Med förslag angående användningen av hästexportberedningens vinstmedel
1951-03-09 · 25 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 20 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1951:162, Med förslag angående användningen av hästexportberedningens vinstmedel
Dokumentets text
1
Kungl. Maj.ts proposition nr 162.
Nr 162.
Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen med förslag angående användningen
av hästexportberedningens vinstmedel;
given Stockholms slott den 9 mars 1951.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
G. E. Sträng.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen framlägges förslag beträffande dispositionen av återstående
del av de vinstmedel, som uppkommit å hästexportberedningens verksamhet
-— i runt tal 5 400 000 kronor.
Av beloppet skall enligt förslaget 1 000 000 kronor användas för att främja
lantbruksmötesverksamheten, likaledes 1 000 000 kronor avsättas till en
fond för främjande av exporten av avelsdjur samt återstoden, cirka 3 400 000
kronor, avsättas till en fond, ur vilken stöd skall utgå till forsknings- och
försöksverksamheten på jordbrukets område.
1
Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 162.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 162.
Utdrag av protokollet över jordbruksårenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 mars 1951.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,
Lingman.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, frågan om användningen
av hästexportberedningens vinstmedel samt anför därvid följande.
Inledning.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 december 1940 tillsatte lantbruksstyrelsen
statens hästexportberedning för att biträda styrelsen vid utarbetandet
av en plan för exporten av hästar under kriget. Beredningen har
fullgjort sitt uppdrag under relativt fria former och i fråga om riktlinjerna
för sin verksamhet efter hand inhämtat direktiv av vederbörande
chef för jordbruksdepartementet. Dessa direktiv ha bland annat inneburit,
att exporten av hästar skulle bedrivas på sådant sätt, att den inhemska
prisnivån på hästar icke komme att drivas i höjden av ett stigande världsmarknadspris.
Det skulle följaktligen tillses, att priserna vid uppköp av
hästar för export anslöto sig till det vid varje tillfälle rådande inhemska
prisläget.
I enlighet härmed ha priserna inom landet på hästar, avsedda för export,
anpassats till gällande inhemska marknadspriser. Samtidigt har emellertid
beredningen strävat efter att erhålla bästa möjliga priser vid exportavslut.
Då världsmarknadspriserna under den tid, då beredningen var verksam,
i allmänhet lågo över den inhemska prisnivån, ha efter hand vinster
uppkommit, vilka fonderats av beredningen.
Genom beslut den 28 juli 1950 har Kungl. Maj :t återkallat beredningens
uppdrag. Beredningens vinstmedel uppgingo vid utgången av år 1950 till
sammanlagt 5 514 813 kronor 25 öre. Bortsett från ett belopp av 134 368
kronor 32 öre, vilket enligt tidigare meddelade beslut skall disponeras för
vissa byggnadsarbeten vid veterinärinrättningen i Skara och för forskningar
rörande hovsjukdomar, ha några föreskrifter rörande användningen av
dessa medel hittills icke utfärdats.
3
Kungl. Mcij:ts proposition nr 162.
Med anledning härav har inom jordbruksdepartementet utarbetats en promemoria
angående användningen av ifrågavarande medel.
över promemorian ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret,
riksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, jordbrukets
forskningsråd, styrelsen för veterinärhögskolan med bifogande av yttranden
av lärarkollegiet och nämnden för veterinärinrättningen i Skara,
styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, som jämväl
överlämnat yttranden av försökskollegiet och lärarkollegiet, Hushållningssällskapens
förbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens
folk samt lantbruksakademien.
Frågans tidigare behandling.
I skrivelser den 3 mars och den 11 december 1943 framlade hästexportberedningen
förslag rörande användningen av den behållning, som dittills uppkommit
å beredningens verksamhet. I överensstämmelse med förslaget ställdes
genom beslut av 1944 års riksdag (prop. nr 188/1944; r. skr. nr 402/
1944) ett belopp av sammanlagt 500 000 kronor till förfogande dels till vissa
kostnader i samband med omorganisationen av veterinärinrättningen i
Skara, dels till kostnaderna för forskningar rörande hästsjukdomar, i första
hand hovsjukdomar. Av d^tta belopp återstod den 31 december 1950 odisponerad
en summa av 134 368 kronor 32 öre, vilken ingår i den förut angivna
behållningen.
Beträffande återstoden av vinstmedlen, då angiven till omkring 2 500 000
kronor, innebar beredningens förslag, att denna skulle användas, bland annat,
för att bygga en central uppvisningshall i Jönköping för preiniering av
främst tvååriga hingstar av ardennerras, varvid särskilt skulle beaktas möjligheten
att anordna vederhäftiga prestationsprov. En del av beloppet skulle
disponeras för en liknande anläggning i Norrland. Det förutsattes emellertid,
att anläggningarna skulle kunna tjäna även andra ändamål än hästpremieringsverksamheten,
i första hand utställningar, tävlingar, kurser och
möten av olika slag. Föredragande departementschefen uttalade i nyssnämnda
proposition nr 188/1944, att ifrågavarande medel framdeles borde
användas till åtgärder för hästavelns främjande. Förslaget borde emellertid
i denna del ytterligare utredas och övervägas. Han ansåg därför, att slutlig
ståndpunkt då icke kunde tagas till spörsmålet.
Sedermera upptogs frågan om användandet av vinstmedlen av 1946 års
lantbruksmötesutredning. I sitt den 27 juni 1947 dagtecknade betänkande
föreslog denna, att ett centralt permanent mötesområde skulle anläggas vid
Rosenlund i Jönköping. Vidare borde ett mindre mötesområde iordningställas
på lämplig plats i Norrland. Kostnaderna för de byggnader och övriga
anläggningar, som beräknades komma alt erfordras på de båda områdena,
uppskattades till omkring 4 000 000 kronor för Rosenlundsområdet och omkring
550 000 kronor för det norrländska mötesområdet. I anslutning till
beredningens förslag förordade lantbruksmötesutredningcn, att dessa an
-
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 162.
läggningar skulle bekostas med vinstmedlen. Utredningen framhöll i detta
sammanhang, att Rosenlundsanläggningen vore avsedd att utformas så, att
hingstpremiering med fördel skulle kunna förläggas dit, i den mån vederbörande
ansåge det lämpligt ur andra synpunkter.
I samband med remissbehandlingen av lantbruksmötesutredningens betänkande
hemställde hushållningssällskapens dåvarande samarbetsorgan,
Hushållningssällskapens ombud, att frågan om den framtida organisationen
av lantbruksmötena skulle ytterligare utredas genom det då bildade Hushållningssällskapens
förbund. I en promemoria rörande frågan om lantbruksmötesverksamhetens
ordnande, som förbundets styrelse framlade den ! september
1949, föreslogs därefter att vinstmedlen skulle begagnas för finansiering
av den framtida lantbruksmötesverksamheten. Av det disponibla beloppet,
beräknat till omkring 5 000 000 kronor, skulle enligt förslaget
1 800 000 kronor användas för att iordningställa Rosenlundsområdet och
1 200 000 kronor för att stödja lantbruksmötesverksamheten inom de fyra
nordligaste hushållningssällskapens områden. Från avkastningen av det återstående
beloppet skulle årliga understöd utgå till undervisnings- och upplysningsverksamhet
i samband med lokala lantbruksmöten, specialutställningar
in. in. samt till viss utställningstjänst. Dock skulle varje år ett belopp
av 10 000 kronor avsättas såsom bidrag till kostnaderna för blivande
rikslån tbruksmöten.
Ifrågavarande promemoria behandlades vid Hushållningssällskapens förbunds
årsstämma i Jönköping i september 1949, varefter yttranden över
densamma inhämtades från sällskapens förvaltningsutskott. På grundval
av de erinringar och synpunkter, som därvid anfördes, utarbetade förbundsstyrelsen
en ny promemoria i ämnet. Denna innebar i huvudsak följande.
Förbundsstyrelsen förordade även nu, att medlen skulle få tagas i anspråk
för att understödja och främja lantbruksmötesverksamheten. För detta ändamål
borde medlen avsättas till en särskild fond. Denna borde i samband
med avvecklingen av beredningens verksamhet överlämnas till förbundet
för att inom detta förvaltas som en särskild stiftelse. Fonden skulle uppdelas
på två delfonder för den gemensamma respektive den lokala lantbruksmötesverksamheten.
Till delfonden för den gemensamma lantbruksmötesverksamheten
skulle överföras 2 000 000 kronor och till delfonden för lokala
lantbruksmöten 3 000 000 kronor. Avkastningen av sistnämnda delfond
skulle enligt förslaget få disponeras av stiftelsens styrelse till årligt
understöd åt den lokala lantbruksmötesverksamheten i hela landet. Beträffande
delfonden för den gemensamma lantbruksmötesverksamheten framhöll
förbundsstyrelsen, att understöd från densamma borde komma i fråga
dels för anordnandet av rikslantbruksmöten, dels för en gemensam utställningstjänst.
Några mera preciserade förslag härom ansåg sig förbundsstyrelsen
emellertid icke kunna framlägga. Det förutsattes, att styrelsen för stiftelsen
skulle avgiva förslag till förbundet angående disponeringen av denna
delfond samt att förbundets beslut i fråga om användningen av delfondens
kapitalmedel skulle underställas Kungl. Maj :ts prövning.
Vid remissbehandlingen av förbundsstyrelsens promemoria framförde
statskontoret, beredningen och Sveriges lantbruksförbund från delvis olika
utgångspunkter starka erinringar mot de där framlagda förslagen.
5
Kungl. May.ts proposition nr 162.
Statskontoret framhöll, att ifrågavarande medel på grund av det sätt,
varpå de tillkommit, hade karaktären av statsmedel och att det principiellt
vore riktigast, att de icke disponerades vid sidan av budgeten utan tillfördes
riksstaten. Skulle detta ej anses böra ske, borde medlen i vart fall icke reserveras
för ett så begränsat ändamål som lantbruksmötesverksamheten.
Sveriges lantbruksförbund anförde, att lantbruksmötesverksamheten allt
framgent borde stödjas av det allmänna i samma omfattning som tidigare
och att någon minskning i de anslag, som sedan länge lämnats för detta
ändamål, icke vore motiverad. Det vore därför icke påkallat att använda
vinstmedlen för att finansiera den del av mötesverksamheten, som dittills
bestritts av allmänna medel. Förbundet underströk särskilt att det, eftersom
dessa vinstmedel tillkommit under särskilda omständigheter, syntes principiellt
oriktigt att taga dem i anspråk för ordinarie statsutgifter. Med hänsyn
till svårigheterna att i rådande statsfinansiella läge erhålla anslag till
nya ändamål, oavsett deras betydelse, borde det vara en gemensam angelägenhet
för jordbrukets myndigheter och organisationer att ifrågavarande
vinstmedel nyttjades till sådana gagneliga åtgärder, för vilka statsanslag
på annan väg icke vore att påräkna. Frågan om dispositionen av vinstmedlen
borde därför särskilt utredas, varvid de av förbundet anförda synpunkterna
borde beaktas.
Hästexportberedningen förklarade sig icke kunna till någon del tillstyrka
förbundets förslag. Som sin principiella uppfattning beträffande medlens
användning anförde beredningen liknande synpunkter som lantbruksförbundet.
Beredningen framlade samtidigt vissa förslag till disposition av
medlen och anförde därvid i huvudsak följande.
Utan att åsyfta någon inbördes gradering av behovet vill beredningen först
uppehålla sig vid en sak, som står i nära sammanhang med såväl beredningens
verksamhet som vinstmedlens uppkomst. Beredningen åsyftar härvid
export av djur. Man kan enligt beredningens uppfattning knappast påräkna
någon framtida exportmarknad för större mängder bruksdjur, vare sig hästar,
nötkreatur, svin eller får. Det torde snarare ligga i linje med den jordbrukspolitik,
vartill 1947 års riksdag på Kungl. Maj :ts förslag uppdragit de
principiella riktlinjerna, att det svenska jordbruket beträffande såväl produktionsmedel,
däribland husdjur, som produktion anpassas till landets
eget behov. Då emellertid det svenska husdjursbeståndet delvis är av ganska
hög kvalitet, bör en låt vara begränsad men relativt kontinuerlig export
av högklassiga avels- och kanske i vissa fall även bruksdjur icke vara utesluten.
För att genomföra dylik export, som skulle verka stimulerande på
avelsarbetet och vara nationalekonomiskt gynnsam, erfordras kostnadskrävande
propaganda och upplysning. Hittills ha åtgärder av dylik art ständigt
strandat av brist på medel hos de sammanslutningar, som närmast ha
att tillvarataga dessa intressen. Detta beror i sin tur på att alla sådana åtgärder
äro till sitt ekonomiska resultat ovissa och långtidsbetonade. Det förefaller
därför finnas anledning framföra tanken alt reservera ett belopp, förslagsvis
1 000 000 kronor, för dylika ändamål. Av detta belopp bör efter
Kungl. Maj ds närmare bestämmande icke blott räntan utan vid behov även
kapitalet kunna tagas i anspråk för bidrag till lämpliga organisationer.
Vidare synes det beredningen, att ett avsnitt av det s. k. Roscnlundsprojektet
bör tillvaratagas. Beredningen syftar på tanken att åstadkomma en
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
geografiskt välplacerad lokal — eller måhända flera sådana — där en fulllödig
samling aktuella jordbruksmaskiner, apparater och eventuellt anordningar
för lanthushållen kan kontinuerligt exponeras. För närvarande är det
för varje lantman mycket svårt att hos vitt skilda maskinfirmor eller å sporadiskt
förekommande utställningar lära känna vad som står till buds.
Om med denna eller dessa permanenta maskinutställningar kunde kombineras
utbildningskurser, skulle de ytterligare fylla ett efter beredningens uppfattning
stort behov och vara till stort ekonomiskt gagn för jordbruket. Att en
dylik maskinutställning ofta skulle bli ett mål för olika jordbrukaresammanslutningars
studieresor torde vara ställt utom allt tvivel. Framför allt
skulle de mindre jordbrukarna därigenom få starkt ökade möjligheter att
genom exkursioner med buss eller bil och till relativt ringa individuell kostnad
följa utvecklingen på maskinteknikens område.
Utan att försöka göra någon uttömmande katalogisering av ytterligare
önskemål och behov vill beredningen slutligen påpeka, att stora och för hela
vårt jordbruk mycket betydelsefulla forskningsuppgifter nu måste anstå i
brist på medel. Det faller helt utanför beredningens kompetens att ange,
vilka forskningsuppgifter som synas mest angelägna, eller att därutinnan
företaga en uppräkning och inbördes behovsgradering. Däremot vill beredningen
såsom sin åsikt framföra att uppgifter, vilka för sitt slutförande kunna
komma att kräva icke blott räntan å anvisade medel utan även själva kapitalet,
i längden och i den mån man lyckas i arbetet genom sina resultat kunna
beräknas ge vida bättre avkastning än ett större eller mindre belopp,
varav endast räntan får tagas i anspråk, medan kapitalet sparas för att i
sinom tid underkastas penningvärdesförändringarnas i det långa loppet
oföränderligt nedbrytande inverkan.
I propositionen nr 208 till 1950 års riksdag angående lantbruksmötesverksamhetens
ordnande förklarade jag mig icke kunna tillstyrka, att den förefintliga
behållningen å hästexportberedningens verksamhet skulle avsättas
till en fond, vars avkastning skulle användas till att stödja lantbruksmötesverksamheten.
Beträffande de allmänna principerna för medlens användning
uttalade jag, att medlen, med hänsyn till det sätt varpå de uppkommit,
icke skäligen borde tillföras riksstaten. De borde emellertid icke heller, såsom
vissa hushållningssällskap tidigare föreslagit, helt eller delvis fördelas
mellan sällskapen. Huvudsynpunkten för dispositionen av medlen borde i
stället vara, att de skulle användas så, att jordbruket som helhet finge nytta
därav genom insats på områden, där anslag icke kunde erhållas å riksstaten.
Medel borde således kunna ställas till förfogande exempelvis för sådana
speciella problem på forsknings- och försöksområdet, vilkas lösande kunde
betraktas som en engångsuppgift och vilka icke sammanföllo med den löpande
forsknings- och försöksverksamheten. Jag framhöll emellertid, att
även andra användningssätt kunde komma i fråga, och hänvisade därvid till
de synpunkter på frågan, som framförts av hästexportberedningen.
Jordbruksutskottet anslöt sig i sitt utlåtande (nr 29), vilket godkändes av
riksdagen (r. skr. 246), till mitt uttalande, att behållningen å hästexportberedningens
verksamhet icke borde tillföras riksstaten. Samtidigt uttalade
jordbruksutskottet, att det syntes lämpligt att viss del av medlen, i händelse
av behov, efter särskild prövning skulle få tagas i anspråk för alt höja lantbruksmötenas
kvalitet eller täcka eventuella underskott.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7
Kungl. Maj ris proposition nr 162.
Departementspromemorian.
I den inom jordbruksdepartementet utarbetade promemorian framläggas
vissa förslag rörande användningen av vinstmedlen. Därvid framhålles till
en början, att det genom de förut återgivna uttalandena i propositionen nr
208 till 1950 års riksdag och riksdagens beslut med anledning därav torde få
anses fastslaget, att medlen icke skola tillföras riksstaten utan komma jordbruket
till godo vid sidan av de anslag, som beviljas å denna. Det erinras vidare
om att enligt sagda proposition huvudsynpunkten bör vara, att medlen
skola användas på sådant sätt, att jordbruket som helhet får nytta av dem
genom insats på områden, där medel icke kunna erhållas å riksstaten. I fråga
om den närmare dispositionen av medlen framhålles, att från statsmakternas
sida icke gjorts annat uttalande än vad jordbruksutskottet anfört i sitt
utlåtande över propositionen, nämligen att viss del av medlen, i händelse av
behov, efter särskild prövning bör få tagas i anspråk för att höja lantbruksmötenas
kvalitet och täcka eventuella underskott a dessa möten.
Vid utformningen av de förslag, som framläggas i promemorian, ha de
nu nämnda uttalandena tagits såsom utgångspunkt. Det har sålunda förutsatts,
att medlen icke skola användas till att ersätta bidrag, som för närvarande
utgå å riksstaten, ävensom att vart och ett av de användningssätt, som
kunna komma i fråga, skall vara av sådan natur, att medlen åtminstone i
huvudsak komma jordbruket som helhet till godo. En uppdelning av medlen
för att tillgodose skilda lokala ändamål har därför ansetts icke böra
komma i fråga. Ej heller ha medlen ansetts böra splittras på alltför många
olika användningsområden.
Såsom ändamål, för vilka medlen lämpligen böra tagas i anspråk, angivas i
promemorian främjande av lantbruksmötesverksamheten och exporten av
avelsdjur samt stöd åt forsknings- och försöksverksamheten.
Främjande av lantbruksmötesverksamheten. I promemorian framhålles
att, i enlighet med den mening som jordbruksutskottet uttalat, stöd i någon
form synes böra lämnas lantbruksmötesverksamheten med anlitande av ifrågavarande
medel. Beträffande utformningen av ett sådant stöd anses tva
principiella huvudlinjer tänkbara, nämligen antingen mera generellt verkande
stödåtgärder i form av anordningar, som kunna komma hela lantbruksmötesverksamheten
till godo, eller ock bidrag från fall till fall, närmast för
att täcka uppkomna förluster å mötena. Givetvis kan också en kombination
av dessa båda metoder tänkas.
Beträffande de synpunkter, som böra anläggas vid valet av stödform, anföres
i promemorian i huvudsak följande. Man bör utgå från att lantbruksmötena
skola anordnas på sådant sätt, att utgifterna i stort sett täckas av
inkomsterna. Vidare bör man beakta det i olika sammanhang framförda
önskemålet, att vinstmedlen skola i möjligaste män komma jordbruket som
helhet till godo. Detta önskemål kan bäst tillgodoses, om den del av vinstmedlen,
som anslås till lantbruksmötesverksamhetens främjande, får begag
-
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 162.
nas till mera generellt verkande stödåtgärder. Det ligger också i sakens natur,
att förlustriskerna för enskilda möten minskas, om vissa kostnader avlyftas
från mötena, eller i vart fall kunna reduceras genom anordningar,
som vidtagits centralt. Med hänsyn härtill bör den del av hästexportberedningens
vinstmedel, som skall komma lantbruksmötesverksamheten till godo,
användas för stödåtgärder av mera generell karaktär.
Ett förslag i nu angiven riktning har tidigare framlagts av hästexportberedningen.
Denna har därvid tänkt sig att permanenta maskinutställningar,
kombinerade med kurser och möten, skola anordnas på en eller flera platser.
Vid överläggningar, som inom jordbruksdepartementet hållits med representanter
för lantbruksmaskinbranschen för att utröna fabrikanternas och handelns
inställning till detta förslag, har det emellertid visat sig att intresse för
detsamma icke förelegat. Orsaken härtill är att söka i de praktiska och ekonomiska
svårigheter, som äro förenade med projektet. Man har sålunda från
branschrepresentanternas sida framhållit, att dylika utställningar, för att rätt
kunna utnyttjas, förutsätta en kontinuerligt anställd personal för demonstrationer
och service. Då det ansetts stöta på svårigheter att låta samma personal
demonstrera maskiner och redskap från olika med varandra konkurrerande
tillverkare, skulle varje fabrikant nödgas hålla egen personal på dessa
utställningar. Kostnaderna för utställarna skulle med anledning härav
bli förhållandevis höga och enligt fabrikanternas och handelns mening icke
komma att motsvaras av den nytta, som skulle vinnas genom dylika utställningar.
Det framhålles härefter i promemorian, att man torde få räkna med att
liknande svårigheter skulle uppkomma, därest dylika utställningar anordnades
i statlig regi. Dels skulle nämligen även i detta fall kostnaderna bli jämförelsevis
höga på grund av behovet att regelbundet hålla personal anställd
för utställningens vård och för demonstrationer, dels skulle otvivelaktigt ömtåliga
problem uppkomma därigenom att denna personal skulle handha
demonstrationer av maskiner från företag, som konkurrera med varandra.
Med hänsyn till dessa omständigheter betraktas förslaget om permanenta
maskinutställningar såsom icke genomförbart.
I stället erinras i promemorian om ett av 1946 års lantbruksmötesutredning
framlagt förslag om anskaffande av monteringsbara utställningsanordningar
samt montage, modeller och demonstrationsföremål. Det anföres härom, att
sagda utredning i sitt betänkande framhöll, att byggnadskostnaderna vid
flertalet lantbruksmöten utgjort en mycket betydande utgiftspost, som måste
avsevärt nedbringas vid framtida möten. Utredningen tänkte sig därför, att
en utställningstjänst skulle anordnas i anslutning till det av utredningen föreslagna
permanenta mötesområdet å Rosenlundsområdet vid Jönköping.
Genom denna utställningstjänst skulle anskaffas vissa monteringsbara anordningar,
exempelvis standardiserade fundament med lätta, hopfällbara
sol- och regnskydd, som skulle kunna påmonteras utan särskild yrkesskicklighet.
Vidare skulle material för s. k. propagandautställningar, belysande
aktuella problem, samt lämpliga demonstrationsföremål, såsom serier av
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
utprovade husgeråd, artiklar och inredningar för kök och andra hjälpmedel
för hemarbetet anskaffas och uthyras. Till förvaring av materialet skulle
upprättas ett arkiv med därtill knuten mindre verkstad och ateljé för tillverkning,
reparation och förnyelse av detsamma. Utredningen förutsatte, att
vid utlåning av materialet viss hyra skulle uppbäras, varjämte låntagaren
borde bestrida samtliga fraktkostnader. Taxorna för uthyrning av materialet
borde emellertid hållas låga. Då inflytande avgifter icke kunde väntas bli
tillräckliga för tillfredsställande underhåll och förnyelse av materialet, borde
ekonomiskt stöd av statsmedel lämnas för ändamålet. Utredningen föreslog
härför ett årligt bidrag av 10 000 kronor.
Genom en utställningstjänst av i huvudsak den karaktär, som utredningen
förordat, kunna enligt promemorian otvivelaktigt betydande fördelar vinnas.
Dyrbart utställningsmaterial kan nämligen utnyttjas vid flera tillfällen. Redan
genom den besparing, som därigenom vinnes, böra möjligheter uppkomma
att höja lantbruksmötenas kvalitet och minska förlustriskerna. En dylik
central utställningstjänst torde också i regel ha större möjligheter än lokala
mötesbestyrelser att anlita den expertis, som erfordras för att astadkomma
ett i sakligt och estetiskt hänseende högtstående utställningsmaterial. Detta
gäller särskilt beträffande utformningen av propaganda- eller idéutställningar.
I promemorian framhålles, att sistnämnda synpunkt i detta sammanhang
bör tillskrivas särskild betydelse. Vid strävandena att höja lantbruksmötenas
kvalitet är det nämligen av stor vikt, att man i möjligaste mån söker
utnyttja mötena för upplysnings- och propagandaverksamhet. Inom Hushållningssällskapens
förbund synes man också sträva efter att vid de lantbruksmöten,
som sällskapen och deras underavdelningar anordna, inrätta särskilda
avdelningar för detta ändamål. Det synes föreligga starka skäl att fiån statsmakternas
sida stödja dessa strävanden. Detta kan ske på så sätt, att en del
av vinstmedlen utnyttjas för ändamålet.
I detta sammanhang erinras om att icke endast lantbruksmötesutredningen
utan även Hushållningssällskapens förbund föreslagit, att en del av medlen
skall användas för nu angivna ändamål.
Med hänsyn till vad sålunda anförts framhålles i promemorian att det
stöd, som med anlitande av vinstmedlen bör lämnas lantbrulcsmötesverksamheten,
lämpligen kan ges genom inrättandet av en central utställningstjänst.
I viss mån bör en dylik verksamhet, sedan den kommit i gång, kunna
bii självfinansierande. Sålunda torde kunna förutsättas, att hyra erlägges för
utlånat material. För att igångsätta verksamheten erfordras emellertid ett
engångsbelopp, avsett att täcka de ursprungliga anskaffnings- och organisationskostnaderna.
Vidare bör ett visst belopp fonderas. Avkastningen av
detta belopp och eventuellt även kapitalet eller viss del därav bör få användas
till materialets underhåll och komplettering, i den mån inkomsterna av hyresavgifter
ej förslå därtill. Förslagsvis bör av vinstmedlen ett belopp av
sammanlagt i 000 000 kronor användas för dessa ändamål. Hur stor del av
detta belopp, som skall disponeras för engångskostnader i samband med
opaginerad Kontrollera mot PDF
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 162.
verksamhetens igångsättande, bör bestämmas av Kungl. Maj :t efter närmare
utredning av frågan, lämpligen genom Hushållningssällskapens förbund.
Därest förbundet åtager sig att handha den föreslagna utställningstjänsten,
synes även förvaltningen av medlen böra överlämnas åt förbundet. Det förutsättes
dock, att närmare föreskrifter rörande dispositionen av medlen
skola utfärdas av Kungl. Maj :t. Bland annat bör Kungi. Maj :t meddela
bestämmelser rörande den omfattning, i vilken kapitalet skall få tagas i anspråk
för verksamheten, och om de villkor, på vilka detta skall få ske.
Export av avelsdjur. I promemorian erinras vidare, att hästexportberedningen
i sitt yttrande den 10 februari 1950 över Hushållningssällskapens förbunds
förslag angående lantbruksmötesverksamhetens ordnande förordat,
att av vinstmedlen ett belopp av förslagsvis 1 000 000 kronor skulle användas
till att främja exporten av djur, i första hand avelsdjur. Beredningen hade
därvid, såsom framgått av den föregående redogörelsen, framhållit, bland
annat, att man enligt dess uppfattning visserligen knappast kunde räkna
med någon mera betydande export av bruksdjur. Med hänsyn till det svenska
kreatursbeståndets delvis ganska höga kvalitet ansåg den dock en låt vara
begränsad men relativt kontinuerlig export av högklassiga avelsdjur och
kanske i vissa fall även bruksdjur icke vara utesluten. För en dylik export,
som otvivelaktigt skulle verka stimulerande på avelsarbetet, fordrades emellertid
enligt beredningen en kostnadskrävande propaganda och upplysning.
Åtgärder av denna art hade tidigare strandat på grund av brist på medel
hos de sammanslutningar, som närmast hade att tillvarataga dessa intressen.
Vad hästexportberedningen sålunda föreslagit är enligt promemorian väl
förtjänt att beakta. Härom anföres vidare i promemorian.
Exporten av avelsdjur i egentlig mening har under de senaste decennierna
varit av ganska ringa omfattning. Den export av levande djur, som ägt rum
under 1930- och 1940-talen, bär nämligen i huvudsak avsett dels slaktdjur
(på 1930-talet), dels bruksdjur (på 1940-talet). Det bör dock anmärkas att
de bruksdjur, som under senare år exporterats, av köparna avsetts att användas
såsom avelsdjur. Denna export har varit av icke ringa omfattning''.
Sålunda ha under åren 1945—1950 bortåt 17 000 nötkreatur och 1 500 svin
exporterats. Exporten har ägt rum till Sovjetunionen, Polen, Norge och, i
mindre omfattning, till Italien. Enligt vad Sveriges lantbruksförbund uppgivit
föreligga möjligheter att utveckla denna export bland annat till Italien,
ehuru densamma för närvarande hämmas av bristande kännedom i köparländerna
om de svenska djuren.
En förutsättning för en fortsatt utveckling av exporten synes vara, att man
i köparländerna kan sprida ökad kännedom om de svenska djuren och deras
kvalitet. Detta skulle kunna ske exempelvis genom att utgiva broschyrer på
vederbörande importlands språk, så att de bli tillgängliga även för jordbrukarna.
En dylik reklamverksamhet drar emellertid förhållandevis höga kostnader.
Lantbruksförbundet har uppgivit att en 16-sidig broschyr om avelsdjur
beräknas kosta 20 000—25 000 kronor för 40 000 exemplar. Härtill komma
övriga kostnader för att upparbeta exporten, vilka likaledes kunna beräknas
uppgå till avsevärda belopp. Med hänsyn till det värde, som en export
av avelsdjur kan beräknas få för avelsarbetet inom det svenska jordbruket,
synes det motiverat att visst stöd lämnas åt denna verksamhet med anlitande
av vinstmedlen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
Av de skäl, som nu anförts, förordas i promemorian, att av vinstmedlen
ett belopp av 1 000 000 kronor skall disponeras för att stödja exporten av
avelsdjur. Beloppet anses böra avsättas till en särskild fond under förvaltning
av en styrelse om fyra ledamöter. Av dessa bör Kungl. Maj :t utse
två, däribland ordföranden, och Sveriges lantbruksförbund två. Närmare
föreskrifter rörande medlens användning böra utfärdas av Kungl. Maj :t.
Av fonden bör icke endast ränteavkastningen utan vid behov även kapitalet
få tagas i anspråk. I sistnämnda hänseende bör dock den begränsningen
stadgas, att utan särskilt medgivande av Kungl. Maj:t högst en tiondel av
kapitalet årligen får tagas i anspråk.
Stöd åt forsknings- och försöksverksamheten. I anslutning till vad som
uttalats i propositionen nr 208/1950 föreslås slutligen i promemorian, att
återstoden av vinstmedlen, i runt tal 3 400 000 kronor, skall avsättas till en
fond för främjande av forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets
område. Principiellt böra därvid ifrågavarande medel reserveras för sådana
uppgifter av större omfattning, vilka äro att anse som engångsutgifter. Vidare
böra endast uppgifter av omedelbar praktiskt betydelse för jordbruket
ifrågakomma. Det förutsättes sålunda, att den löpande forsknings- och försöksverksamheten
även i fortsättningen skall erhålla stöd av staten på samma
sätt som hittills. I promemorian anföres härom vidare i huvudsak följande.
För att i någon mån belysa arten av de forskningsuppgifter, som kunna
tänkas komma i fråga vid fördelningen av hästexportberedningens vinstmedel,
må här endast såsom exempel nämnas undersökningar rörande olika
ensilagemetoder samt rörande besprutnings- och andra bekämpningsmedel.
Det är sålunda uppgifter, som å ena sidan för sitt genomförande kräva en
omfattande arbetsinsats och höga kostnader men där resultaten å andra sidan
kunna väntas bli av omedelbar ekonomisk betydelse för jordbruket.
I detta sammanhang kan vidare nämnas, att Svenska husdjurskonsulentföreningen
i en till chefen, för jordbruksdepartementet ställd skrivelse framställt
förslag om att en del av medlen skola användas till forsknings- och
försöksverksamhet inom husdjursavelns område. Föreningen har särskilt
pekat på förekomsten dels av en ärftligt betingad ofruktsamhet hos den kulliga
boskapen i Norrland, dels av olika slag av s. k. letala fosterbildningar
hos den svenska låglandsboskapen. För studium av bland annat dessa företeelser
skulle enligt föreningens förslag inrättas avelsgårdar i statlig regi
i norra och södra Sverige.
Forsknings- och försöksuppgiftedna på husdjursavelns område äro givetvis
av den betydelse, att de väl förtjäna att komma i fråga vid fördelningen
av ifrågavarande vinstmedel. Däremot synes det tveksamt, huruvida dessa
medel böra användas för inrättandet av institutioner, som på något längre
sikt konnna att erfordra anslag av statsmedel i vanlig ordning. Som en allmän
regel vid medlens användning synes nämligen böra gälla, att bidrag
från desamma icke skola binda staten för utgifter pa budgeten, sedan den
speciella forskningsuppgift genomförts, för vilken bidraget lämnats.
Som ett ytterligare exempel på ifrågakommande forskningsuppgifter kan
nämnas undersökningar rörande den smittosannna blodbristen hos hästar.
Det kan givetvis icke bli fråga om att i denna promemoria söka verkställa
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 162.
någon, egentlig inventering eller än mindre någon gradering av de forskningsuppgifter,
som böra kunna komma i fråga vid fördelningen av vinstmedlen.
Nu uppräknade forskningsuppgifter äro endast några på måfå valda
exempel. Det torde dock redan av denna exemplifiering framgå, att betydande
fördelar för det svenska jordbruket skulle kunna vinnas genom att
till forsknings- och försöksverksamhet avsättes en förhållandevis betydande
del av vinstmedlen. En dylik disposition av medlen synes också stå i god
samklang med principen att desamma böra användas till ändamål, som
komma jordbruket som helhet till godo.
Beträffande fondens förvaltning föreslås i promemorian, att den skall omhänderhas
av statskontoret. För fonden bör inrättas en särskild styrelse
av sju personer, som böra utses av Kungl. Maj :t. Av styrelsens ledamöter
böra tre tillsättas efter förslag av respektive Hushållningssällskapens förbund,
Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk samt
tre efter förslag av respektive jordbrukets forskningsråd, lantbrukshögskolans
och veterinärhögskolans lärarråd.
I övrigt förutsättes i promemorian, att närmare bestämmelser rörande fondens
förvaltning och användning skola utfärdas av Kungl. Maj :t. I tillämpliga
delar anses härvid de den 30 december 1946 fastställda grundstadgarna
för fonden för skoglig forskning kunna tjäna som förebild. Beträffande medlens
användning bör sålunda gälla, att såväl löpande utgifter under viss tid
som engångskostnader för forskningsverksamhet skola kunna bestridas av
fondens medel. Styrelsen bör vidare ha möjlighet att själv vidtaga åtgärder
för att viss forskningsverksamhet skall komma i gång.
Slutligen framhålles i promemorian att icke endast fondens ränteavkastning
utan vid behov även dess kapitaltillgångar böra kunna tagas i anspråk
för de avsedda ändamålen. I sistnämnda hänseende bör dock den begränsningen
föreskrivas, att fondens kapital endast efter medgivande av Kungl.
Maj :t får tagas i anspråk i sådan utsträckning att fonden nedgår under
2 000 000 kronor.
Yttrandena.
De förslag till dispositionen av hästexportberedningens vinstmedel, som
framlagts i departementspromemorian, ha i huvudsak tillstyrkts eller lämnats
utan erinran i flertalet remissyttranden. På sätt i det följande skall närmare
angivas ha dock i åtskilliga yttranden gjorts erinringar beträffande
den ifrågasatta fördelningen av medlen på olika ändamål eller angivits ytterligare
ändamål, för vilka medlen böra kunna användas.
Såsom en allmän synpunkt understryker statskontoret att dispositionen
av medlen bör få en sådan inriktning, att staten icke bindes vid en anslagsanvisning
utöver den nu ifrågavarande. Ämbetsverket finner det sålunda
ligga i sakens natur, att medlen icke skola användas för att inrätta institutioner
av något slag.
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 162.
Hushållningssällskapens förbund erinrar om att förbundet tidigare föreslagit
att ifrågavarande medel i sin helhet skulle användas för understöd åt
lantbruksverksamheten. Då detta förslag icke vunnit statsmakternas bifall,
anser sig förbundet ej längre böra vidhålla detsamma.
Nämnden för veterinärinrättningen i Skara säger sig räkna med att den
ännu odisponerade del av det belopp å 500 000 kronor, som genom beslut av
1944 års riksdag ställdes till förfogande för vissa byggnadsarbeten vid veterinärinrättningen
i Skara och forskningar rörande hovsjukdomar oberoende
av vad som nu kan komma att beslutas skall få tagas i anspråk för restaurering
av veterinärinrättningens huvudbyggnad i enlighet med förslag i årets
statsverksproposition och för fullgörande av forskningsarbetet.
Förslaget om stöd åt lantbruksmötesverksa in heten tillstyrkes
helt av, bland andra, lantbruksstgrelsen, statens jordbruksnämnd,
styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, Riksförbundet
Landsbygdens folk samt lantbruksakademien. Även Hushållningssällskapens
förbund ansluter sig till förslaget men anser att ett större belopp än 1 000 000
kronor bör avsättas för ändamålet.
Sveriges lantbrulcsförbund biträder likaledes förslaget men uttalar att man
därjämte bör på nytt pröva tanken på att anordna permanenta maskinutställningar.
Hushållningssällskapens förbund anför i sitt yttrande att det knappast
synes möjligt att nu avsätta ett belopp för ett så obestämt ändamål som
täckande av eventuella förluster å framtida lantbruksmöten. Genom att inrätta
en utställningstjänst kan man emellertid på olika sätt bidraga till att
hålla nere kostnaderna för möten och utställningar. Förbundet tillstyrker
därför att av de medel, som avsetts för lantbruksmötesverksamhetens främjande,
erforderligt belopp skall anslås till en central utställningstjänst. Möjlighet
bör emellertid även hållas öppen att, då så anses motiverat, bevilja
anslag av ifrågavarande medel för att vid enskilda möten åstadkomma speciella
anordningar i upplysnings- och undervisningssyfte.
Beträffande utställningstjänsten anför förbundet vidare i huvudsak följande.
Även för att åstadkomma den önskade höjningen av mötenas kvalitet
torde utställningstjänsten kunna bli av stor betydelse. Det synes nämligen
angeläget, att man vid lantbruksmötena framgent i större utsträckning än
hittills anordnar särskilda upplysnings- eller propagandaavdelningar, varvid
fördelarna av och metoderna för olika rationaliseringsåtgärder belysas
och demonstreras. Åskådningsmaterialet torde bli utnyttjat i större omfattning
samt dess kvalitet och värde med all sannolikhet bli bättre, om en särskild
utställningstjänst anskaffar och iordningställer detsamma. Även om
materialet många gånger måste utformas efter lokala förhållanden, kan det
dock efter vissa ändringar användas vid flera olika tillfällen.
Det är för närvarande svårt att avgöra huru stort belopp som erfordras
för verksamheten inom utställningstjänsten. Kostnaderna för demonstrationsmaterial
ha stigit kraftigt under den senaste tiden. Man måste därför
räkna med att av det föreslagna beloppet av 1 000 000 kronor en avsevard
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
del omedelbart kommer att förbrukas som anskaffnings- och organisationskostnader.
Återstoden, som kan fonderas samt varav avkastningen och eventuellt
även kapitalet skola användas för årliga utgifter inom verksamheten,
blir därför troligen ej så betydande. Som antytts i promemorian torde man
ej heller kunna räkna med att influtna hyresavgifter skola täcka de årliga
omkostnaderna. Med hänsyn härtill kan sålunda förutsättas, att beloppet
kommer att vara förbrukat inom en begränsad tidrymd. Förbundet erinrar
om att lantbruksmötesutredningen tidigare föreslagit, att ett belopp av 10 000
kronor årligen skulle anvisas av statsmedel för att understödja verksamheten
vid en dylik utställningstjänst. Innan spörsmålet utretts mera i detalj, är
det därför knappast möjligt att taga definitiv ställning till vilket belopp som
erfordras såsom bidrag. De anförda synpunkterna kunna emellertid redan
nu åberopas som skäl för att medelstilldelningen för ändamålet göres större.
Mot det i promemorian framlagda förslaget att förbundet skall närmare
utreda frågan om inrättandet av utställningstjänsten och sedan handha verksamheten
inom denna har förbundet icke något att erinra. Förbundet framhåller,
att detta förslag torde stå i överensstämmelse med fjolårets beslut
att anförtro de samordnande uppgifterna inom lantbruksmötesverksamheten
åt förbundet. Såsom anförts i promemorian synes det i anslutning härtill
även lämpligt, att förbundet övertager förvaltningen av de medel, som avsetts
för ändamålet. Detta bör givetvis ske under sådana former, att någon
skattskyldighet icke uppstår härför.
Sveriges lantbruksförbund anför, att inrättandet av en central utställningstjänst
i enlighet med den närmare exemplifiering, som angivits i förslaget,
skulle bli av värde vid kommande lantbruksmöten. Förbundet tillstyrker
därför förslaget i denna del. Därjämte föreslår emellertid förbundet, att det
av hästexportberedningen framlagda förslaget om anordnande av permanenta
maskinutställningar skall upptagas till förnyad prövning och att medel
skola anvisas även för sådant ändamål, därest förslaget visar sig genomförbart.
Härom anför förbundet bland annat.
För närvarande är det mycket svårt för den enskilde jordbrukaren att
överblicka de mängder av olika maskintyper inom ett och samma arbetsområde,
som i dag finnas på marknaden. Uppköpen bli därför tyvärr många
gånger slumpartade, och med hänsyn till det värde maskinerna representera
i jordbruksdriften är detta förhållande icke tillfredsställande. Vid överläggningar,
som inom jordbruksdepartementet hållits med representanter för
lantbruksmaskinbranschen och handeln, ha dessa förklarat, att intresse från
deras sida icke föreligger för förslaget att anordna permanenta maskinutställningar.
En sådan inställning torde, om förslaget uteslutande ses från maskinindustriens
egna intressen, icke få anses vara oväntad. Det enda argument
som anförts mot förslaget är att dylika utställningar för att rätt kunna utnyttjas
förutsätta en kontinuerligt anställd personal för demonstrationer och
service. Man menar, att det skulle stöta på svårigheter att låta samma personal
demonstrera maskiner och redskap från olika med varandra konkurrerande
tillverkare, och varje fabrikant skulle därför nödgas hålla egen personal
på dessa utställningar. Gentemot detta vill förbundet erinra om den för
maskinindustriens försäljningsmöjligheter långt mera betydelsefulla verksamhet
som statens maskinprovningar på Ultuna bedriver. Förbundet veterligt
har icke någon kritik riktats mot denna institution i dess arbetsutöv
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 162. 15
ning, utan den har genom ett grannlaga och objektivt arbete tillvunnit sig
allmänt förtroende. Det torde icke möta några svårigheter att såsom föreståndare
för maskinutställningar av det slag som här avses finna lämpliga
personer, som lika opartiskt och sakligt kunna förevisa maskiner av olika
fabrikat. För övrigt vore idén med sådana maskinutställningar förfelad, om
en råd försäljare skulle få tillfälle att på ett mer eller mindre övertygande
sätt tala för sina varor. Avsikten är i stället, att man skail ge industrien och
handeln tillfälle att genom en fullt opartisk maskinkonsulent inför jordbrukarna
demonstrera de maskintyper, som finnas för olika ändamål. Större
delen av kostnaderna härför betalas genom hästexportberedningens medel
av jordbruket självt, medan kostnaderna för industriens del bli förhållandevis
små, i varje fall i jämförelse med de medel man nu anser sig kunna
förbruka på andra former av reklam. Konnna maskinutställningar till stånd,
torde man vidare kunna utgå ifrån att ingen fabrikant eller masldnimportör
uteblir därifrån. Förbundet vill fördenskull hemställa, att en förnyad undersökning
göres rörande möjligheterna att realisera detta av hästexportberedningen
framlagda förslag, "betta skulle tvivelsutan bli till stort gagn
för landets jordbrukare i den mekanisering och rationalisering av jordbruksdriften,
som för närvarande pågår. Därvidlag torde man såsom ett projekt
kunna undersöka möjligheten att till en början förlägga dylika maskinutställningar
till enbart Ultuna och Alnarp.
Även Hushållningssällskapens förbund framhåller, att den alltmer ökande
mekaniseringen inom jordbruket medför att det kommer att föreligga ett
stort behov av maskinutställningar, vid vilka besökarna få sakkunnig vägledning
och demonstration i maskinfrågor.
Beträffande dispositionen av det för lantbruksmötesverksamheten avsedda
beloppet anför slutligen statskontoret, att beloppet bör fonderas, i den mån
det icke erfordras för anskaffnings- och organisationskostnader. Då utställningstjänsten
bör förutsättas bli självfinansierande, bör det fonderade kapitalbeloppet
icke få tagas i anspråk. Snarare bör man enligt ämbetsverket
överväga att i kapitalökningssyfte föreskriva, att en tiondel av avkastningen
årligen skall avsättas till fonden.
Förslaget om stöd åt exporten av avelsdjur tillstyrkes eller
lämnas utan erinran av lantbruksstijrelsen, jordbrukets forskningsråd, veterinärhögskolans
lärarkollegium, styrelsen för lantbrukshögskolan och
statens lantbruksförsök jämte för sökskollegiet och lärarkollegiet, Hushållningssällskapens
förbund samt lantbruksakademien. Hushållningssällskapens
förbund framhåller härvid att det synes vara av värde för jordbruket,
om möjligheterna till export av avelsdjur på olika sätt kunna främjas och
understödjas. Då det torde taga avsevärd tid att upparbeta några mera beständiga
marknader, måste åtgärder i sådant avseende genomföras på längre
sikt.
Däremot uttala statskontoret, riksråkenskapsverket, statens jordbruksnämnd,
Sveriges lantbruks förbund och Riksförbundet Landsbygdens folk
anmärkningar mot förslaget i skilda hänseenden.
Sveriges lantbruksförbund anser, alt medlen i fonden för exporten av
avelsdjur böra ökas till minst 1 500 000 kronor samt att fondens använd
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
ningsområde bör utsträckas att omfatta även marknadsundersökningar och
därmed jämförbara exportfrämjande åtgärder för övriga jordbruksprodukter.
Förbundet anför härom i huvudsak följande.
Förslaget om avsättande av en särskild fond om 1 000 000 kronor för
främjandet av exporten av avelsdjur står i nära sammanhang med såväl
hästexportberedningens verksamhet som med sättet för vinstmedlens uppkomst.
Under åren omedelbart efter kriget ägde en förhållandevis ansenlig
export av bättre bruksdjur rum till flera länder, vilkas boskapsbestånd
starkt decimerats under kriget. De.ssa bruksdjur voro av köparna avsedda
att användas i avelsarbetet. Efter hand som behovet täcktes utomlands,
minskade köpintresset och sedan 1948 ägde ingen export rum förrän hösten
1950, då de utländska uppköpen gällde avelsdjur av svensk medelklass.
Med hänsyn till den stimulerande verkan en kontinuerlig export av avelsoch
bättre bruksdjur skulle utöva på det inhemska avelsarbetet, är det mycket
angeläget, att varje åtgärd ägnad att främja och underlätta en sådan
export vidtages. Inom flera länder i Syd- och Östeuropa kommer för lång
tid framåt alt finnas behov av avelsdjur av allt högre kvalitet. Erfarenheterna
från den medverkan, som från förbundets sida lämnats vid exporten
såväl tidigare som under år 1950, väsa mycket tydligt, att denna för närvarande
i mycket stor utsträckning hämmas av bristande kännedom om de
svenska djuren. Dessa ha fördenskull svårt att hävda sig i konkurrensen
med de mera kända danska och holländska djuren, ehuru de svenska ur
kvalitets- och prissynpunkt äro fullt jämbördiga. För att kunna vidare utveckla
denna export är det därför erforderligt, att man hos de utländska
köparna kan sprida kännedom om de svenska diuren och deras egenskaper.
En sådan propaganda och upplysningsverksamhet måste nå de enskilda
bönderna för att bli effektiv. Då detta kräver avsevärda kostnader, har
verksamheten hitintills icke kunnat komma till utförande på grund av
brist på medel hos de sammanslutningar, som närmast ha att tillvarataga
dessa intressen. Förbundet har därför med tillfredsställelse tagit del av
promemorians förslag.
Förbundet vill emellertid samtidigt ifrågasätta om det icke vore lämpligt
att utöka de exportbefrämjande åtgärderna till att omfatta samtliga jordbruksprodukter,
för vilka framdeles exportöverskott kan beräknas uppstå.
Enligt 1947 års jordbruksprogram skall visserligen en balanserad självförsörjning
ligga till grund för produktionsinriktningen och export i princip
endast äga rum för att finna avsättning för de smärre tillfälliga överskott,
som förutsågos efter hand komma att uppträda inom olika produktionsgrenar.
Erfarenheterna från de senaste åren ha emellertid påvisat de avsevärda
svårigheter, som finnas att reglera den totala jordbruksproduktionen
dithän, att en ungefärlig överensstämmelse samtidigt kan åvägabringas inom
alla olika grenar av produktion och konsumtion. Även om man med
ökad erfarenhet framdeles kan komma närmare det mål, som 1947 års jordbruksprogram
fastställt, torde det vara uppenbart, att man också under
kommande år måste räkna med överskott av vissa produkter, medan i fråga
om andra ett underskott samtidigt kommer att föreligga. Med hänsyn till
att dylika överskott som regel bli temporära företeelser, beroende på ett
oregelbundet inhemskt skördeutfall och långsamt verkande prisreglerande
åtgärder, uppstå helt naturligt ofta betydande svårigheter att finna lämpliga
marknader utomlands för avsättning.
Andra livsmedelsexporterande länder äga därvidlag i sina anmärknings
-
17
ICungl. Mnj:ts proposition nr 162.
värt många kommersiellt inriktade iantbruksattachéer med placering i alla
importländer av någon betydelse en god fortlöpande informationskälla rörande
marknadslägets utveckling. Dessa länder ha fördenskull utmärkta
möjligheter att snabbt utnyttja prisändringar och plötsliga försälj ning,smöjligheter.
En utväg att minska det handikap, som härigenom för närvarande
belastar de svenska exportörerna gentemot deras utländska konkurrenter,
vore att med jämna mellanrum företaga marknadsundersökningar
på potentiella exportmarknader. Erfarenheterna från de senaste årens .svenska
export ha visat, att behovet av att i tid företaga marknadsundersökningar
är mycket stort. Dessa skulle vara av ett särskilt värde, när det gäller
att finna en snabb avsättning för som regel ,svårlagrade livsmedel till
bästa möjliga priser. Vidare är det med hänsyn till den allt större betydelse,
som konsumenterna fästa vid kvalitet, smak, förpackningar etc.,
ävensom till de livsmedel shygieniska och veterinära bestämmelser, som
finnas i olika länder, angeläget att genom sådana marknadsundersökningar
också kunna i god tid vinna kännedom härom. Då mera omfattande marknadsundersökningar
av denna art hittills icke utförts inom jordbruket, saknas
för närvarande uppgifter om de kostnader man .skulle behöva räkna
med härför. En viss ledning synes man dock kunna få av storleken på de
statsanslag, som årligen lämnas industrien för undersökningar av liknande
art och som i genomsnitt för varje .särskild marknad belöpa sig på 50 000
kronor. Med hänsyn till att landet för närvarande har ett överskott av jordbruksprodukter
att avsätta utomlands synes det angeläget, att dylika exportbefrämjande
marknadsundersökningar snarast komma till stånd. För
att kunna få en snabb uppfattning om förhållandena i olika iänder och
möjliggöra en jämförelse av förutsättningarna för export till dessa, synes
det nödvändigt, att under de närmaste två åren tre—fyra olika marknadsundersökningar
årligen kunna utföras, medan det i fortsättningen torde
bli till fyllest med i regel en mera omfattande undersökning per år. En sådan
plan skulle under de första åren medföra årliga kostnader av cirka
150 000—200 000 kronor för att därefter komma att belöpa sig till genomisnittiigen
omkring 100 000 kronor per år.
Hästexportberedningens vinstmedel ha tillkommit under eu för svenskt
jordbruk gynnsam exportperiod. Det synes nu med hänvisning till vad nyss
anförts riktigt och lämpligt, alt en del av dessa medel av.sättas till en fond
för exportbefrämjande åtgärder till förmån för det svenska jordbruket vid
de tidpunkter, då läget på exportmarknaden icke är lika gynnsamt. Vidare
är det uppenbarligen av största intresse för hela landet, att de överskott,
som även framgent inom jordbruksprogrammets ram torde vara att förvänta,
kunna avsättas utomlands till fördelaktiga priser.
Liknande synpunkter anföras av Riksförbundet Landsbygdens folk och
av cn reservant inom jordbrukets forskningsråd, lantbrukaren S. B. Norup.
Även stfdcns jordbruksnämnd anser, att fondens användningsområde hötutvidgas,
dock utan att dess medel därför skola ökas. Nämnden föreslår
sålunda, att fonden skall få användas jämväl för marknadsundersökningar
och reklamverksamhet beträffande export av goda bruksdjur samt kött
och fläsk.
Statskontoret ifråga,sätter, om icke nu ifrågavarande fond bör sammanslås
med den föreslagna fonden för forsknings- och försöksverksamheten.
Den gemensamma fonden borde i så fall stå till Kungl. Maj :ts förfogande.
Avkastningen av densamma borde fördelas efter förslag av jordbrukets
2 fiihang till riksdagens protokoll 1951. i samt. AV 1G2.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
forskningsråd och lantbruksstyrelsen, i förekommande fall efter hörande
av de särskilda organen inom jordbruket såsom Hushållningssällskapens
förbund, Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk.
Fonden borde förvaltas av statskontoret. Dess kapitalmedel borde vara placerade
på sätt som gäller eller kan bli gällande i fråga om övriga under
ämbetsverkets förvaltning stående fondmedel,
Riksråkenskapsverket har icke något att erinra mot förslaget, att fonden
för främjande av export av avelsdjur skall förvaltas av en särskild
styrelse utsedd av Kungl. Maj :t och Sveriges lantbruksförbund. Ämbetsverket
anser dock, att för placeringen av fondens medel böra gälla samma
grunder ,som de, vilka tillämpas beträffande förvaltningen av fonder under
statskontorets vård.
Vad slutligen gäller det föreslagna stödet åt forskning^- och
försöksverksamheten har i remissyttrandena allmänt tillstyrkts,
att sådant .stöd skall utgå. Lantbruksakademien understryker, att jordbruksforskningen
nu är i sådant behov av ökade anslag, att detta ändamål
måste sättas främst. Resurserna ha nämligen hittills varit så svaga, att
bearbetningen av för det praktiska jordbruket synnerligen betydelsefulla
uppgifter i åtskilliga fall måst antingen uppskjutas eller bedrivas med alltför
liten intensitet. Även jordbrukets forskningsråd uttalar, att forsknings- och
försöksverksamheten bör erhålla huvudparten av medlen.
Beträffande frågan, vilka uppgifter inom forsknings- och försöksverksamheten
som böra få .stöd, framhålla lantbrukshögskolans lärarkollegium
samt för sökskollegiet, att det utöver dem som omnämnas i departementspromemorian
torde finnas betydelsefulla uppgifter, som böra understödjas
av ifrågavarande medel. Försökskollegiet anför, att det bör få ankomma
på styrelsen för den föreslagna fonden att pröva angelägenhetsgraden
av de skilda uppgifterna.
Hushållningssällskapens förbund anmärker, att den anskaffning av försöksutrustning
m. m., som äger rum i samband med sällskapens förvärv av
försöksgårdar, torde vara ett sådant ändamål, som bör stödjas med ifrågavarande
medel.
Slutligen anger statens jordbruksnämnd vissa forsknings- och försöksuppgifter,
som böra ifrågakomma i första hand, samt föreslår i samband därmed
en uppdelning av medlen. Härom anför nämnden i huvudsak följande.
Av allra största betydelse är att en grundlig utredning verkställes för att
utröna vilka ensilagemetoder som äro de lämpligaste. Härom råda bland vetenskaps-
och försöksmännen olika uppfattningar. Vissa anse sålunda, att
bästa resultat erhållas i höga tornsilos vid inläggning av grönmassan utan
tillsats av konserveringsmedel. Anläggningar av detta slag kräva betydande
kapital. Andra mena, att ett gott resultat säkrare erhålles vid ensilering
med tillsats av särskilda konserveringsmedel, t. ex. A. I. V.-vätska. I det senare
fallet tillkommer, att ensileringen med fördel kan ske i gropsilo eller
låga silobyggnader ovan jord. Med hänsyn till att önskemålet att i största
utsträckning begränsa importen av fodermedel framtvingar en ökad ensilageverksamhet
och då risken för felinvesteringar för att tillgodose detta vid
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 162.
nuvarande ovisshet på området är mycket stor, synes det vara av stor betydelse,
att utredningen blir grundlig och snarast kommer till stånd. Enligt
upplysning av överinspektören för försöksväsendet vid lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök torde en grundlig undersökning för att få fram
den bästa ensilagemetoden taga en tid av cirka fem år. Den årliga kostnaden
uppskattas till i medeltal 200 000 kronor. Nämnden föreslår därför, att ett
belopp av 1 000 000 kronor skall ställas till förfogande för ändamålet. Beloppet
synes såsom en särskild fond böra förvaltas av lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök. Undersökningen torde enligt närmare direktiv
av Kungl. Maj :t böra utföras under ledning av överinspektören för försöksväsendet.
Återstoden av det för forsknings- och försöksverksamhet avsedda beloppet
bör användas för sådana ändamål, som angivits i promemorian. Nämnden
vill därvid särskilt understryka behovet av undersökning rörande bekämpningen
av ogräs, skadeinsekter och svampsjukdomar med kemiska
medel genom besprutning och bepudring av växande grödor samt betning av
utsäde. Härvid må också nämnas utforskning för praktisk användning av
groningshämmande preparat för matpotatis.
Vidare ifrågasätter Hushållningssällskapens förbund, huruvida icke av
vinstmedlen bör utgå stöd även till hästaveln. Kostnaderna för sådant stöd
skulle i så fall bestridas av den del av medlen, som avses för forsknings- och
försöksverksamheten. Förbundet erinrar i detta sammanhang om att under
senare år framställningar gjorts om statsbidrag till uppehållande av ardennerhingstföreningarnas
verksamhet men att medel för ändamålet icke kunnat
anvisas. Ett stöd till dylika föreningar bör dock — med hänsyn till önskvärdheten
att få en riktig anpassning av antalet hingstar i landet för framtida
behov — icke få generell karaktär utan utgå endast i begränsad omfattning
till sådana hingstföreningar, vilkas verksamhet är förtjänt av att upprätthållas.
Vad angår organisationen av ifrågavarande stöd har förslaget, att de till
forsknings- och försöksverksamheten avsedda medlen skola avsättas till en
fond med en särskild styrelse, utöver vad som redan anförts
blivit föremål för erinringar i flera yttranden.
Jordbrukets forskningsråd framhåller sålunda, att rådet och fondens styrelse
skulle komma att få mycket likartad verksamhet och att de uppgifter,
som enligt förslaget skola tillkomma fondens styrelse, i stället böra uppdragas
åt rådet. Forskningsrådet anför härom.
Enligt uttalande av vederbörande departementschef i propositionen nr 62
till 1945 års riksdag skall forskningsrådet utgöra ett centralorgan för forskningen
på jordbrukets område. De uppgifter, som skola tillkomma rådet,
äro bland annat att följa utvecklingen inom jordbruket och angränsande
områden samt hålla fortlöpande kontakt med forskningen på dessa områden
och verka för att sådan forskning bedrives inom landet i den omfattning,
som erfordras för jordbruksnäringens fortsatta framåtskridande. Samarbete
mellan forskning, som bedrives av olika forskningsorgan, bör av rådet främjas,
och åtgärder, som i övrigt kunna vidtagas till höjande av forskningens
effektivitet, böra understödjas. Likaså bör rådet i möjligaste mån understödja
och befordra ett samarbete mellan staten och enskilda, däri inbegripna
jordbrukets föreningar, till fromma för forskningen på jordbrukets område.
Det torde även böra ankomma på rådet att lämna sitt stöd åt och vid be
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
hov självt taga initiativ till ny, för jordbruket betydelsefull forskning. Vidare
säges, att den inom rådet samlade erfarenheten torde komma att bli till stort
gagn, när det gäller att taga ställning till frågor rörande organisationen av
forskningsverksamheten samt vid beviljandet av medel till ny eller utvidgad
forskningsverksamhet. För rådet bör det givetvis även vara en angelägen
uppgift att vid behov självt göra framställningar i dylika frågor. I den mån
medel ställas till rådets förfogande för att stödja forskningen bör det åvila
rådet att handhava och fördela dessa medel samt tillse, att de komma till avsedd
användning. Dessa uppgifter finnas sammanfattade i de av Kungl. Maj :t
för jordbrukets forskningsråd fastställda stadgarna.
Härigenom är det klart, att en särskild styrelse för den föreslagna fonden
skulle innebära en dubblering av en på området redan arbetande organisation.
Det är heller icke antagligt, att genom den föreslagna styrelsen skulle
kunna uppnås större kompetens och erfarenhet, vad beträffar denna speciella
verksamhet, än vad som för närvarande redan finnes inom rådet. Därest
särskild representation från i förslaget anförda organisationer och institutioner
skulle anses erforderlig vid behandling inom rådet av frågor rörande
anslag ur hästexportberedningens vinstmedel, torde detta lätt kunna
åstadkommas genom komplettering enligt Kungl. Maj :ts närmare direktiv.
Det bör vidare beaktas, att inrättandet av den föreslagna styrelsen skulle
innebära särskilda administrativa kostnader. Sådana skulle helt eller till
allra största delen kunna inbesparas, om uppgifterna anförtroddes rådet.
Veterinärhögskolans lärarkollegium ansluter sig till forskningsrådets uppfattning.
En ledamot av forskningsrådet, lantbrukaren S. B. Norup, har anmält skiljaktig
mening i denna fråga. Han erinrar att de i departementspromemorian
angivna principerna syfta till en omedelbar forskning beträffande vissa engångsuppgifter.
Detta måste tolkas så att medlen inom en viss, relativt begränsad
tidsperiod skola anvisas för de forskningsändamål, som befinnas
lämpliga, så att resultaten därav snarast skola kunna komma det praktiska
jordbruket till godo. Under dessa förutsättningar synes en särskild fond, i
vilket begrepp ligger att medlen användas efter hand under eu längre tidsperiod,
varken erforderlig eller lämplig. På grund av forskningsuppgifternas
engångskaraktär bör i stället förvaltningen av medlen oinskränkt och utan
vidare prövning av Kungl. Maj :t överlämnas till en särskild styrelse med den
sammansättning, som föreslagits i promemorian. Den av forskningsrådet uttryckta
farhågan om dubbelarbete — enär denna styrelse och rådet skulle
få mycket likartad verksamhet — synes ej heller grundad, eftersom styrelsens
verksamhet skulle omfatta endast vissa starkt avgränsade forskningsuppgifter
att genomföras snarast möjligt, medan rådets uppgifter äro av
mera permanent och långsiktig karaktär, omfattande alla slag av forskning,
som nu och framgent fordras för jordbruksnäringens framåtskridande. Liknande
synpunkter anföras av Sveriges lantbrnksförbund.
Lantbruksakademien anser skäl finnas för att låta frågor rörande medlens
användning omhänderhavas av den på området redan verksamma organisationen
— jordbrukets forskningsråd. Därigenom skulle särskilda administrationskostnader
till största delen kunna inbesparas. Med hänsyn
till det sätt, på vilket vinstmedlen uppkommit, anser sig dock akademien
icke böra avstyrka förslaget om inrättande av en särskild styrelse.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
Nio reservanter inom akademien föreslå, att handläggningen av nyssnämnda
frågor skall enligt Kungl. Maj :ts närmare bestämmande överlämnas
åt jordbrukets forskningsråd. Härvid anföra de bland annat följande.
Som enda skäl för akademiens inställning till ifrågavarande spörsmål anföres
sättet för vinstmedlens uppkomst. Detta skäl kunna reservanterna icke
finna bärande, särskilt som forskningsrådet enligt såväl departementschefens
uttalande i propositionen nr 62 till 1945 års riksdag som forskningsrådets
av Kungl. Maj :t fastställda instruktion bland annat skall ha till uppgift
att i möjligaste mån understödja och befordra samarbete mellan staten
och enskilda, däri inbegripet jordbrukets föreningar, till fromma för forskningen
på jordbrukets område.
För bedömande av huruvida de uppgifter, som här föreligga, tillhöra dem
som avsetts för forskningsrådet bör vidare särskilt beaktas det av departementschefen
i nyssnämnda proposition gjorda uttalandet, att den inom forskningsrådet
samlade erfarenheten torde komma att bli till stort gagn, när det
gäller att taga ställning till frågor rörande organisationen av forskningsverksamheten
samt vid beviljandet av medel till ny eller utvidgad forskningsverksamhet.
Genom den föreslagna särskilda styrelsen för fonden skulle jordbrukets
organisationer och det praktiska jordbruket bli starkare representerade vid
behandlingen av frågor rörande anslag ur fonden än om handläggningen
av dessa utan särskilda förbehåll uppdrages åt forskningsrådet. Ett önskemål
om starkare inflytande från det praktiska jordbruket på behandlingen
av dessa frågor är berättigat. Ett sådant önskemål skulle emellertid kunna
tillgodoses genom att lämpligt antal representanter för det praktiska jordbruket
förordnades att deltaga i behandlingen och besluten inom forskningsrådet
rörande sådana frågor. Det är vidare lämpligt, att medlens användning
för speciella ändamål säkerställes genom särskilda bestämmelser.
Beträffande styrelsens sammansättning framhålla styrelsen
för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök samt högskolans lärarkollegium
och försökskollegiet, att högskolestyrelsen lämpligen bör i stället
för lärarkollegiet föreslå en ledamot i fondens styrelse, eftersom högskolestyrelsen
representerar både forsknings- och försöksverksamheten vid högskolan
och lantbruksförsöken.
Eu reservant inom högskolestyrelsen, professorn J. A. F. Nannfeldt, framhåller,
att det kan övervägas, huruvida icke ifrågavarande medel böra omhänderhavas
av forskningsrådet. Detta borde i så fall vid utdelningen av
medlen förstärkas med representanter för de i promemorian angivna jordbrukarorganisationerna.
En sådan anordning skulle emellertid kunna möta
vissa principiella betänkligheter och praktiska svårigheter. Syftet att erhålla
en starkare anknytning till forskningsrådet kan enligt Nannfeldts uppfattning
måhända enklare men lika effektivt ernås genom att den föreslagna
styrelsens sammansättning ändras därhän, att forskningsrådet får utse jämväl
de två styrelsemedlemmar, som enligt promemorian skola utses av lantbruks-
och veterinärhögskolorna. Då båda dessa högskolor äro representerade
i forskningsrådet, skulle de likväl ej helt mista kontakten med utdelningen
av medlen.
Frågan om den utsträckning, i vilken fondens kapital medel böra
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
få disponeras, har särskilt berörts i några yttranden. Sålunda anför forskningsrådet,
att fondens kapitaltillgångar i allmänhet icke böra tagas i anspråk
för annat än anskaffning av dyrbar apparatur eller för särskilt stora
forskningsuppgifter av utpräglad engångsnatur. Vidare framhåller statskontoret,
att ett lösgörande på kort sikt av fondkapital, som för förräntning
bundits i värdehandlingar, kan medföra kapitalförluster, vilka i ogynnsamma
fall kunna bli relativt betydande. Fondens förhållandevis begränsade
storlek liksom svårigheterna att på förhand bedöma omfattningen av en
forskningsuppgift och därmed även medelsåtgången tala också mot att kapitalmedel
skola få tagas i anspråk.
Ledamoten av forskningsrådet, lantbrukaren S. B. Norup, anför å andra sidan,
att medlen i sin helhet böra disponeras inom en viss relativt begränsad
tidsperiod. Liknande synpunkt uttalas av Hushållningssällskapens förbund.
Även lantbruksakademien ifrågasätter, om icke kapitalmedel böra utan
Kungl. Maj :ts medgivande få tagas i anspråk i något större utsträckning än
som angivits i promemorian, då det gäller att tillgodose särskilt angelägna
behov av engångsnatur. På så sätt bör den föreliggande bristen på vetenskaplig
litteratur inom jordbruksforskningen fyllas snarast möjligt. Även ett nu
starkt framträdande behov av vissa dyrbara, för den vetenskapliga forskningens
effektivitet mycket betydelsefulla apparater bör kunna tillgodoses
i denna ordning.
Departementschefen.
Hästexportberedningens verksamhet har numera helt avvecklats. Det synes
under sådana förhållanden lämpligt att slutlig ställning nu tages till
frågan om dispositionen av återstoden av den vinst, som uppkommit å beredningens
verksamhet.
Beträffande principern,a för användningen av dessa vinstmedel vill jag
först erinra om att 1950 års riksdag anslutit sig till den i propositionen nr
208/1950 uttalade uppfattningen, att medlen böra användas så att jordbruket
som helhet får nytta därav genom insats på områden, där anslag
icke kunna erhållas å riksstaten. Härjämte bör enligt min mening beaktas,
att man bör undvika sådana dispositioner, som kunna tänkas komma att
medföra anspråk på statsanslag, sedan ifrågavarande medel förbrukats. Man
bör sålunda, såsom statskontoret framhållit, icke använda dem för att inrätta
institutioner av något slag.
De förslag rörande dispositionen av medlen, som framlagts i den förut
återgivna promemorian, synas godtagbara ur nu nämnda synpunkter. Även
i övrigt finner jag, i likhet med flertalet remissinstanser, förslagen lämpligt
avvägda. Jag tillstyrker därför desamma med allenast ett par smärre jämkningar.
Jag förordar sålunda till en början, att ett belopp av 1 000 000 kronor skall
användas för stöd åt lantbruksmötesverksamheten på i huvudsak det sätt,
som förordats i promemorian. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att
efter förslag från, Hushållningssällskapens förbund meddela närmare bestämmelser
rörande dispositionen av beloppet.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
I anslutning härtill torde jag få upptaga den i några remissyttranden berörda
tanken på att anlita ifrågavarande medel för att inrätta särskilda maskinutställningar.
Jag delar uppfattningen att dylika utställningar skulle kunna
vara av stort värde för jordbrukarna. Samtidigt finner jag det emellertid
uppenbart att kostnaderna för att få till stånd och vidmakthålla desamma
skulle komma att uppgå till betydande belopp. Såvida ej en avsevärd del av
vinstmedlen skulle avsättas för detta ändamål, måste man därför enligt min
mening räkna med att efter hand även rätt stora bidrag av statsmedel skulle
bli erforderliga. Behovet av rådgivning torde vidare för de allra flesta jordbrukarna
lättare kunna tillgodoses genom en hänvändelse till hushållningssällskapets
maskinkonsulent eller maskininstruktör. Det kan slutligen i detta
sammanhang framhållas, att den verksamhet, som bedrives vid statens
maskin- och redskapsprovningsanstalter, uppenbarligen är av helt annan karaktär
än den individuella rådgivningsverksamhet, som skulle förekomma
vid de ifrågasatta maskinutställningarna. Av de skäl, som nu anförts, anser
jag mig icke kunna biträda detta förslag.
Jag tillstyrker vidare förslaget att en del av medlen skall avsättas till en
särskild fond för främjande av exporten av avelsdjur. Fonden torde, på sätt
i promemorian anförts, böra förvaltas av en styrelse om fyra ledamöter, av
vilka Kungl. Maj :t utser två, däribland ordföranden, och Sveriges lantbruksförbund
två.
I några yttranden har förordats, att fonden även skulle få användas för
att bestrida kostnaderna för marknadsundersökningar och andra åtgärder
för främjande av exporten av olika slag av jordbruksprodukter. I samband
därmed har även påyrkats, att det belopp, som skulle avsättas till fonden,
skulle höjas. Det skäl, som enligt min mening främst talar för att exporten
av avelsdjur bör stödjas i nu angiven ordning är emellertid, att de sammanslutningar,
som närmast ha att tillvarataga exportintresset beträffande livdjur,
icke ha de ekonomiska resurser, som erfordras för att genom propaganda
och på annat sätt bygga upp en exportmarknad. Detta skäl föreligger
uppenbarligen icke beträffande sådana produkter som exempelvis smör,
köttvaror och ägg. Jag anser därför att fondens användningsområde, i överensstämmelse
med vad som föreslagits i promemorian, i princip bör begränsas
till att avse export av avelsdjur. Eftersom gränsen mellan avelsdjur
och. bruksdjur är flytande, bör dock även exporten av bruksdjur kunna
stödjas i nu angiven ordning.
Det belopp, som skall avsättas till fonden, synes lämpligen kunna bestämmas
till 1 000 000 kronor. Vad i promemorian anförts om dispositionen av
fondens kapitaltillgångar bar icke givit mig anledning till erinran. Likaså kan
jag godtaga vad riksräkenskapsverket anfört om placeringen av fondens medel.
Återstoden av vinstmedlen — efter avdrag av vad som enligt beslut av
1044 års riksdag skall användas för byggnadsarbeten vid veterinärinrättningen
i Skara och för forskningar rörande bovsjukdomar — uppgår till i
runt tal 3 400 000 kronor. Detta belopp bör enligt min mening, i överens
-
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 1G2.
stämmelse med vad som föreslagits i promemorian och tillstyrkts i så gott
som samtliga yttranden, avsättas till en fond för främjande av forskningsoch
försöksverksamheten på jordbrukets område. Fonden torde böra förvaltas
av statskontoret. Beträffande rätten att besluta om användningen av de
medel, som sålunda böra ställas till förfogande för forsknings- och försöksverksamheten,
ha delade meningar framkommit i yttrandena. Medan flertalet
remissinstanser anslutit sig till den i promemorian uttalade åsikten att
fonden bör stå under ledning av en särskild styrelse och att denna styrelse
skall äga besluta om anslag ur fonden, har i ett par yttranden uttalats den
meningen, att medlen böra få disponeras av jordbrukets forskningsråd. Skäl
kunna otvivelaktigt anföras för båda ståndpunkterna. Av utslagsgivande betydelse
synes mig emellertid vara, att dispositionen av ifrågavarande medel
i vissa avseenden väsentligt kommer att avvika från dispositionen av det i
riksstaten upptagna anslaget till främjande av forskning på jordbrukets område.
Det gäller bär i främsta rummet att åstadkomma en omfattande men
relativt kortvarig insats på speciella områden av särskilt stor betydelse för
jordbruket. Både med hänsyn härtill och i betraktande av det sätt, på vilket
medlen erhållits, synes vidare det praktiska jordbruket böra äga ett betydande
inflytande vid fördelningen. Dessa synpunkter tala enligt min mening
för det förra alternativet. Jag anser alltså, att fonden bör stå under ledning
av en särskild styrelse med den sammansättning, som angivits i promemorian.
I anslutning till vad som påpekats i några yttranden torde dock i stället
för lantbrukshögskolans lärarkollegium styrelsen för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök böra avgiva förslag beträffande en ledamot i styrelsen.
Även om jag sålunda ej ansett mig kunna förorda, att jordbrukets forskningsråd
skulle få befogenhet att besluta rörande användningen av ifrågavarande
medel, vill jag emellertid framhålla vikten av att ett nära samarbete
äger rum mellan fondens styrelse och forskningsrådet. För att kostnaderna
för administrationen av fonden skola kunna hållas på lägsta möjliga nivå
torde det vidare böra undersökas, huruvida ej forskningsrådets kansliorganisation
kan utnyttjas även för fondens räkning.
Med anledning av vad i några yttranden anförts rörande den utsträckning, i
vilken fondens kapitaltillgångar böra få tagas i anspråk, vill jag allenast
understryka, att avsikten ej bör vara att skapa ett permanent stödorgan.
Avgörande för den takt, i vilken medlen böra förbrukas, bör i stället vara
arten och omfattningen av de problem, som påkalla en lösning.
Det torde icke vara påkallat att här närmare ingå på frågan, vilka forsknings-
och försöksuppgifter som böra erhålla stöd i nu ifrågavarande ordning.
Denna fråga bör i stället allsidigt prövas av fondens styrelse. För egen
del vill jag nu allenast framhålla, att av de olika uppgifter, som nämnts i
promemorian, särskilt undersökningar rörande olika ensilagemetoder samt
angående olika besprutnings- och bekämpningsmedel uppenbarligen äro av
den allra största betydelse för jordbruket. Att, såsom statens jordbruksnämnd
ifrågasatt, i förväg reservera ett särskilt belopp för dylika undersök
-
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
ningar synes dock icke lämpligt. Forskning rörande den smittsamma blodbristen
hos hästar synes vidare, både med hänsyn till frågans vikt och till
medlens ursprung, vara en arbetsuppgift, som bör kunna stödjas medelst
anslag ur fonden. Att utbetala årliga bidrag till ardennerhingstföreningar
skulle däremot enligt min mening icke överensstämma med syftet med fonden.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att medgiva, att hästexportberedningens vinstmedel må användas
i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som
förordats i det föregående.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Eklund.
8 lliliang till riksdagens protokoll 1951. 1 stnnl. Nr 162.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1951:329 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående användningen av hästexportberedningens vinstmedel jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
- JoU 1951:28 Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 s. 1 i texten