Sök i Ratio Lex

Med förslag angående användningen av hästexportberedningens vinstmedel

1951-03-09 · 25 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1951:162, Med förslag angående användningen av hästexportberedningens vinstmedel

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Nr 162.

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen med förslag angående användningen

av hästexportberedningens vinstmedel;

given Stockholms slott den 9 mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framlägges förslag beträffande dispositionen av återstående

del av de vinstmedel, som uppkommit å hästexportberedningens verksamhet

-— i runt tal 5 400 000 kronor.

Av beloppet skall enligt förslaget 1 000 000 kronor användas för att främja

lantbruksmötesverksamheten, likaledes 1 000 000 kronor avsättas till en

fond för främjande av exporten av avelsdjur samt återstoden, cirka 3 400 000

kronor, avsättas till en fond, ur vilken stöd skall utgå till forsknings- och

försöksverksamheten på jordbrukets område.

1

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 162.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Utdrag av protokollet över jordbruksårenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

9 mars 1951.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,

Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, frågan om användningen

av hästexportberedningens vinstmedel samt anför därvid följande.

Inledning.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 december 1940 tillsatte lantbruksstyrelsen

statens hästexportberedning för att biträda styrelsen vid utarbetandet

av en plan för exporten av hästar under kriget. Beredningen har

fullgjort sitt uppdrag under relativt fria former och i fråga om riktlinjerna

för sin verksamhet efter hand inhämtat direktiv av vederbörande

chef för jordbruksdepartementet. Dessa direktiv ha bland annat inneburit,

att exporten av hästar skulle bedrivas på sådant sätt, att den inhemska

prisnivån på hästar icke komme att drivas i höjden av ett stigande världsmarknadspris.

Det skulle följaktligen tillses, att priserna vid uppköp av

hästar för export anslöto sig till det vid varje tillfälle rådande inhemska

prisläget.

I enlighet härmed ha priserna inom landet på hästar, avsedda för export,

anpassats till gällande inhemska marknadspriser. Samtidigt har emellertid

beredningen strävat efter att erhålla bästa möjliga priser vid exportavslut.

Då världsmarknadspriserna under den tid, då beredningen var verksam,

i allmänhet lågo över den inhemska prisnivån, ha efter hand vinster

uppkommit, vilka fonderats av beredningen.

Genom beslut den 28 juli 1950 har Kungl. Maj :t återkallat beredningens

uppdrag. Beredningens vinstmedel uppgingo vid utgången av år 1950 till

sammanlagt 5 514 813 kronor 25 öre. Bortsett från ett belopp av 134 368

kronor 32 öre, vilket enligt tidigare meddelade beslut skall disponeras för

vissa byggnadsarbeten vid veterinärinrättningen i Skara och för forskningar

rörande hovsjukdomar, ha några föreskrifter rörande användningen av

dessa medel hittills icke utfärdats.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Mcij:ts proposition nr 162.

Med anledning härav har inom jordbruksdepartementet utarbetats en promemoria

angående användningen av ifrågavarande medel.

över promemorian ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret,

riksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, jordbrukets

forskningsråd, styrelsen för veterinärhögskolan med bifogande av yttranden

av lärarkollegiet och nämnden för veterinärinrättningen i Skara,

styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, som jämväl

överlämnat yttranden av försökskollegiet och lärarkollegiet, Hushållningssällskapens

förbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens

folk samt lantbruksakademien.

Frågans tidigare behandling.

I skrivelser den 3 mars och den 11 december 1943 framlade hästexportberedningen

förslag rörande användningen av den behållning, som dittills uppkommit

å beredningens verksamhet. I överensstämmelse med förslaget ställdes

genom beslut av 1944 års riksdag (prop. nr 188/1944; r. skr. nr 402/

1944) ett belopp av sammanlagt 500 000 kronor till förfogande dels till vissa

kostnader i samband med omorganisationen av veterinärinrättningen i

Skara, dels till kostnaderna för forskningar rörande hästsjukdomar, i första

hand hovsjukdomar. Av d^tta belopp återstod den 31 december 1950 odisponerad

en summa av 134 368 kronor 32 öre, vilken ingår i den förut angivna

behållningen.

Beträffande återstoden av vinstmedlen, då angiven till omkring 2 500 000

kronor, innebar beredningens förslag, att denna skulle användas, bland annat,

för att bygga en central uppvisningshall i Jönköping för preiniering av

främst tvååriga hingstar av ardennerras, varvid särskilt skulle beaktas möjligheten

att anordna vederhäftiga prestationsprov. En del av beloppet skulle

disponeras för en liknande anläggning i Norrland. Det förutsattes emellertid,

att anläggningarna skulle kunna tjäna även andra ändamål än hästpremieringsverksamheten,

i första hand utställningar, tävlingar, kurser och

möten av olika slag. Föredragande departementschefen uttalade i nyssnämnda

proposition nr 188/1944, att ifrågavarande medel framdeles borde

användas till åtgärder för hästavelns främjande. Förslaget borde emellertid

i denna del ytterligare utredas och övervägas. Han ansåg därför, att slutlig

ståndpunkt då icke kunde tagas till spörsmålet.

Sedermera upptogs frågan om användandet av vinstmedlen av 1946 års

lantbruksmötesutredning. I sitt den 27 juni 1947 dagtecknade betänkande

föreslog denna, att ett centralt permanent mötesområde skulle anläggas vid

Rosenlund i Jönköping. Vidare borde ett mindre mötesområde iordningställas

på lämplig plats i Norrland. Kostnaderna för de byggnader och övriga

anläggningar, som beräknades komma alt erfordras på de båda områdena,

uppskattades till omkring 4 000 000 kronor för Rosenlundsområdet och omkring

550 000 kronor för det norrländska mötesområdet. I anslutning till

beredningens förslag förordade lantbruksmötesutredningcn, att dessa an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 162.

läggningar skulle bekostas med vinstmedlen. Utredningen framhöll i detta

sammanhang, att Rosenlundsanläggningen vore avsedd att utformas så, att

hingstpremiering med fördel skulle kunna förläggas dit, i den mån vederbörande

ansåge det lämpligt ur andra synpunkter.

I samband med remissbehandlingen av lantbruksmötesutredningens betänkande

hemställde hushållningssällskapens dåvarande samarbetsorgan,

Hushållningssällskapens ombud, att frågan om den framtida organisationen

av lantbruksmötena skulle ytterligare utredas genom det då bildade Hushållningssällskapens

förbund. I en promemoria rörande frågan om lantbruksmötesverksamhetens

ordnande, som förbundets styrelse framlade den ! september

1949, föreslogs därefter att vinstmedlen skulle begagnas för finansiering

av den framtida lantbruksmötesverksamheten. Av det disponibla beloppet,

beräknat till omkring 5 000 000 kronor, skulle enligt förslaget

1 800 000 kronor användas för att iordningställa Rosenlundsområdet och

1 200 000 kronor för att stödja lantbruksmötesverksamheten inom de fyra

nordligaste hushållningssällskapens områden. Från avkastningen av det återstående

beloppet skulle årliga understöd utgå till undervisnings- och upplysningsverksamhet

i samband med lokala lantbruksmöten, specialutställningar

in. in. samt till viss utställningstjänst. Dock skulle varje år ett belopp

av 10 000 kronor avsättas såsom bidrag till kostnaderna för blivande

rikslån tbruksmöten.

Ifrågavarande promemoria behandlades vid Hushållningssällskapens förbunds

årsstämma i Jönköping i september 1949, varefter yttranden över

densamma inhämtades från sällskapens förvaltningsutskott. På grundval

av de erinringar och synpunkter, som därvid anfördes, utarbetade förbundsstyrelsen

en ny promemoria i ämnet. Denna innebar i huvudsak följande.

Förbundsstyrelsen förordade även nu, att medlen skulle få tagas i anspråk

för att understödja och främja lantbruksmötesverksamheten. För detta ändamål

borde medlen avsättas till en särskild fond. Denna borde i samband

med avvecklingen av beredningens verksamhet överlämnas till förbundet

för att inom detta förvaltas som en särskild stiftelse. Fonden skulle uppdelas

på två delfonder för den gemensamma respektive den lokala lantbruksmötesverksamheten.

Till delfonden för den gemensamma lantbruksmötesverksamheten

skulle överföras 2 000 000 kronor och till delfonden för lokala

lantbruksmöten 3 000 000 kronor. Avkastningen av sistnämnda delfond

skulle enligt förslaget få disponeras av stiftelsens styrelse till årligt

understöd åt den lokala lantbruksmötesverksamheten i hela landet. Beträffande

delfonden för den gemensamma lantbruksmötesverksamheten framhöll

förbundsstyrelsen, att understöd från densamma borde komma i fråga

dels för anordnandet av rikslantbruksmöten, dels för en gemensam utställningstjänst.

Några mera preciserade förslag härom ansåg sig förbundsstyrelsen

emellertid icke kunna framlägga. Det förutsattes, att styrelsen för stiftelsen

skulle avgiva förslag till förbundet angående disponeringen av denna

delfond samt att förbundets beslut i fråga om användningen av delfondens

kapitalmedel skulle underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Vid remissbehandlingen av förbundsstyrelsens promemoria framförde

statskontoret, beredningen och Sveriges lantbruksförbund från delvis olika

utgångspunkter starka erinringar mot de där framlagda förslagen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition nr 162.

Statskontoret framhöll, att ifrågavarande medel på grund av det sätt,

varpå de tillkommit, hade karaktären av statsmedel och att det principiellt

vore riktigast, att de icke disponerades vid sidan av budgeten utan tillfördes

riksstaten. Skulle detta ej anses böra ske, borde medlen i vart fall icke reserveras

för ett så begränsat ändamål som lantbruksmötesverksamheten.

Sveriges lantbruksförbund anförde, att lantbruksmötesverksamheten allt

framgent borde stödjas av det allmänna i samma omfattning som tidigare

och att någon minskning i de anslag, som sedan länge lämnats för detta

ändamål, icke vore motiverad. Det vore därför icke påkallat att använda

vinstmedlen för att finansiera den del av mötesverksamheten, som dittills

bestritts av allmänna medel. Förbundet underströk särskilt att det, eftersom

dessa vinstmedel tillkommit under särskilda omständigheter, syntes principiellt

oriktigt att taga dem i anspråk för ordinarie statsutgifter. Med hänsyn

till svårigheterna att i rådande statsfinansiella läge erhålla anslag till

nya ändamål, oavsett deras betydelse, borde det vara en gemensam angelägenhet

för jordbrukets myndigheter och organisationer att ifrågavarande

vinstmedel nyttjades till sådana gagneliga åtgärder, för vilka statsanslag

på annan väg icke vore att påräkna. Frågan om dispositionen av vinstmedlen

borde därför särskilt utredas, varvid de av förbundet anförda synpunkterna

borde beaktas.

Hästexportberedningen förklarade sig icke kunna till någon del tillstyrka

förbundets förslag. Som sin principiella uppfattning beträffande medlens

användning anförde beredningen liknande synpunkter som lantbruksförbundet.

Beredningen framlade samtidigt vissa förslag till disposition av

medlen och anförde därvid i huvudsak följande.

Utan att åsyfta någon inbördes gradering av behovet vill beredningen först

uppehålla sig vid en sak, som står i nära sammanhang med såväl beredningens

verksamhet som vinstmedlens uppkomst. Beredningen åsyftar härvid

export av djur. Man kan enligt beredningens uppfattning knappast påräkna

någon framtida exportmarknad för större mängder bruksdjur, vare sig hästar,

nötkreatur, svin eller får. Det torde snarare ligga i linje med den jordbrukspolitik,

vartill 1947 års riksdag på Kungl. Maj :ts förslag uppdragit de

principiella riktlinjerna, att det svenska jordbruket beträffande såväl produktionsmedel,

däribland husdjur, som produktion anpassas till landets

eget behov. Då emellertid det svenska husdjursbeståndet delvis är av ganska

hög kvalitet, bör en låt vara begränsad men relativt kontinuerlig export

av högklassiga avels- och kanske i vissa fall även bruksdjur icke vara utesluten.

För att genomföra dylik export, som skulle verka stimulerande på

avelsarbetet och vara nationalekonomiskt gynnsam, erfordras kostnadskrävande

propaganda och upplysning. Hittills ha åtgärder av dylik art ständigt

strandat av brist på medel hos de sammanslutningar, som närmast ha

att tillvarataga dessa intressen. Detta beror i sin tur på att alla sådana åtgärder

äro till sitt ekonomiska resultat ovissa och långtidsbetonade. Det förefaller

därför finnas anledning framföra tanken alt reservera ett belopp, förslagsvis

1 000 000 kronor, för dylika ändamål. Av detta belopp bör efter

Kungl. Maj ds närmare bestämmande icke blott räntan utan vid behov även

kapitalet kunna tagas i anspråk för bidrag till lämpliga organisationer.

Vidare synes det beredningen, att ett avsnitt av det s. k. Roscnlundsprojektet

bör tillvaratagas. Beredningen syftar på tanken att åstadkomma en

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

geografiskt välplacerad lokal — eller måhända flera sådana — där en fulllödig

samling aktuella jordbruksmaskiner, apparater och eventuellt anordningar

för lanthushållen kan kontinuerligt exponeras. För närvarande är det

för varje lantman mycket svårt att hos vitt skilda maskinfirmor eller å sporadiskt

förekommande utställningar lära känna vad som står till buds.

Om med denna eller dessa permanenta maskinutställningar kunde kombineras

utbildningskurser, skulle de ytterligare fylla ett efter beredningens uppfattning

stort behov och vara till stort ekonomiskt gagn för jordbruket. Att en

dylik maskinutställning ofta skulle bli ett mål för olika jordbrukaresammanslutningars

studieresor torde vara ställt utom allt tvivel. Framför allt

skulle de mindre jordbrukarna därigenom få starkt ökade möjligheter att

genom exkursioner med buss eller bil och till relativt ringa individuell kostnad

följa utvecklingen på maskinteknikens område.

Utan att försöka göra någon uttömmande katalogisering av ytterligare

önskemål och behov vill beredningen slutligen påpeka, att stora och för hela

vårt jordbruk mycket betydelsefulla forskningsuppgifter nu måste anstå i

brist på medel. Det faller helt utanför beredningens kompetens att ange,

vilka forskningsuppgifter som synas mest angelägna, eller att därutinnan

företaga en uppräkning och inbördes behovsgradering. Däremot vill beredningen

såsom sin åsikt framföra att uppgifter, vilka för sitt slutförande kunna

komma att kräva icke blott räntan å anvisade medel utan även själva kapitalet,

i längden och i den mån man lyckas i arbetet genom sina resultat kunna

beräknas ge vida bättre avkastning än ett större eller mindre belopp,

varav endast räntan får tagas i anspråk, medan kapitalet sparas för att i

sinom tid underkastas penningvärdesförändringarnas i det långa loppet

oföränderligt nedbrytande inverkan.

I propositionen nr 208 till 1950 års riksdag angående lantbruksmötesverksamhetens

ordnande förklarade jag mig icke kunna tillstyrka, att den förefintliga

behållningen å hästexportberedningens verksamhet skulle avsättas

till en fond, vars avkastning skulle användas till att stödja lantbruksmötesverksamheten.

Beträffande de allmänna principerna för medlens användning

uttalade jag, att medlen, med hänsyn till det sätt varpå de uppkommit,

icke skäligen borde tillföras riksstaten. De borde emellertid icke heller, såsom

vissa hushållningssällskap tidigare föreslagit, helt eller delvis fördelas

mellan sällskapen. Huvudsynpunkten för dispositionen av medlen borde i

stället vara, att de skulle användas så, att jordbruket som helhet finge nytta

därav genom insats på områden, där anslag icke kunde erhållas å riksstaten.

Medel borde således kunna ställas till förfogande exempelvis för sådana

speciella problem på forsknings- och försöksområdet, vilkas lösande kunde

betraktas som en engångsuppgift och vilka icke sammanföllo med den löpande

forsknings- och försöksverksamheten. Jag framhöll emellertid, att

även andra användningssätt kunde komma i fråga, och hänvisade därvid till

de synpunkter på frågan, som framförts av hästexportberedningen.

Jordbruksutskottet anslöt sig i sitt utlåtande (nr 29), vilket godkändes av

riksdagen (r. skr. 246), till mitt uttalande, att behållningen å hästexportberedningens

verksamhet icke borde tillföras riksstaten. Samtidigt uttalade

jordbruksutskottet, att det syntes lämpligt att viss del av medlen, i händelse

av behov, efter särskild prövning skulle få tagas i anspråk för alt höja lantbruksmötenas

kvalitet eller täcka eventuella underskott.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj ris proposition nr 162.

Departementspromemorian.

I den inom jordbruksdepartementet utarbetade promemorian framläggas

vissa förslag rörande användningen av vinstmedlen. Därvid framhålles till

en början, att det genom de förut återgivna uttalandena i propositionen nr

208 till 1950 års riksdag och riksdagens beslut med anledning därav torde få

anses fastslaget, att medlen icke skola tillföras riksstaten utan komma jordbruket

till godo vid sidan av de anslag, som beviljas å denna. Det erinras vidare

om att enligt sagda proposition huvudsynpunkten bör vara, att medlen

skola användas på sådant sätt, att jordbruket som helhet får nytta av dem

genom insats på områden, där medel icke kunna erhållas å riksstaten. I fråga

om den närmare dispositionen av medlen framhålles, att från statsmakternas

sida icke gjorts annat uttalande än vad jordbruksutskottet anfört i sitt

utlåtande över propositionen, nämligen att viss del av medlen, i händelse av

behov, efter särskild prövning bör få tagas i anspråk för att höja lantbruksmötenas

kvalitet och täcka eventuella underskott a dessa möten.

Vid utformningen av de förslag, som framläggas i promemorian, ha de

nu nämnda uttalandena tagits såsom utgångspunkt. Det har sålunda förutsatts,

att medlen icke skola användas till att ersätta bidrag, som för närvarande

utgå å riksstaten, ävensom att vart och ett av de användningssätt, som

kunna komma i fråga, skall vara av sådan natur, att medlen åtminstone i

huvudsak komma jordbruket som helhet till godo. En uppdelning av medlen

för att tillgodose skilda lokala ändamål har därför ansetts icke böra

komma i fråga. Ej heller ha medlen ansetts böra splittras på alltför många

olika användningsområden.

Såsom ändamål, för vilka medlen lämpligen böra tagas i anspråk, angivas i

promemorian främjande av lantbruksmötesverksamheten och exporten av

avelsdjur samt stöd åt forsknings- och försöksverksamheten.

Främjande av lantbruksmötesverksamheten. I promemorian framhålles

att, i enlighet med den mening som jordbruksutskottet uttalat, stöd i någon

form synes böra lämnas lantbruksmötesverksamheten med anlitande av ifrågavarande

medel. Beträffande utformningen av ett sådant stöd anses tva

principiella huvudlinjer tänkbara, nämligen antingen mera generellt verkande

stödåtgärder i form av anordningar, som kunna komma hela lantbruksmötesverksamheten

till godo, eller ock bidrag från fall till fall, närmast för

att täcka uppkomna förluster å mötena. Givetvis kan också en kombination

av dessa båda metoder tänkas.

Beträffande de synpunkter, som böra anläggas vid valet av stödform, anföres

i promemorian i huvudsak följande. Man bör utgå från att lantbruksmötena

skola anordnas på sådant sätt, att utgifterna i stort sett täckas av

inkomsterna. Vidare bör man beakta det i olika sammanhang framförda

önskemålet, att vinstmedlen skola i möjligaste män komma jordbruket som

helhet till godo. Detta önskemål kan bäst tillgodoses, om den del av vinstmedlen,

som anslås till lantbruksmötesverksamhetens främjande, får begag
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 162.

nas till mera generellt verkande stödåtgärder. Det ligger också i sakens natur,

att förlustriskerna för enskilda möten minskas, om vissa kostnader avlyftas

från mötena, eller i vart fall kunna reduceras genom anordningar,

som vidtagits centralt. Med hänsyn härtill bör den del av hästexportberedningens

vinstmedel, som skall komma lantbruksmötesverksamheten till godo,

användas för stödåtgärder av mera generell karaktär.

Ett förslag i nu angiven riktning har tidigare framlagts av hästexportberedningen.

Denna har därvid tänkt sig att permanenta maskinutställningar,

kombinerade med kurser och möten, skola anordnas på en eller flera platser.

Vid överläggningar, som inom jordbruksdepartementet hållits med representanter

för lantbruksmaskinbranschen för att utröna fabrikanternas och handelns

inställning till detta förslag, har det emellertid visat sig att intresse för

detsamma icke förelegat. Orsaken härtill är att söka i de praktiska och ekonomiska

svårigheter, som äro förenade med projektet. Man har sålunda från

branschrepresentanternas sida framhållit, att dylika utställningar, för att rätt

kunna utnyttjas, förutsätta en kontinuerligt anställd personal för demonstrationer

och service. Då det ansetts stöta på svårigheter att låta samma personal

demonstrera maskiner och redskap från olika med varandra konkurrerande

tillverkare, skulle varje fabrikant nödgas hålla egen personal på dessa

utställningar. Kostnaderna för utställarna skulle med anledning härav

bli förhållandevis höga och enligt fabrikanternas och handelns mening icke

komma att motsvaras av den nytta, som skulle vinnas genom dylika utställningar.

Det framhålles härefter i promemorian, att man torde få räkna med att

liknande svårigheter skulle uppkomma, därest dylika utställningar anordnades

i statlig regi. Dels skulle nämligen även i detta fall kostnaderna bli jämförelsevis

höga på grund av behovet att regelbundet hålla personal anställd

för utställningens vård och för demonstrationer, dels skulle otvivelaktigt ömtåliga

problem uppkomma därigenom att denna personal skulle handha

demonstrationer av maskiner från företag, som konkurrera med varandra.

Med hänsyn till dessa omständigheter betraktas förslaget om permanenta

maskinutställningar såsom icke genomförbart.

I stället erinras i promemorian om ett av 1946 års lantbruksmötesutredning

framlagt förslag om anskaffande av monteringsbara utställningsanordningar

samt montage, modeller och demonstrationsföremål. Det anföres härom, att

sagda utredning i sitt betänkande framhöll, att byggnadskostnaderna vid

flertalet lantbruksmöten utgjort en mycket betydande utgiftspost, som måste

avsevärt nedbringas vid framtida möten. Utredningen tänkte sig därför, att

en utställningstjänst skulle anordnas i anslutning till det av utredningen föreslagna

permanenta mötesområdet å Rosenlundsområdet vid Jönköping.

Genom denna utställningstjänst skulle anskaffas vissa monteringsbara anordningar,

exempelvis standardiserade fundament med lätta, hopfällbara

sol- och regnskydd, som skulle kunna påmonteras utan särskild yrkesskicklighet.

Vidare skulle material för s. k. propagandautställningar, belysande

aktuella problem, samt lämpliga demonstrationsföremål, såsom serier av

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

utprovade husgeråd, artiklar och inredningar för kök och andra hjälpmedel

för hemarbetet anskaffas och uthyras. Till förvaring av materialet skulle

upprättas ett arkiv med därtill knuten mindre verkstad och ateljé för tillverkning,

reparation och förnyelse av detsamma. Utredningen förutsatte, att

vid utlåning av materialet viss hyra skulle uppbäras, varjämte låntagaren

borde bestrida samtliga fraktkostnader. Taxorna för uthyrning av materialet

borde emellertid hållas låga. Då inflytande avgifter icke kunde väntas bli

tillräckliga för tillfredsställande underhåll och förnyelse av materialet, borde

ekonomiskt stöd av statsmedel lämnas för ändamålet. Utredningen föreslog

härför ett årligt bidrag av 10 000 kronor.

Genom en utställningstjänst av i huvudsak den karaktär, som utredningen

förordat, kunna enligt promemorian otvivelaktigt betydande fördelar vinnas.

Dyrbart utställningsmaterial kan nämligen utnyttjas vid flera tillfällen. Redan

genom den besparing, som därigenom vinnes, böra möjligheter uppkomma

att höja lantbruksmötenas kvalitet och minska förlustriskerna. En dylik

central utställningstjänst torde också i regel ha större möjligheter än lokala

mötesbestyrelser att anlita den expertis, som erfordras för att astadkomma

ett i sakligt och estetiskt hänseende högtstående utställningsmaterial. Detta

gäller särskilt beträffande utformningen av propaganda- eller idéutställningar.

I promemorian framhålles, att sistnämnda synpunkt i detta sammanhang

bör tillskrivas särskild betydelse. Vid strävandena att höja lantbruksmötenas

kvalitet är det nämligen av stor vikt, att man i möjligaste mån söker

utnyttja mötena för upplysnings- och propagandaverksamhet. Inom Hushållningssällskapens

förbund synes man också sträva efter att vid de lantbruksmöten,

som sällskapen och deras underavdelningar anordna, inrätta särskilda

avdelningar för detta ändamål. Det synes föreligga starka skäl att fiån statsmakternas

sida stödja dessa strävanden. Detta kan ske på så sätt, att en del

av vinstmedlen utnyttjas för ändamålet.

I detta sammanhang erinras om att icke endast lantbruksmötesutredningen

utan även Hushållningssällskapens förbund föreslagit, att en del av medlen

skall användas för nu angivna ändamål.

Med hänsyn till vad sålunda anförts framhålles i promemorian att det

stöd, som med anlitande av vinstmedlen bör lämnas lantbrulcsmötesverksamheten,

lämpligen kan ges genom inrättandet av en central utställningstjänst.

I viss mån bör en dylik verksamhet, sedan den kommit i gång, kunna

bii självfinansierande. Sålunda torde kunna förutsättas, att hyra erlägges för

utlånat material. För att igångsätta verksamheten erfordras emellertid ett

engångsbelopp, avsett att täcka de ursprungliga anskaffnings- och organisationskostnaderna.

Vidare bör ett visst belopp fonderas. Avkastningen av

detta belopp och eventuellt även kapitalet eller viss del därav bör få användas

till materialets underhåll och komplettering, i den mån inkomsterna av hyresavgifter

ej förslå därtill. Förslagsvis bör av vinstmedlen ett belopp av

sammanlagt i 000 000 kronor användas för dessa ändamål. Hur stor del av

detta belopp, som skall disponeras för engångskostnader i samband med

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

verksamhetens igångsättande, bör bestämmas av Kungl. Maj :t efter närmare

utredning av frågan, lämpligen genom Hushållningssällskapens förbund.

Därest förbundet åtager sig att handha den föreslagna utställningstjänsten,

synes även förvaltningen av medlen böra överlämnas åt förbundet. Det förutsättes

dock, att närmare föreskrifter rörande dispositionen av medlen

skola utfärdas av Kungl. Maj :t. Bland annat bör Kungi. Maj :t meddela

bestämmelser rörande den omfattning, i vilken kapitalet skall få tagas i anspråk

för verksamheten, och om de villkor, på vilka detta skall få ske.

Export av avelsdjur. I promemorian erinras vidare, att hästexportberedningen

i sitt yttrande den 10 februari 1950 över Hushållningssällskapens förbunds

förslag angående lantbruksmötesverksamhetens ordnande förordat,

att av vinstmedlen ett belopp av förslagsvis 1 000 000 kronor skulle användas

till att främja exporten av djur, i första hand avelsdjur. Beredningen hade

därvid, såsom framgått av den föregående redogörelsen, framhållit, bland

annat, att man enligt dess uppfattning visserligen knappast kunde räkna

med någon mera betydande export av bruksdjur. Med hänsyn till det svenska

kreatursbeståndets delvis ganska höga kvalitet ansåg den dock en låt vara

begränsad men relativt kontinuerlig export av högklassiga avelsdjur och

kanske i vissa fall även bruksdjur icke vara utesluten. För en dylik export,

som otvivelaktigt skulle verka stimulerande på avelsarbetet, fordrades emellertid

enligt beredningen en kostnadskrävande propaganda och upplysning.

Åtgärder av denna art hade tidigare strandat på grund av brist på medel

hos de sammanslutningar, som närmast hade att tillvarataga dessa intressen.

Vad hästexportberedningen sålunda föreslagit är enligt promemorian väl

förtjänt att beakta. Härom anföres vidare i promemorian.

Exporten av avelsdjur i egentlig mening har under de senaste decennierna

varit av ganska ringa omfattning. Den export av levande djur, som ägt rum

under 1930- och 1940-talen, bär nämligen i huvudsak avsett dels slaktdjur

(på 1930-talet), dels bruksdjur (på 1940-talet). Det bör dock anmärkas att

de bruksdjur, som under senare år exporterats, av köparna avsetts att användas

såsom avelsdjur. Denna export har varit av icke ringa omfattning''.

Sålunda ha under åren 1945—1950 bortåt 17 000 nötkreatur och 1 500 svin

exporterats. Exporten har ägt rum till Sovjetunionen, Polen, Norge och, i

mindre omfattning, till Italien. Enligt vad Sveriges lantbruksförbund uppgivit

föreligga möjligheter att utveckla denna export bland annat till Italien,

ehuru densamma för närvarande hämmas av bristande kännedom i köparländerna

om de svenska djuren.

En förutsättning för en fortsatt utveckling av exporten synes vara, att man

i köparländerna kan sprida ökad kännedom om de svenska djuren och deras

kvalitet. Detta skulle kunna ske exempelvis genom att utgiva broschyrer på

vederbörande importlands språk, så att de bli tillgängliga även för jordbrukarna.

En dylik reklamverksamhet drar emellertid förhållandevis höga kostnader.

Lantbruksförbundet har uppgivit att en 16-sidig broschyr om avelsdjur

beräknas kosta 20 000—25 000 kronor för 40 000 exemplar. Härtill komma

övriga kostnader för att upparbeta exporten, vilka likaledes kunna beräknas

uppgå till avsevärda belopp. Med hänsyn till det värde, som en export

av avelsdjur kan beräknas få för avelsarbetet inom det svenska jordbruket,

synes det motiverat att visst stöd lämnas åt denna verksamhet med anlitande

av vinstmedlen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Av de skäl, som nu anförts, förordas i promemorian, att av vinstmedlen

ett belopp av 1 000 000 kronor skall disponeras för att stödja exporten av

avelsdjur. Beloppet anses böra avsättas till en särskild fond under förvaltning

av en styrelse om fyra ledamöter. Av dessa bör Kungl. Maj :t utse

två, däribland ordföranden, och Sveriges lantbruksförbund två. Närmare

föreskrifter rörande medlens användning böra utfärdas av Kungl. Maj :t.

Av fonden bör icke endast ränteavkastningen utan vid behov även kapitalet

få tagas i anspråk. I sistnämnda hänseende bör dock den begränsningen

stadgas, att utan särskilt medgivande av Kungl. Maj:t högst en tiondel av

kapitalet årligen får tagas i anspråk.

Stöd åt forsknings- och försöksverksamheten. I anslutning till vad som

uttalats i propositionen nr 208/1950 föreslås slutligen i promemorian, att

återstoden av vinstmedlen, i runt tal 3 400 000 kronor, skall avsättas till en

fond för främjande av forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets

område. Principiellt böra därvid ifrågavarande medel reserveras för sådana

uppgifter av större omfattning, vilka äro att anse som engångsutgifter. Vidare

böra endast uppgifter av omedelbar praktiskt betydelse för jordbruket

ifrågakomma. Det förutsättes sålunda, att den löpande forsknings- och försöksverksamheten

även i fortsättningen skall erhålla stöd av staten på samma

sätt som hittills. I promemorian anföres härom vidare i huvudsak följande.

För att i någon mån belysa arten av de forskningsuppgifter, som kunna

tänkas komma i fråga vid fördelningen av hästexportberedningens vinstmedel,

må här endast såsom exempel nämnas undersökningar rörande olika

ensilagemetoder samt rörande besprutnings- och andra bekämpningsmedel.

Det är sålunda uppgifter, som å ena sidan för sitt genomförande kräva en

omfattande arbetsinsats och höga kostnader men där resultaten å andra sidan

kunna väntas bli av omedelbar ekonomisk betydelse för jordbruket.

I detta sammanhang kan vidare nämnas, att Svenska husdjurskonsulentföreningen

i en till chefen, för jordbruksdepartementet ställd skrivelse framställt

förslag om att en del av medlen skola användas till forsknings- och

försöksverksamhet inom husdjursavelns område. Föreningen har särskilt

pekat på förekomsten dels av en ärftligt betingad ofruktsamhet hos den kulliga

boskapen i Norrland, dels av olika slag av s. k. letala fosterbildningar

hos den svenska låglandsboskapen. För studium av bland annat dessa företeelser

skulle enligt föreningens förslag inrättas avelsgårdar i statlig regi

i norra och södra Sverige.

Forsknings- och försöksuppgiftedna på husdjursavelns område äro givetvis

av den betydelse, att de väl förtjäna att komma i fråga vid fördelningen

av ifrågavarande vinstmedel. Däremot synes det tveksamt, huruvida dessa

medel böra användas för inrättandet av institutioner, som på något längre

sikt konnna att erfordra anslag av statsmedel i vanlig ordning. Som en allmän

regel vid medlens användning synes nämligen böra gälla, att bidrag

från desamma icke skola binda staten för utgifter pa budgeten, sedan den

speciella forskningsuppgift genomförts, för vilken bidraget lämnats.

Som ett ytterligare exempel på ifrågakommande forskningsuppgifter kan

nämnas undersökningar rörande den smittosannna blodbristen hos hästar.

Det kan givetvis icke bli fråga om att i denna promemoria söka verkställa

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

någon, egentlig inventering eller än mindre någon gradering av de forskningsuppgifter,

som böra kunna komma i fråga vid fördelningen av vinstmedlen.

Nu uppräknade forskningsuppgifter äro endast några på måfå valda

exempel. Det torde dock redan av denna exemplifiering framgå, att betydande

fördelar för det svenska jordbruket skulle kunna vinnas genom att

till forsknings- och försöksverksamhet avsättes en förhållandevis betydande

del av vinstmedlen. En dylik disposition av medlen synes också stå i god

samklang med principen att desamma böra användas till ändamål, som

komma jordbruket som helhet till godo.

Beträffande fondens förvaltning föreslås i promemorian, att den skall omhänderhas

av statskontoret. För fonden bör inrättas en särskild styrelse

av sju personer, som böra utses av Kungl. Maj :t. Av styrelsens ledamöter

böra tre tillsättas efter förslag av respektive Hushållningssällskapens förbund,

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk samt

tre efter förslag av respektive jordbrukets forskningsråd, lantbrukshögskolans

och veterinärhögskolans lärarråd.

I övrigt förutsättes i promemorian, att närmare bestämmelser rörande fondens

förvaltning och användning skola utfärdas av Kungl. Maj :t. I tillämpliga

delar anses härvid de den 30 december 1946 fastställda grundstadgarna

för fonden för skoglig forskning kunna tjäna som förebild. Beträffande medlens

användning bör sålunda gälla, att såväl löpande utgifter under viss tid

som engångskostnader för forskningsverksamhet skola kunna bestridas av

fondens medel. Styrelsen bör vidare ha möjlighet att själv vidtaga åtgärder

för att viss forskningsverksamhet skall komma i gång.

Slutligen framhålles i promemorian att icke endast fondens ränteavkastning

utan vid behov även dess kapitaltillgångar böra kunna tagas i anspråk

för de avsedda ändamålen. I sistnämnda hänseende bör dock den begränsningen

föreskrivas, att fondens kapital endast efter medgivande av Kungl.

Maj :t får tagas i anspråk i sådan utsträckning att fonden nedgår under

2 000 000 kronor.

Yttrandena.

De förslag till dispositionen av hästexportberedningens vinstmedel, som

framlagts i departementspromemorian, ha i huvudsak tillstyrkts eller lämnats

utan erinran i flertalet remissyttranden. På sätt i det följande skall närmare

angivas ha dock i åtskilliga yttranden gjorts erinringar beträffande

den ifrågasatta fördelningen av medlen på olika ändamål eller angivits ytterligare

ändamål, för vilka medlen böra kunna användas.

Såsom en allmän synpunkt understryker statskontoret att dispositionen

av medlen bör få en sådan inriktning, att staten icke bindes vid en anslagsanvisning

utöver den nu ifrågavarande. Ämbetsverket finner det sålunda

ligga i sakens natur, att medlen icke skola användas för att inrätta institutioner

av något slag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

Hushållningssällskapens förbund erinrar om att förbundet tidigare föreslagit

att ifrågavarande medel i sin helhet skulle användas för understöd åt

lantbruksverksamheten. Då detta förslag icke vunnit statsmakternas bifall,

anser sig förbundet ej längre böra vidhålla detsamma.

Nämnden för veterinärinrättningen i Skara säger sig räkna med att den

ännu odisponerade del av det belopp å 500 000 kronor, som genom beslut av

1944 års riksdag ställdes till förfogande för vissa byggnadsarbeten vid veterinärinrättningen

i Skara och forskningar rörande hovsjukdomar oberoende

av vad som nu kan komma att beslutas skall få tagas i anspråk för restaurering

av veterinärinrättningens huvudbyggnad i enlighet med förslag i årets

statsverksproposition och för fullgörande av forskningsarbetet.

Förslaget om stöd åt lantbruksmötesverksa in heten tillstyrkes

helt av, bland andra, lantbruksstgrelsen, statens jordbruksnämnd,

styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, Riksförbundet

Landsbygdens folk samt lantbruksakademien. Även Hushållningssällskapens

förbund ansluter sig till förslaget men anser att ett större belopp än 1 000 000

kronor bör avsättas för ändamålet.

Sveriges lantbrulcsförbund biträder likaledes förslaget men uttalar att man

därjämte bör på nytt pröva tanken på att anordna permanenta maskinutställningar.

Hushållningssällskapens förbund anför i sitt yttrande att det knappast

synes möjligt att nu avsätta ett belopp för ett så obestämt ändamål som

täckande av eventuella förluster å framtida lantbruksmöten. Genom att inrätta

en utställningstjänst kan man emellertid på olika sätt bidraga till att

hålla nere kostnaderna för möten och utställningar. Förbundet tillstyrker

därför att av de medel, som avsetts för lantbruksmötesverksamhetens främjande,

erforderligt belopp skall anslås till en central utställningstjänst. Möjlighet

bör emellertid även hållas öppen att, då så anses motiverat, bevilja

anslag av ifrågavarande medel för att vid enskilda möten åstadkomma speciella

anordningar i upplysnings- och undervisningssyfte.

Beträffande utställningstjänsten anför förbundet vidare i huvudsak följande.

Även för att åstadkomma den önskade höjningen av mötenas kvalitet

torde utställningstjänsten kunna bli av stor betydelse. Det synes nämligen

angeläget, att man vid lantbruksmötena framgent i större utsträckning än

hittills anordnar särskilda upplysnings- eller propagandaavdelningar, varvid

fördelarna av och metoderna för olika rationaliseringsåtgärder belysas

och demonstreras. Åskådningsmaterialet torde bli utnyttjat i större omfattning

samt dess kvalitet och värde med all sannolikhet bli bättre, om en särskild

utställningstjänst anskaffar och iordningställer detsamma. Även om

materialet många gånger måste utformas efter lokala förhållanden, kan det

dock efter vissa ändringar användas vid flera olika tillfällen.

Det är för närvarande svårt att avgöra huru stort belopp som erfordras

för verksamheten inom utställningstjänsten. Kostnaderna för demonstrationsmaterial

ha stigit kraftigt under den senaste tiden. Man måste därför

räkna med att av det föreslagna beloppet av 1 000 000 kronor en avsevard

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

del omedelbart kommer att förbrukas som anskaffnings- och organisationskostnader.

Återstoden, som kan fonderas samt varav avkastningen och eventuellt

även kapitalet skola användas för årliga utgifter inom verksamheten,

blir därför troligen ej så betydande. Som antytts i promemorian torde man

ej heller kunna räkna med att influtna hyresavgifter skola täcka de årliga

omkostnaderna. Med hänsyn härtill kan sålunda förutsättas, att beloppet

kommer att vara förbrukat inom en begränsad tidrymd. Förbundet erinrar

om att lantbruksmötesutredningen tidigare föreslagit, att ett belopp av 10 000

kronor årligen skulle anvisas av statsmedel för att understödja verksamheten

vid en dylik utställningstjänst. Innan spörsmålet utretts mera i detalj, är

det därför knappast möjligt att taga definitiv ställning till vilket belopp som

erfordras såsom bidrag. De anförda synpunkterna kunna emellertid redan

nu åberopas som skäl för att medelstilldelningen för ändamålet göres större.

Mot det i promemorian framlagda förslaget att förbundet skall närmare

utreda frågan om inrättandet av utställningstjänsten och sedan handha verksamheten

inom denna har förbundet icke något att erinra. Förbundet framhåller,

att detta förslag torde stå i överensstämmelse med fjolårets beslut

att anförtro de samordnande uppgifterna inom lantbruksmötesverksamheten

åt förbundet. Såsom anförts i promemorian synes det i anslutning härtill

även lämpligt, att förbundet övertager förvaltningen av de medel, som avsetts

för ändamålet. Detta bör givetvis ske under sådana former, att någon

skattskyldighet icke uppstår härför.

Sveriges lantbruksförbund anför, att inrättandet av en central utställningstjänst

i enlighet med den närmare exemplifiering, som angivits i förslaget,

skulle bli av värde vid kommande lantbruksmöten. Förbundet tillstyrker

därför förslaget i denna del. Därjämte föreslår emellertid förbundet, att det

av hästexportberedningen framlagda förslaget om anordnande av permanenta

maskinutställningar skall upptagas till förnyad prövning och att medel

skola anvisas även för sådant ändamål, därest förslaget visar sig genomförbart.

Härom anför förbundet bland annat.

För närvarande är det mycket svårt för den enskilde jordbrukaren att

överblicka de mängder av olika maskintyper inom ett och samma arbetsområde,

som i dag finnas på marknaden. Uppköpen bli därför tyvärr många

gånger slumpartade, och med hänsyn till det värde maskinerna representera

i jordbruksdriften är detta förhållande icke tillfredsställande. Vid överläggningar,

som inom jordbruksdepartementet hållits med representanter för

lantbruksmaskinbranschen och handeln, ha dessa förklarat, att intresse från

deras sida icke föreligger för förslaget att anordna permanenta maskinutställningar.

En sådan inställning torde, om förslaget uteslutande ses från maskinindustriens

egna intressen, icke få anses vara oväntad. Det enda argument

som anförts mot förslaget är att dylika utställningar för att rätt kunna utnyttjas

förutsätta en kontinuerligt anställd personal för demonstrationer och

service. Man menar, att det skulle stöta på svårigheter att låta samma personal

demonstrera maskiner och redskap från olika med varandra konkurrerande

tillverkare, och varje fabrikant skulle därför nödgas hålla egen personal

på dessa utställningar. Gentemot detta vill förbundet erinra om den för

maskinindustriens försäljningsmöjligheter långt mera betydelsefulla verksamhet

som statens maskinprovningar på Ultuna bedriver. Förbundet veterligt

har icke någon kritik riktats mot denna institution i dess arbetsutöv
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 162. 15

ning, utan den har genom ett grannlaga och objektivt arbete tillvunnit sig

allmänt förtroende. Det torde icke möta några svårigheter att såsom föreståndare

för maskinutställningar av det slag som här avses finna lämpliga

personer, som lika opartiskt och sakligt kunna förevisa maskiner av olika

fabrikat. För övrigt vore idén med sådana maskinutställningar förfelad, om

en råd försäljare skulle få tillfälle att på ett mer eller mindre övertygande

sätt tala för sina varor. Avsikten är i stället, att man skail ge industrien och

handeln tillfälle att genom en fullt opartisk maskinkonsulent inför jordbrukarna

demonstrera de maskintyper, som finnas för olika ändamål. Större

delen av kostnaderna härför betalas genom hästexportberedningens medel

av jordbruket självt, medan kostnaderna för industriens del bli förhållandevis

små, i varje fall i jämförelse med de medel man nu anser sig kunna

förbruka på andra former av reklam. Konnna maskinutställningar till stånd,

torde man vidare kunna utgå ifrån att ingen fabrikant eller masldnimportör

uteblir därifrån. Förbundet vill fördenskull hemställa, att en förnyad undersökning

göres rörande möjligheterna att realisera detta av hästexportberedningen

framlagda förslag, "betta skulle tvivelsutan bli till stort gagn

för landets jordbrukare i den mekanisering och rationalisering av jordbruksdriften,

som för närvarande pågår. Därvidlag torde man såsom ett projekt

kunna undersöka möjligheten att till en början förlägga dylika maskinutställningar

till enbart Ultuna och Alnarp.

Även Hushållningssällskapens förbund framhåller, att den alltmer ökande

mekaniseringen inom jordbruket medför att det kommer att föreligga ett

stort behov av maskinutställningar, vid vilka besökarna få sakkunnig vägledning

och demonstration i maskinfrågor.

Beträffande dispositionen av det för lantbruksmötesverksamheten avsedda

beloppet anför slutligen statskontoret, att beloppet bör fonderas, i den mån

det icke erfordras för anskaffnings- och organisationskostnader. Då utställningstjänsten

bör förutsättas bli självfinansierande, bör det fonderade kapitalbeloppet

icke få tagas i anspråk. Snarare bör man enligt ämbetsverket

överväga att i kapitalökningssyfte föreskriva, att en tiondel av avkastningen

årligen skall avsättas till fonden.

Förslaget om stöd åt exporten av avelsdjur tillstyrkes eller

lämnas utan erinran av lantbruksstijrelsen, jordbrukets forskningsråd, veterinärhögskolans

lärarkollegium, styrelsen för lantbrukshögskolan och

statens lantbruksförsök jämte för sökskollegiet och lärarkollegiet, Hushållningssällskapens

förbund samt lantbruksakademien. Hushållningssällskapens

förbund framhåller härvid att det synes vara av värde för jordbruket,

om möjligheterna till export av avelsdjur på olika sätt kunna främjas och

understödjas. Då det torde taga avsevärd tid att upparbeta några mera beständiga

marknader, måste åtgärder i sådant avseende genomföras på längre

sikt.

Däremot uttala statskontoret, riksråkenskapsverket, statens jordbruksnämnd,

Sveriges lantbruks förbund och Riksförbundet Landsbygdens folk

anmärkningar mot förslaget i skilda hänseenden.

Sveriges lantbruksförbund anser, alt medlen i fonden för exporten av

avelsdjur böra ökas till minst 1 500 000 kronor samt att fondens använd
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

ningsområde bör utsträckas att omfatta även marknadsundersökningar och

därmed jämförbara exportfrämjande åtgärder för övriga jordbruksprodukter.

Förbundet anför härom i huvudsak följande.

Förslaget om avsättande av en särskild fond om 1 000 000 kronor för

främjandet av exporten av avelsdjur står i nära sammanhang med såväl

hästexportberedningens verksamhet som med sättet för vinstmedlens uppkomst.

Under åren omedelbart efter kriget ägde en förhållandevis ansenlig

export av bättre bruksdjur rum till flera länder, vilkas boskapsbestånd

starkt decimerats under kriget. De.ssa bruksdjur voro av köparna avsedda

att användas i avelsarbetet. Efter hand som behovet täcktes utomlands,

minskade köpintresset och sedan 1948 ägde ingen export rum förrän hösten

1950, då de utländska uppköpen gällde avelsdjur av svensk medelklass.

Med hänsyn till den stimulerande verkan en kontinuerlig export av avelsoch

bättre bruksdjur skulle utöva på det inhemska avelsarbetet, är det mycket

angeläget, att varje åtgärd ägnad att främja och underlätta en sådan

export vidtages. Inom flera länder i Syd- och Östeuropa kommer för lång

tid framåt alt finnas behov av avelsdjur av allt högre kvalitet. Erfarenheterna

från den medverkan, som från förbundets sida lämnats vid exporten

såväl tidigare som under år 1950, väsa mycket tydligt, att denna för närvarande

i mycket stor utsträckning hämmas av bristande kännedom om de

svenska djuren. Dessa ha fördenskull svårt att hävda sig i konkurrensen

med de mera kända danska och holländska djuren, ehuru de svenska ur

kvalitets- och prissynpunkt äro fullt jämbördiga. För att kunna vidare utveckla

denna export är det därför erforderligt, att man hos de utländska

köparna kan sprida kännedom om de svenska diuren och deras egenskaper.

En sådan propaganda och upplysningsverksamhet måste nå de enskilda

bönderna för att bli effektiv. Då detta kräver avsevärda kostnader, har

verksamheten hitintills icke kunnat komma till utförande på grund av

brist på medel hos de sammanslutningar, som närmast ha att tillvarataga

dessa intressen. Förbundet har därför med tillfredsställelse tagit del av

promemorians förslag.

Förbundet vill emellertid samtidigt ifrågasätta om det icke vore lämpligt

att utöka de exportbefrämjande åtgärderna till att omfatta samtliga jordbruksprodukter,

för vilka framdeles exportöverskott kan beräknas uppstå.

Enligt 1947 års jordbruksprogram skall visserligen en balanserad självförsörjning

ligga till grund för produktionsinriktningen och export i princip

endast äga rum för att finna avsättning för de smärre tillfälliga överskott,

som förutsågos efter hand komma att uppträda inom olika produktionsgrenar.

Erfarenheterna från de senaste åren ha emellertid påvisat de avsevärda

svårigheter, som finnas att reglera den totala jordbruksproduktionen

dithän, att en ungefärlig överensstämmelse samtidigt kan åvägabringas inom

alla olika grenar av produktion och konsumtion. Även om man med

ökad erfarenhet framdeles kan komma närmare det mål, som 1947 års jordbruksprogram

fastställt, torde det vara uppenbart, att man också under

kommande år måste räkna med överskott av vissa produkter, medan i fråga

om andra ett underskott samtidigt kommer att föreligga. Med hänsyn till

att dylika överskott som regel bli temporära företeelser, beroende på ett

oregelbundet inhemskt skördeutfall och långsamt verkande prisreglerande

åtgärder, uppstå helt naturligt ofta betydande svårigheter att finna lämpliga

marknader utomlands för avsättning.

Andra livsmedelsexporterande länder äga därvidlag i sina anmärknings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

ICungl. Mnj:ts proposition nr 162.

värt många kommersiellt inriktade iantbruksattachéer med placering i alla

importländer av någon betydelse en god fortlöpande informationskälla rörande

marknadslägets utveckling. Dessa länder ha fördenskull utmärkta

möjligheter att snabbt utnyttja prisändringar och plötsliga försälj ning,smöjligheter.

En utväg att minska det handikap, som härigenom för närvarande

belastar de svenska exportörerna gentemot deras utländska konkurrenter,

vore att med jämna mellanrum företaga marknadsundersökningar

på potentiella exportmarknader. Erfarenheterna från de senaste årens .svenska

export ha visat, att behovet av att i tid företaga marknadsundersökningar

är mycket stort. Dessa skulle vara av ett särskilt värde, när det gäller

att finna en snabb avsättning för som regel ,svårlagrade livsmedel till

bästa möjliga priser. Vidare är det med hänsyn till den allt större betydelse,

som konsumenterna fästa vid kvalitet, smak, förpackningar etc.,

ävensom till de livsmedel shygieniska och veterinära bestämmelser, som

finnas i olika länder, angeläget att genom sådana marknadsundersökningar

också kunna i god tid vinna kännedom härom. Då mera omfattande marknadsundersökningar

av denna art hittills icke utförts inom jordbruket, saknas

för närvarande uppgifter om de kostnader man .skulle behöva räkna

med härför. En viss ledning synes man dock kunna få av storleken på de

statsanslag, som årligen lämnas industrien för undersökningar av liknande

art och som i genomsnitt för varje .särskild marknad belöpa sig på 50 000

kronor. Med hänsyn till att landet för närvarande har ett överskott av jordbruksprodukter

att avsätta utomlands synes det angeläget, att dylika exportbefrämjande

marknadsundersökningar snarast komma till stånd. För

att kunna få en snabb uppfattning om förhållandena i olika iänder och

möjliggöra en jämförelse av förutsättningarna för export till dessa, synes

det nödvändigt, att under de närmaste två åren tre—fyra olika marknadsundersökningar

årligen kunna utföras, medan det i fortsättningen torde

bli till fyllest med i regel en mera omfattande undersökning per år. En sådan

plan skulle under de första åren medföra årliga kostnader av cirka

150 000—200 000 kronor för att därefter komma att belöpa sig till genomisnittiigen

omkring 100 000 kronor per år.

Hästexportberedningens vinstmedel ha tillkommit under eu för svenskt

jordbruk gynnsam exportperiod. Det synes nu med hänvisning till vad nyss

anförts riktigt och lämpligt, alt en del av dessa medel av.sättas till en fond

för exportbefrämjande åtgärder till förmån för det svenska jordbruket vid

de tidpunkter, då läget på exportmarknaden icke är lika gynnsamt. Vidare

är det uppenbarligen av största intresse för hela landet, att de överskott,

som även framgent inom jordbruksprogrammets ram torde vara att förvänta,

kunna avsättas utomlands till fördelaktiga priser.

Liknande synpunkter anföras av Riksförbundet Landsbygdens folk och

av cn reservant inom jordbrukets forskningsråd, lantbrukaren S. B. Norup.

Även stfdcns jordbruksnämnd anser, att fondens användningsområde hötutvidgas,

dock utan att dess medel därför skola ökas. Nämnden föreslår

sålunda, att fonden skall få användas jämväl för marknadsundersökningar

och reklamverksamhet beträffande export av goda bruksdjur samt kött

och fläsk.

Statskontoret ifråga,sätter, om icke nu ifrågavarande fond bör sammanslås

med den föreslagna fonden för forsknings- och försöksverksamheten.

Den gemensamma fonden borde i så fall stå till Kungl. Maj :ts förfogande.

Avkastningen av densamma borde fördelas efter förslag av jordbrukets

2 fiihang till riksdagens protokoll 1951. i samt. AV 1G2.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

forskningsråd och lantbruksstyrelsen, i förekommande fall efter hörande

av de särskilda organen inom jordbruket såsom Hushållningssällskapens

förbund, Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Fonden borde förvaltas av statskontoret. Dess kapitalmedel borde vara placerade

på sätt som gäller eller kan bli gällande i fråga om övriga under

ämbetsverkets förvaltning stående fondmedel,

Riksråkenskapsverket har icke något att erinra mot förslaget, att fonden

för främjande av export av avelsdjur skall förvaltas av en särskild

styrelse utsedd av Kungl. Maj :t och Sveriges lantbruksförbund. Ämbetsverket

anser dock, att för placeringen av fondens medel böra gälla samma

grunder ,som de, vilka tillämpas beträffande förvaltningen av fonder under

statskontorets vård.

Vad slutligen gäller det föreslagna stödet åt forskning^- och

försöksverksamheten har i remissyttrandena allmänt tillstyrkts,

att sådant .stöd skall utgå. Lantbruksakademien understryker, att jordbruksforskningen

nu är i sådant behov av ökade anslag, att detta ändamål

måste sättas främst. Resurserna ha nämligen hittills varit så svaga, att

bearbetningen av för det praktiska jordbruket synnerligen betydelsefulla

uppgifter i åtskilliga fall måst antingen uppskjutas eller bedrivas med alltför

liten intensitet. Även jordbrukets forskningsråd uttalar, att forsknings- och

försöksverksamheten bör erhålla huvudparten av medlen.

Beträffande frågan, vilka uppgifter inom forsknings- och försöksverksamheten

som böra få .stöd, framhålla lantbrukshögskolans lärarkollegium

samt för sökskollegiet, att det utöver dem som omnämnas i departementspromemorian

torde finnas betydelsefulla uppgifter, som böra understödjas

av ifrågavarande medel. Försökskollegiet anför, att det bör få ankomma

på styrelsen för den föreslagna fonden att pröva angelägenhetsgraden

av de skilda uppgifterna.

Hushållningssällskapens förbund anmärker, att den anskaffning av försöksutrustning

m. m., som äger rum i samband med sällskapens förvärv av

försöksgårdar, torde vara ett sådant ändamål, som bör stödjas med ifrågavarande

medel.

Slutligen anger statens jordbruksnämnd vissa forsknings- och försöksuppgifter,

som böra ifrågakomma i första hand, samt föreslår i samband därmed

en uppdelning av medlen. Härom anför nämnden i huvudsak följande.

Av allra största betydelse är att en grundlig utredning verkställes för att

utröna vilka ensilagemetoder som äro de lämpligaste. Härom råda bland vetenskaps-

och försöksmännen olika uppfattningar. Vissa anse sålunda, att

bästa resultat erhållas i höga tornsilos vid inläggning av grönmassan utan

tillsats av konserveringsmedel. Anläggningar av detta slag kräva betydande

kapital. Andra mena, att ett gott resultat säkrare erhålles vid ensilering

med tillsats av särskilda konserveringsmedel, t. ex. A. I. V.-vätska. I det senare

fallet tillkommer, att ensileringen med fördel kan ske i gropsilo eller

låga silobyggnader ovan jord. Med hänsyn till att önskemålet att i största

utsträckning begränsa importen av fodermedel framtvingar en ökad ensilageverksamhet

och då risken för felinvesteringar för att tillgodose detta vid

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 162.

nuvarande ovisshet på området är mycket stor, synes det vara av stor betydelse,

att utredningen blir grundlig och snarast kommer till stånd. Enligt

upplysning av överinspektören för försöksväsendet vid lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök torde en grundlig undersökning för att få fram

den bästa ensilagemetoden taga en tid av cirka fem år. Den årliga kostnaden

uppskattas till i medeltal 200 000 kronor. Nämnden föreslår därför, att ett

belopp av 1 000 000 kronor skall ställas till förfogande för ändamålet. Beloppet

synes såsom en särskild fond böra förvaltas av lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök. Undersökningen torde enligt närmare direktiv

av Kungl. Maj :t böra utföras under ledning av överinspektören för försöksväsendet.

Återstoden av det för forsknings- och försöksverksamhet avsedda beloppet

bör användas för sådana ändamål, som angivits i promemorian. Nämnden

vill därvid särskilt understryka behovet av undersökning rörande bekämpningen

av ogräs, skadeinsekter och svampsjukdomar med kemiska

medel genom besprutning och bepudring av växande grödor samt betning av

utsäde. Härvid må också nämnas utforskning för praktisk användning av

groningshämmande preparat för matpotatis.

Vidare ifrågasätter Hushållningssällskapens förbund, huruvida icke av

vinstmedlen bör utgå stöd även till hästaveln. Kostnaderna för sådant stöd

skulle i så fall bestridas av den del av medlen, som avses för forsknings- och

försöksverksamheten. Förbundet erinrar i detta sammanhang om att under

senare år framställningar gjorts om statsbidrag till uppehållande av ardennerhingstföreningarnas

verksamhet men att medel för ändamålet icke kunnat

anvisas. Ett stöd till dylika föreningar bör dock — med hänsyn till önskvärdheten

att få en riktig anpassning av antalet hingstar i landet för framtida

behov — icke få generell karaktär utan utgå endast i begränsad omfattning

till sådana hingstföreningar, vilkas verksamhet är förtjänt av att upprätthållas.

Vad angår organisationen av ifrågavarande stöd har förslaget, att de till

forsknings- och försöksverksamheten avsedda medlen skola avsättas till en

fond med en särskild styrelse, utöver vad som redan anförts

blivit föremål för erinringar i flera yttranden.

Jordbrukets forskningsråd framhåller sålunda, att rådet och fondens styrelse

skulle komma att få mycket likartad verksamhet och att de uppgifter,

som enligt förslaget skola tillkomma fondens styrelse, i stället böra uppdragas

åt rådet. Forskningsrådet anför härom.

Enligt uttalande av vederbörande departementschef i propositionen nr 62

till 1945 års riksdag skall forskningsrådet utgöra ett centralorgan för forskningen

på jordbrukets område. De uppgifter, som skola tillkomma rådet,

äro bland annat att följa utvecklingen inom jordbruket och angränsande

områden samt hålla fortlöpande kontakt med forskningen på dessa områden

och verka för att sådan forskning bedrives inom landet i den omfattning,

som erfordras för jordbruksnäringens fortsatta framåtskridande. Samarbete

mellan forskning, som bedrives av olika forskningsorgan, bör av rådet främjas,

och åtgärder, som i övrigt kunna vidtagas till höjande av forskningens

effektivitet, böra understödjas. Likaså bör rådet i möjligaste mån understödja

och befordra ett samarbete mellan staten och enskilda, däri inbegripna

jordbrukets föreningar, till fromma för forskningen på jordbrukets område.

Det torde även böra ankomma på rådet att lämna sitt stöd åt och vid be
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

hov självt taga initiativ till ny, för jordbruket betydelsefull forskning. Vidare

säges, att den inom rådet samlade erfarenheten torde komma att bli till stort

gagn, när det gäller att taga ställning till frågor rörande organisationen av

forskningsverksamheten samt vid beviljandet av medel till ny eller utvidgad

forskningsverksamhet. För rådet bör det givetvis även vara en angelägen

uppgift att vid behov självt göra framställningar i dylika frågor. I den mån

medel ställas till rådets förfogande för att stödja forskningen bör det åvila

rådet att handhava och fördela dessa medel samt tillse, att de komma till avsedd

användning. Dessa uppgifter finnas sammanfattade i de av Kungl. Maj :t

för jordbrukets forskningsråd fastställda stadgarna.

Härigenom är det klart, att en särskild styrelse för den föreslagna fonden

skulle innebära en dubblering av en på området redan arbetande organisation.

Det är heller icke antagligt, att genom den föreslagna styrelsen skulle

kunna uppnås större kompetens och erfarenhet, vad beträffar denna speciella

verksamhet, än vad som för närvarande redan finnes inom rådet. Därest

särskild representation från i förslaget anförda organisationer och institutioner

skulle anses erforderlig vid behandling inom rådet av frågor rörande

anslag ur hästexportberedningens vinstmedel, torde detta lätt kunna

åstadkommas genom komplettering enligt Kungl. Maj :ts närmare direktiv.

Det bör vidare beaktas, att inrättandet av den föreslagna styrelsen skulle

innebära särskilda administrativa kostnader. Sådana skulle helt eller till

allra största delen kunna inbesparas, om uppgifterna anförtroddes rådet.

Veterinärhögskolans lärarkollegium ansluter sig till forskningsrådets uppfattning.

En ledamot av forskningsrådet, lantbrukaren S. B. Norup, har anmält skiljaktig

mening i denna fråga. Han erinrar att de i departementspromemorian

angivna principerna syfta till en omedelbar forskning beträffande vissa engångsuppgifter.

Detta måste tolkas så att medlen inom en viss, relativt begränsad

tidsperiod skola anvisas för de forskningsändamål, som befinnas

lämpliga, så att resultaten därav snarast skola kunna komma det praktiska

jordbruket till godo. Under dessa förutsättningar synes en särskild fond, i

vilket begrepp ligger att medlen användas efter hand under eu längre tidsperiod,

varken erforderlig eller lämplig. På grund av forskningsuppgifternas

engångskaraktär bör i stället förvaltningen av medlen oinskränkt och utan

vidare prövning av Kungl. Maj :t överlämnas till en särskild styrelse med den

sammansättning, som föreslagits i promemorian. Den av forskningsrådet uttryckta

farhågan om dubbelarbete — enär denna styrelse och rådet skulle

få mycket likartad verksamhet — synes ej heller grundad, eftersom styrelsens

verksamhet skulle omfatta endast vissa starkt avgränsade forskningsuppgifter

att genomföras snarast möjligt, medan rådets uppgifter äro av

mera permanent och långsiktig karaktär, omfattande alla slag av forskning,

som nu och framgent fordras för jordbruksnäringens framåtskridande. Liknande

synpunkter anföras av Sveriges lantbrnksförbund.

Lantbruksakademien anser skäl finnas för att låta frågor rörande medlens

användning omhänderhavas av den på området redan verksamma organisationen

— jordbrukets forskningsråd. Därigenom skulle särskilda administrationskostnader

till största delen kunna inbesparas. Med hänsyn

till det sätt, på vilket vinstmedlen uppkommit, anser sig dock akademien

icke böra avstyrka förslaget om inrättande av en särskild styrelse.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

Nio reservanter inom akademien föreslå, att handläggningen av nyssnämnda

frågor skall enligt Kungl. Maj :ts närmare bestämmande överlämnas

åt jordbrukets forskningsråd. Härvid anföra de bland annat följande.

Som enda skäl för akademiens inställning till ifrågavarande spörsmål anföres

sättet för vinstmedlens uppkomst. Detta skäl kunna reservanterna icke

finna bärande, särskilt som forskningsrådet enligt såväl departementschefens

uttalande i propositionen nr 62 till 1945 års riksdag som forskningsrådets

av Kungl. Maj :t fastställda instruktion bland annat skall ha till uppgift

att i möjligaste mån understödja och befordra samarbete mellan staten

och enskilda, däri inbegripet jordbrukets föreningar, till fromma för forskningen

på jordbrukets område.

För bedömande av huruvida de uppgifter, som här föreligga, tillhöra dem

som avsetts för forskningsrådet bör vidare särskilt beaktas det av departementschefen

i nyssnämnda proposition gjorda uttalandet, att den inom forskningsrådet

samlade erfarenheten torde komma att bli till stort gagn, när det

gäller att taga ställning till frågor rörande organisationen av forskningsverksamheten

samt vid beviljandet av medel till ny eller utvidgad forskningsverksamhet.

Genom den föreslagna särskilda styrelsen för fonden skulle jordbrukets

organisationer och det praktiska jordbruket bli starkare representerade vid

behandlingen av frågor rörande anslag ur fonden än om handläggningen

av dessa utan särskilda förbehåll uppdrages åt forskningsrådet. Ett önskemål

om starkare inflytande från det praktiska jordbruket på behandlingen

av dessa frågor är berättigat. Ett sådant önskemål skulle emellertid kunna

tillgodoses genom att lämpligt antal representanter för det praktiska jordbruket

förordnades att deltaga i behandlingen och besluten inom forskningsrådet

rörande sådana frågor. Det är vidare lämpligt, att medlens användning

för speciella ändamål säkerställes genom särskilda bestämmelser.

Beträffande styrelsens sammansättning framhålla styrelsen

för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök samt högskolans lärarkollegium

och försökskollegiet, att högskolestyrelsen lämpligen bör i stället

för lärarkollegiet föreslå en ledamot i fondens styrelse, eftersom högskolestyrelsen

representerar både forsknings- och försöksverksamheten vid högskolan

och lantbruksförsöken.

Eu reservant inom högskolestyrelsen, professorn J. A. F. Nannfeldt, framhåller,

att det kan övervägas, huruvida icke ifrågavarande medel böra omhänderhavas

av forskningsrådet. Detta borde i så fall vid utdelningen av

medlen förstärkas med representanter för de i promemorian angivna jordbrukarorganisationerna.

En sådan anordning skulle emellertid kunna möta

vissa principiella betänkligheter och praktiska svårigheter. Syftet att erhålla

en starkare anknytning till forskningsrådet kan enligt Nannfeldts uppfattning

måhända enklare men lika effektivt ernås genom att den föreslagna

styrelsens sammansättning ändras därhän, att forskningsrådet får utse jämväl

de två styrelsemedlemmar, som enligt promemorian skola utses av lantbruks-

och veterinärhögskolorna. Då båda dessa högskolor äro representerade

i forskningsrådet, skulle de likväl ej helt mista kontakten med utdelningen

av medlen.

Frågan om den utsträckning, i vilken fondens kapital medel böra

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

få disponeras, har särskilt berörts i några yttranden. Sålunda anför forskningsrådet,

att fondens kapitaltillgångar i allmänhet icke böra tagas i anspråk

för annat än anskaffning av dyrbar apparatur eller för särskilt stora

forskningsuppgifter av utpräglad engångsnatur. Vidare framhåller statskontoret,

att ett lösgörande på kort sikt av fondkapital, som för förräntning

bundits i värdehandlingar, kan medföra kapitalförluster, vilka i ogynnsamma

fall kunna bli relativt betydande. Fondens förhållandevis begränsade

storlek liksom svårigheterna att på förhand bedöma omfattningen av en

forskningsuppgift och därmed även medelsåtgången tala också mot att kapitalmedel

skola få tagas i anspråk.

Ledamoten av forskningsrådet, lantbrukaren S. B. Norup, anför å andra sidan,

att medlen i sin helhet böra disponeras inom en viss relativt begränsad

tidsperiod. Liknande synpunkt uttalas av Hushållningssällskapens förbund.

Även lantbruksakademien ifrågasätter, om icke kapitalmedel böra utan

Kungl. Maj :ts medgivande få tagas i anspråk i något större utsträckning än

som angivits i promemorian, då det gäller att tillgodose särskilt angelägna

behov av engångsnatur. På så sätt bör den föreliggande bristen på vetenskaplig

litteratur inom jordbruksforskningen fyllas snarast möjligt. Även ett nu

starkt framträdande behov av vissa dyrbara, för den vetenskapliga forskningens

effektivitet mycket betydelsefulla apparater bör kunna tillgodoses

i denna ordning.

Departementschefen.

Hästexportberedningens verksamhet har numera helt avvecklats. Det synes

under sådana förhållanden lämpligt att slutlig ställning nu tages till

frågan om dispositionen av återstoden av den vinst, som uppkommit å beredningens

verksamhet.

Beträffande principern,a för användningen av dessa vinstmedel vill jag

först erinra om att 1950 års riksdag anslutit sig till den i propositionen nr

208/1950 uttalade uppfattningen, att medlen böra användas så att jordbruket

som helhet får nytta därav genom insats på områden, där anslag

icke kunna erhållas å riksstaten. Härjämte bör enligt min mening beaktas,

att man bör undvika sådana dispositioner, som kunna tänkas komma att

medföra anspråk på statsanslag, sedan ifrågavarande medel förbrukats. Man

bör sålunda, såsom statskontoret framhållit, icke använda dem för att inrätta

institutioner av något slag.

De förslag rörande dispositionen av medlen, som framlagts i den förut

återgivna promemorian, synas godtagbara ur nu nämnda synpunkter. Även

i övrigt finner jag, i likhet med flertalet remissinstanser, förslagen lämpligt

avvägda. Jag tillstyrker därför desamma med allenast ett par smärre jämkningar.

Jag förordar sålunda till en början, att ett belopp av 1 000 000 kronor skall

användas för stöd åt lantbruksmötesverksamheten på i huvudsak det sätt,

som förordats i promemorian. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att

efter förslag från, Hushållningssällskapens förbund meddela närmare bestämmelser

rörande dispositionen av beloppet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

I anslutning härtill torde jag få upptaga den i några remissyttranden berörda

tanken på att anlita ifrågavarande medel för att inrätta särskilda maskinutställningar.

Jag delar uppfattningen att dylika utställningar skulle kunna

vara av stort värde för jordbrukarna. Samtidigt finner jag det emellertid

uppenbart att kostnaderna för att få till stånd och vidmakthålla desamma

skulle komma att uppgå till betydande belopp. Såvida ej en avsevärd del av

vinstmedlen skulle avsättas för detta ändamål, måste man därför enligt min

mening räkna med att efter hand även rätt stora bidrag av statsmedel skulle

bli erforderliga. Behovet av rådgivning torde vidare för de allra flesta jordbrukarna

lättare kunna tillgodoses genom en hänvändelse till hushållningssällskapets

maskinkonsulent eller maskininstruktör. Det kan slutligen i detta

sammanhang framhållas, att den verksamhet, som bedrives vid statens

maskin- och redskapsprovningsanstalter, uppenbarligen är av helt annan karaktär

än den individuella rådgivningsverksamhet, som skulle förekomma

vid de ifrågasatta maskinutställningarna. Av de skäl, som nu anförts, anser

jag mig icke kunna biträda detta förslag.

Jag tillstyrker vidare förslaget att en del av medlen skall avsättas till en

särskild fond för främjande av exporten av avelsdjur. Fonden torde, på sätt

i promemorian anförts, böra förvaltas av en styrelse om fyra ledamöter, av

vilka Kungl. Maj :t utser två, däribland ordföranden, och Sveriges lantbruksförbund

två.

I några yttranden har förordats, att fonden även skulle få användas för

att bestrida kostnaderna för marknadsundersökningar och andra åtgärder

för främjande av exporten av olika slag av jordbruksprodukter. I samband

därmed har även påyrkats, att det belopp, som skulle avsättas till fonden,

skulle höjas. Det skäl, som enligt min mening främst talar för att exporten

av avelsdjur bör stödjas i nu angiven ordning är emellertid, att de sammanslutningar,

som närmast ha att tillvarataga exportintresset beträffande livdjur,

icke ha de ekonomiska resurser, som erfordras för att genom propaganda

och på annat sätt bygga upp en exportmarknad. Detta skäl föreligger

uppenbarligen icke beträffande sådana produkter som exempelvis smör,

köttvaror och ägg. Jag anser därför att fondens användningsområde, i överensstämmelse

med vad som föreslagits i promemorian, i princip bör begränsas

till att avse export av avelsdjur. Eftersom gränsen mellan avelsdjur

och. bruksdjur är flytande, bör dock även exporten av bruksdjur kunna

stödjas i nu angiven ordning.

Det belopp, som skall avsättas till fonden, synes lämpligen kunna bestämmas

till 1 000 000 kronor. Vad i promemorian anförts om dispositionen av

fondens kapitaltillgångar bar icke givit mig anledning till erinran. Likaså kan

jag godtaga vad riksräkenskapsverket anfört om placeringen av fondens medel.

Återstoden av vinstmedlen — efter avdrag av vad som enligt beslut av

1044 års riksdag skall användas för byggnadsarbeten vid veterinärinrättningen

i Skara och för forskningar rörande bovsjukdomar — uppgår till i

runt tal 3 400 000 kronor. Detta belopp bör enligt min mening, i överens
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 1G2.

stämmelse med vad som föreslagits i promemorian och tillstyrkts i så gott

som samtliga yttranden, avsättas till en fond för främjande av forskningsoch

försöksverksamheten på jordbrukets område. Fonden torde böra förvaltas

av statskontoret. Beträffande rätten att besluta om användningen av de

medel, som sålunda böra ställas till förfogande för forsknings- och försöksverksamheten,

ha delade meningar framkommit i yttrandena. Medan flertalet

remissinstanser anslutit sig till den i promemorian uttalade åsikten att

fonden bör stå under ledning av en särskild styrelse och att denna styrelse

skall äga besluta om anslag ur fonden, har i ett par yttranden uttalats den

meningen, att medlen böra få disponeras av jordbrukets forskningsråd. Skäl

kunna otvivelaktigt anföras för båda ståndpunkterna. Av utslagsgivande betydelse

synes mig emellertid vara, att dispositionen av ifrågavarande medel

i vissa avseenden väsentligt kommer att avvika från dispositionen av det i

riksstaten upptagna anslaget till främjande av forskning på jordbrukets område.

Det gäller bär i främsta rummet att åstadkomma en omfattande men

relativt kortvarig insats på speciella områden av särskilt stor betydelse för

jordbruket. Både med hänsyn härtill och i betraktande av det sätt, på vilket

medlen erhållits, synes vidare det praktiska jordbruket böra äga ett betydande

inflytande vid fördelningen. Dessa synpunkter tala enligt min mening

för det förra alternativet. Jag anser alltså, att fonden bör stå under ledning

av en särskild styrelse med den sammansättning, som angivits i promemorian.

I anslutning till vad som påpekats i några yttranden torde dock i stället

för lantbrukshögskolans lärarkollegium styrelsen för lantbrukshögskolan

och statens lantbruksförsök böra avgiva förslag beträffande en ledamot i styrelsen.

Även om jag sålunda ej ansett mig kunna förorda, att jordbrukets forskningsråd

skulle få befogenhet att besluta rörande användningen av ifrågavarande

medel, vill jag emellertid framhålla vikten av att ett nära samarbete

äger rum mellan fondens styrelse och forskningsrådet. För att kostnaderna

för administrationen av fonden skola kunna hållas på lägsta möjliga nivå

torde det vidare böra undersökas, huruvida ej forskningsrådets kansliorganisation

kan utnyttjas även för fondens räkning.

Med anledning av vad i några yttranden anförts rörande den utsträckning, i

vilken fondens kapitaltillgångar böra få tagas i anspråk, vill jag allenast

understryka, att avsikten ej bör vara att skapa ett permanent stödorgan.

Avgörande för den takt, i vilken medlen böra förbrukas, bör i stället vara

arten och omfattningen av de problem, som påkalla en lösning.

Det torde icke vara påkallat att här närmare ingå på frågan, vilka forsknings-

och försöksuppgifter som böra erhålla stöd i nu ifrågavarande ordning.

Denna fråga bör i stället allsidigt prövas av fondens styrelse. För egen

del vill jag nu allenast framhålla, att av de olika uppgifter, som nämnts i

promemorian, särskilt undersökningar rörande olika ensilagemetoder samt

angående olika besprutnings- och bekämpningsmedel uppenbarligen äro av

den allra största betydelse för jordbruket. Att, såsom statens jordbruksnämnd

ifrågasatt, i förväg reservera ett särskilt belopp för dylika undersök
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 162.

ningar synes dock icke lämpligt. Forskning rörande den smittsamma blodbristen

hos hästar synes vidare, både med hänsyn till frågans vikt och till

medlens ursprung, vara en arbetsuppgift, som bör kunna stödjas medelst

anslag ur fonden. Att utbetala årliga bidrag till ardennerhingstföreningar

skulle däremot enligt min mening icke överensstämma med syftet med fonden.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att medgiva, att hästexportberedningens vinstmedel må användas

i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som

förordats i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund.

8 lliliang till riksdagens protokoll 1951. 1 stnnl. Nr 162.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1951:329 Skrivelse till Konungen med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående användningen av hästexportberedningens vinstmedel jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. JoU 1951:28 Jordbruksutskottets utlåtande nr 28 s. 1 i texten