Sök i Ratio Lex

Angående vissa anslag till de statsunderstödda alkoholistanstalterna m. m

1951-03-09 · 26 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:125, Angående vissa anslag till de statsunderstödda alkoholistanstalterna m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

1

Nr 125.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag

till de statsunderstödda alkoholistanstalterna m. m.;

given Stockholms slott den 9 mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framlägges förslag om ökat statligt stöd till de erkända

och enskilda alkoholistanstalterna. Sålunda föreslås, att de f. n. utgående

s. k. garanti- och beläggningsbidragen höjas, garantibidraget från tre kronor

50 öre till sju kronor för båda anstaltskategorierna samt beläggningsbidraget

från tre kronor 50 öre resp. tre kronor till fem kronor, likaledes för båda

anstaltskategorierna. Driftkostnadsanslaget beräknas i anledning härav behöva

uppräknas från 2 300 000 till 2 900 000 kronor.

För vissa om- och tillbyggnadsarbeten vid erkända alkoholistanstalten

Åsbrohemmet, avseende bl. a. inrättande av en särskild mottagningsavdelning,

anordnande av nya isoleringsrum samt nya ekonomilokaler begäres ett

anslag av 115 000 kronor.

Slutligen äskas i propositionen ett investeringsanslag om 50 000 kronor

såsom lån till svenska diakonsällskapet för dess alkoholistanstalt Björknäs.

1—Biliang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 125.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9

mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, NrLSSON, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,

Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under

elfte huvudtiteln, punkterna 152 och 153, föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1951/52 beräkna dels

till Bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter m. m. ett reservationsanslag

av 100 kronor, dels ock till Bidrag till erkända och enskilda

alkoholistanstalters driftkostnader m. in. ett förslagsanslag av 2 300 000

kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga dessa anslagsfrågor till fortsatt behandling.

I samband därmed torde jag få anmäla uppkomna frågor om dels anvisande

av medel till vissa om- och tillbyggnadsarbeten vid erkända alkoholistanstalten

Åsbrohennnet, dels ock lån till svenska diakonsällskapet för sanering

av erkända alkoholistanstalten Björknäs’ ekonomi.

Genom beslut den 2 juni 1950 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen

att verkställa utredning rörande de icke statliga alkoholistanstalternas ekonomiska

förhållanden. Styrelsen hade därvid att utreda frågan om anstalternas

driftförluster under åren 1939—1949 samt undersöka, på vilket sätt

redan uppkomna underskott lämpligen borde avvecklas och framtida underskott

undvikas. Det skulle vidare ankomma på styrelsen att undersöka

behovet av den materiella upprustning, som kunde anses erforderlig för

att förhindra att byggnader och inventarier förfölle, samt framlägga därav

föranledda förslag, varjämte frågan om de personalförstärkningar samt

avlöningsförbättringar vid anstalterna, som kunde anses oundgängligen

nödvändiga för att erhålla en ur vårdsynpunkt tillfredsställande personalrekrytering,

borde upptagas till prövning.

Kungl. Maj :t medgav, att styrelsen vid fullgörandet av uppdraget såsom

särskild utredningsman finge anlita krigsrådet Uno Axel Josef Brunskog

samt ställa sekreterare till utredningsmannens förfogande.

Sedan Brunskog upprättat en den 21 december 1950 dagtecknad promemoria

rörande nämnda anstalters ekonomiska förhållanden, har social
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

styrelsen med skrivelse den 15 februari 1951 framlagt förslag till ändrade

grunder för statsbidraget till driftkostnader vid anstalterna. Samtliga huvudmän

och styrelser för anstalterna ävensom de erkända alkoholistanstalternas

centralorganisation och personalorganisationerna på området ha av

socialstyrelsen beretts tillfälle att avgiva yttrande över nämnda promemoria.

Över socialstyrelsens förslag ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av

statskontoret, statens lönenämnd, de erkända alkoholistanstalternas centralorganisation

och Sveriges fångvårdsmannaförbund. Vidare har svenska

diakonsällskapets styrelse inkommit med en skrivelse i ärendet.

Förslag till ändrade grunder för driftbidrag.

Gällande bestämmelser.

Bestämmelserna om statsbidrag till driftkostnader vid de icke statliga

alkoholistanstalterna återfinnas i kungörelsen den 30 juni 1944 (nr 567;

ändr. 414/1946 och 547/1947) om statsbidrag till driftkostnader vid vissa

alkoholistanstalter m. m. Statsbidrag till erkänd alkoholistanstalt utgår med

högst tre kronor 50 öre för dag och vårdplats (garantibidrag) samt därutöver

med högst tre kronor 50 öre för dag och vårdad person (beläggningsbidrag).

Till enskild alkoholistanstalt utgår statsbidrag med högst tre kronor

50 öre i garantibidrag samt därutöver med högst tre kronor i beläggningsbidrag.

Understöden till anstalterna fastställas årligen av Kungl.

Majrt inom gränserna för de författningsenligt bestämda högsta beloppen.

Samtliga alkoholistanstalter, med undantag av erkända alkoholistanstalten

Lillegården, erhålla f. n. statsbidrag med maximibelopp. Lillegården erhåller

i garantibidrag tre kronor samt i beläggningsbidrag tre kronor 50 öre.

Därjämte utgår till anstalten ett årligt bidrag å 11 600 kronor, avsett att

täcka särskilda kostnader för anstaltens familjevårdsverksamhet. Garantibidraget

utbetalas kvartalsvis i förskott och beläggningsbidraget kvartalsvis

i efterskott.

Socialstyrelsens förslag.

Allmänna synpunkter. Kronans värdeförsämring har medfört en kraftig

stegring av alkoholistanstalternas omkostnader. Anstalternas möjligheter

att öka sina inkomster av rörelsegrenar av olika slag äro mycket begränsade.

Sedan några år tillbaka finnes heller icke möjlighet att inom ramen

för gällande bestämmelser öka de statliga driftbidragen, enär de år 1947

fastställda övre gränserna för dessa bidrag ha uppnåtts för samtliga anstalter

med ett i detta sammanhang betydelselöst undantag. Flertalet an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

stalter ha till följd härav under senare år redovisat förluster å driften.

Anstalternas huvudmän sakna i allmänhet nämnvärda tillgångar, som skulle

kunna disponeras för att täcka driftkostnaderna, och anstalterna ha därför

ådragit sig skuldsättning å driften.

Till bestyrkande av det ofrånkomliga behovet av ökat ekonomiskt stöd

från statens sida hänvisar socialstyrelsen till följande sammanställning

rörande driftutfallet vid de olika anstalterna under de sista fem åren.

Driftutfallet under åren 1946—1950.

(Vinst + och förlust —).

Anstalt

1946

1947

1948

1949

1950

Älvgården ..........

_

2 000

13 000

33 000

16 000

6 000

Björknäs............

—

30 000

—

5 000

—

23 000

—

27 000

_

28 000

Västkusthemmet ....

+

12 000

+

24 000

+

14 000

--

13 000

+

14 000

Holmahemmet......

—

8 000

—

1 000

—

8 000

_

6 000

8 000

Åsbrohemmet........

—

39 000

—

9 000

—

—

14 000

_

4 000

Holmforshemmet ....

—

22 000

+

21 000

+

2 000

—

9 000

—

12 000

Dagöholm ..........

—

11000

—

11 000

+

7 000

—

12 000

_

4 000

Ribbingebäck........

—

—

—

—

—

28 000

Vårnäshemmet......

—

9 000

—

—

—

3 000

_

3 000

Hagbyhemmet ......

—

—

8 000

—

7 000

—

1 000

_

3 000

Kurön..............

—

52 000

—

25 000

—

12 000

—

2 000

—

25 000

Lillegården..........

—

6 000

+

6 000

+

6 000

+

1000

+

4 000

Hägerstad ..........

—

6 000

—

21 000

—

_

3 000

Björstorp ..........

—

—

19 000

—

23 000

—

30 000

Granbytorp ........

—

1000

—

2 000

—

6 000

+

5 000

_

2 000

Härnö..............

—

—

—

—

—

1 000

Summa

—

174 000

—

63 000

—

83 000

—

127 000

—

109 000

Vid bedömandet av dessa — för vissa anstalter ofullständiga —• uppgifter

måste beaktas, att de redovisade utgifterna i många fall innefatta mycket

otillräckliga avskrivningsbelopp, att underhåll och reparationer fått stå

tillbaka under flera år, samt att den materiella standarden på anstalterna

även i övrigt sjunkit. Vidare är att märka, att anstalterna bland löpande

inkomster i många fall medtagit tillskott av engångsnatur, vilket i motsvarande

mån minskat den verkliga förlusten å driften. Det ekonomiska

nödläget har för en del anstalter framtvingat åtgärder av så extraordinär

natur, att enskilda styrelseledamöter iklätt sig personlig borgen till mycket

betydande belopp för anstalternas utestående skulder. Detta tillstånd kan

icke fortgå utan mycket allvarlig risk för att de nuvarande huvudmännen

komma att besluta nedläggande av anstalterna.

På grund av statsmakternas hittillsvarande ståndpunkt i fråga om ekonomiska

åtaganden rörande anstaltssystemet inom nykterhetsvården kan

det icke råda delade meningar om att det måste ankomma på statsverket

att lämna alkoholistanstalterna väsentligt ökat bistånd. Beslut härom måste

komma till stånd med det snaraste.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Socialstyrelsen föreslår, att statsbidraget till driftkostnaderna skall utgöras

av dels personallönebidrag enligt närmare angivna grunder, dels ock

bidrag till övriga driftkostnader i form av garantibidrag och beläggningsbidrag

enligt nu gällande bestämmelser. Särskilda föreskrifter böra utfärdas

angående tillsättande av vissa ledande befattningar vid anstalterna. De nya

bestämmelserna böra träda i tillämpning med ingången av budgetåret

1951/52.

Angående övriga av utredningsuppdraget berörda frågor avser socialstyrelsen

att söka få till stånd slutlig utredning vid sådan tidpunkt, att

dessa kunna föreläggas 1952 års riksdag.

Personallönebidrag m. m. Intagningen av alkoholmissbrukare på statsunderstödd

alkoholistanstalt har icke till syfte i första hand att hålla den

omhändertagne förvarad i betryggande avskildhet från varje möjlighet att

missbruka alkohol utan åsyftar främst att behandla och påverka denne.

Anstaltsvistelsen skall sålunda ha karaktären av vård i vidare bemärkelse.

Detta ökar de krav, som måste ställas på anstaltens personal ifråga om

lämplighet för uppgiften och hängivenhet åt arbetet. Även klientelets beskaffenhet

medför, att vårdarbetet fordrar utövare, som äga en särskild

personlig lämplighet härför. Arbetet ställer därjämte stora krav på intresse

och uthållighet. Det är sålunda av avgörande betydelse, att anstalterna förfoga

över personal, som äger de erforderliga förutsättningarna för arbetet.

De icke statliga alkoholistanstalterna ha i allmänhet varit otillräckligt

utrustade i personalavseende och personalen har varit dåligt avlönad. Under

de senaste åren ha de även på detta område ökade svårigheterna att

behålla och nyförvärva lämplig arbetskraft framtvingat löneförbättringar,

vilka i sin mån medverkat till att skärpa anstalternas ekonomiska nödläge.

Delvis till följd härav men även av andra ekonomiska skäl har lönesättningen

vid anstalterna blivit synnerligen ojämn.

Det ökade ekonomiska stödet till anstalterna bör därför i första hand

utgöras av bidrag från statens sida till personalens avlöning. Denna uppfattning

omfattades även av 1946 års alkoholistvårdsutredning, som i sitt

år 1948 avgivna betänkande med förslag till lag om nykterhetsvård m. m.

(SOU 1948:23) först framförde tanken på ett sådant bidrag. Härför tala

även andra skäl. Genom de s. k. garantibidragen har staten sökt tillgodose

anstalternas behov av täckning för deras fasta kostnader, bl. a. avlöningar,

men även andra stora utgifter med i praktiken prioriterad natur, såsom

räntor, amorteringar, utskylder in. in. I den mån garantibidraget icke är

tillräckligt för att täcka dessa kostnader — vilket under senare år varit

fallet beträffande många anstalter — komma de icke prioriterade avlöningarna

i farozonen. Införande av ett särskilt personallönebidrag utgör i

betraktande härav en mycket påkallad omvandling av en del av garantibidraget

med syfte alt säkerställa personalens avlöning.

Personallönebidraget bör vara gestaltat på följande sätt. För varje sär
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

skild anstalt fastställes en personalstat, omfattande alla, som ha till uppgift

att ägna sig åt de intagnas vård, i arbetet och under fritiden, kontorspersonal

och ekonomipersonal. Staten skall sålunda upptaga i första hand

den ledande vårdpersonalen (föreståndare eller direktör, assistent och husfader),

vidare ledare av arbetsdrift av olika slag (lantbruksinspektor, befallningsman,

trädgårdsmästare och ladugårdsförman inom jordbruket

samt yrkesmästare inom skilda rörelsegrenar), ekonomiskt-administrativ

personal (kamrer, bokhållare och kontorist m. fl.) samt sjukvårdspersonal

(sjuksköterska) och hushållspersonal (husföreståndarinna, husmoder, kokerska

och ekonomi- eller köksbiträde). Däremot bör denna stat icke

upptaga personal, som är anställd enbart för ekonomisk drift av något slag

utan uppgift att samtidigt vara handledare för de intagna, exempelvis traktorskötare

inom jordbruket eller biträde i tvättinrättning å anstalt. Socialstyrelsen

förordar, att det skall ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa

sådan personalstat.

Avlöningen till nu ifrågavarande befattningshavare bör vara reglerad enligt

det statliga lönesystemet.

Socialstyrelsen, som i särskild förteckning upprättat förslag till avlöningsstater

för flertalet anstalter, har såsom utgångspunkt vid lönegradsplaceringen

haft avlöningsförhållandena vid statens alkoholistanstalt å Venngarn.

Därjämte har även beaktats önskemålet, att avlöningen till personal

med jämförliga arbetsuppgifter vid de allmänna alkoholistanstalterna och

vid de till barna- och ungdomsvården hörande skolorna bör vara någorlunda

likartad.

I fråga om inplaceringen i löneskalan av de olika befattningarna framhålles

vidare bl. a. följande.

Föreståndare har normalt placerats i 27 lönegraden. Direktören vid Venngarnsanstalten

är visserligen placerad i 29 lönegraden, men denna anstalt

har av gammalt varit centralanstalten inom alkoholistvården, vilket ställer

speciella krav på ledningen. Anstaltschef vid skola, tillhörande barna- och

ungdomsvården, är placerad i 27 eller, vid omkring halva antalet skolor, 29

lönegraden. Enligt alkoholistvårdsutredningens förslag skulle föreståndare

vid erkänd alkoholistanstalt av normal storlek (40 vårdplatser) vara placerad

i 26 lönegraden. De flesta erkända alkoholistanstalterna ha emellertid

en icke obetydligt större vårdkapacitet och därmed också en större ansvar

sbörda för föreståndaren. För fyra av de minsta anstalterna är befattningen

upptagen i 25 lönegraden. Ett anmärkningsvärt undantag utgör anstalten

Åsbrohemmet. Chefen för denna anstalt, med tjänstetiteln direktör,

har av anstaltsstyrelsen placerats i 30 lönegraden. För att denne tjänsteman

icke skall lida inkomstminskning bör befattningen placeras i 29 lönegraden

och den nuvarande innehavaren erhålla ett personligt lönetillägg.

Åsbrohemmet är nämligen den ojämförligt största anstalten och har med

sina 178 vårdplatser i det närmaste dubbelt så stor vårdkapacitet som den

därnäst största erkända anstalten, Björknäs, med 91 vårdplatser. Den

omfattande och mångsidiga arbetsdriften vid Åsbrohemmet ställer vidare

särskilda krav på ledningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Assistenterna ha för flertalet anstalter placerats i 22 lönegraden, motsvarande

löneställningen för den ene assistenten vid Venngarnsanstalten.

Assistenterna vid skolor, tillhörande barna- och ungdomsvården, äro hänförda

till 23 lönegraden. Alkoholistvårdsutredningen föreslog, att assistent

vid erkänd alkoholistanstalt av normalstorlek skulle vara placerad i 21

lönegraden. Med avseende härå erinras ånyo om att flertalet erkända alkoholistanstalter

ha en icke obetydligt större vårdkapacitet. Vid de tre minsta

anstalterna har befattningen placerats i 20 lönegraden. Motsvarande tjänst

vid Åsbrohemmet har av anstaltsstyrelsen placerats i 23 lönegraden. Av

samma skäl, som förut angivits rörande direktörsbefattningen, föreslår

socialstyrelsen, att tjänsten placeras i 22 lönegraden och att den nuvarande

innehavaren erhåller ett personligt lönetillägg.

Övriga befattningar ha i intet fall, utom ifråga om Åsbrohemmet, placerats

högre än motsvarande tjänster vid Venngarnsanstalten, medan däremot

en del befattningar fått lägre placering. De i löneplanen för Åsbrohemmet

förekommande avvikelserna uppåt äro följande, nämligen en kamrerare i

23 i stället för en redogörare i 21 lönegraden, en lcöksföreståndare i 16 i

stället för i 10 lönegraden samt en maskinist i 15 i stället för i 13 lönegraden.

Den omfattande affärsrörelsen och verkstadsdriften vid hemmet

ställer större krav på innehavarna av kamrers- och maskinistbefattningarna.

Rörande alla tre befattningarna gäller, att de sedan några år tillbaka

äro hänförda till angivna högre lönegrad.

Förslag till avlöningsstat för Frälsningsarméns erkända alkoholistanstalt

Kurön har icke uppgjorts, enär personalen vid denna anstalt till väsentlig

del utgöres av officerare i Frälsningsarmén, vilka åtnjuta lön enligt de

för Frälsningsarmén i allmänhet gällande bestämmelserna. Dessa äro grundade

på nettolöneprincipen och innehålla bl. a. föreskrift om gemensam

lön för gifta par, varav f. n. finnas icke mindre än fem. Avlöningsvillkoren

inbegripa förmånerna av möblerad bostad med värme och lyse, fullständigt

kosthåll, tvätt samt betalning av skatter och pensionsavgifter. Av socialstyrelsen

inhämtade uppgifter om de faktiskt utgående kontanta avlöningsförmånerna

giva vid handen, att det föreligger en mycket vid marginal

mellan å ena sidan lönesumman för en avlöningsstat, upprättad enligt lör

övriga anstalter tillämpade regler, och å andra sidan den faktiska avlöningssumman.

Den vid en viss tidpunkt gällande löneplanen skall ha karaktären av en

maximiplan både i fråga om antalet befattningshavare och deras lönegradsplacering.

Det på grundval av löneplanen beräknade bidragsbeloppet — jämte

i förekommande fall vikariatsersättning — utgör sålunda den övre gränsen

för personallönebidraget. Om en anstalt, tillfälligtvis eller mera varaktigt,

har ett mindre antal befattningshavare eller den faktiskt utgående avlöningen

är lägre än lönebeloppet enligt löneplanen, reduceras bidraget i motsvarande

män.

Personallönebidraget förutsättes skola täcka samtliga kostnader för avlöningar

till den å löneplanen upptagna personalen jämte vikarier för denna.

Bidraget kan lämpligen utgå kvartalsvis i efterskott med befogenhet för so
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

kvartal^SCn ^ Utan°rdna förskott å detsamma redan under löpande

Förslaget om personallönebidrag, i huvudsak gestaltat på nu angivet sätt,

har tillstyrkts av alla hörda huvudmän och styrelser för anstalter samt personalorganisationer

med ett undantag, nämligen Stockholms stadsmission i

ess egenskap av huvudman för erkända alkoholistanstalten Ribbingebäck

Stadsmissionen hänvisar bl. a. till de låga faktiska avlöningarna inom dess

organisation, från vilka de föreslagna lönerna å Ribbingebäck skulle avvika

pa stötande satt. Stadsmissionen är emellertid tillförsäkrad rätt att utse majoriteten

i anstaltsstyrelsen och det nu framförda förslaget förutsätter, att

det i forsta hand skall tillkomma styrelsen för varje särskild anstalt att upprätta

förslag till löneplan för denna.

Det årliga personallönebidraget till samtliga anstalter uppgår till i runt

ta 1 725 000 kronor. Härav avse omkring 1 075 000 kronor grundlöner, 85 000

ronor pensionsavgifter, 105 000 kronor vikariatsersättningar och 415 000

kronor rörligt tillägg samt 45 000 kronor odifferentierat bidrag till Kuröanstalten.

Det rörliga tillägget har beräknats utgå med 33 procent av grundlöner,

pensionsavgifter och vikariatsersättningar. Höjningen av detta tillägg

från 12 till 33 procent innebär en kostnadsökning med omkring 270 000

kronor. Beloppet for Kuröanstalten omfattar endast de nu utgående nettolönerna,

och avseende har sålunda icke tagits till naturaförmånerna. Socialstyrelsen

har för avsikt att snarast verkställa en uppskattning av värdet av

namnda förmåner. Det sammanlagda beloppet av dessa bör komma anstalten

tillgodo i form av en däremot svarande höjning av det på nettolönerna

beräknade personallönebidraget. Då det f. n. icke föreligger några hållpunkter

för ens en approximativ uppskattning av detta belopp, har styrelsen lämnat

frågan om storleken av detta helt öppen.

De föreslagna ökade åtagandena av staten beträffande anstalternas ekonomi

kunna icke undgå att medföra krav på vidgat inflytande från statens

sida i fråga om anstalternas ledning. Detta krav kan tillgodoses antingen

genom skarpt kontroll och direktivgivning beträffande den löpande verksamheten

eller genom större inverkan på personvalet vid tillsättande av de

ledande befattningarna. Den första utvägen skulle strida mot hittillsvarande

tradition på detta område, vilken har utmärkts av stor handlingsfrihet för

de olika anstalterna. Denna ordning har visat sig vara ändamålsenlig och

bör icke rubbas. Önskemålet om ökat statligt inflytande bör därför förverkligas

enligt det andra alternativet.

Enligt socialstyrelsens förslag skall föreståndare i allmänhet erhålla sådan

löneställning, att tillsättande av motsvarande statlig befattning skulle ankomma

på Kungl. Maj :t. Enär föreståndarbefattningarna äro mycket viktiga

för hela nykterhetsvården och staten avses skola bestrida samtliga kostnader

för dem, föreslår socialstyrelsen, att samtliga föreståndartjänster

skola tillsättas av Kungl. Maj:t. Den ifrågasatta ordningen förutsätter, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

föreståndarbefattning vid uppkommen ledighet på sedvanligt sätt förklaras

till ansökan ledig. Undantag från denna regel synes dock kunna ifrågakomma

beträffande Kuröanstalten.

För att berättigade önskemål från anstaltsinnehavarnas sida angående personvalet

skola tillgodoses, bör emellertid huvudman äga möjlighet att bland

särskilda föreskrifter rörande anstalten få intagen bestämmelse av innehåll,

att innehavare av befattning, som skall tillsättas av annan än anstaltens styrelse,

skall tillhöra viss angiven organisation. Vederbörande anstaltsstyrelse

skall självfallet äga avgiva förslag i fråga om tillsättande av föreståndarbefattning

och socialstyrelsen ha att upprätta särskilt tjänstetillsättningsförslag.

Assistentbefattning och annan befattning än föreståndarbefattning, som

är hänförd till 20 eller högre lönegrad, bör tillsättas av socialstyrelsen. Det

är nämligen för hela vårdarbetet vid alkoholistanstalterna av stor vikt, att

innehavarna av dessa befattningar äro fullt lämpliga för verksamheten. Ett

särskilt skäl för den föreslagna nya ordningen är, att föreståndartjänsterna

i allmänhet rekryteras bland assistenterna. Även beträffande dessa tjänster

bör huvudman för anstalt kunna utverka särskild bestämmelse, att innehavaren

skall vara medlem av viss organisation, som står huvudmannen nära.

Befattning, varom nu är fråga, skall ledigförklaras i vanlig ordning — med

eventuellt undantag för Kuröanstalten —■ varefter anstaltsstyrelsen skall ha

att uppgöra förslag angående tjänstens tillsättande. Styrelse men däremot

icke huvudman för anstalt skall ha besvärsrätt över socialstyrelsens beslut.

Driftbidrag i övrigt. I fråga om statens driftbidrag i övrigt har den av socialstyrelsen

anlitade sakkunnige föreslagit en helt ny bidragsform. Detta

bidrag skulle för varje särskild anstalt utgöras av skillnaden mellan å ena

sidan driftkostnader utom löner samt å den andra inkomster av arbetsdrift,

affärsrörelse, naturaförmåner, hyror och vårdavgifter. Det övervägande flertalet

remissorgan ha ställt sig avvisande till detta förslag. En svaghet hos

detsamma är, att det förutsätter en kraftig ekonomisk kontrollverksamhet

från uppsiktsmyndighetens sida. Förslaget synes även vara ägnat att försvaga

incitamenten hos anstalterna att hålla utgifterna nere genom god hushållning

och att öka inkomsterna genom nya initiativ.

Socialstyrelsen anser sig av dessa skäl böra förorda bibehållande av den

nuvarande ordningen med garanti- och beläggningsbidrag med för ett år i

sänder för varje särskild anstalt fastställda belopp. Anledning att nu vidtaga

någon ändring i de grundläggande reglerna för dessa bidrag föreligger icke.

Det är emellertid viktigt att vinna klarhet om huruvida de nuvarande övre

gränserna för dessa bidrag äro väl avpassade med hänsyn till å ena sidan

den värdeförsämring av kronan, som ägt rum sedan år 1947 och kan befaras

komma att fortgå de närmaste åren, samt å andra sidan det betydande personallönebidrag,

som föreslagits skola utgå vid sidan av dessa driftbidrag.

Enligt av socialstyrelsen på grundval av 1950 års räkenskaper verkställda

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

beräkningar framgår, att de f. n. gällande maximibeloppen i allmänhet äro

avsevärt högre än de framräknade tillräckliga — och nödvändiga — driftbidragen.

Dessa bidrag variera sålunda från lägst en krona och 50 öre för såväl

vårdplats som vårddag (vid fyra anstalter) till högst tre kronor resp. tre kronor

50 öre (vid en anstalt). Emellertid har man även att beakta dels de prisstegringar,

som redan ha kommit till stånd sedan senare hälften av år 1950,

dels den ytterligare varufördyring, som kan vara att befara under de närmaste

åren. Socialstyrelsen har gjort beräkningar rörande de sannolika utgiftsstegringarna

under år 1951, varvid styrelsen har utgått från en prisstegring

sedan september 1950 av 8 procent för kosthåll, 18 procent för beklädnad

samt 17 procent för bränsle och lyse. Härav följer visserligen, att de för

år 1950 erhållna tillräckliga driftbidragen måste ökas för flertalet anstalter.

Skillnaden mellan kungörelsens maximibelopp och de sålunda framräknade

bidragsbeloppen skulle emellertid alltjämt vara tillräckligt stor för att beträffande

de flesta anstalterna lämna en ganska vid marginal för fortsatta

utgiftsökningar till följd av prisstegringar. Endast i fråga om Ribbingebäck

är nämnda marginal icke betryggande. Med hänsyn till denna anstalts särställning

såsom avsedd för arbetsoförmögna synes det emellertid kunna

komma i fråga att förelägga riksdagen förslag till särbestämmelser för densamma

om och när ett oavvisligt behov härav skulle framträda.

På grundval av dessa beräkningar föreslår socialstyrelsen, att de hittillsvarande

driftbidragen bibehållas oförändrade.

Av Åsbrohemmets styrelse framförd uppfattning, att garanti- och beläggningsbidragen

skola utgå med samma belopp per vårdplats och vårddag till

samtliga anstalter, förtjänar icke avseende. Dessa driftbidrag skola kunna

variera dels för en och samma anstalt från ett år till ett annat, dels under ett

och samma år för de olika anstalterna inbördes. Icke heller finnes anledning

att tillmötesgå från en del anstalter framförda önskemål, att dessa

vid tillfällig överbeläggning skola, med avseende å det övertaliga klientelet,

komma i åtnjutande av ett tillägg till beläggningsbidraget, motsvarande det

för vidkommande anstalt utgående garantibidraget.

Garanti- och beläggningsbidragen kunna för budgetåret 1951/52 beräknas

komma att uppgå till omkring 1 310 000 kronor. Personallönebidragen ha

förut uppskattats till omkring 1 725 000 kronor, vartill kommer ersättning

till Kuröanstalten för befattningshavarnas naturaförmåner. Medelsbehovet

för driftbidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalter under nämnda

budgetår kan sålunda uppskattas till mer än 3 035 000 kronor. Belastningen

å anslaget budgetåret 1949/50 uppgick till i det närmaste 2 230 000 kronor.

Yttranden.

Statskontoret finner det av socialstyrelsen föreslagna statsbidragssystemet

i allt väsentligt ansluta sig till det förslag om ändrade former för

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

driftbidrag, som framlagts av 1946 års alkoholistvårdsutredning. I utlåtande

häröver den 16 september 1948 ansåg sig statskontoret — bl. a. i

betraktande av att alkoholistvården, på sätt utredningen själv ansett, borde

betraktas som en statlig angelägenhet — böra ifrågasätta, om icke det

mest rationella vore att helt förstatliga de erkända alkoholistanstalterna.

Även om statskontoret alltjämt vidhåller denna uppfattning, anser sig

ämbetsverket i rådande statsfinansiella läge knappast böra förorda, att

statsverket påtager sig de ytterligare kostnader, som ett förstatligande nu

skulle föra med sig. De åtgärder från statsverkets sida, som anstalternas

ekonomiska nödläge synes påkalla, torde därför böra begränsas till att

genom ökat statsbidrag säkerställa dessas nuvarande verksamhet. Socialstyrelsens

förslag, att de ökade insatserna från statens sida skulle lämnas

i form av ett personallönebidrag, kan statskontoret giva sin anslutning.

Statskontoret har icke blivit övertygat om nödvändigheten av att med

den ändrade bidragsgivningen förknippa en reglering av personalens avlöningsförhållanden,

helst som svårigheter härigenom synas uppkomma

för vissa organisationer, vilka vid sidan av alkoholistvård bedriva annan

social verksamhet. Av utredningen framgår, att den nuvarande löneställningen,

med undantag för Åsbrohemmet, regelmässigt är lägre än den av

socialstyrelsen föreslagna. Statskontoret finner det naturligt, att en lönereglering

efter enhetliga grunder kommer till stånd först i samband med

ett förstatligande av anstalterna. I nuvarande läge bör det vara angeläget

för statsverket att i möjligaste mån bevara anstaltsinnehavarnas rörelsefrihet,

när det gäller att reglera personalens avlönings- och anställningsvillkor.

Av den redogörelse socialstyrelsen lämnat framgår ej, om personalen

skulle helt likställas med statens befattningshavare och alltså komma i

åtnjutande av förmåner såsom sjukvård, begravningshjälp m. m. Frågan

härom bör enligt statskontorets mening närmare utredas.

Vad beträffar kostnadsberäkningarna vill statskontoret erinra om att

genom tillkomsten av nya Spa-reglementet möjlighet öppnats för de erkända

alkoholistanstalterna att vinna pensionsrätt i statens pensionsanstalt

för personalen utan tidigare begränsning till vissa befattningshavare. Oavsett

om en lönereglering genomföres för personalen, uppkomma härigenom

särskilda kostnader för anstaltsinnehavarna för retroaktiv tjänstårsberäkning.

De av socialstyrelsen redovisade kostnaderna synas endast avse de

löpande pensionsavgifterna.

Statens lönenåmnd framhåller, att vid åtskilliga anstalter löneställningen

för vissa befattningar synes ha valts mindre med hänsyn till göromålens

kvalitativa beskaffenhet än till befattningshavarnas nuvarande löneställning

m. in. Den i personalstatförslagen i vissa fall långt drivna uppdelningen

av befattningar inom en verksamhetsgren på olika befattningstyper

synes vidare tyda på afl valet av lönegrader i viss utsträckning influerats

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

av den nu rådande, av socialstyrelsen påtalade ojämnheten i lönesättningen

olika anstalter emellan. Sålunda må framhållas, att för personal i jordbruksdrift

— ladugårds- och stallpersonal undantagen — föreslagits ej

mindre än sju tjänstetyper, fördelade på fem lönegrader. Även om några

uPP§ifter rörande jordbrukens storlek eller driftens art och omfattning,

ägnade att tjäna till ledning vid lönebestämningen, icke lämnats, har lönenämnden

svårt att föreställa sig, att en så långt driven differentiering kan

vara nödvändig. För likartade göromål vid barna- och ungdomsvårdsskolorna

finnas inrättade tjänster endast i två skilda lönegrader.

På grund av vad sålunda anförts samt då den av socialstyrelsen lämnade

motiveringen för de framlagda personalstatförslagen icke lämnar möjlighet

att säkert bedöma lönegradsplaceringen, föreslår lönenämnden, att,

innan personalstaterna fastställas, socialstyrelsens förslag överarbetas i

samband med en närmare undersökning rörande de med befattningarna

förenade arbetsuppgifterna. Lönenämnden vill även — med hänsyn till det

ökade ekonomiska stöd staten föreslås skola lämna -— ifrågasätta, huruvida

icke i samband därmed anstalternas organisation överhuvud borde

göras till föremål för översyn.

För att berättigade önskemål från anstaltsinnehavarnas sida angående

personvalet vid tillsättande av vissa högre befattningar skola tillgodoses,

anser socialstyrelsen, att huvudman för anstalt bör äga möjlighet att bland

särskilda föreskrifter rörande anstalten få intagen bestämmelse av innehåll,

att innehavare av sådan befattning skall tillhöra viss angiven organisation.

Därest organisationsbundenhet på angivet sätt skulle komma att

gälla, föreslår lönenämnden, att ifrågavarande befattningar tillsättas av

vederbörande anstaltsstyrelse, men att besluten underställas socialstyrelsen

för fastställelse.

De erkända alkoholistanstalternas centralorganisation tillstyrker socialstyrelsens

förslag om personallönebidrag. Beträffande garanti- och beläggningsbidragen

är emellertid styrelsens utgångspunkt för beräkningarna —- driftutfallet under 1950 — i hög grad missvisande. Under en följd av år

ha mycket angelägna behov måst eftersättas. Reparationer, anskaffning

och underhåll av inventarier o. d. ha måst stå tillbaka, liksom standarden

på andra sätt måst hållas nere. I vissa fall har man måst göra onormalt

stora skogsavverkningar för att kunna hålla sig ekonomiskt flytande. I en

del fall ha avskrivningar ej skett eller varit alltför låga. Vidare ha överskott

på jordbruksdrift och annan ekonomisk rörelse måst i sin helhet

överföras till anstaltsdriften. Vid en rationell ekonomisk skötsel av exempelvis

ett jordbruk bör åtminstone en del av uppkomna överskott användas

till sådana förbättringar, att anstalterna icke med skäl kunna anses efterblivna

i fråga om arbetsmetoder och teknisk utrustning. Centralorganisationen

anser därför, att det vid beräkningen av driftbidragens storlek icke

bör förutsättas, att man under de närmaste åren skall pressa lika stora

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

bidrag ur de ekonomiska rörelsegrenarna till anstaltsdriften, som vad fallet

varit under en följd av år. Socialstyrelsen har icke heller beaktat behovet

av att höja de s. k. flitpengarna, vilka varit i huvudsak oförändrade sedan

lång tid tillbaka. Med hänsyn till inträffade prisstegringar, särskilt på

tobak, bör flitpengar utgå med i genomsnitt en krona 50 öre per dag,

motsvarande en höjning av beläggningsbidraget med 75 öre å en krona

per dag.

Befattningshavare vid anstalterna böra utan undantag tillsättas av vederbörande

anstaltsstyrelse.

Sveriges fångvårdsmannaförbund hälsar med tillfredsställelse de föreslagna

åtgärderna för en sanering av anstalternas ekonomi, särskilt förslaget

om personallönebidrag, vilket skulle möjliggöra, att personalens

löne- och pensionsförhållanden kunde ordnas på ett tillfredsställande sätt.

Svårigheterna för en nyrekrytering av lämplig personal ha ökat och kvalifikationskraven

ha måst eftersättas i oroväckande grad. Det är därför ett

oavvisligt krav, att löne- och pensionsfrågorna bringas till en snar och

tillfredsställande lösning.

Svenska diakonsällskapets styrelse framhåller, att socialstyrelsens beräkning

av kostnadsstegringen, 10 procent, sedan september 1950 uppenbart är

alldeles för låg. Procentsatsen måste åtminstone fördubblas. Styrelsen hemställer

vidare, att de föreslagna nya bestämmelserna skola gälla retroaktivt

fr. o. in. den 1 januari 1951, då i annat fall ett avsevärt underskott måste

uppstå för första halvåret 1951.

Departementschefen.

Frågan om ändrade grunder för statens bidrag till erkända och enskilda

alkoholistanstalter behandlades senast vid 1950 års riksdag. Statsutskottet

anförde därvid i sitt utlåtande nr 11 bl. a., att de statsunderstödda anstalterna

arbetade under mycket stora svårigheter, och att en sådan förbättring

i anstalternas villkor snarast borde komma till stånd, att eventuella risker

för driftnedläggelser eliminerades. Då det icke syntes osannolikt, att prövningen

av 1946 års alkoholistvårdsutrednings förslag i dess helhet måste

uppskjutas ännu någon tid, borde det enligt utskottets mening övervägas,

om icke sådana partiella förbättringar kunde genomföras, som skulle möjliggöra

för de statsunderstödda anstalterna att fortsätta sin verksamhet.

Ur denna synpunkt ville utskottet ifrågasätta, om icke alkoholistvårdsutredningens

förslag i fråga om statsbidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalter

skulle kunna upptagas till prövning oberoende av utredningens

förslag i övrigt. Riksdagen uttalade sig i överensstämmelse härmed.

Sedan Kungl. Maj :t den 2 juni 1950 uppdragit åt socialstyrelsen att verkställa

utredning rörande ifrågavarande anstalters ekonomiska förhållanden

in. m., har styrelsen numera framlagt förslag till ändrade grunder för statsbidrag

till driftkostnaderna. Beträffande övriga i utredningsuppdraget be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

rörda frågor (upprustning av byggnader och inventarier, ersättning för

uppkomna underskott in. m.) synes utredning vara att vänta inom sådan

tid, att förslag i ämnet kan föreläggas nästa års riksdag.

Socialstyrelsens förslag innebär, att förbättrade ekonomiska möjligheter

för anstalterna att fortsätta sin verksamhet skulle åstadkommas genom ökat

statligt stöd främst i form av särskilt statsbidrag till avlöningskostnaderna.

Vid sidan av detta personallönebidrag skulle hittillsvarande driftbidrag i

form av garanti- och beläggningsbidrag alltjämt utgå. För varje anstalt skulle

finnas en av Kungl. Maj :t fastställd personalstat. Personallönebidraget

skulle till storleken sammanfalla med anstalternas verkliga avlöningskostnader

för i staten upptagen personal. Föreståndare skulle tillsättas av Kungl.

Maj :t samt assistent och annan till lägst 20 lönegraden hänförd befattningshavare

av socialstyrelsen.

Av utredningen i ärendet framgår, att det ekonomiska underlaget för

flertalet anstalter är svagt. De erkända alkoholistanstalterna ha visserligen

erhållit statsbidrag för anstalternas anordnande, men därutöver för ändamålet

erforderliga medel ha i regel i avsevärd utsträckning fått anskaffas

lånevägen. Vidare ha för flertalet anstalter driftunderskott uppkommit

sedan flera år tillbaka. Anstalterna ha på grund härav måst ådraga sig

skuldsättning på driften. De ekonomiska svårigheterna ha givetvis kommit

att påverka anstalternas verksamhet. Då inga eller otillräckliga avskrivningar

på fastigheterna kunnat göras samt underhåll och nyanskaffningar

i stor utsträckning måst stå tillbaka, har den materiella standarden på anstalterna

sjunkit. I likhet med socialstyrelsen finner jag det därför synnerligen

angeläget, att genom ökade statsbidrag sanera anstalternas ekonomi.

Ett genomförande av socialstyrelsens förslag om särskilda personallönebidrag

vid sidan av nu utgående bidrag och därav följande ökad insyn och

kontroll från statens sida över såväl anstalternas ekonomi som tillsättningen

av befattningshavare vid desamma kan jag icke tillstyrka. En sådan ordning

måste enligt min mening få till följd, att anstalternas huvudmän i stor

utsträckning berövas sin självständighet beträffande verksamhetens utformning.

Den måttliga höjning av statens bidrag, som nu föreslagits, synes

mig icke kunna tagas till intäkt för en sådan förändring av organisationen.

Jag förordar i stället, att det ökade statliga stödet lämnas genom en höjning

av maximibeloppen för nu utgående garanti- och beläggningsbidrag. Enär

huvudparten av driftkostnaderna på grund av sin art äro oberoende av den

tillfälliga beläggningen på anstalterna, synes större delen av höjningen böra

hänföra sig till garantibidraget. I enlighet härmed och på grundval av verkställda

beräkningar rörande driftutfallet för innevarande år förordar jag,

att driftbidragen höjas på så sätt, att garanti- och beläggningsbidragen

för båda anstaltskategorierna må utgå med högst sju resp. fem kronor''. Vid

bestämmandet av dessa belopp har jag även ansett mig böra taga hänsyn

bl. a. till möjligheten av en viss mindre höjning av till internerna genom
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

snittligt utgående fickpengar. Jag vill vidare i detta sammanhang uttryckligen

framhålla, att de sålunda föreslagna bidragsbeloppen givetvis äro

maximibelopp och att det sedermera ankommer på Kungl. Maj :t att i vanlig

ordning fastställa de för varje särskild anstalt erforderliga bidragen. De

nya bidragsgrunderna torde, såsom socialstyrelsen föreslagit, böra tillämpas

fr. o. in. den 1 juli 1951.

På grundval av en preliminär uppskattning av storleken av för de olika

anstalterna vid bifall till föreliggande förslag erforderliga bidragsbelopp

uppskattar jag medelsbehovet för detta ändamål till 2 685 000 kronor, innebärande

en kostnadsökning i förhållande till innevarande budgetår med

omkring 545 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen

att medgiva, att garanti- och beläggningsbidragen till erkända

och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader må

utgå enligt av mig i det föregående angivna grunder och sålunda

bestämmas till högst sju resp. fem kronor.

Om- och tillbyggnadsarbeten vid erkända alkoholistanstalten

Åsbrohemmet.

Förslag.

Socialstyrelsen har med skrivelse den 4 januari 1949 överlämnat en av

styrelsen för stiftelsen Åsbrohemmet den 17 januari 1948 gjord framställning

om statsbidrag till om- och tillbyggnad av huvudbyggnaden vid stiftelsens

alkoholistanstalt. I framställningen anföres i huvudsak följande.

Vid anstalten bör anordnas nya isoleringsrum, en särskild mottagningsavdelning

samt ny personalmatsal och köksavdelning.

De gamla isoleringsrummen äro förlagda till hälften under jord, sakna

direktbelysning och kunna icke anses motsvara nutidens krav i något hänseende.

Nya isoleringsrum med stora ljusa fönster och trivsammare inredning

äro påkallade. Dessa rum böra vara så förlagda, att minsta möjliga

kontakt uppstår mellan där omhändertagna och övriga patienter. Fönstren

böra alltså vara så belägna, att någon passage förbi dessa av andra patienter

ej behöver förekomma samt att den anställda personalen genast observerar,

om något anmärkningsvärt skulle inträffa. Rummen böra ligga i omedelbar

anslutning till en mottagningsavdelning, då de flesta intagningarna

på isoleringsavdelningen utgöras av återförda rymlingar och återhämtade

permittenter, som vid ankomsten äro onyktra och därför ej kunna sändas

upp bland övriga intagna. Isoleringsavdelningen bör även ha bekväm förbindelse

med köksavdelningen i och för utspisningen samt tillgång till mottagningsavdelningens

badrum. Dessutom böra isoleringsrummen vara så

förlagda, alt desperata handlingar och oväsen från isolerade personer väcka

så liten uppmärksamhet som möjligt.

I västra delen av det nuvarande köket och i omedelbar anslutning till iso
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

leringsavdelningen bör en mottagningsavdelning anordnas. Sådan finnes såväl

på Venngarn som på Svartsjö. En mottagningsavdelning behöver avklädnings-

och påklädningsrum, badavdelning och förrådsutrymmen för kläder.

Kökets nuvarande badrum har lämpligt läge, storlek och utrustning, varför

badavdelning ej behöver nybyggas. Många av dem, som ankomma till

anstalten — särskilt återvändande korttidspermittenter — äro spritpåverkade

och inställda på att smuggla in alkoholhaltiga preparat, narkotika och

pengar. I den planerade mottagningsavdelningen kunde patienter införas

utan någon som helst kontakt med obehöriga. De kunde även vila ut i något

av isoleringsrummen under något dygn. Det vore likaledes synnerligen

lämpligt att i mottagningsavdelningen utrusta och därifrån ivägsända personer,

som skola permitteras eller utskrivas.

Vidare bör en ny personalmatsal med önskvärd avgränsning från köksavdelningens

ekonomilokaler inrättas. Den nuvarande matsalen är för liten,

varför den ogifta personalen tvingas att äta i flera omgångar.

Köksavdelningens arbetslokaler, särskilt diskrummet, äro i högsta grad

otillräckliga. Diskrummet har en fri golvyta av 3,5 kvm, och anstalten kan

f. n. icke uppbringa utrymme för eventuell diskmaskin. I detta lilla rum

utföres disk för ett hushåll, som åtminstone tidvis uppgår till 230—240 personer.

Även om varmvattentillgången är god och all upptänklig möda nedlägges

på ett rätt utförande av diskningen, måste denna bli otillfredsställande

och långt ifrån bakteriefri, bl. a. beroende på brist på plats för dje

diskade kärlen och möjlighet att någon gång få lokalen verkligt fuktfri

och torr. De övriga arbetslokalerna äro så trånga, att man i dem icke kan

inplacera i ett anstaltskök numera vanliga och arbetsbesparande maskiner

och apparater, såsom en större universalmaskin, potatisskalningsmaskin,

elektriskt stekbord, värmeskåp in. m. Frånvaron av dylika hjälpmedel ökar

behovet av personal för köksgöromål. Dessutom ökas arbetet i hög grad

därigenom, att köksavdelningens arbetslokaler och stora matsalen ej äro

belägna i samma våningsplan.

Kostnaderna för byggnadsarbetena beräknas till 73 300 kronor. Stiftelsen

förfogar icke över eller kan på annat sätt anskaffa härför erforderliga

medel.

Yttranden.

I den skrivelse, med vilken socialstyrelsen överlämnat anstaltsstyrelsens

framställning, anför styrelsen.

Socialstyrelsen vitsordar, att Åsbrohemmet är i behov av, förutom mera

ändamålsenliga isoleringsrum, en särskild mottagningsavdelning samt utökade

ekonomilokaler. Även andra standardförbättringar äro emellertid

i hög grad önskvärda, framför allt ersättande av de i den stora anstaltsbyggnaden

befintliga sovsalarna med mindre rum. Det kan enligt styrelsens

mening vid en utredning härom komma att visa sig möjligt och ändamålsenligt

att taga dylika befintliga utrymmen i anspråk för att tillgodose en

del av de av stiftelsen framlagda lokalbehoven. Vid denna utredning bör

det icke vara en ovillkorlig förutsättning, att anstaltens vårdplatsantal bibehålies.

Innan en mera fullständig utredning rörande dispositionen av befintliga

lokaler föreligger, anser sig styrelsen icke kunna tillstyrka bifall

till stiftelsens framställning.

Till anordnande av alkoholistanstalten Åsbrohemmet har hittills utgått

statsbidrag med tillhopa 276 000 kronor, det högsta belopp, som kan utgå

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 125.

enligt gällande bestämmelser. Ytterligare statsbidrag till anstaltens anordnande

förutsätter därför särskilt medgivande av riksdagen.

Byggnadsstyrelsen framhåller, att det vid besiktning på platsen framgått,

att åtgärder för förbättrande av anstaltens lokaler äro mycket angelägna.

Med hänsyn till felaktigheter i tidigare beräkningar har anstalten med

skrivelse till byggnadsstyrelsen den 20 oktober 1950 inkommit med kompletterande

uppgifter. För förslagets genomförande skulle i enlighet därmed

böra beräknas ett belopp av 125 300 kronor. Anstaltsstyrelsen har

emellertid meddelat, att dessa kostnader, om vissa byggnadsarbeten utföras

av interner jämte hantverksutbildad personal, kunna reduceras med ca

10 000 kronor till 115 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har inom ramen för det uppställda lokalprogrammet

och den nyssnämnda kostnadssumman låtit överarbeta det framlagda ritningsförslaget.

Enligt detta alternativ (A) har man vunnit främst en rationellare

utformning av kökslokalerna, varigenom bl. a. kök och diskrum

erhållit ett lämpligare läge i förhållande till matsalen. Förråds- och arbetslokalerna

i källaren ha vidare omdisponerats.

Byggnadsstyrelsen har därjämte prövat eu alternativ lösning, betecknad

med B, och innebärande, att man i stället för alt bygga till en ny köksflygel,

uppför en matsalsbyggnad, ansluten till den befintliga byggnaden, och utnyttjar

den nuvarande matsalen till kökslokaler in. in. Detta medför fördelar

beträffande anordnandet av såväl matsalen som kökslokalerna och

dessas biutrymmen. Kostnaderna för genomförande av detta alternativ ha

uppskattats till 170 000 kronor, vilket belopp, om vissa byggnadsarbeten

utföras av interner och personal, torde kunna reduceras till 155 000 kronor.

Vid ett genomförande av delta förslag skulle vinnas främst ökade trevnadsvärden

i fråga om matsalens förläggning och utformning och därjämte påtagliga

fördelar ur arbetssynpunkt.

Förslagen ha under hand diskuterats med anstaltsledningcn, som anslutit

sig till byggnadsstyrelsens uppfattning, att alternativ B utgör den bästa

lösningen. Det har sålunda befunnits, att detta alternativ måste anses innebära

så betydande fördelar, att endast tvingande krav i fråga om begränsning

av investeringsverksamheten skulle kunna motivera ett genomförande

av det förra alternativet.

Socialstyrelsen har med anledning av byggnadsstyrelsens yttrande avgivit

förnyat utlåtande i ärendet. Styrelsen framhåller, att - i betraktande

av att det föreligger betydande brister hos anstalten, som icke beröras i

framställningen — det synes ofrånkomligt, att en allmän plan för anstaltens

standardförbättring föreligger, innan mera kostnadskrävande byggnadsarbeten

igångsättas. Det kan därvid komma att visa sig, att en radikal

omdisponering av utrymmena i en stor del av huvudbyggnaden skulle medgiva

eu bättre lösning för avhjälpande av anstaltens brister än vad som

2- -Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 125.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

kan åstadkommas genom partiella om- och tillbyggnadsarbeten. Sålunda

bör bl. a. undersökas möjligheten att aptera östra delen av huvudbyggnadens

nedre våning till mottagnings-, sjukvårds- och isoleringsavdelningar.

Därest en dylik omfördelning av anstaltsutrymmena, såsom sannolikt är,

skulle komma att medföra eu mera betydande minskning av vårdplatsantalet,

bär den allmänna planen taga ställning till frågan, huruvida en särskild

förläggningsbyggnad med enkelrum och andra mindre bostadsrum

för ett trettiotal vårdtagare bör uppföras.

kör den händelse ståndpunkt nu likväl bör tagas titt föreliggande förslag

framhålles, att anstaltsstyrelsens förslag och byggnadsstyrelsens alternativ

A skulle medföra, alt avståndet från den tillbyggda huvudbyggnadens norra

del till byggnaden för skrädderiverkstad in. in. samt fritidslokaler skulle bli

endast omkring tio meter samt alt även anstaltens tvättinrättning komine

alltför nära samma del av huvudbyggnaden. Dessa två förslag, av vilka byggnadsstyrelsens

ger en avgjort bättre planlösning än anstaltsstyrelsens, innebära

därigenom en sammangyttring av byggnader, som icke är lämplig eller

tilltalande. Byggnadsstyrelsens alternativ B är i detta hänseende avgjort

överlägset dessa och synes även i fråga om planlösningen utgöra en betydande

förbättring.

Departementschefen.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen föreligga i fråga om vissa av

anstaltens lokaler avsevärda brister. Sålunda erfordras bl. a. nya isoleringsrum,

eu särskild mottagningsavdelning samt utökade ekonomilokaler. Jag

anser i likhet med socialstyrelsen, att de nu föreslagna partiella om- och tillbyggnadsarbetena

icke böra igångsättas förrän en allmän plan rörande anstaltens

standardförbättringar föreligger. Enligt vad jag under hand inhämtat

från byggnadsstyrelsen, har emellertid numera inom styrelsen upprättats

förslag till en sådan plan, av vilken jag beretts tillfälle taga del. De

nu föreslagna byggnadsarbetena ingå såsom eu första etapp i nämnda plan.

Jag har vidare vid personligt besök på anstalten kunnat övertyga mig om

angelägenheten av alt dessa arbeten igångsättas utan ytterligare uppskov.

Vid den överarbetning av anstaltsstyrelsens förslag, som verkställts inom

byggnadsstyrelsen, ha två alternativ, betecknade A och B, framlagts, kostnadsberäknade

till 115 000 resp. 155 000 kronor. Härvid har i båda fallen

förutsatts, att vissa byggnadsarbeten skulle utföras av interner och personal.

Även om det dyrare alternativet synes erbjuda vissa fördelar, är det emellertid

i rådande statsfinansiella läge angeläget, att kostnaderna för ändamålet

i möjligaste mån begränsas. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att byggnadsarbetena

utföras i huvudsaklig överensstämmelse med av byggnadsstyrelsen

framlagt alternativ A. Därest så befinnes möjligt inom oförändrad

kostnadsram, torde emellertid böra undersökas, huruvida icke en placering

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 125. 19

av tillbyggnaden i överensstämmelse med för alternativ B framlagt förslag

kan vara lämplig.

Då anstalten saknar erforderliga medel för ändamålet vill jag förorda, att

kostnaderna i sin helhet bestridas av statsmedel.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) medgiva, att statsbidrag må beviljas stiftelsen Åsbroheminet

för vissa om- och tillbyggnadsarbeten vid stiftelsens

alkoholistanstalt med den styrkta verkliga kostnaden för

ändamålet, dock med högst 115 000 kronor;

b) till Om- och tillbyggnadsarbeten vid erkända alkoholistanstalten

Åsbrohemmet för budgetåret 1951/52 under elfte

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 115 000 kronor.

Lån till svenska diakonsällskapet för sanering av erkanda

alkohoholistanstalten Björknäs’ ekonomi.

Förslag.

1 skrivelse den 7 mars 1951 har svenska diakonsällskapets styrelse, som

äger och driver alkoholistanstalten arbetshemmet Björknäs med dess två.

avdelningar Björknäs och Östfora om 40 resp. 52 platser anmält, att sällskapet

på grund av utomordentligt stora ekonomiska svårigheter vad beträffar

dess alkoholislvård måste antingen omedelbart erhålla ett ränte- och arnorleringsfritt

statligt lån å 100 000 kronor, för vilket sällskapet dock icke kan

lämna någon säkerhet i form av inteckningar e. d„ eller också omedelbart

nedlägga alkoholistvården vid den ena avdelningen och försälja egendomen.

Den ekonomiska situationen har på grund av de alltför otillräckliga statliga

bidragen för varje år försämrats. Sällskapet erhöll 1949 ett statligt lån

å 200 000 kronor. Detta lån täckte emellertid icke inneliggande obetalda räkningar,

vilka den 15 juni 1949 utgjorde 237 001 kronor. Även under åren

1949 och 1950 lämnade alkoholistvården avsevärda underskott, nämligen

20 746 resp. 27 551 kronor. Avskrivning å fastigheter skedde år 1949 med

allenast 1 674 kronor och år 1950 icke alls. Byggnaderna å fastigheterna äro

i 1949 års bokslut upptagna till 262 579 kronor. Härå borde rätteligen ha avskrivils

minst 5 procent eller tillsammans 24 126 kronor för åren 1949 och

1950. Avskrivning bör ske med nämnda procenttal på grund av det stora

slitage å byggnaderna, som förorsakas av del svårartade klientelet. Erforderliga

medel utgöra alltså (37 000 + 26 746 + 27 551 + 24 126) 115 423 kronor.

Härtill kommer eftersatt avskrivning å inventarierna. Dessa underskott ha

skapat eu nästan katastrofal situation för sällskapets alkoholistanstalt.

I fråga om den allmänna ekonomiska situationen hänvisas till framställningen

hilagda redogörelser, varav framgår i huvudsak följande.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 125.

Under tioårsperioden 1940—1949 har nettoförlusten uppgått till sammanlagt

137 007 kronor. De årliga förlusterna ha medfört, att anstaltens eget

kapital undan för undan minskats. Detta hade sålunda i Björknäs—Östforafastigheterna

med vad därå finnes den 31 december 1949 nedgått till 6 715

kronor.

Bokslutet för Björknäs för år 1950 visar en förlust på ca 27 000 kronor,

vilket innebär, att det blygsamma kapitalet förbytts i en kapitalbrist på

20 785 kronor. Denna brist har emellertid dolts genom en uppskrivning av

värdet på egendomen östfora med 50 000 kronor, vilken åtgärd endast har

formell karaktär och icke medför någon förändring av det verkliga läget.

Ä skuldsidan har dessutom för varje år uppförts — »inom linjen» — skuld

till socialstyrelsen för erhållna statsbidrag samt till Sans Soucifonden. År

1949 redovisades dessa skulder med 132 000 resp. 78 207 kronor. Därest

dessa belopp medräknas, skulle skulderna överstiga tillgångarna med

203 491 kronor. År 1940 utgjorde de s. k. fasta skulderna 218 614 kronor.

Den 31 december 1950 uppgingo de till 547 554 kronor, en ökning alltså med

328 940 kronor. De nytillkomna kapitalvärden, som redovisas mot denna

ökning av fasta skulder, utgöras huvudsakligen av de tre byggnaderna

Norrbo, Lantarbetarbostaden och Tallbacken, vilka i räkenskaperna för 1949

bokförts till sammanlagt 187 000 kronor. Skillnaden, 141 940 kronor, synes

alltså ha använts till driftkostnaderna.

Jämsides med denna kapitalförstöring har förekommit alltmer tilltagande

likviditetssvårigheter. Tidvis, och i synnerhet f. n., ha dessa varit av sådan

art, att de utsatt såväl leverantörer som anstaltens ansvariga personal för

svåra påfrestningar. Vid årsskiftet 1950/51 funnos obetalda räkningar till

ett belopp av ca 75 000 kronor. Härav ha under januari—februari 1951 betalats

omkring 39 000 kronor, varför alltså 36 000 kronor återstå. Under innevarande

års två första månader ha hittills inkommit räkningar på i runt tal

29 000 kronor. Räkningsskulden uppgår alltså till ca 65 000 kronor.

Någon större inkomstpost kan ej väntas förrän i början på april, då statsbidraget

för första kvartalet 1951 utbetalas med omkring 70 000 kronor.

Vid denna tidpunkt torde dock räkningar å ytterligare omkring 30 000 kronor

ha inkommit. Därest inga andra medel ställas till förfogande, komma

alltså dessa skulder då att uppgå till omkring 95 000 kronor. Härtill måste

läggas lönerna, vilka uppgå till ca 15 000 kronor per månad.

Likvida medel måste därför snarast ställas till förfogande. Sällskapets

lånemöjligheter äro emellertid f. n. ganska begränsade. Några lediga eller belåningsbara

inteckningar finnas icke i fastigheterna Björknäs, östfora,

Schcve eller Eriksbergsgatan 36.

Yttrande.

Statskontoret och socialstyrelsen, vilka i samråd avgivit yttrande i ärendet,

erinra, att Björknäsanstalten under senare år vid två tillfällen erhållit ekonomiskt

stöd från statens sida. Den tilldelades sålunda år 1947 ett belopp

om 50 000 kronor såsom gottgörelse för underskott å driften under åren 1941

—1945 och år 1949 ett räntefritt lån om 200 000 kronor för sanering av anstaltens

ekonomi.

De uppgifter, som framlagts av svenska diakonsällskapet rörande anstaltens

ekonomi, kunna icke bestridas. Det synes sålunda vara nödvändigt, att

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Mcij.ts proposition nr 125.

anstalten omgående tillföres vissa medel för förbättring av dess möjligheter

att betala sina fordringsägare. För att beräkna medelsbehovet torde man

böra utgå från förhållandena vid ingången av januari månad 1951, för vilken

tidpunkt mera bestämda uppgifter föreligga rörande tillgångar och skulder.

Enligt tillgängliga uppgifter uppgingo de kortfristiga skulderna vid

nämnda tidpunkt till i runt tal 65 000 kronor. Vid samma tillfälle förfogade

emellertid anstalten över ett belopp på omkring 5 000 kronor i likvida medel.

Därjämte hade anstalten en fordran å socialstyrelsen på omkring 20 000

kronor utgörande icke uppburet beläggningsbidrag för fjärde kvartalet 1950.

Anstaltens behov av medel för att täcka kortfristiga skulder uppgick sålunda

till omkring 40 000 kronor. Om man räknar med viss ytterligare

skuldsättning under den gångna delen av år 1951, synes ett belopp om

50 000 kronor vara erforderligt för att anstalten skall befrias från de mest

besvärande skulderna.

Med hänsyn till pågående utredning rörande de erkända alkoholistanstalternas

ekonomi synes någon särskild ersättning nu icke kunna komma

i fråga för att möjliggöra avskrivning å anstaltens fastigheter för åren 1949

och 1950.

Man torde få utgå från att Björknäsanstalten om något år liksom övriga

statsunderstödda alkoholistanstalter skall komma i åtnjutande av särskilda

bidrag av engångsnatur för förbättring av anstaltens ekonomiska ställning

och för viss standardhöjning. Det bidrag, som nu kan komma att beviljas,

bör anses som ett förskott å detta framtida bidrag.

Det ekonomiska biståndet torde böra givas formen av ett ränte- och

amorteringsfritt lån från fonden för låneundestöd. I framställningen har

framhållits, att säkerhet i form av inteckningar e. d. icke skulle kunna

lämnas för lånet. Ämbetsverken hålla likväl före, att lånet icke bör utlämnas

utan säkerhet i någon form. I första hand bör härvid utnyttjas det överhypotek

å 1 500 kronor, som statskontoret innehar på grund av tidigare

lämnade inteckningar. Härutöver böra lämnas erforderliga ytterligare inteckningar

i sällskapet tillhöriga fastigheter. Därest lån skulle beviljas utan

krav på säkerhet, bör sällskapet förbinda sig att icke försälja sällskapet tillhörig

last egendom och ej heller upptaga ytterligare lån mot säkerhet av

inteckningar i fast eller lös egendom utan föregående prövning och medgivande

av statsmakterna. På grund av det sålunda anförda vilja ämbetsverken

icke motsätta sig, alt ett ränte- och amorteringsfritt statslån å 50 000

kronor å nu nämnda villkor beviljas svenska diakonsällskapet för Björknäsanstalten.

Departementschefen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Björknåsanstaltens likviditet

med hänsyn bl. a. till dess betungande skuldbörda f. n. icke är tillfredsställande.

Del synes sålunda, såsom statskontoret och socialstyrelsen fram
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

hållit, vara nödvändigt, att åtgärder vidtagas för att omgående förbättra

anstaltens ekonomiska ställning. Den av de båda ämbetsverken verkställda

undersökningen visar, att anstaltens behov av medel för att täcka kortfristiga

skulder vid ingången av januari månad 1951 uppgick till omkring

40 000 kronor. Då hittills under året viss ytterligare skuldsättning ägt rum,

måste det erforderliga medelsbehovet uppskattas till minst 50 000 kronor.

.lag anser, att staten bör lämna anstalten det ekonomiska stöd, som sålunda

erfordras, lämpligen i form av ett ränte- och amorteringsfritt lån om sistnämnda

belopp. Därest i anledning av den i det föregående omnämnda utredningen

rörande alkoholistanstalternas driftförluster diakonsällskapet

kommer att tillerkännas ersättning för å denna anstalt uppkomna underskott,

bör lånet avräknas å denna ersättning. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj :t att meddela beslut rörande den säkerhet, som bör ställas avsällskapet.

Vid lånet bör knytas det villkoret, att detsamma skall återbetalas, om

verksamheten nedlägges eller icke upprätthålles på tillfredsställande sätt.

Dä det är önskvärt, att anstaltens likviditet återställes snarast möjligt,

torde medel böra ställas till förfogande på tilläggsstat till riksstaten för

löpande budgetår. Anslag för ändamålet bör upptagas under rubriken Lån

till svenska diakonsällskapet för sanering av erkända alkoholistanstalten

Björknäs’ ekonomi samt såsom investeringsanslag anvisas under fonden för

låneunderstöd.

I enlighet med det anförda hemställer jag, alt Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen

att till Län till svenska diakonsällskapet för sanering av

erkända alkoholistanstalten Björknäs’ ekonomi å tilläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1950/51 under Fonden

för låneunderstöd, inrikesdepartementet, anvisa ett investeringsanslag

av 50 000 kronor.

Anslagsäekanden för budgetåret 1951/52.

1 :o) Bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter m. m.

Anslag

Nettoutgift

1946/47 .........................

100 000

101 250

1947/48

150 000

119 375

1948/49 .........................

—

18 000

1949/50 ...............

... -

15 750

1950/51 (statsliggaren s. 1025)

100

1951/52 (förslag) ...............

100

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

23

Yrkande.

Socialstyrelsen (skr. 22/8 1950) föreslår, att anslaget uppföres med

100 000 kronor.

Moliv.

Den 1 juli 1950 fanns å anslaget en reservation av 166 725 kronor. Sedan

två beviljade, men ännu ej ianspråktagna bidrag om tillhopa ( 20 000 +

23 625) 43 625 kronor frånräknats, kan ett belopp av (166 725 — 43 625)

123 100 kronor beräknas återstå å anslaget.

Beläggningen på alkoholistanstalterna har under de senaste åren varit

mycket hög. Antalet inskrivna har sedan två år tillbaka varierat mellan

omkring 2 300 och 2 500, medan motsvarande antal ännu under senare hälften

av år 1947 höll sig omkring 2 000. Även antalet närvarande vårdbehövande

har varit mycket högt och särskilt de öppna anstalterna för män ha

varit fullbelagda under större delen av de två sistförflutna budgetåren. Till

följd därav har det ofta förelegat svårigheter att bereda till och med trängande

fall anstaltsplats utan en längre eller kortare väntetid. Det finnes sålunda

ett avsevärt behov av nya vårdplatser. Därest de allmänna sysselsättningsförhållandena

skulle komma att försämras, har man att räkna med

att detta behov kommer att skärpas väsentligt.

F. n. föreligger till följd av den sedan några år tillbaka rådande avvaktande

inställningen till nylcterhetsvårdens framlida organisation ett eftersläpande,

icke tillgodosett behov av nya vårdplatser, vilket med en återhållsam

beräkning för nu löpande budgetår kan fastställas till 60 vårdplatser.

Under de två närmaste budgetåren skulle behöva tillkomma omkring 100

nya vårdplatser. Med utgångspunkt från det lägsta anordningsbidraget per

vårdplats, 2 250 kronor, skulle i enlighet härmed erfordras ett belopp av

omkring 225 000 kronor under dessa två år. Då det nu tillgängliga beloppet

uppgår till omkring 123 000 kronor, skulle sålunda för budgetåret 1951/52

erfordras ett anslag av omkring 100 000 kronor.

Yttrande.

Statskontoret erinrar, att av anslaget under budgetåren 1948/49 och

1949/50 icke tagits i anspråk mer än sammanlagt 33 750 kronor. Vid utgången

av sistnämnda budgetår innestod å anslaget en reservation å i runt

tal 166 700 kronor. Även om en del av de reserverade medlen redan disponerats

för anordnande av nya anstalter, vill det, i betraktande av belastningen

å anslaget under de närmast förflutna budgetåren, synas som tillgängliga

medel borde förslå för statsbidragsgivning under såväl innevarande

som nästkommande budgetår. För ändamålet skulle under sådana

förhållanden ej behöva anvisas något anslag för budgetåret 1951/52.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Departementschefen.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har beläggningen på anstalterna

under de senaste åren varit mycket hög. Då emellertid, enligt vad jag

under ''hand inhämtat, några större f. nr aktuella nybyggnadsplaner icke

synas föreligga, och till förfogande för ändamålet stå omkring 123 000 kronor,

torde någon ytterligare medelsanvisning icke erfordras för nästa budgetår.

Anslaget bör sålunda liksom f. n. uppföras i riksstaten allenast med

ett formellt belopp av 100 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till anordnande au erkända alkoliolistanstalter

in. in. för budgetåret 1951/52 under elfte huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 100 kronor.

2:o) Bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader

m. ni.

1948/49 ...................

1949/50 ...................

1950/51 (statsliggaren s. 1025)

1951/52 (förslag)

Anslag

1 875 000

2 185 000

2 300 000

2 900 000

Nettoutgift

2 275 721

2 229 783

Yrkande.

Socialstyrelsen (skr. 22/8 1950) hemställer, att anslaget höjes med

550 000 kronor.

Motiv.

Vid de erkända och enskilda alkoholistanstalterna var vårdfrekvensen

under budgetåret 1949/50 något lägre än under närmast föregående budgetår

såsom framgår av följande sammanställning av antalet vårddagar

och driftbidragen under de tre sista budgetåren.

Budgetår

Erkända

anstalter

Enskilda

anstalter

Tillhopa

Antal

vårddagar

Driftbidrag

kronor

Antal

vårddagar

Driftbidrag

kronor

Antal

vårddagar

Driftbidrag

kronor

1947/48 ............

234 682

1 923 042

4 924

44 477

239 606

1967 519

1948/49 ............

283 203

2 190 625

5 553

43 487

288 756

2 234 112

1949/50 ............

274 727

2 140 694

5 363

42 917

280 090

2183 611

Den 1 juli 1950 uppgick antalet godkända vårdplatser till 855. Antalet

vårddagar uppgick under budgetåret 1949/50 till 280 090 mot beräknat

280 000.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:It; proposition nr 125.

25

För budgetåret 1951/52 beräknar styrelsen antalet vårdplatser till i genomsnitt

925 och antalet vårddagar till omkring 295 000.

I avvaktan på fullgörandet av utredningsuppdraget av den 2 juni 1950

framlägger styrelsen preliminära beräkningar rörande driftbidragen.

Dessa antagas komma att utgå med garantibidrag om fyra kronor per

dag och vårdplats samt med beläggningsbidrag om fyra kronor 50 öre per

dag och vårdad person. Det särskilda fasta bidraget till Lillegården om

11 600 kronor för dess familjevårdande verksamhet bibehålies oförändrat.

Under dessa förutsättningar skulle medelsbehovet uppgå till (4 X 925 X 365

+ 4: 50 X 295 000 + 11 600) 2 689 600 kronor.

Den ytterligare ersättning till de statsbidragsberättigade alkoholistanstalterna,

som staten har att utgiva för vård av de s. k. farliga alkoholisterna

och andra, för vilka vårdkostnad m. m. helt bestrides av staten, har under

budgetåret 1949/50 uppgått till 116 861 kronor. För nästa budgetår torde

böra beräknas ett belopp av 125 000 kronor.

Medelsbehovet för driftbidrag m. in. till de erkända och enskilda alkoholistanstalterna

kan alltså uppskattas till (2 689 600+ 125 000) 2 814 600

kronor.

Inackorderingshem för omhändertagande av alkoholister under fritiden

finnas f. n. tre i verksamhet, nämligen de av nykterhetsnämnderna i Stockholm,

Göteborg och Malmö drivna Älvsjöhemmet, Äivsborgshemmet och

Rörsjögården, vilket sistnämnda öppnades i början av maj 1950. De två

förstnämnda hemmen ha vartdera 15 och Rörsjögården 20 vårdplatser.

Enligt gällande bestämmelser må driftbidrag utgå för obemedlad eller

mindre bemedlad inackorderad, som åtnjuter anstånd med verkställighet

av förordnande om intagande å allmän alkohoiistanstalt eller är försökspermitterad

från allmän eller statsunderstödd enskild alkoholistanstalt

eller — vid frivilligt intagande å anstalt — avgivit sådan förbindelse som

avses i 50 § alkoholistlagen. Styrelsen vidhåller i föregående års anslagsframställning

framförd uppfattning, att möjligheten att erhålla bidrag bör

utsträckas till att avse personer, som eljest stå under övervakning enligt

alkoholistlagen. Den föreslagna utvidgningen är lämplig av både sociala

och statsfinansiella skäl. Vården å inackorderingshem är ett alternativ till

vård å alkoholistanstalt, som med hänsyn till den inbördes storleken av

statsbidragen till anstalterna och hemmen är ekonomiskt förmånligare för

statsverket än anstaltsvård.

Styrelsen utgår emellertid från oförändrade bidragsbestämmelser och

uppskattar därvid medelsbehovet med utgångspunkt från ett vårddagsantal

av 13 000 till 21 000 kronor.

Medelsåtgången för bidrag till kostnaderna för familjevård av alkoholister

har under budgetåret 1949/50 uppgått till 9 160 kronor mot 12 888 kronor

under budgetåret 1948/49. Medelsbehovet för nästa budgetår uppskattas

till 10 000 kronor.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 125.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2(5

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget uppskattas alltså preliminärt

till (2 814 600 + 21 000 + 10 000) 2 845 600 kronor eller avrundat

2 850 000 kronor.

Yttrande.

Statskontoret anser det icke vara möjligt att taga ställning till frågan

om ändrade bidragsgrunder förrän socialstyrelsens utredning föreligger.

Departementschefen.

I enlighet med vad jag tidigare anfört uppskattar jag medelsbehovet för

bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader till

2 685 000 kronor, vartill kommer ett belopp av 125 000 kronor såsom särskild

ersättning för vård av de s. k. farliga alkoholisterna och andra, för

vilka vårdkostnaden helt bestrides av staten. Tillhopa erfordras sålunda för

detta ändamål 2 810 000 kronor. För bidrag till inackorderingshem samt för

familjevård uppskattar jag kostnaderna till 25 000 resp. 10 000 kronor,

d. v. s. samma belopp, som beräknats för innevarande budgetår.

Det sammanlagda medelsbehovet skulle alltså uppgå till (2 810 000 +

25 000 + 10 000) 2 845 000 kronor. Då emellertid möjlighet synes böra föreligga

att i begränsad omfattning utbetala ersättning för vissa på första

halvåret 1951 belöpande utgiftsökningar, torde beloppet böra avrundas uppåt

till 2 900 000 kronor.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att till Bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters

driftkostnader m. in. för budgetåret 1951/52 under elfte

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 900 000 kronor.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda med instämmande av statsrådets

övriga ledamöter hemställt, förordnar Hans Maj :t

Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Eivor Hermansson.

Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1951

114269

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:294 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till de statsunderstödda alkoholistanstalterna in. in. a1 i texten
  2. SU 1951:150 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till de statsunderstödda alkoholistanstalterna in. in. jämte i ämnet väckta motioner. s. 4 i texten