Angående löneoch pensionsreglering för lärarpersonal vid statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter, m. m
1951-03-09 · 76 sidor, varav 72 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 72 av 76 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1951:113, Angående löneoch pensionsreglering för lärarpersonal vid statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj. ts proposition nr 113.
1
Nr 113.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående löne- och
pensionsreglering för lärarpersonal vid statsunderstödda
folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter,
m. m.; given Stockholms slott den 9 mars
1951.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
John Lingman.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Vid 1950 års riksdag fattades principbeslut angående lönereglering, innefattande
anslutning till det statliga lönesystemet, för lärarpersonalen vid
statsunderstödda folkhögskolor samt lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolor.
I förevarande proposition framläggas de detalj förslag, som erfordras
för beslutets genomförande.
Principbeslutet omfattade icke rektorerna vid lantbruksundervisningsanstalterna,
enär frågan om anställnings- och avlöningsförhållandena för
bl. a. dessa befattningshavare var föremål för utredning. Den av riksdagen
för folkhögskolerektorerna beslutade anställningsformen och löneställningen
föreslås skola tillämpas även för rektorerna vid lantbruks- och lantmannaskolor,
vilka sålunda hänföras till lönegraden Ca 31. För rektorerna
vid lanthushållsslcolorna förordas lönegraden Ca 26.
Löneregleringen föreslås skola omfatta även lärarpersonalen vid de statsunderstödda
trädgårdsskolorna, vilken i avlöningshänseende jämställes med
motsvarande personal vid lantbruksskolorna. Lärarpersonalen vid jordbrukets
yrkesskolor anses icke böra inordnas under de föreslagna avlöningsbestämmelserna
men en löneförbättring för denna personal avses bli
möjliggjord genom att statsbidragen till dessa skolor ökas.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. i samt. Nr 113.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
Förslag framlägges även om viss pensionsreglering för av löneregleringen
berörda befattningshavare.
Löne- och pensionsregleringarna föreslås skola genomföras vid ingången
av nästkommande verksamhetsår vid skolorna, d. v. s. den 1 oktober 1951
för folkhögskolorna och den 1 november 1951 för lantbruksundervisningsanstalterna.
Kungl. Maj. ts proposition nr 113.
3
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars
1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld,Q uensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,
Lingman.
Efter gemensam beredning med statsministern Erlander såsom särskild
föredragande för vissa propositionsärenden i ecklesiastikdepartementet samt
med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen anmäler chefen för
civildepartementet, statsrådet Lingman, fråga om löne- och pensionsreglering
för lärare vid statsunderstödda folkhögskolor och lanlhruksundervisningsanstalter
m. m. samt anför därvid följande.
I. Inledning.
Vid 1950 års riksdag (prop. 235; statsutsk. uti. 226, r. skr. 411; jordbr.- utsk. uti. 61, r. skr. 422) fattades principbeslut angående lönereglering för lärare
vid statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter.
I den redogörelse, som i innevarande års statsverksproposition (för flera
huvudtitlar gemensamma frågor, punkt 3) lämnades för löneregleringsarbetet
och vissa därmed sammanhängande frågor meddelade jag, att frågorna
rörande denna lönereglering voro föremål för beredning inom civildepartementet.
Med hänsyn till innebörden av riksdagens principbeslut i
fråga om folkhögskolans lärare, vilket beslut icke innefattar någon tidpunkt
för löneregleringens genomförande, ansåg jag det vara nödvändigt
att särskilt överväga, huruvida löneregleringen borde i förhandenvarande
läge genomföras eller om den borde uppskjutas till dess det organisatoriska
underlaget för löneregleringen lättare medgåve en tillämpning av det statliga
lönesystemet å ifrågavarande lärare och resultatet av 1949 års tjänsteförteckningskommittés
arbete förelåge. De svårigheter, med vilka man på
grund av 1950 års principbeslut rörande folkhögskolelärarna hade att räkna
vid ett genomförande av förevarande löneregleringsfrågor, ha i vissa
hänseenden accentuerats ytterligare sedan den åt lantbruksstyrelsen anförtrodda
utredningen rörande fyllnadstjänstgöring för lärare vid lantmannaoch
lanthushållsskolor framlagts. Denna utredning har utvisat, att — i
varje fall under avsevärd tid framåt — icke alla lärare vid sistnämnda skolor
kunna erhålla full tjänstgöring utan att för vissa av dem lönetekniska
problem uppkomma av motsvarande slag som i fråga om lärare med mindre
än full tjänstgöring vid folkhögskolorna. Då jag likväl anser mig kunna
förorda, att förslag om genomförande av ifrågavarande löneregleringar under
innevarande år framlägges, sker detta efter viss tvekan och jag vill
härvid understryka, att de nu framkomna lösningarna icke få anses såsom
slutgiltiga, utan att i varje fall beträffande folkhögskolorna en omprövning
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
bör vidtagas sedan denna skolforms ställning och organisation klarlagts genom
skolkommissionens utredningar samt bättre möjligheter än f. n. föreligga
att avväga folkhögskolelärarnas skyldigheter och rättigheter på ett i
förhållande till andra tjänstemannagrupper likvärdigt sätt. Jag vill framhålla,
att även lärarlönesakkunniga uttalat att — därest framdeles mera
omfattande tjänstgöring än för närvarande kan beredas folkhögskolans lärare
— den tjänstgöringstid, som skall anses motsvara full tjänstgöring,
bör kunna ökas. En dylik utsträckning av undervisningsskyldigheten inom
ramen för den beslutade lönesättningen bör sålunda hållas öppen.
Löneregleringen torde böra genomföras vid ingången av nästkommande
verksamhetsår vid läroanstalterna.
II. Lönefrågor.
A. 1950 års riksdags principbeslut.
1. Folkhögskolorna.
1950 års riksdag har för sin del beslutat, att en lönereglering för lärarpersonalen
vid de statsunderstödda folkhögskolorna skall genomföras i huvudsaklig
överensstämmelse med av 1941 års lärarlönesakkunniga i betänkande
den 12 oktober 1949 (SOU 1949: 50) framlagt förslag. Härigenom
har propositionen 1950: 235 avslagits samt motionerna I: 483 och II: 574 bifallits.
De delar av sakkunnigförslaget, till vilka riksdagen genom sitt principbeslut
närmast tagit ställning, avse anställningsform, tjänstgöringsskyldighet
och löneställning för ordinarie, extra ordinarie och extra lärarpersonal.
Rörande den närmare innebörden av principbeslutet i angivna delar
torde få hänvisas till förenämnda betänkande och proposition, varför här
endast lämnas en kortfattad sammanfattning beträffande dessa frågor.
Principbeslutet innebär
i fråga om rektors och ämneslärares anställnings- och tjänstgöringsförhållanden,
att vid skolorna skola finnas rektor, ordinarie, extra ordinarie eller extra
ämneslärare samt timlärare;
att rektor och ordinarie ämneslärare skola antagas antingen för anställning
tillsvidare med fyra månaders ömsesidig uppsägningstid eller för viss
tid;
att rektor och ordinarie ämneslärare, som tre år i följd oförvitligt tjänstgjort
i samma eller motsvarande ordinarie befattning vid folkhögskola, ej
må skiljas från sin befattning i annan ordning än som kan ifrågakomma i
samband med vidtagande av disciplinära åtgärder så länge enligt skolöverstyrelsens
prövning full tjänstgöring kan beredas honom under vinterkurs
vid skolan;
att anställning som extra ordinarie ämneslärare må avse endast vinterkurs
och att ämneslärare skall anställas som extra ordinarie, om anställningen
avser full tjänstgöring under minst 20 veckor i följd av samma vinterkurs
och läraren är behörig för sådan anställning;
5
Kungl. Maj. ts proposition nr 113.
att extra ordinarie ämneslärare må anställas tills vidare, därest anställningen
är avsedd att omfatta mer än en vinterkurs;
att beträffande extra ordinarie ämneslärare uppsägningstiden från skolans
sida skall vara tre månader och från lärarens sida en månad;
att extra ämneslärare skall anställas för viss tid eller tills vidare, dock
för högst en vinterkurs;
att rektor, anställd vid skola med både vinter- och sommarkurs, samt
ordinarie ämneslärare, vars tjänst omfattar både vinter- och sommarkurs,
skola vara skyldiga meddela undervisning under sommarkurs eller vid statsunderstödd
fortsättningskurs eller folkbildningskurs, rektor 195 timmar och
ämneslärare 270 timmar, dock att skolöverstyrelsen skall äga medgiva nedsättning
av nämnda timtal;
att rektor och ordinarie ämneslärare skola vara skyldiga att under sommarkurs,
statsunderstödd fortsättningskurs och folkbiidningskurs mot särskild
ersättning meddela undervisning i den omfattning skolstyrelsen bestämmer,
dock icke med högre sammanlagt timtal i veckan än som motsvarar
full tjänstgöring, och med rätt för vederbörande befattningshavare att
få frågan om sådan tjänstgöring underställd skolöverstyrelsens prövning
och avgörande; samt
att rektor och ordinarie ämneslärare ej må åläggas undervisning mer än
sammanlagt 42 veckor av arbetsåret;
beträffande rektors och ämneslärares avlöningsförhållanden,
att följande lönegrader skola gälla; rektor Ca 31, ordinarie ämneslärare
Ca 26, extra ordinarie ämneslärare Ce 24 och extra ämneslärare Cg 21;
att extra ordinarie och extra ämneslärare skola åtnjuta läsårsdaglön, beräknad
efter ett läsår om 238 dagar (34 veckor); samt
att lönen i vederbörande löneklass skall vid mindre än full tjänstgöring
reduceras för rektor till 90 % av full lön och för ordinarie ämneslärare till
i följande uppställning angivna procenttal av full lön.
Anställningen avser Procenttal
vinterkurs om 23 veckor och sommarkurs ........................ 99
» » 22 » » » ........................ 97
» » 21 » i> » ........................ 95
vinterkurs om 24 veckor ........................................ 81
» » 23 » 79
» » 22 » 77
» » 21 * 75
Av vinterkurs må därvid endast räknas den tid, för vilken statsbidrag utgår.
Med anställning, som avser vinter- och sommarkurs, må jämställas anställning,
som avser vinterkurs och statsunderstödda fortsättnings- eller
folkbildningskurser, därest läraren under sistnämnda kurser kan beredas
tjänstgöring under 270 undervisningstimmar.
För ordinarie ämneslärare, anställd för enbart vinterkurs, ökas lönen
med 2 procent för varje hel vecka, varmed statsbidragsberättigad tid av vinterkursen
överstiger 24 veckor, dock till högst 100 procent.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
I fråga om lönegradsplacering och tid för befordran förutsättes i principbeslutet
för icke-ordinarie lärare en begynnelseplacering i lönegrad Cg 21
såväl för lärare med akademisk examen som för annan lärare samt att extra
lärare skall antagas till extra ordinarie under förutsättning bl. a. att han
tjänstgjort minst 42 veckor under vinterkurs vid statsunderstödd folkhögskola
eller minst 20 veckor vid sådan kurs och minst 36 veckor vid annan
läroanstalt under offentlig kontroll.
För behörighet till ordinarie ämneslärartjänst (Ca 26) har i fråga om
längden av fullgjord tjänstgöring uppställts enahanda krav som nyss angivits
beträffande extra ordinarie lärare.
Vad beträffar övningslärarna innebär lärarlönesakkunnigas av riksdagen
i princip godtagna förslag i huvudsak
i fråga om anställnings- och tjänstgöringsförhållandena,
att de av de sakkunniga i betänkande den 23 januari 1947 med förslag till
lönereglering för övningslärare vid olika skolformer framlagda förslagen till
stadga och avlöningsreglemente skola i huvudsak gälla jämväl för folkhögskolans
övningslärare, ehuru med tillämpning av vissa för sistnämnda lärare
föreslagna särbestämmelser; samt
att ordinarie anställning i regel endast skall förekomma i ämnena hushållsgöromål,
kvinnlig slöjd och vävning samt att sådan anställning i övriga
övningsämnen skall förekomma endast efter medgivande av Kungl. Maj:t;
i fråga om avlöningsförhållandena,
att följande lönegrader skola gälla:
lärare i teckning, musik och gymnastik, ordinarie Ca 21 och extra ordinarie
Ce 20, dock att, om särskilda skäl föreligga, även lönegraderna Ca 23
och Ce 22 skola kunna medgivas,
lärare i hushållsgöromål, ordinarie Ca 20 och extra ordinarie Ce 19,
lärare i kvinnlig slöjd och vävning, ordinarie Ca 18 och extra ordinarie
Ce 17, dock att sådan lärare, som innehaft reglerad tjänst minst tio år men
icke har föreskriven utbildning, övergångsvis skall tillhöra lönegrad Ca 14
eller Ce 13 samt
lärare i manlig slöjd, ordinarie Ca 18 eller Ca 16 och extra ordinarie Ce
17 eller Ce 15, allt efter lärarens högre eller lägre kompetens.
Departementschefen. Såsom inledningsvis framhållits har jag hyst betänkligheter
mot att i förhandenvarande läge framlägga förslag angående
genomförande för folkhögskolornas lärare av en lönereglering, som innebär
anslutning till det statliga lönesystemet. Då förslag om sådan reglering nu
framlägges, har jag sett mig nödsakad att åtminstone på några punkter
ifrågasätta vissa jämkningar i förhållande till principbeslutet.
Med hänsyn till de konsekvenser, som de av lärarlönesakkunndga uppställda
villkoren för erhållande av ordinarie ämneslärartjänst i lönegrad Ca
26 eller extra ordinarie lärartjänst i lönegrad Ce 24 kunna få i fråga om
löneställningen för andra tjänstemannagrupper, anser jag mig böra föreslå
att för placering i angivna lönegrader skall fordras, för lärare med akade
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
misk examen (motsvarande), som innefattar ämnen av betydelse för hans
lärarverksamhet, att han tjänstgjort vid folkhögskola eller annan läroanstalt
under offentlig kontroll minst fyra år, och för annan lärare, att skolöverstyrelsen
med hänsyn till lång och välmeriterad tjänstgöring beviljat honom
dispens. Särskilda övergångsbestämmelser förutsättas emellertid för lärare,
som vid löneregleringens genomförande förvärvat behörighet för fast anställning
enligt nu gällande bestämmelser.
Emot nu angivna jämkningar svarande förändringar böra även vidtagas
i fråga om extra lärare, så att anslutning vinnes till princippropositionens
förslag. För dessa lärare kunna icke åberopas samma skäl för en enhetlig
lönegradsplacering som beträffande ordinarie lärare. Placering i lönegraden
Cg 21 bör därför endast komma i fråga för den som avlagt akademisk examen
(motsvarande). Annan extra ämneslärare bör placeras i lönegraden Cg
20, om han av skolöverstyrelsen förklarats behörig att inneha icke-ordinarie
ämneslärarbefattning vid folkhögskola. Den som icke uppfyller villkoren
för anställning såsom extra lärare, bör anställas såsom timlärare.
Av det anförda framgår att jag för behörighet till extra ordinarie ämneslärartjänst
i lönegraden Ce 24 ansett mig böra uppställa samma krav som
i fråga om ordinarie tjänst. Extra ordinarie anställning i lönegraden Ce 21
bör dock kunna vinnas av lärare med akademisk examen (motsvarande)
efter en tjänstgöringstid av minst 42 veckor under vinterkurs vid folkhögskola
eller ock minst 20 veckor vid sådan kurs och minst 36 veckor vid annan
läroanstalt under offentlig kontroll. Annan lärare bör efter nu angivna
tid kunna antagas till extra ordinarie ämneslärare i lönegraden Ce 21, om
han av skolöverstyrelsen förklarats behörig att inneha icke-ordinarie anställning
vid folkhögskola.
Jag vill i detta sammanhang framhålla, att för andra grupper akademiker
gälla följande regler rörande reglerad befordringsgång, nämligen för juris
kandidat utan tingsmeritering och för filosofie kandidat
Cf 17 — PA år — Ce 20 — 2 år — Ce 22 — 2 år — Ce 23 — 2 år — Ce 24
77=17
samt för juris kandidat med tingsmeritering, filosofie licentiat och lantmätare
Cf 19 — 1 år —Ce 22 — 2 år —Ce 23 — 2 år —Ce 24
5 år
Om löneregleringen på förevarande punkt genomfördes i fullständig överensstämmelse
med lärarlönesakkunnigas förslag, skulle detta sålunda innebära,
att en filosofie kandidat vid folkhögskola skulle uppnå lönegraden Ce
24 efter 2 års anställning, medan i statlig tjänst en filosofie kandidat uppnår
denna lönegrad först efter 772 år och en filosofie licentiat först efter 5 år.
Eftersom jämförelser ofta göras mellan folkhögskollärare och lärare vid
realskolorna, må framhållas, att sistnämnda lärare erhålla begynnelseplacering
i lönegraden Cg 21 och efter 2 års tjänstgöring antagas till extra ordinarie
i Ce 21 samt att befordran till Ce 24 sker först efter fullgjord provårs
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 113.
tjänstgöring. Läroverkslärare torde för närvarande erhålla befordran till lönegraden
Ce 24 först efter i medeltal 4—5 år räknat från inträdet å lärarbanan.
Såsom framgår av det föregående erhåller inom statsförvaltningen eu
akademiker med högre examen gynnsammare befordringsgång än en akademiker
med lägre examen. För att läroverkslärare skall erhålla begynnelseplacering
i lönegraden Cg 21 förutsättes, att han avlagt filosofie magisterexamen.
Har han icke denna kompetens anställes han såsom timlärare.
Även om vissa skäl tala för att icke-ordinarie folkhögskollärare erhålla
gynnsammare befordringsmöjligheter än andra jämförliga lärare, torde man
emellertid med hänsyn till den pågående översynen av olika befordringsgångar
icke kunna för närvarande sträcka sig längre än till att, i enlighet
med vad jag nu föreslagit, medgiva uppflyttning till 24 lönegraden efter 4
år. Då jag förordar detta, förutsätter jag dock, att tjänsteförteckningskommittén
vid behandlingen av löneställningen för lärarna vid folkhögskolorna
skall beakta de speciella förhållanden, som råda vid dessa skolor.
Även i andra hänseenden än de här angivna torde vissa jämkningar böra
vidtagas i förhållande till lärarlönesakkunnigas förslag. Sådana jämkningar
torde dock kunna göras inom ramen för riksdagens beslut om att löneregleringen
skall ske i huvudsaklig överensstämmelse med lärarlönesakkunnigas
förslag.
I fråga om övningslärarna må framhållas, att riksdagsbeslutet bl. a. innebär,
att löneregleringen skall genomföras i viss anslutning till de sakkunnigas
förslag till lönereglering för övningslärare i allmänhet. Då emellertid
lönereglering numera genomförts för dessa andra övningslärare (prop.
1950:234; statsutsk. uti. 1950: 155; r. skr 1950:290) och härvid i en del
hänseenden avvikelser gjorts i förhållande till de sakkunnigas förslag, torde
härav betingade jämkningar böra få vidtagas vid nu förevarande lönereglering.
Härvid torde även särskilt böra beaktas, att befattning som husmoderlärare
behandlas som lärartjänst endast om —- i överensstämmelse med
de sakkunnigas förslag i betänkandet (SOU 1947:15) angående övningslärarna
—- minst hälften av tjänstgöringen fullgöres som lärare samt vidare
att kompetensen för lärare i kvinnlig slöjd bör bedömas med hänsynstagande
till vad skolöverstyrelsen i sitt i princippropositionen refererade yttrande
anfört i denna fråga.
2. Lantbruksundervisningsanstalterna.
Principbeslutet innebär i huvudsak,
beträffande rektors och ämneslärares anställnings- och tjänstgöringsförhållanden,
att vid skolorna skola finnas rektor, ordinarie, extra ordinarie eller extra
ämneslärare samt timlärare (speciallärare);
att ordinarie ämneslärare skall anställas tills vidare med minst sex månaders
ömsesidig rätt till uppsägning eller för viss tid;
9
Kurigl. Maj.ts proposition nr 113.
att ordinarie ämneslärare, som under minst tre år i följd oförvitligt tjänstgjort
i samma eller motsvarande ordinarie befattning vid lantbruksundervisningsanstalt,
ej må skiljas från sin befattning i annan ordning än som
kan ifrågakomma i samband med vidtagande av disciplinära åtgärder, så
länge enligt lantbruksstyrelsens prövning tjänstgöring vid av skolan anordnade
huvudkurser kan beredas honom;
att extra ordinarie ämneslärare skall anställas för viss tid eller tills vidare
samt att vid anställning tills vidare uppsägningstiden, med vissa undantag,
skall från skolans sida vara tre månader och från lärarens sida en månad;
att extra ämneslärare anställes för viss tid eller tills vidare, dock för
högst ett år;
att i den med rektors- och ämneslärartjänst förenade tjänstgöringsskyldigheten
även må inräknas tjänstgöring vid till skolan förlagda andra kurser
än huvudkurs;
att rektor och ämneslärare, i den mån de icke helt tagas i anspråk för
skolans verksamhet, skola fullgöra viss fyllnadstjänstgöring vid hushållningssällskap,
lantbruksnämnd, landsting eller skogsvårdsstyrelse eller vid
annan lantbruks undervisningsanstalt;
att befattningshavare skall åtnjuta semester;
beträffande ämnesläiares avlöningsförhållanden,
att följande lönegrader skola gälla:
vid lantmanna- och lantbruksskolor: ordinarie ämneslärare Ca 26, extra
ordinarie ämneslärare Ce 24 och extra ämneslärare Cg 21 eller Cg 20;
vid lanthushållsskolor: ordinarie ämneslärare Ca 20, extra ordinarie ämneslärare
Ce 18 och extra ämneslärare Cg 17.
I fråga om lönegrads placering och tid för befordran för icke-ordinarie lärare
innebär beslutet, att lärare, som avlagt agronomexamen, erhåller begynnelseplacering
i 21 lönegraden och efter två års tjänstgöring antages
till extra ordinarie i samma grad. Frågan om huru lång anställningstid,
som skall erfordras för uppflyttning till lönegraden Ce 24, skulle bero av
bl. a. resultatet av utredningen angående löneställningen för amanuenser
och assistenter vid universitet och högskolor.
Departementschefen. I principbeslutet rörande lantbruksundervisningsanstalterna
ifrågasätter jag icke någon ändring. Den nyssberörda utredningen
rörande löneställningen för amanuenser och assistenter vid universitet och
högskolor är numera slutförd. Utredningen har emellertid icke utmynnat
i något förslag beträffande löneställningen för agronomer. I detta läge anser
jag mig böra föreslå, att för behörighet som ordinarie ämneslärare i Ca 26
och extra ordinarie ämneslärare i Ce 24 vid lantbruks- eller lantmannaskola
skola gälla motsvarande krav som av mig förordats beträffande folkhögskolorna
eller således i princip en anställningstid av fyra år. Vad jag i
övrigt anfört rörande sistnämnda skolors lärare gäller i tillämpliga delar
även om förevarande lärare.
Då sålunda en agronom, som är anställd vid lantbruks- eller lantmannaskola,
beredes möjlighet att uppnå 24 lönegraden efter fyra års tjänstgöring,
finner jag det rimligt att för agronom i statstjänst eller i annan statsunder
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 113.
stödd verksamhet tillämpas en någon gynnsammare befordringsgång än
den hittills använda, som leder till angivna löneställning efter sju och ett
halvt år. I avvaktan på slutförandet av tjänsteförteckningskommitténs arbete
förordar jag, att för dessa agronomer i tillämpliga delar införes den
för akademiker med högre examen gällande befordringsgången, enligt vilken
24 lönegraden uppnås efter fem års tjänstgöring. I samband därmed
torde även löneställningen för viss assistentpersonal vid jordbrukets högre
undervisningsanstalter böra i viss mån förbättras.
B. Vissa för folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna
gemensamma frågor.
1. Avlöningsbestämmelsernas allmänna utformning.
1950 års riksdags principbeslut angående lönereglering för folkhögskolornas
och lantbruksundervisningsanstalternas lärare innebär, att dessa
grupper av befattningshavare skola inordnas under det statliga lönesystemet.
I fråga om avlöningsbestämmelsernas utformning ha de sakkunniga
framlagt förslag om ett särskilt för de båda skolformerna gemensamt avlöningsreglemente,
vilket torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende
(Bilaga 1). Ett inordnande av befattningshavarna under statens allmänna
avlöningsreglemente (Saar) skulle nämligen nödvändiggöra ett stort antal
särbestämmelser, särskilt i fråga om folkhögskolornas lärare. Dessutom
skulle flertalet förvaltningsbestämmelser i 4—17 §§ Saar, vilka äro av stadgekaraktär,
icke bli tillämpliga. Motsvarande för ifrågavarande skolformer
direkt anpassade bestämmelser hade intagits i de sakkunnigas stadgeförslag.
De statliga och högre kommunala skolorna hade visserligen inordnats
i Saar, men de speciella förhållandena vid dessa skolor hade påkallat ett
stort antal särbestämmelser, och härmed förknippade olägenheter skulle
enligt de sakkunnigas mening uppstå även för den händelse folkhögskolorna
inordnades i Saar.
I de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för statsunderstödda
folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter ha sammanförts de föreskrifter
i Saar och tilläggsbestämmelserna (TB) till Saar, vilka synts böra
gälla för ifrågavarande befattningshavare. De sakkunniga ha härvid i syfte
att giva reglementet en så enkel och överskådlig utformning som möjligt
slopat en del detalj föreskrifter, vilka ansetts vara av mindre betydelse
i praktiken. De ha dock utgått från att, därest i dessa detalj föreskrifter angivna
fall undantagsvis skulle inträffa, dessa fall i allmänhet skola lösas i
enlighet med vad som följer av nämnda detalj föreskrifter.
De sakkunnigas förslag om ett särskilt, för folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna
gemensamt avlöningsreglemente har i allmänhet
icke föranlett särskilda uttalanden i remissyttrandena.
Statens lönenämnd har framhållit, att nämnden med hänsyn till de speciella
arbetsförhållandena vid ifrågavarande skolor och till därav föranledd
tvekan rörande lämpligheten av att vid dem tillämpa det statliga lönesystemet
ansåge det välbetänkt att för berörda områden utfärda särskilda
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
avlöningsbestämmelser, vilka vore fristående från Saar, även om de i sina
huvuddrag anslöte sig till detta reglemente.
Vidare ha några skolstyrelser ifrågasatt, huruvida icke för vinnande av
större överskådlighet skilda avlöningsreglementen borde utfärdas för folkhögskolorna
och lantbruksundervisningsanstalterna.
Departementschefen. I princippropositionen framhöll jag i fråga om avlöningsbestämmelsernas
utformning, att lämpligheten av att, såsom de sakkunniga
föreslagit, sammanföra avlöningsbestämmelserna för folkhögskolornas
och lantbruksundervisningsanstalternas rektorer och ämneslärare
till ett särskilt avlöningsreglemente kunde ifrågasättas. Jag fann det emellertid
icke påkallat, att då taga ställning till frågan om avlöningsbestämmelsernas
utformning utan förutsatte, att spörsmålet skulle ytterligare övervägas
innan förslag till avlöningsbestämmelser förelädes riksdagen.
Frågan om reglementsbestämmelsernas allmänna anordning har sedermera
kommit i ett annat läge dels på grund av att riksdagen i icke oväsentlig
utsträckning frångick propositionens förslag och dels på grund av
att den i propositionen bebådade närmare undersökningen rörande möjligheterna
att genomföra de sakkunnigas förslag i fråga om fyllnadstjänstgöring
för befattningshavare vid lantbruksundervisningsanstalterna utvisat,
att full tjänstgöring icke synes i erforderlig utsträckning kunna erbjudas
dylika befattningshavare. Vid sådant förhållande torde en anslutning av
dessa befattningshavare till det statliga lönesystemet få åstadkommas efter
i huvudsak sådana modifikationer av systemet, bl. a. i fråga om reduktion
av lön vid mindre än full tjänstgöring, som beslutats beträffande folkhögskollärare.
Med hänsyn till sålunda ändrade utgångspunkter finner jag, att bestämmelser
angående ifrågavarande befattningshavargrupper icke böra intagas
i Saar, och jag kan därför ansluta mig till de sakkunnigas förslag om ett
särskilt för folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter gemensamt
avlöningsreglemente. För en dylik anordning med särskilda bestämmelser
vid sidan av Saar talar även den omständigheten, att det knappast är möjligt
att utan närmare erfarenheter bestämt avgöra, huruvida den detaljreglering
som nu föreslås, i alla avseenden är den för ifrågavarande särpräglade
skolformer mest lämpliga. I detta sammanhang må särskilt framhållas,
att fyllnadstjänstgöringsinstitutet för lantbruksundervisningsanstalterna
måste betecknas såsom en försöksanordning.
Ehuru jag sålunda finner mig böra förorda ett särskilt avlöningsreglemente
för ifrågavarande befattningshavargrupper, vill jag dock understryka,
att detta reglemente bör i såväl sak som form så nära som möjligt
ansluta sig till Saar eller avlöningsreglementet för folkskolan (Arf) och att
sålunda avvikelse bör göras endast då så är direkt påkallat av de särpräglade
förhållandena vid folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna.
Emot att förvaltningsbestämmelser i stort sett icke intagits i förslaget
till avlöningsreglemente utan hänförts till respektive stadgor finner
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 113.
jag dock icke anledning till erinran. Anledningen till att dylika bestämmelser
intagits i Saar är närmast att någon allmän verksstadga icke finnes.
Däremot kan jag icke förorda, att, på sätt de sakkunniga föreslagit, i avlöningsreglemcntet
intagas stadganden av natur att böra hänföras till tillläggsbestämmelser.
Jag vill erinra, att problemet härvidlag är likartat med
det, som förelåg vid 1950 års lönereglering för övningslärare och kyrkomusiker.
1941 års lärarlönesakkunniga hade även för dessa befattningshavare
föreslagit avlöningsreglementen, i vilka tilläggsbestämmelser voro inarbetade.
De sakkunniga hade härvid föreslagit, att Kungl. Maj:t skulle äga
ändra reglementena, i vad de kunde anses innehålla tilläggsbestämmelser,
i större utsträckning än i andra avseenden. En dylik anordning ansåg jag
mig på grund av svårigheter att draga gränsen mellan bestämmelser av det
ena och det andra slaget icke kunna förorda. I stället förordade jag en fördelning
av bestämmelserna på avlöningsreglementen och tilläggsbestämmelser
efter vedertagna normer. Eftersom riksdagen godtog det av mig sålunda
framlagda förslaget, torde en lösning efter likartade linjer böra ske
även i nu förevarande fall.
Vid utfärdandet av statens allmänna avlöning,sreglemente och folkskolans
avlöningsreglemente har tillämpats den ordningen, att riksdagen bemyndigat
Kungl. Maj :t att utfärda reglementena i huvudsaklig överensstämmelse
med framlagda författningsförslag; Kungl. Maj :t har härigenom
blivit oförhindrad att vidtaga förtydliganden eller eljest redaktionella
jämkningar i författningarna, såväl vid utfärdandet som därefter. Kungl.
Maj :t har vidare bemyndigats att utan riksdagens medverkan ändra avlöningsbestämmelserna,
dels då skäl föreligga att utsträcka tillämpningen
av enligt reglementena för vissa grupper av tjänstemän gällande bestämmelser
till andra, i stort sett likartade grupper, dels då riksdagens beslut
i organisations- eller anslagsfrågor föranleda tillägg till eller ändring i reglementenas
bestämmelser, så framt dessa tillägg eller ändringar icke avvika
från de principer, på vilka avlöningsreglementenas bestämmelser äro
byggda, dels ock då skäl föreligga att i samband med ändringar och tilllägg,
som nyss sagts, vidtaga vissa modifikationer av gällande bestämmelser.
Därjämte har Kungl. Maj :t bemyndigats att utfärda övergångsbestämmelser
i samband med löneregleringen. I fråga om avlöningsreglementena
för övningslärare och kyrkomusiker gjordes så till vida avvikelse
från den nyss angivna ordningen att överarbetade författningsförslag icke
förelädes riksdagen. I stället framlades de av vederbörande sakkunniga utarbetade
författningsförslagen och i anslutning härtill redovisades de ändringar
i förslagen, som syntes böra vidtagas. Bemyndigande utverkades för
Kungl. Maj :t att utfärda reglementen i huvudsaklig överensstämmelse med
propositionens förslag.
Beträffande utfärdandet av det nu föreslagna avlöningsreglementet för
statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter torde
böra förfaras på i huvudsak samma sätt som i fråga om reglementena för
övningslärare och kyrkomusiker. Samma förfaringssätt tillämpades f. ö.
Kungl. Maj.ts proposition nr 113.
13
även vid utfärdandet år 1949 av reglementet för pensionering genom statens
pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare (SPA-reglementet).
Jag förordar sålunda, att riksdagens bemyndigande utverkas att
utfärda avlöningsreglemente i huvudsaklig överensstämmelse med av mig
framlagda förslag samt att utfärda för löneregleringen erforderliga övergångsbestämmelser.
2. Anställningsform och löneställning för rektorer.
Gällande bestämmelser. Lärarlönesakkunnigas tidigare förslag m. m.
Rektorerna vid folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter äro enligt
gällande bestämmelser innehavare av särskilda rektors tjänster. Dessa
äro emellertid icke såsom vid de allmänna läroverken förordnandetjänster.
Rektorerna vid de båda förstnämnda slagen av läroanstalter anställas nämligen
i regel tills vidare med ömsesidig rätt till uppsägning. Vid folkhögskolorna
gäller dessutom, att rektor efter tre på varandra följande års oförvitlig
tjänstgöring i samma eller motsvarande befattning vid folkhögskola icke
må skiljas från sin befattning, så länge den kurs eller avdelning uppehälles,
för vilken han är anställd vid skolan, där han ej befinnes försumlig i tjänsten.
I sistnämnda fall skall beslut om entledigande för att bli gällande stadfästas
av skolöverstyrelsen. Vid lantbruksundervisningsanstalt gäller, att
uppsägning av ordinarie rektor skall, innan beslutet må gå i verkställighet,
underställas lantbruksstyrelsen för godkännande.
Lärarlönesakkunniga framhöllo i sitt betänkande med förslag till lönereglering
för lärarpersonalen vid folkhögskolor och lantbruksundcrvisningsantalter,
att en anställningsform för rektorerna enligt det statliga systemet
icke lämpligen kunde ifrågakomma vid nämnda läroanstalter. De sakkunniga
ansågo sig därför icke böra föreslå annan ändring beträffande anställningsformen
för ifrågavarande rektorstjänster än att de för folkhögskolorna
gällande bestämmelserna bleve tillämpliga även vid lantbruksundervisningsanstalterna.
Enligt de sakkunnigas förslag borde rektorstjänsterna hänföras
till lönegrad Ca 31.
I yttrande över nyssnämnda betänkande uttalade skolöverstyrelsen den
uppfattningen, att det borde övervägas, om icke rektorerna vid folkhögskolor
liksom vid realskolor borde förordnas för högst sex år i taget. Skolstyrelserna
borde dock icke äga vägra meddela förnyat förordnande annat än
efter medgivande av skolöverstyrelsen. Rektor skulle i så fall, då tiden för
förordnandet utgått och nytt förordnande ej meddelats, äga övergå å tjänst
över stat i lönegrad Ca 26, d. v. s. den av lärarlönesakkunniga föreslagna
lönegraden för ordinarie ämneslärare vid folkhögskola. Han skulle därefter
vara skyldig att tjänstgöra vid någon statlig eller statsunderstödd skola,
till vilken han hänvisades av skolöverstyrelsen. Självfallet skulle han även
kunna inneha ämneslärartjänst vid den skola, där han tidigare varit anställd
som rektor. Nämnda skola skulle vara skyldig att svara för tio pro
-
14 Kungl. Maj.ts proposition nr 113.
cent av kostnaderna för hans avlöning, intill dess att lämplig tjänst kunde
beredas honom.
I anslutning till nämnda uttalande av skolöverstyrelsen uppdrog Kungl.
Maj :t åt 1941 års lärarlönesakkunniga att till förnyad prövning upptaga frågan
om anställnings- och avlöningsförhållandena för rektorerna vid såväl
folkhögskolor som lantbruksundervisningsanstalter. I princippropositionen
(1950: 235) föreslogs, att resultatet av sagda utredningsuppdrag skulle avvaktas,
innan beslut meddelades om anställningsformen för rektorerna vid
ifrågavarande båda skolformer.
Riksdagen beslutade emellertid bifalla en vid propositionens behandling i
statsutskottet avgiven reservation, innebärande, bland annat, att rektor vid
folkhögskola skall placeras i lönegraden Ca 31. I fråga om lantbruksundervisningsanstalterna
biföll riksdagen däremot propositionen, vilket innebär
att frågan om anställningsformen och löneställningen för dessa anstalters
rektorer lämnades öppen i avvaktan på slutförandet av den anbefallda utredningen.
I en den 29 december 1950 avgiven promemoria ha lärarlönesakkunniga
redovisat resultatet av sin förnyade prövning av berörda frågor angående
rektorerna vid folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter. De sakkunniga
ha framhållit, att frågan om anställningsformen för rektor vid
folkhögskola genom riksdagens beslut kommit i ett annat läge än det som
förelåg vid den tidpunkt, då lärarlönesakkunniga erhöllo förenämnda utredningsuppdrag.
Riksdagens nyssnämnda beslut syntes nämligen utesluta
möjligheten av att ifrågavarande rektor stjänster konstruerades såsom förordnandetjänster.
De sakkunniga ha emellertid detta oaktat ansett sig böra
fullfölja det å dem givna uppdraget, särskilt som frågan om anställningsformen
även berört rektor stjänsterna vid lantbruksundervisningsanstalterna,
beträffande vilka tjänster 1950 års riksdag, såsom nyss nämnts, icke
fattat något beslut.
Frågan om anställningsformen.
I fråga om anställningsformen för berörda rektorer ha de sakkunniga i
sin promemoria anfört i huvudsak följande beträffande rektorerna vid folkhögskolorna.
Frågan, huruvida förutsättningar kunna skapas för att rektorstjänst vid
folkhögskolorna skall kunna konstrueras på samma sätt som vid allmänt
läroverk, torde icke utan vidare kunna besvaras nekande. Ur organisatorisk
synpunkt torde nämligen större svårigheter icke möta för genomförande av
en sådan anordning. I och med inrättande av förordnandetjänster för rektorerna
måste emellertid förflyttningsskyldighet inträda för den lärare, som
tillsatts å rektorns lärartjänst, eller, i vissa fall, för rektorn själv, och detta
skulle medföra avsevärda olägenheter i olika hänseenden. Folkhögskolorna
intaga såväl i fråga om organisation som beträffande undervisningsarbetets
bedrivande en särställning. En tvångsförflyttning av en förutvarande rektor
eller lärare vid folkhögskola till exempelvis allmänt läroverk eller högre
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
kommunal skola skulle därför otvivelaktigt medföra betydande svårigheter
av pedagogisk art. Man måste härvid taga i beaktande, att för anställning
som ämneslärare vid allmänna läroverk och högre kommunala skolor gälla
andra behörighetsvillkor än för ämneslärare vid folkhögskolor. På grund
härav sakna icke så få folkhögskollärare för ämneslärarbefattning vid nyssnämnda
skolor föreskriven kompetens. Vidare bör beaktas att förflyttningen
i många fall komme att avse lärare, som haft en mångårig tjänstgöring vid
folkhögskola och som under denna tjänstgöring blivit helt inställd på de undervisningsmetoder
och arbetsformer, vilka tillämpas i folkhögskolan.
Därest förflyttningsskyldigheten begränsades till att gälla förflyttning endast
till folkhögskolor, skulle sannolikt de berörda svårigheterna i någon
mån minska. Antalet folkhögskolor, till vilka förflyttning kunde ifrågakomma,
är dock jämförelsevis ringa. Det är även en annan omständighet, som
här bör uppmärksammas, nämligen den att många folkhögskolor dro s. k.
rörelseskolor. Dessa skolor, som upprättats och understödjas av religiösa
sammanslutningar eller av folkrörelser av olika slag, äro präglade av en viss
rörelses folkbildningsintresse. En tvångsförvaltning av lärare till sådana
skolor skulle med ail sannolikhet möta ett alldeles särskilt starkt motstånd,
vilket får anses vara förklarligt.
Det torde icke heller kunna anses som en lycklig lösning, att en förutvarande
rektor kvarstår i tjänst som ämneslärare vid den skola, där han kanske
under en längre tid innehaft anställning som rektor. I dylika fall skulle
säkerligen konflikter av det ena eller andra slaget icke kunna undvikas.
Då enligt de sakkunnigas bestämda mening organisatoriska, pedagogiska
och även principiella skäl tala mot inrättande av förordnandetjänster och
därmed införande av förflyttningsskyldighet för rektorer och lärare vid
folkhögskolor, kunna de sakkunniga icke förorda att så sker.
Vad sålunda anförts rörande rektor stjänster na vid folkhögskolor anse de
sakkunniga i allt väsentligt gälla även motsvarande tjänster vid lantbruksundervisningsanstalterna.
De sakkunniga anföra i detta hänseende följande.
Lantbruksundervisningsanstalterna intaga en än mera utpräglad särställning
inom undervisningsväsendet än folkhögskolorna. Undervisningen vid
lantbruksundervisningsanstalterna är i hög grad yrkesbetonad, och flertalet
lärare ha förvärvat för undervisning i denna skolform erforderlig specialutbildning.
Dessa förhållanden utgöra enligt de sakkunnigas mening tungt
vägande skäl mot inrättande av förordnandetjänster för rektorerna, då en
dylik anordning skulle nödvändiggöra införande av förflyttningsskyldighet
för ifrågavarande befattningshavare. Härtill kommer att lantbruksundervisningsanstalterna
äro underställda lantbruksstyrelsen, medan däremot
övriga här berörda skolor stå under skolöverstyrelsens inseende, vilket skulle
försvåra handläggningen av ärendena om tvångsförflyttning.
En begränsning av förflyttningsskyldigheten till att avse förflyttning endast
till lantbruksundervisningsanstalter vore givetvis tänkbar. Eventuellt
kunde skyldigheten utvidgas till att omfatta även vissa tjänster hos hushållningssällskap
och lanbruksnämndcr samt liknande institutioner. Då de sakkunniga
emellertid icke kunna förorda införande av bestämmelser om allmän
förflyttningsskyldighet, vilket enligt de sakkunnigas mening får anses
utgöra eu" förutsättning för att rektorsbefattningarna vid lantbruksundervisningsanstaltcrna
skola inrättas so in förordnandetjänster, anse sig de sakkunniga
icke kunna tillstyrka en sådan anställningsform för ifrågavarande
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
rektorer. Även lanthushållslärarinnornas utbildning och tjänstgöring avvika
från utbildningen och tjänstgöringen för lärarinnor i hushållsgöromål
vid flertalet skolformer, varför en förflyttning av förstnämnda lärarinnor
skulle vara förenad med vissa olägenheter.
Lönefrågan.
Lärarlönesakkunniga föreslogo i sitt betänkande lönegraden Ca 31 för rekiorer
vid folkhögskolor, lantbruksskolor och lantmannaskolor samt lönegraden
Ca 26 för rektorer vid lanthushållsskolor. De sakkunniga förordade
sålunda en enhetlig lönegradsplacering av rektorerna vid respektive skolformer,
dock med viss reducering av lönen beträffande befattningar, vilka
icke ansågos vara förenade med full tjänstgöring. Lönerna borde vara såväl
minimi- som maximilöner och skolorna skulle alltså icke äga rätt att utge
vare sig lägre lön eller särskilda löneförmåner utöver lönen för i tjänsten
ingående arbetsuppgifter. Skötseln av skol jordbruken vid ett stort antal
lantbruksundervisningsanstalter krävde emellertid enligt de sakkunnigas mening
ett så omfattande arbete särskilt av rektorerna och i en del fall även av
ämneslärarna, att detta arbete i dess helhet icke rimligen borde inräknas i
tjänsten. I sådana fall borde därför skolorna vara oförhindrade att, liksom
hittills, utgiva särskilt arvode för skötseln av och ansvaret för skoljordbrulcet.
Arvodets storlek borde bestämmas efter prövning i varje särskilt fall.
I yttrandena över lärarlönesakkunnigas löneregleringsförslag, i vad detsamma
avser rektorernas löneställning, framkoinmo vissa ändringsförslag.
Beträffande folkhögslcolerektorernas lönegradsplacering förklarade sig
statskontoret i avvaktan på resultatet av pågående utredning angående rektorernas
ställning vid högre kommunala in. fl. skolor icke kunna förorda
högre löneställning för rektor vid folkhögskola än en lönegrad över den
lägsta för rektor vid kommunal mellanskola eller således Ca 30. Med hänsyn
till skolornas väsentligt olika storlek framhöll statskontoret vidare, att
en differentiering av rektorsbefattningarna borde ske, så att de mindre skolornas
rektorer placerades i 28 lönegraden.
Statens lönenämnd uttalade, att nämnden i betraktande av folkhögskolornas
mycket varierande storlek funnit en differentiering av rektorernas
lönegradsplacering framstå som en naturlig åtgärd. Då emellertid vissa
praktiska svårigheter sannolikt skulle vara förenade därmed, ansåg sig lönenämnden
böra förorda en enhetlig löneställning. Lönenämndens majoritet
ville därvid icke motsätta sig rektorernas placering i lönegraden Ca 31,
medan ordföranden och två ledamöter ansågo, att rektor icke borde hänföras
till högre lönegrad än Ca 30.
Svenska landstingsförbundet fann de sakkunnigas förslag angående avlöningsförhållandena
för folkhögskolornas lärare i det stora hela tillfredsställande.
Med hänsyn till riksdagens beslut angående lönegradsplacering för folkhögskolerektorerna
ha de sakkunniga i promemorian förklarat sig icke ha
anledning att ytterligare uppehålla sig vid frågan om dessa rektorers löneställning.
17
Kungi. Maj.ts proposition nr 113.
Vad angår rektorerna vid lanthushållsskolorna tillstyrkte flertalet remissinstanser
i yttranden över betänkandet lönegraden Ca 26. Lantbruksstyrelsen
och Hushållningssällskapens förbund förordade en placering i lönegraden
Ca 27. Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund ansåg skäligt, att
ifrågavarande rektorer placerades i lönegraden Ca 28. Vad som anförts i
sistnämnda yttranden har icke föranlett de sakkunniga att frångå sitt i betänkandet
avgivna förslag om placering av rektorerna vid lanthushållsskolorna
i lönegraden Ca 26.
Vad slutligen angår lärarlönesakkunnigas förslag angående löneställningen
för rektorerna vid lantbruks- och lantmannaskolorna framkonuno i yttrandena
över betänkandet flera ändringsförslag avseende dels lönegradsplaceringen
samt differentiering av rektorsbefattningarna, dels ock ersättning
för skötsel av skölj ordbruken.
Statskontoret föreslog, att rektorerna vid lantbruksskolorna, vilka skolor
äro förenade med skoljordbruk av mycket stor omfattning, skulle placeras
i lönegraden Ca 30, medan rektorerna vid lantmannaskolorna skulle hänföras
till lönegraden Ca 28 utom rektorerna vid tre angivna lantmannaskolor,
vilka enligt statskontorets mening på grund av storleken av skölj ordbruket
och elevantalet kunde anses vara så likställda med lantbruksskolorna, att
rektorerna icke skäligen borde sättas i lägre lönegrad än vid sistnämnda
skolor. Statskontoret förklarade sig icke kunna biträda förslaget, att rektor
eller ämneslärare för skötsel av skoljordbruk skulle beredas särskild
ersättning vid sidan av avlöningsförmånerna enligt avlöningsreglementet.
Med hänsyn till nu utgående ersättningar borde särskilda övergångsbestämmelser
meddelas i fall av löneminskning.
Statens lönenåmnd ansåg, att högre lönegrad än Ca 30 icke borde komma
i fråga. Lönenämnden uttalade vidare, att arbetet med skol jordbruket
borde i sin helhet tillhöra rektorstjänsten och följaktligen icke ersättas särskilt
vid sidan av lönen. Med hänsyn härtill och till förekommande variationer
beträffande skölj ordbrukens storlek vore enligt lönenämndens mening
en differentiering av rektorernas löneställning påkallad, så att rektorstjänsterna
vid lantbruks- och lantmannaskolorna bleve fördelade på lönegraderna
Ca 30 och Ca 28. Samtliga rektorstjänster vid lantbruksskolor
borde hänföras till 30 lönegraden. En ledamot av lönenämnden tillstyrkte
lärarlönesakkunnigas förslag.
Lantbruksstgrelsen, som tillstyrkte en placering av rektorer vid lantbruks-
och lantmannaskolor i lönegrad Ca 31, uttalade den meningen, att
liandhavandet av skötseln av skoljordbruk i princip borde ingå i vederbörande
rektors tjänståligganden. Skol jordbruken vid lantbruksskolor och
större lantmannaskolor kunde dock vara av den storleken och driften av
sådan omfattning, att detta enligt styrelsens mening motiverade att för
skötseln och ansvaret för sagda arbete särskilt förvaltararvode utginge.
Lantbruksstyrelsen föreslog därför, alt det skulle få ankomma på styrelsen
alt, efter förslag av vederbörande skolstyrelse, fastställa ifrågavarande förvaltararvode.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 113.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
Svenska landstingsförbundet framhöll, att de till vissa rektorer utgående
förvaltararvodena borde avvecklas.
Hushållningssällskapens förbund förklarade sig icke ha något att erinra
mot den föreslagna löneställningen för rektorer vid lantbruks- och lantmannaskolor
men ifrågasatte, om icke anledning kunde anses föreligga för
en differentiering av rektorernas löneställning.
Beträffande sina förnyade överväganden rörande nu ifrågavarande rektorers
löneförhållanden ha de sakkunniga, som i huvudsak icke funnit anledning
att frångå sina i betänkandet framlagda förslag, anfört bl. a. följande.
Som motivering för sitt tidigare förslag om placering av rektorerna vid
lantbruks- och lantmannaskolorna i lönegrad Ca 31 ha de sakkunniga åberopat,
dels att folkhögskolans rektorer föreslagits skola hänföras till nämnda
lönegrad, dels ock att hushållningssällskapens sekreterare tillhöra samma
lönegrad. I fråga om likställigheten i lönehänseende mellan rektorerna
vid folkhögskolor och lantbruksskolor synes statskontoret i princip vara
ense med de sakkunniga. Statskontoret föreslår nämligen för båda dessa
kategorier befattningshavare lönegraden Ca 30. Detta torde få anses innebära
att, därest folkhögskolans rektorer placeras i lönegrad Ca 31, enligt
statskontorets mening även rektorerna vid lantbruksskolorna böra erhålla
samma lönegrad. Nämnda placering har numera genom riksdagens beslut
blivit fastställd, och konsekvensen av detta beslut borde då vara, att i varje
fall lantbruksskolerektorerna böra tillhöra lönegrad Ca 31.
Majoriteten i statens lönenämnd har förordat en enhetlig löneställning för
folkhögskolans rektorer och har icke velat motsätta sig deras placering i
lönegrad Ca 31. Däremot anser nämnden, att högre lönegrad än Ca 30 icke
bör komma i fråga beträffande rektorerna vid lantbruks- och lantmannaskolorna.
Som motivering för detta sitt förslag anför lönenämnden endast,
att nämnden icke funnit den av de sakkunniga gjorda jämförelsen i lönehänseende
mellan rektorerna vid sistnämnda skolor och hushållningssällskapens
sekreterare övertygande. Däremot har nämnden icke direkt anfört
några skäl mot den av de sakkunniga förordade likställigheten i lönehänseende
med folkhögskolans rektorer. Det är dock denna likställighet, som de
sakkunniga tillmätt avgörande betydelse vid bedömandet av frågan om löneställningen
för nu ifrågavarande rektorer. Enligt de sakkunnigas mening
synes det ej rimligt, att dessa rektorer, vilka, för att vara behöriga till rektorstjänst,
skola ha avlagt agronomexamen och vilkas tjänstgöringsskyldighet
avser hela året utom tid, varunder de äga rätt till semester skola placeras
en lönegrad lägre än folkhögskolans rektorer. Detta skulle innebära en
undervärdering av lantbruksundervisningens betydelse.
Vad som framkommit i yttrandena har icke givit de sakkunniga anledning
att frångå sitt ursprungliga förslag om placering av rektorerna vid
lantbruks- och lantmannaskolorna i lönegraden Ca 31.
De sakkunniga framhålla i promemorian, att frågan om differentiering
av nu ifrågavarande rektorers löneställning berörts i flera yttranden. Detta
spörsmål har ställts i samband med en annan fråga, nämligen frågan om
särskild ersättning åt befattningshavare, som ha att svara för skötseln av
skölj ordbruken. Härom anföra de sakkunniga följande.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
Såväl statskontoret som lönenämnden, vilka motsatt sig, att dylik ersättning
skulle få utgå, ha ansett, att skölj ordbrukens varierande storlek bör
påverka lönegradsplaceringen och funnit nämnda omständighet utgöra ett
bärande skäl för en differentiering av rektorernas löneställning.
Det är riktigt, att det förekommer betydande variationer beträffande
skoljordbrukens storlek. Detta förhållande har också tagit sig uttryck däri,
att storleken av de hittills utgående förvaltararvodena växlar avsevärt, vilket
framgår av de uppgifter, som därom lämnats av de sakkunniga. Sålunda
utgingo läsåret 1946/47 särskilda förvaltararvoden vid sex lantbruksskolor
med lägst 4 000 och högst 6 500 kronor. Vid lantmannaskolorna företedde
ifrågavarande arvoden än större växlingar. En rektor hade 10 000
kronor i förvaltararvode, en 3 000 kronor, en 2 400 kronor, femton rektorer
hade 1 000—2 000 kronor och sex rektorer mindre än 1 000 kronor.
Arvodesbeloppens storlek torde få anses giva en antydan om att de arbetsuppgifter,
som äro förenade med skötseln av de större skölj ordbruken,
ha en sådan omfattning, att det enligt skolstyrelsernas uppfattning icke
rimligen kan ifrågakomma, att desamma skola ingå i rektors tjänsteåligganden
och fullgöras utan särskild ersättning. Självfallet böra i rektors och
ämneslärares åligganden ingå den befattning med skölj ordbruket, som kan
anses äga samband med undervisningen. Det synes dock kunna göras gällande,
att skötseln och den ekonomiska förvaltningen av de större skölj ordbruken
äro arbetsuppgifter av sådan art, att desamma i väsentliga avseenden
skilja sig från rektorernas och ämneslärarnas egentliga åligganden. Av
praktiska skäl är det emellertid nödvändigt att nämnda befattningshavare
skola vara skyldiga att åtaga sig desamma, därest skolstyrelsen så förordnar.
Då det ifrågasättes, att dessa förvaltningsuppgifter skola ingå i rektors
tjänsteåligganden, må jämväl framhållas att det i en del fall torde vara
lämpligt att i stället åt någon av skolans ämneslärare överlåta handhavandet
av skol jordbrukets skötsel, en anordning som i enlighet med hittills
gällande — och även nu föreslagna — stadgebestämmelser också vunnit tilllämpning.
För många skolor torde förvaltningen av skol jordbruken vara
av sådan ekonomisk betydelse, att vederbörande skolstyrelse bör äga möjlighet
att utse den för ifrågavarande uppdrag mest lämplige befattningshavaren
och att särskild ersättning härför skall kunna utgå.
I fråga om de mindre skol jordbruken ställer sig frågan om särskild ersättning
för skötseln av desamma annorlunda. Dessa skölj ordbruk äro mera
uteslutande avsedda att utnyttjas för demonstrationer och övningar samt
utbildning av eleverna i praktiska lantbruksarbeten. Uppdraget att svara för
skötseln och den ekonomiska förvaltningen av dessa sköljordbruk torde icke
vara alltför betungande för vederbörande befattningshavare. Särskild ersättning
för detta arbete synes därför icke böra ifrågasättas.
I ett avseende förorda de sakkunniga en mindre jämkning av sitt tidigare
förslag. De sakkunniga föreslå sålunda, i anslutning till vad lantbruksstyrelsen
anfört i sitt yttrande över betänkandet, alt det skall ankomma
på lantbruksstyrelsen i stället för vederbörande skolstyrelse att
pröva huruvida och till vilket belopp särskilt förvaltararvode må utgå för
skötsel av större skol jordbruk.
Yttrandena över lurarlönesakkunnigas nga förslag.
Över lärarlönesakkunnigas promemoria angående anställningsform och
löneställning för irektorerna vid folkhögskolor och lantbruksundcrvisningsanstaltcr
ha yttranden avgivits av statskontoret, statens lönenänmd, skol
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
överstyrelsen, lantbruksstyrelsen, Svenska landstingsförbundet och Hushållningssällskapens
förbund.
I frågan om anställningsformen för rektorerna har icke av någon av remissinstanserna
föreslagits att förordnandeanställningsformen skulle komma
till användning.
Skolöverstyrelsen har hänvisat till riksdagens beslut i fråga om folkhögskolerektorerna
och till 1948 års pensionsålderskommittés förslag angående
åtgärder, syftande till ökade möjligheter till förtidspensionering, samt förklarat
sig kunna godtaga frågans lösning för angivna rektorer.
Statens lönenåmnd har förklarat sig anse, att det skulle vara principiellt
mest tillfredsställande, om rektorerna vid folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter
tillsattes medelst förordnanden för viss tid. Med hänsyn
till riksdagens beslut, att folkhögskolans rektorer skola tillhöra lönegraden
Ca 31, och till de skäl, som de sakkunniga i övrigt anfört, syntes
dock förordnandeformen praktiskt sett icke vara ett alternativ att räkna
med.
Vad beträffar lönegrads placeringen av rektorst jänsterna ha i de avgivna
yttrandena icke framställts erinringar mot förslaget att i enlighet med principbeslutet
placera folkhögskolerektorerna i lönegraden Ca 31.
I fråga om lönegradsplaceringen för rektorerna vid lantbruks- och lantmannaskolorna
ha däremot skilda uppfattningar kommit till uttryck.
Statskontoret, .som likställt rektorer vid lantbruksskolor med rektorer
vid folkhögskolor, har numera icke velat motsätta sig att lantbruksskolornas
rektorer inplaceras i lönegraden Ca 31. Till denna lönegrad borde även
hänföras rektorerna vid de tre största lantmannaskolorna, under det att
övriga rektorstjänster vid lantmannaskolorna enligt ämbetsverkets mening
borde inplaceras i 28 lönegraden.
Statens lönenåmnd har vidhållit sin tidigare uppfattning att rektorstjänsternas
lönegradsplacering borde påverkas av skölj ordbrukens storlek och
har föreslagit, att rektor st jänsterna skola fördelas på lönegraderna Ca 31
och Ca 29. Lönenämnden har till motivering härför anfört i huvudsak följande.
I anslutning till den ståndpunkt, som vid lönenämndens behandling i
januari 1950 av förevarande lönespörsmål intogs av fyra ledamöter, anser
lönenämnden, att rektorerna vid lantbruks- och lantmannaskolor — eller,
vid differentiering av löneställningen, de bland dessa rektorer, som tillerkännas
den högre löneställningen — böra givas samma löneställning som
folkhögskolornas rektorer. Lönenämnden förordade i sitt tidigare utlåtande
differentiering av lantbruks- och lantmannaskolerektorernas lönegradsplacering
med hänsyn till skölj ordbrukens varierande omfattning; därvid utgick
lönenämnden från att rektors arbete med skölj ordbruket borde i sin helhet
tillhöra tjänsten och följaktligen icke borde kunna ersättas särskilt vid
sidan av lönen. Lärarlönesakkunniga framhålla nu, att även annan lärare
än rektor bör kunna utses att handha skötseln av ett skoljordbruk samt att
detta förhållande synes utgöra ett tungt vägande skäl mot en generell före
-
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
skrift, att uppdraget under alla förhållanden skall ingå i rektors tjänsteåligganden
och att rektorslönen fastställes att inkludera ersättning därför.
Enligt lönenämndens mening skulle både rektorer och lärare kunna åläggas
skyldighet att svara för skol jordbruken utan särskild ersättning, om de
därmed förenade göromålen tillätes påverka omfattningen av vederbörandes
undervisningsskyldighet. Det förefaller emellertid som om frågor om nedsättning
i undervisningsskyldigheten i verkligheten skulle uppkomma endast
vid en del av skolorna. Lönenämnden har nämligen under hand inhämtat,
att lantbruksstyrelsen numera undersökt möjligheterna att bereda lärarpersonalen
vid lantbruks- och lantmannaskolor fyllnadstjänstgöring på andra
håll. Det lärer därvid ha framgått, att svårigheter i vissa fall kunna väntas
möta att åstadkomma full tjänstgöring för lärarpersonalen.
Lönenämnden anser alltjämt, att skötseln av ett skölj ordbruk skall ingå
i rektors — eller lärares — tjänsteåligganden. Lönenämnden vidhåller också
sin uppfattning, att rektor stjänsternas lönegradsplacering bör påverkas av
sköljordbrukens storlek, och föreslår med hänsyn till riksdagens belut om
folkhögskolerektorernas placering samt under hänvisning till vad i det föregående
anförts, att tjänsterna fördelas på lönegraderna Ca 31 och Ca 29.
En ledamot av lönenämnden har uttalat, att enligt hans mening rektorerna
vid lantbruks- och lantmannaskolor borde utan differentiering hänföras
till lönegraden Ca 31. En annan ledamot av nämnden har förklarat sig
anse, att skötsel av skölj ordbruk icke under alla omständigheter skulle
åläggas rektor — eller lärare — i tjänsten. Då såväl skolorna som skol jordbruken
vore av högst varierande storlek borde, i enlighet med vad de sakkunniga
förordat, lantbruksstyrelsen efter förslag av vederbörande skolstyrelse
få fastställa lämpligt förvaltararvode.
Lantbruksstyrelsen har i sitt nu avgivna yttrande, liksom i sitt yttrande
över betänkandet, anslutit sig till de sakkunnigas förslag angående inplacering
av samtliga rektorer vid nyssnämnda skolor i lönegraden Ca 31. I anslutning
till vad som beslutats i fråga om folkhögskolerektorerna har lantbruksstyrelsen
förordat, att vid lantmannaskola anställd rektor med mindre
än full tjänstgöring skall erhålla 90 procent av lönen i vederbörlig löneklass.
Hushållningssällskapens förbund har uttalat, att vad de sakkunniga i sin
promemoria anfört icke givit förbundet anledning frångå sina i yttrande
över betänkandet anförda synpunkter. I sistnämnda yttrande förklarade sig
förbundet i princip icke ha något att erinra mot den av de sakkunniga föreslagna
löneställningen för ifrågavarande rektorer. Styrelsen ifrågasatte dock
för rektor vid skola, där verksamheten icke pågick hela året, en lägre löneställning
än den av de sakkunniga föreslagna.
Svenska landstingsförbundet, som förklarat sig icke vilja motsätta sig en
lösning enligt lärarlönesakkunnigas förslag, har anfört följande.
I sitt tidigare yttrande beträffande rektor stjänster na vid lantmannaskolorna
uttalade sig styrelsen för att de särskilda förvaltararvoden, som nu
utgå till vissa rektorer för ledningen av skol jordbruken, avvecklas. Detta
skulle kunna ske t. ex. därigenom, att lönerna för rektorstjänsterna graderas
med hänsyn till skölj ordbrukens storlek. Emellertid finner styrelsen
skäl tala för att man — såsom skett i fråga om folkhögskolelärarna — går in
för en enhetlig lönesättning. Man kan även tänka sig, att den som förestår
skoljordbruket — vare sig det är fråga om en rektor eller lärare — - erhåller
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 113.
sådan minskning av sin undervisningsskyldighet, att arbetsbördan blir av
normal omfattning. Lärarlönesakkunniga ha emellertid vid sitt förnyade
övervägande av frågan ansett, att man svårligen kan komma ifrån ett särskilt
arvode i de fall skölj ordbruken äro av mera avsevärd omfattning, och
enligt förslaget skulle det tillkomma lantbruksstyrelsen att bestämma vid
vilka skolor och med vilka belopp dylika arvoden skulle utgå.
Lärarlönesakkunnigas förslag erbjuder självfallet en framkomlig väg och
styrelsen vill icke motsätta sig en lösning efter denna linje. Emellertid bör
i sådant fall bestämmanderätten härutinnan ankomma icke på Jantbruksstyrelsen
utan på Kungl. Maj :t. Endast härigenom torde nämligen en med
hänsyn till andra undervisningsformer m. m. lämplig och rättvis avvägning
av dessa arvoden kunna komma till stånd.
I fråga om rektorerna vid lanthushållsskolorna har lantbruksstyrelsen,
som tidigare förordat lönegraden Ca 27, numera anslutit sig till de sakkunnigas
förslag om att dessa rektorer skola hänföras till lönegraden Ca 26.
Departementschefen. Lärarlönesakkunniga föreslogo i sitt betänkande, att
rektorerna vid folkhögskolorna och vid lantbruks- och lantmannaskolorna
skulle placeras i lönegraden Ca 31 samt rektorerna vid lanthushållsskolorna
i lönegraden Ca 26. I fråga om anställningsformen ifrågasattes i stort sett
ingen förändring i gällande bestämmelser, enligt vilka rektorerna i regel antagas
för anställning tills vidare med viss uppsägningstid. Den vid folkhögskolorna
gällande bestämmelsen att rektor efter oförvitlig tjänstgöring under
tre år i följd erhåller mera fast anställning föreslogs utsträckt till de
övriga skolorna.
Vid remissbehandlingen ifrågasattes emellertid av skolöverstyrelsen, huruvida
icke den för bl. a. rektorerna vid de statliga läroverken använda anställningsformen
— förordnande på viss tid — skulle kunna tillämpas för
folkhögskolerektorerna. Med hänsyn härtill och till den omständigheten, att
utredning genom lärarlönesakkunnigas försorg pågick rörande frågan om
konstruktionen av rektorsbefattningarna vid högre kommunala m. fl. skolor
ansågs spörsmålet om anställnings- och avlöningsförhållandena för rektorerna
vid folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna böra upptagas
till förnyad prövning av de sakkunniga i samband med nämnda utredning.
Av angivna skäl föreslog jag i princippropositionen, att i avbidan på
resultatet av utredningen beslut icke skulle meddelas angående anställningsoch
avlöningsförhållandena för berörda rektorer. Riksdagen fattade dock beslut
i enlighet med lärarlönesakkunnigas i betänkandet framlagda förslag i
fråga om lönegrad — Ca 31 — och anställningsform för folkhögskolerektorerna.
Lärarlönesakkunniga ha numera i en promemoria redovisat resultatet av
den anbefallda omprövningen av rektorsfrågan. De sakkunniga ha härvid
förklarat sig icke ha funnit anledning frångå sina i betänkandet framlagda
förslag.
I remissyttrandena ha löne- och anställningsfrågorna för folkhögskolerektorerna
icke upptagits till närmare diskussion.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
I fråga om lönegradsplaceringen för rektorerna vid lantbruksskolorna och
lantmannaskolorna ha de myndigheter och sammanslutningar, som yttrat
sig över promemorian, i princip fasthållit vid vad de i yttrandena över betänkandet
anfört. Svenska landstingsförbundet har dock numera icke velat
motsätta sig en enhetlig lönesättning. Statskontoret och majoriteten av statens
lönenämnd, som tidigare föreslagit, att rektor stjänsterna skulle fördelas
på lönegraderna Ca 30 och Ca 28, ha med hänsyn till föreliggande beslut
rörande folkhögskolerektorerna numera förordat en inplacering i lönegraderna
Ca 31 och Ca 28 respektive Ca 31 och Ca 29. Härvid har förutsatts, att förekommande
arbetsuppgifter inom skölj ordbruken skulle ingå i tjänsteåliggandena.
I fråga om rektorerna vid lanthushållsskolor na ha i de nu angivna yttrandena
icke framkommit några nya synpunkter eller yrkanden med undantag
av att även lantbruksstyrelsen numera biträder sakkunnigförslaget
om placering i lönegraden Ca 26.
För egen del vill jag, med hänsyn till numera föreliggande utredning, i det
väsentliga ansluta mig till de sakkunnigas förslag rörande anställningsformen
för rektorerna vid folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna.
Vad angår lönegradsplaceringsfrågorna vill jag till en början framhalla,
att jag icke anser mig böra ifrågasätta ändring i det beslut, som fattats beträffande
folkhögskolerektorerna.
I fråga om rektorerna vid lantbruksskolorna och lantmannaskolorna tala
onekligen starka skäl för en lönegradsdifferentiering. På grund av bl. a. beslutet
angående folkhögskolerektorerna anser jag mig dock icke böra motsätta
mig yrkandena om en enhetlig inplacering. I enlighet härmed förordar
jag, att rektorerna vid lantbruksskolorna och lantmannaskolorna hänföras
till lönegraden Ca 31. Jag förutsätter härvid, att arbetsuppgifterna i samband
med slcoljordbruken i princip skola tillhöra tjänsteåliggandena. Vid
lantbruksskolorna och i särskilda fall jämväl vid större lantmannaskolor
bör dock arvode för förvaltning av skölj ordbruk kunna ifrågakomma. I likhet
med Svenska landstingsförbundet anser jag, att frågor angående dylika
arvoden böra underställas Kungl. Maj :t.
I fråga om rektor som på grund av skolans organisation har mindre än
full tjänstgöring vill jag i anslutning till vad lantbruksstyrelsen anfört förorda,
att avdrag göres å lönen. Lantbruksstyrelsens förslag att sådant avdrag
skall liksom vid folkhögskolorna utgöra 10 procent kan jag dock icke
helt biträda. Jag vill i detta sammanhang erinra om de nuvarande löneförhållandena
för rektorer vid folkhögskolor och lantmannaskolor. Vid folkhögskolorna
förekomma särskilda lönebelopp för å ena sidan rektor vid
skola med endast vinterkurs och å andra sidan rektor vid skola med både
vinter- och sommarkurs. Vid lantmannaskolorna utgå särskilda lönebelopp
allteftersom rektor är anställd vid skola med 125-dagarskurs, 150-dagarskurs
eller helårsundervisning. Med hänsyn till nuvarande lönerelationer och med
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 113.
beaktande av kursernas längd vid de olika skolorna vill jag förorda, att rektor
vid skola med 125-dagarskurs erhåller 85 procent och rektor vid skola
med 150-dagarskurs 90 procent av full lön i vederbörlig löneklass. I analogi
med vad som föreslagits beträffande folkhögskolerektorerna bör lantbruksstyrelsen
äga medgiva, att lön till ifrågavarande rektorer vid lantmannaskolor
må utgå efter högre procenttal — 90 eller 100 — än som skulle följa
av angivna regel, därest så finnes påkallat med hänsyn till omfattningen av
regelbundet förekommande statsunderstödd kursverksamhet.
I fråga om rektor vid lanthushållsskola förordar jag i likhet med flertalet
av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna en inplacering i lönegraden
Ca 26. Rektor vid lanthushållsskola med enbart halvårskurs bör komma
i åtnjutande av 85 procent av full lön. Lantbruksstyrelsen bör även i fråga
om sistnämnda rektorer äga medgiva jämkning.
C. Fyllnadstjänstgöring för vissa befattningshavare vid
lantmannaskolor och lanthushållsskolor.
I flera av de över sakkunnigbetänkandet avgivna yttrandena uttalades
tveksamhet i fråga om det av de sakkunniga föreslagna systemet med fyllnadstjänstgöring
för vissa befattningshavare vid lantmannaskolor och lanthushållsskolor.
Ehuru dessa yttranden utförligt refererades i princippropositionen,
torde det vara lämpligt att här återgiva några huvudpunkter i de
sålunda gjorda invändningarna mot de sakkunnigas förslag.
Statens lönenämnd förklarade sig hysa stark tvekan rörande löneregleringens
organisatoriska underlag.
Siyrelsen för svenska landstingsförbundet ansåg det vara ovisst, huruvida
och i vilken omfattning fyllnadstjänstgöring verkligen kunde komma till
stånd.
Sigrelsen för hushållningssällskapens förbund ifrågasatte lämpligheten
av att föreskriva skyldighet för befattningshavare att åtaga sig fyllnadstjänstgöring
och förklarade, att många skäl talade för att frågan om fyllnadstjänstgöring
allt fortfarande borde lösas genom överenskommelser från
fall till fall.
Lantbruksstyrelsen framställde icke någon principiell erinran mot sakkunnigförslaget
i förevarande hänseende samt framhöll, att behovet av fyllnadstjänstgöring
komme att bli väsentligt mindre än de sakkunniga beräknat
i samma mån som skolorna bleve utbyggda och i större utsträckning
försedda med egna skölj ordbruk och såväl längre som kortare kurser kunde
anordnas under både vinter- och sommarhalvåren.
I anledning av vad som framkommit under remissbehandlingen föreslogs
i princippropositionen (1950:235) att frågan om fyllnadstjänstgöringen
skulle ytterligare undersökas innan detaljförslagen angående löneregleringen
förelädes riksdagen. Löneställningen för befattningshavarna vid ifrågavarande
skolor bestämdes med utgångspunkt från att helårstjänstgöring skulle
kunna erbjudas i erforderlig omfattning och det förutsattes att om så ej
25
Kungl. Maj ds proposition nr 113.
bleve fallet särskilda föreskrifter angående reduktion av lön vid mindre än
full tjänstgöring för år finge meddelas. Riksdagen anslöt sig till vad sålunda
föreslagits.
Sedan Kungl. Maj :t uppdragit åt lantbruksstyrelsen att med beaktande
av vad som förekommit i frågan verkställa undersökning rörande möjligheterna
att genomföra de sakkunnigas förslag rörande fyllnadstjänstgöring
för befattningshavare vid lantmannaskolor och lanthushållsskolor, har styrelsen
inkommit med utredning och förslag i ämnet.
Lantbruksstyrelsen har vid sin utredning kommit till det resultatet, att
fyllnadstjänstgöring icke kan anordnas i sådan utsträckning att särskilda
föreskrifter om lön vid mindre än full årlig tjänstgöring kunna undvaras.
Styrelsen har härom anfört i huvudsak följande.
Medan lantbruksskolornas befattningshavare regelmässigt tjänstgöra året
om, finnas vid lantmanna- och lanthushållsskolorna befattningshavare anställda
för enbart vinterkurs om 150 eller 125 arbetsdagar respektive halvårskurs
om minst 154 dagar. Lantbruksstyrelsen har från samtliga styrelser
för lantmanna- och lanthushållsskolor infordrat uppgifter angående den
lärarpersonal, som under läsåret 1949—50 icke haft full sysselsättning. Av
inkomna uppgifter framgår, att vid lantmannaskolorna 10 föreståndare, 20
ämneslärare och 17 extra ordinarie ämneslärare samt vid lanthushållsskolorna
9 föreståndarinnor, 10 ämneslärarinnor och 10 extra ordinarie ämneslärarinnor
icke helt kunnat sysselsättas vid respektive skolor. Av nämnda
befattningshavare ha dock 8 av föreståndarna, 4 av ämneslärarna och 3
av de extra ordinarie ämneslärarna samt 1 av föreståndarinnorna kunnat helårsanställas
till följd av antingen sitt arbete med skölj ordbrukets skötsel
eller fyllnadstjänstgöring hos hushållningssällskap. Vidare uppgives, att en
av de av undersökningen omfattade lärarna erhållit helårsanställning fr. o.
m. läsåret 1950—51. Såvitt de infordrade uppgifterna utvisa, skulle sålunda
den föreslagna fyllnadstjänstgöringen komma att beröra vid lantmannaskolorna
47 befattningshavare (10 föreståndare, 20 ämneslärare och 17 extra
ordinarie ämneslärare) samt vid lanthushållsskolorna 28 befattningshavare
(8 föreståndarinnor, 10 ämneslärarinnor och 10 extra ordinarie ämneslärarinnor).
Av dessa 75 befattningshavare ha 9 (1 föreståndare, 1 ämneslärare,
3 extra ordinarie ämneslärare, 1 föreståndarinna, 2 ämneslärarinnor och 1
extra ordinarie ämneslärarinna) förklarat sig endast på vissa villkor vilja
åtaga sig fyllnadstjänstgöring; 13 (3 föreståndare, 1 ämneslärare, 7 extra
ordinarie ämneslärare, 1 ämneslärarinna och 1 extra ordinarie ämneslärarinna)
ha icke uppgivit, huruvida de äro villiga att fullgöra sådan tjänstgöring
eller ej och 15 (2 föreståndare, 5 ämneslärare, 2 extra ordinarie ämneslärare,
1 föreståndarinna, 1 ämneslärarinna och 4 extra ordinarie ämneslärarinnor)
ha av olika skäl, t. ex. skötsel av eget eller faderns jordbruk, bedrivande
av fortsatta studier, skötsel av hemmet, förklarat sig icke önska
fullgöra fyllnadstjänstgöring.
För att utröna, huruvida lämplig fyllnadstjänstgöring i erforderlig utsträckning
kan beredas lantbruksundervisningsanstalternas befattningshavare,
har lantbruksstyrelsen från samtliga hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelser,
lantbruksnämnder och landsting infordrat uppgifter om dels det
antal lärare, som skulle kunna mottagas för fyllnadstjänstgöring, dels vilka
arbetsuppgifter, som skulle kunna anförtros dem, dels ock de villkor, som
anses böra föreskrivas för tjänstgöringen. Samtliga landsting och skogsvårdsstyrelser
ha emellertid icke inkommit med svar.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo.
Av resultatet av denna undersökning fraingår att Iantbruksundervisningsanstalternas
lärarpersonal i brist på skoglig utbildning endast undantagsvis
kan sysselsättas vid skogsvårdsstyrelserna. Icke heller landstingen kunna
annat än i enstaka fall bereda lärarpersonalen fyllnadstjänstgöring. Hushållningssällskapen
och lantbruksnämnderna åter synas ha en mångfalld arbetsuppgifter,
som skulle kunna utföras av lärarna. Svaren utvisa, att cirka
75 av lantbruksundervisningsanstalternas befattningshavare skulle kunna
erbjudas fyllnadstjänstgöring, varav vid skogsvårdsstyrelserna 3 lärare, vid
landstingen 3 lärarinnor, vid hushållningssällskapen 25—29 lärare och 8—13
lärarinnor samt vid lantbruksnämnderna 30—38 lärare. Bortser man från
de hushållningssällskap och lantbruksnämnder, som förklarat sig kunna
mottaga fyllnadstjänstgörande lärare, endast under förutsättning att vederbörande
under tjänstgöringen helt ställes till sällskapets eller nämndens
disposition, synas sällskapen kunna mottaga 19—23 lärare och 4—9 lärarinnor
samt nämnderna 27—35 lärare.
Sammanfattningsvis kunna enligt lantbruksstyrelsens mening de verkställda
undersökningarna sägas visa, dels att samtliga lärare icke äro villiga
att fullgöra fyllnadstjänstgöring, dels att sådan tjänstgöring icke kan beredas
alla halvårsanställda befattningshavare vid lanthushållsskolorna, dels att de
fyllnadstjänstgörande befattningshavarna icke alltid synas kunna påräkna
fullt självständiga arbetsuppgifter och dels att svårigheter stundom kunna
förutses komma att uppstå, för det fall att befattningshavare under fyllnadstjänstgöringen
måste utföra arbete för skolans räkning. Lantbruksstyrelsen
har därför — av hänsyn till såväl lärarna som de organ, hos vilka fyllnadstjänstgöringen
skulle fullgöras — förklarat sig vilja framhålla angelägenheten
av att lärarna icke åläggas fyllnadstjänstgöring. Sådan tjänstgöring
bör i stället fullgöras efter överenskommelse från fall till fall. Styrelsen har
i detta sammanhang betonat vikten av att föreståndarinna och ämneslärarinna
vid lanthushållsskola få tillgodoräkna sig tjänstgöring såsom husmoder
vid lantmannaskola eller annan statsunderstödd skola såsom fyllnadstjänstgöring.
Vad beträffar frågan om minskning av lön för befattningshavare med
mindre än full tjänstgöring för år har lantbruksstyrelsen erinrat om de sakkunnigas
förslag om att såsom full tjänstgöring för ämneslärare skulle anses
en tjänstgöring av 42 veckor för år under förutsättning att läraren under
återstående delen av läsåret kunde erhålla tjänstgöring vid skolan i icke
alltför ringa utsträckning, t. ex. vid skoljordbruket. Styrelsen har med hänsyn
till angivna förslag förordat att lönen för befattningshavare med mindre
än full tjänstgöring skulle reduceras i visst förhållande till den tid, varmed
den årliga tjänstgöringstiden understiger 42 veckor.
Rörande sina överväganden i fråga om lämplig norm för lönereduktionen
har styrelsen anfört bl. a. följande.
Erfarenheten har visat, att de halvårsanställda ämneslärarna vid lantmannaskolorna
endast i ringa utsträckning begagnat sig av möjligheten att
genom tjänstgöring hos hushållningssällskap erhålla helårsanställning vid
skolorna. Då anledningen härtill torde vara den jämförelsevis ringa skillnaden
mellan de hel- och halvårsanställda lärarnas löner, bör enligt styrelsens
mening de nuvarande proportionerna mellan dessa löner icke bibehållas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
27
Därest lönerna reducerades i samma proportion som tjänstgöringstiden,
skulle flertalet lärare få vidkännas så kraftiga löneminskningar, att rekryteringen
till tjänsterna äventyrades. De mindre löneökningar, som trots den
ogynnsamma avdragsnormen skulle uppkomma för vissa ämneslärarinnor,
förklaras av dessa lärarinnors nuvarande låga löneställning.
Eftersom lärartjänsterna även vid de kortaste kurserna äro huvudsysslor,
måste reduceringen av lönerna i vederbörande löneklass avvägas så,
att lönerna i de befattningar, som icke äro förenade med full tjänstgöring,
kunna å ena sidan locka kvalificerade sökande till tjänsterna och å andra
sidan stimulera innehavarna att åtaga sig fyllnadstjänstgöring.
Med hänsyn bl. a. till att för lanthushållsskolorna icke framlagts något
förslag om undervisningsskyldighetens omfattning per vecka, utan det i
fråga om dessa skolors befattningshavare förutsatts, att undervisningsskyldigheten
liksom hittills skulle regleras genom undervisningsplan och arbetsordning,
har lantbruksstyrelsen funnit det vara lämpligt att vidtaga
viss reduktion å lönen för varje vecka, varmed tjänstgöringstiden understiger
42 veckor. Då de kortaste kurserna vid lantmannaskola omfatta 125
arbetsdagar eller 21 veckor, d. v. s. lika lång tid som de f. n. kortaste
vinterkurserna vid folkhögskola har lantbruksstyrelsen ansett det skäligt
att lönen för lärare, anställd vid lantmannaskola för vinter kurs om 21
veckor, icke fastställes till lägre belopp än som motsvarar den lön som
skulle tillkomma folkhögskolelärare med anställning vid lika lång kurs. Med
utgångspunkt från vad som i princippropositionen föreslagits beträffande
ordinarie folkhögskollärare förordar lantbruksstyrelsen, att lönen för vid
21-veckors kurs anställd lärare skall utgå med 66,4 procent av löneplanslönen
i vederbörlig löneklass. Ett konstant löneavdrag för varje vecka, som
fattades i 42, borde alltså bestämmas till [(100 — 66,4) : (42 — 21) =]
1,6 procent av löneplanslönen. Samma avdragsprocent borde enligt lantbruksstyrelsens
mening tillämpas för ordinarie och icke-ordinarie lärare
vid såväl lantmannaskolor som lanthushållsskolor.
Departementschefen. Den nu verkställda närmare utredningen angående
möjligheterna att anordna fyllnadstjänstgöring hos hushållningssällskap,
lantbruksnämnder, landsting och skogsvårdsstyrelser för befattningshavare
vid lantmannaskolor och lanthushållskolor giver, såsom lantbruksstyrelsen
framhållit, vid handen, att man icke kan bygga löneregleringen för vederbörande
lärare på förutsättningen, att full tjänstgöring skall kunna beredas
dem.
Jag vill emellertid understryka lantbruksstyrelsens i yttrandet över de
sakkunnigas betänkande gjorda uttalande att behovet av fyllnadstjänstgöring
kommer att bli väsentligt mindre än de sakkunniga beräknat i och
med att skolorna och den vid desamma bedrivna kursverksamheten ökas.
Det finnes dock anledning beakta, att i den mån en dylik utökning av
verksamheten beror av möjligheterna att genomföra ny- och ombyggnad
av skollokaler och andra erforderliga byggnader man kan få räkna med
att problemet med fyllnadstjänstgöringen kommer att kvarstå under relativt
lång tid framåt.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
Såsom i princippropositionen framhållits har man vid tidigare utredningar
angående lönereglering för lantbruksundervisningsanstalternas lärare
övervägt olika möjligheter att bereda dem helårsanställning genom
fyllnadstjänstgöring. 1936 års lantbruksundervisningskommitté föreslog, att
lantbruksundervisningsanstalt skulle kunna inordnas såsom ett led i vederbörande
hushållningssällskaps allmänna undervisningsverksamhet. Vid
statsmakternas ställningstagande till frågan stannade man emellertid vid
att förorda en frivillig samverkan mellan skolorna och sällskapen. Överenskommelse
om dylik samverkan har doek endast kommit till stånd i Göteborgs
och Bohus samt Skaraborgs län.
De sakkunnigas förslag innebär i fråga om fyllnadstjänstgöring att dylik
tjänstgöring skall åligga rektor eller ämneslärare, som icke helt tages i
anspråk för skolans verksamhet. Skolans styrelse eller i särskilda fall lantbruksstyrelsen
skall enligt förslaget ha att besluta om fyllnadstjänstgöring.
Lantbruksstyrelsen har under hänvisning till resultatet av sin utredning
framhållit angelägenheten av att befattningshavarna icke åläggas fyllnadstjänstgöring.
För egen del kan jag icke ansluta mig till styrelsens
uppfattning i detta hänseende. De tidigare erfarenheterna synas giva klart
belägg för att mycket icke står att vinna i fråga om en rationellare utnyttjning
av de icke helårstjänstgörande lärarna, om icke fyllnadstjänstgöringen
inordnas bland de med tjänsten förbundna åliggandena. Jag förutsätter
dock härvid, att det skall bero på lantbruksstyrelsens prövning av omständigheterna
i det särskilda fallet, huruvida fyllnadstjänstgöring faktiskt
skall uttagas av befattningshavaren, varvid samråd självfallet bör äga rum
med berörda institutioner. Önskvärdheten ur lönetekniska och lönepolitiska
synpunkter av att en organisatorisk grund för löneregleringen bygges
upp med tillhjälp av fyllnadstjänstgöringen bör icke la föranleda att dylik
tjänstgöring tillgripes annat än då anordningen med hänsyn till vikten av
det ifrågakommande arbetet kan anses ekonomiskt motiverad. Av kostnadsskäl
och med hänsyn till befattningshavarna bör i största möjliga utsträckning
ifrågakomma sådan fyllnadstjänstgöring, som kan fullgöras å
den ort, där vederbörande s-kola är belägen eller i trakten omkring denna
ort.
I fråga om arten av de arbetsuppgifter som i första hand böra ifrågakomma
vid fyllnadstjänstgöringen må här endast framhållas, att uppgifter
inom hushållningssällskapens undervisningsverksamhet torde vara särskilt
lämpliga. Ett nära samarbete mellan Iantbruksundervisningsanstalterna
och hushållningssällskapen torde också med hänsyn till att sällskapens
huvudsakliga verksamhet numera är inriktad på undervisningsfrågor
framstå såsom naturligt och önskvärt.
Vad beträffar frågan om lönereduktion vid mindre än full tjänstgöring
har lantbruksstyrelsen förutsatt, att sådan reduktion skall ske från den
utgångspunkten att lärare vid lantmannaskola med anställning för enbart
kurs om 125 arbetsdagar eller 21 veckor jämställes med ordinarie folkhög
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 113.
29
skollärare, anställd för vinterkurs om 21 veckor. För egen del anser jag
mig böra i stort sett acceptera en sådan avvägning i fråga om ordinarie
lärare vid lantmannaskola. För icke-ordinarie lärare med anställning av
nyss angiven längd vid lantmannaskola bör jämförelse dock ske med närmast
motsvarande icke-ordinarie lärare vid folkhögskola.
I fråga om reduktionsregelns utformning har lantbruksstyrelsen föreslågit,
att löneplanslönen i vederbörlig löneklass skall minskas med en viss
del för varje vecka, varmed den årliga tjänstgöringstiden understiger 42.
I anslutning härtill vill jag erinra att tjänstgöringsskyldigheten för befattningshavarna
vid lantbruksundervisningsanstalterna enligt principbeslutet
i ämnet skall omfatta hela året bortsett från semester. Befattningshavare,
som under läsåret tjänstgör under kurser vid skolan i föreskriven omfattning
minst 42 veckor och som under återstående delen av läsåret kan
erhålla tjänstgöring vid skolan i icke alltför ringa utsträckning, t. ex. vid
skol jordbruket, skall dock icke åläggas fyllnadstjänstgöring. Med hänsyn
till vad sålunda beslutats angående tjänstgöringsskyldighetens omfattning
kunde egentligen enligt min mening skäl anföras för att avdrag å lön skulle
göras så snart tjänstgöringstiden understege helt år bortsett från semester.
Emellertid skulle härav följa relativt små löneökningar vid utsträckt tjänstgöringstid
för flertalet av de befattningshavare, för vilka fyllnadstjänstgöring
ifrågakommer. Då dessutom olägenheter komme att uppstå även i
andra hänseenden för den händelse avdrag skulle göras, så snart tjänstgöringstiden
understege helt år, anser jag mig kunna godtaga lantbruksstyrelsens
förslag att avdrag bör göras med viss del av löneplanslönen för
varje vecka, varmed den årliga tjänstgöringstiden understiger 42 veckor.
Detta innebär dock icke något ändrat ståndspuniktstagande i fråga om
tjänstgöringsskyldighetens omfattning.
De icke-ordinarie folkhögskollärarna skola enligt principbeslutet uppbära
läsårsdaglön, beräknad med utgångspunkt från att helt läsår för dem utgör
238 dagar (34 veckor). I fråga om de icke-ordinarie lärarna vid lantbruksundervisningsanstalterna
skulle emellertid ett system med läsårsdaglön i
vanlig mening leda till alltför kraftig reduktion, eftersom för dessa lärare
reduktionen skall påbörjas redan så snart tjänstgöringstiden understiger
42 veckor. Lönen för icke-ordinarie lärare med mindre än full tjänstgöring
vid lantbruksundervisningsanstalt bör i stället konstrueras på motsvarande
sätt som en läsårsdaglön, ehuru beräknad med utgångspunkt från
den tjänstgöringstid för vilken läraren i det enskilda fallet anställts.
Då jag sålunda i enlighet med det anförda vill förorda, att avdrag å lön
bör äga rum för varje vecka, som fattas i 42, och att lärare anställd för
21-veckorskurs vid lantmannaskola bör i stort sett jämställas med folkhögskollärare
anställd för 21-veckorskurs, synes det vara lämpligt att bestämma
avdragsprocenten för vecka till 1,2 för ordinarie lärare och 1,8 för
icke-ordinarie lärare. Ordinarie lärare skulle då för 21-veckorskurs erhålla
(100 — 21 X 1,2 —) 74,8 procent och icke-ordinarie lärare (100 — 21 X
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
1,8 =) 62,2 procent av full lön i vederbörlig löneklass. För motsvarande folkhögskollärare
ha procenttalen fastställts till 75 respektive 61,8.
De angivna reduktionskoefficienterna böra tillämpas såväl vid lantmannaskolor
som vid lanthushållsskolor. Lärare anställd för enbart kurs om
150 arbetsdagar (25 veckor) vid lantmannaskola kommer i enlighet med
förslaget att erhålla (100 — 17 X 1.2 =) 79,6 procent respektive (100 — 17
X l.s =) 69,4 procent av full lön och för lärarinna anställd vid kurs om
154 dagar (22 veckor) vid lanthushållsskola skulle lönen komma att utgöra
(100 — 20 X 1.2 =) 76 procent respektive (100 —- 20 X 1.8 =) 64 procent
av full lön.
Vid statsrådsprotokollet i detta ärende torde såsom bilagor få fogas tabeller,
utvisande föreslagna löner för lärarpersonalen vid lantbruksundervisningsanstalterna
(Bilagorna 2 och 3).
D. Lönereglering för viss personal vid statsunderstödda
trädgårdsskolor och vid jordbrukets yrkesskolor.
Såsom framhållits i princippropositionen (1950:235) torde ett genomförande
av lönereglering vid lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna
böra föranleda att löneställningen för viss personal vid de statsunderstödda
trädgårdsskolorna och vid jordbrukets yrkesskolor omprövas. Sedan lantbruksstyrelsen
numera inkommit med förslag rörande löneförhållandena
vid sistnämnda skolor, torde angivna lönefrågor böra upptagas till omprövning.
I fråga om de statsunderstödda trädgårdsskolorna har lantbruksstyrelsen
föreslagit, att lärarpersonalen vid dessa skolor skall komma i åtnjutande
av motsvarande löneförbättring som lantbruksskolornas motsvarande
personal. Till stöd härför har styrelsen anfört i huvudsak följande.
För närvarande finnas endast två statsunderstödda trädgårdsskolor, nämligen
lantbruksakademiens trädgårdsskola å Experimentalfältet och Norrlands
trädgårdsskola i Söråker. Vid skolan å Experimentalfältet äro anställda
en föreståndare, tre ämneslärare och en extra ordinarie ämneslärare
samt vid skolan i Söråker en föreståndare, två ämneslärare samt en
extra ordinarie ämneslärare. Då undervisningen vid skolorna pågår hela
läsåret och undervisningsskyldigheten per vecka fastställts till minst 12
timmar för föreståndare samt 20—-30 timmar för ämneslärare, äro samtliga
lärare helårsanställda. Jämlikt 35 § stadgan den 31 augusti 1949 (nr
495) för statsunderstödda trädgårdsskolor skall i fråga om såväl anställningsvillkor
som löneförmåner för föreståndare och lärare vad i kungörelsen
den 5 september 1942 (nr 807; ändr. 462/1949) angående statsbidrag
till lantbruksundervisningsanstalter m. m. är stadgat för motsvarande befattningshavare
vid lantbruksskola äga tillämpning.
Statens lönenämnd har framhållit, att sedan vid 1945 och 1946 års riksdagar
fattats beslut om att föreståndare och lärare vid trädgårdsskolor
skulle vara i lönehänseende jämställda med motsvarande befattningshavare
vid lantbruksskolor hade, såvitt nämnden kunnat finna, inga föränd
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
31
ringar inträffat, som borde föranleda ett ändrat ståndpunktstagande i frågan.
Lönenämnden har därför biträtt lantbruksstyrelsens förslag i förevarande
del.
Även i fråga om lärarpersonalen vid jordbrukets yrkesskolor har lantbruksstyrelserr
föreslagit löneförbättring, syftande till ett bibehållande av
nuvarande jämställdhet i lönehänseende med motsvarande personal vid
lantbruksundervisningsanstalterna. Styrelsen har i fråga om anställningsoch
avlöningsförhållandena för berörd personal vid yrkesskolorna anfört i
huvudsak följande.
Lärarpersonalen vid jordbrukets yrkesskolor utgöres av, vid vardera av
jordbruksskolorna å Gålö och Vittjärvsgården en föreståndare, eu yrkeslärare,
en husmor och lärarinna samt en assistent, vid jordbruks- och lanthushållsskolan
å Sorselegården en föreståndare, en yrkeslärare, en föreståndarinna
och en biträdande husmor och lärarinna samt vid jordbruksoch
lanthushållsskolan i Pålkem en föreståndare, en föreståndarinna och
en biträdande husmor och lärarinna. I detta sammanhang vill styrelsen
erinra om, att styrelsen i sina petita rörande anslag till jordbrukets yrkesskolor
för budgetåret 1951/52 hemställt om statsbidrag till avlönande av
en yrkeslärare vid Pålkem.
Enligt lantbruksstyrelsens mening bör lärarpersonalen vid jordbrukets
yrkesskolor i löneavseende vara jämställd med befattningshavarna vid de
statsunderstödda lantbruksundervisningsanstalterna, förutsatt att de inneha
motsvarande kompetens. Därest en löneförbättring genomföres för lärarpersohalen
vid de statsunderstödda lantbruks-, lantmanna- och lanthushållsskolorna
böra därför motsvarande ändringar i löneställningen medgivas
föreståndarna vid jordbruksskolorna å Gålö, Sorselegården och Vittjärvsgården,
föreståndarinnan vid lanthushållsskolan å Sorselegården samt
husmödrarna och lärarinnorna vid samtliga jordbrukets yrkesskolor.
Assistenterna böra vid en lönereglering placeras i lönegrad It och yrkeslärarna
i lönegrad 21.
Eftersom lönerna för föreståndaren vid jordbruksskolan och föreståndarinnan
vid lanthushållsskolan i Pålkem — vilka befattningshavare icke
inneha samma kompetens som de övriga föreståndarna och föreståndarinnorna
— måste anses alltför låga med hänsyn till det ansvar som åvila dem,
vill lantbruksstyrelsen framhålla angelägenheten av att de i löneavseende
bli mera jämställda med motsvarande befattningshavare vid de statsunderstödda
lantbruksundervisningsanstalterna och jordbrukets yrkesskolor i
övrigt. Därest nuvarande lönerelationer i förhållande till föreståndare och
föreståndarinnor vid lantbruksundervisningsanstalter skulle bibehållas efter
en lönereglering i anslutning till lärarlönesakkunnigas förslag, skulle
föreståndaren och föreståndarinnan vid Pålkem komma att uppbära avlöningsförmåner
närmast motsvarande lön enligt lönegrad 23 resp. 22. Medan
lantbruksstyrelsen anser sig kunna förorda sistnämnda lönegrad för
föreståndarinnan, finner styrelsen lönegrad 23 vara för låg för föreståndaren.
Med hänsyn till det ansvar och det betydande arbete, som på grund av
skolans karaktär av internat åvilar honom vid sidan av undervisningen,
föreslår styrelsen, att han inplaceras i lägst lönegrad 24.
Statens lönenämnd, som avgivit sitt yttrande över lantbruksstyrelsens nu
förevarande förslag innan lärarlönesakkunniga framlagt resultatet av sin
förnyade prövning av frågan om löne- och anställningsförhållandena för
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
rektorerna vid folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter, har ansett
sig icke böra taga ställning till frågorna om föreståndares och föreståndarinnors
ställning vid jordbrukets yrkesskolor.
Vad beträffar yrkeslärarna har det synts lönenämnden ligga närmast
till hands att jämföra dessa lärare med yrkeslärarna vid de centrala verkstadsskolorna,
för vilka av 1950 års löneutredning för de centrala verkstadsskolorna
föreslagits avlöningsförmåner motsvarande lön i 20 lönegraden,
samt yrkeslärarna vid statens skogsmästarskola och statens skogsskolor,
vilka sistnämnda hänförts till 19 lönegraden. Då yrkeslärarna vid jordbrukets
yrkesskolor såväl i fråga om utbildning som arbetsuppgifter synts
vara närmast jämförbara med yrkeslärare vid verkstadsskolorna har lönenämnden
förklarat sig icke vilja motsätta sig en placering i 20 lönegraden.
En ledamot av lönenämnden har dock ansett, att lönenämnden bort förklara
sig icke vara beredd att på grundval av den förebragta utredningen
tillstyrka högre placering för yrkeslärare vid jordbrukets yrkesskolor än i
19 lönegraden.
Beträffande husmoder och lärarinna respektive biträdande husmoder och
lärarinna har lönenämnden ifrågasatt inplacering i 18 lönegraden och som
skäl härför anfört följande.
Att döma av de — visserligen ofullständiga — uppgifter som lönenämnden
kunnat erhålla rörande åliggandena för husmoder och lärarinna resp.
biträdande husmoder och lärarinna, vill det synas, som om tillräckliga skäl
knappast skulle föreligga att göra skillnad i lönehänseende mellan dessa
båda kategorier. Lönenämnden, som funnit det möta betydande svårigheter
att avväga deras löneställning på grundval av den förefintliga utredningen,
vill ifrågasätta huruvida icke en placering i 18 lönegraden är till fyllest.
I samband med inplaceringen i lönegrad synes ett enhetliggörande av tjänstebenämningarna
böra övervägas.
Departementschefen. I fråga om lärarpersonalen vid de statsunderstödda
trädgårdsskolorna tillstyrker jag lantbruksstyrelsens av statens lönenämnd
biträdda förslag att denna personal skall bibehållas vid den nuvarande
jämställdheten med motsvarande befattningshavare vid lantbruksskolorna.
Enligt min mening bör härvid personalen i fråga inordnas under det föreslagna
avlöningsreglementet för statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter.
Däremot är jag med hänsyn till jordbrukets yrkesskolors ställning i förhållande
till de övriga lantbruksundervisningsanstalterna icke beredd att
för närvarande förorda ett dylikt inordnande under reglementet i fråga om
befattningshavare vid dessa skolor. Jag vill i detta sammanhang erinra om
av chefen för jordbruksdepartementet gjorda uttalanden i propositionen
1949: 124 (s. 49—50). En löneförbättring för befattningshavare vid jordbrukets
yrkesskolor torde emellertid böra möjliggöras genom ökade statsbidrag
till skolorna. Det torde härvid böra få ankomma på Kungl. Maj:t att
efter närmare prövning bestämma förbättringens storlek.
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
33
E. Vissa speciella frågor.
Detaljutformningen av avlöningsreglementet.
Frågorna angående reglementsbestämmelsernas utformning ha i allmänhet
icke föranlett särskilda uttalanden eller erinringar av de hörda myndigheterna
och sammanslutningarna. Vissa av myndigheterna ha emellertid i
remissyttranden i anledning av lärarlönesakkunnigas förslag till avlöningsreglementen
för övningslärare och kyrkomusiker framställt ändringsförslag
i frågor, vilka äro gemensamma för nyssnämnda reglementen och nu förevarande
avlöningsreglemente.
Såsom i avsnittet angående avlöningsbestämmelsernas allmänna utformning
framhållits, bör överensstämmelse med Saar och Arf i största möjliga
utsträckning eftersträvas. En tillämpning härav i fråga om avlöningsreglementet
för statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter
medför i skilda hänseenden ändringar i förhållande till de sakkunnigas
reglementsförslag. Ändringarna bli dock i allmänhet av ringa eller ingen
saklig betydelse.
I den mån utöver vad som följer av det förut anförda saklig ändring åsyftas
i de sakkunnigas förslag lämnas redovisning härför i det följande. Paragrafangivningarna
hänföra sig till de sakkunnigas reglementsförslag (Bilaga
1).
4 §.
Enligt stadganden i de statliga avlöningsreglementen, som gälla för icke
statsanställd personal, beror på beslut eller bestämmelser, som meddelats av
Kungl. Maj :t, om och i vad mån förmånerna enligt vederbörande reglementen
skola minskas i de fall, då vederbörande befattningshavare uppbär livränta
enligt olycksfallsförsäkringslagen eller lagen om försäkring för vissa
yrkessjukdomar på grund av arbete i statlig eller kommunal tjänst. Stadganden
av denna innebörd återfinnas icke i förevarande förslag till avlöningsreglemente,
som i stället innehåller föreskrifter om att i reglementet
avsedd tjänsteman i fråga rörande ersättning enligt nämnda båda lagar skall
anses såsom statsanställd. Till motivering härav ha de sakkunniga anfört följande.
Lärarpersonalen vid folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter är
icke statsanställd, liksom icke heller lärarpersonalen vid högre kommunala
skolor och folkskolor. För de båda sistnämnda skolformerna gäller, att vederbörande
kommun anses såsom arbetsgivare enligt olycksfallsförsäkringslagen.
Detta har till följd, att kommunerna skola erlägga försäkringsavgifter
för lärarpersonalen och att ersättning enligt nämnda lag skall utgå, vilken
därefter avdrages från de löneförmåner, som utgå vid olycksfall i arbete.
Motsvarande gäller vid yrkessjukdom, som avses i yrkessjukdomsförsäkringslagen.
Riksdagens revisorer ha i sin berättelse till 1943 år,s riksdag
(s. 130—132) framhållit att denna anordning medfört åtskilliga praktiska
olägenheter.
I» Biliang till riksdagens protokoll 1951. i samt. Nr 113.
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 113.
Vid 1948 års riksdag (prop. 235) har beslutats eu ändring av 3 § olycksfallsförsäkringslagen,
vilken möjliggör för Kungl. Maj :t att i dylika fall
meddela särskilda föreskrifter. Med anledning härav ha de sakkunniga
föreslagit en bestämmelse, att lärarpersonalen vid folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter
i fråga om ersättning enligt nämnda lagar skall
anses såsom statsanställd. Detta innebär, att skolorna icke skola erlägga försäkringsavgifter
för lärarpersonalen, samt att i regel endast de i reglementet
angivna förmånerna skola utgå vid olycksfall i arbete. Om dessa i något
fall skulle vara lägre än ersättningen enligt nämnda lagar, skall dock mellanskillnaden
utbetalas av riksförsäkringsanstalten. Även om ersättning ej
utgår, skall varje olycksfall i arbete och yrkessjukdom i föreskriven ordning
anmälas till riksförsäkringsanstalten.
Samma problem som det nu förevarande förelåg vid tillkomsten år 1950
av avlöningsreglementet för övningslärare. Härvid gjordes i enlighet med
mitt förslag icke någon ändring i tidigare tillämpad ordning. Till stöd för
min ståndpunkt framhöll jag, att spörsmålet, huruvida för en reglering av
förhållandet mellan avlöningsförmåner och förmåner enligt olycksfallsförsäkrings-
och yrkessjukdomslagarna bör väljas den hittills tillämpade anordningen
eller den av de sakkunniga förordade, icke enbart är beroende
av rent administrativa synpunkter utan att även bl. a. finansieringsfrågan
bör beaktas. Jag förklarade emellertid vidare, att jag ansåg frågan vara förtjänt
att ytterligare övervägas.
Med hänsyn till att någon allsidig utredning av spörsmålet för närvarande
icke föreligger anser jag ej heller i detta sammanhang skäl finnas att frångå
de hittills tillämpade principerna.
5 §•
2 mom. Enligt reglementsförslaget må för med tjänsten förenade arbetsuppgifter
icke utgå gottgörelse utöver vad i reglementet förutsättes eller
eljest medgivits av Kungl. Maj:t. Stadgandet motsvaras av en bestämmelse
i 18 § Saar. Enligt denna gäller dock, att förmåner utöver de reglementsenliga
kunna tillerkännas ordinarie tjänsteman endast med stöd av riksdagens
beslut, varför viss jämkning i förhållande till förslaget bör ske för vinnande
av överensstämmelse med bestämmelsen i Saar.
De sakkunniga ha anfört, att skolorna syntes vara oförhindrade att utgiva
särskild ersättning för arbetsuppgifter, som ej kunna anses ingå i tjänsten,
t. ex. föreståndarskap för internat och skötsel av skol jordbruk.
I detta sammanhang må erinras att jag i det föregående byggt mitt förslag
om lönegradsplacering för rektorer vid lantbruksundervisningsanstalter
på den förutsättningen, att arbetsuppgifter i samband med skoljordbi uk
i princip skola ingå i tjänsten och att fråga angående ersättning för förvaltning
av skoljordbruk skall underställas Kungl. Maj :t. Skolstyrelse torde ej
heller själv böra få medgiva särskild ersättning för arbetsuppgifter inom
internatverksamheten. Dylik ersättningsfråga bör prövas av skolöverstyrelsen
respektive lantbruksstyrelsen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 113. 35
8 §•
4 mom. Kan ordinarie ämneslärare, anställd för både vinter- och sommarkurs
vid folkhögskola, enligt skolöverstyrelsens prövning icke längre beredas
föreskriven tjänstgöring under sommarkurs eller under statsunderstödd
fortsättnings- eller folkbildningskurs, skall enligt de sakkunnigas
förslag lön utgå med det lägre procenttal, som betingas härav, från och
med det arbetsår, söm börjar näst efter det sådan tjänstgöring icke kan
beredas honom.
Enligt avlöningsreglementet för folkskolan gäller däremot, att om den
årliga lästidens längd ändras, skall därav betingad ändring i lärares lönegradsplacering
verkställas från och med ingången av det redovisningsår
den ändrade lästiden helt tillämpas. Bestämmelsen i reglementsförslaget
torde böra ändras med hänsyn härtill.
9 §•
Deltidsanställning. De sakkunniga ha icke ansett skäl föreligga att medgiva
deltidsanställning för icke-ordinarie lärare vid vare sig folkhögskolor
eller lantbruksundervisningsanstalter. I denna fråga ha de sakkunniga,
såvitt angår folkhögskolornas lärare, framhållit följande.
Enligt det statliga lönesystemet skall med ordinarie anställning regelmässigt
vara förenad full tjänstgöring. Tidigare gällde detsamma även beträffande
extra ordinarie och extra lärare. Enligt kungörelsen 1948: 564,
8 §, gäller emellertid fr. o. m. den 1 juli 1948, att extra ordinarie och extra
lärare vid läroverk m. fl. läroanstalter må enligt vederbörande centrala förvaltningsmyndighets
bestämmande anställas för en undervisningsskyldighet
svarande mot minst hälften av full tjänstgöring.
Vid folkhögskolorna kunna extra ordinarie och extra lärare endast anställas
för vinterkurs, vilken regelmässigt är avsevärt kortare än den kurstid
om 34 veckor, som de sakkunniga ansett motsvara full tjänstgöring.
Till följd härav blir deras lön under ett arbetsår avsevärt lägre än lönen
i den löneklass de tillhöra. Om dessutom tjänstgöringen under vinterkurs
skulle reduceras till hälften, skulle deras sammanlagda tjänstgöring under
ett arbetsår motsvara betydligt mindre än halvtidstjänstgöring under ett
läsår vid andra skolformer. På grund härav bör enligt de sakkunnigas mening
deltidsanställning icke kunna medgivas för extra ordinarie och extra
ämneslärare vid folkhögskolor.
I princippropositionen framhölls, att frågan om deltidstjänstgöringen
borde ytterligare övervägas i anslutning till den förordade undersökningen
rörande fyllnadstjänstgöring för lärarna vid lantmanna- och lanthushållsskolorna.
Med hänsyn till resultatet av denna undersökning anser jag mig
böra biträda de sakkunnigas förslag utom beträffande vid lantbruksunderAdsningsanstalt
anställd lärare, som — utan att fullgöra fyllnadstjänstgöring
— innehar helårsanställning.
Tillgodoräkning för löneklassnppflgttning. Ordinarie och extra ordinarie
lärare vid läroverk in. fl. läroanstalter anses anställda även under ferietid,
och de få sålunda tillgodoräkna även ferietid för uppflyttning i löneklass.
36
Kungl. Maj. ts proposition nr 113.
Extralärare vid dessa läroanstalter, vilka uppbära läsårsdaglön, anses ej
anställda under ferietid och äga sålunda ej tillgodoräkna ferietiden för
uppflyttning i löneklass. Ett undantag gäller dock enligt särskild föreskrift.
Därest extra lärares anställning under ett kalenderhalvår avser eller skall
avse hel termin, tillgodoräknas återstående delar av kalenderhalvåret för
uppflyttning i löneklass.
För tjänstemän, som anställts med avkortad tjänstgöring (deltidsanställning),
tillgodoräknas anställningstiden för uppflyttning i löneklass i
samma utsträckning som för heltidsanställd personal. En tjänsteman,
som under tre år varit anställd på halvtid, uppflyttas alltså i löneklass, även
om han samtidigt övergår till heltidsanställning, oaktat hans effektiva
tjänstgöring endast motsvarar heltidstjänstgöring under P/2 år. I konsekvens
härmed gäller för de heltidsanställda, att tid med partiell tjänstledighet
med C-avdrag under högst hälften av den dagliga tjänstgöringstiden
må tillgodoräknas i full utsträckning. På samma sätt tillgodoräknas
för heltidsanställd, som medgivits nedsättning med högst hälften av tjänstgöringstiden,
sådana under viss kalendermånad infallande dagar, som äro
tjänstefria till följd av för denna månad gällande föreskrift om tjänstgöringens
fullgörande allenast å andra dagar i månaden.
De sakkunniga uttala, att för rektorerna vid folkhögskolorna det statliga
lönesystemets regler om uppflyttning i löneklass böra kunna i huvudsak äga
motsvarande tillämpning.
Beträffande ämneslärama vid angivna skolor framhålla de sakkunniga,
att dessa lärare i regel ha mindre än full tjänstgöring (34 veckor) och att
tjänstgöringen varierar i omfattning för olika lärarkategorier. De ordinarie
ämneslärarna, vilka uppbära kalendermånadslön, kunna sägas ha anställning
med avkortad tjänstgöring, som koncentrerats till vissa tider av
arbetsåret. Även då anställningen avser enbart vinterkurs om 21 veckor,
motsvarar den mer än halvtidstjänstgöring. På grund härav böra enligt
de sakkunnigas mening samtliga ordinarie ämneslärare för uppflyttning i
löneklass få "tillgodoräkna hela anställningstiden, således håde kurstid och
kursfri tid. Tid för tjänstledighet med C-avdrag, som enligt det statliga lönesystemet
ej finge tillgodoräknas, borde ej heller tillgodoräknas för deras
del. Hade C-avdrag verkställts under kursfri tid i anledning av sådan ledighet
under kurstid, borde icke heller sådan tid få tillgodoräknas.
Extra ordinarie och extra ämneslärare skola enligt de sakkunnigas förslag
uppbära läsårsdaglön endast under själva vinterkursen. Om endast
tiden för vinterkurs finge tillgodoräknas, skulle de i regel ej kunna uppflyttas
i löneklass efter tre år. De sakkunniga förorda dock, att för hel vinterkurs
anställd extra ordinarie eller extra lärare skall för uppflyttning i löneklas,
s äga tillgodoräkna ett helt arbetsår om 365 dagar. Omfattar anställningen
mindre än hel vinterkurs, borde varje dags anställning för uppflyttning
i löneklass få tillgodoräknas som två dagar. I konsekvens härmed
borde varje dags tjänstledighet med C-avdrag, som ej finge tillgodoräknas,
räknas dubbelt. Det sistnämnda borde även gälla för extra ordinarie och
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
37
extra lärare anställda för hel vinterkurs. Om lärare under ett arbetsår haft
annan anställning, som finge tillgodoräknas, borde han givetvis icke i något
fall få tillgodoräkna mer än 365 dagar under ett arbetsår.
De sakkunniga förorda även, att tid, varunder ämneslärare åtnjutit partiell
tjänstledighet motsvarande högst 1/i av full tjänstgöring skall få tillgodoräknas
för uppflyttning i löneklass. För rektorer skulle i fråga om
partiell tjänstledighet gälla detsamma som för andra rektorer under det
statliga lönesystemet.
De av de sakkunniga föreslagna specialreglerna angående tillgodoräkning
för icke-ordinarie lärare av tid för anställning under mindre än hel
vinterkurs sakna motsvarigheter i de statliga avlöningsreglementena. För
egen del finner jag icke skäl föreligga att för statsunderstödd verksamhet
införa regler, som äro förmånligare än de för de statsanställda gällande.
12 och 13 §§.
Tjänstledighetsavdrag. De sakkunniga ha erinrat att folkhögskollärarnas
löneförmåner vid tjänstledigheter av olika slag för närvarande bestämmas
enligt avsevärt oförmånligare grunder än dem som gälla för statstjänstemän
m. fl. Då lärarna inordnas under det statliga lönesystemet, böra även
dettas regler om lön under tjänstledighet tillämpas å dem. En del avvikelser
bliva emellertid erforderliga. Härom anföra de sakkunniga i huvudsak
följande.
Enligt 28 § statens allmänna avlöningsreglemente verkställes A-, B- eller
C-avdrag å lönen allt efter orsaken till tjänstledigheten. A-avdraget angives
i statens löneplansförordning. B-avdraget är dubbelt så stort som A-avdraget
och C-avdraget är lika med lönen. För lärare vid läroverk m. fl. läroanstalter,
vilka åtnjuta ferier, gäller en särskild bestämmelse om avdrag å lönen
under ferietid. I den mån icke vederbörande myndighet annat bestämmer,
skall sådan lärare''vidkännas A-avdrag under ferier närmast efter två
terminer i följd, under vilka han vidkänts C-avdrag eller varit tjänstledig
för sjukdom (utom för olycksfall i arbete in. in.) eller för svag hälsas vårdande
så lang tid, att återstoden icke uppgår till 60 dagar, såvida icke på
grund av tjänstledighet under ferierna eller av annan anledning större löneavdrag
än A-avdrag är tillämpligt.
Då kurserna vid folkhögskolorna äro av varierande längd och undervisningsskyldigheten
för rektorer och ordinarie ämneslärare under sommarkurs
är begränsad, skulle ett flertal särbestämmelser erfordras, om löneavdragen
skulle leda till samma resultat som vid andra skolformer. De
sakkunniga anse emellertid det vara av vikt, att avdragsreglerna bli enkla
och lättillämpade. Den omständigheten, att reglerna i vissa "fall kunna leda
till förmånligare eller oförmångligare resultat än vid andra skolformer, bör
ej tillmätas avgörande betydelse.
Extra ordinarie och extra ämneslärare skola enligt de sakkunnigas förslag
åtnjuta läsårsdaglön. Vid längre tjänstledigheter borde egentligen för
dem A- och B-avdragen höjas med omkring 50 procent för att leda till
samma resultat som vid andra skolformer. Däremot blir C-avdraget vid kortare
tjänstledigheter för extra ordinarie oförmånligare iin för extra ordinarie
lärare vid andra skolformer. I förenklingssyfte förorda de sakkunniga,
att A- och B-avdrag för extra ordinarie och extra ämneslärare vid folkhög
-
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 113.
skolorna verkställes med de belopp, som framgå av Saar och statens löneplansförordning,
samt att C-avdrag verkställes med läsårsdaglönens belopp.
Då de icke uppbära lön under kursfri tid, kan avdrag under sådan tid icke
verkställas.
Ordinarie rektorer och ämneslärare skola enligt de sakkunnigas förslag
erhålla kalendermånadslön, som utgår även under kursfri tid. Deras lön
skall utgå med viss procent av lönen i vederbörande löneklass allt efter
tjänstgöringens omfattning. Undervisningsskyldigheten under sommarkurs
är lägre än under vinterkurs. Skulle hänsyn tagas till alla dessa förhållanden,
måste synnerligen invecklade regler tillskapas, vilka dessutom beträffande
A- och B-avdrag skulle leda till andra resultat än för extra ordinarie
och extra ämneslärare.
De sakkunniga förorda därför, att för ordinarie rektorer och ämneslärare
vid folkhögskolor A- och B-avdragen fastställas till i Saar och statens löneplansförordning
angivna belopp. Dessa böra tillämpas vare sig tjänstledigheten
avser vinterkurs eller sommarkurs och oavsett efter vilket procenttal
av löncklasslönen vederbörandes lön utgår. Vid tjänstledighet med A- eller
B-avdrag bör för ordinarie ämneslärare avdrag under kursfri tid i regel
ej verkställas. Endast om läraren vidkänts avdrag å lönen under hel vinterkurs,
bör A-avdrag ske under kursfri tid. C-avdraget åter blir för ordinarie
ämneslärare gynnsammare än för extra ordinarie och extra ämneslärare,
eftersom avdraget verkställes å kalendermånadslön i stället för
å läsårsdaglön. De sakkunniga föreslå därför, att ordinarie ämneslärare,
som under ett arbetsår vidkänts C-avdrag under kurstid mer än 60 dagar,
skola vidkännas C-avdrag å lönen under tid därefter, då vinter- eller sommarkurs
ej pågår, i den omfattning skolöverstyrelsen efter prövning i varje
särskilt fail bestämmer. För rektorer, vilka åtnjuta semester, blir frågan
om avdrag under kursfri tid ej aktuell.
Vissa jämkningar i förhållande till vad sålunda föreslagits böra göras i
syfte att uppnå överensstämmelse med Saar och Arf. Sålunda böra i fråga
om avdrag under kursfri tid gälla regler av samma innebörd som enligt
nyssnämnda reglementen. Under sjukdom, som avses i 13 § 1 mom. under
punkt 6 b) reglementsförslaget bör, i anslutning till vad i motsvarande hänseende
stadgas i Saar, A-avdrag tillämpas för sådan till grupp 3 hörande
tjänsteman, som har mer än 45 dagars årlig kursfri tid eller åtnjuter läsårsdaglön.
19 §.
Kallortstillägg för extra ordinarie och extra ämneslärare vid folkhögskolor
bör enligt de sakkunnigas förslag utgå med visst belopp för dag, eftersom
dessa lärare ej erhålla lön fördelad på hela året. Med hänsyn till de
korta kurserna, vilka nästan uteslutande äro förlagda till vinterhalvåret, ha
dagbeloppen beräknats efter förmånligare grunder än de för folkskollärarna
gällande. För de senare utgår kallortstillägget för dag med i runt tal
1 /360 av årsbeloppet. För folkhögskollärarna föreslå de. sakkunniga ett
dagbelopp av 1/300 av årsbeloppet.
För egen del finner jag den omständigheten att folkhögskolekurserna äro
särskilt korta icke utgöra tillräckligt skäl för avvikelse från de för andra
lärare gällande reglerna. Jag förordar därför, att dagbeloppet i princip bestämmes
till 1/360 av årsbeloppet.
39
Kungl. Maj.ts proposition nr 113.
21 §.
Vid behandlingen av 4 § har jag förordat en reglering på annat sätt än
de sakkunniga föreslagit i fråga om sammanträffande avlöningsförmåner
och förmåner enligt olycksfallsförsäkringslagen eller lagen om försäkring för
vissa yrkessjukdomar. Viss jämkning bör i anledning därav göras i denna
paragraf.
Vissa av de speciella regler, ,som i olika hänseenden förutsättas i fråga
om ämneslärare vid folkhögskolorna, torde böra i tillämpliga delar gälla
även för lärare med mindre än full tjänstgöring vid lantmanna- och lanthushållsskolorna.
Övergångsbestämmelser. Såsom förut framhållits torde det ankomma på
Kungl. Maj :t att, med beaktande av bl. a. vid tidigare löneregleringar följda
riktlinjer, besluta i fråga om övergångsbestämmelser.
Tjänstebostäder.
Utöver kontanta avlöningsförmåner äga rektor och ämneslärare med full
tjänstgöring f. n. åtnjuta fri bostad jämte erforderligt bränsle eller ersättning
därför enligt ortens pris.
De sakkunniga ha framhållit, att några särskilda skäl ej finnas för beviljande
av fri tjänstebostad åt ifrågavarande rektorer och lärare efter genomförandet
av en lönereglering i anslutning till det statliga lönesystemet.
På grund härav ha de sakkunniga föreslagit, att befattningshavarna efter
löneregleringens ikraftträdande i vanlig ordning skola erlägga hyra för tillhandahållna
tjänstebostäder. Då emellertid många skolor äro belägna på
orter, där hyresmarknad för bostäder av ifrågavarande typer icke finnes,
måste hyresbeloppen för upplåtna bostäder i allmänhet fa.stställas utan ledning
av något marknadsvärde. De sakkunniga anse, att generellt bestämda
hyresbelopp lämpligen ej kunna ifrågakomma med hänsyn till att ifrågavarande
bostäder beträffande såväl storlek som beskaffenhet äro mycket olika.
En individuell uppskattning av de olika bostädernas värde skulle vara förenad
med betydande svårigheter och onödiga kostnader. De sakkunniga förorda
därför, att det överlåtes till skolornas styrelser att med vederbörande
befattningshavare träffa överenskommelse om hyresbeloppen. Om parterna
ej kunna enas, skulle frågan om hyrans storlek lämpligen underställas skolöverstyrelsen
respektive lantbrukstyrelsen för prövning och avgörande.
De sakkunniga utgå i princip från att befattningshavare skall vara skyldig
mottaga åt honom upplåten bostad. Möjlighet skulle dock finnas att efter
särskild prövning av skolöverstyrelsen respektive lantbruksstyrelsen
vinna befrielse från skyldigheten att mottaga tjänstebostad.
Statskontoret har funnit det böra övervägas, om icke i anslutning till 1949
års riksdags beslut om pensionsreglering för vissa befattningshavare vid
folkhögskolor och lägre lantbruksundervisningsanstalter hyrcsersättningcn
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
för tjänstebostad enhetligt bör fastställas till de belopp, vilka av statsmakterna
lagts till grund vid bestämmandet av pension sklasser för lärarna i
fråga (bankoutsk. uti. nr 481 s. 35—36). I vart fall förutsätter statskontoret,
att hyran icke fastställes till sådant belopp, att läraren erhåller en förtäckt
löneförmån.
Svenska landstingsförbundet har förklarat sig icke ha något att erinra
mot att lärare skall vara skyldig mottaga honom av huvudmannen erbjuden
hostad. Landstingen hade i betydande omfattning bibehållit skyldighet
att bebo tjänstebostad för andra grupper av befattningshavare. Förbundet
har vidare framhållit nödvändigheten av att värdet av bostadsförmån uppskattas
efter gängse normer. I annat fall skulle de befattningshavare, vilka
erhölle tjänstebostad, bli oskäligt gynnade i förhållande till andra, och den
rättvisa i lönehänseende, som man har velat ernå genom lönegradsplaceringen,
bleve illusorisk. Tjänstebostäderna borde därför åsättas ett värde,
som så nära som möjligt motsvarade marknadsvärdet, varvid självfallet
skälig hänsyn finge tagas bl. a. till om bostadens belägenhet kunde medföra
vissa olägenheter för befattningshavaren.
Hushållningssällskapens förbund har i sitt yttrande över förslaget rörande
befattningshavarna vid lantbruksundervisning,sanstalterna framhållit, att
hyresbelopp för tjänstebostad för ernående av önskvärd enhetlighet syntes
böra prövas och avgöras av ett centralt organ, lämpligen lantbruksstyrelsen,
och sålunda icke bestämmas genom överenskommelse mellan vederbörande
skolstyrelse och befattningshavaren. Vid den av förbundet förordade centrala
prövningen syntes bestämmelserna i den för folkskolans lärare gällande
boställsordningen åtminstone i viss omfattning kunna tjäna som
ledning.
I yttrandena ha sålunda uttalats farhågor för att berörda befattningshavare
skulle vid en lösning av tjänstebostadsfrågan enligt de av de sakkunniga
föreslagna linjerna komma i förmånligare läge än andra tjänstemannagrupper
samt att stora ojämnheter skulle kunna uppstå i de enskilda fallen.
Med anledning härav vill jag framhålla, att jag förutsätter, att de normer
rörande bestämmande av ersättning för tjänstebostad, som gälla för
övriga statliga och statsunderstödda grupper, i tillämpliga delar skola komma
till användning även för lärarpersonalen vid folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna.
III. Pensionsfrågor.
1. Nuvarande förhållanden.
Den statliga pensionering, som är anordnad för befattningshavare vid
statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter, sker
numera med tillämpning av reglementet den 29 december 1949 (nr 726) för
pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare
(SPA-reglementet).
Kungl. Maj.ts proposition nr 113.
41
Pensioneringens omfattning.
I fråga om folkhögskolorna omfattar pensioneringen enligt SPA-reglementet
rektor, ämneslärare med fast anställning, extra ordinarie ämneslärare
med full tjänstgöring vid huvudkurs, lärare i slöjd, lärare i gymnastik
och i sång samt lärarinna i hushållsgöromål ävensom sådan husmoder vid
skolas elevhushåll, som tillika är lärarinna vid skolan. Rektor och ämneslärare
äro i reglementet hänförda till grupp A och således obligatoriskt anslutna
till pensioneringen. Beträffande de övriga befattningarna, vilka äro
hänförda till grupp B, förutsätter anslutningen, att befattningarna efter
framställning av huvudmannen blivit registrerade enligt reglementets bestämmelser.
Registrering erfordras emellertid icke i fråga om befattning,
som den 31 december 1949 var förenad med pensionsrätt enligt 1919 års
reglemente för pensionsanstalten.
I enlighet med Kungl. Maj :ts brev den 29 december 1949 med vissa bestämmelser
i anledning av SPA-reglementets ikraftträdande är till pensioneringen
vidare ansluten en navigationslärare, som är anställd vid folkhögskolan i
Grebbestad.
Vad angår lantbruksundervisningsanstalterna —• varmed i detta sammanhang
förstås lantbruksskolor, lantmannaskolor, lanthushållsskolor och trädgårdsskolor
— omfattar pensioneringen föreståndare (rektor) och ordinarie
eller extra ordinarie ämneslärare vid lantbruks-, lantmanna- och trädgårdsskolor
samt föreståndarinna (rektor) och ordinarie eller extra ordinarie
ämneslärarinna vid lanthushållskola. Samtliga befattningar äro hänförda till
grupp A. Pensioneringen avser f. n. även befattningshavare vid den statliga
lantbruksskolan vid Ultuna samt i princip även befattningshavare vid lantbruksskolan
vid Alnarp.
Pensions klasser.
De av grupp A omfattade befattningarna vid folkhögskolorna äro hänförda
till pensionsklass i enlighet med vad härefter angives:
Befattning
Pensions-
klass
Rektor vid
skola med huvudkurs och kvinnlig kurs.............
1:31
skola med endast huvudkurs........................
1:28
Fast anställd ämneslärare vid
huvudkurs och kvinnlig kurs........................
1:27
endast huvudkurs med varaktighet av
1: 25
mindre än 24 veckor..............................
1:24
Extra ordinarie ämneslärare vid
1
huvudkurs med varaktighet av
minst 24 veckor..................................
1:16
mindre än 24 veckor ............................
1: 14
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
Enligt övergångsbestämmelserna till SPA-reglementet äro pensionsklasserna
för kvinnliga befattningshavare tills vidare (för extra ordinarie ämneslärare
två klasser och för övriga en klass) lägre än de här ovan angivna.
I fråga om de till pensioneringen anslutna övningslärarbefattningarnai
m. fl. framgå nu gällande pensionsklasser av följande sammanställning.
Befattning
Pensionsklass
Antal
befattningar
Anm.
Lärare i manlig slöjd................
1:2
1
1 Därav 1 i kvinnlig
Lärare i kvinnlig slöjd..............
1: 1
>8
slöjd och gymna-
•1:2
2
stik
1:4
3
2 Den ena i kvinnlig
1: 5
2
slöjd och gymna-
1:7
3
stik. Den andra i
1:8
*3
kvinnlig slöjd med
1:9
2
undervisningsskyl-
1:10
*2
dighet i hälsolära,
1:13, 1:14
2
kvinnlig hygien,
j Lärare i hushållsgöromål ............
1: 1
2
hemvård och bar-
1:3
1
navård
!
1:4
2
1:5, 1:7
2
1: 9, 1:13
2
j Husmoder, tillika lärarinna..........
1:1, 1:2, 1: 6
3
1:7
3
1:8
4
1:9
4
1:10, 1:11, 1:12
3
1:14
2
1:17
2
1:20, 1:21
2
Biträdande husmoder, tillika lärarinna
1:1
1
Navigationslärare....................
1:24
1
(12
Beträffande befattningarna vid lantbruksundervisningsanstalterna gälla
följande pensionsklasser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
43
Befattning
Pensions-
klass
Lantmannaskola med vinterkurs om minst 125 arbetsdagar.
Föreståndare (rektor).....................................................
1:27
1:24
Extra ordinarie ämneslärare..............................................
1: 14
Lantmannaskola med vinlerkurs om minst 150 arbetsdagar.
Föreståndare (rektor) ....................................................
1:28
1:25
1:15
Lantmannaskola med helårskurs m. m., lantbruksskola och trädgårdsskola
1:31
1:27
Extra ordinarie ämneslärare..............................................
1:19
Lanthushällsskola med halvårskurs.
1:14
1: 11
Extra ordinarie ämneslärarinna ..........................................
1:3
Lanthushällsskola med årskurs m. m.
1:23
1:19
Extra ordinarie ämneslärarinna ..........................................
1:10
Pensionsåldrar.
För rektor och ämneslärare samt slöjdlärare vid folkhögskola är pensionsåldern
65 år. För innehavare av övriga i SPA-reglementet avsedda befattningar
vid folkhögskola är pensionsåldern 63 år. För den förut omnämnde
navigationsläraren är pensionsåldern 60 år.
I fråga om lantbruksundervisningsanstalterna är pensionsåldern för befattningshavare
vid lantmanna-, lantbruks- och trädgårdsskolor 65 år samt
för befattningshavare vid lanthushållsskolor 60 år.
2. Lärarlönesakkunnigas förslag.
Lärarlönesakkunniga, som avgivit sitt förslag före SPA-reglementets tillkomst,
ha i fråga om rektorer och ämneslärare vid folkhögskolor förordat
pensionsbestämmelser utformade i anslutning till pensionsreglementena för
de högre kommunala skolorna. Vid tjänstårsberäkningen borde för rektorer
och ordinaine lärare anställningstiden reduceras med samma procenttal som
lönen. För extra ordinarie lärare, som skola uppbära läsåx’sdaglön, borde
anställningstiden under vinterkurs ökas med hälften, eftersom full tjänstgöring
om 34 veckor ungefär motsvarade Va av ett kalenderår.
övningslärarna vid folkhögskolorna skulle enligt de sakkunnigas förslag
i pensionshänseende jämställas med fortsättningsskolans övningslärare.
Av praktiska skäl borde huvudmansavgifter till statens pensionsanstalt
icke utgå för övningslärare.
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 113.
3. Inom civildepartementet utarbetat förslag till pensionsreglering.
Det vid 1950 års riksdag fattade principbeslutet angående lönereglering
för befattningshavare vid statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter
avser i stort sett anslutning till det statliga lönesystemet.
Rektorer och ämneslärare föreslås komma att inordnas under ett särskilt
avlöningsreglemente för statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter.
Folkhögskolans övningslärare inordnas under avlöningsreglementet
för övningslärare.
Förstnämnda avlöningsreglemente skulle enligt lärarlönesakkunnigas förslag
äga tillämpning å rektorer och ämneslärare, som avses i de sakkunnigas
förslag till folkhögskolestadga och stadga för lantbruksundervisningsanstalter.
Sistnämnda stadga skulle enligt förslaget i tillämpliga delar gälla även
de statliga lantbruksskolorna i Ultuna och Alnarp. Vid den senare skolan
finnes icke för närvarande någon befattningshavare, som beröres av löneregleringen.
Däremot finnas vid lantbruksskolan i Ultuna vissa ordinarie och
extra ordinarie lärare. För dessa gäller för närvarande i pension,shänseende
SPA-reglementet.
I en inom civildepartementet upprättad promemoria har framlagts förslag
till pensionsreglering, avsedd att genomföras i anslutning till den beslutade
löneregleringen, över promemorian har statens pensionsanstalt den 7 mars
1951 avgivit utlåtande. Förslagen framgå av följande redogörelse.
Pensions regleringens omfattning.
Pensionsregleringen bör avse de av löneregleringen omfattade ordinarie
och extra ordinarie befattningshavarna, d. v. s. rektorer samt ordinarie
ämneslärare ävensom, såvitt angår folkhögskola, ordinarie och extra ordinarie
övningslärare. Om emellertid någon enstaka av de för närvarande med
pensionsrätt förenade övningslärarbefattningarna eller kombinerade befattningarna
som husmor-lärare på grund av med desamma förenad mindre omfattande
undervisningsskyldighet eller av annan anledning icke inrättas såsom
ordinarie eller extra ordinarie bör befattningen tills vidare bibehållas
vid nu gällande pensionsrätt. Detsamma gäller den förut nämnde navigationsläraren,
därest icke denne skulle komma att beredas anställning såsom
ordinarie eller extra ordinarie ämneslärare.
I fråga om befattningshavarna vid lantbruksskolan i Ultuna har i promemorian
uttalats, att det synts ligga närmast till hands att ordna dessa statliga
befattningshavares pensionering genom tillämpning av 1947 år allmänna
tjänstepensionsreglementen. Med hänsyn till förestående allmänna översyn
av hela det statliga och statsunderstödda pensionsväsendet kunde det emellertid
befinnas lämpligt, att icke företaga denna överflyttning i förevarande
sammanhang.
Kungl. Maj.ts proposition nr 113.
45
Pensionsgrupper och pensionsklasser.
Rektorer och ämneslärare böra liksom hittills hänföras till grupp A. Denna
grupp bör omfatta även de av löne- och pensionsregleringen berörda lärarna
i övningsämnen.
Det i SPA-reglementet innefattade systemet med pensionsklasser är, såvitt
angår pensionsklasserna inom nummerserien 1: 1—1: 40, så konstruerat,
att pensionsunderlagen för pensionsklass med visst nummer överensstämma
med pensionsunderlagen enligt 1947 års allmänna pensionsreglementen
för den lönegrad med beteckningen Ca eller Ce, vilkens slutlöneklass
har samma nummer. I enlighet härmed bör befattning, varom nu är fråga, i
allmänhet hänföras till den pensionsklass inom nämnda nummerserie, vilkens
nummer med tre enheter överstiger lönegradens nummer. Då enligt
löneregleringen blott arten av befattning men icke omfattningen av den med
befattningen förenade tjänstgöringen avgör lönegraden, innebär det nyss
sagda, att alla befattningar av visst slag, till skillnad från vad som f. n.
gäller, hänföras till samma pensionsklass.
En dylik enhetlig placering i pensionsklass utan avseende å tjänstgöringens
omfattning står vid det förhållandet, att lönegraderna avvägts med hänsyn
till befattningar med full tjänstgöring, i överensstämmelse med de i
SPA-reglementet innefattade principerna för bestämmande av pensionsklass.
Detta gäller i varje fall i fråga om lärarna. Beträffande rektorerna ställer
sig saken däremot i viss mån tveksam.
Vad först angår folkhögskolerektorerna skola dessa enligt löneregleringsbeslutet
placeras i lönegrad Ca 31. Den mot denna lönegrad svarande pensionsklassen
är 1: 34. Om folkhögskolans rektorer hänföras till denna pensionsklass,
komma emellertid pensionsunderlagen att bli högre än de pensionsunderlag,
som enligt 1947 års allmänna pensionsreglementen gälla för
de statliga realskolornas rektorer, med vilka de jämställts vid lönegradsplaceringen.
Realskolerektorernas pensionsunderlag motsvara nämligen underlagen
för pensionsklassen 1: 33. Med hänsyn härtill föreslås i promemorian,
att folkhögskolornas rektorer skola hänföras till sistnämnda pensionsklass.
Beträffande lantbriiksundervisningsanstalternas rektorer föreligger ännu
icke beslut om placering i lönegrad. Om rektorerna vid lantbruks-, lantmanna-
och trädgårdsskolorna hänföras till samma lönegrad som folkhögskolerektorerna
böra de jämväl placeras i samma pensionsklass som dessa.
Avgiftsunderlag i vissa fall.
Rektor vid folkhögskola utan sommarkurs skall åtnjuta 90 procent av
lönen enligt statens löneplansförordning, med befogenhet dock för skolöverstyrelsen
att under vissa förutsättningar i fråga om vinterkursens eller
den sammanlagda kurstidens längd medgiva sådan rektor rätt att uppbära
full lön. Ordinarie ämneslärare med mindre än full tjänstgöring skall åtnjuta
lön motsvarande en av tjänstgöringens omfattning på visst sätt beroende
del av lönen enligt löneplanen.
46
Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo.
Med hänsyn till vad sålunda skall gälla i fråga om reduktion av lönen
skall motsvarande minskning jämlikt 7 § 3 mom. första stycket SPA-reglementet
göras å det för vederbörande pensionsklass i reglementet angivna
avgiftsunderlaget.
Det nu sagda äger giltighet även i fråga om extra ordinarie ämneslärare
samt ordinarie och extra ordinarie övningslärare.
Vad angår lantbruksundervisningsanstalterna har vid löneregleringsbeslutet
förutsatts att, frånsett semestertid, tjänstgöring skulle kunna beredas
befattningshavarna under hela året. Om härför erforderlig fyllnadstjänstgöring
icke kan beredas befattningshavare och denne härvid icke skulle
äga uppbära full lön, skall avgiftsunderlaget även för honom reduceras på
nyss angivet sätt.
Tid, för vilken fortlöpande avgift skall utgå.
Enligt 8 § 2 mom. SPA-reglementet skall fortlöpande avgift i allmänhet
erläggas för tid från och med den dag, befattningshavaren blir underkastad
reglementet, intill dess avgång från befattningen äger rum.
Anställning som extra ordinarie ämneslärare vid folkhögskola skall endast
avse tjänstgöring under vinterkurs. Läraren anställes därvid i allmänhet för
den tid, vinterkursen pågår. Enligt nyssnämnda bestämmelse skulle för en på
sådant sätt anställd lärare för det arbetsår, kursen avser, erläggas fortlöpande
avgift endast för själva kurstiden. Har läraren tjänstgjort under hela
kurstiden, bör emellertid avgift, beräknad efter det för anställningen gällande
procentuellt nedsatta avgiftsunderlaget, utgå för hela året. För att undanröja
varje tvivel härom bör enligt promemorian viss omformulering av bestämmelserna
vidtagas. Föreskriften i 3 § 1 mom. tillämpningsföreskrifterna
till SPA-reglementet, enligt vilken pensionsanstalten i vissa fall äger meddela
anvisningar för beräkning av fortlöpande avgift, torde nämligen med nuvarande
lydelse av förevarade reglementsbestämmelse icke formellt avse fall,
då avgiften skall beräknas för helt år.
Pensionsåldrar.
Folkhögskolornas arbetsår räknas från och med den 1 oktober visst år
till och med den 30 september nästloljande år. Lärarnas tjänstgöring torde
i allmänhet vara mest omfattande under arbetsårets förra hälft. Då pensionsåldern
såsom f. n. är fallet inträder vid utgången av den kalendermånad,
då föreskriven levnadsålder uppnås, skulle det sålunda kunna inträffa,
att t. ex. en ordinarie ämneslärare blir avgångsskyldig på grund av
uppnådd pensionsålder just då han fullgjort all på arbetsåret belöpande
tjänstgöring. Han skulle emellertid för detta arbetsår icke äga uppbära lön
för t. ex. mer än förra hälften av året och för den senare hälften få åtnöja
sig med pension, kanske till avsevärt avkortat belopp. Med hänsyn härtill
föreslås i promemorian, att pensionsåldern för folkhögskolornas lärarpersonal
skall inträda vid utgången av det arbetsår, under vilket föreskriven
levnadsålder uppnås. Såsom ytterligare skäl härför har anförts den omstän
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 113. 47
digheten, att ordinarie tjänst vid folkhögskola regelmässigt tillträdes vid
arbetsårets början.
Vad angår själva pensionsåldrarna har framhållits, att löne- och pensionsregleringen
icke i och för sig syntes utgöra anledning till ändring. Skulle
det i 1948 års pensionsålderskommittés betänkande föreslagna systemet med
pensioneringsperioder genomföras och därvid i enlighet med vad statens
pensionsanstalt förordat i sitt remissyttrande över betänkandet utsträckas
till att avse jämväl de under SPA-reglementet inordnade övningslärarna,
torde emellertid nämnda system böra tillämpas även å folkhögskolans övningslärare.
Beträffande lantbruksundervisningsanstalternas lärarpersonal bör pensionsåldern
av i huvudsak samma skäl, som anförts i fråga om folkhögskolorna,
inträda vid utgången av det läsår (1 november—31 oktober), under
vilket föreskriven levnadsålder uppnås.
Vad angår avvägningen av de särskilda pensionsåldrarna har i promemorian
anförts i huvudsak följande.
I fråga om den såsom pensionsålder föreskrivna levnadsåldern synes det
— åtminstone vad angår lantmanna-, lantbruks- och trädgårdsskolor — icke
vara anledning att ifrågasätta någon ändring.
Beträffande lanthushållsskolornas befattningshavare är pensionsåldern
f. n. 60 år. Denna pensionsålder är enligt 1947 års allmänna tjänstepen.sionsreglemente
den normala för befattningshavare i högst lönegrad Ca 16. För
lärarpersonal i högre lönegrad, frånsett lärare i fysisk fostran vid gymnastiska
centralinstitutet, förekommer så låg pensionsålder som 60 år allenast
i fråga om läroanstalter med alldeles speciellt elevmaterial, såsom statens
skolor tillhörande barna- och ungdomsvården, läroanstalterna för blinda,
vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, dövstumskolorna samt statens
skol- och yrkeshem på Salbohed och i Vänersborg. Med hänsyn härtill och
då lärarpersonalen vid lanthushållsskolorna genom löneregleringen kommer
att placeras i lägst lönegraden Ce 18 kunde det ifrågasättas, att i samband
med pensionsregleringen höja pensionsåldern till 63 år. Det må emellertid
erinras, att en dylik höjning på sin tid föreslogs av 1944 års pensionsutredning,
men att föredragande departementschefen vid frågans behandling i
propositionen 1949:200 uttalade, att han icke då ville föreslå högre pensionsålder
än 60 år. I anslutning till detta uttalande framhöll departementschefen
vidare, att det syntes lämpligt att 1948 års pensionsålderskommitté
företoge en granskning av pensionsåldrarna för icke-statliga befattningshavare
med anslutning till statens pensionsanstalt. I betraktande härav synes
det ligga närmast till hands att ej heller i förevarande sammanhang föreslå
någon höjning av pensionsåldern för ifrågavarande lärarpersonal.
T jånstursberäkning.
Enligt 18 § 1 mom. första stycket SP A-reglementet beräknas tjänstår regelmässigt
för tid, under vilken befattningshavaren är underkastad reglementet.
En extra ordinarie ämneslärare vid folkhögskola, anställd för den av skolans
vinterkurs omfattande tiden, är uppenbarligen icke i fråga om det
arbetsår, under vilket kursen infaller, underkastad reglementet annat än
under själva kurstiden. Med hänsyn till reduktionsbestämmelsen i femte
48
Kungl. Maj. ts proposition nr 113.
stycket av nyssnämnda moment bör emellertid tjänstår tillgodoräknas för
hela arbetsåret. Det torde vid sådant förhållande få förutsättas, att pensionsanstalten
för ett dylikt fall jämlikt 3 § 1 inom. tillämpningsföreskrifterna
kommer att meddela den anvisningen, att läraren skall anses ha varit underkastad
reglementet under hela arbetsåret. För att emellertid såsom tjänstår
icke skall tillgodoräknas längre tid än som betingas av det nedsatta avgiftsunderlaget,
erfordras viss komplettering av sistnämnda författningsrum.
Övergångsanordningar.
Genom pensionsregleringen komma de av densamma berörda befattningarna
att bli hänförda till högre pensionsklasser än de för dem enligt SPAreglementet
nu gällande. Enligt 18 § 4 mom. första stycket SPA-reglementet
skall viss reducering göras vid beräkning av tjänstår med avseende å tid,
för vilken underlagen varit mindre än de vid avgången gällande. Huvudmannen
har dock möjlighet att genom erläggande av engångsavgift bereda
befattningshavaren oreducerad tjänstårstillgodoräkning för tid, varunder sålunda
gällt lägre underlag, i den mån så erfordras, för att befattningshavaren
skall kunna erhålla hel ålderspension. Vad angår tid före den 1 januari 1950
stadgas emellertid i övergångsbestämmelserna till SPA-reglementet, att pensionsanstalten
utan att engångsavgift behöver erläggas äger medgiva befattningshavaren
rätt till tjänstårsberäkning för tid motsvarande hälften av
berörda reducering. För tjänstårsberäkning för den återstående hälften påföres
i stället full engångsavgift.
Med hänsyn till att de beträffande folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter
i eller enligt SPA-reglementet med övergångsbestämmelser
fastställda pensionsklasserna äro att anse som provisoriska i avvaktan på
genomförandet av förevarande pensionsreglering har i promemorian föreslagits,
att motsvarande övergångsanordning skall tillämpas även i fråga
om den tid, då nämnda pensionsklasser varit gällande. Därvid bör tillses,
att den sålunda med engångsavgift icke belagda tillgodoräkningen blir densamma,
vare sig engångsavgift erlagts med avseende å tid före den 1 januari
1950 eller ej.
I fråga om tid före pensionsregleringens genomförande, under vilken befattningshavare
innehaft i avlöningsreglementet för folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter
avsedd anställning, bör dock iakttagas, att sammanlagt
icke tillgodoräknas större del av tiden än som svarar mot den del
av full lön för samma tid, som utgått eller skulle ha utgått enligt avlöningsreglementet.
Vad angår anställningstid före den 1 januari 1950 böra enligt
promemorian de anställningsförhållanden, som under varje tidsperiod gällt
för befattningshavaren, i allmänhet vara avgörande i förevarande avseende.
Den i promemorian föreslagna anordningen, enligt vilken pensionsåldern
skulle inträda vid utgången av det verksamhetsår, under vilket vederbörlig
levnadsålder uppnås, innebär, att pensionsåldern i vissa fall jämkas
uppåt med högst 11 månader. I promemorian framhålles, att en dylik justering
icke synts påkalla några särskilda övergångsanordningar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 113.
49
Reglering av vissa äldre pensioner.
I ett den 15 december 1950 avgivet betänkande har statens pensionsanstalt
framlagt utredning och förslag i fråga om förbättring av vissa s. k.
äldre pensioner, som utgå från pensionsanstalten och från lärarinnornas
pensionsanstalt. Vad angår de från statens pensionsanstalt utgående pensionerna
omfattar förslaget i princip samtliga sådana pensioner, som beviljats
enligt 1919 års reglemente för pensionsanstalten och som f. n. till sina belopp
äro reglerade enligt bestämmelserna i kungörelsen 1947: 658. Den med
förslaget avsedda pensionsförbättringen åstadkommes genom viss anpassning
av pensionerna efter pensionsunderlagen för de pensionsklasser, som
från och med den 1 januari 1950 gälla för vederbörande befattningar enligt
SPA-reglementet.
Vad angår folkhögskolornas och lantbruksundervisningsanstalternas lärarpersonal
ha, såsom förut nämnts, nämnda pensionsklasser fastställts
som ett provisorium i avvaktan på definitiv pensionsreglering i anslutning
till löneregleringen. Med hänsyn härtill torde i samband med pensionsregleringen
för den aktiva personalen böra ske en omreglering av de hithörande
pensioner, som dessförinnan beviljats enligt SPA-reglementet. I denna fråga
har i promemorian anförts i huvudsak följande.
En utvidgning av förbättringen av äldre pensioner med hänsyn till nu
ifrågavarande pensionsreglering torde — med avseende å såväl de enligt
1919 års reglemente som de enligt SPA-reglementet beviljade pensionerna
— böra ske med utgångspunkt från pensionsunderlagen för de pensionsklasser,
som komma att fastställas vid den definitiva pensionsregleringen,
eller, såvitt angår kvinnliga befattningshavare, närmast lägre pensionsklasser.
I fråga om pensioner, grundade i befattningar, för vilka lönen framdeles
kommer att utgå med viss del av full lön, bör vid förbättringen såsom
pensionsunderlag tillämpas motsvarande del av pensionsunderlagen för vederbörande
pensionsklasser. Eljest skulle nämligen de förbättrade pensionerna
i här avsedda fall — i strid mot de allmänna principerna för pensionsförbättringen
— kunna bli större än de pensioner, som tillkomma den aktiva
personalen i motsvarande fall. För den händelse den av lärarlönesakkunniga
i fråga om lantbruksundervisningsanstaltcrna föreslagna anordningen
med fyllnadstjänstgöring skulle komma att genomföras bör pensionsförbättringen
ändock ske med tillämpning av nedsatta pensionsunderlag.
Nedsättningen torde därvid böra motsvara den minskning, som kan antagas
skulle ha ifrågakommit utan nyssnämnda anordning.
Vad särskilt angår pensioner, som före 1940 års omorganisation av lanthushållsskolorna
beviljats befattningshavare vid sådan lanthushållsskola,
till vars kursordning någon motsvarighet icke numera finnes, erfordras i
varje fall en beräkning av särskilda procenttal för bestämmande av de pensionsunderlag,
som skola tillämpas vid pensionsförbättringen. Dessa procenttal
torde — med hänsyn till vad pensionsanstalten anfört rörande förbättringen
av hithörande pensioner — böra beräknas med utgångspunkt från
att tjänstgöringen vid nu förekommande helårs- och halvårskurser närmast
motsvarar tjänstgöring vid två längre kurser respektive en längre kurs enligt
den tidigare kursordningen.
Även i fråga om pensioner, som utgå till f. d. övningslärare vid folkhög
4
Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. iYr 113.
50
Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo
skolor, kan det i något fall befinnas erforderligt att vid pensionsförbättringen
tillämpa nedsatta pensionsunderlag. Det torde böra ankomma på statens
pensionsanstalt att med hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall bestämma
det procenttal, efter vilket pensionsunderlagen skola beräknas.
Vad angår enligt SPA-reglementet beviljade pensioner torde skäligen böra
tillses, att ifrågakonnnande pensionsförbättring — för den händelse förekommande
engångsavgift till hävande av sådan reduktion vid tjänstårsberäkning,
som avses i 18 § 4 mom. reglementet, ej i sin helhet erlagts — icke
kommer att understiga den som skolat beräknas, därest berörda avgift till
fullo erlagts.
En utvidgning i enlighet med vad här förordats av den av statens pensionsanstalt
föreslagna pensionsförbättringen medför ökning av de av pensionsanstalten
beräknade kostnaderna. Enligt verkställd överslagsberäkning
skulle denna kostnadsökning, vad angår pensionernas grundbelopp, till en
början utgöra omkring 50 000 kronor för år.
Den utvidgade pensionsförbättringen torde böra genomföras från den av
statens pensionsanstalt för förbättringen i övrigt föreslagna tidpunkten eller
den 1 juli 1951. Om tidpunkten för genomförande av löne- och pensionsregleringen
vid folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna — på
samma sätt som skedde vid 1942 års regleringar — kommer att fastställas
till den 1 oktober respektive den 1 november, böra även de befattningshavare,
som avgå under tiden efter den 30 juni 1951 men före löne- och pensionsregleringen,
omfattas av pensionsförbättringen.
Statens pensionsanstalt har i stort sett anslutit sig till vad som förordats
i promemorian. I fråga om pensioneringens omfattning har pensionsanstalten,
i anledning av förslaget i promemorian om att vissa övningslärarbefattningar
med mindre omfattande undervisningsskyldighet övergångsvis skulle
bibehållas vid nu gällande pensionsrätt, framhållit, att dylik pensionsrätl
endast borde tillkomma befattningshavare, som anställts före löneregleringens
genomförande.
Vad beträffar förslaget att hänföra rektorerna vid lantmanna- och lantbruksskolorna
till pensionsklassen 1: 33 har pensionsanstalten understrukit,
att detta förslag står i full överensstämmelse med de principer, efter
vilka pensionsunderlagen bestämts för jämförliga rektorer med pensionsrätt
enligt 1947 års allmänna pensionsreglementen.
Mot förslaget att pensionsåldern för berörda befattningshavare skulle inträda
vid utgången av det arbetsår eller läsår, under vilket föreskriven levnadsålder
uppnås, har pensionsanstalten förklarat sig icke ha något att
erinra.
Beträffande de särskilda problem, som uppstå i fråga om extra ordinarie
lärare har pensionsanstalten anfört i huvudsak följande.
För extra ordinarie ämneslärare — såväl de på viss tid som de tills vidare
anställda — uppkomma vid tillämpning av det tillämnade systemet
med läsårsdagavlöning vissa spörsmål. Dessa spörsmål avse i huvudsak
pensionsrätten under kursfri tid samt bestämmandet i vissa fall av den tidpunkt,
från vilken tjänstepension och familjepension skola utgå. Systemet
med läsårsdaglön innebär nämligen, att t. ex. en lärare, som mot sådan lön
tjänstgjort hel vinterkurs, får anses ha uppburit hela den på arbetsåret belöpande
lönen. Det synes då skäligt, att läraren i ett sådant fall får åtnjuta
Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.
51
pensionsrätt under hela året. Å andra sidan synes emellertid icke böra ifrågakomma,
att pension vid t. ex. inträffande sjuk- eller familjepensionsfall börjar
utgå förrän efter förloppet av den tid, för vilken avlöning kan anses ha
åtnjutits.
De här berörda och de i promemorian angivna spörsmålen äga ett sådant
inbördes samband, att de enligt pensionsanstaltens mening böra — i den
mån detta är möjligt — regleras genom en gemensam bestämmelse. Denna
bestämmelse, vilken synes kunna intagas antingen i SPA-reglementet eller
i tillämpningsföreskrifterna till detta reglemente, bör i huvudsak innebära,
att befattningshavare, som fullgjort all tjänstgöring under arbetsåret, vid
reglementets tillämpning skall anses såsom innehavare av befattningen
under hela året. Dessutom bör stadgas, att familjepension icke får utgå för
tid, för vilken avlöning kan anses åtnjutits.
Departementschefen.
De pensionsberättigade befattningshavarna vid folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna
åtnjuta för närvarande pensionsrätt enligt
SP A-reglementet. Detta reglemente har i stort sett utformats efter förebild
av de för statstjänstemännen gällande pensionsbestämmelserna och bygger
i princip på att det statliga lönesystemet tillämpas för berörda befattningar.
För de här ifrågavarande grupperna av befattningshavare, för
system nu icke gäller, ha i avbidan på den numera beslutade anknytningen
till det statliga lönesystemet pensionsfrågorna i vissa hänseenden lösts provisoriskt.
Sålunda ha vid bestämmandet av pensionsklasserna de för vederbörande
befattningar utgående lönerna ansetts avse en tjänstgöringsskyldighet,
som svarar mot full tjänstgöring. Såsom tjänstår för pension
enligt nämnda pensionsklasser tillgodoräknas på grund härav hela den tid,
varunder motsvarande anställning innehafts. De provisoriska pensionsklasserna
ha vidare måst avvägas med viss försiktighet för att icke den slutliga
pensionsregleringen skulle föregripas.
I samband med den beslutade löneregleringen skall lärarpersonalen vid
ifrågavarande skolor inplaceras i lönegrader enligt det statliga systemet.
Befattning av visst slag vid fölkhögskola skall härvid hänföras till en och
samma lönegrad oavsett omfattningen av den med den särskilda befattningen
förenade tjänstgöringsskyldigheten. Befattningshavare med mindre
än full tjänstgöring skall emellertid å löneplanslönen vidkännas visst avdrag.
Motsvarande lösningar föreslås för lantbruksundervisningsanstaltemas
vidkommande. Av angivna konstruktion av lönebestämmelserna följer enligt
SP A-reglementet automatiskt bl. a., att för befattningshavare med
mindre än full tjänstgöring anställningstiden tillgodoräknas i pensionshänseende
allenast efter sådan reduktion, som svarar mot nedsättningen i
tjänstgöringsskyldigheten. Med hänsyn härtill och till inplaceringen i lönegrader
påkallas vissa ändringar i de nuvarande pensionsbestämmelserna.
Förevarande pensionsreglering gäller sålunda i huvudsak en anpassning till
vad som följer av att det statliga lönesystemet skall tillämpas för berörda
befattningshavare. Fn i enlighet med vad i det följande förordas genom
-
52 Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
förd anpassning medför i allmänhet rätt väsentliga förbättringar i pensionsförmånerna.
Lärarlönesakkunniga ha i fråga om rektorer och ämneslärare vid folkhögskolor
föreslagit pensionsbestämmelser utformade i anslutning till pensionsreglementena
för de högre kommunala skolorna. Vissa särbestämmelser
ha därvid ansetts erforderliga i fråga om tjänstårsberäkning för befattningshavare
med mindre än full tjänstgöring. För ordinarie dylik befattningshavare
skulle sålunda anställningstiden vid tjänstårstilJgodoräkningen
reduceras i samma omfattning som lönen minskats enligt avlöningsreglementet.
För extra ordinarie lärare skulle vid tjänstårsberäkningen den faktiska
anställningstiden utökas med hälften, så att t. ex. en sådan lärare
med full tjänstgöring (34 veckor) i stort sett finge tillgodoräkna ett läsår
såsom helt tjänstår.
För folkhögskolornas övningslärare, som föreslagits bli jämställda i pensionshänseende
med övningslärarna vid fortsättnimgsskolan, ha de sakkunniga
föreslagit, att huvudmansavgifter icke skola utgå.
I departementspromemorian förutsättes, att pensioneringen av de av löneregleringen
omfattade grupperna skall ske enligt SPA-reglementet. Lämpligheten
av att bibehålla de statliga befattningshavarna vid lantbruksskolan
i Ultuna under SPA-reglementet ifrågasättes dock. Beträffande befattningshavare
med mindre än full tjänstgöring utgår man i promemorian
från att tjänstgöringsskyldigheten skall anses vara nedsatt i samma proportion
som lönen. Härav följer i fråga om tjänstårsberäkningen för både
ordinarie och extra ordinarie befattningshavare i huvudsak sådan reduktion,
som de sakkunniga i sitt förslag åsyftat.
Vad angår pensionsklasserna föreslås i promemorian, att dessa med undantag
i fråga om rektorerna vid folkhögskolorna samt lantbruks-, lantmanna-
och trädgårdsskolorna skola bestämmas så, att pensionsunderlagen
bli desamma som för statliga befattningshavare i samma lönegrader. Undantaget
i fråga om nämnda rektorer har ansetts påkallat av vad som
gäller i fråga om realskolerektorer med motsvarande eller högre löneförmåner.
Beträffande pensionsåldrarna har i promemorian anförts, att löne- och
pensionsregleringen icke i och för sig synts böra föranleda några ändringar.
En höjning av nu gällande pensionsålder av 60 år för lärarpersonalen vid
lanthushållsskolorna bär emellertid diskuterats, men ansetts icke böra vidtagas
i förevarande sammanhang. Vad beträffar det närmare bestämmandet
av den tidpunkt, vid vilken pensionsåldern skall inträda för den av pensionsregleringen
omfattade personalen, föreslås i promemorian, med utgångspunkt
närmast från förhållandena vid folkhögskolorna, att denna
tidpunkt skall bestämmas så, att den sammanfaller med utgången av verksamhetsåret
vid respektive skolform.
Med anledning av att statens pensionsanstalt i ett den 15 december 1950
avgivet betänkande framlagt förslag om förbättring av vissa s. k. äldre
53
Kungl. Maj.ts proposition nr 113.
pensioner, som utgå från anstalten, har i promemorian även upptagits frågan
om reglering av pensionerna för förutvarande befattningshavare rid
folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna. Härvid har — under
hänvisning till att de nu gällande pensionsklasserna fastställts provisoriskt
i avbidan på löneregleringen — föreslagits, att de sistnämnda pensionerna
skola förbättras med utgångspunkt från de slutligt fastställda
pensionsklasserna och att motsvarande förhöjning även skall vidtagas i
fråga om pensioner, som beviljats enligt de provisoriska bestämmelserna i
SPA-reglementet.
För egen del ansluter jag mig i likhet med statens pensionsanstalt i huvudsak
till vad som föreslagits i departementspromemorian.
Pensioneringen av ifrågavarande befattningshavare bör sålunda alltjämt
ske enligt SPA-reglementets bestämmelser.
Vad angår den statliga lantbruksskolan i Ultuna har på föredragning av
chefen för jordbruksdepartementet tidigare denna dag beslutats proposition
till riksdagen angående bl. a. överförande av vissa befattningshavare
rid denna skola till statlig löneplan. Ordinarie och extra ordinarie befattningshavare
bli rid bifall härtill automatiskt underkastade 1947 års allmänna
pensionsreglementen. Erhåller någon vid skolan nu anställd lärare
med pensionsrätt enligt SPA-reglementet icke efter löneregleringen anställning,
som medför pensionsrätt enligt 1947 års allmänna pensionsreglementen,
bör han övergångsvis bibehållas vid nu gällande pensionsrätt.
Vad i promemorian anförts i fråga om avvägningen av pensionsklasserna
i samband med löneregleringen biträder jag helt. Vad särskilt beträffar de
i lönegraden Ca 31 placerade rektorerna förordar jag sålunda, att dessa hänföras
till pensionsklassen 1: 33.
Vad angår förslaget att pensionsåldern skulle inträda vid utgången av
verksamhetsåret, vilket förslag lämnats utan erinran av statens pensionsanstalt,
tala otvivelaktigt starka skäl för en dylik anordning. Jag förordar
därför, att bestämmelserna utformas i enlighet med förslaget.
Motsvarande anordning bör tillämpas i fråga om lärarpersonalen vid
lantbruksskolan i Ultuna, vilket torde föranleda riss ändring i 1947 års
allmänna tjänstepension sreglemente. Förslag härom framlägges sedermera
i annat sammanhang.
På grund av bl. a. att läsårsdaglön skall utgå till vissa pensionsberättigade
lärare samt beroende på tjänstgöringsperiodernas förläggning inom
verksamhetsåret aktualiseras vissa särskilda problem i samband med pensionsregleringen.
Under hänvisning till vad statens pensionsanstalt i sitt
yttrande anfört i dessa frågor vill jag framhålla, att dessa problem, vilka
torde få anses vara av övervägande teknisk natur, torde böra bli föremål
för ytterligare överväganden i samband med utformningen av författningstexten.
I fråga om avvägningen av de särskilda pensionsåldrarna ansluter jag
mig till vad som föreslagits i promemorian. Jag anser mig sålunda icke för
54
Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo.
närvarande böra förorda höjd pensionsålder för befattningshavarna vid
lanthushållsskolorna.
Vad angår övningslärarna vid folkhögskolorna vill jag, i anledning av de
sakkunnigas förslag om att huvildmamsavgifter icke skulle utgå för dessa
lärare, framhålla, att en dylik undantagsanordning icke synes mig böra
ifrågakomma.
Beträffande förslaget i promemorian om. reglering av de äldre pensionerna,
genom vilket syftet med ett av statens pensionsanstalt i förenämnda
betänkande gjort uttalande i ämnet skulle tillgodoses, vill jag framhålla att
därest en på betänkandet byggd pensionsreglering i fråga om de äldre SPApensionerna
kommer till stånd, denna reglering torde, i vad avser de förutvarande
befattningshavarna vid folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna,
böra äga rum i huvudsak enligt de i promemorian angivna
grunderna.
Hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen bemyndiga Kungl. Maj :t
a) att utfärda avlöningsreglemente för statsunderstödda
folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i det föregående förordats
;
b) att under de förutsättningar och i den omfattning, som
i det föregående angivits, ridtaga ändringar i ifrågavarande
reglemente;
c) att utfärda erforderliga övergångsbestämmelser till
reglementet;
d) att meddela avlöningsbestämmelser för övning,slärare
vid folkhögskolor i enlighet med vad jag föreslagit; samt
e) att med iakttagande av de huvudgrunder, som i det
föregående förordats, meddela pensionsbestämmelser för
den av löneregleringen omfattade personalen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Lennart Hauschildt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
55
Bilaga 1.
1941 års lärariönesakkunnigas förslag
till
avlöningsreglemente för statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter.
1 kap. Inledande bestämmelser.
1 §•
Tillämpningsområde.
Detta reglemente äger tillämpning å rektorer och ämneslärare, som avses
i folkhögskolestadgan och stadgan för lantbruksundervisningsanstalter.
2 §•
Stationeringsort. Ortsgrupp.
Med stationeringsort förstås orten för den skola, där tjänstemannen huvudsakligen
tjänstgör.
Orterna fördelas å ortsgrupper med hänsyn till levnadskostnaderna på
sätt därom särskilt stadgas.
3 §•
Rektors och ordinarie lärares avgångsskyldighet.
Angående rektors och ordinarie lärares skyldighet att avgå från tjänsten
stadgas i gällande bestämmelser om tjänstepension.
4 §•
Olycksfallsförsäkringslagen m. in.
Tjänsteman, som avses i detta reglemente, skall i fråga om ersättning enligt
olycksfallsförsäkringslagen eller lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar
anses såsom statsanställd.
2 kap. Avlöningsbestämmelser för rektorer samt ordinarie, extra ordinarie
och extra ämneslärare.
Allmänna avlöningsbestämmelser.
5 §•
1 mom. Rektor samt ordinarie, extra ordinarie och extra ämneslärare äga
på grund av anställningen rätt till avlöningsförmåner enligt detta reglemente
och de bestämmelser, vilka meddelas med stöd därav eller eljest utfärdas
av Kungl. Maj :t, ävensom pensionsrätt, i den mån så följer av gällande
tjänste- och familjepensionsbestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 113.
2 mom. För med tjänsten förenade arbetsuppgifter må till i detta kapitel
avsedda tjänstemän icke utgå gottgörelse utöver vad i reglementet förutsättes
eller eljest medgivits av Kungl. Maj :t.
3 mom. Frånträder ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman utövningen
av sin tjänst på grund av att han samtidigt innehar annan anställning med
avlöning enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser såsom ordinarie,
extra ordinarie eller extra tjänsteman eller såsom aspirant, skall han, om
ej Kungl. Maj:t annat medgiver, allenast äga åtnjuta med sistnämnda anställning
förenade avlöningsförmåner.
« §•
1 mom. Avlöningsförmåner enligt detta kapitel utgöras av
lön,
semester och motsvarande ledighet,
lönetillägg och särskilda ersättningar,
sjukvård och
begravningshj älp.
2 mom. Åtnjuter tjänsteman, som avses i detta kapitel, avlöningsförmåner
enligt krigsavlöningsbestämmelser, träda nämnda förmåner i stället
för å tjänsten eljest utgående avlöningsförmåner.
3 mom. På beslut eller bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t, skall
bero i vad mån avdrag å lönen skall ske för tjänsteman, som åtnjuter avlöning
i beställning å reservstat vid försvaret eller som av statsmedel äger
uppbära annan tjänstepension eller årligt understöd än reservpension eller
därmot svarande engångsbelopp.
Den, som uppbär sådan förmån, skall anmäla detta till skolstyrelsen. Genom
skrivelse, ingiven till finansdepartementet, skall skolstyrelsen underställa
Kungl. Maj :ts prövning frågan, i vad mån avdrag å lönen skall ske.
4 mom. Under tid kurs pågår, äger tjänsteman utan eget hushåll åtnjuta
kost i elevhushållet till självkostnadspris.
Lönen.
Lönegrader. Löneklasser. Lönebelopp.
Tjänsteman, som avses i detta kapitel, tillhör lönegrad med beteckning
och nummer, som framgå av nedan intagna tabell. Lönegrad omfattar de
löneklasser, som angivas i tabellen. Lön utgår enligt den löneklass, i vilken
tjänstemannen placeras enligt 9—11 §§ samt enligt den ortsgrupp, till vilken
hans stationeringsort är hänförd.
Vid lantbruksundervisningsanstalt må ämneslärare anställas som extra
i lägre lönegrad än ovan angivits, därest han icke har föreskriven behörighet
och lärare, som fyller gällnade behörighetsvillkor, icke kan erhållas.
Det ankommer på lantbruksstyrelsen att bestämma den lönegrad sådan
lärare skall tillhöra.
Föreligga särskilda skäl, må Kungl. Maj:t beträffande viss tjänsteman
eller viss grupp av tjänstemän bestämma, att lön skall utgå efter annan
ortsgrupp än den, till vilken stationeringsorten är hänförd.
Lönen för varje löneklass och ortsgrupp framgår av statens löneplansförordning.
Lönen skall dock utgå med i 8 § angivna belopp till där avsedda tjänstemän
vid folkhögskola.
Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.
57
Skolform — Befattning
Lönegrad
Löneklasser
Folkhögskolor. Lantmannaskolor. Lantbruksskolor.
31-34
Ca 31
Ca 26
26—29
Ce 24
24-27
Cg 21
21—24
Lanthushållsskolor.
26-29
Ca 26
Ca 22
22—25
Ce 20
20—23
Cg 18
18-21
8 §.
Lönebelopp för vissa tjänstemän vid folkhögskola.
1 mom. Rektor vid folkhögskola utan sommarkurs skall åtnjuta 90 procent
av lönen enligt statens löneplansförordning.
Skolöverstyrelsen äger dock medgiva, att full lön må utga, om skäl däitill
äro med hänsyn till omfattningen av regelbundet förekommande statsunderstödda
fortsättnings- och folkbildningskurser vid skolan samt till sko
-
lans storlek.
2 mom. Ordinarie ämneslärare vid folkhögskola skall åtnjuta
följande procenttal av lönen enligt statens löneplansförordning.
Anställningen avser
vinterkurs om 23 veckor och sommarkurs........................
» D 22 » 3> » ........................
» » 21 » » » ........................
vinterkurs om 24 veckor........................................
» » 23 » ........................................
» » 22 » ........................................
» » 21 » ........................................
lön med
Procenttal
. 99
. 97
. 95
. 81
. 79
77
75
Av vinterkurs må därvid endast räknas den tid, för vilken statsbidrag
utgår.
Med anställning, som avser vinter- och sommarkurs, må jämställas anställning,
som avser vinterkurs och statsunderstödda fortsättnings- eller
folkbildningskurser, därest läraren under sistnämnda kurser kan beredas
tjänstgöring under 270 undervisningstimmar.
För ordinarie ämneslärare, anställd för enbart vinterkurs, ökas lönen
med 2 procent för varje hel vecka, varmed statsbidragsberättigad tid av
vinterkursen överstiger 24 veckor, dock till högst 100 procent.
3 mom. Månadslön enligt 1 och 2 mom. som slutar på öretal, jämkas
till närmaste krontal eller, om den slutar på 50 öre, till närmast högre krontal.
Daglön, som icke slutar å helt femtal ören, jämkas till närmaste femtal.
4 mom. Minskas den statsbidragsberättigade tiden av vinterkurs, skall
lön enligt 2 mom. utgå med det lägre procenttal, som betingas av ändringen,
från och med det arbetsår ändringen trädde i kraft.
Kan ordinarie ämneslärare, anställd för både vinter- och sommarkurs,
enligt skolöverstyrelsens prövning icke längre beredas föreskriven tjänstgöring
under sommarkurs eller under statsunderstödd fortsättnings- eller
folkbildningskurs, skall lön utgå med det lägre procenttal, som betingas
härav, från och med det arbetsår, som börjar näst efter det sådan tjänstgöring
icke kan beredas honom.
58
Knngl. Maj.ts proposition nr 113.
För tjänstgöring under tid av vinterkurs, vilken icke medräknats vid
fastställande av det procenttal, efter vilket lön utgår, skall ordinarie ämneslärare
uppbära arvode som timlärare.
5 mom. Extra ordinarie och extra ämneslärare vid folkhögskola skola
uppbära läsårsdaglön i stället för i statens löneplansförordning angiven
månadslön eller daglön.
Läsårsdaglön utgår för varje anställningsdag under vinterkurs, oavsett
om statsbidrag utgår eller icke, med 12/233 av månadslönen enligt löneplansförordningen
för den löneklass och ortsgrupp, som läraren tillhör. Sådant
dagbelopp, som ej slutar å helt femtal ören, skall jämkas till närmaste femtal.
Genom skolöverstyrelsens försorg utfärdas tabeller över läsårsdaglöner.
Läsårsdaglön skall anses inbegripa den ersättning för semester, som eljest
må tillkomma sådan lärare.
9 §.
Grundläggande bestämmelser om placering i löneklass.
1 mom. Vid tillträde av tjänst skall i 7 § avsedd tjänsteman placeras i
lönegradens lägsta löneklass, i den mån ej annat följer av 10 och 11 §§. För
varje tidsperiod, som nedan sägs, uppflyttas han en löneklass inom lönegraden
eller, då han uppnått dennas högsta löneklass, ett lönerum inom
löneklassen, intill dess fjärde lönerummet uppnåtts.
Första tidsperioden utlöper vid utgången av det kalenderkvartal, under
vilket tre år förflutit från tjänstetillträdet. Om från periodens början förekommit
mer än 120 dagar, vilka enligt 2—5 mom. icke må tillgodoräknas
för löneklassuppflyttning, skall dock perioden utlöpa vid utgången av det
kalenderkvartal, då från periodens början infallit 976 dagar, vilka enligt
2—5 mom. må tillgodoräknas för sådan uppflyttning.
Följande tidsperioder räknas på motsvarande sätt, varje period från ingången
av det kalenderkvartal från och med vilket uppflyttning skett.
2 mom. För löneklassuppflyttning (uppflyttning i lönerum) må icke tillgodoräknas
dag, då tjänsteman vidkänts C-avdrag av annan anledning än
a) tjänstledighet för att innehava eller uppehålla statlig tjänst,
b) tjänstledighet för att innehava eller uppehålla sådan icke statlig anställning,
vid vilken avlöningen utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade avlöningsbestämmetser
eller som tillsättes av eller varå förordnande meddelas
av statlig myndighet eller som av Kungl. Maj :t förklarats skola i förevarande
avseende likställas med anställning hos staten,
c) tjänstledighet för offentligt uppdrag,
d) tjänstledighet för militärtjänst eller,
e) såvitt angår högst 600 dagar av en och samma i 1 mom. avsedd tidsperiod,
tjänstledighet för att fullgöra uppdrag inom personalsammanslutning,
vilken avser att tillvarataga tjänstemännens intressen i tjänsten eller
främja deras yrkesutbildning.
I övrigt må för uppflyttning tillgodoräknas tid, då tjänstemännen innehar
vederbörande tjänst.
3 mom. Utan hinder av vad i 2 mom. sägs må rektor vid folkhögskola och
tjänsteman vid lantbruksundervisningsanstalt tillgodoräkna dagar, då de
under allenast högst hälften av den dagliga tjänstgöringstiden åtnjuta
tjänstledighet med C-avdrag.
4 mom. Utöver vad i 2 mom. sägs skall för ämneslärare vid folkhöqskola
gälla följande.
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
Skall ordinarie ämneslärare enligt 13 § 5 mom. vidkännas C-avdrag å
lönen under tid, då han icke har att fullgöra med tjänsten förenad undervisningsskyldighet,
skall denna tid ej tillgodoräknas för uppflyttning i
löneklass, i den mån motsvarande ledighet under kurstid icke må tillgodoräkn.
3.s>
Extra ordinarie eller extra ämneslärare skall för uppflyttning i löneklass
tillgodoräkna anställning, som omfattat hel vinterkurs, som helt arbetsåi
samt varje dag av anställning, som icke omfattar hel vinterkurs, som två
dagar. Tid varunder vinterkurs ej pågår, må ej tillgodoräknas.
Har extra ordinarie eller extra lärare vidkänts C-avdrag å lönen av anledning,
som enligt 2 mom. icke berättigar till uppflyttning i löneklass, skall
varje sådan dag räknas som två dagar.
Ordinarie, extra ordinarie eller extra ämneslärare må för uppflyttning i
löneklass tillgodoräkna tid, varunder han åtnjutit tjänstledighet under allenast
högst y4 av den dagliga tjänstgöringstiden utan hinder av vad i 2
mom. sägs.
Ämneslärare må icke i något fall under ett arbetsar tillgodoräkna mera an
365 dagar.
5 mom. Beslut om placering och uppflyttning i löneklass skall meddelas
även om tjänstemannen icke gjort framställning därom.
Beslut om placering och uppflyttning i löneklass eller lönerum fattas av
skolöverstyrelsen beträffande folkhögskolor och av lantbruksstyrelsen i fråga
om lantbruksundervisningsanstalter.
10 §.
Löneklass placering med hänsyn till tidigare innehavd tjänst.
Tjänsteman, som tillträder tjänst med lönegradsbeteckningen Ca, Ce eller
Cg och som tidigare innehaft tjänst med någon av dessa beteckningar, placeras
och uppflyttas i löneklass (lönerum) med motsvarande tillämpning av
22 § statens allmänna avlöningsreglemente och i anslutning därtill utfärdade
tilläggsbestämmelser.
11 §•
Löneklass placering enligt särskilda beslut och bestämmelser.
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, skolöverstyrelsen
respektive lantbruksstyrelsen äger, om och i den mån så prövas skäligt,
meddela beslut eller utfärda bestämmelser, varigenom i visst fall eller viss
grupp av fall förmånligare placering eller uppflyttning i löneklass (lonerum)
inom lönegraden må exdiållas än som följer av 9 och 10 §§.
12 §.
Tid varunder lön utgår. Löneavdrag och avdragsgrupper.
I mom. Lönen utgår från och med den dag anställningen tillträdes till
och med den dag anställningen frånträdes, med iakttagande av bestämmelserna
i 13 och i4 §§. Extra ordinarie och extra ämneslärare vid folkhögskola
äga dock endast uppbära lön under vinterkurs.
Tjänsteman är skyldig vidkännas löneavdrag enligt 2 och 3 mom. här
nedan samt 13 och 14 §§, i den mån ej annat beslutas med stöd av viss bestämmelse
i reglementet eller Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
skolöverstyrelsen respektive lantbruksstyrelsen med hänsyn
60 Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
till särskilda omständigheter finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma.
2 mom. Löneavdragen äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag.
A-avdraget framgår av statens löneplansförordning.
B-avdraget är dubbelt så stort som A-avdraget.
C-avdraget är lika med lönen, vad angår extra ordinarie och extra lärare
vid folkhögskola läsårsdaglönen.
Nämnda A- och B-avdrag skola gälla även för de tjänstemän vid folkhögskola,
som avses i 8 §.
Då tjänstledighet eller annat förhållande, som skall medföra löneavdrag,
föreligger under allenast del av dag (partiell tjänstledighet m. in.), tillämpas
det avdragsbelopp, som belöper på denna del av dagen.
3 mom. I fråga om löneavdrag vid tjänstledighet skall tjänsteman tillhöra
någon av följande tre avdragsgrupper nämligen,
grupp 1, vartill hänföras extra tjänstemän med mindre än 6 anställningsmånader,
grupp 2, vartill hänföras extra tjänstemän med minst 6 men mindre än
36 anställningsmånader, samt
grupp 3, vartill hänföras övriga tjänstemän.
/f mom. Såsom anställningsmånad enligt 3 inom. räknas sådan kalendermånad,
under vilken tjänstemannen hela månaden eller del därav innehaft
anställning sasom lärare vid det statliga eller statsunderstödda undervisningsväsendet
och därunder tjänstgjort eller uppburit lön för minst 40
undervisningstimmar.
Anställning med full tjänstgöring under hel vinterkurs vid folkhögskola
skall därvid anses omfatta även den tid av arbetsåret, då vinterkursen icke
pagår. Anställning med full tjänstgöring, som avser eller anses avse hel
termin vid skolform, där läsåret är indelat i terminer, skall anses omfatta
även den tid av samma kalenderhalvår, som icke motsvarar terminen.
Hänsyn ma dock icke tagas till kalendermånad, efter vilken förekommit
36 kalendermånader i följd, vilka icke må räknas såsom anställningsmånader.
13 §.
Lön under tjänstledighet.
1 mom. Lnder tjänstledighet äger tjänstemannen åtnjuta lön under de
förutsättningar och i den omfattning, som framgå av följande tabell samt
2—6 mom., men skall i övrigt vidkännas C-avdrag.
För extra tjänsteman skola tillämpas bestämmelserna för den avdragsgrupp
tjänstemannen tillhör vid tjänstledighetens början.
I tabellen under kolumnen Löneförmån avses med år arbetsår vid folkhögskola
och läsår vid lantbruksundervisningsanstalt.
Kangl. Maj.ts proposition nr 113.
61
Tjänstledighetsorsak
1. Offentligt uppdrag.
a) Uppdrag såsom ledamot av
riksdagen eller kyrkomötet eller att
vara riksdagens revisor.
b) Uppdrag, där ersättning ej utgår
eller utgår allenast med visst belopp
för sammanträdes- eller förrättningsdag
och tjänstemannen icke
medgivits rätt till gottgörelse för de
avlöningsförmåner han under ledigheten
avstått, i den mån ej fråga är
om uppdrag som avses under a).
2. Militärtjänst, då krig savlöning sreglementet
är tillämpligt å tjänstemannen.
3. Militärtjänst, då krigsavlöningsreglementet
icke är tillämpligt å
tjänstemannen.
a) Värnplikt, som fullgöres det år
tjänstemannen fyller 23 år eller därefter.
b) Frivillig befordrings- eller repetitionskurs
eller med sådan kurs
jämställd annan kurs eller övning,
vilken erfordras för vinnande eller
bibehållande av viss tjänstegrad såsom
värnpliktigt befäl.
c) Tjänstgöring, vilken åligger anställningshavare
i reserven, beställningshavare
å reservstat eller övergångsstat
samt officer i väg- och vattenbyggnadskåren.
Kaptens-, fanjunkar- eller flaggunderofficerskurs
för anställningshavare
i reserven.
d) Deltagande i hemvärnsövning
eller hemvärnskurs.
e) Sammanträde med hemvärnets
representations- eller verkställande
organ.
f) Deltagande i driftvärnskurs.
g) Sammanträde med driftvärnets
representations- och verkställande
organ.
Lönetörmån
Grupp 3: Lön med B-avdrag.
Grupp 3: Lön med A-avdrag.
Grupp 1—3: Enligt av Kungl. i
Maj:t meddelade bestämmelser, j
Grupp 3: Lön med B-avdrag.
Grupp 2 och 3: Lön med B-avdrag
högst 32 dagar av ett och
samma år.
Grupp 3: Lön med B-avdrag.
Grupp 1—3: Lön med B-avdrag
högst 14 dagar av ett och samma
år.
Grupp 1—3: Lön med B-avdrag.
Grupp 1—3: Oavkortad lön högst
14 dagar för år.
Grupp 1—3: Oavkortad lön.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
Tjänstledighetsorsak
Löneförmån
h) Tjänstgöring såsom eller ut- i Grupp 2 och 3: Lön med B-avbildning
till lotta. drag högst 14 dagar av ett och
I samma år.
4. Arbete av synnerlig vikt för folkförsörjningen
eller av därmed jämförligt
allmänt intresse.
5. a) Iakttagelser, studier eller arbete,
som Kungl. Maj :t eller, efter
Kungl. Maj :ts bemyndigande skolöverstyrelsen
respektive lantbruksstyrelsen,
prövar på ett påtagligt
sätt tjäna undervisningsväsendets
intressen.
b) Iakttagelser, studier eller arbete,
som skolöverstyrelsen respektive
lantbruksstyrelsen prövar vara av
betydelse för tjänstemannens kompetens
för viss uppgift eller befattning
inom den skolform, vid vilken
han är anställd.
6. Sjukdom m. in.
a) Sjukdom eller förlust av arbetsförmågan,
föranledd av i tjänsten
inträffad händelse, som enligt allmän
lag är att hänföra till olycksfall
i arbete, eller av våld eller misshandel,
för vilken tjänstemannen
blivit utsatt på grund av tjänsten.
I tjänsten ådragen 1) yrkessjukdom,
varom förmäles i gällande lag
om försäkring för vissa yrkessjukdomar,
2) smittsam sjukdom, som
enligt gällande epidemilag skall anmälas
till vederbörande myndighet,
eller 3) sjukdom, som enligt gällande
epizootilag skall anmälas till vederbörande
myndighet.
Med tjänsten skall likställas statlig
anställning, sådan icke-statlig anställning
vid vilken avlöning utgår
enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser,
samt uppdrag för statens
räkning.
b) Sjukdom i andra fält än under
a) avses eller tvångsvis anordnad läkarundersökning.
Grupp 1—3: Enligt av Kungl.
Maj ;t meddelade bestämmelser.
Grupp 3: Oavkortad lön.
Grupp 3: Lön med B-avdrag sammanlagt
högst 360 dagar under
loppet av tio år på varandra följande
år, dock högst 180 dagar
av den tid, under vilken tjänstemannen
innehar tjänst inom lönegrad
med ett och samma ordningsnummer.
Grupp 2: Oavkortad lön under
högst 180 dagars ledighet av en
och samma tjänstledighetsorsak.
Lön med B-avdrag i övrigt, så
framt ej skolöverstyrelsen respektive
lantbruksstyrelsen på
grund av särskilda förhållanden
finner anledning medgiva, att Aavdrag
skall tillämpas eller att
avdrag icke skall äga rum.
Grupp 3: Oavkortad lön.
Grupp 2: Lön med B-avdrag
högst 180 dagar av ett och samma
år, eller, vid sjukdom, som
fortgår över årsskifte, högst 180
dagar i en följd.
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
63
Tjänstledighetsorsak
c) Svag hälsas vårdande, då behovet
av ledighet härför är behörigen
styrkt.
7. Havandeskap eller barnsbörd.
8. Tjänstgöringsförbud till förekommande
av smittas spridning.
9. Uppdrag inom sådan personalsammanslutning,
som avser att tillvarataga
tjänstemännens intressen i
tjänsten eller främja deras grkcsut-<
bildning.
JO. Enskild angelägenhet av vikt.
Löneförmån
| För extra ämneslärare vid folk|
högskola, som är sjukledig både
i vid slutet av en vinterkurs och
vid början av närmast därpå följande
vinterkurs, skall vid beräkning
av nämnda antal dagar bort|
ses från tiden mellan kurserna.
| Grupp 3: Oavkortad lön högst
i 20 dagar för år för ämneslärare
och högst 10 dagar för år för
rektor.
Oavkortad lön må likväl icke
utgå till ämneslärare vid folkhögskola
och icke heller till annan
tjänsteman, därest tjänstledigheten
åtnjutes å tid, då han
enligt 15 § 6 mom. icke skulle
hava varit berättigad till semester.
Lön med A-avdrag i övrigt.
Grupp 3: Lön med B-avdrag.
Grupp 2: Lön med B-avdrag
högst 120 dagar, dock ej för tid
efter 120 :e dagen från förlossningen.
Grupp 3: Lön med A-avdrag
högst 120 dagar, dock ej för tid
efter 120 :e dagen från förlossningen.
Grupp 2: Oavkortad lön högst
180 dagar. Lön med B-avdrag i
övrigt, så framt ej skolöverstyrelsen
respektive lantbruksstyrelsen
på grund av särskilda förhållanden
finner anledning medgiva,
att A-avdrag skall tillämpas eller
att avdrag icke skall äga rum.
Grupp 3: Oavkortad lön.
Grupp 2 och 3: Lön med B-avdrag
högst 15 dagar av ett och
samma år.
Grupp 3: Lön med B-avdrag
högst 15 dagar av ett och samma
år.
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
2 mom. Det ankommer på skolstyrelsen att bestämma tjänstemans lön
under tjänstledighet, i den mån ej annat framgår av 1 mom. eller skolöverstyrelsen
respektive lantbruksstyrelsen annorlunda föreskriver.
3 mom. Har i 1 inom. föreskrivits, att vid tjänstledighet viss lön må åtnjutas
ett begränsat antal dagar, skall nämnda antal icke vara större vid
partiell än vid hel tjänstledighet.
4 mom. Äro perioder av tjänstledighet eller av semester och tjänstledighet
allenast åtskilda av en eller flera tjänstefria dagar, skall vid reglementets
tillämpning endera ledighetsperioden anses omfatta jämväl den eller
de mellanliggande dagarna, i den män ej skolöverstyrelsen respektive lantbruksstyrelsen
annorlunda förordnar.
Därest tjänsteman, vilken åtnjuter partiell tjänstledighet med C-avdrag,
erhåller semester, skall den partiella tjänstledigheten fortgå jämväl under
semestertiden, så framt icke skolöverstyrelsen respektive lantbruksstyrelsen
annorlunda beslutar i fall där den partiella ledigheten skall upphöra efter
semestern. Därest tjänsteman, vilken sedan längre tid åtnjuter partiell
tjänstledighet med Ä- eller B-avdrag, erhåller semester, äger skolöverstyrelsen
respektive lantbruksstyrelsen besluta, att den partiella ledigheten
skall fortgå jämväl under semestertiden.
5 mom. Har ordinarie ämneslärare vid folkhögskola vidkänts avdrag å
lön under hel vinterkurs, skall han därefter vidkännas A-avdrag å lönen
tills nästa vinterkurs börjar utom under tid, då han fullgör undervisning,
som ingår i tjänsten och för vilken särskild ersättning ej utgår. Skolöverstyrelsen
äger dock besluta, att sådant avdrag icke skall verkställas, om
särskilda skäl föreligga.
Har sådan lärare under ett arbetsår vidkänts C-avdrag under kurstid
mera än sextio dagar, skall han därefter — i förekommande fall utöver vad
i första stycket sägs — vidkännas C-avdrag å lönen, i den omfattning skolöverstyrelsen
bestämmer.
6 mom. Begär tjänsteman partiell tjänstledighet äger skolstyrelsen, om
detta påkallas för undervisningens behöriga uppehållande och framställningen
vidhålles, bevilja honom hel tjänstledighet eller partiell tjänstledighet
i större omfattning, än han begärt.
14 §.
Lön under tjänstgöringshinder in. m.
I de fall, som avses i efterföljande tabell, skall med tjänstemans lön förfaras
på sätt i tabellen angives.
Tjänstgöringshinder m. m.
Åtgärd med lönen
1. Arbete kan icke beredas extra
tjänsteman.
2. Undervisningen inställes på grund
av smittsam sjukdom eller av annan
oförutsedd anledning eller med stöd
av särskilda av Kungl. Maj:t utfär- dade bestämmelser, och tjänsteman- nen hindras därav att tjänstgöra.
C-avdrag, utom då tjänstemannen
åtnjuter semester.
Oavkortad lön.
Beträffande extra tjänsteman an- kommer det dock på skolöversty- relsen respektive lantbrukssty- relsen att besluta, huruvida lön
skall utgå.
Kungl. Maj.ts proposition nr 113.
65
Tjänstgöringshinder m. m.
3. Undervisningen inställes, inskränkes
eller avkortas på grund av krig,
krigsfara eller därmed sammanhängande
förhållanden, och tjänstemannen
hindras därav att tjänstgöra.
4. Tjänstemannen är avstängd från
tjänstgöring, enär han vägrar underkasta
sig ålagd läkarundersökning.
5. Tjänstemannen är avstängd från
tjänstgöring av annan anledning än
i punkt 4 sägs, kvarhålles av polismyndighet
såsom misstänkt för
brott, hålles häktad för brott eller
undergår frihetsstraff.
6. Tjänstemannen avhåller sig från
tjänstgöring utan att hava erhållit
tjänstledighet eller kunna styrka
giltigt förfall.
Åtgärd med lönen
Oavkortad lön, där ej Kungl.
Maj :t annorlunda förordnar.
Beträffande extra tjänsteman gäller
dock dessutom vad under
punkt 2 sägs.
Lön utgår i enlighet med av
Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser
eller beslut.
C-avdrag, där ej skolöverstyrelsen
respektive lantbruksstyrelsen
prövar skäligt låta honom uppbära
viss del av lönen.
Finnes avstängningen hava varit
obefogad, blir den kvarhållne ej
häktad eller blir den kvarhållne
eller häktade frikänd, skall innehållen
lön utbetalas.
C-avdrag.
Har ordinarie ämneslärare vid folkhögskola vidkänts C-avdrag å lönen
enligt denna paragraf, skall vad i 13 § 5 mom. sägs äga motsvarande tilllämpning.
Semester. Semesterersättning.
15 §.
Semester.
1 mom. Tjänsteman, som avses i detta kapitel, har rätt till semester. Ämneslärare
vid folkhögskola är dock i stället enligt folkhögskolestadgan fri
från tjänstgöring viss tid av arbetsåret.
2 mom. För tjänsteman i avdragsgrupp 1 eller 2 omfattar semestern 20
dagar för kalenderår.
I avdragsgrupp 3 omfattar semestern för ämneslärare 25 dagar och för
rektor 35 dagar för kalenderår. Från och med det kalenderår de fylla 40 år
är dock semestern 35 respektive 45 dagar för kalenderår.
Föreligger rätt till årssemester visst antal dagar endast under del av kalenderår,
minskas dagantalet i förhållande härtill. Omfattar semestern för
ett kalenderår sammanlagt ej helt antal dagar, avrundas detta till närmaste
hela tal.
Tjänsteman, som avgår med rätt till ålderspension, har dock rätt till den
semester, som skulle tillkomma honom, om han kvarstode i tjänst till kalenderårets
utgång.
3 mom. Vidkännes tjänsteman C-avdrag å lönen av annan anledning än
offentligt uppdrag mer än 15 dagar samma kalenderår, skall han vid bestämmande
av antalet semesterdagar icke anses hava varit anställd under
den överskjutande ledighetstiden. Hänsyn skall likväl icke tagas till sam
5
Ilihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 113.
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
manlagt högst 90 dagar av kalenderåret, varunder tjänstemannen vidkännes
C-avdrag under tjänstledighet för sjukdom, svag hälsas vårdande eller,
vad angår tjänsteman tillhörande avdragsgrupp 1, havandeskap eller barnsbörd.
I dagantal, som angives i föregående stycke, inräknas icke sådan dag, varunder
endast partiell tjänstledighet med C-avdrag åtnjutes.
4 mom. Om semester åtnjutits såväl före som efter dag eller dagar, som
äro tjänstefria, skall semestern anses hava omfattat jämväl den eller de
mellanliggande dagarna, i den mån ej skolöverstyrelsen respektive lantbruksstyrelsen
annat bestämmer.
5 mom. Semestern erhålles å tid, som skolstyrelsen prövar lämplig med
hänsyn till göromålens behöriga gång, under det löpande kalenderåret eller,
om detta på grund av tjänstgöringsförhållandena icke kunnat ske, under
tiden 1 januari—31 maj nästpåföljande år. Utan hinder av vad nu sagts
må tjänsteman stationerad å ort inom riket, där kallortstillägg utgår, kunna
medgivas att erhålla återstående semester under nästpåföljande år i
följd med semester för detta år.
Då kurs pågår, må semester åtnjutas endast i den omfattning skolöverstyrelsen
respektive lantbruksstyrelsen bestämmer.
6 mom. Har tjänsteman under innehav av anställning hos staten eller av
icke-statlig anställning med avlöning enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser
— oavbrutet eller endast med kortare avbrott för tjänstgöring
försöksvis — under tiden 1 juli—31 december av annan anledning än offentligt
uppdrag vidkänts C-avdrag å lönen, åtnjutit tjänstledighet, som avses
i 13 § 1 mom. punkt 6 b) eller c) eller punkt 10, eller åtnjutit semester,
må han ej, med mindre skolöverstyrelsen respektive lantbruksstyrelsen finner
skäl därtill lämna medgivande, därefter erhålla semester, förrän han
minst 90 dagar tjänstgjort i anställning, som nyss nämnts, eller fullgjort
uppdrag för statens räkning.
7 mom. Tjänsteman må under löpande kalenderår beviljas semester det
antal dagar, vartill han är berättigad vid kvarstående i tjänst intill årets utgång,
så framt icke skolan har sig bekant eller har anledning antaga, att
anställningen skall upphöra dessförinnan eller att tjänstemannen med hänsyn
till 3 mom. här ovan skall erhålla kortare semester.
Finnes åtnjuten semester överstiga den, som skolat tillkomma tjänstemannen
enligt 2 eller 3 mom. här ovan, skall skolan vid kommande utbetalningar
av lön till tjänstemannen därifrån avdraga sammanlagt ett belopp
motsvarande lönen under den för mycket erhållna semestern, där ej skolöverstyrelsen
respektive lantbruksstyrelsen med beaktande av omständigheterna
i varje särskilt fall medgiver, att avdrag icke skall ske eller att avdrag
skall ske med lägre belopp.
Lönetillägg och särskilda ersättningar.
16 §.
Semesterersättning.
Därest extra tjänsteman med rätt till semester avgår ur tjänst eller avlider,
innan han åtnjutit den semester, vartill han vid avgången eller dödsfallet
var berättigad enligt 15 § äger tjänstemannen eller, om han avlidit,
hans dödsbo erhålla semesterersättning.
Semesterer sättningen skall motsvara lön efter den löneklass, som tjänstemannen
tillhörde omedelbart före anställningens upphörande, under det antal
dagar, som den återstående semestern omfattar.
67
Kungl. Maj.ts proposition nr 113.
17 §.
Ersättning till vikarie å rektorstjänst.
1 mom. Omfattar vikariat å rektorstjänst minst sex månader, varunder
kurser vid skolan pågå minst fyra månader, skall vikarien anställas som
extra tjänsteman i lönegrad Cg 31 eller vid lanthushållsskola i lönegrad
Cg 26, därest vikarien är behörig inneha rektorstjänst.
2 mom. I andra fall än i 1 mom. sägs, utgår till ämneslärare, som tillika
fullgör rektorsgöromålen vid skolan, ett arvode härför av 8 kronor för dag.
För extra ordinarie och extra ämneslärare vid folkhögskola gäller dock
nämnda arvode endast under den tid av vinterkurs, varunder de äro anställda.
3 mom. I andra fall än i 1 och 2 mom. sägs utgår det arvode skolöverstyrelsen
respektive lantbruksstyrelsen bestämmer.
18 §.
Gottgörelse för övertidstjänstgöring.
Då rektor eller ordinarie, extra ordinarie eller extra ämneslärare vid skolan
meddelar undervisning vid sidan av tjänstgöring, som ingår i tjänsten,
utgår för varje sådan undervisningstimme vid folkhögskola timarvode TB
21 enligt kungörelsen 1947: 680 och vid lantbruksundervisningsanstalt arvode
för det antal timmar och med det belopp, som lantbruksstyrelsen bestämmer.
19 §.
Kallortstillägg.
1 mom. Tjänsteman stationerad å sådan ort inom rikets nordliga delar,
där vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna
i övrigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende,
utgår kallortstillägg med följande för olika kallortsklasser bestämda
belopp.
Kallortsklass
I
II
III
IV
V
VI
Tjänstemän vid lantbruksundervisningsanstalter samt
rektorer och ordinarie ämneslärare vid folkhögskolor:
Kallortstillägg för år räknat kronor..........
96
156
240
360
540
720
Extra ordinarie och extra ämneslärare vid folkhög- skolor:
Kallortstillägg för dag räknat kronor ........
0: 30
0: 50
0: 80
1:20
1:80
2: 40
Kallortstillägg skall avstås, i den mån tjänstemannen vidkännes C-avdrag
å lönen.
2 mom. I fråga om de orter, å vilka kallortstillägg skall utgå, och dessa
orters fördelning å de olika kallortsklasserna skall gälla kungörelsen den
30 juni 1948 (nr 533) med vissa bestämmelser angående kallortstillägg.
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
20 §.
Rese- och traktamentsersättning.
Tjänsteman vid lantbruksundervisningsanstalt äger under fyllnadstjänstgöring
vid hushållningssällskap, skogsvårdsstyrelse, lantbruksnämnd eller
landsting rätt till rese- och traktamentsersättning enligt de för motsvarande
tjänstemän vid hushållningssällskap gällande grunderna.
Sådan ersättning skall erläggas av den institution, där fyllnadstjänstgöringen
fullgöres.
Sjukvård.
21 §.
Grundläggande bestämmelser om sjukvård. Ersättning av statsmedel.
1 mom. Tjänsteman, vilken tillhör någon av de i 12 § 3 mom. angivna
grupperna 2 och 3, erhåller vid sjukdom ersättning av statsmedel för kostnad
för läkarvård jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i
tjänsten, som medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl
andra till arbetsförmågans höjande eller eljest till lindrande av menliga
följder av olycksfallet nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under
de villkor, som i denna paragraf och 22—28 §§ stadgas eller av Kungl.
Maj:t för särskilt fall bestämmes.
Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tandvård
endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar
eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom,
vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.
Vad i denna § och 24—28 §§ sägs om olycksfall i tjänsten gälla även i
andra fall, som avses i 13 § 1 mom. punkt 6 a.
2 mom. Om tjänsteman av annan anledning än för offentligt uppdrag
mer än 14 dagar i en följd vidkännes C-avdrag å lönen, skall han för tiden
efter nämnda 14 dagar avstå från de förmåner, varom i denna paragraf
samt i 22—28 §§ förmäles. Skolöverstyrelsen respektive lantbruksstyrelsen
äger dock medgiva, att nämnda förmåner må bibehållas för en tid av högst
tre månader.
Extra ordinarie ämneslärare vid folkhögskola, som är anställd för hel
vinterkurs och därunder icke vidkänts C-avdrag mer än 30 dagar, äger rätt
till ersättning för sjukvård m. m., varom här är fråga, även under den del
av arbetsåret, då vinterkursen icke pågår.
3 mom. Vid bestämmande av ersättning av statsmedel skall hänsyn tagas
endast till läkarvård och läkemedel m. m., som tjänstemannen erhållit i enlighet
med föreskrifterna i detta reglemente. Ersättningen skall beräknas
särskilt för varje arbetsår eller läsår. Tjänstemannens kostnader skola härvid
anses belöpa å det arbetsår eller läsår läkarvård meddelats eller läkemedel
mottagits.
Från det belopp, varmed ersättning av statsmedel eljest skolat utgå enligt
23—28 §§, skall dock där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, avdrag
ske med ett belopp av etthundra kronor för arbetsår respektive läsår, som
skall åvila tjänstemannen. Kostnaden för vaccination, som omförmäles i
27 § 3 mom. skall dock städse ersättas av statsmedel.
4 mom. Beslut om ersättning för läkarvård och läkemedel m. m. fattas av
skolöverstyrelsen respektive lantbruksstyrelsen.
Ansökan om ersättning för sjukvårdskostnader bör insändas till skolöverstyrelsen
respektive lantbruksstyrelsen inom en månad efter arbetsårets
respektive läsårets utgång.
Kungl. Maj.ts proposition nr 113.
69
22 §.
Tjänsteläkare.
Med tjänsteläkare avses i detta reglemente läkare anställd av staten eller
av kommunen i öppen sjukvård, skolläkare eller läkare å poliklinik vid
allmänt sjukhus, vilken ombesörjer läkarvård å tjänstemannens stationeringsort
eller, om tillgång till dylik vård ej finnes därstädes, sådan läkare
å närmaste ort.
23 §.
Läkarvård och läkarintyg.
Anlitar tjänsteman tjänsteläkare för erhållande av läkarvård eller intyg,
som i tjänsten erfordras rörande hans hälsotillstånd, skola kostnaderna
härför ersättas av statsmedel. Erfordras för ställande av diagnos röntgeneller
annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av tjänsteläkare,
skall jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas av statsmedel i
enahanda ordning.
Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som
nyss sagts, må ersättas även i de fall, då tjänsteman uppehåller sig å sådan
ort, att han icke lämpligen kan anlita tjänsteläkare, eller då vid trängande
behov av läkarvård dylik läkare icke hinner anlitas. I dylika fall bör tjänstemannen
i första rummet hänvända sig till annan av staten eller av kommun
anställd läkare.
24 §.
Specialistvård.
1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behandling
av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid
fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar av statsmedel, under
förutsättning att tjänsteläkare eller annan läkare, som tjänstemannen enligt
23 § ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nödvändig samt tjänsteläkare
antingen själv lämnat anvisning på eller ock godkänt valet av specialist.
Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård,
som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt av
statsmedel.
2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 21 § 1 mom. andra
stycket.
3 mom. Kostnad för specialistvård, som meddelas å sådan öppen mottagning
vid allmänt sjukhus, som ej är poliklinik i egentlig mening, må av
statsmedel bestridas intill det belopp, som skulle hava utgått, om vården
meddelats å poliklinik vid Karolinska sjukhuset i Stockholm, dock lägst
med belopp motsvarande 3/* av vårdkostnaden.
Vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos skall likväl den verkliga
vårdkostnaden bestridas helt av statsmedel.
25 §.
Sjukhusvård.
1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej
nedan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos
helt och eljest till hälften av statsmedel, under förutsättning att tjäns
-
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
teläkare eller annan läkare, som tjänstemannen enligt 23 § ägt anlita, förklarat
sjukhusvård nödvändig samt under de villkor i övrigt, som nedan
angivas.
Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:
a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda
legosängsavgiften för plats å allmän sal samt
b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för salspatient vid dylikt
sjukhus fastställda avgiften.
Prövar tjänsteläkare eller den för vården ansvarige sjukhusläkaren den
sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt rum, eller, om sådant ej finnes tillgängligt,
i enskilt rum, må, utan hinder av vad ovan stadgas, av statsmedel
bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos hela kostnaden
för vården och eljest den del av sagda kostnad, som överskjuter halva
beloppet av den för sjukhuset fastställda legosängsavgiften för plats å allmän
sal.
Till kostnader för sjukhusvård, som i nästföregående stycke sägs, hanföres
ock sådant arvode, som den i enskilt eller halvenskilt rum vårdade
tjänstemannen erlagt till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Bidrag
av statsmedel till dylikt arvode må icke överstiga lägsta tillämpliga beloppet
enligt den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande taxan.
Vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må likväl efter prövning
av skolöverstyrelsen respektive lantbruksstyrelsen högre bidrag kunna
utgå, dock icke med större belopp än det, som med tillämpning av den rådgivande
taxan högst skulle hava erlagts.
Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare
plats än den, som kommit till användning.
Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag
av staten, landsting eller kommun, Konung Oscar II:s jubileumsfond tillhörigt
sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens
sjukvårdande verksamhet.
2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda
förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, bestridas av statsmedel
intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt
sjukhus; dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på skolöverstyrelsens
respektive lantbruksstyrelsens prövning må bero, huruvida vårdkostnaderna
må ersättas med högre belopp än nu sagts.
26 §.
Läkemedel.
1 mom. Av statsmedel bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskrivits
antingen av tjänsteläkare eller annan läkare, vilken tjänstemannen enligt
bestämmelserna i 23 § ägt anlita, eller ock av specialist eller tandläkare,
till vilken tjänstemannen enligt 24 § hänvänt sig.
2 mom. Där ej Kungl. Maj :t annorlunda förordnar, skall räkning å läkemedelskostnad
vara attesterad av tjänsteläkare innan utbetalning på grund
av räkningen äger rum.
27 §.
Bad, massage m. m.
1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft m. m., som av
tjänsteläkare ordinerats såsom nödvändig för botande av viss angiven sjukdom,
må bekostas vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften av
statsmedel.
71
Kungl. Maj.ts proposition nr 113.
2 mom. Konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och andra dylika hjälpmedel,
som tjänsteman nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten,
skola bekostas av statsmedel.
3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccination
mot epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför av statsmedel.
28 g.
Resor och sjuktransporter.
I den mån skolöverstyrelsen respektive lantbruksstyrelsen prövar skäligt,
må av statsmedel bestridas kostnad för den sjukes resa eller forslande till
och från läkare eller sjukvårdsinrättning, under förutsättning att tjänsteläkare
eller annan läkare, som tjänstemannen enligt bestämmelserna i 23 §
ägt anlita, förklarat resan eller förflyttningen nödvändig för ställande av
diagnos eller för sjukomens behöriga behandling. Likaledes må av statsmedel
kunna ersättas skälig kostnad för resa, som tjänsteman nödgats företaga
för erhållande av specialistvård samt, där fråga är om olycksfall i tjänsten,
för erhållande av behandling, som avses i 27 § 1 mom., ävensom för anskaffande
av hälpmedel, varom förmäles i 27 § 2 mom.
Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall,
då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas av statsmedel.
29 §.
Begravningsh jälp.
1 mom. Avlider tjänsteman, som tillhör någon av de i 12 § 3 mom. angivna
grupperna 2 och 3, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp
utbetalas ett belopp av 500 kronor. Efterlämnar tjänstemannen anhöriga,
vilka äro berättigade till familjepension, som utgår på grund av tjänsten,
skall dock där tjänstemannens månadslön överstiger familjepensionen
för månad, begravningshjälpen förhöjas med ett belopp motsvarande skillnaden.
För beräkning av sagda förhöjning skola läggas till grund förhållandena
under den månad, då dödsfallet inträffat.
1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd av
olycksfall i arbete eller yrkessjukdom enligt allmän lag eller särskild författning
utgående begravningshjälpen anses inbegripen.
2 mom. Vid bestämmande av förhöjd begravningshjälp skall i förekommande
fall iakttagas,
a) att med familjepension avses jämväl på grund av tjänsten utgående
familjepension från enskild pensionsinrättning,
b) att å pensionen utgående tilläggsförmåner skola anses utgöra del av
familjepensionen och
c) att i fall, där familjepensionen utgår först från och med månaden näst
efter den, under vilken tjänstemannen avlidit, hänsyn skall tagas endast till
så stor del av familjepensionen för månad jämte tilläggsförmåner, som belöper
på tiden från och med ingången av månaden näst efter dödsfallet till
och med den dag, då en månad förflutit efter tjänstemannens frånfälle; dock
att där med ingången av nämnda månad ändring skett i de förhållanden,
som varit rådande den månad då dödsfallet inträffat, förhållandena under
sistnämnda månad skola vid beräkning av pensionsförmånen anses alltjämt
hava varit rådande.
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
Tjänstemans skyldighet att underkasta sig ändring i avlöningsbestämmelserna.
30 §.
1 mom. Tjänsteman är pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande
av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner och ersättningar
m. m., om vilka förmäles i nedan angivna delar av reglementet:
O—11 §§ om placering och uppflyttning i löneklass och lönerum,
13 §, 1 mom., punkt 3 om tjänstledighet för militärtjänst, då krigsavlöningsreglementet
icke är å tjänstemannen tillämpligt,
13 §, 1 mom., punkt 6 och i anslutning därtill meddelade särskilda bestämmelser
om tjänstledighet för sjukdom m. m., i den mån ändrade bestämmelser
påkallas av genomförandet av allmän sjukförsäkring,
15 och 16 §§, såvitt angår tid, då krigsavlöningsreglementet är å tjänstemannen
tillämpligt,
17 § om ersättning till vikarie å rektorstjänst,
18 § om gottgörelse för övertidstjänstgöring samt
21—28 §§ om sjukvård.
2 mom. Tjänsteman är vidare skyldig underkasta sig minskning i eller
upphörande av extra inkomster, vilka kunna medfölja tjänsten eller utgå för
bestyr i sammanhag därmed.
Avlöningsförmåner för pensionerade tjänstemän och timlärare.
31 §.
Timlärare.
Till timlärare i läroämnen vid folkhögskola utgår timarvode TB 21 för
den, som är behörig som extra ämneslärare och timarvode TB 18 för den,
som icke har sådan behörighet. Arvodet utgår för undervisningstimme och
i övrigt enligt föreskrifterna i kungörelsen 1947: 680.
Till timlärare (speciallärare) vid lantbruksundervisningsanstalt utgår
timarvode med lägst det belopp lantbruksstyrelsen i varje särskilt fall bestämmer.
Arvode enligt denna paragraf skall anses inbegripa den ersättning för
semester, som eljest må tillkomma sådan lärare.
32 §.
Pensionerade lärare.
Till den, som åtnjuter tjänstepension av statsmedel, utgår arvode med belopp,
som fastställes av Kungl. Maj :t.
Detta reglemente träder i kraft den 1 oktober 1950 för folkhögskolor och
den 1 november 1950 för lantbruksundervisningsanstalter, från och med vilka
dagar vad i tidigare av Kungl. Maj :t utfärdad författning eller föreskrift
finnes stridande mot reglementet upphör att gälla, såvitt angår tjänsteman,
å vilken reglementet erhåller tillämpning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
73
Bilaga 2.
Tabell I.
Lantbruksundervisningsanstaltemas fördelning å ortsgrupper.
Skolform
1
0 r
2
t s g r u
3
P P
4
5
Summa
ant
al skolor
Lantbruksskolor1....................
1
4
2
i
_
8
Trädgårdsskolor.....................
—
—
1
r 1
2
: Lantmannaskolor1...................
8
20
8
9
{i
49
! Lanthushållsskolor1.................
7
15
7
8
3
40
Summa
ie
39
17
19
8
99 |
* Uppgifterna enligt SOU 1949:50, s. SO”.
(i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 113.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bilaga 3.
+•
Tabell II.
Löneökning ( + ) resp. löneminskning (—) för år å skilda ortsgruppcr lör lärarpersonalen vid lantbruksskolor, trädgårdsskolor, lantmannaskolor
och lanthushållsskolor enligt redan beslutad eller i propositionen föreslagen reglering av löneförhållandena.
Nuvarande bostadsförmåner ha för samtliga ortsgrupper beräknats till de belopp, varifrån 1941 års lärarlönesakkunniga respektive lantbruksstyrelsen
utgått i sina beräkningar för 2-ort.
Enligt nu gällande bestämmelser uppnås slutlönen av rektor efter 9 år, av ordinarie lärare efter 12 år och av e. o. lärare efter 6 år.
Enligt det nya lönesystemet uppnås slutlönen av samtliga kategorier efter 9 år.
Lön efter löneregleringen samt löneökning ( + ) eller löneminskning (
i kronor för år å begynnelselönen (b) och slutlönen (s)1
-)
Skolform
Befattningshavare
ortsgrupp 1
ortsgrupp 2
ortsgrupp 3
ortsgrupp 4
ortsgrupp 5
lön
ökning
eller
minskn.
lön
ökning
eller
minskn.
lön
ökning
eller
minskn.
lön
ökning
eller
minskn.
lön
ökning
eller
minskn.
Lantmannaskola med heldrskurs, lantbruksskola och
trädgårdsskola
Rektor................................ (Ca 31) b
s
14 340
16 128
+ 1011
+ 792
14 796
16 536
+ 1467
+ 1200
15 252
16 944
+ 1923
+ 1608
15 708
17 352
+ 2 379
+ 2 016
16 164
17 760
+ 2 835
+ 2 424
Ordinarie ämneslärare................. (Ca 26) b
s
10 908
12 984
+ 1035
+ 435
11376
13 440
+ 1503
+ 891
11832
13896
+ 1959
+ 1347
12 288
14 352
+ 2 415
+ 1803
12 744
14 808
+ 2 871
+ 2 259
Extra ordinarie ämneslärare............ (Ce 24) b
s
9 636
11604
+ 2 364
+ 3 663
10 092
12 060
+ 2 820
+ 4119
10 548
12 516
+ 3 276
+ 4 575
11004
12 972
+ 3 732
+ 5 031
11460
13428
+ 4188
+ 5 487
> » eller extra ämneslärare b
(Ce 21, Cg 21) s
8112
9 636
+ 840
+ 1695
8 508
10092
+ 1236
+ 2 151
8 880
10 548
+ 1608
+ 2 607
9 276
11004
+ 2 004
+ 3 063
9 660
11460
+ 2 388
+ 3 519
iMntmannaskola med enbart vinlerkurs om minst 150
arbetsdagar
Rektor................................ (Ca 31) b
s
12 906
14 515
+ 2 064
+ 1666
13 316
14 882
+ 2474
+ 2 033
13 727
15 250
+ 2 885
+ 2 401
14137
15617
+ 3 295
+ 2 768
14 548
15 984
+ 3 706
+ 3135
Ordinarie ämneslärare................. (Ca 26) b
s
8 683
10335
+ 544
- 480
9055
10 698
+ 916
- 117
9 418
11 061
+ 1279
+ 246
9 781
11424
+ 1642
+ 609
10144
11787
+ 2 005
+ 972
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Extra ordinarie ämneslärare............ (Ce 24) b
6 687
+ 1118
7 004
+ 1 435
7 320
+ 1751
7 637
+ 2 068
7 953
+ 2 384
s
8 053
+ 1815
8 370
+ 2132
8 686
+ 2 448
9 003
+ 2 765
9 319
+ 3 081
> » eller extra ämneslärare b
5630
+ 61
5 905
+ 336
6163
+ 594
6 438
+ 869
6 704
+ 1135
(Ce 21, Cg 21) s
6 687
+ 449
7 004
+ 766
7 320
+ 1082
7 637
+ 1399
7 953
+ 1715
Lantmannaskola med enbart vinterkurs om minst 125
arbetsdagar
Rektor................................ (Ca 31) b
12189
+ 2 073
12 577
+ 2 461
12 964
+ 2 848
13 352
+ 3 236
13 739
+ 3 623
s
13 709
+ 1586
14 056
+ 1933
14 402
+ 2 279
14 749
+ 2 626
15 096
+ 2 973
Ordinarie ämneslärare................. (Ca 26) b
8159
+ 544
8 509
+ 894
8 850
+ 1235
9191
+ 1576
9 533
+ 1918
s
9 712
- 579
10 053
- 238
10 394
+ 103
10 735
+ 444
11076
+ 785
Extra ordinarie ämneslärare............ (Ce 24) b
5 994
+ 855
6 277
+ 1138
6 561
+ 1422
6 844
+ 1705
7128
+ 1989
s
7 218
+ 1 409
7 501
+ 1692
7 785
+ 1976
8 069
+ 2 260
8352
+ 2 543
> > eller extra ämneslärare b
5 046
- 93
5 292
+ 153
5 523
+ 384
5 770
+ 631
6 009
+ 870
(Ce 21, Cg 21) s
5 994
+ 185
6 277
+ 468
6 561
+ 752
6 844
+ 1035
7128
+ 1319
Lanlhushällsskola med årskurs
Rektor................................ (Ca 26) b
10 908
+ 2 462
11376
+ 2 930
11832
+ 3 386
12 288
+ 3 842
12 744
+ 4 298
s
12 984
+ 3 283
13 440
+ 3 739
13 896
+ 4195
14352
+ 4 651
14808
+ 5107
Ordinarie ämneslärare................. (Ca 20) b
7 644
+ 1508
8 028
+ 1892
8 388
+ 2 252
8 748
+ 2 612
9108
+ 2 972
s
9108
+ 1299
9 540
+ 1731
9 972
+ 2163
10416
+ 2 607
10 848
+ 3039
Extra ordinarie ämneslärare............ (Ce 18) b
6 984
+ 2 152
7 320
+ 2 488
7 644
+ 2 812
7 980
+ 3148
8 316
+ 3 484
s
8112
+ 2 862
8 508
+ 3 258
8 880
+ 3 630
9 276
+ 4 026
9 660
+ 4 410
Extra ämneslärare..................... (Cg 17) b
6 720
+ 1888
7 044
+ 2 212
7 356
+ 2 524
7 680
+ 2 848
7 992
+ 3160
s
7 644
+ 2 394
8 028
+ 2 778
8 388
+ 3138
8 748
+ 3 498
9108
+ 3858
: Lanlhushällsskola med enbart halvärskurs
Rektor................................ (Ca 26) b
9 272
+ 3 855
9 670
+ 4 253
10 057
+ 4 640
10455
+ 5 028
10 832
+ 5 415
s
11036
+ 4 364
11424
+ 4 752
11812
+ 5140
12199
+ 5527
12 587
+ 5 915
Ordinarie ämneslärare................. (Ca 20) b
5 809
+ 2 064
6101
+ 2 356
6 375
+ 2 630
6 648
+ 2 903
6 922
+ 3177
s
6 922
+ 1504
7 250
+ 1832
7 579
+ 2161
7 916
+ 2 498
8 244
+ 2 826
Extra ordinarie ämneslärare............ (Ce 18) b
4 470
+ 1448
4 685
+ 1663
4 892
+ 1870
5107
+ 2 085
5 322
+ 2 300
s
5192
+ 1751
5 445
+ 2 004
5 683
+ 2 242
5 937
+ 2 496
6182
+ 2 741
Extra ämneslärare..................... (Cg 17) b
4 301
+ 1279
4508
+ 1486
4 708
+ 1686
4915
+ 1893
5115
+ 2 093
s
4 892
+ 1451
5138
+ 1697
5 368
+ 1927
5 599
+ 2158
5 829
+ 2 388
1 Beräkningarna äro gjorda med utgångspunkt från de tilläggsförmåner, som utgått närmast före den 1 januari 1951 [12 procent förhöj- ning a de nya lönerna och (15 + 24+ =) 39+ procent tillägg å nuvarande grundlöner].
Kungl. Maj. ts proposition nr 113.
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 113.
Innehållsförteckning.
I. Inledning.........................................................
II. Lönefrågor........................................................
A. 1950 års riksdags principbeslut ..................................
1. Folkhögskolorna.............................................
Departementschefen..........................................
2. Lantbruksundervisningsanstalterna.............................
Departementschefen..........................................
B. Vissa för folkhögskolorna och lantbruksundervisningsanstalterna gemensamma
frågor ..................................................
1. Avlöningsbestämmelsernas allmänna utformning..................
Departementschefen..........................................
2. Anställningsform och löneställning för rektorer..................
Departementschefen..........................................
C. Fyllnadstjänstgöring för vissa befattningshavare vid lantmannaskolor
och lanthushållsskolor...........................................
Departementschefen.............................................
D. Lönereglering för viss personal vid statsunderstödda trädgårdsskolor och
vid jordbrukets yrkesskolor......................................
Departementschefen.............................................
E. Vissa speciella frågor............................................
III. Pensionsfrågor.....................................................
1. Nuvarande förhållanden..........................................
2. Lärarlönesakkunnigas förslag.....................................
3. Inom civildepartementet utarbetat förslag till pensionsreglering........
Departementschefen.............................................
Hemställan .......................................................
Bilagor...........................................................
3
4
4
4
6
8
9
10
10
11
13
22
24
27
30
32
33
40
40
43
44
51
54
55
517276. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- JoU 1951:30 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till lägre lantbruksundervisning m. m. för budgetåret 1951/52 jämte i ämnet väckta mo s. 4 i texten
- Rskr. 1951:221 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående löneoch pensionsreglering för lärarpersonal vid statsunderstödda folkhögskolor och lan a1 i texten
- SU 1951:130 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående löneoch pensionsreglering för lärarpersonal vid statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervis s. 1 i texten