Sök i Ratio Lex

Angående löneoch pensionsreglering för präster m. m

236 sidor, varav 228 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 228 av 236 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:156, Angående löneoch pensionsreglering för präster m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

1

Nr 156.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående löne- och

pensionsreglering för präster m. mgiven Stockholms

slott den 6 april 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) lag om upphävande av lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 27) om

reglering av prästerskapets avlöning m. fl. författningar angående prästerskapets

löne- och pensionsförhållanden,

2) förordning angående pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas

avlöning (prästlönekostnadsförordning),

3) lag angående ändring i lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond,

4) lag om ändring i lagen den 27 juni 1947 (nr 275) om kyrkomusiker,

5) lag om upphävande av 17 och 18 §§ ecklesiastik boställsordning den

30 augusti 1932 (nr 400),

6) lag angående ändring av 5 § lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse,

7) lag angående ändring av 13 § 3 mom. lagen den 13 november 1936

(nr 567) om domkapitel, samt

8) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 21 november 1925 (nr 456) angående

anlitande av kyrkofonden för uppförande av prästgårdar inom vissa

delar av Härnösands och Luleå stift;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande statsrådet hemställt.

GUSTAF ADOLF.

N. Quensel.

I Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 156.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Efter förslag av Kungl. Maj :t i propositionen nr 204 fattade 1949 års

riksdag beslut om principerna för en allmän avlöningsreform för prästerna.

I förevarande proposition framläggas de detaljförslag, som erfordras felbeslutets

genomförande.

Härutöver upptagas i propositionen vissa lönegradsfrågor. Med hänsyn

till den i proposition nr 114 till årets riksdag föreslagna omläggningen av

löneplan 2 föreslås ärkebiskopen och övriga biskopar inplacerade i de nya

lönegraderna Co 20 respektive Co 18, innebärande att de i principbeslutet

bestämda grundlönerna bibehållas. I enlighet med statsmakternas principbeslut

ha grunderna för kyrkoherdarnas inplacering i lönegrad i vissa hänseenden

korrigerats, varigenom ett förhållandevis större antal kyrkoherdar

komma att tillhöra de två lägsta lönegraderna Ca 27 och Ca 29. Vidare framläggas

förslag till lönegradsplaceringar för garnisons- och amiralitetsprästerna.

För finansieringen av löne- och pensionskostnaderna föreslås bl. a.

en ny bestämning av pastorats prästlönekostnad, bibehållande av nuvarande

maximum för församlingsavgifterna och höjning av maximum för

allmänna kyrkoavgiften från 15 till 20 öre. Förslaget innebär en effektivare

skatteutjämning till förmån för de mindre bärkraftiga pastoraten.

Lönereformen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1952.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

3

Förslag

till

Lag

om upphävande av lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 27) om reglering av

prästerskapets avlöning m. fl. författningar angående prästerskapets löne- och

pensionsförhållanden.

Härigenom förordnas, att följande författningar skola upphöra att gälla

med utgången av år 1951:

lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 27) om reglering av prästerskapets

avlöning;

lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 35) om emeritilöner för präster;

lagen den 21 november 1925 (nr 449) om resanslag åt vissa präster i

nyreglerade pastorat;

lagen den 21 november 1925 (nr 455) angående särskilda lönetillägg

(ödebygdstillägg) vid vissa prästerliga befattningar inom Härnösands och

Luleå stift;

lagen den 17 december 1926 (nr 526) om vissa lönetillägg åt präster i

nyreglerade pastorat i anledning av nådårsrättens upphörande m. m.;

lagen den 13 december 1929 (nr 382) om provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar

och komministrar i nyreglerade pastorat m. m.;

lagen den 23 november 1934 (nr 544) om dyrtidstillägg åt präster;

förordningen den 27 november 1936 (nr 578) med ändrade bestämmelser

för biskoparnas avlönande jämte nya grunder för dispositionen av därtill

avsedda medel; samt

reglementet den 28 november 1941 (nr 904) angående familjepension för

efterlevande till präster (familjepensionsreglementet för prästerskapet).

Samtidigt härmed skola upphöra att gälla alla de särskilda stadganden,

vilka innefatta ändring eller förklaring av vad sålunda upphävda författningar

innehålla eller tillägg därtill eller som tillkommit med stöd av samma

författningar.

De övergångsbestämmelser, som erfordras i anslutning till vad sålunda

förordnats, meddelas av Konungen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Förslag

till

Förordning

angående pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas

avlöning (prästlönekostnadsförordning).

Härigenom förordnas som följer.

1 §.

1 mom. Denna förordning är tillämplig å territoriellt pastorat samt, i

den mån Konungen och riksdagen besluta, å icke-territoriellt pastorat inom

riket.

Utgöra församlingar, vilka bilda två eller flera pastorat, för vården av

angelägenhet, som i denna förordning avses, en kyrklig samfällighet, skall

vad i förordningen stadgas om pastorat äga tillämpning å samfälligheten.

2 mom. Med församlingspräst avses i förordningen dels domprost, kyrkoherde,

komminister och kyrkoadjunkt, dels med sådan församlingspräst

likställd garnisons- och amiralitetspräst, dels ock annan icke-ordinarie

präst, som är förordnad att såsom vikarie uppehålla annan församlingsprästtjänst,

eller som utan sådant förordnande fullgör tjänstgöring i pastoratet

under tid, då någon i pastoratet inrättad tjänst icke uppehälles av

vare sig innehavare av tjänsten eller vikarie.

2 §.

Om pastoratsindelning och om prästerlig tjänsteorganisation i pastorat

förordnar Konungen.

3 §.

1 mom. Kostnad för tjänstebostad, som pastorat enligt prästlönereglementet

tillhandahåller församlingspräst, så ock för i reglementet avsett

bidrag till uppvärmningskostnad och där avsedd ersättning för skatt eller

allmän tunga, som innehavare av prästgård i sådan egenskap erlagt, skall

stanna å pastoratet.

2 mom. Av övriga församlingspräst enligt prästlönereglementet tillkommande

avlöningsförmåner skall pastoratet bestrida lön, vikariatsersättning,

tjänstedubbleringsarvode, reseersättning, tjänstgöringstraktamente,

kailortstillägg, språktillägg och arvode.

Belopp, som pastorat under visst år jämlikt detta moment haft att utgiva,

utgör pastoratets prästlönekostnad för året.

3 mom. Om kostnaderna för kyrkoherden i Visby pastorat tillkommande

avlöningsförmåner förordnar Konungen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

5

4 §.

Ersättning, som församlingspräst har att erlägga för av pastorat tillhandahållen

tjänstebostad eller ombesörjd uppvärmning eller belysning

därav, tillkommer pastoratet.

5 §.

Om anskaffande av medel till bestridande av pastorats utgifter enligt

denna förordning, i den mån de ej täckas av avkastning från avlöningstillgångar,

som i 6 § avses, eller av andra tillgängliga medel, stadgas i lagarna

om församlingsstyrelse.

Om rätt för pastorat att till gäldande av prästlönekostnad erhålla tillskott

ur kyrkofonden stadgas i lagen om kyrkofond.

6 §.

Pastorats prästlönetillgångar äro

1) löneboställen, som avses i ecklesiastik boställsordning,

2) prästlönefonder, som i 7 § 2 mom. avses, samt

3) pastoratets andelar i stiftets prästlönejordsfond och prästlönefondshemman.

7 §.

1 mom. Till följd av expropriation eller inlösen enligt ensittarlagen eller

av annan jämförlig anledning influten ersättning för prästgård eller löneboställe,

som förvaltas av pastorat, skall av pastoratet fonderas.

2 mom. Fond, som i 1 mom. avses,

medel, som fonderas jämlikt 6 § andra stycket lagen den 4 januari 1927

angående tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse

av sådan jord under tomträtt, samt

annan för avlöning av församlingspräst i pastoratet avsedd fond,

utgöra prästlönefonder för pastoratet.

3 mom. Prästlönefond skall förvaltas av pastoratet samt göras räntebärande

på sätt om omyndigs medel är stadgat. Vill pastorat placera fonds

tillgångar på annat sätt, skall tillstånd därtill inhämtas av domkapitlet.

Om användning av fond till grundförbättring av löneboställe eller till förvärv

av fastighet är särskilt stadgat.

8 §.

Om skyldighet för pastorat att utgöra allmän kyrkoavgift samt att avstå

viss del av avkastning å prästlönetillgångar stadgas i lagen om kyrkofond.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

9 §.

De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna förordning,

meddelas av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1952.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond.

Härigenom förordnas, att 2—8 §§ lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Gällande lydelse:

2 §.

1. Med pastorat avses i denna lag

territoriellt pastorat, med undantag

av Karlsborgs pastorat.

2. Såsom pastorats prästlönekostnader

och kyrkomusikerlönekostnader

betecknas i denna lag de utgifter,

som pastorat enligt vad i särskilda

författningar är stadgat har att

vidkännas, å ena sidan, för löner,

arvoden och resanslag åt kyrkoherde,

komminister och ständig adjunkt

och, å andra sidan, för avlönande

och pensionering av i församling inom

pastoratet anställd kyrkomusiker,

som i lagen om kyrkomusiker

avses.

I kyrkomusikerlönekostnad, som

här avses, ingår icke belopp, som

pastorat har att utgiva i avlöning till

kyrkomusiker för av denne bestridd

Föreslagen lydelse:

2 §.

I denna lag avses med pastorat

territoriellt pastorat samt, i den mån

Konungen och riksdagen så besluta,

icke-territoriellt pastorat inom riket ;

med pastorats prästlön etillgångar

och pastorats

prästlönekostnad vad i

prästlönekostnadsförordningen därmed

förstås; samt

med pastorats k y r k o m usikerlönetillgångar

och

pastorats kyrkomusikerlönekostnad

vad i lagen den 27

juni 1947 om kyrkomusiker sålunda

betecknas.

Senaste lydelse av 2 § 2 mom. samt 3, 4, 6 och 7 §§ se 1950:281.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

7

Gällande lydelse:

fyllnadstjänstgöring såsom lärare i

musik vid läroanstalt.

3 §.

Från statsverket utgår till kyrkofonden

för varje år ersättning med

dels 4 627 887 kronor för prästerskapets

till statsverket indragna

tionde m. m.,

dels tillhopa 301 250 kronor för

vissa tidigare av prästerskapet i territoriella

pastorat åtnjutna statsanslag,

dels ock 121600 kronor för

statsanslag, som tillförne åtnjutits

av biskopar och pastor primarius eller

utgått till biskopslöneregleringsfonden,

skolande dessa ersättningar inom

januari månad för året tillföras kyrkofonden.

Ytterligare skola till kyrkofonden

ingå: 1 2

1) inkomst av boställen, vilkas avkomst

enligt 9 § förordningen den

11 juli 1862 angående allmänt ordnande

av prästerskapets inkomster

rätteligen indragits till prästerskapets

löneregleringsfond eller av Konungen

anvisats till löneförbättring

för prästerlig tjänstinnehavare i annat

pastorat än det, inom vilket bostället

är beläget (allmänna kyrkohemman)

;

2) inkomst av tidigare till klockor-

eller organisttjänst hörande lönefastighet,

beträffande vilken Konungen

jämlikt lagen angående särskilda

grunder för klockar- och organistlöns

bestämmande samt om

Föreslagen lydelse:

3 §.

Från statsverket utgår till kyrkofonden

för varje år ersättning med

5 050 737 kronor för prästerskapets

till statsverket indragna tionde

m. m., vilken ersättning, efter avräkning

av bidrag varom förmäles i

6 § andra stycket 3), skall inom januari

månad för året tillföras kyrkofonden.

Ytterligare skola, utöver vad i

denna lag eljest stadgas, till kyrkofonden

ingå:

1) inkomst av allmänna kyrkohemman,

klockarhemman och biskopshemman.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

Gällande lydelse:

dispositionen av till klockar- och

organisttjänst hörande avlöningstillgångar

förordnat, att densamma

skall bibehållas såsom publik arrendegård

(kloekarhemman) ;

3) inkomst av fastigheter, vilkas

avkomst, jämlikt punkt 21 :o av de

år 1936 antagna ändrade bestämmelser

för biskoparnas avlönande jämte

nya grunder för dispositionen av

därtill avsedda medel, tillförts kyrkofonden

(biskopshemman) ;

i) överskott å avkastningen av

pastorats präst- och kyrkomusikerlönetillgångar,

varom förmäles i

4 §;

5) ersättning av pastorat för kostnader,

som avses i 46 § tredje stycket

ecklesiastik boställsordning;

6) bidrag enligt familjepensionsreglementet

för prästerskapet jämte

övriga, därtill anslutna bestämmelser

angående familjepension för efterlevande

till präster (familjepensionsavdrag

och familjepensionsavgifter)

så ock bidrag jämlikt 3 § lagen

den 11 december 1926 om vissa

lönetillägg åt präster i nyreglerade

pastorat i anledning av nådårsrätiens

upphörande m. m.;

7) allmän kyrkoavgift, varom förmäles

i 5 §;

8) ränta och annan vinst å kyrkofondens

tillgångar;

9) ränta och annan vinst å andra

av statskontoret förvaltade kapitaltillgångar,

varav avkastningen, jämlikt

de under 3) här ovan angivna

grunder för dispositionen av till biskoparnas

avlönande avsedda medel,

skall tillföras kyrkofonden.

Föreslagen lydelse:

2) ränta och annan vinst å kyrkofondens

tillgångar;

3) ränta och annan vinst å andra

av statskontoret förvaltade kapitaltillgångar,

varav avkastningen enligt

särskilt bestämmande skall tillföras

kyrkofonden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

9

Gällande lydelse:

4 §.

Därest av pastorat förvaltade

prästlönetillgångar ■—■ med undantag

av tillgång, vars avkastning skall

enligt 7 § lagen om reglering av

prästerskapets avlöning tillgodokomma

viss tjänstinnehavare utöver

lönen eller jämlikt bestämmelse i donationsbrev

tillfalla prästänka —

tillika med pastoratets kyrkomusikerlönetillgångar

lämna så stor behållen

avkastning, att därå uppkommer

överskott sedan pastoratets

präst- och kyrkomusikerlönekostnader

under året samt de i 55 § ecklesiastik

boställsordning angivna virkesbehov

blivit täckta, skall pastoratet

till kyrkofonden inleverera hälften

av sådant överskott.

Vad nu stadgats om behållna avkastningen

av prästlönetillgångar,

som förvaltas av pastorat, gälle ock

pastoratet tillkommande andel av

avkastningen från stiftets prästlönejordsfond

och prästlönefondshemman.

5 6

5 §.

Allmän kyrkoavgift---till

pastoratet.

Kyrkoavgiftens grundbelopp utgör

femton öre för skattekrona. Konungen

bestämmer årligen, hur stor del

av grundbeloppet skall för året uttagas.

6 §.

Enligt vad särskilt är stadgat skola

av kyrkofonden gäldas

dels kostnad för avlönande av

biskoparna och av präster, som avses

i lagen om reglering av präslerska
-

Föreslagen lydelse:

4 §.

Därest pastorats präst- och kyrkomusikerlönetillgångar

lämna så stor

behållen och för pastoratet disponibel

avkastning, att därå uppkommer

överskott, sedan pastoratets prästoch

kyrkomusikerlönekostnader under

året samt de i 55 § ecklesiastik

boställsordning angivna virkesbehov

blivit täckta, skall pastoratet till

kyrkofonden inleverera hälften av

sådant överskott.

5 §.

Allmän kyrkoavgift---- till

pastoratet.

Konungen bestämmer årligen det

öretal för skattekrona, högst tjugu,

varmed avgiften skall utgöras.

6 §.

Enligt vad särskilt är stadgat skola

ur kyrkofonden gäldas

dels kostnad för beredande jämlikt

lagen den 28 juni 1935, nr 445,

av emeritilöner för vissa prästmän i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

Gällande lydelse:

pels avlöning, för beredande av emcritilön

för präster ävensom för pensionering

av efterlevande till präster,

allt i den omfattning, som är

närmare angiven

i bestämmelserna för biskoparnas

avlönande jämte grunder för dispositionen

av därtill avsedda medel,

i lagarna om reglering av prästerskapets

avlöning, om provisorisk tillläggslön

åt kyrkoherdar och komministrar

i nyreglerade pastorat m. m.,

om reseanslag åt vissa präster i nyreglerade

pastorat, om emeritilöner

för präster, om emeritilöner för

vissa prästmän i ledande ställning i

missionens och diakoniens tjänst

och om dyrtidstillägg åt präster

jämte därtill anslutna särskilda författningar

samt

i familjepensionsreglementet för

prästerskapet jämte övriga, därtill

anslutna bestämmelser angående familjepension

för efterlevande till

präster samt i särskilda bestämmelser

angående tillägg å sådan pension,

dels jämlikt 5 § ecklesiastik

boställsordning bestämda arvoden åt

ledamöter i boställsnämnder,

dels belopp, som jämlikt under

3 § 2) åberopad lag skall utgå till avlöning

vid klockar- eller organisttjänst,

vartill klockarhemman hört,

dels ock jämlikt lagen den 21

november 1925 beviljade anslag för

uppförande av prästgårdar inom

Härnösands och Luleå stift.

Härutöver .skola av kyrkofonden

utgöras:

1) tillskott till pastorat enligt vad i

7 § stadgas;

Föreslagen lydelse:

ledande ställning i missionens och

diakoniens tjänst,

dels jämlikt 5 § ecklesiastik boställsordning

bestämda arvoden åt

ledamöter i boställsnämnder,

dels belopp, som jämlikt Konungens

förordnande skall för klockarhemman

utgöras till kyrkomusikers

avlönande,

dels ock jämlikt lagen den 21

november 1925, nr 456, beviljade anslag

för uppförande av prästgårdar

inom Härnösands och Luleå stift.

Ytterligare skola, utöver vad i

denna lag eljest stadgas, ur kyrkofonden

utgöras:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr i 56.

11

Gällande lydelse:

2) anslag, som Konungen må finna

skäligt i särskilda fall bevilja såsom

bidrag till kostnad för resor till eller

från pastorat, där präst förordnas

att, jämte fullgörande av honom i

annat pastorat åliggande tjänstgöring,

biträda vid eller uppehålla

prästerlig befattning;

i) bidrag, som av Konungen och

riksdagen bestämmes, till ersättande

av anslag, som av riksdagen anvisas

till avlöningar och övriga omkostnader

dels för stiftsnämndernas verksamhet,

dels för religionsvård åt döv
stumma;
5)

anslag, som Konungen enligt av

riksdagen godkända grunder bestämmer

för avlönande av för särskild

prästerlig tjänstgöring inom riket

anställda präster;

6) kostnad enligt bestämmande av

Konungen och riksdagen för särskild

prästerlig verksamhet utom riket;

9) anslag, som Konungen enligt av

riksdagen godkända grunder bestämmer

för avlönande av i fredsorganisationen

vid försvarsväsendet

anställda präster;

Föreslagen lydelse:

t) kostnad för avlöningsförmåner

åt präster enligt prästlönereglementet,

i den mån kostnaden ej jämlikt

prästlönekostnadsförordningen skall

bestridas av pastorat eller jämlikt

särskilt bestämmande skall bestridas

i annan ordning;

2) kostnad för pensionsförmåner

åt präster eller efterlevande till dem

enligt tjänste- och familjepensionsreglementena

för präster;

3) bidrag, som av Konungen och

riksdagen bestämmes till ersättande

av anslag, som av riksdagen anvisas

till avlöningar och övriga omkostnader

dels för stiftsnämndernas

verksamhet, dels för religionsvård

åt dövstumma;

U) kostnad, som Konungen enligt

av riksdagen godkända grunder bestämmer

för avlönande av i särskild

prästerlig verksamhet inom eller utom

riket anställd präst, å vilken

prästlönereglementet eller statens

allmänna avlöningsreglemente icke

äger tillämpning;

5) kostnad, enligt bestämmande av

Konungen och riksdagen, för arvo
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 156

Gällande lydelse:

7) anslag, som Konungen och riksdagen

finna skäligt ställa till vederbörande

statsdepartements förfogande

för anlitande av biträde vid handläggning

av boställsärenden och

vad därmed äger samband;

3) kostnad för förvaltningen av

boställen och övriga fastigheter, varav

inkomsten jämlikt vad i 3 § sägs,

skall ingå till kyrkofonden;

10) bidrag till pastorats kostnad

för avlöning, som avses i 2 § 2 mom.

andra stycket, med belopp som av

pastoratet utgivits utöver vad vederbörande

läroanstalt haft att till avlöningen

bidraga;

8) anslag till extra utgifter med ett

belopp av tillhopa högst 50 000 kronor

för år, som efter Konungens bestämmande

må användas till bestridande

av kostnad för härförut i denna

paragraf icke särskilt angivet

kyrkligt ändamål.

7 §.

Om för gäldande av pastorats

präst- och kyrkomusikerlönekostnader

under året åtgår högre belopp

än som täckes dels av avkastningen

av pastoratets prästlönetillgångar

och av pastoratet tillkommande andel

av avkastningen från stiftets

prästlönejordsfond och prästlönefondshemman

— med undantag som

i å § sägs -—- samt av pastoratets

kyrkomusikerlönetillgångar, dels ock

därutöver av ett belopp, motsvarande

en uttaxering för skattekrona inom

pastoratet av det öretal, Konung
-

Föreslagen lydelse:

den åt icke prästvigda tjänstebiträden

åt församlingspräster;

6) anslag, som Konungen och riksdagen

finna skäligt ställa till vederbörande

statsdepartements förfogande

för anlitande av biträde vid handläggning

av boställsärenden och vad

därmed äger samband;

7) kostnad för förvaltningen av

boställen och övriga fastigheter, varav

inkomsten, jämlikt vad i 3 § sägs,

skall ingå till kyrkofonden;

8) belopp, som pastorat i avlöning

till kyrkomusiker för av denne bestridd

fyllnadstjänstgöring såsom

lärare i musik vid läroanstalt utgivit

utöver vad läroanstalten haft att till

avlöningen bidraga;

9) anslag till extra utgifter med

ett av Konungen och riksdagen bestämt

belopp för år, vilket efter Konungens

bestämmande må användas

till bestridande av kostnad för härförut

i denna paragraf icke särskilt

angivet kyrkligt ändamål.

7 §

Om för gäldande av pastorats

präst- och kyrkomusikerlönekostnader

under året åtgår högre belopp

än som täckes dels av avkastningen

av pastoratets präst- och kyrkomusikerlönetillgångar

och annan därtill

särskilt anslagen inkomst, dels ock

därutöver av ett belopp, motsvarande

en utdebitering för skattekrona

inom pastoratet av det öretal, Konungen

för året bestämmer, äger

pastoratet för vad ytterligare erfordras

erhålla tillskott ur kyrkofonden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

13

Gällande lydelse:

en för året bestämmer, äger pastoratet

för vad ytterligare erfordras erhålla

tillskott av kyrkofonden, dock

ej för gäldande av lönebelopp, som

pastoratet enligt 0 eller 10 § lagen

om reglering av prästerskapets avlöning

särskilt förbundit sig att utgöra.

Vid bestämmande av tillskott,

som nu sagts, skall avkastningen av

löneboställe, som avses i ecklesiastik

boställsordning, tagas i beräkning

med belopp, som fastställts med tilllämpning

av 9 § (löneboställets normalavkastning),

avkastningen av

prästlönefond, som förvaltas av pastorat,

beräknas till den procent av

fondens kapital, som Konungen med

hänsyn till de allmänna ränteförhållandena

bestämmer, pastorat tillkommande

andel av avkastningen av

stiftets prästlönejordsfond och prästlönefondshemman

upptagas till det

belopp, vartill denna andel för näst

föregående räkenskapsår uppgått,

samt avkastningen av fastställt boställskapital,

som för pastoratet utgör

kyrkomusikerlönetillgång, upptagas

till belopp motsvarande å boställskapitalet

belöpande boställsränta

och avkastningen av annan

särskild kyrkomusikerlönetillgång

med sitt verkliga belopp.

8 §.

Vid bestämmandet av det öretal,

som i 7 § sägs, och den del av den

allmänna kyrkoavgiftens grundbelopp,

som skall för året uttagas, tillses,

att kyrkofondens inkomster under

året såvitt möjligt bliva lika sto
-

Föreslagen lydelse:

Vid bestämmande av tillskott, som

nu sagts, skall avkastningen av löneboställe,

som avses i ecklesiastik

boställsordning, tagas i beräkning

med belopp, som fastställts med tilllämpning

av 9 § (löneboställets normalavkastning),

avkastningen av

pastorats prästlönefond beräknas

till den procent av fondens kapital,

som Konungen med hänsyn

till de allmänna ränteförhållandena

bestämmer, pastorat tillkommande

andel av avkastningen av

stiftets prästlönejordsfond och

prästlönefondshemman upptagas till

det belopp, vartill denna andel för

näst föregående räkenskapsår uppgått,

avkastningen av fastställt boställskapital,

som för pastoratet utgör

kyrkomusikerlönetillgång, upptagas

till belopp motsvarande å boställskapitalet

belöpande boställsränta

samt annan inkomst upptagas

till sitt verkliga belopp.

Vid bestämmande av öretal, som i

5 och 7 §§ sägs, tillses, att kyrkofondens

inkomster under året såvitt

möjligt bliva lika stora som dess utgifter.

I 7 § avsett öretal skall bestämmas

till dubbla beloppet av det

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Gällande lydelse:

ra som dess utgifter. Nämnda öretal

skall bestämmas till dubbla beloppet

av vad för skattekrona uttages i kyrkoavgift,

dock må samma öretal ej

överstiga tjugu.

Föreslagen lydelse:

öretal, som fastställes enligt 5 §,

dock högst till tjugu.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1952. I anledning av lagens

ikraftträdande erforderliga övergångsbestämmelser

meddelas av Konungen.

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 27 juni 1947 (nr 275) om kyrkomusiker.

Härigenom förordnas, dels att 2 § lagen den 27 juni 1947 om kyrkomusiker

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i lagen

skall införas en ny paragraf, betecknad 1 a §, av nedan angiven lydelse.

Gällande lydelse: Föreslagen lydelse:

1 a §.

Vad i 1 § stadgas gäller, i den

mån Konungen och riksdagen besluta,

jämväl icke-territoriell församling.

2

2 §.

1. Kyrkomusiker åtnjuter —- — —

grunder bestämmer.

2. Kostnaderna för kyrkomusikers

verksamhet gäldas, i den mån

de icke skola enligt vad särskilt

stadgas annorledes utgöras, av pastorat

och församling, vardera i den

utsträckning Konungen efter av

riksdagen godkända grunder bestämmer.

Utgifter, som sålunda skola av

pastorat bestridas, utgöra — med

2 §.

1. Kyrkomusiker åtnjuter ----

grunder bestämmer.

2. Kostnaderna för kyrkomusikers

verksamhet gäldas, i den mån de

icke skola enligt vad särskilt stadgas,

annorledes utgöras, av pastorat och

församling, vardera i den utsträckning

Konungen efter av riksdagen

godkända grunder bestämmer.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

15

Gällande lydelse:

3. De särskilda---kyrkomu
sikers

avlönande.

4. Till bestridande av de på pastorat

enligt 2 mom. ankommande

kostnaderna har pastoratet att taga

i anspråk,

i första hand, avkastning av avlöningstillgångar,

vilka jämlikt 3 mom.

åro för detta ändamål avsedda eller

eljest därtill anvisas, ävensom förekommande

andra medel, som blivit

härför tillgängliga,

samt i andra hand, församlingsavgifter

till erforderligt belopp.

Om rätt — -— — stadgas särskilt.

5. Församlingsavgifter, som i 4

mom. avses, skola utgöras i den för

församlingsavgifter till prästerskapets

avlöning stadgade ordning.

Föreslagen lydelse:

undantag för engångsavgift för pensionering

— pastoratets kyrkomusikerlönekostnad.

3. De särskilda — ---kyrkomu
sikers

avlönande.

4. Om anskaffande av medel till

bestridande av pastorats kyrkomusikerlönekostnad,

i den mån den ej

täckes av avkastning utav härför

avsedda avlöningstillgångar (pastorats

kyrkomusikerlönetillgångar)

eller andra tillgängliga medel, stadgas

i lagarna om församlingsstyrelse.

Om rätt---stadgas särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1952, varvid andra stycket

punkt 2 i övergångsbestämmelserna

till lagen om kyrkomusiker upphäves

i den mån lagen vinner tillämpning

i icke-territoriell församling.

Förslag

till

Lag

om upphävande av 17 och 18 §§ ecklesiastik hoställsordning

den 30 augusti 1932 (nr 400).

Härigenom förordnas, att 17 och 18 §§ ecklesiastik hoställsordning den

30 augusti 1932 skola upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl, Maj:ts proposition nr 156.

Förslag

till

Lag

angående ändring av 5 § lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse.

Härigenom förordnas, att bestämmelsen i 5 § under punkten b) lagen

den 6 juni 1930 om församlingsstyrelse skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952.

Förslag

till

Lag

angående ändring av 13 § 3 mom. lagen den 13 november 1936 (nr 567) om

domkapitel.

Härigenom förordnas, att 13 § 3 mom. sista stycket1 lagen den 13 november

1936 om domkapitel skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § lagen den 21 november 1925 (nr 456) angående

anlitande av kyrkofonden för uppförande av prästgårdar inom vissa delar av

Härnösands och Luleå stift.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 21 november 1925 angående anlitande

av kyrkofonden för uppförande av prästgårdar inom vissa delar av

Härnösands och Luleå stift skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

*

Senaste lydelse se 1948: 490.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj ds proposition nr 156.

17

Gällande lydelse:

1 §•

I de fall, då inom Härnösands och

Luleå stift tjänlig prästgård saknas

för sådan kyrkoherde eller komminister,

som i därför stadgad ordning

förklarats berättigad att uppbära

ödebijgdstillägg, må Konungen —

därest lämplig bostad för befattningshavaren

icke finnes att förhyra

och ett fullgörande av den pastoratet

åliggande skyldigheten att bygga

ny prästgård måste med hänsyn till

de ekonomiska förhållandena i pastoratet

anses medföra oskäligt stor

tunga för pastoratet och dess invånare

— medgiva, att från kyrkofonden

må under de villkor, Konungen äger

bestämma, till vederbörande pastorat

utlämnas ett räntefritt lån till

belopp motsvarande hela eller en del

av kostnaden för byggnadsskyldighetens

fullgörande.

Föreslagen lydelse:

1 §.

I de fall, då inom Härnösands och

Luleå stift tjänlig prästgård saknas

för sådan kyrkoherde eller komminister,

som är stationerad å ort av

utpräglad ödebijgdskaraktär, må Konungen

— därest lämplig bostad för

befattningshavaren icke finnes att

förhyra och ett fullgörande av den

pastoratet åliggande skyldigheten att

bygga ny prästgård måste med hänsyn

till de ekonomiska förhållandena

i pastoratet anses medföra oskäligt

stor tunga för pastoratet och

dess invånare — medgiva, att från

kyrkofonden må under de villkor,

Konungen äger bestämma, till vederbörande

pastorat utlämnas ett

räntefritt lån till belopp motsvarande

hela eller en del av kostnaden för

byggnadsskyldighetens fullgörande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1952. 2

2 Bihang titt riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 156.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 6 april 1951.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena UnDÉN, statsråden Möller, Sköld, Quensel,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman,

Nygren.

Statsrådet Quensel anmäler efter gemensam beredning med statsrådets

övriga ledamöter fråga om nya grunder för avlöningen av präster m. m.

samt anför därvid följande.

I. Inledning. Vissa allmänna synpunkter.

Inför Kungl. Maj :t i statsrådet den 1 mars 1946 anmälde jag det trängande

behovet av ny lagstiftning rörande avlöning och pensionering för

präster, i första hand församlingsprästerna.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande samma dag tillkallade jag såsom

sakkunniga landshövdingen Erik Axel Westling, kyrkoherden i Hölö pastorat

Åke Bror Harald Berger, professorn vid universitetet i Uppsala Dick

Adolf Viktor Helander, ledamoten av riksdagens andra kammare, numera

överrevisorn i statens arbetsmarknadsstyrelse Johannes Wiktor Mårtensson,

ledamoten av riksdagens andra kammare, förutvarande statsrådet,

lantbrukaren Axel Ludvig Rubbestad och kammarrådet Tom Hugo Wohlin,

varjämte uppdrogs åt Westling att såsom ordförande leda utredningsarbetet.

Den sålunda bildade beredningen antog benämningen 1946 års prästlönekommitté.

1 skrivelse den 9 oktober 1948 anmälde prästlönekommitten, att den

slutfört en första etapp av sitt arbete. Med skrivelsen överlämnade kommittén

betänkande (Del I) med utredning och förslag beträffande nya

grunder för avlöning av präster m. m. (SOU 1948: 44).

Över betänkandet avgav kyrkomötet med skrivelse den 7 december 1948

(nr 18) utlåtande.

Yttranden över betänkandet avgåvos i övrigt av kammarkollegiet, statskontoret,

riksräkenskapsverket, statens lönenämnd, socialstyrelsen, medi
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

19

cinalstyrelsen, försvarets civilförvaltning, domkapitlen och hovkonsistoriet,

stiftsnämnderna samt svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas

förbund.

I ärendet inkommo skrifter från allmänna svenska prästföreningen,

Sveriges yngre prästers förbund, Sveriges akademikers centralorganisation

samt från ett 90-tal i huvudstadens församlingar anställda präster,

med flera.

I proposition den 1 april 1949, nr 204, framlade Kungl. Maj :t för riksdagen

förslag angående nya grunder för avlöningen av präster m. m. Såsom

i propositionen betonades innefattade förslagen i det hela endast själva

principerna för en reform på det prästerliga löne- och pensionsområdet.

Propositionen vilade i huvudsak på kommitténs förslag, men på några

punkter — nämligen beträffande tjänsteklassindelningen för kyrkoherdarna

och lönegradsplaceringen för komministrarna — förordades i propositionen

en från kommitténs förslag i viss mån avvikande reglering. Med

några ändringar av jämförelsevis mindre vikt bifölls propositionen av riksdagen

(se sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande nr 2 och

riksdagens skrivelse den 9 december 1949, nr 399).

I en till mig ställd skrivelse den 3 november 1950 har prästlönekommittén

anmält, att den slutfört sitt utredningsuppdrag samt överlämnat betänkande

(Del II) med förslag till nya grander för avlöningen av präster,

in. m. (SOU 1950: 43).

Om förutsättningarna för den fortsatta utredningen under den senare

etappen av dess arbete har kommittén anfört, bland annat, följande.

Självfallet är, att prästlönekommittén haft att i allo fota sina slutliga

förslag på de av riksdagen godkända grunderna. En del av de utav kommittén

i principbetänkandet behandlade frågorna blevo emellertid -— såsom

framgår av Kungl. Maj :ts proposition 1949:204 — i berörda sammanhang

icke underställda riksdagen, och även ett par av de spörsmål,

som i övrigt omfattades av riksdagsbeslutet, lämnades till vissa delar öppna.

Några av de här åsyftade frågorna av mera speciellt slag ha under remissen

av kommitténs principbetänkande fått en allsidigare belysning.

Kommittén har, där så varit fallet, givetvis funnit sig oförhindrad att beakta

därvid gjorda erinringar och tillgodogöra sig framkomna uppslag,

även om detta från kommitténs sida inneburit ett frånfallande av vad

kommittén i dess första betänkande ansett sig ha anledning förorda.

Prästlönekommitténs slutbetänkande innefattar förslag till

1) prästlönereglemcnte;

2) tjänstepensionsreglemente för präster;

3) familjepensionsreglemente för präster;

4) lag om upphävande av lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 27) om

reglering av prästerskapets avlöning m. fl. författningar angående prästerskapets

löne- och pensionsförhållanden;

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

5) förordning angående pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas

avlöning (prästlönekostnadsförordning);

6) lag angående ändring i lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond;
7)

lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 27 juni 1947 (nr 275) om

kyrkomusiker;

8) lag om upphävande av 17, 18 och 20 §§ ecklesiastik boställsordning

den 30 augusti 1932 (nr 400) samt om ändrad lydelse av 1 och 19 §§ samma

boställsordning;

9) lag angående ändring av 5 § lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse;
10)

lag angående ändring av 13 § 3 mom. lagen den 13 november 1936

(nr 567) om domkapitel; samt

11) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 21 november 1925 (nr 456)

angående anlitande av kyrkofonden för uppförande av prästgårdar inom

vissa delar av Härnösands och Luleå stift.

Betänkandet är icke enhälligt på alla punkter. Reservationer ha avgivits

av herrar Berger, Helander, Mårtensson och Rubbestad beträffande vissa

detaljer. Dessutom ha herrar Wohlin och Helander avgivit särskilda yttranden

beträffande vissa rättsliga spörsmål.

över kommitténs slutliga förslag ha yttranden avgivits av kammarkollegiet,

statskontoret, riksräkenskapsverket, statens lönenämnd, statens bostadsnämnd,

bostadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, försvarets civilförvaltning,

domkapitlen, stiftsnämnderna samt svenska stadsförbundet, svenska

landskommunernas förbund och pastoratens riksförbund.

I ärendet ha inkommit skrifter från allmänna svenska prästföreningen

och Sveriges yngre prästers förbund samt från vissa enskilda präster.

Innan jag övergår till en redogörelse för prästlönekommitténs förslag,

får jag säga några ord om de vid lönereformens behandling vid 1949 års

riksdag aktualiserade frågorna om en översyn dels av prästvalslagstiftningen,

dels av pastoratsindelningen i riket och den prästerliga organisationen

i församlingarna. Jag torde här vidare få angiva min uppfattning

om det samband, som må föreligga mellan prästlönereformen, å ena

sidan, och — å den andra — de i propositionerna nr 100 och 175 till innevarande

års riksdag framlagda förslagen till religionsfrihetslagstiftning.

Lämpligen torde jag också redan i detta inledande sammanhang få i korthet

beröra den gamla — återigen väckta — frågan om den kyrkligt-ekonomiska

lagstiftningens konstitutionella natur.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

21

A. Översynen av prästvalslagstiftningen samt av pastoratsindelningen

och den prästerliga organisationen i församlingarna.

I mitt yttrande till det vid propositionen nr 204 fogade statsrådsprotokollet

för den 1 april 1949 hade jag anledning att med viss utförlighet beröra

frågan om pastoratsindelningen i riket och den prästerliga organisationen

inom dessa kyrkliga indelningsenheter. Jag lämnade en del uppgifter

rörande det omfattande administrativa arbete, som sedan åtskilliga årtionden

tillbaka nedlagts för en fortgående rationalisering på hithörande

avsnitt av den kyrkliga förvaltningen, men framhöll, att detta arbete hämmats

av särskilda omständigheter av rättslig natur. Prästerna vore nämligen

— i motsats till vad som numera gällde för så gott som alla större

grupper av befattningshavare i allmän tjänst — icke underkastade förflyttningsskyldigbet

vid fall av organisationsändringar, och gällande lagstiftning

om tillsättning av prästerliga tjänster vore icke avpassad för ett utkrävande

av en sådan skyldighet. Jag underströk emellertid, att de kyrkliga

indelnings- och organisationsfrågorna — oaktat de arbetsresultat sompå

detta område hittills nåtts — måste under den närmaste framtiden påkalla

en förstärkt uppmärksamhet, bland annat med hänsyn till utfallet

av den beslutade allmänna kommunreformen. För att de här mötande problemen

skulle kunna med någon högre grad av effektivitet praktiskt angripas

och fa en lösning inom rimlig lid, måste de rättsliga hinder, jag nyss

berört, först undanröjas. Vad anginge förflyttningsskyldigheten komme så

att ske i och med genomförandet av den föreslagna avlöningsreformen.

Beträffande prästvalsbestämmelsernas anpassning till det uppkomna nya

rättsläget borde en utredning snarast möjligt igångsättas.

Mina här återgivna uttalanden godkändes av riksdagen.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigahde den 3 mars 1950 uppdrog jag

samma dag åt särskilda sakkunniga att inom ecklesiastikdepartementet

biträda med utredning av hithörande speciella frågor. För översynen av

prästvalslagstiftningen och därmed sammanhängande frågor utsåg jag

ledamoten av riksdagens första kammare, överdirektören H. P. Göransson,

kanslirådet N.-E. Brolin, ledamoten av riksdagens andra kammare, f. d.

banvakten F. E. Gustafson, domkyrkosysslomannen, teol. dr O. L. Hassler

och biskopen E. A. E. Malmeström. För översynen av pastoratsindelningen

och den församlingsprästerliga organisationen tillkallade jag kammarrådet,

t. f. generaldirektören E. H. Schalling, ledamoten av riksdagens andra

kammare, hemmansägaren K. A. M. Andersson, ledamoten av riksdagens

första kammare, hemmansägaren L. E. Andersson, kanslirådet N.-E. Brolin,

biskopen G. A. E. Hultgren och domprosten I. Hylander.

Beträffande direktiven för de båda sakkunnigdelegationerna —- 1950

års prästlönekommilté och pastoratsindelningssakkunniga — får jag hän
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

visa till mina anföranden till statsrådsprotokollet för den 3 mars 1950,

varav utdrag i vissa delar torde få såsom bilagor fogas vid statsrådsprotokollet

i detta ärende (Bil. A och B).

I sitt över prästlönekommitténs slutbetänkande avgivna yttrande har

statskontoret på förevarande punkt andragit huvudsakligen följande.

De problem, som pastoratsindelningssakkunniga och 1950 års prästvalskommitté

hade att klarlägga, vore av grundläggande betydelse för den föreliggande

löneregleringsfrågan. Sålunda måste pastoratsindelningen uppenbarligen

påverka den kyrkliga församlingsorganisationens omfattning

och därmed församlingsprästernas antal och löneställning. En lönereglering

av det slag varom här vore fråga borde nämligen självfallet bygga på

en organisation, som kunde förutses bli bestående i varje fall för den närmaste

framtiden. Därest dessa förhållanden lämnades åsido förelåge allvarliga

risker, att ett antal befattningshavare inplacerades å ordinarie

tjänster, som vid en snart förestående ändring av pastoratsindelningen antingen

komme att indragas eller hänföras till lägre lönegrad. Såmedelst

skulle samhället få att bära onödiga kostnader. — Lika betydelsefullt vore,

att löneregleringen icke genomfördes förrän statsmakterna sattes i tillfälle

att samtidigt taga ställning till en ändrad prästvalslagstiftning, varigenom

möjligheter skulle skapas att utnyttja den förflyttningsskyldighet, som

prästerna genom det nya prästlönereglementet skulle bli underkastade.

Därest denna ordning för behandlingen av frågorna icke iakttoges, komme

statsmakterna att ställas inför det läget, att prästlönereglementet stadgar

en förflyttningsskyldighet, som i brist på korresponderande lagbestämmelser

icke kunde effektueras. — Statskontoret finge fördenskull

understryka vikten av att den ifrågavarande löneregleringen icke sattes i

kraft förrän dels ändringen i prästvalslagen trädde i tillämpning, dels ock

den nödiga jämkningen av den kyrkliga indelningen kommit till stånd.

Föredraganden. Statskontoret synes ha lämnat obeaktat, att frågan huruvida

översynen av pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga

organisationen borde föregå lönereformen eller huruvida, tvärtom, denna

reform först borde få sin slutliga lösning, blivit av 1949 års riksdag efter

ingående prövning avgjord. Riksdagen godkände det senare av dessa behandlingsalternativ.

Det avgörande skälet för detta ställningstagande var

som bekant den omständigheten, att lönereformen visat sig i detta sammanhang

vara nyckelfrågan: först i och med lönereformens genomförande

komme nämligen prästerna i likhet med andra befattningshavare i allmän

tjänst att bli underkastade förflyttningsskyldighet och först med tillgången

till detta institut i den kyrkliga administrationens hand kan ställas i utsikt,

att den eftersträvade rationaliseringen av pastoraten och den prästerliga

organisationen skall kunna inom rimlig tid avsätta några handgripliga

resultat.

Jag har från pastoratsindelningssakkunnigas, respektive 1950 års prästvalskommittés

ordförande inhämtat vissa upplysningar rörande de båda

sakkunnigdelegationernas preliminära ställningstagande till de åt dem till

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

23

behandling överlämnade frågorna. Ordföranden hos pastoratsindelningssakkunniga

har meddelat följande.

Man torde kunna utgå från att pastoratsindelningssakkunniga komma

att förorda sammanläggning av de minsta pastoraten till större, för det

prästerliga arbetet mera ändamålsenliga enheter och att detta sker så, att

största möjliga hänsyn tages till den nya indelningen i borgerliga kommuner.

Vad angår den prästerliga organisationen kan man räkna med att de

sakkunniga komma att förorda indragning av ett antal tjänster i de södra

och mellersta delarna av landet. I allt fall för övre Norrlands del torde de

sakkunniga anse, att f. n. behov föreligger av förstärkning av organisationen.

Ordföranden i prästvalskommittén har upplyst om följande.

Kommittén har utarbetat konkreta förslag till sådana jämkningar i

prästvalslagen, som möjliggöra förflyttning av församlingspräst till ordinarie

tjänst i samma eller annat pastorat. Till några av dessa förslag har

kommittén tagit preliminär ställning. .

Statskontoret har uttalat en farhåga för att den avsedda ändringen i

prästvalslagen, varigenom möjlighet skulle skapas att utnyttja en för prästerna

föreskriven flyttningsskyldighet, skulle komma för sent. Jag tror

icke, att någon allvarligare risk härför föreligger.

B. Sambandet mellan prästlönereformen och den föreslagna

religionsfrihetslagstiftningen.

Statskontoret framhåller härom följande.

Även verkningarna av en ifrågasatt ändring av dissenterlagstiftningen

vore ägnade att öva inflytande på församlingsorganisationen. Anledning

torde nämligen saknas till antagandet, att en allmän rätt att utträda ur

statskyrkan, synnerligast om med densamma förbundes en reduktion i den

kyrkliga beskattningen, skulle lämna församlingarnas folkmängd — antalet

statskyrkoanslutna — opåverkad. Först sedan någon tids erfarenhet om

den nya dissenterlagstiftningens inverkningar i berörda avseende förelåge,

kunde sålunda säkra hållpunkter vinnas för ett bestämmande av den prästerliga

organisationens omfattning. — Den nya dissenterlagstiftningen vore

ägnad att skarpt inskärpa vikten av att nödig varsamhet iakttoges vid den

förestående prövningen av den kyrkliga organisationen, så att denna icke

gåves en ram, som snart nog kunde tvinga till eu begränsning för undvikande

av överorganisation.

Föredraganden. De för riksdagen i propositionerna nr 100 och 175 framlagda

förslagen till en ny reglering av medlemskap i svenska kyrkan och

därmed sammanhängande beskattningsförhållanden innebära en ändring

av kyrkoväsendets ställning i samhället. Nygestaltningen har i första hand

en principiell innebörd. Men man nödgas också räkna med, att denna ny
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

gestaltning — om de föreliggande förslagen upphöjas till lag — komma

att tvinga fram omläggningar såväl i den kyrkliga indelningen och den

prästerliga organisationen som i finansiellt hänseende, omläggningar vilka

måhända bli rätt ingripande. Många på bedömningen inverkande faktorer

äro i närvarande läge synnerligen ovissa.

Det föreliggande förslaget till prästlönereform har — såsom jag vid flera

tillfällen haft anledning att understryka -— en dubbel innebörd. Reformen

har i första hand eu rent teknisk sida. Men den avser därjämte att omsider

ge prästerna den löneförbättring, som redan för fyra år sedan kommit flertalet

grupper av statens befattningshavare till del. Det bör enligt min mening

vara uteslutet, att lönereformens genomförande nu skulle uppehållas

av hänsyn till det pågående lagstiftningsarbetet i religionsfrihetsfrågan. Jag

delar emellertid till fullo statskontorets uppfattning om angelägenheten av

att den prästerliga organisationen i närvarande läge icke på den längre

sikten låses fast. Såsom jag i det föregående understrukit kommer det för

prästerna införda förflyttningsinstitutet att ge administrationen ett medel

i hand att här hålla vägarna öppna. Vad här sagts gäller i första hand de

i det hela redan motsedda -— indelnings- och organisationsändringar,

som komma att framgå såsom ett resultat av den åt pastoratsindelningssakkunniga

anförtrodda översynen på hithörande område. Men givet är, att

förflyttningsinstitutet även bör vid behov kunna tillgripas för att komma

till rätta med de särskilda indelnings- och organisationsproblem, som kunna

uppkomma såsom konsekvenser av en rätt till fritt utträde ur statskyrkan.

Jag kan dock icke underlåta att här fästa uppmärksamheten på en särskild

omständighet.

Utkrävandet av den för befattningshavare i allmän tjänst stadgade förflyltningsskyldigheten

kan från förvaltningssynpunkt visa sig nödvändigt,

men det bör icke undanskymmas, att åtgärden icke sällan träffar den enskilde

befattningshavaren på ett nog så hårdhänt sätt. Föreligger möjlighet

att åtminstone begränsa användningen av detta tvångsinstitut, synes sådan

möjlighet böra tillvaratagas. Detta kan i den på det kyrkliga förvaltningsområdet

nu uppkomna situationen ske genom en allmän vakanssättning

under begränsad tid av de ordinarie församlingsprästerliga befattningarna.

Anordningen skulle, med andra ord, innebära att dessa befattningar vid nu

sittande befattningshavares avgång icke återbesattes med ordinarie innehavare

utan finge enligt härför gällande bestämmelser tillsvidare uppehållas

på förordnande. Till belysning av den praktiska betydelse, som en tillfällig

vakanssättning av de församlingsprästerliga befattningarna i närvarande

läge skulle kunna få, vill jag nämna att den årliga avgången från sådana

befattningar av annan anledning än befordran för närvarande kan beräknas

till omkring 80. Inom ett eller annat år efter det reformen i religionsfrihetsfrågan

trätt i kraft, torde väl dess verkningar ligga i det hela klara.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156. 25

Vakanssättningen skulle sålunda icke behöva utsträckas utöver en relativt

begränsad tid.

Jag vill ytterligare framhålla, att en kortvarig vakanssättning — på sätt

här antytts — av de församlingsprästerliga befattningarna kan förväntas

komma att mildra verkningarna av tvångsförflyttningsinstitutets användning

även för pastoratens del, nämligen såtillvida att därigenom reduceras

antalet fall, då ett pastorat — såsom en konsekvens av tvångsförflyttningen

— skulle tillfälligtvis nödgas avstå från prästvalsrätten.

Jag anser mig av skäl som här angivits icke kunna underlåta att nu förorda

en tillfällig vakanssättning av de församlingsprästerliga befattningarna.

Denna vakanssättning bör visserligen för att fylla sitt syfte vara —- i

princip — allmän, men den torde för den skull varken behöva eller böra

göras ovillkorlig. Åtskilliga fall måste utan tvivel förekomma, då en viss

befattnings bibehållande under överskådlig tid rimligen icke kan ställas i

fråga. Det bör då få ankomma på vederbörande domkapitel att göra den

framställning till Kungl. Maj:t om tjänstens återbesättande i vanlig ordning,

vartill omständigheterna må föranleda.

Jag anser det visserligen icke tveksamt, att befogenheten att i den på

det kyrkliga förvaltningsområdet nu uppkomna situationen föreskriva en

allmän vakanssättning tillkommer Kungl. Maj :t. Med hänsyn till det omedelbara

samband, vari denna fråga står till de för den nu samlade riksdagen

framlagda förslagen i religionsfrihetsfrågan, anser jag mig likväl

böra hemställa att, innan en vakanssättning av Kungl. Maj :t beslutes, riksdagens

yttrande däröver måtte inhämtas.

Därest riksdagen ej framställer erinran mot vad jag anfört och föreslagit,

torde Kungl. Maj :t framdeles vilja utfärda erforderliga bestämmelser rörande

vakanssättningen.

C. Den kyrkligt—ekonomiska lagstiftningens konstitutionella natur.

Allmänt kyrkomötes konstitutionella befogenheter finnas angivna i R. F.

§ 87 mom. 2, § 88 och § 114. Bestämmelserna äro — såvitt här är i fråga

-— av följande innehåll.

§ 87 mom. 2: Riksdagen äger gemensamt med Konungen stifta, förändra

eller upphäva kyrkolag, dock att därvid erfordras samtycke jämväl av allmänt

kyrkomöte;

§ 88: Med förklaring över kyrkolag förhålles såsom med sådan lags stiftande.

Har Konungen — emellan riksdagarna —■ till svar på inkommen förfrågan

om lagens rätta mening genom högsta domstolen (jämlikt RF § 19)

givit förklaring i ämne, som hör till kyrkolag, kan dylik förklaring ogillas

av det allmänna kyrkomöte, som efter förklaringens meddelande först hålles,

och må förklaringen, där den sålunda ogillats, ej längre gälla eller av

domstolarna iakttagas och åberopas;

§ 114: Ej må ändring eller upphävande ske av prästerskapets privilegier,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

förmåner, rättigheter och friheter utan genom Konungens och riksdagens

sammanstämmande beslut och med bifall av allmänt kyrkomöte.

I R. F. § 87 mom. 2 är tillika stadgat, att över förslag till kyrkolag skall

lagrådets yttrande inhämtas och, där proposition avlåtes, meddelas riksdagen.

Något fall av förklaring över kyrkolag, vare sig jämlikt R. F. § 88 eller av

högsta domstolen jämlikt § 19, synes alltsedan kyrkomötets första konstituerande

år 1868 icke ha förekommit.

Den kyrkomötet genom R. F. § 114 tillerkända s. k. vetorätten vid lagstiftning

berörande prästerskapets privilegier är — i likhet med motsvarande

skydd för adelns privilegier — i det hela av endast historiskt intresse.

De ekonomiska privilegierna för hithörande befattningshavargrupper äro

nämligen numera avskaffade. För församlingsprästerna upphävdes sålunda

dessa privilegier till större delen i sammanhang med 1910 års allmänna nygestaltning

av det prästerliga avlöningsväsendet och till återstående del vid

1941 års familjepensionsreglering för prästerna. För biskoparnas del upphävdes

privilegieskyddet genom 1936 års biskopslönereglering. Och slutligen

sattes privilegierna genom den år 1938 utfärdade s. k. klockarboställslagen

ur kraft i vad de dessförinnan haft tillämpning å de till klockar- och

organisttjänst hörande avlöningstillgångarna.

Kyrkomötets allmänna kompetensområde angives i 1 § andra stycket

kyrkomötesförordningen den 22 april 1949 (motsvarande 9 § i 1863 års

kyrkomötesförordning) sålunda:

''Kyrkomötet tillkommer att upptaga kyrkliga ärenden, som Konungen till

detsamma överlämnar eller varom fråga av någon dess ledamot väckes

---Mötet äger dock ej att, utöver vad i grundlag är medgivet, annat

eller mera besluta än underdåniga utlåtanden samt föreställningar och

önskningar att hos Konungen anmälas.’

I skrivelse den 29 oktober 1948, nr 3, begärde Kungl. Maj :t kyrkomötets

yttrande över prästlönekommitténs principbetänkande med förslag till nya

grunder för avlöningen av präster m. m.

I sitt betänkande (nr 1) över kommitténs berörda förslag anförde kyrkomötets

särskilda utskott i nu förevarande hänseende följande.

Såsom utskottet inledningsvis framhållit, innebär det av kommittén föreslagna

och av utskottet med ovan angivna jämkningar förordade nya avlöningssystemet

icke någon ändring i den av ålder gällande grundsatsen, att

de kyrkliga ämbetsmännens löner skola bestridas med avkastningen av

kyrkans och annan för kyrkliga ändamål avsedd egendom samt med bidrag

av kyrkoförsamlingarna, eller i den utjämning av församlingarnas

kostnader, som äger rum genom kyrkofondens förmedling. Förslaget nödvändiggör

däremot ändring i åtskilliga delar av 1910 års med kyrkomötets

samtycke utfärdade lag om prästerskapets avlöning, i vilken det äldre avlöningssystemets

principer finns inskrivna, varjämte ett nytt reglemente angående

prästerskapets avlöning blir erforderligt. Medan prästlönereglemente

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

27

givetvis kan såsom hittills utfärdas i administrativ väg, torde de nya huvudgrunderna

i rättsförhållandet mellan församlingarna och deras prästerskap

böra regleras i lag, vid vars tillkomst kyrkomötet medverkat (Sveriges

riksdag, XIV, s. 74). På grund av tidens knapphet har förslag till ändringar

i gällande prästlönelag eller en densamma ersättande ny lag icke kunnat

av Kungl. Maj :t utarbetas och föreläggas kyrkomötet. För att då icke

genomförandet av den välbehövliga avlöningsförbättringen för församlingsprästerskapet

skall av formella skäl fördröjas, har utskottet ansett sig böra

förorda det i och för sig mindre formenliga förfarandet, att kyrkomötet lämnar

sin medverkan till att de bestämmelser i prästlönelagen, som finnas stridande

mot kommitténs förslag med, i huvudsak, däri av utskottet förordade

jämkningar, må suspenderas i avvaktan på att huvudgrunderna för den

nya regleringen hinna fixeras i en lagtext, till vilken kyrkomötet sedan får

tillfälle att giva sitt formella samtycke.

Utskottet hemställde, »att kyrkomötet måtte för sin del förklara, att på

sätt utskottet angivit lagen den 9 december 1910 om reglering av prästerskapets

avlöning ej skall utgöra hinder mot att prästerskapets avlöning

reglerades i huvudsaklig överensstämmelse med vad utskottet förordat».

Utskottets hemställan bifölls av kyrkomötet.

Utgångspunkten för de här återgivna uttalandena synes vara den åsikten,

att regleringen av prästernas avlöningsförhållanden tillhör kyrkolagsområdet

(R. F. § 87 mom. 2) samt att till följd härav den för lönereformen nu

erforderliga författningsregleringen icke skulle kunna genomföras enbart

genom samfällt beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen. Kyrkomötet skulle

här äga en konstitutionell medbeslutanderätt.

I sitt slutbetänkande har prästlönekommittén i denna fråga anfört följande.

Kommittén får erinra om att den av kyrkomötet hävdade uppfattningen

om den kyrkligt-ekonomiska lagstiftningens grundlagsenliga natur blivit vid

upprepade tillfällen efter senaste sekelskifte av Kungl. Maj :t och riksdagen

underkänd. Första gången så skedde var i sammanhang med behandlingen

vid 1908 års riksdag av det då framlagda förslaget till lag om reglering av

prästerskapets avlöning (se härom närmare prop. nr 88, s. 207-—210, första

särskilda utskottets utlåtande nr 2, s. 130—136, första kammarens prot. nr

22, s. 2—13, samt nr 57, s. 3—20, ävensom andra kammarens prot. nr 65,

s. 1—34). En andra gång, då denna grundlagsfråga kom under diskussion,

var vid behandlingen av 1936 års lönereglering för biskoparna (se härom

prop. nr 242, s. 63—67, samt första lagutskottets utlåtande nr 46, s. 16 och

17). En tredje gång, då Kungl. Maj:t och riksdagen hade anledning att i ett

allmännare sammanhang taga ställning till frågan, var vid tillkomsten av

lagen den 27 juni 1947, nr 275, om kyrkomusiker. På förekommen anledning

blev frågan vid detta sistnämnda lagstiftningstilltällc underställd lagrådets

prövning. Lagrådets ståndpunkt framgår vid en sammanställning av

remissens avfattning med lagrådets kortfattade svar; so härom Kungl.

Majt:s skrivelse, nr 11, till 1946 års kyrkomöte, s. 12 och 16.

De prästerliga ledamöterna i kommittén ha i denna statsrättsliga fråga

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

anmält en avvikande mening, som närmare utvecklats i en vid kommitténs

betänkande fogad promemoria. Enligt dessa ledamöter skulle kyrkomötet

ha en vidsträckt medbeslutanderätt på området för den kyrkligt-ekonomiska

lagstiftningen.

Under remissbehandlingen av prästlönekommitténs slutbetänkande ha

ett flertal domkapitel anslutit sig till kyrkomötets ståndpunkt i förevarande

fråga. Kammarkollegiet har däremot — under erinran, att 1910 års

lagstiftning underställts kyrkomötet såsom privilegiefråga -— biträtt kommitténs

mening, att författningsregleringen på detta område icke är av

kyrkolags natur.

Föredraganden.

Ett studium av prästlönefrågans behandling vid riksdagarna åren 1908,

1909 och 1910 ger enligt min mening vid handen, att mellan statsmakterna

icke rådde någon meningsskiljaktighet om den konstitutionella karaktären

av den sistnämnda år tillkomna prästlönelagstiftningen: den var

icke av kyrkolag snatur men erfordrade kyrkomötets samtycke enär den

innebar upphävande av prästerskapets privilegier. De äldre privilegieskyddade

löneförmånerna ersattes med nya, vilka enligt Kungl. Maj :ts förslag

icke skulle — och grundlagsenligt ej heller kunde — omgärdas med ett

dylikt skydd. Denna av Kungl. Maj :t och riksdagen samstämmigt omfattade

mening stod också i full överensstämmelse med av ålder följd konstitutionell

sedvanerätt, enligt vilken den kyrkligt-ekonomiska lagstiftningen

icke hänförts till kyrkolagsområdet. Lika litet som lagrådets yttrande

inhämtades över 1910 års prästlöneregleringslag, emeritilönelag eller

kyrkofondslag har detta skett vid senare ändringar i eller tillägg till denna

lagstiftning. Från riksdagens sida har icke vid något tillfälle gjorts någon

erinran häremot. Av nu anförda skäl är det för mig icke möjligt att biträda

kyrkomötets uppfattning, att kyrkomötet har en grundlagsenlig medbestämmanderätt

i fråga om den nu aktuella författningsregleringen.

Den omständigheten, att kyrkomötet i kyrkligt-ekonomiska angelägenheter

icke äger — tillsammans med riksdagen — utöva någon bestämmanderätt,

bör dock självfallet icke medföra, att mötet vid behandlingen av

hithörande för kyrkans verksamhet ofta nog högst betydelsefulla frågor

skjuts åt sidan. Där initiativ till fortgående reformer på detta avsnitt av

den kyrkliga förvaltningen tages, icke av kyrkomötet självt utan —- såsom

i regel är fallet av Kungl. Maj :t, bör fördenskull, om ärendet är av någon

stöi re vikt och ett övermäktigt praktiskt hinder för en remiss icke föreliggei,

kyrkomötets yttrande däröver inhämtas. En sådan behandlingsordning

har också städse blivit av Kungl. Maj rt iakttagen, över prästlöne
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

29

kommitténs principbetänkande, vari ställning togs till alla med lönereformen

sammanhängande problem av väsentlig betydelse, har kyrkomötet avgivit

sitt utlåtande. Det har varit av stort värde för förslagens slutliga utformning.

Det blir en given följd av prästernas inkopplande på det statliga avlöningssystemet,

att framdeles skeende ändringar i och tillägg till de för de

statliga befattningshavarna gällande avlönings- och pensionsreglementena

i regel komma att påkalla ändringar i och tillägg till de motsvarande reglementen,

som nu avses skola utfärdas för prästerna. Att i sådana fall,

då jämkningarna i sistnämnda reglementen endast bli en från saklig synpunkt

given konsekvens av jämkningarna i de förra, tynga och fördröja

frågans behandling genom en särskild hänvändelse till kyrkomötet, torde

icke vara lämpligt. Till frågan om den praktiska gränsdragning, som i

detta hänseende synes böra iakttagas, återkommer jag närmare i det följande.

D. Den allmänna anordningen av den nya författningsregleringen.

Då lönereformen enligt statsmakternas principbeslut innebär, att det i

statens allmänna avlöningsreglemente och statens löneplansförordning utformade

lönesystemet skall tillämpas jämväl för prästernas avlönande, måste

de nya prästlönebestämmelserna självfallet nära anpassas efter dessa

båda författningar. Såsom även prästlönekommittén föreslagit finner jag,

att anpassningen efter den senare författningen bör ske på det sättet, att

löneplansförordningen göres omedelbart tillämplig även å prästerna. I valet

mellan att antingen inordna de övriga prästlönebestämmelserna i statens

allmänna avlöningsreglemente eller att upptaga dem i en hänvisningsförfattning

till samma reglemente eller att utforma bestämmelserna i en

självständig författning av samma typ som de särskilda avlöningsreglementena

för folkskolan, för kyrkomusikerna och för övningslärarna har jag i

likhet med kommittén stannat för att föreslå ett speciellt avlöningsreglemente

för prästerna, benämnt prästlönereglementet. Till de skäl, som för

mig härvidlag varit avgörande, torde jag få återkomma.

För pensionsregleringen föreslår jag, att särskilt tjänstepensionsreglemente

för präster och nytt familjepensionsreglemente för präster utfärdas.

Beträffande åter den nu erforderliga författningsregleringen på det kyrkligt-ekonomiska

området har kommittén erinrat om den centrala ställning,

som här nu intages av gällande lag om kyrkofond. Även om anledning enligt

kommittén icke saknades att företaga en allmän översyn av denna med

betydande tekniska brister behäftade lag, har kommittén likväl — på i principbetänkandet

närmare angivna skäl — icke ansett sig i förevarande sam
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

manhang böra förorda andra och mera omfattande ändringar av lagen än

som påkallas av avlöningsreformen.

Vissa av de nya reglerna rörande finansieringen av kostnaderna för församlingsprästernas

avlöning har kommittén ansett icke lämpligen låta sig

infoga i kyrkofondslagen och därför föreslagit att dessa bestämmelser sammanföras

i en ny författning, benämnd prästlönekostnadsförordningen.

Mot denna av kommittén föreslagna anordning av författningsregleringen

på det ekonomiska området har kammarkollegiet gjort vissa erinringar,

till vilka jag torde få återkomma. Jag vill dock redan nu säga, att jag

biträder kommitténs förslag på denna punkt.

Lönereformens genomförande påkallar vidare smärre ändringar i ytterligare

några författningar. Slutligen förutsätter reformen, att ett stort antal

speciella författningar, som för närvarande reglera av reformen berörda

prästers avlönings- och pensionsförhållanden, helt upphävas. De flesta av

dessa sistnämnda författningar äro antagna av riksdagen. Vissa av dem innehålla

såväl lönebestämmelser som stadganden rörande finansieringen av

lönekostnaderna. Det skulle med hänsyn till denna de äldre författningarnas

blandade natur vara från formell synpunkt mindre tillfredsställande

att upphäva dem genom någon viss av de författningar, vari den nya regleringen

föreslås bli utformad. Jag ansluter mig därför till ett förslag av

prästlönekommittén, att hela detta författningskomplex upphäves genom

en särskild lag.

II. Förslaget till prästlönereglemente.

A. Avlöningsreglementets utformning, benämning m. m.

De för närvarande gällande egentliga prästlönebestämmelserna återfinnas

i ett stort antal författningar, av vilka främst böra nämnas lagen den 9

december 1910 (nr 141 s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning, lagen

den 13 december 1929 (nr 382) om provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar

och komministrar i nyreglerade pastorat m. m., ecklesiastik boställsordning

den 30 augusti 1932 (nr 400), reglementet den 15 februari

1935 (nr 17) för prästerskapets avlöning och förordningen den 27 november

1936 (nr 578) med ändrade bestämmelser för biskoparnas avlönande

jämte nya grunder för dispositionen av därtill avsedda medel.

Vid den föreslagna löneregleringens genomförande måste givetvis de i

dessa författningar meddelade avlöningsbestämmelserna upphöra att gälla

beträffande sådan prästerlig befattningshavare, som vid löneregleringens

genomförande övergår på densamma.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

31

Vad angår de för löneregleringens genomförande erforderliga nya löneförfattningarna,

så måste dessa, då reformen innebär en teknisk omläggning

av prästlöneväsendet efter det i statens allmänna avlöningsreglemente

och statens löneplansförordning utformade lönesystemet, rätt naturligt till

såväl innehåll som form nära anpassas efter nämnda båda författningar.

Anpassningen efter den senare författningen bör anordnas på det sättet, att

löneplansförordningen även göres omedelbart tillämplig å prästerna. Beträffande

utformningen av de övriga avlöningsbestämmelserna synas däremot

olika alternativ teoretiskt möjliga.

Innan sistnämnda fråga närmare behandlas, må erinras att vid den senaste

allmänna löneregleringen för bl. a. statstjänstemännen och de vid det

statsunderstödda kommunala skolväsendet anställda lärarna de tidigare i

en mångfald särskilda författningar meddelade avlöningsföreskrifterna

sammanfördes till allenast tre författningar, nämligen statens löneplansförordning

den 30 juni 1947 (nr 376) samt de den 30 juni 1948 utfärdade

statens allmänna avlöningsreglemente (nr 436) — i det följande benämnt

Saar —- och avlöningsreglementet för folkskolan (nr 437) — i det följande

benämnt Arf. I det förstnämnda reglementet ha givits avlöningsbestämmelser

för huvudparten av de ordinarie och icke-ordinarie tjänstemännen

(beställningshavarna, lärarna) vid den centrala och lokala civilförvaltningen,

kommunikationsverken och de övriga affärsverken, försvaret, de statliga

läroanstalterna samt de högre kommunala skolorna, ävensom för vissa

befattningshavare vid hushållningssällskapen och skogsvardsstyrelserna.

Det allmänna avlöningsreglementet omspänner sålunda en mångfald sinsemellan

synnerligen olikartade grupper av befattningshavare i statlig eller

icke-statlig tjänst med avlöning enligt av Kungl. Maj :t och riksdagen bestämda

grunder. Vid den redaktionella utformningen av denna författning

har därför inom de flesta av reglementets paragrafer verkställts en sådan

uppdelning, att under en rubrik »A. Allmänna bestämmelser» upptagits huvudbestämmelserna

i ämnet, medan däremot ifrågakommande tilläggs- och

undantagsbestämmelser för vissa förvaltningsområden intagits under rubriken

»B. Särskilda bestämmelser» med underbeteckning för det speciella förvaltningsområde

särbestämmelserna avse.

Vid utformandet av författningsbestämmelserna i anslutning till 1947

års lönereglering anfördes flera olika synpunkter till förmån för den i Saar

genomförda koncentrationen av avlöningsbestämmelserna för de många

skilda kategorier av statliga och kommunala tjänstemän med avlöning enligt

av statsmakterna fastställda grunder. Ln mera allmän synpunkt, som

härvid framhölls, var att avlöningsförfattningarna icke borde vara mera

differentierade eller omfattande än att det vore möjligt även för den, som

ej besutte fackkunskaper, att utan tidskrävande undersökning utröna vad

för hela tjänstemannapersonalen i ett visst avseende gällde enligt det stat
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

liga lönesystemet. Vidare erinrades i detta sammanhang, att ett sammanförande

av löneföreskrifterna till ett fåtal författningar skulle väsentligt

underlätta det tekniska genomförandet av löneregleringar, vilka framdeles

kunde förväntas komma till stånd på en gång för hela den personal det

statliga lönesystemet omfattade. En sådan koncentration medförde också

den fördelen, att man tydligt kunde överblicka förefintliga skiljaktigheter

i lönehänseende olika tjänstemannagrupper emellan, vilket i sin tur kunde

bidraga till ett undanröjande av icke tillräckligt motiverade särregleringar

för \ issa kategorier. En splittring av författningsbestämmelserna på

flera reglementen gåve däremot anledning till en del särskilda spörsmål,

som ej uppkomme med ett gemensamt reglemente. För den händelse ett

flertal särskilda reglementen utfärdades för de olika huvudgrupperna av bebefattningshavare,

bleve salunda särskilda bestämmelser erforderliga bland

annat för att reglera tjänstemans övergång från det ena till det andra reglementets

tillämpningsområde och för att reglera avlöningsförmånerna, då

tjänsteman, som själv vore underkastad ett reglemente, uppehölle i annat

reglemente avsedd tjänst.

Det bör emellertid i detta sammanhang framhållas, att de föregående år

genomförda löneregleringarna för övningslärare och kyrkomusiker erhållit

sin författningsmässiga utformning i tvenne särskilda den 9 juni 1950

utfärdade avlöningsreglementen, nämligen dels avlöningsreglementet för

kyrkomusiker (nr 385) och dels avlöningsreglementet för övningslärare

(nr 386). Vidare har Kungl. Maj:t i en till detta års riksdag avlåten proposition

nr 113/1951 angående löne- och pensionsreglering för lärarpersonal

vid statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter

m. m. föreslagit ett särskilt, för denna lärarpersonal speciellt avlöningsreglemente.

I en likaledes för årets riksdag framlagd proposition nr 112/1951 angående

löne- och pensionsreglering för lärare vid vissa statsunderstödda

piivata läroanstalter, m. m., har föreslagits, att dessa befattningshavare skola

vid löneregleringen inordnas under Saar, vari föreslås härför erforderliga

ändringar och tillägg. I den proposition (nr 234/1950), varmed de två förstnämnda

avlöningsförfattningarna förelädes riksdagen, uttalas en viss tveksamhet

mot anordningen med tvenne nya avlöningsreglementen, vilka föreslagits

av den sakkunnigutredning, som berett löneregleringarna, och godtagits

vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkanden. I den förhandenvarande

situationen ansågs dock i propositionen förslaget om två

särskilda reglementen böra förordas. Härvid fästes särskilt avseende vid det

förhållandet, att man knappast utan att närmare erfarenhet vunnits kunde

våga mera bestämt avgöra, huruvida den detaljreglering, som reglementena

innehölle, i alla hänseenden vore den mest lämpliga. Enligt uttalande

i propositionen kunde frågan komma att framdeles påkalla förnyat ståndpunktstagande

i samband med kommande löneregleringar.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

PrästlönekommiUén.

33

I sitt slutbetänkande dryftar prästlönekommittén ingående de olika möjligheter,

som vid prästlöneregleringen erbjuda sig för den författningsmässiga

utformningen av de — förutom löneplansbestämmelserna — erforderliga

avlöningsföreskrifterna. De alternativ mellan vilka man härvidlag har

att välja anser kommittén vara antingen att inordna prästerna under Saar

eller att anordna avlöningshestämmelserna som en hänvisningsförfattning

till detta reglemente eller att utforma bestämmelserna som en särskild författning

i likhet med Arf m. fl. Härom anför kommittén följande.

Såvitt kommittén kan bedöma, lärer det i och för sig vara formellt möjligt

att utvidga tillämpningsområdet för Saar till att även omfatta såväl biskoparna

och övriga stiftspräster som församlingsprästerna. I de hänseenden

detta reglementes allmänna bestämmelser icke skulle gälla för de prästerliga

befattningshavarna kunde ifrågakommande särföreskrifter — i likhet

med de för andra specialgrupper meddelade — i reglementet upptagas

under rubriken särskilda bestämmelser inom vederbörande författningsrum.

De i proposition nr 225/1948 anförda synpunkterna till stöd för en koncentration

av avlöningshestämmelserna för olika befattningshavargrupper

till en författning äga givetvis i och för sig giltighet även när det gäller att

taga ställning till den lämpligaste formen för prästlöneregleringens författningsmässiga

gestaltning. När kommittén likväl icke finner sig kunna

förorda en lösning efter en dylik linje — innebärande en till det prästerliga

löneområdet utvidgad tillämpning av det allmänna avlöningsreglementet,

försett med härför erforderliga nya specialbestämmelser — så har detta sin

grund däri, att enligt kommitténs mening i detta sammanhang tyngre vägande

skäl tala emot en sådan författningsanordning.

De skäl som på denna punkt varit bestämmande för kommitténs uppfattning,

ha huvudsakligen praktisk innebörd. Kommittén får först erinra om

att det skedda sammanförandet av avlöningshestämmelserna till Saar enligt

åtskilliga myndigheters åsikt, vilka ha att tillämpa denna författning,

medfört att reglementet blivit alltför svåröverskådligt på grund av sin omfattning

och mångfalden av specialbestämmelser för olika förvaltningsområden.

Sedan riksdagens revisorer och statsutskottet anfört liknande synpunkter,

har riksdagen instämt i utskottets tvekan angående den praktiska

användbarheten av ett reglemente av en dylik karaktär. Med hänsyn till

den kritiska inställning, varmed det allmänna avlöningsreglementet i angivet

hänseende sålunda bemötts, ställer sig kommittén självfallet betänksam

mot en anordning, som rätt avsevärt skulle öka detta reglementes omfång

och därigenom försvåra dess praktiska bruk.

Inom kommittén har ingående undersökts, i vilka avseenden ett inordnande

av prästerna under Saar skulle föranleda en omarbetning av denna

författning. Vid undersökningen har framgått, att en sådan anordning skulle

nödvändiggöra dels omformuleringar i vissa hänseenden av de allmänna

bestämmelserna för att giva dessa en ännu mera generell innebörd än de för

närvarande ha, dels ock en betydande mängd av speciellt för prästerna avsedda

särskilda bestämmelser.

3 Bihang till riksdagens protokoll 11)51. 1 sand. Nr 156.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Kommittén har efter den företagna undersökningen fått den bestämda

uppfattningen, att en utvidgning av det allmänna avlöningsreglementets

tillämpningsområde skulle medföra sådana redaktionella ändringsåtgärder,

att denna författning, som redan i sin nuvarande utformning är förhållandevis

svåröverskådlig, härefter avsevärt mindre än för närvarande skulle

tillgodose kravet på praktisk användbarhet. Svårigheter skulle framför allt

uppkomma vid utläsandet av de för prästerna gällande avlöningsbestämmelserna.

Olägenheterna härav komme av naturliga skäl att bliva särskilt

märkbara vid själva övergången till det nya avlöningssystemet och den närmaste

tiden därefter.

Med hänsyn till de anförda förhållandena anser sig kommittén icke kunna

föreslå en författningsanordning, som skulle innebära ett inordnande av

prästerna under det allmänna avlöningsreglementet.

I stort sett samma synpunkter, som enligt kommitténs mening tala mot

en till prästlöneområdet utvidgad tillämpning av Saar, anser kommittén

också kunna anföras mot alternativet att anordna prästlönebestämmelserna

som en hänvisningsförfattning till detta reglemente på samma sätt som 1947

års avlöningsreglemente för befattningshavare med anställning i viss statsunderstödd

verksamhet till 1947 års allmänna avlöningsreglemente. Kommittén

får även erinra om, att under överarbetningen av 1947 års avlöningsförfattningar

tungt vägande invändningar riktades från berörda myndigheters

sida mot den praktiska användbarheten av den nyss åsyftade hänvisningsförfattningen

av år 1947.

På grund av här återgivna skäl anser sig kommittén icke kunna förorda,

att prästlönebestämmelserna inordnas i det allmänna reglementet eller

att de upptagas i eu hänvisningsförfattning till detta. Kommittén föreslår

i stället, att ifrågavarande bestämmelser utformas i en särskild författning

av samma typ som avlöningsreglementet för folkskolan. Det av kommittén

framlagda reglementsförslaget torde få bifogas statsrådsprotokollet

i detta ärende (Bilaga C).

Kommittén understryker, att med utfärdandet av ett speciellt reglemente,

vilket givetvis liksom folkskollärarreglementet kan givas ett mera begränsat

omfång än det allmänna reglementet, prästlöneförfattningens innehåll kommer

att bli väsentligt lättare att överblicka. I anledning härav har kommittén

ansett det möjligt att i denna författning intaga även vissa sådana

föreskrifter, till vilka omedelbar motsvarighet saknas i det allmänna reglementet,

utan att kravet på överskådlighet åsidosättes. I sitt reglementsutkast

har kommittén därför infört bestämmelser angående lönegraderna

för samtliga såväl ordinarie som icke-ordinarie prästerliga tjänster, varå

reglementet äger tillämpning. Kommitténs reglementsförslag innehåller således

även huvudgrunderna för den reglerade befordringsgången för pastoratsadjunkter.

Genom införande av bestämmelser om de olika tjänsternas

lönegradsplacering i själva reglementet har kommittén ansett detta vinna

i praktisk användbarhet. Till stöd för nämnda huvudgrunders intagande i

själva avlöningsreglementet har kommittén anfört i huvudsak följande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 156.

35

För allmänna statsförvaltningens del ha bestämmelser om reglerad befordringsgång

för den rekryteringspersonal, som är närmast jämförlig med

pastoratsadjunkterna, meddelats i kungörelsen den 30 juni 1947 (nr 436)

angående reglerad befordringsgång för viss icke-ordinarie personal i statens

tjänst (befordringskungörelsen). Dessa bestämmelser ha, sedan huvudgrunderna

för befordringsgången redovisats för och godkänts av riksdagen,

utfärdats i administrativ ordning.

På det kyrkliga förvaltningsområdet synes det emellertid påkallat att

huvudgrunderna för rekryteringspersonalens befordringsgång bindas i själva

avlöningsfeglementet. Anledningen härtill är, att någon motsvarighet till

riksdagens årliga prövning av allmänna statsförvaltningens medelsbehov

för den icke-ordinarie personalens avlönande saknas för detta förvaltningsområdes

vidkommande. Kommittén får i detta sammanhang vidare erinra

om att det nuvarande huvudstadgandet angående pastoratsadjunkternas

avlöningsförmåner återfinnes i 12 § prästlöneregleringslagen. Detaljbestämmelserna

till nyssnämnda befordringsgång böra emellertid intagas i de

tilläggsbestämmelser till reglementet, i vilka tillämpningsföreskrifter i olika

hänseenden till detta avses skola meddelas.

Härefter behandlar kommittén frågan, huruvida det nya avlöningsreglementet

för prästerna i ett visst avseende, nämligen beträffande reglerna

om löneklassplacering med hänsyn till tidigare innehavd tjänst, bör innehålla

fullständiga bestämmelser eller endast en hänvisning till det allmänna

avlöningsreglementets föreskrifter härom. Kommittén anför härom

följande.

De självständiga avlöningsreglementena för kyrkomusiker och övningslärare

innehålla i fråga om löneklassplacering med hänsyn till tidigare innehavd

tjänst (s. k. sneddning) allenast hänvisningar till de i Saar härutinnan

meddelade bestämmelserna. Vid remissbehandlingen av reglementsförslagen

uttalade statens lönenämnd betänkligheter mot en sådan anordning.

I propositionen 234/1950 ansåg sig dock föredragande statsrådet — under

framhållande att enligt hans mening skäl kunde anföras såväl för som emot

det föreslagna hänvisningsförfarandet — icke böra motsätta sig förslagets

genomförande. Då kommittén framlägger en självständig, i övriga avseenden

komplett avlöningsförfattning för prästerna, anser kommittén för sin

del det lämpligast att häri även medtaga de s. k. sneddningsbestämmelserna.

Eljest komme de som använde prästlönereglementet — däribland befattningshavarna

själva — att vid de i praktiken ofta inträffande sneddningsfallen

nödgas anskaffa och tillämpa även Saar. Ilärtill må också erinras

om, att vid ett hänvisningsförfarande de i och för sig föga lättfattliga

sneddningsreglerna i Saar bleve — som alltid då en motsvarande tillämpning

av för ett annat område givna bestämmelser skall äga rum — än svårare

att begagna på prästlöneområdet.

Vad angår det nya avlöningsreglementets benämning, så måste enligt

prästlönekominitténs mening härvidlag beaktas kravet, att den skall kunna

bekvämt begagnas vid hänvisningar och citat. Kommittén har därför föreslagit,

att nämnda avlöningsförfattning benämnes prästlönereglementet

med förkortningen Pr. I anslutning härtill har kommittén framhållit följande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Kommittén får i detta sammanhang erinra om att den nu gällande lagen

den 9 december 1910 om regleringen av prästerskapets avlöning icke sällan

i andra författningar — bland annat reglementet den 15 februari 1935 för

prästerskapets avlöning — och eljest vid hänvisningar förkortas till prästlöneregleringslagen.

Sistnämnda reglemente åter kallas — ehuru icke i

någon författning — i officiella skrivelser och dagligt tal oftast prästlönereglementet.

Några svårigheter att övergångsvis skilja mellan detta och det

föreslagna nya prästlönereglementet synes kommittén icke behöva befaras.

Det nya avlöningsreglementets disposition har i kommitténs förslag utformats

så, att det i huvudsak överensstämmer med uppställningen av

Saar. Dock har eu avsevärd del av bestämmelserna i sistnämnda reglemente

självfallet icke behövt medtagas i Pr. Sålunda saknas häri — med få undantag

— motsvarighet till de i Saar såsom särskilda bestämmelser upptagna

föreskrifterna. Framhållas må vidare, att därjämte åtskilliga av de i

detta reglemente meddelade allmänna bestämmelserna avse sådana förhållanden,

att anledning icke förelegat att överföra dem till Pr. Av dessa senare

må här nämnas bestämmelserna om statens bostadsnämnd, löneklassplacering

i vissa fall, övertidstjänstgöring, enslighetstillägg m. m. Å andra

sidan ha i Pr införts vissa i det föregående berörda förskrifter utan motsvarighet

i Saar.

Pr har uppdelats i fyra särskilda avdelningar. Kommittén har påpekat,

att de i reglementets andra avdelning intagna bestämmelserna icke äro av

löneteknisk natur utan av rent administrativ innebörd, och framhållit, att

de ur systematisk synpunkt bort utmönstras ur en avlöningsförfattning

som den här ifrågavarande. För deras intagande i reglementet har kommittén

anfört följande skäl.

Då dessa bestämmelser likväl icke kunna undvaras och de enligt kommitténs

mening icke för närvarande — utan samband med en mera omfattande

omarbetning av den kyrkliga förvaltningslagstiftningen — kunna inpassas

i annat lämpligare författningsmässigt sammanhang, anser kommittén att

de tills vidare böra inrymmas i prästlönereglementet. Föreskrifter av motsvarande

administrativa karaktär ansågos vid författningsarbetet i anslutning

till 1947 års allmänna lönereglering böra bibehållas i Saar i avbidan

på tillskapandet av en för statsförvaltningen avsedd allmän verksstadga.

En av huvudpunkterna i löneregleringsförslaget är att de i statens löneplansförordning

intagna löneplanerna 1 och 2 ävensom författningens bestämmelser

i övrigt skola gälla jämväl för prästerna. Beträffande de författningstekniska

åtgärderna härför har kommittén framhållit följande.

Någon ändring av löneplansförordningen är icke erforderlig för att denna

författning även skall bliva tillämplig å de befattningshavare, vilka komma

att hänföras under det nya avlöningsreglementet för prästerna. Enligt

1 § löneplansförordningen skola nämligen de löneplaner med tillhörande

lönetabeller och särskilda föreskrifter, som förordningen innehåller, tillämpas

i den utsträckning, som angives i avlöningsreglementen utfärdade av

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

37

Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut. Löneplansförordningen blir

därför tillämplig å prästerna, om i det nya avlöningsreglementet — i analogi

med vad som stadgas i 20, 26 och 27 § § Saar -— föreskrives, att de förekommande

lönegraderna skola omfatta viss eller vissa löneklasser å någon

av de i löneplansförordningen intagna löneplanerna och att lönerna för

varje löneklass ävensom de olika slagen av löneavdrag framgå av förordningen.

Härefter har kommittén ingått på ett betydelsefullt praktiskt spörsmål,

som äger ett nära samband med den legislativa behandlingen av en författning

som prästiönereglementet. Kommittén har härutinnan anfört följande.

Å ena sidan tillhör en sådan författning som Pr området för den kyrkligt

ekonomiska lagstiftningen, i vilken kyrkomötet enligt konstitutionell

sedvanerätt icke äger medbestämmande1, varav följer att författningen skall

på samma sätt som den allmänna statsförvaltningens löneförfattningar

antagas genom samstämmiga beslut av endast Kungl. Maj :t och riksdagen.

Men å andra sidan har i fråga om behandlingsordningen för kyrkligt-ekonomiska

författningar utbildats en praxis, vilken får sin omedelbara betydelse

vid antagande, ändring och upphävande av bestämmelserna angående

prästernas avlöningsförmåner. Kommittén syftar härvid på de från gamla

kyrkomötesförordningen till 1 § andra stycket i nya kyrkomötesförordningen

överförda bestämmelserna angående kyrkomötets befattning med frågor

av icke kyrkolags natur och den praxis i fråga om tillämpningen av

dessa bestämmelser, som vunnit stadga. Enligt detta författningsrum tillkommer

det kyrkomötet — jämte dess lagstiftningsbefogenhet jämlikt

§ 87 mom. 2, § 88 och § 114 regeringsformen — bland annat att avgiva

yttrande i de kyrkliga ärenden av icke-kyrkolags natur, som för sådant ändamål

av Kungl. Maj :t hänskjutas till mötet. Någon formell skyldighet i

grundlag eller eljest för Kungl. Maj ''t att inhämta sådant yttrande föreliggei

visserligen icke, men 1936 års riksdag har — på förslag av första lagutskottet

i dess utlåtande den 3 juni 1936, nr 46 — gjort ett uttalande som innebär

en uppfordran till Kungl. Maj :t att i ärenden, i vilka kyrkomötet icke

har något medbestämmande, inhämta mötets yttrande, så att detta må erhålla

tillfälle att företräda de speciellt kyrkliga intressena. Dylika yttranden

ha också därefter av Kungl. Maj :t regelmässigt infordrats.

En extensiv tolkning av detta uttalande från riksdagens sida skulle föranleda,

att någon — i vart fall väsentlig — bestämmelse i Pr icke kunde

ändras, tilläggas eller upphävas utan att Kungl. Maj :t före förslagets framläggande

för "riksdagen låtit inhämta kyrkomötets yttrande i ärendet. Enligt

kyrkomötesförordningen skall allmänt kyrkomöte hållas vart femte år,

såvitt icke Kungl. Maj :t finner anledning sammankalla mötet oftare. Efter

senaste sekelskiftet har kyrkomötet sammanträtt i genomsnitt vart tredje

år. Med de regelmässigt förekommande längre mellantiderna för kyrkomötets

sammankomster — i jämförelse med riksdagens — skulle en tilllämpning

av det nämnda riksdagsuttalandet sålunda kunna medföra, att

i många fall en samtidig ändring av likformiga bestämmelser i exempelvis

Saar, Arf och Pr icke kunde komma till stånd. Alt härvid revisionen av Pr

komme att eftersläpa ändringarna i de övriga avlöningsreglementena bleve i

i So hiiroin närmare s. 2.r> ff.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

sannolikt en allmän regel. En följd bleve också att ändringar i statens löneplansförordning

— exempelvis med avseende å löneplanerna — icke

bleve omedelbart tillämpliga å prästerna. Att sammankalla kyrkomötet

enkom eller huvudsakligen för att kunna verkställa samtidig ändring av

de för prästerna och allmänna statsförvaltningens tjänstemän gällande avlöningsbestämmelserna

lärer knappast vara möjligt.

\ id en genomförd tillämpning av det statliga lönesystemet på prästlöneområdet

ha emellertid enligt kommitténs uppfattning de förutsättningar, varpå

det omförmälda riksdagsuttalandet vilar, i viss mån förändrats. Ett förbehållslöst

vidhållande av den grundsats, som kommit till uttryck i uttalandet,

skulle också kunna medföra olägenheter både i administrativt hänseende

och för de prästerliga befattningshavarna själva. Om nämligen statsmakterna

ha beslutat, att det statliga lönesystemet skall tillämpas för prästernas

avlönande, så måste ifrågasättas om det är nödvändigt eller praktiskt

lämpligt att inhämta kyrkomötets mening beträffande föreslagna ändringar

av detta system, därest dessa förslag icke innebära ett ifrågasättande av

själva systemets huvudgrunder. Enligt kommitténs uppfattning bör exempelvis

en ökning eller minskning av de i löneplanerna upptagna löneklassbeloppen

eller en ändring av de i Pr innefattade sjukvårdsbestämmelserna

kunna vidtagas utan att kyrkomötets utlåtande häröver behöver infordras.

En förutsättning härför är givetvis, att ifrågavarande ändringar av löneplanerna

och sjukvårdsbestämmelserna avse den stora huvudparten av statstjänstemännen.

Samma synpunkter kunna enligt kommitténs mening jämväl

anläggas beträffande ändringsförslag, som angå de i Pr intagna administrativa

föreskrifterna, i den mån dessa äro likformiga med de för statsförvaltningens

personal gällande.

Den nyss förordade reviderade behandlingsordningen för prästlönefrågorna

kommer icke att innebära, att de speciellt kyrkliga intressen, som kyrkomötet

givetvis företräder, framdeles bli åsidosatta. Dessa komma självfallet

vid frågornas remissbehandling allt framgent till uttryck i domkapitlens

och stiftsnämndernas i ärendena avgivna yttranden. Kommittén

förutsätter även, att de prästerliga personalorganisationerna komma att bli

representerade vid de centrala förhandlingar i mera betydelsefulla lönefrågor,

vilka kunna komma till stånd.

Från vad sålunda föreslagits vill kommittén likväl göra ett viktigt undantag.

Kommittén anser nämligen, att ändringsförslag angående lönegradsplaceringarna

vid de prästerliga tjänsterna fortfarande böra kunna

hänskjutas till kyrkomötet för yttrande. Enligt kommitténs mening måste

nämligen en dylik lönesättningsfråga, som på ett förhållandevis avgörande

sätt kan antagas inverka på rekryteringen till prästbefattningarna och därigenom

på kyrkans möjlighet att fullgöra sina uppgifter, vara av så stor

betydelse, att kyrkomötet bör beredas tillfälle att häri uttala sig. Att den

relativa lönesättningen för prästerna i förhållande till andra grupper av anställda

i allmän tjänst även kan rubbas genom ändrade lönegradsplaceringar

enbart inom dessa grupper, gör kommitténs förslag på denna punkt icke

mindre bärande — bland annat med hänsyn till den kyrkomötet enligt 12 §

i kyrkomötesförordningen tillkommande befogenheten att hos Kungl. Maj :t

anmäla föreställningar och önskningar.

Kommittén har härefter till behandling upptagit frågan om riksdagens

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

39

medverkan vid fastställande av avlöningsförmånerna för prästerliga befattningshavare

och anfört.

I den för närvarande gällande lagstiftningen kan härutinnan konstateras

en markant skillnad mellan ordinarie präster, å ena, och — enligt nuvarande

terminologi — extra ordinarie präster, å andra sidan. Medan sålunda

de ordinarie befattningshavarnas avlöningsförmåner — såsom reglerad

lön, provisorisk tilläggslön, ålderstillägg, ödebygdstillägg, nådårstilllägg,

dyrtidstillägg, kristillägg, provisoriskt lönetillägg, tjänstebostad, uppvärmningsbidrag,

bränslekostnadsgottgörelse, fast resanslag och semesterkostnadsbidrag

— antingen direkt till beloppet eller eljest med noggrant

angivande av grunderna fastställts i vissa med stöd av riksdagens beslut

utfärdade författningar, ha däremot de extra ordinarie prästernas förmåner

allenast i begränsad utsträckning tillkommit med riksdagens medverkan.

Således må framhållas, att prästlöneregleringslagens bestämmelser beträffande

avlöning åt extra ordinarie präst inskränka sig till att bestämma, att

ständig adjunkt (kyrkoadjunkt) och annan tjänstgörande adjunkt (pastoratsadjunkt)

skall äga åtnjuta årligt adjunktsarvode, bostad, vivre och

skjuts i tjänsteärenden samt att adjunktsarvodet icke får understiga visst

belopp för år, 1 000 kronor. Den närmare regleringen av dessa och andra

löneförmåner åt extra ordinarie präst har ägt rum i författningar av administrativ

natur. Påpekas bör dock, att nådarstillägg och ödebygdstillägg åt

kyrkoadjunkt samt dyrtidstillägg, kristillägg och provisoriskt lönetillägg åt

extra ordinarie präst i allmänhet utgå efter av Kungl. Maj :t och riksdagen

gemensamt antagna grunder. Av de extra ordinarie prästerna intaga stiftsoch

kontraktsadjunkterna dock en särställning så till vida, att grunderna

för deras avlöning numera godkännas av riksdagen. I detta sammanhang

synes jämväl böra uppmärksammas, att de närmare föreskrifterna om ordinarie

och extra ordinarie prästs avlöning under tjänstledighet meddelats

i administrativ ordning.

Av det anförda framgår, att riksdagen hittills i förhållandevis ringa man

medverkat vid bestämmande av avlöningsförmånerna åt icke-ordinarie

präster. Detta förhållande åter får ses mot bakgrunden av den på ett speciellt

sätt verkande begränsning av medelstillgången för dessa prästers avlönande,

som anordnats genom de av Kungl. Maj :t och riksdagen samfällt

beslutade reglerna om allmänna kyrkoavgiftens ävensom församlingsavgiftens

maximibelopp.

I fråga om riksdagens medverkan vid tillkomsten av Saar må framhållas,

att riksdagen med bifall till propositionen nr 225/1948 bemyndigade Kungl.

Maj :t bland annat a) att utfärda statens allmänna avlöningsreglemente i

huvudsaklig överensstämmelse med det till ifrågavarande riksdagsproposition

hörande reglementsförslaget, b) att under de förutsättningar och i den

omfattning, som i det till nämnda proposition bilagda statsrådsprotokollet1

förordats, vidtaga ändring i detta reglemente och c) att med iakttagande

av de huvudgrunder, som i samma statsrådsprotokoll förordats, utfärda

erforderliga bestämmelser om övergång Ull sagda reglemente. Denna riksdagens

medverkan vid utfärdandet av det allmänna avlöningsreglementet,

vilket innehåller avlöningsbestämmelser gemensamma för ordinarie och

icke-ordinarie befattningshavare, innebar härigenom samma sakprövning i

i So proposition nr 225/1918 s. 20 och 204.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

fian riksdagens sida av den ordinarie som den icke-ordinarie personalens

avlöningsförmåner. I jämförelse med den ordning, som dittills tillämpats

beträffande den civila och militära statsförvaltningens personal, betydde

formen för reglementets utfärdande en utvidgad riksdagens medverkan vid

fastställande av icke-ordinarie befattningshavares löneförmåner.

Det vid den senaste allmänna löneregleringen tillämpade förfarandet vid

fastställandet av befattningshavarnas avlöningsförmåner har självfallet sin

omedelbara betydelse för prästlöneregleringens vidkommande. Härtill

kommer, att hänsyn i förevarande sammanhang jämväl måste tagas till

dels de speciella lagbestämmelserna om finansieringen av — de icke över

riksstaten reglerade — prästlönekostnaderna, och dels Kungl. Maj:ts befogenheter

med avseende på den kyrkliga tjänsteorganisationen. På grund

härav synes det kommittén icke kunna ifrågasättas, att riksdagens medverkan

vid fastställande av de icke-ordinarie prästernas avlöningsförmåner vid

prästlöneregleringen skall begränsas på snävare sätt än som skedde vid den

senast genomförda allmänna löneregleringen för huvuddelen av statstjänstemännen.

Med hänsyn till vad här framhållits om riksdagens medverkan vid de

prästerliga befattningshavarnas avlöningsförmåner har kommittén föreslagit,

att Kungl. Maj :t skall för prästlöneregleringens genomförande inhämta

riksdagens bemyndigande dels att utfärda prästlönereglemente i huvudsaklig

överensstämmelse med det förslag, som kommittén framlägger, och dels

att med iakttagande av de huvudgrunder, som av riksdagen godkänts, utfärda

erforderliga bestämmelser om övergång till nämnda reglemente. Någon

befogenhet att utöver ramen i nyss angivna bemyndigande vidtaga ändringar

i reglementet har kommittén ej ansett behövlig för det kyrkliga förvaltningsområdets

vidkommande.

Kommittén har därefter något berört frågan om särskild supplementförfattning

med tilläggsbestämmelser till prästlönereglementet och framhållit.

Som kommittén förut framhållit, torde förutom prästlönereglementet behövas

en särskild löneförfattning innehållande vissa utöver reglementets bestämmelser

erforderliga detalj föreskrifter eller s. k. tilläggsbestämmelser.

Befogenheten att meddela sådana särskilda föreskrifter skulle — såsom

iramgår av författningstexten under olika paragrafer i reglementsförslaget

— tillkomma Kungl. Maj :t. Härigenom skulle för detta förvaltningsområde

erhållas en viss motsvarighet till den i anslutning till Saar utfärdade kungörelsen

den 30 juni 1948, nr 564, med tilläggsbestämmelser till nämnda

reglemente. Den ifrågavarande komplementförfattningen till prästlönereglementet

torde i anseende till nu gällande prästlöneförfattningar närmast

kunna jämföras med 1935 års reglemente för prästerskapets avlöning, vilket

i huvudsak kan sägas innehålla tilläggsbestämmelser till prästlöneregleringslagen.

Yttranden.

Kommitténs förslag om ett särskilt avlöningsreglemenle för prästerna,

om reglementets huvudsakliga utformning, om reglementets benämning, om

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

41

statens löneplansförordnings tillämpning å prästerna, om riksdagens medverkan

vid avlöningsförmånernas fastställande och om en särskild supplementförfattning

med tilläggsbestämmelser till reglementet ha vid slutbetänkandets

remissbehandling lämnats utan erinran. Härvid har statskontoret

dock framhållit, att ämbetsverket, som helst sett att de prästerliga

befattningshavarna inordnas under Saar, icke ville motsätta sig förslaget

om ett särskilt avlöningsreglemente för dessa befattningshavare med hänsyn

till att på senare tid speciella löneförfattningar utfärdats för sådana

personalgrupper som kyrkomusiker och övningslärare.

Mot kommitténs i detta sammanhang gjorda uttalande om kyrkomötets

medverkan vid framdeles skeende ändringar av avlöningsbestämmelserna

för prästerna ha ej heller i och för sig rests invändningar under remissbehandlingen.

Härvidlag måste dock beaktas, att åtskilliga remissinstanser

— bland annat flertalet domkapitel — i frågan om den kyrkligt-ekonomiska

lagstiftningens konstitutionella natur hävdat en uppfattning, motsatt

den varå nämnda kommittéuttalande vilar.

Föredraganden.

Kommitténs överväganden om den författningsmässiga utformningen

av de för lönereformen erforderliga avlöningsbestämmelserna ha

utmynnat i ett förslag om en fristående avlöningsförfattning för prästerna.

För egen del har jag funnit mig i närvarande läge böra godtaga

den av kommittén föreslagna anordningen med ett särskilt prästlönereglemente.

Såsom förut framhållits ha under föregående år utfärdats särskilda

avlöningsreglementen för kyrkomusiker och övningslärare, varjämte i en

till årets riksdag avlåten proposition föreslagits ett speciellt avlöningsreglemente

för folkhögskollärarna in. fl. I anslutning till framläggandet av

dessa tre reglementsförslag har bl. a. påpekats, att bristande kännedom om

den föreslagna detaljregleringens praktiska utfall talade för anordningen

med en fristående författning och mot en utvidgad tillämpning av Saar

med däri för ändamålet nyinförda särbestämmelser. Samma synpunkter

kunna göras gällande vid den förevarande löneregleringen, som avser ett i

många hänseenden särpräglat förvaltningsområde. Frågan om prästlönebestämmelsernas

författningsmässiga sammanförande med avlöningsbestämmelser

för andra i allmän tjänst anställda synes mig emellertid framdeles

höra i lämpligt sammanhang omprövas.

Den särskilda prästlöneförfattningen, som i fråga om lönebeloppen bygger

på tillämpning av statens löncplansförordning, synes mig böra erhålla

sin huvudsakliga utformning i enlighet med kommitténs förslag. Likaså tillstyrker

jag den föreslagna benämningen av författningen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

Mot vad kommittén uttalat beträffande riksdagens medverkan vid fastställande

och ändring av prästernas avlöningsförmåner samt inhämtande av

kyrkomötets yttrande härvidlag, synes mig icke vara något att erinra. Jag

biträder därför kommitténs uttalande i dessa hänseenden.

I anslutning till behandlingen av dessa senare frågor har kommittén

även yttrat sig om beskaffenheten av det bemyndigande, som för avlöningsförfattningens

utfärdande och övergångsregleringen bör utverkas av riksdagen.

Vad kommittén här föreslagit överensstämmer i huvudsak med den

ordning, som tillämpats vid utfärdandet av statens allmänna avlöningsreglemente

och avlöningsreglementet för folkskolan ävensom övergångsbestämmelserna

till dessa författningar. Jag får emellertid framhålla, att vid tillkomsten

av avlöningsreglementena för kyrkomusiker och övningslärare en

annan ordning än den nyss angivna iakttogs så till vida, att av 1941 års lärarlönesakkunniga

uppgjorda, inom vederbörande departement icke överarbetade

reglementsförslag förelädes riksdagen. I propositionen angåvos i

stället de ändringar i förslagen, som syntes böra vidtagas. Bemyndigande

utverkades för Kungl. Maj :t att utfärda avlöningsreglementen i huvudsaklig

överensstämmelse med de i propositionen framlagda förslagen.

I fråga om utfärdandet av prästlönereglementet torde böra förfaras på i

huvudsak samma sätt som tillämpats beträffande avlöningsreglementena

för kyrkomusiker och övningslärare. Enahanda ordning iakttogs för övrigt

även vid tillkomsten år 1949 av reglementet för pensionering genom statens

pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare. (SPA-reglementet).

Jag förordar sålunda, att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens bemyndigande

att utfärda dels prästlönereglemente i huvudsaklig överensstämmelse

med de förslag, som jag här kommer att förorda, dels ock —■ med

iakttagande av vissa i det följande angivna huvudgrunder —• för löneregleringen

erforderliga övergångsbestämmelser.

B. Specialmotivering till prästlönereglementets olika paragrafer.

Jag övergår nu till att redogöra för de av prästlönekommittén i prästlönereglementet

föreslagna bestämmelserna och de härför anförda motiven,

de av remissinstanserna framställda ändringsförslagen och skälen därför

samt min egen uppfattning i dessa frågor. Vid denna min redogörelse avser

jag att i huvudsak endast upptaga sådana med löneregleringen förbundna

frågor, vilka antingen för sin lösning kräva riksdagens medverkan eller

eljest kunna äga betydelse för dess ställningstagande till lönereformen.

Sedan riksdagen fattat beslut eller yttrat sig i dessa frågor, har jag för

avsikt att i statsrådet anmäla de med reformens genomförande förenade

detalj spörsmål, av vilka prästlönekommittén behandlat de mera väsent
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr löd.

43

liga i specialmotiveringen till förslaget till prästlönereglemente (betänkande

II, sid. 106 tf.).

Prästlönekommittén har inledningsvis framhållit, att det föreliggande

förslaget till prästlönereglemente utformats i nära anslutning till Saar.

Till bestämmelserna i detta reglemente har i Kungl. Maj:ts proposition nr

225 till 1948 års riksdag lämnats en ingående specialmotivering. Kommittén

har påpekat, att på grund av prästlönereglementets sålunda givna utformning

de motiveringar och tolkningsanvisningar, för vilka redogjordes i

nämnda proposition, i stor utsträckning äga giltighet även i fråga om bestämmelserna

i sistnämnda reglemente.

1 §•

Reglementets tillämpningsområde.

Prästlönekommittén har härom anfört i huvudsak följande.

Vid bestämmandet av prästlönereglementets tillämpningsområde har

valts tillvägagångssättet att uppräkna samtliga de kategorier av inom svenska

kyrkan tjänstgörande präster, vilka skola vara underkastade reglementet.

Av författningstextens avfattning framgår, att ej enbart prästvigningen

såsom sådan konstituerar det prästbegrepp, som tillämpas i Pr. Reglementet

gäller sålunda icke å annan inom svenska kyrkan prästvigd än den

som innehar någon i 1 § avsedd för stift, pastorat eller eljest inrättad tjänst

eller befattning. Av de enligt nuvarande terminologi extra ordinarie prästerna

falla under reglementets tillämpningsområde allenast de i 1 § 1 mom.

första stycket under b) och d) angivna icke-ordinarie prästerna.

Enligt" bestämmelserna i inledningsparagrafen kunna de i reglementet

avsedda prästerna anställas med anlitande av fem alternativa anställningsformer.

De tre huvudanställningsformerna: ordinarie-, extra ordinarie- och

aspirantanställning skola självfallet i första hand tillämpas. Vid en jämförelse

med bestämmelserna i 17 § reglementsförslaget framgår, vilken anställningsform,

som är den för varje särskild prästtjänst reguljära. De

två övriga anställningsformerna extra- och arvodesanställning äro avsedda

att subsidiärt anlitas, då någon av huvudanställningsformerna av lönetekniska

eller andra skäl icke kan ifrågakomma. Att de sistnämnda båda

anställningsformerna nu medtagits i Pr jjr ett uttryck för en strävan all

utforma reglementet så, att det även blir tillämpligt med avseende å mera

undantagsvis uppkommande personella och tjänsteorganisatoriska förhallanden.

Detta har synts kommittén vara av betydelse 1)1. a. ur den synpunkten

att härigenom kunna undvikas framdeles eljest erforderliga kompletteringsbeslut

från Kungl. Maj:ts sida för reglering av särfall samtidigt

som härmed också vinnes en önskvärd decentralisering av beslutanderätten

på de lokala stiftsorganen.

I fråga om de subsidiära anställningsformernas användning på det kyrkliga

förvaltningsområdet får kommittén framhålla följande. Vad först angår

den extra anställningsformen, så är denna 1)1. a. avsedd att tillämpas,

då vid anställning å någon i den kyrkliga organisationen inrättad tjänst

den ifrågakommande prästen av hälsoskäl icke kan anställas med anlitande

av den för tjänsten reguljära anställningsformen. Enligt kommitténs me
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kangl. Maj Is proposition nr 1<>6.

ning ha nämligen de i kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 564) med tillläggsbestämmelser

till Saar under 4 § i punkt 4, genom ändringskungörelsen

den 3 juni 1949, nr 322, meddelade anvisningarna angående anställning

i statlig tjänst av personel-, som förete anmärkning mot hälsotillståndet,

i vissa hänseenden motsvarande giltighet för den kyrkliga tjänsteorganisationens

vidkommande. Vid utfärdandet av tilläggsbestämmelserna

till Pr synas här berörda spörsmål närmare böra övervägas.

Den extra anställningsformen bör vidare enligt kommitténs mening anlitas

vid anställande av vikarier i vissa fall. Enligt 1 § reglementet äga

de i 2 och 3 avdelningarna meddelade bestämmelserna endast tillämpning

ä den som är innehavare av i reglementet avsedd tjänst. De nämnda bestämmelserna

bli sålunda icke tillämpliga å någon av den anledningen,

att han förordnats att uppehålla en sådan tjänst. Om en läroverksadjunkt

1 Ca 26 förordnas att vikariera å en kyrkoherdetjänst i Ca 29, bli de nyss

angivna bestämmelserna icke automatiskt tillämpliga för reglering av hans

avlöningsförmåner under vikariatet. Enligt kommitténs mening är det emellertid

av betydelse, att dylika anställningsförhållanden regleras inom reglementets

ram. Av denna anledning har tillskapats bestämmelserna i 7 §

2 mom. i reglementet. Om till ett vikariatslöneförordnande bör ifrågakomina

annan inom svenska kyrkan prästvigd än den, som redan innehar eu

i Pr avsedd lönegradsplacerad tjänst, skall han enligt dessa bestämmelser anställas

som innehavare av extra tjänst i lönegrad med samma ordningsnummer,

som gäller för den uppehållna tjänsten. Med tillämpning härav skulle

i det nyss angivna fallet läroverksadjunkten under kyrkoherdeförordnandet,

såvitt detta avser längre tid än sex månader, anställas som vice pastor

i lönegrad Cg 29. Om vid kortare ledighet än sex månader å prästerlig

tjänst annan än i reglementet avsedd präst förordnas som vikarie, kan

han anställas som innehavare antingen av extra tjänst i en efter omständigheterna

avpassad lönegrad eller av arvodesbefattning. I sistnämnda fall

skola avlöningsförmånerna utgå enligt bestämmelserna i 4:e avdelningen

av reglementet. Såsom innehavare av extra tjänst bör jämväl anställas

pastoratsadjunkt, som icke inom tre år vinner befordran från aspirant

till extra ordinarie befattningshavare, såvitt han över huvud anses böra

kvarstå i tjänst.

Såsom nyss antyddes kan således arvodesanställning anlitas, då annan

än innehavare av i reglementet avsedd tjänst förordnas såsom korttidsvikarie

å sådan tjänst. Arvodesanställning kan därjämte begagnas i vissa

fall, då en prästvigd, mot vars hälsotillstånd anmärkning föreligger, anställes

å en i tjänsteorganisationen inrättad tjänst.

I det föregående ha anförts vissa synpunkter för reglering inom reglementets

ram även av vissa mera undantagsvis uppkommande personal- och

organisationsförhållanden. Till förmån för intagande i Pr av huvudbestämmelserna

angående arvodesanställda korttidsvikarier m. fl. talar därjämte

ett annat skäl. Vad kommittén härmed åsyftar är den enklare redigering

av kyrkofondslagen, som härigenom möjliggöres. Om liuvudstadgandena

om arvodesbefattning införas i prästlönereglementet, behöver nämligen vid

utformningen av de bestämmelser i kyrkofondslagen, som reglera de kyrkofonden

åvilande prästlönekostnaderna, icke upptagas någon särskild punkt

angående bestridande av avlöningsförmånerna vid nämnda arvodesbefattningar.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 156.

45

I betänkande I har kommittén — i samband med framläggande av förslag

till semesterfrågans ordnande för prästerna — förordat anställande i

pastoraten av icke-prästvigd arbetskraft (assistenter) för fullgörande av

vissa göromål, vartill icke kräves prästerlig behörighet. Då dessa assistenter

avses skola förordnas endast för kortare perioder, böra de härunder,

lönetekniskt sett, anställas i arvodesbefattning. Närmast av systematiska

skäl har kommittén dock icke ansett det lämpligt att reglera assistenternas

löneförmåner inom reglementets ram. Bestämmelser om ersättning åt dessa

av domkapitlen förordnade tjänstebiträden •— vilka enligt kommitténs

förslag skulle erhålla ett arvode av 400 kronor för månad — böra i stället

meddelas i särskild ordning (nådigt brev e. d.). Det för Kungl. Maj:t erforderliga

bemyndigandet att taga i anspråk kyrkofondens medel för assistenternas

avlönande m. in. bör upptagas under en särskild punkt i 6 § kyrkofondslagen.

Yttranden. Domkapitlen i Uppsala, Skara och Visby stift samt Sveriges

yngre prästers förbund ha med hänsyn till prästvigningens betydelse motsatt

sig aspirantanställningens tillämpning på det kyrkliga området. I övrigt

har vad kommittén föreslagit eller eljest anfört lämnats utan erinran

av remissinstanserna.

Föredraganden. I anledning av den vid remissbehandlingen gjorda inA3

* * * 7ändningen mot införande av aspiranlanställning inom den kyrkliga tjänsteorganisationen

må framhållas, att statsmakternas principbeslut i prästlönefrågan

innebar bl. a., att nyssnämnda anställningsform skulle anlitas

vid den nyordinerade pastoratsadjunktens första tjänstgöring (se prop. 204/

1949, sid. 98 ff. och sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande

nr 2/1949, sid. 74). I likhet med kommittén anser jag, att de s. k. assistenternas

löneförmåner ej böra intagas i reglementet utan regleras av Kungl.

Maj:t i särskild ordning under hänsynstagande till den allmänna lönenivån.

Vad kommittén i specialmotiveringen till denna paragraf i övrigt uttalat,

anser jag mig även böra biträda.

3 §•

Tjänsters inrättande.

Prästlönekommittén har i specialmotiveringen till denna paragraf framhållit

följande.

Den i reglementsutkastet föreslagna formuleringen i fråga om inrättande

av biskopstjänst har valts med hänsyn till att själva beslutet härom

enligt gällande ordning fattas av Kungl. Maj:t på administrativ väg men

att ett sådant beslut i sin tur förutsätter inrättandet av ell stift, vartill erfordras

riksdagens medverkan. Att i reglementet angiva kyrkomötets medverkan

vid dylikt beslut lärer icke vara författningsteknislct påkallat.

De vederbörande församling icke åvilande kostnaderna för avlöning av

dels de i reglementet avsedda garnisons- och amiralitetsprästerna och dels

utlandskyrkolierdarna bestredos tidigare från vissa å riksstaten uppförda

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

anslag. Genom ändringar av kyrkofondslagen den 28 november 1941 (nr

909) och den 15 maj 1942 (nr 236) ha emellertid ifrågavarande kostnader

överflyttats å kyrkofonden.

Vad angår de ordinarie och extra ordinarie församlingsprästtjänsterna i

de territoriella pastoraten, så äger Kungl. Maj:t en på sedvanerätt vilande

befogenhet att inrätta dylika tjänster. Utövandet av nämnda befogenhet

får givetvis ses i sammanhang med tillämpningen av gällande bestämmelser

om ändring av ecklesiastik indelning.

Beträffande stifts- och kontraktsadjunkterna må framhållas, att Kungl.

Maj:t tidigare disponerade ett anslag på 400 000 kronor ur fonden för dessa

prästers avlönande enligt av riksdagen godkända grunder. Genom lagändring

den 13 juni 1947 (nr 272) har anslagets maximering borttagits.

Numera äger Kungl. Maj :t till tjänstgöring i rikets stift fördela av riksdagen

medgivet antal sådana stiftspräster.

I fråga om inrättande av extra tjänster må framhållas, att dessa — i de

relativt få fall de beräknas bli behövliga inom tjänsteorganisationen —

oftast komma att inrättas av domkapitlen. Om till vikariatslöneförordnande

å domprost- eller utlandspastorstjänst eller garnisonspastorstjänsten i

Boden ifrågakommer annan än innehavare av i reglementet avsedd lönegradsplacerad

präst, skall dock förordnande för honom att under vikariatet

vara innehavare av extra tjänst i respektive Cg 37, Cg 33 och Cg 26

meddelas av Kungl. Maj:t. Då eljest vikarie skali förordnas till innehavare

av extra tjänst eller den, som ifrågakommer för ordinarie, extra ordinarie

eller aspiranttjänst, med hänsyn till företedd brist i hälsotillståndet skall

anställas i extra tjänst, tillkommer det i anseende till normerna för den

extra anställningsformens tillämpning i det statliga lönesystemet domkapitlet

att inrätta den ifrågavarande extra tjänsten.

En av kommitténs ledamöter, herr Helander, har i en till betänkandet

fogad reservation uttalat sig för en sådan avfattning av förevarande paragraf,

att kyrkomötets godkännande erfordras för inrättande av biskopstjänst.

Yttranden. Domkapitlet i Västerds stift och Sveriges yngre prästers förbund

ha anslutit sig till herr Helanders reservation i fråga om biskopstjänsts

inrättande. Enligt domkapitlen och stiftsnämnderna i Lunds och Luleå

stift böra några positiva bestämmelser om dylik tjänsts inrättande ej

införas i prästlönereglementet. Med hänsyn till att samma avlönings- och

finansieringsbestämmelser föreslås framdeles skola gälla beträffande tjänsterna

i garnisons- och amiralitetsförsamlingarna som beträffande tjänsterna

i de terriotriella församlingarna har kammarkollegiet förordat borttagande

av den begränsning i Kungl. Maj.ts befogenhet att inrätta tjänster i

militärförsamlingarna, som kommittén ansett böra bibehållas.

Föredraganden. Jag ansluter mig till kommitténs uppfattning, att det ur

författningsteknisk synpunkt icke är påkallat att i förevarande stadgande

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

47

angiva kyrkomötets medverkan vid biskopstjänsts inrättande. Att

kyrkomötet har legislativ befogenhet i fråga om vissa lagstiftningsåtgärder,

som förutsättas vid inrättandet av ett stift — exempelvis ändringar

i kyrkomötesförordningen — torde icke tarva lagteknisk återspegling

i här avsedda bestämmelse. Kammarkollegiets förslag att kravet på

riksdagens medverkan vid inrättande av tjänster i militärförsamlingarna

borde eftergivas, om de föreslagna nya avlönings- och finansieringsbestämmelserna

antagas, kan jag icke i detta sammanhang tillstyrka. Även andra

skäl än de av kammarkollegiet anförda måste härvidlag tillmätas betydelse.

Däremot förordar jag, att det bör såsom för närvarande ankomma på

Kungl. Maj:t ensam att inrätta kyrkoherdetjänst i utlandsförsamling. Det

nuvarande antalet stifts- och kontraktsadjunktstjänster anser jag även

böra tills vidare bibehållas.

7 §■

Vikariatsförordnande in. in.

Pråstlönekommittén har i sitt slutbetänkande ingående behandlat reglerna

för vikariatsförordnande m. m. och anfört:

Det lärer för närvarande råda en nästan enhetlig praxis i stiften att städse

förordna vikarie vid inträffande ledigheter —- i anledning av tjänstinnehavarens

semester eller tjänstledighet eller vid vakans -—■ å de i tjänsteorganisationen

fast inrättade tjänsterna. Ifrågavarande praxis synes närmast

ha utformats utifrån den principiella uppfattningen, att de vid en

viss tjänst anslagna löneförmånerna i allmänhet icke böra förbli outnyttjade.

Ett i stiften nu icke sällan förekommande förfarande är sålunda, att

kyrkoherde under semester eller tjänstledighet för en honom som stadigvarande

ämbetsbiträde anvisad kyrkoadjunkt förordnas att jämte egen

tjänst uppehålla ifrågavarande kyrkoadjunktur. Det lärer yttermera inträffa,

att en kyrkoherde av domkapitlet meddelas förordnande att, med

bibehållen utövning av sin tjänst, samtidigt bestrida såväl en komministers-

som en kyrkoadjunktstjänst i eget pastorat. De i 1935 års reglemente

för prästerskapets avlöning meddelade bestämmelserna angående avlöning

under vikariat äro anordnade så, att de kunna tillämpas å nyss nämnda vikariatsförhållanden.

Såsom kommittén i annat sammanhang påpekat kunna

dylika förordnanden för kyrkoherde, som bär det primära ansvaret för

pastoralvården i dess helhet, icke betraktas annorlunda än som oformligheter.

Vid en genomförd omläggning av prästlöneväsendet efter det statliga lönesystemet

kunna självfallet dylika inadvertenser icke längre tillåtas. Som

en allmän regel enligt detta system får anses gälla, att en tjänstinnehavare,

som förordnas att uppehålla en annan befattning, härigenom formellt

förutsättes frånträda utövningen av sin egen tjänst. Vidare bygger detta

lönesystem på den administrativa ordningen, att en tjänstinnehavare i allmänhet

endast skall meddelas vikariatsförordnande å tjänst, som är högre

än hans egen.

Enligt de för närvarande gällande bestämmelserna för prästerna bestridas

de speciella vikariatsarvodena i regel av innehavaren av den tjänst,

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ls proposition nr 156.

varå vikariatsförordnandet meddelas. Vid ett genomförande av kommitténs

förslag komma emellertid de särskilda vilcariatskostnaderna att utgå ur

kyrkofonden. Med hänsyn härtill och de ökade kostnader i övrigt prästlönereformen

föranleder, synes det kommittén angeläget, att återhållsamhet

från stiftsledningarnas sida iakttages vid meddelande av vikariatsförordnanden.

En för närvarande i sådan riktning naturligt verkande faktor är

givetvis den begränsade tillgången på prästerlig arbetskraft. Enligt kommitténs

mening bör vid uppkommande tjänstledigheter och eljest i varje

särskilt fall noga övervägas, huruvida det kan anses nödvändigt för de kyrkliga

göromålens utförande att vikariatsförordnande meddelas. Vid kortare

ledigheter — även å kyrkoherdetjänst — synas i många fall på den ledige

prästen eljest ankommande legalt föreskrivna tjänstebestyr utan större olägenheter

kunna utan särskilt förordnande anförtros annan eller andra i

pastoratet tjänstgörande präster. Det i fria former förekommande s. k. prästerliga

initiativarbetet må härunder i erforderlig mån tillfälligt uppskjutas,

såvitt detta utan allvarligare men kan ske. Även vid ledigheter av

längre varaktighet än en eller annan vecka synes vikarie böra förordnas

allenast, där sådan prövas behövlig för församlingsarbetets behöriga gång.

Å tjänster inom den för pastoratsadjunkterna fastställda reglerade befordringsgången,

där befattningshavarens lönegradsplacering är beroende

av hans anställningstid och icke av göromålens art, anser kommittén vikariatsförordnanden

över huvud icke böra meddelas. Vad angår kvrkoadjunktstjänsterna,

vid vilka lönesättningen är identisk med slutlönegraden

i den nämnda befordringsgången, bör enligt kommitténs mening förordnande

ifrågakomma endast under förutsättning, att Kungl. Maj:t bestämt

särskilt tjänstgöringsområde för ifrågavarande kyrkoadjunkter på sätt i

betänkande I (sid. 83 och 84) angivits i fråga om komministerstjänst. Med

hänsyn till beskaffenheten av de innehavare av annan kyrkoadjunktur, å

ena, och pastoratsadjunkt, å andra sidan, i allmänhet åvilande tjänstegöromålen

anser kommittén, att särskilt förordnande att vikariera icke

hör meddelas pastoratsadjunkt vid ledighet för sådan kyrkoadjunkt. Att kyrkoadjunkt

genom av domkapitlet fastställd arbetsfördelning tilldelats speciella

arbetsuppgifter kan enligt kommitténs mening icke anses påverka

tjänstgöringens art i sådan mån, att vid honom beviljad ledighet pastoratsadjunkt

bör med frånträdande av utövningen av egen tjänst förordnas att

uppehålla kyrkoadjunktstjänsten. I dylikt fall bör pastoratsadjunkten i

stället beordras att fullgöra de med kyrkoadjunkturen förenade göromålen

även om ledigheten är av längre varaktighet. De av kommittén här

framförda synpunkterna på vikariatsförordnande å pastorats- och kyrkoadjunkttjänsterna

överensstämma med de härutinnan för närmast motsvarande

tjänster inom allmänna statsförvaltningen anvisade riktlinjerna.

Prövas vid ledighet å stifts- och kontraktsadjunkttjänster, vilka äro placerade

i 24:e lönegraden, ersättare erforderlig, bör enligt kommitténs mening

med hänsyn till dessa tjänsters särskilda beskaffenhet hinder ej föreligga

för meddelande av vikariatsförordnande.

I fråga om vikariatslöneförordnande har kommittén i sitt första betänkande

(sid. 149) framhållit, att bestämmelserna härutinnan måste förutsättas

på en väsentlig punkt avvika från motsvarande föreskrifter i Saar. Vikariatslöneförordnande

å tjänst, som avsåges i lagen om tillsättning av prästerliga

tjänster, kunde nämligen ej gärna tänkas böra meddelas i samma ordning,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition nr 156.

49

som vore stadgad för tjänstens tillsättande på sätt i 8 § 1 mom. tredje

stycket Saar föreskreves. Rimligtvis kunde för dylikt förordnande ej vara

påkallat att iakttaga den invecklade valprocedur, som enligt prästvalslagen

krävdes i följd av sådan tjänsts ledigförklarande.

Sedan kommittén numera övervägt detaljutformningen av prästlönereglementets

bestämmelser angående vikariatslöneförordnande, får kommittén

härutinnan anföra följande. Beträffande kravet på förordnandets varaktighet

anser kommittén tillräcklig anledning icke föreligga att här frångå

den i Saar stadgade sexmånadersregeln. I fråga om ordningen för meddelande

av vikariatslöneförordnande i sådana fall, där tjänstens tillsättning

med innehavare skall föregås av ledigförklarande, bör uppställas en

allmän föreskrift, att förordnande skall av domkapitlet genom offentligt

anslag och genom tillkännagivande i allmänna tidningarna kungöras till

ansökan ledigt med utsättande av lämplig ansökningstid. Framhållas må,

att Kungl. Maj:t för närvarande i beslut angående långtidsvikariat med

rätt till samtliga vid tjänsten förenade löneförmåner plägar föreskriva, att

vikariatet skall tillsättas i nyss nämnd ordning. Syftet med ledigförklarande

av visst förordnande är givetvis att skapa möjlighet för de härtill mest

kvalificerade prästerna att inbördes tävla om förordnandet.

I det föregående har framhållits, att det statliga lönesystemets konstruktion

bygger på den administrativa ordningen, att en tjänstinnehavare i

allmänhet endast skall meddelas vikariatsförordnande å tjänst, som är högre

än hans egen. Emellertid kunna i vissa undantagsfall uppkomma fullt

legitima behov att förordna en tjänstinnehavare såsom vikarie å en tjänst,

vilken är lika hög som eller rent av lägre än vederbörandes egen tjänst.

Förordnande av sist angivet slag hör dock i möjligaste mån undvikas, då

lönen under vikariatet utgår efter vikariens lönegrad i stället för enligt den

lönegrad, till vilken den uppehållna tjänsten är hänförd; därtill komma i

vissa fall särskilda kostnader för uppehållande av vikariens egen tjänst. I

anledning härav böra sådana förordnanden endast meddelas under förutsättning,

att de uppenbarligen äro betingade av kyrkans intressen. Om församlingspräst

under slutet av den tidsperiod av året, då konfirmationsundervisning

pågår, utnämnts å högre tjänst i annat pastorat, får enligt kommitténs

mening merendels anses föreligga ett sådant intresse. I här avsett

fall bör den nyutnämnde kunna förordnas att uppehålla sin förra tjänst till

nämnda periods slut eller annan därefter infallande lämplig tidpunkt.

Yttranden. Även om vikariatsförordnande å biskopstjänst icke lärer kunna

meddelas åt innehavare av annan tjänst har statens lönenämnd ansett

det för tydlighets skull böra angivas i författningstexten, att paragrafen

icke äger tillämpning å biskopstjänst. Kammarkollegiet har föreslagit, att i

4 mom. uttrycket »betingat av kyrkans intressen» bör utbytas mot orden

»till fördel för församlingsvården» eller eventuellt, »till fördel för den

prästerliga verksamheten». I förstnämnda uttryck kan nämligen enligt kollegiets

mening inläggas mera än vad, såvitt av motiven framgår, därmed

avses.

4 Hihang Ull riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 156.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

Föredraganden. Jag förordar det av statens lönenämnd föreslagna förtydligandet

av paragrafens innebörd. Det i 4 mom. reglementsförslaget förekommande

uttrycket »betingat av kyrkans intressen» synes mig, såsom

kammarkollegiet förordat, lämpligen böra utbytas mot den mera adekvata

lokutionen »till fördel för församlingsvården». I övrigt anser jag mig böra

biträda de av kommittén föreslagna bestämmelserna och vad kommittén

i anslutning härtill anfört.

8 §.

Stationeringsort. Ortsgrupper. Hyresgrupper.

Prästlönekommittén har i anslutning till bestämmelserna i denna paragraf

framhållit följande.

Med hänsyn till prästlönereglementets förhållandevis enhetliga tillämpningsområde

ha reglementets bestämmelser om stationeringsort -—■ i likhet

med folkskolereglementets — ansetts kunna givas en mera preciserande

avfattning än motsvarande föreskrifter i Saar.

Bestämmelser, liknande de i 7 § 1 mom. kungl. kungörelsen den 30 juni

1948, nr 564, böra i särskild ordning meddelas jämväl med avseende å

prästerna.

I tilläggsbestämmelserna till Pr bör införas ett stadgande att angående

de olika orternas fördelning å ortsgrupper kungörelsen den 12 december

1947, nr 942, skall gälla och att beträffande hyresgruppsindelningen kungörelsen

den 16 januari 1948, nr 12, skall äga motsvarande tillämpning.

Yttranden. Med hänsyn till de skiftande lokala förhållandena har kammarkollegiet

föreslagit den ändringen av 1 mom., att stationeringsorten

för sådan präst, som ej har tjänstebostad, skall bestämmas av domkapitlet.

Statskontoret åter har ansett att den föreslagna befogenheten för domkapitlet

att för visst fall bestämma prästs stationeringsort i stället bör tillkomma

Kungl. Maj:t.

Föredraganden. Stationeringsorten för sådan präst, som ej anvisats

tjänstebostad, bör bestämmas av domkapitlet i enlighet med de bestämmelser

Kungl. Maj:t utfärdar. Jag förordar, att 1 mom. ändras i överensstämmelse

härmed. Ifrågavarande detaljföreskrifter böra meddelas i tilläggsbestämmelserna

till reglementet. Vad kommittén eljest föreslagit tillstyrker

jag.

10 §.

Prästs skyldighet att uppehålla annan tjänst m. m.

Prästlönekommittén har härom yttrat följande.

I fråga om den i paragrafens andra stycke stadgade tjänstedubbleringsplikten

får kommittén hänvisa till vad i betänkande I i semesterkapitlet

(sid. 15 ff.) härom anförts. Skyldigheten för präst att jämte egen bestrida

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

51

jämväl annan tjänst har ansetts böra begränsas till sådant fall, då ledigheten

å tjänsten föranledes av tjänstinnehavaren beviljad semester.

Med högre tjänst (i första stycket) och annan tjänst (i andra stycket) inom

samma stift avses tjänst i det stift, där prästen, som är skyldig mottaga

förordnande, själv antingen innehar eller vikarierar å viss tjänst.

Stiftstillhörigheten enligt prästvalslagen är således i detta sammanhang

icke normerande.

Yttranden. Såväl statskontoret som domkapitlet i Linköpings stift har

ansett den i 1 mom. föreskrivna skyldigheten att uppehålla högre tjänst

vara i fråga om tidrymden alltför begränsad. Med hänsyn till de nu påtagliga

svårigheterna att erhålla sjukvikarier har domkapitlet och stiftsnämnden

i Lunds stift föreslagit, att den i 2 mom. stadgade tjänstedubbleringsskyldigheten

skall utvidgas till att gälla dels även vid annan präst beviljad

sjukledighet och dels under sammanlagt fyra månader av två på varandra

följande kalenderår.

Föredraganden. I likhet med stiftsmyndigheterna i Lund anser jag tillgången

på sjukvikarier böra säkerställas genom en utvidgning av tjänstedubbleringsskyldigheten.

Den i första och andra stycket för olika fall stadgade

skyldigheten att uppehålla annan tjänst synes lämpligen kunna bestämmas

till tre månader av ett och samma kalenderår.

12 §.

Ordinarie prästs förflgttningsskyldighet.

Pråstlönekommittén har beträffande de föreslagna bestämmelserna påpekat

följande.

I fråga om bestämmelsernas praktiska tillämpning förutsätter kommittén,

att ordinarie präst, som icke själv är vållande till sin förflyttning, om

så är möjligt, förflyttas till tjänst i innehavande tjänstegrad antingen inom

samma stift eller, om han icke tillhör detta stift, inom hemstiftet.

De närmare bestämmelserna om själva det tekniska förfarandet vid förflyttning

synas böra meddelas i administrativ ordning, sedan den av kommittén

förutsatta revisionen av prästvalslagens hithörande stadganden blivit

föremål för statsmakternas prövning.

Kommittéledamöterna herrar Bergcr och Helander ha i en till betänkandet

fogad reservation framhållit att, då förflyttning av kyrkoherde till komministerstjänst

enligt deras mening strider mot 3 § i prästerskapets privilegier

av år 1723, de icke biträda kommittéförslaget i denna de!.

Yttranden. Domkapitlen i Uppsala, Västerås och Visbg stift ha uttalat

en mot kommittéförslaget avvikande mening, såvitt angår den i paragrafen

inrymda möjligheten alt förflytta en kyrkoherde till en komministerstjänst,

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

vilken möjlighet enligt Sveriges yngre prästers förbund bör borttagas. Förstnämnda

domkapitel har därjämte hävdat, att förflyttning bör kunna ske allenast

inom samma stift. De prästerliga personalorganisationerna ha framhållit

vikten av att befattningshavarnas berättigade intressen beaktas vid

förflyttningsbestämmelsernas tillämpning. Domkapitlet och stiftsnämnden

i Luleå stift ha motsatt sig införande av förflyttningsskyldighet för biskop,

då en sådan plikt under vissa extrema politiska förhållanden skulle kunna

undergräva hans oberoende ställning. Enligt statskontorets mening bör i

prästlönereglementet stadgas skyldighet för präst att låta sig förflytta jämväl

till i statens allmänna avlöningsreglemente avsedd ordinarie tjänst. Ämbetsverket

har påpekat, att vissa prästerliga tjänster, exempelvis såsom

fängelsepräst och dövstumpräst f. n. äro reglerade i sistnämnda reglemente.

Föredraganden. Den av kommittén föreslagna utformningen av prästernas

förflyttningsskyldighet synes mig vid ett samtidigt beaktande av alla

de administrativa och personella skäl, som här måste tillmätas betydelse,

vara lämpligt avvägd. Jag kan därför icke biträda de jämkningar i förflyttningsinstitutets

utformning — i inskränkande eller utvidgande riktning

—• som vid remissbehandlingen ifrågasatts. Själva prästämbetets beskaffenhet

och kyrkans organisatoriska särställning talar enligt min mening

med särskild styrka mot den av statskontoret förordade vidsträcktare

förflyttningsskyldigheten. I likhet med kommittén anser jag tillräcklig

anledning saknas att, då förflyttningsskyldighet införes för prästerskapet,

härvid undantaga biskoparna. I vad mån ändringar i den gällande lagstiftningen

om biskopsval böra genomföras, är enligt min mening en fråga,

varå man i detta sammanhang icke har anledning att närmare ingå. 13

13 §.

Ordinarie prästs av gångs skyldighet.

Prästlönekommittén har i anledning av de i denna paragraf föreslagna

bestämmelserna framhållit följande.

I anslutning till det i principbetänkandet framlagda förslaget om införande

av skyldighet för präst att låta sig förflytta, då lämplighetsskäl talade

härför, påpekade kommittén, att behov måhända kunde föreligga jämväl

av en anordning, som möjliggjorde avkoppling helt och hållet av en olämplig

präst från tjänsten även i fall, där pensionering icke kunde äga rum. En

sådan anordning hade på vissa förvaltningsområden genomförts, exempelvis

genom inrättande av en disponibilitetsstat inom utrikesförvaltningen,

en dylik stat och en avgångsstat inom försvarsväsendet samt en avgångsstat

inom det statliga polisväsendet. Enligt kommitténs mening vore frågan

om en motsvarande anordning på det prästerliga tjänsteområdet förtjänt

att övervägas. Vid remissbehandlingen av betänkandet anslöto sig såväl

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

53

kyrkomötet som övriga remissinstanser till den av kommittén framförda

tanken på inrättande av särskild specialstat för prästerna. I propositionen

nr 204/1949 i prästlönefrågan uttalade föredragande statsrådet, att spörsmålet

om införande av en dylik specialstat borde närmare utredas i annat

sammanhang. På grund härav ansåge han det lämpligt, att det vid löneregleringen

stadgades skyldighet för ordinarie präst att låta sig överföra

på avgångsstat i enlighet med de bestämmelser, som framdeles kunde bli

antagna av Kungl. Maj:t och riksdagen. I sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 2/1949 uttalade sammansatta stats- och första lagutskottet sin

anslutning till vad föredragande statsrådet på denna punkt förordat. Med

anledning härav har kommittén i förevarande paragraf infört en bestämmelse,

som möjliggör inrättande framdeles av en specialstat, varå prästlönereglementet

underkastade befattningshavare äro skyldiga alt låta sig

överföra. Det bör understrykas, att kommittén härvidlag förutsätter, att

bestämmelserna beträffande en dylik stat i avseende å löneförmånernas

storlek m. m. komma att nära ansluta sig till vad som gäller för andra förvaltningsområden.

I förevarande paragrafs andra moment ha införts föreskrifter om vilken

myndighet — Kungl. Maj:t eller domkapitel — som skall meddela avsked

från de särskilda ordinarie tjänsterna.

Enligt 5 § lagen om emeritilöner för präster, vilken äger tillämpning å

dels ox-dinarie och extra ordinarie präster, som tjänstgöra i annat territoriellt

pastorat än Karlsborgs pastorat, dels stifts- och kontraktsadjunkter,

dels ock kyrkoherdar i svensk församling i utlandet utser Kungl. Maj:t innehavare

av emeritilön. En motsvarande föreskrift finnes för biskoparnas

vidkommande i 16:e punkten biskopsavlöningsförordningen. Beslut om

emeritilön innebär tillika, att ifrågavarande präst meddelas avsked från

och med den tidpunkt emeritilönen börjar utgå. Om beviljande av avsked,

då detta icke sker i samband med emeritering, finnas icke några bestämmelser

utöver det föråldrade och till sin räckvidd begränsade stadgandet i

24 kap. 29 § kyrkolagen. Enligt en hävdvunnen praxis ligger dock i domkapitlets

hand att meddela avsked från ordinarie eller extra ordinarie prästerlig

tjänst i stiftet, om avgången icke sker samtidigt med tilldelande av

emeritilön.

Vid införandet av ett tidsenligt lönesystem för prästerna har det synts

kommittén önskvärt, att för det kyrkliga förvaltningsområdet utfärdas uttryckliga,

generella bestämmelser om avskedsbeviljande myndighet. I brist

på annat för närvarande lämpligare författningssammanhang har kommittén

ansett de här avsedda bestämmelserna böra intagas bland prästlönereglementets

administrativa stadganden. Föreskrifter i ämnet ha därför av

kommittén upptagits, i fråga om ordinarie präster, i 13 § 2 mom. och, såvitt

angår icke-ordinaric präster, i 14 § 4 mom. Vid föreskrifternas utformning

har kommittén i huvudsak iakttagit den i den offentliga förvaltningen

gällande principen, atL den myndighet, som tillsatt tjänsten, skall jämväl

bevilja avsked från samma befattning. Kommitténs författningsförslag på

denna punkt innebär avsteg från nämnda regel endast i fråga om de kyrkoherdar

— visserligen i praktiken flertalet — för vilka fullmakt å tjänsten

enligt präslvalslagens bestämmelser utfärdas av domkapitlet. Ifrågavarande

avsteg har kommittén ansett betingat av önskvärdheten av att samtliga

kyrkoherdar i förevarande hänseende behandlas likformigt. Ur prin
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

cipiell synpunkt synes avskedsbeviljandet vid kyrkoherdetjänsterna — såväl

de av Kungl. Maj :t som de av domkapitlet tillsatta — vid sådant förhållande

lämpligen böra ankomma på Kungl. Maj :t. Framhållas må också i

detta sammanhang, att inom den allmänna statsförvaltningen avsked från

tjänst med högre lönegradsplacering än Ca 26 regelmässigt beviljas av

Kungl. Maj:t. Det må även påpekas, att avsked från ordinarie församlingsprästtjänster

för närvarande i det ojämförligt största antalet fall — nämligen

alltid vid avgång med emeritilön — beviljas av Kungl. Maj:t, något

som får ses i samband med den ursprungligen stadgade — år 1937 upphävda

— maximeringen av tillgängliga kyrkofondsmedel för emeritilöner åt

rikets prästerskap. Den överflyttning av avskedsbeviljandet vid komministerstjänsterna

på domkapitlen, vilken kommittén föreslår, innebär därför

en åtgärd i decentraliserande riktning.

Yttranden. Med erinran om att det tillkommer domkapitlet att tillsätta

det övervägande antalet ordinarie kyrkoherdetjänster har statens lönenåmnd

ifrågasatt, huruvida icke av praktiska skäl domkapitlet borde givas

befogenhet att meddela avsked från de ordinarie församlingsprästtjänsterna

över huvud taget.

Föredraganden. Frågan om avskedsbeviljande myndighet, vari lönenämnden

beträffande kyrkoherdarna ifrågasatt en avvikelse från kommittéförslaget,

måste även ses i samband med vad jag i det följande föreslår om anstånd

med avgång från tjänsten. På grund härav och av principiella skäl

måste kommitténs förslag på denna punkt givas företräde. Jag anser mig

därför i denna liksom i övriga delar böra biträda vad kommittén här föreslagit.

14

14 §.

Icke-ordinarie prästs entledigande.

Präsllönekommittén har härom yttrat följande.

Reglementsutkastets bestämmelser ansluta sig i huvudsak till det allmänna

avlöningsreglementets. De ha dock ansetts i vissa hänseenden kunna förenklas

i jämförelse med motsvarande föreskrifter i Saar. Sålunda har motsvarighet

till de utförliga bestämmelserna i 15 § 1 mom. andra stycket och

2 mom. första stycket i det allmänna reglementet helt eller delvis uteslutits

i Pr. Därest särskilda förhållanden skulle påkalla längre uppsägningstermin

än tre månader vid extra ordinarie prästtjänst i vissa fall, kan beslut

om en utsträckning av uppsägningstiden fattas med stöd av 2 mom. i

förevarande paragraf.

På grund av den noggranna och sorgfälliga individuella prövning av de

olika prästkandidaternas lämplighet för prästämbetet, som biskoparna pläga

anlägga vid rekryteringen av stiftens prästerskap, finnes grundad anledning

antaga, att entledigande på grund av visad olämplighet för prästkallet

kommer att i praktiken ske i ytterst ringa utsträckning.

I fråga om anledningen till och grunderna för den i paragrafens tredje

moment införda bestämmelsen om myndighet, som skall meddela beslut

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

55

om entledigande från icke-ordinarie tjänst, får kommittén hänvisa till vad

härutinnan anförts i specialmotiveringen till 13 §. Konsekvensen av bestämmelsen

i detta moment blir, att det tillkommer Kungl. Maj :t att bevilja

entledigande från garnisonspastorstjänsten i Boden och från sådan

extra tjänst, som enligt 7 § 2 mom. femte jämfört med andra stycket tillsättes

av Kungl. Maj:t. I övrigt skall domkapitlet entlediga från icke-ordinarie

tjänst.

Yttranden. Mot lydelsen av denna paragraf har endast Sveriges yngre

prästers förbund gjort invändning. Enligt förbundet böra de här avsedda

bestämmelserna gälla endast innehavare av aspirant- och extra tjänster. De

extra ordinarie prästerna ha synts förbundet böra i fråga om anställningens

fasthet likställas med komministrarna.

Föredraganden. I anledning av vad Sveriges yngre prästers förbund anfört

må påpekas, att statsmakternas principbeslut om prästernas avlönande

efter det statliga avlöningssystemet innebär, att jämväl detta lönesystems

icke-ordinarie anställningsformer — aspirant-, extra och extra ordinarie

anställning — skola tillämpas i all huvudsak oförändrade för den kyrkliga

tjänsteorganisationens icke-ordinarie befattningshavare (se propositionen

204/1949, s. 98, och sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande

2/1949, s. 74).

På grund härav och med hänsyn till vad kommittén framhållit i anslutning

till sitt förslag tillstyrker jag de i denna paragraf föreslagna bestämmelserna.

15

15 §. Prästs rätt till avlöningsförmåner m. m.

Prästlönekommittén har härom framhållit följande.

Föreskrifterna i 1 mom. andra stycket ha utformats i enlighet med den

för det statliga lönesystemet grundläggande principen, att en tjänstinnehavare

icke skall kunna vid sidan av avlöningsreglementet och dess tillläggsbestämmelser

beredas andra eller större förmåner såsom vederlag för

utförande av honom åvilande tjänstegöromål än som av statsmakterna avsetts

eller beslutats. Den i andra styckets första mening stadgade begränsningen

i Kungl. Maj :ts befogenhet att disponera kyrkofondens medel för

medgivande av andra avlöningsförmåner än de i Pr förutsatta överensstämmer

med vad som för närvarande gäller. De skäl, som betinga att denna

begränsning jämväl omfattar de icke-ordinarie prästerna, sammanhänga

med reglerna för prästlönekostnadernas finansiering. I fråga om förbudet

för präst att mottaga kommunalt avlöningstillägg samt donations- och gåvomedcl

får kommittén hänvisa till vad i betänkande I (kapitel 14) härom

anförts. Till andra stycket har vidare överförts det i 1 § andra stycket

prästlöneregleringslagen och 6 § kungl. reglementet för prästerskapets

avlöning för närvarande stadgade förbudet för präst att mottaga särskild

ersättning för honom på grund av tjänsten åliggande förrättningar. Det

har synts kommittén påkallat att i detta sammanhang understryka vikten

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungi. Maj.ts proposition nr 156.

av att stiftsledningarna noggrant tillse efterlevnaden av nämnda förbud och,

i händelse av överträdelser häremot, vidta åtgärder för dessas beivrande.

I samband härmed må påpekas, att det ifrågavarande förbudet icke avser

sådana förrättningar, som det ej åligger prästen att i sin tjänst utföra —

exempelvis vigsel, där ingendera kontrahenten är prästens församlingsbo.

I fråga om kyrkoherde i utlandet gäller, att han icke får mottaga särskild

ersättning för honom på grund av tjänsten åliggande förrättningar, vare

sig sådan förrättning avser i utlandsförsamlingen inskrivna medlemmar eller

andra till därvarande svenska koloni hörande personer eller resande

eller eljest på orten tillfälligt vistande landsmän.

I paragrafens fjärde moment har införts en specialbestämmelse angående

avlöningsförmånerna vid biskopstjänsten i Visby stift, vars innehavare för

närvarande såsom prebende innehar kyrkoherdetjänsten i Visby pastorat.

Enligt för kommittén tillgängliga uppgifter har kyrkoherdetjänsten haft

prebendekaraktär alltsedan 1592.1

I sitt betänkande I har kommittén föreslagit, att biskopen i Visby stift

skall vara placerad i lönegrad Co 20. Förslaget innebär, att biskopen i Visby

skall i lönehänseende likställas med biskoparna i rikets övriga stift utom

ärkestiftet. Vid utarbetandet .av förslaget till prästlönereglemente har inom

kommittén ingående övervägts alternativa lösningar för det rent Iönetekniska

bestämmandet av avlöningsförmånerna vid de förenade biskops- och

kyrkoherdetjänsterna i Visby. En tänkbar konstruktion synes kommittén

härvid vara att med viss anknytning till biskopsavlöningsförordningens nuvarande

bestämmelser, enligt vilka avlöningen vid kyrkoherdetjänsten ligger

så att säga i botten, bestämma, att biskopen-kyrkoherden skall å biskopsavlöningen

vidkännas avdrag för vad han uppbär i egenskap av kyrkoherde.

Denna lösning kan å ena sidan sägas väl korrespondera med tjänsteföreningens

karaktär och grunderna för finansieringen av avlöningskostnaderna

vid de förenade tjänsterna, men föranleder å andra sidan en i flera

hänseenden betydande löneteknisk inveckling. Vid detta alternativ få

nämligen i prästlönereglementets bestämmelser angående inplacering och

uppflyttning i löneklass, löneavdrag, semester, prästdräktsersättning och

sjukvård intagas speciella föreskrifter om undantag för kyrkoherdetjänsten

i Visby. Därest kyrkoherdetjänsten icke undantages från bestämmelserna

i 19 § Pr, kommc biskopen-kyrkoherden — ju länge tjänstetid han uppnådde

— genom löneklassuppflyttningar i kyrkoherdelönegraden att erhålla

allt högre lön i denna befattning men samtidigt att vidkännas däremot

svarande större avdrag å biskopslönen. Ett likartat förhållande skulle inträda

vid tjänstledighet från kyrkoherdetjänsten, om de i 25 § meddelade

bestämmelserna skulle tillämpas å denna befattning. Avlöningsuträkningen

vid tjänsteföreningen finge vid sådant förhållande mer eller mindre

karaktär av självändamål. På anförda skäl har kommittén icke ansett sig

kunna förorda den nyss angivna lönetekniska konstruktionen. Kommittén

får i stället såsom en lösning av det här avsedda lönetekniska spörsmålet

föreslå en bestämmelse av den innebörden, att biskopen i Visby stift, som

tillika skall vara kyrkoherde i Visby pastorat, äger med undantag, varom

i 34 § stadgas (tjänstebostad), vid föreningen av förevarande tjänster

l Enligt Öppet brev från danska konungen den 4 juni 1592 skulle superintendenten

på Gotland David Hansen Bilefelt tillika vara sockenpräst i Visby, vilket ämbetes inkomster

av tionden och annat han skulle åtnjuta som de tidigare sockenprästerna .

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

57

allenast åtnjuta de med biskopstjänsten förenade avlöningsförmånerna. En

sådan löneteknisk konstruktion, vilken medför enkelhet i reglementets utformning

och dettas praktiska tillämpning, anser kommittén böra föredragas,

även om den icke, på samma sätt som den gällande biskopsavlöningsförordningens

föreskrifter, avspeglar tjänsteföreningens nuvarande organisatoriska

natur och de bakomliggande finansieringsbestämmelserna.

Yttranden. Enligt domkapitlen i Uppsala och Skara stift äro de i 1 inom.

andra stycket meddelade bestämmelserna alltför snävt avfattade.

Föredraganden. Då de bestämmelser, vari ändring ifrågasatts vid remissbehandlingen,

äro utformade, såvitt angår förbudet att uppbära s. k. kommunala

lönetillägg och donationsmedel, i överensstämmelse med statsmakternas

principbeslut samt i övrigt i enlighet med nu gällande föreskrifter,

biträder jag desamma. Jag anser även den reglering som innefattas i paragrafens

övriga bestämmelser lämplig. Till frågan om lönegradsplaceringen

för biskopen i Visby stift återkommer jag i annat sammanhang.

17 §. Lönegrader, löneklasser och löneplan.

Prustlönekommittén har — såsom statsmakterna vid principbeslutet

förutsatte — vid fullföljandet av sitt utredningsuppdrag till ytterligare

övervägande upptagit frågan om vilka korrektioner av kyrkoherdes nuvarande

s. k. reglerade lön, som böra vidtagas, då denna lägges till grund för

befattningshavarens inplacering i lönegrad. Kommittén har härom inledningsvis

anfört följande.

I betänkande del I förordade kommittén, att man såsom grund för den

första inplaceringen av kyrkoherdetjänsterna i de tre av kommittén föreslagna

tjänsteklasserna lade det belopp, vartill den »reglerade lönen» enligt

den senast fastställda individuella löneregleringen för varje särskild

kyrkoherdetjänst bestege sig. Den totala spännvidden för den »reglerade

lönen» — 4 500 kronor — skulle uppdelas i tre lika delar: de kyrkoherdetjänster,

för vilka den reglerade lönen ligger mellan 3 500 och 5 000 kronor,

skulle hänföras till den lägsta nya tjänsteklassen, kyrkoherdetjänsterna

med reglerad lön över 5 000 kronor men högst 6 500 kronor till den mellersta

nya tjänsteklassen och slutligen kyrkoherdetjänster med reglerad

lön därutöver till den nya högsta tjänsteklassen.

Denna inplaceringsmetod godtogs i princip av statsmakterna. Genom

riksdagens beslut i prästlönefrågan tillfogades emellertid en ytterligare

tjänsteklass, och i samband därmed företogs en annan uppdelning av den

»reglerade lönens» spännvidd. Till undvikande av att kyrkoherde skulle

komma alt tillhöra samma eller lägre lönegrad än honom biträdande komminister

infördes den jämkningsregeln, att i sådant fall kyrkoherden skulle

hänföras till den näst lägsta tjänsteklassen, d. v. s. till Ca 29, i stället

för till den lägsta.

Enligt propositionen skulle resultatet av en efter dessa grunder företagen

klassindelning av kyrkoherdetjänsterna bli följande.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

regi. lön

3 500—4 500

4 501—5 500

5 501—7 000

7 001—8 000

tjänsteklass

1 (Ca 27)

2 (Ca 29)

3 (Ca 31)

4 (Ca 33)

antal tjänster

157

741

273

179

Redan kommittén hade emellertid förordat, att man vid tillämpningen

av det föreslagna klassificeringsförfarandet skulle göra ett par särskilda

»korrektioner», dock av helt begränsad räckvidd. I några remissyttranden

framställdes förslag om ytterligare korrektioner. Kammarkollegiet pekade

sålunda uti sitt i propositionen delvis intagna yttrande i denna del på ett

flertal delposter i den reglerade lönen, vilka icke borde oförändrade ingå i

det lönebelopp, som lades till grund för viss kyrkoherdetjänsts inplacering

i tjänsteklass. Enligt riksdagsbeslutet skulle det ankomma på kommittén

att överväga frågan om ytterligare korrektioner utöver dem kommittén

för egen del funnit nödvändiga. Den nyss angivna fördelningen av

tjänsterna på tjänsteklasser skulle följaktligen icke vara att anse som definitiv;

den kunde komma att undergå vissa förskjutningar.

Kommittén framhöll i sitt tidigare betänkande, att vid valet av inplaceringsmetod

framför allt borde eftersträvas enkelhet. Det kunde enligt

kommitténs mening ej ifrågasättas att därvid upprepa ett försök till finavvägning

motsvarande gällande system för reglering av kyrkoherdelönerna.

Den av kommittén föreslagna och av statsmakterna antagna metoden

för kyrkoherdetjänsternas inplacering i lönegrader kännetecknas också av

en relativt långt driven — rättvisesynpunkterna i stort tillgodoseende —

schematisering. Det ligger i öppen dag, att det icke kan vara förenligt med

den sålunda godtagna huvudregeln att nu göra så många eller så komplicerade

justeringar i den reglerade lönen, att inplaceringen på en omväg

blir en nyprövning av vad som kan anses vara skälig lön vid envar kyrkoherdetjänst.

En ytterligare synpunkt måste i detta sammanhang strängt fasthållas.

Det kan icke anses väl överensstämma med den i princip antagna inplaceringsmetoden

att giva korrektionsregler, vilkas tillämpning kräver ett diskretionärt

avgörande. Reglerna böra verka mekaniskt.

De ifrågasatta korrektionerna avse såväl de i den reglerade lönen eventuellt

ingående fyllnadsbeloppen för pastorats folkmängd och för dess areal

som fyllnadsbeloppet »för särskilda förhållanden i pastoratet».

Härefter har kommittén närmare undersökt vilka ytterligare korrektioner

av den reglerade lönen, som böra vidtagas, samt därvid först behandlat

ifrågakommande jämkningar av fyllnadsbeloppen för folkmängd och för

areal; kommittén har härom framhållit:

Kommittén erinrade i principbetänkandet därom, att de specifika »löneregleringarna»

för prästerskapet i varje särskilt pastorat regelmässigt skola

gälla under tjugo år och att det komme att bli en ren tillfällighet, huruvida

vid tidpunkten för den nya klassificeringens företagande en omräkning

av den »reglerade lönen» för viss tjänst nyligen ägt rum eller om den

kanske i stället skulle vara omedelbart förestående. På grund härav föreslog

kommittén, att vid den allmänna klassificeringen av kyrkoherdetjäns
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

59

terna sådan »justering» verkställdes av den enligt då gällande lönereglering

fastställda reglerade lönen, som må betingas av en dåmera inträdd

stegring i pastoratets folkmängdstal.

Vid förnyat övervägande av frågan har kommittén funnit sig böra biträda

kammarkollegiets förslag, att motsvarande justering göres för inträdd

minskning i pastoratets folkmängdstal. Härutöver har kommittén icke

funnit tillräckliga skäl att föreslå ytterligare jämkningar i den reglerade

lönen såsom inplaceringsnorm, i vad denna lön utgöres av fyllnadsbelopp

för folkmängd.

Vad härefter beträffar det fyllnadsbelopp för pastorats areal i land,

som ingår i den reglerade lönen vid vissa tjänster, har icke under remissbehandlingen

av principbetänkandet ifrågasatts någon regel om jämkning

av den »reglerade lönen» på grund av att pastoratets areal ökats eller

minskats, sedan »lönereglering» senast fastställdes för pastoratet. En dylik

jämkningsregel torde ock av flera skäl få mycket ringa betydelse.

Det har emellertid påpekats, att detta fyllnadsbelopp avsetts inbegripa

viss kompensation för resekostnader och att detta, såvitt angår tillfälliga

resanslag, kommit till uttryck i Kungl. Maj :ts praxis på så sätt, att x/z av

det belopp utöver 300 kronor, varmed fyllnadsbeloppet ingår i den reglerade

lönen, avdragits vid anslagstilldelningen.

Ehuru denna erinran är principiellt riktig, synes dock det anmärkta förhållandet

ha blott ringa betydelse. Av fyllnadsbeloppet för areal torde endast

en mindre, obestämd del kunna anses utgöra ersättning för resekostnad.

I nära halva antalet pastorat utgår ej något fyllnadsbelopp för areal,

och i drygt två tredjedelar av de pastorat, där beloppet utgår, utgör det

endast 50—150 kronor, varav den större delen, såsom nämnts, utgör lön i

egentlig mening. De pastorat, i vilka lönefyllnad för areal utgår med högre

belopp, äro till väsentlig del belägna i Norrland och norra Svealand och

bestå av vidsträckta områden, inom vilka den prästerliga tjänstgöringen

anses särskilt krävande. Att även i dessa fall bibehålla hela fyllnadsbeloppet

för areal skulle därför innebära ett hänsynstagande till speciella norrlandsförhållanden

i linje med den förbättring av vissa norrlandskomministrars

löneställning, som riksdagens principbeslut innebar i förhållande

till Kungl. Maj :ts förslag.

Kommittén anser sig sålunda icke kunna tillstyrka, att några jämkningar

göras i det genom senaste »lönereglering» för kyrkoherde bestämda fyllnadsbeloppet

för areal.

Beträffande det av många olika delposter sammansatta fyllnadsbeloppet

för särskilda förhållanden i pastoratet har kommittén i förevarande hänseende

anfört följande.

Flertalet av de ilrågasatta korrektionerna av den »reglerade lönen» avse

fyllnadsbeloppet för särskilda förhållanden i pastoratet. Till belysning av

detta fyllnadsbelopp vill kommittén framhålla följande.

»Millimeterrättvisan» vid bestämmandet enligt det gällande avlöningssystemet

av kyrkoherdelönerna har avsatt sina rikaste frukter vid utmätandet

i de särskilda löneregleringsresolutionerna av detta fyllnadsbelopp.

Det är ofta sammansatt av ett stort antal delposter, som skola utgöra ersättningar

för de mest skilda bestyr eller besvärligheter vid den särskilda

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr löd.

kyrkoherdetjänsten. \ issa delposter ha i sin tur en så till vida sammansatt

natur, att de till någon mindre del utgöra ersättning för resekostnader

cllei dvrortstörhallanden och till återstående del utgöra honorar för särskilda

tjänsteuppgifter. Med ledning av praxis vid bestämmandet av detta

fyllnadsbelopp och av uppgifter i kammarkollegiets och ecklesiastikdepartementets

akter rörande de särskilda löneregleringarna är det ofta möjligt

att i efterhand konstatera, på vad sätt fyllnadsbeloppet för en viss kyrkoherdetjänst

bestämts, d. v. s. vilka delposter som ingå däri. Att en dylik

rekonstruktion dock icke alltid är möjlig sammanhänger med att fyllnadsbeloppet

är maximerat dels enligt 4 § prästlöneregleringslagen till 1 000

kronor och dels genom stadgandet i 5 g tredje stycket, att högsta lönebelopp

för kyrkoherde är 8 000 kronor. Sistnämnda regel innebär, att detta

fyllnadsbelopp icke kan utgå med mera än skillnaden mellan 8 000 kronor

och summan av för viss tjänst bestämd grundlön och fyllnadsbelopp för

folkmängd och areal.

Kommittén har ingående övervägt, huruvida ur detta fyllnadsbelopp borde

utrensas delposter, som utgöra ersättningar för förhållanden, vilka beaktas

genom dyrortsgrupperingen eller eljest äro av beskaffenhet att kunna

sägas icke böra få särskilt inverka på lönegradsplaceringen. Särskild uppmärksamhet

har ägnats frågan om möjligheten att göra en dylik utrensning

på ett enkelt men ändock invändningsfritt sätt. Kommittén har härvid

stannat för att föreslå, att vid lönegradsplaceringen från den »reglerade

lönen» frånräknats två i fyllnadsbeloppet för särskilda förhållanden

stundom ingående delposter, som med hänsyn till sin storlek, frekvens i

löneregleringarna och renodlade karaktär kunna sägas stå i en särklass.

Den ena delposten är det belopp av 300 kronor, som enligt stadgad praxis

i mån av utrymme inom 1 000- och 8 000-kronorsgränserna utgår såsom

ersättning för höga levnadskostnader å orterna E—I enligt den tidigare

dyrortsgrupperingen och orterna 3—5 enligt nu gällande dyrortsgruppering.

Förekomsten av denna post har direkt stöd uti 4 § prästlöneregleringslagen,

där såsom första exempel på »särskilda förhållanden» av beskaffenhet

att motivera lönefyllnad nämnes »synnerligen höga levnadskostnader

i orten». Tillätes detta belopp inverka på lönegradsplaceringen av

kyrkoherdetjänsterna, skulle vissa kyrkoherdar bli i dubbelt måtto kompenserade

för höga levnadskostnader.

Den andra delposten, som kommittén föreslår skola fråndragas den

»reglerade lönen», är den säregna ersättning för höga levnadskostnader,

som med 300 kronor ingår i fyllnadsbeloppet för särskilda förhållanden

vid flertalet skånska pastorat, där den förenämnda dyrortsersättningen ej

utgår. Förekomsten av denna lönepost anses innebära en tillämpning av

nyssnämnda lagrums ord om »för prästerskapet eljest ökade utgifter» och

går tillbaka på ett uttalande i prästlöneregleringskommitténs betänkande

den 19 juni 1903, att församlingarna i Skåne av gammalt vore vana att i

flera hänseenden på sina kyrkoherdar ställa fordringar, som betingade en

icke obetydlig höjning av levnadskostnaderna jämförda med vad dessa

vore i de flesta av rikets övriga landskap. Så till vida har löneposten börjat

försvinna som densamma icke beräknats i under senare år fastställda löneregleringar

för kyrkoherdetjänster, vilka vid lönens bestämmande varit

vakanta. Den 1 januari 1950 förekom dock löneposten i 159 av Skånes 194

pastorat. Då förekomsten av detta provinsiella representationsbidrag icke

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

Öl

synes böra påverka den nya differentieringen av kyrkoherdelönerna, föreslår

kommittén, att beloppet fråndrages den »reglerade lönen».

Vid ingen kyrkoherdetjänst ingå i den reglerade lönen båda 300-kronorsbeloppen.

I de fall, då uti löneregleringsresolntionen angivits, att fyllnadsbeloppet

för särskilda förhållanden i pastoratet begränsats med hänsyn till stadgandet

i 4 § första stycket prästlöneregleringslagen, få de särskilda delposterna

i fyllnadsbeloppet anses ingå däri med lägre belopp än eljest. Reduktionen

av den reglerade lönen synes i dessa fall skäligen böra göras med

allenast hälften så stort belopp som i övriga fall eller med 150 kronor. I

de fall åter, då samma fyllnadsbelopp enligt löneregleringsresolutionen begränsats

med hänsyn till stadgandet i 5 § tredje stycket och i enstaka fall

kan utgå med mindre än 300 kronor, synes reduktionen böra ske med hälften

av utgående fyllnadsbelopp, dock högst med 150 kronor.

De förordade korrektionsreglerna låta sig enligt kommitténs mening tilllämpa

utan svårighet.

Rörande samtliga övriga korrektioner, som ifrågasatts uti remissyttranden

över principbetänkandet, har kommittén påpekat, att de med hänsyn

till lönebeloppens storlek och frekvens skulle få mycket ringa betydelse

men till den grad tekniskt komplicera lönegradsplaceringen, att den av

kommittén eftersträvade enkelheten i metoden skulle gå till spillo. På grund

härav har kommittén icke ansett sig kunna biträda dessa förslag.

Kommittén har beträffande kyrkoherdarnas lönegradsinplacering ytterligare

anfört följande.

Utöver de av kommittén nu förordade justeringarna i den »reglerade lönen»

såsom grundval för lönegradsplaceringen skulle endast behöva göras

den av kommittén redan i principbetänkandet föreslagna korrektionen vid

kyrkoherdetjänster, där den reglerade lönen f. n. är reducerad med hänsyn

till att innehavaren tillagts donationsförmån »över lönen». Självfallet

skola vid inplaceringen av dessa tjänster härutöver gälla samma grunder

som beträffande övriga kyrkoherdetjänster.

Spännvidden för den sålunda justerade »reglerade lönen» blir densamma

som för den ojusterade, d. v. s. 3 500 kronor—8 000 kronor, och den

uppdelning av denna latitud i fyra delar, som principbeslutet innebär, behöver

därför i och för sig icke ändras. Inplaceras nu kyrkoherdetjänsterna

efter den modifierade formeln i den sålunda uppdelade skalan med begagnande

av folkmängdssiffrorna per den 31 december 1049 och med tillämpning

av den särskilda jämkningsregeln, att kyrkoherde, som eljest skulle

komma att tillhöra samma eller lägre lönegrad än honom biträdande komminister,

placeras i lönegrad Ca 29 i stället för i lönegrad Ca 27, blir fördelningen

av tjänsterna på de olika tjänsteklasserna följande (se tab. s. 62).

Mot kommitténs förslag att den speciella lönepost å 300 kronor, som för

närvarande ingår i vissa skåneprästers reglerade lön, skall frånräknas lönen

vid kyrkoherdes inplacering i lönegrad har ledamoten herr Helander

reserverat sig. Enligt hans mening måste nämnda lönepost betraktas dels

som en kompensation för de löneförmåner, som tillkommo de skånska

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

Stift

Ca 27

Ca 29

Ca 31

Ca 33

Summa

Uppsala ..........................

22

74

20

13

129

Linköping ........................

37

71

11

9

128

Skara ......................

17

77

10

10

114

Strängnäs.......................

23

57

8

11

99

Västerås ........................

21

39

16

19

95

Växjö ...........................

31

84

25

5

145

Lund ......................

24

143

30

22

219

Göteborg ........................

5

69

31

20

125

Karlstad ..................

8

42

19

7

76

Härnösand ........................

1

37

39

12

89

Luleå ............................

—

6

22

29

57

Visby ....................

1

27

1

1

30

Stockholm ........................

4

14

4

27

49

Summa

194

740

236

185

1 355

prästerna under den danska tiden, dels som en ersättning för speciella

tjänsteförhållanden, exempelvis pastoratens ringa areal och folkmängd.

Kommittén har härefter behandlat frågan om löneavvägningen för garnisons-

och amiralitetsprästerna och framhållit i huvudsak följande.

I principbetänkandet föreslog kommittén, att de heltidsanställda garnisons-

och amiralitetsprästerna skulle omfattas av löneregleringen och inplaceras

i följande lönegrader: 1) i Karlskrona amiralitetsförsamling amiralitctspastorn

i Ca 33, amiralitetspredikanten i Ca 28 och extra ordinarie

amiralitetspredikanten i Ce 261. 2) i Skeppsholms församling amiralitetspastorn

i Ca 33, 3) garnisonspastorn i Karlsborg, tillika kyrkoherde i Karlsborgs

pastorat, i Ca 33 samt 4) extra ordinarie garnisonspastorn i Boden i

Ce 26.

Då kommittén föreslog, att de ifrågavarande fyra ordinarie prästtjänsterna

skulle tagas med i den allmänna prästlöneregleringen, oaktat frågan

om amiralitetsförsamlingarnas och Karlsborgs pastorats framtida bestånd

i sin nuvarande form stode öppen, var kommitténs ståndpunkt främst

grundad på det förhållandet, att tjänsternas inordnande i det nya lönereglementet

komme att underlätta en framtida, dessa tjänster berörande omorganisation.

Rörande samtliga här avsedda ordinarie och icke-ordinarie

tjänster framhöll kommittén, att de föreslagna lönegradsplaceringarna utmätts

med beaktande även av tjänsternas organisatoriska särställning.

Vid remissbehandlingen av principbetänkandet möttes den av kommittén

föreslagna löneavvägningen vid ifrågavarande tjänster av kritik i några

av remissyttrandena, varav en sammanfattning återfinnes i propositionen

i prästlönefrågan (nr 204/1949, s. 80). I samma proposition förklarade

sig föredragande statsrådet, som förordade militärprästtjänsternas medtagande

i löneregleringen, icke för det dåvarande beredd att taga ställning

till frågan om lönesättningen för tjänsterna. Detta uttalande lämnades av

riksdagen utan erinran (sammansatta stats- och första lagutskottets utlåtande

nr 2/1950, s. 70).

1 Den icke-ördinarie amiralitetspredikanten benämnes för närvarande extra amiralitetspredikant.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

63

Efter ytterligare överväganden i denna fråga får kommittén nu anföra

följande.

Amiralitetsförsamlingen i Karlskrona hade den 31 december 1949 10 424

medlemmar. Enligt såväl den av kommittén ursprungligen föreslagna som

dess nu framlagda modifierade allmänna formel för kyrkoherdetjänsternas

inplacering i lönegrad, komma kyrkoherdar i pastorat med motsvarande

folkmängdstal att placeras i lönegrad Ca 33. Kommittén vidhåller därför

den i det första betänkandet föreslagna löneställningen för amiralitetspastorn

i Karlskrona amiralitetsförsamling.

Enligt art. I § 2 det för prästerskapet i samma församling den 24 maj

1864 utfärdade reglementet motsvarar amiralitetspredikanten — i reglementet

benämnd bataljonspredikant — en komminister i territoriell församling.

Denna amiralitetspredikanttjänstens likställighet i tjänstehänseende

med komminister synes kommittén alltjämt — bortsett från de särskilda

organisatoriska förhållandena i församlingen — gälla med oförminskad

giltighet. Med hänsyn härtill har kommittén vid förnyat övervägande

funnit sig nu höra revidera sitt tidigare förslag angående tjänstens löneställning

och i stället föreslå, att den placeras i den lönegrad, vartill tjänsten

enligt de av statsmakterna antagna grunderna för komministerstjänsternas

lönegradsplacering skulle ha hänförts, om församlingen utgjort en

territoriell stadsförsamling, d. v. s. i Ca 26.

Även för icke-ordinarie amiralitetspredikanten i Karlskrona vill kommittén

nu föreslå en annan lönegradsplacering än som föreslogs i principbetänkandet.

Såsom kyrkomötet framhållit synes denne prästman i fråga

om tjänsteställning närmast vara jämförlig med kyrkoadjunkt. På grund

härav förordar kommittén, att den icke-ordinarie amiralitetspredikanttjänsten,

som med hänsyn till sin stadigvarande karaktär och normerna

för de olika anställningsformernas tillämpning i det statliga lönesystemet

bör inrättas såsom extra ordinarie, inplaceras i den för kyrkoadjunkterna

fastställda lönegraden, Ce 24.

Vad härefter beträffar amiralitetspastorstjänsten i Skeppsholms församling

är denna tjänst i alla väsentliga hänseenden helt ensartad med amiralitetspastorstjänsten

i Karlskrona. På grund härav anser kommittén,

oaktat folkmängden i Skeppsholms församling är något mindre — den 31

december 1949 6 988 personer — tillräcklig anledning icke föreligga för att

densamma i lönehänseende skulle bedömas annorlunda än tjänsten i Karlskronaförsamlingen.

Om den allmänna karaktären hos garnisonspastors-kyrkoherdetjänsten

i Karlsborg har nuvarande tjänstinnehavaren i skrivelse till kommittén

den 11 februari 1947 uttalat, att den från att ha varit eu ren garnisonspastorstjänst

utvecklats till att bli mer och mer lik eu vanlig kyrkoherdetjänst;

vidare hade antalet militärförband minskat, medan den civila församlingen

tillvuxit avsevärt. Enligt kommitténs mening medgiver knappast

det sätt, varpå kyrkoherdens lön i gällande löneregleringsresolution

bestämts (se härom principbetänkandet s. 37), alt för tjänstens inplacering

i lönegrad direkt tillämpas den av kommittén föreslagna allmänna

metoden för kyrkoherdetjänsternas lönegradsplacering. Då folkmängden i

pastoratet den 31 december 1949 utgjorde allenast 3 760 personer och då de

till tjänsten hörande rent militärprästerliga åliggandena måste anses vara

mindre omfattande, synes inplacering i lönegrad Ca 31 bäst överensstäm
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

ma med de föreslagna allmänna grunderna för kyrkoherdarnas lönegradsplacering.

Vid omprövning av frågan har kommittén därför stannat

för att föreslå, att tjänsten placeras i nämnda lönegrad.

Den extra ordinarie garnisonspastorstjänsten i Boden, som tidigare utgjort

en bisyssla för kyrkoherden i överluleå pastorat, ombildades år 1936

till en extra ordinarie fulltidstjänst. Med bifall till av Kungl. Maj :t i propositionen

nr 130 framlagt förslag beslöt riksdagen år 1943 en höjning av

arvodet vid tjänsten från 6 000 till 7 600 kronor, varå därjämte skulle utgå

dyrtidskompensation. I propositionen lämnades en utförlig redogörelse för

de arbetsuppgifter, som åvila garnisonspastorn, till vilken framställning

kommittén får hänvisa. Vid arvodets bestämmande år 1943 synes främst

ha beaktats, å ena sidan, garnisonspastorns — i jämförelse med stiftsadjunkternas

— mera omfattande och ansvarsfulla arbetsuppgifter samt önskemålet,

att gamisonspastorn finge en i förhållande till komministrarna i

överluleå pastorat skälig löneställning, och, å andra sidan, önskvärdheten

av att befattningen innehades av en yngre prästman. Sitt tidigare förslag

till lönegradsplacering -— Ce 26 — har kommittén avvägt utifrån samma

synpunkter. Med tillämpning av statsmakternas principbeslut i prästlönefrågan

och folkmängdssiffran för pastoratet per den 31 december 1949

komma de två komministrarna i överluleå pastorat att bli placerade i

Ca 28. Kommittén finner sig därför nu — liksom i betänkande I -— böra

förorda, att garnisonspastorstjänsten inplaceras i lönegrad Ce 26.

Beträffande de i förevarande paragrafs andra och tredje moment föreslagna

bestämmelserna har kommittén framhållit.

Jämlikt 2 mom. tillkommer det Kungl. Maj :t att i enlighet med av riksdagen

beslutade grunder meddela närmare bestämmelser och beslut om

fördelningen av kyrkoherde- och komministerstjänsterna ävensom de därmed

likställda amiralitets- och garnisonsprästtjänsterna på de olika för

dessa tjänster avsedda lönegraderna. Enligt kommitténs mening skulle

det vara ur flera synpunkter olämpligt att i Pr medtaga bl. a. de omfattande

och detaljerade inplaceringsreglerna för de ordinarie församlingstjänsterna.

Bestämmelser härom synas kommittén böra i stället meddelas

i särskild ordning.

Vidkommande lönegradsplaceringen av extra tjänster har i reglementet

givits bestämmelser härom för visst fall (7 § 2 mom.). I övrigt lärer den

extra anställningsformen vinna föga användning på det kyrkliga förvaltningsområdet.

Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att med avseende å

dessa senare fall utfärda närmare bestämmelser och anvisningar angående

lönegradssättningen. Härvid förutsätter kommittén, att de inom den civila

statsförvaltningen härutinnan tillämpade riktlinjerna kunna tjäna till

vägledning.

Föreskrifterna i 3 mom. motsvara de i 20 § 1 mom. tredje stycket Saar

meddelade. De i sistnämnda stycke intagna löncrumsbeteckningarna dj, d,,

d3 och d4 ha synts kommittén icke böra införas i själva prästlönereglementet.

Föreskrift om de olika lönerummens utmärkande genom särskilda

koefficienter vid siffran för högsta löneklassen i varje lönegrad har lämnats

i förtexten till den som bil. A till Pr fogade placeringstabellen.

Yttranden. De av kommittén föreslagna korrektionerna av kyrkoherdes

s. k. reglerade lön för inplaceringen i lönegrad ha godtagits av kammarkol
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

05

legiet, statskontoret och statens lönenämnd. Kammarkollegiet har därjämte

anfört bl. a. följande.

Kommittén har icke ansett sig kunna tillstyrka någon jämkning i det i

kyrkoherdelönerna ingående fyllnadsbeloppet för pastoratets areal. Kollegiet

finner väl i likhet med kommittén, att denna fråga har ekonomisk

betydelse allenast beträffande de stora pastoraten i Norrland och norra

Svealand, men då i många av dessa pastorat stora arealer utgöras av obebodda

skogs- och fjälltrakter, dit någon tjänsteresa för kyrkoherden icke

lärer påkallas, torde besvärlighet i tjänstgöringen i sådana pastorat icke

föreligga i sådan grad, som på grund av de stora arealerna kunna antagas

och som avsetts att kompenseras med dylikt fyllnadsbelopp. Då emellertid

riksdagen beträffande komministrarnas löneplacering godtagit »de stora

arealernas» betydelse för lönesättningen, är kollegiet ense med kommittén

däri, att korrektion av fyllnadsbeloppet för areal beträffande kyrkoherdelönerna

icke bör ifrågakomma.

Kollegiet får i detta sammanhang vidare erinra om det i 3 § prästlöneregleringslagen

avsedda avdrag, som vid beräkning av det i kyrkoherdelönen

ingående fyllnadsbeloppet för folkmängd göres för folkmängden i

annexförsamling, där komminister på eget ansvar sköter kyrkobokföringen

under kyrkoherdens tillsyn. På grund av sin ordalydelse har ifrågavarande

stadgande icke tillämpats på de genom senare ändringar i kyrkobokföringsförordningen

tillkomna kyrkobokföringsdistrikten, vilka i viss

utsträckning trätt i stället för bildande av nya annexförsamlingar, och ej

heller där kyrkoadjunkt varit förordnad att på eget ansvar under kyrkoherdens

tillsyn sköta kyrkobokföringen för församling eller kyrkobokföringsdistrikt.

Då förutsättningarna för reduktion av folkmängden vid beräkning

av förevarande fyllnadsbelopp — minskning i arbetsbördan för

kyrkoherden — äro enahanda vare sig komminister eller kyrkoadjunkt sköter

kyrkobokföringen eller det särskilda kyrkobokföringsdistriktet utgör

egen församling eller ej, har förevarande praxis medfört ojämnhet i lönesättningen

för kyrkoherdar med jämförlig arbetsbörda. För befordrande

av en rättvis lönegradsplacering av kyrkoherdetjänsterna anser kollegiet,

att denna ojämnhet bör elimineras och korrektion av de reglerade lönerna

även på detta avsnitt vidtages. Enligt verkställd undersökning utgör antalet

särskilt bildade kyrkobokföringsdistrikt omkring 70 och antalet kyrkoadjunkter,

vilka självständigt handhava kyrkobokföringen i annexförsamling,

omkring 30, vadan frågan ej är av så ringa räckvidd. Då enligt kommitténs

förslag korrektion av de reglerade lönerna ändock skall vidtagas

med hänsyn till ändringar i folkmängden, torde den ytterligare justering

av klassificeringen, som påkallas av den nu ifrågasatta korrektionen, icke

komma att »till den grad tekniskt komplicera lönegradsplaceringen, att

den av kommittén eftersträvade enkelheten i metoden skulle gå till spillo».

Det av kammarkollegiet föreslagna tillägget till kommitténs korrektionsrcgler

har även påyrkats av statskontoret.

De av kommittén föreslagna lönegradsplaceringarna för amiralitetsprästerskapet

i Karlskrona ha godtagits vid slutbetänkandets remissbehandling.

Med hänsyn till den avsevärt mindre folkmängden i Skeppsholms församling

samt då den reglerade lönen för amiralitetspastorn där är 1 000

5 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Kr 156.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

kronor lägre än för amiralitetspastorn i Karlskrona amiralitetsförsamling,

ha kammarkollegiet och statskontoret ansett, att amiralitetspastorn i Stockholm

bör, i överensstämmelse med de grunder, som antagits för inplacering

av kyrkoherdetjänsterna i de territoriella pastoraten, placeras i lönegraden

Ca 31. Av enahanda skäl har kollegiet funnit en lönegradsplacering

i Ca 29 för garnisonspastorn i Karlsborgs församling vara med hänsyn till

folkmängden och övriga förhållanden fullt tillräcklig och skälig. Såväl

den för amiralitetspastorn i Skeppsholms församling som den för garnisonspastorn

i Karlsborgs församling föreslagna löneställningen har synts

statens lönenämnd väl hög i jämförelse med den lönegradsplacering, som

enligt förslaget skulle tillkomma amiralitetspastorn i Karlskrona amiralitetsförsamling.

Statskontoret har hävdat, att garnisonspastorn i Boden icke

bör placeras i högre lönegrad än Ce 24. För sistnämnde militärpräst ha

domkapitlet och stiftsnämnden i Luleå stift ansett någon annan lönegradsplacering

än Ce 28 icke kunna ifrågakomma, då denne befattningshavare

enligt dessa stiftsmyndigheters mening har en minst lika stor arbetsbörda

och kvalificerad arbetsuppgift som de i överluleå pastorat anställda komministrarna,

vilka enligt statsmakternas principbeslut komma att tillhöra

Ca 28.

Vid löneavvägningen för de här avsedda militärprästerna bör enligt försvarets

civilförvaltning beaktas de särskilda förhållanden, under vilka

garnisons- och amiralitetsprästerna ha att bedriva sin verksamhet; civilförvaltningen

har härom framhållit.

Medan prästerna i de territoriella församlingarna huvudsakligen ha att

göra med en i stort sett bofast befolkning med normal åldersfördelning, ha

prästerna i här avsedda militära församlingar (motsvarande) ett klientel,

till övervägande del bestående av unga män, som under en för deras utveckling

betydelsefull period av livet för kortare tid omplanteras från egna

miljöer till en många gånger påfrestande och främmande verksamhet. Huruvida

här angivna förhållanden tillmätts betydelse vid lönesättningen för

ifrågavarande befattningar vid sidan av övriga för lönegradsplacering av

prästtjänster tillämpliga normer kan civilförvaltningen icke utläsa ur betänkandet.

Civilförvaltningen har vidare föreslagit, att den icke-ordinarie garnisonspastorstjänsten

i Boden skall omändras till ordinarie, då tjänstinnehavaren

måste anses fylla ett stadigvarande behov av prästerlig arbetskraft

vid garnisonen.

I anslutning till stadgandet i 2 mom. andra stycket ha pastoratsindelningssakkunniga

framhållit, att i kommitténs löneregleringsförslag saknas

bestämmelser, som reglera inplaceringen i lönegrad av kyrkoherdetjänster

i nyinrättade pastorat. Enligt de sakkunnigas mening torde det vid en

sådan inplacering ofta nog bli svårt att finna ett lämpligt jämförelseled i

tjänster inom angränsande pastorat. Då det finnes anledning antaga, att

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

67

den översyn av pastoratsindelningen, som må bli följden av de sakkunnigas

arbete, skall resultera i nybildning av ett förhållandevis stort antal pastorat

(främst genom sammanslagning av pastorat), ha de sakkunniga velat

understryka angelägenheten av dylika inplaceringsregler. De sakkunniga

ha även — utan att taga ställning till detaljutformningen -—- erinrat

om det förslag till löneklassificering av kyrkoherdetjänsterna efter rent

statistiskt fastställbara faktorer, som kammarkollegiet skisserat i sitt över

kommitténs principbetänkande avgivna yttrande. Behovet av objektiva

regler för nyinrättade kyrkoherdetjänsters inplacering i lönegrad ha även

påtalats av kammarkollegiet, statskontoret och statens lönenämnd. Enligt

lönenämndens mening bör denna fråga lämpligen undersökas i samband

med det pastoratsindelningssakkunniga meddelade uppdraget.

Då dylika objektiva regler för kyrkoherdetjänsternas framtida lönegradsinplacering

enligt kammarkollegiet icke torde kunna i detta sammanhang

fastställas av statsmakterna, har kollegiet föreslagit, att orden »med

stöd av riksdagens beslut» skola utgå ur författningstexten. Kungl. Maj :t

torde enligt kollegiets mening oberoende härav vara bunden av de av riksdagen

redan fastställda grunderna. Beträffande kyrkoherdetjänsternas lönegradsplacering

i framtiden har kollegiet framhållit, att Kungl. Maj :t torde

tills vidare och intill dess andra grunder blivit fastställda kunna med

ledning av de beslutade inplaceringsreglerna förfara efter omständigheterna.

Stiftsnämnden i Västerås stift har föreslagit, att huvudreglerna för

fördelningen av kyrkoherde- och komministerstjänsterna på lönegrader

skola införas i 2 mom. I samma moments tredje stycke bör enligt statens

lönenämnd intagas en motsvarighet till den i 4 § 2 mom. Saar innefattade

bestämmelsen, att extra tjänst må åsättas högst det lönegradsnummer, som

gäller för ordinarie eller extra ordinarie tjänst med motsvarande arbetsuppgifter.

Föredraganden. Såsom förutsattes vid statsmakternas principbeslut i

prästlönefrågan har prästlönekommittén under slutförandet av sitt utredningsuppdrag

närmare övervägt de ytterligare korrektioner av den s. k.

reglerade lönen vid kyrkoherdetjänst, som böra vidtagas, innan lönen lägges

till grund för tjänstens lönegradsinplacering. Efter en redogörelse för

gällande bestämmelser och praxis för beräkning av den — av grundbelopp

jämte fyllnadsbelopp för folkmängd, för areal i land och för särskilda förhållanden

bestående — reglerade lönen har kommittén föreslagit vissa

schematiska och mekaniskt verkande regler för sådana fall, då enligt kommitténs

mening denna lön bör såsom inplaceringsgrund justeras. Enligt

kommitténs förslag skola korrektioner göras, dels av den reglerade lönen

på grund av sådan minskning, som jämlikt 7 § prästlöneregleringslagen

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

företagits med hänsyn till tjänstinnehavaren tillkommande donationsavkastning,

dels av fyllnadsbeloppet för folkmängd till följd av den ökning

eller minskning i befolkningstalet, som inträtt efter fastställandet av den

för pastoratet nu gällande specifika löneregleringen, dels ock av fyllnadsbeloppet

för särskilda förhållanden, i den mån särskilda delposter för höga

levnadskostnader i orten ingå i beloppet i form av det speciella prästerliga

dyrortstillägget eller den åt vissa slcånepräster utgående ersättningen för

bl. a. representation. Kommittén har jämväl behandlat vissa andra vid

principbetänkandets remissbehandling eller eljest ifrågasatta korrektioner.

Sålunda har kommittén även dryftat skälen för och emot en jämkning av

fyllnadsbeloppet för areal i land på grund av ökning eller minskning i pastoratets

areal eller med hänsyn till i beloppet ingående resekostnadsersättning.

Härjämte har kommittén övervägt en reducering av fyllnadsbeloppet

för särskilda förhållanden, i den mån det innefattar speciell ersättning

för med ifrågavarande tjänst förenade särskilda bestyr och besvärligheter.

Kommittén har dock ansett sig böra avstå från att föreslå dessa

sistnämnda korrektioner. En utrensning av den i fyllnadsbeloppet för areal

ingående resekostnadsersättningen skulle nämligen enligt kommitténs mening

väsentligen gå ut över de vidsträckta pastoraten i landets nordligare

delar, där tjänstgöringen i allmänhet är särskilt påfrestande. Övriga korrektioner

ha av kommittén avvisats på i huvudsak två samverkande skäl;

dessa korrektioner skulle dels med sin storlek och frekvens i praktiken få

helt ringa betydelse och dels genom det gällande lönesystemets invecklade

beskaffenhet i sådan grad tekniskt försvåra lönegradsinplaceringen, att

den eftersträvade enkelheten i metoden skulle gå förlorad.

Vid slutbetänkandets remissbehandling ha kammarkollegiet och statskontoret

föreslagit ytterligare en korrektion utöver de av kommittén förordade.

Ämbetsverken ha sålunda erinrat om de under senare tid — i stället

för nya annexförsamlingar — bildade kyrkobokföringsdistrikten, där

komminister eller kyrkoadjunkt förordnats att på eget ansvar under kyrkoherdes

tillsyn sköta kyrkobokföringen. I sådana fall liksom då dylikt förordnande

meddelats kyrkoadjunkt för viss församling bör, enligt ämbetsverkens

mening, vid beräkning av kyrkoherdens fyllnadsbelopp för folkmängd

denna minskas med befolkningstalet i kyrkobokföringsdistriktet

respektive församlingen på samma sätt som jämlikt 3 § prästlöneregleringslagen

sker, om komminister erhållit sådant förordnande för viss församling.

I samtliga här avsedda fall ha ämbetsverken ansett enahanda

skäl — nämligen en för kyrkoherden minskad arbetsbörda — föreligga

för folkmängdstalets reducering vid fyllnadsbeloppets utmätande.

För egen del anser jag de av kommittén föreslagna korrektionerna välbefogade

och ägnade att härefter göra den reglerade lönen bättre lämpad såsom

inplaceringsgrund. Av denna anledning och då dessa korrektioner i

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

69

praktiken bli förhållandevis enkla att tillämpa tillstyrker jag desamma.

Jag är vidare ense med kammarkollegiet och statskontoret, att några sakliga

skäl icke föreligga för att vid övergången till det nya lönesystemet

konservera de påtagliga ojämnheter i kyrkoherdarnas inbördes lönesättning,

som med hittills tillämpad praxis föranletts av huruvida nyss avsett

förordnande beträffande kyrkobokföringen meddelats en komminister eller

en kyrkoadjunkt eller avser en församling eller ett kyrkobokföringsdistrikt.

I samtliga dessa fall är nämligen det kyrkobokföringsuppdrag,

som anförtrotts den biträdande prästen, kriterium på såväl en markerad

självständighet i dennes tjänsteverksamhet som en däremot svarande avlastning

av kyrkoherdens ansvar och arbetsbörda. Att detta förhållande

får påverka den nya löneavvägningen för kyrkoherden synes mig skäligt.

Jag biträder därför ämbetsverkens förslag, att kyrkoherdes fyllnadsbelopp

för folkmängd skall omräknas efter här angivna grunder, om i pastoratet

finnes biträdande präst med självständig kyrkobokföring.

Som nyss antyddes är det dock icke kyrkobokföringsuppdraget såsom

sådant utan i stället uppdraget såsom uttryck för den biträdande prästens

självständiga handhavande av pastoralvården inom församlingen eller kyrkobokföringsdistriktet

som härvidlag är avgörande. En lika självständig

tjänsteutövning tillkommer även sådan komminister eller kyrkoadjunkt,

som av vederbörlig myndighet tilldelats eget tjänstgöringsområde inom

pastoratet utan att därvid ha pålagts det primära ansvaret för kyrkobokföringen.

Innehav av eget tjänstgöringsområde har av denna anledning

också av statsmakterna ansetts såsom en till högre lönegradsplacering kvalificerande

faktor enligt inplaceringsreglerna för komministrarna. Jag kan

därför icke finna annat än följdriktigt, att en omräkning av kyrkoherdes

fyllnadsbelopp för folkmängd även bör ske i sådana pastorat, där biträdande

präst finnes med eget tjänstgöringsområde men utan primärt ansvar

för kyrkobokföringen, och att därvid befolkningstalet i tjänstgöringsområdet

frånräknas. För egen del föreslår jag alltså, att också denna korrektion

vidtages.

De av mig här förordade två korrektionerna -— utöver de av kommittén

föreslagna — kunna sammanfattas i en regel, att det i kyrkoherdes reglerade

lön ingående fyllnadsbeloppet för folkmängd skall för hans inplacering

i lönegrad bestämmas med bortseende från folkmängden i särskilt

tjänstgöringsområde inom pastoratet. Med särskilt tjänstgöringsområde

skall härvid förstås varje sådan del av pastoratet, för vilken jämlikt Kungl.

Maj :ts bestämmande komminister eller kyrkoadjunkt är anställd för pastoralvårdens

handhavande — vare sig tjänstgöringsområdet utgöres av cn

hel annexförsamling eller av två eller flera sådana församlingar eller av

särskilt avskilt kyrkobokföringsdistrikt eller av annan del av pastoratet,

som i detta syfte bestämts. Vid denna definitions avfattning förutsättes

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

därjämte, att Kungl. Maj :t skall vid löneregleringen taga under prövning

att jämväl fastställa sådana särskilda tjänstgöringsområden, som nu äro

bestämda av domkapitlen. Från denna förutsättning har den i princippropositionen

angivna fördelningen av komministrarna på olika lönegrader

beräknats.

De av kommitén dryftade men avvisade ytterligare korrektionerna

synas mig på de av kommittén och kammarkollegiet anförda skälen icke

böra ifrågakomma. Om dessa korrektioner godtoges, komme otvivelaktigt

den av statsmakterna redan antagna schematiska och enkla inplaceringsmetoden

för kyrkoherdetjänsterna att mot metodens ursprungliga syfte bli

en fingraderad och komplicerad nyavvägning av lönesättningen vid varje

tj änst.

I anledning av de av mig här förordade korrektionerna har jag låtit undersöka

kyrkoherdetjänsternas fördelning på olika lönegrader, om dessa

korrektioner vidtagas. Härvid ha begagnats folkmängdssiffrorna per den

1 januari 1950 och även iakttagits den av statsmakterna godtagna jämkningsregeln,

att kyrkoherde, som eljest icke skulle komma att tillhöra högre

lönegrad än honom biträdande komminister, placeras i lönegrad Ca 29.

Fördelningen blir — i jämförelse med motsvarande siffror i princippropositionen

och slutbetänkandet — följande.

Ca 27

Ca 29

Ca 31

Ca 33

Summa

Princippropositionen

157

741

273

179

1 350

Slutbetänkandet

194

740

236

185

1 355

Här framlagt förslag

205

760

220

170

1 355

Det bör emellertid framhållas, att den beräknade fördelningen enligt det

av mig förordade förslaget kan komma att undergå smärre jämkningar vid

en ännu noggrannare granskning än som hittills skett av de faktorer, vartill

hänsyn skall tagas enligt de av mig nu förordade inplaceringsreglerna.

I detta sammanhang synes mig för övrigt ställning böra tagas till den

tidpunkt, som skall vara avgörande för de för lönegradsinplaceringen relevanta

förhållandena. Då löneregleringen föreslås skola träda i kraft den 1

januari 1952, tala enligt min mening flera skäl för att välja den 1 januari

1951 till sådan tidpunkt.

Enligt statsmakternas principbeslut skola biskoparna i överensstämmelse

med prästlönekommitténs förslag inplaceras, ärkebiskopen i Co 21 och

övriga biskopar i Co 20.

I en till årets riksdag avlåten proposition, nr 114, angående lönerevision

för vissa chefstjänstemän m. m. föreslås bl. a. en ändring av löneplan 2 i

löneplansförordningen, innebärande bl. a. att lönegrad Co 21 ersättes med

en ny lönegrad Co 22 och lönegrad Co 20 med en ny lönegrad Co 21. Då

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

71

statsmakternas principbeslut år 1949 avsåg att utgöra en avvägning av lönenivån

för de prästerliga tjänsterna, föreligger enligt min mening icke

anledning att nu ompröva grundlönerna för dessa tjänster. Biskoparna

böra alltså hänföras till de lönegrader å den nya löneplanen 2, där grundlönebeloppen

närmast motsvara de nuvarande lönegraderna Co 20 och 21.

Ett annat ställningstagande skulle även påverka relationerna mellan de

olika prästerliga tjänsterna. Med hänsyn till vad sålunda anförts bör ärkebiskopen

inplaceras i nya lönegraden Co 20 och övriga biskopar i nya lönegraden

Co 18. Härigenom erhåller ärkebiskopen i jämförelse med principbeslutet

en grundlöneförbättring på 300 kronor för år, medan grundlönen

för övriga biskopar blir oförändrad. I samband härmed bör också påpekas,

att den i nyssnämnda proposition nr 114 föreslagna höjningen från 1 200 till

1 600 kronor av det månatliga maximibelopp, å vilket rörlig förhöjning å

lön må beräknas, givetvis även kommer prästerna till godo.

Vad härefter angår garnisons- och amiralitetsprästerna, så synes det

lämpligt, att lönesättningen för dessa befattningshavare sker genom en i

möjligaste mån analog tillämpning av de grunder, som av statsmakterna

antagits för avvägningen av lönerna åt motsvarande präster i de territoriella

församlingarna. Då de av kommittén föreslagna lönegradsplaceringarna

för amiralitetspastorn (Ca 33), amiralitetspredikanten (Ca 26) och

extra ordinarie amiralitetspredikanten (Ce 24) i Karlskrona amiralitetsförsamling

utmätts i överensstämmelse med här angivna riktlinje för lönesättningen,

anser jag mig böra biträda kommitténs förslag i denna del.

Vid löneavvägningen för de övriga två militärförsamlingarnas präster har

kommittén däremot något avvikit från denna riktlinje. Ett iakttagande

härav skulle — såsom vid remissbehandlingen framhållits — närmast

medföra, att amiralitetspastorn i Skeppsholms församling inplaceras i

Ca 31 och garnisonspastorn i Karlsborg i Ca 29. För nämnda präster förordar

jag därför dessa lönegradsplaceringar. Den av kommittén föreslagna

lönegradsplaceringen för garnisonspastorn i Boden (Ce 26) synes mig väl

avvägd, varför jag tillstyrker densamma. Frågan om denna tjänsts ordinariesättning,

som främst är av organisatorisk natur, anser jag böra prövas

i annat lämpligt sammanhang.

I sina remissyttranden över slutbetänkandet ha kammarkollegiet, statskontoret,

statens lönenämnd och pastoratsindelningssakkunniga — främst

med hänsyn till förutsatta ändringar i pastoratsindelningen — understrukit

behovet av mera preciserade bestämmelser, som reglera inplaceringen

i lönegrad av kyrkoherdetjänster i nyinrättade pastorat. Härvid har framhållits

fördelen av sådana inplaceringsgrunder, som bygga på en indexberäkning

efter rent statistiskt fastställbara men schablonmässigt fixerade

faktorer. En dylik mekanisk lönesättningsmetod — som enligt statsmakternas

principbeslut skall tillämpas beträffande komministerstjänsterna —

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

har i fråga om kyrkoherdetjänsterna skisserats av kammarkollegiet i yttlandet

ö\ei piincipbetänkandet. Da en likformig inplacering bör ske av

kj rkoherdetjänster, som framdeles inrättas, anser jag en sådan metod äga

angjort företräde framför den av kommittén förordade mera skönsmässigt

bestämda lönesättningen av nytillkommande tjänster. Att i detta sammanhang

fastställa automatiskt verkande regier för lönegradsinplacering av

nya kyrkoherdetjänster kan dock av flera skäl icke ifrågakomma. Såsom

statens lönenämnd föreslagit bör denna fråga lämpligen undersökas i anslutning

till den förestående pastoratsregleringen. Jag förordar därför, att

det uppdrages åt pastoratsindelningssakkunniga att ytterligare utreda denna

fråga och framlägga förslag till dess lösning. Vid fullgörandet av detta

utiedningsuppdrag ha de sakkunniga självfallet att utgå från de lönegrader,

som statsmakterna besluta för kyrkoherdetjänsterna vid förevarande

lönereglering. Det blivande förslaget bör självfallet underställas riksdagen.

Det av stiftsnämnden i Västeras stift framlagda förslaget, att huvudreglerna

för kyrkoherde- och komministerstjänsternas fördelning skola införas

i reglementet, kan jag icke biträda. I likhet med kommittén anser jag

övervägande skäl tala för att de omfattannde och detaljerade inplaceringsbestämmelserna

meddelas i särskild ordning.

I sitt yttrande har kammarkollegiet anmärkt mot det i paragrafens 2

mom. förekommande uttrycket »med stöd av riksdagens beslut». Med hänsyn

till kommitténs i specialmotiveringen till paragrafen och i annat sammanhang

gjorda uttalanden synes nyssnämnda uttryck icke adekvat för

vad kommittén härmed åsyftar. Jag förordar i stället en bestämmelse av

innebörd, att det tillkommer Kungl. Maj :t att förordna om kyrkoherdeoch

komministerstjänsternas fördelning på de olika lönegraderna i enlighet

med grunder, som av riksdagen godkänts. I anslutning till kammarkollegiets

yttrande på denna punkt får jag även framhålla, att beträffande

de enstaka kyrkoherdetjänster, som kunna komma att inrättas mellan

tidpunkterna för löneregleringens och den förutsatta pastoratsregleringens

genomförande, det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma ifrågavarande

tjänsters lönegradsplacering med hänsynstagande till lönesättningen

vid närmast jämförliga kyrkoherdebefattningar.

I likhet med statens lönenämnd anser jag, att till bestämmelserna i 2 mom.

tredje stycket bör göras det tillägget, att extra tjänst må åsättas högst det

lönegradsnummer, som gäller för ordinarie eller extra ordinarie tjänst med

motsvarande arbetsuppgifter.

22 §.

Lön enligt högre löneklass än den, vari prästen är placerad.

Prästlönekommittén har framhållit, att förevarande paragraf motsvarar

25 § 2 mom. Saar. Enligt kommitténs mening saknas anledning att i Pr

intaga motsvarighet till sistnämnda paragrafs första moment.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

73

Yttranden. Domkapitlet och stiftsnämnden i Luleå stift ha föreslagit, att

bestämmelser motsvarande de i 25 § 1 mom. Saar meddelade skola införas

i Pr.

Föredraganden. Enligt min mening föreligger icke anledning att på förevarande

punkt frångå kommitténs förslag, vilket jag sålunda förordar.

23 §.

Lönebeloppet inom vederbörande löneklass.

Prästlönekommittén har i anslutning till denna paragraf framhållit, att

tillräckliga skäl icke synts kommittén föreligga för att bereda präst, som

på grund av prästvalssystemet ej vunnit befordran trots många tjänstår,

särskild kompensation i form av antingen lön efter högre löneklass än den,

vari han är placerad, eller uppflyttning i högre lönegrad än den för ifrågavarande

tjänst reguljära. Dylika särbestämmelser för prästerna skulle enligt

kommitténs mening kunna föranleda motsvarande anspråk från personalhåll

inom andra förvaltningsområden, där befordringsförhållandena

— visserligen icke på grund av analoga men under i detta sammanhang

jämförliga omständigheter — äro ojämna och ur vissa befattningshavares

synpunkter otillfredsställande.

Yttranden. Sveriges yngre prästers förbund har ansett det önskvärt, att

präst, som på grund av prästvalssystemet ej vunnit befordran trots många

tjänstår, kompenseras på det sättet att hans tjänst tillfälligt uppflyttas i

högre lönegrad.

Föredraganden. På av kommittén anförda skäl anser jag mig icke kunna

förorda, att någon extraordinär löneställning tilldelas sådan präst, vars befordringstur

försenats genom de gällande tjänstetillsättningsbestämmelserna.

25 §.

De fall, då löneavdrag skall tillämpas.

Prästlönekommittén har i specialmotiveringen till denna paragraf anfört

bl. a följande.

Tjänstledighet. De i reglemenlsutkaslet föreslagna bestämmelserna

överensstämma i huvudsak med vad härutinnan stadgats i 28 § I Saar.

Med hänsyn till för prästerna föreliggande speciella förhållanden synes det

kommittén sannolikt, att vissa i förevarande punkt upptagna tjänstledighetsorsaker

komma att i praktiken ytterst sällan inträffa. När kommittén

likväl i sitt författningsförslag medtagit bestämmelser om nyss berörda — i

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

övriga avlöningsreglementen omförmälda — tjänstledigheter och löneförmånerna

härunder, har den för kommittén härvidlag avgörande synpunkten

varit önskvärdheten att undvika eljest nödvändiga särbeslut från Kungl.

Maj :ts sida i eventuellt uppkommande tjänstledighetsfall av här avsedd natur.

Anmärkas bör, att vunna erfarenheter efter löneregleringar, som genomförts

på andra förvaltningsområden, tala till förmån för de av kommittén

förordade mera uttömmande bestämmelserna.

Föreskrifterna under 1)—4) och 6)—10) motsvara helt bestämmelserna

28 § II)—4, 6) och 8)—11) Saar.

De under punkt 5) föreslagna bestämmelserna angående löneförmåner

under tjänstledighet för studier in. m. äro utformade efter förebild av de

för bl. a. läroverkslärarna i sådant hänseende givna föreskrifterna i Saar.

Enligt kommitténs mening tala — vid prästernas inordnande i det statliga

lönesystemet — flera vägande skäl för åvägabringande av likställighet

mellan präster och lärare i förevarande avseende.

I anslutning till reglementsförslaget på denna punkt får kommittén därjämte

anföra följande. Det torde böra understrykas, att de ifrågavarande

tjänstledighetsbestämmelserna givetvis icke skola tillämpas vid prästs frånvaro

från den omedelbara tjänstutövningen i pastoratet eller annat för honom

fastställt tjänstgöringsområde på grund av deltagande i det för församlingarna

inom visst kontrakt eller stiftet gemensamma arbetet. Den

enskilde prästens medverkan i det här avsedda kontrakts- och stiftsarbetet

faller givetvis inom ramen för hans tjänståligganden i vidare mening. Då

en församlingspräst sålunda på grund av bestämmelserna i 25 kap. kyrkolagen

och förordningen den 7 mars 1855 (nr 32) angående ändring i vissa

delar av kyrkolagens stadganden om prästmöte bevistar det minst vart

sjätte år av biskopen sammankallade prästmötet i stiftet, fullgör han därmed

en obligatorisk förrättning i själva tjänsten. På liknande sätt måste

betraktas prästens deltagande i vissa andra inom stiftet eller del därav anordnade

sammankomster såsom stiftsmöten m. m. Ivontraktskonvent och

sammankomster mellan kontraktsprostarna inför biskopen måste i allmänhet

också betraktas såsom hörande till vederbörande prästs tjänsteförrättningar.

Det bör ankomma på domkapitlet att tillse, att nu angivna möten

och sammankomster icke anordnas i större utsträckning än som prövas

erforderligt med hänsyn till den kyrkliga verksamhetens bedrivande i stiftet.

Enligt kommitténs mening föreligga rätt så stora svårigheter att uppdraga

bestämda riktlinjer för beviljande av tjänstledighet med oavkortad

lön för iakttagelser, studier eller arbete av betydelse för kyrkan. Vid prövningen

av de i praktiken uppkommande fallen, huruvida iakttagelserna

m. m. äga ett sådant värde, att de böra anses på ett påtagligt sätt kunna

tjäna kyrkans intressen, komma nämligen — såvitt kommittén kan förutse

-— att föreligga för de olika tjänstledighetsansökningarna speciella omständigheter

av de mest skiftande slag, vartill hänsyn måste tagas. För

att ernå enhetlighet och tillsyn beträffande förevarande bestämmelsers tilllämpning

har det synts kommittén lämpligt, att beslutanderätten i fråga

om här avsedd tjänstledighet i princip lägges i Kungl. Maj:ts hand. Såsom

av reglementsutkastet framgår har kommittén dock ansett möjlighet

böra beredas Kungl. Maj:t att delegera avgörandet till domkapitlen, i den

mån en decentralisering kan befinnas ändamålsenlig. Enligt vad kommittén

kan bedöma, lärer i praktiken utbildas vissa typfall av tjänstledighet för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

io

iakttagelser och studier. Sedan dessa efter vederbörlig framställning kommit

under Kungl. Maj:ts prövning och ställning tagits till ifrågavarande

typfalls betydelse för kyrkan, synes vid bifall till framställningen en delegation

av beslutanderätten för ett vart sådant typfall kunna ske till de lokala

stiftsorganen. Såvitt kommittén kan förutse, torde bland sådana typfall,

som på angivet sätt få antagas komma under Kungl. Maj:ts precedensavgörande,

kunna förväntas, tjänstledighetsframställningar för deltagande

i vissa av svenska kyrkans missionsstyrelse, svenska kyrkans diakonistyrelse,

svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse, Sigtunastiftelsen, Sveriges

kyrkliga studieförbund m. fl. anordnade kurser, konferenser och

andra sammankomster för olika ändamål. Den vid principprövningen av

dessa framställningar bestämmande faktorn bör självfallet vara graden av

kursämnenas samband med prästens församlingsarbete.

I vissa stift pläga dock för prästerskapet anordnas vissa kurser för iakttagelser

och studier, vilka enligt kommitténs mening få anses vara av sådan

beskaffenhet, att deras hänskjutande till Kungl. Maj:t för skapande

av typfall icke synes vara erforderligt. Kommittén syftar härvid dels på

de av prästerliga sammanslutningar i stiften anordnade sammankomsterna

med uppgift att vidmakthålla och öka medlemmarnas insikter i teologiska

ämnen och dels på de förekommande s. k. teologisk-homiletiska seminarierna.

För deltagande häri bör präst beviljas tjänstledighet med oavkortad

lön. Dylik tjänstledighet bör även kunna ifrågakomma för författande av

prästmötesavhandling.

Under tjänstledighet för studier för vinnande av högre lärdomsmeriter

kan präst enligt reglementsförslaget medgivas lön med B-avdrag sammanlagt

högst 360 dagar under loppet av tio på varandra följande kalenderår,

dock högst 180 dagar av den tid, under vilken han innehar tjänst i samma

lönegrad. Frågan huruvida prästerna för sistnämnda ändamål borde kunna

beviljas längre sådan tjänstledighet än läroverkslärarna med hänsyn tagen

till de senares långa ferier i jämförelse med de förras semester har varit

föremål för överväganden inom kommittén. Tillräcklig anledning har emellertid

icke ansetts föreligga att på grund härav ställa prästerna förmånligare

än läroverkslärarna i fråga om ledighet för akademiska studier.

Med stöd av stadgandet om tjänstledighet för studier av betydelse för

prästens kompetens för viss tjänst bör enligt kommitténs mening präst,

som tjänstgör eller har för avsikt att söka prästtjänst i landets finsk- eller

lapsktalande församlingar, kunna erhålla ovan avsedd tjänstledighet med

B-avdrag för studier i dessa språk.

Tjänstledighet med B-avdrag bör givetvis icke beviljas för akademiska

studier, om dessa utgöra förberedelser för prästens övergång till lärarbanan.

Avstängning från tjänstgöring in. m. Bestämmelserna under

förevarande punkt överensstämma med föreskrifterna i 28 § III Saar.

Då stadgandet i andra stycket innehåller bestämmelser om avlöning jämväl

under avstängning, som avses i 13 § 3 mom. första stycket lagen om

domkapitel, bör den i sagda moments tredje stycke innefattade regeln om

löneförmåner under sådan avstängning vid prästlönereglementets ikraftträdande

upphävas.

Yttranden. Kommitténs uttalande, att det med hänsyn till de för prästerna

föreliggande speciella förhållandena syntes sannolikt, alt vissa av de

opaginerad Kontrollera mot PDF

/6

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

i förevarande paragraf upptagna tjänstledighetsorsaker komme i praktiken

att ytterst sällan inträffa, har föranlett statens lönenämnd till följande uttalande.

Därest härmed åsyftas att prästerna skulle äga frihet att förlägga sin

tjänstgöring så, att de skulle kunna åtnjuta exempelvis ledighet för enskilda

angelägenheter utan att formellt uttaga tjänstledighet — och sålunda

utan att vidkännas avdrag å lönen -— vill det förefalla nämnden

mindre lämpligt att i avlöningsreglementet intaga bestämmelser, som

lörutsättas icke komma att efterföljas. Å andra sidan synes det lönenämnden

obilligt att å prästerna rigoröst tillämpa samma bestämmelser om löneavdrag,

som gälla för tjänstemän med reglerad arbetstid. I avsaknad av

närmare kännedom om innebörden av prästlönekommitténs i det föregående

återgivna uttalande samt om nu tillämpad praxis i fråga om tjänstledighetsavdrag

o. dyl. för prästerna vill lönenämnden inskränka sig till att

rikta uppmärksamheten på här behandlade spörsmål.

I anledning av kommitténs specialmotivering till denna paragraf har

lönenämnden vidare framhållit.

Lönenämnden har icke ansett sig kunna ingå på en närmare prövning

av frågan om i vilken utsträckning prästs deltagande i kontraktskonvent

och vissa andra i specialmotiveringen angivna sammankomster bör betraktas

såsom hörande till vederbörande prästs tjänsteförrättningar eller icke.

— Bestämmelserna angående löneförmåner under tjänstledighet för studier

m. m. (p. 5) ha av kommittén utformats efter förebild av de för bl. a.

läroverkslärarna i sådant hänseende givna föreskrifterna i Saar. Enligt

lönenämndens mening ha tillräckliga skäl icke förebragts för att beträffande

prästerna tillämpa förmånligare bestämmelser i detta avseende än

de, som gälla beträffande statstjänstemän i allmänhet. — Lönenämnden

kan icke finna skäl föreligga för att i detta sammanhang skulle fastställas

riktlinjer för beviljande av tjänstledighet med oavkortad lön för iakttagelser,

studier eller arbete av betydelse för kyrkan. I anslutning till vad kommittén

föreslagit synes det i stället lämpligt, att i avvaktan på närmare

erfarenheter beslutanderätten i fråga om här avsedd tjänstledighet lägges

i Kungl. Maj:ts hand med möjlighet för Kungl. Maj:t att sedermera delegera

beslutanderätten till domkapitlen.

Även statskontoret har föreslagit, att bestämmelserna i Pr angående löneförmåner

under tjänstledighet för studier in. m. böra anpassas efter de

för statstjänstemännen i allmänhet gällande reglerna (Saar 28 § 5 punkten).

De skäl, som föranlett statsmakterna att beträffande läroverkslärarna

göra avsteg från vad som stadgas i fråga om statstjänstemän i allmänhet,

däribland tjänstemän vid vetenskapliga institutioner, gälla enligt

ämbetsverket icke med samma styrka beträffande kyrkans befattningshavare.

Domkapitlet i Linköpings stift har anfört i huvudsak följande.

Då prästs tjänstgöring måste vara förlagd till sön- och helgdagar, anser

domkapitlet det naturligt, att det i Pr utsäges, att den söndagliga tjänstgöringen

skall kompenseras genom ledighet annan veckodag. Bestämmelsen

om partiell tjänstledighet kommer att i praktiken bli utomordentligt svår

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

77

att tillämpa, eftersom prästerna icke ha någon reglerad arbetstid. Stadgandet

om löneförmåner under tjänstledighet för studier bör enligt domkapitlet

så tillämpas, att oavkortad lön medgives, om studierna bedrives

vid teologisk fakultet eller eljest ha teologisk innebörd. Vidare synes det

domkapitlet föga överensstämmande med rättvisesynpunkter, att en kyrkoherde,

som i tio år innehaft sin tjänst, icke skall vara berättigad att åtnjuta

avdrag efter samma grunder som en prästman, vilken vunnit befordran

från komministerstjänst till kyrkoherdetjänst. Beträffande prästerna

gäller, att dessa i motsats till läroverkslärarna äro beroende av en valutgång

för sin befordran. Redan detta måste vara en så avgörande skillnad,

att likheten emellan Saar och Pr icke bör bibehållas. Härtill kommer,

att, i det nyss angivna exemplet, kyrkoherden genom de av honom bedrivna

studierna i lika hög grad som den befordrade komministern kan för sin

församling nyttiggöra resultatet av de bedrivna studierna.

Sveriges yngre prästers förbund har föreslagit, att 25 § I punkt 1 a även

skall avse uppdrag att vara kyrkobokföringsinspektör.

Samma formella anmärkning som kammarkollegiet framfört mot lydelsen

av 7 § 4 mom. har kollegiet även riktat mot 25 § I punkt 5.

Föredraganden. I anledning av kommitténs — av statens lönenämnd anmärkta

— uttalande att det med hänsyn till de för prästerna föreliggande

speciella förhållandena syntes sannolikt, att vissa av de i paragrafen angivna

tjänstledighetsorsakerna komme att i praktiken ytterst sällan inträffa,

må framhållas, att kommittén, enligt vad jag inhämtat, därmed

åsyftade de i paragrafen under 3) b och c samt 6) a 1 avsedda tjänstledighetsorsakerna.

Den av lönenämnden ifrågasatta tolkningen av nämnda

uttalande och de synpunkter nämnden i anslutning härtill framfört, liksom

vad domkapitlet i Linköpings stift härutinnan påpekat ger mig

likväl anledning att här något beröra frågan om regleringen av

prästernas tjänstgöringstid. Vissa föråldrade bestämmelser härom återfinnas

för prästernas del i 19 kap. 18 § i 1686 års kyrkolag och i nådigt

cirkulärbrev den 5 maj 1762. Några tidsenliga föreskrifter i ämnet äro

icke meddelade. I de olika stiften har emellertid med tidernas lopp utbildats

en tämligen enhetlig praxis i förevarande hänseende. Vid en övergång

till det statliga lönesystemet med dess specificerade ledigheter av

olika slag och löneavdrag härunder synes mig dock anledning föreligga

att till prövning upptaga frågan om en närmare reglering av prästernas

tjänstgöringstid. Denna fråga anser jag dock icke böra behandlas i förevarande

sammanhang utan lämpligen övervägas i samband med utfärdandet

av tilläggsbestämmelser till reglementet.

Förslaget att anpassa prästlönereglementets bestämmelser om lön under

tjänstledighet för studier till de för läroverkslärarna gällande föreskrifterna

har icke godtagits av statskontoret och statens lönenämnd, som ansett

att prästerna i förevarande hänseende böra likställas med statstjänstemän
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

nen i allmänhet. Skillnaden mellan de för läroverkslärarna, å ena, och hu\uddelen

av statstjänstemännen, å andra sidan, gällande bestämmelserna

om studieledighet består i huvudsak däri, att de förra kunna erhålla dylik

ledighet 360 dagar och de senare 240 dagar med B-avdrag å lönen under

en tiarymd av 10 år, dock högst 180 respektive 120 dagar i en och samma

lönegrad. Enligt min mening saknas beträffande prästerna motsvarighet

till de speciella skäl, som ansetts påkalla de för läroverkslärarna föreskrivna

förmånligare särreglerna. Jag förordar därför, att prästlönereglementets

föreskrifter om tjänstledighet för studier utformas efter förebild

av de i statens allmänna avlöningsreglemente härutinnan meddelade allmänna

bestämmelserna.

Med anledning av den anmärkning, som kammarkollegiet framställt mot

uttrycket »av betydelse för kyrkan» i bestämmelserna under punkt 5

synes detta böra utbytas mot orden »av betydelse för den prästerliga verksamheten».

Såsom lönenämnden framhållit, saknas skäl för att i detta sammanhang

fastställa riktlinjer för beviljandet av tjänstledighet med oavkortad lön

för studier in. in. av betydelse för den prästerliga verksamheten. Enligt

vad jag inhämtat har detta ej heller varit avsikten med kommitténs, av

lönenämnden här åsyftade uttalande, som enligt kommitténs mening endast

borde tjäna till ledning för Kungl. Maj:ts tillämpning av ifrågavarande

stadgande.

Vad i remissyttrandena i övrigt anförts mot kommitténs förslag, anser

jag icke utgöra skäl till att frångå detsamma. 26

26 §.

Semester.

Prästlönekommittén har beträffande regleringen av prästernas semester

framhållit:

Frågan om beredande av semester åt präst och därmed sammanhängande

spörsmål har av kommittén ingående behandlats i betänkande I (sid.

115—122). I enlighet med kommitténs därvid framlagda förslag har i Pr

semestern icke utformats såsom en prästen ovillkorligen tillkommande förmån.

Efter förebild av de för civilstatstjänstemännen före den 1 juli 1939

gällande semesterbestämmelserna har i reglementsförslaget i stället föreskrivits,

att präst äger erhålla efter tillämplig avdragsgrupp och lönegrad

angiven semester, när det kan ske utan hinder av göromålens behöriga

gång. Det tillkommer sålunda vederbörande domkapitel att pröva, huruvida

begärd semester med hänsyn till det rådande tjänstgörings- och

personalförhållandena skall beviljas. I överensstämmelse med vad kommittén

i sitt första betänkande förordat, har vidare i reglementsförslaget domkapitlen

bemyndigats att — om semester på grund av tjänstgöringsförhållandena

icke kunnat uttagas under löpande kalenderår eller eljest skäl därtill

i det enskilda fallet föreligga — medgiva, att präst må åtnjuta vid sam
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

79

ma års utgång återstående semester under nästpåföljande år jämte semester

för detta år.

I övrigt ha bestämmelserna i förevarande paragraf utformats i huvudsaklig

överensstämmelse med föreskrifterna i 29 § Saar men kunnat något

förenklats i jämförelse med dessa. Sålunda har i reglementsutkastet på grund

av prästernas speciella tjänstgöringsförhållanden icke behövt medtagas vad

i sistnämnda paragraf stadgats om tjänstefria dagars inräknande i semestern.

Yttranden. Sveriges yngre prästers förbund har föreslagit, att präst, som

på grund av tjänstgöringsförhållandena icke kunnat medgivas semester, såsom

kompensation härför skall tillerkännas en extra månadslön.

Föredraganden. Jag tillstyrker de av kommittén i förevarande paragraf

föreslagna semesterbestämmelserna. Det av Sveriges yngre prästers förbund

framförda förslaget om särskild penningersättning vid utebliven semester

kan jag icke biträda. En sådan ersättning synes mig principiellt oförenlig

med den villkorliga semesterrätt, som nu införes för prästerna. Framhållas

må, att dylik ersättning icke utgick enligt de för statstjänstemännen

före den 1 juli 1939 gällande semesterbestämmelserna, varefter de i förevarande

paragraf meddelade föreskrifterna för prästerna anpassats. Frågan

om införande av en ovillkorlig semesterrätt för prästerna anser jag böra

omprövas, sedan verkningarna av de organisatoriska omläggningar, som

äro förbundna med lönereformen, kunna överblickas.

27 §.

Semesterersättning.

Prästlönekommittén har framhållit, att bestämmelserna äro av samma

innehåll som föreskrifterna i 30 § Saar.

Yttranden. Statens lönenämnd har påpekat, att bestämmelserna rörande

semesterersättning i 27 § förutsätta en ovillkorlig semesterrätt, under det

att semestern enligt 26 § icke utformats såsom en sådan förmån.

Föredraganden. Av skäl, som jag anfört i anslutning till 26 §, avstyrker

jag de föreslagna bestämmelserna om semesterersättning. Jag föreslår därför,

att förevarande paragraf skall utgå.

29 §.

T jänstedubbleringsarvode.

Prästlönekommittén har i fråga om tjänstedubbleringens utnyttjande och

avvägningen av det särskilda tjänstedubbleringsarvodet hänvisat till vad i

betänkandet I (sid. 117 ff.) härom anförts samt ytterligare framhållit.

Under förordnande att jämte egen tjänst såsom vikarie uppehålla tjänst

i närbeläget pastorat utgår icke vikariatsersättning utan i stället tjänstedubbleringsarvode

i enlighet med bestämmelserna i förevarande paragraf.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

För tillämpning av 29 § har bland annat uppställts den förutsättningen,

att fö1 ordnandet skall avse tjänst i annat pastorat. Huruvida den uppehållna

tjänsten är högre eller lägre än den, som vikarien själv innehar,

saknar däremot betydelse. Ålägges komminister — enligt för närvarande

i vederbörande löneregleringsresolution meddelade administrativa föreskrifter

— att med bibehållande av utövningen av innehavande tjänst tilllika

uppehålla annan i eget pastorat inrättad tjänst, komministratur eller

kyrkoadjunktur, med samma eller lägre lönegradsplacering, utgår under

ifragavarande vikariatsförordnande icke någon särskild ersättning. Är åter

den uppehållna tjänsten åsatt högre lönegradsnummer än vikariens egen

tjänst, är han berättigad till vikariatsersättning enligt bestämmelserna i

28 §.

I en reservation till betänkandet ha ledamöterna herrar Berger och Helander

föreslagit, att tjänstedubbleringsarvode skall utgå jämväl under förordnande

att vid sidan av tjänstgöring i egen tjänst uppehålla annan tjänst

med särskilt tjänstgöringsområde inom samma pastorat.

1 ttranden. Mot de av kommittén föreslagna bestämmelserna har kammarkollegiet

erinrat följande.

Kommitténs förslag kan medföra den egendomliga konsekvensen, att om

av två komministrar i samma pastorat den ene förordnas att uppehålla kyrkoherdetjänsten

i det egna pastoratet och den andre kyrkoherdetjänsten i

närbeläget pastorat, den förre erhåller vikariatsersättning men den senale

till 5 kronor begränsat tjänstedubbleringsarvode, även om vikariatsersättningen

för förordnande å sistnämnda tjänst skulle uppgå till högre belopp.

En dylik ordning kan icke anses rättvis. För en befattningshavare i

löneklass Ca 25 (lägsta för komministrar), som förordnas att uppehålla

kyrkoherdetjänst i lönegrad Ca 33, skulle vikariatsersättningen, inberäknat

12 % rörligt tillägg, uppgå till kronor 9:25 för dag, sålunda nära det

dubbla tjänstedubbleringsarvodet. Skillnaden mellan ersättningarna stiger

vid höjning av procenttalet för det rörliga tillägget.

Även förslaget att begränsa tjänstedubbleringsarvodet till förordnanden

utom prästens eget pastorat synes kollegiet obilligt, i synnerhet i det fall

förordnandet avser tjänst med särskilt tjänstgöringsområde. Skillnaden

exempelvis mellan dubbleringen av två komministerstjänster, som tillhöra

samma pastorat men hava särskilda tjänstgöringsområden, kanske med

egen kyrkobokföring, och två komministerstjänster i olika pastorat måste

ur synpunkten av ökning i arbetsbördan under i övrigt lika förhållanden i

praktiken vara ringa eller ingen.

På grund av vad sålunda anförts anser kollegiet, att tjänstedubbleringsarvodet

skall vara 5 kronor för dag, dock ej understigande det belopp, vartdi

vikariatsersättningen vid förordnande å tjänsten skulle uppgå samt

att tjänstedubbleringsarvode skall utgå jämväl vid förordnande å tjänst

med eget tjänstgöringsområde inom det pastorat den förordnade tillhör.

I likhet med kammarkollegiet ha även domkapitlen i Linköpings, Strängnäs,

Lunds, Göteborgs, Härnösands, Luleå och Visby stift, stiftsnämnderna

i Uppsala, Lunds och Luleå stift samt de prästerliga personalorganisationerna

tillstyrkt det inom kommittén reservationsvis framlagda förslaget,

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

81

alt tjänstedubbleringsarvode även bör utgå till präst, som vid sidan av

tjänstgöring i egen tjänst förordnats att bestrida jämväl annan tjänst

med särskilt tjänstgöringsområde i samma pastorat. Domkapitlet och stiftsnämnden

i Luleå ha härvid bl. a. anfört följande.

Det kan knappast vara kommitténs mening, att en komminister i Gällivare

kyrkby vid tjänstedubblering i Hakkas kyrkobokföringsdistrikt ej

skall åtnjuta någon särskild ersättning härför, ehuru han har att färdas

10,4 mil för att fullgöra sina skyldigheter i Hakkas och får ombesörja det

prästerliga arbetet där för 3 228 personer, under det att exempelvis kyrkoherden

i Vaksala pastorat vid tjänstedubblering i Danmarks pastorat härför

skulle få uppbära 5 kronor för dag, ehuru han för tjänstedubbleringen

har att färdas endast cirka 1 mil och ombesörja pastoralvården för allenast

ytterligare 1 134 personer. Domkapitlet finner det för sin del ofrånkomligt,

att tjänstedubbleringsarvode får utgå jämväl vid tjänstedubblering

i annan församling och annat kyrkobokföringsdistrikt, om rättvisa

skall vederfaras prästerskapet i Luleå stift.

I fråga om tjänstedubbleringsarvodets avvägning ha domkapitlen i Uppsala

och Visby stift ansett det av kommittén föreslagna beloppet väl lågt,

vilket enligt domkapitlen i Växjö och Härnösands stift ävensom allmänna

svenska prästföreningen bör höjas till 10 kronor per dag.

Föredraganden. Inom kommittén har av tvenne reservanter framförts ett

— i vissa remissyttranden tillstyrkt — förslag, att tjänstedubbleringsarvode

även skall utgå till präst, som vid sidan av tjänstgöringen i egen tjänst

uppehåller jämväl annan tjänst med särskilt tjänstgöringsområde inom

samma pastorat. I anledning härav må framhållas, att det icke kan vara

ur principiell synpunkt riktigt att tillerkänna en kyrkoherde vikariatsersättning

i någon form för fullgörande av underlydande prästman — i första

hand —- åvilande arbetsuppgifter, då ju kyrkoherden har ansvaret för pastoralvården

i dess helhet inom pastoratet. Löneställningen för honom har

utmätts även med avseende härå. Har åter en biträdande präst förordnats

att samtidigt bestrida jämväl annan komministers- eller kyrkoadjunktstjänst

med särskilt tjänstgöringsområde inom pastoratet, synes icke heller

speciell gottgörelse härför principiellt kunna ifrågakomma, eftersom den

tjänsteutövande prästen, även om särskilt tjänstgöringsområde enligt löneregleringsresolutionen

tilldelats honom, är anställd i pastoratet såsom sådant

med skyldighet att där biträda med pastoralvården i dess helhet. På

grund härav anser jag mig böra förorda kommitténs mera restriktiva förslag

på ifrågavarande punkt. I anslutning härtill får jag även understryka,

att ett frångående av kommittéförslaget i denna del skulle kunna föranleda

motsvarande anspråk från personalhåll inom andra förvaltningsområden,

där tjänstgöringsförhållandena i förevarande hänseende visserligen icke äro

analoga men likväl i detta sammanhang jämförliga.

Vid framläggandet av silt förslag till arvodets beräkning synes kainmar
t)

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 156.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

kollegiet ha förbisett, att det vid tjänstedubblering endast är fråga om partiellt

vikariat, som vid en tillämpning av vikariatsersättningsreglerna i allmänhet

skulle medföra utbetalning av blott halv sådan ersättning. På

grund härav och då tillräckliga skäl för en höjning av det föreslagna arvodet

enligt min mening ej heller i övrigt föreligga, anser jag mig böra tillstyrka

kommittéförslaget jämväl i denna del.

30 §.

Särskilda ersättningar.

I mom. P r ä s t d r ä k t s b i d r a g in. m.

I betänkande I framlade kommittén förslag om att särskild gottgörelse

för hållande av tjänstedräkt skulle utgå till präst i form av dels ett bidrag

å 500 kronor till första anskaffningen av den egentliga prästdräkten,

dels ock en årlig ersättning å 75 kronor för underhåll och förnyelse av

denna dräkt. Förstnämnda belopp skulle utbetalas vid antagningen till ickeordinarie

pastoratsadjunkt i stiftet.

I sina över kommitténs principbetänkande avgivna yttranden ha kammarkollegiet,

riksräkenskapsverket samt domkapitlen i Luleå och Göteborgs

stift avstyrkt här avsedda löneförmåner, den senare stiftsstyrelsen dock

endast med avseende å underhållsbidraget. Domkapitlet i Karlstads stift

har föreslagit, att gottgörelse för anskaffning och underhåll av prästdräkt

skall utgå efter samma grunder, som gälla för officerare. Kommitténs förslag

har däremot biträtts av kyrkomötet, övriga domkapitel och de prästerliga

personalorganisationerna. Anmärkas bör, att kyrkomötets särskilda

utskott i sitt över betänkandet avgivna utlåtande motsatte sig de föreslagna

anskaffnings- och underhållsbidragen av principiella skäl. Prästdräkten

vore icke — yttrade utskottet — i vanlig mening en uniform för prästen

såsom befattningshavare. Prästdräkten bures sålunda icke allenast av de

präster, som erhölle befattningar, å vilka det blivande prästlönereglementet

komme att äga tillämpning, utan av var och en som hade vigts till präst,

oavsett om han innehade dylik tjänst eller icke.

Statens lönenämnd har ansett det tveksamt, om prästerna borde tillerkännas

här ifrågavarande löneförmån. Lönenämnden vore nämligen icke

övertygad om, att begagnandet av prästdräkten medförde, att prästerna

finge vidkännas nämnvärt högre klädkostnader än statstjänstemän i motsvarande

tjänsteställning. I varje fall borde bidraget begränsas till att avse

den första anskaffningen av prästdräkten. Därest denna begränsning

vidtoges, syntes det föreslagna bidragsbeloppet — 500 kronor — kunna

godtagas.

Statskontoret har lämnat förevarande del av förslaget utan erinran.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

83

I sitt slutbetänkande har prästlönekommittén upptagit det av statsmakternas

principbeslut icke omfattade förslaget om prästdräktsbidrag och

prästdräktsersättning till förnyad behandling och framhållit följande.

Enligt kommitténs mening saknar det förhållandet, att även andra präster

än de i kyrkoorganisationen tjänstgörande äga behörighet att anlägga

den speciella prästdräkten, i detta sammanhang reell betydelse. Det avgörande

för frågan om införande av prästdräktsbidrag måste givetvis vara,

huruvida det för statskyrkans aktiva befattningshavare existerar en faktisk

bundenhet att begagna den särskilda prästdräkten och härigenom tilllika

för dem uppkomma högre klädkostnader än för i offentlig tjänst anställda

tjänstemän i allmänhet. Denna frågeställning synes kommittén icke

kunna besvaras annat än jakande. Ett allmänt bedömande av bundenhetens

omfattning samt merkostnadernas storlek i och för sig anser kommittén

tala för, att kompensationen för prästdräkt skäligen bör avvägas till de av

kommittén föreslagna beloppen.

I reglementsförslaget har engångsbeloppet å 500 kronor, som skall utbetalas

vid tillträdet av den första anställningen — alltså i allmänhet i anslutning

till prästvigningen — ansetts böra benämnas prästdräktsbidrag.

Det mindre årliga beloppet å 75 kronor har betecknats prästdräktsersättning.

De olika benämningarna å dessa båda löneförmåner ha motiverats av praktiska

skäl. Med hänsyn till avlöningsredogörarnas arbete har föreskrivits,

att prästdräktsersättning skall utanordnas vid en och samma tidpunkt för

alla präster, även om härigenom vissa befattningshavare kunna få vänta

intill två år på första prästdräktsersättningens utbetalande.

I en till slutbetänkandet fogad reservation har ledamoten herr Mårtensson

förklarat sig icke kunna biträda kommittémajoritetens förslag om årlig

prästdräktsersättning å 75 kronor till underhåll och förnyelse av prästdräkten,

då en präst icke är skyldig att bära tjänstedräkt annat än vid vissa

förrättningar och då dessa för flertalet präster inskränka sig till en eller

ett par dagar i veckan. Enär det däremot enligt herr Mårtenssons uppfattning

kan vara förenat med ekonomiska svårigheter för ett flertal prästmän

att vid första tillträdet av prästerlig tjänst anskaffa tjänstedräkt, har

han ansett det vara berättigat med ett visst bidrag för den första anskaffningen

av prästdräkten, vilket bidrag lämpligen bör avvägas till 500 kronor.

I en annan reservation har ledamoten herr Helander med hänsyn till

skedda prisstegringar föreslagit en höjning av den årliga prästdräktsersättningen.

Yttranden. I yttranden över kommitténs slutbetänkande ha statens löncnämnd

och riksräkenskapsverlcet vidhållit sina tidigare ståndpunkter till

kommittéförslaget i denna del. Kammarkollegiet och statskontoret ha —- med biträdande av herr Mårtenssons reservation ■— endast tillstyrkt det

föreslagna prästdräktsbidraget.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

2 mom. Reseersättning.

I sitt principbetänkande framlade kommittén förslag till nya grunder

för reseersättning åt präster. Kommittén påpekade härvid, att övergången

till det nya avlöningssystemet förutsatte en översyn av de gällande reseersättningsbestämmelserna.

Men jämväl väsentliga brister i själva den gällande

ordningen med fasta och tillfälliga resanslag påkallade en omprövning

av hela reseersättningsfrågan. Efter att ha anfört vissa på frågan inverkande

synpunkter föreslog kommittén, att ordinarie och icke-ordinarie

församlingspräster skulle i första hand tilldelas ett årligt resanslag såsom

gottgörelse för sådana tjänsteresor, vilka med nöjaktig tillförlitlighet kunde

på förhand förutses. Härmed avsågos resor för hållande av allmänna gudstjänster,

konfirmationsundervisning och mottagning å pastorsexpedition.

För övriga tjänsteresor skulle reseersättning utgå enligt allmänna resereglementets

bestämmelser efter ingiven reseräkning.

Enligt kommittéförslaget skulle vidare det årliga resanslaget fastställas

av domkapitlet med tillämpning av de i allmänna resereglementet stadgade

grunderna för resekostnadsersättnings beräknande.

Förutom resekostnadsersättning skulle även traktamentsersättning utgå

under vissa — i jämförelse med allmänna resereglementets bestämmelser

— snävare villkor.

De över kommittébetänkandet avgivna remissyttrandena innehålla — såvitt

angår reseersättningsfrågan — i huvudsak följande.

Kyrkomötet har framhållit, att den njugghet, som präglade den nuvarande

ordningen, i många fall befunnits hindersam för såväl effektivitet som

planmässighet i församlingsarbetet. Mot den av kommittén förordade lösningen

av prästernas reseersättningsfråga har kyrkomötet gjort följande

erinringar.

Kyrkomötet vore icke övertygat om att — som kommittén förmenade

— de tjänsteresor, för vilka reseersättning skulle utgå i form av årligt resanslag,

kunde på förhand med nöjaktig tillförlitlighet förutses. Med hänsyn

härtill förordade kyrkomötet, att reseersättning i samtliga fall borde

utgå enhetligt efter reseräkning enligt allmänna resereglementet. Samtidigt

erinrade kyrkomötet om möjligheten att enligt resereglementet erhålla

reseförskott. I fråga om rätten att företaga tjänsteresor, biträdde kyrkomötet

i huvudsak kommitténs förslag. Beträffande rätten till traktamentsersättning

ansåge sig kyrkomötet i princip böra vara avvisande till en

viss inskränkning härutinnan. Kyrkomötet ansåg sig slutligen förvissat om,

att bruket av tjänsteresor komme att ske under ansvar och aktsamhet samt

att resereglementets föreskrift om kombination av olika tjänsteuppgifter

vid en och samma tjänsteresa komme att beaktas.

Domkapitlen i Uppsala, Linköpings, Skara, Västerås, Växjö, Karlstads,

Luleå och Visby stift, stiftsnämnderna i Uppsala, Linköpings, Västerås,

Växjö och Karlstads stift, allmänna svenska prästföreningen och Sveriges

yngre prästers förbund ha i huvudsak instämt i vad kyrkomötet i föreva
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

85

rande fråga anfört. Vissa av dessa myndigheter och sammanslutningar ha

härutöver framfört ytterligare synpunkter på kommittéförslaget.

Stiftsnämnden i Västerås stift har i fråga om kyrkoherdarnas fördelning

på löne- och traktamentsklasser påpekat, att genom den föreslagna indelningen

av kyrkoherdetjänsterna i tre tjänsteklasser med placering i respektive

lönegrad Ca 29, 31 och 33 skulle kyrkoherde, vilkens lön utginge enligt

Ca 33, tillhöra rese- och traktamentsklass I A, under det att kyrkoherde

med lön enligt Ca 29 eller 31 skulle erhålla sådan ersättning enligt klass

II B, vilket förefölle mindre lämpligt. Alla kyrkoherdar borde enligt stiftsnämndens

mening likställas i fråga om rese- och traktamentsersättning.

Enligt domkapitlet i Visbij stift och allmänna svenska prästföreningen

skulle arbetet med förhandsberäkningarna av de årliga reseanslagen enligt

kommittéförslaget bli för domkapitlen synnerligen betungande och troligen

kräva åtminstone temporärt utökad arbetskraft å expeditionerna; därjämte

komme hela förfaringssättet att hänga i luften, då det vore praktiskt

taget omöjligt att på förhand beräkna det för de olika resorna lämpliga och

möjliga färdsättet. Enligt domkapitlet och prästföreningen syntes den enda

möjliga vägen här vara, att samtliga resor gottgjordes efter kvartalsvis

insända reseräkningar.

Domkapitlet i Stockholms stift, stiftsnämnden i Karlstads stift och Sveriges

yngre prästers förbund ha beträffande reseersättning åt prästerna i

städer och därmed jämförliga samhällen framhållit i huvudsak följande.

Uttrycklig bestämmelse borde givas, att resekostnadsersättning finge utgå

vid färd genom stads, köpings eller därmed jämförligt samhälles planlagda

område, även där färden företoges annorlunda än med järnväg, fartyg»

spårväg eller omnibus. Det vore ofta i dessa samhällen nödvändigt

att anlita bil för att medhinna resor till begravningsplats eller till förrättningar

i hemmen och det skulle icke vara rimligt, att prästerna med egna

medel skulle bestrida merkostnaden för sådana resor. För närvarande åtnjöte

också ifrågavarande präst sådan resekostnadsersättning genom fastställt

resanslag.

En förtjänst med den nu gällande ordningen med fasta och tillfälliga

resanslag har synts kammarkollegiet vara dess förhållandevis stora enkelhet

i tillämpningen.

Att såsom kommittén i detta sammanhang tala om drastiskt omständliga

regler förefölle kollegiet vara att skjuta över målet. För de allra flesta

prästerna torde det en gång bestämda fasta resanslaget vara tillfyllest. Sannolikt

lämnade ej sällan det nuvarande systemet rum för en viss marginal

för utjämning mellan olika år. Endast ett mindre antal präster inom stiften

brukade årligen ansöka om och tilldelas tillfälligt resanslag. Inom

Uppsala stift, vilket enligt kommitténs statistik hade 229 präster med fast

resanslag, uppburo för åren 1946 och 1947 endast respektive 13 och 20

präster tillfälligt resanslag. Motsvarande siffror för vissa andra stickprovsvis

valda stift vore inom Linköpings stift 188 samt 21 och 27, Skara stift

210 samt 45 och 61, Växjö stift 257 samt 22 och 26, Lunds stift 312 samt

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

46 och Öl ävensom Härnösands stift 168 samt 13 och 14. Det nuvarande

systemet kunde ej heller med fog påstås innebära någon njugghet emot

prasterna, då ju varje präst, som hade fast resanslag, ägde få tillfälligt resanslag,

i den män de skäliga resutgifterna överstege det fasta resanslaget.

Kommitténs förslag syntes kammarkollegiet vid jämförelse härmed invecklat

och skulle ge upphov till en tyngande administration. Sålunda skulle

alla de präster, som nu voro befriade från dylika besvär, nödgas prestera

reseräkningar och därvid ha att tillämpa resereglementets icke alltför lätttillgängliga

bestämmelser. Reseräkningsförfarandet komme därjämte att

kompliceras genom de understundom korta resavstånden, kravet på lämplig

kombination av tjänsteresorna, kanske samtidiga resor i kommunala ärenden

och dylikt. Vidare skulle domkapitelsexpeditionerna betungas med att

granska och utanordna de talrika reseräkningarna. För präster i städer

och andra tätorter skulle resereglementet ofta icke utan vidare kunna tilllämpas

utan särskilda föreskrifter bleve här nödvändiga. Slutligen skulle

den kontroll över det allmännas kostnad för här ifrågavarande ändamål,

som det nuvarande systemet möjliggjorde, gå förlorad. Kollegiet ansåge

därför starka skäl föreligga att till övervägande upptaga frågan, huruvida

icke det nuvarande systemet med fasta och tillfälliga resanslag i någon

form borde bibehållas. En av de olägenheter, som tidigare varit förknippade

med systemet, nämligen den ofta fördröjda utbetalningen av de tillfälliga

resanslagen, vore numera hjälpt genom provisoriska regler om förskottering

av dylika resanslag. Vissa andra förbättringar kunde tänkas.

Nuvarande maximum för det fasta resanslaget 500 kronor syntes sålunda

kunna slopas. Där ett stadigvarande behov av högre resanslag inom en ej

alltför växlande kostnadsram visat sig föreligga, skulle det fasta resanslaget

kunna anpassas därefter. Härigenom kunde man eventuellt nedbringa

antalet av de fall, då tillfälligt resanslag måste sökas.

Den av kommittén anförda kritiken mot det nuvarande systemet med

fasta och tillfälliga resanslag har statskontoret icke funnit sig helt kunna

biträda. Ämbetsverket har anfört:

Det syntes ämbetsverket visserligen icke kunna bestridas, att ett system

med fast resanslag kunde premiera den hemmasittande prästmannen. Då

detta anslag emellertid icke i något fall linge överstiga 42 kronor per månad

och ej sällan understege detta belopp, måste dock den eventuella »vinsten»

belöpa sig till ganska blygsamma belopp. Att merutgifter skulle uppstå

enligt nuvarande system för den mera verksamma prästen, torde som

regel sammanhänga med att i de fall, där redan i den reglerade lönen medräknats

en viss gottgörelse för resekostnader, avdrag stundom gjorts i det

prästmannen^ tillkommande tillfälliga resanslaget. Det angivna skälet torde

vid övergången till det nya avlöningssystemet helt förlora sin giltighet.

Mot ett system med en — för huvuddelen av tjänsteresorna — efter räkning

utgående ersättning hyste statskontoret däremot betänkligheter med

hänsyn framför allt till det synnerliga besvär, som skulle föranledas av

reseräkningarnas granskning. För Lunds stift, där antalet församlingspräster

icke torde understiga 400, skulle troligen, därest reseräkningarna inlämnades

förslagsvis minst en gång i kvartalet, mint 350 av dessa prästmän

äga rätt till dylik ersättning för varje kvartal. Domkapitlet i Lund skulle

med denna utgångspunkt ha att granska icke mindre än 1 400 reseräkning
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

87

ar per år. I stift med mera begränsat antal prästmän borde visserligen arbetsbördan

bli mindre. I många fall, framför allt i Norrland, torde emellertid

detta förhållande motverkas av mer omfattande reseverksamhet. På

grund av det anförda förordade statskontoret, att de huvudprinciper, som

legat till grund för den nuvarande lagstiftningen, alltjämt borde upprätthållas

vid utformningen av de bestämmelser, som skulle träda i dess ställe.

Kommitténs förslag till reseersättningsfrågans lösning har statens lönenämnd

förklarat sig i huvudsak kunna tillstyrka.

Med hänsyn till den speciella arten av församlingsprästernas verksamhet

och vanskligheten att bedöma, vilka resor som vore av beskaffenhet

att böra hänföras till tjänsteresor, har riksräkenskapsverket ifrågasatt, huruvida

icke ersättning för samtliga resor inom det egna tjänstgöringsområdet

borde utgå i form av ett fast årligt resekostnadsanslag, avpassat efter

varje pastorats speciella förhållanden, varvid en omprövning av anslagsbeloppet

torde böra ske med vissa års mellanrum. Riksräkenskapsverket

har även påpekat, att en liknande anordning funnes genomförd inom domänverket

för vissa kategorier av tjänstemän (resereglementet för domänverket

den 19 juni 1942).

I slutbetänkandet har prästlönekommittén ånyo behandlat reseersättningsfrågan

och härvid anfört bl. a. följande om församlingsprästernas

tjänsteresor.

Kommittén har i principbetänkandet understrukit, att den gällande —

av ämbetsverken förordade — ordningen för reseersättningens utgående

gynnar den av det fria församlingsarbetet mindre intresserade och i övrigt

föga verksamme prästen. Att en sådan motsättning mellan ersättningsreglernas

syfte och verkningar i möjligaste mån elimineras måste anses önskvärt.

Vid en förhöjning av de fasta resanslagen synes denna inkonsekvens

under vissa betingelser i stället kunna skärpas. Den vid en återhållsam

reseverksamhet möjliga inbesparingen på det fasta resanslaget kan härigenom

bli större än den av statskontoret antydda.

Mot det nuvarande huvudsättet med resekostnadernas ersättande genom

ett fast resekostnadsanslag kan vidare anmärkas, att möjlighet saknas att

med tillfredsställande noggrannhet beräkna prästens årliga reseutgifter. Den

utveckling, som på många håll ägt rum beträffande de prästerliga arbetsuppgifterna,

har medfört att församlingsprästerskapets verksamhet alltmer

kommit att präglas av prästens individuellt betonade och i friare former

bedrivna arbete för församlingslivets utveckling. Att härigenom möjligheten

minskas att på förhand beräkna hans totala reseomkostnader för

år är självklart. Av samma anledning ha de för närvarande tillämpade schematiska

grunderna för de fasta resanslagens bestämmande — såsom pastoratets

areal, duplikationsskyldighet, pastorsexpeditionens läge och avlägset

liggande predikoställen —- blivit i viss mån inadekvata. De inrymma icke

heller något beaktande av de olika befattningshavarnas individuella beredvillighet

att å sammankomster och eljest runt omkring i pastoraten verka

bland sina församlingsbor.

Mot den nuvarande metoden för de fasta resanslagens fastställande

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

kunna även riktas anmärkningar av rent teknisk natur. Sålunda kunna

färdsätten för tjänsteresorna icke alltid förutses. Förändringar i järnvägseller

bussturlistorna kunna inträffa under anslagsperioden. Innehav av

egen bil är också en varierande ersättningsfaktor, vartill hänsyn bör men

icke alltid kan tagas.

Härtill kommer att såväl nyavvägningen vid löneregleringens ikraftträdande

som de därefter tid efter annan återkommande omprövningarna av

de fasta resanslagens belopp skulle av förut angivna förhållanden medföra

betydande administrativa svårigheter, samtidigt som nämnda anslag enligt

kommitténs mening bleve alltför grovt tillskurna.

I fråga om den av riksräkenskapsverket påpekade, inom ett annat förvaltningsområde

genomförda anordningen med fasta resekostnadsanslag må

framhållas, att de praktiska förutsättningarna inom denna och den kyrkliga

förvaltningen enligt kommitténs mening äro alltför olikartade för en

analog reglering för församlingsprästerna.

Av de anförda skälen anser sig kommittén icke kunna biträda det av

kammarkollegiet, statskontoret och riksräkenskapsverket framförda förslaget

att i reviderad form bibehålla den nuvarande metoden med fasta

och — under vissa förutsättningar uppräknade — tillfälliga resanslag.

De av kommittén föreslagna nya bestämmelserna för reseersättningens

utgående baserades på den principiella uppfattningen, att prästerna — i

motsats till vad nu är fallet -— å ena sidan borde garanteras full gottgörelse

för sina reseutgifter men å andra sidan icke beredes möjlighet till oberättigade

nettoinkomster å de fasta resanslagen. Redan vid de tidigare

överväganden, som gjordes före principbetänkandets framläggande, stod

det för kommittén klart, att prästernas reseersättningsfråga ■—- om man

bortsåge från de administrativa konsekvenserna för stiftsmyndigheterna

— enklast och rättvisast löstes genom att låta resekostnadsersättningen för

tjänsteresorna utgå efter reseräkning enligt allmänna resereglementets bestämmelser.

Kommitténs förslag kan också sägas vara en lösning efter en

sådan linje. Den av kommittén härutinnan förordade modifikationen, nämligen

förslaget om bestämmande av ett årligt resanslag för vissa »obligatoriska»

tjänsteresor, var endast betingad av organisatoriska skäl. Härmed

avsågs endast att om möjligt något minska stiftmyndigheternas besvär med

reseräkningarnas granskning och likvidering. Därvid var dock kommittén

underkunnig om att endast en förhållandevis ringa del av de totala resekostnaderna

komme att bestridas genom de årliga resanslagen, varför den

angivna vinsten i administrativt hänseende icke bleve betydande.

Mot ett system med årliga resanslag till vissa tjänsteresor kan riktas

den invändningen, att det icke alltid går att med tillräcklig tillförlitlighet

på förhand beräkna de sammanlagda kostnaderna för dessa resor. Det

förutsedda antalet resor kan förändras exempelvis vid tjänstgöringshinder

på grund av sjukdom. Vidare kunna ändringar i kommunikationerna under

anslagsperioden rätt avsevärt förskjuta kostnaderna för dessa resor.

Därjämte kan anmärkas, att förhandsberäkningen av kostnaderna för här

avsedda resor ansetts bli tidsödande och kräva temporärt ökad arbetskraft

å domkapitelsexpeditionerna.

Vid framläggandet av sitt förslag räknade kommittén med, att ändringar

av de förutsedda färdsätten ävensom andra förhållanden kunde medföra,

att de årliga resanslagen icke exakt täckte de verkliga resekostnaderna.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

89

Vidare var kommittén medveten om, att det icke vore möjligt att alltid

beräkna kostnaderna för gudstjänstresorna, då på många håll vederbörande

präst håller flera gudstjänster än de i kyrkolagen och löneregleringsresolutionerna

stadgade. Kommittén förutsatte emellertid, att erforderliga

jämkningar av huvudreglerna här skulle vidtagas och avsåg att närmare

behandla dessa frågor i samband med sitt förslag till författningsreglering.

Vid den nu vidtagna omprövningen av de ur såväl församlingsarbetets

som stiftsadministrationens synpunkt i praktiken viktiga reglerna för reseersättningens

utgående har kommittén detaljundersökt dels alternativet

med resekostnadsersättning för samtliga tjänsteresor efter reseräkning enligt

allmänna resereglementet och dels alternativet med årliga resanslag

för vissa tjänsteresor samt gottgörelse för övriga resor efter räkning enligt

reglementet. Kommittén har därvid funnit övervägande skäl tala för

det förstnämnda alternativet. Kommittén föreslår därför nu, alt reseersättning

åt församlingsprästerna skall, med vissa smärre jämkningar, utgå

efter reseräkning jämlikt föreskrifterna i allmänna resereglementet. Till

de med en sådan reglering förbundna administrativa frågorna skall kommittén

senare återkomma.

Vid färd annorledes än med järnväg, fartyg, spårväg eller buss inom

stads, köpings eller därmed jämförligt samhälles planlagda område må

enligt allmänna resereglementet resekostnadsersättning icke utgå med

mindre Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, vederbörande

myndighet prövar skäligt medgiva sådan ersättning. Under framhållande

att det ofta i dessa samhällen är nödvändigt för församlingsprästerna att

anlita bil för att medhinna resor till begravningsplats och till förrättningar

i hemmen ha vissa remissinstanser förordat särskilda bestämmelser,

som berättigade prästerna till gottgörelse för sådana resor. Enligt vad prästlönekommittén

erfarit, komma emellertid berörda bestämmelser att omprövas

av 1949 års reseersättningskommitté, som har till uppgift att bl. a.

verkställa en översyn av allmänna reglementet. Av denna anledning anser

sig kommittén icke nu böra upptaga nämnda detalj spörsmål till särskild

behandling.

Det i ett av remissyttrandena framförda förslaget att hänföra samtliga

kyrkoherdar till samma rese- och traktamentsklass anser sig kommittén

icke böra biträda. Enligt kommitténs mening saknas tillräcklig anledning

att vid övergången till det statliga lönesystemet för dessa speciella fall göra

undantag från lönesystemets regel att anknyta rese- och traktamentsklassindelningen

till tjänsternas lönegradsplacering. Ett specialbeslut för kyrkoherdarnas

vidkommande skulle kunna föranleda förslag till liknande jämkningar

på andra förvaltningsområden.

Kommittén har även närmare ingått på de särskilda frågorna dels om

vilka s. k. besparingsbestämmelser, som borde för prästerna införas beträffande

rätten till resekostnads- och traktamentsersättning dels ocVt om

vilka resor utom tjänstgöringsområdet som borde anses såsom tjänsteresor

i egentlig mening. Beträffande vad kommittén härutinnan föreslagit må

hänvisas till betänkandet (sid. 147 IT). Härefter har kommittén övergått

till all behandla den organisatoriska sidan av det föreslagna systemet med

reseersättning enligt reseräkning och framhållit.

Såväl vid 1925 års omreglering av den prästerliga ämbetsskjulsen som

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

ock i vissa av yttrandena över kommitténs första betänkande har betonats

det administrativa besvär, som bleve förenat med reseräkningarnas granskning

och likvidering. Framhållas må emellertid, att den nuvarande metoden

med fasta och tillfälliga resanslag är — även den — ur administrativ

synpunkt arbetskrävandc, då de årliga framställningarna om tillfälliga

resanslag skola prövas av stiftsmyndigheterna, kammarkollegiet och Kungl.

Maj:t. Att reseräkningssystemets införande kommer att något öka statsadministrationens

arbete i detta avseende är dock tydligt. Denna organisatoriska

nackdel, som ej får överdrivas, har kommittén dock ansett klart

uppvägas av systemets förut nämnda, betydelsefulla fördelar.

Möjligheterna att förenkla reseräkningssystemets praktiska användning

på förevarande förvaltningsområde böra självfallet tillvaratagas. I detta syfte

föreslår kommittén nu, att reseräkningarna böra — i likhet med vad

som tillämpas på vissa håll inom statsförvaltningen —- insändas till domkapitlet

i form av utdrag av resedagbok enligt fastställt formulär. Vidax-e

synes det icke vara nödvändigt, att i-eseräkningarna för attest skola passera

kontraktsprostarna. Vedeidxörande kyrkoherdes attestering torde vara

tillräcklig beträffande övriga församlingsprästers reseräkningar. Någon

attestering av kyrkoherdes reseräkning torde över huvud icke vara erforderlig.

Resedägboksutdi-agen böra insändas halvårsvis, varigenom domkapitlens

gransknings- och stiftsnämndernas utanordningsarbete nedbringas. Till

prästerna böra, likaledes halvårsvis, utanordnas reseförskott å förslagsvis

80 procent — avrundat till närmast lägre hela tiotal kronor — av det i senast

granskade halvårsräkning upptagna godkända beloppet. Påpekas bör,

att granskningsarbetet torde väsentligt underlättas därav, att åtskilliga av

de i resedagboksutdragen upptagna beloppen — exempelvis för gudstjänstresorna

— komma att utgöras av återkommande oförändrade poster.

Enligt kommittén bör även reseersättning åt kontraktsprostarna

utgå enligt allmänna resereglementet. Härjämte föixxrdar kommittén, att

kontraktsprost, som för näx-varande tillhör rese- och traktamentsklass II B,

skall i denna egenskap åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt

klass I A. Med hänsyn till att kyrkoherde i lönegrad Ca 33 kommer

att hänföras till klass I A tala enligt kommitténs mening vägande skäl

för att låta reseersättning åt kontraktsprost utgå efter sistnämnda resekostnads-

och traktamentsklass.

Kommittén har även behandlat frågan om reseersättning åt stifts- och

kontraktsadjunkter och därvid erinrat om, att riksdagen vid behandlingen

föregående år av stifts- och kontraktsadjunkternas reseersättningsfråga

— med instämmande i ett första lagutskottets uttalande (uti. nr

20/1950) — framhållit, att ifrågavarande adjunkters styrkta resekostnader i

tjänsten i princip borde ersättas samt att statsmakterna icke borde genom

för snävt utmätta resanslag begränsa dessa prästers resmöjligheter. Efter att

ha övervägt, efter vilka grunder reseersättning åt stifts- och kontraktsadjunkterna

lämpligen bör utgå, har kommittén funnit sig böra föreslå,

att jämväl ersättning åt dessa präster skall utgå efter reseräkning enligt

allmänna resereglementet. Härvid böra dock i besparingssyfte föreskrivas

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156. 91

sådana jämkningar i reglementets ersättningsbelopp, som kunna befinnas

skäliga.

1 fråga om reseersättnig åt biskoparna, som för närvarande åtnjuta

gottgörelse enligt resereglementets bestämmelser, har kommittén icke

föreslagit annan ändring än att vissa nu gällande särföreskrifter för biskopen-kyrkoherden

i Visby skola upphöra.

Yttranden. Kommitténs förslag att ersättning för prästernas samtliga

tjänsteresor skola — såsom kyrkomötet förordat i sitt över principbetänkandet

avgivna yttranden — utgå enligt allmänna resereglementet har tillstyrkts

av samtliga domkapitel och stiftsnämnder atom domkapitlet i Göteborgs

stift och domkapitlet och stiftsnämnden i Skara stift samt av de

prästerliga personalorganisationerna, vilka dock motsatt sig de av kommittén

föreslagna besparingsbestämmelserna.

Kammarkollegiet, statskontoret och riksräkenskapsverket ha däremot —

med vidhållande av sina i yttranden över principbetänkandet uttalade meningar

— föreslagit, att det nuvarande systemet med fasta och såsom komplettering

härtill tillfälliga resanslag borde i reviderad form bibehållas.

I sitt utlåtande över kommitténs slutbetänkande har kammarkollegiet

anfört bl. a. följande.

De anmärkningar för tyngande administration, som kollegiet riktade

mot kommitténs första förslag, drabba i ännu högre grad det nu föreslagna

systemet, enligt vilka alla tjänsteresor skola ersättas efter reseräkning.

Då kommittén såsom stöd för sitt nu framlagda förslag i stort sett

åberopat de i betänkande I anförda skälen får kollegiet beträffande denna

fråga anföra följande. Kommittén har mot det nuvarande systemet anfört att

det fasta resanslaget icke kunde bestämmas med hänsyn till prästens individuellt

betonade och i friare former bedrivna församlingsarbete. Anmärkningen

torde vara riktig, men anordningen med tillfälliga resanslag torde

just vara avsedd att utfylla det fasta resanslaget i dylika fall. Att en

för det fria församlingsarbetet mindre intresserad präst i enstaka fall kan

göra besparingar på det fasta resanslaget är väl möjligt. I och för sig är

kommitténs sats, att ingen skall beredas möjlighet till oberättigade nettoinkomster

å de fasta resanslagen, givetvis riktig. Kollegiet betvivlar dock,

att den stora apparat och det betydande administrativa arbete, både för

prästen och domkapitlet, som kommitténs förslag skulle medföra, kunna

vara motiverade för att undvika den obetydliga risken av ett missbruk av

det fasta resanslaget. Att, med hänsyn till de obetydliga belopp det här

kan röra sig om, någon besparing för det allmänna skulle uppkomma, om

förslaget genomföres, håller kollegiet ej för troligt. Kommittén har framhållit,

att de årliga framställningarna om tillfälliga resanslag också förorsaka

myndigheterna arbete, men då endast ett mindre antal präster bruka

begära tillfälliga resanslag — enligt av kollegiet anförd statistik (s. 143 i

betänkandet) kan detta antal uppskattas till i genomsnitt 13 % av del

antal präster som uppbära fast resanslag — är det klart, att arbetet med

granskning av reseräkningar enligt kommitténs förslag skulle bli avse
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

värt mera omfattande. Kollegiet har således ej funnit anledning att frångå

den mening, varåt kollegiet givit uttryck i sitt förra utlåtande.

Riksräkenskapsverket har i anledning av kommitténs senaste förslag

framhållit huvudsakligen följande.

Enligt riksräkenskapsverkets mening måste det av kommittén förordade

systemet vara förenat med stora olägenheter. En tillämpning av allmänna

reseregleinentets bestämmelser beträffande alla resor inom vederbörandes

eget tjänstgöringsområde måste medföra ett avsevärt merarbete såväl för

förrättningsmännen, som vid sin debitering ha att iakttaga resereglementets

bestämmelser, som för de utbetalande organen, vilka före utanordningen

skola granska reseräkningarna. Ett icke oväsentligt merarbete uppstår

även för riksräkenskapsverket, vilket såsom centralt revisionsorgan har att

utöva kontroll även å ifrågavarande reseutgifter. Därest vederbörande förrättningsinan

skulle erhålla ersättning för alla av honom företagna tjänsteresor,

som var för sig vore av beskaffenhet att böra ersättas, kan vidare

befaras att de sammanlagda årliga resekostnaderna inom visst tjänstgöringsområde

bleve oproportionerligt stora. En begränsning i någon form

av de årliga resekostnaderna torde i allt fall bliva erforderlig.

Riksräkenskapsverket är alltjämt av den uppfattningen att ett system

med fasta resanslag, vilka med vissa tidsintervaller kunde jämkas med

hänsyn till ändrade förhållanden, är att föredraga framför det av kommittén

förordade systemet. Eventuelt kunde vederbörande domkapitel bemyndigas

att, där särskilda skäl förebragts, anvisa ytterligare medel inom

en för hela stiftet maximerad kostnadsram. Givetvis måste härvid bedömningen

av anslagsbehovet kunna ske efter enklare grunder än som nu tilllämpas

i fråga om de tillfälliga resanslagen.

Riksräkenskapsverket får vidare framhålla, att den föreslagna löneregleringen

för vissa chefstjänstemän i nuvarande lönegrad 33 torde komma

att påkalla en jämkning jämväl av lönegradernas nuvarande fördelning

på de olika rese- och traktamentsklasserna. I avvaktan på de ändringar,

som kunna bli resultatet av en sådan omprövning, anser riksräkenskapsverket

skäl tala för att samtliga kyrkoherdar tills vidare hänföras till reseoch

traktamentsklass II B. Av samma orsak kan riksräkenskapsverket icke

biträda utredningens förslag att kontraktsprost i denna sin egenskap hänföres

till rese- och traktamentsklass I A.

Statens lönenämnd har i och för sig icke funnit anledning till erinran

mot att allmänna resereglementet med vissa jämkningar göres tillämpligt

å prästerna. Av lönenämnden har dock ifrågasatts, huruvida icke det nuvarande

systemet med särskilda resanslag borde även efter löneregleringen

kunna provisoriskt tillämpas i avbidan på de förslag 1949 års reseersättningskommitté

kan komma att framlägga; lönenämnden har härom och

beräffande kommitténs förslag i övrigt anfört följande.

Då resereglementet f. n. är föremål för översyn genom 1949 års reseersättningskommitté,

vill det förefalla lönenämnden mindre lämpligt att nu

fastställda specialbestämmelser rörande resekostnads- och traktamentsersättning

för präster. Erinras må att i reseersättningskommilténs uppdrag

ingår att överse de s. k. besparingsreglementena. Lönenämnden vill därför

förorda, att det vid ärendets fortsatta behandling närmare överväges, huru
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

93

vida icke nu gällande system med särskilda resanslag kunde — i avvaktan

på resultatet av reseersättningskommitténs arbete — fortsättningsvis

tillämpas. Därest emellertid detta icke anses böra ske, har lönenämnden

icke funnit anledning till erinran mot de av prästlönekommittén förordade

grunderna för avvägningen i skilda fall av resekostnads- och traktamentsersättningen.

— Lönenämnden har icke ansett sig böra ingå på en närmare

prövning av frågan om vilka resor inom och utom vederbörande tjänstgöringsområde,

som skola anses som tjänsteresor. — I avvaktan på resultatet

av reseersättningskommitténs arbete vill lönenämnden föreslå, att

samtliga kyrkoherdar liksom f. n. hänföras till rese- och traktamentsklass

II B.

4 mom. Tjänstgöringst r akta mente.

Prästlönekommittén har erinrat om att huvudstadgandet angående tjänstgöringstraktamente

åt civilstatstjänstemännen m. fl. återfinnes i 33 § 3

mom. Saar, medan detaljbestämmelserna härutinnan äro meddelade i 20 §

3 mom. tilläggsbestämmelserna till Saar. Enligt kommitténs mening böra

i den tilltänkta supplementförfattningen till Pr intagas närmare tillämpningsföreskrifter

angående tjänstgöringstraktamente åt präst med i huvudsak

samma innehåll som de i nyssnämnda tilläggsbestämmelser utformade.

Yttrandena över slutbetänkandet innehålla icke någon erinran mot vad

kommittén här föreslagit.

5 mom. Ersättning för flyttningskostnad.

Prästlönekommittén har ansett, att övervägande skäl tala för att regleringen

härav i huvudsak anpassas efter de för folkskollärarna gällande bestämmelserna

(Arf 25 § SFS 565/1948 4 och 13 §§ samt SFS 382/1944). Med

hänsyn till att med prästtjänsterna som regel följer tjänstebostad, torde

enligt kommittén en eventuell rätt till omplaceringstraktamente få ringa

betydelse för priserna. Kommittén anser därför lämpligt att detta spörsmål,

om så finnes erforderligt, upptages till närmare behandling först sedan

verkningarna av prästernas förflyttningsskyldighet kunna överblickas.

Yttranden. Statens lönenämnd har påpekat, att kommitténs förslag på

denna punkt innebär bl. a., alt präst icke skulle erhålla ersättning för flyttningskostnad

vid flyttning, som står i samband med befordran. Några skäl

för en mindre förmånlig behandling i detta avseende av prästerna än av

statstjänstemän i allmänhet ha enligt lönenämnden icke anförts av kommittén.

Jämväl domkapitlen i Lunds, Karlstads, Härnösands, Luleå och

Visbi] stift, stiftnämnderna i Lunds och Luleå stift samt de prästerliga

personalorganisationerna ha ansett anledning saknas att på ifrågavarande

punkt avvika från de för statstjänstemannen i allmänhet gällande bestämmelserna.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kung!. Maj ds proposition nr 156.

Domkapitlet och sliftsnämnden i Luleå stift samt Sveriges yngre prästers

förbund ha föreslagit, att prästerna vid löneregleringen skola tillerkännas

rätt till omplaceringstraktamente i likhet med statstjänstemännen.

7 mom. Biträ desersättning åt ärkebiskopen.

Prästlönekommittén har härom framhållit följande.

Bestämmelserna i detta moment äro överflyttade från 9:e punkten biskopsavlöningsförordningen.

Vissa tilllämpningsföreskrifter till detta stadgande

äro nu meddelade i 7 punkten cirkuläret den 30 april 1937 angående

biskopsgårds förvaltning m. m. Ärkebiskopens bilrädesersätlning är

för närvarande maximerad till 7 000 kronor för år. Då ifrågavarande ersättning

till sin natur icke är någon egentlig avlöningsförmån, kan ifrågasättas,

huruvida bestämmelser härom borde intagas i Pr. Liknande invändningar

kunna emellertid även göras mot vissa andra i detta reglemente

reglerade ersättningar. Framhållas må också i detta sammanhang, att Saar

exempelvis innehåller vissa föreskrifter om expensersättningar till förste

provinsialläkare. Då ett införande av bestämmelser om biträdesersättningen

i prästlönereglementet i sin tur möjliggör en enklare avfattning av 6

§ kyrkofondslagen, har kommittén låtit ett huvudstadgande om denna ersättning

inflyta i förevarande moment. Biträdesersättningens belopp anser

kommittén lämpligast böra regleras i tilläggsbestämmelserna till prästlönereglementet.

Till frågan om beloppets storlek har kommittén icke anledning

att taga ställning.

Yttranden. Enligt statens lönenämnd böra bestämmelser om ärkebiskopens

biträdesersättning icke intagas i Pr. Domkapitlet i Linköpings stift

samt domkapitlet och stiftsnämnden i Lunds stift ha föreslagit en sådan av

fattning av förevarande moment att även annan biskop än ärkebiskopen

skall kunna tilldelas biträdesersättning. 8

8 mom. U 11 a n d s t i 11 ä g g.

Prästlönekommittén har i specialmotiveringen till detta moment uttalat

följande.

De för innevarande budgetår gällande bestämmelserna av avlöningsförmånerna

vid kyrkoherdetjänsterna i de svenska församlingarna i utlandet

äro meddelade i brev till statskontoret den 19 maj 1950 angående avlöning

till pastorer vid svenska församlingar i utlandet. Enligt nämnda brev utgår

till här avsedda kyrkoherdar tillfälligt utlandstillägg med årliga grundbelopp,

varierande mellan 1 600—2 600 kronor. Dessa grundbelopp kunna

efter Kungl. Maj:ts särskilda prövning provisoriskt förhöjas. Kommittén

anser sig sakna anledning att i samband med lönereglering på grund av

rådande valutaförhållanden m. m. föreslå någon ändring av dessa belopp.

I mån av behov synas de, liksom för närvarande, kunna provisoriskt upphjälpas.

Vid bedömande av skäligheten av utlandstilläggens storlek bör

hänsyn tagas därtill, att för utlandskyrkoherdarna föreslagits rätt till fri

tjänstebostad. I likhet med de inom utrikesförvaltningen förekommande

ortstilläggen böra utlandstilläggens grundbelopp icke fixeras i avlönings
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

95

reglementet. Bestämmelserna om dessa tillägg synas kommittén böra meddelas

i särskild ordning.

Vad i förevarande moments andra stycke föreskrivits om barntillägg

motsvarar nu gällande bestämmelser.

De i fjärde och femte styckena föreslagna löneförmånerna, flyttningsbidrag

och resebidrag, tillkomma för närvarande icke de svenska utlandskyrkoherdarna.

Till utrikesförvaltningens personal utgå emellertid motsvarande

förmåner. Enligt kommitténs mening tala goda skäl för att dessa bidrag

även böra medgivas de svenska utlandspastorerna.

Kommittén har emellertid icke ansett tillräckliga skäl föreligga att för

kyrkoherden i Buenos Aires införa motsvarighet till utrikesrepresentationens

utomeuropeiska tillägg. Skulle anledning därtill framdeles uppkomma,

synes detta kunna tekniskt anordnas genom en motsvarande förhöjning av

utlandstillägget.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser skall utlandskyrkoherde,

som jämte honom tillkommande prästerlig avlöning uppbär särskilt arvode

eller annan fast ersättning för tjänsteuppdrag vid sidan av pastorstjänsten,

för tid, varunder dylik ersättning utgår, vidkännas en häremot svarande

minskning av utlandstilläggets grundbelopp. Enligt kommitténs mening

bortfalla genom prästlönereglementets bestämmelser om förening av tjänst

med tjänstebefattning eller uppdrag grunderna för nyss angivna specialstadgande.

Yttranden. Beträffande det föreslagna förflyttningsbidraget har statskontoret

anfört i huvudsak följande.

Då förflyttningsbidraget i stort sett kommer att utgå med belopp motsvarande

vederbörande befattningshavares månadslön i den nya tjänsten,

skulle samma bidrag komma att utgå vid flyttning till Köpenhamn och till

Buenos Aires. En sådan ordning finner statskontoret icke tillfredsställande.

Ämbetsverket vill i stället förorda, att dessa befattningshavare liksom

hittills erhålla bidrag till flyttningskostnad efter prövning av Kungl. Maj :t i

varje särskilt fall. Bidrag synes härvid böra beräknas allenast för kostnaderna

utomlands från och till närmaste svenska hamn. Bidraget bör icke

överstiga 75 % av vare sig kostnaderna eller den ersättning, som skulle

ha beräknats vid tillämpning av flyttningskungörelsen.

Föredraganden. De av kommittén och under remissbehandlingen anförda

skälen för införande av ett engångsbidrag å 500 kronor till första anskaffning

av prästdräkt anser jag bärande. Jag biträder därför kommitténs

förslag i denna del. Däremot har jag — i likhet med en reservant inom kommittén

och vissa remissmyndigheter — icke funnit tillräckliga skäl föreligga

för att införa den föreslagna årliga prästdräktsersättningen, vilken jag sålunda

avstyrker.

Frågan om reglering av prästernas reseersättning har genom såväl omfattande

undersökningar redovisade i kommitténs båda betänkanden som

vad i remissyttrandena häröver anförts blivit ingående och allsidigt belyst.

Härav synes framgå, att det nuvarande systemet med särskilda resanslag

åt församlingsprästerna är behäftat med påtagliga brister både av teknisk

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

art och från rättvisesynpunkt. En övergång till systemet med reseersättning

enligt allmänna resereglementet -— med vissa jämkningar i besparingssyfte

— skulle, såsom kommittén framhållit, vara dels ägnad att aktivisera

prästernas pastoralvårdande verksamhet i församlingarnas intresse och dels

innebära mera adekvat kompensation åt befattningshavarna för havda reseutgifter.

Då jag trots det föreslagna systemets sålunda obestridliga fördelar

likväl icke anser mig kunna i nuvarande läge tillstyrka detsamma,

så beror det av tvenne härtill samverkande skäl, vilka i detta sammanhang

måste särskilt beaktas. Såsom i vissa remissyttranden framhävts, skulle

det föreslagna systemet med ersättning enligt resedagbok medföra administrativa

nackdelar för stiftsmyndigheternas vidkommande. För egen del

är jag förstående för den av flera stiftsmyndigheter uttalade tveksamheten

angående möjligheten att utan personalförstärkning pålägga stiftsexpeditionerna

en sådan ökning av göromålen, som det nya systemet skulle

medföra. 1 samband härmed må även framhållas, att jag tidigare i annat

sammanhang uttalat mig för en översyn av domkapitlens och stiftsnämndernas

inre organisation. Jag får vidare erinra om att resereglementet för

närvarande är föremål för en allmän översyn av särskilda sakkunniga,

1949 års reseersättningskommitté, vars uppdrag även innefattar granskning

av de inom olika förvaltningsområden gällande s. k. besparingsreglementena.

Av denna anledning ifrågasätter jag — i likhet med lönenämnden

— lämpligheten av att för prästerna nu meddela särskilda besparingsbestämmelser.

Med utfärdandet härav synes mig snarare böra anstå i avbidan

på statsmakternas ställningstagande till de förslag, som reseersättningskommittén

härutinnan kan komma att framlägga. På grund av vad jag

här sålunda anfört dels om den förutsatta översynen av statsadministrationen,

som bl. a. bör taga sikte på en rationalisering av domkapitels- och

stiftnämndsexpeditionernas verksamhet, och dels om den för närvarande

pågående översynen av statsförvaltningens reseersättningsbestämmelser, anser

jag mig icke kunna förorda, att det av kommittén föreslagna reseersättningssystemet

införes i samband med löneregleringen. Denna fråga

synes mig i stället böra upptagas till förnyad prövning vid senare tidpunkt.

Härvid bör enligt min mening jämväl övervägas möjligheten att lägga reseersättningens

gäldande enligt dylikt system på pastoraten. Denna möjlighet

torde även vara beroende av huruvida reseersättningskommitténs blivande

förslag resultera i förenklade bestämmelser.

Vid detta mitt ställningstagande förordar jag i stället, att det nuvarande

systemet med fasta och tillfälliga resanslag för församlingsprästerna tills

vidare bibehålies. Bestämmelserna härom äro meddelade i dels lagen den

9 december 1910 (nr 141) om reglering av prästerskapets avlöning, dels

lagen den 21 november 1925 (nr 449) om resanslag åt vissa präster i nyreglerade

pastorat, dels lagen den 21 december 1934 (nr 618) med ändrade

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

97

bestämmelser för ikraftträdandet av lagen den 21 november 1925 (nr 449)

om resanslag åt vissa präster i nyreglerade pastorat, dels reglementet den

15 februari 1935 (nr 17) för prästerskapets avlöning, dels ock cirkuläret

den 4 juni 1948 angående förskott åt präst för bestridande av utgifter för

resor i tjänsten. Oavsett att de i nyssnämnda författningskomplex innefattade

grunderna angående reseersättning även fortsättningsvis skola gälla,

böra ifrågavarande författningar av skäl, som sammanhänga med uppläggningen

av den kyrkligt-ekonomiska författningsregleringen för lönereformens

genomförande, likväl jämlikt kommitténs förslag upphävas. De upphävda

författningarna synas mig lämpligen böra ersättas med den av kommittén

i förevarande moment föreslagna generella bestämmelsen, att angående

ersättning vid resa i tjänsteärenden gäller vad därom stadgas i allmänna

resereglementet och i särskilda av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter.

Med hänsyn till vad jag förut anfört innebär denna bestämmelse,

att Kungl. Maj:t har att i enlighet med det däri innefattade bemyndigandet

i administrativ ordning reglera reseersättningen åt församlingsprästerna

enligt i huvudsak samma grunder, som för närvarande gälla. Såsom

kammarkollegiet föreslagit bör dock den nu lagbestämda maximeringen till

500 kronor av de fasta resanslagen, som gällt oförändrad sedan år 1925 —

med hänsyn till penningvärdesförsämringen och för nedbringande av antalet

tillfälliga resanslag — vid löneregleringen bortfalla. Vissa mindre avvikelser

i andra hänseenden torde även böra göras. Bland annat synes med hänsyn

till övergången till det nya lönesystemet vad i 3 kap. 2 § under punkterna

4 och 5 i reglementet för prästerskapets avlöning stadgats icke fortsättningsvis

böra tillämpas. Vid nyssnämnda föreskrifters utfärdande torde

även böra övervägas möjligheten att av administrativa skäl decentralisera

fastställandet av de tillfälliga resanslagen till domkapitlen. I anslutning

härtill må även framhållas, att Kungl. Maj:t i proposition nr 101 till

årets riksdag föreslagit, att den nuvarande maximeringen av kyrkofondsanslaget

till tillfälliga resanslag skall upphävas.

Reseersättning åt biskopar, kontraktsprostar ävensom pastoratsadjunkter

i vissa fall bör såsom hittills utgå enligt resereglementet.

För stifts- och kontraktsadjunkterna förordar jag, att i förenämnda proposition

nr 101/1951 föreslaget anslag å 125 000 kronor till reseersättningar

får även efter löneregleringen tills vidare för ändamålet disponeras.

Jag förordar, att prästernas reseersättning regleras i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som jag här angivit. Till frågan om reseersättningens

finansiering återkommer jag i annat sammanhang.

Vad prästlönekommittén föreslagit i fråga om tjänstgöringstraktamente

anser jag mig böra förorda.

I reglementsförslaget ha bestämmelserna om ersättning för flyttningskostnad

anpassats efter de föreskrifter, som härutinnan gälla för de kom
7

llihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 156.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

munalanställda lärarna. Vissa remissmyndigheter och personalorganisationerna

ha föreslagit, att prästerna skola i förevarande hänseende likställas

med statstjänstemannen. I likhet med kommittén anser jag för min del

övervägande skäl tala för att regleringen av prästernas flyttningskostnadsersättning

bör anordnas i enlighet med de bestämmelser, som redan gälla

för lärarna vid det statsunderstödda kommunala skolväsendet och kyrkomusikerna.

Jag förordar därför kommitténs förslag i denna del.

På av kommittén anförda skäl tillstyrker jag, att en bestämmelse om

biträdesersättning åt ärkebiskopen införes i reglementet. Nämnda ersättning

bör tills vidare utgå med nuvarande belopp, 7 000 kronor för år.

I proposition nr 101 till årets riksdag angående bl. a. anslag ur kyrkofonden

till särskild prästerlig verksamhet utom riket har föreslagits, att

utlandskyrlcoherdarna skola — med förlängning av nu gällande reglering

— under tiden den 1 juli 1951—den 30 juni 1952 erhålla, förutom tills vidare

utgående avlöningsförmåner, bl. a. tillfälligt utlandstillägg bestående

av grundbelopp och barnbidrag. Nämnda grundbelopp utgöra nu för kyrkoherden

i Berlin 2 600 kronor, envar av kyrkoherdarna i Paris, London och

Buenos Aires 2 000 kronor samt envar av kyrkoherdarna i Köpenhamn,

Helsingfors och Oslo 1 600 kronor. Barnbidrag utgår för närvarande till

utlandskyrkoherde, som på grund av försörjningsplikt underhåller barn

under 19 år, med 750 kronor för ett och 500 kronor för varje ytterligare

barn under 10 års ålder samt med 2.000 kronor för varje barn, som fyllt

10 år, allt för år räknat. I samma proposition har därjämte föreslagits, att

ett anslag ur kyrkofonden å 46 600 kronor — mot 36 600 kronor under innevarande

budgetår — skall ställas till Kungl. Maj :ts förfogande för förhöjning

av här avsedda grundbelopp under nyssnämnda tid.

I 8 mom. av förevarande paragraf har föreslagits, att utlandstillägg skall

utgå till utlandskyrkoherde enligt av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens

beslut meddelade bestämmelser. Enligt samma moment skall utlandskyrkoherde

därjämte erhålla barntillägg med samma belopp, varmed barnbidrag

nu utgår.

Vid prästlöneregleringens ikraftträdande skola självfallet de i förenämnde

proposition avsedda löneförmånerna åt utlandskyrkoherdarna upphöra

att utgå. Om reglementsförslaget i denna del godtages, vilket jag förordar,

ersättas de nuvarande barnbidragen med enligt samma grunder utgående

barntillägg. Jag föreslår därjämte, att de i detta moment avsedda utlandstilläggen

skola tills vidare utgå med samma belopp som de nuvarande

tillfälliga utlandstilläggens grundbelopp. I detta sammanhang anser jag

mig även böra förorda, att ett anslag ur kyrkofonden å 46 600 kronor för

helt budgetår -—- eller ett lika stort belopp som föreslagits i nyss berörda

proposition — från och med den 1 januari 1952 tills vidare ställes till

Kungl. Maj:ts förfogande för provisorisk förhöjning av de i momentet an
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

99

givna utlandstilläggen. Liksom hittills bör denna förhöjning även framgent

bestämmas av Kungl. Maj :t efter prövning för varje särskilt fall.

Med anledning av vad statskontoret framhållit, förordar jag, att utlandskyrkoherde

bör såsom hittills kunna medgivas bidrag till flyttningskostnad

efter prövning av Kungl. Maj :t i varje fall. I övrigt tillstyrker jag de i 8

mom. föreslagna bestämmelserna.

31 §. Kallort stillägg.

Att kallortstillägg enligt det statliga lönesystemet skulle tillerkännas

prästerna vid löneregleringen förutsatte kommittén såsom självklart. Däremot

syntes det kommittén icke kunna ifrågakomma — främst med hänsyn

till de i samma eller närbelägna orter stationerade statstjänstemännen

och kommunalanställda lärarna — att för prästernas vidkommande tillämpa,

jämte kallortstillägg, även ett från det gamla lönesystemet i arv taget

speciellt prästerligt ödebygdstillägg.

I sitt yttrande över principbetänkandet har kyrkomötet understrukit, att

ett borttagande av de nu utgående ödebygdstilläggen skulle, trots det föreslagna

lönesystemets kallortstillägg, innebära en relativ sänkning av lönestandarden

vid de flesta ödemarkstjänsterna. Härigenom skulle rekryteringen

till nämnda tjänster med deras för befattningshavarna besvärliga och

pressande tjänstgöringsförhållanden allvarligt äventyras. Efter att ha betonat,

att rekryteringen av ödemarkstjänsterna hittills främjats genom ödebygdstilläggen,

vilka verksamt bidragit till att unga präster av ekonomiska

skäl sökt sådana tjänster, har kyrkomötet vidare framhållit i huvudsak

följande.

Givetvis kunde kallortstilläggen bereda viss kompensation, men kyrkomötet

ville framhäva, att dessa tillägg, vilka också utginge vid tjänster i

städer och andra icke ödebygdsbetonade orter med betydligt gynnsammare

tjänstgöringsförhållanden, icke följde ödebygdstilläggens gradering. Sålunda

kunde det exempelvis hända, att vid tjänst, där ödebygdstillägg nu

utginge med 1 200 kronor jämte dyrtids- och kristillägg, tjänsteinnehavaren

skulle uppbära kallortstillägg med endast 240 kronor, under det att vid

tjänst, där ödebygdstillägg nu helt saknades, tjänstinnehavaren likaledes

skulle erhålla 240 kronor i kallortstillägg. Detta visade, att kallortstilläggen

såsom kompensation icke fyllde samma uppgift som de nu utgående ödebygdstilläggen.

Visserligen kunde det sägas, att den av kommittén föreslagna metoden

för inplacering av kyrkoherdebefattningarna i tjänsteklass liksom i någon

mån även den av kyrkomötet förordade inplaceringen av komministerstjänsterna

i viss utsträckning toge hänsyn till övre Norrlands särskilda förhållanden.

Delta borde verka till förmån för prästrekryteringen i allmänhet i

de båda nordligaste stiften men stärkte icke tillräckligt de egentliga ödebygdstjänsternas

ställning i förhållande till övriga befattningar inom dessa

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

stift. För kyrkomötet stode det därför klart, att särskild kompensation vore

erforderlig vid de prästerliga befattningarna i ödebygden. Vad åter anginge

formen för en dylik kompensation, funne kyrkomötet enklast och naturligast

vara att i princip bibehålla de redan existerande och efter förhållandena

avpassade ödebygdstilläggen. Om dessa utginge efter nuvarande grunder

men utan tillägg och med avdrag av beloppen för de blivande kallortstilläggen

— som givetvis skulle tillkomma alla präster, vilka enligt reglerna

för sådana tillägg åt statstjänstemän vore på grund av sin stationeringsort

därtill berättigade — så skulle de sålunda reducerade ödebygdstilläggen för

de båda stift, som det här gällde, komma att uppgå till omkring 50 000 kronor.

Befunnes emellertid denna väg oframkomlig, syntes det kyrkomötet

ligga närmast tillhands att tillerkänna ödebygdsprästerna en gynnsammare

tjänstårsberäkning. Ett tillägg av t. ex. 50 % av den i verkligheten intjänta

tiden torde därvid kunna anses skäligt.

Domkapitlet i Härnösand, som anfört i huvudsak samma synpunkter

med avseende å kallortstilläggen som kyrkomötet, har dessutom framhållit,

att enligt verkställd utredning ett borttagande av ödebygdstilläggen och

införande av kallortstilläggen skulle för de elva ödebygdsprästerna i Härnösands

stift, om hänsyn toges till endast dessa båda slag av lönetillägg, medföra

en årlig löneminskning på högst 1 633 och lägst 644 kronor.

Kammarkollegiet, domkapitlet i Luleå stift och de. prästerliga personalorganisationerna

ha anslutit sig till vad kyrkomötet yttrat rörande kommittéförslaget

i förevarande del.

Statens lönenämnd — liksom även riksräkenskapsverket — har ansett

sig i huvudsak kunna biträda kommitténs förslag på denna punkt. I anslutning

härtill må också framhållas, att lönenämnden i annat sammanhang

understrukit, att i och med att samma lönesystem tillämpades å präster och

statstjänstemän eventuella särbestämmelser för prästerna kunde få konsekvenser

i fråga om jämförliga statliga tjänstemannagrupper. Sådana särbestämmelser

borde därför enligt lönenämndens mening såvitt möjligt undvikas.

Prästlönekommittén har i sitt slutbetänkande ingående undersökt ödebygdsprästernas

relativa lönestandard efter löneregleringen och härom anfört

följande.

Det har i vissa remissyttranden gjorts gällande, att de nuvarande ödebygdstilläggens

ersättande med kallortstillägg skulle medföra en sänkning

av ödebygdsprästernas lönestandard i förhållande till övriga prästers i de

båda norrlandsstiften. En dylik nedpressning av den relativa lönenivån vid

de svårrekryterade ödebygdstjänsterna synes kommittén böra om möjligt

undvikas. För att erhålla klarhet i denna fråga har kommittén genom en

särskild utredning undersökt, huruvida löneregleringen i verkligheten får

det påstådda, för ödebygdsprästerna jämförelsevis oförmånliga utfallet.

Kommittén har härvid till en början låtit beräkna avlöningen vid varje kyrkoherde-

och komministerstjänst i Härnösands och Luleå stift dels enligt

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

101

gällande bestämmelser1, dels ock efter löneregleringen1 2. De nuvarande och

blivande spännvidderna mellan den högsta och lägsta av kyrkoherdelönerna

och av komministerslönerna ha härefter uträknats. Envar av de härvid

framkomna spännvidderna har sedan jämnt delats i fem löneskikt. Spännvidderna

och löneskikten framgå av följande sammanställning.

Enligt gällande bestämmelser.

Befattningshavare

Spännvidd

Löneskikt

1

2

3

4

5

5 498 kr. |

4 342 kr. {

12 328—

13 427

10 133—

11 002

13 428—

14 527

11 003—

11 870

14 528—

15 627

11 871 —

12 738

15 628—

16 727

12 739—

13 606

16 728—

17 826

13 607—

14 475

Komministrar.............

Enligt löneregleringen.

Befattningshavare

Spännvidd

Löneskikt

1

2

3

4

5

Kvrkoherdar.............

5 790 kr. {

3 672 kr. {

14 352—

15 509

12 972—

13 703

15 510—

16 667

13 704—

14 438

16 668—

17 825

14 439—

15 173

17 826—

18 983

15 174—

15 908

18 984—

20 142

15 909—

16 644

Alltefter den uträknade avlöningen vid vederbörande tjänst ha sedan

samtliga ordinarie församlingspräster — uppdelade på innehavare av dels

ödebygdstjänster3, dels ock icke ödebygdstjänster — inplacerats i det för

varje kyrkoherde eller komminister tillämpliga löneskiktet. Resultatet av

denna differentiering redovisas i efterföljande tablå 1.

I tablån har angivits, huru många av samtliga tjänster i ett visst löneskikt,

som äro ödebygdstjänster och icke-ödebygdstjänster. Huruvida löneregleringen

medför en relativ förbättring eller försämring framgår vid en

jämförelse mellan procenttalen i kol. a och b. Vid en dylik jämförelse kan

fastställas, att löneregleringen icke medför någon försämring av ödebygdsprästernas

relativa lönestandard utan tvärtom en mindre förbättring. Efter

löneregleringen komma sålunda samtliga tjänster i högsta löneskiktet att

vara ödebygdstjänster, medan före löneregleringen dylika tjänster allenast

1 I den nuvarande avlöningen ha inräknats: grundavlöning, provisorisk tilläggslön,

ödebygdstillägg, nådårstillägg, dyrtidstillägg, kristillägg, provisoriskt lönetillägg, uppvärmningsbidrag

och förmån av hyresfri bostad med samma belopp som bostadsavdraget

enligt prästlönekommitténs förslag; härefter har familjepensionsavdraget frånräknats.

2 Avlöningen har härvid beräknats efter lönen i respektive tjänsts tredje löneklass,

då enligt den senast tillgängliga officiella lönestatistiken denna löneklass är den i

praktiken genomsnittliga. Kostnadsberäkningarna i priistlönepropositionen verkställdes

också under antagandet, att prästerna i genomsnitt vore placerade i tredje löneklassen.

Språktillägg ingå efter de i sluthetänkandet föreslagna grunderna.

3 Med ödebygdstjänster avses här sådana tjänster, vid vilka ödebygdstillägg f. n.

utgå.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

utgöra 85 procent av tjänsterna i samma löneskikt. Vidare utgöra i näst

högsta löneskiktet ödebygdstjänsterna före löneregleringen 44 procent men

efter densamma 57 procent av tjänsterna i detta löneskikt.

Den verkställda utredningen utvisar därjämte, att den genomsnittliga löneökningen

genom löneregleringen blir, om man utgår från en medelplacering

i tredje löneklassen, för ödebygdspräst 2 128 kronor och för icke-ödebygdspräst

1 926 kronor för år.

Framhållas må även, att de vid löneregleringen tillämpliga grunderna för

inplacering av kyrkoherdar och komministrar i lönegrader verka synnerli-*

gen förmånligt för ödebygdsprästerna i jämförelse med rikets ordinarie

församlingspräster i övrigt. Av ödebygdskyrkoherdarna komma nämligen

46 (14) procent att tillhöra Ca 33, 50 (17) procent Ca 31, 4 (55) procent

Ca 29 och icke någon (14) Ca 27 samt av ödebygdskomministrarna 74 (13)

procent Ca 28, 24 (21) procent Ca 27, 2 (39) procent Ca 26 och icke någon

(27) Ca 25. (De inom parentes angivna procenttalen avse rikets kyrkoherdar

respektive komministrar i övrigt.)

Med hänsyn till bl. a. här anförda förhållanden kan kommittén för sin del

icke förorda, att de speciellt prästerliga ödebygdstilläggen bibehållas i någon

form.

Det av kyrkomötet framförda alternativa förslaget att medgiva förmånligare

tjänstårsberäkning för ödebygdsprästerna synes kommittén närmast

vara av beskaffenhet att — om det anses böra till prövning upptagas —- böra övervägas vid den pågående översynen av prästvalslagstiftningen.

De för civilstatstjänstemännen gällande föreskrifterna om kallortstilllägg

äro meddelade i 14 § Saar, 21 § tilläggsbestämmelserna till samma

reglemente och kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 533) med vissa bestämmelser

om kallortstillägg. Sistnämnda författning bör göras tillämplig även

för prästerna.

Tablå 1. Löneavvägningen vid kyrkoherde- och kommmisterstjänsterna i

Härnösands och Luleå stift.

Löneskikt (5

för vardera

kyrkoherdar

och kommi- nistrar)

Härnösands stift

Luleå stift

Båda stiften

Ödebygds-

tjänster

Övriga

tjänster

Ödebygds-

tjänster

Övriga

tjänster

Ödebygds- tjänster

Övriga

tjänster

Enligt

gäll.

best.

Enligt

löne-

regl.

Enligt

gäll.

best.

Enligt

löne-

regl.

Enligt

gäll.

best.

Enligt

löne-

regl.

Enligt

gäll.

best.

Enligt

löne-

regl.

Enligt

gäll.

best.

Enligt

löne-

regl.

Enligt

gäll.

best.

Enligt

löne-

regl.

Procenttal

Procenttal

Procenttal

Procenttal

Procenttal

Procenttal

a

b

C

d

a

b

C

d

a

b

C

d

Lägsta ....

Näst lägsta.

Mellersta ..

Näst högsta

Högsta ....

0

0

12

20

100

0

0

6

28

100

COOOO O

O O OO O O

100

100

94

72

0

0

0

9

56

90

0

5

13

66

100

100

100

91

44

10

100

95

87

34

0

0

0

10

44

85

0

1

9

57

100

100

100

90

56

15

100

99

91

43

0

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

103

Yttranden. Domkapitlet i Härnösands stift, domkapitlet och stiftsnämnden

i Luleå stift samt de prästerliga personalorganisationerna ha i avgivna

vttranden över slutbetänkandet under åberopande av särskilda utredningar

gjort gällande, att löneregleringen skulle medföra en sänkning av vissa ödebygdsprästers

löneställning i förhållande till andra ödebygdsprästers och

till icke-ödebygdsprästers i dels samina pastorat, dels samma stift och dels

annat stift. I dessa utredningar — utom den av domkapitlet i Härnösands

stift förebragta — har dock bortsetts från olikheterna i dyrortsplacering

och i bostadsavdrag samt från de föreslagna språktilläggen1. Med stöd av

de verkställda utredningarna ha de nämnda myndigheterna och personalorganisationerna

föreslagit, att ett speciellt lönetillägg skall även efter löneregleringen

utgå vid de nuvarande ödebygdstjänsterna för rekryteringens

säkerställande till dessa befattningar. Det här avsedda lönetillägget bör enligt

dessa remissinstanser för varje ifrågakommande tjänst bestämmas till

ett belopp motsvarande det nuvarande ödebygdstillägget minskat med det

blivande kallortstillägget jämte dyrtidskompensation å nämnda belopp.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Luleå stift ha i anledning av kommittéförslaget

i denna del därjämte uttalat följande.

Den undersökning, som refereras i betänkandet, är enligt domkapitlets

mening alltför generell och visar ej hur saken ställer sig i de enskilda fallen.

En präst, som står tvekande inför valet, huruvida han skall söka en

ödebygdstjänst eller ej, lockas säkert icke att söka därför att den genomsnittliga

löneökningen genom löneregleringen blivit för en ödebygdspräst

2 128 kronor och för en icke-ödebygdspräst 1 926 kronor för år räknat.

Domkapitlet vill också framhålla, att resultatet av undersökningen säkert

blivit ett helt annat, om i densamma ingått kyrkoadjunktstjänstema och

språktillägget, som avses utgå för särskilda kvalifikationer och prestationer,

vilka fordras av prästerna i finnbygden, ej medräknats. Tyvärr har tiden

icke medgivit för domkapitlet att på så sätt utvidga undersökningen. Om

man emellertid skall få en rättvisande jämförelse, är det nödvändigt, att

man håller sig till tjänster med i huvudsak samma grundlön och tillåter sig

domkapitlet rörande resultatet av sådana jämförelser hänvisa till den vid

domkapitlets utlåtande fogade utredningen. Domkapitlet får alltså bestämt

vidhålla sitt tidigare förslag om dessa tillägg.

Skulle emellertid icke detta vinna beaktande, anser domkapitlet nödvändigt,

att kompensation beredes ödebygdsprästerna i enlighet med 1948 års

kyrkomötes förslag på så sätt att för tjänstgöring i ödebygd tillämpas en

förmånligare tjänstårsberäkning än eljest. En sådan förmån synes dock böra

förbindas med villkor, att ödebygdstjänstgöringen varit av viss längd. Huru

lång densamma bör vara, är emellertid domkapitlet för närvarande ej berett

att taga ställning till. Därest ödebygdstilläggen nu helt borttagas, vill domkapitlet

förorda, att det uppdrages åt de för översyn av prästvalslagstiftningen

särskilt tillkallade sakkunniga att upptaga härovan berörda spörsmål

till behandling.

l Med ödebygdspräster avses här sådana tjänster, vid vilka ödebygdstillägg f. n. utgå.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

Kammarkollegiet, som i sitt utlåtande över principbetänkandet uttalat

vissa betänkligheter mot ödebygdstilläggens utbytande mot de i regel lägre

kallortstilläggen, har i yttrandet över slutbetänkandet framhållit att, då

högre språktillägg nu föreslagits och språktilläggen i regel torde komma alt

utgå till de präster, vilka för närvarande uppbära ödebygdstillägg, kompensation

för de bortfallna ödebygdstilläggen härigenom torde beredas

prästerna. På grund härav har kollegiet icke haft något att erinra mot

kommitténs förslag på denna punkt.

Föredraganden. Av skäl som statens löncnämnd framhållit synes det

icke böra ifrågakomma att efter prästernas inordnande under det statliga

lönesystemet bibehålla det hittillsvarande prästerliga ödebygdstillägget i en

eller annan form. En sådan åtgärd skulle otvivelaktigt få konsekvenser i

fråga om jämförliga tjänstemannagrupper. Av den av prästlönekommittén

förebragta utredningen angående löneregleringens verkningar med avseende

å de s. k. ödebygdstjänsterna i rikets båda nordligaste stift torde f. ö.

kunna utläsas, att löneregleringens verkningar bli gynnsammare för ödebygdsprästerna

än för rikets övriga ordinarie församlingspräster, även om

ödebygdstilläggen slopas. Detta synes gälla även efter den jämkning av

grunderna för kyrkoherdarnas inplacering i lönegrad, som jag i ett tidigare

sammanhang förordat.

Under remissbehandlingen har med hänvisning till en särskild undersökning

anmärkts, att ödebygdstilläggens borttagande vid löneregleringen

skulle medföra en försämring av den relativa löneställningen för vissa ödebygdspräster.

Den åberopade undersökningen kan dock icke anses såsom

i detta sammanhang relevant, då den — beträffande Luleå stift — icke

bygger på de totala löneförmånerna och därjämte är behäftad med vissa

tekniska brister. I några enstaka fall torde likväl en dylik relativ försämring

inträda. Med den genomgripande omläggning av prästlöneväsendet,

som lönereformen innebär, kunna emellertid sådana verkningar icke undvikas.

Med hänsyn till vad jag här framhållit avstyrker jag i likhet med kommittén

ödebygdstillägg för prästerna. Enligt vad jag inhämtat kommer

frågan om en förmånligare tjänstårsberäkning för ödebygdsprästerna att

av särskild anledning upptagas till övervägande vid den pågående översynen

av prästvalslagstiftningen. 32

32 §. Språktillägg.

Ett särskilt språktillägg å 150 kronor för år föreslogs i principbetänkandet

skola utgå till prästerna i Norrbottens och Lappmarkens finsk- eller

lapsktalande församlingar. Vid det föreslagna lönetilläggets avvägning ansåg

sig kommittén böra taga hänsyn till att det vissa folk- och småskol
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

105

lärare inom rikets nordligaste gränsorter f. n. tillkommande språktillägget

utginge med nyssnämnda belopp.

I sitt yttrande över principbetänkandet har kyrkomötet uttalat, att det

föreslagna språktillägget borde väsentligt höjas, därest detta speciella lönetillägg

över huvud skulle utgöra en faktor ägnad att stimulera rekryteringen

till de arbetstyngda prästbeställningarna i övre Norrlands två- och trespråkiga

bygder. Särskilda utskottet har i sitt — på ifrågavarande punkt

av kyrkomötet godtagna — utlåtande anfört bl. a. följande.

Kommitténs jämförelse mellan ett prästerna tillkommande språktillägg

och det tillägg, som på grund av pedagogiska svårigheter utginge till vissa

av finnbygdens lärare, funne utskottet näppeligen hållbar. Prästerna

måste i motsats till lärarna behärska och använda finska — i färre fall

lapska — språket. Detta innebure i och för sig en hård arbetsbelastning

och betydde i en mängd fall en faktisk tjänstedubblering, eftersom vid

gudstjänsterna, både i kyrkan och särskilt i byarna, prästerna mycket ofta

måste predika på såväl finska eller lapska som svenska. Utskottet ansåge

sig därför i anslutning till en i ämnet väckt motion böra förorda en väsentlig

höjning av de föreslagna språktilläggen, men funne skäl tala för

att de utginge med ett enhetligt belopp av 900 kronor för år och icke —

såsom i motionen föreslagits — differentierade i tre olika belopp.

Domkapitlet i Luleå har funnit en betydande höjning av språktilläggen

erforderlig, om dessa tillägg skulle fylla sitt ändamål . I anslutning härtill

framhåller domkapitlet i huvudsak följande.

Man finge ej heller glömma bort, att prästerna ofta hade betydande

kostnader för inlärandet av språket. Många gånger hände det, att de vistades

en tid i Finland för att riktigt lära sig finska. Med hänsyn till att

begagnandet av det främmande språket vid de olika tjänsterna vore betydligt

skiftande, kunde det ifrågasättas, huruvida icke tilläggen borde differentieras.

För sådant fall ville domkapitlet föreslå, att de finge utgå med

800, 1 000 och 1 200 kronor efter domkapitlets bedömande. Ansågs differentiering

ej böra ifrågakomma, borde tillägget utgå med lägst 1 000 kronor.

Av de prästerliga personalorganisationerna har allmänna svenska prästföreningen

tillstyrkt kyrkomötets yrkande och Sveriges yngre prästers förbund

domkapitlets i Luleå förslag på ifrågavarande punkt; förbundet har

därjämte ansett, att vid bruk av två främmande språk (finska och lapska)

borde för det andra främmande språket ett ytterligare, reducerat språktillägg

kunna utgå.

Statens lönenämnd har uttalat, alt i de fall då präst måste kunna förrätta

gudstjänst och utföra andra prästerliga bestyr med begagnande av

finska eller lapska språken, kraven på hans färdighet i språket i fråga

finge anses så stora, att det vore befogat med ett språktillägg, som utginge

med större belopp än motsvarande löneförmån för lärarna i finnbygdens

skoldistrikt. Lönenämnden förordade därför för sin del, att språktillägget

till prästerna fastställdes till 000 kronor.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Kammarkollegiet har framhållit, att vad kyrkomötet anfört i denna fråga

syntes motivera en höjning av det föreslagna språktillägget för vissa

präster i Luleå stift.

Riksräkenskapsverket, som ifrågasatt, huruvida språktillägg å 150 kronor

för år kunde ha någon nämnvärd betydelse för rekryteringen av präster

till de flerspråkiga församlingarna, har förordat, att nämnda lönetilllägg,

därest de ansåges erforderliga, måtte bestämmas till högre belopp än

kommittén föreslagit.

Prästlönekommittén har i slutbetänkandet upptagit frågan om prästernas

språktillägg till förnyad behandling och därvid förordat en differentiering

av språktilläggen i tre belopp, nämligen 200, 400 och 600 kronor för

år. Såsom skäl för sitt ändrade ställningstagande anför kommittén i huvudsak

följande.

Vid avgivandet av sitt principbetänkande var kommittén underkunnig

om, att de för tillskapandet av ett prästerligt språktillägg i betänkandet

anförda skälen finge anses vara av en helt annan beskaffenhet och styrka

än de, som åberopas för finnbygdslärarnas likahenämnda lönetillägg. Att

en begränsning av språktillägget för finn- och lapprästerna till samma

belopp som lärarlönetillägget i viss män innebure en underkompensation

av de merprestationer, som den åsyftade löneförmånen avsåg att gottgöra,

därom var kommittén även medveten. Med hänsyn härtill och till önskemålet

att säkerställa rekryteringen till ödebygdstjänsterna i det nordligaste

stiftet vill kommittén icke motsätta sig en höjning — såsom bland annat

statens lönenämnd förordat — av de föreslagna prästerliga språktilläggen.

I fråga om lämpligheten av en differentiering av språktillägget må framhållas,

att å ena sidan tilläggets natur av ersättning för kostnad och tidsspillan

för språkkunskapernas förvärvande och bibehållande talar för ett

enhetligt tillägg, varför även lönetekniska synpunkter kunna anföras. Å

andra sidan lärer man näppeligen kunna bortse från att finska eller lapska

språken i praktiken måste begagnas av ifrågavarande präster i mycket

olika omfattning under ämbetsutövningen alltefter församlingarnas struktur

i språkligt hänseende. Då förrättnings hållande på något av dessa

språk givetvis kräver en betydligt större insats i fråga om förberedelse än

eljest, anser kommittén, att vid en höjning av språktilläggens belopp skäl

föreligga för en differentiering av språktillägget efter den mycket skiftande

frekvensen av sådana förrättningar. Härtill kommer, att vissa församlingspräster

äro hänvisade till att i sin tjänstutövning använda både finska

och lapska språken. På grund härav och av vad kommittén nyss framhållit

med avseende å språktilläggets avvägning anser sig kommittén böra

föreslå, att språktillägget differentieras i tre belopp, vilka skäligen böra

bestämmas till 200, 400 och 600 kronor för år. Det bör ankomma på Kungl.

Maj :t att, efter förslag av vederbörande domkapitel, bestämma de olika

språktilläggsbeloppens tillämpning vid ifrågavarande tjänster. Med en sådan

avvägning av språktillägget torde denna löneförmån kunna i någon

mån bidraga till att lätta de nuvarande rekryteringssvårigheterna vid

ifrågavarande tjänster.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

107

Enligt verkställd beräkning kommer den av kommittén föreslagna höjningen

av språktilläggens belopp att föranleda en utgiftsökning med allenast

omkring 4 000 kronor.

I två till slutbetänkandet fogade reservationer ha dels ledamöterna herrar

Berger och Helander föreslagit, att språktillägget åt prästerna skall

differentieras i tre årliga belopp å 400, 600 och 800 kronor, dels ock ledamoten

herr Mårtensson föreslagit, att det prästerliga språktillägget skall

bestämmas till samma belopp, vartill motsvarande lönetillägg för vissa

folkskollärare fastställts. Enligt herr Mårtenssons mening är det icke

lämpligt att fastställa ett högre språktillägg för prästerna än det för närvarande

till vissa lärare utgående, förrän frågan om en rättvis avvägning

av språktilläggen mellan de olika tjänstegrupperna blivit helt klarlagd.

Yttranden. Statskontoret har biträtt den av herr Mårtensson avgivna

reservationen angående avvägningen av språktilläggens belopp.

Statens lönenämnd har ifrågasatt, om tillräckliga skäl föreligga för en

differentiering av språktillägget på tre olika belopp. Mot beloppens storlek

har lönenämnden i och för sig icke funnit anledning till erinran.

Domkapitlet och stiftsnämnden i Luleå stift ha funnit de av kommittén

föreslagna beloppen alltför låga och därvid anfört bl. a. följande.

Domkapitlet har tidigare utförligt redogjort för de svårigheter, som äro

förknippade med rekryteringen av ifrågavarande tvåspråkiga tjänster och

de besvärligheter innehavarna av dessa tjänster måste underkasta sig.

Domkapitlet är förvissat om att underlättandet av rekryteringen till dessa

tjänster, vilket får anses vara tilläggens huvudsakliga uppgift, ej märkbart

kan främjas med så låg kompensation, som kommittén föreslagit, och vidhåller

alltjämt sitt tidigare förslag, att tilläggen bestämmas till 800, 1 000

och 1 200 kronor. Enligt av domkapitlet åt kommittén gjord preliminär

uppdelning av tjänsterna på de olika grupperna skulle i lägsta gruppen

komma 12, i mellersta gruppen 11 och i högsta gruppen 10. Den sammanlagda

kostnaden för språktilläggen enligt domkapitlets förslag skulle bliva

32 600 kronor. Denna kostnad synes icke alltför avskräckande. Det gäller

dock till stor del en gränsbygd, där det måste anses vara av stor nationell

betydelse att rekryteringen av präster ej försummas. Därest domkapitlets

förslag likväl skulle anses för högt, synes anledning icke föreligga att gå

under vad statens lönenämnd föreslagit. Håller man sig till detta förslag,

bör vid en differentiering av tilläggen desamma ej bestämmas lägre än

till 400, 600 och 800 kronor. Kostnaderna skulle då bliva 19 400 kronor.

De prästerliga personalorganisationerna ha föreslagit, att språktilläggen

skola bestämmas till 800, 1 000 och 1 200 kronor för år.

Föredraganden. Uppenbart är att hållande av kyrkliga förrättningar på

finska och lapska språken förutsätter en ingående kunskap i dessa språk.

Ett förhållandevis omfattande ordförråd och en god insikt i övrigt i dessa

språk torde sålunda vara nödvändiga förutsättningar för att prästen på

ett värdigt sätt skall kunna utföra dylika förrättningar. Av dessa präster

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

fordras otvivelaktigt betydligt större språkkunskaper än av de finnbygdslärare,

som för närvarande åtnjuta ett särskilt språktillägg. Dessa lärare

ha icke att undervisa i finska språket utan endast att använda detsamma

såsom pedagogiskt hjälpmedel. Med hänsyn till de speciella förhållanden,

som föreligga för de präster som avses skola erhålla språktillägg, vill jag

icke motsätta mig, att dessa tillägg under det nu förordade löneläget utgå

med de av kommittén föreslagna beloppen. Det torde få ankomma på Kungl.

Maj :t att utfärda närmare bestämmelser i ämnet.

33 §. Prostarvoden.

I fråga om arvoden åt kontraktsprostarna föreslog kommittén i principbetänkandet,

att dessa befattningsarvoden skulle — med frångående av de

för närvarande tillämpade grunderna — utgå efter antalet ordinarie präster

och kyrkoadjunkter i kontraktet, kontraktister, samt differentieras i

tre olika årsbelopp. Prostarvodet, vilket icke borde vara automatiskt dyrtidsreglerat

och ej heller pensionsgrundande, skulle i kontrakt med färre

än 15 kontraktister utgöra 1 200 kronor, i kontrakt med 15—25 kontraktister

1 500 kronor och i kontrakt med flera än 25 kontraktister 1 800 kronord.

Med hänsyn till att ojämnheten i den nuvarande kontraktsindelningen

påkallade en översyn av denna, ansåg kommittén, att den föreslagna

arvodesregleringen endast borde ha provisorisk karaktär.

I sina över kommitténs principbetänkande avgivna utlåtanden voro kammarkollegiet,

statskontoret, riksrukenskapsverket och statens tönenämnd

kritiskt inställda mot kommitténs förslag om prostarvodena.

Kammarkollegiet har härvid bl. a. erinrat, hurusom på grund av 1932

års omläggning av boställsförvaltningen och systemet för prästlönernas finansiering,

kontraktsprostarnas åligganden med avseende å syner och ekonomiska

besiktningar å prästlöneboställen och prästgårdar samt arrendeuppskattningar

å löneboställen ävensom granskningen av avräkningarna

mellan pastoraten och kyrkofonden bortfallit. Genom avvecklingen av

klockarboställena bortfölle även kontraktsprostens skyldighet att närvara

såsom konsistorieombud vid syner och ekonomiska besiktningar å dylika

boställen. Även i vissa andra avseenden skulle kontraktsprostarnas arbetsbörda

eventuellt kunna minskas. Kollegiet hade sålunda i annat sammanhang

ifrågasatt nödvändigheten av att kontraktsprosten fungerade som

mellaninstans vid kollektredovisningen. Utvecklingen inom det kyrkliga

livet hade visserligen föranlett stiftsledningarna att pålägga kontraktsprostarna

nya uppgifter, men detta torde i och för sig knappast motivera den

föreslagna stora höjningen av prostarvodena, vilka även jämförda med de

befattningsarvoden, som utginge till vissa statstjänstemän enligt bilaga D

till kungörelsen med tilläggsbestämmelser till statens allmänna avlöningsreglemente

(1948: 564), föreföllo alltför höga. På grund av det anförda

avstyrkte kollegiet kommitténs förslag till arvodesreglering för kontraktsprostarna.

En mera genomgripande förändring av de nuvarande bestämmelserna

om kontraktsprostarnas arvoden och reseersättningar borde före
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

109

gås av cn översyn och reglering icke bara av kontraktsindelningen utan

även av hela kontraktsprostinstitutionen.

Statskontoret har framhållit, att då kyrkolagens stadganden om kontraktsprostarna

numera vore mycket föråldrade, någon tidsenlig reglering

av prostarnas ämbetsåligganden allenast funnes i de inom vissa stift av

domkapitlet utfärdade prostinstruktionerna. En närmare granskning av

kvarstående ämbetsåligganden syntes giva vid handen, att ämbetets betydelse

numera så starkt nedgått, att tillräckliga skäl knappast funnes för dess

bibehållande, i vart fall i dess nuvarande form.

Statskontoret ville i detta sammanhang erinra om vad kyrkolagsutskottet

i betänkande nr 21 vid 1934 års kyrkomöte anfört angående

kontraktsprostarnas arbetsuppgifter. Utskottets härvid gjorda uttalande

syntes vitsorda, att de arbetsuppgifter, som numera åvilade kontraktsprostarna,

näppeligen vore av så maktpåliggande beskaffenhet, att

särskild ersättning härför kunde anses motiverad. På grund härav föresloge

statskontoret, att Kungl. Maj :t, innan prostarvodena slutligt reglerades,

föranstaltade om icke blott cn översyn av kontraktsindelnipgcn i riket

utan även en utredning om prostämbetets bibehållande överhuvud. Därest

prostämbetet skulle anses böra bibehållas, borde en stadga för rikets

kontraktsprostar utfärdas, vilken lämnade klart besked om de ämbetsåligganden,

som åvilade prostarna. I avvaktan på resultatet av den förordade

utredningen borde prostarvodet bestämmas till ett för alla prostar lika belopp

å förslagsvis 500 kronor om året.

Statens lönenämnd har funnit det tveksamt, om en sådant höjning av

prostarvodena, som kommitténs förslag i flertalet fall innebure, vore motiverad,

och har därför ifrågasatt, huruvida icke arvodena — i avbidan på

en översyn av kontraktsindelningen i riket — kunde fastställas till förslagsvis

900, 1 200 respektive 1 500 kronor. I varje fall syntes anledning icke

föreligga att höja prostarvodena i de minsta kontrakten till 1 200 kronor.

I detta sammanhang har lönenämnden även ifrågasatt lämpligheten av att

taga antalet kontraktister till utgångspunkt för beräknandet av prostarvodenas

storlek. Kontraktets areal och antalet pastorat inom kontraktet förefölle

nämligen lönenämnden ha direkt inverkan på kontraktsprostens arbetsuppgifter.

Riksräkenskapsverket har förslagit, att prostarvodena måtte avvägas i

närmare anslutning till nu utgående belopp.

Kyrkomötet samt domkapitlen och stiftsnämnderna i samtliga stift ävensom

de prästerliga personalorganisationerna ha tillstyrkt kommittéförslaget

på denna punkt. Domkapitlet i Lunds stift har beträffande prostarvodena

framhållit bl. a. följande.

Även inom den kyrkliga förvaltningen borde allt göras för genomförandet

av en önskad decentralisering. Åtskilliga förvaltningsangelägenheter,

som nu ankomine på domkapitlen, kunde med förtroende överlämnas till

prostarna för avgörande. I annat sammanhang hade domkapitlet sålunda

hos Kungl. Maj:t framställt förslag om ökade befogenheter för prostarna

vid tillsättning av ordinarie prästerliga tjänster samt vid kollektredovisningen.

Enligt domkapitlets mening torde kontraktsprostarna även höra

erhålla i uppdrag alt var och eu för sitt kontrakt uppgöra förslag till semesterlista

för inom kontraktet tjänstgörande präster, för kortare tids
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

period bevilja ledighet från prästerlig tjänst, inkomma med förslag å lämpliga

personer som assistenter m. in. Allt detta gjorde, att prostämbetet

högst avsevärt komme att öka i betydelse för den kyrkliga förvaltningen.

Självfallet borde prostarvedena bestämmas med hänsyn härtill.

Prästlönekommittén, som i slutbetänkandet ytterligare övervägt frågan

om prostarvodenas avvägning, har föreslagit en jämkning neråt av de av

kommittén ursprungligen förordade beloppen med 300 kronor eller till 900,

1 200 och 1 500 kronor för år. I samband härmed har kommittén anfört i

huvudsak följande.

En av kommittén verkställd undersökning har givit vid handen, att i tio

av rikets stift prostinstruktioner — i stort sett likalydande — finnas av

vederbörande biskop eller domkapitel fastställda (varav den för ärkestiftets

kontraktsprostar gällande återgivits å bilaga 3 till betänkande I). I

övriga tre stift ankomma enligt stadgad praxis på prostarna i huvudsak

samma göromål, som upptagits i nämnda instruktioner. Enligt kommitténs

mening torde därför kontraktsprostbestyren i praktiken vara tillräckligt

fixerade för att utgöra grundval för en provisorisk reglering av arvodena.

Samtidigt anser kommittén emellertid vägande skäl tala för att den

i vissa remissyttranden förutsatta utredningen angående kontraktsprostinstitutionens

framtida utformning upptages i samband med den av kommittén

förordade revisionen av kontraktsindelningen.

Som en väsentlig del av de nuvarande prostarvodena äro avsedda att utgöra

ersättning för resekostnader vid prostuppdragets fullgörande och då

Reseersättning efter prästlönereformens genomförande föreslås skola utgå

till kontraktsprosten enligt allmänna resereglementet, kunna självfallet de

gällande bestämmelserna för arvodenas utmätande icke längre tillämpas.

Då vid principbetänkandets remissbehandling enligt kommitténs mening

icke framförts några egentliga förslag till lämpligare grunder för arvodesbeloppens

bestämmande än de av kommittén förut förordade, finner sig

kommittén böra vidhålla sitt härutinnan avgivna förslag.

I fråga om själva avvägningen av prostarvodena, vilka i lönetekniskt

hänseende hänföras till de s. k. befattningsarvodena, får kommittén framhålla,

att deras relativa nivå i förhållande till övriga befattningsarvoden

synes böra prövas vid den i proposition 1948:225 av föredragande statsrådet

förordade allmänna översynen av hithörande slag av lönetillägg. Med

hänsyn härtill anser sig kommittén lämpligen böra ansluta sig till den av

statens lönenämnd föreslagna nedskärningen av prostarvodenas belopp till

900, 1 200 och 1 500 kronor om året. Den härav uppkommande kostnadsminskningen

belöper sig till cirka 55 000 kronor.

I en till slutbetänkandet fogad reservation har ledamoten herr Helander

uttalat, att enligt hans mening anledning saknats för kommittén att på

denna punkt frångå i principbetänkandet avgivna förslag.

Yttranden. Kammarkollegiet har förordat, att prostarvodena skola differentieras

på fyra arvodesklasser med ett lägsta arvodesbelopp å 600 kronor

för år. Såsom skäl härför har kollegiet framhållit följande.

Enligt kommitténs förslag skulle lägsta kontraktsprostarvodet vara 900

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

111

kronor att utgå i kontrakt, där antalet församlingspräster (kyrkoherdar,

komministrar och kyrkoadjunkter) utgör högst 14. Då lägsta arvodet för

närvarande håller sig vid omkring 600 kronor, innebär kommitténs förslag

en höjning av det lägsta arvodet med omkring 50 procent. Med hänsyn till

den betydande lättnad i kontraktsprostarnas arbetsbörda, som ägt rum,

sedan grunderna för de nuvarande arvodena bestämdes, samt därtill att

kontraktsprostarna i stor utsträckning jämväl beretts ersättning för tjänsteresor,

förefaller det kollegiet, som om det föreslagna lägsta arvodet vore

för högt tilltaget. Kollegiet anser fördenskull skäligt, att lägsta arvodet

sättes till 600 kronor att utgå i kontrakt med förslagsvis högst 10 församlingspräster.

Dylika kontrakt finnas till ett antal av 49 (= 27 procent av

samtliga kontrakt).

Kollegiet föreslår sålunda fyra arvodesklasser mot kommitténs tre en
-

ligt följande indelning:

Kontrakt med högst 10 präster ...................... kronor 600: —

» » 11—15 » » 900: —

» » 16—25 » » 1 200: —

» » minst 26 » » 1 500:—■

Statskontoret har icke ansett sig böra frångå den ståndpunkt beträffande

prostarvodena, som ämbetsverket intagit i sitt över principbetänkandet avgivna

yttrande.

Statens lönenämnd har icke funnit anledning till erinran mot den av

kommittén föreslagna storleken av prostarvodena. Lönenämnden har emellertid

vidhållit, att lämpligheten av att taga antalet kontraktister till utgångspunkt

för beräknandet av prostarvodenas storlek kunde ifrågasättas.

Domkapitlen i Växjö och Visby stift ha föreslagit, att prostarvodena skola

bestämmas till de i principbetänkandet angivna, av kyrkomötet tillstyrkta

beloppen.

Föredraganden. I likhet med kommittén anser jag kontraktsprostarnas

arbetsuppgifter — trots avsaknaden av egentliga författningsbestämmelser

härom — vara i domkapitlens prostinstruktioner eller eljest i praxis tillräckligt

bestämda för att utgöra underlag för en provisorisk arvodesreglering.

Kontraktsprostinstitutionens framtida utformning synes mig lämpligen

böra prövas i samband med den översyn av kontraktsindelningen,

som bör komma till stånd i anslutning till pastoratsregleringen. Därvid

bör även slutlig ställning kunna tagas till arvodesfrågan.

För den differentiering av de provisoriska arvodena, som synes påkallad,

föreligger enligt min mening för närvarande ingen lämpligare grund än

den av kommittén föreslagna. Såsom kammarkollegiet anmärkt, måste

arvodet i den lägsta arvodesgruppen i förhållande till de arvoden, som nu

utgå i de minsta kontrakten, anses för högt. Även arvodena i de övriga

arvodesgrupperna förefalla mig alltför förmånliga i jämförelse med de enligt

Saar utgående bcfattningsarvodena. Vid den förevarande arvodessätt
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

ningen synes mig även böra beaktas, att kontraktsprost, soin i anledning

av sitt uppdrag anlitar ämbetsbiträde eller vikarie i sin församlingstjänst,

enligt gällande bestämmelser har att själv delvis bestrida kostnaderna härför.

Efter löneregleringen komma dessa kostnader att gäldas av det allmänna.

Med hänsyn till vad jag här anfört får jag förorda, att arvodet i

de av kommittén förslagna tre arvodesgrupperna bestämmes till 600, 900

och 1 200 kronor för år.

34 §. Tjänstebostad in. m.

Prästlönekommittén har i specialmotiveringen till denna paragraf framhållit,

att de i förevarande paragraf föreslagna bestämmelserna utgöra en

■— med iakttagande av vad kommittén i principbetänkandet förordat —

verkställd sammanställning av gällande stadganden angående tjänstebostad

i biskopsavlöningsförordningen, cirkuläret angående biskopsgårds förvaltning,

prästlöneregleringslagen, ecklesiastik boställsordning och statens

allmänna avlöningsreglemente. Härutöver har kommittén anfört bl. a. följande.

I fråga om bestämmelserna i 1 mom. tredje stycket angående fri bostadstelefon

må framhållas, att föreskrifter härom för närvarande finnas hl. a.

i 12 :e punkten biskopsavlöningsförordningen. Som skäl för dessa bestämmelsers

medtagande i Pr, ehuru föreskrifter om fria bostadstelefoner för

vissa civilstatstjänstemän icke finnas intagna i statens allmänna avlöningsreglemente,

åberopas synpunkter liknande dem, som anförts i specialmotiveringen

till 30 § 7 mom.

Kommittén har i 3 mom. andra stycket föreslagit fri tjänstebostad för

kyrkoherdarna i de svenska utlandsförsamlingarna. Som i specialmotiveringen

vid 30 § 8 mom. antytts, har kommittén vid sitt ställningstagande

till utlandstilläggens storlek, vilkas grundbelopp föreslås icke skola ändras

vid löneregleringen, beaktat utlandspastorernas förmån av fri bostad. Med

hänsyn till grunderna för finansieringen av utlandskyrkoherdarnas avlöning

saknas enligt kommitténs mening vidare anledning att låta utlandsförsamlingarna

— i likhet med pastoraten i riket — bekomma de belopp, som

befattningshavarna vid ett bruttolönesystem skulle få vidkännas å lönen

i form av bostadsavdrag.

Yttranden. Enligt statens lönenämnd är bestämmlesen i 1 mom. första

punkten tredje stycket om anordnande av rikstelefonförbindelse till biskops

tjänstebostad ej av natur att böra intagas i Pr. Statens bostadsnämnd

har ifrågasatt huruvida icke i 2 mom. första stycket det redaktionella förtydligandet

borde vidtagas, att biskopen i Visby stift skall, såsom synes ha

varit av kommittén avsett, åtnjuta »fri» tjänstebostad. Statskontoret har

förordat, att de funktioner, som enligt 5 mom. tredje stycket och 6 mom.

ålagts stiftsnämnd, skola handhavas av statens bostadsnämnd i vart fall

beträffande statsverkets boställen. Enligt 8 mom. första stycket på stiftsnämnd

ankommande prövning har synts kammarkollegiet i stället böra an
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 113

förtros domkapitlet, som i här avsedda ärenden bör inhämta vederbörande

pastorats yttrande.

Föredraganden. Av skäl, som kommittén anfört, förordar jag, att en bestämmelse

om bostadstelefon åt biskop medtages i reglementet. Bestämmelsen

i 2 mom. första stycket synes mig böra förtydligas på sätt statens

bostadsnämnd föreslagit. Några bärande skäl för de av statskontoret väckta

ändringsförslagen anser jag icke föreligga, varför jag avstyrker desamma.

Däremot biträder jag den av kammarkollegiet föreslagna ändringen

av bestämmelserna i 8 mom. I övrigt förordar jag den i förevarande paragraf

av kommittén förslagna regleringen. I anslutning härtill vill jag erinra,

att de svenska kyrkoherdarna i utlandet redan nu åtnjuta förmånen

av fri bostad.

35 §. Bränslekostnadsgottgörelse, ersättning för gulden

fastighetsskatt m. m.

I sitt första betänkande framlade kommittén i anslutning till regleringen

av tjänstebostäderna även förslag om särskild bränslekostnadsgottgörelse åt

innehavare av överdimensionerade sådana bostäder. Om kyrkoherdebostad

innehölle mer än sex rum och kök samt komministerbostad mer än fem

rum och kök, skulle enligt förslaget bostadsinnehavarcn av pastoratet erhålla

bränslekostnadsgottgörelse med ett årligt belopp av 90 kronor för

varje rum utöver nämnda antal. Ombesörjde pastoratet centraluppvärmning

av tjänstebostaden, borde bostadsinnehavaren erlägga ersättning allenast

för den del av bränslekostnaderna, som belöpte på nyss angivet

rumsantal.

Kommittéförslaget möttes i vissa remissyttranden av kritik, för vilken

en redogörelse lämnats i prästlönepropositionen (s. 116). Här må framhållas,

att kyrkomötet föreslog en begränsning av prästens sammanlagda

kostnader för bostadsavdrag och bränslekostnader till högst en femtedel

av avlöningen i sådana fall, där tjänstebostaden uppvärmdes genom pastoratets

försorg. Enligt domkapitlet i Stockholms stift komme den föreslagna

regleringen med bränslekostnadsgottgörelse utmätt per rumsenhet att

verka ojämnt och orättvist. För sin del ansåge domkapitlet den lämpligaste

ordningen vara, att bränslekostnadsgottgörelse beräknades efter det

antal kubikmeter, varmed tjänstebostadens volym översköte en bostad av

normal storlek.

Socialstyrelsen har i sitt utlåtande påpekat, att den av kyrkomötet förordade

maximeringen av bostads- och bränslekostnaderna torde leda till

oegentliga resultat i vissa fall. I

I prästlönepropositionen till 1949 års riksdag förklarade jag mig i egenskap

av föredragande statsråd, å ena sidan ense med kommittén om att

8 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 156.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

särskild bränslekostnadsgoltgörelse borde utgå åt innehavare av överdimensionerade

prästbostäder men å andra sidan icke beredd att för det dåvarande

taga slutlig ställning till den beräkningsgrund, som för ersättningens

avvägning borde tillämpas. Huruvida bostadsavdragets och uppvärmningskostnadens

sammanlagda belopp borde begränsas till viss andel

av lönen, vore en fråga, som syntes mig böra av kommittén övervägas.

Prästlönekommittén har i slutbetänkandet beträffande den särskilda

bränslekostnadsgottgörelsen in. in. anfört i huvudsak följande.

För att förhindra oskäliga verkningar i visst fall av den föreslagna schematiska

metoden för avvägande av bränslekostnadsgottgörelsen har bl. a.

kyrkomötet förordat en begränsning av bostads- och uppvärmningskostnaderna

till en viss andel, en femtedel, av lönen. Kommittén har låtit undersöka

verkningarna av en dylik maximeringsregel. Av undersökningen

framgår, att den föreslagna 20-procentsspärren skulle — såsom socialstyrelsen

i sitt yttrande avsåg — verka avsevärt mera gynnsamt för huvudstadens

präster än för landsortsprästerna i allmänhet. På grund härav anser

sig kommittén icke kunna biträda den av kyrkomötet förordade spärrregeln.

Ojämnheterna vid hränslekostnadsgottgörelse efter rumsenhet kunna

emellertid i praktiken bli så påtagliga, att det synts kommittén påkallat

att ompröva de i principbetänkandet föreslagna ersättningsnormerna. Vid

en sådan omprövning synes det ligga närmast till hands att undersöka,

huruvida icke — såsom domkapitlet i Stockholms stift föreslagit — tjänstebostäder

volym i stället för rumsantalet lämpligen kunde läggas till grund

för gottgörelsens beräknande. Framhållas må, att de i boställsordningen

för folkskolans lärare meddelade bestämmelserna om bränsleersättning,

som skall erläggas av lärare med av skoldistriktet uppvärmd tjänstebostad,

äro utformade enligt det här antydda alternativet.

Enligt 18 § boställsordningen skall nämligen ersättningen utgöra så stor

del av skoldistriktets kostnad för det i värmeledningssystemet använda

bränslet, beräknat efter självkostnadspris, som tjänstebostadens volym utgör

av hela den uppvärmda volymen (i vilken kan ingå exempelvis en skollokal).

Vid beräkning av tjänstebostadens volym skall i fråga om bostad,

som anvisats ordinarie lärare, hänsyn icke tagas till större våningshöjd än

3 meter eller till större golvyta än 100 in2. Det bör här tilläggas, att ordinarie

folkskollärares tjänstebostad skall omfatta en golvyta av omkring

90 in2, lämpligt fördelad på minst tre rum.

Såvitt kommittén kan bedöma, torde liknande ersättningsgrunder och —

i fall då befattningshavaren själv uppvärmer tjänstebostaden — häremot

svarande kompensationsregler med fördel kunna tillämpas i fråga om prästernas

tjänstebostäder. Härigenom skulle de i det föregående angivna

ojämnheterna kunna undvikas. Kommittén föreslår därför, att präst, som

bebor av pastoratet uppvärmd tjänstebostad, skall deltaga i bränslekostnaderna

för fastighetens uppvärmning med den del härav, som belöper på

bostadsvolymen i förhållande till hela det uppvärmda fastighetsutrymmet.

Anparten skall dock, där prästen anvisats en onormalt stor tjänstebostad,

begränsas till en viss volym. Enligt kommittén synes maximivolymen

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

115

lämpligen böra bestämmas till förslagsvis för kyrkoherdebostad 675 in3 och

komministerbostad 540 m3, vilka volymer beräknats efter en golvyta av

225 respektive 180 m2 och en våningshöjd av 3 m. Efter motsvarande

grunder bör bränslekostnadsgottgörelse utgå till präst, som själv har att

uppvärma en överrymlig tjänstebostad. I sådana fall synes prästen böra

av pastoratet gottgöras den del av den verifierade bränslekostnaden, som

belöper på den uppvärmda lägenhetsvolymen utöver 675 m3 av kyrkoherdebostad

och 540 m3 av komministerbostad.

De nu föreslagna reglerna utmärka sig icke för sådan enkelhet i tillämpningen

som de i principbetänkandet förordade bestämmelserna om bränslekostnadsgottgörelse.

Sålunda erfordras enligt det nya systemet en uppmätning

av de aktuella tjänstebostädernas volym. Det bör emellertid påpekas,

att detta endast är en engångståtgärd. De årliga uträkningarna av vad pastoratet

har att fordra i bränsleersättning respektive bostadsinnehavaren i

bränslekostnadsgottgörelse torde icke komma att kräva särskilt omfattande

arbete.

Enligt kommitténs mening böra de här föreslagna detaljerade bestämmelserna

icke intagas i själva prästlönereglementet. Endast huvudstadgandena

synas böra införas i Pr, medan detalj föreskrifterna lämpligen böra

meddelas i supplementförfattningen till reglementet. De två erforderliga

huvudstadgandena ha upptagits dels i 34 § 5 mom. sista stycket, dels ock

i förevarande paragrafs första moment.

Mot kommittéförslaget i denna del ha anmälts reservationer dels av ledamöterna

herrar Berger och Helander dels ock av ledamoten herr Mårtensson.

De förstnämnda reservanterna ha med hänsyn till de för prästerna

enligt deras mening ytterst betungande bränslekostnadnaderna i

onormalt stora bostäder, föreslagit att gottgörelse skall utgå för kyrkoherdebostad

med en volym över 600 m3 och för komministerbostad över

450 m3. I jämförelse med för folkskollärarna gällande bestämmelser anse

reservanterna nu nämnda siffror riktigare än de av majoriteten föreslagna.

Enligt herr Mårtenssons mening hade kommittén bort göra ett uttalande

av innebörd, att utrymmen i överrymliga tjänstebostäder borde efter

undersökning i varje särskilt fall kunna få disponeras av församlingen

eller den borgerliga kommunen för något dess ändamål. Med hänsyn till

den stora bristen på sammanträdes- och samlingslokaler borde nämnda

fråga närmare undersökas. Möjlighet att efter löneregleringen införa erforderliga

bestämmelser för frågans lösning förelåge, då den föreslagna

avfattningen av 47 § Pr förpliktade präst att underkasta sig ändrade bestämmelser

om bl. a. tjänstebostad.

Yttranden. Statskontoret, statens lönenämnd och statens bostadsnämnd

ha icke haft någon erinran mot de av kommittén föreslagna ändrade grunderna

för beräkning av bränslekostnadsgottgörelse åt innehavare av överdimensionerade

tjänstebostäder. Av statskontoret har ifrågasatts, om icke

anledning finnes att i detta sammanhang i ecklesiastik boställsordning in
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

föra bestämmelser rörande storleken av boningshus å prästgård räknat i

kubikmeter.

Domkapitlen i Uppsala, Västerås, Stockholms och Visby stift samt stiftsnämnderna

i Uppsala och Visby stift ha tillstyrkt den av herrar Berger och

Helander avgivna reservationen. Domkapitlet i Strängnäs stift har föreslagit,

att den bostadsvolym, för vilken tjänstinnehavaren själv skall ha

att bestrida uppvärmningskostnaden, bestämmes till 550 in3 för kyrkoherdebostad

och 400 m3 för komministerbostad. Sveriges yngre prästers

förbund har ifrågasatt, huruvida icke nämnda bostadsvolym —• i likhet

med vad som gäller beträffande folkskollärarnas tjänstebostäder — borde

fastställas till 300 m3 för såväl kyrkoherde- som komministerbostad.

Enligt domkapitlet i Linköpings stift bör frågan om maximering av de

sammanlagda bostads- och bränslekostnaderna ytterligare undersökas.

Föredraganden. Under slutförandet av sitt utredningsuppdrag har kommittén

ytterligare övervägt frågan om särskild bränslekostnadsgottgörelse

åt ordinarie församlingspräster, som anvisats överdimensionerad tjänstebostad

i prästgård eller annorstädes. Den beräkningsgrund, som i principbetänkandet

förordades, innebar, att gottgörelse skulle utgå med visst belopp

per rumsenhet utöver ett bestämt rumsantal. I slutbetänkandet har

kommittén på anförda skäl i stället föreslagit, att bostadsinnehavaren

skall bestrida endast den del av uppvärmningskostnaden, som belöper på

en viss bostadsvolym, och att återstoden skall gäldas av pastoratet. Denna

volym har av kommittén föreslagits till 600 m3 för kyrkoherdebostad och

till 540 m3 för komministerbostad. Vid slutbetänkandets remissbehandling

har den av kommittén förordade nya beräkningsgrunden godtagits i

samtliga yttranden. De nämnda bostadsvolymerna ha dock på vissa håll

ansetts för stora. För egen del anser jag den i slutbetänkandet föreslagna

beräkningsgrunden lämplig. Även de av kommittén förordade volymerna,

som härvid skola tillämpas, äro enligt min mening väl avvägda. Jag tillstyrker

därför kommitténs förslag i denna del.

Av skäl, som kommittén åberopat, anser jag, att någon regel om begränsning

av bostadsavdragens och uppvärmningskostnadernas sammanlagda

belopp till viss andel av lönen icke bör införas i reglementet.

Vid framläggandet av princippropositionen i prästlönefrågan uttalade

jag mig för en omarbetning av 10 § ecklesiastik boställsordning, vilket lag-*

rum innehåller bestämmelser om prästgårds storlek. Av statskontoret har

nu ifrågasatts en omarbetning i visst hänseende av nämnda lagrum i samband

med lönereformen. Denna fråga liksom även den av herr Mårtensson

berörda är emellertid av beskaffenhet att böra ytterligare beredas innan

ställning härtill kan tagas. Jag anser därför, att dessa frågor icke kunna

upptagas i förevarande sammanhang.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kurigl. Maj:ts proposition nr 156.

117

37—44 §§. Sjukvård m. m.

I principbetänkandet föreslog prästlönekommittén, att prästerna vid

löneregleringen skulle medgivas rätt till sjukavlöning och sjukvårdsförmåner

efter i huvudsak samma bestämmelser, som enligt Saar gälla för statstjänstemännen

i allmänhet. Vidare skulle enligt kommitténs förslag den

för meddelande av sjukvård åt statsanställd personal in. in. tillskapade

verksläkarorganisationen även utnyttjas för prästernas vidkommande.

I sina över principbetänkandet avgivna yttranden ha kyrkomötet, samtliga

domkapitel och de prästerliga personalorganisationerna tillstyrkt kommittéförslaget

i denna del. Riksräkenskapsverket har ansett starka skäl

tala för att prästerna i fråga om rätt till sjukvårdsförmåner jämställas

med lärarna vid det statsunderstödda kommunala skolväsendet, icke minst

med hänsyn till de fördelar ur administrativ synpunkt, som voro förenade

med detta system. Däremot har medicinalstyrelsen biträtt den av kommittén

uttalade meningen om lämpligheten av att verksläkarinstitutionen utnyttjas

jämväl för prästerna. Kommittéförslaget har lämnats utan erinran

av statens lönenämnd, kammarkollegiet och statskontoret.

Prästlönekommittén har i anledning av vad riksräkenskapsverket anfört

mot kommitténs förslag på denna punkt framhållit, att det alternativ, enligt

vilket bestämmelserna om prästernas sjukvårdsförmåner borde anpassas

efter nu gällande regler för de kommunalanställda lärarna, ingående

övervägts av kommittén men funnits böra vika för det av kommittén föreslagna

på i huvudsak följande skäl.

De organisatoriska konsekvenser, som betinga en begränsning av lärarnas

sjukvårdsförmåner, kunna icke åberopas i fråga om prästerna. Vidare

synas betydande administrativa vinster kunna göras genom att den redan

utbyggda verksläkarorganisationen jämväl utnyttjas för meddelande av

sjukvård åt prästerna. Utnyttjandet lärer nämligen i allmänhet icke tarva

annan åtgärd än att en redan såsom verksläkare för statlig personal tjänstgörande

läkare av medicinalstyrelsen förordnas att jämväl vara verksläkare

för viss eller vissa präster i hans praktikområde. Genom verksläkarorganisationens

ianspråktagande lösas enklast frågorna om prövning av

sjukledighctsbehov, läkarersättning och taxationsgranskning av apoteksräkningar

samt undvikes en centralisering av hithörande ärendens handläggning,

för vilken speciell läkarexpertis skulle behöva anlitas.

På grund av vad sålunda anförts vidhåller kommittén sitt förslag angående

sjukvårdsförmåner in. m. i sin helhet.

Yttranden. Statskontoret har i sitt yttrande över slutbetänkandet förordat,

att prästerna i fråga om rätt till sjukvårdsförmån skola jämställas

med lärarna vid del statsunderstödda kommunala skolväsendet. Till motivering

för sitt ändrade ställningstagande har statskontoret anfört bl. a. följande.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Statskontoret ansåg sig i sitt utlåtande över principbetänkandet sakna

anledning att beröra denna fråga med hänsyn till att den av riksdagen

antagna sjukförsäkringslagen beräknades träda i tillämpning inom en

förhållandevis kort tidrymd efter förutsedd lönereglering för prästerna.

Sedan numera tidpunkten för ikraftträdandet av sjukförsäkringslagen uppskjutits

på obstämd tid, har statskontoret funnit påkallat att upptaga frågan

till närmare behandling. Ämbetsverket hyser härvid bestämda betänkligheter

mot att förorda en utsträckning av det ur administrativ synpunkt

förhållandevis tungrodda statliga systemet för sjukvårdsersättningens bestämmande

till tjänstemannagrupper, som bli underkastade särskilda avlöningsbestämmelser.

Det system, som tillämpas för lärarna vid det statsunderstödda

kommunala skolväsendet, synes ur praktiskt administrativa

synpunkter ha visat sig avgjort bättre än den för statstjänstemännen tilllämpade

ordningen. Nämnas må således, att enligt vad statskontoret under

hand inhämtat från skolöverstyrelsen antalet ärenden angående ersättning

för sjukvårdskostnader endast utgjort omkring 600 för år beträffande

bortåt 30 000 lärare. I fråga om prästerna bör prövningen av ersättningsräkningarna

kunna centraliseras till statskontoret.

Riksräkenskapsverket har icke funnit anledning frångå sin tidigare uppfattning,

att prästerna i förevarande hänseende böra likställas med lärarna

vid högre kommunala skolor m. fl.

Medicinalstyrelsen har vidhållit sin i yttrandet över principbetänkandet

uttalade mening, att prästerna böra i fråga om sjukvårdsförmåner jämställas

med statstjänstemännen. En reservant inom styrelsen har dock

föreslagit, att prästernas sjukvårdsförmåner skola regleras, i första hand,

genom obligatorisk anslutning till det statsunderstödda sjukkasseväsendet,

därvid kostnaderna borde bestridas med allmänna medel, eller, i andra

hand, enligt samma bestämmelser, som för närvarande gälla för de kommunalanställda

lärarna.

Föredraganden. Frågan om regleringen av prästernas sjukvårdsförmåner

bär i kommitténs båda betänkanden och vid remissbehandlingen härav

blivit ingående belyst. Av kommittén har föreslagits, att ifrågavarande bestämmelser

skola utformas enligt de för statstjänstemännen gällande bestämmelserna.

En anpassning efter sjukvårdsbestämmelserna för lärarna

vid de högre kommunala skolorna har däremot förordats av statskontoret,

riksräkenskapsverket och en reservant inom medicinalstyrelsen, vilken

dock i första hand uttalat sig för att regleringen av prästernas sjukvårdsförmåner

bort ordnas genom obligatorisk anslutning till det statsunderstödda

sjukkasseväsendet. För egen del anser jag övervägande skäl tala

för att ifrågavarande reglering anpassas efter de bestämmelser, som för

närvarande gälla för lärarna vid det statsunderstödda kommunala skolväsendet,

särskilt som motsvarande bestämmelser gälla för organister in. fl.

enligt 1950 års avlöningsreglemente för kyrkomusiker. Jag förordar därför,

att reglementets sjukvårdsbestämmelser utformas i enlighet härmed.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

119

46 §. Beräkning och utbetalning av kontanta löneförmåner.

I principbetänkandet föreslog kommittén, — med hänsyn till bl. a. vad

som där förordats i fråga om avräkningsförfarande mellan kyrkofonden

och pastoraten — att alla präster efter avlöningsreformens genomförande

skulle få samtliga sina kontanta avlöningsförmåner, med undantag av

bränslekostnadsgottgörelse, utbetalda från ett och samma utbetalningsorgan.

Ehuru detta icke direkt framhölls, var det kommitténs avsikt att det

skulle ankomma på stiftsnämnderna (i Stockholms stift statskontoret) att

ombesörja avlöningsutbetalningen för alla grupper av prästerliga befattningshavare.

Vid remissbehandlingen förordade kyrkomötet, att församlingsprästerskapets

avlöning i sin helhet skulle utbetalas av pastoraten, medan av

domkapitlen och stiftsnämnderna vissa uttalade sig för pastoraten och andra

för stiftsnämnderna såsom utbetalningsorgan. Svenska landskommunernas

förbund tillstyrkte avlöningsutbetalningens läggande på stiftsnämnderna.

Pråstlönekommittén har i slutbetänkandet föreslagit, att avlöningsutbetalningen

i sin helhet lägges i stiftsnämndens (statskontorets) hand för

att på förevarande område vinna största möjliga rationalisering och säkerliet.

Till stöd för förslaget har kommittén framhållit i huvudsak följande.

Enligt kommitténs mening skulle efter de nya avlönings- och avräkningsbestämmelsernas

genomförande — med hänsyn till den tekniska apparat,

som därmed skapas — en avsevärd inveckling uppkomma, om exempelvis

utbetalningen av församlingsprästernas avlöning uppdelades mellan

stiftsnämnden och pastoratskyrkorådet på ett sätt, som närmast motsvarade

vad som för närvarande gäller. Att låta pastoratskyrkoråden utbetala

församlingsprästernas hela avlöning skulle också på grund av bl. a. att det

är domkapitlet som beviljar tjänstledighet, meddelar vikariatsförordnanden

o. s. v. samt med hänsyn till bestämmelserna om finansiering och avräkning

medföra en onödig tillkrångling.

Frågan om domkapitels- och stiftsnämndsexpeditionernas personalbehov

med hänsyn till de nya arbetsuppgifter, som genom prästlönereformen —

och även kyrkomusikerreformen — påläggas dessa myndigheter, har kommittén

icke ansett sig böra närmare undersöka. Enligt kommitténs mening

bör frågan om stiftsstyrelseexpeditionernas framtida organisation göras

till förmål för en särskild undersökning.

Ledamoten herr Berger har i en till slutbetänkandet fogad reservation

föreslagit, att församlingsprästernas löner skola utbetalas av pastoraten

och till stöd för detta förslag framhållit bl. a. följande.

Genom denna anordning kommc prästens ställning som församlingens

tjänare att framhävas. Då prästernas och kyrkomusikernas löner finansieras

på i huvudsak samma sätt, och de senares löner utbetalas av pastoratet,

bör här konsekvens förefinnas i fråga om utbetalande myndighet.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Utbetalning genom stiftsnämnderna torde komma att medföra behov av

personalförstärkning å stiftsnämndernas expeditioner. Lägges löneutbetalningen

å pastoraten, stannar kostnaden för ifrågavarande bestyr å dessa.

Yttranden. Statskontoret har ansett det lämpligt att låta stiftsnämnderna

övertaga utbetalningen av prästernas samtliga kontanta avlöningsförmåner.

Domkapitlen i Linköpings, Skara och Göteborgs stift, stiftsnämnderna i

sistnämnda två stift och Strängnäs stift ha godtagit kommittéförslaget i

denna del, om en utökning av domkapitels- och stiftsnämndsexpeditionernas

personal kommer till stånd.

Domkapitlen i Uppsala, Strängnäs, Luleå och Visby stift, stiftsnämnderna

i Uppsala, Härnösands, Luleå och Visby stift samt allmänna svenska

prästföreningen ha tillstyrkt den av herr Berger avgivna reservationen.

Svenska pastoratens riksförbund och Sveriges yngre prästers förbund ha

förordat, att av församlingsprästens avlöning pastoratet skall utbetala lönen

i lägsta löneklass jämte eventuellt kallortstillägg och stiftsnämnden övriga

löneförmåner.

Domkapitlet i Uppsala och stiftsnämnden i Visby stift ha ifrågasatt, huruvida

icke det förfaringssättet kunde tillämpas, att stiftsnämnden beräknar

men pastoratet utbetalar församlingsprästs avlöning.

Föredraganden. Prästlönereglementcts bestämmelser om utbetalning av

församlingsprästernas avlöning måste i vissa betydelsefulla hänseenden

lämpas efter reglerna för prästlönekostnadernas finansiering samt avräkningen

mellan kyrkofond och pastorat. Av denna anledning må redan här

framhållas, att jag i ett senare sammanhang kommer att •—- med frångående

av kommitténs förslag i denna del •— förorda en sådan bestämning av

pastorats prästlönekostnad, att däri innefattas bl. a. alla församlingsprästernas

månadsvis eller eljest mera regelbundet utgående avlöningsförmåner.

Vid sådant förhållande bortfaller ett väsentligt skäl som kommittén

anfört mot dessa löneförmåners utbetalning av pastoratet.

Mot kommittémajoritetens förslag om hela löneutbetalningens läggande

å stiftsnämnderna har anmärkts, att en sådan ordning vore ägnad att öka

stiftsexpeditionernas personalbehov. Enligt min mening bör denna invändning

i nuvarande läge särskilt beaktas. Det är därjämte även från andra

synpunkter angeläget, att förefintliga möjligheter att på det kyrkliga området

decentralisera förvaltningsuppgifterna tillvaratagas. För statsadministrationen

vore det därför en fördel, om utbetalningen av församlingsprästernas

avlöning kunde uppdragas åt pastoraten. Såsom nyss framhållits

försvinner ett häremot anfört skäl med de av mig förordade finansieringsreglerna.

Vad kommittén i övrigt anfört mot en decentralisering av

utbetalningen synes mig icke utgöra något påtagligt hinder mot en sådan

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

121

anordning. Härvid kan dock icke bortses ifrån en viss svårighet — i varje

fall begynnelsevis — för pastoratskyrkoråden att tillämpa de nya avlöningsbestämmelserna.

Detta förhållande får dock icke överskattas. Jag

får i detta sammanhang erinra om att dessa kyrkoråd redan ha att utbetala

avlöning åt kyrkomusiker enligt ett likartat avlöningsreglemente. Vidare

föreligger möjlighet att i uppkommande tillämpningsfrågor inhämta upplysning

från stiftsmyndigheterna. Några mera vägande skäl mot att insätta

pastoratskyrkoråden såsom utbetalningsorgan föreligga därför enligt

min mening icke. På grund härav och då en dylik decentralisering av löneutbetalningen

är ur organisatorisk synpunkt fördelaktig anser jag mig

böra i huvudsak förorda en sådan anordning.

Av kommunalbudgetära skäl och med hänsyn till avräkningssystemet

böra pastoraten dock icke påläggas utbetalningen av sådana löneförmåner

åt församlingsprästerna, vilka enligt finansieringsreglerna skola bestridas

omedelbart ur kyrkofonden, såsom prästdräktsbidrag, sjukvårdsersättning

in. m. Dessa senare löneförmåner böra utanordnas av stiftsnämnderna eller

statskontoret efter Kungl. Maj:ts närmare bestämmande. På dessa

myndigheter bör vidare ankomma att utbetala avlöningsförmånerna åt

stiftsprästerna, såvitt angår pastoratsadjunkterna dock endast i den mån

förmånerna enligt finansieringsreglerna skola utgå ur kyrkofonden. Frågan

om utbetalningsmyndighet för övriga prästers löneförmåner bör regleras

av Kungl. Maj :t. 47

47 §. Prästs skyldighet att underkasta sig ändring i avlönings
bestämmelserna.

Prästlönekommittén har påpekat, att bestämmelserna i denna paragraf

överensstämma med motsvarande föreskrifter i Saar och Arf.

Yttranden. Statskontoret har erinrat, att Kungl. Maj:t i cirkulär den It

november 1949 bl. a. föreskrivit, att i fullmakt å ordinarie prästerlig tjänst

inom territoriellt pastorat ävensom vissa andra tjänster förbehåll skall intagas

om skyldighet för den utnämnde att underkasta sig de ändringar i

fråga om tjänstgöring och lönevillkor, som kunna bli en följd av efter hans

utnämning ikraftträdande ändring i den ecklesiastika indelningen och därav

påkallad omorganisation av den prästerliga tjänstgöringen. Liknande

bestämmelse bör enligt statskontorets mening införas under 47 §.

På grund av särskild remiss ha pastoratsindelningssakkunniga haft att

undersöka, vad som med hänsyn till den förestående allmänna översynen

av pastoratsindelningen och den prästerliga tjänsteorganisationen bör iakttagas

vid övergången till den nya löneregleringen för prästerskapet. De

sakkunniga ha därvid övervägt frågan om införande av en bestämmelse av

innehåll, att präst skall vara pliktig att — oavsett huruvida förbehåll i fullmakten

enligt cirkuläret den It november 1949 gäller för honom eller icke

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Majrts proposition nr 156.

■— underkasta sig minskning i avlöningsförmånerna, i den mån minskningen

påkallas av en minskning av pastoratet i samband med den väntade

allmänna översynen av pastoratsindelningen och den prästerliga tjänsteorganisationen.

De sakkunnigas majoritet1 har emellertid funnit, att en

dylik bestämmelse icke skulle stå i god överensstämmelse med principen i

det nya avlöningsreglementet, att prästerskapets avlöningsförmåner skola

i görligaste mån utgå efter samma grundsatser som gälla för statstjänstemän.

Därtill komme, att de fall där en dylik löneminskning skulle bliva

aktuell torde bliva få.

Två av nämnda sakkunniga1 2 ha anmält avvikande mening. De ha på

grundval av en stickprovsundersökning av nuvarande pastoratsindelning

lämnat några exempel på pastorat, beträffande vilka en sådan delning kunde

komma att framstå som ur indelningssynpunkt önskvärd, att de ordinarie

prästtjänsterna i de nya delpastoraten skulle efter principbeslutets

och prästlönekommitténs allmänna inplaceringsgrunder ha blivit placerade

i lägre lönegrad än de ordinarie tjänsterna i de nuvarande odelade pastoraten.

I vilken utsträckning liknande situationer kunde uppkomma vid ett genomförande

av översynen av pastoratsindelningen, vore självfallet omöjligt

att i närvarande läge ens närmelsevis angiva. Det kunde dock icke

tagas för visst, att de fall där en löneminskning skulle bli aktuell komma

att bli få.

Sakkunnigminoriteten har givit sin principiella anslutning till den av

kommittén i 15 § 5 mom. Pr föreslagna rätten för präst, som utan eget förvållande

blir förflyttad till tjänst i lägre lönegrad, att vara bibehållen vid

redan erhållen löneställning och uttalat, att denna regel också bör gälla

vid framdeles lokalt uppkommande indelningsförändringar. Däremot har

sakkunnigminoriteten på skäl, som i det följande angivas, ansett, att präst

skall vara skyldig att underkasta sig ändrad löneställning i anledning av

förflyttning, som påkallas av genomförandet närmast efter lönereglementets

ikraftträdande av en allmän reglering av pastoratsindelningen och den

församlingsprästerliga organisationen i riket.

En präst kan icke vid en allmän reglering av pastoratsindelningen ha

skäl att vänta sig att just hans tjänst skall under alla förhållanden lämnas

utanför indelningsändringarna. Varken av skälighetshänsyn eller från

rättvisesynpunkt kan det vid dessa indelningsfall vara betingat, att befattningshavare,

vilkas tjänster bli föremål för regleringen, skola bibehållas

ej blott vid sin för närvarande tillerkända löneställning utan även vid

den löneförbättring, som övergången på prästlönereglementet medfört. Ej

heller kan det från det allmännas synpunkt vara försvarligt att, så att säga,

»i dag» utan förbehåll medgiva tillträde till förhöjd lön vid en tjänst, som

1 T. f. generaldirektören Schalling, riksdagsmannen L. E. Andersson, biskopen Hultgren

och domprosten Hylander.

2 Kanslirådet Brolin med instämmande av riksdagsmannen K. A. M. Andersson.

s. 123 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 156.

123

enligt förutsedd och kanske redan »i morgon» aktuell plan i stället skall

vara förbunden med lägre lön.

De i de särskilda fallen med prästlönereformen inträdande löneförbättringarna

synas, ehuru de formellt icke äro provisoriska, i föreliggande situation

närmast böra betraktas såsom interimistiskt medgivna tills den

allmänna indelningsregleringen blivit för respektive stift genomförd. För

befattningshavare i det allmännas tjänst torde nämligen icke tidigare någonsin

ha genomförts en lönereglering, innan de därav berörda tjänsterna

blivit slutligt reglerade. Den förevarande situationen lärer väl därför tillräckligt

motivera en avvikelse från vad eljest är vanligt vid övergångsanordningar

till lönereformer; givetvis skall präst, som förpliktas att underkasta

sig en sänkning av lönegradsplaceringen, dock icke vara skyldig att

lida minskning i sina enligt nuvarande lönebestämmelser fastställda löneförmåner.

Statskontoret, som haft att yttra sig över pastoratsindelningssakkunnigas

här återgivna utlåtande, har därvid i huvudsak åberopat vad ämbetsverket

i berörda hänseende anfört i sitt över prästlönekommitténs slutbetänkande

avgivna yttrande.

Från 1950 års prästvalskommitté, vars utredningsuppdrag, jämte annat,

innefattar att bereda den för förflyttningsskyldighetens praktiska tillämpning

erforderliga revisionen av prästvalslagstiftningen, har inkommit en

skrivelse, vari framhållits bl. a. följande.

Under sitt hittills bedrivna utredningsarbete har prästvalskommittén

övervägt sådana ändringar i prästvalslagen, som skulle möjliggöra ett utnyttjande

av den i prästlönereglementet för prästerna föreslagna förflyttningsskyldigheten.

Vid sitt sysslande med ifrågavarande lagrevision har

kommittén redan bildat sig en uppfattning om denna frågas både ömtåliga

och komplicerade natur . För kommittén framstår det därför som en angelägenhet

av vikt, att alla de utvägar tillvaratagas, vilka överhuvud kunna

erbjuda sig att på ett smidigt och lämpligt sätt inpassa sådana befattningshavare

inom den kyrkliga tjänsteorganisationen, som av administrativa

eller andra skäl böra omplaceras. Av denna anledning anser kommittén,

att det skulle vara en påtaglig fördel att kunna genom vikariatsförordnande

på begränsad tid utröna, huruvida de praktiska betingelserna för

en ifrågasatt omplacering verkligen äro för handen, innan ståndpunkt tages

till frågan om definitiv förflyttning av ifrågavarande befattningshavare.

Beträffande den författningsmässiga reglering, som erfordras för att

möjliggöra en dylik omplacering på försök, må framhållas följande. Enligt

praxis har domkapitlet sedan gammalt befogenhet att — utan att samtycke

härtill behöver inhämtas av vederbörande pastorat - - till vikarie å

ordinarie prästerlig tjänst inom pastoratet förordna den prästman stiftsledningen

anser därtill böra ifrågakomma. Denna praxis har under den

hittillsvarande beredningen av prästlöneregleringen - - som även berört

vissa administrativa förhållanden av i stort sett likartad beskaffenhet med

den nu nämnda eller eljest icke ansetts böra ändras. Prästlönekommitténs

förslag till prästlönercglcmentc innehåller i 10 § första stycket eu bestämmelse

om skyldighet för präst att under viss tid uppehålla högre

tjänst. Någon skyldighet för präst att vikariera å lika hög eller lägre tjänst

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

har emellertid icke föreslagits. Med den begränsning som stadgas i 7 §

4 mom. reglementet skulle därför — efter löneregleringen — endast föreligga

möjlighet alt med hans eget medgivande förordna ordinarie präst att

uppehålla dylik tjänst. Av skäl som kommittén nyss framhållit bleve det

säkerligen av stor betydelse att under vissa organisatoriska och personella

förhållanden kunna tillgripa jämväl vikariatsförordnanden å sist avsedda

tjänster, även om prästen icke därtill samtyckte. Det skulle även vara

ändamålsenligt att under samma förutsättningar kunna tvångsvis meddela

förordnande att uppehålla högre tjänst under längre tid än föreslagna

tre månader. För sin del anser kommittén några betänkligheter knappast

kunna ur anställningsrättslig synpunkt anföras mot att en skyldighet

att mottaga förordnande av här angivet slag införes, i varje fall icke

därest en generell tidsbegränsning för förordnandet föreskrives. En sådan

skyldighet kan ju sägas vara inrymd i själva förflyttningsplikten.

Av förut anförda skäl anser kommittén, att de författningsmässiga förutsättningarna

för här avsedda tvångsförordnanden böra tillskapas. Kommittén

är emellertid icke nu beredd att framlägga något preciserat förslag

angående skyldighet för präst att mottaga nyss nämnt förordnande. Kommittén

ämnar i stället överväga detta spörsmål, som under utredningsarbetet

måste inkopplas i ett vidare sammanhang, ytterligare i samband med

sitt slutliga ställningstagande till den förutsatta revisionen av prästvalslagstiftningen

och andra därmed sammanhängande frågor. I nuvarande

läge kunna emellertid de av kommittén förut anförda synpunkterna i denna

fråga genom en särskild anordning på annat sätt tillfredsställande tillgodoses.

Kommittén syftar härvid på möjligheten att i prästlönereglementet

införa ett stadgande, som medför, att de präster, varå reglementet vinner

tillämpning, automatiskt bli underkastade sådana bestämmelser om

tvångsförordnande att uppehålla annan tjänst, som framdeles kunna utfärdas.

Av denna anledning föreslår kommittén att, om proposition i prästlönefrågan

på grundval av prästlönekommitténs slutbetänkande förelägges

innevarande års riksdag, förslaget till prästlönereglemente i angivna

syfte kompletteras med avseende å (10 kap.) 47 §.

Statens lönenämnd har icke funnit anledning till erinran mot att prästlönereglementet

kompletteras på sätt prästvalskommittén föreslagit. Lönenämnden

har emellertid framhållit, att det enligt nämndens mening kan

ifrågasättas, huruvida icke med stöd av 7 § reglementsförslaget (jfr 8 §

Saar) möjlighet föreligger att utan vederbörande tjänstemans eget medgivande

meddela honom förordnande å lika hög eller lägre tjänst.

Statskontoret har — med instämmande i vad statens lönenämnd i ärendet

uttalat — framhållit, att den av kommittén föreslagna kompletteringen

torde vara av särskild vikt och synes oundgängligen nödvändig, därest lönereglementet

skulle bliva föremål för prövning, innan beslut kan fattas

på grundval av prästvalskommitténs och pastoratsindelningssakkunnigas

undersökningar.

Föredraganden. I ett av pastoratsindelningssakkunniga infordrat särskilt

yttrande angående ifrågakommande specialbestämmelser vid lönereformen

med hänsyn till den förutsatta pastoratsregleringen ha de sakkun
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition nr 156.

125

nigas majoritet närmast av principiella skäl icke funnit sig böra biträda

en inom de sakkunniga föreslagen bestämmelse om skyldighet för präst

att vidkännas löneminskning vid förflyttning i anledning av nämnda omreglering.

Två av de sakkunniga ha dock ansett sig böra förorda en sådan

bestämmelse.

Enligt yttrandet synes de sakkunnigas blivande förslag angående pastoratsregleringen

komma att gå ut på en förhållandevis omfattande omläggning

av pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga tjänsteorganisationen.

Vidare torde med hänsyn till vad sakkunnigminoriteten

framhållit det icke med säkerhet kunna antagas, att ett genomförande av

förslaget kommer att medföra blott ett fåtal sådana förändringar av tjänsteorganisationen,

som nödvändiggöra förflyttning av präst till tjänst i

lägre lönegrad. Om vid dylika förflyttningar prästlönereglementets normalbestämmelser

skola tillämpas, uppstår efter pastoratsregleringen en

ökning av de sammanlagda prästlönekostnaderna som vid en omkastad

ordning mellan de båda reformerna icke skulle ha uppkommit. Angeläget

är att prästlönereformens finansiering, som i huvudsak sker med skattemedel,

icke tynges med en sådan kostnadsökning, om ett undvikande härav

kan ske genom en ur anställningsrättslig synpunkt godtagbar specialbestämmelse.

För egen del anser jag någon bärande invändning ur angiven

synpunkt icke kunna göras under förutsättning att vederbörande präst

tillförsäkras att icke genom förflyttningen komma i oförmånligare läge,

än om han redan vid löneregleringens ikraftträdande skulle ha inplacerats

i den lägre lönegraden. De i övergångsbestämmelserna innefattade

reglerna om lönefyllnad komma härigenom att så att säga aktualiseras

efter nu avsedda förflyttningar. Med hänsyn till vad jag här anfört förordar

jag, att en bestämmelse av nyss angivet innehåll införes i förevarande

paragraf.

Det av prästvalskommittén föreslagna stadgandet, för vilket starka positiva

skäl anförts och mot vilket några invändningar ur anställningsrättslig

synpunkt icke kunna resas, anser jag mig böra tillstyrka.

I övrigt biträder jag de av kommittén i denna paragraf föreslagna bestämmelserna.

åS §. Bestämmande av avlöningsförmåner för innehavare av

arvodesbef att ning.

Prästlönekommittén har erinrat, att kommittén i specialmotiveringen till

1 § bl. a. berört frågan om arvodesanställningens användning på det kyrkliga

förvaltningsområdet. Av vad där anförts framginge, att arvodesbefattningarna

endast vore avsedda som ersättning för någon viss i tjänsteorganisationen

fast inrättad lönegradsplacerad ordinarie eller icke-ordinarie

tjänst, vilken på grund av vakans, tjänstinnehavarens ledighet eller eljest

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

för tillfället icke uppehölles med tillämpning av de i reglementets andra

och tredje avdelningar innefattade bestämmelserna. Arvodesanställningen

vore däremot icke avsedd att möjliggöra en reell utvidgning av de i tjänsteorganisationen

fast inrättade tjänsternas antal.

Enligt kommitténs mening bör det ankomma på Kungl. Maj :t att vid

behov i administrativ ordning till ledning för domkapitlen utfärda närmare

bestämmelser angående arvodessättningen vid ovan avsedda korttidsvikariat,

därvid de på allmänna statsförvaltningens område härutinnan

tillämpade normerna böra vara vägledande.

Yttranden. Mot betänkandet i denna del har under remissbehandlingen

icke gjorts någon erinran.

Föredraganden. Jag biträder vad kommittén här uttalat och föreslagit.

Övriga paragrafer i förslaget till prästlönereglemente.

Föredraganden. De bestämmelser, som upptagits i övriga paragrafer av

kommitténs reglementsförslag, anser jag mig böra tillstyrka med de jämkningar,

som påkallas av vad jag vid den föregående behandlingen av särskilda

paragrafer i reglementsförslaget förordat.

övergångs regleringen.

I principbetänkandet angåvos de huvudlinjer, vilka enligt kommitténs

mening borde vara normerande vid övergången till det nya lönesystemet.

Vid utformningen av övergångsanordningarna borde å ena sidan tillgodoses

befattningshavarnas anspråk på en härutinnan skälig avvägning och

å andra sidan undvikas för löneadministrationen alltför invecklade och

tidsödande omräkningar. Med beaktande härav föreslog kommittén, att de

enligt löneplan 1 avlönade prästerna skulle medgivas rätt att för inplacering

och uppflyttning i högre löneklass i den vid löneregleringen innehavda

tjänsten tillgodoräkna tjänstgöring i tidigare innehavd prästerlig tjänst i

viss begränsad omfattning (se betänkande I, s. 173 och 174).

Vidare föreslog kommittén, att i tjänst varande befattningshavare borde

vid övergången till de nya avlöningsbestämmelserna erhålla garanti mot

löneminskning. Vid den härför erforderliga jämförelsen mellan nuvarande

och blivande lön borde vissa av de nu utgående löneförmånerna beräknas

enligt särskilda, i betänkandet (s. 174) angivna grunder.

Vid principbetänkandets remissbehandling lämnades kommitténs förslag

angående löneklassplacering vid övergången i huvudsak utan erinran.

Kammarkollegiet ifrågasatte dock, huruvida icke föregående tjänstgöring

i respektive tjänstegrad — om detta vore förenligt med lönetekniska principer

-— kunde få tillgodoräknas såsom tjänstetid i den lönegrad, som till
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

127

delades vederbörande vid första inplaceringen i tjänsteklass. Enligt statens

lönenämnd borde vid övergångsbestämmelsernas utfärdande särskilt

tillses, att reglerna icke medförde ojämnheter i befattningshavarnas inbördes

lönetur.

Mot den av kommittén förordade beräkningen av den nuvarande reallönen,

varpå fastställandet av eventuell lönefyllnad skulle baseras, restes

invändningar av kyrkomötet samt domkapitlen i Göteborgs och Stockholms

stift. Av dessa remissinstanser påyrkades nämligen, att den nuvarande

förmånen av fri bostad i prästgård eller annorstädes skulle i orter, där

vissa av prästerna hade dylik bostad men andra uppbure av Kungl. Maj :t

fastställd hvresersättning, beräknas icke till bostadsavdragens belopp — såsom

kommittén föreslagit — utan i stället till hyresersättningarnas årsbelopp.

Härvid borde dock tjänstebostadsförmån för präst bosatt i huvudstaden,

där hvresersättning till kyrkoherde utginge med 3 200 kronor för

år, värderas till den för kyrkoherde i Göteborg bestämda årliga ersättningen,

4 500 kronor.1

I prästlönepropositionen förordade jag, i egenskap av föredragande statsråd,

att övergångsregleringen skulle utformas i huvudsaklig överensstämmelse

med kommittéförslaget. Vad kyrkomötet och vissa domkapitel påyrkat

i fråga om den nuvarande reallönens beräkning för bestämmande

av eventuell lönefyllnad borde av kommittén närmare prövas vid utredningsuppdragets

fullföljande.

Prusllönekommittcn har i slutbetänkandet ägnat frågan om övergångsregleringen

en ingående behandling och därvid sökt finna en övergångsreglering,

som icke medför några mera markerade ojämnheter i befattningshavarnas

inbördes lönetur. Härvid har kommittén låtit verkställa

försöksinplacering av stifts- och församlingsprästerna i ett av stiften (Karlstads

stift) för att kunna i detalj bedöma verkningarna av olika alternativa

inplaceringsmetoder.

Efter dessa undersökningar har kommittén kommit till den uppfattningen,

att en skälig och likformig övergångsreglering endast vinnes, om en

omräkning verkställes av varje prästs hela lönetur med tillämpning av de

i Pr och därtill anslutna författningar meddelade bestämmelserna angående

reglerad befordring, lönegradsplaceringar i övrigt, placering och uppflyttning

i löneklass samt tjänstledighet. För att av förutberörda skäl undvika

ett retroaktivt bestämmande av lönegradsplacering vid annan komministers-

och kyrkoherdetjänst -— ävensom därmed likställd garnisons- och

amiralitetsprästtjänst — än den, som av vederbörande präst innehaves vid

löneregleringens ikraftträdande, anser kommittén det nödvändigt, att för

1 Det av kommittén föreslagna och av statsmakterna beslutade bostadsavdraget för

kyrkoherde utgör i Stockholm 3 012 kronor och i Göteborg 2 172 kronor.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

envar av dessa båda tjänstegrader en enhetlig lönegradsplacering fastställes

speciellt för omräkningen. Enligt kommitténs mening synas härvid

icke kunna ifrågakomma andra lönegradsplaceringar än de för dessa tjänster

lägsta, nämligen Ca 25 för komministerstjänstegraden och Ca 27 för

kyrkoherdetjänstegraden. I fråga om annan ordinarie församlingsprästtjänst

än sådan, som innehaves vid löneregleringens ikraftträdande, föreslår

kommittén sålunda, att den vid omräkning av prästens lönetur —

i förekommande fall — anses placerad, komministerstjänst ävensom därmed

likställd garnisons- och amiralitetsprästtjänst i Ca 25 samt kyrkoherdetjänst

ävensom därmed likställd garnisons- och amiralitetsprästtjänst

i Ca 27. Tjänst i komministers- och kyrkohcrdetjänstegraderna, som innehaves

vid lönereformens genomförande, skall givetvis vid omräkningen

anses under hela tjänstinnehavet ha varit placerad i den lönegrad, vartill

tjänsten hänföres vid löneregleringen. Om prästen tidigare innehaft annan

än i Pr avsedd lönegradsplacerad tjänst, vid vilken avlöning utgår

enligt av Kungl. Maj :t utfärdade bestämmelser — exempelvis adjunktseller

lektorstjänst vid läroverk, folkskoleseminarium eller högre kommunal

skola — skall hänsyn tagas till sådan tjänst i analogi med vad som

härom stadgas i Pr.

Vid framläggandet av sitt förslag om fullständig omräkning av löneturen

för präst, varå Pr blir tillämpligt, förklarar kommittén sig ha varit

väl underkunnig om den tidsspillan och de svårigheter, som äro förenade

med ett sådant förfarande, även om detta förenklas genom enhetliga lönegradsplaceringar

för de två största tjänstekategorierna. Kommittén har

emellertid den uppfattningen, att denna olägenhet uppväges av att sådana

ojämnheter i befattningshavarnas inbördes lönetur undvikas, som eljest

kunde vara ägnade att skapa irritation och föranleda framställningar från

enskilda befattningshavare om rättelse av opåkallade olikheter i löneklassplacering.

Prästlönekommittén har härefter övergått till frågan om värdering av

tjänstebostadsförmån vid beräkning av eventuell lönefvllnad och med hänsyn

till remissinstansernas invändningar mot förslaget i denna del omprövat

de i principbetänkandet förordade grunderna och anfört:

För att härvid erhålla ett säkert underlag för sina överväganden har

kommittén låtit undersöka de verkliga hyreskostnaderna för de i större

och medelstora städer bosatta församlingspräster, som för närvarande åtnjuta

hyresersättning i stället för tjänstebostad. Undersökningen, vilken

avsett 14 kyrkoherdar och 30 komministrar, har givit vid handen, att de

från uppvärmningskostnader renodlade hyror, som ifrågavarande präster

erlägga för sina förhyrda bostäder, i det stora flertalet fall väsentligt understiga

dem tillerkända hyresersättningar, De nu utgående hyresersättningarna

utgöra därför — givetvis i strid mot de nuvarande bestämmelsernas

syfte — för många präster i verkligheten förtäckta lönetillägg till

icke obetydliga belopp, som exempelvis i Göteborg torde kunna uppskattas

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

129

för en av kyrkoherdarna till cirka 2 100 kronor och en av komministrarna

till cirka 1 400 kronor samt i genomsnitt för kyrkoherdarna till cirka 1 300

kronor och för komministrarna till cirka 900 kronor för år.

Enligt kommitténs mening bör i detta sammanhang beaktas, att de här

avsedda hyresersättningarna, vilka av Kungl. Maj :t endast fastställts att

utgå tillsvidare, lika litet som exempelvis de särskilda kommunala lönetillläggen

ha karaktären av någon till beloppet garanterad löneförmån. Anledning

saknas därför att vid den för beräkning av eventuell lönefyllnad erforderliga

jämförelsen mellan nuvarande och blivande bruttolöner taga

speciell hänsyn till dessa hyresersättningar, vilka för övrigt, såsom nämnts,

i verkligheten delvis utgöra förtäckta lönetillägg. Kommittén kan ej heller

i övrigt finna några bärande skäl, varför de kyrkoherdar och komministrar,

som nu uppbära hyresersättning, och givetvis långt mindre å samma

orter bosatta präster med fri tjänstebostad, böra i fråga om rätt till

eventuell personlig lönefyllnad vid övergången sättas i ett förmånligare

läge än övriga församlingspräster. På grund härav förordar kommittén i

fråga om beräkning av eventuell lönefyllnad, dels att i nuvarande avlöning

ingående förmån av hyresfri tjänstebostad uppskattas till samma belopp,

som enligt Pr skall erläggas i bostadsavdrag för samma bostad, dels ock

att i de fall, där hyresersättning utgår, den nuvarande bruttolönen bestämmes

såsom om ersättning utgått med det belopp, vartill bostadsavdraget i

den ifrågavarande hvresgruppen uppgår för präst i samma tjänstegrad

med tjänstebostad.

För tydlighets skull har kommittén i förevarande sammanhang även

framhållit — då detta endast indirekt framginge av betänkande I — att enligt

kommitténs mening någon hänsyn till nu utgående kommunala lönetillägg

icke bör tagas vid beräkning av eventuell personlig lönefyllnad.

Kommittén har slutligen berört omfattningen av det bemyndigande,

som bör för övergångsregleringen utverkas av riksdagen och framhållit:

Enligt kommitténs mening måste det förutsättas, att utöver vad som i

principbetänkandet och ovan föreslagits i fråga om övergångsregleringen

åtskilliga andra övergångsbestämmelser bli erforderliga. Dessa senare övergångsanordningar

torde emellertid icke vara av beskaffenhet att böra här

upptagas. Med hänsyn till att lönereformen innebär, att ett lönesystem ersättes

med ett annat, som till sin tekniska struktur har intet eller föga gemensamt

med det förstnämnda, torde det för övrigt vara ogörligt att i detta

sammanhang uttömmande angiva alla de detalj föreskrifter, som komma

att påkallas vid löneregleringen. Det bemyndigande, som Kungl. Maj :t

torde böra inhämta av riksdagen med avseende å övergångsanordningarna,

synes därför böra bli förhållandevis vidsträckt. På grund härav föreslår

kommittén, att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens bemyndigande, dels alt

utfärda övergångsbestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med de av

kommittén förordade huvudgrunderna, dels ock att i övrigt meddela de

föreskrifter, som bli erforderliga vid övergången. 9

9 Biliang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 156.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:Is proposition nr 156.

Yttranden. Kammarkollegiet har beträffande kommitténs förslag till

övergångsreglering anfört bl. a. följande.

Det synes kollegiet mest rättvist att då det nu gäller övergång till ett helt

nytt lönesystem, den lönegrad, i vilken viss tjänst vid övergången placeras,

även får bliva avgörande vid bestämmande av i vad mån tillgodoräknande

för tjänstgöring i denna tjänst må ske. Att vid tillgodoräknandet

lönegradsplaceringen för den tidigare innehavda tjänsten skall ske med

tillämpning av de korrektionsregler. som komma att gälla för fördelningen

av tjänsterna på lönegrader, finner kollegiet uppenbart. Tillgodoräknandet

av tjänstgöring i den sålunda lönegradsplacerade tjänsten torde rimligen

ej kunna försvåras därav, att vid inplacering av kyrkoherdetjänst efter

den nuvarande reglerade lönen denna lön i vissa avseenden omräknas.

Däremot kan i annat avseende svårigheter med en dylik metod uppstå.

Om en tjänst blivit indragen eller viss tjänst blivit så förändrad, att dess

identitet med en vid övergången befintlig tjänst är svår att finna, bliva de

indragna eller förändrade tjänsterna icke lönegradsplacerade. Försåvitt

man icke i sådant fall vill använda den av kommittén nu föreslagna metoden,

nödgas man företaga en särskild allenast för nu förevarande ändamål

behövlig lönegradsplacering av de tidigare tjänsterna. Då dylika fall torde

kunna beräknas bliva ganska fåtaliga, synes arbetet med den särskilda

lönegradsplaceringen för dessa tjänster ej behöva bliva så betungande. Vid

en sådan lönegradsplacering torde beträffande kyrkoherdetjänsterna korrektion

av de reglerade lönerna ske och till grund för lönegradsplaceringen

i övrigt ligga de förhållanden med avseende å folkmängd in. in. som föreligga

vid tjänstens upphörande.

På grund av vad sålunda anförts anser kollegiet, att tillgodoräknandet

bör ske av tjänstgöring i tidigare innehavd tjänst efter den lönegradsplacering

tjänsten vid övergången erhåller eller om tjänsten då upphört efter

särskild företagen lönegradsplacering med tillämpning av de beslutade

inplaceringsreglerna och efter förhållandena vid tiden för tjänstens upphörande.

Kommittén föreslog i betänkande I, att i tjänst varande befattningshavare

borde vid övergången till de nya avlöningsbestämmelserna erhålla

garanti mot löneminskning. Vid den härför erforderliga jämförelsen mellan

nuvarande och blivande lön skulle vissa av de nu utgående löneförmånerna

beräknas enligt särskilda grunder. Kommittén har nu för tydlighets

skull framhållit — då detta endast indirekt framginge av betänkandet I

— att någon hänsyn till nu utgående kommunala tillägg icke borde tagas

vid beräkning av den personliga lönefyllnaden.

Av pastorat enligt 10 § prästlöneregleringslagen fattat beslut »att höja

lön, som Konungen enligt denna lag för viss tjänst bestämt», skall för att

vinna bindande kraft fastställas av Konungen. Den rubbning av löneregleringen

som dylikt beslut innebär har sålunda godkänts av Kungl. Maj :t,

och beslutet måste, såvitt ej annorlunda bestämts vid beslutets fattande,

gälla för hela löneregleringsperioden. Prästen är sålunda garanterad denna

lönehöjning till periodens utgång. Vid sådant förhållande anser kollegiet,

att lönehöjningen skäligen bör inräknas i lönefyllnaden under så lång

tid som beslutet i varje fall gäller. Någon anledning att i förevarande hänseende

behandla de »kommunala tilläggen» annorlunda än 7 §:s förmånerna

synes knappast föreligga. Enligt en i betänkandet I intagen bil. 18

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

131

(s. 217) uppgick antalet dylika lönehöjningar då till endast nio med ett

sammanlagt belopp av 7 475 kronor. Frågan har sålunda ringa ekonomisk

betydelse för det allmänna, därvid ju är att märka, att helt säkert icke i

alla dessa fall lönefyllnad kommer att utgå.

Vidare har kommittén beträffande beräkningen av nu utgående förmåner

ändrat sitt förslag i vad avser beräkningen av nu utgående hyresersättningar.

Enligt betänkandet I skulle denna ersättning upptagas till det av

Kungl. Maj :t fastställda beloppet men enligt nu föreliggande förslag till

det bostadsavdrag, vartill förmånen av tjänstebostad skulle ha uppskattats

om sådan funnits vid tjänsten. Kollegiet, som icke gjorde anmärkning

mot kommitténs tidigare förslag, har icke funnit vad kommittén nu anfört

mot detta förslag utgöra tillräckliga skäl för ett frångående av detsamma.

Att hyresersättningarna i vissa fall överstiga de hyresbelopp som

prästerna erlägga för sina förhyrda bostäder och enligt kommitténs mening

i verkligheten utgöra »förtäckta lönetillägg», torde i och för sig ej

innebära, att hyresersättningarna äro bestämda till för höga belopp. I den

mån hyresersättningarna skulle överstiga hyreskostnaden i orten torde de

i förevarande hänseende kunna likställas med kommunala lönetillägg.

Kollegiet anser således, att de av Kungl. Maj :t fastställda hyresersättningarna

liksom lönehöjningarna enligt 10 § böra medtagas vid beräkning

av lönefyllnaden.

Domkapitlet i Linköping har ansett, att kommitténs i förenklande syfte

framlagda förslag om kyrkoherde- och komministerstjänsternas fingerade

inplacering i Ca 27 respektive Ca 25 vid omräkning inkräktar på rättvisesynpunkterna.

Av denna anledning har domkapitlet föreslagit en översyn

av här avsedda övergångsregler.

Vad kommittén anfört och föreslagit beträffande övergångsregleringen

har godtagits av statskontoret, riksräkenskapsverket, statens lönenämnd,

stiftsmyndigheterna och personalorganisationerna.

Föredraganden. I princippropositionen förordades att övergångsregleringen

skulle utformas i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs

förslag. Vissa speciella spörsmål, bl. a. angående lönefyllnad, skulle av

kommittén ytterligare övervägas vid utredningsuppdragets fullföljande.

Vad i propositionen föreslagits angående övergångsregleringen godkändes

av riksdagen. I slutbetänkandet har kommittén upptagit övergångsregleringen

till förnyad behandling och därvid föreslagit vissa jämkningar i sitt

tidigare förslag, såvitt detta avsåge de ordinarie församlingsprästerna. Dessa

jämkningar har kommittén ansett påkallade dels av de väsentligt utvidgade

korrektionsregler, som föreslagits skola tillämpas vid kyrkoherdetjänsts

första inplacering i lönegrad, dels ock för undvikande av mera påtagliga

ojämnheter i församlingsprästernas inplacering i löneklass vid

övergången. Kommitténs slutförslag innebär, att en förenklad omräkning

enligt de nya lönebestämmelserna skall göras av dessa prästers hela lönetur

vid ikraftträdandet. Härvid skall annan ordinarie tjänst än sådan

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

som innehaves vid övergången anses tillhöra, kyrkoherdetjänst Ca 27 och

komministerstjänst Ca 25. Vid remissbehandlingen har kommittéförslaget i

denna del godtagits av samtliga hörda myndigheter och organisationer

utom kammarkollegiet. Enligt kollegiets mening vore det mest rättvist,

om tidigare innehavd kyrkoherde- eller komministerstjänst vid omräkningen

antages tillhöra den lönegrad, vartill samma tjänst hänfördes vid

ikraftträdandet.

För egen del finner jag det av kommittén nu framlagda reviderade förslaget

vara i stort sett lämpligt att läggas till grund för övergångsregleringen.

Vid en översiktlig jämförelse med de övergångsbestämmelser, som

tillämpats vid statliga löneregleringar för andra personalgrupper, synes

dock förslaget i vissa hänseenden väl förmånligt. En skälig avvägning

anser jag härvidlag kunna uppnås, om den jämkningen av förslaget vidtages,

att den i 19 § prästlönereglementet avsedda tidsperioden för löneklassuppflyttning

vid omräkningen av löneturen bestämmes till fem i stället

för tre år. Härvid bör även övriga för löneklassuppflyttning angivna

tidsbestämningar i ungefär motsvarande mån ändras. Med denna jämkning

förordar jag kommitténs förslag i denna del. Kammarkollegiets ändringsförslag

synes mig verka omotiverat gynnsamt i vissa fall och därjämte

förenat med nackdelar i administrativt hänseende.

I fråga om beräkning av eventuell lönefyllnad vid övergången har kommittén

— med ändring av sitt tidigare förslag — nu förordat, att i de fall.

där hyresersättning utgår, den nuvarande bruttolönen skall beräknas såsom

om ersättning utgått med det belopp, vartill bostadsavdraget i den

ifrågavarande hyresgruppen uppgår för präst i samma tjänstegrad med

tjänstebostad. På av kommittén anförda skäl och då nuvarande hyresersättningar

äro fastställda att utgå tills vidare tillstyrker jag kommitténs

förevarande förslag. Utfallet av den undersökning, som kommittén verkställt

till belysning av nyssnämnda fråga, synes mig böra föranleda, att en

omprövning göres av hyresersättningens belopp, om vederbörande präst

icke övergår på den nya löneregleringen.

I motsats till kommittén har kammax-kollegiet föreslagit, att de nu utgående

s. k. kommunala lönetilläggen skola inberäknas i nuvarande avlöningsförmåner

för bestämmande av eventuell lönefyllnad. Av skäl, som

kollegiet anfört anser jag mig böra förorda, att för präst, som uppbär dylikt

lönetillägg, särskilda lönefyllnader skola, i ifrågakommande fall, bestämmas

dels för tid, varunder lönetillägget skulle ha utgått, med hänsyn

till tillägget, dels ock för tid därefter utan sådan hänsyn.

Jag får vidare framhålla, att lönefyllnad bör minskas i mån av löneförhöjning

genom löneklassuppflyttning eller befordran.

Med beaktande av vad 1949 års riksdagsrevisorer anfört i fråga om

barntilläggen och med hänsyn till vad i proposition nr 112 till årets riks
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 156.

133

dag i detta hänseende föreslagits i fråga om privatläroverkens lärare kan

jag icke tillstyrka att barntilläggen övergångsvis bibehållas för prästerna.

I fråga om beskaffenheten av det bemyndigande, som Kungl. Maj :t bör

för övergångsregleringen inhämta av riksdagen, får jag hänvisa till vad

jag anfört i det föregående.

III. Förslaget till tjänste- och familjepensionsreglementen

för präster

1949 års riksdags beslut.

Beslutet vid 1949 års riksdag om en reform av löne- och pensionsbestämmelserna

för präster innebar bl. a. ett godkännande av prästlönekommitténs

förslag att ordna pensioneringen i anslutning till gällande bestämmelser

för civilstatstjänstemännen in. fl. Pensionsåldern fastställdes till 65

år, varvid dock förutsattes en omprövning i samband med översynen av de

statliga pensionsåldrarna. Den sammanlagda tiden för längsta anstånd

med avgång på grund av uppnådd pensionsålder bestämdes till fem år.

Med undantag av den s. k. tjänstårsgarantiregeln blevo även de föreslagna

huvudgrunderna för övergången till de nya pensionsbestämmelserna föremål

för riksdagens ställningstagande. Till frågan om nämnda garantiregel

togs emellertid icke slutgiltig ställning utan beslöts att den skulle

övervägas ytterligare.

Prästlönekommitténs förslag.

De av kommittén föreslagna tjänste- och familjepensionsreglementena

för präster, vilka reglementsförslag torde få såsom bilagor fogas vid protokollet

i detta ärende (Bilaga D och E), ha utformats i nära anslutning

till de allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena. Statskontoret,

som handhar den nuvarande prästerliga pensioneringen, föreslås bliva

pensionsprövande myndighet.

I specialmotiveringen till reglementena och övergångsbestämmelserna

har kommittén berört endast sådana spörsmål, vilka sakna motsvarighet

på det statliga pensionsområdet. Stadganden, som — ofta likalydande —

återfinnas i de statliga bestämmelserna, ha däremot icke ansetts kräva

några förklaringar.

Beträffande de nu framlagda detaljbestämmelserna anför kommittén

bl. a. följande.

s. 134 Kontrollera mot PDF

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Tjänstepensionsreglementet.

4 §.

Enligt Kungl. Maj :ts och riksdagens principbeslut skall anstånd med

avgång efter uppnådd pensionsålder kunna erhållas för en sammanlagd

tid av fem år eller två år längre än som eljest i allmänhet gäller för befattningshavare

med statligt ordnad pensionsrätt.

I förenklande syfte har under de senare åren beträffande vissa grupper

av befattningshavare, t. ex. kyrkomusiker och övningslärare, rätten till

Provning av frågor om anstånd med avgång efter uppnådd pensionsålder

helt lagts i handen på den myndighet, som äger att från tjänsten avskeda.

Kommittén har dock beträffande prästerna icke funnit anledning

att i den avskedsbeviljande myndighetens hand lägga avgörandet i dessa

frågor i större utsträckning än som gäller för statsanställda i allmänhet.

12 §.

1 mom. Detta moment motsvarar i huvudsak 15 § 1 mom. allmänna

tjänstepensionsreglementet. Föreskriften att tid, under vilken befattningshavare

varit tjänstledig för att uppehålla annan med tjänstepensionsrätt

förenad befattning, icke skall medföra avdrag vid tjänstårsberäkningen

innebär bl. a., att församlingspräst med tjänstledighet för att vikariera i

sådan befattning inom diakonien, missionen eller sjömansvården, å vilken

SPA-reglementet är tillämpligt, äger i pensionshänseende tillgodoräkna

denna tjänstledighetstid.

Har tjänstledighet som medför avdrag varit partiell, bör avdraget ske

i förhållande till den omfattning, vari tjänstgöringstiden nedsatts. Bestämmelse

härom synes kunna intagas i tillämpningsföreskrifterna.

2 mom. Detta stadgande innebär i huvudsak, att vid bestämmande av

tjänstårens antal hänsyn skall tagas även till sådan tid, under vilken allmänna

tjänstepensionsreglementets bestämmelser eller andra av Kungl.

Maj :t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser varit tillämpliga

på befattningshavaren. Motsvarande stadgande återfinnes i bl. a. allmänna

t j änstepensionsreglementet.

Mot att tjänståren medfölja befattningshavare, som övergår från ett förvaltningsområde

till ett annat, synes intet vara att erinra när fråga är om

flyttning mellan tvenne områden, vilkas pensionskostnader finansieras genom

anslag från statsbudgeten. Ur finansieringssynpunkt kunde det vara

tveksamt, om här ifrågavarande grundregel bör gälla vid övergång mellan

statstjänst å ena sidan till anställning med rätt till pension från kyrkofonden

å andra sidan. Med hänsyn till att sådana flyttningar kunna''väntas

bli i stort sett lika ofta förekommande i båda riktningarna och att därför

staten kan antagas komma att få övertaga pensionsförpliktelser från

kyrkofonden i ungefär lika omfattning som kyrkofonden från staten, synes

knappast någon invändning kunna göras mot en regel, enligt vilken

prästerna i likhet med statstjänstemännen m. fl. i pensionshänseende generellt

få tillgodoräkna anställningstid i befattningar, för vilka gällt av

Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda tjänstepensionsbestämmelser.

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

135

Övergångsbestämmelserna till tjänstepensions reglementet.

Punkterna 1—3. Här ifrågavarande stadganden reglera den successiva

pensionsålderssänkning, som kommittén föreslagit och motiverat i betänkandet,

del I. Därvid har likväl förutsatts, att anståndstiden för avgång

ur tjänst efter uppnådd pensionsålder enligt huvudbestämmelserna kommer

att bliva 5 år i stället för, såsom kommittén i principbetänkandet föreslagit,

3 år.

Punkt 6. Denna bestämmelse avser att övergångsvis tillförsäkra befattningshavaren

rätt att såsom tjänstår räkna så lång tid tillbaka, att denna

tid utökad med de tjänstår, som han har möjlighet att ytterligare förvärva

till pensionsåldern, uppgår till 30 år.

Exempel 1: En vid de nya pensionsreglementenas ikraftträdande 55-årig präst har i

femton år innehaft i emeritilönelagen avsedd befattning. Han har tio år kvar till pensionsåldern.

Utan tjänstårsgarantiregeln kan han således till pensionsåldern förvärva

endast 25 tjänstår och således erhålla 25/30 av hel pension. Garantiregeln ger honom

ytterligare fem tjänstår och således möjlighet att erhålla hel pension.

Exempel 2: En vid de nya pensionsreglementenas ikraftträdande 35-årig präst har

möjlighet att till pensionsåldern förvärva ytterligare trettio tjänstår. Garantiregeln

ger honom 0 tjänstår. Om det antages, att han under den återstående tjänstetiden kommer

att åtnjuta på tjänstårsberäkningen inverkande ledighet fem (tio) år, blir pensionen

således (25/30) av hel pension.

Mot den föreslagna tjänstårsgarantin har statskontoret invänt, att den

vore för gynnsam och att den borde ersättas med en regel, enligt vilken

pensionen skulle beräknas enligt vanliga avkortningsnormer men dock

skulle uppgå till lägst nyreglerad emeritilön. En liknande anmärkning har

kammarkollegiet gjort. Övriga remissmyndigheter ha på denna punkt lämnat

förslaget utan erinran.

I propositionen biträdde föredraganden kommitténs förslag och erinrade,

att den av ämbetsverken föreslagna regeln skulle, utan hänsyn till nuvarande

ålder, tillförsäkra befattningshavarna en av tjänstårens antal oberoende

minimipension.

Utskottet fann icke nödvändigt taga slutgiltig ställning till frågan utan

förordade, att den ytterligare övervägdes.

De framförda betänkligheterna ha icke ställt behovet av en garantiregel

i tvivelsmål. Tveksamheten har gällt valet av regel. Härvidlag har anförts,

att tjänstårsgarantin vore för gynnsam och att den borde ersättas med en

bestämmelse om viss minimipension. Enligt verkställd undersökning torde

man kunna utgå från, att denna minimipension genomsnittligt motsvarar

ungefär 26/30 av hel tjänstepension enligt de föreslagna tjänstepensionsbestämmelserna.

Med denna utgångspunkt ge de båda reglerna, ställda

vid sidan av varandra, följande garanti, uttryckt i 30-delar av hel tjänstepension,

för olika åldrar.

Nuvarande ålder Kommitténs regel

Ämbetsverkens

70 år

60 år

50 år

40 år

30 år

30/30

25/30

15/30

5/30

0

regel

26/30

26/30

26/30

26/30

26/30

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

0\ anstående sammanställning visar, att den av kommittén föreslagna

i egeln, i jämförelse med ämbetsverkens, endast för de allra högsta åldrarna

medför gynnsammare resultat än ämbetsverkens — skillnaden är dock

högst 4/30 av hel tjänstepension — under det att den senare regeln från

åldern 60 år och nedåt garanterar högre pension än kommitténs regel.

Kommittén finner det emellertid angeläget framhålla, att man icke kan

draga nagra generella slutsatser angaende den ena eller andra regelns

gvnnsamhet för befattningshavaren. Man kan nämligen i det särskilda

fallet icke förutsäga omfattningen av de framtida avbrotten i tjänstårsbel

äkningen och således icke nu beräkna, om och i vad mån pensionen enligt

ämbetsverkens regel en gang kommer att grunda sig på den garanterade

rätten. Det torde emellertid kunna antagas, att antalet präster, som komma

att beröras av garantiregeln, i båda fallen kommer att bliva obetydligt.

Kommittén anser det dock föga tilltalande att, såsom ämbetsverken förordat,

i fråga om pensionens storlek göra utfästelser utan hänsyn till befattningshavarnas

nuvarande levnadsålder. I varje fall lärer anledning

saknas att för präster, som icke uppnått 35 års ålder, lämna någon som

helst förbindelse om minimipension enligt det nya tjänstepensionsreglementet.

Ej heller finner kommittén ur praktiska synpunkter ändamålsenligt

att välja en sådan lösning av förevarande spörsmål, som under en

avsevärd tidrymd förutsätter fortsatt tillämpning av emeritilönelagens antikverade

regler för beräkning av pension. På dessa grunder har kommittén

ansett övervägande skäl tala för att vidhålla det i principbetänkandet

framlagda förslaget till denna frågas lösning: en efter uppnådd levnadsåldei

graderad tjänstårsgaranti på det nu gällande statliga pensionssystemets

grund.

övergångsbestämmelserna till familjepensionsreglementet.

Punkt 1. I överenskommelsen om statens övertagande av prästänkekassan

gjordes vissa förbehåll beträffande kassadelägarnas rättigheter efter

övergång till familjepensionsreglementet för prästerskapet. Härav nu påkallade

bestämmelser ha sammanförts i denna punkt i huvudsaklig överensstämmelse

med vad kommittén förordat i principbetänkandet. Vad särskilt

angår den under a) andra stycket omnämnda prövningen torde i tilllämpningsföreskrifterna

böra intagas en bestämmelse om att befattningshavare,

som med stöd av ifrågavarande stadgande önskar statskontorets

prövning av familjepensionsunderlaget, har att före viss dag till statskontoret

anmäla sin önskan härom.

Punkt 2. Det nuvarande familjepensionsreglementet stadgar generellt,

att ordinarie präst efter övergång till befattning med lägre familjepensionsunderlag

icke skall vidkännas någon försämring i familjepensionshänseende.

Motsvarigheten till denna bestämmelse i det nu framlagda förslaget till

familjepensionsreglemente — 8 § 2 mom. — gäller endast det fallet, att

ordinarie befattningshavare utan något sitt förvållande förflyttas till befattning

med lägre familjepensionsunderlag. Med hänsyn till vad som övergångsvis

gäller för statstjänstemännen i motsvarande hänseende har sådan

präst, vilken av annan anledning än som nyss sagts övergått till befattning

med lägre familjepensionsunderlag, ansetts böra få behålla sin

särställning i familjepensionshänseende även under det blivande reglementets

giltighetstid.

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr iö6.

137

Enligt det nuvarande familjepensionsreglementet gäller vidare att för

präst, vilken i sin befattning på grund av donation av enskild uppbär särskild

förmån utöver lönen, efter Kungl. Maj :ts prövning kan bestämmas

högre familjepensionsunderlag än grundavlöningen motiverar. Under förutsättning

att, på sätt kommittén föreslagit, befattningshavaren äger att

kvarstå på hittills gällande familjepensionsbestämmelser, finns det visserligen

intet formellt hinder att häva verkan av en dylik särbestämmelse.

Vid de statliga familjepensionsregleringarna har emellertid praxis varit att

icke av befattningshavarna kräva avstående från redan befintliga förmåner

såsom villkor för att övergå till de nya pensionsbestämmelserna. Med

hänsyn härtill har kommittén ansett det skäligt att även i nu förevarande

hänseende bibehålla den förmånsställning, som kan vara förvärvad, när

det nya reglementet träder i tillämpning.

Till förebyggande av missförstånd må framhållas, att här stadgade undantag

upphöra att gälla, om befattningshavaren byter befattning, i vilket

fall huvudförfattningens bestämmelser angående familjepensionsunderlag

träda i tillämpning.

Pnnkt 3. Stadgandet i den senare delen av denna punkt är påkallat av

att enligt det nuvarande familjepensionsreglementet pensionsåldern skall

anses vara 65 år för ordinarie befattningshavare och 60 år för extra ordinarie

befattningshavare. Då såsom tjänstår endast räknas tid före uppnådd

pensionsålder, skulle vid tjänstårsberäkning med utgångspunkt från

det nuvarande reglementets bestämmelser tjänstetid efter angivna åldrar

i vissa fall komma att lämnas obeaktad, vilket förhindras genom den föreslagna

bestämmelsen.

I fråga om sättet för utfärdandet av de föreslagna pensionsreglementena

och övergångsbestämmelserna anför kommittén följande.

Vid 1947 års allmänna pensionsreglering underställdes de nya reglementena

riksdagen för godkännande. Någon anledning att härvidlag tillämpa

ett annat förfarande i fråga om de nya pensionsreglementena för präster

synes icke finnas. Då emellertid den definitiva detaljutformningen i formellt

hänseende av prästlönereglementet avses skola ankomma på Kungl.

Maj:t, torde — på sätt jämväl skedde år 1947 — Kungl. Maj :t böra för sig

utverka bemyndigande att vid pensionsreglementenas utfärdande i dem

vidtaga sådana huvudsakligen redaktionella ändringar, som kunna visa

sig påkallade av löncreglementets slutliga avfattning eller eljest.

De av kommittén framlagda förslagen till huvudbestämmelser för övergångsregleringen

på pensionsområdet äro avsedda att på samma sätt underställas

riksdagen för godkännande. Då emellertid ytterligare föreskrifter

kunna bli erforderliga vid övergången, föreslår kommittén, att Kungl.

Maj :t utverkar bemyndigande att meddela de ytterligare övergångsstadganden,

som i anslutning till förslagets huvudgrunder kunna visa sig påkallade.

Yttrandena.

Samtliga remissinstanser ha tillstyrkt eller lämnat utan erinran de av

kommittén föreslagna tjänste- och familjepensionsreglcmentena.

Vad den detaljmässiga utformningen av övergångsbestämmelserna an
-

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

går har denna icke blivit föremål för några erinringar med undantag av

att statskontoret och kammarkollegiet vidhållit den i utlåtandena över

kommitténs principbetänkande uttalade meningen, att prästerna övergångsvis

borde tillförsäkras — i stället för tjänstårsgaranti — rätt till minst

nyreglerad emeritilön att utgå vid uppnådd pensionsålder. Statskontoret

uttalar dock nu, att denna förmån bör begränsas till präster som vid reformens

genomförande är i sådan ålder, att hel pension enligt de nya bestämmelserna

icke kan intjänas.

Föredraganden.

Principbeslutet om 65 års pensionsålder för prästerna vilade på den förutsättningen,

att den prästerliga pensionsåldern skulle tagas under omprövning

i anslutning till översynen av de statliga pensionsåldersbestämmelserna.

I proposition till årets riksdag har Kungl. Maj :t på föredragning av chefen

för civildepartementet framlagt förslag till nya avgångsbestämmelser

för civila anställningshavare i statens tjänst m. fl. Förslaget innebär, att

nuvarande fasta pensionsåldrar skola ersättas med pensioneringsperioder,

inom vilka anställningshavarna skola äga välja tidpunkt för avgången under

förutsättning dock, bl. a., att icke vederbörande myndighet med hänsyn

till befattningshavares bristande tjänstbarhet finner anledning förordna

om tidigare avgång. De f. n. vanligaste pensionsåldrarna, 60, 63 och

65 år, skola sålunda ersättas med pensioneringsperioderna 60—63, 63—65

respektive 65—66 år. När anställningshavare når pensioneringsperiodens

övre gräns, inträder avgångsskyldighet. Anstånd med avgång skall kunna

förekomma endast efter prövning av Kungl. Maj:t. Tiden för dylikt anstånd

skall vara högst två år.

I avseende å beräkningen av tjänstår för pension skall tiden inom pensioneringsperioden

likställas med tiden före periodens början, varför all

tjänstgöringstid fram till periodens övre gräns skall tillgodoräknas såsom

tjänstår. I de fall då enligt nuvarande bestämmelser vid fastställande av

sjukpension och familjepension hänsyn skall tagas till tid, som från sjukpensioneringen

respektive dödsfallet återstår till pensionsåldern, skall i

stället räknas med tiden fram till pensioneringsperiodens övre gräns.

Om förslaget med pensioneringsperioder för civilstatstjänstemännen

m. fl. vinner riksdagens godkännande, bör enligt min mening samma system

införas för prästerna. Pensioneringsperiodens undre gräns bör sättas

vid utgången av den årsintervall, räknad fr. o. m. den 1 oktober t. o. m. den

30 september, under vilken prästen uppnått 65 levnadsår.

Vad angår pensioneringsperiodens längd anser jag, med hänsyn till den

prästerliga tjänstgöringens art, denna böra bestämmas till två år. Reguljär

avgångsdag inom denna period bör vara den 30 september, såvida icke

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

139

avgången påkallas av nedsatt arbetsförmåga hos befattningshavaren eller

myndigheten eljest finner skäl medgiva att avgången sker annan dag.

Kvarstående i tjänst efter det pensioneringsperioden utlöpt bör icke

komma i fråga för längre tid än sammanlagt högst tre år. Prövningen av

kvarståendefrågor bör ankomma på Kungl. Maj :t.

Kommitténs förslag i övrigt till huvudbestämmelser för tjänste- och familj

epensioneringen kan jag biträda.

Beträffande spörsmålet huruvida övergången från emeritilönesystemet

till de föreslagna pensionsreglementena skall regleras genom en särskild

bestämmelse om beräkning av tjänstår eller genom att generellt tillförsäkra

prästerna lägst nyreglerad emeritilön får jag anföra följande.

Enligt den huvudprincip, på vilken den prästerliga pensioneringen för

framtiden skall grundas, bildas den enskilde befattningshavarens pension

efter hand som befattningshavaren fullgör sitt arbete. Pensionen avvägs i

varje särskilt fall i förhållande till det fullgjorda arbetsmåttet, uttryckt i

tjänstår; är tjänstårens antal minst 30, utgår hel pension. Enligt emeritilönelagens

bestämmelser är pensionens storlek oberoende av tjänstetidens

längd och ej heller påverkas sådan pension av avbrott i tjänstgöringen.

Tjänstårens antal — betraktat såsom normerande faktor för pensionsbestämningen

— är således enligt emeritilönelagen alltid lika med 30.

I sak innebär såväl kommitténs regel som ämbetsverkens, att prästerna

vid tidpunkten för de nya bestämmelsernas ikraftträdande garanteras en

viss minsta pension, vars storlek kan mätas i antal tjänstår enligt den nya

pensionsordningen. Enligt den förra regeln tillgodoräknas befattningshavarna

vid sagda tidpunkt i allmänhet lika många tjänstår som den uppnådda

levnadsåldern i förekommande fall överstiger 35. Tjänstår härutöver

kunna förvärvas i den mån det nya tjänstepensionsreglementet medgiver

tillgodoräkning av tjänstår på grund av vederbörandes fortsatta

tjänstgöring. Den senare regeln innebär, att prästerna över lag garanteras

pension, motsvarande —- efter omräkning till de nya pensionsbestämmelserna

-—- omkring 26 tjänstår.

Vad till en början angår problemets ekonomiska sida vill jag betona det

ytterst vanskliga i att göra något uttalande om vilkendera regeln som är

för prästerna mest gynnsam. Härvidlag torde man få inskränka sig till

att konstatera, att skillnaden i pension enligt den ena eller andra regeln

i allmänhet torde bli relativt obetydlig. I fall där kommittéregeln leder till

gynnsammare resultat kan denna skillnad sålunda aldrig överstiga vad

som motsvarar fyra tjänstår, d. v. s. omkring 13% av hel pension. Motsvarande

skillnad i fall där ämbetsverkens regel ger gynnsammare resultat

kan visserligen bli betydligt större, men sannolikheten talar för att skillnaden

även i dessa fall kommer att hålla sig inom rätt snäva gränser.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj ris proposition nr 156.

Företräde lärer således knappast kunna givas åt en av reglerna endast

med hänsyn till reglernas olika gynnsamhet för befattningshavarna.

För egen del finner jag andra synpunkter vara avgörande vid ett ställningstagande

till förevarande spörsmål. Sålunda anser jag utgångspunkten

för kommitténs förslag -— att avväga garantien efter uppnådd levnadsålder

— ur skilda synpunkter bättre än ämbetsverkens regel tjäna syftet

med övergångsregleringen på denna punkt. Ämbetsverkens regel har den

nackdelen, att den under en avsevärd tidrymd framåt förutsätter tillämpning

av ett sedan länge såsom föråldrat ansett pensioneringssystem på befattningshavare,

underkastade moderna avlöningsbestämmelser. Det torde

i detta sammanhang få erinras, att emeritilönesystemet bygger på 1910 års

lag om reglering av prästerskapets avlöning. Mellan på dylikt sätt reglerad

avlöning och häremot svarande emeritilön råder ett så nära samband

att det kan ifrågasättas, om över huvud taget tekniska förutsättningar finnas

för en tillämpning av emeritilönelagens bestämmelser på präster lydande

under de nya avlöningsbestämmelserna.

Bl. a. på här anförda skäl biträder jag kommitténs förslag i denna del.

Vad kommittén i övrigt föreslagit med avseende å övergångsregleringen

kan av mig tillstyrkas.

Jag förutsätter att, om pensioneringsperioden 65—67 år införes för prästerna,

hänsyn härtill tages vid den slutliga utformningen av övergångsbestämmelserna.

Jag vill fästa uppmärksamheten på att behovet av tjänstårsgaranti

i förekommande fall minskar till följd av den mot pensioneringsperiodens

längd svarande ökningen i rätten till tjänstårsberäkning.

I fråga om det bemyndigande, som av Kungl. Maj:t bör inhämtas hos

riksdagen för pensionsreglementenas och övergångsbestämmelsernas utfärdande,

förordar jag att bemyndigande inhämtas i samma omfattning som

jag föreslagit beträffande löneregleringen.

IV. Övriga författningsförslag.

Härefter torde jag få redogöra för den författningsreglering, som för

löne- och pensionsreformen erfordras utöver löne- och pensionsreglementena.

Jag har i annat sammanhang omnämnt, vilka författningsförslag

kommittén i sådant hänsende framlagt. Vissa av dessa förslag ha överarbetats

inom ecklesiastikdepartementet.

Förslaget till lag om upphävande av lagen den 9 december 1910 etc.

Genom förevarande lag upphävas samtliga för prästerna nu gällande

lönebestämmelser. Dessa måste i det hela dock fortfarande äga giltighet för

befattningshavare, som icke övergår å den nya löneregleringen. I vissa

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

141

hänseenden måste emellertid jämkningar vidtagas i de äldre bestämmelserna,

exempelvis angående befattningshavarens skyldighet att åt vikarie

och ämbetsbiträde tillhandahålla bostad och vivre eller däremot svarande

penningersättning jämte eventuellt vikariearvode. Vidare skall enligt 1949

års principbeslut bl. a. sådan befattningshavare icke komma i åtnjutande

av nu utgående provisoriskt lönetillägg. Detsamma bör även gälla de övriga

provisoriska avlöningsförmåner, som under senare år tillerkänts prästerna.

Även de upphävda tjänste- och pensionsbestämmelserna måste få en viss

fortsatt tillämplighet, nämligen för dem som redan före reformens genomförande

äro pensionstagare. Sådan pensionstagare synes även fortsättningsvis

böra erhålla nu utgående provisorisk pensionsförbättring. I detta

sammanhang får jag även anmäla, att jag har för avsikt att till övervägande

upptaga frågan om en förbättring av här avsedda pensioner, i likhet

med den som genomfördes i anslutning till 1947 års allmänna pensionsreglering

för statsförvaltningen.

I avseende å den ekonomiska regleringen i övrigt måste likaledes behov

av fortsatt giltighet förutsättas beträffande vissa av de äldre bestämmelserna,

exempelvis i fråga om skyldighet för pastorat att ansvara för reglerad

lön och vissa andra löneförmåner åt befattningshavare som icke övergår

å den nya löneregleringen. Sålunda torde, om än med vissa jämkningar,

nuvarande bestämmelser om vad som skall anses såsom pastorats prästlönekostnad

böra alltjämt iakttagas vid avräkning mellan kyrkofonden och

pastorat, såvitt angår avlöningskostnad för sådan befattningshavare. I

sistnämnda hänseende kommer övergångsregleringen att delvis hänföra

sig till de samtidigt härmed föreslagna ändringarna i kyrkofondslagen.

De övergångsbestämmelser, som i anslutning till vad jag här anfört och

i övrigt bliva erforderliga, har jag ansett böra meddelas i administrativ

ordning.

Förslaget till prustlönekostnadsförordning.

Som jag redan i annat sammanhang omnämnt har kammarkollegiet

ställt sig tveksam till den av prästlönekommittén föreslagna anordningen

av den ekonomiska författningsregleringen. Kollegiet har ifrågasatt om

icke en bättre systematisering skulle ernås, därest alla de bestämmelser i

kyrkofondslagen, kyrkomusikerlagen och den föreslagna prästlönekoslnadsförordningen,

som röra finansieringen av prästernas och kyrkomusikernas

avlöning, sammanfördes till en författning. Härigenom skulle enligt

kollegiet undvikas hänvisningar mellan olika författningar. En så ingripande

omläggning av författningsregleringen synes mig dock icke böra

ske annat än i samband med en allmän reform av —- de vid förevarande

lönereglering i huvudsak orubbade — grunderna för finansieringen av

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 156.

präst- och kyrkomusikerlönekostnaderna. Med hänsyn härtill och då ett

sammanförande i en särskild författning av bestämmelserna om pastoratens

ansvar för prästlönekostnaderna synes mig lämplig, har jag funnit

kommitténs förslag i denna del böra med vissa mindre jämkningar läggas

till grund för lagstiftning.

1 n §. Enligt statsmakternas principbeslut år 1949 skola prästlönekostnaderna

i Karlsborgs delvis territoriella och delvis icke-territoriella pastorat

liksom i de militära icke-territoriella pastoraten i Karlskrona och Stockholm

bestridas enligt reglerna för de territoriella pastoraten i gemen. Författningstexten

lärer böra vara så utformad, att även andra helt icketerritoriella

pastorat inom riket framdeles kunna föras in under förordningen

utan att denna behöver ändras.

2 §. Med hänsyn till att beslutanderätten i fråga om ändring i pastoratsindelningen

och tjänsteorganisationen för pastorat av ålder sedvanerättsligt

tillkommit Kungl. Maj :t, har prästlönekommittén funnit behövligheten

av ett stadgande härom kunna ifrågasättas. Då emellertid denna

befogenhet för närvarande vore lagfäst i 23 § prästlöneregleringslagen samt

då beslut om ändringar i indelning och organisation regelmässigt ha ekonomiska

verkningar såväl för kyrkofonden som för pastoraten, har kommittén

föreslagit, att ett motsvarande — ehuru förenklat — stadgande

upptages i prästlönekostnadsförordningen.

Vad kommittén här föreslagit biträder jag.

3 § 2 mom. I författningstexten synes icke behöva utsägas den självklara

regeln, att tjänstedubbleringsarvode och reseersättning i anledning

av tjänstedubblering skola åvila det pastorat, vari denna tjänstgöring fullgjorts.

I övrigt får jag beträffande detta moment hänvisa till vad jag tidigare

anfört om kostnadsfördelningen mellan pastoraten och kyrkofonden.

3 § 3 mom. Prästlönekommittén har anfört.

Innehavaren av de förenade biskops- och kyrkoherdetjänsterna i Visby

skall enligt prästlönereglementet i huvudsak uppbära avlöningsförmåner

efter samma grunder som övriga biskopar. Ett särskilt bestämmande kräves

därför rörande huru stor del av biskopen-kyrkoherdens lön, som skall

åvila pastoratet. Ett tänkbart sätt att bestämma denna andel vore att göra

en »fingerad» lönegradsplacering av kyrkoherdetjänsten enligt metoden

för lönegradsplacering av övriga kyrkoherdetjänster. Förfaringssättet har

dock synts kommittén mindre lämpligt. Då kombinationen av biskops- och

kyrkoherdetjänst endast förefinnes i detta fall, synes hinder ej böra möta

att mera skönsmässigt bestämma det belopp, varmed pastoratet skall deltaga

i kostnaderna för tjänstinnehavarens avlöning. Vid ett dylikt bestämmande

bör hänsyn tagas till, å ena sidan, att pastoratet kan räkna med att,

så länge tjänstekombinationen består, erhålla en högt kvalificerad prästman

till kyrkoherde och, å andra sidan, att biskopen-kyrkoherden icke

kan i samma utsträckning som andra kyrkoherdar ägna tid och krafter åt

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

143

pastoratet samt att pastoratet icke skall äga uppbära någon ersättning

för tjänstebostäder Kommittén föreslår, att vid bestämmandet av detta

pastorats prästlönekostnader kyrkoherdetjänsten avseende belopp skall utgöra

10 000 kronor.

Den av kommittén föreslagna begränsningen av pastorats prästlönekostnad

vid kyrkoherdetjänsten i Visby pastorat har kammarkollegiet funnit

omotiverad.

För egen del biträder jag vad kommittén föreslagit. Då det emellertid

synes mindre lämpligt att här bestämma ett oföränderligt belopp, förordar

jag, att Visby pastorats prästlönekostnad i vad avser kyrkoherdetjänsten

bestämmes till vad kyrkoherden skulle uppburit i lön enligt lägsta löneklass

— inklusive rörligt tillägg — därest han varit placerad i normallönegraden

för kyrkoherdar, Ca 29. Till belysning av detta förslag vill jag nämna,

att kyrkoherdetjänsten, om den ej varit förenad med biskopstjänst,

skulle enligt de allmänna grunderna för kyrkoherdetjänsternas lönegradsplacering

ha blivit placerad i Ca 33.

5 §. Prästlönekommittén har anfört.

Enligt 19 § prästlöneregleringslagen i detta lagrums ursprungliga lydelse

skulle till bestridande av de pastoratet åvilande prästlönekostnaderna, i

den mån sådant erfordrades, användas » i nedan nämnd ordning»: 1) församlingsavgifter

till visst belopp (»första treöringen»), 2) avkastningen

av lönetillgångar i pastoratet, samt 3) ytterligare församlingsavgifter

(»andra treöringen»). Vid omläggningen år 1932 av det kyrkliga finansieringssystemet

ändrades detta därhän, att till bestridande av samma kostnader

skulle »i nedan nämnd ordning» användas: 1) avkastningen av prästlönetillgångarna

och 2) andra tillgängliga medel ävensom församlingsavgifter

till erforderligt belopp.

Dessa bestämmelser om att vissa pastoratens inkomster skola »läggas

i botten» eller i första hand användas ha emellertid utformats på sådant

sätt, att de enligt ordalagen fått en vidare innebörd än som kan ha varit

avsett. Syftet med bestämmelserna kan nämligen icke förutsättas ha varit

att giva pastoraten bindande direktiv om en viss ordning för ianspråktagande

av medel, som äro tillgängliga för eller kunna anskaffas av pastoraten

för gäldandet av prästlönekostnaderna. Bestämmelsen ■— i gällande

lagtext — om att boställsavkastningen skall »läggas i botten» måste antagas

rätteligen avse endast den beräkningsgrund, som enligt 4 och 7 §§

kyrkofondslagen skall tillämpas vid de årliga avräkningarna mellan kyrkofonden

och pastoraten eller, med andra ord, för fastställande av, huruvida

vederbörande pastorat skall ha att inleverera överskottsmedel till fonden

eller att därifrån erhålla tillskott.

Kommittén har föreslagit, att den här föreliggande oegentligheten i förevarande

sammanhang rättas till. Då emellertid den år 1947 tillkomna kyrkomusikerlagen

upptager stadganden, vilkas avfattning anslutits till skriv
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

sättet i prästlöneregleringslagen, har kommittén även föreslagit, att eu

motsvarande ändring göres i kyrkomusikerlagen.

Till vad prästlönekommittén här föreslagit kan jag ansluta mig.

6 §. I sammanhang med frågan om borttagande av församlingsprästernas

hittillsvarande rätt jämlikt 7 § prästlöneregleringslagen att »utöver lönen»

uppbära avkomst av donerad avlöningstillgång berörde jag i propositionen

1949:204 (s. 137—146) ingående spörsmålet, huru borde framdeles

förfaras med dessa tillgångar. Jag övervägde därvid två framkomna

förslag till frågans lösning. Prästlönekommittén hade förordat, att det

skulle ankomma på Kungl. Maj :t att efter närmare granskning av donationsurkunden

i varje särskilt fall meddela beslut om den omdisposition av

donationstillgångens avkastning, som befunnes lämplig. Enligt kommittén

borde det därvid i regel komma att ligga närmast till hands att avkastningen

tillädes pastoratet till lättnad i den pastoratet åvilande skattskyldigheten

för där anställda prästers avlöning, tjänstebostadsbesvärets fullgörande

och utgörande av allmän kyrkoavgift. Avkastningen skulle då

icke ingå i avräkningen mellan pastoratet och kyrkofonden. Undantagsvis

kunde dock skäl kunna komma att föreligga att med avkomsten av donationen

tillgodose något mera speciellt kyrkligt ändamål, som någon i pastoratet

ingående församling hade att vårda. En minoritet inom kammarkollegiet

hade häremot föreslagit att beträffande dessa prästlönedonationer

•— med vissa mindre betydelsefulla undantag — skulle gälla samma regler

som för andra lokala prästlönetillgångar. För egen del fann jag icke anledning

att då taga definitiv ställning till frågan.

I sitt slutbetänkande har prästlönekommittén vidhållit sitt tidigare förslag.

I remissyttranden häröver har kammarkollegiet och statskontoret emellertid

anslutit sig till den meningen, att skillnad ej bör göras mellan dispositionen

av dessa tillgångar och övriga prästlönetillgångar i pastorten.

Vid förnyat övervägande av frågan har jag funnit mig icke kunna bortse

från att varken syftet vid ifrågavarande dontationers tillkomst eller de

bestämmelser i gällande prästlönelagstiftning, som taga sikte på dem, kunna

sägas utgöra någon grund för en ny särreglering av dispositionen av

dessa tillgångars avkastning. Jag förordar därför nu att dessa tillgångar

— i överensstämmelse med de allmänna rättsgrundsatser i 1910 års lagstiftning

på detta område, som varit bestämmande för de lokala avlöningstillgångarnas

infogande i systemet för finansieringen av kostnaderna för

prästerskapets avlöning — i princip skola likställas med övriga lokala avlöningstillgångar.

I denna huvudregel synes likväl en viss modifikation

böra göras. Pietetsskäl kunna nämligen sägas tala för att »7 ^tillgångar»,

tillkomna i så sen tid som efter utfärdandet den 9 december 1910 av gällande

prästlöneregleringslag, därvid undantagas. Antalet prästlönedona
-

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

145

tioner efter angivna tidpunkt synas icke vara flera än 4—5, samtliga penningfonder.

Beträffande dessa donationer föreslår jag, att Kungl. Maj :t

begär bemyndigande att, efter granskning av donationsurkunden i varje

särskilt fall, meddela beslut om den omdisposition av donationstillgångens

avkastning för annat kyrkligt ändamål, som må befinnas lämplig. Härvid

bör enligt min mening endast komma ifråga att med en dylik donationstillgång

tillgodose något konkret kyrkligt ändamål, som i pastoratet ingående

församling, såsom sådan, har att vårda. Givet är, att i dessa dispositionsärenden

donator eller, där han är död, hans närmaste efterlevande

böra beredas tillfälle att yttra sig.

I detta sammanhang får jag slutligen anmärka följande. Beträffande

några av dessa avlöningstillgångar finnas i donationsurkunderna föreskrifter

om skyldighet för den präst, till vars förmån donationen gjorts,

att fullgöra vissa särskilda bestyr såsom att underhålla donators grav, tillhandahålla

oblater in. m. dylikt. I den mån dessa föreskrifter icke under

tidernas lopp förlorat sin reella innebörd, lärer pastoratet böra framdeles

ansvara för fullgörandet av dessa bestyr. Det lärer få ankomma på Kungl.

Maj :t att meddela de bestämmelser härom, som i något fall kunna bliva erforderliga.

Då löne- och pensionsreformen förutsätter, att de donerade änkesätena

försvinna såsom pensionsförmåner, böra de givetvis bli föremål för enahanda

reglering som 7 §-tillgångarna. Härvid är emellertid att uppmärksamma,

att beträffande något eller några änkesäten kunna i donationsurkunden

finnas föreskrifter om att avkastningen, under tid då till densamma

berättigad prästänka icke finnes, skall tillfalla t. ex. lokalkyrka.

Jämväl bemyndigande att meddela — i närmast möjliga anslutning till

donationens syfte i denna del — i dylikt fall erforderliga bestämmelser

torde nu böra inhämtas.

7 §. Stadgandet i första momentet om fondering av expropriationsersättning

motsvarar 22 § 1. prästlöneregleringslagen. Fonderingsskyldigheten

har i förslaget angivits avse även med expropriationsmedel jämförlig ersättning;

detta innebär dock ingen saklig nyhet, enär detsamma utan lagbestämmelse

otvivelaktigt redan nu gäller. Bestämmelserna i tredje momentet

äro hämtade från 22 § 2. prästlöneregleringslagen.

Förslaget till lag angående ändring i kyrkofondslagen.

3 §. Omläggningen av familjepensionssystemet för präster föranleder att

punkten 6) utgår. Ändringarna i övrigt i paragrafen äro av enbart redaktionell

art och syfta till en förenkling av lagtexten. Härvid har nuvarande

punkten 5) fått utgå, enär däri omförmäld ersättning givetvis icke utgör

någon verklig inkomst för kyrkofonden samt ett flertal med denna ersätt
10

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 156.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

ning helt analoga ersättningar icke äro upptagna i uppräkningen av fondens

inkomster.

4 §■ Orden »och för pastoratet disponibel» åsyfta främst det förhållandet,

att den behållna avkastningen av stifts prästlön ej ordsfond eller prästlönefondshemman

icke nödvändigtvis helt utdelas till pastoraten.

6 §. De i nuvarande punkterna 5), 6) och 9) avsedda anslagen utgå i

huvudsak till avlönande av följande befattningshavare: anslaget under 5)

till stifts- och kontraktsadjunkter, studentprästerna samt befattningshavare

hos diakonistyrelsen, anslaget under 6) till utlandspastorerna och sjömanspräster

samt anslaget under 9) till amiralitets- och garnisonsprästerna

samt de s. k. militärpastorerna. Då avlöningen till en stor del av dessa

präster genom lönereformen kommer att föras in under prästlönereglementet,

ha nämnda punkter ansetts kunna sammanföras till en, som i förslaget

erhållit nummer 4. Härigenom vinnes också att lagtextens omfång

minskas.

I övrigt förhålla sig de numrerade punkterna i förslaget till punkterna i

paragrafens nuvarande lydelse på följande sätt. Punkterna 1) och 2) äro

nytillkomna och motsvara — förutom nuvarande punkten 2) — ur första

stycket uteslutna stadganden. De nuvarande punkterna 3), 4), 7) och

10) ha placerats under resp. 7), 3), 6) och 8). Ändringen i sistnämnda

punkt är rent redaktionell. Den nuvarande punkten 1) har kunnat uteslutas

genom omskrivning av ingressen till andra stycket. Stadgandet om

anslag för extra utgifter har återförts till sin ursprungliga och naturliga

plats som slutstadgande. För att icke en framtida höjning av detta anslag

skall nödvändiggöra ändring av lagtexten har anslagsbeloppets storlek —

för närvarande femtiotusen kronor — därvid uteslutits. Någon höjning är

icke för närvarande erforderlig. Jag förordar därför, att Kungl. Maj :t

hemställer att anslaget tills vidare måtte få utgå med sagda belopp.

7 §. Med de infogade orden »och annan därtill särskilt anslagen inkomst»

avses närmast att i avräkningarna mellan pastoraten och kyrkofonden

ingripa vissa för prästlöneändamål avsedda pastoratsinkomster

såsom landgillen och liknande jordavgälder, vilka knappast kunna sägas

utgå av något i prästlönekostnadsförordningen uppräknat slag av prästlönetillgångar.

Förslaget till ändring i lagen om kyrkomusiker.

1 a §. Kyrkomusikerlagen och därmed den till denna lag anknutna administrativa

regleringen av den nya kyrkomusikerorganisationen är icke

tillämplig å Karlsborgs församling och de båda amiralitetsförsamlingarna.

Kyrkomusikerutredningen (SOU 1945:16 s. 159 f. samt 1946:50 s.

146) förutsatte dock, att lagen framdeles -— när så med hänsyn till anordningen

av den nya organisationens finansiering bleve möjligt —- skulle

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

147

göras tillämplig även på dessa församlingar. Genom att det allmänna

finansieringssystemet för prästlönekostnaderna nu blir tillämpligt även å

dessa församlingar, försvinner hittillsvarande hinder för att i dem tilllämpa

den nya kyrkomusikerorganisationen. Jag förordar därför,, att

statsmakterna nu besluta om tillämpning av kyrkomusikerlagen å berörda

tre församlingar. Härför erforderlig lagändring har synts lämpligen kunna

givas den formen, att i en ny paragraf, betecknad 1 a, upptages en bestämmelse

om att vad i 1 § stadgas gäller, i den mån Konungen och riksdagen

besluta, jämväl icke territoriell församling.

Med den i 2 § 2 mom. införda bestämmelsen om engångsavgifter för

pensionering av kyrkomusiker avses i 8 § 4 mom. SPA-reglementet den

29 december 1949 omförmälda avgifter. Då pastorats erläggande av dylik

avgift är beroende av pastoratets gottfinnande, har Kungl. Maj :t i

administrativt utfärdade bestämmelser om avräkningarna mellan pastoraten

och kyrkofonden avskilt dessa avgifter vid tillskottsberäkningarna.

Med det nu föreslagna tillägget till kyrkomusikerlagen åsyftas att vinna

överensstämmelse mellan de administrativa avräkningsbestämmelserna och

den grundläggande bestämmelsen i kyrkomusikerlagen om pastorats

kyrkomusikerlönekostnad.

Beträffande ändringen i fjärde momentet får jag hänvisa till vad jag

anfört angående 5 § i den föreslagna prästlönekostnadsförordningen.

Förslaget till lag om ändringar i ecklesiastik boställsordning.

Att 17 och 18 §§ ecklesiastik boställsordning skulle ersättas med bestämmelser

i lönereglementet förutsattes i principbeslutet. Av prästlönekommittén

har nu föreslagits, att även 20 § skulle upphävas och en ändring

vidtagas i 19 §. Då emellertid dessa ändringar icke synas mig vara

i nu förevarande sammanhang erforderliga, har jag icke funnit anledning

att på denna punkt biträda kommitténs förslag.

Förslaget till lag angående ändring av församlingsstgrelselagen.

Förslaget till lag angående ändring av domkapitelslagen.

Förslaget till lag om viss ändring av lagen den 21 november 1925 (nr

A56).

De föreslagna ändringarna i dessa lagar äro konsekvenser av förslag,

som jag tidigare förordat, och torde icke behöva närmare motiveras.

V. Finansieringen av kostnaderna för avlöning

och pensionering.

Genom 1949 års principbeslut rörande prästlönereformen godkände statsmakterna

vissa, av prästlönekommittén föreslagna jämkningar i gällande

regler för finansieringen av församlingsprästernas avlöning. Härom må

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kanyl. Maj.ts proposition nr 156.

hänvisas till proposition nr 204/1949 (s. 160 tf) och sammansatta stats- och

törsta lagutskottets utlåtande nr 2/1949 (s. 80) i anledning av nämnda proposition.

De här åsyftade, redan prövade frågorna av jämförelsevis mindre

räckvidd ha emellertid numera gripits in i ett större sammanhang, som påkallar

ett ställningstagande till vissa ytterligare därvid aktualiserade spörsmål.

Härom må framhållas följande.

Under senare år ha statsmakterna successivt fattat för en reform av

kyrkomusikernas anställnings-, tjänstgörings- och avlöningsförhållanden

erforderliga beslut. Ett första steg togs redan år 1938 genom antagande av

lagen den 9 december, nr 732, angående särskilda grunder för klockar- och

organistlöns bestämmande samt om dispositionen av de till klockar- och organisttjänst

hörande avlöningstillgångar (klockarboställslagen). Sedan frågan

om nyorganisation av den s. k. klockarinstitutionen utretts av särskilda

sakkunniga (1942 års kyrkomusikerutredning, EMU), antogo 1946 års kyrkomöte

och 1947 års riksdag sedermera ett av Kungl. Maj :t framlagt förslag

till lag om kyrkomusiker, vilken utfärdades den 27 juni 1947 (SFS 275/1947).

Med de i denna lag upptagna grundläggande stadgandena hade man nått

fram till en lösning — så att säga i princip — av kyrkomusikerfrågan. Innebörden

av lagen var huvudsakligen den, att de särskilda, till den föråldrade

klockarinstitutionen hänförliga befattningarna skola ersättas med en

enda tjänst, kyrkomusikertjänst, att de blivande innehavarna av denna nya

tjänst skola — liksom de motsvarande befattningshavarna före reformen —

vara kommunalavlönade, samt att avlöningskostnaderna härvid skola bestridas

i nära överensstämmelse med vad som gäller beträffande avlöningen till

församlingsprästerskapet. I propositionerna nr 199/1949 samt nr 231, 234

och 236/1950 framlade Kungl. Maj:t därefter förslag till närmare reglering

av de med kyrkomusikerreformens genomförande förenade organisationssamt

löne- och pensionsfrågor ävensom kyrkligt-ekonomiska spörsmål i övrigt.

Förslagen godkändes med vissa jämkningar av riksdagen, varefter reformen

trätt i kraft den 1 juli 1950. Nyssnämnda proposition nr 234/1950

innehöll bl. a. förslag till de författningsändringar på det kyrkligt-ekonomiska

lagstiftningsområdet, som betingades av kyrkomusikerorganisationcns

inkoppling på gällande system för finansieringen av utgifterna på

prästlöneområdet. Ytterst berörde alla här uppkommande frågor kyrkofonden

i dess centrala uppgift såsom regulator i det specifikt kyrkliga skatteutjämningssystemet.

Förslagen måste, med hänsyn till sambandet med

prästlönereformen, givas en preliminär karaktär. Om detta samband framhöll

jag, i egenskap av föredragande statsråd, i propositionen närmare

följande.

Jag får erinra om att riksdagen i december 1949 fattat beslut om en till

grunden gående omläggning av de prästerliga avlöningsförhållandena. Denna

i princip beslutade reform förutsätter en rätt ingripande revision av de

bestämmelser -— främst i kyrkofondslagen — som reglerar kyrkofondens

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

149

funktion i skatteutjämningsförfarandet. 1946 års prästlönekommitté är

också för närvarande sysselsatt med utarbetande av konkreta förslag till de

författningsändringar, som här komma att visa sig behövliga. Men berörda

kommitté kan icke undgå att för utformningen av dessa sina förslag taga

omedelbar hänsyn jämväl till den påverkan på den kyrkliga ekonomien,

som den numera — ävenledes i princip — beslutade nya kyrkomusikerorganisationen

vid dess förestående trädande i tillämpning kan beräknas få.

Det ligger — med hänsyn till den sålunda genom omständigheternas makt

framtvungna splittrade behandlingsordningen av de båda reformfrågorna

— i sakens natur, att de ändringar i kyrkofondslagen, som nu påkallas

för kyrkomusikerreformens ikraftträdande, måste få en starkt provisorisk

karaktär och överhuvud snävt begränsas till de absolut nödvändiga.

En bärande punkt i lösningen av kyrkomusikerfrågan har varit den, att

mellan pastoraten såsom de huvudsakliga löngivarna åt kyrkomusikerna

skall ordnas en skatteutjämning genom kyrkofonden helt analog med den,

som nu förekommer mellan pastoraten såsom löngivare åt församlingsprästerna.

De särskilda, för prästlöne- och kyrkomusikerreformen gemensamma

problem, som i det föreliggande större sammanhanget aktualiseras,

äro företrädesvis följande:

1) frågan om gemensam avräkning med kyrkofonden för präst- och kyrkomusikerlönekostnaderna,

2) den med denna fråga i visst samband stående frågan om höjning av

maximum för församlingsavgifterna samt

3) borttagande eller höjning av nu gällande maximering — till 15 öre per

skattekrona — av den allmänna kyrkoavgiften.

I propositionen nr 231 till 1950 års riksdag togs preliminär ställning till

frågorna under 1) och 2). I egenskap av föredragande statsråd anförde jag

härom huvudsakligen:

Förslaget om gemensam avräkning med kyrkofonden för kyrkoinusikeroch

prästlönekostnaderna har under remissbehandlingen blivit föremål för

delade meningar. Till stöd för förslaget har främst hänvisats till den stora

lättnad, som det skulle innebära för de myndigheter, som verkställa avräkningarna,

att icke behöva göra dubbla sådana, och till att separata avräkningar

skulle nödvändiggöra, att särskild församlingsavgift uttoges för bestridande

av kyrkomusikerkostnaderna. Från dem, som ställt sig kritiska

till förslaget, har särskilt framhållits, att den gemensamma överskottsredovisningen

vore ägnad att inge principiella betänkligheter.

Under behandlingen i kyrkomötet av kyrkomusikerreformen ansåg jag

mig kunna ställa i utsikt, att separat avräkning skulle anordnas, om så vid

ytterligare undersökning befunnes tekniskt kunna ske utan alltför stora

svårigheter. Efter närmare övervägande av frågan har jag emellertid måst

stanna för att föreslå, att avräkningen göres gemensam. I första hand har

denna min slutliga ståndpunkt bestämts av de mycket påtagliga praktiska

fördelarna hos ett sådant förfarande. Jag bar här icke kunnat undgå alt

taga intryck av de farhågor, som från stiftsnämndshåll uttalats mot ett

system med dubbla avräkningar. Men ytterligare ett skäl tillkommer. Den

av mig nyss understrukna provisoriska karaktären av de ställningsta
-

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

ganden, som nu påkallas, måste i särskild grad avse valet av avräkningsmetod.

Huru avräkningarna skola bäst ordnas efter prästlönereformens

ikraftträdande blir beroende av bland annat den ordning, i vilken prästernas

avlöning kommer att utbetalas. I den här föreliggande ovissa situationen

synes det otvivelaktigt innebära minsta omgång att inkoppla pastoratens

kyrkomusikerkostnader på det avräkningsförfarande, som redan

består. Visar det sig sedermera att prästlönereformen gör det önskvärt att

i avräkningshänseende åtskilja kyrkomusiker- och prästlönekostnaderna,

står också möjligheten härtill öppen. Den av mig förordade gemensamma

avräkningen innebär nämligen icke någon »sammanblandning» av ett pastorats

prästlöne- och kyrkomusikerlönetillgångar utan endast att avkastningen

av tillgångarna under visst år gives en samfälld användning.

I visst samband med frågan om den gemensamma avräkningen står frågan

om höjning av det i kyrkofondslagen stadgade maximum för församlingsavgifterna.

Då KMU år 1946 framlade förslag om en sådan höjning —

med 10 öre per skattekrona — var detta förslag, från de förutsättningar,

som då förelågo, knappast annat än följdriktigt. Vid behandlingen av kyrkomusikerreformen

vid nämnda års kyrkomöte ansåg jag mig också kunna

godtaga detta förslag, åtminstone — såsom jag uttryckte det — som en

lösning tillsvidare. Vad jag åsyftade med denna förslagets provisoriekaraktär

var givetvis det bedömandet, att prästlönekommittén, som vid den tiden

just påbörjat sitt arbete, icke skulle kunna undgå att taga hithörande invecklade

spörmål till omprövning i deras gemensamma och allsidiga sammanhang.

Då jag likväl förordade KMU:s förslag på denna punkt, var det

under antagandet, att kyrkomusikerreformen skulle kunnat få sin slutliga

lösning redan vid 1947 års riksdag, medan prästlönereformen skulle bli en

fråga på väsentligt längre sikt. Intervallen mellan lagstiftningsetapperna för

de båda reformerna har, såsom det aktuella läget visar, blivit väsentligen

kortare än som beräknats. I planläggningen av prästlönekommitténs arbete

är också förutsatt, att kommitténs slutliga förslag skola framläggas under

loppet av innevarande år.

Med hänsyn till de omständigheter, som nu berörts, har jag funnit övervägande

skäl tala för att, för den korta övergångstid, varom här sannolikt

kan bli fråga, icke göres rubbning i den gällande regleringen med avseende

å maximeringen av församlingsavgifterna och relationen mellan dessa avgifter

och allmänna kyrkoavgiften. Beträffande pastorat, som på grund av

sitt svaga skatteunderlag redan nu uppbär tillskott från kyrkofonden, kommer

kyrkomusikerkostnadernas finansiering tillsvidare i enlighet med vad

jag här förordat att medföra en icke ringa ekonomisk lättnad i förhållande

till den sammanlagda kostnaden för pastoratet och däri ingående församlingar

för nu utgående präst- och kyrkomusikerlöner. Det torde dock

knappast behöva påpekas, att dessa pastorat icke kunna räkna med såsom

säkert, att ett så gynnsamt utfall av den provisoriska regleringen får sin

fulla motsvarighet vid den blivande allsidiga omprövningen av skatteutjämningen

på det kyrkliga området.

Till den under 3) angivna frågan om borttagande eller höjning av

kyrkoavgiftens maximering togs i den ifrågavarande propositionen nr 231

ingen ståndpunkt. Därtill förelåg ej heller någon omedelbar anledning. I

berörda proposition hade vissa kalkyler framlagts rörande den påverkan

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls proposition nr 156.

151

på den allmänna kyrkoavgiften, som de i propositionen förordade grunderna

för finansieringen av kyrkomusikerlönekostnaderna kunde få under

cn övergångstid, intill dess prästlönereformen kunde tänkas bliva genomförd.

Dessa — visserligen starkt schematiserade — beräkningar hade givit

vid handen, att den av kyrkomusikerreformen föranledda höjningen av

den allmänna kyrkoavgiften skulle komma att inskränka sig till omkring

1,5 öre per skattekrona. Då den allmänna kyrkoavgiften vid de senast -—- under hösten 1949 —- gjorda avräkningarna mellan pastoraten och kyrkofonden

icke behövt beräknas till högre öretal än 9, så saknade ju problemet

om hur förfaras skulle, om belastningen på kyrkofonden överstege ett

belopp, som svarade mot ett uttagande av kyrkoavgiften till dess för närvarande

fastställda maximum eller 15 öre, för kyrkomusikerfrågan aktualitet.

Sedan första lagutskottet i utlåtande nr 29, som av riksdagen godkändes,

uttalat, att de i propositionen nr 231 framlagda förslagen i finansieringsfrågorna

syntes väl avvägda, anmälde riksdagen i skrivelse den 27 maj

1950, nr 352, att den bifallit nämnda förslag.

Prästlönekommittén.

Kommittén framhåller, att det gällande kyrkliga finansieringssystemet är

till sin tekniska struktur och sitt funktionssätt rätt komplicerat. De många

faktorerna i systemet och dessas inbördes sammanhang äro därför ej så

alldeles lätta att överblicka. Sammanfattningsvis kan systemet och dess

verkningssätt enligt kommittén — med en viss schematisering — beskrivas

sålunda.

Kostnaderna för prästernas avlöning och pensionering bestridas helt

med publika medel, men dessa medel tillskjutas från källor av skilda slag.

Det årliga medelsbehovet för ifrågavarande ändamål täckes sålunda i det

väsentliga med: A) anslag å riksstaten (vilka tillföras kyrkofonden), B)

kyrkofondens ränteavkastning, C) avkastningen till uppskattat belopp av

de lokala prästlönetillgångarna, D) de s. k. församlingsavgifterna samt

E) den allmänna kyrkoavgiften.

Riksstatsanslagen — tillhopa 5,0 5 milj. kronor — äro fasta och oföränderliga.

Kyrkofondens ränteavkastning är i det Kela konstant. Avkastningen

av de lokala prästlönetillgångarna fluktuerar konjunkturmässigt för

uppskattningsperioderna. Församlingsavgifterna och den allmänna kyrkoavgiften

representera de i egentlig mening »rörliga» posterna eller — med

andra ord — de äro de poster, varmed de för det aktuella medelsbehovets

täckande tillgängliga medlen årligen fyllas ut till erforderligt belopp. Med

avpassningen av församlingsavgifterna skola sålunda de enskilda pastoratens

årliga avlöningsstater, med avpassningen av den allmänna kyrkoavgiften

kyrkofondens årsbudget bringas att balansera.

Ehuru församlingsprästerna icke äro kommunala befattningshavare, så

ulgår dock den gällande lagstiftningen ifrån att de skola anses »i princip»

vara kommunalavlönade, d. v. s. att det enskilda pastoratet skall betraktas

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Kungi. Maj:ts proposition nr 156.

såsom »lönegivaren» för i pastoratet anställda sådana präster. Denna konstruktion

har gjorts praktiskt inöjlig genom ett komplicerat system för

utjämning av avlöningsbesväret pastoraten emellan. Denna utjämning sker

över kyrkofonden och åstadkommes i huvudsak på ett tvåfaldigt sätt: dels

därigenom att pastoraten befriats från det ekonomiska ansvaret för ett

flertal i avlöningsbesväret ingående — delvis betydande — poster, vilka

i stället betalas direkt ur kyrkofonden, och dels genom utanordnande från

kyrkofonden till pastoraten av skatteutjämningsbidrag i egentlig mening

(»tillskotten»). Huvudregeln för dessa skatteutjämningsbidrag är den, att

om för täckande inom varje enskilt pastorat av dess prästlönekostnader

skulle, sedan avkastningen av där befintliga prästlönetillgångar tagits i

beräkning, erfordras en högre utdebitering av församlingsavgifter än efter

20 öre (under viss förutsättning ett lägre öretal), så bestrides den överskjutande

delen av dessa kostnader ur kyrkofonden.

Sammanlagda beloppet av de ur kyrkofonden direkt bestridda kostnaderna

för församlingsprästernas avlöning (inkl. kostnad för pensionering)

utgjorde för räkenskapsåret 1948/1949 omkring 16,5 milj. kronor. Sammanlagda

beloppet av de egentliga skatteutjämningsbidragen (tillskotten) var

för samma år omkring 2,3 milj. kronor. Summan av dessa två belopp eller

omkring 18,8 milj. kronor skulle kunna betecknas såsom »prästlönekostnadernas

utjämningsdel». Den huvudsakliga och utfyllande inkomstkällan

för finansieringen av det sistnämnda utgiftsbeloppet är den efter lika grund

för alla pastoraten utgående allmänna kyrkoavgiften.

Såsom en allmän förutsättning för genomförandet i närvarande läge av

eu reformerad prästlönelagstiftning förordades av kommittén i dess principbetänkande,

alt alla problem inom detta område, vilka icke hade ett

tvingande samband med själva avlöningsreformen, tillsvidare skötes åt sidan.

Denna av kommittén rekommenderade behandlingsordning blev genom

1949 års riksdagsbeslut i prästlönefrågan godtagen. De i kommitténs första

betänkande framlagda förslagen i fråga om finansieringen av kostnaderna

för lönereformen hade också enbart karaktären av jämkningar på det gällande

systemets grund. Förslagen hade huvudsakligen den innebörden, att

visserligen en större anpart av kostnaderna för församlingsprästernas avlöning

lades omedelbart på pastoraten, men under bibehållande av »20-öresgränsen»

för skatteutjämningsbidragen (tillskotten). Verkan av en dylik

omläggning bleve den, alt en viss stegring av församlingsavgifterna — högst

dock till 20-öresgränsen ■—- komme att inträda för flertalet av de nu »självförsörjande»

pastoraten. För det stora antalet ekonomiskt svagare pastorat

komme däremot bidragens utjämningseffekt att bli icke blott bevarad

utan principiellt sett väsentligt förstärkt. Förslagen blevo genom det år

1949 fattade beslutet i prästlönefrågan i princip godkända. Enligt de i sammanhang

därmed framlagda kostnadskalkylerna för reformen beräknades

den för kyrkofondens balansering erforderliga utdebiteringen av allmän

kyrkoavgift komma att stiga med omkring 6 öre per skattekrona.

Härefter har kommittén till behandling upptagit de vid kyrkomusikerreformen

endast provisoriskt lösta kyrkligt-ekonomiska huvudfrågorna om

s. 153 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

153

avräkning smetoden, om församlingsavgiftens maximibelopp och om den

allmänna kyrkoavgiftens maximibelopp. Kommittén har härom anfört i

huvudsak följande.

Avräkningsmetoden. Den — med provisorisk giltighet — beslutade anordningen,

varigenom avräkningen med kyrkofonden för kyrkomusikeroch

prästlönekostnaderna skall ske gemensamt, är enligt kommitténs mening

den i och för sig naturliga och den utifrån systemets grunder mest

följdriktiga. Kommittén har ej heller funnit hinder möta för ett bibehållande

av denna avräkningsmetod även sedan prästlönereformen genomförts.

Församlingsavgiftens maximibelopp. Religionsvårdens upprätthållande

är — i och med den rättsliga ställning kyrkan intager i vårt land — en

uppgift av nationellt-samhällelig karaktär. Den församlingsprästerliga organisationen

i pastoraten faller helt inom kyrkostyrelsens (Kungl. Maj:ts)

befogenhetsområde, och avlöningen åt dessa präster är i alla detaljer reglerad

i av riksdagen antagna eller eljest godkända löneförfattningar. I-rån

dessa utgångspunkter förordade 1027 års prästlönesakkunniga (SOU 1929:

39), att kostnaderna för församlingsprästernas kontanta avlöning, i den

mån desamma måste täckas genom allmän beskattning, jämnt fördelades

på rikets alla innevånare och därmed också helt utjämnades de kyrkliga

kommunerna emellan. Förslaget vann icke statsmakternas gehör. I stället

antogs — i sammanhang med den år 1932 genomförda omläggningen av

prästlöneboställenas förvaltning — det beskattningssystem, vars mekanism

kommittén i det föregående försökt i grova drag beskriva. Sistnämnda till

sina grunder alltjämt gällande system medför en genomgående hårdare

skattebelastning för ifrågavarande ändamål inom de ekonomiskt svagare

pastoraten i riket. Företrädesvis drabbar denna hårdare skattebelastning

småförsamlingarna på landsbygden. Förhållandet kan belysas med några

sifferuppgifter. För år 1948 krävdes för gäldande av de å de kyrkliga samfälligheterna

i Stockholm, Göteborg och Malmö ankommande kostnaderna

för den kontanta avlöningen åt där anställda församlingspräster en utdebitering

av allenast, i Stockholm cirka 3 öre samt i Göteborg och Malmö

cirka 4 öre per skattekrona. Samtidigt måste i vart och ett av rikets 721

s. k. tillskottspastorat — såframt icke pastoraten undantagsvis hade större

inkomster av lokala prästlönetillgångar än som beräknats vid bestämmandet

av tillskottet — för samma ändamål utdebiteras 20 öre per skattekrona.

Jämfört med huvudstadens församlingar hade sålunda de nämnda

pastoraten att beskatta sig efter minst sexfaldigt högre taxa.

Det har satts i fråga, om e.j — efter inläggandet av kostnaderna för kyrkomusikernas

avlöning under det gällande systemet för finansieringen av

församlingsprästernas avlöning — 20-öresgränsen för skatteutjämningsbidragen

för de båda utgiftsändamålen tillhopa borde höjas, förslagsvis till

30 öre per skattekrona. Av flera skäl får kommittén avstyrka en dylik åtgärd.

Den totala utjämningen av beskattningen på ifrågavarande område

låter sig icke genomföra utan en ingripande omläggning av själva finansieringssystemet

såsom sådant. Men varje möjlighet, som här må erbjuda

sig att genom jämkningar på det gällande systemets grund mildra den här

alltjämt bestående ojämnheten i beskattningshänseende, synes böra tillvaratagas.

Ett bibehållande av 20-öresgränsen för de för präst- och kyrkomusikerlönekostnaderna

gemensamt utgående skatteutjämningsbidragen får

här en verkan i den rätta riktningen. Även den av innevarande års riksdag

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

— i anslutning till ortsavdragsreformen — beslutade statsbidragsregleringen

för kompensering av primärkommunernas inkomstbortfall genom reformen

får i fråga om den kyrkliga kommunalbeskattningen en skatteutjämnande

effekt om 20-öresgränsen bibehålies.

Den allmänna kyrkoavgiften. Enligt 5 § kyrkofondslagen utgör den allmänna

kyrkoavgiftens »grundbelopp» femton öre för skattekrona. Kungl.

Maj:t bestämmer årligen, »hur stor del av grundbeloppet skall för året uttagas».

Vid detta årliga bestämmande skall enligt 8 § iakttagas — förutom

en viss relation mellan församlingsavgifternas öretal och öretalet för den

allmänna kyrkoavgiften — att kyrkofondens inkomster under året såvitt

möjligt bliva lika stora som dess utgifter.

Sedan tillkomsten av den allmänna kyrkoavgiften har denna uttagits

med varierande öretal, högst 15 och lägst 9.

Ordet »grundbelopp» kan verka förbryllande. Termen i fråga ingiver

lätt nog föreställningen, att det här rör sig om ett »grundbelopp» i ungefär

samma mening, vari ordet brukas i gällande förordning den 26 juli 1947

om statlig inkomstskatt. Enligt sistnämnda författning kan som bekant

statlig inkomstskatt för visst år uttagas med mer än 100 procent av ett för

olika fall beräknat »grundbelopp». Ordet »grundbelopp» får härmed en

förståelig innebörd. De uttalanden i förarbetena till gällande lag om kyrkofond,

som beröra den allmänna kyrkoavgiften, äro väl i flera hänseenden

oklara. Tydligt är dock, att en tillämpning motsvarande den, som förutsatts

beträffande den angivna regeln i inkomstskatteförordningen, icke varit

åsyftad. I praxis har också bestämmelsen om den allmänna kyrkoavgiftens

grundbelopp tolkats så, att Kungl. Maj:t icke äger för visst år bestämma

ett uttagande av grundbeloppet till större »del» än »det hela» eller

till högre öretal än femton öre per skattekrona.

Med sin strängt fasthållna grundsats att icke upptaga andra spörsmål berörande

finansieringsregleringen än sådana, som hade ett tvingande samband

med själva prästlönereformen, fann sig prästlönekommittén icke ha

anledning att i principbetänkandet ingå på frågan om ändring i gällande bestämmelser

rörande kyrkoavgiftens »grundbelopp». Kommittén hade nämligen

— på grundval av vissa kalkyler — ansett sig kunna räkna med att

de ökade anspråk på kyrkofonden, som bleve en följd av kommitténs förslag

till lönereglering och kostnadsfördelning mellan pastoraten och kyrkofonden,

skulle kunna tillgodoses inom ramen för kyrkoavgiftens nuvarande

maximum.

Läget i detta hänseende är numera ett annat. Redan enligt de kostnadsberäkningar,

som framlades i propositionen nr 204/1949, syntes man nödsakad

räkna med såsom möjligt, att kyrkofondens stat — under förutsättning

att maximum för församlingsavgifterna höjdes — icke skulle kunna

balanseras med en kyrkoavgift efter angivna öretal. Sedan kyrkofonden

enligt statsmakternas år 1950 fattade beslut skall ha att bestrida skatteutjämningsbidrag

till pastoraten jämväl för kyrkomusikernas avlöning,

är det, åtminstone vad angår de närmaste åren, icke möjligt, att — under

nyssnämnda förutsättning — en dylik balans skall kunna efter prästlönereformen

åstadkommas. Härtill kommer, att de jämväl i år beslutade

höjda kommunala ortsavdragen medföra en vid de tidigare beräkningarna

icke förutsedd sänkning av det kommunala skatteunderlaget.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr tö ti.

155

För att erhålla ett säkrare underlag för sina överväganden i fråga om allmänna

kyrkoavgiftens reglering har kommittén genom specifika beräkningar

sökt uppskatta den höjning av kyrkoavgiften för år 1949, som skulle ha

inträtt, om såväl präst- och kyrkomusikerlöneregleringarna som ortsavdragsreformen

genomförts redan från och med den 1 januari 1949. Tillvägagångssättet

vid undersökningens utförande har i huvudsak varit följande.

Beräkning av pastoratens tillskott ur och överskott

till kyrkofonden. För varje pastorat för sig har uträknats

eventuellt tillskott ur kyrkofonden eller överskott att dit inbetala. —

Härvid ha pastoratets prästlönekostnader exakt beräknats efter i detta

betänkande föreslagna grunder. I fråga om kyrkomusikerlönekostnaderna

(inberäknat pensionsavgifter) ha däremot svårigheter förelegat att framräkna

lika säkra belopp, då den nya kyrkomusikerorganisationen vid tidpunkten

för undersökningen (oktober 1950) icke var i något stift genomförd.

De belopp, som upptagits för kyrkomusikernas avlönande, har kommittén

erhållit från domkapitlen, som på kommitténs begäran verkställt

approximativa beräkningar av lönekostnaderna för kyrkomusikerna i varje

pastorat inom vederbörande stift. Beräkningarna ha av domkapitlen

med erforderliga jämkningar baserats på de år 1947 upprättade preliminära

förslagen till indelning av pastoraten i kyrkomusikerdistrikt och till

inrättande av kyrkomusikertjänster därstädes. Lönekostnaderna för kyrkomusikerna

ha vidare beräknats under den förutsättningen, att löneregleringen

trätt i kraft i samtliga pastorat. Enligt vad flera domkapitel uppgivit

kan dock ett nu ej angivbart antal kyrkomusiker (organister) förväntas

av ålders- eller andra skäl icke övergå på den nya löneregleringen.

Då löneutgifterna för de kyrkomusiker, som välja att kvarstå på de

äldre lönebestämmelserna, åvila församlingarna, komma härigenom pastoraten

att tills vidare ej belastas med kostnader för motsvarande kyrkomusikertjänster

i den nya organisationen. Vidare bör påpekas, att samtliga

lönekostnader för präster och kyrkomusiker uträknats efter ett rörligt tilllägg

av 12 procent. — Av pastoratens inkomster för präst- och kyrkomusikerlönekostnadernas

bestridande har avkastningen av prästlönetillgångarna

ansetts kunna uppskattas till samma belopp som vid den i betänkande I (s.

170 ff.) redovisade finansieringsundersökningen. Uppgifter angående boställsräntornas

belopp ha infordrats från vederbörande domkapitel. Att

verkställa någon invändningsfri beräkning av skatteunderlagens nedgång i

pastoraten till följd av ortsavdragsreformen torde av flera skäl icke vara

möjligt. I anslutning till en i ortsavdragskommitténs betänkande med förslag

till ändrade kommunala ortsavdrag in. m. (SOU 1950:5 s 121 ff.) intagen

specialundersökning angående det procentuella bortfallet av skattekronor

vid det alternativa förslag till höjda ortsavdrag, som numera bifallits

av statsmakterna, har kommittén ansett sig lämpligen böra uppskatta

minskningen till i landspastoraten 16,c procent och i stadspastoraten 12,9

procent av skatteunderlagen enligt 1948 års taxering. För Stockholm, Göteborg

och Malmö har nämnda procenttal — på grundval av utredningar, som

verkställts av ifrågavarande städers egna förvaltningsorgan — antagits utgöra

8,4 respektive 10,3 och 10,5 procent av skatteunderlagen enligt samma

opaginerad Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

ars taxeringar. Med det sålunda särskilt för varje pastorat framräknade

bortfallet har sedan det för vederbörande pastorat fastställda skatteunderlaget

enligt 1950 års taxering minskats. Vad härefter återstår skulle utgöra

det i pastoratet tillgängliga skatteunderlaget, om de höjda ortsavdragen tilllämpats

redan under år 1949. På detta skatteunderlag har därefter uträknats

det belopp av församlingsavgifter, som motsvarar en utdebitering av

20 öre per skattekrona.

Sedan på angivet sätt för de olika pastoraten beräknats dels pastoratets

präst- och kyrkomusikerlönekostnader, dels ock dess avkastning av prästoch

kyrkoinusikerlönetillgångar samt inkomst av församlingsavgifter, har

kunnat fastställas pastoratet eventuellt tillkommande tillskott ur kyrkofonden.

Vidare har uträknats de överskott, som vissa pastorat ha att inbetala

till kyrkofonden. Härvid har kommittén kunnat beräkna de för pastoraten

sammanlagda beloppen av tillskott till omkring 16 650 000 kronor och

av överskott till omkring 460 000 kronor.1

Av undersökningen framgår tillika, att pastoratens sammanlagda prästoch

kyrkomusikerlönekostnader kunna uppskattas till omkring 42 160 000

kronor för år, varav 33 500 000 kronor utgöra utgifter för prästernas och

8 660 000 kronor utgifter för kyrkomusikernas avlönande. Enligt utredningen

bestridas dessa lönekostnader ungefärligen med dels 5 430 000 kronor

i avkastning av prästlönetillgångar (13 procent), dels 360 000 kronor i avkastning

av kyrkomusikerlönetillgångar (1 procent), dels 19 720 000 kronor

i församlingsavgifter (47 procent), dels ock 16 650 000 kronor i tillskott

ur kyrkofonden (39 procent).

Beräkning av kyrkofondens årsbudget och av a 1 1- m än kyrkoavgift. Vid beräkningen av kyrkofondens utgifter, förutom

tillskotten, och inkomster, förutom överskotten, ha dels de avlöningsoch

pensionskostnader för prästerna, som skola direkt bestridas ur kyrkofonden,

upptagits i överensstämmelse med de av kommittén verkställda

kostnadsberäkningarna, dels ock fondens övriga utgifter och inkomster,

vilka icke påverkas av löneregleringen, medtagits i huvudsak med de verkliga

beloppen för år 1949 enligt fondens räkenskaper. Det belopp, som för

år 1949 skolat täckas med allmän kyrkoavgift, skulle enligt den här verkställda

beräkningen utgöra 29 080 812 kronor. Om detta belopp repartiseras

på det genom ortsavdragsreformen minskade skatteunderlaget enligt

1950 års taxering i de territoriella och icke-territoriella pastorat, som omfattas

av prästlöneregleringen, 151 959 500 skattekronor, blir utdebiteringsbehovet

för år 1949 noga räknat 19,14 öre. Utdebiteras i anledning härav

närmast högre öretal, 20 öre, uppkommer eu överbalansering av kyrkofonden

med 1 311 088 kronor. Väljes däremot en utdebitering av 19~ öre,

uppstår i stället ett årsunderskott å 208 507 kronor, varmed fondkapitalet

komme att åderlåtas.

Med hänvisning till resultatet av den verkställda undersökningen har

kommittén framhållit, att prästlöncregleringens genomförande — sedan

den nya kyrkomusikerorganisationen i huvudsak blivit upplagd och de

1 Av undersökningen framgår tillika, att av rikets 1 371 pastorat — inberäknat garnisons-

och amiralitetsförsamlingarna — 1 164 skulle vara tillskottspastorat, 162 självförsörjande

pastorat, 22 överskottspastorat samt 23 kombinerade tillskotts- och överskottspastorat.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

157

höjda kommunala ortsavdragen trätt i tillämpning — betingar en högre

utdebitering av allmän kyrkoavgift än 15 öre per skattekrona, om kyrkofondens

årliga utgifter och inkomster skola bringas att balansera. Därest

man ej anser sig böra årligen taga i anspråk en del av fondkapitalet, måste

följaktligen ett högre skatteuttag möjliggöras. Härvidlag synes kommittén

tvenne alternativa lösningar möjliga. Den ena är att utsätta en ny maximigräns

för kyrkoavgiften, som för den närmaste framtiden kan antagas

säkerställa kyrkofondens årliga balansering. Den andra är att slopa kyrkoavgiftens

maximering. Kommittén har erinrat om att kyrkomusikerutredningen

i sitt andra betänkande dryftat de båda alternativen. Härvid stannade

utredningen för att föreslå ett upphävande av kyrkoavgiftens maximering.

De av utredningen härför åberopade skälen ha av kommittén

sammanfattats sålunda.

Då under riksdagsbehandlingen av 1932 års ecklesiastika bostadslagstiftning

kyrkoavgiftens maximum fixerades till 15 öre per skattekrona, skedde

detta bestämmande på de lösaste grunder. Syftet med maximeringen var

givetvis att åstadkomma en begränsning av de utgifter, som skulle genom

ifrågavarande kyrkoskatt finansieras, en begränsning, som icke kunde utan

riksdagens medgivande överskridas. På grund av kommunalskatteunderlagens

fortgående stegring hade emellertid kyrkoavgiftens lagbestämda maximum

i verkligheten icke kommit att verka såsom någon i och för sig utgiftsbegränsande

faktor. Endast under två år, 1942 och 1943, hade ett uttag

av maximiavgift varit erforderligt. En långt effektivare kontroll från riksdagens

sida över utgifterna på det kyrkliga området kunde ernås genom att

Kungl. Maj :t årligen delgåve riksdagen en detaljerad redogörelse för den

kyrkliga organisationens omfattning och kostnaderna för densamma.

Kommittén har övervägt de av kyrkomusikerutredningen anförda synpunkterna

i denna fråga. Ehuru vägande skäl kunna anföras för utredningens

förslag, har kommittén dock icke ansett sig i nuvarande läge kunna

förorda detsamma. Kommittén har i denna fråga ytterligare framhållit

följande.

Det har i meningsutbytet om allmänna kyrkoavgiftens reglering gjorts

gällande, att Kungl. Maj :ts befattning med kyrkoavgiftens bestämmande

huvudsakligen inskränkte sig till en serie räkneoperationer, vars resultat

gåve kyrkoavgiften för året. De många i uträkningen ingående faktorerna

vore för varje år praktiskt sett givna. Den helt dominerande utgiftsposten

vore här medelsbehovet för de ordinarie församlingsprästernas avlöning.

De grunder, efter vilka denna avlöning utginge, vore till alla delar av riksdagen

bestämda.

Medelsförbrukningen å lorevarande avsnitt av den kyrkliga förvaltningen

är icke enbart beroende av de utav riksdagen godkända grunderna för

prästernas avlöning. En annan huvudfaktor, som här starkt påverkar

medelsåtgången, är den församlingsprästerliga organisationens omfattning

eller, med andra ord, det antal prästerliga befattningshavare i olika

tjänstgrader, som fortgående anställas i pastoraten. Bestämmanderätten

i hithörande frågor, som i regel äro nära förknippade med rikets kvrkligtkommunala

indelning, tillkommer av ålder Kungl. Maj :t.

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Ett behov av fastare riktlinjer för det administrativa arbetet med den

kyrkligt-kommunala indelningen har sedan länge förelegat. Enligt Kungl.

Maj :ts bemyndigande den 3 mars 1950 ha särskilda sakkunniga tillkallats

för att inom ecklesiastikdepartementet biträda med översyn av pastoratsindelningen

och den församlingsprästerliga organisationen. De sakkunnigas

blivande arbetsresultat torde komma att i sinom tid underställas riksdagens

prövning.

Enligt kommitténs mening kunna vid den delegation av riksdagens beskattningsmakt

åt Kungl. Maj :t, som på förevarande speciella område tilllämpas,

principiella skäl anföras mot att upphäva den gällande formella

begränsningen för beskattningsrättens utövande, så länge reglerna för den

lokala kyrkliga tjänsteorganisationens omfattning — och därmed vissa av

de för skattebehovet avgörande betingelserna — ej äro fastare än för närvarande

bestämda. Med hänsyn härtill anser kommittén den slutliga prövningen

av förslaget att slopa kyrkoavgiftens maximering böra anstå, till

dess att den nyssnämnda sakkunnigutredningen framlagt förslag till närmare

riktlinjer för den framtida pastoratsindelningen och församlingsprästerliga

organisationen samt statsmakterna tagit ställning härtill.

I proposition nr 209/1950 med förslag till vissa ändringar i ecklesiastik

boställsordning förordades ytterligare utredning av en rad betydelsefulla

kyrkligt-ekonomiska frågor, av vilka flera direkt eller indirekt beröra

grunderna för den kyrkliga beskattningen. Därtill kommer, att förslag

om ändrade grunder för beskattning av dissenters framlagts för årets

riksdag. Den slutliga behandlingen av denna fråga kan möjligen komma

att påverka den kyrkliga beskattningens utformning. Enligt kommitténs

mening tala även dessa senare omständigheter mot att nu vidtaga den av

kyrkomusikerutredningen förordade ändringen av den kyrkliga beskattningen

på eu av dess huvudpunkter.

I nuvarande läge har kommittén ansett, att en ny högre maximiskattesats

i stället bör bestämmas. Beträffande storleken av den höjning, som

bör ifrågakomma, har kommittén anfört följande.

Av avgörande betydelse, då det gäller att fastställa ett nytt maximum för

kyrkoavgiften, är — förutom den blivande lönekostnaden för den kyrkliga

tjänsteorganisationen — det kommunala skatteunderlagets framtida utveckling

i stigande eller sjunkande riktning. Enligt för kommittén tillgängliga

uppgifter har kommunalskatteunderlaget i riket under åren 1936—

1950 stigit från 47 733 012 till 174 645 241 skattekronor eller med 266 procent.

Den genomsnittliga årliga höjningen av skatteunderlaget under denna

period utgör 10,2 2 procent, därav under åren 1936—1940 9,13 procent, åren

1941—1945 10,88 procent och åren 1946—1950 10,64 procent. En fortsatt

stegring av skatteunderlaget lärer kunna förutses även under de närmast

följande åren. Jämväl i fråga om pastoratens och kyrkofondens löneoch

pensionsutgifter torde under de närmaste åren ökningar kunna förväntas.

Framhållas må emellertid, att under en längre tidsperiod löne- och

pensionskostnaderna på det kyrkliga förvaltningsområdet tenderat att öka

i betydligt långsammare takt än skatteunderlaget. Sålunda ha utgifterna

s. 159 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

159

för församlingsprästerskapets avlöningsförmåner enligt av kommittén verkställda

beräkningar under åren 1936—1948 stigit med omkring 70 procent.1

Den under samma tid skedda höjningen av skatteunderlaget utgör däremot

226 procent.

Det har synts kommittén i detta sammanhang vara av intresse att genom

en schematisk undersökning söka beräkna den utdebitering av allmän kyrkoavgift,

som under vissa antaganden med avseende å löne- och skatteunderlagsutvecklingen

skulle erfordras för kyrkofondens balansering. Vid undersökningen,

som baserats på förut beräknade löne- och pensionskostnader, intäkter

av lönetillgångar, skatteunderlag m. m., ha såsom förutsättningar

valts vissa — mellan 5 och 20 procent varierande — stegringar av löner,

pensioner1 2 och skatteunderlag.

De närmare förutsättningarna för samt resultaten av undersökningen

ha angivits i följande sammanställning.

Antagen höjning av

Erforderlig

utdebitering

av kyrkoavgift

öre

löne- och pensionskostnader

0/

Jo

skatteunderlag

0/

Jo

5

5

19,53

5

10

18,13

5

15

17,03

5

20

16,01

10

5

20,81

10

10

19,53

10

15

18,37

10

20

17,29

15

10

20,94

15

15

19,71

15

20

18,58

20

15

21,05

20

20

19,86

Kommittén har vidare anfört följande.

De förut redovisade beräkningarna av allmänna kyrkoavgiften och vad i

övrigt anförts i denna fråga synes kommittén giva vid handen, att utdebitering

av en till 20 öre maximerad kyrkoavgift kan antagas täcka det medelsbehov,

som under de närmast aktuella åren erfordras för kyrkofondens

balansering. Att det allmänna ekonomiska läget utvecklas i sådan riktning,

att verkningarna härav för kyrkofonden leda till en underbalansering av

fonden även vid ett utnyttjande av den nya maximiskattesatsen, får dock ej

1 I detta sammanhang må även nämnas, att den procentuella lönestegringen för sekrcterar-

och rådsgraderna tillhörande befattningshavare inom statsförvaltningen under

åren 1936—1945 mycket väsentligt understeg den procentuella höjningen av skatteunderlaget

under samma tid (jfr 1945 års lönekommittés betänkande I, SOU 1946:48 s. 157

ff.).

2 Härvid har hänsyn tagits till icke blott åt präster och kyrkomusiker utan även åt

andra befattningshavare utgående löner, arvoden och pensioner, vilka belasta kyrkofonden,

(exempelvis löner till stiftsniimndernas personal).

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

anses uteslutet. Av skäl, som kommittén icke torde närmare behöva utveckla,

är det dock angeläget, att skattestegringen till följd av präst- och

kyrkomusikerlöneregleringarna i den förhandenvarande situationen begränsas.

Med hänsyn härtill och då — såsom kommittén understrukit

— de många faktorer, som under de närmast följande åren bli

bestämmande för den kyrkliga ekonomien, äro ytterligt osäkra, synes det i

nuvarande läge vara en närliggande utväg att — om utdebiteringsbehovet,

mot utfallet av de gjorda prognoserna, skulle överstiga 20 öre — taga i anspråk

en del av kyrkofondens kapital. Den kapitalförbrukning, som under

de närmaste åren sålunda skulle kunna bli nödvändig, lärer knappast kunna

bli av den storleksordning, att kyrkofondens ställning därav märkbart

påverkas.

Kyrkofondens kapital var vid fondens uppläggning år 1914 cirka 8 miljoner

kronor. Beloppet utgjorde i allt väsentligt centraliserad avkastning

(arrende- och skogsförsäljningsmedel) från prästlöneboställen. Från och

med år 1914 och fram till den 30 juni 1932, då en ny rättslig grundval anordnades

för fonden, steg fondens behållning med cirka 49 miljoner kronor.

Någon kapitaltillväxt var i den hithörande lagstiftningen icke avsedd. Den

berodde på en felkonstruktion i regleringen av fondens skatteutjämnande

uppgift, överfinansieringen uppkom nämligen genom en fastlåsning av den

kyrkligt kommunala beskattningen (»församlingsavgifterna») vid en alltför

hög skattekvot, varigenom de enskilda församlingarna (pastoraten)

kommo att få bära en större del av utgifterna för prästernas avlöning än

som åsyftats. — År 1941 tillfördes kyrkofonden ett kapitalbelopp av cirka

30 miljoner kronor, vilket av prästerskapets änke- och pupillkassa överlåtits

å staten i samband med statens övertagande av denna halvprivata pensionsinrättnings

verksamhet. — Enligt bokslutet den 30 juni 1950 utgjorde

kyrkofondens behållning cirka 87 miljoner kronor.1

Vid tillkomsten av 1932 års kyrkligt-ekonomiska lagstiftning berördes

från riksdagens sida frågan om lämpligt förfaringssätt för den händelse ett

uttagande av allmän kyrkoavgift efter 15 öre per skattekrona skulle visa sig

icke förslå för balansering av kyrkofondens utgifter och inkomster. I sammansatta

andra lag- och jordbruksutskottets i denna del av riksdagen godkända

utlåtande nr 8 anfördes sålunda följande:

Utskottet föreslår vidare, att den allmänna kyrkoavgiftens grundbelopp

bestämmes till 15 öre för skattekrona. Skulle skatteunderlaget förminskas

så, att en utdebitering av detta belopp icke förslår, får man taga fondens

kapital i anspråk, vilket även enligt övriga förslag förutsättes kunna ske vid

svårare ekonomisk depression.

Av vissa utskottets utlåtanden i annat sammanhang kan slutas, att utskottet

hyste betänkligheter mot en alltför kraftig åderlåtning av fondkapitalet.

Till frågan, var gränsen härför lämpligen borde sättas, togs dock av

utskottet ingen ståndpunkt.

Under åberopande av vad här anförts föreslår kommittén, att den i 5 §

kyrkofondslagen stadgade maximeringen av allmänna kyrkoavgiften höjes

från 15 till 20 öre per skattekrona. Skulle kyrkofondens medelsbehov —

mot kommitténs antaganden — icke täckas vid en utdebitering av den nya

l Av detta belopp voro vid samma tidpunkt placerade, i inteckningslån cirka 30, i

kommunallån cirka 1,6, i obligationer cirka 45 samt i statsskuldförbindelser cirka 2,7.

allt i miljoner kronor.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

161

maximiskattesatsen, förordar kommittén, att det av 1932 års riksdag anvisade

förfarandet att taga i anspråk fondens kapital anlitas. I samband härmed

påpekar kommittén, att det bör ankomma på kammarkollegiet och

statskontoret, vilka myndigheter ha att årligen till Kungl. Maj :t inkomma

med förslag rörande kyrkoavgiftens beräkning, att med skärpt uppmärksamhet

följa den blivande utvecklingen på ifrågavarande område och, därest

kapitaluttagen bli av någon betydande omfattning, i god tid föreslå sådana

åtgärder, som i en dylik situation kunna befinnas påkallade.

I anslutning härtill omnämner kommittén, att den icke ansett sig i samband

med sitt förslag om den höjda maximigränsen för kyrkoavgiften böra

föreslå någon ändring av kyrkofondslagens bestämmelser om förhållandet

mellan kyrkoavgiftens och församlingsavgifternas öretal.

Avslutningsvis framhåller kommittén, att den förordade höjningen av

kyrkoavgiftens maximum i väsentlig mån är betingad av den sänkning av

skatteunderlaget, som ortsavdragsreformen får antagas medföra. Enligt

beräkningar, som kommittén låtit verkställa, skulle nämligen, under förutsättning

att präst- och kyrkomusikerlöneregleringarna men ej ortsavdragsreformen

genomförts den 1 januari 1949, för kyrkofondens balansering

behöva utdebiteras allmän kyrkoavgift för år 1949 med allenast 15,5 7

öre per skattekrona. Den föreslagna höjningen med 5 öre av kyrkoavgiften

anser kommittén därför kunna i nuvarande läge sägas till omkring 3,5 öre

vara föranledd av de höjda kommunala ortsavdragen.

Yttranden.

Kommitténs förslag om stadfästande av den nuvarande provisoriska ordningen

med gemensam avräkning av präst- och kyrkomusikerkostnaderna

har icke godtagits av domkapitlet och stiftsnämnden i Luleå stift, som ej

funnit några tekniska hinder av allvarlig art föreligga för separata avräkningar

dels för prästlöne- och dels för kyrkomusikerlönekostnaderna.

Nämnda stiftsmyndigheter ha erinrat om att 1946 års kyrkomöte i avgivet

yttrande över förslaget om nyorganisation av kyrkomusikerbefattningarna

dels uttalat principiella betänkligheter mot att de egentliga prästlönetillgångarna

toges i anspråk för bestridande av kostnaderna för kyrkomusikernas

verksamhet, dels ock framhållit önskvärdheten av ett sådant avräkningssystem

att präst- och kyrkomusikerlönekostnaderna kunde urskiljas

var för sig.

Statskontoret har icke ansett sig i stånd att utan tidskrävande undersökningar

på denna punkt göra något uttalande beträffande avräkningsmetoden,

då kommittén föreslagit en omläggning av löncutbetalningssystemct,

som måste få konsekvenser även för avräkningsförfarandet, utan att närmare

ha klargjort verkningarna härav. Ämbetsverket har därjämte framhållit,

att metoden för avräkningarna mellan kyrkofond och pastorat nu
11

Iiihang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 156.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

mera nått en sådan grad av komplicering, att angelägenheten av långtgående

förenklingar gör sig gällande med betydande styrka.

Övriga remissinstanser hava tillstyrkt fortsatt gemensam avräkning. Därvid

har domkapitlet i Linköpings stift framhållit, att den hösten 1950 för

första gången verkställda gemensamma avräkningen, som var preliminär

för år 1951, kunnat genomföras med förhållandevis ringa arbetsökning. Enligt

domkapitlets mening skulle ett system med separata avräkningar ha

medfört ett betydligt merarbete för kanslipersonalen.

I fråga om avvägningen av församlingsavgiftens maximibelopp har kammarkollegiet

framhållit följande.

Det synes väl såsom kommittén framhåller vara riktigt, att den hårdare

skattebelastningen för prästlöneändamål i regel drabbar småförsamlingarna

på landsbygden. Dock förekommer ett ej ringa antal fall, då landsbygdsförsamlingarna

genom rikt flödande boställsavkastning, trots ringa skatteunderlag,

kunna hålla sin utdebitering för prästlöneändamål på en jämförelsevis

låg nivå. Vid bedömande av församlingarnas ekonomiska ställning

och behov av skatteutjämning torde för övrigt hänsynstagande allenast till

den obetydliga detalj i kommunernas budget som prästavlöningen representerar

ge en missvisande bild av denna ställning över huvudtaget, och en

långt driven skatteutjämning på detta område kan komma att verka i motsatt

riktning mot den allmänna skatteutjämningen. En församling med

synnerligen gott skatteunderlag per person skulle på detta sätt kunna beredas

en skattelindring, som icke är påkallad av skatteutjämningsskäl.

Om församlingsavgifterna bibehållas vid nuvarande maximum innebär

detta, att samtliga pastorat, som för närvarande uppbära tillskott från kyrkofonden

till gäldande av prästlönekostnaderna, d. v. s. drygt halva antalet

pastorat, få övervältra hela kostnaden för kyrkomusikerlönerna på kyrkofonden

och därmed bli helt befriade från en utgift, som de hittills själva

måst vidkännas. Kollegiet ifrågasätter, huruvida en så långt driven utjämning

är motiverad. Härtill kommer, att enligt statsmakternas principbeslut

pastoraten skola få uppbära det avdrag för förmånen av tjänstebostad,

som prästerna skola vidkännas. Denna anordning innebär ett avsteg från nu

gällande ordning, enligt vilken pastoraten själva helt få vidkännas kostnaden

för tillhandahållande av tjänstebostäder. Då prästens bruttolön — utan

bostadsavdrag — skall tillgodoräknas pastoraten vid avräkning med kyrkofonden,

kommer genom den beslutade anordningen jämväl kostnaden för

tjänstebostäder, i den mån den täckes av bostadsavdraget, att i de nuvarande

tillskottspastoraten få betalas av kyrkofonden, sålunda en rätt betydande

ökad skatteutjämning för tillskottspastoraten.

Kommittén har beräknat pastoratens kyrkomusikerlönekostnader, efter

avdrag av kyrkomusikerlönetillgångarna, till 8 300 000 kronor. Fördelat på

det av kommittén beräknade skatteunderlaget i de pastorat, som omfattas

av prästlöneregleringen, 151 959 500 skattekronor, uppkommer i genomsnitt

en utdebitering av knappt 5V> öre per skattekrona. Kyrkomusikerutredningen,

varifrån förslaget om kyrkomusikerlönekostnadens gäldande i

enahanda ordning som prästlönerna härleder sig, föreslog på sin tid, att

maximum av pastoratets församlingsavgifter skulle höjas till 30 öre per

skattekrona. Jämväl kollegiet anser på grund av det ovan anförda en höj
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

163

ning av församlingsavgifternas maximum motiverad, men höjningen bör,

med hänsyn till det beräknade genomsnittliga utdebiteringsbehovet för

kyrkomusikernas avlöning, kunna begränsas till 5 öre och sålunda fastställas

till 25 öre.

Genom höjning av församlingsavgifternas maximum erhålles ock en något

vidgad marginal mellan det av kommittén föreslagna maximum av allmänna

kyrkoavgiften, 20 öre, och det för närvarande föreliggande, av kommittén

beräknade utdebiteringsbehovet, 19,14 öre. På grund av ändrade

ekonomiska förhållanden kan denna marginal, såsom kommittén själv

framhållit, komma att visa sig för snäv.

Innan statskontoret upptagit frågan om församlings- och kyrkoavgifternas

maximering, har ämbetsverket framhållit två andra huvudfrågor

av stor betydelse för den kyrkliga ekonomien.

Statskontoret får erinra om, att någon verklig, till grunden gående undersökning

beträffande finansieringen icke företagits av kommittén, som i

viss mån ansett dessa problem ligga utanför utredningsuppdraget. En rad

frågor av största betydelse kvarstå därför alltjämt outredda. Framhållas

må exempelvis, att gällande regler om normaluppskattning och inleverering

av överskottsmedel möjliggjort, att årligen högst avsevärda belopp

kunnat tillföras pastoraten helt utanför det för finansieringen av prästlönekostnaderna

gällande systemet. Den bristande rationaliseringen och

kontrollen av byggnadsverksamheten förtjänar även att framhållas, då därigenom

stora belopp kunna undandragas det gemensamma prästlöneväsendet.

Statskontoret föreställer sig, att — därest dessa frågor fått sin lösning

i samband med de nu beslutade reformerna — utdebiteringen för kyrkliga

ändamål skulle kunna väsentligt begränsas. Ämbetsverket vill därför starkt

understryka vikten av att dessa och övriga hithörande spörsmål snarast

bliva föremål för utredning.

Rörande skatteutjämningen inom det kyrkliga beskattningssystemet har

statskontoret framhållit i huvudsak samma synpunkter som kammarkollegiet.

Vad angår församlingsavgiften har statskontoret förordat en väsentlig

höjning av maximiuttaget och anfört.

Framhållas må för övrigt, att en församlingsavgift på 20 öre för närvarande

knappast torde uttagas inom något enda pastorat. Av den utdebiteringsgräns,

som uppsatts för bestämmande av tillskotten, kan ej alls utläsas

något om storleken av den verkliga utdebiteringen inom pastoraten.

Statskontoret vill slutligen i detta sammanhang ytterligare framhålla, att

skatteutjämningssynpunkten självfallet icke får drivas så långt, att pastoratens

intresse för erforderliga rationaliseringar bortfaller. Med hänsyn till

nu angivna omständigheter kan statskontoret för sin del icke förorda, att

nuvarande maximigräns bibehålies. Då det gäller alt bedöma var denna

gräns i stället skall sättas, möta emellertid vissa svårigheter. Statskontoret

anser sig dock kunna bygga på det material, som framlagts av kyrkomusikerutredningen,

vilken föreslog en maxiiniutdebitering av 30 öre för skattekrona.

Med hänsyn till de ytterligare kostnadsökningarna lärer maximigränsen

för församlingsavgiften icke böra sättas lägre än 35 öre per skattekrona.

Även beträffande den allmänna kyrkoavgiftens reglering har statskontoret

en från kommittén avvikande uppfattning.

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Enligt statskontorets mening kan en effektiv kontroll från riksdagens

sida icke ernås på annan väg, än att riksdagen tillförsäkras samma inflytande

över personalförteckningarna å detta område, som eljest gäller i fråga

om avlöningsstaterna inom civilförvaltningen i allmänhet. Ämbetsverket

anser denna principiellt och praktiskt grundläggande fråga böra avgöras i

samband med antagandet av prästlönereglementet. Under inga förhållanden

är statskontoret berett understödja en höjning av den allmänna kyrkoavgiftens

nuvarande maximum.

Den av kommittén påpekade avsevärt varierande utdebiteringen av församlingsavgifter

i mindre landsförsamlingar, å ena, och storstadsförsamlingar,

å andra sidan, har sliftsnämnden i Göteborgs stift för sin del ej

funnit oskälig.

Svenska stadsförbundet har ansett den av kommittén föreslagna höjningen

av kyrkoavgiftens maximum ge anledning till betänksamhet och

framhållit.

Det gäller här en i och för sig ganska betydande skatteökning, som generellt

kommer att drabba det kommunala skatteunderlaget över hela landet.

Denna ökning blir ej heller mindre kännbar för de kommunalt skattskyldiga,

därför att den — såsom kommittén framhållit — i väsentlig mån

betingas av den sänkning av skatteunderlaget, som ortsavdragsreformen

får antagas medföra. Snarare har man anledning påpeka, att den allmänna

kyrkoavgiftens höjning betyder en belastning på det kommunala skatteunderlaget,

vilken trots sambandet med ortsavdragsreformen icke i någon mån

kommer att reduceras genom »provisorisk skatteersättning» av statsmedel.

Kommitténs förslag om ianspråktagande under vissa förutsättningar av

kyrkofondens kapital för bestridande av dess driftutgifter har kritiserats av

Sveriges yngre prästers förbund, som ansett att förslaget strider mot den

vedertagna ekonomiska grundsatsen att icke under en högkonjunktur förbruka

redan upplagda fonder.

Föredraganden

I sitt yttrande har statskontoret ansett sig böra framhålla angelägenheten

av en revision utav vissa i kyrkofondslagen och ecklesiastik boställsordning

innefattade bestämmelser om dispositionen av ecklesiastikt löneboställes

avkastning och angående byggnadsverksamheten å dessa boställen. Såsom

jag understrukit i en till 1950 års riksdag avlåten proposition nr 209

angående ändrade arrendebestämmelser för nämnda boställen in. m., äro

dessa frågors ändamålsenliga lösning av stor betydelse för det ecklesiastika

boställsväsendet och därmed även för den kyrkliga ekonomien över huvud.

Under senare år ha berörda frågor, som äro av komplicerad natur, undersökts

av särskilda sakkunnigutredningar, vilkas förslag dock i nämnda

proposition ansågos böra ytterligare beredas inom ecklesiastikdepartementet,

innan de kunna läggas till grund för lagstiftning. En överarbetning av

dessa förslag pågår för närvarande inom departementet.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

165

I fråga om finansieringen av församlingsprästernas avlöningsförmåner

utom tjänstebostad innebar statsmakternas principbeslut, att pastorat skulle

deltaga i avlöningskostnadcrna för varje där inrättad tjänst med visst

belopp för år. Nämnda belopp skulle motsvara den med tjänsten förenade

lönen i lägsta löneklass — inberäknat rörligt tillägg därå enligt det procenttal,

som tillämpats under tredje kvartalet nästföregående år -— jämte ifrågakommande

kallortstillägg. Avsikten med denna normalisering av pastoratens

prästlönekostnad var att därmed förenkla de mellan pastoraten

och kyrkofonden varje år förekommande avräkningarna för fastställande

av de belopp, som skola ur kyrkofonden utbetalas till pastoraten i tillskott

(skatteutjämningsbidrag) och till fonden inbetalas av pastoraten i allmän

kyrkoavgift. Då enligt de bestämmelser, som gällde vid princippropositionens

avlåtande, avlöningskostnaderna skulle upptagas i avräkningarna enligt

förhandsuppskattning året före avlöningsåret, talade starka rationaliseringsskäl

för införande vid löneregleringen av den förut avsedda normaliseringen

av pastoratets prästlönekostnad. Sedan närmare erfarenhet vunnits

om de verkningar, som de vid 1947 års uppbördsreform införda allmänna

skatteavräkningarna mellan staten och kommunerna medförde för

det kyrkliga avräkningssystemets del, genomfördes hösten 1949 — efter

riksdagens hörande — en omläggning av sistnämnda system till dels preliminära

och dels slutliga avräkningar. Efter denna omläggning har den avräkningstekniska

fördelen med en normaliserad prästlönekostnad otvivelaktigt

bortfallit. Alt kommittén i slutbetänkandet likväl i detta hänseende

icke föreslagit någon ändring, torde sammanhänga med kommitténs förslag

angående utbetalningen av församlingsprästernas avlöning.

Vid den omprövning av förevarande fråga, som avräkningssystemets omläggning

enligt min mening påkallar, anser jag några bärande skäl icke

längre föreligga för att bibehålla en sådan teknisk konstruktion, som den

normaliserade prästlönekostnaden innebär. Då en förnyad bestämning sålunda

bör göras av de lönekostnader, som skola åvila pastoraten, synes mig

böra följas den vid 1910 och 1932 års kyrkligt-ekonomiska reformer tillämpade

grundsatsen, att församlingsprästernas avlöningsförmåner i huvudsak

skola bestridas av pastoraten själva. Med hänsyn härtill föreslår jag, att

pastorat skall ansvara för de huvudsakliga — månadsvis eller eljest mera

regelbundet utgående — avlöningsförmånerna åt innehavare av eller vikarie

å där inrättad tjänst, nämligen lön (vikariatslön), vikariatsersättning,

tjänstedubbleringsarvode, reseersättning, tjänstgöringstraktamente, kallortstillägg

och lönefyllnad. I fråga om avlöningskostnaderna för pastbratsadjunkterna

— vilka tjänstgöra ömsom såsom vikarier ömsom såsom ämbetsbiträden

i pastoraten — tala enligt min mening övervägande skäl för att

nyssnämnda löneförmåner skola bestridas av vederbörande pastorat, förutom

vid vikariat, även då pastoratsadjunkt där tjänstgör såsom ämbetsbi
-

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Kiingl. Maj:ts proposition nr 156.

träde, såvitt i pastoratet inrättad tjänst ej uppehälles av tjänstinnehavaren

eller förordnad vikarie. Denna regel betingas bl. a. av de riktlinjer, som av

mig i annat sammanhang förordats för meddelande av vikariatsförordnande

åt pastoratsadjunkt å kyrkoadjunktstjänst. Lönekostnaderna i övrigt

för församlingspräst och pastoratsadjunkt synas böra gäldas ur kyrkofonden.

Den här förordade bestämningen av pastoratets prästlönekostnad medför

den påtagliga fördelen, att överensstämmelse vinnes, å ena sidan, mellan

de lönekostnader, som pastoraten ha att bestrida, och de avlöningsförmåner

som vid löneutbetalningens principiella läggande å pastoraten skola

utbetalas av dessa samt, å andra sidan, mellan kostnaderna för de löneförmåner

som skola gäldas ur kyrkofonden och den utanordning härav som

ankommer på stiftsnämnden (statskontoret).

I detta sammanhang får jag även erinra om att enligt statsmakternas

föregående år fattade beslut angående finansieringen av kyrkomusikerlönekostnaderna

pastoraten ha att i all huvudsak såväl ansvara för som utbetala

dessa befattningshavares löneförmåner.

De ekonomiska verkningarna av den ändrade lönekostnadsbestämningen

kunna sammanfattas så, att en viss avlastning från kyrkofonden till de mera

bärkraftiga pastoraten åstadkommes samtidigt som — under förutsättning

av oförändrat maximum för församlingsavgifterna — antalet av de

pastorat, som för sina prästlönekostnader komma att åtnjuta tillskott ur

kyrkofonden, ökas.

Vissa frågor av mindre räckvidd, som sammanhänga med bestämningen

av pastorats prästlönekostnad, har jag behandlat i specialmotiv.eringen

till prästlönekostnadsförordningen.

I propositionen till föregående års riksdag angående finansieringen av

kostnaderna för den nya kyrkomusikerorganisationen framhöll jag, att de

då aktualiserade kyrkligt-ekonomiska huvudfrågorna med hänsyn till sambandet

med den förestående prästlönereformen endast kunde få en provisorisk

lösning och att detta i särskild grad måste avse valet av metod för avräkningarna

mellan pastoraten och kyrkofonden: gemensam eller separat

avräkning för präst- och kyrkomusikerlönekostnaderna.

I sitt slutbetänkande har kommittén på anförda skäl ansett sig böra förorda

fortsatt gemensam avräkning. Vid betänkandets remissbehandling har

ett av domkapitlen föreslagit separata avräkningar och till stöd härför

åberopat av 1946 års kyrkomöte framförda principiella betänkligheter mot

de egentliga prästlönetillgångarnas ianspråktagande för kyrkomusikerlönekostnadernas

bestridande.

Vid förnyad prövning av denna fråga har jag för egen del funnit övervägande

skäl tala för ett bibehållande av systemet med gemensam avräkning.

Några bärande invändningar av principiell natur kunna enligt min mening

s. 167 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

167

icke anföras häremot. Av kommittén redovisade undersökningar giva otvetydigt

vid handen, att kostnaderna för prästernas avlöning till huvudsaklig

del bestridas med kommunala skattemedel. En ordning med separata avräkningar

och därmed särskilda parallella skatteutjämningssystem skulle

kunna medföra, att ett pastorat — på grund av präst- och kyrkomusikerlönetillgångarnas

olika storlek — kunde vid avräkningarna få överskott å

tillgångarnas avkastning enligt den ena men underskott å lönemedlen (avkastning

och skattemedel) och till följd härav bidrag ur kyrkofonden enligt

den andra. Dylika verkningar skulle strida mot själva syftet med avräkningarna

mellan kyrkofonden och pastoraten, som är att åstadkomma en

utjämning av utdebiteringen för pastoratsändamäl i riket. Att av principiella

hänsyn till prästlönetillgångarnas natur införa en anordning, som

kunde i vissa fall motverka utjämningen av den huvudsakliga medelsanskaffningen

genom utdebitering kan därför enligt min mening icke ifrågakomma.

Härtill kommer att separata avräkningssystem skulle medföra,

att särskilt öretal för församlingsavgift finge fastställas för vardera avräkningen.

Vidare skulle dubbla avräkningssystem ytterligare komplicera den

redan invecklade likvidregleringen mellan kyrkofonden och pastoraten. De

möjligheter till det bestående avräkningsförfarandets rationalisering, som

erbjuda sig, böra i stället tillvaratagas. Det må här även framhållas, att vad

jag förut förordat beträffande såväl bestämningen av pastorats prästlönekostnad

som löneutbetalningens läggande å pastoraten kommer att förenkla

det nu tillämpade avräkningssystemet.

Kommitténs i slutbetänkandet framlagda förslag till präst- och kyrkomusikerlönekostnadernas

finansiering syfta på olika vägar till en ökad utjämning

av den kyrkligt-kommunala beskattningen för här avsedda ändamål.

Sålunda komme den av kommittén föreslagna — av statsmakterna i

principbeslutet godtagna -— bestämningen av pastoratets prästlönekostnad

att verka i sådan riktning. Men särskilt ett bibehållande av församlingsavgiftens

nuvarande maximering, vilket kommittén förordar, är ägnat att

medföra en påtagligt skatteutjämnande effekt.

Vid den säkrare överblick av det kyrkliga skatteutjämningssystemels

verkningar, som numera blivit möjlig, sedan kyrkomusikerreformen börjat

träda i tillämpning och prästlönekommittén framlagt nya ingående finansieringsberäkningar,

har jag funnit mig kunna lämna min anslutning till

kommitténs slutsats, att den möjlighet att inom ramen för det gällande systemet

göra skatteutj amningen effektivare, som ett bibehållande av församlingsavgiftcns

nuvarande maximibelopp erbjuder, bör tillvaratagas. Härav

följer att jag icke kan dela kammarkollegiets uppfattning, att inläggandet

av kyrkomusikerlönekostnaderna i det redan bestående kyrkliga skatteutjämningssystemet

motiverar en höjning av ifrågavarande maximum. I anledning

av statskontorets uttalande, att skatteutjämningssynpunkten icke

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

finge drivas så långt, att pastoratens intresse för erforderliga rationaliseringar

bortfölle, får jag erinra om att pastoratens inflytande på storleken

av deras utgifter för prästlöneändamål efter de s. k. kommunala tilläggens

bortfall blir i det väsentliga inskränkt till fullgörandet av prästgårdsbesväret.

Även pastoratens möjlighet att inverka på kyrkomusikerlönekostnadernas

omfattning är i praktiken förhållandevis ringa.

Jag föreslår därför, att den i kyrkofondslagen stadgade begränsningen av

församlingsavgiftens öretal till 20 öre i detta sammanhang icke rubbas.

En av kommittén företagen undersökning har givit vid handen, att allmänna

kyrkoavgiften för år 1949, om såväl präst- och kyrkomusikerlöneregleringarna

som ortsavdragsreformen genomförts redan vid ingången av

nämnda år, kunde beräknas ha stigit till noga räknat 19,14 öre. I anledning

härav har kommittén föreslagit att allmänna kyrkoavgiftens lagbestämda

maximum skall höjas från nuvarande 15 öre till 20 öre. Förutsättningarna

för de av kommittén verkställda beräkningarna ha emellertid i viss mån

ändrats genom den av mig föreslagna bestämningen av pastorats prästlönekostnad.

Även de i min kommande redogörelse för kostnadsberäkningarna

angivna ökningarna och minskningarna av löne- och pensionskostnaderna i

jämförelse med kommitténs slutförslag påverkar i höjande och sänkande

riktning det för kyrkofondens balansering erforderliga uttaget av allmän

kyrkoavgift. Härtill kommer, att en påtaglig höjning av det kommunala

skatteunderlag, som legat till grund för kommitténs beräkningar, kan

förväntas genom den allmänna stegring av lönenivån, som skett sedan beskattningsåret

1949. Med hänsyn till att de förutsättningar, varpå kommitténs

beräkning av allmänna kyrkoavgiften vilar, sålunda i rätt avsevärd

mån förändrats, har jag ansett mig böra föranstalta om härav erforderliga

omräkningar. Av dessa framgår att vid en höjning med 10 procent

av skatteunderlaget från 1950 års till 1953 års taxeringar den allmänna

kyrkoavgiften torde kunna beräknas till cirka 19 (18,7 6) öre. Stiger åter

skatteunderlaget mellan nämnda taxeringar med 15, 20 eller 25 procent

torde det behövliga avgiftsuttaget sjunka till respektive cirka 18 (17,62),

17 (16,58) och 16 (15,62) öre.

För närvarande åtnjuta medlemmar av erkända trossamfund, som avses

i 1873 års förordning angående främmande trosbekännare och deras religionsövning,

lindring i skattskyldigheten för kyrkliga ändamål med 50

procent. I en till årets riksdag avlåten proposition angående vissa med religionsfrihetslagstiftningen

sammanhängande skattespörsmål har föreslagits,

att skattelindring av angiven art i princip skall tillkomma envar, som icke

tillhör svenska kyrkan. Förslaget innebär en väsentlig uppmjukning av förutsättningarna

för att i förevarande hänseende erhålla skattelindring. Sam
-

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

169

tidigt har dock föreslagits en nedsättning av det procenttal varmed skatlelindring

skall åtnjutas till 40.

Om de i nämnda proposition framlagda förslagen bifallas, måste man

— alltefter omfattningen av utträdet ur svenska kyrkan — räkna med en

minskning av det skatteunderlag, som ligger till grund för beräkningen av

pastoratens rätt att erhålla tillskott ur kyrkofonden och skyldighet att dit

inbetala allmän kyrkoavgift. Att i närvarande läge förutse i vad mån den

förutsatta nya religionsfrihetslagstiftningen kommer att medföra ett ökat

utträde ur svenska kyrkan är självfallet icke möjligt. Det har dock synts

mig i detta sammanhang vara av betydelse att göra en grovt approximativ

uppskattning av den inverkan, som den föreslagna vidgade skattelindringen

för dissenters under vissa antagna förutsättningar kan få på den kyrkliga

ekonomien. Vid den undersökning som jag i sådant syfte låtit verkställa

på grundval av de förut redovisade ekonomiska beräkningarna, har

såsom förutsättningar uppställts dels en höjning av skatteunderlaget från

1950 års till 1953 års taxeringar med 20 procent dels ock ett i alla pastorat

likformigt utträde ur svenska kyrkan med 10 alternativt 20 procent av samtliga

skattskyldiga, vilka tillika antagits representera motsvarande procenttal

av det här relevanta skatteunderlaget. Den företagna undersökningen

har givit vid handen, att man vid 10 procents utträde och i övrigt angivna

förutsättningar torde kunna räkna med en allmän kyrkoavgift av cirka 19

(18,5 5) öre och vid 20 procents utträde med en dylik avgift av cirka 20

(19,3 5) öre.

Av vad jag i det föregående anfört framgår, att efter prästlönereformens

genomförande ett högre uttag av allmän kyrkoavgift än nuvarande maximala

15 öre måste möjliggöras, om kyrkofondens årliga utgifter och inkomster

skola kunna bringas att balansera. Vid valet mellan de utvägar, som

härvidlag erbjuda sig, har jag —- liksom kommittén —- i närvarande läge

funnit övervägande skäl tala för införande av en ny högre maximiskattesats,

som kan antagas medföra det ökade medelsbehovets täckande. Under

nuvarande förhållanden synes mig tillräcklig anledning icke föreligga för

den av statskontoret ifrågasatta omläggningen av riksdagens medelskontroll

i förevarande hänseende, som därjämte vore ägnad att medföra påtagliga

administrativa nackdelar. Jag anser mig därför böra förorda kommitténs

förslag i denna del.

I fråga om den nya maximering av allmänna kyrkoavgiften, som i anslutning

till mitt här gjorda ställningstagande bör bestämmas, synes mig

närmast kunna ifrågakomma att härvidlag välja mellan örclalcn 20 eller

25. Med hänsyn till utfallet av de ekonomiska beräkningar, för vilka jag

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

förut redogjort, anser jag i nuvarande läge att den högsta utdebiteringen

av kyrkoavgiften bör begränsas till 20 öre, vilket jag sålunda förordar.

Vad kommittén i övrigt uttalat och föreslagit i fråga om präst- och kyrkomusikerlönekostnadernas

finansiering har jag funnit mig böra biträda.

VI. Kostnadsberäkningar.

I anslutning till sitt förslag om lönereglering för prästerna framlade kommittén

i principbetänkandet (s. 164 ff.) en beräkning av de årliga prästlönekostnaderna

såväl enligt gällande bestämmelser som efter ett genomförande

av löneregleringen. Härvid uppskattades de nuvarande kostnaderna till

38 055 200 kronor och de blivande till 44 919 000 kronor. Utgifterna för

den tjänste- och familjepensionsreglering, som föreslogs skola äga rum

samtidigt med lönereformen, beräknades under åren 1950—1954 till i avrundat

tal 7 300 000 kronor för år, medan de nuvarande årliga pensionskostnaderna

uppskattades till omkring 5 500 000 kronor. Kostnadsökningen till

följd av löne- och pensionsreformerna komme sålunda att utgöra omkring

8 663 800 kronor för år, varav 6 863 800 kronor belöpte på löneregleringen

samt 1 800 000 kronor på pensionsregleringen.

De i prästlönepropositionen föreslagna ändringarna av kommitténs förslag

rörande kyrkoherdarnas och komministrarnas fördelning på olika

tjänsteklasser beräknades medföra eu minskning med omkring 950 000 kronor

av den i principbetänkandet angivna kostnadsökningen. Vidare föreslogs

i propositionen en sänkning av ärkebiskopens representationsbidrag

med 3 000 kronor. Å andra sidan förordades i propositionen, att man vid

kostnadsberäkningarnas utförande skulle utgå ifrån en genomsnittlig löneklassplacering

icke i andra — såsom kommittén antagit ■— utan i tredje

löneklassen. I följd härav borde lönekostnaderna uppräknas med 1 670 000

kronor. Den sammanlagda kostnadsökningen för löne- och pensionsregleringen

beräknades efter dessa ändringar till omkring 9 380 800 kronor för

år, varav 7 580 800 kronor belöpte på löneregleringen.

Vid propositionens riksdagsbehandling föreslog sammansatta stats- och

första lagutskottet en av riksdagen sedermera godkänd förbättring -— i jämförelse

med Kungl. Maj ris förslag — av löneavvägningen vid vissa komministerstjänster,

som föranledde en höjning av lönekostnaderna med 31 000—

32 000 kronor.

I anslutning härtill må framhållas, att i prästlönepropositionen och nyssnämnda

utskottsutlåtande kostnadsökningen till följd av löneregleringen

i grova drag karakteriserades såsom föranledd av det statliga lönesystemets

löneklassuppflyttningar, dyrortsgrupperade löner och sociala löneförmåner.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition nr 156.

171

Präsllönckommittén.

Kommittén har i sitt andra betänkande — med hänsyn till de jämkningar

i löne- och pensionsregleringen som föreslagits i samma betänkande ■—- verkställt en omräkning av den genom reformen uppkommande kostnadsökningen.

I fråga om dessa justeringar av de föregående kostnadsberäkningarna

har kommittén anfört följande.

I betänkande har kommittén förordat en jämkning i vissa fall av den

»reglerade lön», som skall ligga till grund för kyrkoherdetjänsts inplacering

i lönegrad vid övergången till det nya lönesystemet. Den nedflyttning

av en del kyrkoherdar i lägre lönegrad, som härav föranledes, torde medföra

en minskning av de i propositionen beräknade löneutgifterna med omkring

100 000 kronor. Därjämte föreslår kommittén i ett avsnitt av betänkandet

en något lägre lönesättning för vissa garnisons- och amiralitetspräster,

vilket föranleder en kostnadsminskning å 4 500 kronor. Vidare komma

de av statsmakterna beslutade jämte de av kommittén förordade lägre löngradsplaceringarna

för vissa ordinarie församlingspräster att reducera de i

första betänkandet beräknade utgifterna för vikariatsersättningar. Dessutom

torde vad kommittén i specialmotiveringen föreslår i fråga om flyttningskostnadsersättning

och omplaceringstraktamente böra medföra en

sänkning av de belopp, som i kommitténs tidigare kostnadsberäkningar reserverats

för dessa löneförmåners bestridande. De minskade kostnaderna

för vikariatsersättningar, flyttningskostnadsersättningar och omplaceringstraktamenten

kunna uppskattas till omkring 340 000 kronor. Den av

kommittén förordade sänkningen av prostarvodena föranleder en kostnadsminskning

med omkring 55 000 kronor. Däremot kommer kommitténs förslag

om höjning av språktilläggens belopp och införande av vissa speciella

löneförmåner för utlandsprästerna att öka lönekostnaderna med omkring

6 000 kronor.

De ändringsförslag, som kommittén i slutbetänkandet framlägger i fråga

om löneregleringen, torde sålunda komma att medföra en reducering av

den sammanlagda kostnadsökningen enligt utskottsutlåtandet med 493 500

kronor till 7 119 300 kronor eller i avrundat tal 7,i miljoner kronor.

De ändrade grunderna för församlingsprästernas inplacering i lönegrader

torde medföra, att den årliga kostnadsökningen i följd av pensionsregleringen

—- som i betänkande I uppskattats till 1 800 000 kronor under åren

1950—1954 —- reduceras till 1 600 000 kronor under åren 1952—1956.

Den totala årliga kostnadsökningen skulle följaktligen komma att uppgå

till omkring 8 719 300 kronor eller i avrundat tal 8,7 miljoner kronor.

Yttranden.

De av kommittén i slutbetänkandet verkställda kostnadsberäkningarna

ha vid betänkandets remissbehandling lämnats utan erinran. Härvid bar

kammarkollegiet påpekat, att kommitténs kostnadsberäkningar, som baserats

på ett rörligt tillägg av 12 procent, påverkas av de efter betänkandets

avlämnande beslutade höjningarna av detta tillägg.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Föredraganden.

De av mig förordade ändringarna i kommitténs förslag angående dels

kyrkoherdarnas, garnisons- och amiralitetsprästernas inplacering i lönegrad,

dels prostarvoden, dels sjukvårdsförmåner, dels reseersättning, dels

prästdräktsersättning, dels ock semesterersättning torde medföra en minskning

å omkring 700 000 kronor av de utav kommittén beräknade lönekostnaderna.

Däremot kommer den numera inträdda höjningen av rörliga tilllägget

till 33/32 procent •—■ från 12 procent varmed kommittén räknat -—•

ävensom höjningen av maximibeloppet, varå rörligt tillägg må beräknas,

Dån 1 200 till 1 600 kronor att föranleda en ökning av lönekostnaderna

med omkring 1 200 000 kronor. Efter dessa korrigeringar torde den sammanlagda

kostnadsökningen genom löneregleringen komma att belöpa sig

till omkring 7,6 milj. kronor.

Den nyss angivna höjningen av rörliga tillägget kan beräknas höja kostnadsökningen

genom pensionsregleringen med ungefär 300 000 kronor till

omkring 1,9 milj. kronor.

VII. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda i skilda hänseenden anförts hemställer

jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

dels antaga de av mig förordade förslagen till

1) lag om upphävande av lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 27) om

reglering av prästerskapets avlöning m. fl. författningar angående prästerskapets

löne- och pensionsförhållanden;

2) förordning angående pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas

avlöning (prästlönekostnadsförordning);

3) lag angående ändring i lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond;
4)

lag om ändring i lagen den 27 juni 1947 (nr 275) om kyrkomusiker;

5) lag om upphävande av 17 och 18 §§ ecklesiastik boställsordning den

30 augusti 1932 (nr 400);

6) lag angående ändring av 5 § lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse;
7)

lag angående ändring av 13 § 3 mom. lagen den 13 november 1936

(nr 567) om domkapitel; samt

8) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 21 november 1925 (nr 456)

angående anlitande av kyrkofonden för uppförande av prästgårdar inom

vissa delar av Härnösands och Luleå stift;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att, i huvudsaklig överensstämmelse med

vad i det föregående förordats, utfärda prästlönereglemente samt tjänste
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

173

pensions- och familjepensionsreglementen för präster, avsedda att träda

i kraft den 1 januari 1952;

dels godkänna de särskilda grunder för löne- och pensionsregleringen

och den ekonomiska regleringen i övrigt samt därmed sammanhängande

detaljförslag, som jag i det föregående framlagt;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med

vad i det föregående förordats utfärda de övergångsbestämmelser, som kunna

bliva erforderliga i anledning av nyssnämnda regleringar;

dels ock medgiva, att kostnaderna för den verkställda sakkunnigutredningen

rörande revision av bestämmelserna om prästerskapets avlöning

må avföras på kyrkofonden;

ävensom bereda riskdagen tillfälle att avgiva yttrande i anledning av

vad jag förordat i fråga om tillfällig vakanssättning av prästerliga tjänster.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Inga Bäcklin.

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Bilaga A.

Utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 3 mars 1950.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför

statsrådet Quensel följande.

Genom proposition nr 204 föreläde Kungl. Maj:t 1949 års riksdag förslag

till nya grunder för avlöningen av präster m. m. I skrivelse den 9 december

1949 har riksdagen anmält, att riksdagen — med vissa avvikelser — godkänt

de i propositionen föreslagna grunderna för prästernas avlöning och

pensionering, avsedda att träda i tillämpning å tidpunkt, som framdeles

bestämmes.

Riksdagens beslut innebär bl. a. att för ordinarie församlingspräster skall

införas en förflyttningsskyldighet av i princip samma räckvidd som den, vilken

för närvarande är stadgad för civilstatstjänstemän i allmänhet och för

folkskollärare. Detta rättsinstitut gäller som bekant företrädesvis det fall,

att förflyttningen påkallas av organisatoriska skäl men är även avsett att

— undantagsvis — kunna tillämpas, då eljest synnerliga skäl för en förflyttning

föreligga.

I det betänkande av 1946 års prästlönekommitté (SOU 1948: 44), som

låg till grund för propositionen, erinrade kommittén därom, att frågan angående

förflyttning av ordinarie präster icke kunde regleras allenast genom

bestämmelser i ett avlöningsreglemente om en generell förflyttningsskyldighet

för befattningshavarna. För att kunna i full utsträckning tillämpas förutsatte

nämligen — framhöll kommittén — ett sådant stadgande en häremot

svarande ändring i gällande prästvalslagstiftning, varigenom pastorat

förpliktas att — utöver för närvarande förekommande fall — såsom ordinarie

präst mottaga prästman, som pastoratsmenigheten icke själv valt.

I mitt anförande till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet för

den 1 april 1949 framhöll jag — under erinran om nödvändigheten att underlätta

ecklesiastika indelnings- och organisationsändringar -— att en uppmjukning

av prästvalsbestämmelserna i detta begränsade syfte vore nödvändig

och att denna fråga borde lösas så snart den hunnit nöjaktigt utredas.

Men även skälen för att bereda möjlighet att förflytta ordinarie präst

av andra orsaker än organisatoriska fann jag vara så vägande, att den behövliga

översynen av prästvalslagstiftningen även borde taga sikte på sådant

fall.

Nämnda uttalanden ha godkänts av riksdagen.

Det har — under remissen av prästlönekommitténs betänkande •— framhållits,

att de s. k. tredjegångstillsättningarna av kyrkoherdetjänsterna kunde

giva visst utrymme för förflyttning av ordinarie prästman, som av organisatoriska

eller andra skäl icke kunde bibehållas vid sina tjänster. Å

andra sidan har — bland annat i det av riksdagen godkända utskottsutlåtandet

i prästlönefrågan — understrukits angelägenheten av att tredjegångstillsättningarna

icke utnyttjades för detta ändamål på sådant sätt, att

möjligheterna att genom detta institut tillgodose de ändamål, för vilka de
-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

175

samma införts, avsevärt försämrades. Jag saknar givetvis anledning att här

taga ställning till utformningen av de nya bestämmelser, som kunna visa

sig erforderliga för att lösa förevarande fråga. Jag vill endast erinra om

att motsvarande spörsmål på folkskoleväsendets område lösts medelst en

allmän regel av innebörd, att kyrkostämmans respektive folkskolestyrelsens

rätt att genom val utse ordinarie folkskollärare alltid skall vara beroende

av att Kungl. Maj :t icke beslutat att tjänsten skall tillsättas genom

förflyttning. Jag hänvisar härom till 19 § 1 d) folkskolestadgan samt 4 §

3 mom. tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet för folkskolan.

Härmed vill jag dock ej hava sagt, att förhållandena på de båda områdena

äro så ensartade, att ej svårigheter kunna möta för nu ifrågavarande problems

lösning efter nyssnämnda linje.

Den av statsmakterna numera i princip beslutade genomgripande omläggningen

av avlöningsförhållandena för prästerna tvingar emellertid

fram ett slutligt ställningstagande till ett annat spörsmål på prästvalsområdet,

av ojämförligt större praktisk räckvidd än den i det hela formellttekniska

fråga jag härförut berört. Jag syftar härvid på frågan om det s. k.

stiftsbandet.

Gällande huvudförfattning på prästvalsområdet — lagen den 7 december

1934, nr 573, om tillsättning av prästerliga tjänster — kan sägas vila på två

huvudprinciper. Den ena är pastoratsmedlemmarnas rätt att själva välja

kyrkoherde och komminister. Den andra principen är att prästmans befordringsrätt

är inskränkt till det stift, för vilket han prästvigts — stiftsbandet.

I båda dessa principer finnes ett flertal modifikationer.

Få företeelser inom den kyrkliga organisationen torde vara sedan länge

så omstridda som stiftsbandet. Jag får härom hänvisa till den redogörelse

för denna frågas tidigare behandling, som lämnats i prästlönekommitténs

betänkande. Kommittén fann det icke oundgängligt, att frågan om stiftsbandets

vara eller icke vara avgjordes i omedelbart sammanhang med avlöningsreformen,

och den framlade av denna anledning ej heller något direkt

förslag i ämnet. Kommittén gav emellertid för egen del ett tydligt uttryck

för sin uppfattning, att detta för vårt land egenartade rättsinstitut numera

spelat ut sin roll. Det är enligt min mening i varje fall ovedersägligt,

att avlöningsreformen på flera väsentliga punkter skapat ett nytt läge för

denna gamla frågas allsidiga bedömande. Jag finner mig redan med hänsyn

härtill böra förorda, att frågan nu upptages till ny prövning.

Ännu en fråga på prästvalslagstiftningens område är aktuell. I skrivelse

den 4 december 1948, nr 11, har nämligen kyrkomötet hemställt om utredning

och förslag till ändrade bestämmelser beträffande tillsättningen av

ordinarie prästerliga tjänster i de s. k. privilegierade territoriella pastoraten.

Den av mig nu ifrågasatta utredningen erbjuder ett naturligt tillfälle

att närmare undersöka även denna fråga, detta så mycket mera som den

praktiska innebörden av de s. k. prästvalsprivilegierna icke saknar samband

med stiftsbandet. Jämväl i denna del synes mig utredningen böra bedrivas

förutsättningslöst.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstjerna.

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Bilaga B.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regcntcn i statsrådet å Stockholms

slott den 3 mars 1950.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

statsrådet Quensel följande.

För beredningen av lagstiftningsfrågan på prästvalsområdet har Kungl.

Maj :t förut denna dag bemyndigat mig att tillkalla särskilda sakkunniga.

Ett rådrum, som lämpligen synes böra tillvaratagas, erbjuder sig just nu

att även upptaga pastoratsindelningsfrågorna och de församlingsprästerliga

organisationsfrågorna till en förberedande omprövning från mera allmänna

och principiella utgångspunkter. I själva verket har sedan länge förelegat

ett behov av fastare riktlinjer för det administrativa arbetet på detta område.

Till belysning av några av de problem, som här möta, får jag i korthet

erinra om följande.

Det otillfredsställande i vår nuvarande pastoratsindelning plägar illustreras

med några statistiska sifferuppgifter. Det finns ett antal pastorat med

mycket obetydlig folkmängd — den 1 januari 1948 funnos sålunda 5 pastorat

med mindre än 600 och 210 pastorat med mindre än 1 500 invånare.

Å andra sidan förekommer ett antal storstadspastorat med mycket stor folkmängd,

i några fall uppgående till inemot och i ett fall överstigande 100.000.

Kostnaderna för den prästerliga organisationen i de särskilda pastoraten

bestridas till mycket väsentlig del av medel som uttagas för riket i dess helhet

genom beskattning efter lika grund. Det måste med hänsyn härtill vara

ett särskilt riksintresse att tillse, att samhällets ekonomiska uppoffringar

för ifrågavarande ändamål ge bästa möjliga utbyte. Detta kan endast ske,

om de vid varje tidpunkt tillgängliga prästerliga arbetskrafterna så fördelas

att arbetskrafterna fullt och effektivt utnyttjas.

Ojämnheten i den nu gällande pastoratsindelningen, som härförut med

några exempel belysts, innebär icke blott en ojämn fördelning av kyrkoherdetjänsterna

utan har även medfört en markerad ojämnhet i fördelningen å

pastoraten av prästerliga biträdesbefattningar och därmed alltså i fråga om

den folkmängd, som belöper på varje tjänstgörande präst. Problemet om

den prästerliga organisationen är därför i lika hög grad en fråga om den

lämpligaste indelningen av riket i pastorat som en fråga om prästernas

lämpliga fördelning på folkmängden i landet.

Av grundläggande betydelse för en prästs tjänstearbete är givetvis storleken

av den folkmängd, som han har att betjäna. Ett ställningstagande är

därför ofrånkomligt till frågan om det ungefärliga folkmängdstal, för vilket

anställandet av särskild präst i normala fall skall anses motiverat. Givet

är emellertid, att församlingarnas särskilda struktur (geografiska och

kommunikatoriska förhållanden) också kräver beaktande. Våra rent agrara

församlingar, församlingar med en eller flera markerade tätorter, stadsoch

storstadsförsamlingarna samt de särpräglade ödeviddsförsamlingarna

i de norra provinserna utgöra här huvudtyperna.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

177

Även för landets indelning i pastorat äro dessa geografiska förhållanden

av betydelse. Härvid kan emellertid även böra tagas skälig hänsyn till de

historiska förhållanden, som i många fall betingat den nuvarande pastoratsindelningen.

Bland de övriga problem, som i detta sammanhang aktualiseras, kan nämnas

frågan om principerna för inrättande av särskilda kyrkobokföringsdistrikt

samt för de biträdande prästernas stationering inom vederbörande

pastorat.

Slutligen får jag framhålla, att en provindelning under utredningens gång

av några stift av olika typer kan tänkas giva ytterligare synpunkter på de

problem, som jag här berört.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstjerna. 12

12 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 156.

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungi. Maj.ts proposition nr 156.

Bilaga C.

Prästlönekommitténs förslag

till

prästlönereglemente.

1 avd. Inledande bestämmelser.

1 §.

Reglementeis tillämpningsområde m. m.

1 mom. Detta reglemente äger tillämpning å följande till svenska kyrkan

hörande präster:

a) ärkebiskopen och övriga biskopar;

b) i territoriella pastorat samt, i den mån Kungl. Maj :t och riksdagen

besluta, i icke-territoriella pastorat anställda församlingspräster, nämligen

domprostar, kyrkoherdar, komministrar, kyrkoadjunkter samt med dem

likställda garnisons- och amiralitctspräster;

c) kyrkoherdar i svenska församlingar i utlandet, för vilka kyrkoordning

blivit av Kungl. Maj:t fastställd; samt

d) garnisonspastorn i Boden, stiftsadjunkter, kontraktsadjunkter och

pastoratsad junkter.

2 mom. I reglementet avsedda präster anställas såsom innehavare av

a) ordinarie tjänst,

b) extra ordinarie tjänst,

c) aspiranttjänst,

d) extra tjänst eller

e) arvodesbefattning.

I fråga om tjänster, som avses under a)-—d), gälla nedan i denna avdelning

samt i 2 och 3 avd. meddelade bestämmelser. Angående bestämmande

av avlöningsförmåner för innehavare av arvodesbefattning stadgas i 4 avd.

2 §.

Vissa för reglementets tillämpning grundläggande bestämmelser.

1 mom. Består pastorat av församlingar, tillhörande skilda stift, skall

vad i reglementet sägs om stift, domkapitel och stiftsnämnd avse det stift,

till vilket pastoratets moderförsamling hör, samt domkapitlet och stiftsnämnden

i detta stift.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

179

2 mom. Vid jämförelse mellan olika tjänster skall den tjänst anses högst,

för vilken månadslönen enligt 3 § statens löneplansförordning är högst.

Hänsyn skall härvid tagas inom lönegrad, som omfattar flera löneklasser,

till den högsta löneklassen, och inom löneklass, som upptager flera lönebelopp,

till det högsta av dessa.

3 mom. Vad i reglementet sägs om avlöningsbestämmelser, meddelade

av Kungl. Maj:t skall gälla jämväl beträffande avlöningsreglementet för

riksdagens verk.

4 mom. Angående den nämnd, statens lönenämnd, som skall finnas för

beredning av ärenden, som angå avlöningsförhållanden för innehavare av

tjänster, vid vilka avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser,

stadgas i statens allmänna avlöningsreglemente.

2 avd. Allmänna bestämmelser.

3 §.

Tjänsters inrättande.

Biskopstjänst, så ock garnisons- och amiralitetsprästtjänster och kyrkoherdetjänst

i svensk församling i utlandet inrättas av Kungl. Maj:t med

stöd av riksdagens beslut.

Om inrättande av annan ordinarie eller extra ordinarie tjänst eller aspirantijänst

förordnar Kungl. Maj :t eller, såvitt angår tjänster inom den i

18 § avsedda reglerade befordringsgången, domkapitlet enligt av Kungl.

Maj :t meddelade bestämmelser. Stifts- och kontraktsadjunkttjänsterna må

inrättas högst till det antal riksdagen medgiver.

Extra tjänst inrättas i fall, som avses i 7 § 2 mom. femte jämfört med

andra stycket, av Kungl. Maj:t och eljest av domkapitlet enligt av Kungl.

Maj :t meddelade bestämmelser. 4 *

4 §.

Tjänstetillsättning.

1 mom. Ordinarie tjänst tillsättes medelst fullmakt av Kungl. Maj:t eller,

enligt vad därom särskilt stadgas, av domkapitlet.

Förordnande å garnisonspastorstjänsten i Boden meddelas av Kungl.

Maj :t.

Annan extra ordinarie tjänst och aspiranttjänst tillsättes av domkapitlet.

Extra tjänst tillsättes i fall, som avses i 7 § 2 mom. femte jämfört med andra

stycket, av Kungl. Maj :t och eljest av domkapitlet. För den som erhåller

icke-ordinarie tjänst skall utfärdas skriftlig tillsättningshandling.

2 mom. Angående den för innehav av tjänst erforderliga lägsta levnadsåldern

gäller vad i sådant hänseende finnes särskilt stadgat för inträde i

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Knngl. Maj:ts proposition nr 156.

prästämbetet eller, såvitt angår kyrkoherdetjänst, för uppförande å förslag

till dylik tjänst.

Angående företeende av läkarintyg för vinnande av anställning gäller vad

Kungl. Maj :t därom föreskriver.

5 §.

Förening av lönegradsplacerade tjänster in. m.

1 mom. Förening av tjänst, som avses i detta reglemente, med annan sådan

tjänst eller med tjänst, vid vilken avlöning eljest utgår enligt av

Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, må ske i följande ordning:

a) ordinarie eller extra ordinarie tjänst må förenas med ordinarie

tjänst, som tillsättes medelst förordnande tills vidare och ej är förenad med

pensionsrätt, eller med högre aspiranttjänst eller högre extra tjänst samt

b) ordinarie tjänst må förenas med högre extra ordinarie tjänst,

allt dock under förutsättning att tjänstinnehavaren frånträder utövningen

av den av de båda förenade tjänsterna som först nämnts.

Vad av ålder gällt om kyrkoherdetjänstens i Visby pastorat egenskap

av prebende åt biskopen i Visby stift skall fortfarande äga tillämpning.

Efter tillstånd av Kungl. Maj :t må med i detta reglemente avsedd ordinarie

eller extra ordinarie tjänst förenas beställning å reservstat eller avgångsstat

vid försvaret eller beställning å arméns eller marinens övergångsstat.

Med ordinarie tjänst må dock allenast förenas sådan beställning å övergångsstat,

vars innehavare ej är underkastad full tjänstgöringsskyldighet.

2 mom. Utöver vad i 1 mom. stadgas må förening icke ske

a) av i detta reglemente avsedd ordinarie eller extra ordinarie tjänst med

annan ordinarie eller extra ordinarie tjänst, vid vilken avlöning utgår enligt

av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser, eller med jämförlig kommunal

befattning, med mindre Kungl. Maj :t i fråga om ordinarie tjänst

med stöd av riksdagens beslut, för visst fall därtill lämnat medgivande;

b) av i detta reglemente avsedd ordinarie eller extra ordinarie tjänst

eller aspiranttjänst eller extra tjänst med aspiranttjänst eller extra tjänst,

vid vilken avlöning utgår enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser,

eller med jämförlig kommunal befattning, med mindre Kungl. Maj:t eller

efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, domkapitlet därtill lämnat medgivande. 6

6 §.

Förening av tjänst med tjänstebefattning eller uppdrag.

1 inom. För förening av annan ordinarie tjänst än biskopstjänst eller av

extra ordinarie tjänst med tjänstebefattning eller därmed jämförligt uppdrag

i andra fall än i 5 § avses eller med uppdrag såsom ordförande eller

ledamot i styrelse för verk, bolag, förening eller inrättning, som har till

ändamål att driva rörelse inom industri, handel, transport-, bank- eller för
-

s. 181 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

181

säkringsväsende eller annan näringsgren eller vars verksamhet eljest har

huvudsakligen ekonomiskt syfte, fordras särskilt tillstånd, så framt icke

den, som äger bevilja tillståndet, tillsatt tjänstebefattningen eller meddelat

uppdraget. Tillstånd beviljas i fråga om domprost, kyrkoherde i svensk församling

i utlandet och garnisonspastorn i Boden av Kungl. Maj :t samt eljest

av domkapitlet.

Tillstånd, varom i detta moment är fråga, må beviljas endast för såvitt

innehavet av tjänstebefattningen eller uppdraget prövas icke inverka hinderligt

för utövandet av den tjänst, varmed förening skulle ske. Innan tillstånd

beviljas, må, där i förekommande fall så prövas lämpligt, vederbörande

kyrkoråd höras. Tillstånd bör avse viss tid.

2 mom. Med biskopstjänst må ej förenas tjänstebefattning eller därmed

jämförligt uppdrag, som avses i 1 mom., såvida ej befattningen tillsatts

eller uppdraget meddelats av Kungl. Maj :t. Med sådan tjänst må vidare

icke förenas uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag

och ej heller uppdrag såsom ordförande eller ledamot i annat

i nämnda moment angivet företag, såvida icke i sistberörda fall uppdraget

meddelats antingen av Kungl. Maj :t eller genom val å bolagsstämma efter

av Kungl. Maj :t därom meddelat beslut.

3 mom. Föranleder tjänstebefattning eller uppdrag, att präst tillfälligtvis

icke kan bestrida sin tjänst, skall han göra framställning om ledighet i erforderlig

omfattning. 7

7 §•

Vikariatsförordnande m. m.

1 mom. Då det prövas erforderligt att uppehålla ordinarie eller extra

ordinarie tjänst med vikarie och därför anlitas innehavare av i reglementet

avsedd lönegradsplacerad tjänst, må denne utan förändring av anställningen

meddelas vikariatsförordnande å tjänsten.

2 mom. Kan ordinarie eller extra ordinarie tjänst förutses komma att

uppehållas på förordnande med full tjänstgöring under minst sex månader

i följd, skall, såframt icke Kungl. Maj :t för visst fall eller viss grupp av

fall annorlunda bcslutit, uikariatslöneförordnande snarast möjligt meddelas

å tjänsten. Kungl. Maj :t må jämväl eljest, då särskilda skäl därtill föranleda,

meddela vikariatslöncförordnande å tjänst av angivna slag eller

medgiva, alt sådant förordnande må meddelas.

Vikariatslöncförordnande å tjänst såsom domprost, kyrkoherde i svensk

församling i utlandet eller garnisonspastor i Boden meddelas av Kungl.

Maj :t.

Vikariatslöncförordnande å annan tjänst meddelas av domkapitlet.

Vikariatslöncförordnande å ordinarie tjänst och å garnisonspastorstjänsten

i Boden skall av domkapitlet genom offentligt anslag och till
-

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

kännagivande i allmänna tidningarna kungöras till ansökan ledigt med

utsättande av lämplig ansökningstid, såvitt ej Kungl. Maj :t för visst fall

eller viss grupp av fall annorlunda förordnat. Vikariatslöneförordnande

må icke meddelas annan än den, som enligt vad särskilt är stadgat skolat

vara behörig att uppföras å förslag till den tjänst förordnandet avser, därest

i stället för förordnandet tjänsten ledigförklarats, och som må anvisas

tjänstgöring i tjänstgöringsområdet.

Ifrågakommer till vikariatslöneförordnande annan än den, som innehar i

reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst, skall han i stället anställas

som innehavare av extra tjänst i lönegrad med samma ordningsnummer,

som gäller för den uppehållna tjänsten.

3 mom. Annat vikariatsförordnande än i 2 mom. avses meddelas av

domkapitlet.

4 mom. Präst må endast under förutsättning, att det uppenbarligen

är betingat av kyrkans intressen förordnas att uppehålla tjänst, som är

lägre än den han innehar eller å vikariatslöneförordnande uppehåller.

8 §.

Stationeringsort. Ortsgrupper. Hyresgrupper.

1 mom. Beredes präst tjänstebostad i prästgård eller annorstädes, skall

orten för tjänstebostaden vara hans stationeringsort. Eljest skall orten för

den kyrka, där prästen har sin huvudsakliga tjänstgöring eller, om tjänstgöringen

ej kan anses huvudsakligen förlagd till viss kyrka, den ort, som

domkapitlet bestämmer, utgöra prästs stationeringsort.

Vid tillämpning av bestämmelserna i första stycket skola iakttagas de

närmare föreskrifter Kungl. Maj :t meddelar.

2 mom. Angående fördelning av orterna i riket å olika ortsgrupper med

hänsyn till levnadskostnaderna och å olika hyresgrupper med hänsyn till

hyreskostnaderna å de olika orterna gäller vad därom särskilt stadgas. Ort

utom riket skall anses tillhöra ortsgrupp 5.

9 §.

Tjänstgöringsf öreskrift er.

Präst är underkastad de t jänstgöringsf öreskrifter, som meddelas i författning

eller eljest må gälla. Han är ock pliktig underkasta sig omreglering

av pastorat eller annat tjänstgöringsområde, som är för hans tjänst

bestämt.

10 §.

Prästs skyldighet att uppehålla annan tjänst m. m.

Präst är, om han därtill förordnas, pliktig att under sammanlagt högst

tre månader av två på varandra följande kalenderår uppehålla högre

tjänst inom samma stift.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

1S3

I pastorat anställd präst är tillika skyldig att vid sidan av tjänstgöring

i egen tjänst mottaga förordnande att, till följd av annan präst beviljad

semester, under sammanlagt högst tre månader av två på varandra följande

kalenderår uppehålla annan tjänst i samma eller närbeläget pastorat inom

samma stift.

11 §.

Prästs skyldighet att underkasta sig läkarundersökning.

Präst är skyldig att underkasta sig läkarundersökning enligt vad därom

särskilt stadgas.

12 §.

Ordinarie prästs förflyttningsskyldighet.

Innehavare av ordinarie tjänst är pliktig att efter Kungl. Maj:ts bestämmande

låta sig förflytta till annan stationeringsort eller till annan ordinarie

tjänst, om organisatoriska skäl sådant påkalla eller eljest synnerliga skäl

därtill äro.

Närmare bestämmelser angående förfarandet vid förflyttning meddelas

av Kungl. Maj :t.

13 §.

Ordinarie prästs avgångsskyldighet m. m.

t mom. Ordinarie präst är skyldig att avgå från tjänsten under förutsättningar,

som angivas i gällande tjänstepensionsbestämmelser eller som

eljest må gälla på grund av bestämmelser antagna av Kungl. Maj :t och

riksdagen.

2 mom. Avsked från ordinarie tjänst meddelas i fråga om komministerstjänst

av domkapitlet och eljest av Kungl. Maj:t. 14

14 §.

lcke-ordinarie prästs entledigande.

1 mom. Entledigande från extra ordinarie tjänst eller aspiranttjänsl

skall föregås av skriftlig uppsägning. Därvid skola iakttagas följande uppsägningstider:
beträffande

innehavare av extra ordinarie tjänst minst tre månader, om

uppsägning sker från myndighetens sida, och minst en månad, om uppsägning

sker från prästens sida, samt

beträffande innehavare av aspiranttjänst minst en månad, oavsett från

vilken sida uppsägning sker.

I fråga om extra tjänst må vederbörande myndighet och tjänstinnehavaren

överenskomma, att entledigande skall föregås av skriftlig uppsägning

inom viss tid.

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Kungl. Maj:In proposition nr i 56.

2 mom. Myndigheten äger med prästen överenskomma om ändring i vad

som eljest må gälla angående uppsägning.

3 mom. Utan iakttagande av eljest gällande bestämmelser om uppsägning

skall anställningen upphöra, då präst i fall, som nedan angivas, övergår

till annan i detta reglemente avsedd tjänst eller tjänst, vid vilken avlöning

eljest utgår enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser, nämligen
a)

då extra ordinarie präst övergår till lika hög eller högre ordinarie

tjänst, såvitt denna ej är i 5 § 1 mom. a) avsedd, medelst förordnande tillsvidare

tillsatt tjänst utan pensionsrätt, eller till högre extra ordinarie

tjänst samt

b) då innehavare av aspirant- eller extra tjänst övergår till lika hög eller

högre ordinarie eller extra ordinarie tjänst eller till högre aspirant- eller

extra tjänst.

Bestämmelserna angående uppsägning skola vidare icke gälla, då anställningen

är tidsbegränsad eller fråga är om entledigande på grund av tjänstefel.

Angående entledigande av extra ordinarie präst i samband med pensionering

stadgas i gällande tjänstepensionsreglemente.

4 mom. Beslut om entledigande från icke-ordinarie tjänst meddelas, så

vilt angår av Kungl. Maj :t tillsatt tjänst, av Kungl. Maj :t och eljest av

domkapitlet.

3 avd. Avlöningsbesläminelser.

1 kap. Grundläggande bestämmelser om avlöning.

15 §.

Prästs rätt till avlöningsförmåner m. m.

1 mom. Präst äger på grund av sin anställning rätt till avlöningsförmåner

under förutsättningar och enligt grunder, som stadgas i detta reglemente

och de särskilda bestämmelser, vilka meddelas på grund av föreskrifter

i reglementet eller eljest utfärdas av Kungl. Maj :t, ävensom pensionsrätt

i den mån så följer av gällande tjänste- och familjepensionsbestämmelser.

Utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest av Kungl. Maj:t

med stöd av riksdagens beslut medgivits, må präst ej ur kyrkofonden eller

av pastorat åtnjuta särskild ersättning för tjänstgöring i pastoratet eller

annat för honom fastställt tjänstgöringsområde. Präst må ej heller av

menighet, stiftelse, bolag, förening eller enskild på grund av sin tjänst eller

för utförande av honom åliggande förrättning uppbära arvode, donationseller

gåvomedel eller annan förmån.

2 mom. Då präst i fall, som avses i 5 §, frånträder utövningen av viss av

honom innehavd tjänst på grund av att han samtidigt innehar annan i sam
-

s. 185 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

185

ma paragraf avsedd tjänst, skall han, om ej Kungl. Maj:t annat medgiver,

allenast åtnjuta de med sistnämnda tjänst förenade avlöningsförmånerna.

3 mom. Under vikariatslöneförordnande skall präst avstå de med den

innehavda tjänsten förenade avlöningsförmånerna och i stället åtnjuta de

avlöningsförmåner, som tillkomma innehavare av sådan tjänst, som förordnandet

avser.

4 mom. Biskopen i Visby stift, som tillika skall vara kyrkoherde i Visby

pastorat, äger med undantag, varom stadgas i 34 §, vid föreningen av ifrågavarande

tjänster allenast åtnjuta de med biskopstjänsten förenade avlöningsförmånerna.

5 mom. Präst, som utan något sitt förvållande förflyttas från högre till

lägre ordinarie tjänst, skall i avlöningshänseende behandlas såsom innehavare

av den högre tjänsten.

16 §.

Avlöningsförmåner av olika slag. Sammanträffande av förmåner.

1 mom. Avlöningsförmåner, som avses i denna avdelning, utgöras av:

lön (2 kap.),

semester och semesterersättning (3 kap.),

vikariatsersättning och tjänstedubbleringsarvode (4 kap.),

särskilda ersättningar samt lönetillägg och prostarvoden (5 kap.),

tjänstebostad m. m. (6 kap.),

sjukvård (7 kap.) samt

begravningshjälp in. m. (8 kap.).

2 mom. På beslut eller bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t,

skall bero, om och i vad mån avdrag å lönen skall ske för präst, som åtnjuter

avlöning i beställning å reservstat vid försvaret.

3 mom. Är präst berättigad att ur kyrkofonden eller från anslag å riksstaten

uppbära tjänstepension eller årligt understöd, beror på beslut eller

bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t, om och i vad mån av sådan

anledning avdrag å lönen skall ske. Vad sålunda stadgats äger icke tilllämpning

i fråga om reservpension eller däremot svarande engångsbelopp.

4 mom. Uppbär präst livränta enligt olycksfallsförsäkringslagen eller

lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar på grund av arbete i allmän

tjänst, skall hans lön nedsättas med belopp motsvarande livräntans storlek,

såvida ej Kungl. Maj:t för visst fall annat medgiver.

2 kap. Lönen.

17 §.

Lönegrader. Löneklasser. Löneplan.

1 mom. Präst, som innehar ordinarie eller extra ordinarie tjänst eller

aspiranttjänst, skall tillhöra lönegrad med beteckning och nummer, som

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Kungl. Maj ds proposition nr 156.

T ä n s t

Lönegrad med

Omfattar

löneklass(erna)

beteckning

nr

nr

å löneplan

nr

Ordinarie tjänster:

Ärkebiskop ....................................

Co

21

21

2

Biskop ........................................

Co

20

20

Domprost......................................

Ca

37

37—40

Kyrkoherde samt likställd garnisons- och amirali-

tetspräst ....................................

Ca

33

33—36

Kyrkoherde samt likställd garnisons- och amirali-

tetspräst ....................................

Ca

31

31—34

Kyrkoherde samt likställd garnisons- och amirali-

tetspräst ....................................

Ca

29

29—32

Kyrkoherde samt likställd garnisons- och amirali-

tetspräst ....................................

Ca

27

27—30

Komminister samt likställd garnisons- och amirali-

tetspräst ....................................

Ca

28

28—31

Komminister samt likställd garnisons- och amirali-

tetspräst ....................................

Ca

27

27—30

Komminister samt likställd garnisons- och amirali-

tetspräst ....................................

Ca

26

26—29

Komminister samt likställd garnisons- och amirali-

1

tetspräst ....................................

Ca

25

25—28

Extra ordinarie tjänster:

Extra ordinarie garnisonspastor i Boden............

Ce

26

26—29

Extra ordinarie kyrkoadjunkt samt likställd garni-

sons- och amirali tetspräst ......................

Ce

24

24—27

Extra ordinarie stiftsadjunkt......................

Ce

24

24—27

Extra ordinarie kontraktsadjunkt..................

Ce

24

24—27

Extra ordinarie pastoratsadjunkt ..................

Ce

24

24—27

» » » ..................

Ce

22

22—25

» » » ..................

Ce

20

20—23

Aspiranttjänst:

Aspirant å pastoratsadjunkttjänst..................

Cf

18

18

framgå av ovanstående tabell, vilken jämväl utvisar den eller de löneklasser

lönegraden omfattar och den i statens löneplansförordning tillämpliga

löneplanen.

2 mom. Angående fördelningen av kyrkoherdetjänsterna på lönegraderna

Ca 27—Ca 33, komministerstjänsterna på lönegraderna Ca 25—Ca 28 samt

de ordinarie garnisons- och amiralitetsprästtjänsterna på lönegraderna

Ca 25—Ca 33 förordnar Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut.

För icke-ordinarie pastoratsadjunkter skola gälla bestämmelserna i 18 §

om reglerad befordringsgång.

Angående lönegradsplacering av vissa extra tjänster föreskrives i 7 § 2

mom. Annan extra tjänst placeras av domkapitlet enligt de bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Maj :t, i någon av de lönegrader, till vilka de i 1

mom. avsedda tjänsterna hänförts.

s. 187 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 150.

187

3 mom. Inom varje lönegrad, som omfattar flera löneklasser, skall den

högsta löneklassen anses omfatta fyra lönerum. Att präst hänföres till högre

lönerum än det första medför icke, att han i sin tjänst erhåller högre

avlöning, men är av betydelse i vissa fall, då han tillträder annan tjänst.

18 §.

Reglerad befordringsgång för pastoraisadjunkier.

Pastoratsadjunkt skall vid första anställningen antagas till aspirant i lönegrad

Cf 18. Sedan han under ett och ett halvt år varit anställd i sådan

egenskap, må aspiranten, om han befinnes lämplig för extra ordinarie anställning,

antagas till extra ordinarie pastoratsadjunkt i lönegrad Ce 20. Såvitt

uppskov icke prövas böra äga rum på grund av hans förhållande i

tjänsten, må han efter två års anställning i denna tjänst antagas till extra

ordinarie pastoratsadjunkt i lönegrad Ce 22 och, efter att hava innehaft

sistnämnda tjänst i två år, till extra ordinarie pastoratsadjunkt i lönegrad

Ce 2i.

Avvikelse från denna befordringsgång må, där särskilda skäl därtill föranleda,

medgivas av Kungl. Maj:t eller, enligt av Kungl. Maj:t meddelade

bestämmelser, av domkapitlet.

Närmare föreskrifter om befordringsgången meddelas av Kungl. Maj :t. 19

19 §.

Grundläggande bestämmelser om löneklassplacering.

1 mom. Den, som tillträder tjänst, vars lönegrad omfattar flera löneklasser,

skall, i den mån ej annat följer av bestämmelserna i 20—22 §§, vid

tjänstetillträdet placeras i lönegradens lägsta löneklass och för varje tidsperiod,

som nedan sägs, uppflyttas en löneklass inom lönegraden eller, då

han uppnått dennas högsta löneklass, ett lönerum inom löneklassen, intill

dess fjärde lönerummet uppnåtts.

Första tidsperioden utlöper vid utgången av det kalenderkvartal, under

vilket tre år förflutit från tjänstetillträdet. Om från periodens början förekommit

mer än 120 dagar, vilka enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser

icke må tillgodoräknas för löneklassuppflyttning, skall i stället gälla,

att perioden utlöper vid utgången av det kalenderkvartal, då från periodens

början infallit 976 dagar, vilka enligt samma bestämmelser må tillgodoräknas

för sådan uppflyttning.

Andra tidsperioden och följande tidsperioder räknas på motsvarande sätt,

varje period från ingången av det kalenderkvartal, från och med vilket

uppflyttning skett.

2 mom. Bestämmelserna i 1 mom. äga motsvarande tillämpning i fråga

om den, som tillträder vikariatslöneförordnande.

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

20 §.

Löneklassplacering med hänsyn till tidigare innehavd tjänst.

1 mom. Tillträder präst tjänst med lönegradsbeteckning Ca, Ce eller Cg

och har han tidigare innehaft tjänst med någon av dessa lönegradsbeteckningar,

sker placering och uppflyttning i löneklass (lönerum) med hänsyn

till tidigare innehavd anställning enligt vad i denna paragraf sägs. Hänsyn

må dock icke tagas till tjänst, efter vars frånträdande prästen under en

sammanhängande tid av tre år icke vid något tillfälle innehaft i reglementet

avsedd lönegradsplacerad tjänst eller annan anställning, vilken enligt av

Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser skall i förevarande hänseende jämställas

med tjänst av angivet slag.

Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf skall iakttagas,

att vikariatslöneförordnande likställes med innehav av sådan tjänst,

som förordnandet avser, samt

att med tidigare tjänst avses jämväl tjänst, som bibehålies efter tillträdandet

av den nya tjänsten (vikariatslöneförordnandet).

2 mom. Präst skall placeras och uppflyttas i löneklass (lönerum),

a) om den nya tjänsten är högre än den senast innehavda (befordran,

vikariatslöneförordnande å högre tjänst m. in.): enligt den vid reglementet

såsom bilaga A fogade placeringstabellen med tillhörande anvisningar, tilllämpad

med utgångspunkt från den senast innehavda tjänsten,

b) om den nya tjänsten är lika hög som den senast innehavda (transport,

övergång från vikariatslöneförordnande till tjänst i samma lönegrad m. m.):

som om prästen tillträtt den nya tjänsten redan då han tillträdde den senast

innehavda tjänsten, samt

c) om den nya tjänsten är lägre än den senast innehavda (övergång till

lägre tjänst frivilligt eller tvångsvis i annat fall än i 15 § 5 mom. avses,

upphörande av vikariatslöneförordnande å högre tjänst m. m.): som om

prästen tillträtt den nya tjänsten redan då han tillträdde den senast innehavda

tjänsten.

Har präst tidigare innehaft, i fall som avses under a) högre tjänst än

den senast innehavda och i fall som avses under c) lägre, lika hög eller

högre tjänst, skall prästen, om det är för honom förmånligare, placeras och

uppflyttas i löneklass (lönerum)

antingen enligt ovannämnda placeringstabell med tillhörande anvisningar,

tillämpad med utgångspunkt från den senast innehavda tjänst, som är

lägre än den nya, eller från dessförinnan innehavd tjänst, som är högre än

den förstnämnda men ändock lägre än den nya tjänsten,

eller som om prästen tillträtt den nya tjänsten redan då han först tillträdde

lika hög eller högre tjänst.

Där enligt ovan meddelade bestämmelser präst skall placeras och uppflyttas

som om han tillträtt den nya tjänsten redan då han tillträdde viss

s. 189 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

189

annan tjänst, skall, om de båda tjänsterna icke innehafts i en följd, för löneklassuppflyttning

tillgodoräknas den mellanliggande tiden, i den mån

prästen därunder innehaft i reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst,

som är lika hög som eller högre än den nya tjänsten, dock ej dagar, vilka

enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser icke må tillgodoräknas

för löneklassuppflyftning.

21 §.

Löneklassplacering enligt särskilda beslut och bestämmelser.

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, vederbörande

domkapitel äger, om och i den mån så prövas skäligt, meddela beslut eller

utfärda bestämmelser, varigenom i visst fall eller viss grupp av fall förmånligare

placering eller uppflyttning i löneklass (lönerum) inom lönegraden

må erhållas än som följer av bestämmelserna i 19 och 20 §§.

22 §.

Lön enligt högre löneklass än den, vari prästen är placerad.

Präst, som på grund av något sitt förvållande förflyttas från högre till

lägre ordinarie tjänst, äger åtnjuta lön lägst enligt den löneklass han tillhörde

omedelbart före förflyttningen, ändå att han icke är placerad i sagda

löneklass.

23 §.

Lönebeloppet inom vederbörande löneklass.

Lönerna för varje löneklass framgå av statens löneplansförordning.

Inom löneklass å löneplan nr 1 bestämmes lönen efter den ortsgrupp, till

vilken prästens stationeringsort blivit hänförd. Där särskilda skäl därtill

föranleda, må dock Kungl. Maj :t beträffande innehavare av viss tjänst eller

viss grupp av tjänster bestämma, att lön skall utgå efter annan ortsgrupp. 24

24 §.

Tid, varunder lön utgår. Löneavdrag och avdragsgrupper.

1 mom. Lönen utgår från och med den dag tjänsten enligt utnämningseller

annan tillsättningshandling tillträdes, till och med den dag tjänsten

frånträdes, med iakttagande av bestämmelserna i 15 och 16 §§.

Präst är skyldig att vidkännas löneavdrag i enlighet med bestämmelserna

i 2 och 3 mom. här nedan samt 25 §, i den mån ej annat beslutes med stöd

av viss i reglementet meddelad bestämmelse eller Kungl. Maj :t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, domkapitlet med hänsyn till särskilda omständigheter

finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma.

2 inom. Löneavdragen äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag.

A-avdraget framgår av statens löneplansförordning.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

B-avdraget är dubbelt så stort som A-avdraget.

C-avdraget är lika med lönen.

Då tjänstledighet eller annat förhållande, som skall medföra löneavdrag,

föreligger under allenast en del av dag (partiell tjänstledighet m.m.), tilllämpas

det avdragsbelopp, som belöper å denna del av dagen.

3 mom. I fråga om löneavdrag vid tjänstledighet skall präst tillhöra

någon av följande tre avdrogsgrupper, nämligen

grupp 1, vartill hänföras innehavare av aspiranttjänster eller extra tjänster

med mindre än 6 anställningsmånader,

grupp 2, vartill hänföras innehavare av aspiranttjänster eller extra

tjänster med minst 6 men mindre än 36 anställningsmånader, samt

grupp 3, vartill hänföras övriga präster.

Kungl. Maj :t meddelar närmare bestämmelser angående vad härvid skall

förstås med anställningsmånad.

25 §.

De fall, då löneavdrag skall tillämpas.

I. Tjänstledighet: Präst äger åtnjuta lön under de förutsättningar och

i den omfattning, som framgå av efterföljande tabell, men skall i övrigt

vidkännas C-avdrag. För innehavare av aspiranttjänst eller extra tjänst

skola tillämpas bestämmelserna för den avdragsgrupp prästen vid tjänstledighetens

början tillhör.

Bestämmelserna i denna punkt äga icke tillämpning å biskop.

Tjänstledighetsorsak

Löneförmån

1. Offentligt uppdrag.

a) Uppdrag såsom ledamot av riksdagen

Grupp 3: Lön med B-avdrag.

eller kyrkomötet eller att vara riksdagens

revisor.

b) Uppdrag, där ersättning ej utgår eller

Grupp 3: Lön med A-avdrag.

utgår allenast med visst belopp för sam- manträdes- eller förrättningsdag och präs- ten icke medgivits rätt till gottgörelse för

de avlöningsförmåner han under ledighe- ten avstått, i den mån ej fråga är om upp- drag, som avses under a).

2. Militärtjänstgöring, då krigsavlönings-

Grupp 1—3: Enligt av Kungl.

reglementet är å prästen tillämpligt.

Maj :t meddelade bestämmel-

ser.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

191

Tjänstledighetsorsak

Löneförmån

3. Militärtjänstgöring, då krigsavlönings- reglementet icke är å prästen tillämpligt.

a) Värnpliktstjänstgöring, som fullgöres

det år den värnpliktige fyller 23 år eller

Grupp 3: Lön med B-avdrag.

därefter.

b) Frivillig befordrings- eller repetitions- kurs eller med sådan kurs jämställd annan

kurs eller övning, vilken erfordras för vin- nande eller bibehållande av viss tjänstegrad

Grupp 2 och 3: Lön med B-av- drag högst 32 dagar av ett

och samma kalenderår.

såsom värnpliktigt befäl.

c) Tjänstgöring, vilken åligger anställ- ningshavare i reserven, beställningshavare

å reservstat eller övergångsstat.

Kaptens-, fanjunkar- eller flaggunderof- ficerskurs för anställningshavare i reser-

Grupp 3: Lön med B-avdrag.

ven.

d) Hemvärnsövning, hemvärnskurs eller

sammanträde med hemvärnets representa- tions- eller verkställande organ.

4. Arbete av synnerlig vikt för folkför- sörjningen eller av därmed jämförligt all- mänt intresse.

5. Iakttagelser, studier eller arbete av

betydelse för kyrkan eller för prästens kom- petens för viss tjänst ävensom studier för

vinnande av högre lärdomsmeriter i visst

ämne.

Grupp 1—3: Enligt av Kungl.

Maj :t meddelade bestämmel- ser.

Grupp 1—3: Enligt av Kungl.

Maj :t meddelade bestämmel- ser.

Grupp 3: Oavkortad lön, där- est Kungl. Maj:t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigan- de, domkapitlet så förordnar

med hänsyn till att iaktta- gelserna, studierna eller ar- betet prövas på ett påtagligt

sätt kunna tjäna kyrkans in- tressen. I andra fall äger

prästen åtnjuta B-avdrag

sammanlagt högst 360 dagar

under loppet av tio på var- andra följande kalenderår,

dock sammanlagt högst 180

dagar av den tid, under vil- ken han innehar tjänst inom

lönegrad med ett och samma

ordningsnummer.

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Tj änstledighetsorsak

Löneförmån

6. Sjukdom m. in.

a) Sjukdom eller förlust av arbetsför- mågan, föranledd av i tjänsten inträffad

händelse, som enligt allmän lag är att hän- föra till olycksfall i arbete, eller av våld

eller misshandel, för vilken prästen blivit

utsatt på grund av tjänsten.

I tjänsten ådragen 1) yrkessjukdom, var- om förmäles i gällande lag om försäkring

för vissa yrkessjukdomar, 2) smittsam

sjukdom, som enligt gällande epidemilag

skall anmälas till vederbörande myndighet,

eller 3) sjukdom, som enligt gällande epi- zootilag skall anmälas till vederbörande

myndighet. Under tjänstgöring å utländsk

ort ådragen svårare sjukdom, som där

uppträder epidemiskt men ej alls eller alle- nast i sällsynta fall förekommer inom Sve- rige, eller svårare klimatsjukdom i akut

form, som präst med stationering i land

med tropiskt eller halvtropiskt klimat ådra- git sig.

Med tjänsten skall likställas annan an- ställning, vid vilken avlöning eljest utgår

enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestäm- melser, samt uppdrag för statens räkning.

Grupp 2: Oavkortad lön un- der högst 180 dagars ledig- het av en och samma tj änst- ledighetsorsak. Lön med B- avdrag i övrigt, såframt ej

domkapitlet på grund av sär- skilda förhållanden finner

anledning medgiva, att A- avdrag skall tillämpas eller

att avdrag icke skall äga

rum.

Grupp 3: Oavkortad lön.

b) Sjukdom i andra fall än under a) av- ses eller tvångsvis anordnad läkarunder- sökning.

Grupp 2: Lön med B-avdrag

högst 180 dagar av ett eller

samma kalenderår eller, vid

sjukdom som fortgår över

årsskifte, högst 180 dagar i

en följd.

Grupp 3: Oavkortad lön un- der högst följande antal da- gar av ett och samma kalen- derår:

20 dagar för präst tillhöran- de lönegraderna Ca, Ce, Cf

och Cg 18—26 samt

10 dagar för övriga präster.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lod.

193

T j änstledighetsorsak

c) Svag hälsas vårdande, då behovet av

ledighet härför är behörigen styrkt.

7. Tjänstgöringsförbud till förekommande

av smittas spridning.

8. Flyttning, för vilken ersättning för

flyttningskostnad utgår enligt av Kungl.

Maj.t meddelade bestämmelser.

9. Uppdrag inom sådan personalsammanslutning,

som avser att tillvarataga prästernas

intressen i tjänsten eller främja deras

prästerliga utbildning.

10. Enskild angelägenhet av vikt.

Löneförmån

Oavkortad lön må likväl

icke utgå, därest tjänstledigheten

åtnjutes å tid, då

prästen på grund av föreskriften

i 26 § 2 mom. c)

andra stycket icke skulle hava

varit berättigad åtnjuta

semester.

Lön med A-avdrag i övrigt.

Grupp 3: Lön med B-avdrag.

Grupp 2: Oavkortad lön högst

180 dagar. Lön med B-avdrag

i övrigt, såframt ej

domkapitlet på grund av särskilda

förhållanden finner

anledning medgiva, att A-avdrag

skall tillämpas eller att

avdrag icke skall äga rum.

Grupp 3: Oavkortad lön.

Grupp 3: Oavkortad lön högst

o dagar.

Grupp 2 och 3: Lön med Ilavdrag

högst 15 dagar av ett

och samma kalenderår.

Grupp 3: Lön med B-avdrag

högst 15 dagar av ett och

samma kalenderår. II.

II. Avstäugnin;] 1''rån tjänstgöring m. m.:

Är präst avstängd från tjänstgöring, enär han vägrar underkasta sig

ålagd läkarundersökning, förfares med lönen i enlighet med av Kungl. Maj :l

meddelade bestämmelser eller beslut.

Är präst avstängd från tjänstgöring av annan anledning än nyss sagts,

kvarhållen av polismyndighet såsom misstänkt för brott eller häktad för

brott, eller undergår han frihetsstraff, är han skyldig vidkännas C-avdrag;

domkapitlet likväl obetaget alt, där så prövas skäligt, låta honom uppbära

viss del av lönen. Finnes avstängningen hava varit obefogad, blir den kvar
13

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 156.

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

hållrie ej häktad eller blir den kvarhållne eller häktade frikänd, skall löneavdrag

ej tillämpas och innehållen lön utbetalas.

III. Prästen avhåller sig från tjänstgöring utan att hava erhållit ledighet

eller kunnat styrka giltigt förfall: Prästen skall vidkännas C-avdrag.

3 kap. Semester och semesterersättning.

26 §.

Semester.

1 mom. Präst äger, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga

gång, erhålla semester under det antal dagar för helt år räknat (årssemester),

som framgår av följande sammanställning.

Till och med

Från och med

Präst tillhörande

det kalenderår, under vilket

prästen fyller

39 år

40 år

avdragsgrupp 1 och 2 ....................................

20 dagar

20 dagar

avdragsgrupp 3:

lönegraderna Ca, Ce, Cf och Cg 18—26......................

25 »

35 »

övriga lönegrader........................................

35 »

45 »

Semestern erhålles å tid, som med hänsyn till göromålens behöriga gång

prövas lämplig under det löpande kalenderåret. Om detta på grund av

tjänstgöringsförhållandena icke kunnat ske eller domkapitlet i annat fall

finner skäl därtill lämna medgivande, må vid kalenderårets utgång återstående

semester i stället erhållas under nästpåfoljande år jämte semester

för detta år.

Till vissa icke-ordinarie präster kan utgå semesterersättning i enlighet

med bestämmelserna i 27 §.

2 mom. Vid semesterns bestämmande skall iakttagas följande.

a) Innehaves i reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst under allenast

del av kalenderår, beräknas semestern i förhållande till tiden för tjänstinnehavet.

Uppkommer därvid brutet dagantal, sker avrundning till närmast

hela dagantal. Uppgår den beräknade tiden till mindre än en halv dag,

föreligger icke rätt till semester. Såsom undantag från vad nu sagts skall

gälla, att präst, som avgår med rätt till ålderspension, äger åtnjuta den semester,

som skulle tillkomma honom, om han kvarstode i tjänst till kalenderårets

utgång.

Äro olika årssemestrar tillämpliga för skilda delar av samma kalenderår.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 156.

195

beräknas semestern för varje del för sig, varefter den sammanlagda semestertiden

avrundas på nyss angivet sätt. Härvid skall hänsyn ej tagas till anställningstid,

för vilken semesterersättning utgått.

b) Har den, som tillträder i reglementet avsedd lönegradsplacerad tjänst,

under samma kalenderår innehaft annan anställning med avlöning enligt av

Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser, skall, om semestern i denna anställning

beräknas för löpande kalenderår, vad under a) stadgas äga motsvarande

tillämpning.

Har präst omedelbart före tjänstetillträdet innehaft sådan i nästföregående

stycke omförmäld anställning, i vilken semestern icke beräknas för

löpande kalenderår, äger prästen i den tillträdda tjänsten erhålla i den tidigare

anställningen intjänt men ej åtnjuten semester. Av den semester, vartill

prästen eljest är berättigad enligt bestämmelserna i denna paragraf,

må han åtnjuta högst det antal semesterdagar, varmed årssemestem i den

nya tjänsten befinnes överstiga den vid tjänstetillträdet beräknade summan

av intjänt men ej åtnjuten semester och tidigare under kalenderåret åtnjuten

semester. Med åtnjuten semester skall jämställas semestertid, för

vilken semesterersättning uppburits.

c) Vidkännes präst C-avdrag å lönen av annan anledning än tjänstledighet

för offentligt uppdrag, må semestern enligt av Kungl. Maj :t meddelade

bestämmelser minskas med så stor del av årssemestem, som belöper å

avdragstiden.

Har präst under innebav av i detta reglemente avsedd tjänst eller av annan

anställning med avlöning enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser

— oavbrutet eller endast med kortare avbrott för tjänstgöring försöksvis

— under tiden 1 juli—31 december av annan anledning än tjänstledighet

för offentligt uppdrag vidkänts C-avdrag å lönen, åtnjutit tjänstledighet,

som avses i 25 § I, punkt 6 b) eller c) eller punkt 10, eller åtnjutit

semester, må han ej, med mindre domkapitlet finner skäl därtill lämna medgivande,

därefter erhålla semester förrän han minst 90 dagar tjänstgjort i

anställning, som nyss nämnts, eller fullgjort uppdrag för statens räkning.

d) Om semester åtnjutits å del av dag, som i övrigt är tjänstefri till följd

av partiell tjänstledighet, skall semestern anses hava omfattat hela nämnda

dag.

■t inom. Semestern för kyrkoherde i svenska församlingen i Buenos Aires

må, däiest Kungl. Maj :t prövar skäligt sadant medgiva, förlängas med

högst sä många dagar, som beräknas ätga för resa från stationeringsorten

till Stockholm och åter. Han må ock för besök i Sverige i följd åtnjuta icke

blott semester för löpande år utan jämväl återstående semester för nästföregående

två ar.

''i mom. Bestämmelserna i denna paragraf äga icke tillämpning å biskop.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Muj.ts proposition nr 156.

27 §.

Semesterersättning.

Därest innehavare av aspiranttjänst eller extratjänst avgår ur tjänst eller

avlider, innan han åtnjutit den semester, vartill han vid avgången eller

dödsfallet var berättigad enligt bestämmelserna i 26 §, äger prästen eller,

om han avlidit, hans dödsbo erhålla semesterersättning. Semesterersättning

skall motsvara den lön prästen skulle hava erhållit under förlängd anställning

det antal dagar, som den återstående semestern omfattar.

Kap. 4. Vikariatsersättning och tjänstedubbleringsarvode.

28 §.

Vilcariatsersättning.

1 mom. Då på grund av förordnande präst uppehåller högre ordinarie

eller extra ordinarie tjänst, äger han, där ej fråga är om vikariatslöneförordnande

eller i 29 § avsett vikariatsförordnande, åtnjuta vikariatsevsättning.

Härvid skall iakttagas,

att aspirant å pastoratsadjunktstjänst behandlas som om han vore extra

ordinarie pastoratsadjunkt i lönegrad Ce 20, samt

att innehavare av sådan extra tjänst, som enligt vederbörande domkapitels

beprövande motsvarar extra ordinarie tjänst men är placerad i lönegrad

med lägre ordningsnummer än denna, behandlas som om han i stället

innehade en motsvarande extra ordinarie tjänst.

2 mom. Vikariatsersättningen utgår enligt särskilda av Kungl. Maj :t med

stöd av riksdagens beslut utfärdade, såsom bilaga till statens löneplansförordning

fogade tabeller med tillhörande anvisningar.

Då förordnande undantagsvis meddelas att under del av dag uppehålla

annan tjänst, skall vikariatsersättningen minskas i förhållande till nedsättningen

av tjänstgöringstiden på den uppehållna tjänsten.

Vid vikariatsförordnande skall, då så med hänsyn till tjänstgöringens

art och omfattning finnes skäligt, vikariatsersättningen bestämmas till lägre

belopp än som eljest skolat utgå. 29

29 §.

T jänsledubbleringsarvode.

Till i pastorat anställd präst, som vid sidan av tjänstgöring i egen tjänst

på grund av förordnande bestrider tjänst i närbeläget pastorat, utgår under

vikariatsförordnandet ett särskilt arvode (tjänstedubbleringsarvode)

med fem kronor för dag.

s. 197 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

197

5 kap. Särskilda ersättningar samt lönetillägg oeh prostarvoden.

30 §.

Särskilda ersättningar.

1 mom. Till präst utgår vid tillträde av första anställning såsom pastoratsadjunkt

prästdräkt sbidrag med 500 kronor till anskaffning av dylik

dräkt.

För underhåll och förnyelse av sådan dräkt äger präst uppbära prästdräktsersättning

med 75 kronor för år räknat. Rätt till nyss nämnd ersättning

inträder första gången vid ingången av andra kalenderåret efter det,

då präst blev berättigad till prästdräktsbidrag.

Prästdräktsbidrag och prästdräktsersättning utbetalas under de villkor i

övrigt och enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

Bestämmelserna i detta moment äga icke tillämpning å biskop.

2 mom. Angående ersättning vid resa i tjänstärenden gäller vad därom

stadgas i allmänna resereglementet och i särskilda av Kungl. Maj :t meddelade

föreskrifter.

3 mom. Präst, som vid semesters inträde tjänstgör å annan ort än stationeringsorten

eller som vid semesters upphörande skall tjänstgöra å sådan

annan ort, äger, om ersättning icke utgår enligt 2 inom., åtnjuta resekostnadsersättning

enligt allmänna resereglementet eller särskilda av Kungl.

Maj :t meddelade föreskrifter för av honom vid semesterns inträde eller

upphörande företagen resa mellan tjänstgörings- och stationeringsorterna.

Företager präst inom riket resa mellan tjänstgöringsorten och annan

ort än stationeringsorten, må han åtnjuta ersättning för densamma, dock

icke med högre belopp än som motsvarar beräknad resekostnad för resa

mellan tjänstgörings- och stationeringsorterna. Här meddelade bestämmelser

skola allenast gälla beträffande resor i samband med semester omfattande

minst sex dagar i följd.

Därest präst efter semesterns inträde men före utgången av densamma

återkallas till tjänstgöring, beror på prövning av Kungl. Maj :t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, av domkapitlet, i vad mån ersättning må utgå

för av prästen företagen resa, som står i samband med semesterns avbrytande.

4 mom. Under tjänstgöring å annan ort inom riket än stationeringsorten

äger präst åtnjuta tjänstgöringstraktamente enligt de särskilda bestämmelser,

som meddelas av Kungl. Maj :t dock icke i något fall till högre belopp

än den för prästen enligt allmänna resereglementet bestämda traktamentsersättningen.

5 mom. Förflyttas ordinarie präst med stöd av 12 § på grund av omorganisation

eller eljest utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan, äger

han uppbära ersättning för flyttningskostnad.

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

6 mom. Biskop äger uppbära representalionsbidrag, ärkebiskopen med

9 000 kronor, biskopen i Lunds stift med 5 000 kronor och annan biskop

med 3 000 kronor för år räknat.

\id tjänstledighet för biskop beror på beslut eller bestämmelser, som

meddelas av Kungl. Maj :t, huru med nämnda bidrag skall förfaras.

7 mom. För avlönande av biträde, som erfordras för handläggning av

ärenden, sammanhängande med de ärkebiskopen åvilande särskilda ämbetsförpliktelserna,

må ärkebiskopen i enlighet med de närmare bestämmelser

Kungl. Maj :t, med stöd av riksdagens beslut, meddelar tilldelas särskilt

bidrag, biträdesersättning, med visst belopp för år.

S mom. Till kyrkoherde i svensk församling i utlandet utgår utlandstililägg

enligt av Kungl. Maj :t, med stöd av riksdagens beslut, meddelade bestämmelser.

I nästföregående stycke avsedd präst äger, om han på grund av försörjningsplikt

underhåller barn under 19 år, därjämte åtnjuta barntillägg med

750 kronor för ett och 500 kronor för varje ytterligare barn under 10 års

ålder samt med 2 000 kronor för varje barn, som fyllt 10 år, allt för år

räknat.

Utlandstillägg och barntillägg utgå, under i övrigt stadgade förutsättningar,

från och med den dag prästen inträder i utövning av den tjänst,

varmed förmånen är förenad, till och med den dag han upphör att utöva

densamma. Kungl. Maj :t äger dock bestämma, huru med förmånen skall

förfaras, då präst åtnjuter tjänstledighet med skyldighet att vidkännas löneavdrag

eller då han tjänstgör inom riket eller eljest å ort utom verksamhetsområdet.

Till präst, som tillträder kyrkoherdetjänst i svensk församling i utlandet,

utgår, om han omedelbart dessförinnan innehaft annan i detta reglemente

avsedd tjänst, såsom bidrag till de av tillträdet föranledda flyttningskostnaderna

särskild ersättning, förflyttningsbidrag. Dylikt bidrag erhåller

präst jämväl vid frånträdet av nyss nämnd kyrkoherdetjänst, om han omedelbart

därefter tillträder annan i reglementet avsedd tjänst. Förflyttningsbidrag

utgår med belopp motsvarande lön ävensom, i förekommande fall,

utlandstillägg och barntillägg under en månad vid den tillträdda tjänsten,

dock högst 3 500 kronor.

Kyrkoherden i svenska församlingen i Buenos Aires må på därom gjord

framställning kunna av Kungl. Maj :t beviljas bidrag för resa till Sverige

under semester högst en gång vart tredje år. Bidrag må icke beviljas till

högre belopp än som motsvarar kostnaden för biljetter, i vilkas pris kosthåll

icke ingår, till Stockholm och åter till siationeringsorten för prästen,

hans hustru ävensom hans barn under 19 års ålder. Kungl. Maj :t äger föreskriva

de särskilda villkor för åtnjutande av resebidrag, som må finnas

lämpliga.

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

199

31 §.

Kallortstillåyg.

1 mom. Till präst stationerad å sådan ort inom rikets nordliga delar, dar

vistelsen på grund av klimatiska förhållanden och levnadsbetingelserna i

övrigt kan anses medföra avsevärda olägenheter i fysiologiskt hänseende,

utgår, i den mån ej annat följer av vad nedan stadgas, kallortstillägg med

följande för olika kallortsklasser bestämda belopp för år räknat, nämligen

för

kallortsklass

I

96

kronor

»

»

II

156

»

»

»

III

240

»

»

»

IV

360

»

»

>■>

V

540

»

»

»

VI

720

»

Kallortstillägg skall avstås för tid, då präst vidkännes C-avdrag å lönen.

2 mom. Närmare bestämmelser angående de orter, å vilka kallortstillägg

skall utgå, och dessa orters fördelning å de olika kallortsklasseina meddelas

av Kungl. Maj :t.

32 §.

Språktillägg.

Till präst inom Härnösands eller Luleå stift, som håller gudstjänst eller

utför annan förrättning jämväl på finska eller lapska språket eller på båda

dessa språk, utgår språktillägg med 200, 400 eller 600 kronor för år enligt

de närmare bestämmelser, som fastställas av Kungl. Maj .t.

Språktillägg skall avstås för tid, varunder prästen vidkännes C-avdrag

å lönen. 33

33 §.

Prosiarvoden.

Till präst, som utsetts till innehavare av befattning såsom kontraktsprost,

utgår prostarvode med följande belopp för helt ar räknat, nämligen där antalet

i 1 § 1 mom. under b) avsedda präster inom kontraktet utgör högst

14 900 kronor, lägst 15 och högst 25 1 200 kronor samt lägst 26 1 500

kronor.

Kungl. Maj .t meddelar närmare bestämmelser dels i vad mån arvodet

må tillgodonjutas för tid, varunder innehavare av kontraktsprostbefattning

åtnjuter ledighet från denna befattning eller av annan anledning icke

bestrider med befattningen förenade göromål, dels ock i vad mån prostarvode

må tillkomma vikarie eller den, som eljest behöver anlitas för alt

bestrida befattningen.

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj.is proposition nr 156.

6 kap. Tjänstebostad in. in.

84 §.

Tjänstebostad.

1 inom. 1. Biskop äger erhålla fri t jänstebostad å av Kungl. Maj :t anvisad

publik fastighet. Om särskilda förhållanden därtill föranleda, må Kungl.

Maj:t i stället tilldela biskop antingen åt honom förhyrd tjänstebostad eller

hyresersättning, som med hänsyn till förekommande omständigheter bestämmes.

Kungl. Maj :t föreskriver, huru med hyresersättning skall förfaras

under tid, för vilken biskop vidkännes C-avdrag å lönen.

Med tjänstebostad följer dispositionsrätt till planterat område samt särskilda

utrymmen i den omfattning, som Kungl. Maj :t i varje särskilt fall

bestämmer.

Tjänstebostaden skall, i den ordning och den omfattning Kungl. Maj:t

föreskriver, genom det allmännas försorg förses med möblering och andra

inventarier för representationsändamål. Med tjänstebostad följer rätt till

fri uppvärmning och belysning av bostaden. Till tjänstebostad må genom

det allmännas försorg anordnas rikstelefonförbindelse i enlighet med av

Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.

2. Därest biskops tjänstebostad erfordras för något domkapitlets eller

domkyrkans trängande behov, är biskop skyldig att å tid, som av Kungl.

Maj :t bestämmes, avstå från bostaden samt, om annan tjänstebostad anvisas

honom, åtnöjas med denna. För enahanda ändamål är biskop jämväl

skyldig underkasta sig den minskning av tjänstebostaden, som skäligen

må kunna ske.

Beträffande tjänstebostadens avträdande i andra fall än i första stycket

avses skall gälla, att biskop eller, om han avlidit, hans dödsbo skall avträda

bostaden ä den fardag, som infaller näst efter tre månader från det

biskopen från tjänsten avgått eller avlidit. Avflyttning skall dock ske, där

biskop beviljats avsked på tid, som av honom begärts, å den fardag, som

infaller näst efter avgången från tjänsten, samt, därest biskop blivit från

tjänsten avsatt eller förflyttad, å tid som av Kungl. Maj :t bestämmes.

Biskop eller om han avlidit hans dödsbo åligger att i den omfattning,

som i brist på överenskommelse bestämmes av Kungl. Maj :t, upplåta nödigt

utrymme i tjänstebostaden för efterträdare å biskopstjänsten.

3. Har skada eller förlust åsamkats biskop till följd av en mera väsentlig,

vid hans tillträde av tjänsten icke påräknad rubbning av bostadsförhållandena,

äger han erhålla skälig ersättning enligt Kungl. Maj:ts bestämmande

i varje särskilt fall.

4. För underhåll av till tjänstebostad hörande plantex-at område må

Kungl. Maj :t, där särskilda förhållanden så föranleda, tilldela biskop visst

bidrag.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

201

5. Bestämmelserna i detta moment äga ej tillämpning å biskopen i Visby

stift i annan mån än i 2 mom. stadgas.

2 mom. Biskopen i Visby stift, som tillika skall vara kyrkoherde i Visby

pastorat, skall enligt Kungl. Maj :ts beprövande av pastoratet tillhandahållas

tjänstebostad i prästgård, varom stadgas i ecklesiastik boställsordning,

eller annan lämplig tjänstebostad eller ock erhålla hyresersättning, som

med hänsyn till förekommande omständigheter bestämmes. Kungl. Maj :t

föreskriver, huru med hyresersättning skall förfaras under tid, för vilken

biskopen vidkännes C-avdrag å lönen.

Vad i 1 mom. första punkten tredje stycket samt andra punkten andra

och tredje styckena stadgas skall jämväl äga tillämpning å biskopen i

Visby stift.

3 mom. Där Kungl. Maj :t så förordnar, skall ordinarie församlingspräst

av vederbörande pastorat tillhandahållas tjänstebostad i prästgård, varom

stadgas i ecklesiastik boställsordning, eller ock annan tjänstebostad, som

av stiftsnämnden för ändamålet godkännes. Tjänstebostad åt sådan församlingspräst

må även tillhandahållas av statsverket.

Kyrkoherde i svensk församling i utlandet skall av församlingen beredas

fri tjänstebostad med uppvärmning och belysning, där ej Kungl. Maj :t på

grund av särskilda skäl medgivit, att församlingen i stället skall till kyrkoherden

utgiva viss hyresersättning. Kungl. Maj:t föreskriver, huru med sådan

hyresersättning skall förfaras under tid, för vilken kyrkoherden vidkännes

C-avdrag å lönen.

Bestämmelserna i detta moment äga ej tillämpning å kyrkoherden i Visby

pastorat.

4 mom. Präst är skyldig mottaga och bebo honom anvisad tjänstebostad,

så framt icke i fråga om biskop Kungl. Maj:t och, såvitt angår annan präst,

domkapitlet annorlunda medgivit.

5 mom. För av statsverket eller pastorat tillhandahållen tjänstebostad

skall i 3 mom. första stycket avsedd präst månadsvis i efterskott erlägga

ersättning genom avdrag å avlöningen eller genom kontant inbetalning, i

den mån utgående avlöningsbelopp ej förslår till avdraget (bostadsavdrag).

Bostadsavdraget utgör för de olika hyresgrupperna följande belopp för

år räknat:

H yresgrupp

1

2

3

4

5

Kyrkoherde och likställd garnisons- och amiralitets-

1 332

1 752

2 172

2 592

3 012

Komminister och likställd garnisons- och amirali-

1 080

1 428

1 776

2 124

2 472

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:is proposition nr 156.

Där statsverket eller pastoratet ombesörjer uppvärmning eller belysning

av tjänstebostäder!, är i första stycket avsedd präst skyldig att kvartalsvis

i efterskott erlägga ersättning härför, beräknad efter statsverkets eller

pastoratets självkostnadspris. I fråga om tjänstebostäder av onormal storlek

må Kungl. Maj :t dock föreskriva, att ersättning skall beräknas enligt

särskilda grunder. Kan uppgörelse icke träffas mellan pastoratet och bostadsinnehavaren

om ersättningens storlek eller tilihandahålles tjänstebostaden

av statsverket, fastsiälles ersättningen av stiftsnämnden.

6 mom. Det åligger innehavare av i 3 mom. avsedd tjänstebostad eller,

om han avlidit, hans dödsbo att i den omfattning, som i brist på överenskommelse

bestämmes av domkapitlet, upplåta utrymme i tjänstebostadcn

för vikarie eller efterträdare. Församlingspräst är, såvitt icke domkapitlet

annorlunda medgiver, jämväl pliktig att i sin tjänstebostad upplåta personligt

utrymme till hos honom såsom ämbetsbiträde tjänstgörande pastoratsadjunkt.

Åtnjuter tjänsteinnehavaren ej fri tjänstebostad, skall vikarie,

efterträdare eller ämbetsbiträde för sålunda i tjänstebostad upplåtet utrymme

till bostadsinnehavaren erlägga ersättning, som mellan parterna

överenskommes eller eljest av stiftsnämnden bestämmes.

7 mom. Innehavare av i 3 mom. avsedd tjänstebostad eller, om han avlidit,

hans dödsbo, skall, såvida annat icke överenskommes, avträda tjänstebostaden

å fardag, som infaller näst efter tre månader från det uppsägning

skett eller dödsfallet timat. Avflyttning skall dock om icke annorlunda

överenskommes ske,

a) därest bostadsinnehavaren befordras eller i annan ordning förflyttas,

inom skälig tid därefter, om ny tjänstebostad anvisas honom, men eljest å

den fardag, som infaller näst efter tre månader från det han erhållit kännedom

om beslutet rörande befordringen eller förflyttningen,

b) därest bostadsinnehavaren avgår ur tjänst med pension, å närmaste

fardag efter avgången samt

c) därest han av annan anledning avgår ur tjänst vid den löpande månadens

utgång.

Kvarsitter på grund av bestämmelserna i första stycket eller eljest präst

i tjänstebostad efter frånträdandet av den tjänst, varmed bostaden är förenad

eller, om prästen avlidit, hans dödsbo efter dödsfallet skall prästen

eller dödsboet, intill dess bostaden avträdes, erlägga för denna fastställt

bostadsavdrag, ävensom i övrigt ansvara för de skyldigheter, som enligt

delta reglemente eller med stöd därav meddelade bestämmelser följa med

bostadsinnehavet.

8 mom. Tjänstebostad med vad därtill hör må icke, utom i fall som

avses i 6 mom., av bostadsinnehavaren uthyras eller eljest mot lega upplåtas,

såframt icke i fråga om biskop Kungl. Maj :t och, såvitt angår annan

s. 203 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

203

präst, stiftsnämnden med hänsyn till särskilda förhållanden annorlunda

medgivit.

I fråga om begagnandet i övrigt av tjanstebostad med vad därtill hör

samt i fråga om ansvar för därå uppkommen skada eller brist skall för

bostadsinnehavaren i tillämpliga delar gälla, vad beträffande hyresgäst och

förhyrd lägenhet i sådant hänseende stadgas i lagen om nyttjanderätt till

fast egendom.

35 §.

Bränslekostnadsgottgörelse, ersättning för gulden fastighetsskatt m. in.

1 mom. Ombesörjes tjänstebostads uppvärmning av innehavaren och är

bostaden av onormal storlek, må bostadsinnehavaren enligt bestämmelser,

som Kungl. Maj :t meddelar, såsom bidrag till uppvärmningskostnaden av

pastoratet uppbära särskild bränslekostnadsgottgörelse.

2 mom. Det åligger pastoratet att ersätta innehavare av prästgård av

denne gulden skatt eller allmän tunga, som enligt lag eller författning åvilar

honom i sådan egenskap.

36 §.

Fri inkvartering.

Vid resa för förrättning i tjänstärende samt vid tjänstgöring, vid vilken

tjänstgöringstraktamente kan utgå, må fri inkvartering kunna beredas präst

av vederbörande pastorat. I sådant fall skall enligt bestämmelser, som

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, domkapitlet meddelar,

hänsyn till här avsedd förmån tagas vid bedömande av i vad mån traktamentsersättning

må utgå för resan eller tjänstgöringen. 7 * * * * * * * * * * * * *

7 kap. Sjukvård.

37 §.

Grundläggande bestämmelser om sjukvård.

1 mom. Tillhör präst någon av de i 24 § 3 mom. angivna grupperna 2 och

3, bestridas vid hans sjukdom ur kyrkofonden kostnaderna för läkarvård

jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som med
fört

förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbets
förmågans

höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycks
fallet

nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i

detta kapitel stadgas eller av Kungl. Maj:t för särskilt fall bestämmas; dock

endast i den mån sagda förmåner icke utgå enligt olycksfallsförsäkrings
lagens

bestämmelser.

Bär ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tand
vård

endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgiv
-

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

ningar eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom,

vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.

2 mom. Vad i detta kapitel stadgas i fråga om olycksfall i tjänsten gäller

även i andra fall, som avses i 25 § I, punkt 6 a).

3 mom. Då präst av annan anledning än för offentligt uppdrag åtnjuter

tjänstledighet mer än 14 dagar i en följd med skyldighet att därunder vidkännas

C-avdrag å lönen, skall han för tiden efter nämnda 14 dagar avstå

från de förmåner, varom i detta kapitel förmäles; domkapitlet likväl obetaget

att medgiva, alt förmånerna må bibehållas för eu tid av högst tre

månader.

4 mom. I fråga om rätt till sjukvård under tjänstgöring med stationering

utomlands gäller vad därom särskilt stadgas.

5 mom. Bestämmelserna i detta kapitel äga icke tillämpning å biskop.

38 §.

Verksläkare.

Läkarvård, som avses i reglementet, skall där ej annat följer av vad här

nedan stadgas, ombesörjas av särskilda, för sådant ändamål anställda verksläkare.

Instruktion för verksläkare utfärdas av Kungl. Maj :t. 39

39 §.

Läkarvård och läkarintyg.

1 mom. Präst, som avses i 37 §, är berättigad att kostnadsfritt anlita

verksläkaren för erhållande av läkarvård och intyg, som i tjänsten erfordras

rörande hans hälsotillstånd. Erfordras för ställande av diagnos röntgeneller

annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av verksläkaren,

skall jämväl kostnaden för sådan undersökning bestridas ur kyrkofonden.

Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning,

som nyss sagts, må bestridas ur kyrkofonden även i de fall, dd präst uppehåller

sig å sådan ort, att han icke lämpligen kan anlita verksläkaren, eller

då vid trängande behov av läkarvård verksläkaren icke hinner anlitas. I

dylika fall bör prästen i första rummet hänvända sig till annan av staten

eller av kommun anställd läkare.

2 mom. Läkarintyg, som i tjänsten åberopas, skall vara utfärdat av verksläkaren

eller försett med dennes attest. Likaså skall räkning å kostnader

för rådfrågning eller behandling av annan läkare eller av tandläkare vara

attesterad av verksläkaren, innan utbetalning på grund av räkningen äger

rum.

3 mom. Bestämmelserna i 1 mom. första stycket och 2 mom. skola äga

tillämpning jämväl å präst, tillhörande den i 24 § 3 mom. angivna gruppen 1.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

2(»r>

40 §.

Specialistvård.

1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behandling

av vissa sjukdomsformer, bestrides vid olycksfall i tjänsten samt vid

fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar ur kyrkofonden, under

förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som präst enligt bestämmelserna

i 39 § 1 mom. ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nödvändig

samt verksläkaren antingen själv lämnat anvisning på eller ock godkänt

valet av specialist.

Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård,

som meddelas på poliklinik vid allmänt sjukhus, bestridas helt ur

kyrkofonden.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om

kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 37 § 1 mom. andra

stycket.

41 §.

Sjukhusvård.

1 mom. Kostnaderna för vård å allmänt sjukhus ersättas, i den mån ej

nedan annorlunda stadgas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos

helt och eljest till hälften ur kyrkofonden, under förutsättning att

verksläkaren eller annan läkare, som prästen enligt bestämmelserna i 39 §

1 mom. ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor

i övrigt, som nedan angivas.

Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:

a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda

legosängsavgiften för plats å allmän sal samt

b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för salspatient vid dylikt

sjukhus fastställda avgiften.

Prövar verksläkaren eller den för vården ansvarige sjukhusläkaren den

sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt,

i enskilt rum, eller finner domkapitlet med hänsyn till andra särskilda

förhållanden dylik vård erforderlig, må, utan hinder av vad ovan

stadgas, ur kyrkofonden bestridas, vid olycksfall i tjänsten samt vid fall

av tuberkulos, hela kostnaden för vården och eljest den del av sagda kostnad,

som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset fastställda legosängsavgifteu

för plats å allmän sal.

Till kostnader för sjukhusvård, som i nästföregående stycke sägs, hänföres

ock sådant arvode, som den i enskilt eller halvenskilt rum vårdade

prästen erlagt till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Bidrag ur

kyrkofonden till dylikt arvode må icke överstiga lägsta tillämpliga beloppet

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Kungl. Maj.ts proposition in 156.

enligt den av medicinalstyrelsen för sjukhuset utfärdade rådgivande taxan.

Vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos må likväl efter prövning

av domkapitlet högre bidrag kunna utgå, doek icke med större belopp

än det, som med tillämpning av den rådgivande taxan högst skulle hava

erlagts.

Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare

plats än den, som kommit till användning.

Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag

av staten, landsting eller kommun, Konung Oscar flis jubileumsfond tillhörigt

sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens

sjukvårdande verksamhet.

2 mom. Kostnader för vård å enskild sjukvårdsanstnll må, under enahanda

förutsättning och villkor, som i 1 inom. sägs, bestridas ur kyrkofonden

intill det belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt

sjukhus; dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på domkapitlets

prövning må bero, huruvida vårdkostnaderna må ersättas med

högre belopp än nu sagts.

42 §.

Läkemedel.

1 mom. Ur kyrkofonden bestridas kostnaderna för läkemedel, som föreskrivits

antingen av verksläkaren eller annan läkare, vilken prästen enligt

bestämmelserna i 39 § 1 mom. ägt anlita, eller ock av specialist eller tandläkare,

till vilken prästen enligt bestämmelserna i 40 § hänvänt sig.

2 mom. Där ej Kungl. Maj :t annorlunda förordnar, skall räkning å läkemedelskostnad

vara attesterad av verksläkaren, innan utbetalning på grund

av räkningen äger rum. 43

43 §.

Bad, massage m. in.

1 mom. Kostnader för behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft

in. m., som av verksläkaren ordinerats såsom nödvändig för botande av viss

angiven sjukdom, må utgå vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften

ur kyrkofonden.

2 mom. Kostnaderna för konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och

andra dylika hjälpmedel, som präst nödgas begagna till följd av olycksfall

i tjänsten, bestridas ur kyrkofonden.

3 mom. I de fall, då domkapitlet finner skäl anordna vaccination mot

epidemisk sjukdom, gäldas kostnaden härför ur kyrkofonden.

s. 207 Kontrollera mot PDF

207

Kungl. Maj:ls proposition nr 156.

44 §.

Resor och sjuktransporter.

I den män domkapitlet prövar skäligt, må ur kyrkofonden bestridas kostnad

för den sjukes resa eller forslande till och från läkare eller sjukvårdsinrättning,

under förutsättning att verksläkaren eller annan läkare, som

prästen enligt bestämmelserna i 39 § 1 mom. ägt anlita, förklarat resan eller

förflyttningen nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens behöriga

behandling. Likaledes må ur kyrkofonden kunna ersättas skälig

kostnad för resa, som präst nödgats företaga för erhållande av specialistvård

samt, där fråga är om olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling,

som avses i 43 § 1 mom. ävensom för anskaffande av hjälpmedel,

varom förmäles i 43 § 2 mom.

Jämväl skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det fall,

då denne icke utan våda kan flyttas, må kunna ersättas ur kyrkofonden.

tf kap. Uei)ravnin(|shjälp in. ni.

45 §.

t mom. Avlider präst, vilken tillhör någon av de i 24 § 3 mom. angivna

grupperna 2 och 3, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas

ett belopp av 500 kronor. Efterlämnar prästen anhöriga, vilka äro berättigade

till familjepension, som utgår på grund av tjänsten, skall dock, där

prästens månadslön överstiger familjepensionen för månad, begravningshjälpen

förhöjas med ett belopp motsvarande skillnaden. För beräkning av

sagda förhöjning skola läggas till grund förhållandena under den månad,

då dödsfallet inträffat.

1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd

av olycksfall i arbete enligt allmän lag eller särskild författning utgående

begravningshjälpen anses inbegripen.

2 mom. Avlider präst under tjänstgöring ä annan ort än siationeringsorten,

må, i förekommande fall utöver begravningshjälp, ur kyrkofonden

bestridas kostnaderna för transport av den avlidne till slationeringsorten

eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp motsvarande

kostnaderna för transport till stationeringsorten.

3 mom. Avlider präst under tjänstgöring utom riket, utgår begravningshjälp

med belopp, som Kungl. Maj :t prövar skäligt.

0 kap. Heräkninp och iillirlalniii)) av kontanta lönelörinancr.

46 §.

1 mom. I den mån ej annat följer av vad i 2 och 3 mom. sägs eller av särskilt

av Kungl. Maj :t meddelat beslut, skall på nedan angivet sätt beräkning

och utbetalning varje kalendermånad för sig ske av det belopp, som till
-

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Kiingl. Maj.is proposition nr 156.

kommer prästen på grund av de i reglementet innefattade eller med stöd

av detsamma meddelade bestämmelserna om

lön och löneavdrag,

vikariatsersättning och tjänstedubbleringsarvode samt

kallortstillägg, språktillägg och prostarvode.

Vid beräkningen iakttages

a) att tillämpning skall ske av månadslön, såframt icke tillämpning av

daglön påkallas till följd av att lönen avser allenast en del av månaden eller

för olika delar av månaden skall beräknas enligt olika löneklasser eller ortsgrupper

eller eljest enligt olika grunder eller skall utbetalas från skilda

tjänsteställen,

b) att beträffande C-avdrag vad under a) här ovan sagts skall äga motsvarande

tillämpning,

c) att beträffande sådan annan förmån än lönen, som är upptagen med

visst belopp för år räknat, vad under a) sagts skall äga motsvarande tilllämpning,

varvid förmånen skall anses belöpa med lika stort belopp å varje

kalendermånad och månadsbelopp med lika stor del å varje dag under månaden,

samt

d) att, om annan jämkningsföreskrift ej gäller, vad av månads- eller dagbelopp

överskjuter helt öretal bortfaller.

Utbetalningen av för viss kalendermånad beräknat belopp, till den del

detsamma icke skall innehållas enligt särskilda föreskrifter, skall i Stockholms

stift av statskontoret och i annat stift av stiftsnämnden verkställas

tidigast den tjugufemte dagen och senast den sista helgfria dagen i månaden.

Om beloppet tillställes prästen genom postverket eller genom insättning

i bank, skall det av stiftsnämnden (statskontoret) utanordnas i så god

tid, att det kan beräknas vara för prästen tillgängligt senast den sisla

helgfria dagen i månaden.

Då anställning upphör vid annan tidpunkt än kalendermånads utgång,

skall, oavsett vad i nästföregående stycke sagts, utbetalningen ske i samband

med anställningens upphörande.

2 mom. Efter beslut av stiftsnämnden (statskontoret) må i 1 mom. avsedd

utbetalning grundas på preliminär beräkning, vid vilken hänsyn icke

tages till tjänstgöringsförhållandena under den löpande kalendermånaden

eller hänsyn allenast tages till tjänstgöringsförhållandena intill viss dag i

månaden. Om efter dylik beräkning utbetalat belopp understiger eller överstiger

det, som skolat utgå vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. här

ovan, skall skillnaden vid nästföljande utbetalningstilifälle i förstnämnda

fall utbetalas till prästen och i sistnämnda fall avdragas från det belopp,

som då eljest skolat utbetalas. I den mån utbetalat belopp, som grundar sig

på preliminär beräkning, överstiger det, som skolat utgå vid tillämpning av

bestämmelserna i 1 mom. och skillnadsbeloppet icke kan avdragas i nyss

s. 209 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

209

angiven ordning, skall prästen vara skyldig att återbetala detsamma inom

tid och i den ordning, som stiftsnämnden (statskontoret) bestämmer.

3 mom. Förmåner, som avses i 1 inom., må efter stiftsnämndens (statskontorets)

beslut undantagsvis kunna utbetalas vid tidigare tidpunkt än där

sägs, då särskilt ömmande omständigheter föreligga och tillfällig hjälp för

mötande av oförutsedda och hastigt påkommande utgifter är av behovet

synnerligen påkallad.

Utbetalning må avse högst det belopp, som kunnat utgå, om prästens

anställning upphört vid utbetalningstillfället.

i mom. Brtinslekostnadsgottgörelse utbetalas av pastoratet åt därtill berättigad

präst under juni månad efter eldningsperiodens slut.

5 mom. I fråga om ordningen för utbetalning av annan i reglementet avsedd

löneförmån än som avses i 1 och 4 mom. äger stiftsnämnden (statskontoret),

i den mån ej Kungl. Maj:t härom förordnat, besluta efter vad

som synes myndigheten lämpligast.

10 kap. Prästs skyldighet att underkasta sig ändring i avlöningsbestämmelserna.

47

47 §.

Präst är pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest

ändrade bestämmelser rörande de förmåner och ersättningar m. m., om

vilka förmäles i nedan angivna delar av reglementet:

16 § 4 mom. angående livränta,

19 och 20 §§ angående placering och uppflyttning i löneklass och lönerum,

25 § I, punkt 3, angående tjänstledighet för militärtjänstgöring, då krigsavlöningsreglementet

icke är å prästen tillämpligt,

25 § I, punkt 6 och i anslutning därtill meddelade särskilda bestämmelser

angående tjänstledighet för sjukdom in. in., i den mån ändrade bestämmelser

påkallas av genomförandet av allmän sjukförsäkring,

26 och 27 §§, såvitt angår tid då krigsavlöningsreglementet är å prästen

tillämpligt,

29 § angående tjänstedubbleringsarvodc,

30 § angående särskilda ersättningar,

32 § angående språktillägg,

33 § angående prostarvoden,

34 § angående tjänstebostad,

35 § angående bränslekostnadsgottgörelsc, ersättning för gulden fastighetsskatt

in. in. samt

37—44 §§ angående sjukvård.

14 Bihang till riksdagens protokoll 1051. 1 sand. Nr 156.

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

i avd. Bestämmande av avlöningsförmåner för innehavare av

arvodesbefattning.

48 §.

För innehavare av i 1 § 2 mom. e) avsedd arvodesbefattning fastställas

avlöningsförmånerna av domkapitlet, i den mån ej Kungl. Maj :t härutinnan

meddelar beslut. Vid bestämmande av avlöningsförmåner för här avsedda

befattningshavare skall föreskrift meddelas angående semester och semesterersättning.

Är befattningshavare, som i första stycket avses, berättigad att ur kyrkofonden

eller från anslag å riksstaten uppbära tjänstepension eller årligt

understöd eller lön för beställning å reservstat vid försvaret, skall hänsyn

härtill tagas vid avlöningens bestämmande, i den mån icke pensionsförmånen

utgöres av reservpension eller däremot svarande engångsbelopp

Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1952, från och med vilken

dag vad i tidigare av Kungl. Maj :t utfärdad författning eller föreskrift

finnes stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt

angår präst, å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Placeringstabell.

Bilaga A.

Löneklassplacering i tjänst med lönegradsbeleckning Ca, Ce eller Cg med hänsyn till lägre tjänst

med någon av dessa lönegradsbeteckningar.

I tabellen angives i varje sifferkombination lönegradsnummer före samt löneklass- och lönerumsnummer

efter kolon, därvid koefficientsiffran 1 betecknar första lönerummet, koefficientsiffran

2 andra lönerummet etc.

23

23

22

23

21

23

20

23,

19

22»

18

21a

17

20,

24

24

23

24

22

24

21

24,

20

232

19

223

18

214

25

25

24

25

23

25

22

25,

21

242

20

23,

19

224

26

26

25

26

24

26

23

26,

22

252

21

243

20

234

27

27

26

27

25

27

24

27,

23

26»

22

253

21

24,

28

28

27

28

26

28

25

28,

24

272

23

263

22

25,

29

29

28

29

27

29

26

29,

25

282

24

273

23

26,

30

30

29

30

28

30

27

30,

26

292

25

283

24

27,

31

31

30

31

29

31

28

31,

27

302

26

293

25

28,

32

32

31

32

30

32

29

32,

28

312

27

30a

26

29,

33

33

32

33

31

33

30

33,

29

322

28

313

27

30,

34

34

33

34

32

34

31

34,

30

332

29

323

28

31,

33

35

32

35,

31

342

30

33s

29

32,

36

36

35

36

34

36

33

36,

32

352

31

34a

30

33,

37

37

36

37

35

37

34

37,

33

362

32

353

31

34,

37

38

36

38

35

38,

34

372

33

36a

32

35,

37

39

36

39,

35

382

34

37,

33

36,

37

40,

36

392

35

38a

34

37,

37

402

36

393

35

38,

37

403

36

39,

37

40,

s. 211 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

211

Anvisnini|iir till plaeerinnstabelleu.

1. Löneklassplacering med utgångspunkt från en omedelbart före tjänsttillträdet

innehavd tjänst. För bestämmande av löneklassplaceringen uppsökes

i vederbörlig tabell kombinationen av lönegradsnumret för den tidigare

tjänsten och numret å den löneklass (löneklass och lönerum), vari

prästen senast var placerad. Därefter undersökes, om den närmast undre

raden (i samma kolumn eller längre åt vänster) upptager den nya tjänstens

lönegradsnummer. Allteftersom så är fallet eller icke skall följande gälla:

a) Om kombination upptagande den nya tjänstens lönegradsnummer

återfinnes å den närmast undre raden (i samma kolumn eller längre åt

vänster), placeras prästen i den löneklass (lönerum), som denna kombination

upptager. Var präst i den tidigare tjänsten placerad i högsta löneklassens

fjärde lönerum, uppflyttas han i löneklass (lönerum) enligt bestämmelserna

i 19 §. I annat fall uppflyttas han första gången i löneklass

(lönerum) vid den samtidigt med eller efter tjänstetillträdet infallande tidpunkt,

då han vid fortsatt innehav av den tidigare tjänsten skulle hava

vunnit uppflyttning; kan ytterligare uppflyttning i löneklass (lönerum)

komma i fråga, skola bestämmelserna i 19 § äga motsvarande tillämpning.

b) Om kombination upptagande den nya tjänstens lönegradsnummer ej

återfinnes å den närmast undre raden (i samma kolumn eller längre åt

vänster), skola bestämmelserna i 19 § tillämpas.

2. Löneklassplacering med utgångspunkt frän eu tjänst, som icke innehafts

omedelbart före den nya tjänstens tillträdande. Prästen erhåller den

löneklassplacering och löneklassuppflyttning, som skulle hava tillkommit

honom enligt punkt 1, om han bibehållit den tidigare tjänsten intill den

nya tjänstens tillträdande med rätt att för uppflyttning i löneklass (lönerum)

tillgodoräkna den mellanliggande tiden, i den mån han därunder

innehaft i detta reglemente eller annat av Kungl. Maj :t utfärdat avlöningsrcglemente

avsedd lönegradsplacerad tjänst, som är lika hög som eller högre

än den tidigare tjänsten, dock ej dagar, vilka enligt av Kungl. Maj :t

meddelade bestämmelser icke må tillgodoräknas för löneklassuppflyttning.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Ktmgl. Majds proposition nr 156.

Bilaga D

Prästlönekommitténs förslag

till

tjänstepensionsreglemente för präster.

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 §•

7 mom. Detta reglemente äger tillämpning ä de ordinarie och extra ordinarie

präster, vilka äro underkastade prästlönereglementet.

2 mom. Vad i detta reglemente sägs om tjänstepensionsbestämmelser

skall, där ej annat framgår, avse dels tjänstepensionsbestämmelser, antagna

av Kungl. Maj :t och riksdagen, dels ock tjänstepensionsbestämmelser för

riksdagens verk, vilka antagits av riksdagen eller med stöd av dess bemyndigande

utfärdats av delegerade för riksdagens verk. Såsom tjänstepensionsbestämmelser

av förstnämnda slag avses icke bestämmelser om reservpension

eller däremot svarande engångsbelopp.

Med tjänstepensionsrätt, varom i reglementet förmäles, förstås pensionsrätt

enligt i nästföregående stycke avsedda bestämmelser.

2 §.

Präst, å vilken detta reglemente äger tillämpning, är efter avgång från

tjänsten berättigad att åtnjuta tjänstepension eller tjänslelivränta, allt enligt

de föreskrifter och under de villkor, som innehållas i reglementet jämte

de närmare bestämmelser, som för tillämpningen av detsamma utfärdas

av Kungl. Maj:t.

1 reglementet meddelas jämväl bestämmelser om ordinarie prästs skyldighet

att avgå från befattningen m. m.

3 §.

7 mom. Fråga om rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension eller

tjänstelivränta enligt detta reglemente prövas

a) i fall, som avses i 4 § 3 mom. och 8 § 2 mom. av Kungl. Maj :t, samt

b) i andra fall av statskontoret.

Pension eller livränta, vartill rätt föreligger, skall till beloppet fastställas

av statskontoret.

2 mom. Då pension eller livränta fastställes, skall skriftligt bevis därom

tillställas den till förmånen berättigade.

s. 213 Kontrollera mot PDF

Knngi. Maj.ts proposition nr 156.

213

2 avd. Om ordinarie prästs skyldiyliet att avgå in. in.

4 §.

1 inom. Ordinarie präst är skyldig att avgå från befattningen, därest lian

a) uppnått den levnadsålder, vid vilken pensionsåldern inträder;

b) till följd av olycksfall i tjänsten befinnes för framtiden oförmögen att

på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst; eller

c) till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs

eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen

att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.

Finner i fall, varom under b) och c) här ovan förmäles, den myndighet,

som äger pröva frågan om prästens rätt att komma i åtnjutande av pension,

anledning antaga, att präst kan tjänstgöra i sådan annan tjänst, till

vilken han må vara pliktig att låta förflytta sig, skall frågan, huruvida förflyttning

lämpligen bör ske, underställas Kungl. Maj :ts prövning.

2 mom. I fråga om ordinarie präst må den myndighet som äger från

tjänsten avskeda, då synnerliga skäl därtill äro, medgiva präst anstånd

med avsked efter pensionsålderns inträde, så länge han är fullt tjänstduglig,

dock icke längre tid än sammanlagt ett år.

Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må Kungl. Maj :t beträffande

ordinarie präst medgiva kvarstående i tjänsten längre tid efter pensionsålderns

inträde än i nästföregående stycke sägs, dock icke i något fall

längre än sammanlagt fem år efter nämnda tidpunkt.

3 mom. Befinnes ordinarie präst urslåndsatt att på tillfredsställande sätt

fullgöra sina tjänståligganden och är ej sådant fall för handen, varom i 1

mom. första stycket sägs, må Kungl. Maj :t, därest för prästen högst fem år

återstå till pensionsålderns inträde, förklara honom skyldig att avgå från

tjänsten och entlediga honom.

Präst, som genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till förfarande,

varå avsättning kunnat följa, rnen som jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen förklarats

fri från ansvar, må av Kungl. Maj :t jämväl i annat fall än i nästföregående

stycke sägs, förklaras skyldig att avgå samt entledigas.

I mom. Extra ordinarie präst må ej bibehållas i sin tjänst, därest lian

a) uppnått eu levnadsålder, som med ett år överstiger hans ålder vid

pensionsålderns inträde, Kungl. Maj:t dock obeluget att, då särskilda omständigheter

därtill föranleda, medgiva bibehållande i tjänsten ytterligare

sammanlagt högst fyra år;

b) till följd av olycksfall i tjänsten befinnes för framliden oförmögen

alt på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst; eller

e) till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs

eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen

att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

I fall, varom under h) eller c) här ovan förmäles, skall bestämmelsen

i 1 mom. andra stycket äga motsvarande tillämpning.

5 §.

Pensionsåldern inträder vid utgången av den tolvmånadersperiod, räknad

från och med den 1 oktober till och med den 30 september, under vilken

prästen uppnått en levnadsålder av 65 år.

6 §.

Med olycksfall i tjänsten förstås i detta reglemente sådant vid utövande

av befattning, som i reglementet avses, eller av befattning eller uppdrag

i statens tjänst eller av annan befattning, som är förenad med tjänstepensionsrätt,

inträffat olycksfall, som enligt allmän lag är att hänföra till

olycksfall i arbete.

Vad i reglementet stadgas om olycksfall i tjänsten skall äga tillämpning

jämväl där präst på grund av befattning eller uppdrag, som i nästföregående

stycke sägs, blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller i befattningen

eller uppdraget ådragit sig sådan yrkessjukdom, varom förmäles

i gällande lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

7 §.

1 mom. Beslut om prästs avsked eller entledigande må icke meddelas

utan att frågan om prästens rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension,

där sådan fråga förekommer, dessförinnan avgjorts eller i samband med

beslutet avgöres.

Underlåter präst att söka avsked eller entledigande, ändock att enligt

beprövande av den myndighet, som äger att från befattningen avskeda eller

entlediga, förhållande föreligger, som enligt 4 § 1 eller 4 mom. bör föranleda

hans avgång, ankommer på myndigheten att föranstalta om prövning

av frågan om prästens rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension samt

att, därest pensionsrätt prövats föreligga, entlediga honom.

2 mom. I fall, varom förmäles i 4 § 3 mom., må beslut om entledigande

icke meddelas utan att prästen erhållit tillfälle att inkomma med yttrande

i ärendet.

3 avd. Om tjänstepension.

Gemensamma bestämmelser.

8 §.

1 mom. Rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av tjänstepension

tillkommer präst

a) därest han uppnått den levnadsålder, vid vilken pensionsåldern inträ
-

s. 215 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 215

der, och sådant fall som under b) eller c) sägs icke föreligger (ålderspension);
b)

i fall som avses i 4 § 1 mom. första stycket b) eller 4 § 4 mom. första

stycket b) (invalidpension); samt

c) i fall som avses i 4 § 1 mom. första stycket c) eller 4 § 4 mom. första

stycket c), så ock där präst med tillämpning av bestämmelserna i 4 § 3

mom. förklarats skyldig att avgå (sjukpension).

Härvid iakttages dock

a) att präst icke må komma i åtnjutande av invalid- eller sjukpension

därest han i den ordning, varom i 4 § 1 mom. andra stycket förmäles, prövats

lämpligen böra förflyttas till annan tjänst; samt

b) att ordinarie präst, som med frånträdande av tjänstens utövande

innehar icke-ordinarie befattning, ej må, därest båda befattningarna äro

förenade med tjänstepensionsrätt enligt detta reglemente, komma i åtnjutande

av tjänstepension vid avgång allenast från den icke-ordinarie befattningen

och ej heller vid samtidig avgång från tjänsterna bekomma mer än

eu pension.

2 mom. Präst, som tidigast fem år före pensionsålderns inträde frivilligt

avgår ur tjänst, må kunna av Kungl. Maj:t medgivas rätt att därvid komma

i åtnjutande av tjänstepension (förtidspension), därest avgången finnes icke

vara stridande mot det allmännas intresse och under förutsättning tillika

att han innehar minst 30 tjänstår.

Vid tjänstårsberäkning för det ändamål, som i nästföregående stycke

avses, skola tjänståren beräknas utan iakttagande av föreskriften i 12 § 1

mom. andra stycket eller de motsvarande föreskrifter, som må gälla på

grund av stadgandet i 12 § 2 mom. 9

9 §.

1 mom. Tjänstepension utgöres av grundbelopp samt i förekommande

fall, rörligt tillägg.

2 mom. Tjänstepension utgår från och med dagen näst efter den, då

avgång från tjänsten ägt rum, till och med den dag, då en månad förflutit

efter pensionstagarens frånfälle. För tiden efter frånfället utgående pensionsbelopp

må dock icke sammanlagt överstiga 800 kronor.

3 mom. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller

är föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff,

eller ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast

en tredjedel av den pension, som eljest skolat till honom utgå.

Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av

honom, må statskontoret kunna medgiva sådan anhörig rätt att uppbära

det förverkade pensionsbeloppet eller del därav.

4 mom. Utbetalning av tjänstepension sker månadsvis i efterskott enligt

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t, statskontoret

likväl obetaget att efter pensionstagarens frånfälle förskottsvis utbetala

återstående pension sbelopp.

Tjänstepensionens grundbelopp.

10 §.

1 inom. Storleken för år räknat av tjänstepensionens grundbelopp bestämmes,

där ej annat förankdes av stadgandena i 2 och 3 mom. här nedan,

dels av det tjänstepensionsunderlag, som enligt föreskrifterna i 11 §

skall för prästen tillämpas, dels ock av den tid prästen enligt 12 § äger tillgodoräkna

såsom tjänstår, allt enligt de närmare bestämmelser, som meddelas

i 13—16 §§.

2 mom. Har för ordinarie tjänst ändring skett beträffande pensionsålder,

tjänstepensionsunderlag eller för hel pension erforderligt antal tjänstår,

varom förmäles i 13 § (tjänstålder), må grundbeloppet av tjänstepension för

den som omedelbart före ändringen innehade tjänsten likväl icke understiga

det belopp, vartill det skulle hava beräknats, därest ändringen icke

ägt rum och, i fall där pensionsåldern sänkts, såsom tjänstår fått tillgodoräkna

den tid, varmed sänkningen skett.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande ordinarie

präst, som utan något sitt förvållande förflyttats till annan i detta reglemente

avsedd tjänst.

3 mom. Där präst, som samtidigt avgår från ordinarie tjänst och sådan

icke-ordinarie befattning, vilken av honom innehafts med frånträdande

av den ordinarie tjänstens utövande, på grund av bestämmelsen i 8 § 1

mom. andra stycket b) endast äger komma i åtnjutande av en pension,

skall dennas grundbelopp motsvara det högsta av de för de särskilda tjänsterna

beräknade grundbeloppen.

i mom. Beräknat grundbelopp, som icke utgöres av helt med 12 jämnt

delbart krontal, jämkas till närmast högre sålunda delbara tal.

It §.

t mom. Såsom tjänstepensionsunderlag skall vid bestämmandet av tjänstepension

för tiden intill den månad, varunder pensionstagaren uppnår 67

års ålder, tillämpas det belopp (begynnelseunderlag), som enligt 2 mom.

gäller för den befattning, från vilken avgången sker, samt för tiden därefter

det belopp (slulunderlag), som erhållcs genom minskning av begynnelseunderlaget

med 792 kronor, såframt ej Kungl. Maj :t i särskilt fall förordnar

om lägre avdrag.

Har den tjänst, från vilken avgången äger ruin, innehafts under kortare

tid än tre år före pensionsålderns inträde eller, i fråga om präst som avgår

s. 217 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

217

med rätt till förtidspension, tre år före avgången, må dock, där ej Kungl.

Maj :t annorlunda förordnar, vid bestämmandet av ålders- respektive förtidspension

icke tillämpas högre begynnelse- eller slutunderlag än som

motsvarar en tredjedel av sammanlagda beloppet av de högsta begynnelserespektive

slutunderlag, vilka må hava varit för prästen gällande under

vart och ett av de senast förflutna tre åren på grund av därunder innehavd,

med tjänstepensionsrätt förenad anställning.

2 mom. För befattningar, som avses i detta reglemente, skola begynnelseunderlagen

utgöra de belopp, som här nedan för de särskilda lönegraderna

angivas: 12 * * *

Lönegrad

Begynnelse-

underlag

kronor

Lönegrad

Begynnelse-

underlag

kronor

Co 21

14 412

Ca 27 ................

8 772

Co 20

14 412

Ca 26 ................

8 364

Ca 37

12 264

Ca 25 .................

7 944

Ca 33 .

10 920

Ce 26 ................

8 364

Ca 31

10 248

Ce 24 ................

7 536

Ca 20

9 564

Ce 22 ................

6 744

Ca 28 ................

9 168

Ce 20 ................

6 024

12 §.

1 mom. Såsom tjänstår må tillgodoräknas tid före pensionsålderns inträde,

under vilken präst varit underkastad detta reglemente.

Vid tjänstårsberäkningen skall dock avdrag göras för tid, under vilken

präst av annan anledning än tjänstledighet för offentligt uppdrag eller militärtjänstgöring

eller för uppehållande av annan med tjänstepensionsrätt

förenad befattning vidkänts C-avdrag å lönen.

2 mom. Såsom tjänstår må jämväl, i den mån ej annat följer av stadgandet

i 4 mom. andra stycket, tillgodoräknas dels tid, varunder präst varit

underkastad andra tjänstepensionsbestämmelser än de i detta reglemente

innefattade, i den omfattning sådan tid enligt berörda bestämmelser med

därtill hörande övergångsstadganden fått tillgodoräknas, dels ock tid i övrigt,

vilken prästen ägt räkna såsom tjänstår enligt de andra tjänstepensionsbestämmelser

med övergångsstadganden, vilka han sålunda varit senast

underkastad, dock endast i den mån sådan tid ej tillgodoräknats enligt

föreskrifterna i 1 mom.

•V mom. På prövning i den ordning Kungl. Maj :t föreskriver beror, om

och i vad mån såsom tjänstår må tillgodoräknas tid varunder präst, i andra

fall än i 1 och 2 mom. avses, fullgjort arbete eller uppdrag i eller utom

kyrkans tjänst.

A mom. Vid tjänstårsberäkning skall i förekommande fall iakttagas, alt

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Kungl. Majris proposition nr 156.

tid varunder mer än en med tjänstepensionsrätt förenad befattning innehafts

må tillgodoräknas med högst det antal tjänstår som motsvarar tiden

för samtidigt innehav av befattningarna.

Såsom inskränkning i vad i 2 mom. samt nästföregående stycke stadgats

gäller, att av tid, varunder präst innehaft beställning å reservstat, må tillgodoräknas

allenast tid för i beställningen fullgjord tjänstgöring, såframt

ej Kungl. Maj :t annat medgiver.

5 mom. Därest vid beräkning av tjänstår den uppkomna slutsumman

utvisar del av dag, skall jämkning ske till närmast högre hela dagantal.

13 §.

Grundbeloppet av ålderspension bestämmes enligt följande grunder. Kan

präst räkna minst 30 tjänstår, utgår hel pension, vars grundbelopp är lika

med begynnelse- respektive slutunderlaget. År tjänstårens antal mindre,

utgår avkortad pension, vars grundbelopp motsvarar begynnelse- respektive

slutunderlaget minskat med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet

tjänstår understiger 30.

14 §.

Grundbeloppet av invalidpension motsvarar det för prästen gällande begynnelse-

respektive slutunderlaget. Beträffande präst, som avgår efter

pensionsålderns inträde, skall likväl grundbeloppet bestämmas enligt de i

13 § angivna grunderna.

15 §.

Grundbeloppet av sjukpension bestämmes enligt de i 13 § angivna grunderna.

Grundbeloppet skall dock utgöra lägst 75 procent av begynnelserespektive

slutunderlaget i den mån beloppet icke härigenom överstiger

grundbeloppet av den ålderspension, som skulle hava tillkommit prästen,

därest han under oförändrade förhållanden kvarstått i sin befattning till

pensionsålderns inträde. 16

16 §.

Grundbeloppet av förtidspension motsvarar det för prästen gällande begynnelse-

respektive slutunderlaget men skall för tiden intill den tidpunkt,

vid vilken pensionsåldern skulle hava inträtt, vara minskat med Viso för

varje full eller påbörjad fjärdedel av år, som vid avgångstillfället återstått

till nämnda tidpunkt.

s. 219 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

219

Rörligt tillägg.

17 §.

1 mom. k tjänstepensionens grundbelopp eller, där mer än en pension

enligt reglementet åtnjutes, å de sammanlagda grundbeloppen utgår rörligt

tillägg under samma förutsättningar och med beräkning enligt samma

procenttal, som gälla angående höjning av månadslön, angiven i de i statens

löneplansförordning intagna grundlönetabellerna.

2 }nom. Rörligt tillägg beräknas å det grundbelopp för månad, varmed

pension utgår före 67 års ålder.

Härvid skall dock iakttagas, att tillägg ej beräknas å belopp, varmed

grundbeloppet överstiger 800 kronor, och ej heller å däri ingående öretai,

som överskjuter fullt krontal.

3 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj :t

tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.

4 avd. Om tjänstelivränta.

18 §.

1 mom. Den som, efter att hava blivit underkastad detta reglemente,

avgått från tjänst, som i reglementet avses, utan rätt att komma i åtnjutande

av tjänstepension enligt reglementet, är berättigad att på därom gjord

ansökning erhålla tjänstelivränta,

a) när han uppnått en levnadsålder av 65 år (uppskjuten livränta); eller

b) därest han före uppnåendet av 65 års ålder blivit varaktigt oförmögen

till arbete och på grund därav erhållit folkpension enligt gällande lag om

folkpensionering (förtidslivränta).

Såsom förutsättning för rätt till tjänstelivränta skall likväl gälla

a) att prästen under sammanlagt minst tre år före avgången innehaft

anställning, som vid nämnda tillfälle varit förenad med tjänstepensionsrätt

enligt detta reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser; samt

b) att prästen icke efter avgången men före den i första stycket a) eller

b) avsedda tidpunkten innehaft annan anställning, förenad med tjänstepensionsrätt

som nyss sagts.

Där präst samtidigt avgått från ordinarie tjänst och sådan icke-ordinarie

befattning, som av honom innehafts med frånträdande av den ordinarie

tjänstens utövande, äger han, därest båda befattningarna varit förenade

med tjänstepensionsrätt enligt detta reglemente, allenast komma i åtnjutande

av en tjänstelivränta.

2 mom. Tjänstelivränta utgår

a) uppskjuten livränta från och med månaden näst efter den, under

vilken vederbörande uppnått 65 års ålder, eller, där nämnda ålder redan

s. 220 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

220

uppnåtts och livräntan träder i stället för tjänstepension, från och med

dagen näst efter den, då tjänstepension upphört att utgå, dock att livränta

i förstnämnda fall ej må utgå för längre tid tillbaka än sex månader före

den månad, under vilken ansökning därom gjorts; samt

b) förtidslivränta från och med den månad, med vars ingång folkpensionen

börjat löpa, dock tidigast från och med den månad, då ansökningen

om tjänstelivränta gjorts.

Livräntan utgår till och med den månad, varunder livräntetagaren avlider.

3 mom. Utbetalning av tjänstelivränta sker i efterskott enligt de närmare

bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

19 §.

1 mom. Beloppet för år räknat av tjänstelivränta bestämmes, där ej

annat föranledes av vad nedan i 2 mom. stadgas, i förhållande till dels det

för befattningshavaren vid avgången gällande tjänstepensionsunderlaget,

dels antalet vid avgången uppnådda tjänstår, dels ock nämnda antal tjänstår

utökat med tid, som vid avgången må hava återstått till utgången av den

månad, varunder befattningshavaren uppnår 65 års ålder, allt på sätt närmare

stadgas i 20 §.

Härvid iakttages

a) att i fall, där den tjänst från vilken avgången ägt rum innehafts under

kortare tid än tre år, tjänstepensionsunderlaget bestämmes på motsvarande

sätt som i 11 § 1 mom. andra stycket stadgas i fråga om förtidspension;

samt

b) att tid, under vilken präst icke innehaft med tjänstepensionsrätt förenad

befattning och för vilken han icke enligt vad därom särskilt stadgats

bidragit till tjänstepensioneringen, vid tjänstårsberäkning i intet fall må

tagas i betraktande till större del än två tredjedelar.

2 mom. Vad i 9 § 3 mom. samt 10 § 2 och 3 mom. stadgas om tjänstepension

eller tjänstepensions grundbelopp skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om tjänstelivränta.

3 mom. Tjänstelivräntas årsbelopp jämkas, där så erfordras, till närmast

högre öretal, som är jämnt delbart med 120. 20

20 §.

1 mom. Uppskjuten livränta bestämmes till ett belopp motsvarande så

stor del av begynnelse- respektive slutunderlaget, som antalet vid avgången

uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår utgör av det på sätt i

19 § 1 mom. sägs utökade antalet fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår,

dock minst av 120. Om antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbör
-

s. 221 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

221

jade fjärdedels tjänstår är mindre än 120, skall likväl iakttagas, att det

på nyssnämnda sätt beräknade beloppet skall minskas med Vio procent för

varje felande fjärdedels år.

2 mom. Förtidslivränta bestämmes enligt grunder, som fastställas av

Kungl. Maj :t, till sådant belopp, att livräntans värde vid den tidpunkt, från

och med vilken densamma utgår, motsvarar värdet vid nämnda tidpunkt

av den uppskjutna livräntan. Förtidslivräntans årsbelopp skall likväl lägst

motsvara tio procent av den uppskjutna livräntans före 87 års ålder gällande

årsbelopp.

5 avd. Om sammanträffande av förmåner.

21 §.

1 mom. Om den som kommer i åtnjutande av tjänstepension för i detta

reglemente avsedd tjänst vid avgång från den tjänsten åtnjuter eller därvid

eller sedermera erhåller annan tjänstepension, antingen enligt detta reglemente

eller enligt andra tjänstepensionsbestämmelser, beror på Kungl.

Maj :ts prövning, om och i vad mån de till förstnämnda pension hörande

förmånerna av sådan anledning skola minskas med de till den sistnämnda

pensionen hörande förmånerna. Utgå båda tjänstepensionerna enligt detta

reglemente, må allenast en av dem minskas.

Vad i nästföregående stycke stadgas rörande sammanträffande av tjänstepensionen

skall äga motsvarande tillämpning med avseende å sammanträffande

av tjänstepension och tjänstelivränta eller av flera tjänstelivräntor.

2 mom. På Kungl. Maj :ts prövning beror, om och i vad mån tjänstepensionsförmåner

för i detta reglemente avsedd befattning skola minskas

av den anledningen, att vederbörande erhåller avlöning i egenskap av beställningshavare

på reservstat eller övergångsstat, anställningshavare i reserven

eller officer i väg- och vattenbyggnadskåren.

(> avd. Reglementets tillämplighet in. in.

22 §.

Präst, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara pliktig att

underkasta sig ändrade bestämmelser i de hänseenden, om vilka i reglementet

förmäles. Ordinarie präst är likväl icke skyldig underkasta sig ändring

av föreskrifterna i It § 2 mom. om beloppet av tjänstepensionsunderlag,

i 13—15 §§ om bestämmande av tjänstepensions grundbelopp eller i

17 § om rörligt tillägg, dock att sådan präst skall vara pliktig att, därest

de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent eller mera i förhållande

till 100/no av levnadskostnaderna i mars 1946. efter prövning av

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

Kungi. Maj :t och riksdagen vidkännas minskning med högst fem procent av

grundbeloppet av tjänstepension eller beloppet av tjänstelivränta.

Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1952.

övergångsbestämmelser.

1. För ordinarie präst, som är född före den 1 april 1882, skall pensionsåldern

inträda vid utgången av mars månad 1952. I fråga om här avsedd

präst skall, i stället för vad i 4 § 1 mom. reglementet är föreskrivet beträffande

skyldighet att avgå från tjänst på grund av uppnådd levnadsålder,

gälla att prästen är skyldig avgå från tjänsten med utgången av september

månad 1952.

2. För ordinarie präst, som är född den 1 april 1882 eller senare men

före den 1 oktober 1892, skall pensionsåldern inträda vid här nedan angiven

tidpunkt.

Prästen född under tiden

1 april 1882—30 sept. 1882

1 okt. 1882—31 mars 1883

1 april 1883—30 sept. 1883

1 okt. 1883—31 mars 1884

1 april 1884—30 sept. 1885

1 okt. 1885—30 sept. 1S87

1 okt. 1887—30 sept. 1889

1 okt. 1889—30 sept. 1891

1 okt. 1891—30 sept. 1892 3 4

Pensionsåldern inträder

vid utgången av

sept. 1952

mars 1953

sept. 1953

mars 1954

sept. 1954

sept. 1955

sept. 1956

sept. 1957

sept. 1958

3. Vad i 4 § 2 mom. reglementet stadgas skall icke äga tillämpning i fråga

om präst, som avses i 1 punkten. Vad i samma moment är stadgat med

avseende å tid för anstånd med avsked eller kvarstående i befattning efter

pensionsålderns inträde skall i fråga om präst, som avses i 2 punkten, gälla

med den inskränkningen, att anstånd med avsked respektive medgivande

att kvarstå icke må lämnas för tid efter utgången av den tolvmånadersperiod,

räknat från och med den 1 oktober till och med den 30 september,

under vilken prästen uppnår en levnadsålder av 70 år.

4. Såsom tjänstår, som avses i 12 § 2 mom. reglementet, skall tillgodoräknas

tid, under vilken prästen utan att vara underkastad tjänstepensionsbestämmelser

innehaft antingen

a) befattning, som avses i lagen den 9 december 1910 om emeritilöner

för präster eller

s. 223 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 156.

223

b) befattning, som avses i lagen den 28 juni 1935 om emeritilöner för

vissa prästmän i ledande ställning i missionens eller diakoniens tjänst eller

c) befattning såsom ordinarie eller extra ordinarie präst i garnisonseller

amiralitetsförsamling eller

d) befattning såsom biskop.

Härvid skall avdrag göras för tid, varunder befattningshavaren utöver

30 dagar om året åtnjutit tjänstledighet för svag hälsas vårdande eller för

enskilda angelägenheter, så ock för tid, varunder han eljest — av annan

anledning än tjänstledighet för offentligt uppdrag eller militärtjänstgöring

•— fått avstå samtliga sina kontanta löneförmåner.

Vid tjänstårsberäkning enligt denna punkt skall iakttagas, att tid varunder

mer än en befattning innehafts skall tillgodoräknas med sammanlagda

antalet av de för varje särskild befattning beräknade tjänståren,

dock med högst det antal, som motsvarar tiden för samtidigt innehav av

befattningarna.

5. För den, som innehaft beställning å reservstat utan att därvid vara

underkastad 1941 års allmänna tjänstepensionsreglemente, må tid för dylikt

tjänsteinnehav, ändå att sådant icke följer av bestämmelserna i förevarande

reglemente, tillgodoräknas såsom tjänstår, dock med den inskränkning,

som angives i 12 § 4 mom. andra stycket reglementet.

6. Vid bestämmande av ålderspension eller sjukpension för präst, vilken

såväl omedelbart före som omedelbart efter reglementets ikraftträdande

innehade i reglementet avsedd tjänst, skall det jämlikt bestämmelsernd

eljest beräknade antalet tjänstår ökas i den mån de på tiden före reglementets

ikraftträdande grundade tjänståren tillsammans med de år, som motsvara

den mellan ikraftträdandet och pensionsålderns inträde liggande tiden,

ej uppgå till ett antal av minst 30.

7. Därest vid tillämpning av stadgandet i It § 1 mom. andra stycket

reglementet hänsyn skall tagas till prästs tjänstepensionsunderlag för tid,

innan reglementet blev gällande för honom, skall därvid så anses, som om

för prästen gällt det tjänstepensionsunderlag, som enligt reglementet är

fastställt för den tjänst, han under nämnda tid innehaft, eller som enligt

detta reglemente eller 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente gäller

för därmed närmast jämförlig befattning.

8. Är den som åtnjuter tjänstepension eller tjänstelivränta enligt reglementet

tillika berättigad till särskild förmån av följande slag, nämligen

pension från pensionsförsäkringsfonden på grund av inbetalning till pensionsstyrelsen

jämlikt stadgande i tidigare gällande författning rörande

pensionering av i statens tjänst anställd personal eller därmed jämförlig

uppskjuten pension från av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt

eller pensionskassa, skall grundbeloppet av tjänstepensionen respektive

tjänstelivräntans belopp minskas med beloppet av nämnda förmån. Vid

s. 224 Kontrollera mot PDF

224

Kungl. Maj ris proposition nr 156.

bestämmande av det oreducerade grundbeloppet respektive livräntebeloppet

skall i sådant fall, ändå att annat följer av eljest tillämpliga bestämmelser,

såsom tjänstår tillgodoräknas all den tid, som lagts till grund för

beräkning av sagda förmån.

Därest pensionsåldern för den i föregående stycke omförmälda förmånen

icke sammanfaller med den tidpunkt, från vilken tjänstepensionen eller

tjänstelivräntan enligt reglementet börjar utgå, eller ock är valfri, skall i

föregående stycke omförmäld minskning ske med det belopp, som enligt

de för beräkningen av förmånen gällande grunderna skolat utgå från och

med angivna tidpunkt.

Har tjänstepensionens grundbelopp reducerats på sätt i denna punkt

stadgas, skall rörligt tillägg likväl utgå på det oreducerade grundbeloppet.

s. 225 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

225

Bilaga E.

Prästlönekommitténs förslag

till

familjepensionsreglemente för präster.

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 §.

1 mom. Detta reglemente äger tillämpning beträffande:

a) präst, som är underkastad tjänstepensionsregleinentet för präster;

b) den som åtnjuter pension enligt nyssnämnda tjänstepensionsreglemente

samt

c) den som, efter att på grund av stadgandet under a) här ovan hava

blivit underkastad detta reglemente, avgått från sin tjänst utan rätt att

komma i åtnjutande av pension varom under b) förmäles, under förutsättning

att prästen under sammanlagt minst tre år före avgången innehaft

anställning, som vid nämnda tidpunkt varit förenad med tjänstepensionsrätt,

varom i 2 mom. tredje stycket här nedan förmäles.

Bestämmelsen under c) här ovan avser icke sådant fall, då prästen efter

avgången innehaft annan anställning, förenad med tjänstepensionsrätt som

nyss sagts.

2 mom. Vad i detta reglemente sägs om präst skall, där ej annat framgår,

i tillämpliga delar gälla med avseende å sådan förutvarande präst, som i 1

mom. b) eller c) avses.

Vad i reglementet sägs om tjänste- eller familjepensionsbestämmelser

skall, där ej annat framgår, avse dels tjänste- eller familjepensionsbestämmelser

antagna av Kungl. Maj :t och riksdagen, dels ock tjänste- eller familj

epensionsbestämmelscr för riksdagens verk, vilka antagits av riksdagen

eller med stöd av dess bemyndigande utfärdats av delegerad för riksdagens

verk. Såsom tjänstepensionsbestämmelser av förstnämnda slag anses

icke bestämmelser om reservpension eller däremot svarande engångsbelopp.

Med tjänste- eller familjepensionsrätt, varom i reglementet förmäles, förstås

pensionsrält enligt i nästföregående stycke avsedda tjänste-eller familjepensionsbestämmelser.

15 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 156.

s. 226 Kontrollera mot PDF

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

2 §.

1 mom. Efterlevande, som här nedan i 2 mom. sägs, till den, beträffande

vilken reglementet äger tillämpning, äro berättigade att åtnjuta familjepension

eller familjeliv ränt a enligt de föreskrifter och under de villkor,

som innehållas i reglementet.

Närmare bestämmelser angående reglementets tillämpning meddelas av

Kungl. Maj.-t.

2 mom. Familjepension eller familjelivränta tillkommer följande efterlevande,

nämligen

efterlevande make, som ej ingått nytt äktenskap,

frånskild make, i fall som i 3 mom. sägs, samt

barn och adoptivbarn, vilka ej uppnått 19 års ålder.

Såsom förutsättning härför skall dock gälla, i fråga om make, att äktenskapet

icke ingåtts efter det att befattningshavaren uppnått en levnadsålder

av 60 år, och i fråga om adoptivbarn, att adoptionen ej ägt rum efter det att

befattningshavaren fyllt 50 år.

3 mom. Då befattningshavare i dom å äktenskapsskillnad förpliktas att

till sin make utgiva underhållsbidrag eller i skillnadsmålet visats föreligga

avtal om sådant underhållsbidrag, äger domstolen, om makarna levt tillsammans

under minst fem år och befattningshavarens make vid sammanlevnadens

hävande uppnått en ålder av minst 30 år samt det i övrigt med

hänsyn till omständigheterna finnes skäligt förordna att maken skall vara

berättigad till familjepension eller familjelivränta, som avses i detta reglemente.

Sålunda meddelat förordnande upphör att gälla, om skyldighet att utgiva

underhållsbidrag, vilket bestämts att utgå på särskilda tider, upphört eller

den bidragsberättigade trätt i nytt gifte.

Äger förordnande som nyss sags giltighet, må sådant förordnande ej

med laga verkan meddelas till förmån för befattningshavarens make i senare

äktenskap.

3 §.

Innehade avliden befattningshavare vid frånfället familjepensionsrätt enligt

bestämmelserna i 1 § detta reglemente för mer än en befattning, skall

familjepension eller familjelivränta för varje befattning utgå enligt för

densamma meddelade bestämmelser, dock med iakttagande av de i 14 §

1 mom. meddelade bestämmelserna rörande sammanträffande av förmåner.

Efter den som enligt reglementet ägde familj epensionsrätt såväl för ordinarie

tjänst som för icke-ordinarie befattning, vilken innehafts med frånträdande

av den ordinarie tjänstens utövande, må dock endast en familjepension

eller en familjelivränta utgå.

s. 227 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

227

4 §.

1 mom. Prövning av fråga om rätt att komma i åtnjutande av familjepension

eller familjelivränta enligt detta reglemente samt fastställande till

beloppet av dylik förmån sker, på därom gjord ansökning, av statskontoret.

Sökande åligger att styrka sådana för statskontoret icke kända omständigheter,

som böra tagas i betraktande vid prövningen av pensionsfrågan.

2 mom. Då pension eller livränta fastställes, skall skriftligt bevis därom

tillställas de till förmånen berättigade.

2 avd. Om familjepension.

Gemensamma bestämmelser.

5 §.

1 mom. Familjepension enligt detta reglemente tillkommer efterlevande

till präst, som vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt eller ägde rätt att

komma i åtnjutande av pension enligt tjänstepensionsreglementet för

präster.

2 mom. Angåendg fördelning av familjepension mellan två eller flera

familjepensionsberättigade stadgas i 7 § 3 mom. och It § 4 mom. 6

6 §.

1 mom. Familjepension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande

fall, rörligt tillägg.

2 mom. Familjepension utgår till därtill berättigad från och med dagen

näst efter den, då befattningshavare avlidit, eller, i fråga om pension till

barn som födes efter faderns död, från och med dén dag, under vilken barnet

fötts, till och med utgången av månaden näst efter den, under vilken

pensionstagaren avlider, eller, där pensionsrätten upphör av annan anledning,

till och med utgången av den månad, under vilken rätten upphört.

3 mom. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller

är föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff,

eller ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast en

tredjedel av den pension, som eljest skolat till honom utgå.

Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av

honom, må statskontoret kunna medgiva sådan anhörig rätt att uppbära

det förverkade pensionsbeloppet eller del därav.

4 mom. Utbetalning av familjepension sker i efterskott enligt de närmare

bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t, statskontoret likväl obetaget

att efter pensionstagarens frånfälle förskottsvis utbetala återstående pensionsbelopp.

s. 228 Kontrollera mot PDF

228

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

Familjepensionens grundbelopp.

7 §.

1 mom. Storleken för år räknat av familjepensionens grundbelopp bestämmes

enligt grunder, som angivas i 2 mom. här nedan, i förhållande

till ett vid befattningshavarens död för honom gällande familjepensionstal,

varom stadgas i 8 §.

2 mom. Vid familjepensionens fastställande beräknas grundbeloppet sålunda,

att det motsvarar,

a) då endast en familjepensionsberättigad finnes eller då de pensiorrsberättigade

utgöras av efterlevande make och frånskild make: familjepensionstalet;
b)

då de pensionsberättigade utgöras av efterlevande make eller frånskild

make samt barn eller av efterlevande make och frånskild make samt

barn: familjepensionstalet ökat med 50 procent, om endast ett barn finnes,

och eljest därutöver med 20 procent för varje ytterligare barn; samt

c) då de pensionsberättigade utgöras av två eller flera barn: familjepensionstalet

ökat med 50 procent, om barnen äro två, och eljest därutöver med

20 procent för varje ytterligare barn.

Sker efter familjepensionens fastställande ändring beträffande antalet

familjepensionsberättigade, skall med tillämpning av de i nästföregående

stycke angivna grunderna bestämmas nytt grundbelopp för familjepensionen

att tillämpas från och med den i 6 § 2 mom. stadgade tidpunkt, då familj

epensionsrätt inträtt eller upphört.

3 mom. Finnas två eller flera familjepensionsberättigade, skall det på

varje tid belöpande grundbeloppet mellan dem fördelas sålunda,

att av grundbelopp, som är gemensamt för efterlevande make eller frånskild

make samt barn eller för efterlevande make och frånskild make samt

barn, maken eller makarna äga åtnjuta så stor del, som motsvarar 80 procent

av familjepensionstalet — dock att frånskild make, som äger pensionsrätt

jämte den avlidnes barn i annat gifte, icke må åtnjuta större del

än som motsvarar 40 procent av familjepensionstalet — samt barnet eller

barnen återstoden,

samt att av grundbelopp eller del därav, som är gemensam för efterlevande

make och frånskild make eller för två eller flera barn, makarna respektive

barnen äga taga lika del.

Har i följd därav, att frånskild make underlåtit att göra ansökning om

pension, till annan familj epensionsberättigad utbetalts större belopp än han

enligt här stadgade grunder bort erhålla, skall därvid bero.

8 §.

1 mom. Familjepensionstalet bestämmes, där ej annat föranledes av stadgandena

i 2 och 3 mom. här nedan, dels av det familjepensionsunderlag,

s. 229 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156.

229

som enligt föreskrifterna i 9 § skall tillämpas, dels ock av antalet tjänstår,

varom förmäles i 10 §, allt enligt följande grunder. Uppgår antalet tjänstår

till minst 30, skall familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget.

Är tjänstårens antal mindre, skall familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget

minskat med V120 för varje full fjärdedel av år, varmed

antalet tjänstår understiger 30.

2 mom. Har för ordinarie tjänst ändring skett beträffande pensionsålder,

familjepensionsunderlag eller för hel tjänstepension erforderligt antal

tjänstår, må familjepensionstalet i fråga om den, som omedelbart före

ändringen innehade tjänsten, likväl icke understiga det belopp, vartill det

skulle hava beräknats, därest ändringen icke ägt rum.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande ordinarie

präst, som utan något sitt förvållande förflyttats till med familjepensionsrätt

enligt detta reglemente förenad tjänst.

3 mom. Där på grund av bestämmelsen i 3 § andra stycket endast eu

familjepension utgår, skall familjepensionstalet för denna motsvara det

högsta av de för de särskilda befattningarna beräknade familj epensionstalen.

i mom. Beräknat familjepensionstal, som icke utgör helt krontal, jämkas

till närmast högre sådant tal.

9 §.

1 mom. Såsom familjepensionsunderlag skall tillämpas det belopp, som

enligt 2 mom. gäller för den familjepensionsberättigade befattning prästen

innehade vid dödsfallet eller från vilken han dessförinnan avgått med rätt

till pension, varom i 1 § 1 mom. b) förmäles.

2 mom. För befattningar, som avses i detta reglemente, skola familjepensionsunderlagen

utgöra de belopp, som här nedan för de särskilda lönegrunderna

angivas.

Lönegrad

Familjepensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Familjepensions-

underlag

kronor

Co 21 ................

* 5 568

Ca 27 ................

3 444

Co 20 .

5 568

Ca 26 ................

3 312

Ca 37 .

4 488

Ca 25 ................

3 180

Ca 33 .

4 128

Ce 26 ................

3 312

Ca 31 ................

3 912

Ce 24 ................

3 048

Ca 29 .

3 696

Ce 22 ................

2 772

Ca 28 .

3 576

Ce 20 ................

2 484

10 §.

Såsom tjänstår räknas vid bestämmande av familjepension

a) tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt tjänstepensionsreglementet

för präster; samt

s. 230 Kontrollera mot PDF

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

b) tid, som från dödsfallet eller avgången ur tjänst må hava återstått

till pensionsålderns inträde, dock att sådan tid ej må räknas såsom tjänstår

beträffande präst, som vid sin död åtnjöt förtidspension.

Rörligt tillägg.

11 §.

1 inom. A familjepensionens grundbelopp eller, där mer än en pension

enligt reglementet åtnjutes å de sammanlagda grundbeloppen utgår rörligt

tillägg under samma förutsättningar och med beräkning enligt samma procenttal,

som gälla angående höjning av månadslön, angiven i de i statens

löneplansförordning intagna grundlönetabellerna.

2 mom. Rörligt tillägg beräknas å grundbeloppet för månad, dock ej å

däri ingående öretal, som överskjuter fullt krontal.

3 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj:t

de tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.

4 mom. Angående fördelning av rörligt tillägg mellan två eller flera

familj epensionsberättigade skall vad i 7 § 3 mom. stadgas om fördelning

av grundbelopp äga motsvarande tillämpning.

3 avd. Om familjelivränta.

12 §.

Familjelivränta enligt detta reglemente tillkommer efterlevande till förutvarande

befattningshavare, varom förmäles i 1 § 1 mom. c). 13

13 §.

1 mom. Familjelivränta motsvarar familjepensionens grundbelopp, dock

att vid beräkning av grundbeloppet familjepensionstalet skall fastställas på

sätt här nedan i 2 mom. stadgas.

1 övrigt skola bestämmelserna i 6 g 2—4 mom. och 7 § 3 mom. äga motsvarande

tillämpning.

2 mom. Familjepensionstalet för livränta bestämmes, där ej annat föranledes

av vad här nedan stadgas, till ett belopp motsvarande så stor del

av det för befattningshavaren senast gällande familjepensionsunderlaget,

som antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår

av det slag, varom i 10 § a) förmäles, utgör av 120 eller — där vid avgången

uppnådda tjänstår, utökade med tid som från avgången må hava återstått

till pensionsålderns inträde, uppgå till mer än 120 fulla eller påbörjade

fjärdedels tjänstår — av det större tal, som uppkommer genom berörda

utökning.

s. 231 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

231

Vid beräkning av tjänstår skall iakttagas att tid, under vilken den avlidne

icke innehaft med familjepensionsrätt förenad befattning och för vilken

han icke enligt vad därom särskilt stadgats bidragit till familj epensioneringen,

i intet fall må tagas i betraktande till större del än två tredjedelar.

1 övrigt skola beträffande familjepensionstalets bestämmande föreskrifterna

i 8 § 2—4 mom. äga motsvarande tillämpning.

4 avd. Om sammanträffande av förmåner.

14 §.

1 mom. Innehade avliden befattningshavare vid frånfället familjepensionsrätt

för mer än en befattning, antingen enligt detta reglemente eller

enligt såväl detta reglemente som andra familjepensionsbeslämmelser, beror

på Kungl. Maj :ts prövning, om och i vad mån de förmåner, vilka tillhöra

endera respektive den enligt detta reglemente utgående familjepension en

eller familjelivräntan, av sådan anledning skola minskas med de till den

andra familjepensionen eller familjelivräntan hörande förmånerna.

2 mom. Innehar efterlevande till den, å vilken detta reglemente äger tilllämpning,

med tjänstepensionsrätt förenad anställning eller åtnjuter han

antingen tjänstepension eller tjänstelivränta eller ock familjepension eller

familjelivränta enligt detta reglemente eller andra familjepensionsbestämmelser

såsom anhörig till annan anställningshavare, skall pensions- eller

livränteförmån, som utgår enligt detta reglemente, där ej Kungl. Maj :t i

särskilt fall annorlunda förordnar, minskas med en fjärdedel, dock högst

med beloppet av den förmån, som föranleder minskningen.

3 mom. I den mån efterlevande till den, å vilken detta reglemente äger

tillämpning, efter den avlidne erhåller förmåner enligt krigsavlöningsreglementet,

må familjepensionsförmåner enligt detta reglemente icke utgå, med

mindre Kungl. Maj :t sådant medgiver.

Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1952.

övergångsbestämmelser.

1. Vid familjepensionsreglementets tillämpning beträffande präst, som

vid statens övertagande den 1 januari 1942 av prästerskapets änke- och

pupillkassa ägde delaktighet i kassan, skola följande särskilda bestämmelser

lända till efterrättelse:

a) För präst, som vid sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt tjänstepension,

må familjepension stalet icke understiga familjepensionsunderlaget

för den tjänst han vid dödsfallet eller avgången med tjänstepension inne
-

s. 232 Kontrollera mot PDF

232

Kungl. Maj:is proposition nr 156.

hade. Har präst, som här avses, haft pensionsrätt enligt 1941 års familjepensionsreglemente

för prästerskapet med ett jämlikt 3 § 1 eller 2 mom.

kungörelsen den 28 november 1941, nr 910, bestämt familj epensionsunderlag,

må familj epe-nsionstalet ej heller understiga motsvarande familj epensionsunderlag

i detta familjepensionsreglemente.

Sistnämnda avvikelse från reglementets bestämmelser skall iakttagas

även i fråga om präst, som jämlikt 2 § nyssnämnda kungörelse varit undantagen

från tillämpningen av 1941 års familjepensionsreglemente för prästerskapet.

Därvid skall så anses, som om prästen varit underkastad nämnda

reglemente. Beträffande nu ifrågavarande präst må i 3 § 2 mom. samma

kungörelse omförmäld, på statskontoret ankommande prövning äga

rum utan hinder av vad i angivna moment sagts rörande framställning

från prästen.

b) Änka äger rätt till familjepension, även om äktenskapet ingåtts efter

det prästen uppnått en levnadsålder av 60 men ej 65 år.

c) För egna arvsberättigade barn skall rätten till familjepension upphöra

först med utgången av det kalenderhalvår, varunder barnet uppnår

21 levnadsår eller dessförinnan träder i äktenskap.

2. Beträffande präst, som omedelbart före reglementets ikraftträdande

var underkastad 1941 års familjepensionsreglemente för prästerskapet,

skola, där ej annat följer än vad i 1 punkten här ovan föreskrivas, följande

särskilda bestämmelser lända till efterrättelse:

a) Har för präst gällt ett jämlikt 5 § 3 mom. 1941 års familjepensionsreglemente

bestämt familjepensionsunderlag, skall för honom tillämpas

motsvarande familj epensionsunderlag i detta familjepensionsreglemente.

b) Har ordinarie präst under 1941 års reglementes giltighetstid övergått

till befattning med lägre familj epensionsunderlag och har därvid för honom

jämlikt 6 § 1 mom. sagda reglemente i familjepensionshänseende blivit

gällande vad för honom i den förra befattningen bestämts, skall för prästen

tillämpas det familjepensionsunderlag, som i detta reglemente motsvarar

familjepensionsunderlaget i 1941 års reglemente för den tidigare innehavda

befattningen.

3. Såsom tjänstår för bestämmande av familjepension skall jämväl tillgodoräknas

-tid, soin må räknas såsom tjänstår enligt bestämmelserna i

1941 års familjepensionsreglemente för prästerskapet. Vid tjänstårsberäkningen

enligt sistnämnda reglemente skall, i stället för vad i 10 § 4 mom.

samma reglemente är stadgat, gälla att pensionsåldern skall anses inträda

enligt bestämmelse i 5 § tjänstepensionsreglementet för präster eller vid

den senare tidpunkt, då pensionsåldern på grund av övergångsbestämmelserna

till tjänstepensionsreglementet må kunna inträda.

4. Vid reglementets tillämpning beträffande den, som innehaft beställning

å reservstat utan att därvid vara underkastad 1941 års allmänna

s. 233 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

233

tjänstepensionsreglemente, må tid för sådant tjänstinnehav tillgodoräknas

sasom tjänstar, ändå att detta ej följer av reglementets bestämmelser.

5. Där jämlikt bestämmelserna i reglementet hänsyn skall tagas till familjepensionstal

för familjepension enligt andra bestämmelser än de i reglementet

innefattade, förstås med familj epensionstal 100/ioe av summan av

beloppet av fasta förmåner och de rörliga tilläggsförmåner, som skulle utgått

under andra kvartalet 1946.

s. 234 Kontrollera mot PDF

234

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Författningsförslag ............................................ 3

I. Inledning. Vissa allmänna synpunkter.......................... 18

A. översynen av prästvalslagstiftningen m. m................... 21

B. Sambandet mellan prästlönereformen och den föreslagna reli
gionsfrihetslagstiftningen

.................................. 23

C. Den kyrkligt-ekonomiska lagstiftningens konstitutionella natur 25

D. Den allmänna anordningen av den nya författningsregleringen 29

II. Förslaget till prästlönereglemente ............................ 30

A. Avlöningsreglementets utformning, benämning m. m......... 30

Prästlönekommittén .................................... 33

Yttranden.............................................. 40

Föredraganden ......................................... 41

B. Specialmotivering till prästlönereglementets olika paragrafer . . 42

1 §. Reglementets tillämpningsområde.................... 43

3 §. Tjänsters inrättande ............................... 45

7 §. Vikariatsförordnande m. m.......................... 47

8 §. Stationeringsort. Ortsgrupper. Hyresgrupper .......... 50

10 §. Prästs skyldighet att uppehålla annan tjänst m. m..... 50

12 §. Ordinarie prästs förflyttningsskyldighet.............. 51

13 §. Ordinarie prästs avgångsskyldighet .................. 52

14 §. Icke-ordinarie prästs entledigande.................... 54

15 §. Prästs rätt till avlöningsförmåner m. m............... 55

17 §. Lönegrader, löneklasser och löneplan ................ 57

22 §. Lön enligt högre löneklass än den vari prästen är

placerad.......................................... 72

23 §. Lönebeloppet inom vederbörande löneklass............ 73

25 §. De fall, då löneavdrag skall tillämpas................ 73

26 §. Semester ......................................... 78

27 §. Semesterersättning................................. 79

29 §. Tjänstedubbleringsarvode........................... 70

30 §. Särskilda ersättningar .............................. 82

s. 235 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156. 235

Sid.

31 §. Kallortstillägg ..................................... 99

32 §. Språktillägg ....................................... 104

33 §. Prostarvoden ...................................... 108

34 §. Tjänstebostad m. m................................ 112

35 §. Bränslekostnadsgottgörelse, ersättning för gulden fas
tighetsskatt

m. m...............................•... 113

37—44 §§. Sjukvård m. ra................................. 117

46 §. Beräkning och utbetalning av kontanta löneförmåner .. 119

47 §. Prästs skyldighet att underkasta sig ändring i avlönings
bestämmelserna

.................................. 121

48 §. Bestämmande av avlöningsförmåner för innehavare av

arvodesbefattning.................................. 125

Övriga paragrafer i förslaget till prästlönereglemente........ 126

Övergångsregleringen .................................... 126

III. Förslaget till tjänste- och familjepensionsreglementen för präster 133

1949 års riksdags beslut .................................... 133

Prästlönekommitténs förslag ................................. 133

Yttrandena ................................................. 137

Föredraganden .............................................. 138

IV. Övriga författningsförslag .................................. 140

Förslaget till lag om upphävande av lagen den 9 december 1910 etc. 140

Förslaget till prästlönekostnadsförordning..................... 141

Förslaget till lag angående ändring i kyrkofondslagen .......... 145

Förslaget till ändring i lagen om kyrkomusiker.................. 146

Förslaget till lag om ändringar i ecklesiastik boställsordning .... 147

Förslaget till lag ang. ändring av församlingsstyrelselagen ...... 147

Förslaget till lag ang. ändring av domkapitelslagen.............. 147

Förslaget till lag om viss ändring av lagen den 21 november 1925

(nr 456)................................................ 147

V. Finansieringen av kostnaderna för avlöning och pensionering .. 147

Prästlönekommittén.......................................... 151

Yttranden .................................................. 161

Föredraganden .............................................. 164

VI. Kostnadsberäkningar....................................... 170

Prästlönekommittén ......................................... 171

Yttranden .................................................. 171

Föredraganden .............................................. 172

s. 236 Kontrollera mot PDF

236

Kungl. Maj:ts proposition nr 156.

Sid.

VII. Hemställan............................................... 172

Bilagor.

A. Utdrag av direktiven för 1950 års prästvalskommitté.......... 174

B. Utdrag av direktiven för pastoratsindelningssakkunniga ...... 176

C. Prästlönekommitténs förslag till prästiönereglemente.......... 178

D. Prästlönekommitténs förslag till tjänstepensionsreglemente för

präster .................................................. 212

E. Prästlönekommitténs förslag till familjepensionsreglemente för

präster ................................................. 225

SVENSKA

TRYCKERIAKTIEBOLAGET

STOCKHOLM 1951

510574

Doktrin (1)

  1. Ronnie Eklund, Arbetsdomstolen i ljuset av Langborgerfallet, JT 1989/90 nr 2-3 s. 390, på s. 393

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1951:321 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående löneoch pensionsreglering för präster m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. JT 1989/90 s. 390 Ronnie Eklund, Arbetsdomstolen i ljuset av Langborgerfallet s. 393 i texten