Sök i Ratio Lex

Angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan, m. m

13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:16, Angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 16.

1

Nr 16.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse i

vissa fall från betalningsskyldighet till kronan,

m. m.; given Stockholms slott den 22 december 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås under punkterna l:o—5:o att i sammanlagt tolv

fall vissa gäldenärer skola befrias från dem åvilande betalningsskyldighet till

kronan. Vidare förordas under punkt 6:o att en i Stockholms läns kristidsstyrelses

räkenskaper föreliggande brist, vilken uppkommit genom oegentligheter

av en hos styrelsen anställd tjänsteman, skall avskrivas. Under

punkt 7 :o slutligen föreslås, att domänstyrelsen skall bemyndigas medgiva

nedsättning i arrendeavgiften för en av styrelsen utarrenderad lcronoegendom.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 16.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

22 december 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler framställningar

i fråga om befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan,

avskrivning av en i Stockholms läns kristidsstyrelses räkenskaper föreliggande

brist och arrendelindring för kronoegendomen 5/8 mantal Näversjö nr

1 i Bäckebo socken, Kalmar län, samt anför därvid.

1 :o.

Vid virkesauktion i Sollefteå den 16 oktober 1925 såldes från dåvarande

Malgomajs revir till hemmansägaren Anders Gustaf Westerlund i Tresund

16 273 träd å rot efter 55 öre per träd för 8 950 kronor 15 öre. För Westerlunds

betalningsskyldighet tecknades borgen av K. A. Johansson i Tresund

och N. A. Callin i Vilhelmina intill ett belopp av 3 500 kronor samt av hemmansägarna

F. L. Johansson i Sandvik och Oskar Gustafsson i Tresund intill

ett belopp av 5 500 kronor.

Sedan Westerlund den 29 maj 1926 blivit försatt i konkurs, i vilken kronans

fordran å 8 950 kronor 15 öre bevakades utan att giva någon utdelning,

inbetalade Callin den 13 oktober 1926 3 500 kronor jämte ränta 35 kronor.

F. L. Johansson och Gustafsson lagsöktes sedermera å kronans resterande

fordran, 5 450 kronor 15 öre jämte ränta. Vid exekutiva auktioner å deras

fastigheter avgavs icke något antagbart anbud å Johanssons fastighet. Av

köpeskillingen för Gustafssons fastighet utgick icke något belopp till täckande

av kronans sistnämnda fordran.

Borgensmannen F. L. Johansson har den 27 november 1947 avlidit utan

att efterlämna annan egendom än obetydliga lösören; behållningen i boet

var 502 kronor. Dödsboet efter honom har den 25 april 1950 försatts i konkurs.

I denna ha icke ens konkurskostnaderna blivit täckta, varför konkursen

handlagts enligt 185 § konkurslagen och avskrivits den 15 maj 1950.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har domänstgrelsen i skrivelse

den 2 september 1950 hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för efterskänkande

av ifrågavarande fordran, utgörande 5 450 kronor 15 öre jämte

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

3

därå sedan förfallodagen den 15 augusti 1926 upplupna räntor. Domänstyrelsen,

som upplyser, att kronans fordran vid olika tillfällen bevakats utan

att gäldenärerna ägt tillgångar till gäldande av någon del därav, anför till

stöd för sin framställning, att det icke finnes någon utsikt att nu eller framdeles

hos gäldenärerna utfå ens någon del av kronans fordran. Enligt av

styrelsen från vederbörande landsfiskal infordrade uppgifter den 16 maj

1949 och den 24 augusti 1950 sakna nämligen både Westerlund och Gustafsson

fortfarande utmätningsbara tillgångar. I övrigt framgår av domänstyrelsens

skrivelse och handlingarna i ärendet att Westerlund och Gustafsson,

som numera äro bosatta den förre å pensionärshemmet i Lövliden och den

senare i Lomsjökullen, äro födda den 17 augusti 1878 respektive den 1 februari

1885 samt att Westerlund icke har annan inkomst än sin folkpension.

Statskontoret har i remissutlåtande den 15 september 1950 anfört, att ämbetsverket

icke har något att erinra mot bifall till domänstyrelsens framställning.

Härför erfordras emellertid riksdagens medverkan.

Departementschefen.

Såsom domänstyrelsen anfört synes det icke finnas någon utsikt att nu

eller framdeles utfå kronans fordran hos Westerlund och Gustafsson. Med

hänsyn härtill biträder jag styrelsens hemställan, att nämnda personer skola

befrias från vidare betalningsskyldighet i anledning av ifrågavarande virkesköp.

Härför erfordras emellertid riksdagens samtycke.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen medgiva

att förenämnda Anders Gustaf Westerlund och Oskar Gustafsson

må befrias från vidare betalningsskyldighet till kronan

i anledning av ifrågavarande virkesköp.

2:o.

Den 18 januari 1929 inköpte J. Hårdén i Oxberg för 1 krona 42 öre per

träd en post om 15 591 träd av 1928 års stämpling å kronoparken Granådalen

i Särna revir. För köpeskillingen, 22 139 kronor 22 öre, hade borgen tecknats

av A. Hedin och S. Maria Andersson, båda i Oxberg. Köpeskillingen förföll

till betalning den 15 augusti 1929. Den 13 augusti 1929 försattes Hårdén i

konkurs. I denna erhöll kronan år 1931 för sin fordran utdelning med 6 534

kronor 87 öre, varjämte ett belopp av 2 070 kronor avräknades för virke,

som kronan återtagit. Borgensmännen, av vilka Maria Andersson var hustru

till J. Hårdén, förpliktades genom länsstyrelsens i Kopparbergs län utslag

den 14 september 1929 att till kronan utgiva förenämnda köpeskilling. A.

Hedin försattes i konkurs, som avslutades i december 1930 utan utdelning

för kronans fordran.

I skrivelse den 26 augusti 1950 har domänstyrelsen med överlämnande av

handlingarna i ärendet hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för avskriv
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 16.

ning av ifrågavarande fordran, utgörande ett kapitalbelopp av 13 534 kronor

35 öre jämte upplupen ränta, som den 1 juni 1947 uppgick till 15 185 kronor

67 öre. Domänstyrelsen framhåller, att möjlighet icke finnes att utfå

ens någon del av kronans fordran. I övrigt anför styrelsen till stöd för sin

framställning i huvudsak följande.

För brytande av preskription ha krav vid olika tillfällen framställts mot

samtliga gäldenärer, vilka vid varje sådant tillfälle saknat utmätningsbara

tillgångar. J. Hårdén, som var född år 1878, avled den 1 juni 1947 och efterlämnade

såsom dödsbodelägare änkan Maria Hårdén och fyra barn. Tillgångar

saknades i boet och såsom skuld till domänstyrelsen jämte räntor per den

1 juni 1947 upptogs i bouppteckningen den 5 juli 1948 ett belopp av 28 720

kronor 2 öre. På grund härav blev dödsboet den 15 juli 1948 försatt i konkurs,

vilken avskrevs den 3 augusti samma år enligt bestämmelserna i 185 §

konkurslagen.

A. Hedin, som var född år 1869, avled den 22 februari 1949 efterlämnande

såsom dödsbodelägare två gifta döttrar. Enligt bouppteckningen den 4 mars

1950, däri kronans fordran icke fanns angiven, utgjorde behållningen 142

kronor, utgörande egendom, som ej kunnat tagas i mät hos den avlidne.

Änkefru Maria Hårdén, som nu bor hos en ogift dotter i Stockholm, saknar

tillgångar och är på grund av sin ålder, 59 år, oförmögen att försörja

sig själv.

I remissutlåtande den 8 september 1950 anför statskontoret, att ämbetsverket

icke har något att erinra mot bifall till domänstyrelsens framställning.

För avskrivning torde emellertid erfordras riksdagens medverkan.

Departementschefen.

Då jag icke har något att invända mot vad domänstyrelsen föreslagit i

ärendet hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva

att den i domänstyrelsens förevarande framställning angivna

fordran å 13 534 kronor 35 öre jämte upplupen ränta

må avskrivas.

3:o.

Genom kontrakt den 2 november 1928 upplät domänstyrelsen för tiden

den 14 mars 1929—den 14 mars 1944 på arrende till Ingeborg Olsson arrendelotten

nr 2 av kronoegendomen Ribbingelund nr 2 om 53/s mantal i Kjula

socken, Södermanlands län, mot en årlig arrendesumma av 1 925 kronor. I

kontraktet föreskrevs bl. a. att de byggnader och anläggningar, som vid tillträdet

funnos å egendomen, ävensom de, vilka tillkommo under arrendetiden,

skulle underhållas av arrendatorn. Vidare skulle alla den arrenderade egendomen

åvilande skatter och onera betalas av arrendatorn utan avkortning å

arrendeavgiften.

Den 1 april 1931 transporterades kontraktet å Adolf Andersson. För kontraktsbestämmelsernas

behöriga fullgörande gingo ingenjören J. W. Jutte,

Kopparverket, Hälsingborg, och lantbrukaren Gustaf Andersson, Konungsö,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 16.

5

Stora Sundby, i borgen såsom för egen skuld. Enär Adolf Andersson icke

kunde förmås att gälda förfallande arrendeavgälder uppsades kontraktet att

gälla den 2 november 1933. Den 22 och 24 november samma år hölls laga avoch

tillträdessyn å egendomen. Därvid påsynades brister till ett belopp av

12 168 kronor 95 öre.

Genom dom av Rekarne tingslags häradsrätt den 5 februari 1936 förpliktades

Adolf Andersson och Gustaf Andersson att, gemensamt eller vilken bäst

gälda gitte, genast till kronan utgiva 15 636 kronor 18 öre, utgörande oguldna

arrendeavgälder, husröteersättning och oguldna utskylder, jämte ränta

ävensom att gottgöra kronan rättegångskostnaderna med sammanlagt 82

kronor 75 öre.

Genom utslag den 27 december 1935 ålade rådhusrätten i Hälsingborg

Jutte att till kronan genast utgiva 14 140 kronor 67 öre jämte ränta ävensom

att ersätta kronan dess kostnader å målet med 170 kronor.

Med överlämnande av handlingarna i ärendet har domänsiijrelscn i skrivelse

den 2 juni 1950 hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för avskrivning

av kronans förenämnda fordran hos samtliga tre gäldenärer. Av skrivelsen

och därvid fogade handlingar framgår, att domänstyrelsen vid ett flertal

tillfällen sökt utfå kronans fordran hos gäldenärerna men att dessa saknat

utmätningsbara tillgångar. Vidare har Gustaf Andersson, som varit

försatt i konkurs, i en till domänstyrelsen inkommen skrift den 9 mars 1950

anhållit om befrielse från den honom åvilande skulden. Enligt domänstyrelsens

mening torde utsikter saknas att hos någon av gäldenärerna utfå ens

någon del av kronans fordran. Med hänsyn till gäldenärernas ålder och övriga

omständigheter anser domänstyrelsen det icke heller vara sannolikt, att

någon av dem i framtiden kan fullgöra sin betalningsskyldighet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas i övrigt bland annat följande:

Förre lantbrukaren Gustaf Andersson är född år 1874 och bosatt å Konungsö,

Västermo socken. Han saknar tillgångar och hans enda inkomst är

folkpension å 83 kronor per månad, vartill kommer kost och logi för det

arbete han kan utföra åt fröken Alma Bergström, Konungsö, med vilken han

sammanbor sedan många år tillbaka.

Förre arrendatorn Adolf Andersson, som är född år 1881, saknar enligt

bevis den 31 mars 1949 utmätningsbara tillgångar och resterar för övrigt

sedan flera år tillbaka för oguldna utskylder, vilka icke kunnat uttagas på

grund av bristande tillgångar. Han är numera bosatt i Uppsala.

Ingenjören J. W. Jutte, född år 1883 och bosatt i Landskrona, har varit anställd

vid AB Förenade Superfosfatfabriker. Under denna anställning kunde

han på grund av sviterna efter ett olycksfall i arbetet, som drabbat

honom den 22 juni 1928, icke erhålla full lön. Han åtnjuter numera enligt

bevis den 12 april 1949 pension. Han taxerades år 1948 till statsskatt för

ett belopp å 7 590 kronor. Enligt taxeringslängden erhöll Jutte ett extra

avdrag på 300 kronor för ömmande omständigheter. Han saknar förmögenhet

och hans hustru har icke någon inkomst. På grund av Juttes sjukdom

och skuldsättning lärer den honom tillförsäkrade pensionen utgöra

existensminimum för honom och hans hustru.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Statskontoret har i remissutlåtande den 16 juni 1950 förklarat, att ämbetsverket

icke har något att erinra mot bifall till domänstyrelsens framställning.

Departementschefen.

I likhet med domänstyrelsen och statskontoret finner jag mig böra förorda,

att Adolf Andersson och Gustaf Andersson samt Jutte skola befrias

från skyldigheten att erlägga de belopp, som de enligt Rekarne tingslags

häradsrätts dom den 5 februari 1936 respektive rådhusrättens i Hälsingborg

utslag den 27 december 1935 ålagts att utgiva till kronan. Jag förordar därför

att ifrågavarande fordringar skola avskrivas. Frågan bör emellertid

underställas riksdagens prövning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva

att förre arrendatorn Adolf Andersson och förre lantbrukaren

Gustaf Andersson samt ingenjören J. W. Jutte må

befrias från vidare betalningsskyldighet till kronan på

grund av Rekarne tingslags häradsrätts dom den 5 februari

1936 och rådhusrättens i Hälsingsborg utslag den 27 december

1935.

4:o.

Under åren 1925—1947 arrenderade Erik Teodor Jansson av Kungl. Maj :t

och kronan skogsjordbruken Driften och Klippan litt. E inom Villingsbergs

revir. Från den 14 mars 1947 uppläts skogsjordbruket Tomasbråten å samma

kronopark på arrende till honom för tiden till den 14 mars 1950. Då

Jansson på grund av sjukdom icke förmådde fullgöra arrendevillkoren,

hävdes dock arrendeavtalet redan den 14 mars 1949. Under hela arrendetiden

1925—1949 fullgjorde Jansson endast 1 619 dagsverken åt reviret. På

grund härav kunde Jansson icke tillerkännas pension vid arrendets upphörande.

Vid avträdessyn den 27 maj 1949 å skogsjordbruket Tomasbråten

fastställdes ett bristbelopp å 1 304 kronor 92 öre, som Jansson skulle erlägga

till kronan. Efter avdrag av ersättning för vissa förbättringar, som Jansson

utfört, blev hans skuld till kronan 1 237 kronor 52 öre. Jansson är numera

bosatt vid Mobråten, Degerfors, och anställd vid Håkansbols Cementvarufabrik.

I en av domänstyrelsen med skrivelse den 26 september 1950 överlämnad

skrift har Jansson anhållit att på grund av sjukdom och medellöshet få

skuldbeloppet nedsatt till 500 kronor. Han ämnade i så fall försöka anskaffa

detta belopp genom upplåning.

Enligt ett vid domänstyrelsens skrivelse fogat intyg av vederbörande provinsialläkare

har Jansson, som är född år 1886, nedsatt arbetsförmåga på

grund av sjukdom. I övrigt framgår av den i ärendet verkställda utredningen,

att Jansson har fem hemmavarande barn, varav tre äro minderåriga,

att han åtnjuter egnahemslån å den fastighet, som han bebor, samt

att han saknar utmätningsbara tillgångar. Enligt uppgift av Janssons ar
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

7

betsgivare utför han genomsnittligt 3 å 4 dagsverken i veckan mot en avlöning

av 14 å 15 kronor per dag.

Domänstyrelsen anför, att Jansson icke torde vara i stånd att ens till någon

del gälda sin skuld till kronan, samt hemställer, alt åtgärder måtte vidtagas

för att befria honom från hela den förenämnda skulden, 1 237 kronor

52 öre.

Statskontoret, som i ärendet inhämtat yttrande av sin ombudsman, anför

i remissutlåtande den 13 oktober 1950, att statskontoret finner sig icke

kunna tillstyrka domänstyrelsens förslag att Jansson helt skall befrias från

att erlägga den ifrågavarande skulden. På grund av föreliggande omständigheter

vill emellertid ämbetsverket icke motsätta sig att Jansson, sedan han

inbetalat det erbjudna beloppet, befrias från vidare betalningsskyldighet.

Härför erfordras emellertid riksdagens medgivande.

Statskontorets ombudsman erinrar i sitt yttrande om att det av handlingarna

i ärendet framgår, att Jansson saknar utmätningsbara tillgångar,

samt framhåller, att det knappast förefaller troligt, att Jansson skulle, som

han tänkt sig, kunna upplåna 500 kronor. I betraktande härav och med

hänsyn till övriga föreliggande omständigheter anser sig ombudsmannen

icke böra framställa någon erinran mot domänstyrelsens föreliggande förslag.

Departementschefen.

Såsom domänstyrelsen framhållit torde Jansson med hänsyn till de i

ärendet föreliggande omständigheterna icke vara i stånd att ens till någon

del gälda sin skuld till kronan. Jag förordar därför att det i domänstyrelsens

framställning angivna beloppet skall avskrivas. Denna fråga bör emellertid

underställas riksdagens prövning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva

att förre arrendatorn Erik Teodor Janssons ifrågavarande

skuld till kronan å 1 237 kroonr 52 öre må avskrivas.

5:o.

I samband med omorganisationen av lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen

den 1 juli 1948 beslöts, att den av egnahemsstyrelsen omhänderhavda

arrendeegnahcmsverksamheten skulle överföras till de vid samma tidpunkt

inrättade lantbruksnämnderna.

Lantbruksstyrelsen anför i skrivelse den 11 oktober 1949, att egnahemsstyrelsen

innan förvaltningen av arrendeegnahemmen överlämnades till lantbruksnämnderna

sökt att hos förutvarande arrendatorer indriva utestående

arrendeavgifter samt vissa andra avgifter. Därvid hade, såvitt nu är i fråga,

ett sammanlagt belopp av 10 943 kronor 33 öre avseende sju arrendeegnahem

visat sig ej kunna indrivas på grund av bristande betalningsförmåga hos

arrendatorerna. Av sagda belopp belöpa 10 509 kronor 84 öre på arrendeavgifter

och 373 kronor 49 öre på förskotterade avgifter i enlighet med följande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl.

Maj:ts proposition

nr 16.

sammanställning, vari jämväl medtagits upplupna dröjsmålsräntor å nyss-

nämnda arrendeavgifter.

Arrendator

Arrendeavgifter

Ränta

Förskotterad

vägskatt m. m.

1.

A. E. Andersson....,

..... 900: —

333: 54

2.

E. Johansson .......

..... 1 158: 27

314:47

3.

K. V. Dahlin........

..... 1 182: 46

353: 08

15: 32

4.

J. A. E. Andersson .

..... 1 465: —

332: 56

39:84

5.

T. G. Dahlberg.....

..... 2 154: —

333: 01

318:33

6.

J. L. Juhlin........

..... 1 006: 03

46: 88

7.

H. Wahlstedt........

..... 2 704: 08

320: 70

10 569:84

2 034: 24

373: 49

8. Vidare anmäler lantbruksstyrelsen i skrivelse den 14 november 1949,

att ytterligare en förutvarande arrendator, J. A. Johansson, resterar för

oguldna arrendeavgifter å 2 192 kronor 66 öre jämte dröjsmålsränta till ett

belopp av 512 kronor 86 öre ävensom för av egnahemsstyrelsen förskotterad

vägskatt å 66 kronor 45 öre.

Lantbruksstyrelsen hemställer i sina skrivelser om bemyndigande att avskriva

de ifrågavarande utestående arrendeavgifterna jämte räntor ävensom

förskotterade skatter och andra avgifter. Till stöd för sina framställningar

åberopar styrelsen i ärendena verkställda utredningar angående gäldenärernas

ekonomiska förhållanden m. in. Av de handlingar, som styrelsen

överlämnat, framgår bland annat följande.

1. A. E. Andersson erhöll år 1936 arrenderätten till arrendeegnahemmet

Lusseslätt i Vaksala socken och lämnade arrendet år 1938. Andersson, som

är född år 1898, bor vid Sätra gård, Mälarhöjden, och är anställd vid denna

gård mot en timlön av 1 krona 72 öre. Därutöver har han ingen inkomst

och saknar utmätningsbara tillgångar. Hans hustru är sjuklig och har ej

förvärvsarbete. För barn i ett tidigare äktenskap betalar Andersson underhållsbidrag

med 35 kronor i månaden.

2. E. Johansson, som är 68 år, erhöll år 1936 arrenderätten till arrendeegnahemmet

Rabo i Irsta socken och lämnade arrendet år 1940. Av en den 7

april 1948 verkställd undersökning framgår att Johansson då var anställd

som nattvakt vid Svenska Metallverken, Skultuna, med en månadsinkomst

av 320 kronor efter avdrag av källskatt. Han har hustru att försörja och anser

sig sakna förmåga att gälda skulden.

3. K. V. Dahlin är bosatt i Thorskog, Lilla Edet. Han erhöll år 1937 arrenderätten

till arrendeegnahemmet Berghäll i Säve socken och lämnade arrendet

år 1940. Dahlin, som är född år 1898, saknade utmätningsbara tillgångar

vid en undersökning som verkställdes den 6 april 1948. Han innehade då anställning

som fabriksarbetare hos Elektrokemiska aktiebolaget i Bohus.

4. J. A. E. Andersson erhöll år 1937 arrenderätten till arrendeegnahemmet

Ekeberg i Kolbäcks socken och lämnade arrendet år 1942. Av en den 28 april

1948 verkställd undersökning framgår bland annat, att Andersson då hade

anställning såsom kördräng vid Söderlänna säteri i Länna socken med en

arbetsförtjänst av cirka 325 kronor i månaden. Andersson, som vid undersökningen

ej ägde utmätningsbar tillgång, har försörjningsplikt gentemot

hustru och tre minderåriga barn. Han har uppgivit sig sakna möjlighet att

gälda skulden vare sig på en gång eller genom avbetalningar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 16.

5. T. G. Dahlberg med nuvarande adress Säbygård, Mälaraspö, erhöll år

1938 arrenderätten till arrendeegnahemmet Söderbacka i Aspö socken och

lämnade arrendet år 1944. Dahlberg är numera anställd som jordbruksarbetare

å Säby gård i Aspö socken. Enligt en den 29 april 1948 verkställd undersökning

saknar Dahlberg utmätningsbara tillgångar och torde ej ha möjlighet

att gälda sin ifrågavarande skuld.

6. J. L. Jnhlin erhöll år 1939 arrenderätten till arrendeegnahemmet Häggholmen

i Kolbäcks socken och lämnade arrendet år 1947. Av undersökning

den 26 maj 1948 framgår bl. a. att Juhlin den 31 maj samma år skulle

anställas hos Västmanlands läns skogsägareförening med en veckoavlöning

av omkring 95 kronor. Han hade försörjningsplikt gentemot hustru och

fem minderåriga barn i åldern 3—14 år. Vid sidan av skulden till staten för

oguldna arrendeavgifter hade han småskulder till ett sammanlagt belopp av

omkring 2 000 kronor och saknade utmätningsbara tillgångar.

7. H. Wahlstedt erhöll år 1939 arrenderätten till arrendeegnahemmet Jädra

i Västerås stad och lämnade arrendet år 1945. Wahlstedt har därefter arrenderat

jordbruksfastigheten Kvarnfallet i Skedevi socken med postadress

Hävla. Inkomsten på arrendet, omkring 5 000 kronor om året, åtgick helt

till försörjning av hustru och tre minderåriga barn. Utmätningsbara tillgångar

saknades enligt av polismyndigheten den 10 januari 1949 verkställd undersökning.

Wahlstedt har våren 1949 lämnat arrendet av Kvarnfallet och

lär nu vara jordbruksarbetare i trakten av Norsholm.

8. J. A. Johansson, med nuvarande adress Vilhelmsgatan, Mellerud, erhöll

år 1937 arrenderätten till arrendeegnahemmet Tågabo i Holms socken

och lämnade arrendet år 1941. Vid en den 10 april 1948 verkställd utredning

saknade Johansson utmätningsbara tillgångar. Han hade då tillfällig

anställning såsom kommunalarbetare i Mellerud. I denna anställning åtnjöt

han en lön av omkring 85 kronor per vecka. Johansson förklarade sig vara

ur stånd att betala ifrågavarande skuld, då hans inkomst icke räckte till

mer än det nödvändigaste för familjens uppehälle.

I ärendena har statskontoret den 3 februari 1950 avgivit infordrade utlåtanden.

Ämbetsverket tillstyrker bifall till lantbruksstyrelsens framställningar

om avskrivning av de oguldna beloppen samt framhåller, att ärendena

synas böra underställas riksdagens prövning.

Departementschefen.

Vad i ärendena förekommit synes giva vid handen, att utsikterna att av

gäldenärerna erhålla likvid för de ifrågavarande beloppen äro ringa. Med

hänsyn härtill tillstyrker jag styrelsens förslag att kronans ifrågavarande

fordringar skola avskrivas. Härför erfordras emellertid riksdagens samtycke.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva

att de i det föregående omnämnda förutvarande arrendalorerna

A. E. Andersson, E. Johansson, K. V. Dahlin, J. A.

E. Andersson, T. G. Dahlberg, J. L. Juhlin, H. Wahlstedt

och J. A. Johansson må befrias från dem åvilande betalningsskyldighet

för de i lantbruksstyrelsens förevarande

framställning angivna arrendeavgifterna jämte ränta ävensom

förskotterade skatter och andra avgifter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

6:o.

Genom lagakraftvunnen dom den 29 april 1949 liar Stockholms rådhusrätt

funnit förutvarande kansliföreståndaren vid kristidsstyrelsen i Stockholms

län Erik Berggren skäligen böra ersätta kristidsstyrelsen en brist i

styrelsens kassa å 6 634 kronor 77 öre, vilken uppkommit genom vissa

oegentligheter av Berggren, samt förpliktat Berggren att till kristidsstyrelsen

utgiva sagda belopp jämte fem procent årlig ränta därå från den 21

januari 1949 till skeende betalning. Sedermera har konstaterats, att Berggren

brustit i redovisning av ytterligare ett belopp av 20 kronor, varför

bristen uppgår till sammanlagt 6 654 kronor 77 öre.

I skrivelse den 20 juni 1950 har dåvarande statens livsmedelskommission

hemställt, att Kungl. Maj:t måtte förordna om avskrivning av den ifrågavarande

i kristidsstyrelsens räkenskaper balanserade bristen. Kommissionen

har därvid överlämnat en av kristidsstyrelsen till kommissionen ingiven

framställning i ärendet, varvid fogats en av P. Eric Berggren i egenskap av

förmyndare för Erik Berggren gjord ansökning om avskrivning av förenämnda

belopp. Av handlingarna i ärendet framgår att Erik Berggren, vilken

är född år 1888, vårdas å Beckomberga sjukhus samt att han är gift.

Enligt ett vid nyssnämnda ansökan fogat den 21 december 1949 dagtecknat

intyg av stadsfogdeassistenten Gösta Eriksson, Enskede, måste makarna

Berggrens lösörebo anses vara av den beskaffenhet att detsamma enligt bestämmelserna

i utsökningslagen bör undanskiftas vid eventuell utmätning.

Statskontoret anför i remissutlåtande den 29 juni 1950, att ämbetsverket

— därest genom utmätningsförsök ådagalägges, att tillgång saknas till gäldande

av någon del av ifrågavarande fordran — med hänsyn till föreliggande

omständigheter icke vill motsätta sig, att åtgärder vidtagas för avskrivning

av bristen i kristidsstyrelsens räkenskaper. För avskrivningen

torde emellertid krävas medgivande av riksdagen.

Departementschefen.

I anslutning till den av livsmedelskommissionen gjorda framställningen

förordar jag att kristidsstyrelsens i Stockholms län fordran hos Erik Berggren

å tillhopa 6 654 kronor 77 öre jämte ränta skall efterskänkas och att i

samband därmed den i kristidsstyrelsens räkenskaper föreliggande bristen

å samma belopp skall avskrivas. Med hänsyn till Berggrens sjukdom och

den i ärendet företedda utredningen angående dennes ekonomiska förhållanden

torde det nämligen enligt min mening icke finnas någon utsikt att

av Berggren utfå ens någon del av nämnda belopp. Frågan torde emellertid,

såsom statskontoret framhållit, böra underställas riksdagens prövning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva

att förutvarande kansliföreståndaren Erik Berggrens i det

föregående angivna skuld till kristidsstyrelsen i Stockholms

län å 6 654 kronor 77 öre jämte ränta må efterskänkas

samt att i samband därmed den i kristidsstyrelsens räkenskaper

föreliggande bristen å nämnda belopp må avskrivas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16. 11

7 :o.

Kronoegendomen % mantal Näver sjö nr 1 i Bäckebo socken, Kalmar

län, är för tiden den 14 mars 1930—den 14 mars 1956 utarrenderad till

J. Percy Olsson. Egendomen, som ligger intill den s. k. Näversjön, har en

areal av 57,02 hektar, varav 21,21 hektar åker, 27,61 hektar betesmark och

8,20 hektar sidvallsäng. Den årliga avgälden är fastställd till dels 16 hektoliter

råg, 21 hektoliter havre och 79y2 kilogram smör, att lösas med penningar

efter senast för länet fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan,

dels ock därutöver 700 kronor. För arrendeåret den 14/3 1949—

den 14/3 1950 uppgick arrendeavgiften till 1 718 kronor 93 öre.

I en av domänstyrelsen med utlåtande den 2 juni 1950 överlämnad skrift

har Olsson anhållit, att den årliga arrendeavgälden — räknat från och med

år 1947 — skall nedsättas »med omkring hälften». Domänstyrelsen har

tillika överlämnat yttranden av jägmästaren i Kalmar revir, statens lantbruksingenjör

i Kalmar län samt domänintendenten i Kristianstads med

flera län. Vid Olssons ansökning finns fogat ett av två skiftesgodemän utfärdat

intyg. Slutligen har statskontoret den 16 juni 1950 avgivit infordrat

remissutlåtande i ärendet.

Arrendcitorn Olsson anför till stöd för sin framställning i huvudsak följande.

Den sänkning av Näver sjön, som utfördes för några år sedan, har visat

sig otillräcklig. Sålunda är alltjämt större delen av gårdens åker, särskilt

den närmast sjön belägna, så gott som obrukbar på grund av årligen återkommande

översvämningar. Dessa börja tidigt på hösten, många gånger

innan skörd och höstplöjning verkställts, och vara till långt fram på våren.

Det går därför givetvis icke att bruka dessa åkrar på ett rationellt

sätt och motarbeta ogräsfloran. På grund av åkrarnas försumpning är

det omöjligt att så höstsäd, och gräsvallarna taga oftast stor skada. Det

enda, som över huvud taget går att så, är vårsäd, och detta måste ske så

sent som i slutet av maj eller början av juni. Vårsäden mognar så sent

att den oftast skadas av frost. Gårdens åkerareal, 21 hektar, är i och för

sig så stor, att traktor skulle kunna anskaffas. På grund av åkrarnas sanka

beskaffenhet är det emellertid omöjligt att under någon del av året

använda traktor, vilken annars skulle kunna användas även för andra

ändamål än körslor, såsom för drift av hackelseverk, vedkap med mera.

Dessa sysslor måste nu utföras med manuell arbetskraft, vilket ställer isig

betydligt dyrare än maskinkraft. År 1947 gjordes ansökan om att få sjön

ytterligare sänkt. De erforderliga förarbetena för sjösänkningen äro dock

ännu ej avslutade.

Jägmästaren i Kalmar revir tillstyrker en skälig nedsättning av arrendeavgälden,

därest icke redan vid dennas fastställande hänsyn tagits till de

av arrendatorn för en arrendesänkning andragna förhållandena. I övrigt

anföres, att nedsättningen bör beräknas med ledning av de av lantbruksingenjören

i ärendet lämnade uppgifterna.

Jämväl lantbruksingenjören i Kalmar län tillstyrker den av arrendatorn

gjorda ansökningen. Till stöd härför anföres i huvudsak följande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

Efter ansökan av kronan har förordnats om syneförrättning enligt vattenlagen

för sänkning av den så kallade Näversjön i och för förbättrad torrläggning

av mark inom bland annat Näversjö gård. Förrättningen är under

handläggning och kommer att avslutas snarast möjligt. Av de verkställda

undersökningarna framgår, att Näversjö gård ingår i företaget med 16,30

hektar åker och 6,06 hektar äng och betesmark. Av denna åkerareal är ett

område om 9,« hektar så vattensjukt, att det för närvarande är obrukbart

som åker. Övrig i företaget ingående åkerareal å Näversjö gård har en torrläggning

av 80—90 procent av full torrläggning. Nämnda åkerareal är belägen

på flera platser och ej i ett sammanhang, varför ej heller denna åkerareal

kan utnyttjas ekonomiskt som åker.

Domänintendenten, som medger att åkermarken försämrats efter arrendetidens

början, anser en nedsättning av det årliga arrendet till 1 200 kronor

från och med arrendeåret 1950/51 motiverad. Domänintendenten upplyser

vidare, att jämväl två ledamöter i arrendeuppskattningsnämnden,

nämndemannen A. Nilsson i Stensholm och riksdagsmannen A. Jonsson i

Skedsbygd, vilka besökt egendomen, ansett nämnda belopp utgöra skäligt

årsarrende. Omräkning i markegångspersedlar bör enligt domänintendenten

icke ske, då kvaliteten av den spannmål, som skördas på denna egendom,

ej motsvarar den som beräknas i markegångstaxan. Vidare bör retroaktiv

nedsättning i arrendet icke medgivas. I övrigt anför domänintendenten

i huvudsak följande.

Den i arrendatorns ansökan omnämnda sjösänkningen har medfört,

att mossjorden satt sig till den grad att vattnet i avdikningsföretagets huvudavlopp

nu står i jämnhöjd med markytan och ej kan sjunka undan

utan att kanalen ytterligare sänkes. Vidare vitsordas, att större skogsavdikningar

utförts uppströms avdikningskanalen sedan senaste arrendevärderingen

av gården år 1934. Detta har medfört, att en större vattenmängd

måste avbördas genom huvudkanalen, vilket haft till följd, att vattnet stigit

i denna. På våren dröjer det därför en längre tid, innan vattnet sjunker

till sådan nivå, att jorden kan bearbetas.

Domänstyrelsen anför i sitt yttrande att styrelsen i likhet med domänintendenten

finner en nedsättning av arrendeavgiften till 1 200 kronor för

år vara av förhållandena påkallad. Då någon väsentlig förbättring av den

berörda markens torrläggning icke torde uppkomma av sjösänkningen under

återstående arrendetid, bör — såsom ock domänintendenten förutsatt

— arrendenedsältningen, cirka 520 kronor per år, kunna fastställas att

gälla hela kvarvarande upplåtelsetiden, sex arrendeår. Efter en räntefot

av 3 procent skulle nuvärdet av arrendelindringen komma att uppgå till

cirka 2 800 kronor. För den händelse förbättringen av marken emellertid

skulle bliva påtaglig redan före utgången av arrendetiden, vill domänstyrelsen

erinra om stadgandet i 2 kap. 27 § 2 stycket allmänna nyttjanderättslagen,

som tillerkänner en jordägare rätt att höja arrendeavgiften, där

jordägaren fått vidkännas kostnad för torrläggning av mark enligt vattenlagen.

I anslutning till det anförda hemställer domänstyrelsen om bemyndigande

att medgiva skälig nedsättning i arrendeavgiften för ifrågavarande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16.

13

egendom, dock tidigast från och med arrendeåret 1950/51. Styrelsen framhåller

samtidigt att för meddelande av dylikt bemyndigande erfordras riksdagens

samtycke.

Statskontoret har intet att erinra mot bifall till förevarande framställning.

Departementschefen.

Av den i ärendet förehragta utredningen synes framgå att åkerjorden å

den av Olsson arrenderade egendomen försämrats avsevärt efter arrendetidens

början. Med hänsyn härtill anser jag i likhet med domänstyrelsen

och övriga i ärendet hörda myndigheter att en skälig nedsättning av arrendeavgiften

bör medgivas. Jag förordar därför, att domänstyrelsen skall

erhålla bemyndigande att medgiva nedsättning i enlighet med styrelsens

förslag. Styrelsen bör därvid äga föreskriva eventuella villkor för åtnjutande

av dylik arrendelindring. För meddelande av det av mig nu ifrågasatta

bemyndigandet torde riksdagens medgivande böra inhämtas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva

att domänstyrelsen må i enlighet med de i det föregående

angivna riktlinjerna bemyndigas medgiva nedsättning i

arrendeavgiften för kronoegendomen % mantal Näversjö

nr 1 i Bäckebo socken, Kalmar län.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o

—7 :o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Herlitz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:42 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående anordnande av en allmän jordbruksräkning under år 1951. s. 1 i texten
  2. JoU 1951:4 Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan, m. m. s. 5 i texten