Sök i Ratio Lex

Angående tillfällig lotsavgift

1951-03-09 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:119, Angående tillfällig lotsavgift

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

1

Nr 119.

Kungl. Maj.is proposition till riksdagen angående tillfällig lotsavgift;

given Stockholms slott den 9 mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att såsom en provisorisk höjning av sjöfartens bidrag

till lots- och fyrväsendet fr. o. m. den 1 juli 1951 en tillfällig lotsavgift

uttages. Denna avgift beräknas medföra en inkomstökning för statsverket

med omkring 1 870 000 kronor för budgetåret 1951/52.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 119.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

Utdrag av protokollet över handelsärcnden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9

mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,

Lingman.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga

om införande av tillfällig lotsavgift samt anför därvid följande.

Gällande bestämmelser m. m.

Sjöfartens bidrag till det statliga lots- och fyrväsendet utgå huvudsakligen

i form av lotspenningar samt fyr- och båkavgift. Lotspenningarna utgå enligt

lotstaxor. Förutom taxor för den s. k. öresundslotsningen, för vilken enligt

överenskommelse med Danmark särskilda bestämmelser gälla, finnas för

närvarande fem lotstaxor. Dessa ha fastställts av Kungl. Maj:t jämlikt riksdagens

bemyndigande och äro fogade vid förordningen angående lotsverket

(lotsförordningen) den 4 juni 1937, nr 330. I var och en av taxorna äro lots

penningarna beräknade i förhållande till fartygens avgiftspliktiga dräktighet

(nettoton) och den lotsade vägens längd (latitudminuter). Inbördes förhålla

sig de olika taxorna sålunda, att varje efterföljande taxa är omkring 25 procent

högre än den närmast föregående. Vilken av taxorna, som i fråga om förekommande

lotsningar skall tillämpas, bestämmes genom en av Kungl. Maj .t

fastställd lotsledsförteckning. Vid taxesättningen har viss hänsyn tagits till

lotsningarnas svårighetsgrad, men samtidigt ha taxorna använts såsom instrument

för att reglera lotspersonalens inkomstnivå. Taxorna äro såvitt angår

fartyg med upp till 2 000 tons nettodräktighet oförändrade alltsedan ingången

av år 1897. Genom ändring, som trätt i kraft den 1 januari 1915,

ävensom genom senare ändring i samband med den gällande lotsförordnmgens

ikraftträdande den 1 juli 1937 ha taxorna byggts ut med avseende å fartyg

med högre nettodräktighet än den nyss angivna.

Enligt ett av Kungl. Maj :t efter medgivande av 1921 års riksdag meddelat

beslut utgå sedan den 1 juli 1921 de i lotstaxorna angivna avgiftsbeloppen

med 50 procents förhöjning. Genom 1937 års lotsförordning befriades

emellertid sjöfarten från dittillsvarande skyldighet att utgiva ersättning för

lotspersonalens resor i samband med lotsning, den s. k. hemvägsersättning
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

3

en. Denna lättnad beräknades på grundval av beloppen av då inflytande hemvägsersättningar

vara likvärdig med en nedsättning från 50 till 30 procent

av den år 1921 införda förhöjningen av lotstaxornas belopp. De nu gällande

avgifterna kunna alltså sägas vara bestämda till belopp, som genomsnittligt

överstiga de år 1896 respektive de för större fartyg åren 1914 och 1937 fastställda

avgifterna med allenast 30 procent. Den år 1937 medgivna lättnaden

i avgiftsbördan motiverades med den allmänna prissänkning, som ägt rum

inom landet under de närmast föregående åren.

Bestämmelser rörande fyr- och båkavgiften återfinnas i förordning den 4

juni 1937, nr 335. I kungörelse samma dag, nr 336, har föreskrift meddelats

om tillfällig höjning av denna avgift med 5 procent. Utfärdandet av nämnda

förordning och kungörelse innebar i huvudsak endast en formell nyhet

och påkallades av att den nya lotsförordningen — till skillnad mot den

förutvarande -—- icke innefattade stadganden om fyr- och båkavgift. Med

undantag för nämnda höjning av fyr- och båkavgiften med 5 procent har

sedan år 1881 någon ytterligare höjning av sagda avgift icke förekommit.

Däremot ha vid skilda tillfällen vissa avgiftslättnader medgivits.

Lotspersonalen äger vid sidan av de fasta avlöningsförmånerna rätt till

viss andel i inflytande lotspenningar. Enligt gällande bestämmelser äga sålunda

de ordinarie befattningshavarna vid en lotsplats åtnjtita s. k. lotslott

genom fördelning å befattningshavarna av viss del — för närvarande 35

procent — av de lotspenningar, som inflyta vid platsen. Då icke-ordinarie

tjänsteman vikarierar för befattningshavare, som äger åtnjuta lotslott, utgår

till vikarien s. k. lotslottsersättning, motsvarande viss del av lotslotten.

I sin den 15 december 1946 avgivna berättelse förordade riksdagens revisorer,

att en av dem föreslagen allmän revision av det statliga taxeväsendet

måtte omfatta även frågan om storleken av sjöfartens bidrag till lotsväsendet

ävensom att såväl gällande lotstaxesystem som lotspersonalens avlöningsförhållanden

måtte överses. I skrivelse den 5 juli 1947, nr 329, i anledning av

riksdagens revisorers förenämnda berättelse anhöll riksdagen, att Kungl.

Maj :t måtte föranstalta om utredning av de av revisorerna i nu förevarande

del avsedda spörsmålen. I anledning härav tillkallades jämlikt Kungl.

Maj :ts bemyndigande den 30 december 1947 fem utredningsmän med uppdrag

att utreda frågorna om storleken av sjöfartens bidrag till det statliga

lots- och fyrväsendet, utformningen av lotstaxesystemet, lotspersonalens avlöningsförhållanden

m. m. Utredningen har antagit benämningen 1948 års

lotskommitté1.

1950 års besparingsutredning har i en den 14 november 1950 avgiven promemoria

angående tionde huvudtiteln framhållit att kostnaderna för lotsoch

fyrväsendet på grund av inträdd prisstegring och lönereglering m. m.

stigit högst avsevärt efter det att gällande grunder för lotspenningarna samt

1 Ledamöter i kommittén äro överdirektören J. R. Edman, ordförande, statskommissarien K.

A. Lindbergson, ledamoten av andra kammaren J. W. Mårtensson, byråchefen T. Schaffer och

sjökaptenen S. Tainm.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

fyr- och båkavgiften fastställdes. På grund härav och då*1 grunderna för lotspenningarna

samt fyr- och båkavgiften icke undergått någon ändring sedan

förkrigsåren, har en betydande förskjutning till statens nackdel inträffat i

fråga om fördelningen mellan staten och sjöfarten av kostnaderna för lotsoch

fyrväsendet. Besparingsutredningen understryker vikten av att grunderna

för lotsverkets inkomster omprövas samt att nya regler för uttagandet av

förevarande avgifter snarast kunna sättas i tillämpning. Härvid bör enligt

utredningen självfallet tillses att en för staten gynnsammare fördelning av

kostnaderna för lots- och fyrväsendet åvägabringas.

Jag erinrar om att jag i årets statsverksproposition, tionde huvudtiteln

(punkten 57, Lotsverket: Avlöningar till befattningshavare å lots- och fyrstaten)

uttalat, att jag delade besparingsutredningens uppfattning om angelägenheten

av att storleken av sjöfartens bidrag till lots- och fyrväsendet omprövades,

varför jag ämnade föranstalta om att 1948 års lotskommitté snarast

inkomme med förslag till provisoriska bestämmelser i ämnet, i den

mån kommittén icke vore beredd att taga slutlig ställning till hithörande

frågor.

1948 års lotskommittés förslag.

I skrivelse den 7 februari 1951 har 19''r8 års lotskommitté framlagt förslag

om införande av tillfällig lotsavgift. Kommittén anför i huvudsak följande.

Jämlikt direktiven har kommittén att pröva —- förutom frågan om storleken

av sjöfartens bidrag till det statliga lots- och fyrväsendet — jämväl

frågan om utformningen av lotstaxesystemet, lotsipersonalens avlöningsförhållanden

m. m. Dessa olika spörsmål sammanhänga för närvarande intimt

med varandra. Lotstaxesystemet sammanbinder de utredningsfrågor

som beröra storleken av och formen för sjöfartens bidrag till lots- och fyrväsendet

å ena sidan samt frågan om lotspersonalens avlöningsförhållanden

å den andra. Lotskommittén har övertygats om angelägenheten av att

lotspersonalens lönefråga helt frikopplas från lotstaxorna. Endast genom en

sådan åtgärd synes det bliva möjligt att rationellt lösa förevarande problem.

Kommittén har till behandling upptagit frågan om lotspersonalens avlöningsförhållanden

före övriga utredningsuppdrag för att därefter kunna

oberoende av lönesynpunkter taga ställning till storleken av sjöfartens bidrag

till lots- och fyrväsendet. Kommittén har upprättat ett preliminärt

förslag till lösning av lotspersonalens lönefråga, innebärande lotslottssystemets

avskaffande och ersättande med annan form för gottgörelse till personalen

för utfört lotsningsarbete. Däremot har kommittén endast förberedelsevis

behandlat spörsmålet om sjöfartens bidrag till lots- och fyrväsendet.

Kommittén har dock uppmärksammat att invecklade problem möta i

denna fråga. För närvarande är kommittén icke beredd att taga slutlig ställning

till denna del av utredningsuppdraget. Av skäl, som i det följande

närmare utvecklas, anser sig emellertid kommittén kunna framlägga förslag

till viss provisorisk avgiftshöjning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

5

I en av kommittén upprättad tablå ha intagits uppgifter avseende budgetåren

1932/33—1949/50 dels å inkomsterna av lotspenningar, hemvägsersättning

samt fyr- och båkmedel, dels ock å utgifterna för lotsverket i

dess helhet, omfattande både lots- och fyrinrättningen samt det statliga

livräddningsväsendet. Av tablån framgå vidare inkomsterna i procent av

utgifterna (täckningsprocent).

Budgetår

Inko

m s t e r

Utgifter2

kronor

Inkomster i

procent av

utgifter

(täcknings- procent)

Lots-

penningar

kronor

Hemvägs-

ersättning1

kronor

Fyr- och

båkmedel

kronor

Summa

kronor

1932/33

2 267 446

305 233

2 691 092

5 263 771

6 494 853

81-05

1933/34

2 604 676

328 678

3 160 435

6 093 790

6 535 183

93-25

1934/35

2 751 770

318 047

3 084 009

6 153 826

6 542 384

94-06

1935/36

2 878 212

331180

3 408 508

6 617 900

6 860 375

96-47

1936/37

3 122 469

152 791

3 559 943

6 835 203

6 701 434

102-00

1937/38

3 228 070

2 290

3 612 710

6 843 070

7 404 194

92-4-2

1938/39

3 167 003

7 672

3 811345

6 986 020

7 603 020

91-88

1939/40

6 903 817

17 622

3 865 302

10 786 742

10 324 941

104-47

1940/41

4 977148

12 931

2 348 878

7 338 957

9 840 124

74-58

1941/42

8 657 680

3119

1951 678

10 612 477

11270 765

94-16

1942/43

9114 316

954

1 922 252

11037 522

12 677 220

87-07

1943/44

5 080 247

606

1 345 120

6 425 973

10307 991

6-2-34

1944/45

2 593165

3 770

688 966

3 285 901

9 066 068

36-24

1945/46

5 333 351

13 962

2 560 830

7 908 143

10 539138

75-04

1946/47

4 098 428

31 192

2 837 519

6 967139

11 735 933

59-37

1947/48

5 116 988

23 366

4 138 215

9 278 569

13 798 376

67-24

1948/49

4 750 227

21 618

3 609 571

8 381416

14 377 854

58-29

1949/50

4 774 879

17 515

4 334 321

9126 715

15 015 797

60-78

Såsom tablån utvisar bär täckningsprocenten i ej ringa grad varierat år

från år. Så har särskilt varit fallet under krigsåren, då på sjöfartens område

i många avseenden rådde onormala förhållanden. Av tablån framgår

dock otvetydigt, att täckningsprocenten under senare år genomgående ligger

väsentligt lägre än tidigare. Detta är ock helt naturligt, eftersom ingen

höjning skett av sjöfartsavgifterna. Lotsavgifternas storlek prövades senast

vid 1937 års riksdag i samband med att beslut fattades om avskaffande

av hemvägsersättningen och statens övertagande av samtliga kostnader

för lotspersonalens båthållning, resor m. m. Hemvägsersättningens bortfallande

beräknades vara likvärdigt med en nedsättning från 50 till 30 procent

av den år 1921 införda förhöjningen av lotstaxornas belopp. Vid framläggande

av proposition nr 164 till 1937 års riksdag anförde chefen för handelsdepartementet,

att han vore böjd att i princip giva sin anslutning till

den meningen, att genom en sådan reducering av det procentuella tillägget

1 Hemvägsersättning avser kalenderåren 1933 — 1950. Fr. o. m. den 1 juli 1937 erlägges hemvägsersättning

endast i samband med öresundslotsningen.

2 I utgifterna ingå cj pensionskostnader.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

till lotspenningarna dessa skulle i stort sett erhålla en nivå, som med hänsyn

till förhandenvarande omständigheter kunde ur skilda synpunkter betecknas

som skälig. Under femårsperioden 1932/33—1936/37, alltså åren

närmast före lotsavgifternas nedsättning, uppgingo de i förenämnda tablå

redovisade inkomsterna till 30 964 490 kronor, medan utgifterna belöpte

sig till 33 134 229 kronor, vilket ger en genomsnittlig täckningsprocent för

angivna period av 93,45. Borträknas hemvägsersättningen på inkomstsidan

erhålles en täckningsprocent av 88,66. En motsvarande undersökning avseende

femårsperioden 1945/46—1949/50 utvisar följande resultat: inkomster

41 661 982 kronor, utgifter 65 467 098 kronor samt genomsnittlig täckningsprocent

63,64. Det är således uppenbart, att en betydande förskjutning

till statens nackdel inträffat i fråga om fördelningen mellan staten och

sjöfarten av kostnaderna för lots- och fyrväsendet.

Det anförda ger enligt kommitténs uppfattning otvetydigt vid handen, att

en höjning av sjöfartens bidrag till det statliga lots- och fyrväsendet är

fullt motiverad. Det förtjänar i detta sammanhang framhållas, att i inkomst-

och utgiftstablån å utgiftssidan icke redovisats pensionskostnader.

Dessa kunna enligt inhämtad uppgift uppskattas till omkring 2 600 000 kronor

för budgetåret 1949/50. Medräknas sistnämnda kostnader, erhålles för

nämnda budgetår en täckningsprocent av 51,si.

Kommittén anser sig icke kunna föreslå någon ändring för närvarande

med avseende å fyr- och båkavgiften. Den ifrågasatta provisoriska avgiftshöjningen

anser kommittén i stället böra komma till stånd genom viss ökning

av lotsavgifterna. Kommittén har härvid övervägt en procentuell höjning

av lotspenningarna. Därest lotsarnas lönesystem frikopplas från lotstaxorna,

torde det för framtiden icke längre finnas anledning bibehålla

fem lotstaxor för uttagande av lotsavgifter. Dessa fem taxor synas böra ersättas

av en lämpligt avvägd enhetstaxa. Enär en procentuell höjning skulle

träffa även den högsta av nu gällande taxor, skulle denna taxa genom en

sådan åtgärd för vissa tontalsgrupper kunna bliva avsevärt högre än den

enhetstaxa, som kommittén framdeles kan komma att föreslå. Följden härav

kunde bliva att vissa tontalsgrupper nu skulle få vidkännas en betydande

avgiftshöjning för att om ett eller annat år kanske erhålla en icke

oväsentlig avgiftsminskning. Sådana växlingar böra enligt kommitténs mening

undvikas. Skäligheten i och för sig av en procentuell höjning av den

storleksordning, varom här kan bliva fråga, anser kommittén dessutom

kunna ifrågasättas når det gäller den högsta taxan. Ett system med olika

procentuell höjning av de skilda taxorna måste av praktiska skäl anses

uteslutet. Av samma anledning får det anses ogörligt att införa en enhetstaxa,

innan lotspersonalens lönesystem frikopplats från taxorna. Den provisoriska

avgiftshöjningen bör i stället ske genom uttagande av en tillfällig

lotsavgift vid sidan av lotspenningarna.

Den tillfälliga avgiften bör vara differentierad på sex tontalsgrupper och

fyra distansgrupper. Den är avsedd att utgå för varje lotsning eller annan

förrättning, för vilken lotspenningar erläggas enligt 30, 31 eller 36 § lots
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

förordningen. Likaså skall tillfällig avgift utgå i de fall lotspenningar erläggas

utan att lots anlitats. Någon nedsättning (halvering) av den tillfälliga

lotsavgiften i likhet med vad för vissa fall är föreskrivet med avseende å

lotspenningarna bör enligt kommitténs mening icke ifrågakomma. Avgiften

bör uppbäras och redovisas i samband med lotspenningarna. Kommittén

har utarbetat ett förslag till kungörelse angående tillfällig lotsavgift, vilket

såsom bilaga torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Den tillfälliga lotsavgiften är ej avsedd att utgå vid lotsningar, för vilka

lotspenningar erläggas enligt de särskilda taxorna för den s. k. Öresundslotsningen.

Nämnda lotsning är nämligen i väsentliga delar reglerad genom traktat

med Danmark; taxorna kunna därför icke ändras annat än efter överenskommelse

med vederbörande danska myndigheter. Lotskommittén erinrar

också om att efter Kungl. Maj :ts bemyndigande den 31 januari 1947

överenskommelse träffats om en förhöjning å berörda taxor från och med

den 1 april 1947 med 50 procent av taxebeloppen i stället för med tidigare 10

procent.

Genom införandet av den föreslagna tillfälliga lotsavgiften skulle enligt

kommitténs uppfattning lotsavgifterna komma att stå i mer rimlig proportion

till statens kostnader för tillhandahållande av lotsbiträde än vad för

närvarande är fallet. Särskilt för det mindre tonnaget utgå lotsavgifterna

alltsedan hemvägsersättningens borttagande i många fall med helt obetydliga

belopp, vilka långt ifrån kunna anses innebära skälig ersättning för

den tillhandahållna tjänsten. Lotsningar förekomma, då lotspenningarna

icke ens förslå till täckande av kostnaderna för lotsens hemresa.

Provdebitering, företagen på grundval av specificerade uppgifter rörande

lotsningarna under år 1948, utvisar att den tillfälliga lotsavgiften skulle inbringat

i runt tal 1 730 000 kronor. Nämnda år uppgick sammanlagda beloppet

av influtna lotspenningar till i runt tal 4 682 000 kronor. Antalet

fartyg, som under år 1948 erlade lotspenningar, utgjorde omkring 72 600.

Under åren 1949 och 1950 uppgick lotspenninginkomsten till respektive

4 727 700 kronor och 4 962 300 kronor i runda tal, medan antalet fartyg,

som erlade lotspenningar under nämnda två år, utgjorde respektive omkring

72 100 och 78 800. Därest den under år 1950 inträdda stegringen i lotsningsfrekvensen

blir bestående, kan den tillfälliga lotsavgiften under budgetåret

1951/52 beräknas inbringa omkring 1 870 000 kronor. Härvid anser sig

kommittén kunna utgå ifrån, att införandet av en tillfällig lotsavgift av

den storlek och med den utformning i övrigt, som av kommittén föreslagits,

icke kommer att medföra någon nämnvärd nedgång i lotsningsfrekvensen.

Under budgetåret 1951/52 kunna utgifterna vid lotsverket beräknas till

sammanlagt omkring 15 400 000 kronor, pensionskostnaderna oräknade.

Härtill bör emellertid läggas den beräknade ökningen av löneutgifterna vid

en höjning av det rörliga tillägget från 12 till 32—33 procent eller omkring

1 400 000 kronor. Det sammanlagda utgiftsbeloppet skulle i så fall uppgå

till 16 800 000 kronor, pensionskostnaderna oräknade. Medräknas även pen
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

sionskostnaderna, vilka vid angiven höjning av det rörliga tillägget kunna

beräknas till omkring 3 060 000 kronor, erhålles ett totalt utgiftsbelopp av

omkring 19 860 000 kronor. Häremot skulle svara följande inkomster, nämligen

lotspenningar 5 000 000 kronor, hemvägsersättning 20 000 kronor, fyroch

båkmedel 4 500 000 kronor samt tillfällig lotsavgift 1 870 000 kronor

eller tillhopa 11 390 000 kronor. Täckningsprocenten blir, om pensionskostnaderna

icke medräknas, 67,80 samt, om dessa kostnader medräknas, 57,35.

Därest hänsyn icke tages till den tillfälliga lotsavgiften, erhålles en täckningsprocent

av respektive 56,67 och 47,94.

Statens merutgifter för avlöningar och pensioner vid lotsverket i anledning

av de förestående löne- och pensionsregleringarna kunna uppskattas

till i runt tal 1 860 000 kronor. Den tillfälliga lotsavgiften skulle följaktligen

komma att täcka endast dessa merutgifter, under det att den icke

skulle bereda någon täckning för utgiftsstegringarna vid lotsverket under

tiden 1937—1950. Kommittén lär därför icke kunna undgå att i sitt slutliga

förslag påyrka en ytterligare höjning av sjöfartens andel i utgifterna. I avvaktan

på resultatet av den fortsatta utredningen är kommittén emellertid

icke nu beredd förorda någon höjning av sjöfartsavgifterna utöver vad som

framgår av kommitténs förslag om tillfällig lotsavgift.

Undersökningar, som företagits av kommittén i samband med behandlingen

av lotspersonalens avlöningsförhållanden, ge vid handen, att en rättvis

avvägning av inkomsterna de olika lotsplatserna emellan svårligen kan

erhållas inom nuvarande lönesystem för lotspersonalen. En höjning av

lotslotterna enligt gällande system skulle komma att ytterligare framhäva

vissa av de nackdelar, som äro förenade med detsamma. Enligt kommitténs

uppfattning bör med avseende å lotspersonalens löneställning icke företagas

någon ändring, som föregriper resultatet av kommitténs utredning

i lönefrågan. Enligt kommitténs förslag kommer lotspersonalen icke heller

att erhålla del i den tillfälliga lotsavgiften. Å andra sidan anser kommittén,

att man ej behöver räkna med någon nedgång i lotsningsfrekvensen

genom införande av nämnda avgift.

Till kommitténs förslag har fogats ett särskilt yttrande av ledamoten i

kommittén, sjökaptenen S. Tamm, vari uttalas, att en ändring av taxorna

över huvud taget icke bör vidtagas, förrän utredningen om principerna för

sjöfartens och det allmännas bidrag till kostnaderna för lots- och fyrväsendet

slutförts. Skulle provisoriska åtgärder likväl upptagas till övervägande

redan nu, bör någon avgiftshöjning dock icke genomföras, enär

de redan utgående avgifterna täcka den andel av förenämnda kostnader,

som av tidigare kommittéer och sakkunniga myndigheter befunnits böra

bäras av sjöfarten. Om slutligen den nu inträdande kostnadsstegringen av

statsfinansiella skäl anses göra en avgiftshöjning oundgängligen erforderlig,

bör ökningen av sjöfartens bidrag i varje fall fastställas under hänsynstagande

till de tidigare verksamma kommittéernas utredningsresultat

och med hänsyn därtill icke sättas högre än att höjningen motsvarar 50

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

9

procent av den nu inträdande kostnadsstegringen. Mot den av kommittémajoriteten

föreslagna tekniska metoden för uttagande av en tilläggsavgift

är intet att erinra.

Remissyttranden.

över lotskommitténs förslag ha efter remiss utlåtanden avgivits av statskontoret,

riksräkenskapsverket, kommerskollegium och lotsstyrelsen. Kommerskollegium

har därvid överlämnat från Sveriges redareförening, Sveriges

segelfartygsförening och Stockholms rederiförening infordrade yttranden.

Lotsstyrelsen har till sitt remissvar fogat yttranden från samtliga

sex lotsdirektörer och från lotsförbundet.

Förslaget om införande av tillfällig lotsavgift har i princip tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av statskontoret, riksräkenskapsverket, lotsstyrelsen

och fem lotsdirektörer, medan kommerskollegium, redareorganisationerna

samt en lotsdirektör avstyrka förslaget. Lotsförbundet uppehåller

sig huvudsakligen vid den tillfälliga lotsavgiftens inverkan på lotspersonalens

löneförhållanden.

Statskontoret uttalar, att det enligt ämbetsverkets mening varit motiverat

med ett större bidrag från sjöfarten än det som kommer att utgå vid

införandet av den tillfälliga lotsavgiften. Då emellertid kommittén förklarat

att den icke torde komma att undgå att i sitt slutliga förslag påyrka

en ytterligare höjning av sjöfartens andel i utgifterna, anser sig statskontoret

kunna godtaga det föreliggande förslaget som en provisorisk åtgärd.

Riksräkenskapsverket konstaterar, att lotsavgifterna genom införande

av den föreslagna tillfälliga lotsavgiften komme att stå i rimligare proportion

till statens kostnader för tillhandahållande av lotsbiträde än vad för

närvarande är fallet. Med hänsyn till den inträdda kostnadsstegringen bör

emellertid enligt verket övervägas, om icke avgiftshöjningen bör göras

större än vad som föreslagits. Om en sådan ytterligare höjning icke omedelbart

skulle kunna genomföras vill riksräkenskapsverket likväl tillstyrka

det framlagda förslaget om tillfällig lotsavgift.

Lotsstyrelsen har ej funnit anledning till erinran mot förslaget under

förutsättning att fråga är endast om en lösning på kort sikt. Styrelsen ifrågasätter

emellertid huruvida den tillfälliga lotsavgiften bör på sätt kommittén

föreslagit undantagslöst utgå med hela beloppet. Enär den tillfälliga

lotsavgiften är avsedd att i fråga om reglerna för dess uttagande ansluta

till den ordinarie lotsavgiften, synes det — så länge gällande lotsförordning

för vissa där angivna fall medger lotsning mot allenast halva lotspenningar

— styrelsen följdriktigt, att i motsvarande fall jämväl den tillfälliga

lotsavgiften uttages med endast halva beloppet.

Därest införande av en tillfällig lotsavgift skulle förorsaka en nedgång

i lotsningsfrekvcnscn, skulle den tillfälliga lotsavgiften inbringa ett lägre

belopp än enligt kommitténs kalkyler samtidigt som lotspenninginkomsten

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

skulle minskas. Därigenom skulle även lotspersonalens lotslottsinkomster

nedgå. Lotsstyrelsen anför emellertid att det enligt styrelsens uppfattning

icke är möjligt att för närvarande göra något bestämt uttalande därom,

huruvida en i enlighet med kommitténs förslag vidtagen höjning av lotsavgifterna

kommer att leda till en nedgång i lotsningsfrekvensen. Vissa

skäl tala för att så till viss grad kan bli fallet, åtminstone under en kortare

övergångstid. Styrelsen finner skäligt att lotspersonalen i varje fall i

viss utsträckning hålles skadeslös för en dylik eventualitet. Styrelsen är väl

medveten om att det vid en inträffande nedgång i lotsningsfrekvens och

lotspenninginkomster kan bli svårt att avgöra, huruvida dylik nedgång

äger samband med den tillfälliga lotsavgiften eller ej. Den föreslagna lotsavgiftens

karaktär av provisorium synes emellertid tala för att medgiva

en rent siffermässig bedömning härvidlag, såframt det icke framstår såsom

uppenbart att förändring av lotsningsfrekvensen inträffat på grund

av annan orsak än lotsavgifternas belopp, t. ex. ett mera markant konjunkturfall,

krig eller krigsfara. Såsom jämförelsegrund vid bedömandet

av kompensationens storlek i händelse av minskade lotspenninginkomster

för lotspersonalen bör enligt lotsstyrelsens uppfattning väljas ett medeltal

av de lotslotter, som uppburits vid de olika lotsplatserna under vart och

ett av kalenderåren 1948—1950. Därest det efter införandet av den tillfälliga

lotsavgiften skulle visa sig att lotslotten vid en eller flera lotsplatser

skulle komma att sjunka under den nivå, som ett sålunda beräknat

medeltal angiver, synes lotspersonalen vid sådan lotsplats böra erhålla

fyllnad i lotslott respektive lotslottsersättning. Viss hänsyn måste emellertid

tagas till lotslottens olika storlek vid olika lotsplatser. Det är uppenbart,

att en minskning av lotslottens storlek med t. ex. 500 kronor är av

väsentligt större betydelse vid en lotsplats med en normal högsta lotslott

av 1 000 kronor än vid en plats, där högsta lotslotten normalt uppgår till

5 000 kronor eller, såsom vid ett fåtal platser är fallet, till mer än 10 000

kronor. I betraktande härav och med hänsyn jämväl därtill, att lotspersonalen

icke är garanterad någon viss inkomst i form av lotslott, synes

det skäligt, att den förut angivna fyllnaden i lotslott respektive lotslottsersättning

på något sätt limiteras. Lotsstyrelsen föreslår därför, att statsverkets

åtagande att utgiva dylik fyllnad så begränsas, att ersättning icke

skall ifrågakomma för minskning av sådan lotslott, soin enligt angiven

beräkningsgrund erhålles för respektive lotsplats, i den mån dylik lotslott

överstiger ett belopp av 4 000 kronor. Reglering av nu ifrågasatt kompensation

för minskad inkomst av lotspenningar torde böra ske budgetårsvis

— möjligen per halvt budgetår — i efterskott.

Lotsförbundet framhåller att grunderna för beräkning av lotslott varit

oförändrade sedan 1937. Lotspersonalen bör emellertid ha rätt till kompensation

för stegrade levnadskostnader genom ökning av lotslotten. Den

föreslagna lotsavgiften innebär särskilt för det mindre tonnaget en kännbar

höjning av lotsavgifterna, varför man kan befara att de mindre fartygen

i större utsträckning än hittills komma att avstå från lotsbiträde.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Förslaget innebär i varje fall en risk härför och kan därför medföra en

sänkning av lotslotten. Många lotsplatser skulle därmed drabbas av inkomstminskning

i tider då levnadskostnaderna inflatoriskt stiga. Emot

kommitténs uttalande att den tillfälliga lotsavgiften endast skulle täcka

merutgifterna vid lotsverket för höjning av tillägg på löner och pensioner

framhåller förbundet, att i lotsverket finnas andra tjänstemän än lotsar

och att det icke kan vara berättigat att taga ut den löne- och pensionsförbättring,

som tillkommer dessa övriga befattningshavare, genom att vägra

lotsarna hittillsvarande andel i lotsavgifterna. Förbundet hemställer slutligen

att lotspersonalen erhåller 35 procent av den föreslagna tillfälliga

lotsavgiften.

Kommcrskollegium anför, att 1948 års lotskommitté icke annat än förberedelsevis

sysslat med frågan om sjöfartens bidrag till lots- och fyrväsendet,

varvid kommittén emellertid uppmärksammat att invecklade

problem möta. Kollegium finner under sådana omständigheter angeläget

— särskilt i betraktande av de uppfattningar, som tidigare kommit till uttryck

i ämnet från skilda myndigheter och sakkunniga att fragan om

den rätta avvägningen av sjöfartens bidrag till lotsinrättningen samt fyroch

båkväsendet blir föremål för ingående prövning och utredning under vederbörligt

hänsynstagande till den belastning samtliga sjöfartsumgälder

utgöra. I avvaktan på resultatet av kommitténs arbete i denna del bör enligt

kollegii mening någon höjning av de nu utgående avgifterna ej ske,

varför kollegium avstyrker det framlagda förslaget.

Sveriges redareförening, Stockholms rederiförening och Sveriges segelfartggsförening

ansluta sig till vad reservanten i lotskommittén Tamm uttalat.

Organisationerna betona, att en höjning av avgifterna icke bör genomföras,

innan man tagit ställning i princip till frågan, vilken andel i

kostnaderna för lots- och fyrväsendet som skäligen bör åvila sjöfarten. Da

vid tidigare tillfällen frågan om ändrade grunder för förevarande avgifter

varit aktuell, har såväl kommerskollegium som olika kommittéer intagit

en annan principiell ståndpunkt än den som nu företrädes av 1948 års

lotskommitté. Organisationerna avstyrka sålunda bifall till framställningen.

Departementschefen.

Sedan lång tid uttagas från sjöfarten bidrag till kostnaderna för det statliga

lots- och fyrväsendet i form av lotspenningar samt fyr- och båkavgifter.

De inflytande avgifterna ha regelmässigt täckt övervägande delen av ifrågavarande

kostnader, vilka i övrigt bestritts av statsmedel. Några bestämda

grunder för fördelningen mellan sjöfarten och staten ha ej genom något

principbeslut från statsmakternas sida eller annorledes fastställts. Emellertid

har på senare tid en förskjutning i relationerna mellan staten och

sjöfarten inträtt, såtillvida som sjöfartens andel avsevärt minskat. Medan

sjöfarten under 1930-talet betalade genomsnittligt mer än 90 pro
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

cent av kostnaderna, har dess andel under perioden 1945/46—1949/50

sjunkit till omkring 64 procent. Anledningen härtill är att sjöfartsavgifterna

varit oförändrade, under det att utgifterna successivt stigit.

För budgetåret 1951/52 äro ytterligare betydande utgiftsstegringar

att emotse på grund av höjningen av personalens lönetillägg. Lotskommittén

har under dessa omständigheter funnit en provisorisk höjning av

sjöfartens bidrag motiverad. Med den avvägning av höjningen, som kommittén

föreslagit, beräknas en merinkomst för budgetåret 1951/52 av omkring

1 870 000 kronor kunna erhållas. Detta belopp motsvarar statens merutgifter

under nästa budgetår för avlöningar och pensioner vid lotsverket i anledning

av ökade löne- och pensionstillägg. Någon täckning för utgiftsstegringen

vid lotsverket under tiden 1937—1950 skulle sålunda ej erhållas.

Kommittén räknar emellertid med att i sitt slutliga förslag förorda ytterligare

höjning av förevarande avgifter.

Statskontoret och riksräkenskapsverket ifrågasätta, om icke en större höjning

än den föreslagna nu borde genomföras. Å andra sidan ha kommerskollegium

och de i ärendet hörda sjöfartsorganisationerna hävdat, att frågan

om ändring i avgiftsgrunderna borde vila, till dess man finge möjlighet

att i princip taga ståndpunkt till den lämpliga fördelningen på staten

och sjöfarten av utgifterna för lots- och fyrväsendet. Med hänsyn till utgiftsstegringen

vid lotsverket synes det ofrånkomligt att nu företaga någon höjning

av sjöfartsavgifterna. Emellertid delar jag kommitténs mening att man

för närvarande bör begränsa sig till en provisorisk åtgärd, som närmast tager

sikte på att sjöfartens andel i kostnaderna bibehålies vid ungefär samma

nivå som under senare år i stället för att ytterligare sjunka. En höjning

med detta begränsade syfte torde icke få anses innebära något ställningstagande

till den större frågan om vilken kostnadsfördelning, som på längre

sikt skall anses principiellt riktig.

Lotskommittén anser att en provisorisk höjning av lotsavgifterna bör ske

genom uttagande av en tillfällig lotsavgift vid sidan av lotspenningarna. På

de skäl kommittén anfört finner jag en sådan anordning lämplig. I likhet

med kommittén anser jag att den föreslagna avgiften ej bör avse öresundslotsningen,

beträffande vilken särskilda förhållanden föreligga. Den närmare

utformning av bestämmelserna rörande den tillfälliga lotsavgiften, som

kommittén föreslagit, kan jag i huvudsak ansluta mig till. Lotsstyrelsen

bär emellertid framhållit att i de fall, där den ordinarie lotsavgiften utgår

allenast med halva beloppet, detsamma bör gälla den tillfälliga lotsavgiften.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att i samband med utfärdande av

föreskrifter i ämnet närmare överväga denna fråga ävensom andra möjligen

uppkommande frågor om modifikationer i förslagets detaljer. Den

tillfälliga avgiften bör utgå från och med ingången av budgetåret 1951/52.

Lotspenninginkomsterna äga samband med lotspersonalens avlöningsförhållanden,

därigenom att personalen uppbär s. k. lotslott med viss andel i influtna

lotspenningar. Enligt lotskommitténs förslag kommer personalen ej

att erhålla någon andel i den tillfälliga lotsavgiften. Kommittén anser näm
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

IS

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

ligen att en höjning av lotslotterna skulle ytterligare framhäva vissa nackdelar,

som äro förenade med nuvarande system. En ändring, som föregriper

kommitténs förslag i lönefrågan, bör därför enligt kommittén icke nu företagas,

i synnerhet som någon nedgång i lotsningsfrekvensen genom införande

av den tillfälliga avgiften ej torde behöva emotses. Från lotsförbundets och

i viss utsträckning från lotsstyrelsens sida ha emellertid farhågor uttalats

för att den tillfälliga lotsavgiften skulle förorsaka minskning i lotsningsfrekvensen

och därmed även av lotslotterna. I likhet med lotskommittén

anser jag risken härför tämligen ringa och finner därför ej för närvarande

någon ändring i grunderna för lotspersonalens avlöning påkallad i anledning

av den föreslagna lotsavgiften. Jag förutsätter emellertid att lotsstyrelsen

med uppmärksamhet följer utvecklingen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i överensstämmelse med

vad av mig i det föregående förordats, föranstalta om införande

av en tillfällig lotsavgift.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bengt Nordell.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

Bilaga.

Förslag till kungörelse angående tillfällig lotsavgift.

1 S.

För lotsning eller annan förrättning, för vilken lotspenningar utgå enligt

30, 31 eller 36 § lotsförordningen den 4 juni 1937 (nr 330), skall utöver

lotspenningarna erläggas tillfällig lotsavgift enligt bestämmelserna i denna

kungörelse.

Vad sålunda stadgats skall gälla jämväl i det fall, att lotspenningar erläggas

utan att lots anlitats.

2 §•

1. Tillfällig lotsavgift utgår enligt följande taxa:

Våglängd

Högst

500 ton

Över 50o

t. o. m.

1 500 ton

över 1 500

t. o. m.

3 000 ton

över 3 000

t. o. m.

5 000 ton

över 5000

t. o. m.

8 000 ton

Över 1

8 U00 ton

Kr

Kr

Kr

Kr

Kr

Kr

Högst 10 latitudminuter.....

Över 10 t. o. m. 2o latitud-

10

20

30

40

50

60

minuter..................

över 25 t. o. in. 50 latitud-

15

25

40

50

65

75

minuter..................

20

30

50

60

80

90

Över 50 latitudminuter......

25

35

60

70

95

105

2. Den våglängd, för vilken tillfällig lotsavgift skall beräknas, bestämmes

enligt de i 30 § 1 mom. d) lotsförordningen stadgade grunderna.

Vid förrättning, som avses i 31 § lotsförordningen, beräknas tillfällig

lotsavgift såsom för våglängd om högst 10 latitudminuter.

3. Till grund för beräkning av tillfällig lotsavgift skall ligga samma tontal,

efter vilket lotspenningarna utgå.

4. Då lotsbiträde lämnas vid bogsering av fartyg så ock av flytdocka,

mudderverk, ponton eller dylikt föremål skall tillfällig lotsavgift erläggas

för varje fartyg eller föremål, för vilket lotspenningar beräknas.

5. Tjänstgör lots vid bogsering av timmerflotte, erlägges tillfällig lotsavgift

såsom för fartyg om högst 500 ton.

3 §.

Vad i 39, 41, 42, 51, 57, 64 och 65 §§ lotsförordningen stadgas angående

lotspenningar och lotsavgifter skall äga motsvarande tillämpning med avseende

å tillfällig lotsavgift.

4 §.

Den tillfälliga lotsavgiften tillfaller i sin helhet statsverket.

Denna kungörelse träder i kraft från och med den 1 juli 1951.

517817. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1951:123 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående tillfällig lotsavgift. s. 1 i texten