Angående statsbidrag till privatläroverk m. m
1951-03-09 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1951:147, Angående statsbidrag till privatläroverk m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
1
Nr 147.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till
privatläroverk m. m.; given Stockholms slott den 9 mars
1951.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Tage Erlander.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I anslutning till förslag, som på föredragning av chefen för civildepartementet
samtidigt härmed framlägges, rörande dels genomförandet av de i
princip beslutade löneregleringarna för lärarpersonalen vid privatläroverk
och folkhögskolor, dels ock genomförande av en lönereglering för lärarpersonalen
vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala och en provisorisk
löneförbättring för personalen vid vissa privata handarbets- och skolköksseminarier,
föreslås i förevarande proposition nya grunder för statens bidrag
till lärarlönekostnaderna vid nämnda läroanstalter. Statsbidrag föreslås skola
utgå med 90 procent av sagda kostnader (inklusive de fortlöpande pensionsavgifterna)
vid folkhögskolor och fackskolan samt med sammanlagt högst
75 procent av samma kostnader vid dels gruppen privatläroverk, dels ock
gruppen privata handarbets- och skolköksseminarier.
I propositionen äskas anslag till nämnda statsbidrag samt till dvrtidstillägg
å lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter.
Slutligen föreslås i propositionen, att ett område av folkskoleseminariets i
Umeå tomt skall få avgiftsfritt upplåtas till Västerbottens läns landsting för
uppförande av eu nybyggnad för skolköksseminarium.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 147.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 1A7.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9
mars 1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,
Lingman.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anför statsminister Erlander följande.
I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.
Maj:t under punkterna 186, 195, 259 och 385 föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition, för budgetåret 1951/52 beräkna
dels till Privatläroverk: Bidrag till vissa privatläroverk ett förslagsanslag
av 3 700 000 kronor,
dels till Understöd åt vissa anstalter för utbildande av lärarinnor i kvinnlig
slöjd ett anslag av 100 000 kronor,
dels till Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala ett anslag av
325 000 kronor,
dels till Understöd till utbildningskurser för lärarinnor i hushållsgöromål
ett anslag av 55 000 kronor,
dels till Folkhögskolor: Understöd ett förslagsanslag av 4 500 000 kronor,
dels ock till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-
m. fl. anstalter ett förslagsanslag av 50 000 kronor.
Sedan beredningen av dessa anslagsfrågor numera avslutats, anhåller jag
att få ånyo anmäla desamma.
Kungl. Maj:ts proposition nr 14-7.
3
1. Statsbidrag till vissa privatläroverk.
För innevarande budgetår finnas under riksstatens åttonde huvudtitel
under härefter avgivna rubriker uppförda anslag med följande belopp.
Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor......... 1 025 000
» : Bidrag till högre flickskolor................. 285 000
» : Bidrag till enskilda mellanskolor............. 90 000
» : Särskilt bidrag till verksamheten vid statsunderstödda
privatläroverk ........................ 40 000
Summa kronor 1 440 000
Dessutom utgå lönetillägg till lärare vid ifrågavarande privatläroverk ur
de under åttonde huvudtiteln upptagna särskilda anslagen till särskilt lönetillägg
åt lärare vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, till dyrtidstillägg
åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter
och till kristillägg. Dessa bidrag torde något överstiga det angivna beloppet
av 1 440 000 kronor.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen 1950: 232 framlagda förslag
godkände 1950 års riksdag grunderna för en lönereglering för de statsunderstödda
privatläroverken, avsedd att träda i tillämpning den 1 juli 1951.
I propositionen gavs även en redogörelse för statsbidragsfrågan (s. 4—7
och 20—24), till vilken redogörelse torde få hänvisas. Såsom av propositionen
framgår förelädes emellertid riksdagen icke något förslag rörande de
statsbidragsgrunder, som borde gälla i anslutning till den nya löneregleringen.
Med hänsyn till remissinstansernas kritik av de förslag härutinnan,
som framlagts av 1944 års lönekommitté för privatläroverken, ansågs nämligen
statsbidragsfrågan vara i behov av ytterligare överväganden. Föredragande
statsrådet förutsatte emellertid, att den totala kostnadsökning,
som för privatläroverken föranleddes av löneregleringen, i princip skulle
bäras av statsverket.
Föredraganden. Ett genomförande av den lönereglering för privatläroverkens
lärare, varom förslag förelägges riksdagen i annat sammanhang,
nödvändiggör såväl en ökning av statens bidrag till privatläroverken som
en omläggning av nuvarande grunder för bidragens utgående.
Jag delar kommitténs principiella uppfattning, att i samband med lönereglering
för privatläroverkens lärare de nuvarande mångskiftande formerna
för understöd åt dessa läroverk och deras lärare böra avvecklas och ersättas
med en enda form för statsbidrag, nämligen bidrag till bestridande av avlöningskostnaderna.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
Enligt kommitténs förslag skulle årligen för varje skola bestämmas ett
särskilt statsbidragsbelopp, som skulle utgöra skillnaden mellan skolans
kostnader för lärarlöner och det s. k. icke-statliga bidraget. Sistnämnda
bidrag skulle i princip utgå med samma belopp som i sådant hänseende
utgick för budgetåret 1948/49, d. v. s. året närmast före det då kommittén
tänkt sig att löneregleringen skulle träda i kraft. Summan av statsbidragen
till samtliga skolor skulle dock enligt kommitténs förslag få utgöra högst
78 procent av de sammanlagda avlöningskostnaderna vid samma skolor.
Även om med hänsyn till de mångskiftande förhållandena vid privatläroverken
skäl kunna åberopas för det av kommittén föreslagna statsbidragssystemet,
torde det ur praktisk synpunkt vara mindre väl avvägt. Samtliga
hörda myndigheter ha också rest invändningar mot detsamma. I remisssvaren
ha olika förslag till en lösning av denna svåra fråga framförts. För
egen del vill jag förorda, att statsbidragssystemet ordnas så, att till varje
skola utan behovsprövning utgår statsbidrag med 60 procent av kostnaderna
för lärarpersonalens avlöning enligt vederbörliga avlöningsbestämmelser,
med möjlighet för den eller de skolor, för vilka ett statsbidrag av
60 procent prövas vara otillräckligt, att efter framställning till Kungl. Maj:t
erhålla ytterligare bidrag. Dock må statsbidragen till samtliga av detta system
omfattade privatläroverk tillhopa icke överstiga 75 procent av samtliga
skolornas sammanlagda lärarlönekostnader. Jag utgår från att kommuner,
stiftelser och andra, som hittills lämnat vissa bidrag till privatläroverkens
verksamhet, skola fortsätta härmed jämväl efter den höjning av statens
bidragsmedel, som den av mig nu förordade statsbidragsregleringen innebär.
Då det synes skäligt, att privatläroverken erhålla understöd även till bestridande
av huvudmansavgifter för lärarnas pensionering, föreslår jag, att
de fortlöpande avgifterna inräknas i de lärarlönekostnader, å vilka statsbidrag
skall utgå.
I överensstämmelse med vad som regelmässigt gäller i fråga om statsbidrag
till lönekostnader på skolväsendets område torde under löpande
redovisningsår förskott på statsbidraget böra utgå, förslagsvis med högst
90 procent av det sammanlagda statsbidraget för föregående redovisningsår.
Statens bidrag till lönekostnader och huvudmansavgifter enligt av mig
nu förordade grunder torde vid ett rörligt tillägg av 12 procent kunna uppskattas
till i runt tal 3 700 000 kronor, vilket skulle innebära en utgiftsökning
för statsverket med omkring 800 000 kronor. Förstnämnda belopp
torde böra anvisas såsom ett särskilt förslagsanslag under rubriken Privatläroverk:
Bidrag till vissa privatläroverk. Till bestridande av de merkostnader,
som uppkomma genom det rörliga tilläggets höjning till 32 (33)
procent, ha medel anvisats under tolfte huvudtiteln.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen
meddela erforderliga villkor och bestämmelser rörande statsbidragen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 747.
5
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) godkänna av mig förordade ändrade grunder för1 statsbidrag
till vissa privatläroverk, att gälla från och med den
1 juli 1951;
b) till Privatläroverk: Bidrag till vissa privatläroverk för
budgetåret 1951/52 anvisa ett förslagsanslag av 3 700 000
kronor.
2. Statsbidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.
Hittillsvarande förhållanden.
I sitt den 10 februari 1950 avgivna betänkande angående bland annat
lönereglering in. m. för lärarpersonalen vid fackskolan för huslig ekonomi
i Uppsala har 1944 års lönekommitté för privatläroverken i fråga om hittills
utgående statsunderstöd åt fackskolan inledningsvis anfört följande.
Fackskolan erhöll statsunderstöd första gången år 1897 med 2 200 kronor.
Allteftersom nya kurser tillkommo höjdes understödet. Under de första
decennierna utgingo understöden dels som bidrag till var och en av de
olika lärarutbildningskursema, dels till förbättring över huvud taget av
skolans ekonomiska ställning.
Efter en inom skolöverstyrelsen verkställd utredning sammanslogos (propositionen
1920: 369) från och med år 1921 de till skolans olika kurser
utgående anslagen till ett gemensamt anslag, vilket då bestämdes till 95 000
kronor. Vid fixerandet av denna summa utgick man från de skolan tidigare
beviljade understöden, vartill lades dels ett bidrag till täckande av de genom
prisstegringarna starkt ökade driftkostnaderna, dels ett bidrag motsvarande
merkostnaden för en samtidigt införd bestämmelse om minimilöner för
lärarpersonalen. Av ett till utredningen fogat statförslag framgick, att anslaget
skulle ha behövt höjas med ytterligare c:a 10 000 kronor, för att förlust
å skolverksamheten helt skulle kunnat undvikas.
Statsunderstödet till fackskolan har efter år 1921 undergått betydande
växlingar. Oaktat skolans bokslut visade årlig förlust å rörelsen, nedskärs
av statsfinansiella skäl anslaget redan år 1923 till 75 000 kronor, höjdes
1925 till 80 000 kronor, men minskades år 1933 till 70 000 kronor och år
1940 till 65 000 kronor. Under hela denna tid har dessutom av statsmedel
utgått dyrtidstillägg till lärarpersonalen, från och med 1941 också kristillägg
och från och med den 1 juli 1946 särskilt lönetillägg, vartill medel beräknats
under andra anslag i åttonde huvudtiteln än det under särskild rubrik upptagna
huvudanslaget till skolan. Det sistnämnda har under 1940-talet utökats
med en del skolan beviljade understöd för särskilda ändamål; frånräknas
dessa kan själva grundanslaget fortfarande sägas utgöra 65 OOO kronor,
d. v. s. 30 000 kronor mindre, än vad 1920 års utredning ansåg erforderligt
för skolverksamhetens stödjande.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
Statsbidraget till fackskolan utgår för innevarande budgetår från följande
under åttonde huvudtiteln upptagna riksstatsanslag.
H 27 Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala (nu 140 000
kronor).
H 29 Särskilt lönetillägg åt lärare vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.
N 21 Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisningsm.
fl. anstalter.
N 24 Kristillägg.
I huvudanslaget å 140 000 kronor ära beräknade anslagsmedel till föl
-
jande ändamål.
1. Grundunderstöd ......................................... 65 000
2. Anslag till tillfällig löneförbättring (fr. o. m. 1941/42) ........ 35 300
3. Anslag för höjda bränslekostnader (fr. o. m. 1943/44) ........ 4 000
4. Anslag för förlängd lärarinneutbildning (fr. o. m. 1945/46) ... 7 000
5. Anslag för 2 förberedande lärarinnekurser (fr. o. m. 1945/46) . 7 000
6. Anslag för dubblerad lärarinnekurs, intagen 1950 ............ 7 500
7. Anslag för ökade allmänna omkostnader (fr. o. m. 1949/50) ... 7 200
8. Anslag till höjda premier till riksförsäkringsanstalten och höjda
timlärarlöner (fr. o. m. 1950/51)........................... 7 000
Summa kronor 140 000
Beträffande gällande statsbidragsföreskrifter torde få hänvisas till statsliggarens
uppgifter under ifrågavarande anslag.
Kommittén har i sitt betänkande lämnat en redogörelse för fackskolans
ekonomiska ställning med hänsyn till förhållandena under budgetåret
1948/49. Av redogörelsen må anföras följande.
Fackskolan äges av Sällskapet Uppsala enskilda läroverk. Sällskapet är
en stiftelse, vars tillgångar enligt av Kungl. Maj:t fastställt reglemente skola
förvaltas som offentlig egendom och ej få användas för medlemmarnas
enskilda fördel.
Utom statsbidrag å 222 905 kronor åtnjöt fackskolan under budgetåret
1948/49 anslag från Uppsala stad till tillfällig löneförbättring med 5 450
kronor och till verksamheten med 15 000 kronor, varav 3 000 kronor till
daghemmet, samt från landstinget med 5 000 kronor, sammanlagt 25 450
kronor.
Elevavgifterna uppgingo under budgetåret 1948/49 till 102 607 kronor,
varav 1 265 kronor utgjorde inskrivningsavgifter.
Övriga inkomster uppgingo. under nämnda budgetår till 50503 kronor, i
vilket belopp ingingo bl. a. nettoinkomsterna för elevernas avgifter för
måltiderna, försäljning av bakverk och matvaror samt ersättningar från
vissa skolor för undervisning, meddelad av fackskolans lärarinnor (tillika
övningsundervisning för seminarieeleverna).
De sammanlagda inkomsterna under budgetåret 1948/49 utgjorde alltså
(222 905 d- 25 450 4~ 102 607 4~ 50 503 =) 401 465 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
7
Utgifterna för lärarlöner utgjorde 264 872 kronor. Ifrågavarande budgetår
slutade med en förlust av 16 285 kronor. I detta sammanhang må framhållas,
att fackskolans rörelse under de senaste tio budgetåren utvisar en
förlust av i genomsnitt 15 765 kronor.
Utöver ovan angivna inkomster erhåller fackskolan sedan år 1920 från
Knut och Alice Wallenbergs stiftelse ett årligt anslag på 25 000 kronor, för
vars åtnjutande donatorerna föreskrivit, att det icke finge användas »till
sådana ändamål, för vilka stat eller kommun lämna understöd» utan skulle
tjäna till att pröva nya idéer och uppslag till folkhälsans förbättrande och
till att förbättra skolköksundervisningens standard. Donationsmedlen ha
under de gångna åren enligt uppgift använts till en rad skilda ändamål,
t. ex. anordnande av fortbildningskurser bl. a. i dietmatlagning och kristidskosthåll,
deltagande i internationella skolkökskongresser, resestipendier åt
skolans lärarinnor, anskaffande av specialutrustningar av olika slag såsom
elektrifierat kök och charkuterikök med kylanordning, reparationer och
förbättringar å skolans byggnader, nybyggnadsarbeten vid lanthushållningsavdelningen
å Brogård och vid den till 1 november 1949 skolan tillhöriga
lanthushållsskolan Kumlan samt erläggande av retroaktiva avgifter
för förvärvande av pensionsrätt för skolans lärarpersonal. Under senare år,
då skolan saknat möjligheter att på annat sätt täcka den årliga förlusten,
har denna täckts genom användande av en del av nämnda donationsmedel,
ett tillvägagångssätt som dock med hänsyn till donationsvillkoren anses
utgöra en tillfällig nödfallsutväg.
I fråga om fackskolans lokaler har kommittén anfört följande.
Fackskolans fastighet, som äges av den stiftelse — Sällskapet Uppsala
enskilda läroverk — som också äger skolan, består av en äldre träbyggnad
från 1850-talet och ett därmed hopbyggt stenhus, uppfört för skolan under
åren 1912—1917. Nybyggnaden möjliggjordes genom att Uppsala stad lämnat
sin borgen för ett byggnadslån å 118 700 kronor; till samma ändamål
beviljade 1916 års riksdag ett årligt anslag å 5 000 kronor, vilket utgick
under 5 år. Vissa förbättringar och utvidgningar av lokalerna ha senare
utförts med hjälp av ovannämnda Wallenbergska donationsmedel; bl. a.
har varmvatten inletts i hela skolan, 2 nya skolkök, modem bagarstuga och
demonstrationsrum för undervisning i hemvård ha tillkommit och ny vävlokal
har inretts å stenhusets vind. Med användande av en för ändamålet
given donation har vidare i skolan inretts ett kemiskt laboratorium. Lokalerna
kunna därför betecknas som för sitt ändamål väl lämpade. På grund
av skolans starka expansion anses dock en ytterligare tillbyggnad som ersättning
för det äldre trähuset snart nödvändig; då stiftelsen även äger en
intilliggande fastighet finnas möjligheter för en ytterligare framtida utbyggnad
av skolan.
Daghemmets lokaler — belägna i annan del av staden — ha under 1930- talet betydligt utvidgats. Utredning pågår inom kommunen om eventuell
nybyggnad för daghemmets räkning.
Även vid Brogård ha omfattande reparationsarbeten utförts; med anlitande
av de Wallenbergska donationsmedlen uppfördes där år 1940 en fristående
småstuga, avsedd att giva eleverna möjlighet att turvis arbeta under
förhållanden, som så nära som möjligt erinra om ett svenskt småbrukarhem.
Elevbostäderna vid Brogård betecknas dock som mindre goda, undervisningslokalerna
som väl trånga. Skolans styrelse har därför låtit uppgöra
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 1&7.
ritningar till omfattande nybyggnader vid Brogård. År 1947 anhöll styrelsen
om statsbidrag till uppförande av nya elevbostäder, vilken anhållan ännu
ej föranlett något beslut.
Lönekominitténs förslag.
Vid utformande av grunderna för statsunderstödets storlek efter genomförd
lönereglering måste enligt kommitténs uppfattning hänsyn tagas dels
till den omständigheten, att i nuvarande anslag ingå såväl direkt synliga
som icke särskilt specificerade driftbidrag, dels till att grundanslaget, vari
vissa driftanslag ingå, av statsfinansiella skäl sedan år 1921 sänkts med
30 000 kronor. Hänsyn måste vidare tagas till att skolverksamheten sedan
många år visat underskott; skolöverstyrelsen hade också vid ett flertal tillfällen
föreslagit en ytterligare ökning av statsbidraget till skolans driftkostnader.
Kommittén anser, att det statliga understödet till skolan framdeles
bör regleras så, att garantier finnas såväl för löneregleringens genomförande
som för det framtida upprätthållandet av den standard i skolans arbete, som
kräves av en lärarutbildningsanstalt av fackskolans storlek.
Fackskolan saknar enligt kommitténs åsikt medel att själv bidraga till
genomförandet av den föreslagna löneregleringen. Av principiella skäl syntes
skolan dock i likhet med övriga statsunderstödda utbildningsanstalter
av sina inkomster från andra håll böra bidraga med viss del av de sammanlagda
läraravlöningskostnaderna. Då skolan också vore i behov av driftanslag
syntes dess bidrag till avlöningskostnadema böra begränsas till 10
procent av dessa. Kommittén föreslår därför, att statens understöd till lärarlöner
bestämmes till 90 procent. Kommittén erinrar, att 1941 års lärarlönesakkunniga
i betänkandet SOU 1949: 50 föreslagit denna statsbidragsprocent
till lärarlöner vid folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter samt
dessutom förordat statsbidrag till driftkostnader vid de sistnämnda undervisningsanstalterna.
Det borde ankomma på skolöverstyrelsen att för varje
budgetår fastställa storleken av det avlöningsbelopp, å vilket statsbidrag
borde beräknas.
För att möjliggöra för fackskolan att utbetala lärarlöner per månad
borde den erhålla rätt att vid början av varje kvartal utbekomma visst förskott
a statsbidraget. Kommittén föreslår samma ordning som den föreslagit
beträffande de statsunderstödda privatläroverken, nämligen att länsstyrelsen
skall utan rekvisition till fackskolans styrelse i början av varje kvartal
i avräkning på skolan för redovisningsåret tillkommande belopp utbetala
förskott, uppgående till följande procent av det belopp, som utbetalats i
statsbidrag för närmast föregående redovisningsår, nämligen i början av
juli 30 procent, i början av oktober 15 procent, i början av januari likaledes
15 procent och i början av april 30 procent.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
9
I fråga om beräkning och rekvisition av statsunderstödet har kommittén
vidare anfört följande.
Vid skolöverstyrelsens prövning av underlaget för beräkningen av statsunderstödet
till lärarlöner bör särskild uppmärksamhet ägnas åt den av
fackskolan för erhållande av övningsundervisning för lärarinnekursema
bedrivna undervisningen av elever i vissa av stadens skolor. Enligt hittills
tillämpad ordning ha dessa skolor själva rekvirerat för sagda undervisning
utgående statsanslag, då undervisningen ingår i respektive skolas undervisningsplan,
även om defi bedrives i fackskolans lokaler. De ha därefter
till fackskolan enligt speciella avtal inbetalat ett belopp per undervisningsavdelning,
som i flertalet fall varit lika med avlöningen för motsvarande
antal timmar åt lärarinna i fackskolans »andra» lönegrad jämte ett till 500
kronor per år och avdelning fixerat belopp för lokal, bränsle, lyse, inventarier
m. m.
Kommittén föreslår, att följande system i fortsättningen tillämpas. De
skolor, vilkas elever åtnjuta undervisning i fackskolan, rekvirera alltfort
härför utgående statsanslag, varvid den av fackskolan använda lärarinnan
bör redovisas som timlärarinna vid övningsklassens skola. Till fackskolan
inbetalas därefter full timläraravlöning per år och klassavdelning enligt för
respektive skolform gällande bestämmelser jämte den ersättning för hyra
m. m., varom överenskommelse kan träffas skolstyrelserna emellan. Vid
beräkningen av fackskolans sammanlagda kostnader för lärarlöner för ett
läsår upptages därefter för här ifrågakommande lärarinnor hela den årslön,
vilken tillkommer dem såsom lärarinnor vid fackskolan, med avdrag för
vad som sålunda till skolan i lärarlön inbetalats från andra håll. Med detta
system förhindras på enklaste sätt varje form av dubbelrekvisition av statsunderstöd.
Kommittén finner det ofrånkomligt, att staten lämnar fackskolan ett
särskilt driftanslag. I motsatt fall skulle den ekonomiska ställningen bliva
direkt försämrad i och med genomförandet av löneregleringen, därest statsbidraget
till lönerna begränsades till 90 procent. Anslaget borde vara av
sådan storleksordning, att det möjliggjorde för fackskolans styrelse att med
iakttagande av alla krav på en rationell skötsel driva verksamheten utan
fortsatt förlust. Det syntes icke lämpligt med ett år från år varierande anslag,
då en sådan anordning skulle försvåra uppgörandet av hållbara ekonomiska
beräkningar. Kommittén föreslår därför, att driftanslaget beviljas
för en period av 5 år. Vid slutet av denna period borde genom skolöverstyrelsens
försorg företagas en ingående prövning av detsammas fortsatta behövlighet
och storlek.
I anslutning härtill har kommittén anfört följande.
På kommitténs begäran har fackskolans styrelse uppgjort ett förslag till
normalstat, byggt på genomförd lönereglering. Efter ingående granskning
av statförslaget har kommittén kommit till den slutsatsen, att de i samband
med driften förbundna utgifterna icke kunna beskäras, såvida icke fackskolans
standard skall försämras. En inkomstökning är ofrånkomlig, då
skolan icke rimligen i längden kan drivas med konstant förlust. Kommittén
har dryftat möjligheten av en höjning av skolans elevavgifter, men har av
10
Kungi. Maj.ts proposition nr 147.
sociala skäl icke ansett sig böra tillstyrka denna utväg. Härvid må erinras
om att undervisningen i lärarinnekursen vid statens skolköksseminarium
och vid skolköksseminariet i Umeå är avgiftsfri, medan avgifterna för hel
genomgång av fackskolans fyra lärarinnekurser uppgå till icke mindre än
respektive 815, 1 160, 785 och 510 kronor. Icke heller torde höjning av det
kommunala understödet kunna förväntas. Med hänsyn till att endast ett
mindretal av eleverna i fackskolans kurser (ht 1949 20 av 263 elever) äro
hemmahörande i Uppsala, har staden nämligen enligt uppgift låtit meddela
skolans styrelse, att en omprövning av det kommunala anslagets storlek
kommer att ske under år 1950. Då det anslag staden några år lämnat som
bidrag till lärarinnornas avlöning (5 450 kronor), förutsatts skola bortfalla
i och med genomförandet av den statliga löneregleringen, har detta icke
medtagits i skolans normalstat. Däremot har det kommunala anslaget till
skolans daghem från och med år 1950 höjts till 4 000 kronor. Därest daghemmet
framdeles kommer att utbyggas, förutsätter kommittén, att kommunen
helt svarar för därmed förenade merkostnader. Från Uppsala läns
landsting har under några år lämnats ett anslag på 5 000 kronor; med hänsyn
till att utom de i Uppsala mantalsskrivna eleverna endast ytterligare
7 äro hemmahörande i Uppsala län (ht 1949), synes högre anslag från detta
landstings sida icke kunna ifrågasättas.
Fäckskolans sammanlagda utgifter för lärarlöner efter genomförd lönereglering
beräknas enligt den av fackskolans styrelse framlagda normalstaten
till 358 836 kronor, varvid samtliga befattningshavare förutsatts skola
erhålla lön enligt lägsta löneklassen i vederbörande lönegrad. Då enligt
kommitténs förslag staten skulle bidraga med 90 procent av lönekostnaderna,
erfordrades ett förslagsanslag till avlöningar å 323 000 kronor. I den
mån löneklassuppflyttningar bleve aktuella, medförde de ökning av anslagsbehovet.
Vidare erfordrades enligt normalstaten ett driftanslag å 40 000
kronor.
Yttranden.
Styrelsen för fackskolan har betonat vikten av att statsbidraget bleve så
stort, att skolans framtida verksamhet icke äventyrades, samt påpekat, att
utgifterna i det förslag till normalstat, som låge till grund för det föreslagna
driftanslaget, vore beräknade i underkant. Styrelsen har begärt, att
kommitténs förslag genomföres från och med nästa budgetår.
Skolöverstyrelsen har tillstyrkt genomförande av kommitténs förslag. I
sina petita för nästa budgetår har emellertid överstyrelsen gått utöver kommitténs
och fackskolans anslagsberäkningar. Sålunda har överstyrelsen
under hänvisning till sina anslagsäskanden i fråga om statens skolköksseminarium
påyrkat anvisande av ytterligare 9 000 kronor i syfte att möjliggöra
en enhetlig tjänstgöringstid av 27 veckotimmar samt 5 670 kronor för
att åstadkomma förbättrade arvoden i teoretiska läroämnen. Det av kommittén
föreslagna driftanslaget borde kunna bli föremål för omprövning
Kungi. Maj.ts proposition nr 147.
11
även under 5-årsperioden, därest omorganisation eller annan mera väsentlig
ändring av verksamheten därtill föranledde.
Statskontoret har icke funnit anledning till erinran mot kommitténs förslag
till fördelning av avlöningskostnaderna mellan staten och fackskolan.
En tillämpning av förslaget i oförändrat skick skulle leda till en ökning av
statens kostnader med i runt tal 100 000 kronor för år, vilket belopp med
6 000 kronor skulle överstiga ökningen av lönekostnaden för lärarpersonalen.
Fackskolans ekonomiska ställning skulle således förbättras vid ett
genomförande av kommitténs förslag. Under erinran härom och då statskontoret
hölle före, att understöd från staden och eventuellt även landstinget
borde kunna påräknas i något större utsträckning än hittills — i var je
fall från stadens sida beträffande daghemmet — har statskontoret avstyrkt,
att särskilt driftanslag ställes till fackskolans förfogande. Statskontoret har
heller icke ansett sig kunna tillstyrka särskilt statsbidrag för de huvudmansavgifter,
som kunde erfordras för befattningshavarnas pension i statens
pensionsanstalt. Statskontoret har slutligen avstyrkt den av skolöverstyrelsen
ifrågasatta anvisningen av medel utöver kommitténs förslag.
Riksräkenskapsverket har icke funnit anledning till erinran mot kommitténs
förslag.
Svenska facklärarförbundet och svenska barnavårdslärarinnors förening
ha framhållit, att driftanslaget måste vara så väl avvägt, att det med god
marginal överstege vad kommittén föreslagit för att möjliggöra bl. a. underhåll
och nyanskaffning av undervisningsmateriel m. m.
Föredraganden.
Ett genomförande av den lönereglering för fackskolans lärare, varom
förslag förelägges riksdagen i annat sammanhang, nödvändiggör såväl en
ökning av statens bidrag till fackskolan som en omläggning av nuvarande
grunder för bidragets utgående.
Kommittén bar med ledning av en av fackskolans styrelse uppgjord
normalstat för fackskolan — i vilken de totala utgifterna upptagits till
omkring 494 000 — beräknat fackskolans sammanlagda årliga utgifter för
lärarlöner till 358 836 kronor. Härav skola enligt kommitténs förslag 90
procent eller 323 000 kronor bestridas med statsmedel. Likväl skulle enligt
normalstaten uppstå en brist på ungefär 40 000 kronor. Denna brist föreslår
kommittén skola täckas genom ett särskilt statsbidrag till skolans
driftkostnader.
Mot av kommittén föreslagna statsbidragsgrunder, i vad de avse bidrag
till lärarlöner, har jag ingen erinran. Jag förordar alltså, att statens bidrag
till kostnaderna för lärarpersonalens avlöning enligt vederbörliga avlöningsbcstämmelser
utgår med 90 procent. Det synes mig emellertid skäligt,
12
Kungi. Maj.ts proposition nr 147.
att fackskolan erhåller understöd även till bestridande av de fortlöpande
huvudmansavgifterna för lärarnas pensionering. Jag föreslår därför, att
dessa avgifter må inräknas i de kostnader, å vilka statsbidrag med 90 procent
skall utgå. Däremot är jag icke beredd att nu tillstyrka förslaget om
ett särskilt driftanslag till fackskolan.
Det torde böra ankomma på skolöverstyrelsen att för varje budgetårfastställa
storleken av det belopp, å vilket statsbidrag må utgå. Vad kommittén
anfört om tillhandahållande av förskott å statsbidrag och rekvisition
av sådant ger mig icke anledning till erinran.
Med hänsyn till den omläggning av statsbidragssystemet, som jäg nu
förordat, torde anslaget till bidrag till fackskolan böra uppföras såsom
förslagsanslag. Anslagsbehovet för nästa budgetår uppskattar jag vid ett
rörligt tillägg av 12 procent till 315 000 kronor, med vilket belopp anslaget
bör uppföras. Till bestridande av de merkostnader, som uppkomma genom
det rörliga tilläggets höjning till 32 (33) procent, ha medel anvisats under
tolfte huvudtiteln.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen
meddela erforderliga villkor och bestämmelser rörande statsbidrag
till fackskolan.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) godkänna av mig förordade grunder för statsbidrag till
fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, att gälla från och
med den 1 juli 1951;
b) till Bidrag till fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala
för budgetåret 1951/52 anvisa ett förslagsanslag av 315 000>
kronor.
3. Statsbidrag till övriga handarbets- och skolköksseminarier.
Nuvarande förhållanden.
Understöd till Maria Nordenfelts högre handarbetsseminarium
i Göteborg och föreningen Handarbetets vänners och
Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium i Stockholm
utgår för innevarande budgetår från följande under åttonde huvudtiteln
upptagna riksstatsanslag:
H 26 Understöd åt vissa anstalter för utbildande av lärarinnor i kvinnlig
slöjd (nu 33 300 kronor).
H 29 Särskilt lönetillägg åt lärare vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.
Kungi. Maj:ts proposition nr 147. 13
N 21 Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisningsm.
fl. anstalter.
N 24 Kristillägg.
Av huvudanslaget å 33 300 kronor avses 12 130 kronor för Göteborgsseminariet
och 21 170 kronor för Stockholmsseminariet. Av sistnämnda
belopp belöpa på Handarbetets vänners avdelning 4 200 kronor och på
Andrea Eneroths avdelning 16 970 kronor.
Den med Göteborgsseminariet förenade skolan för kvinnlig yrkesutbildning
erhåller statsbidrag från det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget
J 16. Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Understöd åt enskilda anstalter för yrkesundervisning.
Beträffande gällande statsbidragsföreskrifter torde få hänvisas till statsliggarens
uppgifter under ifrågavarande anslag.
Göteborgsseminariet äges av ett aktiebolag, där ingen utdelning till aktieägarna
skett efter 1941. Seminariet uppbär även understöd från kommunen,
men en väsentlig del av inkomsterna utgöres av elevavgifter. Göteborgs
stadsfullmäktige ha den 15 juni 1950 beslutat övertaga seminariet och ställt
medel till förfogande för inköp av aktierna.
Av Stockholmsseminariet äges Andrea Eneroths avdelning av privatperson
och den andra avdelningen av föreningen Handarbetets vänner.
Seminariet åtnjuter intet kommunalt understöd. Den förnämsta inkomstkällan
är terminsavgifterna.
Statsbidrag till Göteborgs skolköksseminarium och skolköksseminariet
i Umeå utgår för innevarande budgetår från de under
åttonde huvudtiteln upptagna anslagen:
H 28 Understöd till utbildningskurser för lärarinnor i hushållsgöromål
(nu 18 900 kronor) och
H 29 Särskilt lönetillägg åt lärare vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.
Av huvudanslaget å 18 900 kronor avses 11 400 kronor för Göteborgsseminariet
och 7 500 kronor för seminariet i Umeå.
Beträffande gällande statsbidragsföreskrifter torde få hänvisas till statsliggarens
uppgifter under ifrågavarande anslag.
Göteborgsseminariet upprätthålles av Göteborgs stad; vissa elevavgifter
upptagas. Seminariet i Umeå upprätthålles av Västerbottens läns landsting;
undervisningen är avgiftsfri.
Lönckoininitténs förslag.
1944 års lönekommitté för privatläroverken har i sitt under avdelning 2
i denna proposition angivna betänkande förutsatt, att vid genomförande
av kommitténs förslag om provisorisk löneförbättring vid nu ifrågavarande
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
handarbets- och skolköksseminarier samtliga statliga lönetillägg till befattningshavarna
vid seminarierna skola upphöra att utgå. Såsom i det
föregående berörts utgå de statliga lönetilläggen, utom tillfällig löneförbättring,
från särskilda förslagsanslag, medan understöden i övrigt till seminarierna,
även innefattande tillfällig löneförbättring, utgå från två obetecknade
anslag, varav ett avser handarbetsseminarierna och ett skolköksseminarierna.
Enligt kommitténs mening erfordras höjning av understöden till seminarierna
icke endast med de belopp, som motsvara de statliga lönetillägg,
vilka utgått från särskilda förslagsanslag, utan också med de belopp, som
motsvara skillnaden mellan de nya minimilönerna och de vid löneförbättringens
ikraftträdande faktiskt utgående lönerna, om dessa äro lägre än de
för befattningshavarna bestämda minimilönerna. Det syntes nämligen icke
böra förutsättas, att sådana statsbidragsvillkor skulle föreskrivas, som innebure
skyldighet för vederbörande huvudman att höja utgående löner, utan
att staten samtidigt ansloge medel för ändamålet.
Beräkning av det årliga anslagsbehovet förutsättes av kommittén skola
ske i skolöverstyrelsen med ledning av från varje seminarium inlämnat
utförligt statförslag. Därvid borde tillses, att kommuner eller landsting
bidroge med minst nuvarande belopp och att de faktiskt utgående lönerna
till såväl lärarpersonal som förvaltningspersonal vore avvägda efter lämpliga
grunder. Av praktiska skäl syntes understöd böra av Kungl. Maj:t beviljas
varje seminarium för sig, men i riksstaten syntes understöden kunna
sammanföras till ett gemensamt anslag, förslagsvis rubricerat Understöd
till vissa handarbets- och skolköksseminarier.
Den erforderliga anslagshöjningen för löneförbättringens genomförande
har kommittén beräknat till 40 000 kronor, varav 30 000 kronor för Maria
Nordenfelts högre handarbetsseminarium och 10 000 kronor för föreningen
Handarbetets vänners och Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium.
För de båda skolköksseminarierna har kommittén icke räknat med någon
utgiftsökning för statsverket.
I fråga om statsbidragsvillkor har kommittén hänvisat till vad kommittén
föreslagit angående minimilöner, maximeringsregel och undervisningsskyldighet
samt vidare anfört följande.
De nuvarande bestämmelserna om tillsyn, lokaler, undervisningsmateriel,
undervisningsplan, arbetsordning och redogörelse för verksamheten
m. m. synas böra bibehållas. Vidare torde för samtliga läroanstalter böra
meddelas bestämmelser om att skolöverstyrelsen skall fastställa elevavgifter,
om nedsättning och befrielser i elevavgifter, om inträdesfordringar och
elevantal i kurserna, styrelse, lärarkompetens, läsårets omfattning och
lektionstidens längd. Det torde böra ankomma på skolöverstyrelsen att
framlägga förslag till erforderliga detaljbestämmelser.
15
Kungi. Maj:ts proposition nr 147.
Anslagsberäkningar m. m.
Handar bet sseminarierna.
Skolöverstyrelsen har föreslagit, att den provisoriska löneregleringen
genomföres från och med nästa budgetår. Den för handarbetsseminarierna
erforderliga statsbidragsanvisningen har överstyrelsen beräknat till 105 000
kronor, överstyrelsen har därvid uppskattat lönekostnaderna till följande
belopp:
Maria Nordenfelts seminarium................................ 53 700
Handarbetets vänners avdelning.............................. 13 500
Andrea Eneroths avdelning .................................. 55 800
Summa kronor 123 000
I lönekostnaderna har överstyrelsen inräknat vissa förbättringar, som ej
direkt följa av den föreslagna provisoriska löneregleringen: tilläggsarvode
till seminariernas föreståndarinnor, ökad undervisning i teoretiska ämnen
m. m. och arvoden till handledare av övningsundervisning. Till förenkling
av statsbidragsuträkningen har överstyrelsen föreslagit, att statsbidraget
bestämmes till 85 procent av lönekostnaderna (——= 104 550).
Då de sammanlagda statsbidragen till handarbetsseminarierna för innevarande
budgetår av överstyrelsen beräknas till omkring 61 000 kronor,
skulle alltså den verkliga anslagsökningen utgöra (105 000—61 000 =)
44 000 kronor.
Statskontoret har ansett, att den provisoriska löneregleringen icke borde
grundas på högre minimilöneklass än den 21. Ej heller torde särskilt bidrag
till huvudmansavgifter medgivas. Skulle en provisorisk lönereglering nu
genomföras, borde med hänsyn till den korta lästiden (36 veckor) tjänstgöringen
å de pensionsreglerade tjänsterna höjas från 27 till 30 veckotimmar,
vilket skulle påverka behovet av timlärare och dessas ersättning
(36/39 av arvodena för veckotimme). Vidare syntes förutsättningar icke
föreligga att i nuvarande läge genomföra en utökning av undervisningen i
teoretiska läroämnen eller att införa handledararvoden vid övningsundervisningen.
Från nämnda utgångspunkter bar statskontoret beräknat lönekostnaderna
till (41 600 + 11 400 + 44 180 =) 97 180 kronor. Då statsbidragsprocenten
enligt statskontorets mening svårligen kunde sättas högre
än 75, skulle statsbidragen uppgå till sammanlagt 73 000 kronor, vilket innebure
en faktisk utgiftsökning för statsverket med (73 000 — 61 000 =)
12 000 kronor.
Skolköksseminarierna.
Skolöverstyrelsen har i sina anslagsäskanden föreslagit, att den provisoriska
löneregleringen även beträffande skolköksseminarierna genomföres
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 747.
från och med nästa budgétår. Den erforderliga statsbidragsanvisningen har
överstyrelsen beräknat till 58 000 kronor, överstyrelsen har därvid uppskattat
lönekostnaderna till följande belopp:
Göteborgs skolköksseminarium............................... 35 000
Skolköksseminariet i Umeå .................................. 33 800
Summa kronor 68 800
I lönekostnaderna har överstyrelsen liksom beträffande handarbetsseminarierna
inräknat vissa förbättringar, som ej direkt följa av den föreslagna
provisoriska löneregleringen, samt dessutom medel för anordnande av en
förberedande lärarinnekurs. Statsbidragsprocenten har beräknats till 85.
Då de sammanlagda statsbidragen till skolköksseminarierna för innevarande
budgetår av överstyrelsen beräknas till omkring 23 000 kronor, skulle
alltså den verkliga anslagsökningen utgöra (58 000 — 23 000 —) 35 000
kronor.
Statskontoret har i yttrande över skolöverstyrelsens nämnda anslagsäskanden
framhållit, att förutsättningar icke förelåge för genomförande av
lönekommitténs och skolöverstyrelsens förslag. I samband med borttagande
av det särskilda anslaget till lönetillägg åt lärare vid statsunderstödda privatläroverk
borde den fasta medelsanvisningen beräknas till, för Göteborgsseminariet
14 000 kronor och för seminariet i Umeå 9 000 kronor,
vilket i realiteten icke skulle innebära någon utgiftsökning för statsverket.
Sedermera har skolöverstyrelsen begärt en ytterligare medelsanvisning
av 10 800 kronor för att möjliggöra intagning av elever i den tvååriga lärarinnekursen
vid skolköksseminariet i Umeå varje år i stället för som nu
vartannat år.
Föredraganden.
Vid genomförande av den provisoriska löneförbättring för de enskilda
handarbets- och skolköksseminarierna, varom förslag förelägges riksdagen
i annat sammanhang, torde samtidigt en omläggning av nuvarande statsbidragsgrunder
böra ske.
Jag delar i princip skolöverstyrelsens uppfattning att statsbidraget till
ifrågavarande seminarier bör utgå med viss procent av avlöningskostnaderna.
I övrigt anser jag, att statsbidragssystemet bör uppläggas på samma
sätt som vid privatläroverken. Sålunda torde till varje seminarium utan
behovsprövning böra utgå statsbidrag med 60 procent av kostnaderna för
lärarpersonalens avlöning. Därest ett statsbidrag av denna storlek skulle
för något eller några av seminarierna prövas icke vara tillräckligt, torde
Kungl. Maj:t böra äga rätt att tilldela ifrågavarande seminarium ytterligare
statsbidrag, dock ej med högre belopp än att summan av statsbidragen till
alla seminarierna icke överstiger 75 procent av de sammanlagda lönekostnaderna
vid seminarierna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
17
Då det synes skäligt, att även de enskilda handarbets- och skolköksseminarierna
erhålla understöd till bestridande av huvudmansavgifter för
lärarnas pensionering, torde även här de fortlöpande avgifterna böra inräknas
i de kostnader, å vilka statsbidrag skall utgå.
Däremot anser jag mig icke böra tillstyrka av överstyrelsen utöver löneregleringen
ifrågasatta åtgärder.
Medelsbehovet för nästa budgetår vid ett rörligt tillägg av 12 procent
torde böra beräknas till i avrundade tal 90 000 kronor vid handarbetsseminariema
och 65 000 kronor vid skolköksseminariema. I överensstämmelse
med lönekommitténs förslag förordar jag, att understöden i riksstaten sammanföras
till ett gemensamt anslag, betecknat Understöd till vissa handarbets-
och skolköksseminarier. Detta anslag, som bör ha karaktär av förslagsanslag,
bör för1 nästa budgetår uppföras med (90 000+65 000=) 155 000
kronor. Jag erinrar om, att till bestridande av de merkostnader, som uppkomma
genom det rörliga tilläggets höjning till 32 (33) procent medel ha
anvisats under tolfte huvudtiteln.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen
meddela erforderliga villkor och bestämmelser rörande statsbidrag
till här ifrågavarande seminarier.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) godkänna av mig förordade grunder för statsbidrag
till vissa handarbets- och skolköksseminarier, att gälla från
och med den 1 juli 1951;
b) till Understöd till vissa handarbets- och skolköksseminarier
för budgetåret 1951/52 anvisa ett förslagsanslag av
155 000 kronor.
4. Upplåtelse av tomt till nybyggnad för skolköksseminariet i Umeå m. m.
Hos Kungl. Maj:t har byggnadsstyrelsen, efter samråd med skolöverstyrelsen,
i skrivelse den 19 februari 1951 gjort framställning om upplåtelse
till Västerbottens läns landsting av tomt till nybyggnad för skolköksseminariet
i Umeå m. m. och därvid anfört huvudsakligen följande.
Den av Västerbottens läns landsting anordnade utbildningen av skolkökslärarinnor
i Umeå bedrives i provisoriska lokaler inom därvarande
folkskoleseminarium.
Redan vid nuvarande utbildningskapacitet är skolköksseminariet i behov
av egna lokaler, vilket även framhålles i ett av byråchefen Ingrid Osvald
den 1 december 1950 avgivet betänkande med förslag till utbildning av
lärarinnor inom det husliga området (S. O. U. 1950:46). I denna utredning
klargöres vidare, att det, om utbildningskapaciteten ökas på däri föreslaget
2 Hilmng till riksdagens i>rolakoll 1951. 1 samt. Nr 147.
18
Kungi. Maj:ts proposition nr 147.
sätt, så att tvenne kurser komma att pågå samtidigt med ett elevantal på
tillsammans 24—30 elever, blir nödvändigt att bereda skolköksseminariet
egna lokaler genom uppförande av en nybyggnad. Utrymme för en sådan
byggnad med erforderliga trädgårdsanläggningar för undervisningsändamål
finnes inom den staten tillhöriga tomt, på vilken folkskoleseminariet
är beläget.
Av berörda skäl har landstinget beslutat att låta uppföra en byggnad för
skolköksseminariet och hemställt, att byggnadsstyrelsen ville medverka
till att nybyggnaden kunde förläggas till den nyssnämnda, av folkskoleseminariet
disponerade tomten nr 1 i kvarteret Hugin. Genom en sådan
förläggning av byggnaden skulle även vinnas den fördelen, att sambruk av
vissa lokaler kunde ske mellan folkskoleseminariet och skolköksseminariet.
Landstinget har hemställt, att skolköksseminariet för den planerade nybyggnaden
måtte få åtnjuta förmåner av fri värme och elström.
Det område, som skulle erfordras för det nya skolköksseminariet, har å
en i ärendet företedd situationsplan markerats med blå färg. Denna mark,
som omfattar omkring 4 200 m2, utgör seminarietomtens sydvästra del.
Seminarietomten med därå uppförd byggnad finnes upptagen på statens
allmänna fastighetsfond, byggnadsstyrelsens delfond. Efter samråd med
skolöverstyrelsen får byggnadsstyrelsen tillstyrka, att den ifrågavarande
tomtmarken kostnadsfritt upplåtes till Västerbottens läns landsting för uppförande
av nybyggnad för skolköksseminarium samt att Kungl. Maj:t medgiver,
att denna nybyggnad kostnadsfritt erhåller värme och elström från
den i folkskoleseminariet inrymda värme- och elcentralen. Upplåtelsen bör
gälla sa länge utbildning av skolkökslärarinnor bedrives inom byggnaden.
Efter upplåtelsens upphörande skall tomtdelen, därest från statsverkets
sida så pafordras, pa landstingets bekostnad återställas i ursprungligt
skick. Ritningar till nybyggnaden skola underställas byggnadsstyrelsen för
granskning.
Föredraganden. Det i byggnadsstyrelsens skrivelse berörda betänkandet
med förslag till utbildning av lärarinnor inom det husliga området är nu
föremål för remissbehandling. Då det enligt min mening icke kan råda
någon tvekan om behovet och lämpligheten av att alltjämt förlägga dylik
utbildning till Umeå, anser jag anledning icke föreligga att avvakta resultatet
av remissbehandlingen, innan ställning tages till byggnadsstyrelsens
nu gjorda framställning, som tillkommit efter samråd med skolöverstyrelsen.
Jag anser mig böra tillstyrka, att det föreslagna området om c:a 4 200 m2
av folkskoleseminariets i Umeå tomt upplåtes till Västerbottens läns landsting
för uppförande av nybyggnad för skolköksseminarium. Hinder bör
givetvis icke möta mot att till nybyggnaden förlägges jämväl annan utbildning
inom det husliga området. Upplåtelsen ifråga bör ske avgiftsfritt och
med nyttjanderätt tills vidare, så länge området användes för avsett ändamål,
samt under villkor i övrigt, som Kungl. Maj:t bestämmer. Ifrågavarande
markupplåtelse synes vara av beskaffenhet att böra underställas
riksdagens prövning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
19
Jag har icke något att erinra emot att nybyggnaden anslutes till den i
folkskoleseminariet inrymda värme- och elcentralen, och förutsätter härvid,
att landstinget icke skall lämna något byggnadsbidrag för nämnda
centralanläggning. Däremot är jag icke beredd att nu taga ställning till
frågan om kostnadsfri leverans till nybyggnaden av värme och elström.
Denna fråga torde böra prövas först framdeles, då spörsmålet blivit mera
aktuellt.
Åberopande det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att medgiva, att till Västerbottens läns landsting må för
uppförande av nybyggnad för skolköksseminarium avgiftsfritt
och med nyttjanderätt samt under villkor i övrigt, som
av Kungl. Maj:t bestämmas, upplåtas av mig förordat område
av folkskoleseminariets i Umeå tomt.
5. Statsbidrag till folkhögskolor.
A. Gällande bestämmelser.
Till folkhögskolorna utgår nu statsbidrag i huvudsak:
såsom bidrag till kursernas uppehållande:
1. med högst 10 000 kronor som grundanslag till vinterkurs, högst 4 000
kronor till kvinnlig avdelning vid vinterkurs, högst 5 000 kronor som grundanslag
till sommarkurs, högst 4 000 kronor till andra årskurs under vinterkurs
jämte ytterligare högst 1 000 kronor, om med sådan kurs är förenad
skyldighet att avlöna särskild ämneslärare med fast anställning, samt högst
3 000 kronor till andra årskurs under sommarkurs,
2. till anordnande av parallellundervisning vid vinterkurs med högst
1 500 kronor för avdelning, dock sammanlagt högst 6 000 kronor, och vid
sommarkurs med högst 1 000 kronor för kurs, dock sammanlagt högst
2 000 kronor,
3. med 15 procents höjning av eljest utgående statsbidrag, därest vinteroch
sommarkurs författningsenligt skola pågå minst tre veckor utöver eljest
föreskriven minsta undervisningstid,
såsom bidrag till rektors och lärares avlöning:
4. till föreskrivna ålderstillägg,
5. till ersättning åt vikarie utöver det belopp den tjänstledige är skyldig
avstå av sin avlöning till vikarien,
6. till undervisning i hushållsgöromål i skolans första årskurs,
7. till rörligt tillägg, kristillägg och dyrtidstillägg ett procentuellt tillägg
å under 1—4 angivna bidrag, beräknat efter ett procenttal, som motsvarar
den genomsnittliga procentsats, efter vilken rörligt tillägg och kristillägg
utgått till statliga befattningshavare under de två senast förflutna kalenderhalvåren
och
8. till provisoriskt lönetillägg jämte däremot svarande avlöningstillägg
22 procent av de under 1—3 angivna bidragen.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
Såsom villkor för statsbidrag gäller bland annat, att landsting, hushållningssällskap,
kommuner eller enskilda var för sig eller gemensamt tillskjuta
vad som utöver statsbidragen erfordras för skolverksamhetens behöriga
bedrivande.
För fortsättningskurs utgår statsbidrag till lärares avlöning, beräknat
efter högst 1 000 kronor för varje läsperiod om fyra veckor. För parallellundervisning
utgår icke särskilt statsbidrag, men sådan undervisning
beaktas i viss män vid bestämmande av statsbidragets storlek. Statsbidrag
må under läsåret utgå för högst 3 läsperioder för fortsättningskurs anknuten
till första årskursen samt för högst 3 läsperioder för fortsättningskurs
anknuten till andra årskursen. Såsom villkor för statsbidrag gäller bland
annat, att kursplan för fortsättningskursen godkänts av skolöverstyrelsen.
Ansökan om statsbidrag prövas och avgöres av skolöverstyrelsen, och
bidragen utbetalas av statskontoret.
B. Lärarlöncsakkunnigas förslag.
Allmänna grunder.
Lärarlönesakkunniga ha framhållit, att statsbidragen till folkhögskolorna
nu utginge i många olika former. Huvudparten av statsbidragen vore beroende
på kursernas antal och längd samt elevantalet. Fn större enhetlighet
i bidragssystemet vore önskvärd. Skolöverstyrelsen hade i ett år 1938
framlagt förslag bl. a. föreslagit, att löner och arvoden till lärarna skulle
läggas till grund för beräkning av statsbidragets storlek, dock att kostnaderna
icke skulle helt täckas av statsmedel. De sakkunniga anslöte sig
i princip till denna uppfattning. Det torde ej kunna råda någon tvekan om
att vid bestämmande av de olika bidragen för särskilda kurser hänsyn
främst borde tagas till de utgifter, som betingades av lärarlönerna. Att så
skulle ske hade också förutsatts vid fastställandet av nu gällande statsbidragsgrunder.
En konsekvent tillämpning av principen om att statsbidragen borde ställas
i relation till lärarlönerna skulle enligt de sakkunnigas mening knappast
medföra några olägenheter för folkhögskolorna:
Principen nödvändiggör, att skolöverstyrelsen bestämmer det antal lärare,
som med hänsyn till antalet elever, kurser och undervisningsavdelningar
erfordras vid varje folkhögskola, och till vilket statsbidrag kan
utgå. Ett dylikt förfarande avviker dock mera i form än i sak från nu tilllämpad
ordning vid beviljandet av statsbidrag. Ur administrativ synpunkt
synes skolöverstyrelsens prövning icke medföra större svårigheter än fastställandet
av det antal kurser av olika slag, parallellundervisning och liknande
anordningar, för vilka statsbidrag kan utgå.
Det föreslagna förfaringssättet har tidigare påståtts medföra inskränkning
av skolstyrelsens rätt att alltefter skolans behov anställa icke-ordinarie
lärare. Denna frihet kan givetvis ha ett visst värde, men den medför knap
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 1A7.
21
past ekonomiska förmåner för skolan, emedan statsbidragens storlek nu
väsentligen torde vara oberoende av lärarantalet. Någon inskränkning av
skolstyrelsernas nuvarande frihet i berörda avseende synes för övrigt icke
böra ske. Styrelserna böra nämligen utan särskild prövning av överstyrelsen
äga att exempelvis öka kursernas längd, anordna parallellavdelningar
eller vidtaga andra av förhållandena påkallade åtgärder i fråga om skolans
verksamhet ävensom att anställa härför erforderliga lärare, dock att statsbidrag
till lärarlönerna i dylika fall icke kan påräknas.
Vid övervägande av frågan, hur stor del av löner och arvoden vid folkhögskolorna
som borde utgå av statsmedel, ha lärarlönesakkunniga funnit
sig böra förorda, att statsbidraget skulle utgå med 90 procent av de löneoch
arvodesbelopp, som bestämdes för lärarna. De sakkunniga ha anfört
bl. a.:
Till löner åt såväl folk- och småskollärare som lärare vid högre kommunala
skolor bidraga vederbörande huvudmän. Denna princip bör tillämpas
jämväl beträffande folkhögskolorna.
De till folkhögskolorna enligt nu gällande grunder utgående statsbidragen
täcka ofta icke helt skolornas kontanta lönekostnader. Till kostnaderna
för lärarna böra även hänföras utgifter, som föranledas av skyldigheten att
tillhandahålla lärare fri bostad eller lämna kontant ersättning härför. Enligt
de sakkunnigas förslag skall emellertid denna skyldighet bortfalla.
Med hänsyn till det ändrade förhållandet beträffande bostadsförmånerna
kan den nuvarande formen för folkhögskolornas tillskott till lärarlönerna
icke tillämpas. Med utgångspunkt i att relationen mellan nu utgående statsbidrag
och skolornas bidrag till lönekostnaderna i huvudsak bör bibehållas
ha de sakkunniga funnit sig böra förorda, att skolornas bidrag fastställes
till 10 procent av lönebeloppen och att statsbidraget sålunda utgår med
90 procent av de löne- och arvodesbelopp, som komma att bestämmas för
lärarna vid folkhögskolorna.
I den mån angivna grund för beräkningen av statsbidragets storlek skulle
komma att medföra någon mindre förskjutning av relationen mellan statens
och skolornas bidrag torde denna enligt de sakkunnigas beräkningar i
regel utfalla till skolornas förmån. Slutligen framhålla de sakkunniga, att
de vid sitt ståndpunktstagande icke kunnat taga hänsyn till att statsbidrag
ifrågasatts skola utgå jämväl till skollokaler och tjänstebostäder vid folkhögskolor.
Vissa de t al jf rå g o r.
Lärarlönesakkunnigas förslag innebär, att statsbidrag skall utgå med
90 procent av folkhögskolornas kostnader för lärarlöner. Dessa kostnader
kunna emellertid ej bestämmas förrän efter kursernas eller arbetsårets
slut. Statsbidrag bör därför enligt de sakkunnigas mening framdeles rekvireras
först efter arbetsårets slut. Emellertid bör förskott utgå, så att skolorna
ej komme i sämre läge än nu.
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 147.
De sakkunniga ha vidare framhållit, att gällande statsbidrag vore avsett
att täcka kostnaderna endast för den föreskrivna minimitiden för kurserna.
Framdeles borde det emellertid få vara möjligt för skolöverstyrelsen att
medgiva statsbidrag till lärarlöner för längre kurstid än minimitiden. Skolorna
borde dock alltjämt vara oförhindrade att på egen bekostnad förlänga
kurstiden utöver den sålunda medgivna. Undervisningens anordning
liade hittills ankommit på skolorna att själva bestämma. Denna frihet
borde skolorna i viss utsträckning få behålla, men statsbidraget borde —
liksom nu — maximeras, överstyrelsen borde sålunda framdeles bestämma
det sammanlagda antal undervisningstimmar per vecka eller kurs, för vilket
statsbidrag finge utgå i läroämnen och varje övningsämne.
Enligt de sakkunnigas mening skulle skolöverstyrelsen alltså besluta om
den kurstid samt det antal tjänster och undervisningstimmar, å vilka statsbidrag
skulle beräknas. Härom ha de sakkunniga anfört bland annat:
Anordnar folkhögskola undervisning flera timmar i veckan under den
godtagna kurstiden eller låter skolan kurs pågå längre tid än överstyrelsen
godtagit, skola kostnaderna härför helt åvila skolan. Löneregleringen bör
emellertid gälla även för sådan undervisning, och skolorna böra icke äga
rätt att härför avlöna rektorer och lärare med högre eller lägre belopp än
dem, som fastställts för den statsbidragsberättigade undervisningen. Härvid
böra gälla vissa speciella regler, huvudsakligen avseende bestämmande
av timarvode.
Prövningen av omfattningen av den undervisning, för vilken statsbidrag
må utgå, bör ske före kursernas början eller kort tid därefter.
För vinterkurs bör skolöverstyrelsen fastställa icke blott sammanlagda
timtalet utan även antalet icke-ordinarie ämneslärartjänster med full tjänstgöring,
till vilka statsbidrag må utgå utöver statsbidrag till ordinarie tjänster.
Vid lantbruksundervisningsanstalterna sker redan nu en sådan prövning.
Vid beräknandet av antalet tjänster bör för rektorstjänst beräknas
14—22 veckotimmar med hänsyn till skolans storlek och rektorsgöromålens
omfattning samt för varje heltidstjänst 26 veckotimmar. Skolorna äga
visserligen utan skolöverstyrelsens medgivande nedsätta tjänstgöringen å
ordinarie ämneslärartjänst till lägst 20 veckotimmar. Kostnaderna härför
böra emellertid helt åvila skolan. I ämneslärartjänst bör inom vissa gränser
kunna inräknas undervisning i övningsämne. I den mån statsbidragsberättigade
lärartimmar ingå i icke-ordinarie heltidstjänst, som skolan själv
bekostar, bör statsbidrag härför utgå såsom till timlärare. För sådan tjänst
bör skolan erlägga huvudmansavgift på samma sätt som för övriga lärare.
Skillnaden mellan det av överstyrelsen fastställda timtalet för läroämnen
under vinterkurs samt det beräknade timtalet för ordinarie tjänster och
icke-ordinarie heltidstjänster bör överstyrelsen tilldela skolan som timlärartimmar.
För sommar- och fortsättningskurs behöver endast fastställas antalet
statsbidragsberättigade timmar i läroämnen för vecka eller kurs. Det ankommer
sedan på skolan att tillse, att för dessa timmar i första hand anlitas
rektor och ordinarie lärare (den senares tjänstgöring kan delvis avse öv
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
23
ningsämnen). Vad nu sagts om fortsättningskurs gäller även statsunderstödd
folkbildningskurs.
I övningsämnen är ordinarie och extra ordinarie lärares tjänstgöringsskyldighet
ej knuten till de olika kurserna såsom i fråga om ämneslärarna.
I stället skall deras undervisningsskyldighet utgöra visst timtal per arbetsår
eller halvt arbetsår. Det är därför tillfyllest, att skolöverstyrelsen fastställer
det sammanlagda timtalet i varje övningsämne för varje kurs.
De sakkunniga ha ansett det nödvändigt, att följande riktlinjer fastställdes
för anordnande av parallellundervisning vid folkhögskolorna [3 § f)
i de sakkunnigas förslag till statsbidragskungörelse]:
För anordnande av parallellundervisning bör som allmän regel gälla,
att i läroämnen samt i ämnena gymnastik och sång elevantalet i samavdelning
eller i manlig och kvinnlig avdelning i första årskursen under
vinterkurs, i första årskursen under sommarkurs och i fortsättningskurs
bör överstiga 40, därest mera omfattande parallellundervisning anordnas,
eller överstiga 25, därest parallellundervisning anordnas i mindre omfattning,
samt
att i ämnena hushållsgöromål, manlig eller kvinnlig slöjd eller vävning
i avdelning knuten till första eller andra årskurs eller till fortsättningskurs
elevantalet bör uppgå till lägst 16.
I det timtal, för vilket statsbidrag må utgå, skall enligt lärarlönesakkunnigas
förslag också få inräknas studiecirkelverksamhet, anordnad för
skolans elever under ledning av rektor eller lärare, med högst 10 studiecirkeltimmar
per vecka för varje skola. De sakkunniga ha åberopat, att
framställning om statsbidrag för studiecirkelverksamhet gjorts från folkhögskolehåll
och att de sakkunniga funnit denna studieform väl lämpad
att ingå som ett led i folkhögskolans arbete.
Enligt lärarlönesakkunnigas förslag skall det ankomma på skolöverstyrelsen
att såväl bestämma som utbetala statsbidrag till folkhögskolorna.
Om skolorna icke skola komma i sämre ställning än nu, böra enligt de sakkunnigas
mening förskott utgå med jämförelsevis höga belopp. Då huvudparten
av kostnaderna hänför sig till vinterkursérna, som infalla i början
av arbetsåret (den 1 oktober—den 30 september), ha de sakkunniga förordat,
att förskott skall utbetalas den 1 oktober, den 1 januari och den 1
april med sammanlagt 90 procent av det statsbidragsbelopp, som kan
beräknas komma att utgå till skolan under arbetsåret.
C. Yttranden.
Skolöverstyrelsen har med anledning av yrkanden från några folkhögskolor
förordat, att statsbidrag får utgå även för tredje årskurs av vinterkurs,
då särskilda skäl därtill föreligga, överstyrelsen har vidare anfört,
att de sakkunnigas förslag till statsbidragsgrundcr ej mött några principiella
invändningar i de infordrade utlåtandena. Beträffande vissa detaljer
hade emellertid invändningar rests. Sålunda hade ett par folkhögskolor
24
Kungl. Maj:ts proposition nr Hl.
yrkat, att för varje heltidstjänst i läroämnen borde beräknas 24 undervisningstimmar
i veckan under vinterkurs. överstyrelsen förordade 25
timmar. Beträffande statsbidrag till parallellundervisning har överstyrelsen
anfört:
I de infordrade utlåtandena har yrkats, att uppdelning i parallellavdelningar
skulle kunna ske icke blott på grund av elevernas förkunskaper och
antal utan även med hänsyn till deras studieintresse eller studieriktning.
Vid tilldelning av parallellanslag tar överstyrelsen redan nu viss hänsyn
härtill genom att medge sådant anslag i större utsträckning i vissa ämnen,
såsom språk, överstyrelsen förordar, att stadgande härom meddelas. Detta
bör givetvis gälla samtliga vinter-, sommar- och fortsättningskurser vid
folkhögskola.
Dessutom har yrkats, att lika förmånliga normer skulle gälla för sommarkurs
som för vinterkurs. överstyrelsen, som ansluter sig till denna uppfattning,
förordar, att 3 § f) andra stycket av förslaget till statsbidragskungörelse
blir generellt tillämpligt å samtliga årskurser av vinterkurs,
sommarkurs och fortsättningskurs. Därigenom blir det möjligt att anordna
parallellundervisning även vid den av överstyrelsen förordade tredje årskursen
av vinterkurs.
Statskontoret har erinrat om, att statsbidrag till högre kommunala skolor
utgår med 78 procent av lönekostnaderna och att samma procenttal
skall tillämpas i fråga om övningslärare vid icke-statliga skolor samt att
kommunernas tillskott till lärarlönerna inom folkskolan torde variera mellan
cirka 13 och 25 procent. Under sådana omständigheter syntes — även
med beaktande av folkhögskolornas begränsade ekonomiska möjligheter
— enligt statskontorets mening statsbidraget icke böra sättas högre än
85 procent.
Svenska landstingsförbundets styrelse har anfört, att då folkhögskolornas
huvudmän skulle få tillgodogöra sig erlagda hyror för lärarbostäder, någon
nämnvärd merbelastning av huvudmännen ej torde bli följden av förslaget
om statsbidrag med 90 procent av lärarlönekostnaderna. Styrelsen ansåge
sig därför kunna lämna sin anslutning till förslaget, även om det inflytande
staten betingat sig över skolorna egentligen motiverade, att lönerna helt
bestredes av statsmedel. Styrelsen har slutligen ifrågasatt, om den långt
drivna reglering, som sakkunnigförslaget innebure, vore påkallad.
D. Anslagsberäkningar.
Förslagsanslaget till Folkhögskolor: Understöd är för innevarande budgetår
uppfört med 3 500 000 kronor. Anslagsbelastningen under det sistförflutna
budgetåret utgjorde omkring 3 636 000 kronor.
Lärarlönesakkunniga ha med utgångspunkt i förhållandena under arbetsåret
1948/49 beräknat de sammanlagda lönekostnaderna vid folkhögskolorna
enligt de sakkunnigas förslag till 4 929 440 kronor och 90 procents
statsbidrag härå till 4 436 496 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr lil.
25
I sina anslagsäskanden för budgetåret 1951/52 har skolöverstyrelsen föreslagit
höjning av anslaget till 4 500 000 kronor. Därvid har överstyrelsen
utgått från de sakkunnigas kostnadsberäkningar, varjämte överstyrelsen
räknat med en kostnadsökning av 50 000 kronor för två nya folkhögskolor.
E. Föredraganden.
I samband med att genomförande av den i fjol i princip beslutade löneregleringen
för folkhögskolans lärare föreslås, bör en omprövning av
statsbidragsgrunderna för denna skolform ske.
Enligt nuvarande statsunderstödsbestämmelser rörande folkhögskolorna
utgå bidragen dels i form av vissa grundanslag till kurserna, dels såsom
lönetillägg av olika slag till lärarna. Det sammanlagda bidragets storlek är
väsentligen beroende på kursernas antal och omfattning. Enligt lärarlönesakkunnigas
förslag skall statsunderstödet helt ställas i relation till löner
och arvoden åt lärarna. Härigenom vinnes framför allt, att antalet bidragsformer
nedbringas. Det föreslagna systemet nödvändiggör, att staten betingar
sig viss bestämmanderätt i fråga om undervisningens omfattning
och lärartjänsterna, såvitt avser den statsunderstödda delen av skolans
verksamhet. Enligt sakkunnigförslaget skall statsbidraget till lärarlönekostnadernas
bestridande utgöra 90 procent. De sakkunniga ha därmed
avsett, att skolornas bidrag, 10 procent, skulle proportionellt motsvara
deras nuvarande skyldighet att tillhandahålla lärare fri bostad eller ersättning
härför, vilken skyldighet bortfaller vid löneregleringen. Relationen
mellan nu utgående statsbidrag och skolornas bidrag till lärarlönekostnaderna
skulle alltså i huvudsak bibehållas. I den mån den föreslagna grunden
för beräkningen av statsbidragets storlek skulle komma att medföra
någon förskjutning av nämnda relation skulle denna enligt vad de sakkunniga
anfört i regel utfalla till skolornas förmån. Vid remissbehandlingen
av sakkunnigförslaget har Svenska landstingsförbundets styrelse
invänt, att den avsedda statskontrollen över undervisningen skulle beröva
skolorna den frihet, de nu i vissa avseenden äga i fråga om undervisningens
anordnande, varjämte statskontoret föreslagit något lägre statsbidragsprocent
än de sakkunniga.
Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag till statsbidragsgrunder.
Enligt det föreslagna statsbidragssystemet skall skolöverstyrelsen regelmässigt
i förväg bestämma omfattningen av den undervisning, för vilken
bidrag må utgå. För vinterkurs skall överstyrelsen sålunda bestämma antalet
veckor, antalet icke-ordinarie ämneslärärtjänster med full tjänstgöring
samt antalet timlärar- och övningslärartimmar. Härvid skall undervisningsskyldigheten
för ämneslärarpersonalen beräknas enligt vissa regler (för
rektor till 14—22 veckotimmar och för lärare med full tjänstgöring till 26
3 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr Hl.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
veckotimmar, med vissa höjningar då övningsämne ingår). För sommarkurs,
fortsättningskurs och folkbildningskurs skall överstyrelsen fastställa
antalet timmar för icke-ordinarie lärare, överstyrelsen skall i regel tillämpa
vissa bestämmelser om minimiantal elever i kvinnlig och manlig avdelning,
i första och andra årskurs samt i fortsättningskurs m. m. (till största delen
motsvarande nu gällande bestämmelser), varjämte vid medgivande till anordnande
av parallellavdelning vissa allmänna regler beträffande minimiantal
elever böra iakttagas. I ringa omfattning skall studiecirkelverksamhet
för skolans elever få ingå i det timtal, för vilket statsbidrag må utgå. Statsbidraget
skall utbetalas av skolöverstyrelsen i efterskott för arbetsår (den
1 oktober—den 30 september). Under löpande arbetsår skall emellertid
utbetalas förskott med 90 procent av det för arbetsåret beräknade statsbidraget.
I övrigt torde detaljerna i sakkunnigförslaget icke här behöva
beröras. Mot de sakkunnigas förslag härutinnan finner jag i huvudsak icke
anledning till erinran. Jag kan icke tillstyrka skolöverstyrelsens framställning
beträffande statsbidrag för tredje årskurs och för parallellavdelning,
inrättad med hänsyn till elevernas studieintresse eller studieriktning.
Vid bedömande av hur det ekonomiska ansvaret för folkhögskolornas
lärarpersonal skall fördelas mellan staten och skolorna bör också tagas
hänsyn till pensionskostnaderna. Skyldigheten att bidraga till bekostandet
av lärarnas pensionering är betungande för folkhögskolorna. Det synes
skäligt, att folkhögskolorna erhålla statsunderstöd även för bestridande
av de fortlöpande, huvudmannen åvilande avgifterna för pensionering av
lärarpersonalen. Jag föreslår därför, att huvudmansavgifterna skola inräknas
i de kostnader, å vilka statsbidrag med 90 procent skall utgå. Detta bör,
såvitt avser ämneslärare, gälla endast beträffande ordinarie tjänster och
av skolöverstyrelsen godtagna extra ordinarie tjänster. Ingår i övningslärartjänst
såväl statsbidragsberättigade som icke statsbidragsberättigade timmar,
bör statsbidrag utgå endast till den del av huvudmansavgiften, som
svarar mot den statsbidragsberättigade delen av lönen. Också statsbidraget
till huvudmansavgifterna bör utbetalas till skolorna, vilka själva böra ombesörja
inbetalningen av dessa avgifter till statens pensionsanstalt.
De föreslagna statsbidragsreglerna böra gälla från och med den 1 oktober
1951. För tiden dessförinnan räknar jag med oförändrade understödsgrunder.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga
bestämmelser rörande det nya statsbidragssystemet. Förslagsanslaget till
understöd åt folkhögskolor torde för nästa budgetår böra uppräknas till
4 500 000 kronor. Vid anslagsberäkningen har jag räknat med 12 procent
förhöjning av lönerna. Till bestridande av den merkostnad, som uppkommer
med hänsyn till den beslutade höjningen av det rörliga tillägget till 32
(33) procent, ha medel anvisats under tolfte huvudtiteln.
Kungl. Maj:ts proposition nr 147.
27
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) godkänna av mig förordade ändrade grunder för
statsunderstöd åt folkhögskolor,
b) till Folkhögskolor: Understöd för budgetåret 1951/52
anvisa ett förslagsanslag av 4 500 000 kronor.
6. Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings
m.
fl. anstalter.
Detta förslagsanslag är nu uppfört med 1 200 000 kronor. Medelsbehovet
för nästa budgetår påverkas av den från och med innevarande budgetår
genomförda löneregleringen för övningslärare. Denna har emellertid icke
avseende å undervisning i hushållsgöromål, som i särskild anstalt anordnas
av landsting, hushållningssällskap eller annan av Kungl. Maj:t för ändamålet
godkänd organisation, varför medel alltjämt böra beräknas under
detta anslag till dyrtidstillägg åt vissa vid dylika anstalter anställda lärarinnor
i hushållsgöromål. Medelsbehovet påverkas vidare av löneregleringarna
för lärare vid de statsunderstödda privatläroverken, fackskolan i Uppsala
och handarbetsseminarierna. I fortsättningen torde anslaget endast komma
att belastas med utgifter för dyrtidstillägg — förutom åt nyssnämnda
lärarinnor i hushållsgöromål — åt vissa lärare, som i samband med löneregleringar
icke underkastat sig de nya lönebestämmelserna. Det är vanskligt
att uppskatta medelsbehovet. Jag förordar, att anslaget uppföres med
i förslaget till riksstat preliminärt beräknat belopp eller 50 000 kronor. Jag
hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda
undervisnings- m. fl. anstalter för budgetåret 1951/52 anvisa
ett förslagsanslag av 50 000 kronor.
Vad föredragande statsrådet sålunda under punkterna
1—6 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Hans Löwbeer.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1951:312 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag för budgetåret 1951/52 till universiteten jämte i ämnet väckt motion. a1 i texten