Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1951/52 till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m

1951-03-09 · 34 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 34 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:152, Angående anslag för budgetåret 1951/52 till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 252-

1

Nr 152.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för

budgetåret 1951/52 till åtgärder för arbetsmarknadens

reglering m. m.; given Stockholms slott den 9

mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen äskas anslag till kostnader för arbetslöshetens bekämpande,

överflyttning av arbetskraft, arbetsvärd åt partiellt arbetsföra, arbetsmarknadsstyrelsens

förrådsverksamhet samt främjande av företagsverksamhet.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 152.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars

1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson* Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,

Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkterna 52—55, föreslagit riksdagen att, i avbidan på

särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1951/52 såsom reservationsanslag

beräkna till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande in. m.

17 600 000 kronor, till Kostnader för överflyttning av arbetskraft 3 000 000

kronor, till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet 100

kronor samt till Kostnader för främjande av företagsverksamhet m. in.

1 500 000 kronor.

I skrivelse den 12 januari 1951 har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt

slutligt förslag rörande beräkningen av medelsbehovet för budgetåret

1951/52.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

Till en början torde få lämnas av arbetsmarknadsstyrelsen upprättade

redogörelser för arbetsmarknaden under 1950 och för den sannolika utvecklingen

på arbetsmarknaden under 1951. Därefter torde anslagsfrågorna få

behandlas. I samband därmed redovisas vissa förslag, som framlagts av

1950 års besparingsutredning i dess den 14 november 1950 dagtecknade

promemoria angående femte huvudtiteln.

Arbetsmarknaden under år 1950.

Arbetsmarknaden kännetecknades under 1950 av minskad arbetslöshet

och en ökad spänning mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Tendenserna

voro emellertid icke enhetliga. Skärpningen i arbetsmarknadsläget

hänförde sig huvudsakligen till den manliga arbetskraften, medan efterfrågan

på kvinnlig arbetskraft i allmänhet företedde en avmattning. Förändringarna

i förhållande till 1949 synas främst ha påverkats av export
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 152.

3

konjunkturen och den ökade byggnadsverksamheten i tätorterna. Läget på

bostadsmarknaden försvårade därjämte en interlokal omflyttning av arbetskraft,

vilket torde ha bidragit till skärpningen i arbetsmarknadsläget särskilt

på de större industriorterna.

Antalet arbetsanmälda utlänningar visade även under 1950 en mindre

ökning, huvudsakligen beroende på tillströmning av finsk arbetskraft. Största

ökningen kom på den manliga arbetskraften.

I det följande lämnas en kortfattad översikt av utvecklingen inom olika

näringsområden. En utförligare redogörelse för utvecklingen under 1950

kommer att lämnas i styrelsens årsberättelse. Styrelsen hänvisar även till

den arbetsmarknadsöversikt, som ingår i nationalbudgeten för år 1951.

Jord- och skogsbruk. Den hos arbetsförmedlingsorganen anmälda efterfrågan

på stadigvarande anställd arbetskraft till jordbruket visade under

1950 en fortsatt minskning. Däremot förekom en mindre ökning av efterfrågan

på tillfällig arbetskraft. Orsaken härtill synes främst ha varit utökningen

av betarealen och de ogynnsamma väderleksförhållandena under

betupptagningen. Behovet av säsongarbetare, främst till betskötseln, tillgodosågs

i viss utsträckning genom rekrytering av dansk och finsk arbetskraft.

Efterfrågan på arbetskraft till skogsbruket, vilken under avverkningssäsongen

1949/50 visade en avmattning, ökade kraftigt under hösten

1950, och på flera håll framträdde svårigheter att tillgodose efterfrågan.

Industri. Den avmattning i efterfrågan på arbetskraft, som kännetecknade

arbetsmarknadsläget inom stora delar av industrien under 1949, efterträddes

under 1950 av en ökad spänning mellan utbud och efterfrågan på

arbetskraft. Utvecklingstendenserna voro emellertid icke enhetliga. Skärpningen

i arbetsmarknadsläget hänförde sig helt till den manliga arbetskraften,

medan efterfrågan på kvinnlig arbetskraft visade avmattning. Sistnämnda

förhållande får ses mot bakgrunden av den skiljaktiga sysselsättningsutvecklingen

inom olika branscher. Till stor del synes utvecklingen

under 1950 ha inneburit en förstärkning av vissa av de tendenser, som

framträdde under 1949, innebärande en stigande sysselsättning inom exportindustrien

jämsides med en vikande sysselsättning inom en stor del av

konsumtionsvaruindustrien. En ökning av antalet sysselsatta ägde också

rum inom de branscher, vilka påverkades av den kraftigt ökade byggnadsverksamheten.

Läget på bostadsmarknaden synes särskilt för vissa delar av verkstadsindustrien

samt för järnbruken ha begränsat utrymmet för en större nettoökning

av arbetsstyrkan. Härtill har kommit den begränsning, som knappheten

på yrkcsutbildad arbetskraft utgjort. Endast i mindre utsträckning

har det varit möjligt att tillgodose behovet av yrkesarbetare genom utländsk

arbetskraft. Den tilltagande knappheten på dylik arbetskraft även i Tyskland

och Italien har försvårat möjligheterna till en rekrytering i dessa

länder.

Bgggnadsverksamhet. Inom byggnadsverksamheten skedde en kraftig sysselsättningsökning

under 1950. Arbetslösheten inom byggnadsfacken sjönk

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 15:!.

väsentligt i förhållande till 1949, och särskilt under högsäsongen framträdde

på flera håll brist på byggnadsarbetare.

Samfärdsel. Inom gruppen landtransport förelåg under 1950 en mycket

kraftig'' efterfrågan på arbetskraft. Denna torde bl. a. få ses mot bakgrunden

av den växande utrikeshandeln, vilken särskilt påverkade stuveriverksamheten,

samt den ökade byggnadsverksamheten. Även inom sjöfarten var

efterfrågan på arbetskraft stor.

Handel. Sysselsättningsförändringarna inom detta område torde ha varit

relativt små och inom detaljhandeln väsentligen bestämts av tillkomsten av

nya butiker. Utvecklingen inom partihandeln torde delvis ha påverkats av

den ökade utrikeshandeln. Arbetsmarknadsläget kännetecknades av en viss

skärpning av efterfrågan på lagerpersonal, medan efterfrågan på butikspersonal

visade någon minskning i förhållande till utbudet av arbetskraft.

Allmän tjänst. Särskilt inom skolväsendet och sjukvården torde en ökning

av antalet sysselsatta ha ägt rum. Efterfrågan på folkskollärare samt

på sjukvårdsbiträden kunde dock i allmänhet tillgodoses utan större svårigheter.

Däremot förelåg fortfarande underskott på läroverkslärare ävensom

på sjuksköterskor.

Husligt arbete. Arbetsmarknadsläget inom detta område kännetecknades

av en fortsatt minskning av efterfrågan på fast anställda hembiträden.

Även efterfrågan på tillfällig arbetskraft visade en vikande tendens. Liksom

inom flertalet övriga kvinnliga arbetsområden framträdde en mindre

lättnad i arbetsmarknadsläget.

Den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden under år 1951.

Med hänsyn till de tendenser, som f. n. känneteckna den ekonomiska utvecklingen,

synes en fortsatt hög svsselsättningsnivå sannolik under 1951.

Detta hindrar icke, att en mindre avmattning i efterfrågan på arbetskraft

är tänkbar som följd bl. a. av den beslutade begränsningen av byggnadstillståndsgivningen

och en sannolikt något minskad efterfrågan på vissa

konsumtionsvaror. Här bortses då från de återverkningar på arbetsmarknaden,

som en skärpning av det utrikespolitiska läget kan få. En avmattning

i efterfrågan på arbetskraft inom vissa branscher kan, med hänsyn

till de svårigheter en omflyttning av arbetskraft i många fall möter till

följd av bl. a. läget på bostadsmarknaden, närmast väntas medföra lokala

skiljaktigheter i arbetsmarknadsläget. Åtgärder i arbetslöshetsmotverkande

syfte kunna därför bli erforderliga inom lokalt begränsade områden,

även om arbetsmarknadsläget allmänt sett kännetecknas av hög sysselsättning.

Beträffande den sannolika utvecklingen inom olika näringsoinråden må

följande anföras.

Då en minskad efterfrågan på arbetskraft till byggnadsverksamheten kan

väntas påverka avflyttningen från landsbygden, torde man möjligen kun
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 162.

5

na räkna med ett något lättare arbetsmarknadsläge för jordbruket än under

nästföregående år. Efterfrågan på fast anställd arbetskraft kan väntas

komina att visa fortsatt minskning. Beträffande efterfrågan på tillfällig

arbetskraft är det svårt att uttala sig, innan klarhet vunnits om betodlingens

omfattning. Man synes doek icke ha anledning vänta några större

förändringar på denna del av arbetsmarknaden. Inom skogsbruket kan

man för den del av året, som hänför sig till innevarande avverkningssäsong,

räkna med hög sysselsättning. Beträffande sysselsättningsutvecklingen

under nästkommande avverkningssäsong är det nu omöjligt att utsäga

något. Skulle eu nedgång i avverkningarna inträffa, kan detta särskilt väntas

påverka arbetsmarknadsläget i övre Norrland. Utvecklingen inom detta

område måste därför följas med uppmärksamhet, så att ev. erforderliga

åtgärder i arbetslöshetsmotverkande syfte i tid kunna förberedas.

Beträffande industrien synes en fortsatt stigande sysselsättning sannolik

inom framför allt exportindustri samt sådana branscher, vilka påverkas

av ökade försvarsbeställningar. Särskilt inom vissa delar av verkstadsindustrien

synes man ha anledning räkna med en stor efterfrågan på arbetskraft.

Däremot är eu vikande sysselsättning och en något minskad efterfrågan

på arbetskraft tänkbar inom somliga konsumtionsvaruindustrier

med avsättning på hemmamarknaden. Sysselsättningen inom byggnadsämnesindustrien

kan med hänsyn till utvecklingen inom byggnadsverksamheten

antagas bli i stort sett oförändrad. Då en väsentlig del av efterfrågan

på arbetskraft till industrien kan väntas komma att koncentreras

till de större metallindustriorterna, blir bl. a. tillgången på bostäder i dessa

orter av betydelse för möjligheterna att tillgodose denna efterfrågan. Vid

fördelningen på länsarbetsnämnderna av den för år 1951 tillgängliga reservkvoten

för bostäder har styrelsen förutsatt, att denna bl. a. skall kunna

komma till användning för industribostäder. Med hänsyn till knappheten

på yrkesutbildad arbetskraft kommer styrelsen även i fortsättningen att

hålla kontakt med vederbörande organ i andra länder, från vilka en rekrytering

av dylik arbetskraft kan tänkas ske. De närmare förutsättningarna

vid rekryteringen av utländsk arbetskraft beräknas liksom förut skola

prövas från fall till fall efter samråd med vederbörande parter på arbetsmarknaden

och med beaktande av bl. a. tillgången på bostäder på vederbörande

orter. Något större tillskott av yrkesarbetare från andra länder

synes dock av tidigare angivna skäl icke vara att påräkna.

ökningen av den totala byggnadsvolymen har i nationalbudgeten för år

1951 uppskattats till ca 2 procent mellan 1950 och 1951 mot åtminstone 5

procent mellan 1949 och 1950. Man synes därför böra räkna med en mindre

efterfrågan på arbetskraft till byggnadsverksamheten än under nästföregående

år. Då läget på denna del av arbetsmarknaden kan väntas komma

att förete lokala skiljaktigheier, kommer styrelsen liksom förut alt med

uppmärksamhet följa utvecklingstendenserna på de särskilda orterna.

Inom övriga näringsgrenar synes en i stort sett oförändrad eller möjligen

något minskad efterfrågan på arbetskraft vara att vänta. Då dessa nä
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr jö2.

ringsgrenar i stor utsträckning sysselsätta kvinnor, är eu viss avmattning

i efterfrågan på kvinnlig arbetskraft tänkbar.

Även om de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna vid uppkommande arbetslöshet

enligt styrelsens mening i första hand måste gå ut på att främja

en omflyttning av den friställda arbetskraften till sådana områden, dar

brist på arbetskraft föreligger, kan dock, såsom ovan framhållits, särskilda

hjälpåtgärder bli erforderliga inom lokalt begränsade områden. Då kontantunderstöd

endast synes böra utgå i undantagsfall, där arbetslösheten

är av rent temporär art, ifrågakomma härvid huvudsakligen byggnadsoch

anläggningsarbeten, antingen i form av beredskapsarbeten med bidrag

från till styrelsens disposition stående anslag eller i form av andra allmänna

eller enskilda arbeten, för vilka medel finnas disponibla och vilkas

igångsättning kan regleras genom byggnadstillslåndsgivningen. Enligt styrelsens

mening måste i nuvarande arbetsmarknadsläge valet mellan dessa

olika slag av arbeten träffas från fall till fall med beaktande av bl. a.

ifrågakommande arbetsobjekts inbördes angelägenhetsgrad, arbetslöshetsklientelets

sammansättning samt förutsättningarna att på längre sikt uppehålla

en byggnads- och anläggningsverksamhet av viss omfattning. Vid beräkningen

av anslaget till kostnader för arbetslöshetens bekämpande har

styrelsen utgått från att även i fortsättningen andra allmänna eller enskilda

arbeten än beredskapsarbeten skola kunna ifrågakomma såsom sysselsättningsobjekt

vid uppkommande arbetslöshet.

Kostnader för arbetslöshetens bekämpande in. in.

Anslag Nettoutgift

1949/50 ........................ 21 000 000 19 077 578

1950/51 (statsliggaren s. 331) .... 19800000

1951/52 (förslag) ............. 17 600 000

1950 års besparingsutrednings promemoria.

Besparingsutredningen framhåiler inledningsvis, att kostnaderna för arbetslöshetsbekämpande

åtgärder synas påfallande höga med hänsyn till den

under senare år utpräglade bristen på arbetskraft. Allvarliga ansträngningar

böra därför nu göras för att väsentligt nedbringa dessa kostnader.

Under det för innevarande budgetår anvisade anslaget å 19 800 000 kronor

äro — anför utredningen — de ur statsfinansiell synpunkt mest betydelsefulla

posterna beredskapsarbeten (12,8 milj. kronor), arkivarbets- och musilcerhjälp

jämte forskarstipendier (4,5 milj. kronor) samt statliga steninköp

(2,6 milj. kronor).

Utredningen erinrar, att beredskapsarbeten äro en synnerligen dyrbar

hjälpform vid arbetslöshet av ringa omfattning; ett företräde för understödslinjen

skulle medföra minskade utgifter. Av sociala skäl kan utredningen

emellertid ej förorda, att arbetslinjen överges. Utredningen fortsätter:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

Även om alliså beredskapsarbetena bibehållas i de fall där de anses oundgängliga,

synas icke obetydliga besparingsmöjligheter ligga inom räckhåll.

För det första bör hänvisning till dylikt arbete ske efter en ytterst restriktiv

prövning. Härigenom bör en viss minskning av antalet dagsverken kunna

åstadkommas. För det andra är det angeläget att kostnaderna för arbetena

nedpressas. Man räknar f. n. med en dagsverkskostnad av ca 45 kronor,

vilket innebär att en väsentlig del av kostnaden faller på andra faktorer än

själva lönerna. Besparingsutredningen anser, att alla utvägar måste prövas

att åstadkomma en övergång till mindre kostnadskrävande arbeten. Visserligen

uttalade 1947 års arbetslöshetssakkunniga att det knappast vore möjligt

att övergå till mindre materialkrävande arbeten. Besparingsutredningen

är dock icke övertygad om att det är helt uteslutet att sysselsätta arbetslösa

med andra arbeten än väg- samt vatten- och avloppsanläggningar. Utredningen

vill sålunda rekommendera att arbetsmarknadsstyrelsen får i uppdrag

att grundligt inventera alla till buds stående möjligheter och därefter

inkomma med förslag till Kungl. Maj :t i frågan. Om dagsverkskostnaden nedbringas

exempelvis till 20 kronor, åstadkommes en besparing i storleksordningen

5—6 milj. kronor. Vidare bör — såsom tidigare av statsmakterna

förutsatts — en successivt växande andel av arbetena bedrivas såsom statskommunala

arbeten.

Besparingsutredningen, som framhåller, att kostnaderna för arkivarbetare

icke torde kunna minskas på annat sätt än att antalet hjälpta nedgår, anför

i denna del:

Utredningen vill ifrågasätta om man icke bör upphöra med den nu tillämpade

praxis, som innebär att personer i vissa fall få kvarstå i arkivarbete

upp till 70 års ålder, även om de samtidigt erhålla folkpension. I övrigt vill

utredningen endast understryka vikten av att arbetsmarknadsorganen tillvarataga

alla i nuvarande arbetsmarknadsläge befintliga möjligheter att

placera ut arkivarbetare på marknaden och därigenom efterhand minska

ifrågavarande arbetslöshetsgrupp.

I fråga om de f. n. utgående forskarstipendierna föreslår utredningen, att

inga nya stipendier i fortsättningen utdelas. Stipendium skulle sålunda utgå

endast till personer som nu uppbära dylika, varigenom verksamheten successivt

skulle avvecklas.

Utredningen finner vidare önskvärt, att de nuvarande steninköpen avvecklas

och likställas med övriga vägändamål. Kostnaderna för stenbeläggningar

böra alltså inrymmas i den totala anslagsramen för vägväsendet.

Enligt utredningens mening bör en sammanlagd besparing å förevarande

anslag med 8 ä 9 milj. kronor enligt nu angivna riktlinjer kunna ernås.

Arbetsmarknadsstyrelsens yttrande över besparingsutredningens promemoria.

Arbetsmarknadsstyrelsen, som avgivit yttrande över besparingsutredningens

promemoria i vad densamma rör anslagen till åtgärder för arbetsmarknadens

reglering, har lämnat följande uppgifter angående antalet hos arbetslöshetsnämnd

anmälda hjälpsökande arbetslösa vid vissa tidpunkter

åren 1949 och 1950.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 152.

Stockholm,

Göteborg,

Malmö

Blekinge

län

Göteborgs o.

Bohus län

(utom Gtbg)

Väster-

norrlands

län

Väster-

bottens

län

Norr-

bottens

län

Riket

i övrigt

Hela riket

476

51

199

Den 31 augusti 1949:

339 | 62

107

194

1428

964

134

236

Den 28 februari 1950:

985 | 905

1201

562

4 987

462

76

146

Den 31 augusti 1950:

247 | 65

no

148

1254

,729 .

59

157

Den 30 november 1950:

. 287 | 142

405

371

2150

En jämförelse mellan sammanställningens siffror för de olika tidpunkterna

utvisar - framhåller styrelsen — att arbetslösheten utmärkes av stor

säsongvariation. Detta gäller speciellt de tre nordligaste länen. Under det att

antalet hjälpsökande arbetslösa i dessa län vid slutet av augusti 1950 utgjorde

422, iunnos den 28 februari 1950 3 091 hjälpsökande eller något mer

än 7 gånger så många. Styrelsen anför vidare bi. a. följande.

Inom Västerbottens och Norrbottens län äro de hjälpsökande arbetslösa

ofta hemmahörande i trakter, där skogsarbete ej finns att tillgå i tillräcklig

utsträckning, och då de av olika orsaker såsoin innehav av småbruk, familjeförhållanden,

sjukdom etc. till stor del äro bundna vid hemorten, kunna

de ej lämpligen anvisas ev. tillgängligt arbete på annat håll inom de egna

länen eller i andra delar av landet. Arbetslösheten i Västernorrlands län

är till största delen att finna bland äldre utrationaliserade sågverksarbetare

och vintertid bland stuveriarbetare, vilka ej lämpligen kunna anvisas arbete

utom hemorten. De arbetslösa i Blekinge och Bohuslän utgöras til!

övervägande delen av äldre stenarbetare. I storstäderna utgöras de hjälpsökande

huvudsakligen av personer, som äro placerade i arkivarbete och

musikerhjälp, samt vintertid av byggnadsarbetare, som visserligen äro medlemmar

av erkända arbetslöshetskassor, men för vilka gälla inskränkningar

i rätten till understöd under vintern. Den arbetslösa hjälpsökande arbetskraften,

som det här är fråga om, är alltså oftast svår att förflytta till annan

ort med bättre arbetstillgång och måste därför beredas arbete i eller i närheten

av hemorten.

Innan hänvisning till beredskapsarbete sker, prövas hjälpbehovet i de enskilda

fallen av arbetslöshetsnämnden varjämte arbetsförmedlingen undersöker

möjligheterna att placera vederbörande i öppna marknaden. Styrelsen

anser, att hänvisningsförfarandet är så restriktivt som är förenligt med den

grundläggande principen att arbetslinjen skall ges företräde framför underslödslinjen.

Med anledning av besparingsutredningens förslag om en grundlig inventering

av möjligheterna till mindre materialkrävande arbeten har styrelsen

anfört följande.

Vid under 1950 verkställda inventeringar speciellt i Norrbottens och Västerbottens

län har man sökt få urvalet av arbetsobjekt så allsidigt som möj
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

9

iigt. 1 allmänhet ha vatten- och avloppsledningar och vägarbeten bedömts

som mest angelägna. I övrigt ha de offentliga arbeten, som lämpligen kunnat

bedrivas vintertid i norrlandslänen, i huvudsak visat sig utgöras av husoch

kraftverksbyggnader, vilka till följd av att de kräva yrkesvan arbetskraft

icke lämpligen kunna utföras som beredskapsarbeten.

Beträffande anläggningsarbeten, som kräva förhållandevis liten materiel,

må följande nämnas.

Under de senaste 5—G åren, liksom i ett tidigare skede, har i Norrbottens

län flottledsarbeten kommit till utförande som beredskapsarbeten. Flottledsarbetena

kunna vara dels av mindre materialkrävande art, såsom älvrensningar

och stensprängningar, släntläggningar, sten- och risarmar, erosionsskydd,

planeringsarbeten o. d., dels kistbyggnader, om- och nybyggnad av

regleringsdammar, kättingskajer otc., i vilka arbeten materialier i större utsträckning

ingå. Numera utföras älvrensningar till stor del maskinellt, vartill

kommer, att vissa av ovannämnda mindre materialkrävande arbeten

ofta på grund av snö- och isförhållandena ur ekonomisk synpunkt icke

lämpligen kunna utföras vintertid. De flottledsbyggnader, som numera föreslås

so ro beredskapsarbeten, äro i huvudsak kistbyggnader, dammar in. m.

Flygplatsarbeten kräva förhållandevis liten materiel endast i fråga om

vissa delarbeten som röjning, terrassering, dränering m. m. I den mån dessa

arbeten kunna utföras under vinterperioden, kunna de anses lämpliga som

beredskapsarbeten. Sådana flygplatsprojekt för vilka så utarbetade arbetsplaner

finnas, att arbetena skulle kunna sättas igång, och som dessutom äro

av den angelägenhetsgrad, att de kunna komma i fråga för utförande inom

den närmaste tiden, äro emellertid i allmänhet icke belägna i närheten av

de områden, där arbetslöshet förekommit de senaste åren.

Till dikningsarbeten för jordförbättring beviljas statsbidrag med högst 50

procent av anläggningskostnaden. Av diskussioner vid skilda tillfällen under

senare år med intressenter i olika dikningsföretag har framgått, att intressenterna

i regel icke äro villiga att låta utföra sådana arbeten som beredskapsarbeten,

i varje fall icke om endast författningsmässigt utgående

statsbidrag beviljas. Orsaken härtill är först och främst, att intressenterna

önska personligen medverka vid arbetenas utförande för att därmed minska

sina kontanta utgifter för desamma. Utföres dylikt arbete som beredskapsarbete,

komma i allmänhet icke intressenterna i fråga som arbetskraft vid

detsamma.

Skogsdikningar och skogsvägar äro sällan lämpliga att utföras vintertid

och kunna därför i regel icke ifrågakomma som beredskapsarbeten under

nuvarande förhållanden.

Styrelsen kommer självfallet att även i fortsättningen beakta de möjligheter,

som vid skilda tidpunkter och i olika landsdelar kunna finnas att till

beredskapsarbeten utvälja arbetsföretag, som äro så litet materielkrävande

som möjligt. Att emellertid, som utredningen ifrågasätter, nu göra en mer

eller mindre kostsam inventering av »alla till buds stående möjligheter» kan

enligt styrelsens uppfattning näppeligen tjäna något praktiskt syfte; detta

allra helst som styrelsen årligen sedan budgetåret 1944/45 verkställer de

inventeringar, vilka utgöra underlaget för de av styrelsen framlagda förslagen

till investeringsreserver, som äro avsedda att utgöra eu sysselsättningsberedskap

till motverkande av arbetslöshet.

Med hänsyn till principerna för urvalet av arbetsobjekt böra fortsätter

styrelsen kostnaderna för arbetena bedömas i jämförelse med kostnaderna

för likartade arbeten i öppna marknaden. Vissa merkostnader för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Iiungl. Maj. ts proposition nr 152.

beredskapsarbeten kunna emellertid i allmänhet icke undvikas. Nämnda

kostnadsökningar uppstå bl. a. genom att arbetarna vid beredskapsarbeten

i allmänhet icke bestå av fullgoda och yrkesvana arbetare. Utförande som

beredskapsarbete medför vidare svårigheter att anpassa arbetsstyrkans sammansättning

och storlek efter vad som är lämpligast med hänsyn till arbetets

ekonomiska och rationella bedrivande. Härtill kommer att beredskapsarbetena

till större delen måste bedrivas under den för anläggningsarbeten

otjänligaste årstiden, varjämte de hittills icke kunnat mekaniseras

i så hög grad som vore önskvärt och som är regel vid arbeten i öppna marknaden.

Styrelsen upplyser, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beträffande styrelsens

ordinarie väg- och brobyggnadsarbeten räknar med en dagsverkskostnad

av 60—90 kronor, beroende på arbetets mekaniseringsgrad. Medeldagsförtjänsten

uppgick under år 1949 vid statliga beredskapsarbeten till

22 kronor 48 öre samt vid statskommunala till 23 kronor 41 öre. Styrelsen

fortsätter härom:

Det är otänkbart att nedbringa dagsverkskostnaden till det av utredningen

angivna beloppet av 20 kronor, därest den av statsmakterna för beredskapsarbeten

antagna grundsatsen om tillämpande av den öppna marknadens löner

skall följas, och detta gäller sålunda även om man helt och hållet bortser

från kostnader, som icke utgöras av löner till arbetarna. För varje

arbete erfordras arbetsledning, arbetsredskap, i vissa fall förläggningar,

kontor och förråd, vissa materialier, transporter in. m., vilket allt medför

större eller mindre kostnader. Även om beredskapsarbetena skulle utväljas

bland icke materialkrävande företag med bortseende från angelägenheten

och bedrivas med enklast möjliga tekniska hjälpmedel, skulle dagsverkskostnaden

ändå komma att ligga väsentligt högre än den direkta lönekostnaden.

Beträffande användningen av den statskommunala formen för beredskapsarbeten

torde få hänvisas till styrelsens medelsframställning.

Vid en inom styrelsen f. n. pågående utredning om arkiv arbetar na bär

spörsmålet om åldersbestämmelserna varit uppe till diskussion. Styrelsen

har dock icke ansett lämpligt att lägga fram ett eventuellt ändringsförslag

i denna del, förrän förslag om arkivarbetsverksamheten i dess helhet kan

föreläggas Kungl. Maj :t. Styrelsen framhålleT, att om en högsta åldersgräns

fastställes för arkivarbetare torde som en konsekvens härav följa, att all

arbetslöshetshjälp måste upphöra vid samma ålder.

Förslaget att nya forskarstipendier icke vadare skola utdelas föranleder

ingen erinran från styrelsens sida.

I fråga om steninköpen anser styrelsen, att här ifrågavarande anslag bör

befrias från kostnader för avsättningssubventionerna genom att från sjätte

huvudtiteln överföres ett belopp motsvarande värdet av den gatsten, som

under budgetåret utan ersättning levereras från de statliga stenförråden til!

det allmänna väg- och gatuväsendet eller som från förråden försäljes till enskilda

förbrukare.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 152.

11

Arbetsmarknadsstyrelsens medelsframställning.

I sin skrivelse den 12 januari 1951 har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt

följande beräkning av medelsbehovet under detta anslag för innevarande

och nästa budgetår.

Arbetsmarknadsstyrelsens

beräkning för budgetåret

1950/51 1951/52

kronor kronor

A. Utgifter.

1. Beredskapsarbeten

statliga ................................. 9 900 000 9 700 000

statskommunala .......................... 2 800 000 2 900 000

eftersläpande statsbidrag .................. 100 000 250 000

2. Färdigställningsarbeten m. in................. 400 000 400 000

3. Arkivarbeten och musikerhjälp .............. 4 570 000 4 553 000

4. Kontantunderstödsverksamhet ............... 250 000 250 000

5. Resebidrag till arbetslösa .................... 10 000 10 000

6. Statliga steninköp .......................... 2 600 000 2 600 000

7. Understöd till sjömän ...................... 25 000 60 000

Summa utgifter 20 655 000 20 723 000

B. Inkomster.

Reservation från föregående budgetår .......... 2 459 000 2 404 000

Anvisat för budgetåret 1950/51 .................. 19 800 000

Intressentbidrag .............................. 800 000 1 000 000

Erforderligt anslag ............................ 17 819 000

Summa inkomster 23 059 000 20 723 000

Vid beräkningen av medelsförbrukningen under innevarande

budgetår har styrelsen inledningsvis upplyst, att antalet hjälpsökande,

som under soimnaren 1950 var 1 400 (motsvarande tid 1949 1 500),

den 30 november uppgick till 2 165 (1949 3 396). Intill den 1 januari 1951

ha under budgetåret förbrukats ca 8 490 000 kronor. De totala kostnaderna

under budgetåret äro dock väsentligen beroende av hur hjälpbehovet utvecklar

sig under senvintern och vårmånaderna, då antalet hjälpsökande

arbetslösa brukar vara flera gånger större än under sommaren.

Om kostnaderna för beredskaps- och färdigställningsarbeten anför styrelsen

bl. a.:

I skrivelse i januari 1950 angående medelsbehovet för budgetåret 1950/51

uppskattade styrelsen antalet dagsverken vid beredskapsarbeten under

nämnda budgetår till 350 000. Antalet dagsverken, som under tiden 1 januari

—30 september 1949 uppgick till 261 600, har under samma tidsperiod 1950

uppgått till 278 700. Anledning finnes icke att nu frångå nyssnämnda beräkning

och icke heller de övriga uppskattningar, vilka ligga till grund

för styrelsens beräkning av kostnaderna för statliga beredskapsarbeten till

9 900 000 kronor och för statskommunala beredskapsarbeten till 2 800 000

kronor. Liksom i nvssnämnda skrivelse uppskattar styrelsen utgifterna för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

eftersläpande statsbidrag för statskommunala beredskapsarbeten till 100 000

kronor samt för färdigställningsarbeten in. in. till 400 000 kronor.

Kostnaderna för arkivarbeten och musikerhjälp förväntas, bl. a. på grund

av att antalet musikerhjälpta ökat, stiga med 70 000 kronor utöver tidigare

beräknade 4 500 000 kronor. För kontantunderstöd, resebidrag till hjälpsökande

arbetslösa samt inköp av gatsten beräknas samma belopp som tidigare

angivits. Styrelsen förutsätter dock, att såväl arkivarbets- och musikerhjälpslönerna

som kontantunderstödsbeloppen skola få höjas redan

under innevarande budgetår med hänsyn till levnadskostnadsutvecklingen.

Den särskilda understödsverksamheten för sjömän vid arbetslöshet i utländska

hamnar torde igångsättas den 1 februari 1951. Kostnaderna beräknas

under innevarande budgetår till 25 000 kronor.

De sammanlagda utgifterna under anslaget för budgetåret 1950/51 uppskattas

således numera av styrelsen till 20 655 000 kronor. Då under anslaget

tillgängliga medel upptagits till 23 059 000 kronor, beräknas vid ingången

av nästa budgetår kvarstå en reservation av ca 2 404 000 kronor.

I brist på närmare hållpunkter har styrelsen vid denna beräkning icke tagit

någon hänsyn till de fördyringar beträffande såväl löner som priser, vilka

torde uppstå under innevarande budgetårs senare hälft.

Icke heller i fråga om medelsbehovet för budgetåret 1951/

5 2 har styrelsen i detta sammanhang räknat med några merkostnader till

följd av höjda löner och priser. Styrelsen har vidare utgått från att hjälpbehovet

under nästa budgetår blir i stort sett oförändrat.

I anslutning härtill uppskattar styrelsen antalet dagsverken vid beredskapsarbeten

under nästa budgetår till oförändrat 350 000. En ytterligare

övergång från statliga till statskommunala arbeten torde bli möjlig att åstadkomma;

antalet dagsverken i statskommunala arbeten beräknas sålunda till

35 % av hela antalet mot 33 % för innevarande budgetår. Statens procentuella

andel i kostnaderna för statskommunala arbeten uppskattar styrelsen liksom

tidigare till 50. Medelsförbrukningen beräknas till 9 700 000 kronor

lör statliga och 2 900 000 kronor för statskommunala beredskapsarbeten.

Då framställning om utbekommande av statsbidrag numera skall vara styrelsen

tillhanda inom kortare tid från arbetets avslutande än tidigare, bär

det för eftersläpande statsbidrag beräknade beloppet höjas från 100 000 till

250 000 kronor.

För färdigställningsarbeten in. in. upptagas oförändrat 400 000 kronor.

I fråga om arkivarbets- och musikerhjälpen anför styrelsen i huvudsak

följande.

För arkivarbetslöner beräknas, oaktat en viss mindre ökning av antalet

arkivarbetare, ett till 3 600 000 (— 27 000) kronor sänkt belopp, vilken

minskning sammanhänger med sysselsättningen i statskommunala arkivarbeten.

För musikerhjälpslöner beräknas 358 000 kronor och för 50

forskarstipendier om 575 kronor i månaden oförändrat 345 000 kronor

samt, med hänsyn till ökningen av antalet hjälpfall, ett till 250 000 ( +

10 000) kronor förhöjt belopp för arbetsledning, materiel m. m. Totalt beräknas

alltså hithörande kostnader till 4 553 000 kronor mot 4 570 000 kronor

innevarande budgetår.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 152.

13

Kostnaderna för kontantunderstödsverksamhet, resebidrag till hjälpsökande

arbetslösa samt statliga steninköp beräknas till oförändrade belopp.

Understödsverksamheten för sjömän utomlands har upptagits till 60 000

kronor.

Styrelsen uppskattar sålunda för budgetåret 1951/52 utgifterna under

anslaget till 20 723 000 kronor. Intressentbidragen beräknas stiga med

200 000 kronor till 1 000 000 kronor. Då styrelsen utgått från en reservation

av 2 404 000 kronor, har medelsbehovet för nästa budgetår alltså beräknats

till (20 723 000 — 1 000 000 — 2 404 000) 17 319 000 kronor, vilket belopp föreslås

avrundat till 17 300 000 kronor.

Statskontorets utlåtande.

Statskontoret, som avgivit utlåtande över såväl besparingsutredningens

promemoria i nu ifrågavarande delar som arbetsmarknadsstyrelsens förenämnda

yttrande och medelsframställning, ansluter sig till besparingsutredningens

uttalande att allvarliga ansträngningar böra göras för att nedbringa

kostnaderna för de statliga beredskapsarbetena. Enighet synes råda

därom, att dagsverkskostnaderna för beredskapsarbetena äro påfallande

höga. Arbetsmarknadsstyrelsen lärer emellertid hava sin uppmärksamhet

riktad på angelägenheten av att för dessa arbeten utvälja arbetsföretag, som

äro så litet materialkrävande som möjligt.

Statskontoret utgår från att den övergång från statliga till statskommlinala

beredskapsarbeten, som av statsmakterna förordats i samband med

behandlingen av propositionen 1948: 249, inom en nära framtid skall vara

genomförd.

Besparingsutredningens uttalande att personer icke böra kvarstå i arkivarbete,

om de samtidigt erhålla folkpension, finner statskontoret beaktansvärt.

Åtskilliga skäl tala för ett närmare övervägande av frågan om och i

vilken utsträckning andra former av samhällshjälp böra få anlitas samtidigt

med den extraordinära och synnerligen kostbara socialhjälp, som

arbetslöshetsåtgärderna onekligen utgöra.

Framställningar av arbetsmarknadsstyrelsen om höjning av vissa understöd.

Arbetsmarknadsstyrelsen bär (skr. 23/2 1951) föreslagit höjning av lönerna

för i arkivarbete och musikerhjälp sysselsatta arbetslösa.

De nuvarande lönerna, som utgått fr. o. m. den 1 juli 1948, samt de föreslagna

— per månad om 30 dagar -— framgå av följande tabell.

Ortsgrupp

Nuvarande

lön

Föreslagen

lön

1

350

415:50

2

360

427:50

3

370

439:50

4

380

451: 50

5

390

463: 50

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 152

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att arkivarbetarna och de i musikerhjälp

sysselsatta till följd av stegringen av de allmänna levnadskostnaderna

fått allt svårare att försörja sig och sina familjer. Styrelsen har vid beräkningen

av de nya lönerna utgått från att de nuvarande lönebeloppen motsvara

tänkta grundlönebelopp med förhöjning av 12 % (= statstjänstemännens

rörliga tillägg under tiden juli 1947—december 1950). Den föreslagna

lönehöjningen har beräknats till 21 % av grundlönebeloppen, varför

de nya lönerna, vilka styrelsen anser böra utgå fr. o. m. den 1 april 1951,

sålunda skulle komma att motsvara grundlönebeloppen med förhöjning av

33 % (= det rörliga tillägg, som fr. o. m. januari 1951 avses skola utgå på

statstjänstemännens grundlöner av frågavarande storleksordning) och med

vissa avrundningar.

Styrelsen har däremot icke funnit anledning att föreslå någon höjning

av forskarstipendierna, vilka utgå med 575 kronor per månad. Alltifrån

stipendiernas tillkomst den 1 juli 1947 ha dessas belopp avpassats efter lönerna

till andre assistenter vid universitetens vetenskapliga institutioner.

Enär lönesättningen till bl. a. ifrågavarande universitetsassistenter nyligen

varit föremål för särskild utredning, har styrelsen velat avvakta statsmakternas

ställningstagande till utredningens resultat, innan eventuellt förslag

om höjning av stipendiebeloppen framlägges.

Vid bifall till styrelsens framställning beräknas det för arkivarbets- och

musikerhjälpverksamhet tidigare angivna medelsbehovet, 4 553 000 kronor,

öka till 5 300 000 kronor.

Härefter har styrelsen (skr. 2/3 1951) framlagt förslag om ändrade bestämmelser

rörande kontantunderstödsverksamheten. De nuvarande dagunderstödsbeloppen

ha —- framhåller styrelsen — från början varit i knappaste

laget och stundom måst kompletteras med fattigvård. Allt efter som

levnadskostnaderna stegrats, ha de blivit mer och mer otillräckliga för ett

nöjaktigt uppehälle. Styrelsen föreslår, att understöden höjas så att de komma

i ungefärlig nivå med de löpande fattigvårdsunderstöden i Stockholm.

De föreslagna höjningarna framgå av följande uppställning.

Ortsgrupp

I

Grundbelopp

Maketillägg

Barntillägg

Nuvarande

3: 50

Föreslaget

5:- I

Nuvarande Föreslaget

Nuvarande

Föreslaget

II

III

3: 75

4: —

d

1:25 2: —

1: —

1: 50

Den nu gällande dyrortsgraderingen av understöden skall sålunda enligt

förslaget upphöra.

Styrelsen uttalar, att eu höjning även av arbetslöshetskassornas understödsbelopp

är påkallad för att bibehålla den önskvärda relationen mellan sistnämnda

belopp och den allmänna arbetslöshetshjälpen.

Den nuvarande hvreshjälpens maximibelopp framgå av följande sammanställning:
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 152.

15

Ortsgrupp

Stad

I

II

in

Hyreshjälp för

familjeförsörjare

Hyreshjälp för

ensamstående

Stockholm

Göteborg

Malmö

Hälsingborg

40: —

60: —

90: —

150: —

120: —

100: —

90: —

20: —

30: —

45: —

75: —

60: —

50: —

45: —

Styrelsen föreslår, att hyreshjälpens maximering slopas. Härigenom kan

en sammanblandning av arbetslöshetshjälp och fattigvård undvikas. Samtidigt

skulle uppnås en önskvärd överensstämmelse med fattigvård och familjebidrag,

vid vilka hjälpformer hyresbidrag kan utgå med det faktiska

hyresbeloppet. Ett borttagande av hyreshjälpsmaxima skulle i praktiken

medföra en blott obetydlig ökning av hyreshjälpens totalbelopp. Det har

nämligen visat sig, att den genomsnittliga hyreshjälpen i allmänhet ligger

långt under medgivna maxima.

Om maximeringen skulle bibehållas, skulle den givetvis behöva anknytas

till en dyrortsindelning. Att i fortsättningen använda 1935 års folkpensioneringslags

bestämmelser, sedan dessa upphört att gälla i alla övriga

sammanhang, framstår såsom mindre önskvärt. Man bleve således hänvisad

att anlita någon annan ortsindelning. Emellertid skulle grupperna,

oavsett vilken ortsindelning som följdes, omsluta kommuner av mycket

varierande struktur, och då man måste taga hänsyn jämväl till hyreskostnaderna

i nybyggda fastigheter, skulle maximum för de olika grupperna behöva

sättas så högt, att maximeringen bleve mer eller mindre illusorisk.

Styrelsen framhåller, att det sammanlagda understödet, d. v. s. summan

av dagunderstöd och hyreshjälp, även i fortsättningen bör vara maximerat

på sådant sätt att understödet ej i något fall får uppgå till den i orten

gängse lönen för icke kvalificerad arbetskraft eller till de inkomster den arbetslöse

åtnjutit under förutvarande arbetsanställning.

Ett genomförande av styrelsens förslag till ändrade bestämmelser för

denna verksamhet anses ej behöva medföra anslagsökning med hänsyn till

att kontantunderstöd f. n. utgives — och enligt styrelsens uppfattning även

nästa budgetår torde komma att utgivas — i mycket begränsad omfattning.

Enligt arbetslöshetsnämndernas månadsrapporter omfattade verksamheten

i hela riket vid slutet av januari 1951 sålunda blott 78 personer.

Departementschefen.

Det är under rådande förhållanden angeläget, att statsverkets utgifter i

anledning av arbetslöshet i möjlig mån begränsas. Vid behandlingen av anslaget

till erkända arbetslöshetskassor för nästa budgetår anförde jag också

(V ht 1951 s. 83), att den hastiga kostnadsstegringen var ägnad att

väcka betänkligheter. Jag uttalade vidare, att bestämmelserna om stats
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

bidrag till kassorna borde underkastas översyn genom särskilda utredningsmän.

Beträffande nu ifrågavarande anslag bär 1950 års besparingsutredning

framhållit, att kostnaderna synas påfallande höga med hänsyn

till den under senare år utpräglade bristen på arbetskraft.

Utredningens konstaterande att beredskapsarbetena äro en

synnerligen dyrbar hjälpform vid arbetslöshet av ringa omfattning är

självfallet riktigt. Detta förhållande föranledde år 1947 att särskilda utredningsmän,

1947 års arbetslöshetssakkunniga, tillkallades för att överse

lijälpsystemet. Resultatet av utredningsarbetet redovisades för 1948 års

riksdag (prop. nr 249; statsutsk. uti. nr 211; rd. skr. nr 410). Utredningsmännen

föreslogo, att arbetslinjen liksom förut skulle ges företräde framför

understödslinjen. De konimo till den slutsatsen, att i stort sett endast

anordnande i större utsträckning än tidigare av statskommunala arbeten

kunde rekommenderas för att minska statens kostnader för beredskapsarbetena.

Utredningsmännens förslag godkändes i det väsentliga av statsmakterna.

1950 års besparingsutredning har icke heller föreslagit, att arbetslinjen

skall frångås. Utredningen har emellertid som vägar för att

minska statens kostnader för beredskapsarbetena anvisat strängare prövning

för hänvisning till sådant arbete, övergång till mindre materialkrävande

arbeten .samt fortsatt förskjutning till statskommunala arbeten i

stället för statliga. Såsom framgår av vad arbetsmarknadsstyrelsen anfört,

torde skärpning av prövningen av ansökningar om hänvisning till

beredskapsarbete knappast kunna äga rum. Möjligheterna att utnyttja

mindre materialkrävande arbeten synas även vara beaktade. Ingen av dessa

vägar torde därför kunna leda till någon väsentlig minskning av kostnaderna.

Arbetsmarknadsstyrelsen har räknat med ytterligare någon ökning

av de statskommunala arbetena i förhållande till de statliga. Jag vill

erinra, att en sådan övergång försvåras av det förhållandet att flertalet

kommuner icke ha erforderlig teknisk utrustning för att bedriva arbeten

i egen regi.

Jag förutsätter, att arbetsmarknadsstyrelsen skall eftersträva att begränsa

hänvisningarna till beredskapsarbeten och alt reducera kostnaderna

för arbetena. Med hänsyn till vad jag förut anfört kan jag dock icke

förorda, att kostnaderna för nästa budgetår beräknas lägre än styrelsen

gjort eller till 12 850 000 kronor. På grund av den senaste tidens pris- och

lönestegringar kunna kostnaderna för arbetena befaras stiga något utöver

vad styrelsen beräknat. Jag anser mig dock icke böra förorda en

uppräkning av denna anledning.

Mot det av styrelsen för färdigställnings arbeten beräknade

beloppet, 400 000 kronor, har jag icke något att erinra.

Besparingsutredningen har vidare ifrågasatt, om arkivarbets- och

musikerhjälpverksamheten bör omfatta sådana personer,

som åtnjuta folkpension. Jag har för avsikt att upptaga både frågan om

hur det bör förfaras med arkivarbetare, som äro folkpensionärer, och frågan

om möjligheterna att placera ut arkivarbetare på öppna marknaden

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

17

till närmare prövning. Jag tillstyrker utredningens förslag att några nya

forskarstipendiater icke skola utses.

1 likhet med arbetsmarknadsstyrelsen är jag av den uppfattningen, att lönerna

för i arkivarbete och musikerhjälp sysselsatta arbetslösa böra höjas.

Med hänsyn till inträffade förskjutningar i prisnivån och det nuvarande löneläget

för okvalificerad kontorspersonal har jag för avsikt att föreslå Kungl.

Maj:t, att lönerna fr. o. m. den 1 april 1951 höjas med 65 kronor i samtliga

ortsgrupper, d. v. s. till 415 kronor i lägsta ortsgrupp och till 455 kronor i

ortsgrupp 5.

Arbetsmarknadsstyrelsen har räknat med att en löneförhöjning, i huvudsak

motsvarande den av mig föreslagna, kommer att under nästa budgetår

medföra kostnader å ca 750 000 kronor utöver vad som angivits i styrelsens

medelsframställning. Med hänsyn till vad jag nyss anfört förutsätter jag, att

hänvisning till arkivarbete (musikerhjälp) kommer att ske i något minskad

omfattning samt att möjligheterna att placera ut arkivarbetare på öppna

marknaden i största möjliga utsträckning beaktas. Jag kan därför icke förorda,

att till arkivarbets- och musikerhjälpsverksamhet beräknas högre belopp

än 400 000 kronor utöver det av styrelsen i dess medelsframställning

upptagna beloppet, 4 553 000 kronor.

1950 års riksdag uttalade (statsutsk. uti. nr 122, skr. nr 204), att frågan

om ett upphävande av dyrortsgraderingen av kontantun der stöden

snarast möjligt borde slutligt prövas. Arbetsmarknadsstyrelsen har nu lagt

fram förslag om ett enhetligt grundbelopp av fem kronor för hela riket samt

om höjning av make- och barntillägg till två kronor resp. en krona 50 öre.

Ett icke obetydligt antal medlemmar i arbetslöshetskassorna äro f. n. försäkrade

för en daghjälp av fem kronor eller därunder. Make-och barntillägg

till försäkrade utgå med en krona 25 öre resp. en krona och understiga således

de belopp, som av arbetsmarknadsstyrelsen föreslagits för kontantunderstödsverksamheten.

Jag har tidigare vid ett flertal tillfällen understrukit

vikten av att förhållandet mellan kontantunderstöden och ersättningsbeloppen

från arbetslöshetskassorna avpassas så, att kassornas arbete icke

försvåras. Som tidigare nämnts, bör enligt min mening en översyn ske av

arbetslöshetsförsäkringen. Ändrade grunder för statsbidraget till kassorna

torde i avbidan på utredningen icke f. n. böra fastställas. Med hänsyn härtill

kan jag icke heller nu förorda en höjning av kontantunderstöden, ävdn

om starka skäl i och för sig tala för de framlagda förslagen. Jag vill här

erinra om att vid slutet av januari månad innevarande år arbetslöshetshjälp

i denn,a form endast utgick till 78 personer i hela riket. Frågan om en höjning

av beloppen synes därför utan större praktisk olägenhet tills vidare

kunna anstå. Om kontantunderstödsverksamheten till följd av ökad arbetslöshet

får en betydande omfattning under nästa budgetår, bör Kungl. Maj :t

dock kunna medge höjning av nu gällande belopp. Jag förutsätter, att

sambandet mellan beloppen av ersättningar från arbetslöshetskassorna och

kontantunderstöden kommer att behandlas vid den planerade översynen av

arbetslöshet sförsäkringen.

2 Bihnnij till riksdagens protokoll 1951.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 152.

Vad nu sagts bör äga motsvarande tillämpning i fråga om hyreshjälpen.

Det av styrelsen för kontantunderstödsverksamhet beräknade beloppet,

250 000 kronor, föranleder ej erinran från min sida.

Mot arbetsmarknadsstyrelsens beräkning av medelsbehovet till r e s e b idrag

åt arbetslösa samt till understöd åt sjömän, 10 000

resp. 60 000 kronor, har jag intet att erinra.

Vad slutligen angår besparingsutredn.ingens förslag om avveckling av de

nuvarande steninköpen får jag hänvisa till att chefen för handelsdepartementet

icke ansett sig kunna förorda, att några förslag i anledning

av stenindustriutredningens betänkande (SOU 1949: 44) föreläggas innevarande

års riksdag. Den hittillsvarande ordningen torde därför böra bestå

även under nästa budgetår. Under dessa förhållanden kan jag tillstyrka, att

i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens förslag för steninköp beräknas ett

belopp av 2 600 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår skulle enligt denna

beräkning uppgå till (20 723 000 -f- 400 000) 21 123 000 kronor. Styrelsen har

i sin medelsframställning bl. a. räknat med att vid ingången av nästa budgetår

kommer att finnas en reservation å anslaget av 2 404 000 kronor. Sedermera

har styrelsen (skr. 16/2 1951) anmält i huvudsak följande. För vattenavledningsföretaget

i Lyckebyån ha till länsstyrelsens i Blekinge län förfogande

ställts sammanlagt 1 641 600 kronor från vissa under femte huvudtiteln

för budgetåren 1935/36—1940/41 samt 1943/44, 1944/45 och 1946/47

anvisade reservationsanslag. Dessa anslag ha numera ersatts av anslaget till

kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m., till vilket kvarstående reservationer

överförts. Länsstyrelsen bär nu begärt ersättning med 1 390 891

kronor, utgörande skillnaden mellan nyssnämnda anvisade belopp och av

länsstyrelsen ianspråktagna medel. Arbetsmarknadsstyrelsen avser att överföra

det begärda beloppet till länsstyrelsen.

Med en reservation å (2 404 000 — 1 390 891) ca 1 013 000 kronor samt

intressentbidrag å 1 000 000 kronor skulle anslagsbehovet under budgetåret

1951/52 utgöra (21 123 000 — 2 013 000) 19 110 000 kronor. Då beräkningen

av reservationen emellertid är i viss mån osäker och detsamma gäller uppskattningen

av utgifterna i övrigt, begränsar jag mig till att föreslå, att anslaget

för nästa budgetår upptages till det i statsverkspropositionen preliminärt

beräknade beloppet, 17 600 000 kronor.

Kostnader för överflyttning av arbetskraft.

Anslag Nettoutgift

1949/50 ...................... 100 1 458 715

1950/51 (statsliggaren s. 332) .... 100

1951/52 (förslag) .............. 2 431 5001

1950 års besparingsutrednings promemoria.

Besparingsutredningen framhåller önskvärdheten av att de sinsemellan

mycket skiftande ändamål, som tillgodoses från detta anslag, klarare hållas

1 Uppdelat på 4 anslag.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

i sär än som kan ske om samtliga ifrågavarande utgifter bestridas från ett

enda anslag. Utredningen föreslår, att anslaget uppdelas i ett antal mindre

anslag.

Beträffande utgifterna ifrågasätter utredningen, om icke kostnaderna för

kollektiva hushåll i samband med betupptagning rätteligen borde bestridas

av vederbörande betodlare. Några kurser för hemassistenter och hemsamariter

böra icke anordnas under nästa budgetår. Om de anses oundgängligen

erforderliga, torde medel i varje fall böra beräknas under ett särskilt anslag.

Arbetsmarknadsstyrelsens yttrande över besparingsutredningens promemoria.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att en uppdelning av anslaget medför,

att varje delanslag måste fastställas med hänsyn till det största ianspråktagande

av detsamma, som man sannolikt kan räkna med. Då vidare

vid anslagsberäkningen oförutsedda överflyttningsåtgärder kunna bli erforderliga,

anser styrelsen, att någon uppspaltning av anslaget icke bör göras,

försåvitt icke vissa åtgärder dels visat sig ha en mera permanent karaktär,

dels ock kunna klart avgränsas från andra åtgärder samt med någorlunda

säkerhet kostnadsberäknas på förhand. Styrelsen har vidare anfört bl. a.

följande.

I och med att statsmakterna vid 1950 års riksdag fattat beslut om olika

åtgärder för arbetsvärd åt partiellt arbetsföra, torde man få anse — om än

arbetsvärden alltjämt delvis har karaktären av försöksverksamhet — att de

nyss angivna förutsättningarna för ett utbrytande ur överflyttningsanslaget

föreligga. Därigenom skulle omkring hälften av de kostnader, som under

nästa budgetår skola bestridas från sagda anslag, brytas ut. Arbetsvårdsåtgärdernas

olikartade beskaffenhet synes ytterligare böra föranleda att kostnaderna

fördelas på tre olika anslag. Någon uppdelning härutöver av anslaget

för överflyttning av arbetskraft kan styrelsen icke tillråda f. n., trots

att styrelsen liksom besparingsutredningen anser det i och för sig mindre

lyckligt, att anslaget har en så heterogen karaktär. I

I fråga om kostnaderna för kollektiva hushåll i samband med betupptagning

m. in. har styrelsen erinrat, att frågan huruvida statsbidrag till dessa

kostnader borde utgå ansetts böra prövas med hänsynstagande till förhandlingarna

rörande de allmänna villkoren för betodlingen.

Hemassistentkurserna böra enligt styrelsens mening bibehållas med hänsyn

till läget på den husliga arbetsmarknaden. Styrelsen vill särskilt framhålla,

att de hithörande kurserna för husmodersvikarier ökat tillgången på

semestervikarier på landsbygden.

Kurserna för utbildning av hemsamariter, vilka började i januari 1950, ha

redan medfört en viss avlastning från sjukhusen av sådana personer, för

vilka sjukhusvistelse icke är nödvändig, därigenom att sakkunnig vård kunnat

beredas vederbörande i hemmet. Kurserna ha stimulerat intresset för

sjukvårdsarbete, vilket i och för sig är av stort värde med tanke på rådande

brist på hithörande personal. Styrelsen anser sålunda, att kursverksamheten

bör bibehållas i nuvarande läge.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

Arbetsmarknadsstyrelsens medelsframställning.

På grund av att i statsverkspropositionen (V ht 1951, s. 85) föreslagits,

att den vid utgången av budgetåret 1950/51 å ifrågavarande anslag kvarstående

reservationen skall indragas, har arbetsmarknadsstyrelsen icke i

detta sammanhang gjort någon närmare uppskattning av medelsförbrukningen

under detta budgetår.

Vad först gäller jordbrukets förseende med arbetskraft har styrelsen

anfört följande.

Kostnaderna för innevarande budgetår ha i medelsframställningen beräknats

till 250 000 kronor för jordbruksläger, till 30 000 kronor för slitage å

baracker för jordbrukardaghem, till 22 000 kronor för praktikläger i lanthushåll,

till 5 000 kronor för instruktionskurser för ledare i jordbruksläger

och till 150 000 kronor för kollektiva hushåll vid betskötsel och betupptagning.

Utvecklingen inom jordbruket har medfört en ytterligare reducering av

behovet av årsanställd personal och en betydande ökning av behovet av tillfällig

arbetskraft under sommarhalvåret. Av denna anledning och med

hänsyn till den allmänna bristen på arbetskraft inom jordbruket synes det

ofrånkomligt att även nästa budgetår vidtaga åtgärder för jordbrukets förseende

med arbetskraft under högsäsongen.

Styrelsen anser sålunda, att staten även i fortsättningen bör utgiva arvode

till ledare vid jordbruksläger med hänsyn till att det här är fråga om

ungdom, för vilken arbetsmarknadsmyndigheterna kunna sägas i viss mån

bära ansvaret, då de anordna lägren och även antaga ungdomarna till lägren.

Styrelsen anser däremot, att styrelsen icke i fortsättningen skall svara

för anordnandet av och kostnaderna för mottagandet av utländska lägerdeltagare,

enär det utbyte av studenter och andra ungdomar, som det här

gäller, icke kan sägas vara en arbetsmarknadsfråga. Kostnaderna för jordbruksläger

torde med utgångspunkt från det nu sagda kunna beskäras till

175 000 kronor.

Kostnaderna för slitage å baracker för jordbrukardaghem uppskattar

styrelsen till 20 000 kronor samt för kurser för ledare i jordbruksläger till

3 000 kronor. För praktikläger i lanthushåll beräknas icke några kostnader,

enär denna verksamhet fr. o. in. den 1 januari 1951 övertagits av lantbruksstyrelsen.

Kollektiva hushåll för arbetskraft, som sysslar med betskötsel

och betupptagning, böra anordnas även nästa budgetår. Frågan om

bidrag till dessa torde liksom de senaste budgetåren böra prövas med hänsynstagande

till förhandlingarna rörande de allmänna villkoren för betodlingen.

Styrelsen anser sig i avvaktan på resultatet av förhandlingarna

böra beräkna 150 000 kronor för ändamålet.

Kostnaderna för jordbrukets förseende med arbetskraft uppskattar styrelsen

sålunda till sammanlagt (175 000 + 20 000 -f- 3 000 + 150 000)

348 000 kronor.

Hyresbidrag till deltagare i omskolningskurser för viss friställd arbetskraft

ha, anför styrelsen, utgått i avsevärt mindre omfattning än vad tidigare

räknats med, och utgifterna torde för budgetåret 1950/51 icke komma

att uppgå till mer än 15 000 kronor. Att omskolningsverksamheten haft en

så ringa omfattning sammanhänger givetvis med rådande arbetskraftsbrist

och lättheten för även arbetare med bristfällig yrkesutbildning att erhålla

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 152.

arbete i den öppna marknaden. Styrelsen anser emellertid, att verksamheten

bör bibehållas, då även vid goda möjligheter till sysselsättning det alltid

finns svårplacerad arbetskraft, som genom omskolning kan tillföras produktionen.

Under förutsättning av ett oförändrat arbetsmarknadsläge under

nästa budgetår torde ett belopp av 25 000 kronor vara tillfyllest för

bestridande av de styrelsen åvilande kostnaderna för verksamheten.

Kostnaderna för bidrag till arbetstagares resor under budgetåret 1950/51

ha i medelsframställningen uppskattats till 750 000 kronor. Med hänsyn till

den under den gångna delen av budgetåret betydande överflyttningen av

arbetskraft till framför allt jordbruket och exportindustrien torde detta belopp

icke bli tillräckligt, utan kostnaderna torde böra uppskattas till

1 000 000 kronor. — Under budgetåret 1951/52 bör, liksom beträffande bidrag

till kollektiva bethushåll, frågan om bidrag skall utgå till resekostnader

och traktamentsersättningar för arbetskraft till betskötseln få prövas

med hänsynstagande till förhandlingarna rörande de allmänna villkoren

för betodlingen. Styrelsen anser vidare, att bidragen till resor för deltagare

i jordbruksläger böra kunna reduceras och resebidrag utgå endast

till deltagare, som måste placeras i annat län än hemlänet. Ytterligare bör

normalt icke längre bidrag tillerkännas tillfällig arbetskraft till jordbruket

för dagliga resor. — Därest resebidrag skall utgå till arbetskraft till betskötseln

beräknar styrelsen medelsbehovet för resor till 900 000 kronor;

.skall dylikt resebidrag ej utgå, synes ett belopp om 700 000 kronor tillfyllest.

I avvakten på resultatet av nämnda förhandlingar beräknar styrelsen

ett medelsbehov av 900 000 kronor.

I avvaktan på prövning av frågan om arbetsblockorganisationens fortbestånd,

beräknas för denna organisation 200 000 kronor. För kursverksamhet

för hemassistenter och hemsamariter beräknar styrelsen 50 000 kronor

innevarande budgetår; samma belopp anses tillräckligt under nästa budgetår.

Till psykotekniska undersökningar av arbetssökande hos ungdomsförmedlingen

föreslås 20 000 kronor. Kostnaden för arvoden m. m. åt vissa ledamöter

och kanslipersonal hos byggnadsberedningen, vilken kostnad i styrelsens

anslagsberäkning för budgetåret 1950/51 upptogs till 80 000 kronor,

har nedräknats till 26 000 kronor för nästa budgetår.

För vissa övriga ändamål (utbildning av kvinnliga bilförare, arbetsanalysering

in. m.), beräknar styrelsen 25 000 kronor.

Styrelsen framhåller, att vissa kostnader under anslaget äro synnerligen

svåra att på förhand uppskatta och vid en ändring i arbetsmarknadsläget lätt

nog kunna springa upp till betydligt större belopp än man i förväg räknat

med. Förändringar i arbetsmarknadsläget kunna också föranleda andra arbetsmarknadsreglerande

åtgärder än de förut nämnda, vilka åtgärder böra

bekostas från anslaget. Med hänsyn härtill utgår styrelsen från att de medel,

som vid olika tidpunkter finnas disponibla å anslaget, av Kungl. Maj :t

skola kunna ställas till styrelsens förfogande för bestridande av uppkommande

ytterligare kostnader för de ändamål, vilka upptagits i det föregå
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 152.

ende, liksom för andra hithörande åtgärder, vilka icke nu kunna förutses.

Slutligen framhåller styrelsen, att den i sina beräkningar icke tagit hänsyn

till att pris- och löneförhöjningar av olika slag kunna göra de nu beräknade

beloppen otillräckliga och nödvändiggöra tilläggsanslag.

Arbetsmarknadsstyrelsen föx ordar, att utgifterna för här nämnd verksamhet

(348 000 + 25 000 + 900 000 + 200 000 + 50 000 + 20 000 +

26 000 -f- 25 000) 1 594 000 kronor, sammanföras under ett anslag, rubricerat

kostnader för överflyttning av arbetskraft. Styrelsen

föreslår, att anslaget upptages med avrundat 1 600 000 kronor.

Styrelsen har härefter behandlat medelsbehovet för ar bets vårdsverksamheten.

Efter proposition till 1950 års riksdag beviljades vid höstsessionen medel

till inrättandet av en arbetskiinik i Stockholm. Staten är huvudman, men

kliniken avses bliva en fristående institution med egen styrelse. För utgifter,

som sammanhänga med kliniken, anses ett särskilt anslag böra anvisas. I

förenämnda proposition angåvos de årliga driftkostnaderna till 88 150 kronor;

för budgetåret 1951/52 beräknar styrelsen härför 96 000 kronor. Vid

kliniken skall förutom kvalificerad arbetsprövning även bedrivas forskningsverksamhet

inom arbetsprövningens och arbetsträningens område, varför

vid densamma bör finnas ett sådant urval av maskiner, undersöknings- och

behandlingsapparatur, att konkreta arbetssituationer kunna konstrueras

samtidigt som lämplig behandling kan meddelas. I synnerhet under verksamhetens

första tid kommer därför behov av nyinköp av utrustning av

olika slag att uppstå, och styrelsen beräknar kostnaden härför till 20 000

kronor. Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår, att till kostnader för arbetskliniken

vid Karolinska sjukhuset för nästa budgetår anvisas ett anslag av

(96 000 + 20 000) 116 000 kronor.

Under ett reservationsanslag till bidrag till kommunal eller enskild arbetsvårdsverksamhet

har styrelsen tagit upp medei för följande ändamål.

Statsbidraget till en av Göteborgs stad upprättad arbetskiinik beräknas

stiga från för innevarande budgetår beräknade ca 26 800 kronor till 30 000

kronor.

F. n. finnas två särskilda avdelningar för halvskyddad sysselsättning, en

i Stockholm samt en i Varberg. Styrelsen framhåller, att intresset för denna

form av arbetsvärd kan väntas bli större i och med att frågan om statsbidrag

blivit löst. Anslagsbehovet beräknas därför öka med 10 000 kronor till

30 000 kronor.

Arbetscentraler och träningsverkstäder, som upprättats av landsting och

primärkommuner samt enskilda sammanslutningar, skola enligt de av riksdagen

godkända statsbidragsgrunderna kunna erhålla statsbidrag med högst

50 % av föreståndares och arbetsledares löner och med hela kostnaden för

anskaffningen av desinfcktionsanordningar för smittoförande tuberkulösa.

Rörande medelsbehovet för statsbidrag till sådana institutioner anför styrelsen

bl. a.:

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kiintjl. Maj.ts proposition nr 152.

1949 hade träningsverkstäder och arbeiscentraler för partiellt arbetsföra

organiserats av 12 huvudmän och den utbetalda årliga lönesumman till

föreståndare och egentliga arbetsledare uppgick till 192 889 kronor. Därefter

ha nya träningsverkstäder och arbetscentraler upprättats i Karlstad, Uppsala

och Linköping, varjämte på andra platser en viss omorganisation och

utvidgning av verksamheten ägt rum. IJnder den närmaste tiden komma

ytterligare verkstäder av denna typ att upprättas. För nästa budgetår uppskattas

medelsbehovet för arbetsträningsinstitut och skyddade verkstäder

till 235 000 kronor.

De sammanlagda kostnaderna för bidrag till kommunal eller enskild arbetsvårdsverksamhet

beräknas sålunda till (30 000 + 30 000 + 235 000)

295 000 kronor.

Vad härefter angår arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsverksamhet beräknas

kostnaderna för intensifierad upplysning och propaganda under

nästa budgetår till 15 000 kronor. Erfarenheten har, anför styrelsen, visat,

att personer med synliga defekter, lungtuberkulösa samt psykiskt sjuka och

socialt belastade ha större svårigheter än andra partiellt arbetsföra att finna

sig till rätta på arbetsplatsen på grund av arbetskamraternas och arbetsgivarnas

inställning. Den upplysnings- och propagandaverksamhet, som bedrivits

i olika sammanhang, samt den mera personliga påverkan, som utövats

av arbetsvårdsassistenterna, har ej visat sig tillräcklig.

Sedan verksamhetens början i november 1948 ha, upplyser styrelsen, 677

partiellt arbetsföra beviljats yrkesutbildning genom styrelsen. I propositionen

1950: 167 beräknades styrelsens medelsbehov under budgetåret 1950/51

för beredande av yrkesutbildning m. m. åt partiellt arbetsföra till 500 000

kronor. Samtidigt förordades en utvidgning av ifrågavarande hjälpform. Den

successiva utbyggnaden av styrelsens yrkesutbildande verksamhet och tillkomsten

av arbetsklinikerna i Stockholm och Göteborg kommer för nästa

budgetår att medföra ett ökat medelsbehov, vilket styrelsen uppskattar till

700 000 kronor.

För psykotekniska undersökningar av arbetsvårdsklientelet beräknas

30 000 kronor samt för läkarundersökningar och provanställningar oförändrat

50 000 resp. 25 000 kronor.

Totalkostnaderna för styrelsens arbetsvårdsverksamhet uppskattas sålunda

till (15 000 + 700 000 + 30 000 + 50 000 + 25 000) 820 000 kronor. Styrelsen

föreslår, att detta belopp anvisas under ett särskilt förslagsanslag.

Yttranden.

Statskontoret kan icke förorda någon ökning av kostnaderna för arbetsmarknadsstyrelsens

kursverksamhet. Vidare avstyrker ämbetsverket dels det

för nyinköp av utrustning för arbetskliniken i Stockholm begärda beloppet

å 20 000 kronor, dels ock de ytterligare belopp, som begärts för styrelsens

yrkesutbildande verksamhet och för psykotekniska anlagsprov.

1950 års arbets förmcdlinysn t redning, vars utlåtande endast avser åtgärderna

för jordbrukets förseende med arbetskraft, erinrar om att medelsbe
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

hovet för arbetskraft till betskötseln blir beroende av pågående förhandlingar.

Utredningen anser önskvärt, att åtminstone kostnaderna för de kollektiva

bethu shållen överflyttas från staten till sockernäringen eller vederbörande

arbetsgivare och arbetstagare. I fråga om åtgärderna för jordbruket

anför arbetsförmedlingsutredningen vidare bl. a.:

Bortsett från lager för betskötseln, beträffande vilka förhandlingsresultatet

bor vara avgörande, anser utredningen det i princip icke längre vara statsverkets

sak att lamna bidrag till jordbruksläger. Kostnaderna böra bestridas

av de enskilda personer eller företag, som ha nytta av lägren. Arbetsförmedlingsorganen

bora dock fortfarande ställa sin erfarenhet och allmänna

service td1 de arbetsgivares förfogande, som önska anordna sådana läger.

Utredningen anser sig kunna förorda angivna inskränkning, eftersom det

icke torde bereda svårigheter att taga upp sådana åtgärder på nytt, om försörj

nmgslaget så pakallar. Därest genom särskilda omständigheter allvarlig

stvrLPa arbetskraft tl11 jordbruket uppstår, kan utredningen sålunda tillstyrka,

att staten bidrager till vissa resekostnader, såsom resor för att skolungdom

i resp. hemorter skall kunna medverka vid rotfruktsgallring och

liknande arbeten samt vid potatisupptagning. Mot förslaget att bidrag normalt

icke längre bor tillerkännas tillfällig arbetskraft för dagliga resor har

utredningen mtet att erinra.

Två ledamöter i utredningen anse, att kostnaderna för jordbrukslägren

endast i viss utsträckning böra överföras på odlarna. Tillräckliga skäl synas

enligt deras mening icke föreligga för att staten skall bestrida kostnader

för läger som anordnas för frukt- och jordgubbsplockning. Med hänsyn till

svårigheterna att tillgodose jordbrukets behov av arbetskraft främst för skörden,

bör arbetsmarknadsstyrelsen emellertid i övrigt icke vara betagen möjligheten

att vid behov anordna jordbruksläger och bestrida kostnader för

personal å läger samt för lägerdeltagarnas resor.

Framställningar om vissa avskrivningar samt yttrande däröver.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 30/6 1950) anmält i huvudsak följande.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t utlånade länsarbetsnämnderna till

de svenskar och flyktingar, som under krigsåren anvisades skogsarbete,

verktyg samt i mindre utsträckning arbetskläder och förläggningsmateriel.

Till de låntagare, som avvikit från arbetet utan att redovisa utlämnad utrustning,

ha krav framställts. I en del fall har utrustningen på grund härav

återställts eller ersättning lämnats. I åtskilliga fall synas låntagarna dock

ha saknat fast adress och ha därför icke kunnat nås med kravskrivelser. Antalet

utestående fordringar utgör 4 090 till ett sammanlagt värde av 30 261

kronor 23 öre. Det övervägande antalet fordringar uppgår icke till 10 kronor.

258 fordringar överstiga 15 kronor; av dessa avse endast 52 mer än 25 kronors

värde. Statsverkets kostnader för indrivning av ifrågavarande småbelopp

skulle säkerligen bli större än vad som skulle inflyta i ersättningar.

Styrelsen anser därför, att indrivning endast bör komma i fråga för de fordringar,

som överstiga 25 kronor, och att övriga böra avskrivas.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 152.

25

Framställningen tillstyrkes av riksräkenskapsvcrket. Med hänsyn till att

sammanlagda beloppet av de fordringar, som överstiga 25 kronor, endast

uppgår till 2 229 kronor, föreslår ämbetsverket, att arbetsmarknadsstyrelsen

bemyndigas att efter förnyat krav avskriva även dessa fordringar, om

kostnaderna för ytterligare indrivningsåtgärder av styrelsen skulle befinnas

icke stå i rimlig proportion till fordringsbeloppet.

Härefter har arbetsmarknadsstyrelsen (skr. 28/2 1951) hemställt om

medgivande att avskriva ett belopp av 3 302 kronor 28 öre avseende kostnader

för av kocklag vid huggarkurser åren 1943—1949 beställda livsmedel.

Ca 130 kocklagsdeltagare hade av skilda anledningar icke fullgjort sina förpliktelser.

Länsarbetsnämnderna hade emellertid lämnat leverantörerna begärd

ersättning. Samtidigt har styrelsen hemställt om bemyndigande att avskriva

2 983 kronor 18 öre, avseende ogulden ersättning i nio fall för uthyrning

under åren 1946—1948 av baracker, maskiner m. m.

Framställning om höjda utbildningsbidrag.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 2/3 1951) anfört, att styrelsen och

försvarets socialbyrå i framställning till försvarsdepartementet hemställt om

höjda bidrag och ersättningar till under militärtjänst skadade personer, som

undergå omskolning m. in. Förslaget innebär i huvudsak, att utbildningsbidraget,

som f. n. utbetalas med ett månatligt belopp av 250—300 kronor i

olika ortsgrupper, i stället skall utgå med 300—350 kronor. Utbildningsbidraget

till den som under utbildningstiden sammanbor med sin familj skall

höjas från nuvarande 214 kronor 50 öre — 229 kronor 50 öre för månad till

ett enhetligt belopp av 250 kronor för månad.

Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit, att utbildningsbidrag till s. k.

civilskadade — d. v. s. civila partiellt arbetsföra som erhålla arbetsvärd genom

styrelsen — utgår enligt de bestämmelser, som meddelats beträffande

i militärtjänst skadade. Under förutsättning av Kungl. Maj :ts bifall till i

styrelsens och socialbyråns gemensamma skrivelse framlagda förslag föreslår

styrelsen därför — dels med hänsyn till prisfördyringarna, dels ock för

bibehållande av enhetlighet beträffande utbildningsförmånerna — att även

utbildningsbidragen till de civilskadade höjas i motsvarande mån. Kostnaderna

under nästa budgetår för de föreslagna höjningarna av utbildningsförmånerna

för civilskadade beräknas till ca 100 000 kronor.

Departementschefen.

Jag delar besparingsutredningens uppfattning att det hittillsvarande anslaget

till kostnader för överflyttning av arbetskraft bör uppdelas. Arbetsmarknadsstyrelsens

förslag i detta hänseende synes i huvudsak kunna godtagas.

I det följande behandlar jag först frågan om egentliga åtgärder för överflyttning

av arbetskraft och därefter arbetsvårdsverksamheten.

Frågan om bidrag till kollektiva hushåll för arbetskraft vid betskötsel och

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

betupptagning torde få prövas i anslutning till förhandlingarna rörande

de allmänna villkoren för betodlingen. I detta sammanhang böra emellertid

enligt min mening särskilda medel icke beräknas för nämnda ändamål. Vad

angår jordbrukslägren har arbetsmarknadsstyrelsen anfört, att styrelsen

icke längre bör bestrida kostnader för mottagande av utländska lägerdeltagare.

Häremot har jag icke något att erinra. Med anledning av vad

arbetsförmedlingsutredningen anfört vill jag som min uppfattning framhålla,

att arbetsmarknadsstyrelsen tills vidare alltjämt bör äga möjlighet att

— främst i samband med skörden — underlätta jordbrukets arbetskraftsförsörjning

genom anordnande av läger för skolungdom m. fl. och genom

att i viss utsträckning bestrida kostnaderna för lägerdeltagarnas resor. Det

synes visserligen kunna ifrågasättas, huruvida tillräckliga skäl finnas för

att läger med bidrag av statsmedel böra anordnas för frukt- och jordgubbsplockning.

Enligt vad jag inhämtat har emellertid den hjälp, som på detta

sätt lämnas odlarna, stor betydelse för befolkningen i vissa bygder. Möjligheten

att anordna läger även för nämnda ändamål bör därför icke uteslutas

utan en närmare undersökning av konsekvenserna. Det bör ankomma på

arbetsmarknadsstyrelsen att göra en sådan undersökning. Styrelsen beräknar,

att kostnaderna för jordbruksläger under nästa budgetår skola nedgå

med 75 000 kronor i förhållande till vad som beräknats för innevarande budgetår.

Ytterligare nedräkning synes tills vidare icke böra ske.

Mot vad styrelsen i övrigt anfört rörande åtgärder för att förse jordbruket

med arbetskraft samt rörande hyresbidrag till deltagare i omskolningskurser

för friställd arbetskraft har jag icke något att erinra. — Frågan

huruvida resor för arbetskraft till betskötseln skola bekostas från detta

anslag bör göras beroende av förenämnda förhandlingar angående betodlingen.

Jag beräknar icke i detta sammanhang medel för ändamålet.

Besparingsutredningen har föreslagit, att några kurser för hemassistenter

och hemsamariter icke skola anordnas under nästa budgetår. Arbetsmarknadsstyrelsen

föreslår för sin del, att för detta ändamål beräknas 50 000

kronor. Nämnda kurser äro förhållandevis korta, 3—14 dagar. Kurserna för

hemassistenter ha till syfte att öka tillgången på kompetent huslig arbetskraft

medan avsikten med utbildning av hemsamariter är att öka möjligheterna

till vård av sjuka i hemmen och därmed avlasta sjukhusen. Det synes

önskvärt, att denna kursverksamhet i någon form får bestå. Det bör dock

övervägas, huruvida arbetsmarknadsstyrelsen i fortsättningen skall handha

verksamheten. Det torde få ankomma på 1950 års arbetsförmedlingsutredning

att pröva denna fråga. Tills vidare räknar jag med det av styrelsen angivna

beloppet under nu ifrågavarande anslag.

Sedan riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framlagt förslag

angående viss ombildning av arbetsblockorganisationen —- för vilket förslag

redogörelse lämnats i propositionen 1950: 145, s. 24 — anförde t. f.

chefen för socialdepartementet, statsrådet Andersson, vid anmälan av nämnda

proposition (s. 25), att frågan om organisationens bestånd borde prövas

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 152.

27

av 1950 års arbctsförmedlingsutredning. Efter samråd med statsrådets övriga

ledamöter har jag emellertid kommit till den uppfattningen, att organisationen

kan avvecklas utan att nämnda undersökning avvaktas. Organisationen

tillkom under andra världskriget och dess uppgift var att möjliggöra

ett samfällt utnyttjande för flera brukningsdelar inom jordbruket

av arbetskraft, dragare, redskap och maskiner. För detta sitt egentliga ändamål

har organisationen icke utnyttjats i nämnvärd utsträckning. Däremot

har den tagits i anspråk för vissa planläggningsuppgifter. Sålunda ha genom

överblockledarna — av vilka i regel en finnes inom varje kommun -—

och blockledarna infordrats uppgifter rörande värnpliktiga jordbrukare,

vilka uppgifter lagts till grund för systemet med uppgiftskort. Genom dessa

kort avses att vinna möjlighet att snabbt kunna hemförlova större eller

mindre kategorier jordbrukare, som äro inkallade till beredskapstjänstgöring

vid försvaret. Vidare ha överblockledare och blockledare medverkat

vid uttagning av hästar och traktorer för militära behov. De ha avgivit utlåtande

över ansökningar om anstånd med värnpliktstjänstgöring och om

uppskov vid mobilisering. Slutligen ha de medverkat vid utplacering av

militär skördehjälp, vid skördeuppskattning m. m. Överblockledarna avlönas

f. n. av kommunerna, som i vissa fall erhålla statsbidrag till dessa

kostnader enligt bestämmelserna om statsbidrag till kostnaderna för kristidsnämnds

verksamhet. Enligt riksnämndens förslag skulle kostnaderna

för arvoden bestridas helt av statsmedel, för vilket ändamål ett belopp av

200 000 kronor för år beräknades erforderligt.

Det förefaller icke nödvändigt, att arbetsblockorganisationen är i verksamhet

under nuvarande förhållanden. De uppgifter, som erfordras för olika

ändamål och som nu införskaffas genom överblockledare och blockledare,

torde kunna erhållas från olika kommunala organ, från hushållningssällskapen

in. fl. Det är med hänsyn härtill min avsikt att föreslå Kungl. Maj :t,

att bestämmelserna om blockorganisationen upphävas. Under sådana förhållanden

beräknar jag icke något medelsbehov för denna organisation under

nu ifrågavarande anslag.

I övrigt har jag icke något att erinra mot vad styrelsen föreslagit rörande

andra frågor än arbetsvårdsfrågor. Medelsbehovet under anslaget till Kostnader

för överflyttning av arbetskraft skulle sålunda uppgå till det av styrelsen

angivna beloppet 1 600 000 kronor med avdrag av det belopp å 200 000

kronor, som av styrelsen beräknats för arvoden till överblockledare, ävensom

350 000 kronor som beräknats för kollektiva hushåll och resor i samband

med betodlingen. Medelsbehovet skulle alltså utgöra (1 600 000 —

550 000) 1 050 000 kronor. Såsom arbetsmarknadsstyrelsen anfört bör Kungl.

Maj:t emellertid äga möjlighet att vid behov snabbt ställa medel till förfogande

för arbetsmarknadsreglerande åtgärder, som påkallas på grund av

hastigt inträdande förhållanden men för vilka särskilda medel icke beräknats.

På grund härav bör under anslaget beräknas ett ytterligare belopp av

300 000 kronor, vilket belopp bör stå till Kungl. Maj :ts disposition. Hela

anslaget bör alltså upptagas till (1 050 000 + 300 000) 1 350 000 kronor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kangl. Maj:ts proposition nr 152.

Den å anslaget vid utgången av budgetåret 1950/51 befintliga reservationen

bör, i den, mån den icke är disponerad genom tidigare meddelade

beslut, tillföras budgetutjämningsfonden.

Jag övergår härefter till arbetsvårdsverksamheten. I propositionen 1950:

167 föreslogs en utvidgad försöksverksamhet för hjälp åt partiellt arbetsföra.

Därvid beräknades medelsbehovet för olika åtgärder under ett helt

budgetår. Riksdagen (statsutsk. uti. nr 212, rd. skr. 396) biföll de i propositionen

framlagda förslagen, ehuru först vid höstsessionen. Till följd härav

ha för återstående del av innevarande budgetår i vissa fall anvisats lägre

belopp än som angåvos i propositionen. I det följande tages som utgångspunkt

de kostnader, som beräknats för hela budgetåret 1950/51.

De årliga driftkostnaderna för arbetsldiniken i Stockholm uppskattades

i nämnda proposition till 88 150 kronor. Med hänsyn till höjda löner beräknar

styrelsen kostnaderna för nästa budgetår till 96 000 kronor. Styrelsen

har vidare under hand anmält, att det för klinikens inrättande beräknade

beloppet, 113 700 kronor, numera på grund av höjda byggnadskostnader

icke beräknas förslå för ändamålet. Styrelsen har uppskattat merkostnaden

till 23 000 kronor. Jag tillstyrker, att ett belopp av (96 000 + 23 000) 119 000

kronor anvisas under ett särskilt reservationsanslag med rubriken Arbetskliniken

i Stockholm. Däremot kan jag icke f. n. förorda ytterligare medelsanvisning

för inköp av utrustning till kliniken.

Statsbidraget till en av Göteborgs stad upprättad arbetsklinik upptogs i

förenämnda proposition till 26 800 kronor. Enligt vad jag inhämtat beräknas

bidraget för nästa budgetår numera till 32 500 kronor. Beloppet synes

böra godtagas.

För statsbidrag till lialvskyddad verksamhet samt till skyddad verksamhet

föreslår jag oförändrade belopp, 20 000 resp. 100 000 kronor. Jag kan

alltså icke f. n. tillstyrka styrelsens förslag om höjning av medelsanvisningen

för angivna ändamål.

Jag förordar i enlighet med det anförda, att ett belopp av (32 500 +

20 000 + 100 000) 152 500 kronor anvisas såsom reservationsanslag under

rubriken Bidrag till kommunal och enskild arbetsvårdsverksamliet.

Vad härefter beträffar arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdande verksamhet

får jag anföra följande.

Jag kan icke förorda, att större belopp än 5 000 — mot av styrelsen beräknade

15 000 -— kronor ställes till förfogande för upplysningsverksamhet.

För styrelsens försöksverksamhet för beredande av yrkesutbildning, omskolning

m. m. åt partiellt arbetsföra beräknades i förutnämnda proposition

500 000 kronor. Styrelsen har hemställt, att för nästa budgetår beräknas

ett belopp av 700 000 kronor, vartill vid bifall till styrelsens hemställan

om höjning av utbildningsbidragen skulle komma ytterligare 100 000 kronor.

Såsom styrelsen anfört kommer inrättandet av arbetsklinikerna i

Stockholm och Göteborg att ställa ökade krav på utbildningsbidrag. Dessa

bidrag böra liksom hittills utgå enligt samma regler som tillämpas i fråga

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 152.

29

om bidrag till i militärtjänst skadade personer, som undergå omskolning.

Jag anser mig emellertid oaktat nu angivna omständigheter icke kunna tillstyrka,

att högre belopp än 700 000 kronor beräknas för omskolningsbidrag

under nästa budgetår.

Mot styrelsens beräkning av medelsbehovet för psykotekniska undersökningar,

läkarundersökningar samt provanställningar har jag icke något att

erinra. Jag beräknar alltså för dessa ändamål resp. 30 000, 50 000 och

25 000 kronor.

Nu angivna belopp, utgörande (5 000 -f- 700 000 + 30 000 + 50 000 -j25

000) 810 000 kronor, bör anvisas under ett särskilt reservationsanslag,

benämnt Arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsverksamhet.

Vad slutligen angår arbetsmarknadsstyrelsens framställningar om avskrivning

av vissa fordringar- torde såväl ekonomiska som administrativa

skäl tala för att avskrivning sker. Såsom riksräkenskapsverket föreslagit,

bör avskrivningen kunna omfatta även de belopp styrelsen ansett böra indrivas.

Om riksdagen icke anför erinran häremot, torde arbetsmarknadsstyrelsen

således böra medgivas avskriva ifrågavarande fordringar, tillhopa 36 546

kronor 69 öre.

Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förråd sverk samhet.

Å riksstaten för innevarande budgetår har till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens

förrådsverksamhet anvisats ett reservationsanslag av 100

kronor. Vid utgången av budgetåret 1949/50 fanns å anslaget en reservation

av 3 901 197 kronor.

Kungl. Maj :t har medgivit, att under budgetåret 1950/51 från anslaget må

bestridas utgifter intill nedan angivna belopp i den mån medel för täckande

av utgifterna finnas disponibla å anslaget.

Kronor

Driftkostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förråd ...... 450 000

Byggnadsarbeten vid förråden i Gnesta och Långsele.......... 285 000

Anskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel .... 500 000

Anskaffning av reservdelar................................. 150 000

Kostnader för uppläggning av förråd av rör och rördelar...... 50 000

Summa kronor 1 435 000

Kungl. Maj :t har vidare medgivit, att arbetsmarknadsstyrelsen, under angivna

förutsättning, må under budgetåret 1950/51 disponera vid utgången

av budgetåret 1949/50 outnyttjade medel — 696 000 kronor — under de

genom Kungl. Maj :ts tidigare beslut fastställda anslagsposterna till anordnande

av ett nytt centralförråd, till återanskaffning av maskiner, redskap

och förläggningsmateriel samt till nyanskaffning av maskiner.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 152.

Arbetsmarknadsstyrelsen har (skr. 12/1 1951) anfört, att försäljningsinkomsterna

under innevarande budgetår, som tidigare uppskattats

till 30 000 kronor, på grund av fortsatta försäljningar numera beräknas

komma att uppgå till 700 000 kronor. Hyresinkomster och debiteringar å

andra anslag beräknas fortfarande till 300 000 resp. 225 000 kronor. Styrelsen

räknar sålunda med att uppbördsmedlen komma att uppgå till 1 225 000

kronor, varigenom under anslaget tillgängliga medel skulle utgöra (3 901 197

+ 100 + 1 225 000) ca 5 125 000 kronor.

I fråga om utgifterna under anslaget anför styrelsen bl. a. följande.

Enligt utgiftsstaten för innevarande budgetår må från anslaget bestridas

utgifter till ett sammanlagt belopp av 1 435 000 kronor. Belastningen av

anslagsposten Driftkostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förråd beräknar

styrelsen på grund av nedgång i verksamheten, varigenom bl. a. personalen

vid förrådet i Tenhult så när som på en man kunnat entledigas, komma att

bli ca 80 000 kronor lägre än vad tidigare räknats med. Byggnadsarbetena

vid förråden i Gnesta och Långsele beräknas i avvaktan på en av styrelsen

igångsatt utredning angående förrådsverksamheten icke bliva påbörjade under

innevarande budgetår, varför anslagsposten härför icke kommer att

bliva ianspråktagen. Posten till anskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel

beräknar styrelsen bliva belastad med ett belopp av ca

615 000 kronor, varav ca 415 000 kronor avse från föregående budgetår reserverade

medel. Resterande medel å sistnämnda post, 300 000 kronor, beräknas

bliva disponerade genom utlagda beställningar. Övriga anslagsposter

beräknar styrelsen bliva ianspråktagna men att medel därutöver icke komma

att erfordras. De sammanlagda utgifterna under anslaget uppskattas

sålunda till (1 435 000 — 80 000 — 285 000 + 115 000) 1 185 000 kronor.

Utifrån sålunda gjorda beräkningar skulle vid innevarande budgetårs utgång

finnas en reservation å anslaget av (5 125 000 — 1 185 000) 3 940 000

kronor.

Vid beräkning av kostnaderna för nästa budgetår har styrelsen utgått

från förrådsverksamhetens nuvarande utformning. Styrelsen räknar

med att hyresinkomsterna, med hänsyn till att försäljning eller överlåtelse

av hittills uthyrda baracker ägt rum, komma att nedgå till 250 000 kronor.

Debiteringar å andra anslag beräknas på grund av den minskade omfattningen

av verksamheten i egen regi nedgå till 150 000 kronor. Försäljningar

torde förekomma endast i samband med kassation och utbyte av materiel

och uppskattas till 50 000 kronor. Tillgängliga medel å anslaget skulle sålunda

komma att utgöra (3 940 000 + 250 000 + 150 000 + 50 000)

4 390 000 kronor.

Driftkostnaderna vid styrelsens centralförråd anses kunna begränsas ytterligare

till 340 000 kronor. Maskinparken bör såväl kvalitativt som kvantitativt

erhålla en tillfredsställande standard. Styrelsen hemställer, att för

nästa budgetår till anskaffning av maskiner m. m. anvisas 2 700 000 kronor;

programmet för anskaffningen kommer därvid att uppgöras i samråd med

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Anskaffning av reservdelar samt kostnader

för uppläggning av förråd av rör och rördelar beräknas till oförändrat

150 000 resp. 50 000 kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152.

31

De sammanlagda utgifterna under anslaget för budgetåret 1951/52 skulle

sålunda enligt styrelsens beräkningar uppgå till följande belopp.

Driftkostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förråd .... kronor 340 000

Anskaffning av maskiner, redskap och förläggningsma
teriel

............................................ » 2 700 000

Anskaffning av reservdelar .......................... » 150 000

Kostnader för uppläggning av förråd av rör och rördelar » 50 000

Summa kronor 3 240 000

Styrelsen framhåller, att utgiftsstaten eventuellt måste jämkas med hänsyn

till under budgetåret uppstående fördyringar.

Då å anslaget tillgängliga medel för budgetåret 1951/52 i det föregående

beräknats till 4 390 000 kronor, föreslår styrelsen, att anslaget endast anvisas

med formellt belopp.

Statskontoret har icke funnit anledning till uttalande över styrelsens framställning

i denna del.

Departementschefen.

Inom arbetsmarknadsstyrelsen pågår f. n. en utredning angående möjligheten

att rationalisera styrelsens förrådsverksamhet. Även denna del av

styrelsens verksamhet torde få överses av 1950 års arbetsförmedlingsutredning.

För nästa budgetår torde emellertid medel få beräknas för nuvarande

förrådsorganisation. Jag har icke annat att erinra mot styrelsens beräkningar

än att till anskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel

under nästa budgetår bör beräknas samma belopp som för innevarande

budgetår eller 500 000 kronor.

Någon ny medelsanvisning erfordras icke under detta anslag. I enlighet

med styrelsens förslag torde anslaget uppföras med endast ett formellt belopp

av 100 kronor.

Kostnader för främjande av företagsverksamhet m. m.

Under denna rubrik har för budgetåret 1950/51 anvisats ett reservationsanslag

av 1 500 000 kronor.

Företagareföreningar finnas f. n. i Gotlands, Kronobergs, Blekinge, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Företagareföreningen i Kronobergs

län har bildats innevarande budgetår.

Föreningarna ha till uppgift att befordra möjligheterna till lönande småföretagsverksamhet

i syfte att åstadkomma en större differentiering av näringslivet

inom föreningarnas verksamhetsområden. Verksamheten omfattar

långivning på fördelaktigare villkor än dem, som i regel kunna erhållas

i fråga om vanliga banklån, samt i vissa fall subvention. Genom hos för
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 162.

eriingarna anställda konsulenter bedrives en omfattande teknisk och kommersiell

upplysning och rådgivning i hithörande frågor.

Medlemmarna i föreningarna, vilka vanligtvis bildats på initiativ av länsmyndigheterna,

utgöras huvudsakligen av för föreningarnas syfte intresserade

enskilda personer, bolag och föreningar liksom även landsting och hushållningssällskap

samt i vissa fall kommuner och andra samfälligheter.

Medlemskapet grundar sig på andelar. Medlemsantalet har på grund av föreningarnas

struktur och uppgifter varit relativt begränsat. Föreningarna äro

samtliga konstruerade som ekonomiska föreningar u. p. a.

Till föreningarnas låne- och bidragsverksamhet har Kungl. Maj :t under

innevarande hudgetår utlämnat understöd med sammanlagt 650 000 kronor,

varav 150 000 kronor till Jämtlands läns företagareförening, 200 000

kronor till Västerbottens företagareförening och 300 000 kronor till Norrbottens

småindustriförening. Av de beviljade beloppen ha 10 % lämnats

såsom subvention och resten såsom lån.

Samtliga företagareföreningar ha hittills av staten erhållit understöd för

låne- och bidragsverksamhet med sammanlagt 13 135 000 kronor, därav

såsom lån 10 542 000 kronor och såsom subvention 2 593 000 kronor.

Till företagareföreningarnas administrationskostnader utgå bidrag från

ett under tionde huvudtiteln upptaget anslag till upplysnings- och organisationsverksamhet

i fråga om hantverk och småindustri.

1950 års besparingsutrednings promemoria.

Besparingsutredningen ifrågasätter, om den av företagareföreningarna

bedrivna låneverksamheten fyller ett sådant behov, att anledning finns att

fortsätta med densamma. I avvaktan på det förslag om införande av s. k.

blancokrediter, som 1949 års banklagssakkunniga kunna väntas framlägga

inom kort, bör låneverksamheten i varje fall ej ytterligare utvidgas. Huvudparten

av reservationen å förevarande anslag bör därför överföras till budgetutjämningsfonden

vid utgången av innevarande budgetår, medan en

mindre del av reservationen eventuellt kan kvarstå för oförutsedda medelsbehov.

Utredningen föreslår vidare, att det av riksdagen lämnade bemyndigandet

för Kungl. Maj :t att använda medel under anslaget till andra ändamål

än lån och bidrag till företagareföreningar tills vidare icke utnyttjas av

Kungl. Maj:t.

Departementschefen.

Företagareföreningarnas verksamhet har under innevarande budgetår

bedrivits i samma former och i stort sett i samma omfattning som under

föregående budgetår. Intresset för verksamheten har alltmera ökats. Utöver

förut nämnda föreningar äro sådana f. n. under bildande i Kalmar, Örebro

och Kopparbergs län. Under senare år ha vidare liknande sammanslutningar

tillkommit i Stockholms och Södermanlands län, benämnda närings- och

kommunikationsrådet i Stockholms län resp. Södermanlands läns småföre
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj.ts proposition nr 152.

33

tagarenämnd. Sistnämnda organisationer stå under tillsyn av vederbörande

landsting, vilka även finansiera verksamheten. Denna omfattar tills vidare

enbart rådgivning och upplysning i tekniska och ekonomiska frågor.

De föreningar, vilka hittills erhållit lån av statsmedel för kreditgivning,

finnas samtliga inom de län, framför allt i Norrland, där sedan gammalt

riskerna för arbetslöshet äro störst och behovet av ett differentierat näringsliv

genom nyetablering av småföretag framstår som angeläget. Goda resultat

ha nåtts genom den verksamhet, som föreningarna i dessa län bedriva

i samråd med vederbörande arbetsmarknadsorgan. Verksamheten, vilken

utgör ett viktigt medel i samhällets beredskap mot en depression, är därför

förtjänt av statsmakternas fortsatta stöd.

I de delar av mellan- och sydsverige, som omfattas av de nytillkomna

föreningarnas (nämndernas) verksamhetsområden, har näringslivet en annan

struktur. En eventuell kreditverksamhet inom dessa områden med deras

i allmänhet väl utvecklade hantverks- och småindustri skulle komma

att till största delen beröra redan existerande företag i syfte att höja produktionskapaciteten.

I regel torde anledning saknas att understödja en

dylik verksamhet med medel från förevarande anslag. Frågan om en utvidgning

av den av företagareföreningarna med statsmedel nu bedrivna

låneverksamheten torde därför, såsom besparingsutredningen framhållit,

böra prövas i samband med det förslag om införande av s. k. blancokrediter,

som 1949 års banklagssakkunniga väntas framlägga. I avvaktan på ett slutligt

ställningstagande i frågan synes dock möjlighet böra finnas även för

nytillkomna företagareförertingar (nämnder) att i undantagsfall erhålla

understöd av statsmedel för en begränsad kreditgivning med anlitande av

nämnda anslag.

Vid utgången av budgetåret 1949/50 fanns å anslaget en reservation av

1 511 695 kronor. Det disponibla beloppet utgjorde emellertid vid samma

tidpunkt ca en milj. kronor. Såvitt nu kan bedömas torde det för innevarande

budgetår anvisade anslaget å 1 500 000 kronor komma att i huvudsak

förbrukas. Vid utgången av detta budgetår odisponerat belopp, vilket

sålunda torde kunna beräknas till likaledes ca en milj. kronor, bör överföras

till budgetutjämningsfonden och i stället bör ett nytt anslag uppföras.

Uppenbara svårigheter föreligga att beräkna medelsåtgången under nästa

budgetår. Anslaget torde emellertid även med den av mig förordade utvidgningen

av verksamheten kunna uppföras med samma belopp som för innevarande

budgetår eller sålunda 1 500 000 kronor. Jag har därvid förutsatt,

att Kungl. Maj :t liksom under innevarande budgetår skall äga att, om särskilda

skäl föranleda därtill, disponera anslaget även för andra ändamål

avseende främjande av företagsverksamhet än understöd till företagareföreningarna.

Jag förordar alltså, att anslaget för nästa budgetår upptages till 1 500 000

kronor.

it Bihanij till riksdagens protokoll 0)51, i samt. Nr 152.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 152.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att medgiva avskrivning av

i det föregående angivna fordringar om tillhopa 36 546 kronor

69 öre,

dels ock för budgetåret 1951/52 under femte huvudtiteln

anvisa:

1. till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. ett

reservationsanslag av 17 600 000 kronor,

2. till Kostnader för överflyttning av arbetskraft ett reservationsanslag

av 1 350 000 kronor,

3. till Arbetskliniken i Stockholm ett reservationsanslag av

119 000 kronor,

4. till Bidrag till kommunal och enskild arbetsvårdsverksamhet

ett reservationsanslag av 152 500 kronor,

5. till Arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsverksamhet ett

reservationsanslag av 810 000 kronor,

6. till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet

ett reservationsanslag av 100 kronor.

7. till Kostnader för främjande av företagsverksamhet m. m.

ett reservationsanslag av 1 500 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

J. O. Widman.

Stockholm 1951. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

510733

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:297 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för hudgetåret 1951/52 till arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga arbetsfö s. 9 i texten
  2. SU 1951:153 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret 1951/52 till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. jämte i ämnet väckt s. 27 i texten