Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1951/52 till arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga arbetsförmedlingen

1951-02-23 · 111 sidor, varav 109 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 109 av 111 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:135, Angående anslag för budgetåret 1951/52 till arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga arbetsförmedlingen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

1

Kr 135.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret

1951/52 till arbetsmarknadsstyrelsen och den

offentliga arbetsförmedlingen; given Stockholms slott

den 23 februari 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

En av 1950 års arbetsförmedlingsutredning gjord översyn av den offentliga

arbetsförmedlingens organisation redovisas.

En allmän minskning av den service, som lämnas av arbetsförmedlingen,

anses icke böra ske. Vissa indragningar anses dock möjliga utan eftergivande

av väsentliga intressen.

Antalet ledamöter i länsarbetsnämnderna föreslås minskat med i regel

en per nämnd.

I fråga om kontorsorganisationen föreslås en viss centralisering till de

större kontoren. Antalet kontor anses kunna minskas med 34. Även antalet

ombud anses kunna reduceras. I fråga om specialförmedlingarna föreslås

utbyggnad av arbetsvårdsexpeditionerna medan 4 av de 8 expeditionerna för

artister och musiker anses kunna indragas. Kommuner, som anlita arbets1

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 135.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

förmedlingen för förmedling av sina hemvårdarinnor, föreslås få betala ersättning

härför.

Antalet befattningar inom arbetsförmedlingens permanenta organisation

anses kunna minskas med 60. De sammanlagda besparingarna å avlöningsanslaget

till den permanenta organisationen beräknas för helt budgetår till

ca 527 000 kronor. Då den nya organisationen icke föreslås träda i kraft

förrän den 1 januari 1952 och även därefter viss övergångstid anses erforderlig,

beräknas dock besparingarna endast till viss del bli effektiva

under nästa budgetår.

Även inom arbetsförmedlingens krisorganisation föreslås vissa indragningar.

Anslag äskas i propositionen till avlöningar och omkostnader för arbetsmarknadsstyrelsen

och den offentliga arbetsförmedlingen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari

1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller:

1949 års riksdag uttalade (statsutsk. uti. nr 5, p. 34, riksdagens skr. nr

5), att en ifrågasatt översyn av klassindelningen beträffande arbetsförmedlingens

kontor och expeditioner borde utsträckas att avse arbetsmarknadsstyrelsens

och den offentliga arbetsförmedlingens hela verksamhet och organisation.

Härefter tillkallades i januari 1950 särskilda utredningsmän —

1950 års arbetsförmedlingsutredning — för ifrågavarande översyn (riksdagsmännen

Gustaf Karlsson, A. Rubbestad och G. Åqvist samt byråchefen

L. Hultström).

I årets statsverksproposition, V ht s. 78, har jag anmält, att arbetsförmedlingsutredningen

den 30 november 1950 framlagt betänkande rörande

den offentliga arbetsförmedlingens organisation (stencilerat) men att remissbehandlingen

av betänkandet icke avslutats. Till följd härav ha i statsverkspropositionen

samtliga anslag till arbetsmarknadsstyrelsen och den

offentliga arbetsförmedlingen beräknats endast preliminärt och upptagits

med samma belopp, som anvisats för innevarande budgetår.

Utredningen har vidare den 30 januari 1951 avgivit betänkande om den

offentliga aibetsförmedlingens organisation lör ärenden rörande byggnadsregleringen

(stencilerat). Arbetsmarknadsstyrelsen har ännu icke granskats

av utredningen.

Då remissbehandlingen av utredningens nämnda betänkanden nu slutförts,

torde jag få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling. I

det följande behandlas först anslagen till arbetsmarknadsstyrelsen och därefter

anslagen till den offentliga arbetsförmedlingen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

I. Arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1949/50 ...................... 2 775 000 2 600 634

1950/51 (statsliggaren s. 322) ____ 2 781 000

1951/52 (förslag) .............. 2 724 000

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 25/8 1950) upplyst, att det totala antalet

befattningshavare hos styrelsen inom såväl normal- som krisorganisationen

den 1 juli 1950 uppgick till 413, varav 381 voro i tjänst. Motsvarande

siffror den 1 juli 1949 voro 433 och 386. Vid anslagsberäkningarna för nästa

budgetår har styrelsen utgått från att verksamheten kommer att fortgå i

samma omfattning och former som hittills.

I avvaktan på resultatet av den översyn, som f. n. göres av 1950 års arbetsförmedlingsutredning,

har styrelsen endast lagt fram sådana förslag

till omorganisation, som med hänsyn till ökad arbetsbelastning eller av

andra skäl bedömas såsom ofrånkomliga. Beträffande kameralbyrån, vars

organisation genom styrelsens försorg översetts, äro förslagen dock mera

fullständiga.

Yrkanden.

Styrelsen hemställer, att anslaget ökas med 176 684 kronor enligt följan
-

de sammanställning.

1. Kameralbyrån: Ökning Minskning

Biträdande kamrerare Ca 27 i st. f. dubbleringsför
ordnande

.................................... — —

1 revisor Ca 24 i st. f. bokhållare Ca 21 .......... 1 800

1 kontorsskrivare Ce 19 ........................ 8 712

Kassörstjänsten i Ce 18 ändras till Ca 19.......... 396

1 revisionskommissarie Ca 29 i st. f. förste revisor

Ca 27 ...................................... 1 380

1 revisor Ca 24 ................................ 11 460

1 kanslibiträde Ce 11 .......................... 6 228

1 amanuens, 1 kontorist (Ce 13) och 2 kontors
biträden

.................................... 27 636

2. Arbetsvårdssektionen:

1 byrådirektör Ce 31 i st. f. förste byråinspektör

Ce 29 ....................................... 1 356

1 förste byråinspektör Ce 29 .................... 14 808

1 amanuens ................................... 11 460

1 assistent Cg 16 .............................. 7 692

2 assistenter Ce 19 i st. f. Cg 19.................. — —

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 135. 5

3. Försäkringsbyrån: ökning Minskning

1 förste byråsekreterare Ce 29 i st. f. Cg 27 ...... 1 380

1 förste revisor Ca 27 .......................... 13 428

1 kansliskrivare Ce 15 .......................... 7 392

4. Kanslibyrån:

Arvodestjänsten som redaktör ändras till tjänst i

Ce 27 ...................................... 3 428

5. Yrkesvägledningssektionen:

Höjt arvode till en konsulent.................... 684

6. Försvarsbyrån:

1 assistent Ce 22 i st. f. tjänsteman i Cg 24 ........ 1 224

7. Tekniska byrån:

1 arvodestjänst ................................ 8 400

8. Sociala byrån:

1 amanuens ................................... 11 460

9. 1 expeditionsvakt Cg 9 och 1 kontorsbiträde ...... 10 884

10. Löneklassuppflyttningar ........................ 36 007

11. Omräkning .................................. 124 061

^43 980 67 296

+ 176 684

12. Styrelsen hemställer vidare om medgivande att, därest tjänsten blir

vakant, ersätta en amanuenstjänst å tekniska byrån, vars innehavare f. n.

är placerad i Ce 24, med en byråingenjörstjänst i Ce 24.

13. Enligt grunderna för den reglerade befordringsgången för biträdespersonal

föreslår styrelsen ordinariesättning av 24 kontorsbiträdestjänster.

Motivering.

1. Kameralbyrån. Styrelsens översyn av den kamerala organisationen har

nu fullföljts så långt som varit möjligt med hänsyn till andra utredningar,

vilka beröra kameralbyrån (bl. a. styrelsens utredning angående möjligheterna

att till väg- och vattenbyggnadsverket överflytta en viss del av arbetsmarknadsstyrelsens

förrådsverksamhet). Då styrelsens förslag innebär besparing,

bör det realiseras redan nu.

Ett på kamerala sektionen meddelat förordnande att bestrida göromål,

som eljest ankomma på tjänsteman i 27 lönegraden, bör utbytas mot en

ordinarie befattning som biträdande kamrerare i nämnda lönegrad.

Den centrala bokföringsmässiga redovisningen för styrelsen, länsarbetsnämnderna

och arbetsplatserna har enligt den tidigare gällande organisationen

omhänderhafts av en bokhållare i Ca 21, en från styrelsens anslag

till krisorganisationen avlönad kontorsskrivare i Cg 17 och en kontorist i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Cg 13 (numera indragen). Förslaget åter innebär, att det egentliga bokföringsarbetet

ombesörjes av en kontorsskrivare i Ce 19 och ett kanslibiträde

i Ca 11. Nämnda anordning, som prövats under en längre tid, förutsätter

emellertid, att innehavaren av bokhållartjänsten övertar arbetsuppgifter

av mera kvalificerad art, såsom prövning ur medelssynpunkt av föreslagna

inköp och ifrågasatta andra engagemang berörande styrelsens omkostnadsanslag,

övervakning av all dispositionsbokföring och anslagskontroll m. m„

motsvarande en revisors åligganden. Bokhållarbefattningen bör därför utbytas

mot en befattning som revisor i Ca 24. Kontorsskrivartjänsten föreslås

överflyttad från kris- till normalorganisation samt med hänsyn till det ökade

ansvaret uppflyttad till 19 lönegraden.

Kassör stjänsten bör överföras på ordinarie stat och uppflyttas från 18

till 19 lönegraden i enlighet med av 1949 års biträdesutredning företrädda

principer.

Den kamerala sektionen har genom omorganisationen kunnat minskas

med — förutom den tidigare indragna kontoristtjänsten i Cg 13 — en amanuens,

en assistent i Ce 22 och en kontorist i Ce 13. Assistenttjänsten är

emellertid från början en för revisionssektionen avsedd amanuenstjänst och

bör återföras till sistnämnda sektion.

Å revisionssektionen finnas f. n. en förste revisor i Ca 27, en revisor i Ca

24, 2 amanuenser och en kontorist i Ce 13 tillhörande normalorganisationen

samt en revisor i Cg 24 och en amanuens tillhörande krisorganisationen.

Förste revisorn bör med hänsyn till de kvalificerade arbetsuppgifterna

uppflyttas till revisionskommissarie i Ca 29. Då två revisor stjänster permanent

erfordras, bör den krisorganisationen tillhörande extra revisor stjänsten

överföras till normalorganisationen och uppföras på ordinarie stat. Såsom

nämnts bör från kamerala sektionen återföras en amanuenstjänst; i

gengäld kan den till krisorganisationen hörande amanuenstjänsten indragas.

För intensifierad siffergranskning behöver revisionssektionen förstärkas

med ett kanslibiträde.

lntendentursektionen har kunnat minskas med en krisorganisationen tillhörande

tjänst i Cg 19, vilken överflyttats till arbetsvårdssektionen. Ytterligare

en till krisorganisationen hörande tjänst i Cg 19 beräknas kunna indragas

under budgetåret 1950/51.

Biträdespersonalen å kameralbyrån har kunnat minskas med sammanlagt

sju tjänster för skriv- och kontorsbiträden. På grund av ökade eller

nya arbetsuppgifter har emellertid arbetsvårdssektionen förstärkts med två

biträden samt försäkringsbyrån och statistiksektionen med vardera ett biträde.

Vidare måste försvarsbyrån tillföras ytterligare ett biträde. Som

minskning redovisas därför endast två biträdestjänster.

Besparingen å kameralbyrån anges av styrelsen — inberäknat nämnda

till andra byråer överflyttade tjänster och den tidigare indragna kontoristtjänsten

— till ca 79 200 kronor för år, varav ca 30 900 kronor belöpa å

normalorganisationen och ca 48 300 kronor å krisorganisationen.

2. Arbetsvårdssektionen. Försöksverksamheten för partiellt arbetsföra

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

7

har genom beslut av 1950 års riksdag avsevärt utvidgats, varigenom uppgifterna

för arbetsvårdssektionen komma att öka. Sektionschefen bör få

ställning som byrådirektör i Ce 31. En befattning som förste byråinspektör

i Ce 29 erfordras alltjämt; innehavaren av denna bör vara ställföreträdande

sektionschef med uppgift att leda vissa utredningar och det löpande

arbetet inom sektionen. För utrednings-, informations- och propagandaverksamhet

erfordras ytterligare en amanuens. Två assistenter i Cg 19 böra

erhålla extra ordinarie anställning, varemot en assistent i Cg 16 kan indragas.

3. Försåkringsbijrån. Personalen på denna byrå har beräknats efter en

anslutning till arbetslöshetskassorna av betydligt mindre omfattning än den

nuvarande. Antalet försäkrade kassamedlemmar har vuxit från 872 000

vid slutet av 1946 till 1 065 000 vid utgången av 1949. Antalet understödsdagar

per årsmedlem har ökat från 1,7 år 1947 till 2,8 år 1949 och har sedermera

ytterligare stegrats.

Ärenden angående arbetsvägran och ifrågasatt understödsrätt ha ökat

från 935 under 1946 till 1 320 under 1949. Klagomål ha framförts över

dröjsmål med beslut i nämnda ärenden. Någon prejudikatsamling har icke

hunnit uppläggas och utarbetandet av handböcker för kassorna har icke

kunnat fullföljas. Oavsett vilken ställning arbetslöshetsförsäkringen än kan

få i framtiden bör byrån förstärkas nu.

Tjänsten som förste byråsekreterare i Cg 27 är permanent erforderlig och

bör med hänsyn till de kvalificerade göromålen uppflyttas till 29 lönegraden.

En förste byråsekreterare i Ce 27 har visserligen överflyttats från

kanslibyråns personalsektion till försäkringsbyrån. Inspektions- och revisionsuppgifterna

— vilkas rationella omhänderhavande är ett villkor för att

statens kostnader för försäkringen skola hållas vid lägsta möjliga nivå -—

ha emellertid under senare år varit eftersatta på grund av bristen på arbetskraft

på försäkringsbyrån. En befattning som förste revisor i Ca 27 är

nödvändig för ett effektivt fullgörande av nämnda uppgifter. För det kanslibiträde,

som förestår byråns kansli, bör — i likhet med vad som gäller för

styrelsens övriga byråer -—• inrättas en kansliskrivartjänst. De båda kanslibiträdestjänsterna

å byrån böra dock alltjämt bibehållas.

4. Kanslibyrån. Redaktören, som avlönas med ett arvode av 10 000 kronor

för år, sköter styrelsens samarbete med press och radio. Avsikten är

att han dessutom skall redigera en av styrelsen planerad tidskrift för aktuella

arbetsinarknadsspörsmål in. m. Med hänsyn till de härför erforderliga

kvalifikationerna bör befattningen inplaceras i lägst lönegrad Ce 27.

5. Yrkesvägledningssektionen. Konsulenten för yrkesvägledningsverksamhet

vid högre skolor, som är avlönad med arvode motsvarande lönen i 27

löneklassen, har innehaft sin tjänst sedan den 1 januari 1948, varför arvodet

bör höjas till belopp motsvarande lönen i 28 löneklassen.

G. Försvarsbyrån. Arbetet med de årliga uppskovsrevisionerna omhänderhades

tidigare av cn pensionerad officer, vilken tjänstgjorde å byrån

vissa månader varje år. 1948 övertog en tjänsteman hos arbctsnäinnden i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Stockholm nämnda göromål; han uppbär avlöning härför enligt lönegrad

Cg 24. Då antalet anstånds- och uppskovsärenden ökats bl. a. på grund av

införandet år 1949 av en ny uppskovsform, har denne tjänsteman anlitats

hela året. Tjänstemannen måste även anlitas för andra göromål avseende

arbetskraftens utnyttjande under krig. Den extra befattningen bör utbytas

mot en assistenttjänst i Ce 22.

9. Vid bifall till styrelsens under omkostnadsanslaget närmare behandlade

förslag om övergång från stencilering till tryckning av visst informationsmaterial

kunna en extra expeditionsvakt och ett kontorsbiträde indragas.

11. Beloppet avser delvis löner till den 1 juli 1949 tillfälligt vakanta

tjänster, vilka icke inräknats i den för budgetåret 1949/50 fastställda anslagsposten

till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Dessa tjänster

ha sedermera återbesatts, varigenom ökad anslagstilldelning blivit erforderlig.

Vidare ha löner till kontorsbiträden, som avsetts skola belasta ordinarieposten,

av olika anledningar (avgång, förordnanden å högre tjänster)

påförts icke-ordinarie posten.

12. Med hänsyn till ökning av ingenjörsuppgifterna vore det ändamålsenligt

att utbyta amanuenstjänsten mot en byråingenjörsbefattning.

Yttranden.

Statskontoret uttalar, att oavvisligt behov av ytterligare arbetskraft i avvaktan

på arbetsförmedlingsutredningens översyn bör tillgodoses genom

omplacering av redan befintlig personal. Även den föreslagna omorganisationen

av kameralbyrån kan i stort sett genomföras utan ändrad lönegradsplacering;

de ifrågasatta tjänsteförändringarna böra anstå till dess

tjänsteförteckningsrevisionens förslag framlagts.

Personalbehovet å arbetsvårdssektionen anser ämbetsverket böra prövas

först när erfarenhet vunnits av de arbetsuppgifter, som kunna tillföras sektionen

till följd av 1950 års höstriksdags beslut om arbetsvärd. För assistentgöromål

å försvarsbyrån bör ifrågakomma en arvodesbefattning för

pensionerad officer. Härigenom skulle ernås en besparing, då tjänsten nu

uppehälles av en befattningshavare i Cg 24.

Statens lönenämnd är likaledes, i avvaktan å resultatet av arbetsförmedlingsutredningens

genomgång, icke beredd tillstyrka inrättande eller lönegradsuppflyttning

av stadigvarande tjänster.

Departementschefen.

Arbetsmarknadsstyrelsens organisation har, såsom förut nämnts, ännu

icke granskats av 1950 års arbetsförmedlingsutredning. Med hänsyn härtill

samt till pågående tjänsteförteckningsrevision m. m. torde den nuvarande

organisationen i huvudsak böra bestå oförändrad under nästa budgetår.

Såsom statskontoret anfört bör oavvisligt behov av ytterligare arbetskraft

tillgodoses genom omplacering av redan befintlig personal.

Kameralbyrån har emellertid i vissa delar redan underkastats översyn

genom styrelsens egen försorg, översynen synes ha lett till en förtjänst
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

9

full rationalisering av den kamerala sektionens arbete. Sektionens personal

har kunnat minskas icke obetydligt. Även å intendentursektionen minskas

personalen. Däremot föreslås nu förstärkning av revisionssektionens

permanenta organisation. Den å kamerala sektionen och intendentursektionen

frigjorda personalen har delvis utnyttjats för förstärkning av andra

byråer.

Slutlig ställning torde med hänsyn till vad jag förut anfört icke f. n.

kunna tagas till frågan om kameralbyråns organisation. Inom ramen för

de av styrelsen angivna personalindragningarna böra emellertid vissa tjänsteutbyten

kunna företagas. Jag förordar sålunda, att i stället för en till

indragning avsedd amanuenstjänst medel beräknas för en befattning som

kontorsskrivare i Cg 17 å kamerala sektionen. Samtidigt bör den hittillsvarande

tjänsten å krisorganisationen som kontorsskrivare i Cg 17 indragas.

Jag har icke något att erinra mot att en tidigare för revisionssektionen avsedd

amanuenstjänst återföres till denna sektion, varigenom en krisorganisationen

tillhörande amanuenstjänst kan indragas. En befattning som kontorist

i Ce 13 bör vidare ersättas med en kanslibiträdestjänst i Ce 11 å revisionssektionen.

Liksom styrelsen räknar jag med att två kontorsbiträdestjänster

kunna indragas å normalorganisationen samt en assistenttjänst i

Cg 19 å krisorganisationen. I övrigt kan jag icke f. n. förorda några förändringar

beträffande kameralbyrån. Jag kan sålunda bl. a. icke förorda, att

någon ny revisor stjänst inrättas inom den permanenta organisationen. En

befattning som revisor bör därför få kvarstå å krisorganisationen om den

befinnes oundgängligen nödvändig under nästa budgetår med hänsyn till

styrelsen åvilande krisuppgifter.

Avlöningskostnaderna för kameralbyrån kunna vid bifall till vad jag nu

förordat beräknas minska med 13 396 kronor för år under nu ifrågavauande

anslag samt med 28 164 kronor under anslaget till arbetsmarknadsstyrelsens

krisorganisation.

Vad angår styrelsens förslag i övrigt kan jag, i överensstämmelse med

vad jag förut anfört, icke förorda bifall till inrättande av nya tjänster eller

uppflyttning av tjänster i högre lönegrad. Ej heller förslaget att ändra redaktörsbefattningen

till tjänst i Ce 27 kan jag biträda. Utbytet av en amanuenstjänst

å tekniska byrån mot en byråingenjörstjänst torde tills vidare

böra anstå. Jag har dock icke något att erinra mot att en befattning i Cg

19 å arbetsvårdssektionen ombildas till extra ordinarie tjänst. Vidare tillstyrker

jag, att arvodet till en konsulent å yrkesvägledningssektionen beräknas

enligt 28 löneklassen i stället för, såsom nu är fallet, 27 löneklassen.

Arvodestjänsten innehave.s av en befattningshavare, som är tjänstledig från

eu extra ordinarie befattning och i denna är placerad i 28 löneklassen.

Jag vill icke heller motsätta mig, att befattningen i Cg 24 å försvarshyrån

utbytes mot eu assistenltjänst i Ce 22. Arbetsuppgifterna å denna byrå ha

nämligen, bl. a. till följd av 1949 års uppskovskungörelise, ökat betydligt.

Det synes icke lämpligt att, såsom statskontoret ifrågasatt, reservera ifrågavarande

befattning för eu pensionerad officer.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Knngl. Maj:ts proposition nr 135.

Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit indragning av en expeditionsvakt

och ett kontorsbiträde under förutsättning av bifall till ett i samband med

styrelsens omkostnadsanslag närmare behandlat förslag att övergå från

stencilering till tryckning av vissa publikationer. Då jag i det följande förordar

bifall till sistnämnda förslag, räknar jag med en kostnadsminskning

under avlöningsanslaget av 10 884 kronor. De i det föregående tillstyrkta

förslagen beträffande kameralbyrån medföra såsom nämnts en utgiftsminskning

å 13 396 kronor under ifrågavarande anslag. Med hänsyn till

den av chefen för finansdepartementet vid anmälan av 1951 års statsverksproposition

(För flera huvudtitlar gemensamma frågor) föreslagna 3-procentnedräkningen

bör anslaget — frånsett posten till rörligt tillägg — minskas

med ytterligare 63 000 kronor. Denna minskning torde med 12 000 kronor

få drabba posten till ersättningar till experter och sakkunniga och med

återstoden icke-ordinarieposten. Posten till rörligt tillägg bör vidare på

grund av 3-procentnedräkningen minskas med 6 200 kronor. Den sammanlagda

minskningen uppgår sålunda till (10 884 -j- 13 398 + 63 000 -f 6 200.)

93 480 kronor.

Å andra sidan bör anslaget ökas med dels 684 kronor för nyssnämnda höjning

av ett konsulentarvode dels ock det för löneklassuppflyttningar erforderliga

beloppet, 36 000 kronor.

Jämlikt grunderna för den reglerade befordringsgången böra 24 nya ordinarie

kontorsbiträdestjänster inrättas. Av dessa kontorsbiträden beräknas

— enligt vad arbetsmarknadsstyrelsen uppgivit — 20 komma att uppehålla

sin ordinarie befattning. I samband härmed må erinras, att styrelsen

föreslagit en omräkning, innebärande en höjning av anslaget med

ca 124 000 kronor. Som skäl härför har styrelsen bl. a. åberopat, att icke

hela det antal kontorsbiträden, som beräknats tjänstgöra å ordinarie

befattningar under budgetåren 1949/50 eller 1950/51, erhållit avlöning från

ordinarieposten. För innevarande budgetår ha under denna post anvisats

medel för tillhopa 49 ordinarie kontorsbiträden, ehuru enligt vad jag inhämtat

endast 30 biträden tjänstgöra å ordinarie biträdesbefattning. Med

hänsyn härtill skulle ett belopp motsvarande avlöningen för (49 —- 30) 19

kontorsbiträden i 9 löneklassen, i runt tal 95 000 kronor, kunna överföras

från ordinarieposten till icke-ordinarieposten. Å andra sidan beräknas —

som nyss nämnts — för nästa budgetår ytterligare 20 biträden komma att

uppehålla ordinarie tjänst. Jag förordar därför, att från icke-ordinarieposten

till ordinarieposten endast överföres ett belopp motsvarande avlöningen

för (20 •—- 19) 1 kontorsbiträde. Under nästa budgetår beräknas sålunda

under ordinarieposten medel för avlöning av (49 + 1) 50 kontorsbiträden.

Särskild medelsanvisning för omräkning kan jag icke tillstyrka.

Anslaget bör således minskas med (93 480 — 36 684) 56 796 kronor eller

avrundat 57 000 kronor.

Anslaget beräknas sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 800 000 (+ 13 000)

kronor;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

11

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj : t, 92 000 (+ 700) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1546000

(— 54 000) kronor;

ersättningar till experter och sakkunniga 13 000

(— 12 000) kronor;

rörligt tillägg 273 000 (— 4 700) kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1949/50 ..................... 615 000 520 689

1950/51 (statsliggaren s. 324). . 632 000

1951/52 (förslag) ............ 671 000

Yrkanden.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 25/8 1950 och 15/2 1951) hemställt,

att anslaget uppräknas med 49 000 kronor.

Ökning Minskning

1. Bränsle, lyse och vatten ...................... 2 000

2. Övriga expenser för eget behov................ 9 000

3. Övriga expenser för annat än eget behov........ 55 000

4. Puhlikationstryck ............................ 5 000

60 000 11 000

+ 49~000

Motivering.

2. Övriga expenser för eget behov. Utgift 1949/50 235 900; anslag 1950/51

280 000. Styrelsen har (se p. 4) föreslagit, att meddelanden till länsarbetsnämnderna

samt vissa andra stencilerade publikationer i fortsättningen

skola tryckas. Härigenom beräknas kostnaderna för dupliceringspapper

in. m. nedgå med 9 000 kronor.

3. Expenser för annat än eget behov. I likhet med vad som tillämpas för

vissa andra verk, t. ex. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, bör på styrelsens

omkostnadsstat under Övriga expenser uppföras en delpost benämnd Expenser

för annat än eget behov. Posten är avsedd för bestridande av kostnaderna

för central tryckning av samtliga blanketter för den offentliga arbetsförmedlingens

gemensamma behov. Den föreslagna anordningen, som förutsätter

att anslagsposten anvisas förslagsvis med rätt för styrelsen att utan

inhämtande av Kungl. Maj :ts tillstånd göra erforderligt överskridande, skulle

bl. a. medföra att även vid slutet av budgetåret blanketter kunna tryckas i

ekonomiskt försvarbara upplagor. Den centrala tryckningen kan därigenom

planeras på ett mera ekonomiskt sätt. Även kostnaderna för centralt inköp

av förvaringspärmar för blanketterna böra bestridas från denna delpost.

De sammanlagda kostnaderna beräknas till 55 000 kronor, varav 5 000 kronor

för pärmar. Motsvarande kostnadsminskning inträder under arbetsförmedlingens

omkostnadsanslag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

4. Publikationstryck. Utgift 1949/50 59 500; anslag 1950/51 150 000. För

den planerade tidskriften Arbet.snytt samt för styrelsens andel i Sociala

meddelanden beräknas oförändrat (90 000 + 10 000) 100 000 kronor.

Broschyren »Att välja yrke» har hittills utdelats till eleverna i folkskolornas

avgångsklasser. Styrelsen är av besparingsskäl beredd att övergå till

den ordningen att broschyren icke längre utdelas utan endast användes vid

yrkesorienteringen i skolorna. Härigenom torde den behöva tryckas blott

vart annat år. Några tryckningskostnader ha därför icke beräknats under

nästa budgetår. För att nedbringa kostnaderna bar utarbetats en plan att

ersätta broschyren »Skolor för yrkesutbildning» med ett antal småbroschyrer,

varigenom kostnaderna beräknas nedgå från 21 300 kronor till 9 000

kronor. För broschyren »Gymnasisternas ämnesval» beräknas kostnaderna

till oförändrat 3 800 kronor. För real- och flickskolestadiet bör utarbetas en

broschyr med orientering inför linjevalet på gymnasiet m. in. Kostnaderna

för en upplaga på 25 000 exemplar beräknas till 4 200 kronor. De sammanlagda

kostnaderna för tryckning av nämnda broschyrer uppskattas sålunda

för nästa budgetår till (9 000 -f- 3 800 + 4 200) 17 000 kronor.

Förutom de tryckta broschyrerna utarbetas inom styrelsen vissa andra

publikationer i yrkesvalsfrågor, vilka publikationer endast stencileras. Dessa

äro »Yrkeskartoteket», »Stipendier och lånemöjligheter», »Folkhögskolor»,

»Formella och faktiska betygskrav», »Industriens yrkesskolor» samt

»Aktuellt för yrkesvägledningen». Styrelsen föreslår, att beträffande dessa

publikationer under en 3-årsperiod en successiv övergång sker från stencilering

till tryckning. Styrelsen har gjort följande kostnadsberäkning.

Kostnaderna för duplicering under tre år av nämnda publikationer utgöra

20 575 kronor. Motsvarande kostnad för framställning enligt den s. k. rotaprintmetoden

uppgår till 18 669 kronor. Härtill kommer emellertid kostnaden

för inköp av en rotaprintmaskin med 6 300 kronor. Kostnaderna för

tryckning av motsvarande material uppgå till 51 000 kronor.

Vid beräkning av de reella kostnaderna för publicering av detta informationsmaterial

bör emellertid även hänsyn tagas till kostnaderna för arbetskraften.

Den speciella arbetskraft, som numera erfordras vid dupliceringsoch

rotaprintmetoderna för utskrift av stenciler, dragning och plockning

utgöres lågt räknat av en expeditionsvakt i 9 lönegraden och ett kontorsbiträde.

Lönekostnaderna för dessa äro f. n. sammanlagt 10 320 kronor per

år. Därest den nu föreslagna omläggningen icke kommer till stånd kan heller

icke, som styrelsen föreslagit under avlöningsanslaget, en expeditionsvakttjänst

indragas, varjämte inalles endast två i stället för tre kontorsbiträdestjänster

kunna indragas.

Om man beräknar de reella kostnaderna under tre år och beträffande

duplicerings- och rotaprintmetoderna medräknar kostnaden för arbetskraf
-

ten skulle jämförelsesiffrorna bli:

kostnaderna för duplicering................ 51 535 kronor

» enligt rotaprintmetoden........ 55 929 »

» för tryckning ................ 51 000 »

Styrelsen erinrar om att tryckningsförfarandet även ur andra synpunkter

är att föredraga. Texten blir mera lättläst och överskådlig, anteckningar

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

och raderingar kunna utan olägenhet göras. Formatet blir vid tryckning

mindre, varigenom billigare och mera lätthanterliga pärmar kunna användas.

Efter 3-årsperiodens utgång skulle endast kompletteringstryck behöva

ifrågakomma, varför kostnaderna då väntas bli lägre.

För tryckningskostnader under nästa budgetår räknar styrelsen med en

tredjedel -— 17 000 kronor — av nyssnämnda totalbelopp för tryckning.

Höjningen av anslagsposten kompenseras helt genom minskade kostnader

för såväl avlöningar (10 320 kronor) som dupliceringspapper m. m. (7 000

kronor).

Styrelsen föreslår också, att cirkulärmeddelanden till länsarbetsnämnderna,

som nu dupliceras, skola tryckas. Kostnaderna härför under nästa

budgetår beräknas till 10 000 kronor, medan de av denna anledning minskade

utgifterna för dupliceringspapper o. d. uppskattas till 2 000 kronor.

För tryckning av styrelsens årsredogörelse beräknas oförändrat 2 000

kronor. För vissa jordbruksbroschjTer samt diverse tryckningskostnader ha

upptagits 4 000 resp. 5 000 kronor. Posten för publikationstryck har alltså

sammanlagt beräknats till (100 000 -j- 17 000 -f- 17 000 -j- 10 000 -j- 2 000

+ 4 000 + 5 000) 155 000 kronor.

Yttrande.

Statskontoret föreslår, att anslagsposten till sjukvård (utgift 1949/50

22 528 kronor) höjes med 3 000 kronor till 22 000 kronor. Med anledning av

styrelsens förslag beträffande publikationstryck uttalar ämbetsverket, att

den lämpligaste formen för styrelsens publikationer bör prövas av arbetsförmedlingsutredningen.

Departementschefen.

I likhet med statskontoret anser jag, att anslagsposten till sjukvård

med hänsyn till belastningen bör uppräknas med 3 000 kronor. Till bränsle,

1 y s e och vatten bör, såsom styrelsen föreslagit, beräknas ett

med 2 000 kronor minskat belopp. Medelsbehovet till övriga expenser

för eget behov bör i enlighet med vad jag anför i det följande

nedräknas med 7 000 kronor.

Tryckning av blanketter för länsarbetsnämndernas behov ombesörjes

f. n. av styrelsen, men utgifterna härför belasta den offentliga arbetsförmedlingens

omkostnadsanslag. På av styrelsen anförda skäl tillstyrker jag,

att dessa tryckningskostnader i fortsättningen bestridas från en särskild

delpost till expenser för annat än eget behov, som uppföres

under här ifrågavarande anslag. Kostnaderna för inköp av förvaringspärmar

böra däremot icke bestridas från denna delpost. Med hänsyn

härtill bör under posten endast beräknas ett belopp av 50 000 kronor. Omkostnadsanslaget

för den offentliga arbetsförmedlingen bör minskas med

motsvarande belopp.

Vid beräkningen av anslagsposten till publikationstryck för

innevarande budgetår förutsattes, alt Kungl. Maj:t skulle, efter hörande av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

arbetsförmedlingsutredningen, äga besluta om en omläggning av riksvakanslistan

till en mera tidningsmässig publikation. Omläggningen skulle

ske utan kostnadsökning. Arbetsmarknadsstyrelsen har ännu icke framlagt

något förslag till sådan omläggning. För riksvakanslistan eller dess ersättare

samt för styrelsens andel i Sociala meddelanden bör för nästa budgetår

beräknas oförändrade belopp, 90 000 resp. 10 000 kronor.

Beträffande de för yrkesvägledningens räkning tryckta broschyrerna har

styrelsen redogjort för vissa planerade besparingsåtgärder, vilka beräknas

leda till att kostnaderna under nästa budgetår komma att uppgå till endast

17 000 kronor mot för innevarande budgetår beräknade 40 000 kronor. Dessa

besparingsåtgärder finner jag lämpliga.

Styrelsen har föreslagit, att vissa för yrkesvägledningsverksamheten avsedda

publikationer, som f. n. stencileras, i fortsättningen skola tryckas.

Av styrelsens utredning framgår att tryckningsförfarandet med hänsyn till

minskade pappers- och lönekostnader blir något billigare. Styrelsen har sedermera

under hand upplyst, att sedan papperspriserna stigit den mera

pappersbesparande tryckningsmetoden kan förväntas medföra en avsevärd

besparing. Jag biträder styrelsens förslag i ifrågavarande del. Anslagsposten

till publikation stryck bör sålunda för nästa budgetår uppräknas med

17 000 kronor. Samtidigt kan expensposten nedräknas med 7 000 kronor

på grund av minskad åtgång av stenciler m. m. Vid behandlingen av arbetsmarknadsstyrelsens

avlöningsanslag har jag vidare räknat med indragning

av en tjänst som expeditionsvakt och en kontorsbiträdestjänst på

grund av övergången till tryckning.

Ökad medelsanvisning för att möjliggöra tryckning av cirkulärmeddelandena

till länsarbetsnämnderna kan jag icke tillstyrka.

För övriga tryckningskostnader beräknar jag i likhet med .styrelsen

11 000 kronor. Posten till publikationstryck bör alltså uppföras med (90 000

-f- 10 000 -j- 17 000 -J- 17 000 -j- 11 000) 145 000 kronor, vilket innebär en

minskning med 5 000 kronor.

Anslaget bör således å ena sidan höjas med (3 000 + 50 000) 53 000 kronor

och å andra sidan minskas med (2 000 + 7 000 + 5 000) 14 000 kronor.

Jag förordar därför, att anslaget för nästa budgetår upptages till

(632 000 + 39 000) 671 000 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen.

Anslag Nettoutglft

1949/50 ........................ 850 000 1 021 373

1950/51 (statsliggaren s. 326) . ... 900 000

1915/52 (förslag) ................ 900 000

Av det för innevarande budgetår anvisade anslaget ha 800 000 kronor

beräknats till avlöningar samt 100 000 kronor till omkostnader.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

15

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 25/8 1950) anfört, att antalet tjänstemän

å byggnadstillståndsbyrån, som den 1 juli 1949 uppgick till 39, successivt

kunnat minskas så att det vid ingången av budgetåret 1950/51 uppgick

till 35. Bl. a. har en byråingenjörstjänst i Ce 27 kunnat vakantsättas.

Under förutsättning av oförändrade arbetsuppgifter torde under innevarande

budgetår ytterligare två befattningar kunna indragas på grund av

fortsatt rationalisering.

Antalet tjänstemän å utlänningsbyrån uppgick den 1 juli 1950 till 28

mot 34 ett år tidigare. Styrelsen fungerade som kansli åt statens flyktingsnämnd

till den 30 juni 1950, då nämnden upphörde. Nämndens arbetsuppgifter

ha i stor utsträckning överförts till ordinarie socialvårdsorgan, men

viss del av verksamheten har ålagts styrelsen, som därjämte erhållit nya

uppgifter beträffande omhändertagande av utlandssvenskar m. in. Denna

omorganisation medför, att två tjänster kunna indragas. Då å andra sidan

de kvarstående och de nytillkomna uppgifterna ha en mera permanent

karaktär, bör en extra tjänsteman i Cg 22 inordnas i den reglerade befordringsgången

för amanuenser. En tjänst i Cg 19 bör vidare ombildas till assistenttjänst

i Ce 19, då behovet av tjänsten torde bli relativt långvarigt. En befattning

som kontorist i Ce 13 bör uppflyttas till kansliskrivartjänst i Ce 15.

Befattningen är avsedd för byråns förste utlandskorrespondent. Styrelsen

önskar vidare få disponera en icke tillsatt byråassistenttjänst i Ce 24. Antalet

tjänstemän å byrån uppskattas alltså för nästa budgetår till 26.

På kanslibyråns juridisk-administrativa sektion sysselsattes under förra

budgetåret 13 tjänstemän tillhörande krisorganisationen. För nästa budgetår

torde erfordras 10 befattningshavare.

Antalet övriga inom olika byråer placerade med krisuppgifter sysselsatta

tjänstemän uppgick den 1 juli 1950 till 22 och anses kunna nedbringas

till 18 under förutsättning att styrelsens förslag om organisation av styrelsens

kameralbyrå godtages; i annat fall kan minskning äga rum med

endast en tjänsteman.

Totala antalet befattningshavare inom krisorganisationen beräknas sålunda

— bortsett från styrelsens överingenjör — kunna nedbringas från

95 till 87.

Avlöningskostnaderna uppskattar styrelsen till 800 000 kronor. Omkostnadsposten

beräknas till 125 000 kronor, varav till sjukvård 6 000 kronor,

till reseersättningar 17 000 kronor, till expcnser 98 000 kronor samt till

publikationstryck 4 000 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet har styrelsen

sålunda angivit till 925 000 krpnor, innebärande en böjning av anslaget

med 25 000 kronor.

Enligt statskontorets uppfattning bör anslaget till krisorganisationen kunna

icke oväsentligt nedsättas.

Departementschefen.

Från ifrågavarande anslag bestridas i huvudsak kostnaderna för den personal,

som inom arbetsmarknadsstyrelsen handlägger ärenden angående

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

byggnadsregleringen samt utlänningsärenden. Vad förstnämnda ärendesgrupp

angår vill jag erinra, att särskilda .sakkunniga, 1949 års investeringsutredning,

tillkallats för utredning av formerna för den framtida investeringskontrollen.

Dessa sakkunniga ha ännu icke slutfört sitt arbete. Chefen

för finansdepartementet har emellertid vid anmälan av 1951 års statsverksproposition

(finansplanen) anfört, att de förhoppningar man tidigare närt

om möjligheterna att avveckla byggnadsregleringen eller ersätta den med

någon annan mera generell form av reglering tyvärr icke låta sig infria

i nuvarande läge. Någon möjlighet att avveckla arbetsmarknadsstyrelsens

organisation för ifrågavarande ärenden under nästa budgetår föreligger sålunda

icke. Även för utlänningsärendena, vilka avse omhändertagande av

flyktingar, arbetsplacering av såväl flyktingar som vissa legalt inresande

utlänningar, arbetstillstånd, praktikantutbyte mellan Sverige och andra

länder m. in., erfordras särskild personal under nästa budgetår.

Arbetsmarknadsstyrelsen har räknat med att den sedan flera år fortgående

minskningen av krispersonalen skall i begränsad utsträckning

fortsätta under nästa budgetår. Antalet befattningar har sålunda beräknats

minska från 96 till 88. Jag vill dock erinra, att jag vid behandlingen av

styrelsens avlöningsanslag motsatt mig styrelsens förslag att en krisorganisationen

tillhörande revisorstjänst .skall överföras till den permanenta organisationen

samt räknat med att tjänsten under nästa budgetår kvarstår

inom krisorganisationen. Jag förutsätter, att arbetsmarknadsstyrelsen tillvaratar

alla möjligheter att minska krlsorganisationen. Denna bör givetvis

granskas av 1950 års arbetsförmedlingsutredning i samband med utredningens

översyn av styrelsens organisation. Jag utgår ifrån att avlöningskostnaderna,

som under budgetåret 1949/50 uppgingo till ca 874 000

kronor, om oförutsedda omständigheter icke tillkomma skola kunna begränsas

till högst 800 000 kronor (oberäknat merkostnader på grund av

rörlig förhöjning av lönerna utöver 12 %).

Såväl den av arbetsmarknadsstyrelsen föreslagna uppflyttningen av en

kontoristtjänst å utlänningsbyrån till kansliskrivartjänst som inrättandet

av nya extra ordinarie tjänster synes böra anstå i avbidan på resultatet av

nämnda översyn.

Till omkostnader för krisorganisationen torde böra beräknas oförändrat

belopp, 100 000 kronor. Hela anslaget bör sålunda uppföras med (800 000 -f100

000) 900 000 kronor eller samma belopp som anvisats för innevarande

budgetår.

II. Den offentliga arbetsförmedlingen.

Inledning.

Såsom förut nämnts har 1950 års arbetsförmedlingsutredning avlämnat

två betänkanden. Det ena behandlar arbetsförmedlingens permanenta organisation

samt den del av krisorganisationen, som sysslar med utlän
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

17

ningsärenden. Det andra betänkandet behandlar den del av krisorganisationen,

som handhar ärenden rörande byggnadsregleringen. Det första betänkandet

innefattar inga förslag rörande organisationen i Stockholms stad,

vilken utredningen avser att behandla särskilt.

Yttranden över förstnämnda betänkande ha avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen

—- efter hörande av samtliga länsarbetsnämnder — överrevisorerna

vid arbetsmarknadsstyrelsen, statskontoret, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

statens lönenämnd, skolöverstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen,

svenska lantarbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige,

tjänstemännens centralorganisation, civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund,

.svenska musikerförbundet, svenska landskommunernas förbund,

svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, hushållningssällskapens

förbund, de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation,

Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens folk samt yrkeskvinnors

samarbetsförbund.

Yttranden över betänkandet rörande organisationen för handhavande av

byggnadsregleringen ha avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, efter hörande

av samtliga länsarbetsnämnder, samt av statskontoret och civila statsförvaltningens

tjänstemannaförbund.

Då arbetsförmedlingsutredningens betänkanden icke föreligga i tryck,

lämnas i det följande en relativt utförlig redogörelse för betänkandenas innehåll.

Behovet av offentlig arbetsförmedling m. in.

Arbetsförmedlingsutredningen.

Utredningen har anfört, att omfattningen av arbetsförmedlingens organisation

främst är beroende av vilket mål man uppställer för dess verksamhet.

Detta mål har, anför utredningen, i Sverige icke auktoritativt närmare

definierats. I 1934 års numera upphävda lag om arbetsförmedling funnos

vissa stadganden, som överflyttades till nu gällande kungörelse (1947:983).

Enligt dessa stadganden skall bl. a. arbetsförmedlingsanstalts verksamhet

avse förmedling av alla slag av arbete. All förmedling skall vara kostnadsfri.

Vid arbetsförmedling skall tillses, att arbetsgivaren erhåller bästa möjliga

arbetskraft och arbetaren det arbete, för vilket han bäst lämpar sig.

Några närmare bestämmelser rörande målsättningen innehåller varken den

gamla lagen eller den nu gällande kungörelsen.

Utredningen liar emellertid hänvisat till att sakkunniga angående arbetsförmedlingens

organisation, vilkas förslag (SOU 1946:51) låg till grund

för 1947 års beslut om förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen,

anlade vissa principiella synpunkter på behovet av en arbetsförmedling och

dennas uppgifter, vilka synpunkter kunna anses ha varit vägledande i arbetsmarknadsstyrelsens

och arbetsförmedlingens verksamhet sedan 1947.

2 lliluing till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 135.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Ur nämnda sakkunnigas av arbetsförmedlingsulredningen åberopade uttalanden

må följande sammandrag återges.

Arbetsförmedlingen står öppen för alla. Arbetsförmedlingen kan bidraga

till att förhindra en icke önskvärd »överrörlighet» på arbetsmarknaden.

Dess positiva funktion är dock att befordra en önskvärd anpassning och

rörlighet genom att den har kännedom om arbetstillgången i hela landet

och sålunda kan medverka till att arbetskraften förflyttas till områden och

yrken, där dess tjänster kunna tagas i anspråk. Produktionslivet får härigenom

sitt behov av arbetskraft snabbare fyllt än vad eljest skulle vara

fallet, varjämte de arbetssökandes vänte- och arbetslöshetstid kraftigt kan

nedbringas. Arbetsförmedlingen är för lösande av sin huvuduppgift i hög

grad beroende av i vilken omfattning den blivit den naturliga mötesplatsen

för arbetsgivare, som söka arbetskraft, och arbetstagare, som söka anställning.

En förmedling, hos vilken en större del av arbetsmarknadens utbud

och efterfrågan på arbetskraft inregistreras, kan naturligtvis bättre

fylla näringslivets behov av arbetskraft och snabbare sätta arbetssökande i

kontakt med förefintliga arbetstillfällen än en förmedling med liten anslutning.

Någon monopolställning för den offentliga arbetsförmedlingen på arbetsmarknaden

kan icke ifrågasättas. Den praktiska erfarenheten får lämna

svar på frågan hur stor del av den normala omsättningen av arbetskraft

som naturligen bör gå via den offentliga arbetsförmedlingen. Denna må

själv i konkurrens med andra medel för åvägabringande av kontakt på arbetsmarknaden

visa sin förmåga. Dock bör eftersträvas, att arbetsförmedlingen

omhändertager en så stor del av omsättningen på arbetskraft, att

en rationell utjämning av tillgång och efterfrågan kan komma till stånd.

Ehuru arbetsförmedlingen fått sin nuvarande form och omfattning så

sent som 1947 har arbetsförmedlingsutredningen ansett det motiverat att

ställa frågan huruvida behovet av offentlig arbetsförmedling bör bedömas

som tidigare skett eller om någon allmän inskränkning kan göras i fråga

om målsättningen för förmedlingsverksamheten.

Utredningen har därvid anfört vissa synpunkter i fråga om arbetsförmedlingens

betydelse för olika grupper av arbetssökande. Vad angår arbetslösa

arbetssökande har utredningen framhållit, att dessa även under

nu rådande förhållanden utgöra en mycket betydande del av arbetsförmedlingens

klientel. Förmedling för arbetslösa är sålunda utan tvivel

fortfarande en utomordentligt viktig uppgift för arbetsförmedlingen. Utredningen

har erinrat om betydelsen med hänsyn till arbetslöshetsförsäkringen

av att arbetsförmedlingen är effektiv, en betydelse som vuxit med

försäkringens ökade anslutning. De erkända arbetslöshetskassorna betalade

under år 1949 understöd för ca 2,95 milj. dagar med ca 23,2 milj. kronor.

Nämnda antal understödsdagar har beräknats motsvara ca 12,85 milj. arbetslösa

dagar. Det är uppenbart, att en effektiv arbetsförmedling är en

förutsättning för att understödsutbetalningen från arbetslöshetskassorna

skall kunna hållas nere.

Däremot anser utredningen icke nödvändigt, att särskild beredskap mot

massarbetslöshet f. n. fordras av arbetsförmedlingen. Härom anför utredningen:
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Knngl. Mcij:ts proposition nr 135.

19

Det har anförts, att arbetsförmedlingens organisation måste vara så omfattande,

att den kan fullgöra sina uppgifter även vid en mera betydande

arbetslöshet. Denna beredskapssynpunkt har bl. a. föranlett att å förmedlingens

personal.stat upptagits befattningar såsom socialhjälpsinspektör för

flertalet länsarbetsnämnder, ehuru f. n. medel finnas anvisade endast för

tre av dessa befattningar. Det synes emellertid rimligt att utgå ifrån att

särskild beredskap mot massarbetslöshet tills vidare icke fordras av arbetsförmedlingen.

Dennas organisation kan beräknas ha en icke obetydlig elasticitet,

och en omsvängning från arbetskraftsbrist till arbetslöshet bör därför

inom relativt vida gränser kunna bemästras utan ökning av organisationen.

I den mån arbetslösheten skulle ställa ännu större krav på organisationen,

får denna förstärkas när omständigheterna så kräva. När utredningen

i det följande framlägger sina förslag till en reducering av organisationen,

sker detta delvis med hänsyn till att i nuvarande läge beredskapsorganisationen

mot arbetslöshet synes kunna minskas något.

Efter att ha framhållit arbetsförmedlingens centrala betydelse för personer,

som för sin försörjning äro beroende av tillfälliga arbeten, har utredningen

anfört vissa synpunkter på förmedlingens verksamhet beträffande

ombytessökande personer. Utredningen har härvid till en början behandlat

frågan om arbetsförmedlingen och överrörligheten och därvid anfört

bl. a., att tendenser till överrörlighet på arbetsmarknaden i huvudsak böra

motverkas på andra vägar än genom arbetsförmedlingen. Utredningen har

vidare ansett sig böra ställa frågan om arbetsförmedlingsverksamheten för

ombytessökande är av sådan betydelse, att staten rimligen bör tillhandahålla

en dyrbar organisation härför.

Utredningen finner det emellertid uteslutet att inskränka arbetsförmedlingens

uppgifter till att avse andra än ombytessökande. En sådan inskränkning

skulle medföra, att det urval av arbetssökande, som arbetsförmedlingen

kunde erbjuda arbetsgivarna, skulle minska. Resultatet härav

skulle i sin tur komma att bli, att arbetsgivarnas benägenhet att vända sig

till arbetsförmedlingen skulle avtaga och därmed också arbetsförmedlingens

möjligheter att placera arbetslösa personer. En viss rörlighet på arbetsmarknaden

är ett samhällsintresse. Vidare överensstämmer det med både

internationellt och här i landet sedan länge tillämpade grundsatser, att den

offentliga arbetsförmedlingen står till förfogande för enskilda, som med

hänsyn till utbildning eller andra omständigheter önska byta anställning.

Det synes icke finnas tillräcklig anledning att nu bryta med principen att

arbetsförmedlingen står öppen för alla.

Härefter har utredningen behandlat frågan om arbetsförmedlingens andel

i omsättningen på arbetsmarknaden och härom anfört följande.

Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisation lämnade, såsom

framgår av deras förut citerade uttalande, öppet hur stor arbetsförmedlingens

andel i omsättningen på arbetsmarknaden borde vara. Det finns

icke något material som möjliggör en någorlunda säker uppskattning av

hur stor andelen f. n. är. Det är en medveten strävan att öka arbetsförmedlingens

andel i omsättningen. I detta syfte söker man förmå allt fler arbetsgivare

att anmäla lediga platser till arbetsförmedlingen och man nedlägger

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr loö.

mycket arbete på att åstadkomma sådan kundtjänst, att arbetsgivarna

finna det förmånligt att anlita arbetsförmedlingen. Strävandena i denna

riktning äro i och för sig värda allt erkännande. Ju fler lediga platser som

anmälas till arbetsförmedlingen, desto större möjligheter ha hos förmedlingen

anmälda arbetssökande att erhålla lämpligt arbete. Detta är av särskild

betydelse för medlemmar i erkända arbetslöshetskassor, då medlemmarna

vid arbetslöshet äro skyldiga att anmäla sig hos arbetsförmedlingen.

Då en fortsatt mera avsevärd ökning av den offentliga arbetsförmedlingens

omsättningsandel måste medföra ökat personalbehov, är det emellertid motiverat

att i detta sammanhang ställa frågan, huruvida en fortgående ökning

av denna andel bör eftersträvas. Utredningen har icke funnit anledning

antaga att arbetsförmedlingens omsättningsandel allmänt sett är för

liten för att, möjliggöra en tillfredsställande betjäning av de arbetssökande.

En fortgående ökning av arbetsförmedlingens personalorganisation och därmed

av kostnaderna är därför knappast i ett arbetsmarknadsläge som det

nuvarande motiverad. En allmän ökning av omsättningsandelen bör tills

vidare eftersträvas endast i den mån den genom rationalisering kan åstadkommas

i stort sett inom den organisation, som utredningen i det följande

föreslår. Något hinder bör dock icke föreligga att utbygga förmedlingsverksamheten

inom enstaka fack eller på enstaka orter, där den befinnes

vara påtagligt för liten.

Vad angår omfattningen av den service, som av arbetsförmedlingen bör

lämnas de arbetssökande, har utredningen härefter anfört, att förmedlingsverksamheten

är av den naturen att det arbete, som kan nedläggas på densamma,

är praktiskt taget obegränsat. Förmedlingen av en anställning kan

i de enklaste fallen innebära ett mycket obetydligt arbete. Den kan också

många gånger föranleda en synnerligen omfattande arbetsinsats från förmedlingens

sida. Detta kan inträffa om den arbetssökande är svårplacerad på

grund av något handikap eller på grund av höga anspråk eller specificerade

villkor för sin ansökan. Vidare kan det vara fallet när lämplig sökande

till en lediganmäld plats icke finnes anmäld i orten eller dess närhet.

I fall av dessa slag synes icke sällan förekomma, att ett enda ärende

föranleder en betydande skriftväxling och åtskilliga telefonsamtal, många

gånger ändock utan att resultat uppnås. Om man fordrar en perfekt service

av arbetsförmedlingen kan det rent av hävdas, att personalen vid ett

kontor icke fullgjort sina uppgifter, så länge samtliga arbetssökande vid

kontoret icke placerats. Det är uppenbart, att detta icke är riktigt. En

gräns måste sättas och arbetsförmedlingens insats begränsas till vad som

kan anses rimligt ur kostnadssynpunkt.

Det är, fortsätter utredningen, i praktiken icke lätt att bestämma denna

gräns. Utredningen understryker, att arbetsförmedlingen bör lämna en god

service. Särskilt pekas på vikten av arbetsförmedlingens ansträngningar för

att mobilisera förefintliga arbetskraftsreserver. Utredningen har icke ansett

sig kunna rekommendera en allmän standardsänkning i fråga om den

service, som nu lämnas. Vissa överdrifter böra elimineras. Endast på några

punkter, främst när det gäller artist- och musikerförmedlingen, har utredningen

ansett en sådan begränsning av servicen motiverad, att organisationen

på grund därav kan minskas. När utredningen därutöver förordar

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

21

vissa indragningar, har utredningen utgått ifrån att dessa skola kunna genomföras

utan någon mera väsentlig försämring av servicen.

Utredningen har slutligen anfört, att den icke ifrågasätter någon ändring

i arbetsförmedlingens målsättning när det gäller förmedlingens uppgifter

som samhällets organ för dess arbetsmarknadspolitik.

Yttranden.

Mot de av utredningen anförda synpunkterna på målsättningen för arbetsförmedlingen

har socialstyrelsen icke haft något att erinra. Överrevisorerna

vid arbetsmarknadsstyrelsen kunna i huvudsak ansluta sig till vad

utredningen anfört. Arbetsförmedlingen bör vara anordnad på sådant sätt,

att den kan lämna en fullgod service åt parterna på arbetsmarknaden.

Emellertid bör hinder icke möta, att förmedlingen intar en mer restriktiv

hållning gentemot det s. k. platsombytesklientelet än som hittills varit

fallet. Svenska arbetsgivareföreningen har förklarat sig i huvudsak instämma

i vad utredningen anfört beträffande målsättningen för verksamheten.

Föreningen uttalar, att arbetsförmedlingens insatser för att begränsa överrörligheten,

som är ett av näringslivets största problem, icke kunna sägas

ha haft någon större effekt. Föreningen ifrågasätter, om icke särskilda åtgärder

borde tillgripas för att komma till rätta med denna skadliga företeelse,

exempelvis genom att låta i varje fall vissa kategorier av ombytessökande

komma i åtnjutande av en mera begränsad service från arbetsförmedlingens

sida.

Statskontoret har anfört följande.

Såsom i betänkandet framhållits ha några mera preciserade uttalanden

av statsmakterna icke gjorts rörande uppgifterna för den statliga förmedlingsverksamheten.

Den nu verkställda översynen av arbetsförmedlingsorganisationen

ger enligt statskontorets mening vid handen, att behov föreligger

av närmare direktiv beträffande förmedlingsarbetets inriktning och

omfattning. Härför talar särskilt den omständigheten, att det arbete, som

kan nedläggas på förmedlingsverksamheten, är praktiskt taget obegränsat.

Utan en bestämd målsättning för förmedlingsarbetets bedrivande torde

möjligheter icke föreligga för att få till stånd en effektiv kontroll av utgifterna

för den offentliga arbetsförmedlingen. I detta sammanhang må framhållas,

att — enligt vad statskontoret under hand inhämtat •—- kostnaderna

per tillsatt plats inom tjänstemannaförmedlingen i genomsnitt visat sig

något överstiga 43 kronor enligt en av arbetsmarknadsstyrelsen för år 194b

gjord beräkning.

Ämbetsverket håller före, att förmedlingsarbetet i princip bör inriktas

på att åstadkomma erforderlig »kontakt» mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Endast i undantagsfall och främst på arbetsvärdens område synas

ytterligare åtgärder kunna anses påkallade. Att arbetsförmedlingen skulle

tjänstgöra som personalkontor för arbetsgivarna och sköta annonsering,

sovra de sökande etc. anser statskontoret ej böra komma i fråga.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att arbetsförmedlingen icke kan fullgöra

speciella funktioner och tillgodose extraordinära anspråk med mindre

den redan i mera normala tider fungerar såsom en arbetsinarknadsapparat,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

som dels fyller en mycket viktig observationstjänst till det ekonomiska och

sociala livets fromma, dels utgör en naturlig mötesplats för arbetsgivare

och arbetssökande, som icke på andra vägar kunna lösa sina anställningsoch

sysselsättningsproblem. En beskuren kapacitet i dag kan icke blott

återverka på förutsättningarna att tillgodose de aktuella behoven på arbetsmarknaden

utan även avsevärt försvåra möjligheterna att fylla anspråken

i ett hastigt uppkommande krisläge eller i en av krigsfara skapad

extraordinär arbetsmarknadssituation. Redan i dag äro anspråken på arbetsförmedlingen

stora, om man tager i betraktande, att de erkända arbetslöshetskassorna

på grund av rubbnings- och säsongarbetslöshet under år

1949 måste utbetala 23,2 miljoner kronor i daghjälp.

Styrelsen har anfört, att arbetsförmedlingen användes för en mångfald

utredningar, varpå exempel lämnats.

Styrelsen har vidare erinrat, att Sverige efter beslut vid 1949 års riksdag

ratificerat internationella arbetsorganisationens konvention (nr 88) och

rekommendation (nr 83) angående den offentliga arbetsförmedlingens organisation

och därigenom i princip tagit ställning till de krav, som kunna

ställas på institutionen. Dess huvuduppgift skall enligt konventionen vara

att åvägabringa bästa möjliga organisation av arbetsmarknaden såsom en

integrerande del av en nationell plan för att uppnå och vidmakthålla full

sysselsättning samt utveckla och utnyttja produktionsresurserna.

Vidare har styrelsen anfört följande.

Det är sålunda uppenbart, att statsmakterna av såväl principiella som

praktiska arbetsmarknadspolitiska skäl velat skapa en effektiv och anpassningsbar

mekanism för att komma till rätta med de växande arbetsmarknadsproblemen.

Styrelsen har vid sin genomgång av utredningen icke kunnat

undgå att konstatera, att dess framställning rymmer uttalanden, som

synas motsägande och därför svårligen kunna läggas till grund för en fixering

av målsättningen. När styrelsen i det följande det oaktat är beredd överväga

de förslag till indragningar, som utredningen förordat, sker detta med

hänsyn till att styrelsen anser att en fortlöpande omprövning av förmedlingsapparatens

utformning bör ske. En sådan omprövning — vilken är

förutsedd i konventionen — bör emellertid ske icke enbart med sikte på

motiverade nedskärningar utan också med beaktande av behovet av kvantitativa

och kvalitativa förstärkningar. Vad som för styrelsen framstår såsom

synnerligen angeläget är att chefsmyndigheten utrustas med sådana

resurser och befogenheter, att erforderliga om justeringar och omplaceringar

inom förmedlingsapparaten kunna ske med den snabbhet, som situationen

påfordrar och möjliggör.

I likhet med utredningen finner styrelsen det rimligt att utgå från att

särskild beredskap mot massarbetslöshet tills vidare icke skall fordras av

arbetsförmedlingen. Styrelsen fortsätter:

Som utredningen framhållit, finns det icke något material, som möjliggör

en någorlunda säker uppfattning av hur stor arbetsförmedlingens andel i

omsättningen på arbetsmarknaden är, men icke heller styrelsen anser, att

den ur angivna synpunkt är för liten. Däremot är styrelsen icke införstådd

med den slutsats, utredningen drar härav om organisationens omfattning.

Principen att verksamheten skall avse förmedling av alla slag av arbete

och att ingen, vare sig arbetsgivare eller arbetstagare, skall uteslutas från

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

23

förmedlingens tjänster, torde ingen vilja bestrida. I den män arbetsförmedlingen

kommer att anlitas i större utsträckning än vad f. n. är fallet, måste

därför personalorganisationen byggas ut i förhållande till de ökade anspråk

som ställas på förmedlingen. Skulle det visa sig, att den del av omsättningen

på arbetskraft, som icke äger rum genom arbetsförmedlingen, är större än

man kanske tänker sig, och skulle denna del komma att förskjutas till förmedlingen,

kunna givetvis de ökade anspråken på denna bli förhållandevis

stora. Styrelsen förutsätter emellertid, att utredningen icke med sitt yttrande,

att en ökning av personalorganisationen icke är motiverad i nuvarande

läge, syftat till att statsmakterna skulle genom något principuttalande låsa

fast organisationen vid dess nuvarande omfattning.

Av länsarbetsnämnderna ha fyra förklarat sig icke ha något att erinra

mot de av utredningen anförda allmänna synpunkterna, medan flertalet övriga

nämnder anfört kritiska synpunkter. Sålunda har arbetsnämnden i

Stockholm uttalat, att risker synas föreligga för farliga luckor beträffande

kunskaperna om arbetsmarknadsförhållandena, om man låser fast sig vid

sådana föreställningar som att arbetsförmedlingens andel i omsättningen

på arbetsmarknaden är »tillräcklig». Länsarbetsnämnden i Kalmar län hyser

den uppfattningen, att en personalindragning i den omfattning utredningen

föreslagit kommer att medföra en försämring av servicen och ökad

belastning på arbetslöshetsförsäkringen. Länsarbetsnämnden i Göteborgs

och Bohus län anser, att ett oinskränkt realiserande av de föreslagna åtgärderna

i bästa fall kommer att leda till ett avstannande av arbetsförmedlingens

utveckling och i sämsta fall till en tillbakagång. En krympning av målsättningen

för verksamhetens omfattning är oundviklig. Liknande synpunkter

ha anförts av bl. a. länsarbetsnämnderna i Älvsborgs, Örebro och Norrbottens

län.

Landsorganisationen har framhållit, att arbetsförmedlingen ända fram till

1940-talet kan anses ha utgjort ett annex till arbetslöshetsåtgärderna. Orsakerna

voro flera, men en av dem var helt säkert, att arbetsförmedlingen saknade

den personella och administrativa kapacitet, som var nödvändig för

att instrumentet skulle kunna fylla sina arbetsmarknadspolitiska uppgifter.

Härutinnan inträdde en stor förändring till det bättre i och med att staten

övertog ledningen och det direkta ansvaret för organisationen. Ibland framföres

den åsikten, att när full sysselsättning råder och arbetslöshetsåtgärderna

äro av ringa omfattning arbetsförmedlingen skall ha väsentligt minskade

arbetsuppgifter. En sådan uppfattning måste vila på okunnighet om

den offentliga arbetsförmedlingens uppgifter på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen

har i alla slags ekonomiska konjunkturer och arbetsmarknadslägen

för samhället och medborgarna viktiga arbetsuppgifter. Förutsättningen

för att arbetsförmedlingen skall kunna lösa dessa uppgifter är självfallet

att cn tillräckligt stor del av omsättningsrörelserna på arbetsmarknaden

går via densamma. Landsorganisationen fortsätter:

Landsorganisationen har ansett det nödvändigt att här bringa i erinran

dels hela näringslivets starka intresse av en effektivt arbetande offentlig

arbetsförmedling, dels också den allmänna förutsättningen för att förmedlingen

skall kunna bli effektiv. Skälen härför äro att 1950 års arbetsför
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

medlingsutredning knappast kan anses ha tillräckligt skärskådat förmedlingsorganisationen

utifrån dessa synpunkter. Utredningen diskuterar t. ex.

möjligheten för arbetsförmedlingen att minska sina tjänster för de s. k.

ombytessökande. Denna möjlighet avvisas visserligen, men utredningen

finner dock som motiv för de föreslagna inskränkningarna i organisationen

att arbetsförmedlingen på vissa områden är för generös vid lämnandet av

sina tjänster samt konstaterar »att en allmän ökning av omsättningsandelen

bör tills vidare eftersträvas endast i den mån den genom rationalisering

kan åstadkommas i stort sett inom den organisation, som utredningen i

det följande föreslår».

Landsorganisationen skulle bättre förstått denna utredningens inställning,

om man kunnat anse att arbetsförmedlingen redan nu hade en tillräckligt

stor omsättningsandel för att på alla områden tillfredsställande

lösa sina uppgifter. Det av utredningen redovisade materialet kan ej anses

visa detta. Den offentliga arbetsförmedlingen är ännu ej det naturliga rekryteringsorganet

på arbetsmarknaden. Ur fackliga synpunkter har detta

betydande nackdelar, något som ofta påpekats när arbetsförmedlingsfrågorna

varit aktuella. Majoriteten av fackföreningsrörelsens medlemmar tillhör

de erkända arbetslöshetskassorna. Vid arbetslöshets- och permitteringstillfällen

äro medlemmarna skyldiga att vända sig till organ för den offentliga

arbetsförmedlingen. Medlemmarna ha då i stor utsträckning nödgats

konstatera att på arbetsförmedlingarna ej varit anmälda de lediga platser

och arbetstillfällen, som förefunnits på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen

har haft ett sådant urval av arbetstillfällen, att det ej kan ha

ansetts representativt för arbetsmarknaden. Ofta har det varit den sämre

delen av de lediga platserna som varit anmälda.

Den bristande överensstämmelsen mellan antalet anmälda arbetssökande

och antalet anmälda lediga arbetstillfällen på den offentliga arbetsförmedlingen

framgår ej klart av statistiken men olika sifferserier ge dock en bild

av frågans storleksordning. Under år 1949 anmälde sig på de offentliga arbetsförmedlingskontoren

omkring 600 000 arbetssökande personer, som tillsammans

gjorde 1,8 milj. arbetsansökningar. Det innebär, att omkring en

fjärdedel av vårt lands yrkesverksamma befolkning i en eller annan form

via arbetsförmedlingen utbjöd sina tjänster åt arbetslivet. Under samma

år anmäldes till förmedlingarna 1,3 milj. lediga platser/arbetstillfällen, av

vilka helt säkert minst en tredjedel voro tillfälliga. Nu är arbetsförmedlingsstatistiken

i många hänseenden bristfällig och man kan icke skapa sig

en klar bild av hur anpassningsrörelserna på arbetsmarknaden äga rum.

Siffrorna visa dock vilka värden förmedlingsorganisationen har att svara

för inom vårt folkhushåll. Man behöver blott göra det antagandet att arbetsförmedlingen

kunde bringa de 600 000 personer, som utbjödo sina tjänster

åt arbetslivet, några timmar eller någon dag fortare i arbete och arbetsförmedlingen

skulle mer än väl betala sina kostnader. Kunde arbetsförmedlingen

därjämte genom en större överblick över arbetsmarknadens möjligheter

och genom bättre kunskap om arbetslivets krav åstadkomma att

arbetsplaceringarna blcvo mera varaktiga, råder det ingen tvekan om att

de kostnader, som nedläggas på förmedlingsinstrument, äro blygsamma i

förhållande till de värden en rätt ledd arbetsförmedling kan skapa.

Det är av vikt att på detta sätt illustrera arbetsförmedlingens funktion

på arbetsmarknaden med tanke på de inskränkningar i organisationen som

utredningen föreslagit. Ur folkhushållets synpunkt kan även en begränsad

nedrustning av organisationen innebära betydande förluster. Dessa kunna

givetvis ej direkt mätas i pengar därför att de uppträda i form av onödiga

flyttningsrörelser på arbetsmarknaden och onödig tidsspillan, innan ledig

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

25

arbetskraft kommer i arbete. Utnyttjandegraden av vårt lands realkapital

blir helt enkelt lägre än som behövt vara fallet.

Man kan självfallet alltid resa frågan hur långt samhället skall gå vid

lämnandet av förmedlingstjänster åt medborgarna. Den enda regel som där

kan vara vägledande synes vara, att arbetsförmedlingen skall lämna och

öka sina tjänster så länge bärande skäl kan förebringas att tids- och andra

förluster inom arbetslivet nedbringas genom arbetsförmedlingens medverkan.

Landsorganisationen har vidare anfört, att förutsättningen för att specialförinedlingarna

— där utredningen föreslagit viss förstärkning för arbetsvårdsärendena

— skola kunna fullgöra sina arbetsuppgifter till mycket

stor del är avhängig arbetsförmedlingens allmänna effektivitet. Det

vill synas som om utredningen i icke tillräckligt hög grad observerat detta

samband mellan arbetsförmedlingens allmänna effektivitet och specialförmedlingarnas

möjligheter att nå goda arbetsresultat.

Sammanfattningsvis framhåller landsorganisationen, att målsättningen

för den offentliga arbetsförmedlingen måste vara att i fri konkurrens med

andra rekryteringsmedel på arbetsmarknaden skaffa sig en vidgad andel

av omsättningsrörelserna. Ju snabbare och effektivare den lediga arbetskraften

kan möta de lediga arbetstillfällena, desto mindre bli förlusterna

för vårt folkhushåll. Det hade varit motiverat om utredningen granskat arbetsförmedlingens

organisation även från denna utgångspunkt. Landsorganisationen

kan icke tillstyrka en nedskärning av organisationen, som leder

till att den offentliga arbetsförmedlingen berövas möjligheten att på ett

tillfredsställande sätt fullfölja sina arbetsmarknadspolitiska uppgifter.

Tjänstemännens centralorganisation har anfört, att utredningen icke,

utom i fråga om den särskilda beredskapen mot massarbetslöshet, direkt

åberopat det just nu rådande arbetsmarknadsläget såsom motiv för föreslagna

beskärningar av organisationen. Man bibringas dock det intrycket, att

de aktuella förhållandena påverkat utredningens bedömande av normalorganisationens

utformning. TCO vill understryka, att en effektivt arbetande

arbetsförmedling har mycket stor betydelse icke minst ur samhällsekonomisk

synpunkt även då arbetskraftsbrist råder. TCO vill med hänsyn till

betydelsen av arbetsförmedlingens verksamhet varna för en alltför restriktiv

bedömning av personalbehov och andra organisationsfrågor. Det vore

olyckligt om man genom en alltför hårt bunden organisation skulle begränsa

arbetsförmedlingens fortsatta utveckling mot allt större effektivitet. Normalorganisationen

bör därför icke utformas under alltför stort inflytande

av ett visst aktuellt arbetsmarknadsläge.

De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation har förklarat sig

icke kunna dela utredningens förslag att den service, som arbetsförmedlingen

skall ge och nu ger, nedskäres.

Civila statsförvaltningens tjänstemnnnaförbund har anfört, att en viss

förskjutning eller rättare utvidgning av målet för arbetsförmedlingens verksamhet

har skett sedan 1947 i det att arbetsförmedlingen kommit att få en

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

allt större betydelse som arbetsmarknadspolitisk! organ. Arbetsförmedlingens

mål bör enligt CST:s mening vara oförändrat i förhållande till vad

f. n. faktiskt gäller. OST anför vidare bl. a. följande.

Omfattningen av arbetsförmedlingens service — enligt CST:s uppfattning

själva kärnpunkten i målsättningen — kan näppeligen inskränkas

utan att målet för arbetsförmedlingen ändras. Utredningen har visserligen

sammanfattat sin ståndpunkt så, att någon allmän standardsänkning i fråga

om denna service icke kan rekommenderas. Både i den föregående argumenteringen

och i sina detalj förslag synes utredningen emellertid taga risken

av en dylik sänkning, vilket knappast överensstämmer med fasthållandet

av ett oförändrat mål för arbetsförmedlingen. Det torde vara att argumentera

in absurdum, när det göres gällande, att den service, som lämnas

en arbetssökande, kan bliva praktiskt taget obegränsad. I praktiken lär den

nämligen icke bli det redan av den anledningen, att den ombytessökande -—

det gäller ju här främst denna kategori — helt enkelt icke väntar på resultat

av förmedlingens arbete hur länge som helst utan snart anlitar andra

utvägar, därest han icke avstår från sina planer. Det må vidare nämnas,

att även en i ett visst fall till synes överdriven service kan »betala sig» därigenom

att en arbetsgivare, åt vilken arbetsförmedlingen kanske efter stora

ansträngningar lyckats skaffa en arbetare av visst slag, en annan gång, tack

vare den goodwill arbetsförmedlingen vunnit hos honom, som »gentjänst»

tager emot en i och för sig mycket svårplacerad sökande.

Exempel av ovan nämnt slag kunna synas alltför speciella, men de belysa,

hur riskabelt det måste vara att på en eller annan punkt söka tumma

på begreppet god eller rättare bästa möjliga service. Detta begrepp

måste som ledstjärna och mål för arbetsförmedlingen vara entydigt och

»totalt». En annan sak är, att tillgängliga resurser kunna sätta en gräns

för möjligheterna att lämna en dylik service.

Departementschefen.

Det definitiva förstatligandet av den offentliga arbetsförmedlingen beslöts

av 1947 års riksdag. Samtidigt fattades beslut om den organisation för

arbetsförmedlingen som med några mindre ändringar består f. n. Det förutsågs,

att organisationen efter någon tid skulle behöva överses med beaktande

av erfarenheterna från dess första verksamhetstid. Då en översyn av

kontorsindelningen planerades hemställde 1949 års riksdag, att översynen

skulle utsträckas att avse arbetsmarknadsstyrelsens och arbetsförmedlingens

hela organisation och verksamhet. En sådan allmän översyn har uppdragits

åt 1950 års arbetsförmedlingsutredning, vilken nu redovisat sitt

uppdrag i vad avser den lokala organisationen — såväl dess permanenta

del som krisorganisationen —- med undantag för organisationen i Stockholms

stad.

Enligt sina direktiv har arbetsförmedlingsutredningen icke blott haft att

företaga en teknisk granskning av kontorsorganisationen utan även haft att

till omprövning upptaga riktlinjerna för arbetsförmedlingens verksamhet.

Härvid har utredningen haft att undersöka huruvida inskränkning eller förenkling

i något hänseende av verksamheten kan anses försvarlig ur allmänna

arbetsmarknadspolitiska synpunkter. Utredningen har med anledning

härav anfört -vässa synpunkter på frågan om målsättningen för förmedlings
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

verksamheten. Utredningen har icke ansett sig kunna förorda någon allmän

minskning av de tjänster arbetsförmedlingen lämnar utan har understrukit,

att arbetsförmedlingen bör lämna en god service. Däremot har utredningen

ansett, att arbetsförmedlingens verksamhet icke behöver inriktas på att omhändertaga

en allt större del av omsättningen på arbetsmarknaden. Enligt

utredningens mening bör en fortsatt ökning av arbetsförmedlingens omsättningsandel

i stort sett endast äga rum i den mån detta är möjligt utan utbyggande

av personalorganisationen. Utredningen har vidare ansett en viss

minskning av organisationen möjlig utan någon mera väsentlig försämring

av den service, som nu lämnas.

I yttrandena har å ena sidan från några håll anförts, att arbetsförmedlingens

tjänster åt ombytessökande personer kunna minskas. Å andra sidan

har, främst från landsorganisationens sida, den samhällsekonomiska

betydelsen av arbetsförmedlingens verksamhet starkt understrukits, varjämte

uttalats, att arbetsförmedlingen ännu icke har hand om en tillräckligt

stor andel av omsättningen på arbetsmarknaden. Värdet av att arbetsförmedlingen

ger en vidsträckt service har framhållits från flera håll.

För min del hyser jag icke någon tvekan om att höga krav måste ställas

på arbetsförmedlingens service. Jag är ense med utredningen om att någon

allmän standardsänkning i detta hänseende icke bör äga rum. Det bör sålunda

t. ex. icke komma i fråga att allmänt minska den hjälp som lämnas

ombytessökande personer. En god kundtjänst gentemot såväl arbetssökande

som arbetsgivare är utan tvivel en förutsättning för att arbetsförmedlingen

skall kunna fullgöra sin huvuduppgift — att åstadkomma en snabb utjämning

av utbud och efterfrågan på arbetskraft. Kundtjänstens omfattning

bör emellertid icke sträcka sig utöver vad som ur nämnda synpunkt framstår

såsom nödvändigt. Likaväl som en god kundtjänst bör eftersträvas

böra sålunda ansträngningar göras för att hålla arbetsförmedlingens organisation

så begränsad som möjligt. Den avvägning som härvid måste komma

till stånd är uppenbarligen många gånger svår att göra. Såsom av det

följande framgår har jag kommit till den uppfattningen, att det är möjligt

att under nu rådande förhållanden utan uppgivande av väsentliga värden

göra vissa indragningar inom arbetsförmedlingen. Dessa möjligheter böra

tillvaratagas.

Vad angår frågan om arbetsförmedlingens andel i omsättningen på arbetsmarknaden

ansluter jag mig närmast till den av arbetsmarknadsstyrelsen

uttalade uppfattningen. Även om jag bar mig väl bekant att särskilt för

arbetslöshetskassornas medlemmar olägenheter uppkomma genom att långtifrån

alla lediga platser anmälas bos arbetsförmedlingen, torde fog finnas

för utredningens och arbetsmarknadsstyrelsens uppfattning att arbetsförmedlingens

omsättningsandel icke f. n. kan anses alltför liten. Det kan

emellertid icke uteslutas, att arbetssökande och arbetsgivare komma att i

ännu större utsträckning än f. n. är fallet anlita arbetsförmedlingen. Om så

sker måste frågan om arbetsförmedlingens personalorganisation upptagas

till förnyad prövning, öevr huvud tagel torde det icke vara möjligt att för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Knngl. Maj.ts proposition nr 135.

längre tid framåt bedöma huruvida arbetsförmedlingens andel i omsättningen

kommer att visa sig tillräcklig, då detta torde bli beroende av den

allmänna utvecklingen på arbetsmarknaden. F. n. synes dock, såsom utredningen

anfört, ansträngningarna böra inriktas på att öka omsättningsandelen

utan personalförstärkning.

Såsom utredningen anfört synes arbetsförmedlingens organisation icke

f. n. böra inriktas på beredskap mot massarbetslöshet. Organisationen bör

emellertid vara sådan att förstärkningar vid behov snabbt kunna tillföras arbetsförmedlingen.

Den nuvarande anordningen med särskilt anslag till förmedlingens

krisorganisation synes tillgodose de krav som kunna uppställas

i detta hänseende.

Länsarbetsnämnderna och deras kanslier.

Nuvarande organisation.

Såsom lokal myndighet för frågor tillhörande arbetsmarknadsstyrelsens

verksamhetsområde skall i varje län å ort, som Kungl. Maj :t bestämmer,

finnas en länsarbetsnämnd samt i Stockholms stad en arbelsnämnd.

Sammansättning. Länsarbetsnämnd består av ordförande samt det antal

ledamöter Kungl. Maj:t bestämmer, dock minst i Stockholms stad sju och

annorstädes åtta. Kungl. Maj :t förordnar, efter förslag avgivna i den ordning

i det följande angives, för en tid av högst tre år ordförande, ledamöter

och ersättare, därvid tillika en av ledamöterna förordnas att vara

vice ordförande. För en var ledamot utom vice ordföranden skall finnas

personlig ersättare.

Förslag till ordförande, vice ordförande och ytterligare en ledamot jämte

ersättare för denne avgives av chefen för arbetsmarknadsstyrelsen, såvitt

möjligt bland dem vilka inom länet äro förfarna i allmänna arbetsmarknadsfrågor.

Beträffande sex — i Stockholms stad fem — ledamöter jämte ersättare

för dem skola förslag, i varje särskilt fall avseende en ledamot jämte ersättare,

avgivas av a) landstingens förvaltningsutskott, stadskollegierna i

Stockholm och Göteborg samt drätselkamrarna i Norrköping, Malmö, Hälsingborg

och Gävle; b) hushållningssällskapens förvaltningsutskott (utom

i Stockholms stad); c) svenska arbetsgivareföreningen; d) landsorganisationen;

e) tjänstemännens centralorganisation samt f) de erkända arbetslöshetskassornas

samorganisation.

Antalet ledamöter i nämnderna är nu, inberäknat ordförande och vice

ordförande, i Stockholms stad 8, i Malmöhus län 11, i ett vart av Göteborgs

och Bohus län samt Västerbottens län 10 samt i övriga län 9.

I Östergötlands och Gävleborgs län ha landstinget och staden utanför

landsting (Norrköping resp. Gävle) enat sig om en gemensam representant.

I Malmöhus län ha såväl Malmö som Hälsingborgs stad och landstinget en

representant i nämnden. I Västerbottens län finnes en särskild representant

för lappmarkens intressen.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

29

Länsarbetsnämnd må enligt föreskrifter, som meddelas av arbetsmarknadsstyrelsen,

vid behandling av visst ärende eller visst slag av ärenden anlita

särskilda sakkunniga eller representanter för speciella intressegrupper.

Kansli. Som verkställande tjänsteman skall hos varje länsarbetsnämnd

vara anställd en länsarbetsdirektör (i Stockholms stad benämnd arbetsnämndsdirektör).

Befattningarna äro placerade i Ca 31, dock i Stockholm,

Göteborg och Malmö Ca 33 och i Visby Ca 29. Därutöver finnes följande

personal.

Inspektör för arbetsförmedlingsärenden: I flertalet län finnes en sådan

befattning, placerad i Ca 25. I Stockholms stad är befattningen (förste

inspektör) placerad i Ca 29. I Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län

finnes en befattning (förste inspektör) i Ca 27 (för Malmö resp. Göteborg)

samt en i Ce 24 (för länet i övrigt). I Gotlands län finnes ingen dylik befattning.

Arbetsförmedlingsinspektören är länsarbetsdirektörens ställföreträdare

och har som huvuduppgift att övervaka de lokala organens verksamhet.

Inspektör för socialhjälpsärenden: En sådan befattning (Ce 24) har avsetts

för 20 län (ej för Stockholms stad, Uppsala, Gotlands, Hallands och

Jämtlands län). Medel ha dock f. n. endast beräknats för befattningarna

i Göteborgs och Bohus, Västernorrlands och Norrbottens län. Övriga tjänster

ha vakantsatts.

Konsulent för det kvinnliga arbetsförmedlingsområdet (förste assistent

i Ce 22): En sådan tjänst finnes i 18 län. Blekinge och Kristianstads län

ha dock gemensam konsulent, varför antalet tjänster som uppehållas är 17.

I Stockholms stad finnes i stället en inspektörsbefattning i Ce 24. Enligt

1947 års personalplaner avsågos befattningar av detta slag för ytterligare

6 län (Uppsala, Kronobergs, Kalmar, Hallands, Skaraborgs och Jämtlands

län).

Kansliassistent (förste assistent i Ce 22): En dylik befattning finnes i

Stockholms stad och samtliga län utom Gotlands, där motsvarande befattning

är placerad i Ce 19. I Stockholms stad samt Göteborgs och Bohus län

finnes dessutom en kansliinspektör i Ce 24. Kansliassistentens (kansliinspektörens)

viktigaste arbetsuppgifter äro personalärenden, kamerala

ärenden samt utredningsuppgifter.

Statistikassistent: En extra tjänsteman (Cg 17 eller Cg 15) för statistikuppgifter

är knuten till varje länsarbetsnämnd (dock ej till länsarbetsnämnden

i Visby). Statistikassistenten handhar, förutom statistiken, utredningar

i värnpliktsärenden samt svarar för beredskapsregistren in. in.

Härtill komma kanslibiträden, skriv- och expeditionspersonal. Vid samtliga

nämnder tjänstgör ett kanslibiträde (Ca 11) som redogörare.

För speciella krisuppgifter, främst ärenden rörande byggnadstillstånd

samt utlänningsärenden, finnes särskilt anställd personal, vilken avlönas

från förslagsanslaget till krisorganisationen.

I detta sammanhang torde få nämnas, att på några av de större huvudkontoren

finnes en befattning, vars uppgift bl. a. är att samordna verksam
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

heten på de olika expeditionerna (s. k. koordinator). Befattningen uppräthålles

f. n. i Stockholms stad (inspektör i lönegrad 24) samt i Eskilstuna,

Linköping, Malmö, Borås, Örebro* och Gävle (förste assistent i lönegrad 22).

I Gotlands län finnes en liknande befattning (lönegrad 22), vilken dock

samtidigt ersätter arbetsförmedlingsinspektören i andra län. Befattningen

är av Kungl. Maj :t vakantsatt vid 7 kontor, nämligen Jönköping, Kalmar,

Karlskrona, Kristianstad, Halmstad, Karlstad och Västerås. I Uppsala upprätthålles

befattningen icke f. n. utan har utnyttjats för förstärkning av

kontoret i Solna-Sundbyberg.

Arbetsförmedlingsutredningen.

Länsarbetsnämndernas sammansättning m. m.

Det har i olika sammanhang gjorts gällande, anför utredningen, att nämnderna

äro alltför stora, vilket bl. a. medför onödigt höga kostnader samt svårigheter

vid kallande till sammanträden. Utredningen har övervägt möjligheterna

att minska antalet ledamöter. Den har därvid utgått ifrån att de

stora partsorganisationerna — svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen

och tjänstemännens centralorganisation —- fortfarande böra äga

föreslå var sin ledamot. Beträffande ledamöterna i övrigt anför utredningen

följande.

Även landsting och städer utanför landsting, liksom hushållningssällskap

och arbetslöshetskassor — vilka enligt nu gällande regler ha att föreslå ledamöter

i nämnderna — äro betydelsefulla intressenter i arbetsförmedlingen.

Landstingen och städerna utanför landsting voro tidigare huvudmän för

arbetsförmedlingen, och hushållningssällskapen företräda jordbrukets —

främst dess arbetsgivares — intressen. För arbetslöshetskassorna är arbetsförmedlingen,

dess effektivitet och dess funktionssätt av väsentlig betydelse.

Utredningen har emellertid vid sina förfrågningar fått den uppfattningen,

att behovet av den speciella sakkunskap, som de ifrågavarande ledamöterna

representera, som regel endast framträder i ett relativt litet antal ärenden.

För flertalet ärenden synes en mera allmän kunskap om och erfarenhet av

arbetsmarknadsfrågor vara på en gång tillräcklig och nödvändig. Kontakten

med landsting m. fl. torde — såsom sker i fråga om andra betydande intressenter

i arbetsförmedlingen — mycket väl kunna upprätthållas utan

speciell representation i nämnden. Under sådana förhållanden torde enligt

utredningens mening kostnads- och administrativa skäl få fälla utslaget, och

särskilda ledamöter, som företräda landsting, städer utanför landsting, hushållningssällskap

och arbetslöshetskassor, sålunda icke ingå i nämnderna.

Förutom ordföranden och vice ordföranden samt de tre av de stora partsorganisationerna

föreslagna ledamöterna bör däremot såsom nu är fallet

ingå en efter förslag av chefen för arbetsmarknadsstyrelsen utsedd ledamot.

Denna ledamot är nu i samtliga fall kvinna. Enligt utredningens mening bör

såsom kvalifikationskrav för denna ledamot endast gälla, att vederbörande

bör vara en i arbetsmarknadsfrågor i allmänhet kunnig person, man eller

kvinna. Ehuru sålunda enligt utredningens uppfattning förslagen icke beträffande

någon ledamot böra begränsas till kvinnor vill utredningen framhålla

lämpligheten av att som regel i varje länsarbetsnämnd ingår minst en

kvinna. I flertalet fall synes detta önskemål kunna tillgodoses även med det

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

31

minskade antal ledamöter, som utredningen tänker sig. Vid förordnande av

ledamöter i länsarbetsnämnd bör — såvitt möjligt — jordbrukets intressen

tillgodoses och i arbetsnämnden i Stockholm handelns intressen.

Länsarbetsnämnderna böra alltså enligt utredningens mening bestå av,

förutom ordförande och vice ordförande, en ledamot utsedd efter förslag av

chefen för arbetsmarknadsstyrelsen samt tre ledamöter utsedda efter förslag

av svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen och tjänstemännens

centralorganisation. Liksom f. n. sker böra suppleanter utses för ledamöterna.

Möjligheter böra finnas att undantagsvis, om särskilda förhållanden

så påkalla, öka antalet ledamöter i viss nämnd.

Utredningen har utgått ifrån att länsarbetsnämnderna icke skola inordnas

i länsstyrelserna men anser, att landshövdingen bör vara självskriven ordförande

i länsarbetsnämnden och att landssekreteraren bör vara personlig

ersättare för honom. Särskild vice ordförande bör dock liksom nu är fallet

utses efter förslag av chefen för arbetsmarknadsstyrelsen. Beträffande

Stockholms stad har utredningen ansett, att överståthållaren icke bör vara

självskriven ordförande i nämnden.

Utredningen har framlagt vissa förslag rörande arvodena till länsarbetsnämndernas

ledamöter. Utredningen har åberopat, att enligt länsstyrelseutredningens

förslag det nuvarande arvodet till länsarbetsnämndernas ordförande

skall bortfalla i och med att nämnderna inordnas i länsstyrelserna.

Då enligt arbetsförmedlingsutredningens förslag landshövdingen bör vara

självskriven ordförande i nämnden, bör arvodet — dock ej beträffande

Stockholms stad — falla bort även om detta förslag genomföres. Detta skulle

innebära en årlig besparing av 45 000 kronor.

Genom den av arbetsförmedlingsutredningen föreslagna organisationen

skulle antalet ledamöter minska med 78, vilket med nuvarande arvodesbestämmelser

beräknas innebära eu årlig besparing av 46 800 kronor. Utredningen

föreslår vidare, att arvodet till ledamöterna, som nu utgår med 50

kronor per månad, bortsett från ordföranden och vice ordföranden, ersättes

med ett mindre, fast arvode å förslagsvis 200 kronor per år samt särskilda

sammanträdesarvoden å förslagsvis 20 kronor för sammanträde. Då sammanträden

med hela nämnden torde hållas i genomsnitt 9—10 gånger per

år, beräknas en ytterligare besparing på ca 20 000 kronor uppkomma, om

arvodesbestämmelserna ändras i enlighet med detta förslag.

Länsarbetsnämndernas kanslier.

Utredningen har från länsarbetsnämnderna begärt uppgift om hur stor

del av direktörens resp. arbetsförmedlingsinspektörens tid, som beräknas

åtgå för handläggning av ärenden vilka sammanhänga med regleringen av

byggnadsverksamheten, och har härom anfört följande.

Av dessa uppgifter, som inhämtats i augusti 1050, framgår att 20—40

procent av direktörens och 5—10 procent av arbetsförmedlingsinspektörens

arbetstid upptages för handläggning av dessa ärenden. Till länsstyrelseutredningen

hade våren 1049 lämnats den uppgiften att 60 procent eller mera

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

av direktörens tid ägnades åt krisuppgifterna. Det synes som om direktören

under de sista åren fått något större möjligheter att ägna sig åt uppgifter

inom normalorganisationens ram.

Huvuduppgifterna för förste assistenterna (konsulenterna) för det kvinnliga

arbctsförmcdlingsområdet ha, anför utredningen, avsetts vara att biträda

arbetsförmcdlingsinspektören med tillsynen av förmedlingsverksamheten

i fråga om kvinnlig arbetskraft samt att utföra utredningar i frågor,

som röra sådan arbetskraft. Befattningarna ha kommit att utnyttjas på

ganska olika sätt inom skilda län.

Enligt utredningens mening kunna vissa erinringar göras beträffande

konsulenttjänsterna. Uppdelningen av arbetsförmedlingen i manliga och

kvinnliga expeditioner är beträffande yrken, där personer av båda könen

arbeta i större utsträckning, icke lämplig ur personalbesparingssynpunkt.

Den tidigare genomförda uppdelningen har i viss utsträckning redan frångåtts,

och den kan ytterligare inskränkas. Även en uppdelning av tillsynen

på två befattningshavare (inspektör och konsulent) måste vara oekonomisk

och leda till dubbelarbete. Vissa av de uppgifter som fullgöras av konsulenterna

synas icke heller vara av högsta angelägenhetsgrad.

Utredningen anser, att det väsentliga av konsulenternas arbetsuppgifter

bör kunna övertagas av direktören, arbetsförmcdlingsinspektören, kansliassistenten

och koordinatorn i län där sådan finnes. Den minskning i arbetsbelastningen

å direktören och inspektören, som nu skett i fråga om krisuppgifterna,

medverkar härtill. Beträffande utredningsuppgifterna anser utredningen

— eftersom dessa i regel varit av mindre omfattning — att de kunna

uppdelas på flera befattningshavare. Beträffande en del av de arbetsuppgifter,

som utförts av den kvinnliga konsulenten, synes som regel också

en viss medverkan av personalen på huvudkontorets expeditioner för husligt

arbete in. in. kunna påräknas.

Utredningen föreslår sålunda, att konsulenttjänsterna indragas. Dock anses

tjänsterna i Stockholms stad och Göteborg böra bibehållas.

Utredningen framhåller, att den icke förbisett den omständigheten att

särskilda problem äro förknippade med den kvinnliga arbetsmarknaden.

Dessa problem böra liksom hittills bli föremål för särskild uppmärksamhet.

Detta kan emellertid enligt utredningens mening ske genom nämndernas

övriga personal.

Utredningen, vilken såsom förut nämnts förutsatt att länsarbetsnämnderna

komma att bestå som fristående organ, har kommit till den uppfattningen,

att samtliga befattningar som kansliassistent tills vidare erfordras. (Organisationen

i Stockholms stad har dock ännu icke närmare undersökts av

utredningen.) Förutsättningen för ett bibehållande av kansliassistenten är

enligt utredningens mening, att flertalet konsulenter för det kvinnliga arbetsförmedlingsområdet

och utlänningsassistenter skola indragas. Härigenom

konnna sannolikt kansliassistenterna att i ännu större utsträckning än hittills

få tagas i anspråk för utredningsuppgifter. För att detta skall bli möjligt

torde kansliassistenterna få beredas lättnad i arbetsbördan genom att

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. iMaj:ts proposition nr 135.

33

enklare arbetsuppgifter avlastas på statistikassistenterna. Visst utrymme

härför anses föreligga.

Av de tre befattningar som inspektör för socialt!jälpsärenden, för vilka

medel anvisats innevarande budgetår, kan enligt utredningens mening befattningen

i Göteborgs och Bohus län nu indragas. I Västernorrlands län anses

befattningen behöva bibehållas åtminstone under budgetåret 1951/52.

I Norrbottens län med dess starkt framträdande säsongarbetslöshet bör befattningen

tills vidare uppehållas.

Enligt utredningens mening är det icke nödvändigt, att de befattningar

som ej uppehållas finnas uppförda i personalplanerna. Om arbetslöshet avstörre

omfattning skulle uppkomma och nämnderna till följd därav behöva

förstärkas, bör detta åtminstone till en början ske genom att extra tjänster

inrättas. De nu i planerna upptagna vakantsatta befattningarna böra sålunda

utgå.

I detta sammanhang torde även få behandlas de formellt till huvudkontoren

hörande tjänsterna som koordinator (förste assistent). Utredningen har

anfört, att koordinatorn främst synes avlasta arbetsförmedlingsinspektören

det arbete, som rör den rent lokala arbetsmarknaden omkring huvudkontoret

samt det interlokala förmedlingsarbetet inom länet. Enligt utredningens

mening kan en dylik avlastning av vissa uppgifter från arbetsförmedlingsinspektören

vara motiverad i län, där huvudkontoret är av betydande

storlek och där länsorganisationen i övrigt lägger en omfattande arbetsbörda

på inspektören. Med hänsyn härtill finner utredningen dylika befattningar

motiverade i Stockholms län (därest utflyttning till Solna äger rum), Eskilstuna,

Linköping, Malmö, Borås, Örebro, Västerås och Gävle, alltså på sju

platser utom Stockholms län.

Till frågan om statistikassistenternas och redogörarnas framtida ställning

bär utredningen för avsikt att återkomma i samband med sin granskning av

arbetsmarknadsstyrelsens organisation och verksamhet.

Arbetsförmedlingsutredningen har icke i detalj granskat behovet av skrivoch

kontorsbiträden för länsarbetsnämnderna. Det har emellertid framstått

för utredningen, som om relativt stora ojämnheter föreligga i fråga om behovet

av skrivpersonal vid de olika nämnderna. Utredningen anser, att arbetsmarknadsstyrelsen

i samråd med statens organisationsnämnd bör ägna

biträdesfrågan ytterligare uppmärksamhet.

Här må även nämnas, att enligt utredningens förslag vissa befattningar

som utlänningsassistent böra indragas under nästa budgetår, varvid förutsättes''

att arbetsuppgifterna övertagas av normalorganisationens personal.

För detta förslag redogöres närmare vid behandlingen av krisorganisationen.

Yttranden.

Arbetsförmedlingsutredningens förslag om minskning av antalet

ledamöter i länsarbetsnämnderna har tillstyrkts av socialstyrelsen

och överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen. Statskontoret anser

det förtjäna övervägas om icke antalet ledamöter kan minskas med ytterli
V»

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 135,

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. 1Maj:ts proposition nr 135.

gare en, varigenom nämnderna skulle komma alt bestå av ordförande, vice

ordförande samt representanter för de tre stora parisorganisationerna.

Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit, att den föreslagna reduceringen

många gånger kan komma att te sig svårförenlig med att såväl kvinnorna

som jordbruket böra företrädas i nämnden. Styrelsen anser det beklagligt,

om länsarbetsnämnden skulle mista en del av sin nuvarande breda förankring

och icke längre tillföras den sakkunskap inom resp. områden, som nu

avsedda ledamöter besitta. Styrelsen har vidare anfört följande.

Jordbrukets utomordentliga betydelse som näringsgren synes i och för sig

vara en fullgod motivering för att det skall vara representerat i länsarbetsnämnden.

Men härtill kommer, att jordbrukets arbetskraftsförsörjning numera

blivit en av de viktigaste arbetsmarknadsfrågorna: en fråga som framdeles

med fortsatt avfolkning från landsbygden kan bli ännu mer bekymmersam

att bemästra än f. n. Styrelsen anser därför, att jordbruket bör

representeras i nämnden. Dock kan det i några län, närmast då de nordligaste,

te sig naturligare, att annan näringsgren, t. ex. skogsbruket, är representerad

i nämnden i stället för jordbruket. Den ytterligare ledamot, som

torde böra ingå i nämnden, bör för den skull utses efter förslag av arbetsmarknadsstyrelsens

chef och icke som hittills efter förslag av hushållningssällskapens

förvaltningsutskott. Därest detta styrelsens förslag beaktas, blir

det möjligt att även i fortsättningen upprätthålla nuvarande praxis att en

ledamot är kvinna. Styrelsen finner det självfallet, att förslagen av styrelsens

chef till ledamöter skola kunna avgivas efter hörande av intresserade

organisationer, t. ex. hushållningssällskapens förvaltningsutskott när fråga

är om utseende av representant för jordbruket.

Utredningens förslag i övrigt om minskning av antalet ledamöter kan arbetsmarknadsstyrelsen

tillstyrka endast under förutsättning, att kostnadssynpunkterna

skola anses utslagsgivande.

Av länsarbetsnämnderna ha 3 tillstyrkt utredningens förslag och 3 nämnder

ha under särskilda förutsättningar förklarat sig icke vilja motsätta sig

detsamma. 12 nämnder ha avstyrkt förslaget. 6 nämnder ha uttalat sig för

en ledamot utöver det av utredningen föreslagna antalet.

TCO anser icke besparingen av sådan storleksordning, att den motiverar

en icke önskvärd begränsning av länsarbetsnämndens representativitet för

av verksamheten särskilt intresserade parter.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund framhåller, att i länsarbetsnämnderna

böra sitta i arbetsmarknadsfrågor kunniga och erfarna män och kvinnor.

Dock anser sig förbundet böra uttala, att om konsekvensen av utredningens

förslag bleve den att skickliga och kunniga kvinnor icke skulle

komma att beredas plats i nämnderna, skulle detta kunna få olyckliga återverkningar

beträffande den kvinnliga arbetskraft, varav arbetsmarknaden

i så hög grad är beroende.

Svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen, hushållningssällskapens

förbund, Sveriges lantbruksförbund och riksförbundet

landsbygdens folk föreslå — under framhållande av vikten av de frågor som

röra jordbrukets arbetskraftsförsörjning —• att en särskild jordbruksrepresentant

(i de nordligaste länen skogsbruksrepresentant) alltjämt bör ingå i

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135. 35

länsarbetsnämnderna. Flera länsarbetsnämnder understryka behovet av eu

sådan representant.

Svenska landstingsförbundet erinrar, att såväl socialvårdskommittén som

länsstyrelseutredningen ansett erforderligt med lekmannarepresentation i

länsstyrelserna. Att då i en länsnämnd, som redan har en dylik representation,

avskaffa denna synes mindre välbetänkt. Åtminstone synas landsting

och städer utanför landsting böra bibehållas vid sin rätt att utse ledamöter.

De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation har anfört, att representationen

för arbetslöshetskassorna tillkom i isamband med att tillsynen

över arbetslöshetskassorna överfördes till arbetsmarknadsstyrelsen. Från

kassornas sida restes invändningar mot överförandet då man misstänkte, att

de försäkrades intressen skulle komma i efterhand för andra synpunkter. För

att bära av det missnöje, som framfördes från kassorna, föreslogs bl. a. att

kassorna skulle få en särskild ledamot i länsarbetsnämnderna. Att nu taga

bort denna ledamot måste från kassornas sida betraktas som ett svekligt förfarande.

Härutöver finnas starka sakskäl för bibehållande av arbetslöshetsförsäkringens

representant. Det är nämligen av stor vikt att olika yrkesområden

bli företrädda. Innan kassarepresentanten kom till, voro på många

ställen betydande yrkesområden, exempelvis byggnadsfacken, orepresenterade.

Vidare samlas inom arbetslöshetsförsäkringen en omfattande kännedom

om arbetsförmedlingens arbetssätt och bristerna däri, vilken bör utnyttjas.

Då landsorganisationen har delvis andra intressen att bevaka kan man icke

alltid vänta, att denna kan föreslå en representant, som besitter direkt kännedom

om försäkringens lokala samarbete med arbetsförmedlingen. Om arbetsvägransfallen

handläggas som expeditionsfrågor, utan att kassarepresentanten

får tillfälle att deltaga i ärendets behandling, måste detta betecknas

som i hög grad olämpligt. Att staten skulle taga tillbaka sina löften för en

besparing av 10 000 kronor kan organisationen icke tänka sig.

Landsorganisationen har endast tagit ställning till arbetslöshetskassornas

representation och anser lämpligt att denna kvarstår i avvaktan på resultatet

av den planerade utredningen angående den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen.

Förslaget att landshövdingen skall vara självskriven

ordförande i nämnden har tillstyrkts av arbetsmarknadsstyrelsen och

6 länsarbetsnämnder. Övriga nämnder ha avstyrkt eller ej särskilt behandlat

frågan.

Arbetsförmedlingsutredningens förslag till ändrade arvodesbestä inni

el ser har tillstyrkts av statskontoret och, med viss komplettering, av

överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen. Förslaget har avstyrkts av

arbetsmarknadsstyrelsen, som anfört följande.

Styrelsen kan icke finna, att ett stadfästande av gällande praxis att landshövdingen

är nämndens ordförande kan anföras som motivering för att

dra in ordförandens arvode. Det synes för bedömning av frågan lielt ovidkommande,

att något ordförandearvode näppeligen kunde utgå, därest länsarbetsnämnden

i enlighet med länsstyrelseutredningens förslag skulle inordnas

i länsstyrelsen. Styrelsen anser, att det vore orättmätigt, om lands
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

hövdingarna skuile nödgas avstå från sin förhållandevis blygsamma ersättning

for arbetet med att leda länsarbetsnämndens arbete.

Ledamöterna ha icke blott att deltaga i sammanträden utan skola även

genomgå styrelsens cirkulär till länsarbetsnämnderna och andra bestämmelser

samt ha dessutom som ett allmänt åliggande att följa utvecklingen

på arbetsmarknaden inom länet. Styrelsen maste med hänsyn härtill karakterisera

utredningens förslag att sänka det nu utgående månadsarvodet

av 50 kronor såsom ett överdrivet sparsamhetsnit. Styrelsen tår även peka

dels på de svårigheter att på ett tillfredsställande sätt rekrytera nämnderna,

som uppkomme, dels på att ett system med sammanträdesarvoden kan medföra,

att ledamöternas ersättning bleve så blygsam, att de kunde resa berättigade

krav på ersättning för avstådda löneiormäner. Ytterligare må framhållas,

att sammanträdesarvoden, därest sådana införas, måste beräknas

även för s. k. delegationssammanträden samt att åtminstone för vissa nämnder

en kostnadsökning skuile uppkomma på grund av sammanträdenas antal

i stallet för en besparing.

Arvodesförslagen avstyrkas även av flertalet länsarbetsnämnder samt av

TCO.

Enligt statens lönenämnds mening bör ifrågavarande spörsmål prövas vid

pågående översyn av de grunder, enligt vilka ersättning utgår för uppdrag

såsom ledamot o. s. v. i statliga nämnder, råd, kommissioner och liknande

organ.

Förslaget att befattningarna som konsulent för det kvinnliga

arbets f ör medlingso in rådet skola indragas har tillstyrkts av

statskontoret och överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen, vilka sistnämnda

anse, att det icke är påkallat att arbetsförmedlingsinspektörerna

ha tillgång till särskilda biträden för förmediingsarbetet beträffande kvinnlig

arbetskraft. En dylik anordning måste icke blott förorsaka visst dubbelarbete

utan även motverka en rationell arbetsfördelning inom kanslierna.

Överrevisorerna förutsätta, att befattningarna som arbetsförinedlingsinspektör

skola stå öppna även för kvinnliga befattningshavare.

Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit, att den kvinnliga arbetskraften

— vid sidan av de partiellt arbetsföra och ungdomen — utgör en av de väsentligaste

reserverna på arbetsmarknaden och att det med hänsyn till den

aktuella arbetskraftsituationen, icke minst när den ses mot bakgrunden av

befolkningsutvecklingen, torde vara utomordentligt angeläget för samhället,

att dessa arbetskraftsreserver utnyttjas i all den utsträckning, som är möjlig.

Åtgärder för att stimulera kvinnornas intresse för förvärvsarbete torde

för den skull vara erforderliga. Att länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingarna

här ha en betydelsefull uppgift, torde vara uppenbart. Styrelsen

har påtalat, att utredningen, som föreslagit förstärkning av personalen för

tillvaratagande av de partiellt arbetsföras arbetskraft, i fråga om den andra

stora arbetskraftsreserven (kvinnorna) föreslår slopande av den enda befattning,

som speciellt avdelats för att verka för ett ökat överförande av

kvinnlig arbetskraft till produktionslivet.

Styrelsen har uttalat, att den bild utredningen tecknar av konsulenternas

verksamhet knappast är rättvisande.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 135.

37

Under senare tid ha arbetsuppgifterna i samband med åtgärder för att

åstadkomma en jämn sysselsättning bl. a. inom byggnadsverksamheten oberoende

av byggnadsregleringen kommit att ställa ökade krav på insatser

från främst direktörens men också arbetsförmedlingsinspektörens sida. Någon

möjlighet att avlasta de nuvarande konsulentuppgifterna på dem föreligger

därför icke. Ytterligare arbetsuppgifter kunna ej heller pålastas

kansliassistenten. Att till befattningshavare vid expeditionerna för husligt

arbete m. m. överföra vissa av konsulenternas arbetsuppgifter låter sig göra

endast i rena undantagsfall. Styrelsen fortsätter:

Av de befattningar, som utredningen anvisat för avlastning av konsulentuppgifterna,

har hittills icke koordinatorstjänsten berörts. Denna befattning,

som endast upprätthålles i ett fåtal län, har liksom konsulentbefattningen

tillkommit för att avlasta ledningspersonalen vissa arbetsuppgifter. Medan

konsulenten haft att biträda med samordningen av förmedlingsverksamheten

för kvinnlig arbetskraft och därmed sammanhängande frågor, har koordinatorn

haft till uppgift att samordna verksamheten vid huvudkontorets

olika expeditioner samt den interlokala förmedlingsverksamheten inom länet.

Båda befattningarna ha sålunda karaktär av avlastningstjänster, och det

synes för den skull naturligt att överväga ett sammanförande av arbetsuppgifterna.

Styrelsen vill också föreslå denna anordning. De nuvarande konsulent-

och koordinatorsbefattningarna slopas och ersättas med tjänster som

förste assistenter, vilka — för att markera, att befattningshavarnas väsentligaste

uppgifter avse fältarbete, ej kansliarbete — placeras vid arbetsförmedlingarnas

huvudkontor. Befattningshavarna ha att biträda arbetsförmedlingsinspektören

med uppgifter avseende samordningen av arbetsförmedlingsverksamheten

inom länet, varvid det må ankomma på länsarbetsnämnden

att tillse, att de arbetsuppgifter, som sammanhänga med den kvinnliga

arbetskraftens inplacering i produktionslivet, ägnas erforderlig uppmärksamhet.

Befattningarna kunna givetvis uppehållas av manlig eller kvinnlig

innehavare.

Samtidigt som man genom denna anordning undviker de icke särskilt väl

valda beteckningarna konsulent och koordinator, vilka onekligen vållat

missförstånd, begränsar man härigenom diskussionen till att avse frågan,

huruvida i de olika länen behov föreligger att avdela en eller två befattningshavare

att biträda ledningspersonalen eller om sådant behov över huvud

föreligger.

Vid sitt bedömande av denna fråga har styrelsen funnit, att det, ehuru

förenat med uppenbara svårigheter, bör vara möjligt att i de län, där det

f. n. finnes såväl konsulent som koordinator, pröva en anordning med endast

en befattningshavare som förste assistent. Undantag härifrån har styrelsen

— förutom Stockholms stad och Göteborg — ansett det folkrika och

med hänsyn till näringsliv och arbetsmarknad rikt differentierade Östergötlands

län böra utgöra. För län, där f. n. endast en befattning som förste

assistent disponeras, har styrelsen icke funnit det möjligt föreslå någon

reducering, med undantag dock för Blekinge. För län där f. n. ingen befattning

av ifrågavarande slag uppehälles föreslås ingen förändring i nuvarande

personalutrustning i detta avseende.

Slutresultatet blir, att styrelsen, ehuru med stor tvekan och medveten om

de svårigheter detta kommer att medföra för övriga befattningshavare bland

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. iMaj.ts proposition nr 135.

ledningspersonalen, ansett sig kunna tillstyrka en minskning av antalet

förste assistentbefattningar för konsulent/koordinatorsuppgifter med f. n.

sju och därest länsarbetsnämnden i Stockholms län förlägges till Solna

med åtta. Styrelsen anför dock, att denna utrustning i vad avser ledningspersonal

icke kan anses vara tillfyllest, därest ytterligare krav skulle komma

att ställas på länsarbetsnämnderna t. ex. i samband med ett skärpt beredskapsläge.

Av de länsarbetsnämnder som ha konsulentbefattning tillstyrka nämnderna

i Kristianstads, Malmöhus och Kopparbergs län indragning. Tre

nämnder, vid vilka befattningen är vakantsatt, förklara att behov av densamma

icke föreligger f. n. Arbetsnämnden i Stockholm samt tolv länsarbetsnämnder

avstyrka förslaget om indragning av ifrågavarande konsulentbefattning.

TCO avstyrker likaledes förslaget och anser, att utredningens

överväganden om arbetsbelastningen å de ledande befattningshavarna

grunda sig på alltför optimistiska och nu delvis inaktuella bedömningar

av krisuppgifternas omfattning. Utredningen har påtagligt underskattat

betydelsen av de arbetsuppgifter, som utföras av konsulenterna.

Den upplysnings- och informationsverksamhet, som bedrives av dessa, är av

såväl praktiskt som psykologiskt värde. Enligt landsorganisationens uppfattning

har arbetsmarknadsstyrelsen ännu ej i önskvärd omfattning tagit

upp till undersökningar och åtgärder en rad frågor, som särskilt i fullsysselsättningssamhället

fordra uppmärksamhet. I ett demokratiskt samhälle

med en fri arbetsmarknad måste även invecklade arbetsmarknadsfrågor lösas

genom frivillig samverkan. Erfarenheterna under och efter kriget ha

visat, att härför kräves tillräckligt med skicklig och kunnig personal på

länsarbetsnämndernas kanslier, som både kan verkställa utredningar och

lösa praktiska arbetsuppgifter. Icke minst de kvinnliga konsulenterna ha

visat sig värdefulla i ansträngningarna att ta till vara den kvinnliga arbetskraften.

Det är helt säkert ur folkhushållets synpunkt motsatsen till sparsamhet

om de av utredningen föreslagna indragningarna komma till stånd.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund finner icke de av utredningen

anförda skälen för en indragning av konsulenttjänsterna bärande.

En överflyttning av konsulenternas arbetsuppgifter på andra redan fullt

sysselsatta tjänstemän måste komma att innebära en klar standardsänkning

i fråga om handhavandet av uppgifterna inom det kvinnliga arbetsmarknadsområdet.

De skäl som angåvos för ifrågavarande befattningars inrättande

gälla i allt väsentligt än i dag. Vad som kräves är en närmare

precisering av tjänstens ställning inom organisationen samt arbetsuppgifterna.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund avstyrker indragning och erinrar bl. a.

om den utredning som pågår rörande möjligheterna att inplacera även äldre

kvinnor i förvärvslivet. Även riksförbundet landsbygdens folk avstyrker indragning

av konsulenttjänsterna.

Socialstyrelsen anser, att indragningsförslaget bör genomföras endast un
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Iiungl. \Maj:ts proposition nr 135.

39

der förutsättning, att möjligheterna att tillvarataga kvinnlig arbetskraft icke

därigenom eftersättas.

Utredningens förslag om indragning av 17 tjänster som socialhjälp sinspektör

lämnas utan erinran av arbetsmarknadsstyrelsen, som emellertid

förutsätter, att medel vid varje särskild tidpunkt komma att stå till

Kungl. Maj :ts förfogande för de extra tjänster vilka i ett ändrat arbetsmarknadsläge

kunna behöva inrättas.

I fråga om statisti k assistenterna vidhåller arbetsmarknadsstyrelsen

ett i styrelsens petita för nästa budgetår framlagt förslag att dessa

befattningar, av vilka 16 äro placerade i Cg 15 och 8 i Cg 17, skola ändras

till extra ordinarie samt att befattningarna i Malmö och Göteborg därvid

skola uppflyttas till lönegrad 19. Befattningshavarna kunna uppvisa relativt

långvarig tjänstetid inom arbetsförmedlingen, ett tiotal sedan 1942 och

1943. Styrelsen finner det otillfredsställande, att befattningshavare med så

lång anställningstid i statens tjänst icke inneha pensionsberättigande tjänster,

särskilt som de handha göromål vilka kunna anses vara av permanent

natur. Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund betonar angelägenheten

av att tjänsterna snarast ombildas till extra ordinarie.

Departementschefen.

Det är otvivelaktigt av stor betydelse att en mångsidig kännedom om arbetsmarknaden

finnes företrädd i länsarbetsnämnderna. I åtskilliga yttranden

har behovet av en särskild jordbruksrepresentant framhållits. Även

enligt min mening bör en sådan ledamot ingå i länsarbetsnämnderna, möjligen

med undantag av nämnderna i vissa norrländska län, där det kan

vara lämpligare med en företrädare för skogsbruket, samt arbetsnämnden

i Stockholms .stad, beträffande vilken andra synpunkter böra beaktas. Jag

finner det vidare angeläget, att i varje nämnd fortfarande ingår minst en

kvinna. Med hänsyn till vikten av ett nära samarbete mellan arbetsförmedlingen

och arbetslöshetskassorna bör även den särskilda representationen

för dessa kassor bibehållas i vart fall intill dess att den översyn av arbetslöshetsförsäkringen,

som f. n. planeras, blivit slutförd. Slutligen är det utan

tvivel i vissa sammanhang av värde, att landstingen och städerna utanför

landsting äro företrädda i nämnderna.

Även om vissa administrativa skäl och kostnadsskäl kunna åberopas för

att minska antalet ledamöter, är jag med hänsyn till det anförda icke beredd

att tillstyrka en så betydande minskning som föreslagits av utredningen.

Det synes dock möjligt att utan eftergivande av de intressen jag anser

böra tillgodoses uppnå någon reduktion av antalet ledamöter. Jag förordar,

att länsarbetsnämnd som regel skall bestå av ordförande, vice ordförande,

tre ledamöter utsedda efter förslag av resp. svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen och TCO, en ledamot utsedd efter förslag av de erkända

arbetslöshetskassornas .samorganisation samt två ledamöter utsedda efter

förslag av chefen för arbetsmarknadsstyrelsen. Det torde vara möjligt

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

att inom denna ram, som innebär att nämnderna skola bestå av 8 ledamöter,

inberäknat ordförande och vice ordförande, tillgodose samtliga de i det föregående

berörda intressena. Samtidigt skulle antalet ledamöter minskas

med minst en per nämnd. Även arbetsnämnden i Stockholms stad, där antalet

ledamöter redan enligt nu gällande bestämmelser är 8, bör ha angivna

sammansättning.

Utredningens förslag att landshövdingarna skola vara självskrivna ordförande

i nämnderna samt att landssekreteraren skall vara personlig suppleant

för landshövdingen torde icke nu böra upptagas till prövning. Frågan

bör anstå och tillsammans med andra likartade spörsmål upptagas i ett

senare sammanhang.

I enlighet med vad statens lönenämnd anfört bör även frågan om en reglering

av arvodena till länsarbetsnämndernas ledamöter anstå tills vidare.

Jag övergår härefter till arbetsförmedlingsutredningens förslag beträffande

länsarbetsnämndernas kanslier.

F. n. finnas inom länsarbetsnämndernas kanslier 17 tjänster för konsulenter

för det kvinnliga arbetsförmedlingsområdet (en inspektörstjänst i

Stockholm samt 16 tjänster i Ce 22). Vid huvudkontoren finnas 7 förste

assistenttjänster (lönegrad 22) för vissa samordningsuppgifter (s. k. koordinatorstjänster).

Arbetsförmedlingsutredningen, som räknat med oförändrad

organisation i Stockholm och Göteborg, har föreslagit, att konsulenttjänsterna

i övriga län skola indragas, vilket innebär att 15 sådana tjänster

skulle utgå ur organisationen. Däremot har utredningen räknat med att

7 koordinatorstjänster fortfarande erfordras (i Södermanlands, Östergötlands,

Malmöhus, Älvsborgs, Örebro, Västmanlands och Gävleborgs län).

Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit, att — bortsett från Stockholm och

Göteborg, där även styrelsen räknar med oförändrad organisation för ifrågavarande

uppgifter — sammanlagt 15 tjänster i 22 lönegraden för konsulent-

och koordinatorsuppgifter skola bibehållas. Två sådana befattningar

skulle finnas i Östergötlands län och en i vart och ett av övriga län med

undantag av Uppsala, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads,

Hallands, Skaraborgs och Jämtlands län, där ingen befattning av

ifrågavarande slag skulle finnas.

Enligt min mening böra länsarbetsnämnderna ha sådan personalutrustning,

att de icke blott kunna sköta de löpande arbetsuppgifterna utan även

kunna företa utredningar rörande aktuella arbetsmarknad »spörsmål, taga initiativ

till åtgärder för förbättrande av sysselsättningen eller för att tillföra

arbetsmarknaden ytterligare arbetskraft samt över huvud taget fullgöra

uppgifter, som fordras för en aktiv arbetsmarknadspolitik. De av utredningen

föreslagna indragningarna av konsulenttjänster innebära otvivelaktigt en

försvagning av nämndernas kapacitet i angivna hänseenden. Av besparingsskäl

anser jag mig emellertid böra tillstyrka flertalet av ifrågavarande indragningar.

Dock bör en tjänst i 22 lönegraden för de nu behandlade uppgifterna

finnas, utom i de av utredningen angivna 7 länen, i Jönköpings,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. \Rlaj:ts proposition nr 135.

Värmlands, Västerbottens och Norrbottens län, där särskilt stora krav torde

ställas på länsarbetsnämnderna.

Vad angår länsarbetsnämnden i Stockholms län har utredningen tänkt

sig, att föreståndarbefattningen vid kontoret i Solna, vilken föreslagits i lönegrad

24, skall ombildas till en tjänst i lönegrad 22 med koordinatorsuppgifter

i den händelse att länsarbetsnämndens kansli, såsom föreslagits av

arbetsmarknadsstyrelsen, förlägges i anslutning till Soinakontoret. Arbetsmarknadsstyrelsen,

som finner en 22-gradstjänst erforderlig om nämndens

kansli stannar kvar i Stockholm, anser, att föreståndartjänsten vid Soinakontoret

kan utgå om kansliet förlägges i anslutning till kontoret. Frågan

om kansliets förläggning bör avgöras först sedan organisationen i Stockholm

granskats av arbetsförmedlingsutredningen. Tills vidare beräknar jag

icke någon tjänst av nu ifrågavarande slag för länsarbetsnämnden i Stockholms

län.

Jag förutsätter att de tjänster, som skola finnas enligt mitt nu framlagda

förslag, kunna utnyttjas för att vid behov förstärka organisationen inom

län, för vilket särskild befattning ej beräknats.

Enligt mitt förslag skola sålunda, bortsett från nämnderna i Stockholms

stad samt Göteborgs och Bohus län, It tjänster i 22 lönegraden för konsulent-

och koordinatorsuppgifter finnas. Detta innebär en minskning med It

tjänster i förhållande till nuvarande organisation medan antalet enligt utredningens

förslag skulle bli 15 och enligt styrelsens 7. En av de indragna

tjänsterna (i Uppsala län) bör emellertid ersättas med en assistenttjänst i

19 lönegraden, vilket överensstämmer med såväl utredningens som styrelsens

förslag.

Mot vad utredningen anfört rörande tjänsterna som socialhjälpsinspektör

har jag icke något att erinra. Tjänsten i Göteborgs och Bohus län bör

sålunda indragas medan tjänsterna i Västernorrlands och Norrbottens län

behållas. I Norrbottens län kommer vid bifall till mina förslag att finnas

såväl socialhjälpsinspektör som tjänst för konsulent- och koordinatorsuppgifter

medan i Västernorrlands län endast kommer att finnas tjänst

som socialhjälpsinspektör. Denna olikhet synes motiverad med hänsyn till

skillnad i arbetsuppgifternas omfattning och svårighetsgrad.

De vakantsatta tjänsterna som socialhjälpsinspektör böra liksom övriga

vakantsatta tjänster utgå ur personalplanerna. Skulle förstärkning av länsarbetsnämndernas

kanslier komma att erfordras på grund av omfattande

arbetslöshet torde detta behov få åtminstone till en början tillgodoses

genom extraanställning av personal inom krisorganisationen.

Då arbetsförmedlingsutredningen förklarat sig ämna återkomma till frågan

om statistikassistenternas ställning i samband med sin granskning av

arbetsmarknadsstyrelsens organisation, torde prövningen av styrelsens förslag

beträffande dessa tjänster böra anstå.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Kontors- och ombudsorganisationen.

Nuvarande organisation.

Under länsarbetsnämnderna med deras centrala kanslier sortera de lokala

arbetsförmedlingsinstitutionerna. Dessa utgöras av huvudkontoren, som

ansluta sig ett till varje länsarbetsnämnd, samt avdelningskontor, expeditioner,

ortsombud och lokalombud. Avdelningskontoren och expeditionerna,

som stå under ledning av kontors- resp. expeditionsföreståndare, äro uppdelade

i sju klasser, betecknade 1 A och 1 B samt 2—6. Föreståndarna för

kontoren i klass 1 A äro placerade i lönegrad 25, i klass 1 B i lönegrad 24, i

klass 2 i lönegrad 22, i klass 3 i lönegrad 19 och i klass 4 i lönegrad 16.

Expeditionstiden för allmänheten är i regel vid nämnda kontor sex timmar

per dag. Expeditionerna (klass 5 och 6) ha deltidsanställda föreståndare

(klass 5 Va av lönegrad 16 och klass 6 Vs av lönegrad 16). Kontoren i klass 5

ha expeditionstid om fyra timmar per dag och i klass 6 tre timmar.

Enligt gällande bestämmelser få sammanlagt 276 kontor finnas. Faktiskt

finnas dock endast 269 — 7 ha upprätthållits med ombud. Därtill komma

dock tre tillfälliga kontor, vilkas inrättande betingats av pågående kraftverksbyggen.

Av de 276 kontoren äro 25 huvudkontor, 179 avdelningskontor

och 72 expeditioner. Avdelningskontoren och expeditionerna fördela sig på

de olika klasserna enligt följande.

Klass: 1A IB 2 3 4 5 6 Summa

Antal: 4 8 17 69 81 55 17 251

De skilda kontorens fördelning på de olika klasserna framgår av bilaga 1.

Ortsombuden, som äro indelade i 5 klasser (I—V), äro arvodesanslällda

liksom lokalombuden. Expeditionstiden för ortsombuden är i klasserna I

och II en timme, i klasserna III—V två timmar per dag. För lokalombuden

är särskild expeditionstid icke fastställd. Ortsombudens avlöning utgår i

form av grundarvode med rörlig förhöjning samt bidrag till lokalkostnad i

de fall, då särskild expeditionslokal icke ställts till ombudets förfogande.

Arvodena utgå i de olika arvodesklasserna med följande belopp:

Arvodesklass

Grundarvode

per år

Kr

Inkl. 12 %

förhöjning

per år

Kr

Bidrag till

lokalkostn.

per år

Kr

Summa per år för

ombud som till- handahåller lokal

Kr

I ..........

420

468

84

552

II..........

600

672

120

792

III..........

900

1008

180

1188

IV..........

.. 1 320

1476

240

1 716

V..........

.. 1 800

2 016

300

2 316

Lokalombudens avlöning bestämmes av länsarbetsnämnden, som i samband

härmed äger meddela erforderliga föreskrifter rörande ombudens

tjänstgöring och anställningsvillkor i övrigt. Avlöningen utgår i form av en

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. iMaj:ts proposition nr 135.

efter arbetets omfattning anpassad ersättning, som fastställes vid utgången

av varje budgetår eller vid annan lämplig tidpunkt, dock högst 300 kronor

per år.

Om ett ombuds arbete på grund av oförutsedda förhållanden väsentligt

ökat utöver vad som beräknats, då arvodet fastställdes, kan ombudet av

länsarbetsnämnden tilldelas tilläggsarvode inom ramen av det anslag, som

av arbetsmarknadsstyrelsen för varje budgetår ställes till nämndens förfogande.

Den 1 januari 1950 funnos 481 ortsombud och 660 lokalombud. Antalet har

under år 1950 reducerats och den 1 januari 1951 var antalet 437 resp. 525.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 22/5 1950) gjort framställning om att

försöksvis få pröva en ny organisation för arbetsförmedlingen, vilken innebär

att antalet ombud minskas och att de indragna ombudens verksamhet

övertages av kontor och expeditioner.

Styrelsen har vid sina inspektioner funnit, att ombuden i många fall icke

fylla kraven på en effektiv arbetsförmedling. Skall man kunna få en bättre

ombudsorganisation till stånd är det nödvändigt att högst väsentligt höja

arvodena för ombuden, vilket kommer att medföra ökade kostnader för arbetsförmedlingen.

Styrelsen har därför ansett, att man i stället bör pröva

utvägen att indraga flertalet ombud och med de inbesparingar som göras

genomföra en sådan utbyggnad av personalorganisationen vid arbetsförmedlingskontor

och -expeditioner, att dessa kunna sköta arbetsförmedlingens

uppgifter inom större områden än hittills. Utbyggnaden skall kunna ske genom

att expeditionstiden förlänges vid vissa deltidskontor och genom att

personalen vid vissa kontor förstärkes. Även flyttning av kontor samt inrättande

av nya kontor skall kunna komma i fråga. Från de förstärkta kontoren

skall enligt förslaget anordnas ambulatorisk förmedling, d. v. s. tjänstemän

vid kontor å viss ort skola regelbundet resa till närbelägna orter för att

där — allt efter behovet — en eller flera dagar per vecka hålla en expedition

öppen. Skulle arbetslöshet av någon omfattning uppkomma på en ort,

som icke redan har ambulatorisk förmedling, skall dylik förmedling anordnas

på orten i fråga. För sådana områden, där arbetsförmedlingen icke har

kontakter på detta sätt, beräknas kontakten mellan arbetssökande och förmedling

kunna upprätthållas genom skriftväxling och per telefon.

Om förslaget visar sig lämpligt för genomförande, innebär det, anför

styrelsen, ur synpunkten att ha överblick över arbetsmarknadsförhållandena

en avgjord vinst. Men det bör också innebära fördelar för arbetssökande

och arbetsgivare, ty tjänsteman som tillhör ett huvud- eller avdelningskontor

och håller en »filialexpedition» öppen å annan ort än kontorsorten

känner på annat sätt än ett ombud till såväl arbetstillfällen som

arbetskraftstillgång i första hand inom sitt eget kontors verksamhetsfält

men i andra band också inom övriga arbetsmarknadsområden, då han helt

ägnar sig åt arbetsförmedlingsarbetet och alltså har tillfälle till att ha eu

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. iMaj.ts proposition nr 135.

ständig överblick över den aktuella arbetsmarknaden. För de arbetslöshetsförsäkrade,

som vid uppkommande arbetslöshet ha att hålla kontakt

med arbetsförmedlingen, kommer indragningen av ombudsorganisationen

i vederbörande bosättningsområde att kräva införandet av ändrat anmälningssystem.

Ett sådant har också utarbetats och är avsett att försöksvis

tillämpas.

I samråd med länsarbetsnämnden i Gävleborgs län har arbetsmarknadsstyrelsen

företagit en detaljplanering för genomförandet av sådan försöksverksamhet

i nämnda län. Frågan har därvid underställts redogörarna i

flertalet arbetslöshetskassor i länet, och samtliga ha förklarat sig icke ha

något att erinra mot att försöket kommer till stånd. Utöver i Gävleborgs

län torde försök — i regel i begränsad omfattning — också böra få företagas

i andra län. Styrelsen har hemställt om bemyndigande att genomföra

försöksorganisationen i enlighet härmed.

Arbetsförmedlingsutredningen.

Metoder, material in. m. vid översynen.

Det material, som utredningen haft såsom underlag vid sitt bedömande

av kontorsklassificeringen och personalbehovet vid de olika kontoren har,

anför utredningen, varit dels arbetsförinedlingsstatistiken, dels uppgifter

om antalet företag och näringslivets struktur på berörda ort och dels resultatet

av en undersökning angående kostnaderna under år 1949 per tillsatt

plats för de skilda kontoren, vilket undersökningsresultat av arbetsmarknadsstyrelsen

ställts till utredningens förfogande. I vässa hänseenden

har utredningen också haft ledning av frekvensundersökningar, som på

utredningens begäran företagits vid förmedlingskontoren. Statens organisationsnämnd

och 1947 års biträdesutredning ha företagit undersökningar

rörande särskilda problem.

Rörande arbetsförinedlingsstatistiken har utredningen anfört, att dessa

siffror knappast ge en rättvisande bild av den faktiska arbetsbelastningen.

Stora variationer föreligga i fråga om arbetsinsatsen bakom de tillsatta

platserna. Statistiken måste vara grundläggande vid jämförelsen mellan

olika kontor men den bör utnyttjas med en viss försiktighet. Utredningen

har tagit hänsyn till samtliga fyra redovisade sifferserier (ansökningar om

arbete, arbetssökande personer, lediga och tillsatta platser). Medelsiffran

för dessa fyra serier, vilken benämnts belastningssiffra, har uträknats för

samtliga kontor. Denna siffra har enligt utredningens mening varit mera

rättvisande för arbetsbelastningen än enbart siffrorna för tillsatta platser.

Därtill har utredningen tagit särskild hänsyn till frekvensen av »lättfångna»

förmedlingssiffror sasom från stuveriförmedling och artist- och musikerförmedling

samt förekomsten av betungande faktorer såsom interlokal förmedlingsverksamhet.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. \Maj:ts proposition nr 135.

45

Vissa allmänna frågor.

Utredningen har icke föreslagit någon ändring i det nuvarande systemet

med indelning av kontoren i klasser, vilket tillkom vid förstatligandet av

den offentliga arbetsförmedlingen år 1947.

Utredningen har funnit, att arbetsbelastningen vid åtskilliga kontor undergått

väsentlig förändring sedan de förra planerna uppgjordes (1946).

På vissa håll ha provisoriska förstärkningar måst vidtagas, vilka i praktiken

inneburit uppflyttning i kontorsklass, på andra har arbetsmarknadsstyrelsen

kunnat vakantsätta kontorsföreståndarbefattningar och på så sätt driva

verksamheten billigare.. Detta förhållande synes utredningen tala för att

möjligheter böra stå till buds för att genomföra en smidigare anpassning

av organisationen till de aktuella kraven än vad som kan åstadkommas genom

med vissa års mellanrum återkommande allmänna översyner av kontorskiassificeringen.

Utredningen anser av denna anledning, att kontorsorganisationen

och kontorsklassificeringen böra vara föremål för arbetsmarknadsstyrelsens

ständiga uppmärksamhet och att ändringar, då sådana äro

påkallade, med Kungl. Maj :ts medgivande skola genomföras.

De ändringar, som föreslagits i fråga om kontorens klassificering, beröra,

anför utredningen, endast i relativt liten utsträckning huvudkontoren och

kontoren i de fyra högsta klasserna. Däremot har utredningen föreslagit

indragning av ett betydande antal kontor i klasserna 4—6. I vissa fall har

utredningen räknat med att något närliggande större kontor kan åtaga sig

jämväl det till indragning föreslagna kontorets förmedlingsverksamhet.

I några fall avses att låta befattningshavare vid kontoren ombesörja förmedlingsverksamhet

genom regelbundna mottagningar på omkringliggande orter.

I andra fall har utredningen ansett, att förmedlingsverksamheten bör

kunna skötas av ombud. Även i sistnämnda fall torde indragningen av ett

kontor medföra ökad belastning å närliggande kontor. Utredningens förslag

kan sålunda sägas i viss mån medföra en centralisering av verksamheten

till de större kontoren. Utredningen fortsätter:

Utredningen har ansett, att en viss centralisering av verksamheten i nuvarande

läge borde medföra fördelar. De större kontoren ha ofta en vidare

och mångsidigare utblick över arbetsmarknaden än de mindre kontoren samt

äga därför större möjligheter att åstadkomma en effektiv utjämning av

utbud och efterfrågan på arbetskraft. Det är också uppenbart, att många arbetssökande

hellre vända sig till ett större kontor med dess större resurser

än till ett litet med en begränsad och för den sökande välkänd arbetsmarknad.

Detta gäller särskilt kontor på orter, där ett enda företag i större eller

mindre utsträckning dominerar arbetsmarknaden. Det har visat sig, att

specialarbetare, tjänstemän in. fl. vid sökande av anställningar gå förbi

ett mindre kontor i hemorten och vända sig till ett större, därest kommunikationerna

äro goda. De större kontoren besitta sålunda en påtaglig dragningskraft,

som även omfattar de mindre kontorens fönnedlingsområden,

därest dylika kontor äro belägna inom ett nära grannskap av ett större kontor.

De mindre kontoren fungera ofta som supplerande organ med en lokal

arbetsmarknad, vilka i första hand ombesörja förmedling av tillfälliga anställningar

i jordbruksarbete, trädgårdsarbete, transportarbete och husligt

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. iMaj.ts proposition nr 135.

arbete m. in. Ett större kontor möjliggör vidare en specialisering, som innebär

bättre service för förmedlingens kunder. Ett större kontor erbjuder

bättre möjligheter att utnyttja personalen på ett ekonomiskt sätt än ett

mindre, i det att säsongvariationerna å olika expeditioner kunna utjämnas

genom överflyttning av personal. Ur personalsynpunkt är enmanskontoret

den minst lämpliga kontorstypen. Ofta varierar nämligen arbetsbelastningen

på sådant sätt att tjänstemannens arbetskapacitet relativt långa perioder

icke fullt utnyttjas. Vid sjukdom och semester måste en vikarie utsändas

från huvudkontoret eller annat större kontor och bindes då helt, även om

kontoret är ett deltidskontor. Anförda skäl tala för att en nedskärning av

enmanskontoren av ekonomiska skäl är starkare motiverad. I nuvarande

arbetsmarknadsläge har utredningen ansett det vara försvarligt att minska

servicen på de mindre orterna.

Utredningen har behandlat arbetsmarknadsstyrelsens förut omnämnda

förslag att försöksvis pröva en organisation där flertalet ombud indragits

och där kontorsorganisationen i motsvarande utsträckning förstärkts.

Utredningen har för sin del ställt sig tveksam till de fördelar, som skulle

ernås genom den föreslagna omorganisationen. Genomförandet av en dylik

organisation kräver en lämplig avvägning av kostnaderna i förhållande till

det oundgängliga behov som föreligger. Rent allmänt har utredningen visserligen

konstaterat, att fördelar genom en översyn av ombudsorganisationen

ovedersägligen kunna ernås. I nuvarande arbetsmarknadsläge kunna

utan större men för verksamheten ett flertal lokalombud indragas, varigenom

vissa besparingar åstadkommas. Utrymme finnes onekligen även på många

orter för befattningshavarna att ägna sig åt förmedlingsverksamheten inom

ett större område, som därvid även omspänner tidigare ombudsorter.

Utredningen har emellertid framhållit, att ombudsorganisationen icke

ställer sig dyrare per tillsatt plats än kontorsorganisationen.

Utredningen ser vidare ombudens funktion icke blott ur arbetsförmedlingssynpunkt

utan även ur den synpunkten, att de äro värdefulla kontaktorgan

på orten för länsarbetsnämnden och arbetsförmedlingskontoren. Ombudens

främsta uppgifter äro därför enligt utredningen att fungera dels såsom

kontrollorgan för arbetslöshetsförsäkringen, dels såsom kontakt- och upplysningsorgan

för organisationen i övrigt. Förmedlingsverksamheten får

komma och kommer oftast i andra hand. Ur denna synpunkt synes det därför

utredningen angeläget, att kontakten mellan kontor och ombud blir så

god som möjligt. Förmedlingen av arbete för sökande på ombudsorterna bör

främst ombesörjas av kontoren, vilket i betydande utsträckning synes ske

redan nu. Sänker man kraven på de mindre ombudsorterna därhän, torde

det även bliva möjligt att erhålla ombud för den ersättning som f. n. kan

erbjudas.

Utredningen anser, att en omorganisation av det slag styrelsen förordat

bör genomföras med yttersta försiktighet. I första hand bör organisationen

prövas i ett län. Utredningen har vidare framhållit önskvärdheten av att en

försöksverksamhet kommer till stånd med hänsyn till att erfarenheter böra

samlas rörande tillämpningen av ett skriftligt anmälningsförfarande för ar
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

47

betslösa kassamedlemmar. Utredningen har tillstyrkt, att den skisserade

organisationen tillämpas försöksvis i Gävleborgs län. Vissa modifikationer

i de nu diskuterade planerna borde dock företagas.

Frågan huruvida ombuden skola bibehållas eller i betydande utsträckning

indragas bör enligt utredningens mening göras beroende av resultatet av

denna försöksverksamhet. Sedan densamma pågått någon tid bör resultatet

underställas Kungl. Maj :t.

En översyn av ombudsorganisationen i förbilligande syfte bör emellertid

enligt utredningens uppfattning snarast företagas av länsarbetsnämnderna.

Målsättningen för en sådan rationalisering bör i regel vara, att nya befattningar

vid kontoren icke skola behöva skapas. I undantagsfall kan en förstärkning

måhända vara motiverad. Skulle exempelvis ambulatorisk förmedling

kunna anordnas till avsevärt lägre kostnader än ombudskostnaderna bör

sådan kunna komma i fråga. Utredningen har icke räknat med att anslaget

till ombudsorganisationen skall behöva ökas, trots att många av de indragna

kontoren enligt utredningens förslag skola ersättas med ombud.

Förslag till kontorsorganisation.

Såsom tidigare anförts böra enligt utredningens mening förutsättningarna

för en effektiv arbetsförmedlingsverksamhet bibehållas. Detta innebär dock

enligt utredningen icke att den nuvarande förmedlingsorganisationen bör bibehållas

i allo oförändrad. Utredningen föreslår såväl inskränkningar som

utbyggnad av förmedlingsapparaten. Inskränkningarna äro, anför utredningen,

främst betingade av att apparaten med hänsyn till föreliggande siffror

rörande förmedlingsverksamhetens omfattning m. m. på vissa håll ansetts

vara överdimensionerad i nuvarande arbetsmarknadsläge. Detta beror

ofta på de strukturförskjutningar som ägt rum inom näringslivet under tiden

sedan den nuvarande organisationen tillkom. Vidare betingas en del inskränkningar

av att en minskad service från arbetsförmedlingens sida på

några punkter ansetts möjlig att genomföra utan alltför stora olägenheter.

Även de förstärkningar, som föreslagits, äro till en del betingade av förskjutningar

inom näringslivet, vilka medföra större krav på arbetsförmedlingen

på vissa orter.

Utredningen har vidare sökt bilda sig en uppfattning om de skilda kontorens

naturliga förmedlingsområde. Därvid har utredningen iakttagit, att

förmedlingsområdet mycket sällan sammanfaller med länsgränser eller kommungränser.

Behovet av arbetsförmedlingsorgan kommer såvitt utredningen

kunnat bedöma icke att i större utsträckning påverkas av den nya koinmunindelningen.

Kommunikationer, handelscentra, näringslivets struktur

in. fl. faktorer äro i stället utslagsgivande för var behov av arbetsförmedlingsorgan

föreligger.

Utredningens förslag rörande kontorsorganisationen innebär cn minskning

av det nuvarande antalet kontor med 43. Antalet minskas i klasserna t A,

3, 4 och 5 med resp. 1, 1), 22 och 20. I övriga klasser ökar antalet kontor,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kung], Maj:ts proposition nr 135.

nämligen i klass IB med 3, i klass 2 med 5 och klass 6 med 1. Antalet kontor

i de olika klasserna blir enligt utredningens förslag följande.

Klass: 1A IB 2 3 4 5 6 Summa

Antal: 3 11 22 60 59 35 18 208

Fördelade länsvis innebära utredningens förslag i huvudsak följande (siffrorna

ange kontorsklass).

Stockholms län. Uppflyttning: Kontoren i Solna och Sundbyberg (3), vilka

redan provisoriskt sammanförts, bilda ett kontor i Solna (IB). Nynäshamn

uppflyttas (3—2).

Nytt kontor: Huddinge (6).

Indragning: Rimbo (4), Östhammar (4), Gustavsberg (5) och Vaxholm

(6). Verksamheten i Rimbo övertages av Norrtäljekontoret. Övriga ersättas

med ombud.

Uppsala län. Nedflyttning: Skutskär (3—4).

Södermanlands län. Indragning: Vingåker (4), Åkers Styckebruk (5) och

Hälleforsnäs (5). De två förstnämnda kontorens verksamhet överföres till

Katrineholm resp. Strängnäs. I Hälleforsnäs tillsättes ombud.

Östergötlands län. Nedflyttning: Valdemarsvik (4—5).

Indragning: Borensberg (5), Kisa (5), ödeshög (5). Samtliga ersättas med

ombud. Beträffande Borensberg föreslås verksamheten alternativt överflyttad

till Motala.

Jönköpings län. Nedflyttning: Gislaved (4—5) och Sävsjö (5—6).

Kronobergs län. Uppflyttning: Markaryd (5—4).

Nedflyttning: Strömsnäsbruk (4—6).

Kalmar län. Uppflyttning: Vimmerby (4—3).

Nedflyttning: Borgholm (4—6) (enligt 1947 års plan 4, faktiskt f. n. 5).

Indragning: Gamleby (6) och Högsby (5). Kontoren ersättas med ombud.

Blekinge län: Uppflyttning: Olofström (5—4).

Nedflyttning: Svängsta (4—6).

Kristianstads lån. Uppflyttning: Hässleholm (3—2).

Malmöhus län. Uppflyttning: Ystad (3—2).

Nedflyttning: Sjöbo (4—5) och Svalöv (5—6).

Hallands län. Uppflyttning: Kungsbacka (4—3).

Indragning: Oskarström (4), vars verksamhet övertages av huvudkontoret.

Göteborgs och Bohus län. Nedflyttning: Uddevalla (1A—IB) och Kungälv

(3—4).

Indragning: Hunnebostrand (4) som ersättes med ombud.

Älvsborgs län. Uppflyttning: Vänersborg (3—2).

Nedflyttning: Bengtsfors (4—5).

Indragning: Svenljunga (4) och Mellerud (enligt planen 5; hittills ej inrättat).

Kontoren ersättas med ombud.

Skaraborgs lån. Uppflyttning: Götene (5—4).

Nedflyttning: Hjo (4—5) och Vara (4—6).

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135. 49

Indragning: Grästorp (6), Karlsborg (4) och Tibro (5). Kontoren ersättas

med ombud.

Värmlands lån. Nedflyttning: Sunne (4—5).

Indragning: Årjäng (enligt planen 4; f. n. ombud), Deje (6), Likenäs (enligt

planen 6; hittills ej inrättat), Molkom (6) och Åmotfors (enligt planen

6; hittills ej inrättat). Dejes verksamhet ombesörjes från Forshaga. Övriga

ersättas med ombud.

Örebro län. Nedflyttning: Kumla (3—4), Nora (4—6).

Indragning: Askersund (5), Fellingsbro (5) och Hallsberg (6). Kontoren

ersättas med ombud.

Västmanlands lån. Uppflyttning: Köping (3—2).

Nedflyttning: Norberg (4—6), Kolsva (5—6) och Kungsör (5—6).

Indragning: Tärnsjö (5), som ersättes med ombud.

Kopparbergs län. Uppflyttning: Ludvika (3—2).

Gävleborgs lån. Indragning: Arbrå (6), vars verksamhet överföres till

Bollnäs eller alternativt ersättes med ombud.

Västernorrlands län. Uppflyttning: Örnsköldsvik (2—IB), Hoting (5—4).

Indragning: Skönsberg (3), Alnö (4), Bjärtrå (4), Bjästa (4), Fränsta (4),

Matfors (4), Nyland (4), Söråker (4), Veda (4) och Järkvitsle (5). Skönsbergs-

och Alnökontoren ha redan med Kungl. Maj :ts medgivande indragits

och verksamheten har övertagits av kontoret i Sundsvall. Bjärtrå- och Nylandskontorens

verksamhet övertages av kontoret i Kramfors, Bjästakontorets

av kontoret i Örnsköldsvik, Matforskontorets av kontoret i Sundsvall,

Söråkerskontorets av kontoret i Timrå och Vedakontorets av huvudkontoret

i Härnösand. I fråga om Järkvitsle ifrågasättes ev. bibehållande. Fränsta

ersättes med ombud.

Jämtlands län. Nedflyttning: Bräcke (4—6) och Krokom (5—6).

Indragning: Åre (5; hittills ej inrättat), Kälarne (6), Lit (6) och Ytterhogdal

(6). Samtliga ersättas med ombud.

Västerbottens län. Uppflyttning: Bureå (5—4), Burträsk (5—4), Dorotea

(5—4) och Jörn (6—5).

Nedflyttning: Robertsfors (5—6).

Norrbottens län. Uppflyttning: Piteå (3—2) och Arvidsjaur (4—3).

Yttranden.

Med anledning av vad utredningen anfört rörande det material, som

använts vid översynen, har arbetsmarknadsstyrelsen anfört följande.

Styrelsen anser i likhet med utredningen, att förmedlingsstatistiken knappast

kan anses ge en rättvisande bild av den faktiska arbetsbelastningen

men anser som en följd av detta, att den s. k. belastningssiffran, som konstruerats

som ett ovägt aritmetiskt medelvärde av uppgifterna om antalet

ansökningar, antalet arbetssökande personer, antalet lediga platser och antalet

tillsatta platser, icke heller den tillfredsställande belyser arbetsbördan.

Belastningssiffran kommer genom sin konstruktion att visa en högre belastning

för ett arbetsförmedlingskontor, där förmedlingsarbetet bedrives mindre

effektivt än för likartat kontor, där arbetet bedrives med stor effektivitet,

vilket knappast kan sägas vara en riktig värdering. De olika uppgifterna i

4 Ilihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 135.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

belastningssiffran måste vägas mot varandra enligt deras inbördes betydelse.

Det torde emellertid vara omöjligt att konstruera fullt rättvisande vikter,

varför styrelsen anser, att den vägledning, de fyra arbetsförmedlingsserierna

kunna lämna, bör utnyttjas med stor försiktighet. •— I likhet med

utredningen anser styrelsen, att särskild hänsyn måste tagas till frekvensen

av »lättfångna» förmedlingssiffror såsom förmedling av stuveriarbete samt

till förekomsten av betungande faktorer såsom interlokal förmedlingsverksamhet

m. m.

Liknande synpunkter ha anförts av vissa länsarbetsnämnder samt civila

statsförvaltningens tjänstemannaförbund. Sistnämnda organisation erinrar

även, att de av utredningen redovisade belastningssiffrorna avse åren 1948

och 1949. I allmänhet uppvisa siffrorna för 1949 en nedgång i förhållande till

1948 års siffror. Detta sammanhänger uppenbarligen med att arbetsmarknaden

under 1949 och under förra delen av 1950 befann sig i relativ jämvikt.

Sedan mitten av 1950 har emellertid läget å arbetsmarknaden undergått

en förskjutning och arbetsförmedlingsbehovet därmed stegrats. Utredningens

uppfattning rörande såväl det totala som det lokala förmedlingsbehovet

kan sålunda ha kommit att grundas på förutsättningar, som f. n.

icke äro aktuella.

Arbetsmarknadsstyrelsen biträder utredningens uppfattning, att vidgade

möjligheter böra stå till buds för att genomföra en smidig anpassning

av organisationen till de aktuella kraven. Detta bör, som utredningen

föreslår, ske genom att den med vissa års mellanrum återkommande

översynen av kontorsklassificeringen ersättes med en fortlöpande översyn

från arbetsmarknadsstyrelsens sida. Styrelsen anser det emellertid vara ett

väl tungrott förfarande att Kungl. Maj :ts medgivande skall inhämtas för

varje särskilt fall då anledning finnes att ändra klassificeringen. Ett smidigare

förfarande är, att Kungl. Maj :t fastställer antalet kontor inom varje

klass samt att styrelsen äger befogenheten att inom denna ram bestämma,

till vilken klass de olika kontoren skola hänföras. Styrelsen säger sig i

detta sammanhang förutsätta att den har befogenhet att, i den utsträckning

antalet befattningar inom vederbörande lönegrader så medgiver, tillsätta

kontorsföreståndaretjänsl med befattningshavare tillhörande annan lönegrad

än den med hänsyn till kontorets klass för detsamma normalt gällande,

därvid dock styrelsen, så snart tillfälle ges, skall återbesätta tjänsten med

tjänsteman i vederbörlig lönegrad.

Med anledning av utredningens förslag att verksamheten bör i viss utsträckning

centraliseras till större kontor har arbetsmarknadsstyrelsen

anfört, att man bör söka centralisera verksamheten till heltidskontor

och dra in i första hand på ombudsorganisationen men även på

deltidskontoren. Verksamheten på sistnämnda kontor bör sålunda i många

fall överföras till stora eller medelstora kontor eller ock böra kontoren förstärkas

till heltidskontor.

Att däremot, som utredningen i vissa fall föreslagit, överföra verksamheten

till ombud anser styrelsen olämpligt. Förslaget är oförenligt med

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 135.

51

de synpunkter, som ligga till grund för styrelsens förslag om prövandet

av en försöksorganisation i Gävleborgs län, nämligen att ombudsorganisationen

befunnits vara behäftad med svagheter, varför man borde pröva

utvägen att indraga flertalet ombud. En centralisering måste vidare enligt

styrelsens uppfattning ha karaktären av rationalisering och får icke leda

till en uteslutande av besparingsskäl dikterad minskad eller rent av helt

indragen service å de mindre orterna. Indragning av småkontor bör därför

ersättas med ambulatorisk förmedling.

Vid en närmare granskning av utredningens förslag beträffande de olika

länen finner man, fortsätter styrelsen, att denna centralisering i regel skett

från småkontoren och ombudsorterna direkt till de största kontoren, varigenom

avstånden till förmedlingen för många arbetssökande skulle bli

mer än rimligt långa. Enligt styrelsens förmenande bör centraliseringen

i princip ske mot del mest närbelägna kontoret, icke bara om detta

tillhör den största kategorien utan även om det tillhör mellangruppen.

Styrelsen upptar i detta sammanhang en terminologisk fråga samt föreslår

för tydlighetens skull, att med »avdelningskontor» i fortsättningen

skall avses såväl heltids- som deltidskontor. Med expedition kommer då

alltid att menas fackexpedition på ett kontor.

Landsorganisationen har anfört, att effektivitetsskäl göra arbetsförmedlingen

starkt beroende av en vitt förgrenad lokal organisation. Landsorganisationen

saknar möjlighet att avgöra huruvida de av utredningen uppdragna

riktlinjerna för viss centralisering av det rent lokala förmedlingsarbetet

till större avdelningskontor äro ändamålsenliga. Vissa skäl, såsom

de förbättrade kommunikationerna, tala härför. Det förtjänar dock understrykas,

att de mindre orternas arbetsgivare och arbetstagare i många

fall kunna vara i större behov av arbetsförmedlingens tjänster än arbelsmarknadsparterna

å de större orterna, vilka genom sin större befolkning

och sitt mera differentierade näringsliv erbjuda större valmöjligheter åt såväl

arbetsgivare som arbetstagare. Endast om organisationen i sin helhet

kan antagas bevara sin fulla effektivitet vill landsorganisationen tillstyrka

ändringar i den lokala förmedlingsorganisationen.

Svenska arbetsgivareföreningen bär intet att erinra mot tendensen till

centralisering av arbetsförmedlingens verksamhet till Större och medelstora

kontor.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund ser för sin del en fara

för arbetsförmedlingens service i att kontorsnätet göres glesare.

Vad angår ombudsorganisationen har arbetsmarknadsstyrelsen

i detta sammanhang anfört bl. a. följande.

I sin skrivelse angående en försöksorganisation i Gävleborgs län har styrelsen

angivit orsaken till att ombuden ofta visat sig vara mycket svaga

länkar i arbetsförmedlingsorganisationen.

Att organisationen å andra sidan har användning för och t. o. m. måste

suppleras med ett antal ombud i varje län, råder det emellertid icke heller

någon tvekan om. Avståndet till närmaste arbetsförmedling får nämligen

icke bli för långt. Ombudens främsta uppgift får emellertid icke, som utred
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Knngl. Maj.ts proposition nr 135.

ningen anser, vara att fungera som kontrollorgan för arbetslöshetsförsäkringen

samt som kontakt- och upplysningsorgan. I den mån ombud finnas,

bör obetingat deras huvuduppgift vara förmedling; endast då kunna de effektivt

fullgöra sina uppgifter som kontrollorgan.

De lokalombud, vilkas uppgift i huvudsak kan sägas vara att utgöra en

beredskap i händelse av arbetslöshet, äro enligt styrelsens mening icke erforderliga.

Styrelsen undersöker också sedan någon tid, vilka befattningar

som efter införandet av ett modifierat kontrollsystem kunna indras.

Styrelsen hemställer, att försöksverksamhet motsvarande den för Gävleborgs

län föreslagna får anordnas även i andra län i den mån styrelsen skulle

finna, att därmed kan åstadkommas en effektivisering. En förutsättning bör

givetvis vara, att inga ökade kostnader uppstå. Vidare förutsättes, att varje

försöksorganisation genomföres med iakttagande av största försiktighet.

Svenska arbetsgivareföreningen är av den uppfattningen, att värdet av

de lokala ombudens verksamhet i många fall är tvivelaktigt men har intet

emot att en ändrad ombudsorganisation tills vidare prövas försöksvis.

Riksförbundet landsbygdens folk ifrågasätter lämpligheten av att verksamheten

i någon större utsträckning överföres till ombud. Enligt förbundets

mening är systemet med ambulatorisk förmedling lämpligare. Även

.Sveriges lantbruksförbund anser ambulerande förmedling lämplig.

Överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen framhålla, att ombuden i

regel äro de verkliga kontaktorganen mellan å ena sidan länsarbetsnämnden

och arbetsförmedlingskontoren samt å andra sidan det arbetssökande

klientelet å avlägset belägna orter. Överrevisorerna förutsätta, att vid den

fortsatta utredningen beaktas att denna kontakt icke kommer att brytas.

De erkända arbetslöshetskassornas samorganisation avstyrker indragning

av ortsombuden. Svårigheten att skaffa för uppdraget lämpliga personer

får i stor utsträckning ses mot bakgrunden av att för uppdraget utgår så

låg ersättning, att den stundom ej täcker ens de direkta kostnaderna. En

annan sak som ombuden klaga på är att de icke alltid ha möjlighet att få

den hjälp från ett huvud- eller centralkontor, som skulle vara nödvändig

i deras arbetsförmedlande verksamhet. Samorganisationen yrkar på sådana

åtgärder att ombudsorganisationen kan utbyggas på ett effektivare sätt.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund kan i stort sett instämma

i de synpunkter som av utredningen anförts om den av arbetsmarknadsstyrelsen

föreslagna försöksverksamheten. Förbundet anser, att ombudsorganisationen

kan vara ett värdefullt led i arbetsförmedlingsapparaten

men vill liksom arbetsmarknadsstyrelsen hävda, att organisationen f. n.

icke kunnat ges tillräcklig effektivitet på grund av svårigheten att till gällande

arvoden kunna förvärva personer, som mer energiskt kunna engagera

sig för ombudsuppgifterna. Ett ytterligare förbilligande av ombudskostnaderna,

som förutskickas av utredningen, torde därför vara otänkbart om

organisationen över huvud taget skall fylla några arbetsförmedlingsuppgifter.

En annan sak är att den ändock möjligen skulle kunna fylla vissa

uppgifter såsom kontroll- och kontaktorgan och replipunkter för den arbetsmarknadspolitiska

verksamheten.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

53

Arbetsmarknadsstyrelsen har beträffande utredningens förslag till

kon torso rganisation anfört bl. a., att styrelsen icke haft tillfälle

att grunda sitt bedömande av förslaget på så grundliga undersökningar som

i och för sig varit önskvärt. Styrelsen vill fördenskull icke betrakta sitt

eget förslag som slutgiltigt utan närmast som grund för en beräkning av

kostnaderna för nästa budgetår. Styrelsen har yrkat ändringar i fråga om

vissa kontors inplacering i kontorsklass eller indragning. De av styrelsen

yrkade ändringarna innebära en minskning av nuvarande antalet kontor med

31 (utredningen 43). Enligt styrelsens förslag minskar antalet kontor i klasserna

1A, 3, 4, 5 och 6 med resp. 1, 8, 11, 17 och 2. I klasserna IB och 2 ökar

antalet kontor med 2 resp. 6. Antalet kontor i de olika klasserna blir följande.

Klass: 1A IB 2 3 4 5 6 Summa

Antal: 3 10 23 61 70 38 15 220

I det följande anges länsvis något närmare innebörden och motiveringen

för styrelsens förslag i den mån de avvika från arbetsförmedlingsutredningens.

(Siffrorna inom parentes ange kontorsklass).

Stockholms län. Gustavsberg: Kontoret bör ej indragas men nedsättas

från klass 5 till klass 6.

Östhammar-Hallstavik: Kontoret i östhammar (4) bör ej indragas utan

flyttas till Hallstavik och genom ambulerande förmedling svara även för

östhammar.

Huddinge: Nytt kontor bör ej inrättas förrän frågan om regionkontor i

Stor-Stockholm lösts.

Södermanlands län. Vingåker: Kontoret i Vingåker kan indragas endast

om föreståndartjänsten flyttas till Katrineholmskontoret.

Åkers Styckebruk: Om hänsyn tages även till förmedlingsbehovet för

Mariefred finnes underlag för ett kontor (5). Detta bör därför ej indragas.

Östergötlands län. Borensberg: Kontoret bör ej indragas utan nedflyttas

från klass 5 till klass 6.

Kisa: Kontoret bör med hänsyn till områdets avskilda läge bibehållas.

Valdemarsvik: Ytterligare uppgifter kunna tillföras kontoret genom indragning

av ombud. Kontoret bör ej nedflyttas.

Jönköpings län. Gislaved: Med hänsyn till arbetsuppgifternas karaktär

bör kontoret ej nedflyttas.

Sävsjö: Verksamheten har successivt ökat. Nedflyttning bör ej ske.

Kronobergs län. Markaryd: Med uppflyttning bör anstå t. v.

Strömsnäsbruk: Med hänsyn till ortens betydelse ur industriell synpunkt

bör kontoret ej nedflyttas.

Kalmar län. Borgholm: Kontoret bör ej nedflyttas. Ölands näringsliv

motiverar ett heltidskontor. Detta kan överta verksamheten från vissa

ombud.

Högsby: En billigare organisationsform än den av utredningen föreslagna

kan vinnas genom indragning av ombud. Kontoret bör ej indragas.

Göteborgs och Bohus län. Hunnebostrand: Organisationen i området har

redan tidigare nedskurits. Ytterligare indragning bör ej göras innan erfarenhet

av den nya organisationen vunnits.

Älvsborgs län. Bengtsfors: Med hänsyn till ortens karaktär av centrum

för Dalsland och då ombud kunna indragas om heltidskontor finnes bör

nedflytlning ej ske.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Svenljunga: Nya arbetsuppgifter kunna tillföras genom indragning av

ombud. Kontoret bör ej indragas utan nedflyttas från klass 4 till klass 6.

Skaraborgs lån. Götene: Uppflyttning bör anstå.

Hj o: Kontoret bör fortfarande vara heltidskontor och svara även för

Karlsborg.

Töreboda: Kontoret bör uppflyttas till klass 4.

Vara: Kontoret bör ej nedflyttas utan övertaga verksamheten från vissa

ombud. Härigenom ernås besparingar som mer än väl motsvara de av utredningen

föreslagna.

Värmlands län. Sunne: Med hänsyn till en successiv förbättring av förmedlingsresultatet

och de svårbemästrade förhållandena i området bör kontoret

ej nedflyttas.

Årjäng: Kontoret har ej kunnat inrättas tidigare på grund av brist på

lokal. Då utsikter nu yppats att erhålla sådan och då behovet av kontoret

är stort bör det nu inrättas.

Örebro län. Askersund: Kontoret bör ej indragas men nedflyttas från

klass 5 till klass 6. Om indragning sker fordras avsevärt ökad ombudsorganisation.

.

Fellingsbro: Kontoret bör överta verksamheten å ombudsorten Frö vi samt

bibehållas i varje fall i klass 6.

Hallsberg: Då klart underlag för ett halvtidskontor föreligger bör indragning

ej ske.

Karlskoga: Kontoret bör nedflyttas från klass 1 B till klass 2.

Kumla: Föreståndaren avgår med pension år 1953. Med nedflyttning av

kontoret bör därför anstå.

Nora: Verksamheten bör försöksvis skötas från Lindesbergskontoret.

Norakontoret kan därigenom indragas.

Västmanlands län. Norberg: Kontoret kan indragas och verksamheten

skötas från Fager sta.

Kolsva: Kontoret kan indragas och verksamheten skötas från Köping.

Tärnsjö: Kontoret bör med hänsyn till områdets struktur och avskilda

läge bibehållas men nedflyttas från klass 5 till klass 6.

Västernorrlands län. Nyland: Kontoret bör bibehållas (klass 4) och överta

Bjärtråkontorets verksamhet. Härvid erfordras ej av utredningen föreslagen

förstärkning av Kramforskontoret.

Fränsta: Kontoret ombesörjer numera verksamheten även i Stödc, där

ombudet indragits. Kontoret bör bibehållas (klass 4).

Järkvitsle: Kontoret bör flyttas till Liden och såsom utredningen ifrågasatt

behållas i klass 5.

Jämtlands län. Bräcke: Kontoret bör ej indragas men nedflyttas från klass

4 till klass 5.

Krokom: Föreståndaren svarar även för verksamheten å en tidigare ombudsort

Nälden. Kontoret bör ej nedflyttas.

Rörande den närmare motiveringen för förslagen torde få hänvisas till

handlingarna.

Statskontoret har förklarat sig vilja — utan anspråk på fullständighet —

fästa uppmärksamheten på följande förhållanden.

Vad angår kontoren i Nynäshamn, Eksjö, Markaryd, Vimmerby, Hässleholm,

Kungsbacka, Vänersborg, Mariestad och Hallstahammar har föreslagits

uppflyttning till högre kontorsklass respektive förstärkt personalorganisation,

oaktat belastningssiffrorna visa en nedåtgående tendens. För kontoren i Skänninge,

Mölndal, Degerfors och Kiruna ha några förändringar icke föror
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

55

dats, trots att belastningen minskat. Denna nedgång i arbetsomfattningen.

är särskilt framträdande för kirunakontoret, vid vilket belastningen minskat

från 3 775 år 1948 till 2 487 år 1949. Kontoret i Skutskär har föreslagits

nedflyttat från klass 3 till klass 4, varvid dock samtidigt uttalats, att

också för ett kontor i sistnämnda klass verksamheten kunde anses vara av

liten omfattning (belastningssiffra för år 1949 753). I betraktande av att

utredningsmännen funnit, att kontoret i Vingåker (belastningssiffra för

sistnämnda år 817) borde kunna indragas, synes jämväl kunna övervägas

att slopa kontoret i Skutskär, varvid förmedlingsverksamheten lämpligen

torde kunna övertagas av gävlekontoret.

överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen ha uttalat, att frågan huruvida

utredningens förslag om kontorsindragningar m. m. kan genomföras

i ett sammanhang svårligen kan bedömas utan en mera ingående undersökning.

Väsentliga förenklingar och inskränkningar böra dock kunna komma

till stånd utan att detta i nämnvärd grad behöver menligt påverka förmedlingsverksamheten

m. m.

Landsorganisationen har icke ansett sig kunna f. n. taga ställning till utredningens

detalj förslag.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har avstyrkt flertalet av

de förslag till nedflyttningar eller indragningar som utredningen framlagt.

Departementschefen.

Det nuvarande systemet med uppdelning av arbetsförmedlingsorganen på

huvudkontor, avdelningskontor av fem klasser, expeditioner av två klasser

samt orts- och lokalombud fastställdes i samband med 1947 års riksdags beslut

om definitivt förstatligande av arbetsförmedlingen. Någon ändring i detta

system har icke nu föreslagits, bortsett från att arbetsmarknadsstyrelsen

ansett beteckningen avdelningskontor böra användas icke blott för heltidskontoren

utan även för deltidskontoren, som nu benämnas expeditioner. Jag

har intet att erinra mot den föreslagna terminologin.

I fråga om principerna för arbetsförmedlingens kontorsorganisation synas

arbetsförmedlingsutredningen och arbetsmarknadsstyrelsen vara eniga om

att centralisering av verksamheten till större och medelstora kontor på bekostnad

av enmanskontoren i viss utsträckning är berättigad. När det gäller

förhållandet mellan kontor och ombud synas uppfattningarna däremot vara

något olika. Styrelsen har funnit ombudsorganisationen behäftad med svagheter

och anser, alt ambulerande förmedling genom tjänstemän, som resa

ut från kontoren och hålla mottagning å mindre orter, medför en effektivare

förmedlingsverksamhet. Styrelsen har hemställt om bemyndigande att försöksvis

tillämpa en organisation, där flertalet ombud indrages och kontoren

i stället förstärkas så att ambulerande förmedling kan upprätthållas. I fall

då arbetslöshetsförsäkrad icke utan större olägenhet kan nå personlig kontakt

med arbetsförmedlingen skulle kontakten uppehållas med brev eller

telefon. Utredningen har ställt sig tveksam till en så långt gående indragning

av ombud som styrelsen ifrågasatt men har tillstyrkt försöksverksamhet.

Antalet ombud bör dock enligt utredningens mening kunna minskas. I ro
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

missyttrandena ha olika uppfattningar angående ombudsorganisationen gjort

sig gällande.

Enligt min uppfattning finnas goda skäl såväl för en viss centralisering

till de större kontoren som för att ambulerande förmedling under vissa förutsättningar

är att föredraga framför anlitande av ombud. Ombudsorganisationen

torde kunna reduceras. I hur stor utsträckning detta kan ske torde

dock icke kunna bedömas utan närmare prövning. Särskilt bör undersökas

hur det av arbetsmarknadsstyrelsen planerade skriftliga anmälningsförfarandet

för arbetslösa kassamedlemmar fungerar. Jag finner det lämpligt

att erfarenhet härom inhämtas genom en tids. försöksverksamhet. Denna bör

ges begränsad omfattning och icke leda till någon kostnadsökning. Närmare

bestämmelser i ämnet torde böra meddelas av Kungl. Maj :t.

Utredningen har framhållit, att vidgade möjligheter böra stå till buds för

att smidigt anpassa organisationen till de aktuella kraven samt har föreslagit,

att ändringar i kontorsorganisationen och kontorsklassificeringen, då sådana

äro påkallade, med Kungl. Maj :ts medgivande skola genomföras. Arbetsmarknadsstyrelsen

har föreslagit, att styrelsen själv skall ha befogenhet

att inom ramen för det av Kungl. Maj :t fastställda antalet kontor inom varje

klass bestämma till vilken klass de olika kontoren skola hänföras.

Jag finner det värdefullt, att organisationen vid behov kan snabbt anpassas

efter utvecklingen. Det synes lämpligt, att Kungl. Maj :t äger att inom

den ram riksdagen fastställer genom beräkning av antalet tjänster i olika lönegrader

för arbetsförmedlingen besluta om ändringar i kontorsorganisationen.

Antalet kontor i varje klass bör därför fastställas av Kungl. Maj :t.

Befogenheten att bestämma vilka kontor, som skola hänföras till viss klass,

synes böra kunna tillkomma arbetsmarknadsstyrelsen såvitt angår de lägsta

klasserna.

Utredningen har föreslagit, att 44 kontor skola indragas och ett nytt kontor

inrättas. Arbetsmarknadsstyrelsen har tillstyrkt indragning av 31 kontor

och har ansett, att med inrättande av det av utredningen föreslagna nya

kontoret (i Huddinge) kan anstå. Styrelsen har vidare i vissa fall annan uppfattning

än utredningen om kontorens inplacering i kontorsklass. Utredningens

förslag beträffande de fyra högsta kontorsklasserna (1A, IB, 2 och

3) ha med två undantag tillstyrkts av styrelsen. Denna har föreslagit, att ett

kontor (Karlskoga) nedflyttas från klass 1 B till klass 2 samt att ett kontor

(Kumla), som enligt utredningens förslag skulle nedflyttas från klass 3 till

klass 4, behålles i sin nuvarande klass. Såväl utredningen som styrelsen har

föreslagit 53 deltidskontor. I klass 4, som är den lägsta klassen av heltidskontor,

har styrelsen emellertid föreslagit 70 kontor medan utredningen

endast föreslagit 59. I klass 3 har styrelsen upptagit 61 kontor och utredningen

60.

Jag tillstyrker de ändringar beträffande de fyra högsta klasserna, som

föreslagits av utredningen, och förordar sålunda dennas förslag även i fråga

om Kumlakontoret. Beträffande kontoret i Karlskoga har jag funnit, att

en sänkning av kontorsklassen i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens

förslag kan vara befogad.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. iMaj:ts proposition nr 135.

Vad angår de kontor i de tre lägsta klasserna som såväl utredningen som

styrelsen ansett nu kunna indragas kan jag biträda förslagen. Med hänsyn

till vad styrelsen anfört och till vad som i övrigt framkommit vid remissbehandlingen

anser jag mig däremot böra förorda avvikelse från utredningens

förslag i fråga om några kontor. Där arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit indragning

eller lägre placering än utredningen har jag följt styrelsens förslag

utom i ett fall (kontoret i Markaryd), där jag ansluter mig till utredningens

av länsarbetsnämnden tillstyrkta förslag om uppflyttning från klass 5 till

klass 4. Jag har vidare i några fall tagit hänsyn till att kontor enligt vad

som upplysts kan tillföras ytterligare uppgifter genom indragning av ombud

eller att kontors indragning eller nedflyttning skulle framtvinga tillsättande

av ombud i sådan utsträckning, att vinsten bleve ingen eller obetydlig.

I några fall har verksamhetens utveckling under år 1950 synts ge anledning

till annat ställningstagande än utredningens och i andra fall synes förmedlingsområdets

läge och kommunikationsförhållanden motivera en starkare

organisation än utredningen föreslagit. Slutligen föreligga i ett par

fall andra särskilda förhållanden, som jag ansett böra vara bestämmande

för ställningstagandet.

Mina förslag i de nu åsyftade fallen äro följande.

Stockholms län. Gustavsberg: Kontoret bör nedflyttas till klass 6. Hallstavik:

Kontor i klass 5 bör finnas. Huddinge: Med inrättande av kontoret bör

anstå.

Södermanlands län. Vingåker: Kontor i klass 6 bör bibehållas. Åkers

Styckebruk: Kontoret bör bibehållas i nuvarande klass.

Östergötlands län. Kisa: Kontor i klass 6 bör finnas. Valdemarsvik: Nedflyttning

bör ej ske.

Jönköpings län. Gislaved och Sävsjö: Kontoren böra ej nedflyttas.

Kronobergs län. Strömsnäsbruk: Kontoret bör placeras i klass 5.

Kalmar lån. Borgholm: Kontor i klass 5 bör finnas.

Göteborgs och Bohus län. Hunnebostrand: Ingen ändring bör vidtagas t. v.

Älvsborgs län. Bengtsfors: Kontoret bör ej nedflyttas.

Skaraborgs län. Götene: Kontoret bör ej uppflyttas. Vara: Kontoret bör ej

nedflyttas.

Örebro län. Askersund, Fellingsbro och Hallsberg: Kontor i klass 6 böra

finnas. Nora: Kontoret bör indragas.

Västmanlands län. Kolsva och Norberg: Kontoren böra indragas. Tärnsjö:

Kontor i klass 6 bör bibehållas.

Västernorrlands län. Fränsta, Nyland och Järkvitsle: Kontoren böra ej

indragas.

I övrigt anser jag mig kunna acceptera utredningens förslag till kontorsklassindclning.

De av mig förordade ändringarna i kontorsklassificeringen

medföra, att antalet kontor i de skilda klasserna blir följande.

Klass: IA IB 2 3 4 5 6 Summa

Antal: 3 10 23 00 05 39 17 217

Den närmare fördelningen av kontoren på klasser framgår av bilaga 1.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Specialförmedlingarna in. in.

Nuvarande organisation.

Vissa förmedlingsgrenar, såsom sjömansförmedling, artist- och musikerförmedling,

ungdomsförmedling, tjänstemannaförmedling och arbetsvärd

för partiellt arbetsföra bruka benämnas specialförmedlingar.

Ungdomsförmedling är anordnad vid samtliga huvudkontor och 25 avdelningskontor

(filialer). Antalet tjänster å ungdomsförmedlingarna är 111.

På vissa större platser finnas deltidsanställda kontaktmän med i regel 2

timmars tjänstgöring per vecka under skolterminerna. Antalet kontaktmän

är 149.

Vid ett huvudkontor och 12 avdelningskontor fungerar ungdomsförmedlingen

samtidigt som tjänstemannaförmedling.

Tjänstemannaförmedling finnes i övrigt anordnad vid 24 huvudkontor

och 4 avdelningskontor. Antalet tjänster å tjänstemannaförmedlingen är

87. I dessa tjänster ingå icke de som äro kombinerade med ungdomsförmedling.

Avdelningar för arbetsvärd åt partiellt arbetsföra finnas i samtliga län i

anslutning till huvudkontoret. För Stockholms läns vidkommande tjänstgör

vederbörande tjänsteman i anslutning till kontoret i Stockholms stad.

Vid tre avdelningskontor nämligen Norrköping, Hälsingborg och Sundsvall

finnes vidare särskild avdelning för arbetsvärd. Antalet tjänster å arbetsvårdsavdelningarna

är 69.

Särskild artist- och musikerförmedling finnes i Stockholm, Linköping,

Växjö, Malmö, Göteborg, Karlstad, Örebro och Gävle. Antalet tjänster å artist-

och musikerförmedlingarna är 15 (2 i lönegrad 22, 9 i lönegrad 19 och

4 i lönegrad 16). Därjämte bruka 3 aspiranter samt 8 skriv- eller kontorsbiträden

mera regelbundet tjänstgöra inom denna förmedlingsgren.

Arbetsförmedlingsutredningen.

Ungdomsförmedling och yrkesvägledning.

Utredningen har erinrat, att de sakkunniga angående arbetsförmedlingens

organisation i sitt förslag till förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen

icke togo definitiv ställning till utformandet av yrkesvägledningens

organisation utan ansågo, att en särskild utredning härom borde göras. Huvudsakligen

med anledning av de problem, som aktualiserats i samband med

riktlinjerna för skolreformen, har tillsatts en samarbetskommitté med representanter

för skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning och

arbetsmarknadsstyrelsen. Den viktigaste uppgiften för kommittén är att

åstadkomma en gränsdragning mellan skolans och ungdomsförmedlingens

uppgifter i fråga om yrkesvägledningsarbetet.

Utredningen har med hänvisning till nämnda kommittés arbete icke ansett

sig böra gå närmare in på hur den framtida yrkesvägledningen bör

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

organiseras. Då utformningen av yrkesvägledningen ansetts kunna komina

att påverka personalbehovet, har utredningen dock framhållit några allmänna

synpunkter på denna fråga.

Sålunda påpekas, att om den yrkesvägledande verksamheten skulle

bibehållas i sin nuvarande utformning, krav på ökade personalresurser

med fog kunna ställas med hänsyn till det redan fr. o. in. 1951 växande

antalet ungdomar i åldern 13—18 år. Därtill kommer, att en stor del av

ungdomen i folkskolorna icke omfattas av den nuvarande verksamheten.

Skulle den yrkesvägledande verksamheten dels utbyggas i sådan utsträckning

att alla skolor kunna nås av densamma, dels tillgodose det växande

kravet med hänsyn till de allt större årskullarna, komma mycket stora krav

att ställas på organisationen. Utredningen anser för sin del att åtgärder böra

vidtagas för att så långt möjligt är eliminera behovet av en utbyggnad av

arbetsförmedlingens organisation för yrkesvägledning.

Vad som i första hand bör inskränkas är enligt utredningens mening den

yrkesorienterande verksamheten i folkskolorna. Denna bör i huvudsak vara

en uppgift för skolan. På yrkesvägledningen bör endast ankomma att ställa

material till skolans förfogande, möjligen också att genom någon form av

kursverksamhet hålla lärarna å jour med förhållandena på arbetsmarknaden.

Genom en dylik avlastning torde förutsättningar skapas för att yrkesvägledningen

skall kunna fullfölja sina övriga uppgifter inom ramen för en

åtminstone under de närmaste åren i stort sett oförändrad personalorganisation.

Utredningen har räknat med oförändrade personalresurser för ungdomsförmedlingen,

bortsett från ett par punkter där förstärkningar föreslagits.

Utredningen har sålunda föreslagit inrättande av en ungdomsförmedlingstjänst

i lönegrad 16 i Bollnäs samt uppflyttning av en befattning från lönegrad

16 till 19 i Trollhättan och Haparanda.

T jänstemannaförmedlingen.

De grupper som f. n. hänföras till tjänstemannaförmedlingens område äro

förvaltningstjänstemän (i allmän och enskild tjänst), lantbruks- och skogstjänstemän,

tekniker, kontorspersonal, af färspersonal samt lärare.

Utredningen har framhållit, att tjänstemannaförmedlingen erbjuder sina

uppdragsgivare en omfattande kundtjänst och har pekat på några punkter,

där denna enligt utredningens mening kan minskas något.

Trycket på tjänstemannaförmedlingen kan, fortsätter utredningen, komma

att öka kraftigt, om förmedlingen skall tillgodose alla de krav som ställas

på densamma. Enligt utredningens uppfattning bör emellertid tjänstemannaförmedlingens

personalutrustning — med bortseende från vissa smärre

jämkningar — kunna vara tillfyllest under förhållandevis lång tid. I den

mån arbetsuppgifterna av reguljär förmedlingskaraktär öka, torde utrymme

för dessa få beredas genom cn viss begränsning i den kundtjänst, som under

uppbyggnadsperioden kan ha haft en uppgift att fylla.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Iiungl. iMcij. ts proposition nr 135.

Utredningen anser vidare, att inga skäl tala för att den nuvarande avgränsningen

av tjänstemannaförmedlingens yrkesgrupper gentemot den övriga

förmedlingen så strängt skall behöva upprätthållas. I några fall har utredningen

föreslagit, att förmedlingen av kontors- och affärspersonal skall

överflyttas till resp. manliga och kvinnliga avdelningar, då utrymme härför

förelegat på sistnämnda avdelningar och en befattning på tjänstemannaförmedlingen

kunnat frigöras genom överflyttningen. Så har föreslagits beträffande

kontoren i Linköping, Växjö och Skövde.

Arbetsvärden.

Utredningen har framhållit vikten ur olika synpunkter av att den arbetsvårdande

uppgiften inom arbetsförmedlingen bevaras och även utbygges.

Såväl de tidigare beslutade åtgärderna för hjälp åt partiellt arbetsföra som

de förslag, vilka vid tiden för utredningsarbetet voro föremål för riksdagens

behandling (prop. 1950: 167), komma att ställa ökade krav på arbetsvårdsverksamheten.

Då utredningen föreslår vissa förstärkningar av arbetsvårdsorganisationen,

är det emellertid främst med hänsyn till de redan aktuella

arbetsuppgifterna. Utredningen framhåller, att en utbyggnad av arbetsvårdsorganisationen

bör ske med stor försiktighet. Då det gäller arbetsvårdsfallen

bör den ordinarie arbetsförmedlingen i första hand och i största möjliga

utsträckning tagas i anspråk. Först då den ordinarie arbetsförmedlingen

misslyckats i sina strävanden att placera en handikappad person, bör fallet

hänskjutas till arbetsvårdsavdelningen för närmare utredning och analys.

Förstärkning av organisationen bör, anser utredningen, delvis ske genom

att vissa huvudkontor kompletteras med befattningar i lönegrad 16. Visserligen

ha de nuvarande befattningarna placerats i lönegraderna 22 och 19 på

grund av de relativt stora krav arbetet ställer på tjänstemännen. Det synes

emellertid lämpligt att förstärkningar i första hand ta sikte på att möjliggöra

en avlastning av de minst kvalificerade delarna av arbetet från de

nuvarande befattningarna. Genom inrättande av befattningar i lönegrad 16

bör en mera ändamålsenlig arbetsfördelning kunna åstadkommas. Sådana

förstärkningar ha föreslagits genom nya tjänster vid kontoren i Malmö,

Karlstad och Umeå samt genom omdisposition av redan befintliga tjänster

vid kontoren i Norrköping, Örebro, Västerås och Falun. I några fall har utredningen

också föreslagit förstärkning av kontor, där arbetsvårdspersonal

nu icke finns. I sådana fall har utredningen ansett, att 19 lönegraden bör

användas. Detta har skett beträffande kontoren i Solna (ny tjänst), Västervik

(omdisposition), Uddevalla (omdisposition), Vänersborg (ny tjänst) och

Karlskoga (omdisposition).

Artist- och musikerförmedlingen.

Artist- och musikerförmedlingen har f. n. expedition på följande orter

(verksamhetsområdena anges inom parentes).

Stockholm (Stockholms stad och län, Uppsala län, Södermanlands län,

Gotlands län och Västmanlands län);

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

61

Linköping (Östergötlands län);

Växjö (Kronobergs, Jönköpings och Kalmar län);

Malmö (Malmöhus, Blekinge och Kristianstads län);

Göteborg (Göteborgs och Bohus, Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län);

Karlstad (Värmlands län);

Örebro (Örebro län);

Gävle (Gävleborgs, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

samt Norrbottens län).

Vid övriga huvudkontor finnas s. k. kontaktmän, som vid sidan av övriga

förmedlingsuppgifter ha att dels självständigt dels i samarbete med de

nämnda distriktsförmedlingarna tillgodose på resp. orter förekommande

förmedlingsbehov inom denna specialförmedlings område. Förmedlingsverksamheten

omfattar artister och musiker av såväl yrkes- som amatörkaraktär

samt huvudsakligen i Stockholm statister och modeller in. fl.

Utredningen anför, att artist- och musikerförmedlingens verksamhet i

vissa hänseenden skiljer sig från den allmänna förmedlingens och fortsätter.

Det mest framträdande draget härvidlag utgöres av den tämligen vidsträckta

kundservice, som artist- och musikerförmedlingen erbjuder. Ett

omfattande ackvisitionsarbete för uppspårande av arbetstillfällen för såväl

verkliga yrkesutövare som amatörer bedrives och tar eu avsevärd del av

förmedlingstjänstemännens tid i anspråk. I stor utsträckning uppsätter förmedlingen

kontrakt avseende förmedlade engagemang och svarar även för

kontraktens utväxling parterna emellan. Införskaffandet av upplysningar av

olika slag — även sådana som icke i och för sig äro oundgängligen nödvändiga

för själva förmedlingsfallets slutförande, t. ex. angående hyreskostnader

— i samband med fullgörandet av ett kontrakterat engagemang har i

stor utsträckning kommit att åvila förmedlingarna, som icke så sällan även

biträda med utsändandet av det reklammaterial, som en orkester eller en

artist vill begagna sig av. De inom artist- och musikerområdet rådande särpräglade

förhållandena torde i viss mån ha framtvingat denna ganska omfattande

service.

Utredningen har lämnat följande uppgifter rörande de under 1949 tillsatta

musikerplatsernas fördelning på yrkes- resp. amatörmusiker.

Yrkes- Amatörmusiker

musiker

Stockholm ...................................... 5910 1 971

Linköping ...................................... 442 4 585

Växjö .......................................... 773 3 404

Malmö .......................................... 1 045 3 685

Göteborg ........................................ 8 035 888

Karlstad ........................................ 780 5 400

Örebro .......................................... 414 6 762

Gävle .......................................... 8 896 6 873

10 295 33 568

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Utredningen framhåller, att siffrorna för yrkesmusiker innefatta ett väsentligt

större antal platser av längre varaktighet än siffrorna för amatörmusiker,

vilka platser som regel endast äro av en eller två dagars varaktighet.

Även om utredningen är övertygad om att det arbete, som nedlägges för

amatörmusikernas vidkommande, är värt erkännande, förklarar sig utredningen

icke övertygad om riktigheten av att denna grupp av arbetssökande,

som dock i första hand har sina huvudyrken att falla tillbaka på, bör i egenskap

av amatörmusiker tillgodoses genom den offentliga arbetsförmedlingen

i den omfattning som nu sker. Svenska musikerförbundet har en ganska

omfattande förmedlingsorganisation (förmedlingsorganen voro enligt uppgift

den 31 december 1949 till antalet 111, fördelade över hela landet) och

utredningen ifrågasätter, huruvida icke amatörmusikerna böra kunna betjänas

genom denna förmedlingsorganisation. Utredningen anför vidare

bl. a. följande.

Även beträffande förmedlingsverksamheten för artister vill utredningen

förorda en gränsdragning mellan yrkesartister och amatörartister.

I fråga om kontraktskrivningen har utredningen funnit, att denna icke

utan att väsentligen sänka förmedlingsverksamhetens allmänna värde skulle

kunna slopas. Utredningen finner det alltså ändamålsenligt, att utskrivning

av kontrakt och desammas utväxling mellan parterna ombesörjes av

förmedlingen.

Genom den ovan av utredningen föreslagna begränsningen av förmedlingsverksamheten

i förhållande till amatörmusiker och amatörartister kommer

ackvisitionsarbetet kvantitativt sett att undergå en minskning. Utredningen

vill emellertid som sin uppfattning framhålla, att en måttfull avvägning

av ackvisitionsverksamheten även i förhållande till yrkesmusiker och yrkesartister

bör praktiseras. Inhämtande av upplysningar, som icke kunna anses

vara oundgängligen nödvändiga för det enskilda förmedlingsfallets fullföljande,

bör ankomma på parterna själva. Samma är förhållandet med utsändande

av reklammaterial etc.

Med anledning av vad sålunda anförts föreslår utredningen en förenkling

av artist- och musikerförmedlingens organisation. Yrkesmusiker och yrkesartister

förekomma, anför utredningen, huvudsakligen i landets tre största

städer, och utredningen anser det ändamålsenligt, att artist- och musikerförmedlingens

tyngdpunkt förlägges till dessa, d. v. s. Stockholm, Göteborg

och Malmö. Beträffande artist- och musikerförmedlingarna i Linköping,

Växjö, Karlstad, Örebro och Gävle anser utredningen, att de nuvarande expeditionernas

arbetsuppgifter, vilka i väsentlig grad komma att reduceras

genom förmedlingssektorns minskning, böra kunna — liksom vid ett stort

antal andra huvudkontor — fullgöras genom s. k. kontaktmän.

Genom att förmedlingsverksamheten foa- amatörmusiker överlåtes på

svenska musikerförbundet bör det enligt utredningens mening vara möjligt

att sköta den återstående förmedlingen med den personal som nu finnes vid

de kvarvarande kontoren. Utredningen har emellertid såsom tidigare framhållits

icke tagit ställning till organisationen i Stockholms stad. Beträffande

personalbehovet i Malmö och Göteborg framhåller utredningen, att den ick<^

anser förstärkning i något avseende vara påkallad.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Förmedling av hemvårdarinnor.

Vid 1949 års utgång omhänderhade arbetsförmedlingen på 168 platser utplaceringen

av hemvårdarinnor tillhörande den statsunderstödda sociala

hemhjälpsverksamheten. Vid vissa förmedlingar har verksamheten tagit en

betydande andel av vederbörande tjänstemans arbetstid i anspråk. Härom

anför utredningen.

Sålunda har meddelats, att exempelvis vid kontoret i Lidingö 50 procent

av arbetstiden för en befattningshavare i lönegrad 19 beräknas åtgå till

handläggande av ärenden som sammanhänga med utplaceringen av hemvårdarinnor,

Linköping 80 procent av lönegrad 19, Norrköping 75 procent

av lönegrad 14, Motala 40 procent av lönegrad 16, Jönköping 80 procent

av lönegrad 16, Nässjö 40 procent av lönegrad 16, Malmö 100 procent av lönegrad

19, Borås 50 procent av lönegrad 16, Karlstad 45 procent av lönegrad

19, Örebro 80—90 procent av lönegrad 16 och Karlskoga 60—70 procent +

en del fritid av lönegrad 16. I övriga fall tar förmedlingsverksamheten mindre

tid i anspråk, men denna varierar dock mellan 5—30 procent för de olika

kontoren.

Arbetsförmedlingsutredningen framhåller, att såväl 1941 års befolkningsutredning

som utredningen för hem- och familjefrågor föreslagit att förmedlingen

av hemvårdarinnor skall handhavas av arbetsförmedlingen. Den sistnämnda

utredningen har ansett samhörigheten med arbetsförmedlingen vara

så klart motiverad, att den därjämte föreslagit (SOU 1947:46), att den centrala

ledningen av den sociala hemhjälpen skulle handhavas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Frågan om hemvårdarinneförmedlingen blir, fortsätter utredningen, mera

aktualiserad allt eftersom antalet hemvårdarinnor växer. Krav ställas ideligen

på ökade insatser från arbetsförmedlingens sida. I den mån förstärkning

av arbetsförmedlingspersonalen icke sker, kommer utökningen av dessa

arbetsuppgifter att göra intrång på den övriga ordinarie arbetsförmedlingsverksamheten,

som sålunda blir eftersatt. Utredningen har vidare anfört

följande.

Utredningen är medveten om att sammankopplingen av förmedlingsverksamheten

för hemvårdarinnor med den övriga arbetsförmedlingen för huslig

arbetskraft, såsom också understrukits i den ovan angivna utredningen,

kan innebära vissa fördelar. Genom förmedlingen ernås bl. a. en bättre kontakt

med det husliga arbetsmarknadsområdet, varigenom en utjämning av

utbud och efterfrågan på huslig arbetskraft kan på ett bättre sätt tillgodoses.

I den mån hemvårdarinnebehovet inom en kommun icke är tillgodosett

i erforderlig omfattning, kan arbetsförmedlingen i viss mån utfylla detta

genom att anvisa annan lämplig arbetskraft från den öppna marknaden.

Även om utredningen anser, att dessa synpunkter böra tillmätas betydelse

i detta sammanhang, ifrågasätter den dock allvarligt, om staten skall ikläda

sig kostnader för denna verksamhet utöver de statsbidrag, som redan lämnas

på andra vägar. Enligt utredningens mening bör med hänsyn till de ökade

krav, som kunna komma att ställas på arbetsförmedlingen, hemvårdarinneförmedlingen

i princip handhavas av hemhjälpsnämnderna och alltså vara

en kommunal angelägenhet. Där denna förmedlingsverksamhet nu ombesörjes

av arbetsförmedlingen och densamma innebär så obetydlig beläst
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:is proposition nr 135.

ning att personalbehovet icke påverkas, bör hinder icke föreligga för att

arbetsförmedlingen tills vidare sköter förmedlingen.

Utredningen anser icke sådana svårigheter föreligga för att ordna ett

effektivt samarbete mellan det kommunala organ, som sålunda kommer att

omhänderha förmedlingen av hemvårdarinnor, och den offentliga arbetsförmedlingen,

som handhar förmedlingen av annan arbetskraft till hemmen,

att dessa icke kunna övervinnas. Det har visat sig att på många orter, där

hemvårdarinneverksamheten f. n. ombesörjes av kommunen, detta samarbete

i allmänhet har varit gott.

Utredningen har vid sin genomgång av organisationen vid de olika kontoren

förutsatt, att ifrågavarande gren av verksamheten i fortsättningen

handhaves av hemhjälpsnämnderna. Därigenom skulle bl. a. befattningar

kunna indragas vid kontoren i Norrköping, Jönköping, Karlskrona, Malmö

och Örebro samt personalbehovet i övrigt påverkas vid bl. a. kontoren i

Borås, Trollhättan, Karlstad och Karlskoga. Någon förstärkning av arbetsförmedlingsorganisationen

för hemvårdarinneverksamheten har utredningen

icke räknat med. Sådan förstärkning har varit aktuell beträffande kontoren

i Lidingö, Oxelösund och Finspång.

Specialförmedling för sjukvårdspersonal.

I personalplanerna för vissa huvudkontor upptogos, anför utredningen,

vid förstatligandet befattningar för förmedling av sjukvårdspersonal. Närmast

avsågs vid detta tillfälle, att den förmedlingsverksamhet, som bedrives

av sjuksköterskebyråerna på vissa orter, skulle överföras till arbetsförmedlingen.

Denna överflyttning har ännu icke kommit till stånd. Utredningen

anser icke heller att skäl nu föreligga för att till arbetsförmedlingen överföra

denna förmedlingsverksamhet. I varje fall vill utredningen icke förorda,

att ett sådant överförande kommer till stånd, därest ytterligare behovav

personal därigenom uppkommer. Skulle utrymme på vissa håll finnas

inom den nuvarande personalramen på de allmänna avdelningarna för att

ombesörja jämväl denna verksamhet, har utredningen intet att erinra mot

ett överförande härav. — De för detta ändamål vakantsatta befattningarna

skola enligt utredningens förslag utgå ur personalplanerna.

Yttranden.

I fråga om yrkesvägledningen anför arbetsmarknadsstyrelsen, att

arbetsbesparingen genom att den yrkesorienterande verksamheten i folkskolorna

inskränkes blir ytterst obetydlig eller ingen vid flera av de största

ungdomsförmedlingarna, bl. a. i Stockholm och Malmö, då den där redan

nedlagts helt och hållet eller nästan helt. Å andra sidan komma, om yrkesorienteringen

efter hand införes som skolämne, ökade krav att ställas på

ungdomsförmedlingens förmåga att lämna hjälp såväl vid den enskilda yrkesvägledningen

som vid utplaceringen av ungdomen 1 praktikarbete eller

förberedande yrkesutbildning eller platsanvisning efter skolans slut. Det

merarbete, som sålunda uppstår för ungdomsförmedlingen, torde avsevärt

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

65

överstiga det arbete, som inbesparas därigenom att lektionerna bortfalla.

Detta gäller redan vid årskullar av nuvarande storlek och än mer, om hänsyn

tages till de under 1950-talet alltmer ökade årskullar, som gå ut på arbetsmarknaden.

Ungdomsfönnedlingen är sålunda för att kunna fullgöra sina åligganden

i behov av en fortsatt utbyggnad.

Då utredningen med hänvisning till den pågående samarbetskommitténs

arbete icke gått in på hur den framtida yrkesvägledningen bör organiseras,

och då den omnämnda samarbetskommitténs utredningsarbete berör endast en

del av ungdomsförmedlingens/yrkesvägledningens arbetsfält och ax-betsuppgifter,

nämligen verksamheten i skolorna, framhåller styrelsen angelägenheten

av att den av de sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisation

förutsatta och av styrelsen upprepade gånger föreslagna, allsidiga yrkesvägledningsutredningen

snarast verkställes.

Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår för ungdomsförmedlingen, utöver utredningens

förslag, en tjänst i lönegrad 19 i Solna samt uppflyttning av en

tjänst från lönegrad 16 till 19 i Kiruna.

Statskontoret finner det naturligt, att annan yrkesvägledning än den rent

individuella handhaves av skolorna och att arbetsförmedlingens verksamhet

begränsas till att ställa för den yrkesorienterande verksamheten erforderligt

material till förfogande. Överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen finna

den av utredningen föreslagna inskränkningen i ungdomsförmedlingens

verksamhet innebära en godtagbar lösning i fråga om folkskolorna. Skolöverstyrelsen

har icke haft något att erinra mot vad utredningen anfört.

Svenska arbetsgivareföreningen avstyrker utredningens förslag beträffande

yrkesvägledningen. Det rör sig här om en verksamhet, som har en betydande

samhällelig funktion att fylla och som blivit allmänt erkänd. Den

ställer speciella krav på de befattningshavare som handha densamma. Det

är knappast effektivt, att yrkesvägledningen i fortsättningen ombesörjes av

folkskolans lärare, som, bortsett från det förhållandet att de av allt att döma

på grund av övriga tjänstegöromål icke skulle medhinna att ägna denna

angelägenhet erforderlig uppmärksamhet, även sakna de speciella insikter

beträffande arbetsmarknaden och dess problem, som oundgängligen måste

krävas härför.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund ifrågasätter lämpligheten

av att, såsom utredningen föreslår, inskränka den yrkesorienterande verksamheten

i folkskolorna innan pågående särskilda undersökning av yrkesvägledningens

problem slutförts.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund anser, att frågan om den yrkesorienterande

verksamheten bör närmare utredas innan ställning tages till utredningens

förslag.

I fråga om tjänstemannaförmedlingen har arbetsmarknadsstyrelsen

anfört, att i de av utredningen påtalade avseendena en avsevärd

reducering av kundtjänsten redan ägt rum. Styrelsen kan icke reservalionsIöst

instämma i utredningens uppfattning att tjänstemannaförmedlingens

5 Iiihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 13S.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

personal bör kunna vara tillfyllest under förhållandevis lång tid. Styrelsen

inskränker sig emellertid till detta allmänna uttalande, då påfrestningarna

på tjänstemannaförmedlingen icke f. n. äro sådana, att de påkalla någon utbyggnad

av dess personalorganisation. Styrelsen har icke motsatt sig indragning

av två tjänster inom tjänstemannaförmedlingen (Linköping och Skövde).

Den till indragning föreslagna tjänsten i Växjö anses dock böra finnas

kvar.

Överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen anse principiellt, att arbetsförmedlingens

service i fråga om tjänstemän bör likställas med motsvarande

verksamhet inom andra förmedlingsgrenar.

TCO har framhållit den särskilda betydelsen av en fullgod service när det

gäller placering av mera kvalificerad arbetskraft. TCO anser det för denna

förmedlingsgren särskilt olämpligt att för längre tid fixera organisationens

omfattning.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har intet att erinra mot

att metoderna för den service, som lämnas av tjänstemannaförmedlingen,

omprövas under förutsättning att detta icke medför en sämre service. Förbundet

håller det icke för uteslutet, att i enstaka fall personalbesparing

skulle kunna uppnås genom överflyttning av arbetssökandeklientel till de

allmänna avdelningarna men anser, att avgränsningen mellan tjänstemannaförmedlingen

och den övriga förmedlingen kräver en mera djupgående

undersökning än den utredningen presterat.

Med anledning av vad utredningen anfört rörande arbetsvärden för

partiellt arbetsföra har arbetsmarknadsstyrelsen erinrat, att riksdagen numera

bifallit propositionen 1950: 167, vilket innebär en betydande ökning av arbetsvårdsexpeditionernas

arbetsuppgifter. Hänsyn bör tagas även till dessa

nya arbetsuppgifter vid bedömande av hur mycket organisationen behöver

byggas ut. Styrelsen anser emellertid liksom utredningen, att utbyggnad bör

ske med stor försiktighet, och har, med några avvikelser, ansett sig kunna

tillstyrka utredningens förslag för nästa budgetår. Sålunda föreslår styrelsen

utöver utredningens förslag, att en tjänst i lönegrad 16 nyinrättas i

Eskilstuna och Jönköping samt en tjänst i lönegrad 19 i Västervik. En överflyttning

av en tjänst från huvudkontoret i Kalmar till Västervik, som utredningen

föreslagit, är icke möjlig att göra. Med arbetsvårdstjänsten i Solna

bör anstå, tills utredningen om Stor-Stockholm verkställts. Förstärkningen

av arbetsvärden i Malmö med en tjänst har redan vidtagits.

överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen ha icke haft något att invända

mot de synpunkter utredningen anfört rörande arbetsvärden. Även

svenska arbetsgivareföreningen tillstyrker förslaget att bygga ut arbetsvärden.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har anfört, att en förnyad

prövning av personalbehovet bör ske sedan riksdagen numera bifallit propositionen

1950: 167. De av utredningen föreslagna nya befattningarna böra

inrättas i lönegrad 19. En sådan avlastning av det minst kvalificerade

arbetet, varmed utredningen motiverat sitt förslag om placering i lönegrad

16, är av organisatoriska och arbetstekniska skäl icke möjlig att realisera.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

67

I fråga om artist- och musikerförmedlingen har statskontoret

förklarat sig icke kunna biträda utredningens uppfattning att i förmedlingsarbetet

skall ingå utskrivning av kontrakt och desammas utväxling

mellan parterna. Anledning synes ej heller föreligga att denna förmedling

åtar sig annat förmedlingsarbete än som berör yrkesmän.

överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen äro tveksamma om uppgiften

att utskriva och förmedla kontrakt kan anses falla inom arbetsförmedlingens

normala verksamhet. Om kontraktskrivningen befinnes oundgängligen

böra knytas till förmedlingen, torde det icke vara uteslutet, att viss avgift

härför skäligen bör uttagas. I övrigt ansluta sig överrevisorerna till utredningens

förslag i denna del och uttala, att artist- och musikerförmedlingen

uppenbarligen erhållit en omfattning, som i varje fall från början

icke torde ha varit avsedd.

Arbetsmarknadsstyrelsen har anfört bl. a. följande.

Till en början må framhållas, att man torde böra skilja mellan å ena sidan

fritidsartister och fritidsmusiker, vilka icke ha konstutövning som

huvudyrke men som bisyssla och vilka på grund av skicklighet ofta anlitas,

samt å andra sidan amatörer inberäknat sådana som uppträda mot betalning.

Den senare gruppen erhåller icke engagement genom arbetsförmedlingen.

Platsanskaffning åt den förra gruppen har aldrig varit något primärt

intresse för den offentliga arbetsförmedlingen. Styrelsen har emellertid på

framställning av svenska musikerförbundet gått med på att överta dess

platsförmedling avseende fritidsmusiker å de orter, där specialförmedling

för musiker finnes. Däremot har styrelsen icke ansett sig kunna medverka

till motsvarande anordningar på andra orLer.

Av den av utredningen framlagda statistiken synes framgå, att arbetsförmedlingen

lägger ned betydligi större arbete på platsförmedling åt fritidsmusiker

än åt yrkesmusiker. Det bör därför nämnas, att engagementen åt

fritidsmusiker i regel avse endast en eller två dagar samt ofta en hel orkester,

vilket gör att antalet tillsatta platser blir förhållandevis stort. Yrkesensemblerna

bestå däremot ofta blott av två man, och engagementen gälla

mestadels för fyra eller åtta månader, varav följer, att antalet tillsatta platser

blir förhållandevis litet. Av uppburna gager för genom arbetsförmedlingen

ordnade engagement belöper icke mindre än ca 80 % på yrkesmusikerna.

Platsförmedlingen för tillfälliga arbeten åt frilidsmusiker är vidare i regel

föga tidskrävande, och det rätta förhållandet är, att arbetsförmedlingen lägger

ned huvudparten av sitt arbete på platsanskaffning åt yrkesfolk.

Gränsen mellan yrkesutövare och andra inom ifrågavarande gebit är svår

och många gånger omöjlig att draga, vilket talar för att bibehålla nuvarande

ordning. Härför talar också den omständigheten, att även fritidsmusikerna

genom musikerförbundet kunna vara anslutna till erkänd arbetslöshetskassa

och sålunda vid arbetslöshet berättigade till daghjälp. De måste då kunna

söka arbete som musiker genom den offentliga arbetsförmedlingen. Rent allmänt

kan sägas, att arbetsförmedlingens effektivitet skulle lida avbräck,

därest förmedlingen förlorar kontakten med s. k. semiprofessionella och icke

egentliga yrkesutövare.

Med hänsyn till nödvändigheten att utnyttja alla möjligheter till besparingar

vill styrelsen emellertid icke ställa sig avvisande till förslaget att

överlåta förmedlingen av fritidsmusiker till musikerförbundet. En förutsättning

härför är emellertid, alt förbundet upprätthåller och, om så skulle vara

erforderligt, bygger ut sin nuvarande förmedlingsorganisation samt att

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

ett intimt samarbete äger rum mellan förbundet och förmedlingen. Även om

överenskommelse träffas med förbundet om övertagande av förmedlingen

av lritidsmusiker, få givetvis arbetssökande tillhörande denna kategori icke

avvisas, därest de finna med sin fördel förenligt att hänvända sig till den

offentliga arbetsförmedlingen.

En avveckling i enlighet med det nu sagda av vissa förmedlingen åvilande

uppgifter bör, som utredningen föreslagit, möjliggöra en koncentration av

artist- och musikerförmedlingens organisation. Man bör emellertid därvid

ha klart för sig att servicen för yrkesmusikerna kan bli lidande, emedan

arbetstillfällen icke kunna spåras upp i samma omfattning som tidigare. Styrelsen

kan dock biträda förslaget om indragning av expeditionerna i Linköping,

Växjö, Karlstad och Örebro, medan styrelsen anser, att Gävleförmedlingen

bör finnas kvar och betjäna Norrlandslänen, emedan Stockholmsdistriktet

eljest bleve oformligt stort.

Enär utredningen ännu icke behandlat arbetsnämndens i Stockholms stad

organisation och sålunda icke bedömt personalbehovet vid artist- och musikerförmedlingen

i Stockholm, kan styreisen icke nu taga ställning till hur

distriktsindelningen bör göras och ännu mindre till frågan om hur stora

personalinskränkningar totalt seti som äro möjliga. Så mycket synes emellertid

klart, att en indragning av Växjökontoret nödvändiggör förstärkning

av Malmökontoret, medan frågan för Göteborgslcontorets vidkommande anses

mera oklar. Styrelsen anser försiktigheten bjuda, att några ändringar i

organisationen icke vidtagas redan nu.

Arbetsnämnden i Stockholm avstyrker utredningens förslag beträffande

artist- och musikerförmedlingen och finner det vara nödvändigt att förmedlingen

har kontakt även med fritidsmusiker och fritidsartister. Länsarbetsnämnden

i Malmöhus län avstyrker likaledes under framhållande av

samma synpunkt. Med hänsyn bl. a. till arbetslöshetskassan är en överföring

av förmedlingen till musikerförbundet otänkbar. Länsarbetsnämnden i

Östergötlands län ifrågasätter om förslaget står i överensstämmelse med

stadgandet att arbetsförmedlingsverksamheten skall avse alla slag av arbete.

Ifrågavarande område är dock av sådan art, att försöksvis sådana anordningar

skulle kunna vidtagas, som leda till besparingar av personal.

Länsarbetsnämnden i Kronobergs län vill icke avstyrka omorganisation av

artist- och musikerförmedlingen, om en sådan anses angelägen ur ekonomisk

synpunkt. Länsarbetsnämnderna i Älvsborgs och Örebro län ha framhållit

svårigheten att göra den föreslagna uppdelningen av sökandeklientelet.

Länsarbetsnämnden i Värmlands län anser sig icke ha anledning motsätta

sig en nedskärning av förmedlingsverksamheten inom detta område, även

om vissa betänkligheter kunna resas mot en sådan åtgärd. Länsarbetsnämnden

i Gävleborgs län förordar, att expeditionen i Gävle bibehålies. Länsarbetsnämnden

i Göteborgs och Bohus län har intet att erinra mot utredningens

förslag.

Svenska musikerförbundet förklarar sig till fullo kunna instämma i de av

utredningen framförda synpunkterna att artist- och musikerförmedlingen

företrädesvis bör sysselsättas med förmedlande av engagement åt yrkesmusiker

och yrkesartister. Alla skäl tala för att en tillfredsställande service

bör kunna erhållas om en hel del av de s. k. landsortskontoren försvinna.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

69

Det synes dock tveksamt huruvida hela Norrland kan skötas från stockholmskontoret.

Den nya organisationen förutsätter en god kontakt och ett

gott samarbete med musikerförbundets förmedlingar, som komma att få en

större arbetsbelastning än tidigare. Merbelastningen å förbundets förmedlingar

måste förbundet taga, men då den kommer att medföra ökade omkostnader,

anser förbundet önskvärt, att anslag från statsverket erhålles för

att något minska de stegrade utgifter som förbundet har att emotse.

Civila statsförvaltningens ijänstemannaförbund avstyrker utredningens

förslag i ifrågavarande del. I vart fall bör kontoret i Gävle bibehållas. Förbundet

har ifrågasatt möjligheten att, även om »amatörerna» exkluderas

från arbetsförmedlingen, bibehålla oförändrad service vid indragning av fem

förmedlingar utan personalförstärkning å de återstående. Förbundet har

vidare understrukit vikten av att »amatörerna» icke uteslutas från den offentliga

arbetsförmedlingen innan genom andra förmedlingsorgan tillförsäkrats

dem den »rätt till arbetsförmedling», som bör tillkomma alla arbetssökande

beträffande allt slags arbete.

Vad härefter angår förmedlingen av hemvårdarinnor har

arbetsmarknadsstyrelsen anfört bl. a. följande.

Styrelsen kan icke förstå varför denna förmedlingsgren skulle vara kommunal,

när all annan arbetsförmedling anses böra vara en statlig uppgift.

Vidare må anmärkas, att man här som i andra sammanhang bör beakta, att

en besparing av statsmedel, som till beloppet motsvaras av ökade kommunala

utgifter, icke innebär någon vinst.

Styrelsen förmenar vidare, att förslagets genomförande skulle leda till betydande

praktiska olägenheter. Förmedlingen av hembiträden och tillfällig

arbetskraft till hemmen (hemassistenter, hemsamariter, husmodersvikarier

etc.) samt av hemvårdarinnor äger nämligen intimt samband och bör därför

vara samordnad och ombesörjas av samma organ. Även om det t. ex.

är skillnad på utbildning och kompetens mellan en hemvårdarinna och en

hemsamarit, förekommer det ofta nog, att arbetsgivaren kan tillgodoses

med en hemvårdarinna eller en hemsamarit.

Utredningens förslag är enligt styrelsens mening ägnat att motverka en

planmässig fördelning av arbetskraften och minskar möjligheterna i de enskilda

fallen att ställa arbetskraft till förfogande. Vidare skulle extra arbete

och därmed ökade kostnader för samhället uppstå i samband med upprätthållande

av den ständiga kontakt mellan arbetsförmedlingen och hemhjälpsnämnden,

vilken bleve nödvändig.

Då sålunda utredningens ifrågavarande förslag är behäftat med direkta

olägenheter men icke skulle medföra några fördelar samt innebär ett brytande

av principen om arbetsförmedlingens statliga karaktär, avstyrker styrelsen

detsamma.

Av de länsarbetsnämnder som tagit ställning i frågan, ha 12 avstyrkt utredningens

förslag rörande hemvårdarinneförmedlingen medan 3 anslutit

sig till förslaget.

Socialstyrelsen har anfört hl. a. följande.

F. n. bedrives social hemhjälpsverksamhet av 1 474 huvudmän. Antalet

hemvårdarinnor uppgår till omkring 2 900, varav 150 äro deltidsanställda.

Verksamheten är en kommunal angelägenhet, och styrelsen ansluter sig till

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

utredningens åsikt, att även förmedlingen av hemvårdarinnorna i princip

skall åvila de kommunala organen. Flertalet av huvudmännen ombesörjer

också detta arbete genom socialvårdsbyrå eller ledamot i hemhjälpsnämnd. På

ett antal platser ha emellertid arbetsförmedlingsorganen hand om förmedlingsarbetet.

Styrelsen har mycket goda erfarenheter av detta arrangemang,

varigenom förmedlingstjänstemännens orts- och personkännedom samt arbetsrutin

direkt ställts till verksamhetens förfogande. Kostnadsfrågan bör

enligt styrelsens mening icke få stå hindrande i vägen för att denna fråga

ordnas på det sätt, som på varje ort befinnes mest rationellt och effektivt.

Man borde kanske söka någon form för att de kommuner, som önska överlämna

förmedlingen av hemvårdarinnor till arbetsförmedlingens lokalorgan,

få erlägga visst skäligt bidrag till kostnaderna för detta arbete.

Svenska landskommunernas förbund har anfört, att om den offentliga

arbetsförmedlingen till följd av beskurna resurser icke längre kan handha

hemvårdarinneförmedlingen borde det likväl kunna ordnas så att arbetsförmedlingen

— åtminstone övergångsvis — svarar för förmedlingen mot

att vederbörande kommun bestrider skäliga administrationskostnader. Det

kan i och för sig icke vara orimligt, att kommun på detta sätt ersätter statsverket

för gjorda tjänster, som med arbetsförmedlingens nuvarande organisation

ändå icke kunna komma samtliga kommuner till del.

Svenska stadsförbundet har framhållit, att en koncentration av förmedlingsverksamheten

till hemhjälpsnämnderna i många fall kan komma att

visa sig mindre lämplig, då den sociala hemhjälpen ingalunda är avsedd enbart

för socialvårdsklientelet. Då det ännu icke är avgjort, huruvida den

av utredningen för hem- och familjefrågor föreslagna utvidgade kontakten

mellan den sociala hemhjälpen och arbetsmarknadens olika organ kommer

att genomföras, synes det i vart fall orimligt att nu till behandling upptaga

arbetsförmedlingsutredningens motsatta förslag i denna del.

Överrevisorerna vid arbetsmarknadsstyrelsen anse, att förmedlingen av

hemvårdarinnor bör sammanföras med förmedlingen av hemsamariter. För

flertalet kommuner torde det möta stora svårigheter att organisera en sådan

samordnad förmedlingsverksamhet på ett lika effektivt sätt som den

offentliga arbetsförmedlingen. Med hänsyn härtill synes det mest ändamålsenligt,

att nu ifrågavarande verksamhet i princip ombesörjes av arbetsförmedlingsorganen.

Svenska arbetsgivareföreningen anför, att arbetsförmedlingens kontor

torde äga särskilda förutsättningar för att ombesörja hemvårdarinneförmedlingen.

Föreningen finner det icke välbetänkt att ifrågasätta ändring

i nuvarande förhållanden, desto mera som detta i regel blott kommer att

innebära ett överflyttande av kostnaderna på vederbörande kommun.

Utredningens förslag avstyrkes likaledes av svenska landstingsförbundet,

civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund och yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Utredningens förslag att de för en specialförmedling av sjukvårdspersonal

avsedda men vakantsatta tjänsterna skola indragas har avstyrkts

av arbetsmarknadsstyrelsen, som framhåller, att man genom att

överföra sjuksköterskeförmedlingen till den offentliga arbetsförmedlingen

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

71

skulle vinna snabbare, mera friktionsfri och mera effektiv överföring av arbetskraft

till de arbetsplatser, där behovet vore störst. Sjuksköterskorna

skulle i likhet med övriga arbetstagargrupper tillförsäkras förmånen av en

avgiftsfri förmedling. Man skulle vidare få en bättre överblick över arbetsmöjligheterna

inom olika delar av landet. Bristen på sjuksköterskor har

skärpts under de senaste åren. Det är icke minst ur denna synpunkt angeläget,

att en enhetlig organisation kommer till stånd för förmedling av sjuksköterskor

samt att denna samordnas med den förmedling för övrig sjukvårdspersonal,

som redan ingår i den offentliga arbetsförmedlingens uppgifter.

Länsarbetsnämnderna i Uppsala och Malmöhus län ha avstyrkt utredningens

förslag, medan nämnden i Örebro län biträtt förslaget.

Medicinalstyrelsen har anfört, att styrelsen tidigare som villkor för överflyttning

av förmedlingen för sjuksköterskor till den offentliga arbetsförmedlingen

uppställt, att förmedlingen skulle skötas av välkvalificerade sjuksköterskor

samt att frågan om legitimation av sjuksköterskor först borde

lösas. I sistnämnda del har styrelsen år 1950 framlagt förslag, som emellertid

icke föranlett någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Styrelsen anser därför, att

arbetsförmedlingen för sjuksköterskor f. n. icke bör överflyttas. Styrelsen

hyser emellertid fortfarande den uppfattningen att viss omorganisation av

arbetsförmedlingen för sjuksköterskor är önskvärd och har för avsikt att

inom den närmaste tiden framlägga de synpunkter styrelsen under nu rådande

förhållanden har i frågan.

Svenska landstingsförbundet anser, att man icke har behov av utbildade

sjuksköterskor för att sköta sjuksköterskeförmedlingen. Ett nedläggande

av de nuvarande sjuksköterskebyråerna skulle därför medföra, att sjuksköterskor

frigöras för arbete inom den egentliga sjukvården. Förbundet

har därför svårt att instämma med utredningen i att överflyttning endast

bör ske om något ökat personalbehov ej uppkommer. Så snävt bör man ej

se på denna fråga. Om organisationen ur skilda synpunkter befinnes lämplig

och ändamålsenlig, bör en eventuell ökning av personalbehovet, som f. ö.

motsvaras av personalbesparing på annat håll, ej hindra att reformen genomföres.

Departementschefen.

Såsom framgår av vad arbetsförmedlingsutredningen anfört saknas ännu

förutsättningar för att taga definitiv ställning till frågan om yrkesvägledningens

organisation. Starka skäl synas tala för den av utredningen förordade

arbetsfördelningen mellan skolan och ungdomsförmedlingen. Detta

spörsmål torde emellertid få upptagas i ett senare sammanhang. Huruvida

yrkesvägledningen såsom arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit bör göras till

föremål för en särskild allsidig utredning torde få prövas sedan den nu av

berörda myndigheter tillsatta samarbetskommittén slutfört sitt arbete.

Här må nämnas att chefen för ecklesiastikdepartementet inom kort torde

komma att anmäla frågan om yrkesvägledningen inom enhctsskolans försöksdistrikt.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

Jag har icke något att erinra mot arbetsförmedlingsutredningens förslag i

fråga om tjänster inom ungdomsförmedlingen. Den av arbetsmarknadsstyrelsen

föreslagna förstärkningen av Solnakontoret med en tjänst för ungdomsförmedling

torde få prövas sedan utredningen slutfört sin granskning av

förmedlingsorganisationen i Stockholms stad. Jag finner icke tillräckliga

skäl för bifall till förslaget att uppflytta en ungdomsförmedlingstjänst i

Kiruna.

Tjänstemannaförmedlingen är, om man räknar kostnaden per tillsatt

plats, den dyraste av arbetsförmedlingens grenar. Det torde emellertid vara

nödvändigt att tjänstemannaförmedlingen lämnar en mera vidsträckt service

än flertalet andra förmedlingsgrenar. Under sådana förhållanden är det

särskilt angeläget, att alla möjligheter att förbilliga verksamheten tillvaratagas.

Härvid böra de av utredningen påtalade förhållandena uppmärksammas.

Jag har intet att erinra mot förslaget att tre tjänster inom ifrågavarande

förmedling indragas.

Jag anser liksom utredningen, att en förstärkning av arbetsvårdsorganisationen

är motiverad. Kan genom en omdisposition av tjänster arbetsvärden

förstärkas på de platser utredningen föreslagit, har jag intet att invända

däremot. Jag har ej heller något att erinra mot att arbetsvårdsavdelningarna

i Karlstad och Umeå tillföras en ny befattning vardera i lönegrad 16 samt

att en ny tjänst för ändamålet inrättas vid kontoret i Vänersborg (lönegrad

19). Beträffande kontoret i Solna anser jag liksom arbetsmarknadsstyrelsen,

att med inrättande av en befattning för arbetsvårdsärenden bör anstå

tills utredningen om organisationen i Stockholm verkställts. Jag kan icke

f. n. tillstyrka styrelsens förslag om nya tjänster i Eskilstuna, Jönköping

och Västervik för ifrågavarande ärenden.

I fråga om artist- och musikerförmedlingen har utredningen föreslagit,

att förmedlingsverksamheten för fritidsmusiker och fritidsartister i princip

skall överlämnas till svenska musikerförbundet samt att fem av de åtta

expeditionerna inom denna förmedlingsgren skola indragas. Arbetsmarknadsstyrelsen

har med vissa begränsningar tillstyrkt förslaget men anser, att

detsamma icke bör genomföras under nästa budgetår. Svenska musikerförbundet

har förklarat sig kunna överta ifrågavarande förmedlingsverksamhet.

Jag är för min del angelägen att möjliga besparingar även på detta område

utvinnas snarast möjligt. Jag biträder därför utredningens förslag. Då frågan

om Gävleexpeditionen nära sammanhänger med organisationen i Stockholms

stad, bör dock nämnda expedition finnas kvar under hela nästa budgetår.

Någon förstärkning av Malmöexpeditionen kan jag icke tillstyrka. Jag

räknar sålunda med indragning under nästa budgetår av fyra expeditioner

inom artist- och musikerförmedlingen.

Svenska musikerförbundets hemställan om statsbidrag till sin förmedlingsverksamhet

kan jag icke tillstyrka.

Jag har icke något att invända mot att arbetsförmedlingen, såsom nu sker,

medverkar vid upprättande av kontrakt rörande anställningar för artister

och musiker.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Ett genomförande av utredningens förslag att arbetsförmedlingen i princip

icke längre skall ombesörja förmedling av hemvårdarinnor skulle utan

tvivel vara förknippat med olägenheter genom att splittra förmedlingsverksamhet,

som har ett nära praktiskt samband. Å andra sidan kan icke bortses

från den omständigheten, att hemvårdarinneförmedlingen kan föranleda

icke obetydliga anspråk på utbyggnad av arbetsförmedlingen. Det nuvarande

systemet leder också till att vissa kommuner erhålla en förmån, som andra

icke erhålla. Med hänsyn till nu angivna omständigheter synes den av

socialstyrelsen och landskommunernas förbund ifrågasatta lösningen att

kommun, som anlitar arbetsförmedlingen för förmedling av hemvårdarinnor,

ersätter .staten för dess kostnader, vara ett gott uppslag. Jag förordar,

att detsamma genomföres. Till följd härav böra de tjänster, som av utredningen

föreslagits till indragning med den huvudsakliga motiveringen att de

utnyttjas för hemvårdarinneförmedling, tills vidare kvarstå å arbetsförmedlingens

stat. I stället bör under avlöningsanslaget beräknas en inkomst motsvarande

på ifrågavarande förmedling belöpande lönekostnader. Ersättningen

från kommunerna bör i huvudsak begränsas till avlöningskostnaderna. För

att förenkla beräkningen bör Kungl. Maj :t äga fastställa lämplig beräkningsgrund.

Jag uppskattar nu angivna inkomst till 50 000 kronor för helt år.

Såsom utredningen föreslagit böra de för förmedling av sjukvårdspersonal

avsedda vakanta tjänsterna nu avföras ur planerna. Definitiv ställning

till frågan om överförande av denna förmedling till den offentliga arbetsförmedlingen

torde emellertid icke kunna tagas f. n.

Personalorganisationen.

Nuvarande organisation.

Enligt gällande personalplaner skola under budgetåret 1950/51 finnas

sammanlagt 1 493 befattningar inom den offentliga arbetsförmedlingens

permanenta organisation (såväl länsarbetsnämndernas kanslier som kontor

och expeditioner). I nämnda antal ha inräknats 24 extra tjänster för statistikassistenter,

166 aspirantbefattningar i lönegraderna Cf 10—Ce 14 samt

102 deltidstjänster för kontorsföreståndare och för biträden i 14 lönegraden.

Utöver det angivna antalet finnas i planerna upptagna 7 ordinarie och 50

extra ordinarie tjänster, vilka till följd av Kungl. Maj :ts beslut äro vakantsatta.

Antalet aspiranter må vid antagning en gång årligen tillfälligt överstiga

befintliga vakanser med så stort antal, som svarar mot antalet under

det närmaste halvåret beräknade ledigheter.

Befattningarnas fördelning på lönegrader framgår av den tjänsteförteckning,

vilken bifogas som bilaga 2.

Särskilda belopp ha under avlöningsanslaget till den offentliga arbetsförmedlingen

beräknats till extra personal (på grund av rådande lokalsplitt
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

ring) vid arbetsnämnden i Stockholm och länsarbetsnämnden i Göteborg,

samt till tillfällig personal, arbetsförmedlingsombud, kontaktmän för yrkesväglcdningsverksamheten,

praktikanter m. m.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

I sina petita för budgetåret 1951/52 har arbetsmarknadsstyrelsen bl. a.

hemställt om bemyndigande att utbyta halvtidsbefattningar i lönegrad 14

mot heltidsbefattningar i kanslibiträdesgraden (lönegrad 11), varvid kostnadsökningen

skulle kompenseras genom att heltidstjänster för aspiranter

utbytas mot tjänster ill lönegraden.

Arbetsförmedlingsutredningen.

Utredningen har med hänsyn till det utredningsarbete, som pågår genom

1949 års tjänsteförteckningskommitté och 1947 års biträdesutredning, i regel

icke ansett sig böra upptaga frågor rörande tjänstemännens lönegrads placering

till behandling. I de fall då arbetsförmedlingsutredningen föreslår ändring

av kontorsklassificeringen eller inrättande av nya tjänster har utredningen

anslutit sina förslag till hittills tillämpade regler om lönegradsplacering.

Med anledning av arbetsmarknadsstyrelsens hemställan om bemyndigande

att i vissa fall utbyta tjänster i 14 lönegraden mot tjänster i 11 lönegraden

har utredningen emellertid, efter samråd med 1947 års biträdesutredning,

uttalat, att kanslibiträdesgraden i varje fall f. n. icke bör allmänt införas

i personalplanerna. Arbetsmarknadsstyrelsen bör emellertid kunna

försöksvis anställa kanslibiträden, då förutsättningar härför föreligga. Härvid

bör heltids 14-tjänst kunna ersättas med heltids kanslibiträdestjänst och

halvtids 14-tjänst med halvtids kanslibiträdestjänst.

Utredningen har föreslagit, att antalet befattningar minskas med 80 på

sätt framgår av följande uppställning.

Lönegrad

Ökning eller

minskning

Lönegrad

Ökning eller

minskning

25

— 1

10—14

— 27

24

+ 2

Va 14

— 3

22

— 12

12

— 1

19

— 7

9

— 1

16

— 9

4—8

— 2

-"A 16

Va 16

— 20

— 1

Va 4—8

+ 2

Summa — 80

Samtliga vakantsatta befattningar föreslås utgå ur planerna.

Antalet kvarvarande befattningar i de olika lönegraderna redovisas i bilaga

2.

I det följande redogöres nagot närmare för innebörden av utredningens

förslag beträffande andra än vakantsatta tjänster, varvid för överskådlighetens

skull äveil i det föregående behandlade förslag medtagas.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Utredningens förslag rörande kontorens klassindelning medföra

uppflyttning av 20 kontorsföreståndare till högre lönegrad eller beträffande

deltidskontoren förlängning av föreståndarens tjänstgöringstid,

nedflyttning av 23 kontorsföreståndare till lägre lönegrad eller beträffande

deltidskontoren förkortning av föreståndarens tjänstgöringstid,

indragning av 44 kontoirsföreståndarebefattningar, av vilka dock fem

omvandlas till assistenttjänster i samma lönegrad och tillföras andra kontor

(Sundbyberg, Skönsberg, Alnö, Veda och Bjärtrå vilka tjänster tillförts

kontoren i Solna, Sundsvall, Örnsköldsvik, Härnösand och Kramfors), samt

inrättande av en ny kontorsföreståndarebefattning (Huddinge).

Beträffande organisationen i övrigt föreslår utredningen, att 21 tjänster

ersättas med högre sådana. I 18 fall föreslås sålunda, att aspirantbefattning

ersättes med assistentbefattning i lönegrad 16. Sådan förändring har ansetts

motiverad vid kontoren i Norrtälje, Eksjö, Huskvarna, Vimmerby, Visby,

Karlshamn, Sölvesborg, Lund, Halmstad, Lysekil, Trollhättan, Mariestad,

Västerås, Ludvika, Skellefteå, Boden, Gällivare och Piteå. Vidare föreslås,

att eu skri vbi trädest jänst ersättes med en aspiranttjänst (Alingsås), samt

två ungdomsförmedlingstjänster i 16 lönegraden med tjänster i 19 lönegraden

(Trollhättan och Haparanda).

Utredningen föreslår, att 3 tjänster ersättas med tjänst i lägre lönegrad.

En tjänst i lönegrad 22 (koordinator) i Uppsala samt 2 förmedlingstjänster

i samma lönegrad å huvudkontoren i Borås och Örebro föreslås sålunda

ersatta med tjänster i 19 lönegraden.

Vidare föreslås utbyte av en aspiranttjänst i Kungälv mot en halvtidstjänst

i lönegrad 14 samt motsatt utbyte i Ljusdal.

Till indragning föreslår utredningen 58 tjänster. Av dessa äro 14 konsulenttjänster

i lönegrad 22, 6 hänföra sig till artist- och musikerförmedlingen

(5 i lönegrad 19 samt en i lönegrad 16), 3 till tjänstemannaförmedlingen

(lönegrad 16) och 5 till hemvårdarinneförmedlingen (en i lönegrad 19,

eu i lönegrad 16 samt tre aspiranttjänster). De övriga 30 tjänsterna, vilka —

på två undantag när — hänföra sig till den allmänna förmedlingen och

vilkas indragning motiveras med verksamhetens omfattning på resp. kontor,

äro följande: en inspektörstjänst (lönegrad 24) för socialhjälpsärenden

i Göteborg, två assistenttjänster i lönegrad 19 (Borås och Östersund), 4

assistenttjänster i lönegrad 16 (Jönköping, Skövde, Kumla och Falun), 9

aspiranttjänster (Oskarshamn, Kristianstad, Hässleholm, Svedala, Uddevalla,

Örebro, Falun, Skönsberg och Östersund), en tjänst i lönegrad 9 i

Uddevalla, en extra tjänst i lönegrad 12 i Härnösand, 5 skrivbiträdestjänster

(Linköping, Malmö, Uddevalla, Ulricehamn och Åmål), 5 halvtidstjänster i

lönegrad 14 (Gislaved, Bengtsfors, Kinna, Hammarstrand och Haparanda)

samt två arvodesbefattningar för sjömansförmedlingen (Kalmar och Lysekil).

Enligt utredningens förslag skola 16 tjänster nyinrättas. Av dessa komma

fem på arbetsvården och en på ungdomsförmedlingen. De övriga tio äro

skrivbiträdestjänster i Solna, Norrköping, Örnsköldsvik och Boden, halvtids

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

K ungt. Maj.ts proposition nr 135.

skrivbiträdestjänster i Lidköping och Arvika samt halvtidstjänster i lönegrad

14 i Hallstahammar, Skelleftehamn, Jokkmokk och Övertorneå.

Utredningens förslag i nu ifrågavarande delar beräknas medföra en kostnadsminskning

under avlöningsanslaget av 512 400 kronor för år (inberäknat

12 % rörligt tillägg).

Utredningen har anfört, att antalet ordinarie befattningar inom arbetsförmedlingen

måste betraktas såsom relativt litet.

Utredningen föreslår, att föreståndarebefattningarna inom ungdomsförmedlingen

och arbetsvärden vid huvudkontoren samt kontoren i Norrköping,

Hälsingborg och Sundsvall ordinariesättas. Detta innebär ordinariesättande

av en befattning i lönegrad 25, 3 i lönegrad 24, 47 i lönegrad 22

samt 5 i lönegrad 19. Därjämte anser utredningen, att ordinariesättning av

4 inspektörsbefattningar i lönegrad 24 kan ifrågakomma. Det sammanlagda

antalet nya ordinarie befattningar skulle härigenom uppgå till 60.

I fråga om ikraftträdande av förändringarna i organisationen anför utredningen,

att i direktiven för utredningen förutsatts att den genom översynen

framkomna klassindelningen för kontor och expeditioner om möjligt

skulle träda i kraft samtidigt med den nya kommunindelningen den 1 januari

1952. Utredningen anser för sin del, att hinder härför icke behöver

föreligga.

Eu ledamot av arbetsförmedlingsutredningen, hr Rubbestad, har ansett

all, utöver vad utredningen föreslagit, 30 assistenttjänster bort indragas.

Yttranden.

Vad utredningen anfört rörande löneg radsfrågor har icke givit

statens lönenämnd anledning till erinran.

Arbetsmarknadsstyrelsen kan ansluta sig till uppfattningen, att kanslibiträdestjänster

icke böra inrättas på sådant sätt att vid kontor med flera

expeditioner en av dessa skulle komma att förestås av ett kanslibiträde

samt har intet att erinra mot att inrättandet av dylika tjänster betraktas

som en försöksanordning i avvaktan på närmare erfarenheter. Vissa tjänster

i 14 lönegraden ha icke karaktären av aspirantbefattningar, dä innehavaren

har att fullgöra helt självständiga arbetsförmedlingsuppgifter. Dylika

tjänster böra ersättas med assistenttjänster i 16 lönegraden. Då utredningen

icke tillräckligt beaktat detta, föreslår styrelsen uppflyttning av

ett antal tjänster från 14 till 16 lönegraden. Av besparingsskäl har emellertid

uppflyttning icke nu föreslagits i sådan omfattning som i och för sig

vore motiverad.

Tjänstemännens centralorganisation har uppmärksammat, att utredningen

synes förutsätta inrättande av reguljära assistenttjänster i 14 lönegraden,

vilket skulle innebära avsteg från hittills tillämpad princip att dylika

tjänster skola vara placerade i lägst 16 lönegraden. Vidare synes utredningen

avse att kanslibiträdestjänster i 11 lönegraden skola utnyttjas på sådant

sätt, att en sammanblandning sker av arbetsuppgifter och därmed

även lönegradssättning för biträdes- och aspirantpersonal. TCO anser, att

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

77

dessa frågor icke böra avgöras i nu förevarande sammanhang utan upptagas

i samband med förestående revision av tjänsteförteckningen. Liknande

synpunkter ha framförts av civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund,

som med skärpa vänder sig mot förslaget att ersätta vissa halvtidstjänster

i 14 lönegraden med halvtidstjänster i 11 lönegraden. Redan

införandet av lönegrad 14 i större omfattning än vad .som från början

avsågs har lett till en beklaglig förvirring i diskussionen om assistenternas

lönegradsplacering. CST fruktar, att anlitandet av 11 lönegraden för placering

av befattningshavare, som i någon mån syssla med arbetsförmedling,

.skulle ha lika betänkliga följder. Då denna iönegradsfråga dessutom

har konsekvenser för de problem, med vilka biträdesutredningen och tjänsteförteckningskommittén

äro sysselsatta, vore det högst olyckligt, om densammas

lösning nu skulle föregripas. CST finner inga skäl föreligga för

att arbetsmarknadsstyrelsen försöksvis skulle äga anställa kanslibiträden

för här ifrågavarande arbetsuppgifter. CST framhåller vidare, att antalet

assistenttjänster i lönegrad 16, som skall vara den lägsta assistentgraden,

är för litet i förhållande till antalet aspiranttjänster och understryker behovet

av en ändring i detta avseende.

Med anledning av utredningens förslag rörande antalet tjänster

har arbetsmarknadsstyrelsen anfört, att minskningen av antalet befattningar

inom arbetsförmedlingens normalorganisation av utredningen bort anges

till 77 i stället för 80, då utredningen medräknat vissa tillfälligt inrättade

befattningar, för vilka särskilda medel icke anvisats. Kostnadsbesparingen

hade därför bort anges till 503 500 kronor inberäknat 12 % rörligt

tillägg i stället för 512 400 kronor.

Styrelsen förklarar, att den måste betrakta den av utredningen föreslagna

organisationen som en minimiorganisation. Om denna skall kunna fungera

tillfredsställande måste därför samtliga tjänster uppehållas. Detta

medför, att vid sjukdom, semester o. s. v. vikarier måste anställas i större

utsträckning än f. n., då organisationen har en viss elasticitet. Utredningens

förslag till personalorganisation medför därför, att nuvarande anslag

till vikarier (50 000 kronor) måste ökas med 150 000 kronor och att anslagsbeloppet

till tillfällig personal måste uppräknas med 50 000 kronor.

De besparingar, som utredningen redovisat, reduceras härigenom till 303 500

kronor.

Det förslag till personalorganisation som styrelsen framlägger innebär,

fortsätter styrelsen, en minskning av de i nuvarande personalförteckning

upptagna befattningarna med 43. Medan utredningen föreslår, att 53 befattningar

med heltidstjänstgöring indragas, föreslår styrelsen emellertid

indragning av endast 16 dylika tjänster. Enligt styrelsens förslag bibehålies

den erforderliga elasticitelen, varför styrelsen anser sig kunna lösa

frågorna om anställande av vikarier och tillfälliga arbetskraftsförstärkningar

inom ramen för vad som f. n. .ställts till styrelsens förfogande för

detta ändamål.

Styrelsens förslag till personalorganisation innebär en minskning av av
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

löningskostnaderna med 224 000 kronor, varvid hänsyn tagits till den reducering

av artist- och musikerförmedlingens organisation, som styrelsen

förklarat sig beredd att medverka till men vilken enligt styrelsens förslag

icke skall leda till anslagsminskning under budgetåret 1951/52. Vid bifall

till styrelsens förslag kan därjämte delposten för avlöningar till ombud

minskas med 85 000 kronor. Med hänsyn till att styrelsens förslag till

personalorganisation alltjämt medger en viss elasticitet och att en omfördelning

av arbetsuppgifterna mellan befintlig personal .skulle kunna göras

vid inträffade vakanser och tjänstledigheter, skulle styrelsen jämväl

i fortsättningen kunna iakttaga restriktivitet i fråga om anställande av

vikarier och tillfällig personal. Styrelsen har därför intet att erinra mot

att det beräknade medelsbehovet för avlöningar för i personalplanerna

uppförda befattningar med hänsyn till vakanser å dessa reduceras med ett

belopp av 75 000 kronor, d. v. s. att anslagsposterna till ordinarie och ickeordinarie

personal samt rörligt tillägg minskas med sammanlagt 384 000

kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag till ändringar i den nuvarande personalorganisationen

framgå av följande uppställning (utredningens förslag

angivas inom parentes).

Lönegrad

Ökning eller

minskning

25

— 1

(—1)

24

+ 1

(+ 2)

22

± 0

(—12)

19

— 3

(—7)

16

+ 21

(—9)

2A 16

— 17

(— 20)

Va 16

— 4

(—1)

Lönegrad

Ökning eller

minskning

10—14

— 38

(—27)

Vs 14

— 6

(—3)

9

— 1

(—1)

4-8

+ 2

(± 0)

ro

1

OO

+ 3

(+2)

Summa — 43 (— 77)

De av styrelsen föreslagna ändringarna i kontorsorganisationen medföra

uPPflyttning av 19 (utredningen 20) kontorsföreståndare till högre lönegrad

eller beträffande deltidskontoren förlängning av föreståndarens tjänstgöringstid,

nedflyttning av 14 (utredningen 23) kontorsföreståndare till lägre lönegrad

eller beträffande deltidskontoren förkortning av föreståndarens tjänstgöringstid,

samt

indragning av 31 (utredningen 44) kontorsföreståndarebefattningar, av

vilka fem (Sundbyberg, Vingåker, Alnö, Skönsberg och Veda tillföras Solna,

Katrineholm, Örnsköldsvik, Sundsvall och Härnösand) omvandlas till assistenttjänster

i samma lönegrad.

Den av utredningen föreslagna nya kontorsföreståndartjänsten (i Huddinge)

skulle enligt styrelsens förslag ej inrättas.

Styrelsen har beträffande personalorganisationen i övrigt framfört andra

förslag än utredningen på vissa punkter. I stället för utredningens förslag

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

79

att 21 tjänster skola ersättas med högre sådana föreslår styrelsen, att 33

tjänster omvandlas på detta sätt. I 30 fall föreslås, att aspiranttjänst utbytes

mot assistenttjänst i lönegrad 16. Utöver de aspiranttjänster, som utredningen

föreslagit till utbyte, har styrelsen ansett sådan ändring motiverad

vid kontoren i Eskilstuna (behov av förstärkning på tjänstemannaförmedlingen),

Finspång, Nässjö, Ängelholm, Falkenberg, Skara, Kiruna

(med motivering att befattningshavaren förestår självständig avdelning),

Lindesberg, Fagersta, Köping, Timrå (med motivering att närliggande kontor

indrages) samt Söderhamn (indragning av sjömansförmedlingsombud).

Det föreslagna utbytet av en skrivbiträdestjänst i Alingsås mot en aspiranttjänst

anses ej erforderligt. Däremot bör ungdomsförmedlingstjänsten i

Kiruna uppflyttas från 16 till 19 lönegraden med hänsyn till de krav, som

ställas på innehavaren av denna tjänst. En halvtidstjänst i lönegrad 14 i

Ljusdal bör förvandlas till heltidstjänst i lönegrad 16. Slutligen vill styrelsen

ersätta en föreståndaretjänst i lönegrad 19 vid metallexpeditionen i Eskilstuna

med en tjänst i lönegrad 22.

Styrelsen tillstyrker förslaget att koordinatorstjänsten i Uppsala ersättes

med en tjänst i 19 lönegraden men motsätter sig nedflvttning av två förste

assistenttjänster vid huvudkontoren i Borås och Örebro med hänsyn till de

krav som ställas på vederbörande befattningshavare. Styrelsen biträder förslaget

om utbyte av en aspiranttjänst i Kungälv mot en halvtidstjänst i 14

lönegraden samt föreslår, att en skrivbiträdestjänst i Enköping ersättes med

en halvtidstjänst.

Styrelsen tillstyrker indragning av 32 (utredningen 58) tjänster. Av konsulenttjänsterna

anser sig styrelsen kunna tillstyrka indragning av 6 (utredningen

14). Av de 6 tjänsterna för artist- och musikerförmedlingen

godtar styrelsen indragning av 4. Av de av utredningen föreslagna indragningarna

inom tjänstemannaförmedlingen tillstyrker styrelsen indragning

av två tjänster (Linköping och Skövde), medan tjänsten i Växjö anses

böra bibehållas. Beträffande Linköping föreslås indragning av en aspiranttjänst

i stället för en assistenttjänst. Indragningen av 4 (av 5 föreslagna)

tjänster för hemvårdarinneförmedling avvisas (Norrköping, Jönköping,

Karlskrona och Malmö).

Av de övriga av utredningen till indragning föreslagna 30 tjänsterna har

styrelsen icke haft något att erinra mot följande, nämligen inspektörstjänsten

för socialhjälpsärenden i Göteborg, 3 assistenttjänster i lönegrad 16

(Jönköping, Kumla och Falun), 5 aspiranttjänster (Hässleholm, Örebro,

Falun, Skönsberg och Östersund), en tjänst i lönegrad 9 i Uddevalla samt

biträdestjänsterna i Linköping, Uddevalla och Malmö. Styrelsen anser dock

att biträdcstjänsten i Malmö bör indragas inom krisorganisationen. Vidare

har styrelsen intet att erinra mot indragning av de halvtidsanställda biträdena

i Gislaved, Bengtsfors, Hammarstrand och Haparanda samt de två arvodesanställda

befattningshavarna i Kalmar och Lysekil.

Styrelsen motsätter sig indragning av assistenttjänstema i lönegrad 19 i

Borås och Östersund. Beträffande tjänsten i Borås går styrelsen med på

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. IMaj.ts proposition nr 135.

en sänkning av densamma till lönegrad 16. I Östersund anses en aspiranttjänst

kunna indragas i stället. Styrelsen motsätter sig indragning av assistenttjänsten

i lönegrad 16 i Skövde (med hänsyn till arbetsbelastningen

på kontoret) samt av aspiranttjänsterna i Oskarshamn (eftersom sjömansförmedlingen

ställer särskilda krav), i Kristianstad (med hänsyn till behovet

av vikarier och tillfällig förstärkning på kontoren i länet), i Svedala

(tjänsten skall delas mellan tre kontor) och Uddevalla (med hänsyn till

arbetsbördan). De två skrivbiträdena i Ulricehamn och Åmål samt den

extra tjänstemannen i lönegrad 12 för statistikuppgifter i Härnösand äro endast

tillfälligt anställda. Styrelsen motsätter sig vidare indragning av det

halvtidsanställda biträdet i Ivinna.

Utöver utredningens förslag föreslår styrelsen indragning av ett halvtidsanställt

biträde i lönegrad 14 i vardera Holmsund och Skellefteå.

Av de 5 tjänster som utredningen föreslår skola nyinrättas för arbetsvärden

tillstyrker styrelsen 3. Malmö har redan tillförts en tjänst för arbetsvärden.

Den för kontoret i Solna föreslagna tjänsten anses erforderlig för

den allmänna förmedlingen. För ungdomsförmedlingen vill styrelsen utöver

tjänsten i Bollnäs ha en ny tjänst i lönegrad 19 i Solna.

Med inrättande av halvtidstjänsterna i lönegrad 14 anser styrelsen tills

vidare böra anstå. Utöver utredningens förslag i övrigt föreslår styrelsen

tre nya tjänster för arbetsvärden — en i Eskilstuna (lönegrad 16), en i Jönköping

(lönegrad 16) och en i Västervik (lönegrad 19) — en halvtidstjänst

i lönegrad 14 i Torsby samt en skrivbiträdestjänst i Skellefteå såsom ersättning

för två halvtidstjänster i lönegrad 14. De av styrelsen förordade

nya tjänsterna bli sålunda 17 mot av utredningen föreslagna 16.

Utredningens förslag i ifrågavarande del har icke föranlett statens lönenämnd

till särskilt uttalande.

Statskontoret har anfört, att det även med utgångspunkt från att förmedlingsarbetet

skall bedrivas efter av utredningsmännen angivna riktlinjer

vill synas, att personalbesparingar i större utsträckning än som av utredningen

föreslagits skulle kunna genomföras. Vid en målsättning för förmedlingsarbetet

på sätt av statskontoret antytts lära än längre gående åtgärder

i personalreducerande syfte kunna ifrågakomma.

Landsorganisationen har förklarat sig icke kunna ingå i en prövning av

utredningens detaljförslag.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund har avgivit ett utförligt

yttrande rörande personalorganisationen, vari flertalet indragningar och

nedflyttningar avstyrkes samt personalförstärkningar i stället föreslås.

Beträffande utredningens förslag om ordinariesättning av tjänster

anför arbetsmarknadsstyrelsen följande.

Som utredningen påpekar, måste antalet ordinarie befattningar i organisationen

anses vara relativt litet. Utredningens förslag till ordinariesättning

är enligt styrelsens mening alltför försiktigt, men styrelsen får trots detta

f. n. endast föreslå ytterligare ordinariesättning i ett mycket begränsat antal

fall. Två expeditionsföreståndaretjänster (lgr 22) vid vardera av ungdomsförmedlingen

i Stockholm, Malmö och Göteborg torde böra ordinariesättas

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

81

liksom tjänsterna i lönegrad 19 vid ungdomsförmcdlingen i Uddevalla.

Trollhättan, Kiruna och Haparanda. Tjänsterna som föreståndare för artistoch

musikerförmedlingen i Stockholm och Göteborg samt bl. a. några av de

fem tjänsterna i lönegrad 22 vid arbetsvärden i Stockholm torde jämväl böra

göras ordinarie.

Sedan statsmakterna vid årets riksdag fattat beslut om arbetsförmedlingens

organisation, avser styrelsen att upptaga frågan om ordinariesättning

till förnyad prövning och räknar med att i sin petitaframställning för budgetåret

1952/53 kunna föreslå det ytterligare ordinariesättande av befattningar,

vilket kan anses skäligt med hänsyn till personalens intressen och i

övrigt ur olika synpunkter lämpligt.

Statens lönenämnd har intet att erinra mot utredningens förslag till ordinariesättning.

Tjänstemännens centralorganisation och civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund

finna det angeläget, att ett större antal tjänster ordinariesättes

än vad utredningen föreslagit. Personalen inom arbetsförmedlingen

är i detta hänseende missgynnad. OST anser, att bl. a. kansliassistenttjänslerna

böra ordinariesättas.

Arbetsmarknadsstyrelsen har anfört, att utredningen helt förbigått frågan

om övergångsbestämmelser i anslutning till den föreslagna omorganisationen.

Det torde emellertid vara nödvändigt att sådana utfärdas,

framför allt med hänsyn till att ett genomförande av organisationen kommer

att medföra dels att vissa befattningshavare bli övertaliga, dels att omflyttningar

hland personalen måste vidtagas. Styrelsen förutsätter, att dessa

frågor vid ärendets fortsatta handläggning uppmärksammas. Allmänt vill

styrelsen uttala, att indragning av tjänster, vilkas nuvarande innehavare

stå nära pensionsåldern, bör genomföras med försiktighet och i vissa fall

få anstå till dess befattningshavaren avgår, överhuvudtaget har det icke

varit styrelsen möjligt att under den korta tid, som stått till förfogande

för ärendets behandling, nu överblicka de konsekvenser beträffande personalomflyttningar

och entlediganden m. in., som ett genomförande av föreliggande

förslag medför.

Tjänstemännens centralorganisation förutsätter, att förhandlingar upptagas

med vederbörande personalorganisation om övergångsbestämmelserna.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund framhåller, att övergången

till den nya organisationen bör ske successivt under budgetåret 1951/52.

Särskilda undantag böra göras för äldre tjänstemän och för befattningshavare,

som eljest på grund av alldeles speciella omständigheter icke rimligen

kunna förflyttas från den ort, å vilken de kanske större delen av sitt liv

varit verksamma. Någon form av överstatsplacering torde därför böra kunna

ifrågakoinma såsom en övergångsanordning.

Departementschefen.

Arbetsfönnedlingsutrcdningcn har i stort sett icke upptagit lönegradsfrågor

av mera allmän innebörd. Utredningen liar dock, efter samråd med

1947 års biträdesutredning, l>ehandlat arbetsmarknadsstyrelsens förslag att

<! Iiihang till riksdagens protokoll 1951. t samt. Nr 133.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 13-5.

kanslibiträdestjänster i 11 lönegraden ,skola få inrättas i stället för halvtidstjänster

i 14 lönegraden samt aspiranttjänster. Såväl biträdesutredningen

som arbetsförmedlingsutredningen har uttalat sig mot att kanslibiträdesgraden

mera allmänt kommer till användning inom arbetsförmedlingen.

TCO och OST ha understrukit betänkligheterna häremot. Jag delar uppfattningen

att kanslibiträdesgraden åtminstone f. n. icke bör komma till

allmän användning inom arbetsförmedlingen men anser, att hinder icke

bör möta mot att arbetsmarknadsstyrelsen i undantagsfall försöksvis utnyttjar

densamma i enlighet med utredningens förslag på några därför särskilt

Lämpade kontor.

I nämnda organisationers yttranden ha uttryckts farhågor för att arbetsförmedlingsutredningen

genom sina organisationsförslag avsett att förändra

karaktären av de tjänster i Ce 14, som nu inrättas för godkända aspiranter

under liden intill dess att vederbörande efter ansökan erhåller assistenttjänst

i IG lönegraden. Såvitt jag kan finna är detta icke fallet. Utredningen

har emellertid föreslagit, att aspiranttjänst i vissa fall skall ersättas

med assistenttjänst i 16 lönegraden. Den förbättring av proportionen mellan

assistenttjänster och aspiranttjänster som sålunda föreslagits kan jag

tillstyrka. I det följande föreslår jag dessutom med anledning av arbetsmarknadsstyrelsens

förslag sådant utbyte i ytterligare tre fall.

Jag övergår härefter till arbetsförmedlingsutredningen,s förslag till ändringar

i personalorganisationen.

I det föregående har jag behandlat klassindelningen av kontoren. De av

mig i samband härmed förordade ändringarna medföra i fråga om kontorslöreståndarebefattningarna
uppflyftning

av 19 kontorsföreståndarc till högre lönegrad eller beträffande

deltidskontoren förlängning av tjänstgöringstiden,

nedflyttning av 24 kontorsföreståndare till lägre lönegrad eller beträffande

deltidskontoren förkortning av tjänstgöringstiden, samt

indragning av 34 kontorsföreståndarebefattningar, av vilka dock fyra

(Sundbyberg, Alnö, Skönsberg och Veda) i enlighet med utredningens förslag

böra tillföras andra kontor såsom assistentbefattningar i oförändrad

lönegrad.

Beträffande organisationen i övrigt föreslår jag, att 30 tjänster ersättas

med högre sådana. Utredningen har föreslagit, att i 18 fall aspiranttjänst

skall utbytas mot assistenttjänst i 16 lönegraden. Arbetsmarknadsstyrelsen

har hemställt, att sådant utbyte skall äga rum i ytterligare 12 fall. I 3 av

sistnämnda fall (aspiranttjänsterna vid kontoren i Lindesberg, Fagersta

och Köping) kan jag tillstyrka ett utbyte. I övrigt anser jag mig icke kunna

tillstyrka styrelsens förslag i denna del.

Jag har icke något att erinra mot utredningens förslag att två assistenttjänster

i lönegrad 16 inom ungdomsförmedlingen utbylas mot tjänster i

19 lönegraden. Förslaget att en halvtidstjänst i lönegrad 14 i Ljusdal skall

utbytas mot en assistent tjänst i lönegrad 16 kan jag tillstyrka. De av arbetsmarknadsstyrelsen

föreslagna utbytena av en 19-tjänst i Eskilstuna

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Muj. ts proposition nr 135.

mot en tjänst i 22 lönegraden samt av en 16-tjänst i Kiruna mot en tjänst

i 19 lönegraden böra däremot icke f. n. genomföras liksom ej heller de av

utredningen föreslagna utbytena av två tjänster i 22 lönegraden (Borås

och Örebro) mot tjänster i 19 lönegraden. Jag har intet att erinra mot att

koordinalorstjänsten i Uppsala er.sättes med en tjänst i 19 lönegraden och

ej heller mot att en aspiranttjänst i Kungälv utbytes mot en halvtidstjänst

i lönegrad 14 och en skrivbiträdestjänst i Enköping mot eu halvtidstjänst.

Utredningen har föreslagit indragning av 58 tjänster och arbetsmarknadsstyrelsen

av 32. Jag har tidigare förklarat, att jag är beredd att förorda indragning

av 10 konsulenttjänster i lönegrad 22 samt utbyte av en sådan

tjänst (Uppsala) mot en assislenttjänst i lönegrad 19. Jag* har vidare tillstyrkt,

att en tjänst som socialhjälpsinspektör i Göteborg, 4 tjänster i 19

lönegraden för artist- och musikerförmedling samt 3 tjänster i 1(5 lönegraden

inom tjänstemannaförmedlingen indragas.

De av utredningen och arbetsmarknadsstyrelsen gemensamt förordade

ytterligare indragningarna, sammanlagt 18 tjänster (3 i lönegrad 16, 6 aspiranter,

en i lönegrad 9, 2 skriv- och kontorsbiträden, 4 halvtidstjänster i

lönegrad 14 samt 2 arvodestjänster på halvtid i lönegrad 16) föranleda

ingen erinran från min sida. Icke heller har jag något att erinra mot att 2

halvtidstjänster i 14 lönegraden i Holmsund och Skellefteå, såsom föreslagits

av arbetsmarknadsstyrelsen, indragas. Den av utredningen föreslagna

indragningen av en 19-tjänst i Boras bör utan alltför stora olägenheter kunna

genomföras. Däremot anser jag, särskilt med hänsyn till de krav som

ställas på förmedlingen i Östersund för skogsbrukets vidkommande, att den

tjänst i lönegrad 19, som av utredningen föreslagits till indragning, bör bibehållas.

En aspiranttjänst bör i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens förslag

i stället indragas. Styrelsens motivering för bibehållande av 16-tjänsten

i Skövde talar för att tjänsten bör finnas kvar. Förmedlingsverksamheten i

Karlsborg, vilket kontor föreslagits till indragning, bör därvid även ombesörjas

från Skövde. En aspiranttjänst i vardera Oskarshamn, Kristianstad

och Svedala bör även finnas kvar. Däremot anser jag, att en aspiranttjänst

kan undvaras i Uddevalla. Det halvtidsanställda biträdet i Kinna bör vidare

kunna indragas. I Malmö bör en skrivbiträdestjänst indragas men detta bör

tills vidare föranleda minskning av krisorganisationen.

De av mig till indragning förordade tjänsterna inom normalorganisationen

uppgå sålunda till sammanlagt 42.

Utredningen har föreslagit nyinrättande av 16 tjänster och arbetsmarknadsstyrelsen

av 17. Jag har tidigare förklarat, att det tills vidare bör anstå

med inrättande av en tjänst för ungdomsförmedlingen i Solna samt eu tjänst

för arbetsvärden i vardera Eskilstuna, Jönköping och Västervik. Malmö

har redan tillförts en tjänst för arbetsvärden enligt uppgift från arbetsmarknadsstyrelsen.

Tjänsten för arbetsvärden i Solna bör tillföras den allmänna

förmedlingen, då behov därav synes föreligga. Jag kan icke tillstyrka

någon ny tjänst i Torsby. Mot inrättande av de Övriga av utredningen

och arbetsmarknadsstyrelsen förordade nya tjänsterna bär jag ingen

erinran. De av mig förordade nya tjänsterna bli sålunda 12.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj. ts proposition nr 135.

Det totala antalet tjänster inom normalorganisationen minskas enligt mitt

förslag med 60. Ändringarna i de olika lönegraderna bli följande.

Lönegrad

Ökning el.

minskning

Lönegrad

Ökning el.

minskning

25......

. . . . —

1

Vä 16.....

..... - 2

24......

---- +

1

10—14.....

..... - 29

22......

. . . . —

5

Va 14.....

..... - 8

19......

. . . . —

6

9.....

..... - 1

16......

. . . . +

2

4-8.....

..... +2

*/» 16......

---- -

16

Vs 4 8.....

..... +3

- 60

Såsom arbetsförmedlingsutredningen framhållit, är antalet ordinarie befattningar

inom arbetsförmedlingsorganisationen relativt litet. Av hela antalet

heltidsbefattningar i 9 och högre lönegrader, 1 188 tjänster, äro f. n.

402 ordinarie. Sedan organisationen numera vunnit viss stadga och det blivit

lättare att överblicka vad som kan beräknas bli av bestående karaktär,

bör antalet ordinarie tjänster kunna ökas något. Jag anser mig kunna förorda

ordinariesättande av såväl de 60 tjänster, som föreslagits av utredningen,

som några av de av arbetsmarknadsstyrelsen föreslagna — nämligen 6

tjänster i lönegrad 22 för ungdomsförmedlingen. Vid bifall härtill komma i

25 lönegraden samtliga 26 tjänster att vara ordinarie, i 24 lönegraden 19 av

24 tjänster, i 22 lönegraden 125 av 176 tjänster samt i 19 lönegraden 168 av

304 tjänster. Jag har härvid räknat med att 7 befattningar som förste assistent

i Ca 22, vilka vakantsatts av Kungl. Maj :t, nu skola få tillsättas och

antalet icke-ordinarie tjänster minskas i motsvarande omfattning. De nya

kontorsf öreståndare tjänsterna i de 3 högsta lönegraderna — utom vid

Solnakontoret — skulle härigenom också bliva ordinarie tjänster. I lönegrad

25 finnas f. n. 4 ordinarie kontorsföreståndarebefattningar. Då kontoret

i Uddevalla föreslås bli nedflyttat till lägre klass, bör detta antal minskas

till 3. Antalet ordinarie tjänster i lönegrad 25 kan därför bli oförändrat,

ehuru en ny tjänst tillkommer. Antalet ordinarie tjänster i förenämnda lönegrader

ökas med 65. Med anledning av den reglerade befordringsgången

för biträdespersonal böra vidare 14 nya kontorsbiträdestjänster i Ca 8 inrättas.

Den av mig förordade organisationen kan beräknas medföra en kostnadsminskning

av ca 361 000 kronor för helt år, inberäknat 12 % rörlig förhöjning.

Med tillägg av den av mig för hemvårdarinneförmedlingen beräknade

inkomstposten, 50 000 kronor, uppgår kostnadsminskningen i nu ifrågavarande

del till ca 411 000 kronor för år.

Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit, att dess förslag till kontorsorganisation

skulle komma att medföra besparingar på ombudsanslaget med

85 000 kronor jämfört med utredningens förslag. Då den av mig föreslagna

kontorsorganisationen i fråga om antalet kontor nära överensstämmer med

den av styrelsen förordade och då antalet ombud torde kunna minskas ytter
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj. t.s proposition nr 13ö.

ligare, anser jag mig kunna räkna med en reducering av ifrågavarande anslag

med 100 000 kronor för helt budgetår. I nämnda belopp ingår rörlig

förhöjning beräknad efter 12 %.

De av mig förordade indragningarna av tjänster samt ändringarna i organisationen

i övrigt förutsätta en relativt lång anpassningstid. Det torde därför

såsom arbetsmarknadsstyrelsen framhållit icke bli möjligt att annat än

i begränsad omfattning genomföra de föreslagna ändringarna så att de återverka

på anslagsbehovet under budgetåret 1951/52. Utredningen har ansett,

att den nya kontorsindelningen i stort sett bör kunna genomföras vid årsskiftet

1951/52. Jag förordar, att såväl den nya kontorsorganisationen som

den nya personalorganisationen skola träda i kraft den 1 januari 1952. Ett

skäligt hänsynstagande till personalen torde dock förutsätta en viss övergångstid

därefter. Å andra sidan böra givetvis indragningar i många fall

kunna företagas före 1951 års utgång. Genomförandet av den av mig föreslagna

organisationen förutsätter, att tjänster få av arbetsmarknadsstyrelsen

flyttas. I viss utsträckning torde tjänster få komma att disponeras på annat

sätt än som nu förutsatts. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de

övergångsbestämmelser i fråga om kontors- och personalorganisationerna,

som befinnas erforderliga.

Krisorganisationen.

Nuvarande organisation m. m.

Antalet befattningar inom länsarbetsnämndernas krisorganisation uppgick

den 1 juli 1950 till 286. Av dessa voro 120 kontors- och skrivbiträdestjänster.

Av de övriga 166 voro 31 assistenttjänster för utlänningsärenden samt

135 tjänster avsedda för byggnadsregleringsärenden. Antalet befattningar

inom krisorganisationen minskades med 38 under budgetåret 1948/49 och

med ytterligare 33 under budgetåret 1949/50. De för budgetåret 1950/51 befintliga

tjänsternas fördelning på lönegrader och län m. m. framgår av bilaga

3. Av tjänsterna för byggnads- och utlänningsavdelningarna må 50 (i lönegraderna

22, 19 eller 16) enligt riksdagens medgivande vara extra ordinarie.

Av biträdestjänsterna äro 54 extra ordinarie.

Av de 31 tjänsterna för utlänningsärenden voro 15 upptagna för Stockholms

stad (eu i lönegrad 22, fyra i lönegrad 19 samt tio i lönegrad 16) samt

två för Göteborg (en i lönegrad 22 och en i lönegrad 16). De övriga 14 (i

lönegrad 19) fördelade sig med en i varje län, som hade sådan tjänst. I nio

län, nämligen Stockholms, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands, Skaraborgs,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, fanns ingen tjänst för

detta ändamål.

Inom länsarbetsnämndernas bgggnadsavdelningar återfinnas som regel

tre personalkategorier nämligen utredningspersonal, byggnadskontrollanter

och biträdesporsonal. ByggnadskonIrollanterna biträda inom åtskilliga län

även inom utredningsavsnittet genom att utföra besiktningar. Byggnadsav
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

delningarna utgöra en del av länsarbetsnämndernas kanslier och stå —- med

undantag för Gotlands län, där byggnadskontrollanten svarar även för utredningsarbetet

— under ledning av en förste assistent i lönegrad 22. I Göteborgs

och Bohus län är byggnadsavdelningen uppdelad på två enheter. Som

arbetsledare för en var av dessa fungerar en befattningshavare i lönegrad 22.

Antalet befattningshavare i denna lönegrad utgör f. n. 25.

Utredningspersonalen i övrigt utgöres av befattningshavare i lönegraderna

19 och 16. Antalet är f. n. 10 resp. 37.

För vissa statistikuppgifter in. in. förfogar ett flertal länsarbetsnämnder

över befattningar i lönegrad 13 eller 11. Antalet befattningar i lönegrad 13

är två och i lönegrad 11 tolv.

Antalet byggnadskontrollanter (lönegrad 19) utgör vid arbetsnämnden i

Stockholm samt länsarbetsnämnderna i Stockholms samt Göteborgs och Bohus

län tre. Länsarbetsnämnderna i Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Hallands

och Skaraborgs län förfoga enligt nu gällande personalplaner över

vardera en kontrollant. I övriga län är kontrollanternas antal två.

Antalet byggnadskontrollanter är f. n. 48.

Arbetsförmedlingsutredningen.

Vtlänningsverksamheten.

Enligt utredningens mening böra utlänningsassistenterna under budgetåret

1951/52 kunna indragas i de flesta län, där sådan befattningshavare finnes.

Arbetsuppgifterna böra överföras på personal inom normalorganisationen.

Därvid bör arbetsplaceringen i görligaste mån omhänderhavas av den vanliga

arbetsförmedlingen, medan övriga uppgifter fördelas på arbetsförmedlingsinspektören,

kansliassistenten och arbetsvårdsexpeditionerna. Utredningen

anser det emellertid nödvändigt, att tillsvidare en befattningshavare

behålles i Malmö, Göteborg och Västerås, som fortfarande ha att brottas med

betydande utlänningsproblem. Även vid dessa länsarbetsnämnder bör en

fullständig avveckling av denna del av krisorganisationen så småningom

kunna komma till stånd. Till organisationen vid arbetsnämnden i Stockholms

stad avser utredningen att återkomma i annat sammanhang.

Enligt utredningens förslag skulle elva befattningar, varav tio i lönegrad

19 och en i lönegrad 16, indragas. Dessa tjänster representera en lönesumma

av 83 476 kronor för år (inb. 12 % rörlig förhöjning).

Byggnads avdelningar na.

Arbetsförmedlingsutredningen har bl. a. lämnat vissa uppgifter- angående

handläggningen av byggnadstillståndsärendena.

Utredningen har sålunda anfört, att länsarbetsnämnden har att samarbeta

med ett stort antal statliga och kommunala organ. Livlig kontakt upprätthålles

med länsbostadsnämnden. Man söker åstadkomma en samordning av

beslut om byggnadstillstånd samt beslut om statliga lån och bidrag för bo
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

87

stadsbyggnadsföretag. Genom remissförfarande eller per telefon bruka vidare

uppgifter i förekommande fall inhämtas från länsarkitekt, överlantmätare,

lantbruksnämnd, länsbrandinspektör, fattigvårdskonsulent, barnavårdsassistent,

landsting, hushållningssällskap, 1 :e provinsialläkare, länsveterinär,

landsantikvarie, folkskolinspektör, yrkesinspektör, civilförsvarsmyndighet

in. fl. Ärenden, som beröra vatten- och avloppsfrågor, översändas till distriktsingenjören

för yttrande. Genom stadsarkitekterna och de kommunala

byggnadsnämnderna erhållas uppgifter om meddelade byggnadslov samt

andra uppgifter, som kunna vara av betydelse.

Ett arbetsmoment, som icke blott är tidskrävande utan också utgör ett

avsevärt hinder i det löpande arbetet, är enligt utredningen den upplysningsverksamhet,

som måste bedrivas gent emot den tillståndssökande allmänheten.

Kontrollverksamhetens syfte är, anför utredningen, dels att förhindra,

att byggnadsverksamhet bedrives utan vederbörligt tillstånd, dels att tillse,

att de ritningar som godkänts verkligen följas dels ock att kontrollera att

arbetsstyrkan har den föreskrivna sammansättningen och att arbetskraften

godkänts eller anvisats av arbetsförmedlingen.

Vid byggnadsavdelningarna utföres ett ganska omfattande registreringsarbete.

Även de statistiska arbetsuppgifterna äro av icke ringa omfång.

Utredningen har anfört vissa allmänna s y n p u n k t c r p å o r g anisationen.

Utredningen säger sig ha funnit, att handläggningen av byggnadsärendena

är synnerligen detaljrik och arbetslcrävande. Enligt utredningens mening

vore det önskvärt, att en förenkling kunde åvägabringas. Utredningen

har emellertid icke ansett det ingå i dess uppdrag att till behandling upptaga

frågor rörande investeringsregleringens allmänna utformning, då dessa

frågor utredas av av 1949 års investeringskommitté, vilken enligt vad som upplysts

avser att framlägga sina förslag under våren 1951. Utredningen har utgått

ifrån att byggnadsregleringen kommer att bestå i stort sett i nuvarande

form åtminstone under nästa budgetår samt har begränsat sig till

att utifrån denna förutsättning granska den nuvarande organisationens utformning

och arbetssätt.

Utredningen framhåller, att personalorganisationen för byggnadsregleringens

handhavande i stor utsträckning är beroende av de krav som uppställas

i fråga om ansökningsärendenas förberedande samt i fråga om kontrollen

å regleringens efterlevnad. Enligt utredningens mening är det av

vikt, alt så fullständiga upplysningar inhämtas före ett ärendes avgörande

att en så långt möjligt är rättvis avvägning mellan olika kommuner och

enskilda säkerställes. Det är också ett betydande allmänt intresse, att eu

effektiv kontroll utövas så att icke den illojale tillgodoser sig på den lojales

bekostnad. Personalorganisationen bör därför icke hållas så snäv att

ärendena måste avgöras ehuru de äro otillräckligt förberedda eller kontrollen

blir ineffektiv.

Vad angår kontrollen framliålles, att byggnadsregleringens säsongutjäm
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

nande effekt i största möjliga utsträckning bör tillvaratagas. Eu förutsättning

för att begränsa understödsutbetalningen från arbetslöshetsförsäkringen

är bl. a. en effektiv byggnadskontroll, vilken även går ut på att

se till att de enskilda byggnadsföretagen bedrivas enligt de planer som äro

uPPgjor(la och med den arbetsstyrka som fastställts. Utredningen hänvisar

till vad härom anförts vid anmälan av 1951 års statsverksproposition (V ht

s. 83).

Utredningen har vid sin granskning utifrån nu angivna utgångspunkter

icke funnit anledning föreslå några mera betydande förändringar i fråga

om sättet för handläggning av ärendena inom länsarbetsnämndernas byggnadsavdelningar.

Utredningen anser det emellertid framgå av de uppgifter,

som länsarbetsnämnderna lämnat, att icke obetydliga variationer föreligga

i fråga om handläggningen mellan olika nämnder. Detta antyder enligt

utredningen ytterligare rationaliseringsmöjligheter även om dessa torde

ha ganska begränsad räckvidd. Utredningen har vidare anfört bl. a. följande.

Vid jämförelse mellan personalorganisationen och antalet ärenden inom

de olika länen synas relativt betydande olikheter föreligga. Särskilt liten i

förhållande till antalet ärenden är organisationen inom Kronobergs län och

Älvsborgs län. Enligt utredningens mening kan emellertid en dylik jämförelse

icke ensam tillmätas utslagsgivande betydelse. Hänsyn måste tagas till

flera andra faktorer såsom byggnadsföretagens storlek, länets ytvidd, belastningen

å normalorganisationen och därmed möjligheten att utnyttja personal

inom denna för ärenden rörande byggnadsregleringen o. s. v. Med beaktande

härav har utredningen icke ansett sig böra draga alltför vittgående slutsatser

av organisationen inom Kronobergs och Älvsborgs län.

Utredningen har efter nu angivna överväganden icke ansett sig kunna förorda

mera betydande indragningar inom byggnadsavdelningarna. Endast på

några få punkter anses förutsättningar för personalminskning kunna konstateras.

Utredningen har sålunda föreslagit indragning av två befattningar som

byggnadskontrollant i lönegrad 19 (i Uppsala län och Kristianstads län)

samt en assistenttjänst i lönegrad 16 i Stockholms län. Härjämte har utredningen

räknat med indragning av fyra tjänster, som enligt den av arbetsmarknadsstyrelsen

för budgetåret 1950/51 fastställda personalplanen skola

indragas. Dessa tjänster äro två befattningar för byggnadskontrollant i lönegrad

19 (i Örebro och Jämtlands län) samt två assistenttjänster i lönegrad

16 (i Hallands och Skaraborgs län). Lönekostnaderna för samtliga ifrågavarande

tjänster beräknas för helt år till 54 566 kronor (inb. 12 % rörlig

förhöjning).

Biträdespersonalen.

I fråga om behovet av skriv- och kontorsbiträden inom såväl normal- som

krisorganisationen har utredningen anfört i huvudsak följande.

Vid förstatligandet av den offentliga arbetsförmedlingen förklarade arbetsmarknadskommissionen

vid avgivandet av sitt förslag till personalorganisation

rörande beräkningen av medelsbehovet (prop. nr 239:1947):

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 135. 89

»Kommissionen utgår från att krisorganisationen under nästa budgetår

(1947/48) kommer att omfatta följande uppgifter, nämligen byggnadsreglering,

utlänningsverksamhet, förrådsverksamhet, omflyttning av arbetskraft

till skogsarbete samt utgivande av skogsarbetspremier ävensom jordbrukshjälp

i form av s. k. ungdomsberedskap.»

Av dessa arbetsuppgifter återstå byggnadsregleringen och utlänningsverksamheten

samt i mer begränsad omfattning jordbruks^älpen i form av s. k.

ungdomsberedskap. Sedan biträdespersonal avräknats för uppgifterna med

byggnadsreglering och utlänningsverksamhet finnes på några länsarbetsnämnder

ett överskjutande antal biträden inom krisorganisationen som användes

för uppgifter inom normalorganisationen. Utredningen vill av denna

anledning särskilt betona angelägenheten av att en grundlig översyn av biträdesbehovet

i samarbete med statens organisationsnämnd göres vid samtliga

länsarbetsnämnder. Resultatet av denna översyn bör redovisas i anslagsäskandena

till budgetåret 1952/53.

Utredningen har vid några nämnder, där antingen utredningens förslag

direkt medfört minskade arbetsuppgifter eller nämnden erhållit eller väntas

erhålla mera ändamålsenliga lokaler, föreslagit reducering av antalet biträden,

sammanlagt med 8 tjänster. Dessa reduceringar föreslås på två undantag

när skola göras inom krisorganisationen. Lönekostnaderna för ifrågavarande

sex tjänster inom krisorganisationen beräknas för helt år till 26 504

kronor (inb. 12 % rörlig förhöjning).

Särskilda yttranden.

Två ledamöter av utredningen ha varit skiljaktiga.

Ledamoten Åqvist har anfört bl. a. följande.

Utöver vad anförts i motiveringen vill jag framhålla, att jag anser att det

även med beaktande av att byggnadsregleringen uppehälles på ett tillfredsställande

sätt dock bör vara möjligt att i vissa hänseenden nedskära personalorganisationen,

framför allt på grund av förenklad handläggning av vissa

slag av ärenden. Under tiden januari—september 1949 och 1950 utgjorde

antalet beviljade ansökningar om en- och tvåfamiljshus 70—80 % av samtliga

beviljade ansökningar om bostadshus. Det ligger i sakens natur, att behandlingen

av dessa ansökningar, vare sig i fråga om teknisk granskning

eller kontroll å den sysselsatta arbetskraftens storlek, kan vara särskilt omfattande

eller betungande. Genom en inskränkning i det tidsödande remissförfarandet

bör vidare en avlastning i arbetsbördan kunna åstadkommas.

Remissförfarandet torde i främsta rummet avse att fastställa angelägenhetsgraden

hos de inkomna ansökningarna, och med hänsyn till att en så stor del

av ansökningarna utgöres av ansökningar om en- och tvåfamiljshus torde remissförfarandet

kunna inskränkas.

I fråga om byggnadsavdelningarnas organisation anser jag denna får avpassas

efter kvantitet och svårighetsgrad av ärendena vid varje nämnd.

Redan nu finnes sålunda inte kanslibiträdesbefattningar för statistik o. dyl.

hos alla nämnder, och i detta sammanhang torde uppmärksamheten böra

fästas på att vid länsarbetsnämnderna finnes särskilda befattningshavare

anställda för handhavande av statistik. Jag anser därför, att vid vissa nämnder,

där indragning av utrednings- eller kontrollantpersonal ej lämpligen

kan ske, men personaluppsättningen ändock måste bedömas vara alltför

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. JIaj:ts proposition nr 13J.

stor, man bör kunna indraga kanslibiträdesbefattningen. Den relativt enkla

statistikföringen bör kunna utföras av den för detta ändamål anställda extra

tjänstemannen eller av utredningspersonalen själv eller av skrivbiträdespersonalen.

När man har att ta ställning till personalorganisationens storlek å de olika

nämndernas byggnadsavdelningar, måste givetvis en jämförelse göras mellan

antalet behandlade ansökningar inom länen, länens storlek i fråga om

befolkning och ytvidd, förekomsten av antalet tätorter samt liknande omständigheter

av betydelse i detta sammanhang. Till ytvidden små län i södra

och mellersta Sverige böra lämpligen kunna reda sig med en kontrollant,

medan jag i andra fall ansett det möjligt reducera utredningspersonalen, när

ärendenas antal gett anledning härtill. Slutligen har i vissa fall antalet skrivbiträden

hos en del nämnder förefallit oproportionerligt stort och en inskränkning

här syns mest motiverad.

Av krisorganisationens arbetsuppgifter återstår huvudsakligen byggnadsregleringen,

sedan utlänningsverksamheten som speciell arbetsförmedlingsuppgift

blivit avvecklad och jordbrukshjälpen väsentligt begränsats. Den

återstående biträdespersonalen inom krisorganisationen uppgår emellertid

till 41 efter i betänkande I föreslagna indragningar och justering av personalplanerna

enligt arbetsmarknadsstyrelsens beslut om indragningar under

innevarande budgetår. Egentligen skulle organisationen kunna minskas med

detta antal, men man har anledning antaga, att under årens lopp ingen klar

gräns uppehållits mellan nämndernas normal- och krisuppgifter och i följd

därav även biträdespersonal inom krisorganisationen använts för uppgifter

inom normalorganisationen. Man kan emellertid utgå från att de återstående

biträdenas antal kan minskas så att 25 återstå och att arbetsmarknadsstyrelsen

efter en grundlig översyn av biträdesbehovet vid nämnderna fördelar

detta antal så att behovet täckes. Förslaget härom bör redovisas i anslagsäskandena

till budgetåret 1952/53.

Enligt detta förslag skulle följande tjänster kunna indragas: G befattningar

i lönegrad 19, 7 befattningar i lönegrad 16, 2 befattningar i lönegrad 11

samt 27 biträdesbefattningar. Dessa tjänster representera en lönesumma av

229 636 kronor för år (inb. 12 % rörlig förhöjning).

Ledamoten liubbestad, som anfört liknande synpunkter har ansett, att följande

tjänster kunna indragas: 12 befattningar i lönegrad 19, 9 befattningar i

iönrgrad 16, 2 befattningar i lönegrad 11 samt 31 biträdesbefattningar. Dessa

tjänster representera en lönesumma av 312 534 kronor för år (inb. 12 %

rörlig förhöjning).

Yttranden.

Med anledning av arbetsförmedlingsutredningens förslag om indragning

av vissa assistentbefattningar för utlänningsärenden har arbetsmarknadsstyrelsen

anfört följande.

Vid arbetsförmedlingens förstatligande funnos tillhopa 39 utlänningsassistenter,

vilket antal den 1 juli 1950 nedgått till 31. Oaktat från nämnda

tidpunkt viss del av statens flyktingsnämnds verksamhet överförts till arbetsmarknadsorganen,

och dessa vidare fått nya uppgifter avseende omhändertagande

av utlandssvenskar in. fl. —- vilket ökat utlänningsassistenternas

arbete — anser sig styrelsen under nästa budgetår kunna fortsätta den

pågående indragningen av ifrågavarande tjänster. Ytterligare fem tjänster

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 13ö.

91

ha redaii indragits, och antalet tjänster torde ytterligare kunna beskäras

med tre å fyra vid ingången av nästa budgetår under förutsättning att arbetsuppgifterna

icke öka. Styrelsen hoppas att under nästa budgetår kunna

indraga samtliga tjänster utom de i Stockholm, Malmö och Göteborg (f. n.

är antalet tjänster i dessa städer 15), varför styrelsen sålunda icke liksom

utredningen räknar med att behöva bibehålla den i Västerås placerade

tjänsten. En förutsättning för indragning i denna omfattning är, att indragningar

i övrigt icke vidtagas till större antal än vad styrelsen föreslagit.

Rörande den för b yggnadsregl eringens handhavande avsedda

organisationen har arbetsmarknadsstyrelsen till en början framhållit vikten

av att byggnadsregleringen handhaves på sådant sätt att en kontinuerlig

sysselsättning för byggnadsarbetarkåren åstadkommes. Styrelsen har härom

anfört bl. a. följande.

En av förutsättningarna för att byggnadsregleringen skall kunna få den

säsongu t jämnande verkan som avsetts är att man har tillförlitliga prognoser

beträffande byggnadsarbetarnas sysselsättning. Även om arbetet med

upprättande av prognoser är omfattande, kan någon minskning därav icke

ske med hänsyn till att detta skulle medföra sådana svårigheter i planeringen

av tillståndsgivningen, att den kontinuerliga sysselsättningen av

byggnadsarbetarna icke skulle kunna upprätthållas, varigenom arbetslöshetsunderstöden

till denna grupp skulle väsentligt stiga. I detta sammanhang

vill styrelsen framhålla, att arbetslösheten bland byggnadsarbetarna

kunnat efterhand minskas. Säsongarbetslösheten hade år i949 nedgått till

mindre än hälften mot förhållandena före kriget. En ytterligare nedgång

har konstaterats under år 1950. Det har vidare varit möjligt att under vintern

1950—51 nedbringa den svårbemästrade vinterarbetslösheten avsevärt.

Sålunda var arbetslösheten inom byggnadsfacken inom 48 större orter den

1 februari 1951 5,s % mot 12,2 % ett år tidigare. Därmed har man nått den

lägsta arbetslöshetssiffra inom byggnadsbranschen, som någonsin kunnat

konstateras vid månadsskiftet januari—februari.

Styrelsen understryker vidare, att kraven på den utredning, som skall

löregå nämndernas beslut eller ärendenas översändande till arbetsmarknadsstyrelsen,

måste ställas mycket stora, om man skall kunna vara i stånd

att på rättvisaste sätt fördela de tillstånd, som rymmas inom de snävt begränsade

kvoterna. Till en grundlig utredning måste man också räkna ett

systematiskt remissförfarande. Härom samt angående besiktning in. in.

har styrelsen anfört bl. a. följande.

Att, såsom reservanterna hävda, remissförfarandet skulle vara tidsödande,

kan arbetsmarknadsstyrelsen icke instämma i. Styrelsen bär den upplattningen,

att det skulle bli betydligt mera arbetskrävande och tidsödande

för nämnderna att själva införskaffa det material till utredningsarbetet,

som nu crhålles genom remissorganens yttranden.

Vad beträffar utredningen och remissförfarandet, när det gäller bostadshus,

vill styrelsen framhålla, att länsarbetsnämnderna med handhavandet

av byggnadstillståndsgivningen för bostadshus ha fått en sådan viktig funktion,

när det gäller samhällsbildningen, att det måste anses vara av största

vikt, att intimt samarbete bedrives med övriga myndigheter, som ha intressen

att bevaka på detta område. Att begränsa remissförfarandet på grund

av alt eu stor del av ärendena avse en- och tvåfamiljshus är icke möjligt

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 13J.

med hänsyn till det begränsade kvotutrymme, som står till förfogande. Det

torde tvärtom vara så, att just detta förhållande påfordrar ett omfattande

remissförfarande. Här kan nämnas, att t. ex. i Uppsala län f. n. föreligga

ansökningar om nybyggnad av bostäder på icke kvotorter i sådan omfattning,

att den för året fastställda länsbostadskvoten icke täcker mera än

ungefär en tredjedel av ansökningarna. Förhållandena äro likartade på de

flesta nämnder. Om nämndens ställningstagande i en dylik situation icke

skall bliva rent slumpmässigt, torde ingen annan utväg finnas än att på

olika sätt, bl. a. genom remissförfarande, införskaffa erforderliga upplysningar

om bl. a. angelägenhetsgrad, byggnadsplanering, vatten- och avloppsfrågor.

Beträffande besiktningarna har utredningen betonat önskvärdheten av att

dessa i så stor utsträckning som möjligt utföras av kontrollanterna i samband

med deras kontrollantresor. Arbetsmarknadsstyrelsen instämmer häri,

och kan därför icke finna det följdriktigt, att det såsom motivering för

borttagande av kontrollanttjänster anges, att utredningsassistenterna kunna

avlasta kontrollanterna genom att utföra besiktningsarbete. Skola däremot

kontrollanterna sköta en stor del av besiktningarna, så kunna inskränkningar

i personalen icke göras, om kraven på effektiv kontroll skola kunna

upprätthållas. Att överflytta kontrollen på byggnadsnämnderna torde av

flera skäl vara omöjligt. Erfarenheten har visat, exempelvis i Stockholm,

att förekomsten av eu sträng byggnadslagstiftning icke utgör någon garanti

för att byggnadstillståndslagen efterleves.

De statistiska uppgifterna på nämndernas byggnadsavdelningar äro synnerligen

betydelsefulla bl. a. med hänsyn till att materialet tjänar som

underlag för arbetet med investeringsbudgeten. Flera uppgifter, såsom sammanställande

av prognosuppgifter och utförande av speciella utredningar,

måste ledas av kvalificerade befattningshavare, medan insamling av primärmaterial

och sammanställning av statistiska uppgifter kunna handhas

antingen av utredare eller kanslibiträden.

Att, såsom reservanten Åqvist föreslagit, överflytta statistikuppgifterna

på länsarbetsnämndernas statistikassistent är omöjligt, främst därför afl

denne icke utöver sina vanliga uppgifter kan betungas med dessa omfattande

göromål, men också därför att statistikarbetet hör intimt samman

med det övriga arbetet på byggnadsavdelningen och icke kan utbrytas ur

detta. I detta sammanhang har reservanten också föreslagit indragning vid

vissa nämnder av kanslibiträdesbefattningarna. Det måste här påpekas, all

kanslibiträdena sysselsättas förutom med relativt självständigt statistiskt

arbete såsom kodsättning även med ett flertal andra uppgifter såsom diarieföring,

registrering, expedition in. in., som de även självständigt utföra.

Dessa uppgifter kunna svårligen läggas över på kontorsbiträden utan kontroll

av högre tjänstemän, och ett borttagande av dessa tjänster skulle därför

medföra eu ytterligare belastning för utredarna.

Styrelsen framhåller som sin bestämda uppfattning, alt nämnderna komma

att få en ökad arbetsbelastning under 1951, vars omfattning ännu icke

kan överblickas. Härom har styrelsen anfört följande.

I den mån ramen för tillståndsgivningen krympes måste byggnadstillslåndsansökningarna

av länsarbetsnämnderna göras till föremål för grundligare

utredning för alt erhålla ett tillfredsställande underlag för den hårdare

prövning, som i ett dylikt läge är nödvändig. Detta förutsätter bl. a.

en ökad medverkan från kontrollanternas sida med besiktningar o. dyl.

I den mån möjligheterna att erhålla byggnadstillstånd beskäras, ökas oek
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Slaj.ts proposition nr 135.

så benägenheten för olaga byggen, och detta påkallar i och för sig eu intensifierad

kontroll. Även de nya kvotbelastningsreglerna för bostadsbyggandet

nödvändiggöra ökad byggnadskontroll. Kontrollen måste nämligen

här fastställa att de bostäder som byggas överensstämma med lämnat

byggnadstillstånd och gjord kvotavräkning. För länsarbetsnämnderna innebär

de nya kvotbelastningsreglerna för bostäder ett icke oväsentligt merarbete,

vartill kommer att reservkvoterna, som förut handhafts av arbetsmarknadsstyrelsen,

nu överförts till nämnderna.

Arbetsmarknadsstyrelsen förklarar sig ha den uppfattningen, att den nuvarande

personalorganisationen är väl avvägd i förhållande till de arbetsuppgifter,

som hittills åvilat den, och nödvändig för att byggnadsregleringcn

i dess nuvarande form skall kunna upprätthållas. Styrelsen vill därför

på det bestämdaste motsätta sig, att några inskränkningar f. n. göras. Med

hänsyn till de ändrade förhållanden, som nu inträtt, är det enligt styrelsens

mening icke längre möjligt att genomföra de personalindragningar,

som styrelsen tidigare i ett annat läge beslutat. Det kan också tänkas, att

de ökade arbetsuppgifter, som nu ålagts nämnderna, kunna komma att medföra

ett ökat behov av personal, men härom har ännu icke tillräcklig erfarenhet

vunnits, för att styrelsen skall kunna uttala sig.

Styrelsen har förklarat, att vad nu sagts gäller även biträdespersonalen.

Styrelsen har dock intet att erinra mot utredningens förslag om en granskning

av biträdesbehovet genom styrelsens försorg i samarbete med statens

organisationsnämnd. Därvid torde det bli nödvändigt att undersöka jämväl

frågan, huruvida icke en ökning av biträdespersonalen inom normalorganisationen

måste ske.

Länsarbetsnämnden i Uppsala län bär förklarat, att vissa förutsättningar

föreligga för att en indragning av en biträdestjänst inom krisorganisationen

skall kunna göras.

Statskontoret har icke funnit möjligheter föreligga att med ledning av

i betänkandet lämnade uppgifter ingå på en detaljerad granskning av frågan,

i vilken utsträckning personalindragningar kunna verkställas vid de

olika länsarbetsnämnderna. Ämbetsverket finner dock uppenbart, att åtgärder

i personalreducerande syfte kunna vidtagas och att dessa åtgärder,

med hänsyn till vad två kommittéledamöter i reservationsvis avgivna yttranden

uttalat, kunna givas mera vittgående verkningar än som av kommittémajoriteten

ansetts möjligt. Härvid må särskilt framhållas reservanternas

påpekanden, att sättet för ärendenas handläggning borde kunna förenklas,

bl. a. genom begränsning av remissförfarandet. Enligt statskontorets

mening förtjänar övervägas, om ej åt statens organisationsnämnd bör uppdragas

att närmare undersöka arbetsformerna och personalbehovet inom

länsarbetsnämndernas krisavdelningar. Detta bör dock icke hindra att redan

fr. o. in. nästa budgetår reducering i personalkadern vidtages i väsentligt

större utsträckning än vad kommittémajoriteten förordat.

Civila statsförvaltningens tjänstemanna förbund bär ansett det böra bestämt

hävdas, att de krav, som inom svensk statsförvaltning av ålder

ställas beträffande ärendesberedning, oväld vid handläggning och kontroll,

även skola gälla förvaltning av s. k. kriskaraktär. När statsmakterna funnit

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kiintjl. Maj:ts proposition nr 135.

anledning att införa och vidmakthålla byggnadsreglering, måste det uppenbarligen

tillses, att den administrativa apparat, som erfordras för ändamålet,

kan fylla nämnda anspråk. Utredningens majoritet synes i allt väsentligt

ha beaktat dessa synpunkter.

Reservanterna ha däremot enligt CST:s uppfattning icke anfört bärande

skäl för att av dem föreslagen organisation kan anpassas till de krav, som

sålunda måste ställas på byggnadsregleringens administrativa apparat. De

i de särskilda yttrandena framförda förslagen rörande personalorganisationen

kunna näppeligen motiveras annorledes än att byggnadsregleringen såsom

sådan bör inskränkas. Detta spörsmål lär emellertid icke rymmas inom

utredningens uppdrag.

Slutligen har förbundet bl. a. ifrågasatt, om icke statistikgöromålen på

grund av sin karaktär och det ansvar, som är förbundet med desamma,

motivera en placering av därmed sysselsatta befattningshavare i 15 lönegraden.

Departementschefen.

Arbetsförmedlingsutredningen och arbetsmarknadsstyrelsen äro ense om

att utlänningsassistenterna kunna indragas i de flesta län där sådan befattning

fortfarande finnes. Det är angeläget, att även möjligheterna att företa

indragningar i Stockholm, Göteborg och Malmö beaktas. Jag vill emellertid

anmärka, att indragningsplanerna givetvis förutsätta att utlänningsverksamheten

icke ökas i någon större omfattning.

I fråga om länsarbetsnämndernas byggnadsavdelningar har utredningen

framhållit behovet av noggrann utredning före ärendenas avgörande för att

säkerställa en såvitt möjligt rättvis bedömning ävensom tillfredsställande

kontroll av att byggnadsregleringen upprätthålles. Utredningens majoritet

har ansett, att endast sju tjänstex- kunna indragas, av vilka fyra tidigare av

arbetsmarknadsstyrelsen ansetts umbärliga. Två ledamöter av utredningen

ha emellertid ansett väsentligt större indragningar möjliga. Arbetsmarknadsstyrelsen

har nu bestämt motsatt sig varje indragning och framhållit, att

arbetsuppgifterna kunna beräknas öka under nästa budgetår.

Jag är ense med utredningen om att för byggnadsregleringens handhavande

måste finnas en organisation av sådan storlek och utformning, att

ärendenas handläggning såväl från samhällets som den enskildes synpunkt

tillgodoser rimliga krav. Kontrollen av byggnadsregleringens efterlevnad

måste likaledes upprätthållas. Såsom utredningen och arbetsmarknadsstyrelsen

framhållit har kontrollverksamheten betydelse bl. a. för säsongutjämningen

inom byggnadsbranschen och därmed för belastningen å arbetslöshetsförsäkringen.

En nedskärning av organisationen i enlighet med reservanternas

förslag kan befaras medföi-a vissa risker i angivna hänseenden. Utredningsmajoritetens

förslag till indragningar bygga på förhållandena under

innevarande budgetår. Såsom arbetsmarknadsstyrelsen anfört tala vissa omständigheter

för att arbetsbelastningen på byggnadsavdelningarna kommer

att bli större under nästa budgetår. Jag förutsätter, att styrelsen — i den

mån så låter sig göra i samarbete med statens organisationsnämnd — tillva
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

ratar alla möjligheter till ytterligare rationalisering av verksamheten samt

att de av utredningen anförda synpunkterna därvid beaktas. Möjligheterna

att genomföra de av utredningsmajoriteten föreslagna indragningarna torde

emellertid få göras beroende av utvecklingen i fråga om arbetsbelastningen.

Prövningen bör därför ankomma på Kungl. Maj :t.

Av vad utredningen anfört framgår, att i vad gäller skriv- och kontorsbiträden

någon klar gräns icke uppehållits mellan den permanenta organisationen

och krisorganisationen. Biträdespersonal tillhörande krisorganisationen

fullgör till följd härav i vissa fall uppgifter, som ankomma på den

permanenta delen av organisationen i större utsträckning än vad som kan

anses motiverat ur arbetsutjämningssynpunkt. Jag biträder förslaget att

biträdesbehovet skall närmare undersökas genom arbetsmarknadsstyrelsens

försorg.

Utredningen har vid sin behandling av den permanenta organisationen föreslagit,

att sex tjänster för skriv- och kontorsbiträden skola indragas inom

krisorganisationen, varjämte två tjänster föreslagits till indragning inom

länsarbetsnämndernas normalorganisation. Arbetsmarknadsstyrelsen har i

sitt yttrande föreslagit, att även en av dessa sistnämnda tjänster i stället borde

indragas inom krisorganisationen. Länsarbetsnämnden i Uppsala län

har i sitt yttrande angivit, att ett biträde inom nämndens krisorganisation

kan undvaras. Genom att artist- och musikerförmedlingen i Gävle av mig

ansetts böra bibehållas under nästa budgetår synas å andra sidan förutsättningar

icke längre föreligga för att en indragning av två biträdestjänster

där, såsom utredningen föreslagit, skall kunna göras. Mot indragning av de

sex övriga biträdestjänsterna har jag intet att invända.

Vad civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund anfört rörande lönegradsplaceringen

för vissa tjänster kan jag icke nu upptaga till närmare

behandling.

A it slagsbe r äkn inga r.

Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar.

Anslag

1949/50 ...................... 13 075 000

1950/51 (statsliggaren s. 327) .. 12 897 000

1951/52 (förslag) ............. 12 692 000

Nettoutgift

12 524 854

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 25/8 1950) hemställt, att anslaget uppräknas

med 223 000 kronor enligt följande sammanställning.

ökning Minskning

1. Inrättande av nya tjänster och ombildning av be
-

fintliga tjänster.............................. 56 356

2. Indragning av en extra tjänst i Härnösand...... 7 092

3. Omräkning av tidigare beräkningar ............ 18 118

4. Löneklassuppflyttningar ...................... 191 854

248 210 25 210

-h 223 000

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Arbetsförmedlingsutredningen liar beräknat, att kostnaderna under ifrågavarande

anslag vid bifall till utredningens förslag skola minskas med

622 000 kronor för år, inberäknat 12 % rörlig förhöjning. Av detta belopp

komma 110 000 kronor på anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj :t, samt 512 000 kronor på övriga anslagsposter.

Arbetsmarknadsstyrelsen har, såsom förut nämnts, i sitt utlåtande över

arbetsförmedlingsutredningens förslag beräknat kostnadsminskningen under

ifrågavarande anslag vid genomförande av styrelsens i utlåtandet framlagda

förslag till personalorganisation till 384 000 kronor för helt budgetår.

Med hänvisning till att den nya kontorsorganisationen icke skulle tillämpas

förrän fr. o. in. den 1 januari 1952 har styrelsen föreslagit, att ingen beskärning

av avlöningsanslaget företages beträffande första hälften av nästa budgetår.

Därjämte böra medel för nuvarande befattningar inom artist- och musikerförmedlingen

anvisas för hela budgetåret.

Departementschefen.

Den av mig i det föregående tillstyrkta minskningen av antalet ledamöter

i länsarbetsnämnderna kan beräknas medföra en kostnadsminskning av

16 000 kronor för är. Såsom förut nämnts kan kostnadsminskningen vid genomförande

av de av mig förordade förslagen beräknas uppgå till 361 000

kronor i fråga om den lönegradsplacerade personalen samt 100 000 kronor i

fråga om ombudsorganisationen. Härtill kommer den beräknade inkomsten,

50 000 kronor, genom avgifter från kommuner, vilkas hemvårdarinnor förmedlas

genom arbetsförmedlingen. Den sammanlagda minskningen under

avlöningsanslaget kan sålunda uppskattas till 527 000 kronor för helt år inberäknat

12 % rörlig förhöjning. Då den nya kontors- och personalorganisationen

enligt mitt förslag skall träda i kraft den 1 januari 1952 och även

därefter en viss övergångstid måste beräknas, kan emellertid denna kostnadsminskning

icke helt inträda under nästa budgetår. Jag beräknar, att

anslaget kan nedräknas med 390 000 kronor. Å andra sidan måste medel

beräknas för merkostnader på grund av löneklassuppflyttningar och reglerad

befordringsgång. För detta ändamål bör anslaget höjas med 185 000 kronor.

Hela anslaget bör alltså upptagas till (12 897 000 — 205 000) 12 692 000

kronor.

Anslaget beräknas sålunda:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 3 992 000 (4- 442 000

kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. M a j : t, 259 000 (— 16 000) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 7 202000

(— 622 000) kronor;

särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie

tjänstemän 1500 kronor;

rörligt tillägg 1 237 500 (— 9 000) kronor.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

97

Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1949/50 ..................... 3 440 000 3 523 777

1950/51 (statsliggaren s. 330) ... 3 515 000

1951/52 (förslag) ............ 3 450 000

Yrkanden.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 25/8 1950) hemställt, att anslaget

sänkes med 5 000 kronor på sätt framgår av följande uppställning.

Ökning Minskning

1. Sjukvård m. m................................. 5 000

2. Reseersättningar .............................. 15 000

3. Lokalkostnader ............................... 40 000

4. Expenser .................................... 40 000

5. Utbildnings- och instruktionsverksamhet.......... 5 000

50 000 55 000

- 5 000

Motivering.

1. Sjukvård m. m. Utgift 1949/50 74 900; anslag 1950/51 60 000.

3. Lokalkostnader. Utgift 1949/50 1 158 700; anslag 1950/51 1 180 000.

Under innevarande budgetår komma länsarbetsnämnderna i Skövde och

Östersund att erhålla nya lokaler. Styrelsen räknar med att lokalfrågorna

för nämnderna i Falun och Karlstad, eventuellt även i Umeå och Göteborg,

skola kunna lösas under budgetåret 1951/52. Vidare torde ett antal avdelningskontor

kunna erhålla ändamålsenliga lokaler under de närmaste åren.

Då det i regel rör sig om flyttning från äldre otidsenliga lokaler till nybyggnader,

måste en ökad hyreskostnad emotses. I beloppet 40 000 kronor

har icke inräknats kostnadsökning för det fall att länsarbetsnämnden i

Göteborg erhåller nya lokaler under nästa budgetår.

4. Expenser. Utgift 1949/50 1 783 900; anslag 1950/51 1 840 000. Kost
naderna

under budgetåret 1951/52 beräknas på följande sätt (utgifterna

under budgetåret 1949/50 anges inom parentes): renhållning och städning

365 000 (361 000); skrivmateriel, papper, blankettryck o. d. 95 000

(128 600); telefonabonnemang 376 000 (346 000); telegram och telefonsamtal

710 000 (709 900); annonsering 55 000 (52 600); inköp av inventarier

65 000 (53 800); underhåll av inventarier 34 000 (32 700); bokinköp, bindning

av böcker och handlingar m. fl. ändamål 100 000 (99 300). Kostnadsökningen

för renhållning och städning beror på löneregleringar för städpersonalen.

Då leveransen av vissa blanketter försenats, tillkommer för

skrivmateriel o. d. ett belopp av inemot 25 000 kronor, varför den verkliga

utgiften för budgetåret 1949/50 kommer att uppgå till 153 000 kronor.

Styrelsen har för nästa budgetår beräknat, att 55 000 kronor överflyttas

till styrelsens omkostnadsanslag på grund av det under nämnda anslag be
7

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt Nr 135.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

handlade förslaget att där upptaga en post till expenser för annat än eget

behov. Kostnadsökningen för telefonabonnemang avser nya växelanläggningar

i Falun och Karlstad. Till inköp av inventarier har beräknats viss

kostnadsökning vid inflyttning i nya lokaler å nämnda orter.

5. Utbildnings- och insiruktionsverksamhet. Utgift 1949/50 30 700; anslag

1950/51 60 000. Under denna post har för nästa budgetår beräknats

ett belopp av 25 000 kronor för tjänstgöringstraktamenten till aspiranter

vid tjänstgöring utanför egen länsarbetsnämnd. Medel härför ha icke särskilt

upptagits i tidigare anslagsäskanden. Kostnaderna uppgingo under

förra budgetåret till 21 000 kronor och hänfördes då till anslagsposten till

reseersättningar. Kostnaderna under 1950/51 beräknas till 40 000 kronor.

De böra åtminstone delvis påföras posten till utbildnings- och instruktionsverksamhet.

Arbetsförmediingsutredningen.

Utredningen har icke företagit någon omräkning av omkostnadsanslaget,

då den icke ansett det vara möjligt att bedöma i vilken utsträckning de

föreslagna indragningarna komma att påverka anslaget under nästa budgetår.

Statskontoret.

I utlåtande över arbetsförmedlingsutredningens betänkande har statskontoret

anfört, att en icke oväsentlig minskning av omkostnadsanslaget bör

kunna ske vid ett realiserande av utredningens förslag.

Departementschefen.

De av mig i det föregående tillstyrkta indragningarna av kontor och personal

böra föranleda en minskning av medelsbehovet även under nu ifrågavarande

anslag. Då den nya organisationen avses träda i kraft först den 1

januari 1952 och även därefter en övergångstid måste beräknas, kan minskningen

dock endast delvis framträda under nästa budgetår.

Anslagsposten till sjukvård m. m. torde tills vidare böra uppföras med

oförändrat belopp. Anslagsposten till reseersättningar bör, i enlighet med

styrelsens förslag, minskas med 15 000 kronor. För lokalkostnader har

styrelsen räknat med en kostnadsökning av 40 000 kronor. På grund av

den föreslagna minskningen av kontors- och ombudsorganisationen bör för

detta ändamål upptagas oförändrat belopp. Vid behandlingen av omkostmadsanslaget

för arbetsmarknadsstyrelsen har jag föreslagit, att under

nämnda anslag skall uppföras en särskild post å 50 000 kronor till expenser

för annat än eget behov, från vilken post kostnaderna för blanketter för

arbetsförmedlingens behov skola bestridas. På grund härav och då någon

minskning av kostnaderna kan beräknas uppkomma under nästa

budgetår på grund av indragningarna, bör expensposten under nu ifrågavarande

anslag nedräknas med 50 000 kronor. Medelsbehovet till utbild
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135. 99

nings- och instruktionsverksamhet bör enligt min mening kunna beräknas

till oförändrat belopp.

Anslaget bör alltså minskas med (15 000 + 50 000)

uppföras med (3 515 000—65 000) 3 450 000 kronor.

Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen.

Anslag

1949/50 ........................ 2 500 000

1950/51 (statsliggaren s. 330) .... 2 500 000

1951/52 (förslag) .............. 2 500 000

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 25/8 1950) anfört, att avlöningskostnaderna

för arbetsförmedlingens krispersonal under budgetåret 1948/49

uppgingo till 2 333 000 kronor samt under budgetåret 1949/50 till 2 123 000

kronor. Då några större personalinskränkningar icke beräknas kunna genomföras

under nästa budgetår, uppskattas1 kostnaderna för avlöningar till

1 900 000 kronor. Styrelsen framhåller, att den minskning av avlöningskostnaderna,

som åstadkommits och eventuellt kan åstadkommas genom

reducering av antalet befattningar, i viss utsträckning motverkas genom att

flertalet tjänstemän inom krisorganisationen bli berättigade till löneklassuppflyttning

under innevarande budgetår.

Styrelsen upplyser, att utgifterna under omkostnadsposten under budgetåret

1949/50 uppgingo till 648 600 kronor. Medelsbehovet för nästa budgetår

beräknas till 600 000 kronor.

Hela anslaget beräknas alltså till (1 900 000 + 600 000) 2 500 000 kronor

eller samma belopp som anvisats för innevarande budgetår.

Arbetsförmedlingsutredningen har beräknat avlöningskostnaderna för de

till indragning föreslagna befattningarna inom krisorganisationen till ca

164 000 kronor för år. Utredningen har icke avgivit förslag rörande anslagsbeloppet

under nästa budgetår.

Departementschefen.

Vid behandlingen i det föregående av arbetsförmedlingens krisorganisation

har jag räknat med viss minskning av personalen under nästa budgetår.

Med hänsyn till belastningen å anslaget under budgetåret 1949/50 synes

anslaget det oaktat böra upptagas med oförändrat belopp, 2 500 000 kronor.

65 000 kronor och

Nettoutgift

2 774 578

III. Hemställan.

Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta, att å personalförteckningen för arbetsmarknadsstyrelsens

permanenta organisation antalet kontorsbiträden

i Ca 8 skall ökas med 24;

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

b) fastställa följande avlöningsstat för arbetsmarknadsstyrelsens

permanenta organisation, att tillämpas tills vidare

fr. o. m. budgetåret 1951/52:

Avlöningsstat. Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
vis

.................................... 800 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis.............. 92 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . . 1 546 000

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, för
slagsvis

................................ 13 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis.................. 273 000

Summa kronor 2 724 000;

c) bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen för

den offentliga arbetsförmedlingens permanenta organisation

vidtaga de ändringar, som påkallas av vad jag nyss förordat;

d) fastställa följande avlöningsstat för den offentliga arbetsförmedlingens

permanenta organisation, att tillämpas

tills vidare fr. o. in. budgetåret 1951/52:

Avlöningsstat. Kronor

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
vis

................................... 3 992 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis.............. 259 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 7 202 000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke
ordinarie

tjänstemän, förslagsvis ........ 1 500

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 1 237 500

Summa kronor 12 692 000;

e) under femte huvudtiteln för budgetåret 1951/52 anvisa

1. till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsan
slag

av 2 724 000 kronor;

2. till Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader ett förslags
anslag

av 671 000 kronor;

3. till Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen ett för
slagsanslag

av 900 000 kronor;

4. till Den offentliga arbetsförmedlingen: Avlöningar ett

förslagsanslag av 12 692 000 kronor;

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

5. till Den offentliga arbetsförmedlingen: Omkostnader ett

förslagsanslag av 3 450 000 kronor;

6. till Den offentliga arbetsförmedlingen: Krisorganisationen

ett förslagsanslag av 2 500 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

M. Silf ver stolpe.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Bilaga 1

Fördelningen av arbetsförmedlingskontoren på olika klasser.

Nuvarande

1950 års

Arbetsmarknads-

organisation

arbetsförmedlings-

styrelsens yttrande

utrednings förslag

och förslag

1

2

3

(4 St)

(3 st)

Klass 1 A

(3 st)

Norrköping

Norrköping

Norrköping

Hälsingborg

Hälsingborg

Hälsingborg

Uddevalla

Sundsvall

Sundsvall

Sundsvall

(8 st)

(11 st)

Klass 1 B

(10 st)

Solna

Solna

Södertälje

Södertälje

Södertälje

Nyköping

Nyköping

Nyköping

Motala

Motala

Motala

Landskrona

Landskrona

Landskrona

Lund

Lund

Lund

Trelleborg

Trelleborg

Trelleborg

Uddevalla

Uddevalla

Trollhättan

Trollhättan

Trollhättan

Karlskoga

Karlskoga

Örnsköldsvik

Örnsköldsvik

(17 st)

(22 st)

Klass 2

(23 st)

Enköping

Enköping

Enköping

Katrineholm

Katrineholm

Katrineholm

Nässjö

Nässjö

Nässjö

Västervik

Västervik

Västervik

Karlshamn

Karlshamn

Karlshamn

Hässleholm

Hässleholm

Eslöv

Eslöv

Eslöv

Ystad

Ystad

Alingsås

Alingsås

Alingsås

Lidköping

Vänersborg

Vänersborg

Lidköping

Lidköping

Kristinehamn

Kristinehamn

Kristinehamn

Borlänge

Köping

Karlskoga

Köping

Borlänge

Borlänge

Ludvika

Ludvika

Sandviken

Sandviken

Sandviken

Söderhamn

Söderhamn

Söderhamn

Kramfors

Kramfors

Kramfors

Departem entschefen

4

(3 St)

Norrköping

Hälsingborg

Sundsvall

(10 st)

Solna

Södertälje

Nyköping

Motala

Landskrona

Lund

Trelleborg

Uddevalla

Trollhättan

Örnsköldsvik

(23 st)

Enköping

Katrineholm

Nässjö

Västervik

Karlshamn

Hässleholm

Eslöv

Ystad

Alingsås

Vänersborg

Lidköping

Kristinehamn

Karlskoga

Köping

Borlänge

Ludvika

Sandviken

Söderhamn

Kramfors

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 135.

103

Nuvarande

1950 års

Arbetsmarknads-

arbetsförmedlings-

styrelsens yttrande

Departementschefen

organisation

1

Sollefteå

Örnsköldsvik

utrednings förslag

2

och förslag

3

4

Sollefteå

Sollefteå

Sollefteå

Skellefteå

Skellefteå

Skellefteå

Skellefteå

Boden

Boden

Boden

Boden

Piteå

Piteå

Klass 3

Piteå

(69 st)

(60 st)

(61 st)

(60 st)

Djursholm

Djursholm

Djursholm

Djursholm

Lidingö

Solna

Sundbyberg

Lidingö

Lidingö

Lidingö

Norrtälje

Norrtälje

Norrtälje

Norrtälje

Skutskär

Nynäshamn

Nynäshamn

Nynäshamn

Oxelösund

Oxelösund

Oxelösund

Oxelösund

Strängnäs

Strängnäs

Strängnäs

Strängnäs

Finspång

Finspång

Finspång

Finspång

Mjölby

Mjölby

Mjölby

Mjölby

Eksjö

Eksjö

Eksjö

Eksjö

Huskvarna

Huskvarna

Huskvarna

Huskvarna

Tranås

Tranås

Tranås

Tranås

Vetlanda

Vetlanda

Vetlanda

Vetlanda

Värnamo

Värnamo

Värnamo

Värnamo

Ljungby

Ljungby

Ljungby

Ljungby

Älmhult

Älmhult

Älmhult

Älmhult

Nybro

Nybro

Nybro

Nybro

Oskarshamn

Oskarshamn

Oskarshamn

Oskarshamn

Vimmerby

Vimmerby

Vimmerby

Ronneby

Ronneby

Ronneby

Ronneby

Sölvesborg

Hässleholm

Sölvesborg

Sölvesborg

Sölvesborg

Klippan

Klippan

Klippan

Klippan

Osby

Osby

Osby

Osby

Tomelilla

Tomelilla

Tomelilla

Tomelilla

''Åstorp

Åstorp

Åstorp

Åstorp

Ängelholm

Ängelholm

Ängelholm

Ängelholm

Höganäs

Höganäs

Höganäs

Höganäs

Skurup

Skurup

Skurup

Skurup

Svedala

Ystad

Svedala

Svedala

Svedala

Falkenberg

Falkenberg

Falkenberg

Falkenberg

Kungsbacka

Kungsbacka

Kungsbacka

Varberg

Kungälv

Varberg

Varberg

Varberg

Lysekil

Lysekil

Lysekil

Lysekil

Mölndal

Mölndal

Mölndal

Mölndal

Strömstad

Vänersborg

Strömstad

Strömstad

Strömstad

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Nuvarande

1950 års

Arbetsm arknads-

organisation

arbetsförm edlings-

styrelsens yttrande

Departementschefen

utrednings förslag

och förslag

1

2

3

4

Falköping

Mariestad

Falköping

Mariestad

Falköping

Mariestad

Falköping

Mariestad

Skara

Skara

Skara

Skara

Tidaholm

Tidaholm

Tidaholm

Tidaholm

Arvika

Arvika

Arvika

Arvika

Filipstad

Filipstad

Filipstad

Filipstad

Hagfors

Hagfors

Hagfors

Hagfors

Säffle

Säffle

Säffle

Säffle

Kumla

Kumla

Lindesberg

Lindesberg

Lindesberg

Lindesberg

Arboga

Arboga

Arboga

Arboga

Fagersta

Köping

Fagersta

Fagersta

Fagersta

Sala

Sala

Sala

Sala

Avesta

Ludvika

Avesta

Avesta

Avesta

Mora

Mora

Mora

Mora

Bollnäs

Bollnäs

Bollnäs

Bollnäs

Hudiksvall

Hudiksvall

Hudiksvall

Hudiksvall

Ljusdal

Alnö

Ljusdal

Ljusdal

Ljusdal

Kvissleby

Skönsberg

Kvissleby

Kvissleby

Kvissleby

Timrå

Timrå

Timrå

Timrå

Ange

Ange

Ange

Ange

Sveg

Sveg

Sveg

Sveg

Gällivare

Arvidsjaur

Arvidsjaur

Arvidsjaur

Gällivare

Gällivare

Gällivare

Haparanda

Haparanda

Haparanda

Haparanda

Kalix

Kalix

Kalix

Kalix

Kiruna

Piteå

Kiruna

Kiruna

Kiruna

Klass 4

(81 st)

(59 st)

(70 st)

(65 st)

Nacka

Nynäshamn

Rimbo

Nacka

Nacka

Nacka

Sollentuna

Sollentuna

Sollentuna

Sollentuna

Östhammar

Hallstavik

Tierp

Tierp

Tierp

Tierp

Skutskär

Skutskär

Skutskär

Flen

Flen

Flen

Flen

Gnesta

Gnesta

Gnesta

Gnesta

Vingåker

Söderköping

Söderköping

Söderköping

Söderköping

Vadstena

Vadstena

Vadstena

Vadstena

Valdemarsvik

Valdemarsvik

Valdemarsvik

Åtvidaberg

Åtvidaberg

Åtvidaberg

Åtvidaberg

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135. 105

Nuvarande

•1950 års

arbetsform edlings-

Arbetsmarknads- styrelsens yttrande

Departementschefen

organisation

utrednings förslag

och förslag

1

2

3

4

Gislaved

Gislaved

Gislaved

Alvesta

Alvesta

Alvesta

Alvesta

Strömsnäsbruk

Tingsryd

Markaryd

Tingsryd

Strömsnäsbruk

Tingsryd

Markaryd

Tingsryd

Borgholm

Emmaboda

Emmaboda

Borgholm

Emmaboda

Emmaboda

Hultsfred

Hultsfred

Hultsfred

Hultsfred

Vimmerby

Olofström

Olofström

Olofström

Svängsta

Simrishamn

Simrishamn

Simrishamn

Simrishamn

Åhus

Åhus

Åhus

Åhus

Örkelljunga

Örkelljunga

Örkelljunga

örkelljunga

Hörby

Hörby

Hörby

Hörby

Vellinge

Vellinge

Vellinge

Vellinge

Sjöbo

Kungsbacka

Laholm

Laholm

Laholm

Laholm

Oskarström

Hunnebostrand

Hunnebostrand

Hunnebostrand

Kungälv

Kungälv

Kungälv

Bengtsfors

Bengtsfors

Bengtsfors

Kinna

Kinna

Kinna

Kinna

Svenljunga

Ulricehamn

Ulricehamn

Ulricehamn

Ulricehamn

Åmål

Åmål

Åmål

Åmål

Hjo

Karlsborg

Vara

Götene

Hjo

Töreboda

Vara

Vara

Forshaga

Forshaga (Deje)

Forshaga, (Deje)

Forshaga (Deje)

Grums

Grums

Grums

Grums

Munkfors

Munkfors

Munkfors

Munkfors

Storfors

Storfors

Storfors

Storfors

Sunne

Torsby

Torsby

Sunne

Torsby

Torsby

Årjäng

Degerfors

Degerfors

Årjäng

Degerfors

Degerfors

Hällefors

Hällefors

Hällefors

Hällefors

Kopparberg

Kopparberg

Kopparberg

Kopparberg

Nora

Hallstahammar

Norberg

Grängesberg

Kumla

Hallstahammar

Hallstahammar

Kumla

Hallstahammar

Grängesberg

Grängesberg

Grängesberg

Hedemora

Hedemora

Hedemora

Hedemora

Vansbro

Vansbro

Vansbro

Vansbro

Storvik

Storvik

Storvik

Storvik

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Nuvarande

organisation

1

Bjärtrå

B jästa

Fränsta

Husum

Nyland

Matfors

Söråker

Veda

Hammarstrand

Bräcke

Järpen

Strömsund

Holmsund

Lycksele

Nordmaling

Norsjö

Skelleftehamn

Vilhelmina

Jokkmokk

Arvidsjaur

Paj ala

Överkalix

Övertorneå

Älvsbyn

1950 års

arbetsförmedlingsutrednings

förslag

2

Hoting

Husum

Hammarstrand

Järpen

Strömsund

Bureå

Burträsk

Dorotea

Holmsund

Lycksele

Nordmaling

Norsjö

Skelleftehamn

Vilhelmina

Jokkmokk

Paj ala

Överkalix

Övertorneå

Älvsbyn

Arbetsmarknadsstyrelsens

yttrande

och förslag

3

Fränsta

Hoting

Husum

Nyland

Hammarstrand

Järpen

Strömsund

Bureå

Burträsk

Dorotea

Holmsund

Lycksele

Nordmaling

Norsjö

Skelleftehamn

Vilhelmina

Jokkmokk

Paj ala

Överkalix

Övertorneå

Älvsbyn

Departementschefen

4

Fränsta

Hoting

Husum

Nyland

Hammarstrand

Järpen

Strömsund

Bureå

Burträsk

Dorotea

Holmsund

Lycksele

Nordmaling

Norsjö

Skelleftehamn

Vilhelmina

Jokkmokk

Paj ala

överkalix

Övertorneå

Älvsbyn

(39 st)

Hallstavik

Åkers Styckebruk

Skänninge

Sävsjö

Hohultslätt

Strömsnäsbruk

Ryd

Åseda

Borgholm

Virserum

Klass 5

(55 st)

(35 st)

(38 st)

Gustafsberg

Hälleforsnäs

Åkers Styckebruk

Åkers Styckebruk

Borensberg

Kisa

Kisa

Skänninge

Skänninge

Skänninge

Ödeshög

Sävsjö

Valdemar svik

Gislaved

Sävsjö

Hohultslätt

Hohultslätt

Hohultslätt

Markaryd

Markaryd

Ryd

Ryd

Ryd

Åseda

Åseda

Åseda

Högsby

Högsby

Virserum

Virserum

Virserum

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

107

Nuvarande

organisation

1950 års

Arbetsmarknads-

arbetsförmedlings- utrednings förslag

styrelsens yttrande

och förslag

Departementschefen

1

Olofström

2

3

4

Kävlinge

Kävlinge

Kävlinge

Kävlinge

Svalöv

Mellerud

Sjöbo

Bengtsfors

Sjöbo

Sjöbo

Götene

Tibro

Hjo

Götene

Götene

Hjo

Töreboda

Töreboda

Töreboda

Skoghall

Askersund

Fellingsbro

Kolsva

Kungsör

Skoghall

Sunne

Skoghall

Skoghall

Sunne

Surahammar

Tärnsjö

Surahammar

Surahammar

Surahammar

Leksand

Leksand

Leksand

Leksand

Malung

Malung

Malung

Malung

Orsa

Orsa

Orsa

Orsa

Rättvik

Rättvik

Rättvik

Rättvik

Smedjebacken

Smedjebacken

Smedjebacken

Smedjebacken

Säter

Säter

Säter

Säter

Älvdalen

Älvdalen

Älvdalen

Älvdalen

Bergsjö

Bergsjö

Bergsjö

Bergsjö

Edsbyn

Edsbyn

Edsbyn

Edsbyn

Hofors

Hoting

Hofors

Hofors

Hofors

Järvkitsle (Liden)

Liden

Bräcke

Liden

Hammerdal

Krokom

Hammerdal

Hammerdal

Krokom

Hammerdal

Svenstavik

Åre

Bureå

Burträsk

Svenstavik

Svenstavik

Svenstavik

Byske

Dorotea

Byske

Byske

Byske

Hörnefors

Hörnefors

Hörnefors

Hörnefors

Robertsfors

Jörn

Jörn

Jörn

Storuman

Storuman

Storuman

Storuman

Vindeln

Vindeln

Vindeln

Vindeln

Vännäs

Vännäs

Vännäs

Vännäs

Åsele

Åsele

Åsele

Åsele

Råneå

Råneå

Råneå

Råneå

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Nuvarande

organisation

•1

(17 St)

Vaxholm

Gamleby

Slite

Munkedal

Grästorp

Deje

Likenäs

Molkom

Åmotfors

Hallsberg

Laxå

Arbrå

Kälarne

Lit

Ytterhogdal

Jörn

Sorsele

1950 års

Arbetsmarknads-

arbetsförmedlings- utrednings förslag

styrelsens yttrande

och förslag

Departementschefen

2

3

4

Klass 6

(18 st)

Huddinge

(15 st)

Gustafsberg

(17 st)

Gustafsberg

Borensberg

Vingåker

Kisa

Sävsjö

Strömsnäsbruk

Rorgholm

Slite

Slite

Slite

Svängsta

Svalöv

Svängsta

Svalöv

Svängsta

Svalöv

Munkedal

Munkedal

Svenljunga

Munkedal

Vara

Askersund

Askersund

Fellingsbro

Fellingsbro

Hallsberg

Hallsberg

Laxå

Nora

Kolsva

Laxå

Laxå

Kungsör

Kungsör

Kungsör

Norberg

Tärnsjö

Tärnsjö

Bräcke

Bräcke

Krokom

Krokom

Robertsfors

Sorsele

Robertsfors

Sorsele

Robertsfors

Sorsele

Summa 251

208

220

217

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 135.

109

Bilaga 2.

Befattningar inom (len offentliga arbetsförmedlingens

permanenta organisation.

Löne-

Nuvarande

Utredningens

Arbetsmark-

Departements-

grad

Befattning

organisation1

förslag

nadsstyrelsen

chefen

Därav

Därav

Därav

Därav

1.

2.

3.

ordinarie

4.

ordinarie

ordinarie

ordinarie

33

Arbetsnämndsdirektör

i

1

i

1

1

1

1

1

33

Länsarbetsdirektör ...

2

2

2

2

2

2

2

2

31

» ...

21

21

21

21

21

21

21

21

29

» ...

1

1

1

1

1

1

1

1

29

Förste inspektör.....

1

1

1

1

1

1

1

1

27

» » .....

2

2

2

2

2

2

2

2

25

Inspektör ...........

23

22

23

23

23

23

23

23

25

Kontorsföreståndare..

4

4

3

3

3

3

3

3

24

Inspektör ...........

15

3

14

10

14

\ 20

14

l 19

24

Kontorsföreståndare..

8

8

11

8

10

f

10

1

22

Förste assistent.....

164

56

147

97

158

l 12b

153

| 125

22

Kontorsföreståndare..

17

17

22

22

23

23

19

Assistent............

241

96

243

109

248

| 168

244

J. 168

19

Kontorsföreståndare..

69

67

60

60

61

60

17

Assistenter2.........

7

7

6

7

16

Assistenter..........

288

30

301

30

320

\ Öl

306

\ 51

16

Kontorsföreståndare..

81

21

59

21

70

/

65

1

15

Extra tjänsteman2 ...

17

17

16

17

11

Kanslibiträden......

28

26

28

26

28

26

28

26

11

Förste expeditionsvakt

3

3

3

3

3

3

3

3

10

9

Expeditionsvakt.....

» .....

22

7

20

1

22

6

20

1

22

6

20

1

22

6

20

1

10—14

Aspiranter..........

166

139

128

137

4—8

Skriv- och kontorsbi-

träden............

203

71

203

85

205

85

205

85

Deltidstjänster:

2/3 16

Föreståndare......

55

35

38

39

1/2 16

» ......

19

18

15

17

1/2 14

Biträden..........

28

25

22

20

1/2 4—£

Skriv- och kontors-

biträden........

2

3

3

Summa

1493

| 473

11 416

| 547

11 450

| 553

1433

552

1 Vakantsatta befattningar ha icke inräknats.

* Extra tjänstemän för statistikuppgifter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj. ts proposition nr 135.

Bilaga 3.

Antalet befattningshavare inom länsarbetsnämndernas krisorganisation. 1 2 3

Län

Utlänningsärenden

Byggnads

ärenden

Biträden

Totala

antalet

inom

krisorga-

nisa-

tionen

lgr

22

lgr

19

lgr

16

Summa

utlännings-

personal

lgr

22

lgr

19

lgr

16

kontr.

lgr 19

lgr

13

lgr

11

Summa

över

lgr 8

Stockholms stad .

1

''4

210

15

1

1

3

3

1

9

10

34

Stockholms.....

1

2

4

3

1

11

5

16

Uppsala........

31

1

1

1

2

1

6

6

12

Södermanlands . .

1

1

1

2

2

5

6

12

Östergötlands . . .

1

1

1

1

2

2

1

7

8

16

Jönköpings......

1

1

1

1

2

1

5

4

10

Kronobergs.....

1

1

2

2

4

Kalmar.........

1

1

1

2

2

5

5

11

Gotlands........

1

1

1

2

Blekinge........

1

1

1

1

4

3

7

Kristianstads ....

1

1

1

1

2

1

5

4

10

Malmöhus.......

1

1

1

1

2

2

6

8

15

Hallands........

1

22

1

4

2

6

Göteb. o. Bohus..

1

1

2

2

2

2

3

9

8

19

Älvsborgs .......

1

1

1

1

1

2

1

6

5

11

Skaraborgs......

1

*2

1

4

4

8

Värmlands......

1

1

1

2

2

1

6

5

12

Örebro .........

1

1

1

2

*2

1

6

3

10

Västmanlands ...

1

1

1

1

2

4

3

8

Kopparbergs ....

>1

1

1

1

1

2

5

5

11

Gävleborgs......

1

1

1

2

2

1

6

>6

13

Västemorrlands..

1

1

1

1

1

2

5

4

10

Jämtlands......

1

1

*2

1

5

5

10

Västerbottens . ..

1

1

2

1

5

3

8

Norrbottens.....

1

1

2

1

5

5

10

2

18

11

31

25

10

38

48

2

12

135

120

286

1 En befattning indrages under 1950/51 enl. arbetsmarknadsstyrelsens beslut.

2 Två befattningar indragas under 1950/51 enl. arbetsmarknadsstyrelsens beslut.

3 Uppehålles på halvtid.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 135

Innehållsförteckning.

Propositionens huvudsakliga innehåll ...............

I. Arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar...........

Arbetsmarknadsstyrelsen: Omkostnader ........

Arbetsmarknadsstyrelsen: Krisorganisationen ....

II. Den offentliga arbetsförmedlingen.

Inledning ....................................

Behovet av offentlig arbetsförmedling m. in.....

Länsarbetsnämnderna och deras kanslier ......

Kontors- och ombudsorganisationen ............

Specialförmedlingarna m. m...................

Personalorganisationen ........................

Krisorganisationen ............................

Anslagsberäkningar............................

III. Hemställan ...................................

Bilagor ......................................

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:296 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för hudgetåret 1951/52 till arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga arbetsfö a1 i texten
  2. SU 1951:152 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1951/52 till arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga arbetsförmedlingen jäm s. 1 i texten