Oförutsett och administration ............ 62 000

Summa kronor 688 000

Beträffande frågan om en mottagningsavdelning för sjukvisitationerna

vid Bodens artilleriregemente samt en tandpoliklinik, avsedd för såväl regementet

i fråga som Bodens ingenjörkår, har sjukvårdsstyrelsen anfört, att

behovet därav kunde väl tillgodoses genom ianspråktagande av den år 1943

tillbyggda delen av det nuvarande sjukhuset vid Bodens artilleriregemente.

Återstoden av sjukhuset avsåges att ställas till regementets disposition som

expeditionslokaler. Några smärre omändringsarbeten samt en genomgripande

ommålning erfordrades i dessa lokaler. Ett mindre rum avsåges såsom

sjukrum för akuta sjukdomsfall, för vilka erfordrades en vårdplats i

avvaktan på transport till centralsjukhuset. Enligt prisläget den 1 januari

1951 ha kostnaderna för de erforderliga omändrings- och reparationsarbetena

beräknats uppgå till 26 000 kronor.

Beträffande sjukvisitationslokalen vid Bodens ingenjörkår har sjukvårdsstyrelsen

föreslagit, att bottenvåningen i det nuvarande sjukhuset skulle

disponeras helt som mottagningsavdelning. Den övre våningen skulle utnyttjas

som förrådsutrynimen för sjukvårdsmaterielförrådet. Diverse smärre

reparationsarbeten vore emellertid erforderliga för förslagets genomförande.

Kostnaderna härför ha enligt prisläget den 1 januari 1951 beräknats till

21 500 kronor.

Enligt sjukvårdsstyrelsens utredning komma således kostnaderna för de

föreslagna ombyggnads- och reparationsarbetena att uppgå till följande

belopp:

Centralsjukhuset ............................................ 688 000

Sjukvisitationslokal och tandpoliklinik vid Bodens artilleriregemente

................................................ 26 000

Sjukvisitationslokal vid Bodens ingenjörkår.................... 21 500

Summa kronor 735 500

Sjukvårdsstyrelsen har vidare — under framhållande av att ett av den tillkallade

sakkunnige tidigare framlagt förslag till ordnande av truppförbandssjukvården

i Boden enligt nuvarande prisläge skulle belöpa sig till

något över 900 000 kronor — anfört, att det av ämbetsverket nu framlagda

organisationsförslaget komme att innebära icke blott en besparing av engångsnatur

i form av betydligt mindre byggnadskostnader utan även en

avsevärd årlig besparing av personalkostnader. Vid Bodens artillerirege
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 109.

25

mente och Bodens ingenjörkår erfordrades således efter omorganisationen

endast sjukvårdspersonal för respektive mottagningsavdelningar under viss

del av dagen, nämligen vid vartdera förbandet under ca 3 timmar per dag en

översköterska och ett sjukvårdsbiträde samt en städerska. Sjukvårdspersonalen

på dessa mottagningsavdelningar komme sålunda icke att bli helt utnyttjad,

varför den beräknades skola ingå i den personalstab, som erfordrades

för centralsjukhuset vid Norrbottens artillerikår. Efter omorganisationen

kunde jämväl den kvinnliga sjukvårdspersonalen reduceras med två översköterskor,

tre undersköterskor och tre sjukvårdsbiträden, vilket innebure

en årlig besparing av omkring 40 000 kronor.

Sjukvårdsstyrelsen har i anslutning till det anförda hemställt, att för

täckande av kostnaderna för de föreslagna byggnadsarbetena måtte anvisas

ett investeringsanslag av 735 500 kronor.

Departementschefen.

I proposition denna dag, angående vissa avlönings- m. fl. anslag under

riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1951/52 m. in., föreslås att

Norrbottens artillerikår skall sammanslås med Bodens artilleriregemente.

En förutsättning för en rationell organisation av stabs- och förvaltningstjänsten

vid det sammanslagna regementet är emellertid, att sjukhusfrågan

inom Bodens garnison löses på ett ändamålsenligt sätt.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att de nuvarande sjukvårdsförhållandena

inom garnisonen äro synnerligen otillfredsställande, vilket jag även

vid ett nyligen företaget besök därstädes konstaterat. För att åstadkomma

förbättring härutinnan har förslag nu framlagts om tillskapande av ett

centralt truppförbandssjukhus inom den kasern vid Norrbottens artillerikår,

där förbandets nuvarande sjukhus är inrymt. Då en centralisering av

truppförbandssjukvården synes mig vara den lämpligaste lösningen av den

föreslagna sammanslagningens lokalproblem och samtidigt förbättrade sjukvårdsförhållanden

därigenom vinnas, anser jag mig böra tillstyrka förslaget.

Jämväl övriga föreslagna byggnadsåtgärder kan jag i huvudsak biträda. Jag

vill dock framhålla, att jag ställer mig tveksam till förslaget om inrättande

av en tandpoliklinik vid Bodens artilleriregemente. Denna fråga synes böra

ytterligare övervägas innan slutlig ställning tages till detaljerna i förslaget.

Mot de gjorda kostnadsberäkningarna torde i och för sig intet vara att

erinra. Jag föreslår därför, att för ändamålet beräknas ett belopp av i runt

tal 735 000 kronor. Jag vill framhålla att genom den föreslagna centraliseringen

av sjukvården beräknas uppkomma en årlig besparing av minst

40 000 kronor genom personalminskningar.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj :ts proposition nr 109.

att till Centralsjukhus för Bodens garnison m. m. för budgetåret

1951/52 anvisa ett investeringsanslag av 735 000

kronor.

Marinens delfond.

[6.] Vissa markförvärv. Såsom förut anförts har Kungl. Maj:t i årets

statsverksproposition (Kapitalbudgeten: Bil. 25, punkt 21) föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Vissa markförvärv

under marinens delfond beräkna ett investeringsanslag av 30 000 kronor.

Jag anmäler nu det slutliga medelsbehovet i detta hänseende.

I sina medelsäskanden för nästa budgetår har fortifikationsförvaltningen

anfört, att marinförvaltningen hemställt om vidtagande av åtgärder för

förvärv för kronans räkning av fastigheten Hästevik Sörgård 239 i Torslanda

socken av Göteborgs och Bohus län. Såsom skäl för förvärvet hade bland

annat åberopats, att fastighetens ägare rest krav mot kronan på ersättning

för skador, som genom marinens övningsskjutningar uppstått å det å fastigheten

befintliga bostadshuset, samt att risk förelåge för ytterligare ersättningskrav.

Vidare hade chefen för Göteborgs kustartilleriförsvar hemställt, att jämväl

fastigheten Hästevik Sörgård 233 och ett område om ca 2,14 har av fastigheten

Hästevik Sörgård 258 måtte förvärvas av kronan. Till stöd för framställningen

hade angivits, att vid övningsskjutningar med stridsammunition

skador uppkomme å byggnaderna å förstnämnda fastighet. Området av

Hästevik Sörgård 256 borde förvärvas, enär ur skjutövningssynpunkt bebyggelse

icke kunde tillåtas å detsamma.

För egen del har fortifikationsförvaltningen framhållit, att, sedan visst

markområde invid fastigheten Hästevik Sörgård 239 jämlikt bestämmelser i

byggnadslagen förvärvats av kronan, komme fastigheten i fråga att helt omgivas

av kronan tillhörig mark. Med hänsyn därtill ävensom på grund av

vad tidigare anförts borde fastigheten enligt fortifikationsförvaltningens

mening förvärvas. Fastigheten, som omfattade ca 4 000 m3 tomtmark, hade

av förvaltningen anlitad värderingsman åsatt ett värde av 17 700 kronor.

Även fastigheten Hästevik Sörgård 238 syntes fortifikationsförvaltningen med

hänsyn till angelägenheten av skjutövningar med stridsammunition böra

förvärvas. Fastigheten hade värderats till 14 394 kronor. Vad anginge området

om 2,14 har av Hästevik Sörgård 256 funnes — såvitt ämbetsverket

hade sig bekant — icke några aktuella planer på att exploatera detsamma

för bebyggelse. Det syntes fortifikationsförvaltningen därför icke erforderligt

att redan nu vidtaga åtgärder för förvärv av detta omi-åde.

Kostnaderna för angivna markförvärv skulle sålunda enligt den genom

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungi. Maj:ts proposition nr 109.

fortifikationsförvaltningens försorg verkställda värderingen uppgå till sammanlagt

(17 700 + 14 394 =) 32 094 kronor. Då förhandlingar med ägarna

ännu icke ägt rum, hade ämbetsverket emellertid för förvärvens genomförande

ansett sig böra räkna med en säkerhetsmarginal av ytterligare 25 %,

varför sammanlagda kostnaderna beräknades belöpa sig till 40 000 kronor.

Genom beslut den 29 september 1950 godkände sedermera Kungl. Maj:t

ett av fortifikationsförvaltningen med ägaren av fastigheten Hästevik Sörgård

239 träffat avtal om förvärv av fastigheten för en köpeskilling av 16 000

kronor samt bemyndigade ämbetsverket att tills vidare av omhänderhavande

medel förskjuta köpeskillingen.

Sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt fortifikationsförvaltningen att förhandla

om förvärv för kronans räkning av fastigheten Hästevik Sörgård 238, har

ämbetsverket i skrivelse den 24 februari 1951 anfört, att det fastigheten

tidigare åsatta värdet vore alltför lågt. Sålunda hade fastighetens markvärde

efter ett pris av 2 kronor för kvadratmeter och en areal av 3 697 m2 beräknats

till 7 394 kronor, medan under senare år vid tomtförsäljningar i orten

likvärdig tomtmark betingat ett pris av 5 å 6 kronor för kvadratmeter.

Vid värderingen hade vidare icke beaktats, att fastigheten väl lämpade sig

för uthyrning till sommarbostad. Fortifikationsförvaltningen hade därför

funnit ny värdering vara erforderlig. Därvid hade framkommit, att a fastigheten

funnes uppförda — förutom uthus — två i gott skick varande och

väl underhållna bostadshus om tillhopa 7 rum och 2 kök. Å fastigheten

funnes en trädgårdsanläggning. Fastigheten vore lämplig att uthyras som

sommarbostad. Enligt värderingsinstrumentet hade värdet å densamma uppskattats

till 29 500 kronor. Fortifikationsförvaltningen hade icke funnit

något att erinra mot denna värdering. Fastighetsägaren hade fordrat en

köpeskilling av 36 000 kronor, vilket belopp med ca 22 % överstege värderingssumman.

Denna köpeskilling syntes dock böra av kronan godtagas med

hänsyn till att ägaren genom uthyrning under sommarmånaderna av 5 rum

och 2 kök brukat erhålla en inkomst av fastigheten om ca 1 000 kronor för

år. Fortifikationsförvaltningen hade därför med fastighetsägaren avslutat

preliminärt köpekontrakt om förvärv för kronans räkning av fastigheten

mot en köpeskilling av 36 000 kronor. Kontraktet vore avslutat under förbehåll

av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1 september 1951. De sammanlagda

kostnaderna för förvärv av fastigheterna Hästevik Sörgård 238 och

239 skulle således uppgå till (36 000 + 16 000 =) 52 000 kronor.

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1951/52 meddelade fortifikationsförvaltningen

vidare, att ägaren av ett markområde om cirka 13,5 hektar i

Torslanda socken med stöd av 83 § byggnadslagen krävt, att kronan skulle

lösa marken, enär bebyggelse å densamma icke kunnat medgivas av militära

skäl. Sedermera har fortifikationsförvaltningen i skrivelse den 28 oktober

1950 anfört i huvudsak följande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj: Is proposition nr 109.

Genom två särskilda beslut år 1947 hade länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län avslagit tvenne framställningar från lantbrukaren K. Sörkvist,

Hästevik, avseende godkännande av förslag till avstyckningsplaner för delar

av fastigheterna Hästevik Sörgård 24 och 230 i Torslanda socken respektive

tillstånd till avstyckning av tre för bebyggelse avsedda områden av

Hästevik Sörgård 24, under framhållande att en bebyggelse av ifrågavarande

markområden syntes komma att medföra vissa militära olägenheter. Sedermera

hade Kungl. Maj :t lämnat utan bifall de besvär, som Sörkvist

anfört över länsstyrelsens beslut.

Under åberopande att länsstyrelsens avslagsbeslut grundat sig på att bebyggelse

icke kunde tillåtas av militära skäl hade därefter ett ombud för

Sörkvist i skrivelse till fortifikationsförvaltningen begärt, att kronan jämlikt

83 § byggnadslagen för ett belopp av 262 800 kronor skulle inlösa det

i förslaget till avstyckningsplan ingående område, vilket utmärkts med blå

begränsningslinje å en till ärendet hörande kartkopia.

Fortifikationsförvaltningen hade därefter låtit värdera det område, beträffande

vilket krav på inlösen framställts. Området hade därvid åsatts ett

värde av 130 650 kronor, varjämte dels en å ett försålt men ännu icke avstyckat

tomtområde belägen byggnad värderats till 2 000 kronor, dels ock

viss till Hästevik Sörgård 24 hörande vägmark värderats till 800 kronor.

Chefen för Göteborgs kustartilleriförsvar hade emellertid meddelat, att förvärv

av tomtområdet icke vore nödvändigt ur militär synpunkt.

Sedan Sörkvists ombud förklarat, att Sörkvist under förutsättning av

frivillig uppgörelse vore villig godtaga ett pris av 203 000 kronor för området,

hade förvaltningen upptagit förhandlingar rörande förvärvet med

Sörkvist. Därvid hade denne förmåtts sänka sina anspråk till 145 000 kronor.

Då detta pris syntes vara godtagbart för kronan, hade förvaltningen

med Sörkvist träffat avtal den 2 och den 19 oktober 1950, under förutsättning

av Kungl. Maj :ts godkännande före den 1 januari 1951, om förvärv

av ifrågavarande område, omfattande cirka 82 000 kvadratmeter av Hästevik

Sörgård 24 samt hela fastigheten Hästevik Sörgård 230, med undantag

dock av förenämnda tomtområde, vilket omfattade en areal av cirka 1 300

kvadratmeter. I förvärvet inginge jämväl omförmälda vägmark.

Kostnaderna för genomförande av ifrågavarande markförvärv, vilka inberäknat

kostnaderna för avstyckning in. in. komme att uppgå till i runt

tal 148 000 kronor, syntes förvaltningen lämpligen böra bestridas från det

å riksstaten under fjärde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget Vissa ersättningar

för inskränkningar i förfoganderätten till fast egendom.

Fortifikationsförvaltningen har hemställt, att till bestridande av kostnaderna

för markförvärvets genomförande måtte till ämbetsverkets förfogande

från förenämnda anslag ställas ett belopp av 148 000 kronor.

Departementschefen.

Då den genom det ingångna köpeavtalet rörande fastigheten Hästevik Sörgård

238 bestämda köpeskillingen under nuvarande förhållanden torde få

anses skälig, anser jag mig kunna biträda framställningen om anslag för

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 109. 29

detta markförvärv. Jag beräknar härför i enlighet med framställningen

52 000 kronor.

Vad angår fastigheterna Hästevik Sörgård 24 och 230 har, såsom av det

anförda framgår, ägaren av de till förvärv ifrågasatta markområdena med

stöd av bestämmelserna i byggnadslagen krävt, att marken skall lösas av

kronan. Därest detta icke sker, torde rättegång vara oundviklig. En frivillig

uppgörelse synes emellertid av såväl ekonomiska som andra skäl vara

att föredraga, varför medel torde böra ställas till fortifikationsförvaltningens

förfogande för genomförande av markförvärvet. Mot skäligheten av

den avtalade köpeskillingen har jag intet att erinra. I enlighet härmed

beräknar jag för ändamålet ett belopp av 148 000 kronor. Emellertid kan

jag icke tillstyrka, att för ändamålet anlitas anslaget till Vissa ersättningar

för inskränkningar i förfoganderätten till fast egendom, utan föreslår, att

medel för markförvärvet anvisas under investeringsanslag.

Det sammanlagda medelsbehovet till markförvärv för Göteborgs kustartilleriförsvar

beräknar jag i enlighet med det anförda till (52 000 +

148 000 =) 200 000 kronor. Beloppet torde böra anvisas under samma anslagsbeteckning

som för innevarande budgetår, d. v. s. under beteckningen

Vissa markförvärv.

Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Vissa markförvärv för budgetåret 1951/52 anvisa ett

investeringsanslag av 200 000 kronor.

Flygvapnets delfond.

[7.] Vissa markförvärv. Såsom förut anförts har Kungl. Maj :t i årets

statsverksproposition (Kapitalbudgeten: Bil. 25, punkt 29) föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Vissa markförvärv

under flygvapnets delfond beräkna ett investeringsanslag av 725 000 kronor.

Jag anmäler nu det slutliga medelsbehovet i detta hänseende.

Markförvärv för flijgfältsutvidgningar. Efter förslag av Kungl. Maj :t i

propositionen 1946: 229 anvisade riksdagen under försvarets fastighetsfond,

flygvapnets delfond, för budgetåret 1946/47 till markförvärv för flygfältsarbeten

ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor.

Sedan flygförvaltningen framlagt en generalplan för ifrågavarande markförvärv,

har Kungl. Maj :t på av flygförvaltningen gjorda framställningar

genom särskilda beslut av förenämnda anslag å 2 000 000 kronor ställt erforderliga

medel till ämbetsverkets förfogande för vissa markförvärv.

I sina medelsäskanden för budetåret 1949/50 hemställde flygförvaltningen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj :ts proposition nr t09.

om ett investeringsanslag å 1 275 000 kronor till vissa ytterligare markförvärv.

Ifrågavarande medelsbehov avsåg förvärv av mark dels i huvudsaklig

överensstämmelse med framlagd generalplan, dels ock för anläggning vid

Ulfhult av bombfällnings- och skjutplats för Västgöta flygflottilj. Framställningen

föranledde ingen Kungl. Maj :ts åtgärd.

I sina medelsäskanden för innevarande budgetår framhöll flygförvaltningen,

att ifrågavarande markförvärv för utvidgning av flygfält alltjämt

bedömdes erforderliga. Med hänsyn till rådande begränsning av byggnadsverksamheten

beräknades emellertid medelsbehovet till 675 000 kronor. Efter

förslag av Kungl. Maj :t i 1950 års statsverksproposition anvisade riksdagen

för budgetåret 1950/51 för ändamålet ett investeringsanslag av

300 000 kronor.

I sina medelsäskanden för nästa budgetår har flygförvaltningen beräknat

medelsbehovet för ifrågavarande ändamål till (675 000 — 300 000 —)

375 000 kronor. Därutöver hade uppkommit behov av att i samband med att

Södertörns flygflottilj tillfördes reaktionsflygplan bortflytta vissa enskilda

tillhöriga byggnader å det s. k. Eklundshovsområdet för att förbättra inflygningsförhållandena

norrifrån till fältet. Därför beräknades ett anslagsbelopp

av 125 000 kronor. Ämbetsverket har vidare beräknat 600 000 kronor till

markförvärv för nya flygfält. Totalt skulle således under budgetåret

1951/52 erfordras (375 000 + 125 000 + 600 000 =) 1 100 000 kronor.

Departementschefen.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår ha hittills 2 300 000 kronor

anvisats för genomförande av markförvärv, erforderliga för flygfältsutvidgningar.

För ändamålet ytterligare erforderliga medel ha beräknats till 375 000

kronor. Jag tillstyrker, att dessa medel anvisas. Ävenledes anser jag mig

böra tillstyrka, att 125 000 kronor anvisas till förbättring av inflygningsförhållandena

vid Södertörns flygflottilj. Däremot anser jag mig alltfort icke

kunna förorda, att medel beräknas till förvärv av mark för nya flygfält.

Det sammanlagda medelsbehovet kan således beräknas till ( 375 000 +

+ 125 000 =) 500 000 kronor.

Inlösen av viss fastighet. I sina medelsäskanden för nästa budgetår har

fortifikationsförvaltningen hemställt, att ett belopp av 20 000 kronor måtte

anvisas för inlösen av fastighet vid Blekinge flygflottilj.

Till stöd för förslaget har ämbetsverket åberopat en framställning till

flygförvaltningen från flottiljchefen, vari denne anmält, att ägaren till fastigheten

Kalleberga 121 i Ronneby socken framfört klagomål över störande

buller från flottiljens flygplan. Fastigheten vore belägen i flygstråksriktningen

ca 150 meter från gränsen för flottiljens flygfält samt inom ett

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj :ts proposition nr 109.

31

område, som av militära skäl icke finge bebyggas. På grund därav ansåge sig

flottilj chefen böra föreslå, att fastigheten förvärvades av kronan.

På uppdrag av flygförvaltningen hade statens institut för folkhälsan företagit

uppmätning inom den å fastigheten befintliga bostadsbyggnaden av det

buller, som förorsakades av startande och överflygande flygplan. Institutet

hade uttalat, att, om livlig flygverksamhet förekomme i ifrågavarande riktning

och särskilt om detta skedde nattetid, bullret syntes för de i fastigheten

boende medföra sådana sanitära olägenheter, att fastigheten måste anses

synnerligen olämplig som bostad.

Vid av flygförvaltningen verkställd värdering av fastigheten hade värdet

av densamma uppskattats till 17 000 kronor, vilket värde dock vid en

tvångsförsäljning syntes böra något höjas. Flottilj chefen hade därefter meddelat,

att fastighetsägaren erbjudit sig att försälja fastigheten för en köpeskilling

av 20 000 kronor samt att byggnaderna å fastigheten, vilka på

grund av sitt byggnadssätt och sitt läge icke vore lämpliga som förrådsbyggnader,

under rådande bostadsbrist kunde tillfälligtvis komma till användning

som bostad för vid flottiljen anställd personal.

Fortifikationsförvaltningen funne för sin del att, med hänsyn till vad som

vid utredningen framkommit rörande av flygverksamheten vid flottiljen

förorsakat hinder för fastighetens utnyttjande, densamma borde av kronan

inlösas.

Sedan Kungl. Maj :t uppdragit åt fortifikationsförvaltningen att med vederbörande

markägare förhandla om förvärv för kronans räkning av ifrågavarande

fastighet, har fortifikationsförvaltningen i skrivelse den 23 februari

1951 anfört, att ämbetsverket med vederbörande fastighetsägare avslutat

ett kontrakt om förvärv för kronans räkning av fastigheten i fråga

för en köpeskilling av 20 000 kronor. Kontraktet hade avslutats under förbehåll

av Kungl. Maj :ts godkännande före den 1 september 1951. Fortifikationsförvaltningen

har hemställt, att för inlösen av fastigheten Kalleberga

121 måtte anvisas ett belopp av 20 000 kronor.

Departementschefen.

Såsom av det anförda framgår är den till inköp föreslagna fastigheten

belägen alldeles intill Blekinge flygflottiljs flygfält. Av flera anledningar

synes det lämpligt, att fastigheten tillägges flottiljområdet. Jag förordar

därför, att densamma förvärvas av kronan. Då det träffade preliminära

köpeavtalet synes kunna godkännas, beräknar jag för ändamålet ett belopp

av 20 000 kronor.

Återköp av viss fastighet. Sedan riksdagen (skr. nr 554) anmält sitt beslut

i anledning av propositionen 1945: 340 angående försäljning av kronan

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kurtgl. Maj :ts proposition nr 109.

tillhörigt markområde i Ljungbyhed, medgav Kungl. Maj :t genom beslut

den 30 november 1945, att ett i det vid propositionen fogade utdraget av

statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 12 oktober 1945 angivet

område om ca 17 980 m2 i Ljungbyhed finge av flygförvaltningen försäljas

till Riseberga kommun för en köpeskilling av 9 000 kronor och på i huvudsak

de villkor som enligt nämnda protokoll förordats. Därjämte föreskrev

Kungl. Maj :t att köpeskillingen skulle över titeln Övriga kapitalmedel tillföras

investeringsstaten för försvarets fastighetsfond.

Med erinran härom har flygförvaltningen i skrivelse den 24 november

1950 anfört bland annat följande.

Genom ett i januari 1946 upprättat köpekontrakt hade ifrågavarande

område, numera fastigheten Ljungby l18, försålts till Riseberga kommun

för att användas som tomt för skolhusbyggnad m. m. Till säkerhet för fastighetens

användande för detta ändamål hade inteckning för återköpsrätt

meddelats i densamma. Sedermera hade Riseberga kommunalnämnd — med

förmälan att avloppsförhållandena utgjort hinder för fastighetens utnyttjande

som skoltomt — anhållit om tillstånd att i stället få utnyttja fastigheten

för bostads- eller industriändamål. Efter förhandlingar hade flygförvaltningen

förklarat sig beredd att medverka till frigivande av området för

angivna ändamål under förutsättning att kommunen erlade ersättning för

området efter fulla värdet, en krona per kvadratmeter, med avdrag för den

erlagda köpeskillingen och lämnade garanti för att den blivande bebyggelsen

bleve av den art att inga olägenheter ur grannelagssynpunkt uppstode;

bland annat kunde buller eller rökutvecklande industrier icke tillåtas. Sedan

dessa villkor bragts till kommunens kännedom, hade Riseberga kommunalfullmäktige

hos flygförvaltningen hemställt om återgång av köpet på villkor

att den erlagda köpeskillingen återbetalades.

Flygförvaltningen har i anslutning till det anförda framhållit, att, då

syftet med det av riksdagen lämnade medgivandet till försäljning av området

icke uppnåtts, markfrågan borde tagas under omprövning med utgångspunkt

från numera föreliggande förhållanden. Oaktat aktuellt behov av

området icke förelåge, syntes ur ekonomisk synpunkt ett återköp, vilket

innebure att området förvärvades för halva det år 1945 åsatta värdet, vara

fördelaktigt på längre sikt. Förvaltningen har därför hemställt om bemyndigande

att med Riseberga kommun träffa avtal om återköp av fastigheten

Ljungby l18 i Riseberga socken ävensom att kostnaden därför måtte få bestridas

från investeringsstaten för försvarets fastighetsfond.

Departementschefen.

Såsom av propositionen 1945: 340 framgår var avsikten med försäljningen

av ifrågavarande markområde, att detsamma skulle av Riseberga kommun

användas som skoltomt. Till säkerhet för att det försålda området icke

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kiuujl. Maj:ts proposition nr 109.

33

komme att användas annorledes än för skoländainål förbehöll sig kronan

återköpsrätt till området för all framtid. På grund av svårigheter av kommunalteknisk

art har emellertid den ursprungliga planen måst frångås

och fråga i stället uppkommit att använda området för bostads- eller industriändamål.

Sedan flygförvaltningen framlagt vissa villkor för områdets frigivande

på föreslaget sätt, har kommunalfullmäktige hemställt om köpets

återgång. Då ett återköp av fastigheten torde vara ekonomiskt fördelaktigt,

har jag intet att invända däremot. I enlighet med förslaget beräknar jag

således för ändamålet ett belopp av !) 000 kronor. Med hänsyn till den långa

tid som förflutit sedan försäljningen av området i fråga ägde rum, synes

emellertid titeln Övriga kapitalmedel icke kunna belastas med utgifterna för

återköpet. Ärendet torde därför böra underställas riksdagens prövning.

Oförutsedda utgifter för markförvärv. Jämväl under flygvapnets delfond

har fortifikationsförvaltningen beräknat särskilda medel till oförutsedda

utgifter för markförvärv och för ändamålet äskat 25 000 kronor. Under hänvisning

till vad jag i motsvarande sammanhang anfört under arméns delfond

tillstyrker jag förslaget men föreslår, att beloppet för erhållande av eu

jämn anslagssumma bestämmes till 2(3 000 kronor. Det bör ankomma på

Kungl. Maj:t att besluta om beloppets användning. Hinder torde därvid

icke böra möta att utnyttja detsamma även för bestridande av uppkommande

kostnader för smärre kompletteringar av flygvapnets fastighetsbestånd.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har flygförvaltningen äskat

särskilda medel för bestridande av kostnader för tvångsinlösen av mark

enligt byggnadslagen. Dylik tvångsinlösen har inom flygförvaltningens verksamhetsområde

förekommit i ett antal fall, varvid kostnaderna — i brist på

andra tillgängliga medel — bestritts från anslag för markförvärv till flygfält.

Detta förfarande måste betecknas som mindre lämpligt. De tvångsinlösta

fastigheterna äro icke vid förvärvet erforderliga för flygfälten och

kunna endast undantagsvis beräknas bli det i framtiden. Dä de för markförvärv

till flygfält avsedda anslagen icke äro beräknade med hänsyn till

förevarande extra belastning, synes det mig lämpligast alt för ändamålet i

fråga beräkna särskilda medel under delposten till oförutsedda utgifter.

Då jag intet har att erinra mot flygförvaltningens beräkningar, förordar

jag, att posten uppräknas med 25 000 kronor.

I enlighet med vad sålunda anföris beräknar jag för oförutsedda utgifter

för markförvärv ett belopp av (20 000 -j- 25 000 —) 51 000 kronor.

Sammanfattning. I enlighet med vad i del föregående anförts rörande

markförvärv beräknar jag följande medelsbehov föreligga.

3 Uihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 109.

s. 34 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 109.

34

Markförvärv för flygfältsutvidgningar ........................ 500 000

Inlösen av viss fastighet..................................... 20 000

Återköp av viss fastighet .................................... 0 000

Oförutsedda utgifter för markförvärv för flygvapnet............ 51 000

Summa kronor 580 000

Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå

riksdagen

att till Vissa markförvärv för budgetåret 1951/52 anvisa ett

investeringsanslag av 580 000 kronor.

V. STATENS UTLÅNINGSFONDER.

[8.] Värnpliktslånefonden. Såsom förut anförts har Kungl. Maj :t i årets

statsverksproposition (Kapitalbudgeten: Bil. 25, punkt 45) föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Värnpliktslånefonden

beräkna ett investeringsanslag av 150 000 kronor. Jag anmäler nu dét

slutliga medelsbehovet i detta hänseende.

Värnpliktslånefonden inrättades enligt beslut av 1945 års riksdag (skr.

nr 285) för utgivande av värnpliktslån till värnpliktigt befäl in. fl. ävensom

till visst avgående fast anställt manskap. Med stöd av riksdagens bemyndigande

meddelade Kungl. Maj :t genom kungörelse den 29 juni 1945 (nr

494) bestämmelser angående lån från värnpliktslånefonden. Efter förslag

av Kungl. Maj :t i propositionen 1947: 143 medgav riksdagen, att lån från

värnpliktslånefonden skulle få utgå även till under fredsinässig militärtjänstgöring

skadade, och bemyndigade riksdagen Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser

härom. Sådana bestämmelser ha meddelats genom kungörelse

den 20 juni 1947 (nr 258) angående ändring i vissa delar av kungörelsen

den 29 juni 1945 (nr 494) angående lån från värnpliktslånefonden. För

fondens verksamhet ha för budgetåren 1945/51 anvisats investeringsanslag

å tillhopa 2 100 000 kronor, varav 400 000 kronor för budgetåret 1950/51.

I skrivelse den 31 augusti 1950 har försvarets socialbyrå hemställt, att

ytterligare medel måtte anvisas för fondens verksamhet och därvid anfört

följande.

Enligt socialbyråns egna sammanställningar över handläggningen av

ärenden rörande lån från värnpliktslånefonden hade intill den 1 juli 1950

lån från fonden beviljats med tillhopa 1 763 380 kronor. Vid utgången av

budgetåret 1949/50 skulle alltså utöver det i fonden investerade kapitalet

ha utlånats ett belopp av 63 380 kronor.

Utlåningen från värnpliktslånefonden hade under budgetåret 1949/50

enligt socialbyråns egna sammanställningar utgjort 516 700 kronor. Detta

opaginerad Kontrollera mot PDF

KungI. Mftj:ls proposition nr 109.

:i.r)

iniieburc, att utlåningen under budgetåret varit större än under närmast

föregående budgetår. Å andra sidan måste till värnpliktslånefonden såsom

återbetalning å tidigare beviljade lån ha inbetalats ett större belopp än under

närmast föregående budgetår, då det — enligt av statskontoret lämnad

uppgift — hade utgjort 120 000 kronor.

Låneverksamheten under budgetåret 1051/52 syntes icke kunna förutsättas

bli av mindre omfattning än under budgetåret 1949/50. Snarare förelåge

skäl för antagandet, att verksamheten kunde komma att erhålla ökad

omfattning. Å andra sidan kunde förutsättas, att värnpliktslånefonden

komme att tillföras rätt betydande belopp i form av återbetalningar å redan

beviljade värnpliktslån. För budgetåret 1951/52 vore det emellertid erforderligt,

att medel för låneverksamheten tillfördes även i form av ytterligare

kapitalinvestering i fonden. Denna syntes dock kunna begränsas till 500 000

kronor.

Försvarets socialbyrå har sålunda hemställt, att till Värnpliktslånetonden

måtte för budgetåret 1951/52 anvisas ett investeringsanslag av 300 000

kronor.

Med skrivelse den 20 november 1950 har sedermera 1950 års besparingsntredning

framlagt förslag om avveckling av låneverksamheten från värnpliktslånefonden.

Enligt utredningens mening böra nya värnpliktslån icke

utlämnas efter utgången av innevarande budgetår.

Utredningen framhåller, att vad beträffar fast anställt manskap med viss

längre tjänstgöring dessa numera genom sin grundliga utbildning och de

förmåner, som utgå i och för tjänsten, icke synas vara sämre rustade än

andra män i samma ålder att slå sig fram i det civila livet. Någon anledning

att för denna kategori medborgare tillskapa andra lånemöjligheter än som

stå till buds för övriga synes därför icke föreligga. Det sistnämnda gäller i

lika hög grad den andra kategorin låntagare, befälsutbildade värnpliktiga.

Att den förlängda fredstjänstgöringstid, som värnpliktslagen kräver, skulle

sätta dem i ett sådant förändrat läge i förhållande till exempelvis övriga

värnpliktiga, att de böra särskilt tillgodoses med förmånliga lånemöjligheter,

synes icke med fog kunna göras gällande.

Vad beträffar den tredje kategorin låntagare, de under värnpliktstjänstgöring

skadade, har utredningen framhållit, att de givetvis böra kompenseras

av staten för skador ådragna i tjänsten, vilket också skett genom lagstiftningen

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Det synes utredningen kunna ifrågasättas, om den möjlighet

till förmånliga lån för denna kategori, som därutöver öppnats genom de nya

värnpliktslånen, fyller något verkligt behov. Den ringa omfattning, i vilken

värnpliktslån utlämnats till kroppsskadade, synes snarast tala för att så ej

vore fallet.

Besparingsutredningen har slutligen framhållit, att ett ytterligare skäl att

avveckla långivningen ligger däri, att lånen löpa utan ränta. Räntefriheten

säges vara naturlig för de ursprungliga värnpliktslånen, vilka tillkommit för

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kunyl. Maj :ts proposition nr 109.

att hjälpa dem som under kriget inkallats till långtidstjänstgöring ur

därav härledda ekonomiska svårigheter. Hos de nya värnpliktslånen, som

helt avse fredsförhållanden, saknar enligt utredningen räntefriheten varje

fog.

Besparingsutredningens förslag har avstyrkts av samtliga hörda myndigheter

utom statskontoret.

Sålunda har chefen för försvarsstaben framhållit, att värnpliktslånen för

närvarande hade den största betydelse för att utbildningen av värnpliktigt

befäl skulle få tillräcklig omfattning. Lånen kunde vara av värde för de

kroppsskadade, som förutsattes ha möjlighet genomgå viss utbildning eller

påbörja egen rörelse. Om lånemöjligheten försvunne, syntes ökade anslag

bli erforderliga för andra åtgärder. Några besparingar syntes knappast vara

att vinna på utredningens förslag. Vad avsåge lån till fast anställt manskap

syntes värnpliktslånen ha mindre värde för denna kategori. Försvarsstabschefen

ville dock framhålla det olämpliga i att avskaffa lånen vid en tidpunkt,

då antalet sökande till manskapsbeställningarna inom försvaret vore

otillräckligt. En kärvare behovsgranskning vore dock i besparingssyfte möjlig.

Beträffande tidpunkten för den föreslagna avvecklingen har framhållits,

att tidigare lämnade upplysningar om lånemöjligheten måste anses vara

bindande för statsmakterna såvitt avsåge de värnpliktiga, som genomgått

officersutbildning, till år 1954 och beträffande fast anställt manskap till

år 1956.

Försvarets socialbyrå har uttalat, att utredningen bortsett från att möjligheten

till värnpliktslån vore ett led i en strävan att genom olika förmåner

söka befordra rekryteringen av fast anställt manskap till försvaret, respektive

frivilligheten vid uttagningen av värnpliktiga till befälsuthildning. På

båda dessa områden hade erfarenheten visat, att trots nu förefintliga förmåner

önskvärd rekrytering, respektive frivillighet, icke kunnat uppnås.

Av synnerlig betydelse vore enligt socialbyråns mening, att vid arbetet för

rekrytering av fast anställt manskap liksom vid den upplysningsverksamhet,

som förekomme bland värnpliktiga, vilka kunde komma i fråga för

befälsuthildning, möjligheten till värnpliktslån framhållits såsom en förmån,

vilket finge antagas ha icke oväsentligt bidragit till att vederbörande

tagit fast anställning respektive anmält sig för befälsuthildning. Ett borttagande

av lånemöjligheten kunde med fog uppfattas som en form av löftesbrott

från statens sida och avsevärt skada rekryteringen respektive frivilligheten

ävensom nödvändiggöra ökning av andra förmåner, som nu utginge

i form av avlöning, civilanställningsförsäkring och avskedspremie till fast

anställt manskap samt i form av penningbidrag och premier till befälsutbildade

värnpliktiga. Kostnaden därför kunde mycket väl bliva större än

statens kostnader för värnpliktslånen, vilka kostnader i stort sett inskränkte

sig till ränteförlust och vissa administrationskostnader. Vad anginge värn
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 109.

a 7

pliktslån till under militärtjänstgöring skadade funnes anledning till antagande,

att, om lånemöjligheten bortfölle, ökade anspråk måste ställas i fråga

om medel för den arbetsvärd i form av utbildning, som nu handhades av

arbetsmarknadsstyrelsen. Enligt socialbyråns mening syntes de faktiska

besparingar för statsverket, som kunde vara att vinna genom del ifrågasatta

borttagandet av möjligheten till lån från värnpliktslånefonden, på intet sätt

uppväga därmed förbundna nackdelar för både den enskilde och samhället.

Arbetsmarknadsstyrelsen har likaledes framhållit, att värnpliktslånen

utgjorde ett led i de olika åtgärder, som vidtagits i syfte att säkerställa försvarets

manskapsrekrytering och den frivilliga befälsutbildningen, ävensom

att desamma vore en värdefull supplerande form för samhälleligt stöd åt

militärskadade.

Försvarets personalbehandlingsutredning har icke ansett sig kunna tillstyrka,

att långivningen från värnpliktslånefonden avvecklades utan att en

mera ingående utredning gjordes rörande lämpligheten av en sådan åtgärd

och verkningarna därav. Jämväl enligt personalbehandlingsutredningens

mening borde såvitt avsåge befälsutbildade värnpliktiga och fast anställt

manskap en avveckling av deras möjligheter att erhålla värnpliktslån icke

äga rum förrän efter viss övergångstid, detta med hänsyn till de utfästelser,

statsmakterna lämnat nu tjänstgörande samt nyligen rekryterad eller inskriven

personal tillhörande dessa grupper. Beträffande de under militärtjänstgöring

skadade befarades, att, därest förmånen av ifrågavarande lånemöjlighet

avskaffades, kraven på statligt bistånd åt dem i andra former

komme att skärpas. En begränsning av statens utgifter för värnpliktslån

borde enligt personalbehandlingsutredningens mening snarare än på den

väg, som anvisats av besparingsutredningen, kunna ske genom en skärpning

av hehovsprövningen i de särskilda fallen. Besparingskraven kunde

även giva anledning att överväga borttagandet av räntefriheten.

Slutligen ha såväl försvarsväsendets underbefälsförbnnd som värnpliktiga

officerares riksförbund avstyrkt förslaget. Därvid har särskilt framhållits

värnpliktslånens betydelse in- rekryteringssynpunkt.

Å andra sidan har statskontoret ifrågasatt, om värnpliktslånen numera

fyllde ett behov av sådan styrka, att icke en avveckling av låneformen borde

kunna ske. Ett synnerligen vägande skäl därför utgjorde enligt statskontorets

mening utvecklingen på arbetsmarknaden. Förhållandena därstädes

vore så förändrade, att ämbetsverket i vart fall ansåge sig kunna förorda

ett temporärt upphörande av långivningen. Därest det likväl skulle befinnas

angeläget att alltjämt bibehålla möjligheterna till lån av förevarande slag,

syntes dock enligt ämbetsverket starka skäl tala för eu skärpning av lånebestämmelserna.

En dylik skärpning borde syfta dels till eu inskränkning

av lånemöjligheterna till sådana fall, där andra liknande lånemöjligheter

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ktingl. Maj. ts proposition nr 109.

icke stode till buds, dels ock till slopande eller i varje fall begränsning av

räntefriheten.

Departementschefen.

Värnpliktslån kunna enligt nu gällande bestämmelser utgivas dels till

manskap, som under viss längre tid innehaft fast anställning på stat, dels

tdl manskap, som helt eller delvis undergått befälsutbildning, dels ock, alltsedan

år 1947, till under militärtjänstgöring skadade. Lånen beviljas med

lägst 200 och högst 5 000 kronor. De äro räntefria och må utlämnas utan

säkerhet. De skola vara helt återbetalda senast inom tio år efter beviljandet.

Värnpliktslånefonden, från vilken dessa lån utgå, har hittills tillförts investeringsanslag

om sammanlagt 2,1 miljoner kronor. Då lånen äro räntefria,

finansieras tillskotten till värnpliktslånefonden helt med anlitande av på

driftbudgeten anvisade avskrivningsanslag, vilkas sammanlagda belopp sålunda

uppgår till 2,1 miljoner kronor.

I syfte att i görligaste mån söka nedbringa statsutgifterna har nu 1950

års besparingsutredning föreslagit avveckling av ifrågavarande låneverksamhet

efter utgången av innevarande budgetår. Förslaget har avstyrkts av

samtliga remissmyndigheter utom statskontoret. Även enligt min mening

tala övertygande skäl för att bibehålla lånemöjligheterna för här avsedda

personalkategorier.

Vad först angår kategorin befälsutbildade värnpliktiga får jag erinra om

att övergång nu sker från ett system innefattande bland annat tvångsuttagnmg

av vissa värnpliktiga för officersutbildning till ett system med frivillig

uttagning. Den ekonomiska kompensation, som bland annat i form av värnpliktslån

lämnas dessa värnpliktiga, har därigenom fått ökad betydelse. Det

måste under sådana förhållanden ifrågasättas, om det kan vara välbetänkt

att, innan någon tids erfarenheter vunnits beträffande det nya systemets

verkningar, reducera denna kompensation. Även i fråga om det fast anställda

manskapet göra sig rekryteringssynpunkter med styrka gällande.

Därtill kommer, att ett slopande av lånemöjligheten för dessa personalkategorier

säkerligen skulle uppfattas som ett löftesbrott från. statsmakternas

sida. Vad slutligen angår den tredje kategori som kan erhålla värnpliktslån,

under militärtjänstgöring skadade, torde ett borttagande av lånemöjligheten

komma att föranleda ökat behov av omskolning eller förbättrade förmåner

i övrigt. Det torde allmänt kunna sägas, att de besparingar, som

uppkomma genom slopande av värnpliktslånen, i åtskilliga fall komma att

motsvaras av ofrånkomliga utgiftsökningar för andra former av bidrag från

statens sida.

Ehuru vederbörande myndigheter enligt min mening redan nu iakttaga

återhållsamhet vid beviljandet av värnpliktslån, anser jag mig dock av be
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kanyl. Maj:Is proposition nr 109.

sparingsskäl böra tillstyrka det från vissa håll framförda förslaget att ytterligare

skärpa behovsprövningen i de särskilda fallen. Av samma skäl föreslår

jag, att den nuvarande räntefriheten slopas. Härmed torde det emellertid

med hänsyn till tidigare lämnade utfästelser rörande räntefrihet bli nödvändigt

med vissa övergångsbestämmelser. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj :t att utfärda erforderliga föreskrifter härutinnan.

Då således enligt min mening låneverksamheten bör med vissa begränsningar

bibehållas, förordar jag, att för nästa budgetår anvisas ett nytt anslag

för ändamålet. Försvarets socialbyrå har beräknat det fortsatta medelsbehovet

till 300 000 kronor. Ehuru det ställer sig vanskligt att mer tillförlitligt

bedöma detta medelsbehov, föreslår jag med hänsyn till vad i det

föregående anförts, att för nästa budgetår anvisas ett investeringsanslag av

allenast 200 000 kronor, innebärande i förhållande till innevarande budgetår

en anslagsminskning med 200 000 kronor. Frågan om anvisande av

häremot svarande avskrivningsanslag torde komma att anmälas av chefen

för finansdepartementet.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

a) besluta, alt bestämmelserna angående värnpliktslån

skola ändras i enlighet med vad i det föregående anförts;

b) till Värnplildslånefonden för budgetåret 1951/52 anvisa

ett investeringsanslag av 200 000 kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

A. Brobery.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds förslag om anslag för budgetåret 1951/52 till ombyggnad av vissa kaserner vid Södra skånska infanteriregeme a1 i texten
  2. Rskr. 1951:204 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om pension eller understöd åt vissa personer. a1 i texten
  3. SU 1951:122 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa markförvärv för försvaret m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten